den
2 december
Interpellation
2011/12:162
Fritidspedagogers ansvar och befogenheter
av Jabar Amin (MP)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Den 29 november deltog jag och utbildningsministern
i en debatt i kammaren. Vi diskuterade möjligheterna att inkludera
fritidspedagogerna i ett legitimationsförfarande. Utbildningsministern var då
tydligt negativ till att låta fritidspedagoger få lärarlegitimation.
Ministern framförde att ”lärarlegitimationen
omfattar inte fritidspedagoger, helt enkelt därför att lärarlegitimationen är
avsedd för lärare. Fritidspedagoger är, liksom många andra yrkeskategorier,
viktiga i skolans arbete. Men fritidspedagoger är inte lärare.”
Vidare anförde ministern att ”fritidshemmet
inte är en skolform utan en kompletterande verksamhet till skolan. Därmed
fyller fritidshemmet en viktig roll. Det innebär dock inte per automatik att
samma prioriteringar och behov av insatser för att stärka kvaliteten behövs i
fritidshem som i skola.”
Vi kan ha olika uppfattningar om det. Fritidshemmen
är en integrerad del av skolan, verksamheten betraktas som undervisning. Men
det viktigaste är hur vi kan komma vidare i diskussionen om hur vi kan stärka
fritidshemmens kvalitet. Ministern meddelade dock under debatten att han är
”beredd att vidta åtgärder för att ytterligare kvalitetssäkra
fritidshemmen”.
En viktig del i att säkra kvaliteten i verksamheten
på fritidshemmen är att personalen är utbildad för att ansvara för, planera,
utföra och följa upp verksamheten. Som tur är finns det i Sverige tusentals
utbildade och erfarna fritidspedagoger.
Dess värre kommer dessa fritidspedagoger att
förlora rätten att planera och ansvara för verksamheten. Endast genom omvägen
att först i kombination med behörighet i ett eller två skolämnen kan en
fritidspedagogutbildning vara gångbar för ansvar på fritidshem.
Fritidsverksamheten är en större del av elevernas
skoldag än andra enstaka ämnen. Befogenheten att ansvara för verksamheten på
fritidshemmen kan därför inte vara beroende av
huruvida det också finns en behörighet att undervisa i andra ämnen.
Fritidspedagogsutbildningen måste värderas högre. Därmed kan vi kvalitetssäkra
verksamheten och ta vara på den kompetens och erfarenhet som finns bland dem
som i dag arbetar på fritidshemmen.
Om inte fritidspedagogerna kan bli aktuella för
legitimation vore det därför rimligt att förändra skrivningarna i skollagen så
att ansvaret och befogenheten att ansvara för, leda och utveckla verksamheten
på fritidshemmen blir möjligt för dem som är utbildade fritidspedagoger.
Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga
utbildningsministern:
1. Är
utbildningsministern beredd att ta initiativ till nödvändiga ändringar i
författningen för att möjliggöra för utbildade fritidspedagoger att även i
fortsättningen vara ansvariga för verksamheten i fritidshemmen?
2. Vilka andra
initiativ avser utbildningsministern att ta för att ytterligare kvalitetssäkra
fritidshemmen?