den 26 april

Interpellation

2011/12:343 Bindande regelverk för företags ansvar för mänskliga rättigheter

av Bodil Ceballos (MP)

till statsrådet Ewa Björling (M)

I skenet av det senaste årets händelser när det visat sig att det ena efter det andra svenska företaget med sina produkter eller tjänster faktiskt hjälper eller underlättar för diktaturer att kränka de mänskliga rättigheterna är det återigen dags att ifrågasätta de svenska företagens etiska och moraliska kompass och bristen på ett tydligt regelverk som kan hjälpa dem på traven.

Detta är viktigt i synnerhet som svenska företag enligt ministern enbart i egenskap av att vara svenska sköter sig väl i världen, att de följer sina egna etiska riktlinjer och är en större garant för att respekten för mänskliga rättigheter garanteras än om andra länders företag är verksamma i samma område. Att så inte är fallet visade sig tydligt i frågan om sanktioner mot telekomsektorn i Syrien då Sverige lade in sitt veto mot utökade sanktioner, vilket gynnade Ericsson, samtidigt som franska telekomföretag av moraliska skäl upphörde med sin verksamhet. Ericsson hänvisade då till att det var en fråga för politiken att besluta om.

Ministern talar alltid väldigt väl om CSR och menar att det räcker att företagen frivilligt följer CSR-rekommendationerna men talar inte samtidigt om att CSR tolkas olika av olika aktörer och att de inte explicit omfattar också mänskliga rättigheter.

De olika beståndsdelarna brukar omfatta ekonomiskt ansvarstagande, miljömässigt ansvarstagande och socialt ansvarstagande. Det senare handlar då i huvudsak om relationen till den egna personalen, inte till vad som händer med människor utanför företaget.

Ett annat frivilligt åtagande för företag är FN:s Global Compact som explicit i sina första två principer tar upp också mänskliga rättigheter och att företag ska försäkra sig om att inte delta i någon annans kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det är ju knappast vad Telia Sonera försäkrat sig om i till exempel Vitryssland, eller Lundin Oil i Sudan, Ericsson i Syrien eller Swedfund i Nigeria etcetera.

Det är mycket bra att Global Compact finns och ypperligt om företag faktiskt också efterlever de tio principerna. Miljöpartiet har dock under lång tid hävdat att det behövs ett bindande regelverk som förutom miljö också omfattar sociala och mänskliga rättigheter. Utan ett sådant regelverk kommer företag vars egen moral och etik inte räcker längre än till nästa kvartalsrapport att fortsätta att hänvisa till politikerna och politiska beslut. Företagen hänvisar i alla sammanhang till att de följer lagen (i det land där de är verksamma). Med ett regelverk som gäller lika för alla företag kommer de också att följa det. Det är ett politiskt ansvar att fastställa regelverk.

Det räcker dock inte att Sverige inför ett regelverk för svenska företag. Därför bör Sveriges regering driva frågan om ett bindande regelverk i både EU och FN.

Jag vill därför fråga statsrådet om hon i ljuset av de senaste händelserna avser att driva frågan om ett bindande regelverk för företags ansvar på global nivå och på EU-nivå.