den 30 maj

Interpellation

2011/12:386 Export av övervakningssystem till Saudiarabien

av Peter Rådberg (MP)

till statsrådet Ewa Björling (M)

I ljuset av den så kallade vapenfabriken till Saudiarabien för drygt två månader sedan har det framkommit att den svenska regeringen och flera myndigheter i hemlighet försökt sälja ett sofistikerat övervakningssystem till Konungariket Saudiarabien.

I systemet som regimen var intresserad av ingick tusentals kameror och underjordiska ledningscentraler till ett värde av flera miljarder kronor. Officiellt var syftet med systemet att hjälpa till att kontrollera de stora folkmassor som varje år vallfärdar till de heliga städerna i Saudiarabien. Men som alltid när det handlar om diktaturer kan sådana system även användas för repressiva ändamål mot den egna befolkningen.

Regeringen ville inleda ett långt tekniskt samarbete där övervakningssystemet ingick samt ytterligare samarbetsprojekt skulle ingå. Förslaget, eller MoU – memorandum of understanding – som regeringen ville teckna med Saudiarabien var tänkt att löpa under tio år.

Avtalsförslaget skickades från den svenska regeringen till det saudiska kungahuset den 18 september 2009. Det var bara tre dagar efter statsminister Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring där han deklarerade:

”Demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska utgöra hörnstenar i vår utrikespolitik.

Utformningen av vår säkerhetspolitik måste fortsatt ske i brett nationellt samförstånd. Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast.”

Flera svenska myndigheter har jobbat i projektet. Fortifikationsverket, som är en myndighet som förvaltar specialanpassade, ofta hemliga, byggnader, skulle fungera som konsult och jobba med att ta fram de underjordiska byggnaderna.

Ett av dokumenten som tidningen Expressen fått fram visar att det inte bara är fråga om en SOS Alarm-anläggning. I dokumentet står det att övervakningssystemet ska ge ”nationell övervakning”, ”snabb realtidsrespons till alla hot och situationer” samt ”övervakning och skydd av folkflöden”.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ewa Björling:

På vilket sätt kan man säga att demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna utgör hörnstenar i vår utrikespolitik när handelspolitiken, som även den styrs från Utrikesdepartementet, lägger in helt andra variabler än den överenskomna säkerhetspolitiken?

Såg statsrådet inga problem med att skicka ett MoU-förslag om avancerade övervakningssystem med uppenbar dual capacity till diktaturen Saudiarabien?

Avser statsrådet att vidta någon åtgärd och förändra handelspolitiken till regimer runt om i världen som så uppenbart har en helt annan syn på demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna än den vi har i Europa?