den
3 februari
Interpellation
2011/12:222
Nationellt kompetenscentrum Anhöriga
av Lena
Hallengren (S)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
Anhörigomsorg berör alla människor i Sverige, något
som samhället fortfarande inte fullt ut har förstått. Alla människor är någon
gång eller flera gånger under sitt liv anhörigvårdare och hjälper, stöder och
vårdar någon närstående, såväl äldre som barn och vuxna. Av den vård och det stöd
som ges till äldre utförs 75 procent av anhöriga och en fjärdedel av alla över
55 år hjälper, stöder och vårdar någon närstående som är äldre, långvarigt sjuk
eller har funktionsnedsättning. Såväl nationell som internationell forskning
pekar också på att anhörigas insatser kommer att bli ytterligare mer omfattande
och viktiga i framtiden. För att vi i Sverige ska kunna hävda oss
konkurrensmässigt internationellt är det viktigt att kunna stödja dessa
anhöriga, inte minst förvärvsarbetande anhöriga som försöker kombinera
anhörigomsorg och förvärvsarbete.
I flertalet kommuner och landsting och också en del
företag pågår ett arbete att utveckla stöd till anhöriga. För att stimulera och
stödja utvecklingen startades 2008 på uppdrag av Socialdepartementet ett
nationellt kompetenscentrum för anhörigfrågor till äldre, benämnt Nationellt
kompetenscentrum Anhöriga, NKA. Uppdraget gavs till Regionförbundet i Kalmar
län att bygga upp och driva verksamheten tillsammans med Linnéuniversitetet,
Landstinget i Kalmar län, Anhörigas Riksförbund, Hjälpmedelsinstitutet, FoU
Sjuhärad Välfärd vid Högskolan i Borås och Länssamordnarna för anhörigstöd i
Norrland. NKA:s främsta uppgifter är att samla in, sammanställa och sprida
kunskap inom anhörigområdet och att stimulera och stödja utvecklingen. För
utvecklingen av ett evidensbaserat stöd till anhöriga är det också viktigt med
forskning inom området. Därför pågår vid Linnéuniversitetet ett arbete med att
förstärka och bygga upp forskning inom anhörigområdet, då forskning i sig inte
ingår i NKA:s uppdrag.
Den utvärdering som gjorts pekar på betydelsen av
att verksamheten får en permanent lösning samt utvidgas också till andra
anhöriggrupper än äldre, såsom anhöriga till barn och
ungdomar med funktionsnedsättning, barn som är anhöriga, anhöriga till personer
med psykisk ohälsa med flera. För Kalmar län är det av stor betydelse att NKA
blir permanent verksamhet med placering i Kalmar. Det råder brist på statlig
närvaro i länet och behovet av akademiska jobbtillfällen är stort.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande
frågor till statsrådet:
Har statsrådet för avsikt att göra NKA till
permanent verksamhet?
Vilka förutsättningar ser statsrådet att Kalmar län
har att få behålla NKA som permanent verksamhet i Kalmar?
Hur ser statsrådets tidsplan ut i detta ärende?