den 26 september

Interpellation

2011/12:18 Kammarkollegiets möjligheter att agera vid vattenreglering

av Peter Persson (S)

till statsrådet Peter Norman (M)

Om inte vattennivåerna i Vättern ändras riskeras framtida översvämningar i Jönköping. Landhöjningen i Sverige är olika i olika delar. Utloppet som ligger vid Motala har en snabbare landhöjning (ca 2,7 millimeter per år) än Jönköping vid Vätterns sydspets (ca 1,3 millimeter per år). Sjön ”tippar” därför mot söder vilket medför att Vätterns nivå vid Jönköping stiger ungefär 1,4 millimeter per år. SMHI har beräknat att vattenståndet vid Jönköping kan öka med 11–17 centimeter över en 100-årsperiod vilket kommer att få stora negativa effekter för Jönköpings stad. Jönköping får redan i dag allt oftare problem med översvämmade vägar och fyllda dagvattensystem under höga flöden. Exploateringen av stora centrala markområden, som i dag är industriområden eller outnyttjad mark, försvåras också.

Staten fick ansvaret för reglering av Vätterns vattenstånd genom en så kallad vattendom år 1958. Det finns ett klart behov av att ändra denna dom så att mer vatten kan tappas ur sjön. Kammarkollegiet är den myndighet som från statens sida ska företräda det allmänna i frågan. Kammarkollegiet har vid ett möte den 23 november 2010 meddelat Jönköpings stad att myndigheten är förhindrad att ansöka om omprövning uteslutande av det skälet att man saknar ekonomiska medel för att betala eventuella motparters rättegångskostnader samt eventuella intrångsersättningar.

Det är inte rimligt att det allmännas och medborgarnas intressen i ett sådant här fall kringskärs av en myndighets faktiska eller bedömda ekonomiska medel. Det är som om Valmyndigheten i våras skulle ha avvisat kraven på omval med motiveringen att den saknade resurser för att genomföra dessa.

Statsrådet Attefall har i svaret på en skriftlig fråga i ärendet från mig lyft upp hur plan- och bygglagen kräver ett utökat miljö- och klimatansvar av kommunerna. Krav ställs på att kommunen ska samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål samt planer och program som är av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen.

Rimligen bör staten då ställa samma krav på sig själv som den ställer på kommunerna. I detta fall har Jönköpings kommun tydligt visat att åtgärder från statens sida behövs utifrån klimat- och miljöförändringar. Kammarkollegiet avvisar inte heller kravet i sig, alltså har inte en annan uppfattning i den bakomliggande sakfrågan, utan säger att det är pengar som saknas hos verket. Statsrådet torde i budgetarbetet ha haft alla möjligheter att lösa denna för landets tionde kommun i befolkningsstorlek så angelägna fråga.

Mina frågor till statsrådet Peter Norman är:

1. Avser statsrådet att ta något initiativ med anledning av vad som anförts om vattennivåerna i Vättern och Kammarkollegiets möjligheter att agera i saken?

2. Genom vilka initiativ avser statsrådet att se till att det allmännas och medborgarnas intressen inom vattenregleringen kan bevakas av Kammarkollegiet?