den 10 november

Interpellation

2011/12:109 Polisens möjlighet att ta ut ersättning för ordningshållande

av Christer Adelsbo (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Problemen med våld och skadegörelse i samband med idrottsarrangemang är ett problem som har pågått under många år. Så kallade huliganer förstör för både idrotten och alla idrottsintresserade.

Bara denna säsong tvingades allsvenska fotbollsmatcher avbrytas helt tre gånger då säkerheten inte kunde garanteras längre. Lägg därtill bråk och skadegörelse. Vem vill ta med barnen på en match som kan sluta i upplopp? Eller betala dyra biljettpengar för en match som avbryts efter bara några minuter?

Idrotten har ett eget ansvar för att förebygga våld och skadegörelse och tar också dessa frågor på stort allvar. Men huliganismen är inte bara ett idrottsproblem, den är ett samhällsproblem. Därför måste också regering och riksdag ta ansvar.

Vi socialdemokrater har krävt anmälningsplikt för personer som är dömda till tillträdesförbud, våldsbrott eller ordningsstörningar kopplade till idrottsevenemang. Det tillämpas i andra länder, och har varit en effektiv metod för att hålla kända bråkmakare borta från arenorna. Vi vill också ha effektivare kameraövervakning på arenorna så att våldsverkarna kan identifieras i efterhand.

I våras utarbetade Rikspolisstyrelsen riktlinjer om hur polisen ska ta betalt för polisbevakning i samband med bland annat fotbollsmatcher. Riktlinjerna bygger på hur ordningslagen är utformad i dag. Konsekvensen blir att klubbarna nu kan förvänta sig dryga belopp för bevakning. Uppgifter pekar på att ett derby mellan två Stockholmsklubbar kan gå på uppåt 1 miljon kronor för arrangören.

Att klubbarna kan tvingas betala så höga kostnader för bevakning innebär reella problem för idrotten. En del klubbar har till och med uttryckt att det blir billigare att spela inför tomma läktare. Det finns även risk att kostnaderna slår mot klubbarnas hela verksamhet och drabbar till exempel ungdomsverksamheten.

Som regelverket tolkas i dag görs även skillnad mellan hur verksamheten är ordnad. Det innebär att klubbar som bolagiserat verksamheten riskerar att få betala, medan andra som bedriver verksamheten i föreningsform kanske kan slippa undan. Hur mycket man ska betala för en enskild match avgörs från fall till fall och av varje polismyndighet i landet. Reglerna är alltså oklara, orättvisa och oförutsägbara.

En viktig utgångspunkt är att samhället har ett huvudansvar när det gäller att upprätthålla ordningen. Detta samhällsuppdrag ska betalas med skattepengar. Polisen har fått ökade resurser år efter år för att klara av detta. De som går på idrottsarrangemang har betalat skatt för att få en effektiv polis. Det går därför att fråga sig om det är rimligt att man då eventuellt ska få betala hela notan en gång till via biljettpriset.

Visst kan det vara så att man i undantagsfall kan behöva ta ut avgifter för olika arrangemang, men den utveckling som nu sker kan innebära orimliga kostnader för såväl idrottsarrangemang som olika kulturarrangemang, vilket kan få konsekvensen att arrangörer helt enkelt väljer att avstå från att arrangera offentliga tillställningar. Det vore en förlust för idrotten, kulturen och demokratin.

Det som krävs nu är att regeringen dels kommer med ett åtgärdspaket i huliganfrågan, med bland annat anmälningsplikt för våldsverkare och bättre kameraövervakning, dels att man ser över regelverket för polisens möjligheter att ta ut ersättning. Jag vill därför fråga justitieministern:

Avser justitieministern att ta initiativ till att se över regelverket för polisens möjlighet att ta ut ersättning för att hålla ordning vid tillställningar och hur ser i så fall tidsplaneringen ut för en sådan översyn?