den
23 november
Interpellation
2011/12:138
Kunskapskrav och särskilt stöd
av Agneta Luttropp
(MP)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
I skollagens 3 kap. finns en paragraf som
lyder att ”alla barn och elever ska ges ledning och stimulans som de behöver
i sitt lärande och sin personliga utveckling för att utifrån sina egna
förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.
Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och
stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling” (3 §).
Den här skrivningen ger alla elever rätten att nå
så långt de bara kan och få stöd i sin utveckling.
Men i 10 § skrivs det: ”För elev i
grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda
stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha
möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.”
Det är en olycklig formulering. Alla elever borde
ha rätt att nå så långt de bara kan. Även elever med funktionsnedsättning ska
ha rätt att få möjlighet att nå högre skolresultat. Det är ett dråpslag för
elever att de enligt skollagen inte ges möjlighet till fortsatt stöd efter att
de nått kunskapskrav som minst ska uppnås.
I sitt tal i Almedalen 2011 sade utbildningsministern
att han vill att människor ska kunna utvecklas så långt de bara kan utifrån
sina förutsättningar.
Lydelsen i lagtexten och utbildningsministerns tal
ger sken av att elever i behov av särskilt stöd inte har förutsättningar att nå
längre än till de kunskapskrav som minst ska uppnås. Men vi vet att det inte är
fallet.
Det är viktigt att ha förväntningar på alla elever
och att de kan nå mer än minsta kunskapsmål. Skolan behöver mer tillit till
elevernas förmåga. Skollagen skulle behöva främja den attityden, inte hämma
den, som med nuvarande lydelse i 10 §.
Elever i behov av särskilt stöd har behov av det
särskilda stödet även när de nått kunskapskrav som minst ska uppnås. I sitt tal
i Almedalen sade utbildningsministern också att de attityder och värderingar
som finns i utbildningsväsendet också är helt avgörande för vilka resultat som
uppnås i skolan.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga
utbildningsministern:
Vilka initiativ avser utbildningsministern att ta
för att nuvarande skrivning i skollagen inte ska riskera att skapa lägre
förväntningar i skolan på elever i grundsärskolan, specialskolan och
sameskolan?
Vilka initiativ avser utbildningsministern att ta
för att elever i behov av särskilt stöd som till exempel elever med synskada,
hörselnedsättning, dyslexi eller adhd, också ska ha rätt till särskilt stöd
efter det att de nått de kunskapskrav som minst ska uppnås?