Interpellation
2011/12:431
Vinklad fakta i gratis läromedel
av Annika Lillemets
(MP)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Enligt statistik från läromedelsföretagens
branschorganisation minskar anslagen till läromedel i svenska grundskolor.
Mellan 2000 och 2011 har inköpen per elev minskat med 22 procent. Samtidigt
finns ett stort intresse för gratis material i undervisningen. Utöver att
själva söka information på internet, kan lärare beställa gratis läromedel från
många organisationer, myndigheter och företag som har råd att producera och
erbjuda sådana.
Det finns mycket att hämta. På exempelvis
www.utbudet.se finns för närvarande material från bland andra Svenskt
Näringsliv, Arla, Sandvik, SCA, Svenskt Kärntekniskt Centrum, Sveaskog, fackförbunden
Byggnads och IF Metall, Centerpartiets ungdomsförbund, Företagarna, Läkare Utan
Gränser och Nordic Sugar. Den sistnämnda organisationen tillhandahåller
broschyren Fysisk aktivitet och vikt.
Tidigare har www.utbudet.se haft material från exempelvis Lantbrukarnas
Riksförbund, energibolagen Eon och Fortum, SAS, Svensk Fågel, Svensk
Köttinformation, Svensk Kärnbränslehantering och Astra Zeneca om allt från
miljö och ekonomi till etik. Enligt Utbudets hemsida distribuerar företaget
varje månad 200 000 exemplar av lektionsmaterial till fler än 58 000
lärare. Utöver tryckt material erbjuds även sådant som kostnadsfria
föreläsningar. Ett exempel är ”Det har blivit bättre”, en
föreläsning om nationalekonomi för gymnasiet av Näringslivets Ekonomifakta, som
ägs av Svenskt Näringsliv.
Elever i svenska skolor har rätt till saklig och
allsidig undervisning, enligt läroplanen. I skollagen 2 kap. § 35
slås fast att ”För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas
som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.”
Läromedel är en viktig del i detta. Det finns inte längre någon nationell
läromedelskontroll. Det är huvudmännen, kommuner och fristående skolor, som
ansvarar för att undervisningen sker inom ramen för lagstiftningen och andra
styrdokument. I detta ryms ansvaret för att de läromedel som används uppfyller
kraven.
Många skolhuvudmän har antagit en policy för
sponsring i skolan. Till stöd har de nationella riktlinjer från 2004, framtagna
av Konsumentverket, Skolverket och Svenska Kommunförbundet. Enligt dessa skall
den offentliga verksamheten ”huvudsakligen finansieras med skatter.
Finansiering av verksamhet med hjälp av sponsormedel får därför endast utgöra
ett mindre komplement till samhällets finansiering”. Vidare påpekas att
”fakta skall vara aktuell och opartisk och att det tydligt skall framgå
vem avsändaren av materialet eller aktiviteten är” och att
”undervisningen får inte vara beroende av ett sponsrat material utan
detta skall enbart fungera som ett komplement”.
Detta ställer stora krav på lärarna. Läromedel från
lobby- och intresseorganisationer kan vara utmärkta att använda om syftet är
att lära eleverna källkritik, och om det finns lättillgängligt material från
flera avsändare med olika syn på ämnet som studeras, så att det får en allsidig
belysning. När så inte är fallet, finns risken att de organisationer och
företag som har råd att sprida material i massupplagor, i praktiken mer eller
mindre oemotsagda kan sprida sina budskap och värderingar till eleverna.
Svenskt Näringslivs miljöbok Miljö – så funkar det är ett exempel som illustrerar
problemet med all önskvärd tydlighet. Den första upplagan från 2009 blev en
succé, enligt organisationen själv. Den dömdes emellertid ut av flera
miljöorganisationer och forskare som menade att den bagatelliserar allvarliga
miljöproblem, inklusive klimatkrisen. Boken, som beskrevs som en allmän lärobok
om miljö, riktade sig till 9–12-åringar och kunde beställas gratis.
Svenskt Näringslivs ambition var att skicka ut 100 000 exemplar till landets
skolor.
Den första upplagan kan knappast beskrivas som
allsidig och saklig. Det kan inte heller den andra, nyligen utkomna, som vänder
sig till 12–15-åringar. Ett genomgående tema är att det mesta går åt rätt
håll. Ett ensidigt urval av goda exempel där industrin löst miljöproblem ger en
snedvriden bild av näringslivets miljöpåverkan. Allvarliga miljöproblem
bagatelliseras eller förbigås. Exempelvis tas varken överkonsumtion av
naturresurser eller förlusten av biologisk mångfald upp. Skogen växer, påpekar
man, inte minst tack vare skogsbolagen som bidrar till tillväxten genom
återplantering, medan ”det finns många andra länder i världen, där skogen
inte brukas på ett bra sätt, vilket kan leda till skövling”. Att
hänsynslös avverkning i svenska skogar hotar ett stort antal rödlistade arter
nämns inte. Vidare hävdas i boken att vi i Sverige har brutit sambandet mellan
ökad rikedom och ökade utsläpp av växthusgaser. Att bilden blir en helt annan
när hänsyn tas till det vi importerar och exporterar och internationella flyg-
och sjötransporter, framgår inte. Övningsuppgifterna är i flera fall hårt
vinklade. Till exempel ställs frågan ”På vilket sätt kan den ekonomiska
tillväxten vara bra för miljön?” utan någon motsvarande fråga om på
vilket sätt den kan vara dålig. På samma sätt uppmanas eleverna att
”förklara på vilket sätt marknaden kan vara bra för miljön” utan
motsvarande uppmaning att reflektera över hur den kan vara dålig.
Enligt uppgift från Svenskt Näringsliv, har deras
skolmaterial, varav Miljö – så funkar
det är ett, de senaste åren gått ut i totalt ca 150 000 exemplar per
år. Det handlar alltså inte om en marginell företeelse.
En utveckling där våra skolelever i allt högre grad
får nöja sig med propaganda från resursstarka särintressen är oacceptabel.
Ambitionen i en aldrig så genomarbetad sponsringspolicy är inte mycket värd, om
skolorna inte har råd att köpa läromedel utan tvingas förlita sig på produkter
av intresse- och lobbygrupper. Med allt snålare budget och i många fristående
skolor vinstkrav därtill, riskerar vi en utveckling där skolor i allt för hög
grad tvingas förlita sig till gratis läromedel. Frågan är om lärare under
sådana omständigheter har en sportslig chans att bedriva en saklig och
balanserad undervisning.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga vilka åtgärder
utbildningsministern avser att vidta för att säkerställa att elever i svenska
skolor inte hänvisas till läromedel som inte uppfyller kraven på saklighet och
allsidighet?