den
1 februari
Interpellation
2011/12:214
Kvotering som medel för jämnare könsrepresentation i bolagsstyrelser
av Gunvor G
Ericson (MP)
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
I över 15 år har vi debatterat hur jämnare
könsbalans i bolagsstyrelser ska uppnås, såväl inom den offentliga sektorn som
i det privata näringslivet. När tidigare jämställdhetsminister Margareta
Winberg, S, hotade med lagstiftning började det hända saker i näringslivet. Men
när det trycket försvann, i och med regeringsskiftet år 2006, stannade
utvecklingen av.
Det fanns då ett färdigt utredningsförslag som den
förra regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, tagit fram.
Utredaren, Catarina af Sandeberg, kom fram till att det är möjligt att införa
en kvotering med minst 40 procent av vardera kön. Detta skulle gälla från och
med år 2010.
Men den borgliga regeringen har beslutat att inte
lägga fram något lagförslag. Regeringen valde i stället att utbilda kvinnor
genom Styrelseakademien, när det snarare är valberedningar som behöver utbildas
för att lära sig rekrytera med genusglasögon på. Statsråden Nyamko Sabuni, FP,
och Maud Olofsson, C, har också skickat brev till börsbolagen där de ber om
förklaringar till varför de inte lyckats bättre med att skapa jämställda
styrelser. Få av bolagen har svarat.
En kvotering av män till styrelseuppdrag pågår ju
alltjämt i det fördolda. I en interpellationsdebatt i början av sommaren 2009
stängde jämställdhetsminister Nyamko Sabuni dörren till kvotering, trots att
det är en effektiv metod som både Norge och Finland infört.
I en debattartikel på Newsmill i augusti 2011
öppnade jämställdhetsministern dörren på glänt. Moderaternas partisekreterare,
Sofia Arkelsten, skrev i en debattartikel att ”bättrar sig inte
börsbolagens ägare är Moderaterna beredda att se över regelverket för att piska
på en förändring”. Det sade också förre partisekreteraren Per Schlingmann
i valrörelsen 2010, ändå har inte regeringen agerat.
I en kammardebatt onsdagen den 25 januari 2012
avvisade den moderata ledamoten kvotering helt. Vad är egentligen regeringens
linje för att nå resultat vad gäller en jämn fördelning av makt och inflytande?
I civilutskottets betänkande 2011/12:CU6
behandlades Miljöpartiets motion med två förslag, dels kvotering i
börsbolagsstyrelser och dels kvotering i kommunala och statliga
bolagsstyrelser.
Vi delade upp motionen i två att-satser för att de
som bara vill se en lagstiftning för offentligt styrda bolag skulle kunna
stödja motionen i den delen. Miljöpartiet vill dock lagstifta fullt ut så att
samma regler gäller både privata och offentliga bolag.
Regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna,
avslog i civilutskottet båda att-satserna i motionen.
Könsrepresentation i dag och möjliga
förändringar
Staten nådde målet att ha minst 40 procent av
vardera kön i sina bolagsstyrelser år 1995, efter ett medvetet politiskt
arbete.
Jag har låtit riksdagens utredningstjänst, RUT,
göra en uppföljning av vad som hänt avseende könsfördelningen i kommunala
bolagsstyrelser efter valet 2010.
Undersökningen av könsfördelningen i de kommunala
energi- och bostadsbolagens styrelser visar endast en marginell förändring från
2009 till 2011. Andelen kvinnor var 22 procent år 2009 och drygt 26 procent
2011. I de landstingsägda bolagens styrelser, som inte ingick i den tidigare
undersökningen, uppgår kvinnornas andel av styrelseposterna till 44 procent.
Kvinnorepresentationen i de kommunala bolagen är
därmed betydligt lägre än i de statliga bolagen (46 procent) och endast
marginellt högre än i de börsnoterade bolagen (24 procent). Landstingsbolagen
ligger på ungefär samma nivå som de statliga bolagen och närmar sig en jämn
könsfördelning.
Endast 25 procent av de undersökta kommunala
bolagen uppvisar en jämn könsfördelning i sina bolagsstyrelser, enligt
principen om minst 40 procent av vardera kön. Detta kan jämföras med statliga
bolag där 65 procent befinner sig inom detta spann.
Den borgerliga regeringen hänvisar till att
könsfördelningen är en ägarfråga, men förändring sker inte av sig själv. Med
nuvarande utveckling kommer det att dröja många år innan vi når minst 40
procent av varje kön i de privata bolagsstyrelserna. Borgerliga debattörer har
länge varit emot en lag om kvotering, bland annat med hänvisning till att
”inkvoterade” riskerar att bli ifrågasatta. Det argumentet håller
inte och allt fler inser nu att kvotering är en nödvändig metod för att komma
till rätta med nuvarande ordning där just kön går före kompetens.
För Miljöpartiet är kvotering inget politiskt mål i
sig, utan ett medel för att nå ett mål. Vi önskar att det inte behövdes, men
när åren går och kvinnor ständigt blir förbisedda kan vi inte ”vänta och
se”, vilket tycks vara den nuvarande regeringens politiska linje i denna
fråga, liksom i så många andra frågor.
Kvotering är inget mål – men ett
effektivt medel
År 2008 innehade bara fyra kvinnor vd-posten i
börsbolag, två fler än år 1999, trots att antalet börsnoterade bolag ökat sedan
dess.
Vi i Miljöpartiet är övertygade om att med fler
kvinnor på ledande positioner inom bolagen så förbättras också
förutsättningarna för mångfald i rekryteringar, att uppnå jämställda löner och
villkor i arbetslivet.
Bolagsledningarna missar, genom sina traditionella
metoder med män som rekryterar män, att rekrytera värdefull kompetens. Genom
jämn könsfördelning i bolagsledningar, det vill säga i både styrelser,
ledningsgrupper och på chefsposter, ökar möjligheten att rekrytera efter
kompetens och därigenom bredda företagens erfarenhetsbas och potential att öka
marknaden. Bolagen verkar emellertid inte klara av att bryta den ständiga
kvoteringen av män av egen kraft, trots att de flesta valberedningar borde inse
fördelarna.
Flera undersökningar visar att det är dålig
lönsamhet med enfald i ledning och styrelse. Den finska EVA-rapporten visar att
bolag med en kvinna som vd är ungefär 10 procent mer lönsamma. Detta är något
som ligger i linje med tidigare rapporter från amerikanska forskningsinstitut
som vid en studie av 353 företag konstaterat att de med högst andel kvinnor i
ledningen hade 35 procent högre avkastning på det egna kapitalet jämfört med de mindre jämställda bolagen.
Finland har sedan 1995 en jämställdhetslagstiftning
för offentliga uppdrag. Enligt den ska både statliga organ och kommunala
styrelser och nämnder ha minst 40 procent av varje kön, om inte särskilda skäl
talar för något annat. Det görs emellertid undantag från 40-procentsregeln för
kommunfullmäktige som är direktvalt.
Det behövs politisk vilja och handling för att
uppnå en jämställd könsfördelning i bolag, nämnder och styrelser. Ytterst
handlar det om regeringens mål om en jämn fördelning av makt och inflytande. De
borgerliga partierna säger nej till kvotering trots att det visat sig vara en
effektiv metod för att uppnå målet. Den dolda kvotering av män som nu sker
behöver lyftas fram i ljuset och brytas. Det är dags att ta ansvar för de
kommunala bolag som ägs gemensamt av oss alla och som styrs genom politiken.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa
följande frågor till statsrådet Nyamko Sabuni:
Vilka ytterligare återgärder kommer statsrådet att
vidta för att nå en jämn könsrepresentation i börsbolagens styrelser?
Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att
regeringen ska kunna lägga förslag om regelverk för att uppnå jämn
könsfördelning i statliga och kommunala bolagsstyrelser?
Är statsrådet beredd att använda kvotering som
medel för att nå jämn könsrepresentation i kommunala och statliga
bolagsstyrelser?