den 10 maj

Interpellation

2011/12:360 Gemensamma trygghetssystem eller privata försäkringar

av Hillevi Larsson (S)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

Den svenska modellen bygger traditionellt på starka socialförsäkringar. Inte minst a-kassan är en viktig omställningsförsäkring som skyddar den enskilde och är bra för arbetslivet. Forskningen visar att en stark arbetslöshetsförsäkring bidrar till att rätt person hamnar på rätt plats, vilket är avgörande för att det inte ska uppstå flaskhalsar på arbetsmarknaden.

Regeringen har kraftigt försämrat a-kassan vilket kan tolkas som ett steg mot att avveckla de gemensamma trygghetsförsäkringarna och öppna upp för privata tilläggsförsäkringar.

Å andra sidan har regeringen övervägt att göra a-kassan obligatorisk, och finansminister Anders Borg har utomlands framhävt den svenska modellen med trygga försäkringar, inte minst en stark a-kassa, som en viktig förklaring till att Sverige klarat de kriser vi gått igenom.

Stick i stäv med detta sade statsministern i partiledardebatten på tal om den urholkade a-kassan: ”Det som händer är att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanpå det som vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i grunden är en bra utveckling.”

Mina frågor till ministern är:

Är det en positiv utveckling att människor känner sig tvingade att teckna privata tilläggsförsäkringar för att våra gemensamma trygghetssystem ger för dåligt skydd?

Är det meningen att jobbskatteavdraget i fortsättningen ska gå till att betala privata tilläggsförsäkringar?

Försvarar ministern den svenska modellen, med ersättningar i socialförsäkringarna som går att leva på, eller ett grundskydd där löntagarna tvingas teckna tilläggsförsäkringar för att inte behöva gå från hus och hem om de drabbas av sjukdom eller arbetslöshet?