den
7 maj
Interpellation
2011/12:352
Det folkliga upproret i Bahrain
av Hans Linde
(V)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
I februari 2011 kom den arabiska våren till
Bahrain. Folkliga protester som ställde legitima krav på större frihet, social
rättvisa och politiska och konstitutionella reformer spred sig runt om i
landet. Regeringen, som blev överraskad av massmobiliseringen av demonstranter,
svarade hårt och skoningslöst med våld och övergrepp. Trots detta fortsatte
kraven från befolkningen; man ville se en ny konstitution, en demokratiskt vald
regering, en mer rättvis fördelning av landets tillgångar och frigivning av
alla politiska fångar. Mycket tyder på att protesterna och de krav som rests
har ett brett folkligt stöd från folkrörelser och fackliga organisationer, från
både sunni- och shiamuslimer och från män och kvinnor i Bahrain.
Demonstrationerna har växt sig allt starkare och
under våren 2011 blev al Khalifa-familjens långa styre alltmer utmanat.
Bahrains grannland Saudiarabien sände in stridsvagnar och Bahrains kung införde
undantagstillstånd och gav de väpnade styrkorna tillstånd att använda de
åtgärder som krävdes för att stoppa upproret. Många dödades och skadades som
följd.
Amnesty International beskriver utvecklingen i
Bahrain på följande sätt: ”Kort sagt, situationen för mänskliga
rättigheter i Bahrain försämrades betydligt under 2011 med försöken att krossa
proteströrelsen i februari och mars. Till viss del verkar det som om
proteströrelsen var ett offer för regionala och internationella
kapitalintressen och politiska intressen, bland annat i USA, som upprätthåller
en stor flottbas i Bahrain. De starka krafter som stöder den styrande Al
Khalifa-familjen gjorde lite för att stoppa den bahrainska regeringen som med
hjälp av våldsamma metoder försökte behålla status quo. Detta resulterade i nya
övergrepp och den utbredda användningen av vissa metoder som inte setts på
många år och som har förvärrat den farliga polariseringen i Bahrain.”
En del i regimens repression mot de folkliga
protesterna har varit massarresteringar. Bland annat fängslades Abdulhadi al-Khawaja
och 13 andra framstående människorättsaktivister. Dessa fångar är att betrakta
som politiska fångar, som samvetsfångar. Men även ett stort antal
sjuksköterskor och läkare greps av regimen för att de gett skadade
demonstranter och oppositionella läkarvård.
En av dessa demokratiaktivister som fängslats är
svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad, som dömdes till livstids fängelse
förra året för sitt deltagande i de folkliga protesterna. Al-Muqdad har
tidigare fängslats av regimen för sitt politiska arbete och har senare vittnat
om att han torterats av de bahrainska myndigheterna. Nyligen meddelande en
domstol i Bahrain att processen mot al-Muqdad ska göras om i en civil domstol.
Medan utvecklingen i länder som Syrien och Libyen
fått stor uppmärksamhet i Sverige och övriga EU har regimens grova och
omfattande övergrepp i Bahrain möts med tystnad. Medan EU har infört
vapenembargo mot Syrien fortsatte Sverige under 2011 att exportera vapen till
både Bahrain och Saudiarabien. Samtidigt som de grova och omfattande brotten
mot de mänskliga rättigheterna fortsätter i Bahrain anordnades en
internationell Formel 1-tävling under april månad i år i landet, trots starka
protester från inhemska demokratiaktivister och människorättsgrupper runt om i
världen. I sitt beslut meddelade Internationella bilsportsförbundets, FIA:s,
ledning att ”säkerhetsläget i Bahrain är stabilt”. Från EU
fortsätter arbetet med ett handelsavtal med länderna i Gulf Cooperation
Council, vilket inkluderar både Bahrain och Saudiarabien. Det är inte svårt
att, likt Amnesty International, se att det folkliga upproret i Bahrain blivit
offer för regionala och internationella ekonomiska och politiska intressen, att
andra faktorer fått vägra tyngre än de legitima kraven på demokrati, rättvisa
och frihet i Bahrain.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa
följande frågor till utrikesminister Carl Bildt:
Vilka initiativ avser ministern att ta för att
Sverige som enskilt land, såväl som medlem i EU och i FN, ska stödja det
folkliga upproret i Bahrain och dess legitima krav på reformer och
demokratisering?
Vilka initiativ avser ministern att ta för att
Sverige som medlem i EU och FN ska införa sanktioner mot den bahrainska regimen?
Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att den svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad som
sitter fängslad i Bahrain ska frisläppas?