den
25 januari
Interpellation
2011/12:201
Hjärtstopp
av Björn Söder (SD)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
I Sverige dör omkring 300–400 personer varje
år inom trafiken. Sedan 1997 har man i Sverige en så kallad nollvision gällande
för trafiksäkerhetsarbetet och det satsas åtskilliga resurser för att få ned
dödstalet i trafiken. Detta är givetvis bra, men desto värre är att så många
fler dör av andra orsaker, där samhällets resurser inte utnyttjas optimalt
eller där det inte satsas tillräckligt. Årligen drabbas uppemot 10 000
individer av hjärtstopp utanför sjukhus och av dessa påbörjar ambulanspersonal
hjärt- och lungräddning i 5 000 fall där bara en av tio överlever.
Detta måste anses vara alldeles för få.
I en artikel på DN Debatt den 23 januari 2012
refererar tolv svenska hjärtexperter till nyligen publicerade vetenskapliga rön
i bland annat Norge och USA som övertygande visar att så många som var fjärde
patient skulle kunna räddas till livet om vården av hjärtstoppspatienter
optimeras till fullo.
Dessa experter för fram sju förslag i ett manifest
som på sikt skulle leda till att fler personer överlever ett hjärtstopp. Deras
förslag är
1. krav på att
alla ska kunna utföra hjärt- och lungräddning (HLR)
2. storskalig
spridning av hjärtstartare till allmänheten
3. fler
ambulanser
4. nationell
spridning av hjärtstartare till räddningstjänst och polis
5. fortsatt
forskning
6. förändring
av lagstiftning så att patientmedgivande inte måste ges för deltagande i
forskning
7. ökad
kompetens och resurser vid omhändertagande på sjukhus.
Genom dessa förslag anser hjärtexperterna att man
inom fem års tid skulle kunna rädda ytterligare 750 liv årligen i Sverige, detta
eftersom varje minut utan behandling efter ett hjärtstopp minskar chansen till
överlevnad med hela 10 procent.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa
följande frågor till socialministern:
1. Är
socialministern beredd att lyssna på och ta till sig de förslag som framförs av
hjärtexperterna? Om ja, på vilket sätt? Om nej, varför inte?
2. Kommer
socialministern att verka för att införa krav på att alla anställda på Sveriges
arbetsplatser ska kunna HLR?
3. Är
socialministern beredd att lagstifta om att det ska finnas hjärtstartare på
alla offentliga platser? Om ja, när kan sådan lagstiftning bli aktuell? Om nej,
varför inte?
4. Är
socialministern beredd att vidta åtgärder för att tillse att antalet ambulanser
blir fler i landet? Om ja, på vilket sätt? Om nej, varför inte?
5. Är
socialministern beredd att vidta åtgärder för att tillse att samordningen
mellan stat, landsting och kommuner blir bättre gällande spridning av
hjärtstartare till räddningstjänst och polis?
6. Är
socialministern beredd att verka för att de vetenskapliga anslagen till
hjärtstoppsforskning höjs?
7. Kommer
socialministern att verka för en förändring av lagstiftningen så att kravet på
att patienter, i de fall de drabbats av hjärtstopp och är medvetslösa, måste
lämna skriftligt medgivande för att delta i forskning slopas och att Sverige
därmed upphör med att diskriminera svårt sjuka patienter från att ta del av
forskning och förbättrad vård?
8. Kommer
socialministern att verka för krav på fler intensivvårdsplatser i landet?
9. Vilka
åtgärder ämnar socialministern vidta för att minska dödligheten vid hjärtstopp i Sverige?