den 11 juli

Interpellation

2011/12:431 Vinklad fakta i gratis läromedel

av Annika Lillemets (MP)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Enligt statistik från läromedelsföretagens branschorganisation minskar anslagen till läromedel i svenska grundskolor. Mellan 2000 och 2011 har inköpen per elev minskat med 22 procent. Samtidigt finns ett stort intresse för gratis material i undervisningen. Utöver att själva söka information på internet, kan lärare beställa gratis läromedel från många organisationer, myndigheter och företag som har råd att producera och erbjuda sådana.

Det finns mycket att hämta. På exempelvis www.utbudet.se finns för närvarande material från bland andra Svenskt Näringsliv, Arla, Sandvik, SCA, Svenskt Kärntekniskt Centrum, Sveaskog, fackförbunden Byggnads och IF Metall, Centerpartiets ungdomsförbund, Företagarna, Läkare Utan Gränser och Nordic Sugar. Den sistnämnda organisationen tillhandahåller broschyren Fysisk aktivitet och vikt. Tidigare har www.utbudet.se haft material från exempelvis Lantbrukarnas Riksförbund, energibolagen Eon och Fortum, SAS, Svensk Fågel, Svensk Köttinformation, Svensk Kärnbränslehantering och Astra Zeneca om allt från miljö och ekonomi till etik. Enligt Utbudets hemsida distribuerar företaget varje månad 200 000 exemplar av lektionsmaterial till fler än 58 000 lärare. Utöver tryckt material erbjuds även sådant som kostnadsfria föreläsningar. Ett exempel är ”Det har blivit bättre”, en föreläsning om nationalekonomi för gymnasiet av Näringslivets Ekonomifakta, som ägs av Svenskt Näringsliv.

Elever i svenska skolor har rätt till saklig och allsidig undervisning, enligt läroplanen. I skollagen 2 kap. § 35 slås fast att ”För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.” Läromedel är en viktig del i detta. Det finns inte längre någon nationell läromedelskontroll. Det är huvudmännen, kommuner och fristående skolor, som ansvarar för att undervisningen sker inom ramen för lagstiftningen och andra styrdokument. I detta ryms ansvaret för att de läromedel som används uppfyller kraven.

Många skolhuvudmän har antagit en policy för sponsring i skolan. Till stöd har de nationella riktlinjer från 2004, framtagna av Konsumentverket, Skolverket och Svenska Kommunförbundet. Enligt dessa skall den offentliga verksamheten ”huvudsakligen finansieras med skatter. Finansiering av verksamhet med hjälp av sponsormedel får därför endast utgöra ett mindre komplement till samhällets finansiering”. Vidare påpekas att ”fakta skall vara aktuell och opartisk och att det tydligt skall framgå vem avsändaren av materialet eller aktiviteten är” och att ”undervisningen får inte vara beroende av ett sponsrat material utan detta skall enbart fungera som ett komplement”.

Detta ställer stora krav på lärarna. Läromedel från lobby- och intresseorganisationer kan vara utmärkta att använda om syftet är att lära eleverna källkritik, och om det finns lättillgängligt material från flera avsändare med olika syn på ämnet som studeras, så att det får en allsidig belysning. När så inte är fallet, finns risken att de organisationer och företag som har råd att sprida material i massupplagor, i praktiken mer eller mindre oemotsagda kan sprida sina budskap och värderingar till eleverna.

Svenskt Näringslivs miljöbok Miljö – så funkar det är ett exempel som illustrerar problemet med all önskvärd tydlighet. Den första upplagan från 2009 blev en succé, enligt organisationen själv. Den dömdes emellertid ut av flera miljöorganisationer och forskare som menade att den bagatelliserar allvarliga miljöproblem, inklusive klimatkrisen. Boken, som beskrevs som en allmän lärobok om miljö, riktade sig till 9–12-åringar och kunde beställas gratis. Svenskt Näringslivs ambition var att skicka ut 100 000 exemplar till landets skolor.

Den första upplagan kan knappast beskrivas som allsidig och saklig. Det kan inte heller den andra, nyligen utkomna, som vänder sig till 12–15-åringar. Ett genomgående tema är att det mesta går åt rätt håll. Ett ensidigt urval av goda exempel där industrin löst miljöproblem ger en snedvriden bild av näringslivets miljöpåverkan. Allvarliga miljöproblem bagatelliseras eller förbigås. Exempelvis tas varken överkonsumtion av naturresurser eller förlusten av biologisk mångfald upp. Skogen växer, påpekar man, inte minst tack vare skogsbolagen som bidrar till tillväxten genom återplantering, medan ”det finns många andra länder i världen, där skogen inte brukas på ett bra sätt, vilket kan leda till skövling”. Att hänsynslös avverkning i svenska skogar hotar ett stort antal rödlistade arter nämns inte. Vidare hävdas i boken att vi i Sverige har brutit sambandet mellan ökad rikedom och ökade utsläpp av växthusgaser. Att bilden blir en helt annan när hänsyn tas till det vi importerar och exporterar och internationella flyg- och sjötransporter, framgår inte. Övningsuppgifterna är i flera fall hårt vinklade. Till exempel ställs frågan ”På vilket sätt kan den ekonomiska tillväxten vara bra för miljön?” utan någon motsvarande fråga om på vilket sätt den kan vara dålig. På samma sätt uppmanas eleverna att ”förklara på vilket sätt marknaden kan vara bra för miljön” utan motsvarande uppmaning att reflektera över hur den kan vara dålig.

Enligt uppgift från Svenskt Näringsliv, har deras skolmaterial, varav Miljö – så funkar det är ett, de senaste åren gått ut i totalt ca 150 000 exemplar per år. Det handlar alltså inte om en marginell företeelse.

En utveckling där våra skolelever i allt högre grad får nöja sig med propaganda från resursstarka särintressen är oacceptabel. Ambitionen i en aldrig så genomarbetad sponsringspolicy är inte mycket värd, om skolorna inte har råd att köpa läromedel utan tvingas förlita sig på produkter av intresse- och lobbygrupper. Med allt snålare budget och i många fristående skolor vinstkrav därtill, riskerar vi en utveckling där skolor i allt för hög grad tvingas förlita sig till gratis läromedel. Frågan är om lärare under sådana omständigheter har en sportslig chans att bedriva en saklig och balanserad undervisning.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga vilka åtgärder utbildningsministern avser att vidta för att säkerställa att elever i svenska skolor inte hänvisas till läromedel som inte uppfyller kraven på saklighet och allsidighet?