den
23 maj
Interpellation
2011/12:374
Födande kvinnors rätt till lustgas
av Hillevi
Larsson (S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Kvinnor som föder har på papperet rätt till all
smärtlindring som finns att få, men i praktiken kan enskilda sjukhus och
landsting inskränka denna rätt.
När det gäller ”naturliga
smärtlindringsmetoder” såsom varma bad och akupunktur är möjligheterna
ytterst begränsade, med platsbrist och stressad personal som ska hantera flera
förlossningar samtidigt.
De vanligaste smärtlindringsmetoderna som erbjuds
och som ger bäst effekt för de flesta är lustgas och epidural (ryggbedövning).
När kvinnan kommer in till förlossningen och har
ont brukar lustgas vara det som erbjuds först. Lustgas är ofarligt både för
moder och barn och innebär effektiv smärtlindring eftersom den minskar
smärtimpulserna. Kvinnan kan själv andas in så mycket lustgas hon vill när hon
behöver det och kan därmed lindra sin egen smärtupplevelse. Lustgasen
försvinner sedan snabbt ur kroppen.
Lustgas används vid ungefär 70 procent av alla
förlossningar och började användas inom svensk förlossningsvård redan i slutet
av 1800-talet.
Epidural (ryggbedövning) sätts vanligtvis in i ett
senare skede av förlossningen, för att inte störa värkarbetet, och brukar bara
ges när kvinnan begär det. Epidural ges inte av barnmorskor utan bara av
narkosläkare, som även jobbar på andra avdelningar av sjukhuset. Det innebär
att kvinnan måste vänta in att en narkosläkare blir ledig, vilket kan ta tid.
Många kvinnor får höra att det är ”för sent” för att få epidural,
det vill säga att förlossningen gått så långt att det enligt barnmorskan inte
är motiverat. De får då klara sig med lustgas.
Gävleborgs landsting har nu valt att avskaffa
lustgas helt vid förlossningar. Motiveringen är miljö- och arbetsmiljöskäl. Och
detta sker trots att flera andra sjukhus med framgång lyckats minimera
utsläppen av lustgas, till gagn både för miljön och arbetsmiljön.
I Stockholms läns landsting är samtliga fem
förlossningssjukhus anslutna till lustgasdestruktionsanläggningar som omvandlar
den miljöfarliga lustgasen till syrgas och kvävgas. Det görs också noggranna
kontroller av gasledningsnätet och uttagen i förlossningsrummen så att läckage
av gas inte uppstår.
I Norrbottens landsting har också ett framgångsrikt
arbete bedrivits. För tio år sedan läckte hälften av gasen ut i atmosfären och
kom aldrig till nytta för patienterna. I dag har förbrukningen minskat med 75
procent. Arbetet mot gasläckage är huvudorsaken till resultaten. Men det är
inte bara ledningar som tätats utan mammorna får också information om att de
ska andas ut i masken, för att undvika att gasen läcker ut i rummet och skadar
personalen. Gravid personal arbetar inte med förlossningar i landstinget, utan
får andra arbetsuppgifter under graviditeten.
Örebro läns landsting har skapat en
förbränningsanläggning dit lustgasen leds och bränns upp, för att förhindra
gasutsläpp. Tidigare släpptes lustgasen ut i atmosfären, men nu går den i stället
direkt in i biogaspannan. Även läckage inne i förlossningsrummen har
minimerats, av arbetsmiljöskäl. På universitetssjukhuset i Örebro har en
speciell hakdel införts till lustgasmasken. Hakdelen hjälper till att samla in
mer av lustgasen och förhindrar gasläckage.
Trots att kvinnor som grupp står för en mindre
andel av klimatutsläppen än män som grupp är det kvinnorna som får betala
priset för miljöarbetet i Gävleborgs landsting, när de nu tvingas föda utan
lustgas.
Som svar på frågan vilken smärtlindring födande
kvinnor ska få i stället för lustgas blev svaret: avslappningsövningar och
epidural.
Förlossningssmärtan är individuell, men den är för
de flesta kvinnor den värsta smärta de upplever under sin livstid. Att föda
utan smärtlindring kan jämföras med att bli opererad utan bedövning, något de
flesta skulle finna helt otänkbart!
Att i detta läge hänvisa till
”avslappningsövningar” som alternativ till lustgas känns som ett
hån.
När det gäller epidural måste detta vara ett val
som varje kvinna gör. Många vill inte ha det av rädsla för komplikationer. Epidural
är den mest effektiva smärtlindringsmetoden men den har en baksida. Epidural
kan öka risken för värksvaghet, vilket i sin tur ökar risken för sugklocka och
tång, som i förlängningen kan orsaka allvarliga förlossningsskador.
Det är mycket olyckligt om kvinnor mot sin vilja
känner sig tvingade till epidural för att de nekas lustgas och inte klarar av
smärtan.
Lustgas behövs dessutom ofta som komplement, även
när kvinnan får epidural. Det är först i ett relativt sent skede av
förlossningen som epidural sätts in, de flesta kvinnor behöver lustgas innan
dess för att lindra smärtan. I utdrivningsskedet är epidural mindre effektivt
och även då behövs som regel lustgas för att stå ut med smärtan.
Om modern drabbas av utmattning eller panik är det
negativt för förlossningsförloppet, smärtlindring genom hela förlossningen kan
hjälpa till att förebygga dessa tillstånd.
Den smärtfria förlossningen finns inte, men man kan
göra mycket för att lindra smärtan och göra upplevelsen så positiv som möjligt
för den födande kvinnan. Många kvinnor upplever lustgasen som den bästa vännen
under förlossningen och ”vägrar släppa masken”. Att i detta läge ta
bort den helt är otroligt grymt.
Risken är att fler kvinnor kommer att kräva
kejsarsnitt eller vägra föda mer än ett barn, när de upplevt sin första
förlossning som tortyr.
Det saknas i dag nationella riktlinjer för
förlossningsvården i Sverige. Det har dessutom visat sig att majoriteten av
förlossningsavdelningarna inte har skrivna riktlinjer
och att det inte finns någon samstämmighet i de riktlinjer som finns.
Nationella riktlinjer krävs för att garantera alla födande kvinnor rätt till
lustgas.
Mina frågor till socialministern är:
1. Avser
socialministern att verka för att kvinnor ges rätt till lustgas vid förlossning
oberoende av var de råkar bo i landet?
2. Avser
socialministern att verka för att införa nationella riktlinjer gällande rätten
till fullgod smärtlindring inom förlossningsvården, inklusive rätten till
lustgas?
3. När tänker
socialministern ta tag i denna fråga?