den 29 februari

Interpellation

2011/12:269 Utvisade som riskerar tortyr

av Christina Höj Larsen (V)

till statsrådet Tobias Billström (M)

Det absoluta förbudet mot tortyr och mot utvisningar till ett land där den utvisade riskerar tortyr är en av de mest grundläggande reglerna i skyddet för mänskliga rättigheter. Förbudet är undantagslöst.

Nyligen fälldes Sverige ånyo i FN:s kommitté mot tortyr för en utvisning till Azerbajdzjan. Kommittén ansåg att intygen från experterna på tortyrskadediagnostik visade att medlemmar i den från Sverige utvisade familjen utsatts för tortyr när de ankommit till Azerbajdzjan, och att rapporter från UNHCR med flera visar att blandade familjer riskerar förföljelse i Azerbajdzjan. En ny deportation skulle innebära att ”makarna utsattes för en förutsägbar, verklig och personlig risk för tortyr”.

Detta var 19:e gången Sverige fälldes för att ha behandlat enskilda i strid med FN:s konvention mot tortyr. Inget annat land har fällts så många gånger i den typen av fall. Man skulle kunna tycka att det borde stämma till eftertanke.

Fredagen den 25 februari utvisades Jean Kabuidibuidi, kallad pastor Jean, till Kongo. Han har vittnat om misshandel och tortyr efter gripandet, som skedde i omedelbar anslutning till att han anlände till Kongo. Uppgifterna om de exakta omständigheterna är fortfarande vaga, men uppenbart är att han inte alls varit så säker som svenska myndigheter utgått ifrån i sina beslut. Mycket talar för att Sverige återigen kommer att anmälas till FN:s kommitté mot tortyr.

Slutsatsen blir, än en gång, att svenska myndigheter inte tar något som helst ansvar för att följa upp vad som händer en person efter utvisning. När medierna inte heller har uppmärksammat fallet har ansvaret i stället axlats av frivilliga aktivister och människorättskämpar. De har gjort ett viktigt jobb, men det ställer svenska myndigheters bristande uppföljningsansvar i blixtbelysning.

I en dom i mars 2010 i målet R.C. mot Sverige slog Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast två för svensk rättstillämpning nya principer i asylrätten. Den första principen gäller följande: Om en asylsökande framfört något som tyder på att han/hon varit utsatt för tortyr, till exempel genom att åberopa ett intyg från en allmänläkare vid en vårdcentral, åligger det Migrationsverket att på eget initiativ skaffa ett expertutlåtande om den sannolika orsaken till skadorna. Den andra nya principen gäller detta: Om en asylsökande lyckats fullgöra beviskravet att han/hon redan varit utsatt för tortyr är det Migrationsverket som måste bevisa att det inte föreligger någon risk för upprepad tortyr vid en utvisning till hemlandet.

Migrationsverket och migrationsdomstolarna har hittills i stort sett försummat att tillämpa dessa nya principer trots att de utgör svensk rätt.

I artikel 8 i återvändandedirektivet stadgas att medlemsstaterna ska sörja för ett effektivt övervakningssystem för påtvingade återvändanden. Men i regeringens av Miljöpartiet stödda proposition om genomförandet i svensk rätt av direktivet sägs att något sådant övervakningssystem inte behövs eftersom JO och JK har tillsyn över svenska myndigheter. Det är ju uppenbart för var och en att JO och JK saknar resurser för en sådan ny uppgift, men regeringen verkar hoppas att vinna tid eftersom ett överträdelseförfarande i EU mot Sverige för bristfälligt genomförande av direktivet kan ta lång tid. Under tiden kan man fortsätta att mörka vad som sker med dem som fått avslag på sin asylansökan och utvisats.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet Tobias Billström:

Vilka initiativ – lagstiftningsvägen eller på annat sätt – är statsrådet beredd att ta för att Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska tillämpa svensk rätt i enlighet med Europakonventionen och de domar som Europadomstolen avkunnar?

Vilka initiativ – lagstiftningsvägen eller på annat sätt – är statsrådet beredd att ta för att Sverige inte ska utvisa människor till länder där de riskerar tortyr?

Vilka initiativ – lagstiftningsvägen eller på annat sätt – är statsrådet beredd att ta för att svenska myndigheter ska vara skyldiga att följa upp vad som sker med flyktingar som utvisats?