den 7 maj

Interpellation

2011/12:352 Det folkliga upproret i Bahrain

av Hans Linde (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

I februari 2011 kom den arabiska våren till Bahrain. Folkliga protester som ställde legitima krav på större frihet, social rättvisa och politiska och konstitutionella reformer spred sig runt om i landet. Regeringen, som blev överraskad av massmobiliseringen av demonstranter, svarade hårt och skoningslöst med våld och övergrepp. Trots detta fortsatte kraven från befolkningen; man ville se en ny konstitution, en demokratiskt vald regering, en mer rättvis fördelning av landets tillgångar och frigivning av alla politiska fångar. Mycket tyder på att protesterna och de krav som rests har ett brett folkligt stöd från folkrörelser och fackliga organisationer, från både sunni- och shiamuslimer och från män och kvinnor i Bahrain.

Demonstrationerna har växt sig allt starkare och under våren 2011 blev al Khalifa-familjens långa styre alltmer utmanat. Bahrains grannland Saudiarabien sände in stridsvagnar och Bahrains kung införde undantagstillstånd och gav de väpnade styrkorna tillstånd att använda de åtgärder som krävdes för att stoppa upproret. Många dödades och skadades som följd.

Amnesty International beskriver utvecklingen i Bahrain på följande sätt: ”Kort sagt, situationen för mänskliga rättigheter i Bahrain försämrades betydligt under 2011 med försöken att krossa proteströrelsen i februari och mars. Till viss del verkar det som om proteströrelsen var ett offer för regionala och internationella kapitalintressen och politiska intressen, bland annat i USA, som upprätthåller en stor flottbas i Bahrain. De starka krafter som stöder den styrande Al Khalifa-familjen gjorde lite för att stoppa den bahrainska regeringen som med hjälp av våldsamma metoder försökte behålla status quo. Detta resulterade i nya övergrepp och den utbredda användningen av vissa metoder som inte setts på många år och som har förvärrat den farliga polariseringen i Bahrain.”

En del i regimens repression mot de folkliga protesterna har varit massarresteringar. Bland annat fängslades Abdulhadi al-Khawaja och 13 andra framstående människorättsaktivister. Dessa fångar är att betrakta som politiska fångar, som samvetsfångar. Men även ett stort antal sjuksköterskor och läkare greps av regimen för att de gett skadade demonstranter och oppositionella läkarvård.

En av dessa demokratiaktivister som fängslats är svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad, som dömdes till livstids fängelse förra året för sitt deltagande i de folkliga protesterna. Al-Muqdad har tidigare fängslats av regimen för sitt politiska arbete och har senare vittnat om att han torterats av de bahrainska myndigheterna. Nyligen meddelande en domstol i Bahrain att processen mot al-Muqdad ska göras om i en civil domstol.

Medan utvecklingen i länder som Syrien och Libyen fått stor uppmärksamhet i Sverige och övriga EU har regimens grova och omfattande övergrepp i Bahrain möts med tystnad. Medan EU har infört vapenembargo mot Syrien fortsatte Sverige under 2011 att exportera vapen till både Bahrain och Saudiarabien. Samtidigt som de grova och omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna fortsätter i Bahrain anordnades en internationell Formel 1-tävling under april månad i år i landet, trots starka protester från inhemska demokratiaktivister och människorättsgrupper runt om i världen. I sitt beslut meddelade Internationella bilsportsförbundets, FIA:s, ledning att ”säkerhetsläget i Bahrain är stabilt”. Från EU fortsätter arbetet med ett handelsavtal med länderna i Gulf Cooperation Council, vilket inkluderar både Bahrain och Saudiarabien. Det är inte svårt att, likt Amnesty International, se att det folkliga upproret i Bahrain blivit offer för regionala och internationella ekonomiska och politiska intressen, att andra faktorer fått vägra tyngre än de legitima kraven på demokrati, rättvisa och frihet i Bahrain.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Carl Bildt:

Vilka initiativ avser ministern att ta för att Sverige som enskilt land, såväl som medlem i EU och i FN, ska stödja det folkliga upproret i Bahrain och dess legitima krav på reformer och demokratisering?

Vilka initiativ avser ministern att ta för att Sverige som medlem i EU och FN ska införa sanktioner mot den bahrainska regimen?

Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att den svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad som sitter fängslad i Bahrain ska frisläppas?