den 23 maj

Interpellation

2011/12:374 Födande kvinnors rätt till lustgas

av Hillevi Larsson (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Kvinnor som föder har på papperet rätt till all smärtlindring som finns att få, men i praktiken kan enskilda sjukhus och landsting inskränka denna rätt.

När det gäller ”naturliga smärtlindringsmetoder” såsom varma bad och akupunktur är möjligheterna ytterst begränsade, med platsbrist och stressad personal som ska hantera flera förlossningar samtidigt.

De vanligaste smärtlindringsmetoderna som erbjuds och som ger bäst effekt för de flesta är lustgas och epidural (ryggbedövning).

När kvinnan kommer in till förlossningen och har ont brukar lustgas vara det som erbjuds först. Lustgas är ofarligt både för moder och barn och innebär effektiv smärtlindring eftersom den minskar smärtimpulserna. Kvinnan kan själv andas in så mycket lustgas hon vill när hon behöver det och kan därmed lindra sin egen smärtupplevelse. Lustgasen försvinner sedan snabbt ur kroppen.

Lustgas används vid ungefär 70 procent av alla förlossningar och började användas inom svensk förlossningsvård redan i slutet av 1800-talet.

Epidural (ryggbedövning) sätts vanligtvis in i ett senare skede av förlossningen, för att inte störa värkarbetet, och brukar bara ges när kvinnan begär det. Epidural ges inte av barnmorskor utan bara av narkosläkare, som även jobbar på andra avdelningar av sjukhuset. Det innebär att kvinnan måste vänta in att en narkosläkare blir ledig, vilket kan ta tid. Många kvinnor får höra att det är ”för sent” för att få epidural, det vill säga att förlossningen gått så långt att det enligt barnmorskan inte är motiverat. De får då klara sig med lustgas.

Gävleborgs landsting har nu valt att avskaffa lustgas helt vid förlossningar. Motiveringen är miljö- och arbetsmiljöskäl. Och detta sker trots att flera andra sjukhus med framgång lyckats minimera utsläppen av lustgas, till gagn både för miljön och arbetsmiljön.

I Stockholms läns landsting är samtliga fem förlossningssjukhus anslutna till lustgasdestruktionsanläggningar som omvandlar den miljöfarliga lustgasen till syrgas och kvävgas. Det görs också noggranna kontroller av gasledningsnätet och uttagen i förlossningsrummen så att läckage av gas inte uppstår.

I Norrbottens landsting har också ett framgångsrikt arbete bedrivits. För tio år sedan läckte hälften av gasen ut i atmosfären och kom aldrig till nytta för patienterna. I dag har förbrukningen minskat med 75 procent. Arbetet mot gasläckage är huvudorsaken till resultaten. Men det är inte bara ledningar som tätats utan mammorna får också information om att de ska andas ut i masken, för att undvika att gasen läcker ut i rummet och skadar personalen. Gravid personal arbetar inte med förlossningar i landstinget, utan får andra arbetsuppgifter under graviditeten.

Örebro läns landsting har skapat en förbränningsanläggning dit lustgasen leds och bränns upp, för att förhindra gasutsläpp. Tidigare släpptes lustgasen ut i atmosfären, men nu går den i stället direkt in i biogaspannan. Även läckage inne i förlossningsrummen har minimerats, av arbetsmiljöskäl. På universitetssjukhuset i Örebro har en speciell hakdel införts till lustgasmasken. Hakdelen hjälper till att samla in mer av lustgasen och förhindrar gasläckage.

Trots att kvinnor som grupp står för en mindre andel av klimatutsläppen än män som grupp är det kvinnorna som får betala priset för miljöarbetet i Gävleborgs landsting, när de nu tvingas föda utan lustgas.

Som svar på frågan vilken smärtlindring födande kvinnor ska få i stället för lustgas blev svaret: avslappningsövningar och epidural.

Förlossningssmärtan är individuell, men den är för de flesta kvinnor den värsta smärta de upplever under sin livstid. Att föda utan smärtlindring kan jämföras med att bli opererad utan bedövning, något de flesta skulle finna helt otänkbart!

Att i detta läge hänvisa till ”avslappningsövningar” som alternativ till lustgas känns som ett hån.

När det gäller epidural måste detta vara ett val som varje kvinna gör. Många vill inte ha det av rädsla för komplikationer. Epidural är den mest effektiva smärtlindringsmetoden men den har en baksida. Epidural kan öka risken för värksvaghet, vilket i sin tur ökar risken för sugklocka och tång, som i förlängningen kan orsaka allvarliga förlossningsskador.

Det är mycket olyckligt om kvinnor mot sin vilja känner sig tvingade till epidural för att de nekas lustgas och inte klarar av smärtan.

Lustgas behövs dessutom ofta som komplement, även när kvinnan får epidural. Det är först i ett relativt sent skede av förlossningen som epidural sätts in, de flesta kvinnor behöver lustgas innan dess för att lindra smärtan. I utdrivningsskedet är epidural mindre effektivt och även då behövs som regel lustgas för att stå ut med smärtan.

Om modern drabbas av utmattning eller panik är det negativt för förlossningsförloppet, smärtlindring genom hela förlossningen kan hjälpa till att förebygga dessa tillstånd.

Den smärtfria förlossningen finns inte, men man kan göra mycket för att lindra smärtan och göra upplevelsen så positiv som möjligt för den födande kvinnan. Många kvinnor upplever lustgasen som den bästa vännen under förlossningen och ”vägrar släppa masken”. Att i detta läge ta bort den helt är otroligt grymt.

Risken är att fler kvinnor kommer att kräva kejsarsnitt eller vägra föda mer än ett barn, när de upplevt sin första förlossning som tortyr.

Det saknas i dag nationella riktlinjer för förlossningsvården i Sverige. Det har dessutom visat sig att majoriteten av förlossningsavdelningarna inte har skrivna riktlinjer och att det inte finns någon samstämmighet i de riktlinjer som finns. Nationella riktlinjer krävs för att garantera alla födande kvinnor rätt till lustgas.

Mina frågor till socialministern är:

1. Avser socialministern att verka för att kvinnor ges rätt till lustgas vid förlossning oberoende av var de råkar bo i landet?

2. Avser socialministern att verka för att införa nationella riktlinjer gällande rätten till fullgod smärtlindring inom förlossningsvården, inklusive rätten till lustgas?

3. När tänker socialministern ta tag i denna fråga?