Interpellation
2011/12:49
Regeringens slopade mål om ett jämställt uttag av föräldradagar
av Wiwi-Anne
Johansson (V)
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Hur föräldrar ska förmås fördela ansvar för hem och
barn lika är en av de mest centrala jämställdhetsfrågorna. Män tar i dag bara
ut ca 23 procent av föräldradagarna. Det är väl belagt att det ojämna uttaget
av föräldraledigheten har negativa effekter på kvinnors löneutveckling och
anställnings- och arbetsvillkor. Det är även väl belagt att det enda verksamma
medlet för att få män att ta ut fler föräldradagar är att införa fler så
kallade pappamånader. Därför är det djupt oroväckande att regeringen har slopat
målet om ett jämställt uttag av föräldradagar i Försäkringskassans riktlinjer.
Detta är en ändring som enligt uppgift fått till konsekvens att
Försäkringskassan i princip upphört med sitt påverkansarbete när det gäller att
få föräldrar att dela lika på dagarna.
Kvinnor tar i dag ut nära 80 procent av
föräldraledigheten. Detta vet arbetsgivarna. Därmed står det ”hög risk
för framtida frånvaro” i pannan på varje kvinna i fertil ålder, vilket
självklart spelar in vid såväl rekrytering som lönesättning och beslut om
befordran eller fortbildning. På motsvarande sätt räknar arbetsgivare med att män
som blir föräldrar ska jobba på i oförändrad takt och inte vara frånvarande för
att ta hand om sina barn. Arbetsvillkoren på manligt dominerade arbetsplatser
är därmed inte alls anpassade till att de anställda också ska kunna ta
föräldraansvar. Undersökningar från bland annat Göteborgs universitet har också
visat att många arbetsgivare är direkt negativt inställda till att män tar ut
föräldraledighet.
Dessa förväntningar och strukturer återskapar det
förlegade mönstret att hem och barn är kvinnors ansvar, medan mäns huvuduppgift
är att arbeta och försörja familjen. Ska detta mönster ändras, krävs en radikal
förändring av det faktiska uttaget av föräldraledigheten och det dagliga
ansvaret för barn och hemarbete. De enda förändringarna i fördelningen av mäns
och kvinnors uttag av föräldraledighet som åstadkommits sedan försäkringen
infördes på 1970-talet har skett i samband med att antalet så kallade
pappamånader utökades. Informationskampanjer och skarpare skrivningar i
diskrimineringslagstiftningen har däremot inte lett till några mätbara
effekter. Inte heller har den jämställdhetsbonus regeringen införde under förra
mandatperioden lett till någon ökning av mäns uttag av föräldraledighet.
Att i detta läge ta bort målet om att kvinnor och
män ska ta lika stor andel av föräldradagarna visar bara hur bakåtsträvande
regeringens så kallade jämställdhetspolitik i själva verket är.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa
följande frågor till statsrådet:
På vilket sätt har statsrådet avsett att ändra
riktlinjerna för Försäkringskassans arbete med att förmå föräldrar att dela
lika på föräldradagarna genom den nya skrivningen ”förutsättningarna för
ett jämställt uttag av föräldrapenningen mellan kvinnor och män ska
förbättras” i förhållande till den tidigare skrivningen ”det
samlade uttaget av föräldrapenning skall vara jämställt mellan kvinnor och
män”?
På vilka sätt verkar statsrådet för att ett mer
jämställt uttag av föräldraförsäkringen ska ligga till grund för att skapa en
jämställd arbetsmarknad?
Hur avser statsrådet att verka för en mer jämställd
arbetsmarknad genom att slopa målet om ett jämställt uttag av föräldradagar i
Försäkringskassans riktlinjer?