Interpellation
2011/12:437
Ekonomisk trygghet vid sjukdom
av Monica
Green (S)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
För att alla ska få ersättning för sitt
inkomstbortfall vid sjukdom krävs att taken i försäkringarna är så pass höga
att de flesta löntagare omfattas. Det första den moderatledda regeringen gjorde
efter maktskiftet 2006 var att sänka taket till 7,5 basbelopp. Taket i
sjukförsäkringen ligger nu under genomsnittslönen i Sverige. Knappt hälften av
alla heltidsarbetande män och en tredjedel av alla heltidsarbetande kvinnor
befinner sig ovanför maxgränsen.
När taket i sjukförsäkringen inte hänger med
löneutvecklingen blir behovet av privata försäkringar större. I allt större
utsträckning drabbas även medelinkomsttagare av de låga taken. Redan i dag
omfattas många löntagare av kollektivavtalade försäkringar. Vi ser redan hur
fler löntagare tvingas söka sig till privata lösningar, och därmed får betala
både två och tre gånger för ett försäkringsskydd som borde täckas av de
gemensamma försäkringarna. Från en generell försäkring går vi mot ett system
där varje individs eller yrkesgrupps skydd vid sjukdom kostar olika utifrån hur
lönsamma de bedöms vara för ett försäkringsbolag. Det kommer inte bara att få
stora konsekvenser för var och en av oss, utan också för sysselsättningen,
tillväxten och därmed välfärden.
Moderaterna har de senaste åren hävdat att de
ställer sig bakom de gemensamt finansierade trygghetssystemen.
Vad avser statsrådet att göra för att skynda på så
att taket i sjukförsäkringen höjs?
Vad avser statsrådet att göra för att fler ska ha
ekonomisk trygghet vid sjukdom?