den
26 april
Interpellation
2011/12:344
Världens småbrukares rättigheter
av Bodil
Ceballos (MP)
till statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Mellan den 27 februari och den 23 mars höll FN:s
råd för mänskliga rättigheter sin 19:e session i Genève. Syftet med sessionerna
är att lyfta frågor som rör brott mot mänskliga rättigheter och bidra till
främjandet och respekten av dessa rättigheter.
I detta sammanhang spelar världens småjordbrukare
och ursprungsfolk en särskild roll, i synnerhet avseende den grundläggande rätten
till mat.
Över hälften av dem som tvingas leva i hunger i
världen i dag är småskaliga bönder, jordlösa och lantarbetare. En majoritet av
dem är kvinnor och barn. Trots investeringar i utvecklingsländernas
jordbrukssektorer har inte hungern minskat i världen. Det totala antalet
personer som hungrar och lever i undernäring är enligt FAO (Food and
Agricultural Organisation) nästan en miljard. Trots fyra decennier av ekonomisk
tillväxt har det totala antalet hungrande människor i världen ökat även om andelen
minskat vilket leder till att vi förmodligen når millenniemålet.
Miljontals småbrukare världen över tvingas
fortfarande lämna sina jordar på grund av krig, jordkonflikter och inadekvat
jordbrukspolitik. Den så kallade ”gröna revolutionens” argument att
storskalighet, mekanisering och kemiska bekämpningsmedel krävs för att föda
världen har i stället bidragit till utarmning av bördiga jordar,
vattenförorening och klimatförändringarna.
Under våren kunde vi i Aktuellt se hur tidigare framgångsrika biståndsprojekt där kvinnor
beviljats mikrolån för att starta företag, bland annat jordbruk, nu bytts ut
mot nya projekt i linje med denna ”gröna revolution” där bönder
förses med gifter och bekämpningsmedel som de helt utan skyddsutrustning
sprutar på sina grödor.
Småbönder och ursprungsfolk har också avhysts från
sina traditionella marker till förmån för skogsskövling, milslånga odlingar av
en och samma exportgröda, nationella storprojekt som dammbyggen och
gruvexploatering.
Med en sådan utveckling är det tydligt att varken
de grundläggande mänskliga rättigheterna eller de mer specifika konventionerna
om kvinnor, barn, ursprungsfolk eller arbete har varit tillräckliga för att
försvara de jordlösa lantarbetarna och småbrukarna.
Småbrukare eller lantarbetare utgör inte bara en
särskilt sårbar grupp. De är också en viktig aktör i den globala kampen mot
hunger och klimatförändringar. Enligt en ny rapport, Agro-ecology and the right to food från FN:s specialrapportör för
rätten till mat, är det möjligt att avsevärt förbättra produktiviteten inom
jordbruket och även höja tillgången till mat där det behövs mest, samtidigt som
man stärker självförsörjningen och inkomsterna hos småbrukare och bevarar
ekosystemen. Lösningen är ökade investeringar i det småskaliga, agroekologiska
jordbruket.
Det nätverk, Vía Campesina, som organiserar 200
miljoner småbrukare världen över, har under många år arbetat fram ett förslag
till en internationell rättighetskonvention som är kompatibel med FN-systemet.
Utöver de grundläggande mänskliga rättigheterna lyfter förslaget specifika
behov, som rätten att inte utsättas för kemiska
bekämpningsmedel och rätten till mat och möjligheten att prioritera
lokalsamhällets matproduktion framför exportmarknaden.
Jag gör mig inga illusioner om att regeringen
kommer att stödja förslaget till konvention men vill påtala behovet av
förändring i politiken som utgör grunden för förslagets tillkomst, det vill
säga rätten att förebygga ohälsa och skydd av de ekosystem som ska kunna brukas
i många generationer till. Om en konvention inte är den väg regeringen väljer
kanske det finns någon annan FN-mekanism regeringen skulle kunna stötta.
Jag vill därför fråga statsrådet:
På vilket sätt avser statsrådet att genom det
svenska biståndet hörsamma småbrukarnas krav på hälsosamma brukningsmetoder?
Avser statsrådet att ta initiativ till någon form
av globalt skydd för småbrukares och lantarbetares rättigheter?
Avser statsrådet att verka för att stärka det
småskaliga och agroekologiska jordbruket i enlighet med rekommendationerna från
FN:s specialrapportör för rätten till mat?