den
30 maj
Interpellation
2011/12:386
Export av övervakningssystem till Saudiarabien
av Peter
Rådberg (MP)
till statsrådet Ewa Björling (M)
I ljuset av den så kallade vapenfabriken till
Saudiarabien för drygt två månader sedan har det framkommit att den svenska
regeringen och flera myndigheter i hemlighet försökt sälja ett sofistikerat
övervakningssystem till Konungariket Saudiarabien.
I systemet som regimen var intresserad av ingick
tusentals kameror och underjordiska ledningscentraler till ett värde av flera
miljarder kronor. Officiellt var syftet med systemet att hjälpa till att
kontrollera de stora folkmassor som varje år vallfärdar till de heliga städerna
i Saudiarabien. Men som alltid när det handlar om diktaturer kan sådana system
även användas för repressiva ändamål mot den egna befolkningen.
Regeringen ville inleda ett långt tekniskt
samarbete där övervakningssystemet ingick samt ytterligare samarbetsprojekt
skulle ingå. Förslaget, eller MoU – memorandum of understanding –
som regeringen ville teckna med Saudiarabien var tänkt att löpa under tio år.
Avtalsförslaget skickades från den svenska
regeringen till det saudiska kungahuset den 18 september 2009. Det var bara tre
dagar efter statsminister Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring där han deklarerade:
”Demokratin, folkrätten och de mänskliga
rättigheterna ska utgöra hörnstenar i vår utrikespolitik.
Utformningen av vår säkerhetspolitik måste fortsatt
ske i brett nationellt samförstånd. Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast.”
Flera svenska myndigheter har jobbat i projektet.
Fortifikationsverket, som är en myndighet som förvaltar specialanpassade, ofta
hemliga, byggnader, skulle fungera som konsult och jobba med att ta fram de
underjordiska byggnaderna.
Ett av dokumenten som tidningen Expressen fått fram
visar att det inte bara är fråga om en SOS Alarm-anläggning. I dokumentet står
det att övervakningssystemet ska ge ”nationell övervakning”,
”snabb realtidsrespons till alla hot och situationer” samt ”övervakning
och skydd av folkflöden”.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet
Ewa Björling:
På vilket sätt kan man säga att demokratin,
folkrätten och de mänskliga rättigheterna utgör hörnstenar i vår utrikespolitik
när handelspolitiken, som även den styrs från Utrikesdepartementet, lägger in
helt andra variabler än den överenskomna säkerhetspolitiken?
Såg statsrådet inga problem med att skicka ett
MoU-förslag om avancerade övervakningssystem med uppenbar dual capacity till
diktaturen Saudiarabien?
Avser statsrådet att vidta någon åtgärd och
förändra handelspolitiken till regimer runt om i världen som så uppenbart har
en helt annan syn på demokratin, folkrätten och de
mänskliga rättigheterna än den vi har i Europa?