den
22 december
Interpellation
2011/12:186
Jämlik vård för personer med diabetes
av Gunnar Sandberg
(S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Läkemedelsförmånssystemet finns till för att göra
hälso- och sjukvården tillgänglig för hela Sveriges befolkning på lika villkor.
Medborgarna ska garanteras en jämlik vård oavsett ekonomisk eller social
ställning eller bostadsort. Läkemedelsförmånssystemet medför också att de allra
senaste behandlingarna och medicintekniska produkterna erbjuds.
Tandvårds- och läkemedelsverket (TLV) har i uppdrag
att pröva vilka läkemedel och medicintekniska produkter som ska innefattas i
den statliga läkemedelsförmånen. Myndigheten ska dock inte göra politiska
prioriteringar i vården. TLV har i år föreslagit att den statliga subventionen
av insulinpumpar ska tas bort och tar inte in några nya insulinpumpar inom
förmånerna fram till dess att beslutet är fattat 2013. TLV har också beslutat
att utesluta ett hjälpmedel för kontinuerlig blodsockermätning, vilket i flera
kliniska studier har visat sig hjälpa patienter till bättre blodsockerkontroll.
Blodsockernivån har ett direkt samband med svåra komplikationer som
hjärtinfarkt, stroke, blindhet och amputation.
I Sverige lever ca 40 000 personer med
diabetes typ 1 och av dessa är knappt 8 000 barn. Ca 9 000 patienter
använder sig av en insulinpump för att behandla sin diabetes.
Bestämmelserna som anger att artiklar som tillför
kroppen läkemedel ska inkluderas i läkemedelssystemet har inte ändrats. Men TLV
tolkar nu bestämmelserna snävare, och definierar inte längre insulinpumpar som
en förbrukningsartikel. Skälet sägs vara att insulinpumpar används under cirka
fyra års tid och därmed inte skulle vara en förbrukningsartikel i lagens
mening. Praxis sedan 15 år tillbaka, baserad på samma lag, är dock att
insulinpumpar subventioneras.
I dag upphandlas pumpar i 4 av Sveriges 20
landsting och regioner. De landsting som inte upphandlar gör det bland annat
med anledning av att landstingen upplever det som mycket komplicerat och
resurskrävande att upphandla pumpar. Trots detta bedömer TLV att konsekvenserna
för att ta bort insulinpumpar ur förmånen är marginell.
Majoriteten av landstingen upphandlar inte pumpar i
dag. TLV:s beslut kommer dock att träda i kraft relativt snabbt. Det är i
dagsläget oklart vad som händer för patienter med typ 1-diabetes som bor i
landsting där pumpar inte upphandlas och planer saknas för att finansiera
insulinpumpar och upphandling. Personer med diabetes kan utlämnas till att
använda den insulinpump som landstinget erbjuder, men som inte motsvarar den
enskilda personens behov, alternativt tvingas att återgå till en gammal
sprutbehandling eller bekosta pumpen själv. En insulinpump kostar ca 40 000
kronor – att behandla sin sjukdom riskerar därmed bli en fråga om
patientens ekonomiska resurser. Genom detta riskerar vi att få en ojämlik
sjukvård – i direkt kontrast till lagstiftningens syften. Finansiering av
diabetesbehandling blir därmed beroende av i vilket landsting man bor och
eventuellt även av privatekonomi.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har uppgett i
medierna att insulinpumpar även i fortsättningen kommer att subventioneras, och
med det avses via landstingsbudget. Detta kan dock inte SKL rent lagligt
garantera eftersom varje landsting ansvarar självständigt för sin budget och sina
prioriteringar. Risken är stor att det kommer att bli stora skillnader gällande
vem som kommer att erbjudas insulinpumpsbehandling samt urvalet av produkter
och innovation beroende på de enskilda landstingens ekonomiska prioriteringar.
Snart riskerar fler än personer med diabetes att mista
subventionen för sina förbrukningsartiklar. TLV har nu påbörjat en omprövning
av subventionen för alla infusionspumpar som finns i förmånssystemet. Detta
riskerar att försämra vården för patienter med behov av smärtlindring, bland
andra cancerpatienter och patienter med primär immunbrist. Under 2013 ska
verket besluta om pumparna fortsättningsvis ska ingå i läkemedelsförmånen.
En allvarlig konsekvens av borttagen subvention för
insulinpumpar är att nya förbättrade produkter och helt nya innovationer inte
kommer att kunna lanseras i Sverige. Utan statlig subvention måste alla inköp
upphandlas och kontrakten kommer därmed att stänga ute nya produkter under en
lång tid. Att inte längre ha tillgång till de senaste landvinningarna innebär
att personer med diabetes i Sverige inte kommer att få tillgång till de bästa
produkterna för att behandla sin sjukdom. Behandling kommer då att ges med
äldre behandlingsmetoder som inte ger möjlighet till optimala behandlingsresultat.
Därmed riskerar TLV:s förslag att ta bort insulinpumpar ur läkemedelsförmånen
att bli ett dråpslag mot personer som lever med diabetes och mot de
grundläggande värderingar som den svenska hälso- och sjukvården vilar på.
TLV:s beslut rimmar också illa med regeringens
nationella läkemedelsstrategi som antogs i augusti 2011. I strategin görs bland
annat en särskild satsning på att öka patientsäkerheten. I strategin betonas
även jämlik vård. Strategin uttrycker att vården ska hålla en bra kvalitet för
alla och tillgängligheten ska vara god för både män och kvinnor, utrikes och
inrikes födda oavsett ålder, bostadsort, utbildning, ekonomiska
förutsättningar, sjukdom eller funktionsnedsättning.
Borttagen eller minskad statlig subvention kommer
troligen inte att innebära någon ekonomisk vinst för samhället, inte ens på
kort sikt. Landstingen kommer i stället att behöva stå
för kostnaden – antingen i form av regionalt bistånd till patienter eller
genom högre kostnader för sjukvård när patienter flockas till kliniker. Detta
kan innebära att arbetstagare och studenter uteblir från
”produktionen” – det allmänna drabbas av skattebortfall. I
bästa fall leder TLV:s beslut till en omfördelning av offentliga utgifter.
Sammanfattningsvis riskerar alltså personer som
lever med diabetes att utbudet av diabeteshjälpmedel begränsas och att
hjälpmedlen blir både äldre och sämre.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor
till socialministern:
-
Kan
socialministern garantera att den av TLV föreslagna uteslutningen av
diabeteshjälpmedel ur den statliga subventionen inte kommer att påverka
patienterna negativt?
-
Hur avser
socialministern att säkerställa att TLV:s beslut inte innebär en återgång till
äldre diabeteshjälpmedel och behandlingar?
-
Vilka åtgärder
avser socialministern att vidta för att personer med diabetes även i framtiden
ska ha tillgång till likvärdiga hjälpmedel oavsett i vilket landsting de bor?