den 23 mars

Interpellation

2011/12:303 Offentliggörande av PR-byråernas kunder

av Hillevi Larsson (S)

till statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)

Vi har nyligen haft en het debatt om redovisningen av partibidragen. Bakgrunden är att det kan finnas starka band mellan partierna och deras bidragsgivare och att det är viktigt för demokratin med offentlighet kring partibidragen så att väljarna, massmedier, forskare med flera kan se de kopplingar som finns. Bidragsgivarna kan i praktiken vara dolda makthavare som påverkar politiken och bör därför offentliggöras. Det finns i dag majoritet i riksdagen för att redovisa partibidragen öppet.

På samma sätt är det med PR-byråerna. De är en maktfaktor vad gäller att bedriva opinionsbildning gentemot allmänheten, påverka medierna och politiken.

I Fredrik Gerttens nya film Big Boys Gone Bananas (uppföljare till Bananas) får vi se den amerikanska PR-industrins värsta sidor. Det multinationella bolaget Dole stämmer Gertten och anlitar ett PR-bolag för att smutskasta regissören Gertten och övriga filmteamet bakom filmen Bananas, som handlar om bananarbetare som exponerats för kemikalier som gjort dem sterila – något som ledningen för Dole känt till men låtit fortgå. Dole gör inte detta för att filmen är osann, utan enbart för att skydda sitt varumärke. Många som kommer i kontakt med filmen Bananas får brev från Dole som kan uppfattas som hotfulla, och filmen avfärdas som en bluff som bygger på falska uppgifter.

Dole drog inte bara i gång en juridisk process, företaget tog även hjälp av Gibraltar Associates som är en av många framgångsrika PR-byråer i USA. Gibraltar Associates lyckades plantera Doles version i amerikanska medier. På nätet dök Bananas-negativa blogginlägg upp och astroturfing tillämpades (falsk nätrotsaktivism som ger sken av medborgarengagemang, men inläggen kan göras av PR-konsulter eller andra som fått betalt för att skriva positivt om sin uppdragsgivare och negativt om motparten). Bilden utåt blev att Bananas byggde på en korrupt advokats falska bevis och saknade trovärdighet. Skrämseltaktiken och smutskastningen har blivit så framgångsrik i USA att de flesta filmfestivaler och filmdistributörer fortfarande inte vågar ta sig an filmen, och massmedierna har i huvudsak köpt Doles version av det hela – trots att Dole nu tvingats betala skadestånd till Fredrik Gertten på 200 000 dollar och trots att advokaten som företrädde bananarbetarna i filmen rentvåtts från alla Doles anklagelser om skumraskmetoder av Kaliforniens advokatsamfund.

Även om svenska PR-byråer som regel inte är lika aggressiva som amerikanska har vi ett problem även i Sverige. PR-byråerna påverkar nämligen i allra högsta grad den offentliga debatten och politiken. De blir därigenom en politisk maktfaktor, men i det fördolda. Bakom kulisserna drar byråernas kunder i trådarna och försöker via PR-byrån vrida debatten i den riktning som gynnar deras intressen. PR-byråerna vinnlägger sig ofta om en stor spridning på de anställda konsulterna vad gäller bakgrund, så att olika konsulter kan ta olika typer av uppdrag beroende på vilken image och vilka kontakter som passar bäst för att påverka maximalt. Dessa konsulter kan i sin tur ”ragga upp” andra opinionsbildare som med eller utan ersättning hjälper till att driva frågor – exempelvis politiker och kändisar. Många gånger vet inte ens dessa opinionsbildare vem den ursprungliga uppdragsgivaren är, det vill säga vem som betalar PR-byrån för uppdraget.

Eftersom PR-byårerna påverkar mediernas innehåll och även på andra sätt är en maktfaktor i samhällsdebatten, är det viktigt att vi får veta vilka deras uppdragsgivare är. På samma sätt som när det gäller partibidragen är det en viktig etisk och demokratisk fråga att bidragsgivarna offentliggörs. På ett sätt är det ännu viktigare att PR-byråernas bidragsgivare offentliggörs. Partier kan ju välja att bortse från agendan hos företag/organisationer som skänker pengar till dem, däremot kan inte en PR-byrå som anlitats av en kund välja att bortse från den kundens agenda. De lever ju på uppdrag från kunderna och måste självklart leverera den tjänst som utlovats!

När det gäller PR-byråernas verktyg kan man ifrågasätta astroturfing som metod. Där sker ju verkligen opinionsbildningen under ”falsk flagg”. Det som förefaller vara en stark medborgaropinion kan ju visa sig vara åsikter som planterats av PR-byråer, på uppdrag av uppdragsgivare som på det sättet påverkar i det fördolda utan insyn.

Mina frågor till statsrådet är:

1. Vad avser statsrådet att göra åt problemet att PR-byråer påverkar den offentliga debatten och politiken, medan deras uppdragsgivare förblir dolda utan offentlig insyn och möjlighet till granskning?

2. Kan statsrådet tänka sig att kräva ett offentliggörande att PR-byråernas kunder, i linje med förslaget att partiernas bidragsgivare offentliggörs?

3. Kan statsrådet tänka sig att verka för ett förbud mot astroturfing som PR-metod?