den 16 maj

Interpellation

2011/12:368 Järnvägsskolans framtid

av Annika Lillemets (MP)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Järnvägsskolan har en kritisk roll för säkerheten i det svenska järnvägssystemet. För att klara att rusta upp och bygga ut det svenska järnvägssystemet framöver behöver mycket personal ny- och vidareutbildas. Järnvägsskolan i Ängelholm är Skandinaviens enda helt kompletta järnvägsskola, där tekniker, ingenjörer och tågpersonal får teoretisk och praktisk träning i en realistisk och säker järnvägsmiljö. Ca 6 000 personer utbildas där varje år, alltifrån kortare kurser till treårig högskoleutbildning för att bli järnvägsingenjör.

Trafikverket har startat ett omfattande projekt, Kompetenskrav i upphandlad verksamhet, som syftar till att skärpa kraven på kompetens hos entreprenörer vid upphandling av såväl investeringsprojekt som drift och underhåll. Kraven på ”kvalitetskritiska moment” ska ses över och göras tydligare. Järnvägsskolan är en mycket viktig aktör för att klara de stora utbildningsinsatser som krävs.

Järnvägsskolan har under lång tid byggt upp övningsanläggningar. Vissa av dessa, bland andra de signaltekniska anläggningarna, är unika, de finns inte någon annanstans. Det skulle vara mycket olönsamt att bygga upp sådana anläggningar på andra håll i Sverige. Många av grundutbildningarna, och i än högre grad det stora antal specialistutbildningarna som Järnvägsskolan erbjuder, kräver tillgång till dessa övningsanläggningar.

Järnvägsskolans verksamhet fungerar bra och är konkurrensneutral mot hela bredden av entreprenörer och operatörer. Trots det vill regeringen att Järnvägsskolan avyttras från Trafikverket.

En möjlighet som undersökts är att Lunds universitet blir ny huvudägare till Järnvägsskolan. Detta skulle vara en långsiktig, stabil lösning med inriktning på samhällets behov i stället för vad som är kommersiellt gångbart, som gagnar såväl universitetet som Järnvägsskolan och samhället i stort. Med universitetet som huvudägare skapas goda förutsättningar för kontinuerlig kompetensutveckling av lärarna och att knyta forskning till Järnvägsskolan. Så kan den nuvarande verksamhetens teknikmässiga bredd och kvalitet garanteras.

Att förlita sig på att marknaden ska erbjuda alla nödvändiga utbildningar är orealistiskt. Om en organisation med vinst som sitt huvudsakliga intresse tar över skolan riskerar smala kurser med få deltagare att försvinna. Många utbildningar som Järnvägsskolan erbjuder har en mycket liten målgrupp men är helt avgörande för ett fungerande och säkert järnvägssystem. Dessa utbildningar är alltså samhällsekonomiskt men inte företagsekonomiskt lönsamma. Det finns till exempel risk för att Lunds tekniska högskolas järnvägsingenjörsutbildning, KY-utbildningen till järnvägstekniker och YH-utbildningen till lokförare skulle försvinna om skolan ska drivas på kommersiella villkor.

Tyvärr har beslutet om Järnvägsskolans framtid dragit ut på tiden. Detta är allvarligt. Osäkerheten kan bland annat leda till att skolan riskerar att utarmas på kompetens om dess lärare söker sig till andra arbetsgivare.

Enligt uppgift på Föreningen Sveriges Järnvägsentreprenörers hemsida, nyhetsbrev nr 4 april 2012, har Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm vid ett möte med föreningens styrelse den 25 april sagt att om inte branschen tar över finns det risk för att Trafikverket lägger ned Järnvägsskolan i Ängelholm. Vidare skriver man att Trafikverket ”menar att skolan inte är myndighetens ansvar, men att det samtidigt är viktigt att skolans resurser ska kunna utnyttjas även i framtiden”.

Om Järnvägsskolan skulle läggas ned skulle det få mycket allvarliga konsekvenser för möjligheten att förse branschen med tekniker och ingenjörer, inte bara initialt utan för lång tid framöver. Det vore förödande för järnvägen i Sverige.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga:

Vad avser statsrådet att göra för att på kort och lång sikt säkra försörjningen av personal med kompetens inom alla områden i järnvägsbranschen?

Vad avser statsrådet att göra för att utifrån ett samhällsperspektiv på bästa sätt ta till vara Järnvägsskolans unika resurser i form av kompetens och anläggningar, på kort och lång sikt?

Vad avser statsrådet att göra för att Järnvägsskolan ska överföras till Lunds universitet?