den 18 oktober

Interpellation

2011/12:49 Regeringens slopade mål om ett jämställt uttag av föräldradagar

av Wiwi-Anne Johansson (V)

till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)

Hur föräldrar ska förmås fördela ansvar för hem och barn lika är en av de mest centrala jämställdhetsfrågorna. Män tar i dag bara ut ca 23 procent av föräldradagarna. Det är väl belagt att det ojämna uttaget av föräldraledigheten har negativa effekter på kvinnors löneutveckling och anställnings- och arbetsvillkor. Det är även väl belagt att det enda verksamma medlet för att få män att ta ut fler föräldradagar är att införa fler så kallade pappamånader. Därför är det djupt oroväckande att regeringen har slopat målet om ett jämställt uttag av föräldradagar i Försäkringskassans riktlinjer. Detta är en ändring som enligt uppgift fått till konsekvens att Försäkringskassan i princip upphört med sitt påverkansarbete när det gäller att få föräldrar att dela lika på dagarna.

Kvinnor tar i dag ut nära 80 procent av föräldraledigheten. Detta vet arbetsgivarna. Därmed står det ”hög risk för framtida frånvaro” i pannan på varje kvinna i fertil ålder, vilket självklart spelar in vid såväl rekrytering som lönesättning och beslut om befordran eller fortbildning. På motsvarande sätt räknar arbetsgivare med att män som blir föräldrar ska jobba på i oförändrad takt och inte vara frånvarande för att ta hand om sina barn. Arbetsvillkoren på manligt dominerade arbetsplatser är därmed inte alls anpassade till att de anställda också ska kunna ta föräldraansvar. Undersökningar från bland annat Göteborgs universitet har också visat att många arbetsgivare är direkt negativt inställda till att män tar ut föräldraledighet.

Dessa förväntningar och strukturer återskapar det förlegade mönstret att hem och barn är kvinnors ansvar, medan mäns huvuduppgift är att arbeta och försörja familjen. Ska detta mönster ändras, krävs en radikal förändring av det faktiska uttaget av föräldraledigheten och det dagliga ansvaret för barn och hemarbete. De enda förändringarna i fördelningen av mäns och kvinnors uttag av föräldraledighet som åstadkommits sedan försäkringen infördes på 1970-talet har skett i samband med att antalet så kallade pappamånader utökades. Informationskampanjer och skarpare skrivningar i diskrimineringslagstiftningen har däremot inte lett till några mätbara effekter. Inte heller har den jämställdhetsbonus regeringen införde under förra mandatperioden lett till någon ökning av mäns uttag av föräldraledighet.

Att i detta läge ta bort målet om att kvinnor och män ska ta lika stor andel av föräldradagarna visar bara hur bakåtsträvande regeringens så kallade jämställdhetspolitik i själva verket är.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

På vilket sätt har statsrådet avsett att ändra riktlinjerna för Försäkringskassans arbete med att förmå föräldrar att dela lika på föräldradagarna genom den nya skrivningen ”förutsättningarna för ett jämställt uttag av föräldrapenningen mellan kvinnor och män ska förbättras” i förhållande till den tidigare skrivningen ”det samlade uttaget av föräldrapenning skall vara jämställt mellan kvinnor och män”?

På vilka sätt verkar statsrådet för att ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen ska ligga till grund för att skapa en jämställd arbetsmarknad?

Hur avser statsrådet att verka för en mer jämställd arbetsmarknad genom att slopa målet om ett jämställt uttag av föräldradagar i Försäkringskassans riktlinjer?