den 23 november

Interpellation

2011/12:138 Kunskapskrav och särskilt stöd

av Agneta Luttropp (MP)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

I skollagens 3 kap. finns en paragraf som lyder att ”alla barn och elever ska ges ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att utifrån sina egna förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling” (3 §).

Den här skrivningen ger alla elever rätten att nå så långt de bara kan och få stöd i sin utveckling.

Men i 10 § skrivs det: ”För elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.”

Det är en olycklig formulering. Alla elever borde ha rätt att nå så långt de bara kan. Även elever med funktionsnedsättning ska ha rätt att få möjlighet att nå högre skolresultat. Det är ett dråpslag för elever att de enligt skollagen inte ges möjlighet till fortsatt stöd efter att de nått kunskapskrav som minst ska uppnås.

I sitt tal i Almedalen 2011 sade utbildningsministern att han vill att människor ska kunna utvecklas så långt de bara kan utifrån sina förutsättningar.

Lydelsen i lagtexten och utbildningsministerns tal ger sken av att elever i behov av särskilt stöd inte har förutsättningar att nå längre än till de kunskapskrav som minst ska uppnås. Men vi vet att det inte är fallet.

Det är viktigt att ha förväntningar på alla elever och att de kan nå mer än minsta kunskapsmål. Skolan behöver mer tillit till elevernas förmåga. Skollagen skulle behöva främja den attityden, inte hämma den, som med nuvarande lydelse i 10 §.

Elever i behov av särskilt stöd har behov av det särskilda stödet även när de nått kunskapskrav som minst ska uppnås. I sitt tal i Almedalen sade utbildningsministern också att de attityder och värderingar som finns i utbildningsväsendet också är helt avgörande för vilka resultat som uppnås i skolan.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utbildningsministern:

Vilka initiativ avser utbildningsministern att ta för att nuvarande skrivning i skollagen inte ska riskera att skapa lägre förväntningar i skolan på elever i grundsärskolan, specialskolan och sameskolan?

Vilka initiativ avser utbildningsministern att ta för att elever i behov av särskilt stöd som till exempel elever med synskada, hörselnedsättning, dyslexi eller adhd, också ska ha rätt till särskilt stöd efter det att de nått de kunskapskrav som minst ska uppnås?