den
26 april
Interpellation
2011/12:343
Bindande regelverk för företags ansvar för mänskliga rättigheter
av Bodil
Ceballos (MP)
till statsrådet Ewa Björling (M)
I skenet av det senaste årets händelser när det
visat sig att det ena efter det andra svenska företaget med sina produkter
eller tjänster faktiskt hjälper eller underlättar för diktaturer att kränka de
mänskliga rättigheterna är det återigen dags att ifrågasätta de svenska
företagens etiska och moraliska kompass och bristen på ett tydligt regelverk
som kan hjälpa dem på traven.
Detta är viktigt i synnerhet som svenska företag
enligt ministern enbart i egenskap av att vara svenska sköter sig väl i
världen, att de följer sina egna etiska riktlinjer och är en större garant för
att respekten för mänskliga rättigheter garanteras än om andra länders företag
är verksamma i samma område. Att så inte är fallet visade sig tydligt i frågan
om sanktioner mot telekomsektorn i Syrien då Sverige lade in sitt veto mot
utökade sanktioner, vilket gynnade Ericsson, samtidigt som franska
telekomföretag av moraliska skäl upphörde med sin verksamhet. Ericsson
hänvisade då till att det var en fråga för politiken att besluta om.
Ministern talar alltid väldigt väl om CSR och menar
att det räcker att företagen frivilligt följer CSR-rekommendationerna men talar
inte samtidigt om att CSR tolkas olika av olika aktörer och att de inte
explicit omfattar också mänskliga rättigheter.
De olika beståndsdelarna brukar omfatta ekonomiskt
ansvarstagande, miljömässigt ansvarstagande och socialt ansvarstagande. Det
senare handlar då i huvudsak om relationen till den egna personalen, inte till
vad som händer med människor utanför företaget.
Ett annat frivilligt åtagande för företag är FN:s
Global Compact som explicit i sina första två principer tar upp också mänskliga
rättigheter och att företag ska försäkra sig om att inte delta i någon annans
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det är ju knappast vad Telia Sonera
försäkrat sig om i till exempel Vitryssland, eller Lundin Oil i Sudan, Ericsson
i Syrien eller Swedfund i Nigeria etcetera.
Det är mycket bra att Global Compact finns och
ypperligt om företag faktiskt också efterlever de tio principerna. Miljöpartiet
har dock under lång tid hävdat att det behövs ett bindande regelverk som förutom
miljö också omfattar sociala och mänskliga rättigheter. Utan ett sådant
regelverk kommer företag vars egen moral och etik inte räcker längre än till
nästa kvartalsrapport att fortsätta att hänvisa till politikerna och politiska
beslut. Företagen hänvisar i alla sammanhang till att de följer lagen (i det
land där de är verksamma). Med ett regelverk som
gäller lika för alla företag kommer de också att följa det. Det är ett
politiskt ansvar att fastställa regelverk.
Det räcker dock inte att Sverige inför ett
regelverk för svenska företag. Därför bör Sveriges regering driva frågan om ett
bindande regelverk i både EU och FN.
Jag vill därför fråga statsrådet om hon i ljuset av
de senaste händelserna avser att driva frågan om ett bindande regelverk för
företags ansvar på global nivå och på EU-nivå.