den 9 november

Interpellation

2011/12:100 Turkiets förtryck och krig mot kurderna

av Amineh Kakabaveh (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

För två år sedan förbjöds det prokurdiska Demokratiska samhällspartiet (DTP) i Turkiet. Ett stort antal av partiets ledande politiker förbjöds att verka under fem år. Efter att DTP tvingats lägga ned sin verksamhet uppstod Freds- och demokratipartiet (BDP), som förde samma politik.

BDP hade stora framgångar i kommunalvalen 2009 och parlamentsvalet 2011, vilket ledde till att turkiska myndigheter började gripa partiets medlemmar och demokratiskt valda politiker. Sammanlagt arresterades 3 000 aktivister, 36 borgmästare och 6 parlamentsledamöter. De radades upp på led efter varandra likt slavar i handbojor och visades upp för att förödmjukas. Händelserna visar tydligt hur lite respekt den turkiska staten, med regeringen i spetsen, har för folkvaldas demokratiska rättigheter.

Trots att Turkiet är kandidat till EU-medlemskap har landet fortfarande en repressiv konstitution som innebär begränsningar av demokratiska fri- och rättigheter. AKP-regeringen har ännu inte gjort tillräckligt för att landet ska kunna betraktas som en fullödig politisk demokrati. Det vore rimligt att kräva att en regering som säger sig vilja genomföra en ny demokratisk författning också började praktisera elementära demokratiska principer.

Den repression som den turkiska regeringen fortsätter att utsätta den kurdiska delen av befolkningen för skärper motsättningarna i samhället. När demokratiskt valda oppositionspolitiker arresteras och fängslas så som beskrivits ovan finns en risk att många kurder i stället väljer att stödja PKK-gerillan, eller låter sig enrolleras i densamma. När kurdernas demokratiska rättigheter kränks riskerar alltså PKK att stärkas, vilket i sig leder till att våldet på båda sidorna ökar.

Kriget mellan PKK-gerillan och den turkiska regeringen har redan medfört stora offer bland civilbefolkningen. Nu har dessutom uppgifter framkommit om att den nuvarande turkiska regeringen, liksom tidigare, använt sig av kemiska vapen mot gerillan. Ett tjugotal gerillasoldater har brutalt mördats med hjälp av napalmbomber och kemiska vapen, vilket strider mot internationell lag.

Den turkiska regeringen säger att den bekämpar PKK:s baser. Men det urskillningslösa bombandet leder till att många civila dödas och att områden ödeläggs. Den tyska tidningen Der Spiegel har publicerat fotografier vars äkthet har bekräftats av experter innan publicering och som alltför tydligt visar resultaten av kemisk krigföring.

Att använda kemiska vapen som napalm är alltid ett grovt brott mot mänskliga rättigheter. Misstankarna om att Turkiet har använt sig av sådana vapen måste tas på allvar och bör noggrant undersökas av en oberoende kommission. Frågan angående Turkiets användning av kemiska vapen bör engagera hela EU, inklusive Sverige.

Frågan om kurdernas mänskliga och kulturella rättigheter blir alltmer svårhanterlig inom olika statsbildningar i hela Mellanöstern. Den kurdiska befolkningen förtrycks med stor brutalitet i Iran. I Syrien är en stor del av landets kurdiska befolkning statslös och utsätts under rådande turbulenta förhållanden för förföljelser av regeringens säkerhetsstyrkor. I norra Irak kränks irakiskt territorium sedan flera år regelmässigt av turkisk militär, vilket leder till nya konflikter och instabilitet i området. Turkiets ambitioner att bli en lokal stormakt bromsar en demokratisk utveckling inom vilken kurderna skulle kunna behandlas som fullvärdiga medborgare och få sina mänskliga rättigheter erkända och förverkligade.

Flera stater i Mellanöstern uppträder på ett sätt som är förödande för den kurdiska befolkningen i regionen. Detta borde vara en prioriterad fråga inte bara för EU utan även för Förenta nationerna.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga utrikesminister Carl Bildt:

Vad avser utrikesministern att göra för att förmå den turkiska regeringen att respektera kurdiska oppositionspolitiker så att dessa friges och kan verka fritt i enlighet med demokratins spelregler?

Avser utrikesministern att inom EU ta upp frågan om en oberoende kommission som undersöker om Turkiet använt kemiska vapen i kriget med PKK?

Är utrikesministern beredd att lyfta kurdfrågan på FN-nivå?