den
27 januari
Interpellation
2011/12:208
Världsbankens lån till Sydafrika för att bygga kolkraftverk
av Bodil
Ceballos (MP)
till finansminister Anders Borg (M)
I april 2010 beviljades Sydafrika lån från
Världsbanken för att bygga världens fjärde största kolkraftverk. Den 8 december
2011 kom en revisionsrapport som visar att Världsbanken bröt mot sina egna
regler då den beviljade Sydafrika det internationellt mycket kontroversiella
lånet till att bygga ett gigantiskt kolkraftverk. Den svenska regeringen stödde
aktivt beslutet att bevilja lånet, samtidigt som till exempel USA och andra länder
lade ned sina röster på grund av det tvivelaktiga i beslutet. De nedlagda
rösterna räckte dock inte för att stoppa lånet. Att Sverige gav nämnda stöd är
för många helt obegripligt med tanke på den bild omvärlden har av Sverige som
en nation med stort engagemang för miljö- och klimatfrågorna och med rykte om
sig att vara en föregångare och pådrivande i dessa frågor.
Miljöpartiet menar både vid tiden för beviljande av
lånet till Sydafrika och nu att det stod i strid med Världsbankens egna regler
och den svenska politiken för global utveckling. Inte minst strider det mot de
strategier för en ansvarsfull klimatpolitik som Världsbanken utvecklat och som
presenterades vid klimattoppmötet i Durban.
Världsbanken är kraftigt försenad i beslutet om en
ny energistrategi. Sverige har, som en del av processen, inkommit med
synpunkter som syftar till att minska stödet till investeringar i fossila
projekt.
I sin skrivelse till riksdagen i mars 2010, Att möta Globala Utmaningar, skriver
regeringen att stöd till klimatanpassning i utvecklingsländer och globala
utsläppsminskningar fortsatt är centralt för att fattigdomsbekämpning och
rättvis och hållbar global utveckling ska respekteras och förstärkas inom
arbetet med utmaningen klimatförändringar och miljöpåverkan. Skrivelsen
insisterar på att regeringen arbetar aktivt för att bedriva en samordnad utvecklingspolitik
i enlighet med politik för global utveckling, PGU.
Trots det lovade dåvarande näringsminister Maud
Olofsson, C, vid ett besök i Sydafrika att Sverige skulle rösta ja till
kolkraftsprojektet. Det är samma minister som vid samma besök påstod sig vilja
främja renare energi.
Inte bara Miljöpartiet kritiserar Världsbanken för
dess alltför generösa utlåningar till fossila energiprojekt och alltför få
investeringar i alternativ energiteknik. Miljöorganisationer och
frivilligorganisationer av skilda slag och världen över har vid upprepade
tillfällen riktat kritik mot både Världsbanken och andra investeringsbanker.
Personligen hade jag kort innan Världsbankens
beslut besökt Sydafrika och lyssnat på parlamentsledamöter som då stolta
berättade att Sydafrika satsade på att bli fossilfritt. Det visar en klar
diskrepans mellan uppfattningen hos den lagstiftande och den verkställande
makten.
I den nyligen utkomna granskningen kritiseras
Världsbanken bland annat för dess uttalande vid tiden för lånet att
partnerskapet med Sydafrika på sikt kommer att bidra till minskade utsläpp för
att vara överdrivet optimistisk då Medupikraftverket på 4 800 megawatt
beräknas släppa ut 25 miljoner ton koldioxid.
Stark kritik riktas också mot att man enbart
undersökt om det fanns tillräckligt med vatten för själva kraftverket utan att
se till konsekvenserna för befolkningens behov av vatten – som i stället
fått vattenbrist. Rapporten ger vid handen att de som kritiserade
biståndsminister Gunilla Carlssons argument att investeringarna skulle bidra
till fattigdomsbekämpning fick rätt. Dåliga villkor vid kolgruvorna och tungt
förorenade områden kring kraftverket är andra problem för de människor som
redan lever i utsatthet.
Sverige kanaliserar stora belopp via ett flertal
utvecklingsbanker utan uppdaterade policyer för energiområdet. Det står dock
klart att det finns en brist på samstämmighet mellan investeringar och
klimatmål. Därtill har inte fattiga människors perspektiv tillvaratagits i
tillräckligt hög utsträckning. Miljö, klimat och utveckling är däremot
prioriterade i Sverige och i det svenska biståndet. Därför borde Sverige inte
varit ett av de länder som aktivt sett till att Sydafrika fick sitt lån.
Nu har lånet dock tillkommit och projektet och den
förhandskritik som fanns har bekräftats i Världsbankens egen revisionsrapport.
Frågan som följer är hur Sverige kommer att agera framöver för att säkerställa
att våra bidrag via en finansieringsbank som Världsbanken överensstämmer med
PGU och med de svenska miljö- och klimatmålen samt med bankernas egna
regelverk.
Jag vill därför ställa följande frågor:
Avser statsrådet att, inom ramen för
resultatrapporteringen av PGU, fullt ut redogöra för resultaten av satsningen
på kolkraftverket i Sydafrika?
Avser statsrådet att inleda en dialog med
Världsbanken om hur banken ska hantera de problem som uppstått i samband med
utlåningen?
Avser statsrådet att ta initiativ till en bättre
överensstämmelse med PGU då Sverige ska rösta i investeringsbanker i framtiden?
Avser statsrådet att ta initiativ till att driva på för mer samstämmiga och striktare mål och
regler i investeringsbankerna?