Kustbevakningsdatalag

Regeringens proposition 2011/12:45

Kustbevakningsdatalag	Prop.
	2011/12:45

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 1 december 2011

Fredrik Reinfeldt

Sten Tolgfors

(Försvarsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en lag om behandling av personupp- gifter i Kustbevakningens verksamhet, en kustbevakningsdatalag.

Syftet med den nya lagen är att ge Kustbevakningen möjlighet att be- handla personuppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt i sin verk- samhet och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling. En utgångspunkt är att skapa en teknik- neutral och flexibel reglering där de yttre ramarna för behandlingen av uppgifter i Kustbevakningens verksamhet som är särskilt skyddsvärda från integritetssynpunkt slås fast i lagen, däribland ändamålen för be- handlingen och de begränsningar som ska gälla för behandling av vissa uppgifter. Förslagen innebär vidare att vissa grundläggande krav ställs på all behandling av uppgifter som omfattas av lagen – medan det uppställs särskilda villkor för sådan verksamhet som är särskilt känslig ur integri- tetssynpunkt, framför allt behandlingen av uppgifter för brottsbekäm- pande ändamål.

Lagen reglerar, med några få undantag, all behandling av personupp- gifter i Kustbevakningens operativa verksamhet. Lagen ska ersätta den nuvarande förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen. Lagen ska gälla i stället för personuppgiftslagen (1998:204), men innehålla hänvisningar till vissa bestämmelser i person- uppgiftslagen som ska vara tillämpliga i Kustbevakningens verksamhet.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och förslag till ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete. Kustbevakningsdatalagen samt lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2012.

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut.................................................................		6
2	Lagtext	..............................................................................................	7
	2.1	Förslag till kustbevakningsdatalag.....................................	7

2.2Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om

		internationellt polisiärt samarbete ....................................	19
3	Ärendet och dess beredning............................................................		20
4	Gällande rätt och internationella överenskommelser......................		21
	4.1	Inledning ..........................................................................	21

4.2Internationella överenskommelser och person-

uppgiftslagen....................................................................

4.2.1Europakonventionen och FN-konventionen

om medborgerliga och politiska rättigheter.....22

4.2.2Europeiska unionens stadga om de

	grundläggande rättigheterna............................	23
4.2.3	Dataskyddskonventionen ................................	24
4.2.4	Dataskyddsdirektivet.......................................	25
4.2.5	Personuppgiftslagen ........................................	26

4.3Den nuvarande regleringen av Kustbevakningens

behandling av personuppgifter.........................................

4.4Regler för behandling av personuppgifter i

		brottsbekämpande verksamhet .........................................		29
		4.4.1	Inledning .........................................................	29
		4.4.2	Polisdatalagen .................................................	29
		4.4.3	Polisregisterlagstiftningen i övrigt ..................	31
	4.5	Vissa EU-beslut och lagstiftningsförslag .........................		33
		4.5.1	Dataskyddsrambeslutet ...................................	33
		4.5.2	Rådsbeslutet om tillgång till
			informationssystemet för viseringar................	34
		4.5.3	Prümrådsbeslutet.............................................	35
		4.5.4	Rambeslutet om förenklat informations- och
			underrättelseutbyte ..........................................	36
5	Kustbevakningens organisation och geografiska verksam-
	hetsområde......................................................................................			37
	5.1	Inledning ..........................................................................		37
	5.2	Kustbevakningens huvudkontor.......................................		37
	5.3	Kustbevakningens regioner..............................................		38
	5.4	Geografiskt verksamhetsområde......................................		39
6	Kustbevakningens uppgifter ...........................................................			39
	6.1	Inledning ..........................................................................		39
	6.2	Sjöövervakning ................................................................		40
		6.2.1	Övervakning och brottsbekämpande
		6.2.2	verksamhet ......................................................	41
		6.2.2	Gränskontroll ..................................................	44
		6.2.3	Kontroll- och tillsynsverksamhet ....................	46

Prop. 2011/12:45

	6.2.4	Internationell samverkan inom	Prop. 2011/12:45
		sjöövervakningen............................................	47
6.3	Räddningstjänst till sjöss .................................................		48

6.4Samordning av de civila behoven av sjöövervakning

		och förmedling av sjöinformation ...................................		49
7	Kustbevakningens informationshantering och informations-
	utbyte	.............................................................................................		50
	7.1	Kustbevakningens informationshantering .......................		50
		7.1.1	Kustbevakningsdatabasen...............................	50
	..	7.1.2	Informationssystem inom Kustbevakningen	50

7.2Samverkan och informationsutbyte med andra

myndigheter och organisationer ......................................		53
7.2.1	Inledning.........................................................	53
7.2.2	Brottsbekämpande verksamhet och
	gränskontroll...................................................	53
7.2.3	Kontroll, tillsynsverksamhet och
	räddningstjänst................................................	57

8 En ny lag om behandling av personuppgifter i Kustbevakningens
verksamhet .....................................................................................		60
8.1	Behovet av en ny lagstiftning ..........................................	60

8.2Lagens syfte och skyddet för den personliga

		integriteten.......................................................................		64
9	Allmänna bestämmelser.................................................................			67
	9.1	Lagens tillämpningsområde.............................................		67
	9.2	Behandling av gemensamt tillgängliga uppgifter ............		71
	9.3	Den nya lagen och personuppgiftslagen..........................		75
		9.3.1	Förhållandet till personuppgiftslagen .............	75
		9.3.2	Tillämpliga bestämmelser i person-
			uppgiftslagen ..................................................	77
	9.4	Tillgången till personuppgifter ........................................		87
	9.5	Personuppgiftsansvaret och personuppgiftsombud .........		89
	9.6	Behandling av uppgifter för handläggning......................		91
	9.7	Behandling av känsliga personuppgifter .........................		93
	9.8	Utlämnande på medium för automatiserad behandling ...		96
	9.9	Grundläggande krav på behandlingen .............................		98
10	Behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande
	verksamheten .................................................................................			99
	10.1	Ändamål för behandlingen ..............................................		99
	10.2	Primära ändamål för personuppgiftsbehandling............		104
		10.2.1	Förebygga, förhindra eller upptäcka
			brottslig verksamhet .....................................	104
		10.2.2	Utreda och beivra brott.................................	106
		10.2.3	Internationellt samarbete ..............................	107
	10.3	Sekundära ändamål för personuppgiftsbehandling........		108
		10.3.1	Behandling av uppgifter för att tillhanda-
			hålla information till andra ...........................	108
11	Gemensamt tillgängliga uppgifter i den brottsbekämpande
	verksamheten ...............................................................................			113

11.1Uppgifter som får göras gemensamt tillgängliga i

Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.........		113
11.1.1	Förebygga, förhindra eller upptäcka
	brottslig verksamhet......................................	113
11.1.2	Utreda och beivra brott..................................	117
11.1.3	Uppgifter i det internationella samarbetet .....	118

11.1.4Uppgifter som rapporteras till Kustbevak-

ningens ledningscentraler..............................

119

11.2Särskilda upplysningar för gemensamt tillgängliga

uppgifter.........................................................................

121

11.3Sökbegränsningar för gemensamt tillgängliga

uppgifter	.........................................................................	124
11.3.1	Känsliga personuppgifter som sökbegrepp ...	124
11.3.2	Sökning på namn, personnummer eller
.............................	samordningsnummer m.m	125
12 Informationsutbyte ....................i brottsbekämpande verksamhet		129

12.1Behovet av ett effektivt informationsutbyte mellan

brottsbekämpande myndigheter .....................................

129

12.2Utgångspunkterna för informationsutbyte i det

internationella samarbetet ..............................................

131

12.3Direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i

	brottsbekämpande verksamhet .......................................		132
	12.3.1	Olika former av elektroniskt utlämnande
		av uppgifter ...................................................	132
	12.3.2	Begreppet direktåtkomst ...............................	133
	12.3.3	Regleringen av möjligheten till direkt-
		åtkomst..........................................................	134
	12.3.4	De brottsbekämpande myndigheternas
		behov av direktåtkomst .................................	134
	12.3.5	Direktåtkomst för svenska brotts-
		bekämpande myndigheter .............................	135
	12.3.6	Direktåtkomst för utländska myndig-
		heter m.fl. ......................................................	139
13 Sekretess och uppgiftsskyldighet i Kustbevakningens brotts-
bekämpande verksamhet...............................................................			140
13.1	Allmänna utgångspunkter ..............................................		140
13.2	Sekretessgenombrott ......................................................		144
13.3	Uppgiftsutlämnande till utlandet....................................		149
14 Behandling för andra ändamål än brottsbekämpning ...................			155

14.1Primära ändamål för behandling av personuppgifter

i annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen
m.m. ...............................................................................	155

14.2Sekundära ändamål för behandling av personupp-

gifter i annan operativ verksamhet hos Kustbevak-
ningen.............................................................................	162

14.3Behandling av personuppgifter när brottsmisstanke

	uppstår............................................................................	165
14.4	Känsliga personuppgifter som sökbegrepp ....................	166

Prop. 2011/12:45

	14.5	Direktåtkomst i annan operativ verksamhet än	Prop. 2011/12:45
		den brottsbekämpande samt utlämnande av upp-
		gifter i andra fall............................................................	167
15	Övriga sekretessfrågor .................................................................		170
16	Bevarande och gallring ................................................................		174
	16.1	Inledning........................................................................	174

16.2Gallring av personuppgifter i Kustbevakningens

brottsbekämpande verksamhet ......................................		176
16.2.1	Allmänt om bevarande och gallring .............	176

16.2.2Gallring av uppgifter som inte har gjorts

gemensamt tillgängliga................................

178

16.2.3Gallring av gemensamt tillgängliga

uppgifter .......................................................

180

16.2.4Ärenden om utredning eller beivrande

av brott..........................................................

182

16.3Gallring av personuppgifter i annan operativ

		verksamhet hos Kustbevakningen .................................		187
		16.3.1	Bevarande och gallring.................................	187
17	Ikraftträdande...............................................................................			189
18	Konsekvenserna av förslagen.......................................................			190
19	Författningskommentar................................................................			191
	19.1	Förslaget till kustbevakningsdatalag .............................		191

19.2Förslaget till lag om ändring i offentlighets-

och sekretesslagen (2009:400).......................................

225

19.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:343) om

	internationellt polisiärt samarbete .................................	225
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Kustbevakningens
	personuppgiftsbehandling (SOU 2006:18).........................	226
Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet (SOU 2006:18) ..........................		235
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser (SOU 2006:18) .............		246
Bilaga 4 Behandling av personuppgifter i polisens brotts-
	bekämpande verksamhet (Ds 2007:43) ..............................	247
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser (Ds 2007:43).................		250
Bilaga 6	Sammanfattning av promemorian Kustbevaknings-
	datalag (Ds 2011:16)..........................................................	251
Bilaga 7	Lagförslag i promemorian (Ds 2011:16)............................	252
Bilaga 8	Förteckning över remissinstanser (Ds 2011:16).................	264
Bilaga 9	Lagrådsremissens lagförslag..............................................	265
Bilaga 10 Lagrådets yttrande..............................................................		278
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 december
	2011 ....................................................................................	283

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till kustbevakningsdatalag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens syfte och tillämpningsområde Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag är att ge Kustbevakningen möjlighet att be- handla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt i sin operativa verk- samhet och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Kustbevak- ningens operativa verksamhet som rör:

1.brottsbekämpning,

2.övrig sjöövervakning,

3.räddningstjänst,

4.samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation, och

5.internationellt samarbete.

Lagen gäller emellertid endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sök- ning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

I lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete och i före- skrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som följer av internationella överenskommelser. Om det i dessa författningar finns av- vikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.

3 § Följande bestämmelser om personuppgifter gäller även vid behand- ling av uppgifter om juridiska personer:

1.2 kap. 3 § om tillgången till personuppgifter,

2.2 kap. 4 § om personuppgiftsansvar,

3.3 kap. 2–4 §§ och 5 kap. 1 och 2 §§ om ändamålen för behandling-

en,

4.3 kap. 5 och 6 §§ och 5 kap. 7 § om bevarande och gallring, och

5.4 kap. 1, 2, 8–11, 13 och 14 §§ om gemensamt tillgängliga uppgif-

ter.

4 § Med gemensamt tillgängliga uppgifter avses i denna lag personupp- gifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevak-

Prop. 2011/12:45

ningens operativa verksamhet och som fler än endast ett fåtal personer inom myndigheten har rätt att ta del av.

5 § I 2 kap. finns det allmänna bestämmelser om behandling av person- uppgifter.

Bestämmelserna i 3 och 4 kap. gäller vid behandling av personuppgif- ter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Bestämmelserna i 5 kap. gäller vid behandling av personuppgifter i an- nan operativ verksamhet än den brottsbekämpande.

2 kap. Allmänna bestämmelser Förhållandet till personuppgiftslagen

1 § Om inte annat anges i 2 §, gäller denna lag i stället för personuppgift- slagen (1998:204).

2 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt föreskrif- ter som har meddelats i anslutning till lagen, gäller följande bestämmel- ser i personuppgiftslagen (1998:204):

1.3 § om definitioner,

2.8 § om förhållandet till offentlighetsprincipen,

3.9 § om grundläggande krav på behandling av personuppgifter, dock med undantag för paragrafens första stycke i) och tredje stycket,

4.22 § om behandling av personnummer och samordningsnummer,

5.23 och 25–27 §§ om information till den registrerade,

6.28 § om rättelse,

7.30 och 31 §§ samt 32 § första stycket om säkerheten vid behandling,

8.33–35 §§ om överföring av personuppgifter till tredjeland,

9.38–41 §§ om personuppgiftsombud m.m.,

10.42 § om upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar,

11.43 och 44 §§, 45 § första stycket och 47 § om tillsynsmyndighetens befogenheter,

12.48 § om skadestånd, och

13.51 § första stycket, 52 § första stycket och 53 § om överklagande.

Om personuppgifter ska gallras enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, gäller inte 8 § andra stycket personuppgiftslagen.

Information enligt 23 § personuppgiftslagen behöver inte lämnas vid behandling som består av insamling av personuppgifter genom bilder eller ljud. Sådan information behöver inte heller lämnas om uppgifterna samlas in i samband med larm och det med hänsyn till omständigheterna inte finns tid att lämna informationen.

Förbud enligt 44 eller 45 § personuppgiftslagen får inte förenas med vite.

Tillgången till personuppgifter

3 § Tillgången till personuppgifter ska alltid begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Prop. 2011/12:45

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar Prop. 2011/12:45 närmare föreskrifter om tillgången till personuppgifter.

Personuppgiftsansvar

4 § Kustbevakningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.

Personuppgiftsombud

5 § Kustbevakningen ska utse ett eller flera personuppgiftsombud.

Den personuppgiftsansvarige ska enligt personuppgiftslagen (1998:204) anmäla till tillsynsmyndigheten när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

Behandling av personuppgifter för handläggning

6 § Utöver för de ändamål som anges i 3 och 5 kap. får personuppgifter behandlas i den operativa verksamheten om

1.behandlingen är nödvändig för diarieföring, eller

2.uppgifterna har lämnats i en anmälan eller liknande och behandling- en är nödvändig för handläggningen.

Behandling av känsliga personuppgifter

7 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund, får de komplet- teras med sådana uppgifter som avses i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Uppgifter som avses i första stycket får också behandlas med stöd av 6 §.

Uppgifter som beskriver en persons utseende ska utformas på ett ob- jektivt sätt med respekt för människovärdet.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

8 § Enstaka personuppgifter får lämnas ut på ett medium för automatise- rad behandling. Regeringen meddelar föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut på ett sådant medium även i andra fall.

9 § Utlämnande genom direktåtkomst är tillåtet bara i den utsträckning som följer av denna lag.

Bestämmelser om direktåtkomst finns i 4 kap. 7 § och 5 kap. 5 §.

Grundläggande krav på behandlingen	Prop. 2011/12:45
10 § Personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det klart framgår
om behandlingen rör brottsbekämpning eller annan operativ verksamhet.
3 kap. Behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande
verksamheten
1 § Detta kapitel tillämpas när Kustbevakningen behandlar personuppgif-
ter i brottsbekämpande verksamhet. För behandling av gemensamt till-
gängliga uppgifter gäller också 4 kap.
Ändamål
2 § Personuppgifter får behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande
verksamhet om det behövs för att
1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,
2. utreda eller beivra brott, eller
3. fullgöra de förpliktelser som följer av internationella åtaganden.

3 § Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1.brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen, polismyndig- heter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skat- teverket,

2.brottsbekämpande verksamhet hos en utländsk myndighet eller mel- lanfolklig organisation,

3.annan verksamhet hos Kustbevakningen för

a)utredning och beslut i ärenden som rör vattenföroreningsavgift, eller

b)tillsyn och kontroll enligt lag eller förordning,

4. en annan myndighets verksamhet

a)om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b)om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver- skridande samverkan mot brott.

Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regering- en samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till annan.

I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 2 § även be- handlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i första och andra styckena, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Bevarande och gallring

4 § Personuppgifter får inte bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de ändamål som anges i kapitlet.

I följande bestämmelser anges hur länge uppgifter som behandlas

automatiserat får bevaras:

1. 5 § om uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga,

2.4 kap. 8–12 §§ om uppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott som har gjorts gemensamt tillgängliga, och

3.4 kap. 13 och 14 §§ om andra uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga än som anges i 2.

Regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.

5 § Om personuppgifter som behandlas automatiserat och som inte har gjorts gemensamt tillgängliga behandlas i ett ärende, ska de gallras senast ett år efter det att ärendet avslutades. Om de inte kan hänföras till ett ärende, ska uppgifterna gallras senast ett år efter det att de behandlades automatiserat första gången.

Första stycket gäller inte personuppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att personuppgifter, med avvikelse från första stycket, får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Utlämnande av uppgifter och uppgiftsskyldighet

6 § Om det är förenligt med svenska intressen, får personuppgifter läm- nas till

1.Interpol,

2.Europol,

3.en polismyndighet eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol, eller

4.en utländsk kustbevakning eller tullmyndighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Personuppgifter får lämnas enligt första stycket om det behövs för att myndigheten eller organisationen ska kunna förebygga, förhindra, upp- täcka, utreda eller beivra brott.

Uppgifter får vidare lämnas till en utländsk myndighet eller mellan- folklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överens- kommelse som Sverige har tillträtt efter riksdagens godkännande.

7 § Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver upp- gifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

8 § Regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter får lämnas ut i andra fall än som anges i 6 och 7 §§.

Bestämmelser om att uppgifter får lämnas ut finns även i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Prop. 2011/12:45

4 kap. Gemensamt tillgängliga uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten

Personuppgifter som får göras gemensamt tillgängliga

1 § Följande personuppgifter får göras gemensamt tillgängliga i Kustbe- vakningens brottsbekämpande verksamhet:

1.Uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verk- samhet, om den misstänkta verksamheten

a) innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller där- över, eller

b) sker systematiskt.

2.Uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning eller beivrande av brott.

3.Uppgifter som behövs för att fullgöra internationella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras.

4.Uppgifter som har rapporterats till Kustbevakningens ledningscen- traler.

Särskilda upplysningar

2 § Vid behandling enligt 1 § ska det genom särskild upplysning eller på något annat sätt framgå för vilket närmare ändamål personuppgifterna behandlas.

3 § Om uppgifter som behandlas enligt 1 § direkt kan hänföras till en person som inte är misstänkt för brott eller för att ha utövat eller komma att utöva sådan brottslig verksamhet som avses i 1 § första stycket 1, ska det genom en särskild upplysning eller på annat sätt framgå att personen inte är misstänkt.

Uppgifter om en person som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet ska förses med en upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak, om inte detta är onödigt på grund av särskilda omständigheter.

Sökning

4 § Vid sökning i personuppgifter som gjorts gemensamt tillgängliga får uppgift som avses i 2 kap. 7 § första stycket inte användas som sökbe- grepp.

Första stycket hindrar inte att brottsrubriceringar eller uppgifter som beskriver en persons utseende används som sökbegrepp.

5 § Vid sökning på namn, personnummer, samordningsnummer eller andra liknande identitetsbeteckningar i uppgifter som har gjorts gemen- samt tillgängliga får endast sådana uppgifter tas fram som anger att den sökta personen

1.är anmäld för brott,

2.är eller har varit misstänkt för brott,

3.är misstänkt för att ha utövat eller komma att utöva sådan brottslig

verksamhet som avses i 1 § första stycket 1,

Prop. 2011/12:45

4. har anmält ett brott,

5.är målsägande i ett ärende som rör ansvar för brott,

6.förekommer i ett ärende som vittne eller annan som lämnar eller har lämnat uppgifter eller yttrande,

7.har gett in eller tillhandahållits en handling,

8.är anmäld försvunnen,

9.har bedömts kunna komma att möta ett ingripande med grovt våld,

eller

10.är efterlyst.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om begränsning av tillgången till sådana uppgifter som avses i första stycket.

6 § Begränsningarna i 5 § gäller inte vid

1.sökning i en viss handling eller i ett visst ärende, eller

2.sökning i en uppgiftssamling som har skapats för att undersöka viss brottslighet och som enbart de som arbetar i undersökningen har åtkomst till.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning får äga rum med stöd av första stycket.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om begränsningarna i 5 §.

Direktåtkomst

7 § Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket får medges direktåt- komst till personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samhet. Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.

En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att till- gången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om be- hörighet och säkerhet.

Bevarande av personuppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott

8 § I 9 och 10 §§ anges hur länge personuppgifter i vissa ärenden om utredning eller beivrande av brott som har gjorts gemensamt tillgängliga får bevaras i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

9 § Om en brottsanmälan avskrivs på grund av att den påstådda gärning- en inte utgör brott, får personuppgifterna i anmälan inte längre behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Om en brottsanmälan i annat fall inte har lett till förundersökning eller annan motsvarande utredning, får personuppgifterna inte behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet när åtal inte längre får väckas för brottet.

Prop. 2011/12:45

10 § Om en förundersökning har lett till åtal eller annan domstolspröv- ning, får personuppgifterna inte behandlas i Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet när det har förflutit fem år efter utgången av det kalenderår då domen, eller det beslut som meddelades med anledning av talan, vann laga kraft.

Om en förundersökning har lagts ned eller avslutats på annat sätt än genom åtal, får personuppgifterna i förundersökningen inte behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet när det har förflutit fem år efter utgången av det kalenderår då åklagarens eller förundersök- ningsledarens beslut meddelades.

Första och andra styckena gäller även personuppgifter i andra utred- ningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken.

11 § Regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av person- uppgifter får bevaras i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet under längre tid än vad som anges i 9 och 10 §§.

12 § Om en förundersökning mot en person har lagts ned, om ett åtal har lagts ned eller om en frikännande dom som har vunnit laga kraft har meddelats, får personen inte längre vara sökbar som misstänkt.

Bevarande och gallring av övriga personuppgifter

13 § Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga enligt 1 § 1, 3 eller 4 ska gallras enligt andra–fjärde styckena.

Uppgifter som kan antas ha samband med sådan brottslig verksamhet som anges i 1 § 1 ska gallras senast tre år efter utgången av det kalen- derår då registreringen avseende personen gjordes. Uppgifter som kan antas ha samband med brottslig verksamhet som innefattar brott för vil- ket det är föreskrivet fängelse i två år eller däröver ska dock gallras sen- ast fem år efter utgången av det kalenderår då registreringen gjordes. Om en ny registrering beträffande personen görs före utgången av gallrings- fristen, behöver de uppgifter som finns om personen inte gallras så länge någon av uppgifterna om honom eller henne får bevaras.

Uppgifter som har behandlats med stöd av 1 § 3 ska gallras senast ett år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandla- des i avslutades.

Uppgifter som har behandlats med stöd av 1 § 4 ska gallras senast ett år efter utgången av det kalenderår då de behandlades automatiserat första gången.

14 § Regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av person- uppgifter får bevaras under längre tid än vad som anges i 13 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att personuppgifter, med undantag från 13 §, får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

5 kap. Behandling av personuppgifter i annan operativ verksamhet	Prop. 2011/12:45
Ändamål och gemensamt tillgängliga uppgifter

1 § Personuppgifter får behandlas i annan operativ verksamhet än den brottsbekämpande om det behövs för att

1.bedriva sjöövervakning för att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten till sjöss samt bedriva den kontroll och tillsyn som Kustbe- vakningen är skyldig att utföra,

2.bedriva räddningstjänst,

3.samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjö- information till berörda myndigheter,

4.utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter, eller

5.fullgöra skyldigheter inom ramen för internationellt samarbete med sjöövervakning och räddningstjänst.

Personuppgifter som får behandlas enligt första stycket får göras ge- mensamt tillgängliga.

2 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1.Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet,

2.en annan myndighets verksamhet

a)om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b)om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver- skridande samverkan, och

3. likartad verksamhet hos en utländsk myndighet.

Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regering- en samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till annan.

I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 1 § även be- handlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i första och andra styckena, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

3 § Uppstår misstanke om brott eller brottslig verksamhet när person- uppgifter behandlas i Kustbevakningens verksamhet enligt 1 §, tillämpas 3 och 4 kap.

Sökning

4 § Vid sökning i personuppgifter får uppgifter som avses i 2 kap. 7 § första stycket inte användas som sökbegrepp.

Första stycket hindrar inte att uppgifter som beskriver en persons utse- ende används som sökbegrepp.

Direktåtkomst		Prop. 2011/12:45
5 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka svenska myndigheter som
får ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas med stöd av 1 §.
Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemen-
samt tillgängliga. Direktåtkomsten får inte avse personuppgifter som
anges i 2 kap. 7 § första stycket. En myndighet som medgetts direktåt-
komst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad
varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Regeringen meddelar föreskrifter om att utländska myndigheter får ha
direktåtkomst till personuppgifter som behandlas med stöd av 1 §. Di-
rektåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt
tillgängliga. Direktåtkomsten får inte avse personuppgifter som anges i
2 kap. 7 § första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och
säkerhet.
Utlämnande av uppgifter
6 § Regeringen meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning person-
uppgifter får lämnas ut till svenska och utländska myndigheter.
Bestämmelser om att uppgifter får lämnas ut finns även i offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400).
Bevarande och gallring
7 § Personuppgifter som behandlas automatiserat ska gallras så snart
uppgifterna inte längre behövs för det ändamål för vilket de behandlas,
om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har
meddelat föreskrifter om att gallring ska ske senast vid en viss tidpunkt
eller att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga
ändamål.
Regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012.

2.2Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 2 § och 35 kap. 10 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2010:369	Föreslagen lydelse
	18 kap.
	2 §

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2 kap. 7 § 1 eller 5 kap. 1 § 1 polisdatalagen (2010:361), om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas.

Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första

stycket, för uppgift som hänför sig till
1. sådan	underrättelseverksam-	1. sådan	underrättelseverksam-
het som avses i 2 § lagen		het som avses i 2 § lagen
(1999:90) om behandling av per-		(1999:90) om behandling av per-
sonuppgifter	vid Skatteverkets	sonuppgifter	vid	Skatteverkets
medverkan	i brottsutredningar,	medverkan i brottsutredningar,
eller
2. sådan verksamhet som avses i		2. sådan verksamhet som avses i
7 § 1 lagen (2005:787) om be-		7 § 1 lagen (2005:787) om be-
handling av uppgifter i Tullverkets		handling av uppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet.		brottsbekämpande		verksamhet,
		eller
		3. sådan verksamhet som avses i
		3 kap. 2 § 1 kustbevakningsdata-
		lagen (2011:000).

Sekretess enligt första stycket gäller inte för uppgift som hänför sig till verksamhet hos Säkerhetspolisen och som har förts in i en allmän hand- ling före år 1949.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

35 kap.

10 §

Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att en uppgift lämnas ut

1.till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1964:167) med sär- skilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

2.till en enskild enligt vad som föreskrivs i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har meddelats med stöd i den lagen,

3.enligt vad som föreskrivs i

–lagen (1998:621) om misstankeregister,

–polisdatalagen (2010:361),

–lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar,

Prop. 2011/12:45

Ärendet och dess beredning

Prop. 2011/12:45

Regeringen beslutade den 21 oktober 2004 att tillkalla en särskild utre- dare för att se över regleringen av behandling av personuppgifter i Kust- bevakningens verksamhet och föreslå en författningsreglering. I uppdra- get ingick att kartlägga behandlingen av personuppgifter och analysera behovet av särskilda bestämmelser. Utgångspunkten för uppdraget var att Kustbevakningens verksamhet ska kunna bedrivas effektivt med ration- ellt datorstöd samtidigt som nödvändig respekt visas för enskildas per- sonliga integritet.

Utredningen, som antog namnet Utredningen om Kustbevakningens personuppgiftsbehandling, överlämnade den 28 februari 2006 betänkan- det Kustbevakningens personuppgiftsbehandling, Integritet – Effektivitet (SOU 2006:18). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 3. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Försvarsdepartementet (dnr Fö2006/618/RS).

Sedan betänkandet remissbehandlats bedömdes att den fortsatta bered- ningen av förslaget skulle samordnas med beredningen av Polisdataut- redningens förslag – Behandling av personuppgifter i polisens verksam- het (SOU 2001:92). Under den fortsatta beredningen i det ärendet fram- kom att Polisdatautredningens förslag behövde ändras och kompletteras i olika avseenden.

Inom Regeringskansliet (Justitiedepartementet) utarbetades därför de- partementspromemorian Behandling av personuppgifter i polisens brotts- bekämpande verksamhet (Ds 2007:43). I promemorian togs vissa princi- piella överväganden om regleringen av Kustbevakningens personupp- giftsbehandling upp, i syfte att åstadkomma en mer enhetlig reglering av förutsättningarna för personuppgiftsbehandling hos brottsbekämpande myndigheter. Promemorian innehåller dock inga lagförslag om Kust- bevakningens personuppgiftsbehandling. Den del av promemorian som rör vilka grundläggande principer som föreslås gälla för Kustbevak- ningen i dess brottsbekämpande verksamhet finns i bilaga 4. Promemo- rian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren och remissammanställningen finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2007/9805/PO).

Det förslag till polisdatalag som lades fram i propositionen Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet, prop. 2009/10:85, medförde behov av att ändra och komplettera förslaget till den lag om behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksam- het som föreslagits i SOU 2006:18. Det bedömdes nödvändigt att nå enhetlighet i personuppgiftsbehandlingen i myndigheternas brottsbekäm- pande verksamheter och tydligare reglera vad som bör gälla i annan ope- rativ verksamhet hos Kustbevakningen. Ändringarna och komplettering- arna bedömdes vara av sådan art att ett nytt underlag skulle tas fram och remitteras. Departementspromemorian Kustbevakningsdatalag (Ds 2011:16) utarbetades därför inom Regeringskansliet (Försvarsdeparte- mentet), med förslagen i SOU 2006:18 som utgångspunkt. En samman-

fattning av promemorian finns i bilaga 6, och dess lagförslag i bilaga 7.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- Prop. 2011/12:45 serna finns i bilaga 8. Remissvaren och remissammanställningen finns

tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fö2011/760/RS).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 oktober 2011 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslagen men också föreslagit vissa ändringar. Regeringens lagförslag har i huvudsak utfor- mats i enlighet med vad Lagrådet har förordat. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 8.1, 9.1, 9.9 och 10.1 samt i författningskommenta- ren. Vidare har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4Gällande rätt och internationella överenskommelser

4.1Inledning

Grundläggande bestämmelser till skydd för den personliga integriteten finns i regeringsformen. I målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § första stycket slås det fast att den offentliga makten ska utövas med respekt bl.a. för den enskilda människans frihet och i fjärde stycket anges bl.a. att det allmänna ska värna den enskildes privatliv och familjeliv. Av 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen följer vidare sedan den 1 januari 2011 att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär över- vakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (prop. 2009/10:80, bet. 2009/10:KU19 och 2010/11:KU4, rskr. 2010/11:130). Begränsningar i denna rättighet får göras endast i lag i den ordning som föreskrivs i 2 kap. 21 och 22 §§ regeringsformen. Vidare följer av 2 kap. 19 § regeringsformen att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna, förkortad Europakonventionen. Europakonventionen gäller som lag i Sverige (se närmare avsnitt 4.2.1).

Personuppgiftslagen (1998:204) har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgif- ter. Lagen trädde i kraft den 24 oktober 1998. Genom lagen genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31, Celex 31995L0046) förkortat dataskyddsdirektivet, i svensk rätt. Personuppgiftslagen är tillämplig om det inte i någon annan lag eller i en förordning har meddelats avvikande bestämmelser. Då gäl- ler dessa. Direktivet omfattar däremot inte all personuppgiftsbehandling. Verksamhet som rör allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet och sta-

tens verksamhet på straffrättens område omfattas till exempel inte. Per- Prop. 2011/12:45 sonuppgiftslagen innehåller dock inte något undantag för dessa områden.

Sedan slutet av 1990-talet har det utöver personuppgiftslagen utarbe- tats en stor mängd specialförfattningar med bestämmelser om behandling av personuppgifter, däribland förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen.

Detta avsnitt innehåller en beskrivning av gällande rätt och en redogö- relse för aktuella internationella överenskommelser och rekommendat- ioner på dataskyddsområdet. Dessa instrument utgör en utgångspunkt för en ny reglering gällande behandlingen av personuppgifter i Kustbevak- ningens verksamhet och respekten för och medvetenheten om dessa rät- tigheter ska vara tydlig i denna verksamhet. Vidare redovisas ett antal antagna beslut inom Europeiska unionen (EU) som rör informationsut- byte mellan medlemsstaterna. Redovisningen fokuserar på överenskom- melser som har bäring på personuppgiftsbehandling inom Kustbevak- ningens verksamhet.

4.2Internationella överenskommelser och personuppgiftslagen

4.2.1 Europakonventionen och FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter

År 1948 antog Förenta nationerna (FN) den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna. De rättigheter som räknas upp i förklaringen har
därefter vidareutvecklats bl.a. i Europakonventionen från år 1950 och
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från år 1966.
Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för
sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig
myndighet får inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än med
stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med
hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekono-
miska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till
skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.
Såvitt gäller laglighetskriteriet krävs bl.a. att den nationella rättighets-
inskränkande författningen uppfyller vissa minimikrav i fråga om kvali-
tet och tydlighet. Reglerna ska vara tillräckligt tydliga för att tillämp-
ningen ska vara förutsebar och den ska vara allmänt tillgänglig. Kravet
att ett ingripande ska vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle innebär
att det ska föreligga ett ”angeläget samhälleligt behov” av åtgärden i
fråga. I det ligger bl.a. en begränsning som innebär att åtgärden inte får
gå längre än vad som är erforderligt med beaktande av proportionalitets-
principen, dvs. den ska stå i rimlig relation till det intresse åtgärden är
avsedd att tillgodose. Vid denna avvägning har staterna ett visst hand-
lingsutrymme att inom rimliga gränser avgöra vilka åtgärder som kan
anses nödvändiga för att tillgodose det eftersträvade ändamålet.
I artikel 13 i Europakonventionen föreskrivs att var och en, vars i kon-
ventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, ska ha tillgång till ett ef-
fektivt rättsmedel inför en nationell myndighet. Detta gäller även om
kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig myndighet.	22
	22

Innebörden av artikeln är att den enskilde ska ha tillgång till en nationell Prop. 2011/12:45 instans för att kunna få saken prövad och kunna få rättelse. Prövningen

kan utföras av domstol, men något krav på domstolsprövning uppställs inte. Prövning av en stats regering eller av en förvaltningsmyndighet kan vara tillräckligt för att uppfylla konventionens krav på tillgång till ett effektivt rättsmedel.

Även i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter finns en bestämmelse till skydd mot godtyckligt eller olagligt ingripande i någons privat- och familjeliv (artikel 17).

4.2.2Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Lissabonfördraget innebär att Europeiska unionens stadga om de grund- läggande rättigheterna, tillkännagiven av parlamentet, rådet och kom- missionen den 7 december 2000 och anpassad den 12 december 2007, är rättsligt bindande. En referens till stadgan har införts i artikel 6.1 i det ändrade EU-fördraget (prop. 2007/08:168 s. 58). I stadgan bekräftas de rättigheter som har sin grund i medlemsstaternas gemensamma författ- ningstraditioner och internationella förpliktelser, Europakonventionen, unionens och Europarådets sociala stadgor samt rättspraxis vid Europe- iska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rät- tigheterna. Stadgans syfte är att kodifiera de grundläggande fri- och rät- tigheter som EU redan erkänner.

I stadgans artikel 7 föreskrivs, efter förebild i artikel 8 i Europakon- ventionen, att var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familje- liv, sin bostad och sin korrespondens. I artikel 8 i stadgan föreskrivs vidare att var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Personuppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få dem rättade. En oberoende myndighet ska kontrollera att reglerna efterlevs. Av artikel 51 i stadgan följer att den riktar sig till verksamhet som utförs av EU:s egna organ och institutioner och att den blir tillämplig för medlemssta- terna endast i de fall där de tillämpar EU-rätten. När det gäller de garan- terade rättigheternas räckvidd följer av artikel 52 i stadgan att varje be- gränsning i utövningen av de rättigheter och friheter som erkänns i stad- gan ska vara föreskriven i lag och vara förenlig med proportionalitets- principen och det väsentliga innehållet i fri- och rättigheterna. I den mån rättigheterna i stadgan motsvarar rättigheter som skyddas av Europakon- ventionen ska de ha samma innebörd och räckvidd som enligt konvent- ionen. Stadgans artiklar får inte tolkas som att de inskränker eller inkräk- tar på rättigheter enligt andra konventioner eller överenskommelser om fri- och rättigheter.

4.2.3

Dataskyddskonventionen

Prop. 2011/12:45

Reglering om automatiserad behandling av personuppgifter finns i bl.a. Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, förkortad dataskyddskonventionen. Dataskyddskonventionen trädde i kraft den 1 oktober 1985. Samtliga medlemsstater i EU har ratificerat konventionen.

Dataskyddskonventionens innehåll kan ses som en precisering av skyddet vid användning av automatiserad behandling av personuppgifter enligt artikel 8 i Europakonventionen. Dataskyddskonventionens syfte är att säkerställa den enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatiserad behandling av personuppgifter.

Dataskyddskonventionen innehåller principer för dataskydd som de konventionsanslutna staterna måste iaktta i sin nationella lagstiftning. Personuppgifter som är föremål för automatiserad behandling ska samlas in och behandlas på ett korrekt sätt för särskilt angivna ändamål. Vidare måste uppgifterna vara relevanta för ändamålen med behandlingen och får inte senare användas på ett sätt som är oförenligt med dessa. Uppgif- terna måste också vara riktiga och aktuella och de får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för ändamålen.

Vissa kategorier av personuppgifter får, enligt konventionen, behandlas endast om den nationella lagstiftningen ger ett ändamålsenligt skydd. Till sådana personuppgifter hör uppgifter som avslöjar ras, politisk tillhörig- het, religiös tro eller övertygelse i övrigt, sexualliv samt uppgifter om brott.

För att skydda personuppgifter mot bl.a. oavsiktlig eller otillåten för- störelse föreskriver konventionen att lämpliga skyddsåtgärder ska vidtas. Vidare föreskrivs att den registrerade bl.a. ska ha möjlighet till insyn i register och till att få uppgifter rättade. Under vissa förutsättningar får undantag göras från bestämmelserna i konventionen bl.a. i fråga om uppgifternas beskaffenhet och rätten till insyn. Sådana inskränkningar förutsätter, enligt konventionen, stöd i den nationella lagstiftningen och att inskränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle för vissa angivna ändamål, t.ex. statens ekonomiska intressen och brottsbekämp- ning, samt för att skydda enskildas fri- och rättigheter.

Dataskyddskonventionens roll som riktmärke för automatiserad be- handling av personuppgifter inom Europeiska unionen har emellertid i princip övertagits av dataskyddsdirektivet inom dess tillämpningsområde i och med att detta har införlivats i medlemsstaternas nationella lagstift- ningar. Direktivet omfattar dock inte behandling av personuppgifter inom områden som allmän säkerhet, försvar och statens säkerhet. På dessa områden är dataskyddskonventionen således fortfarande av betydelse.

Europarådets ministerkommitté antog år 2001 ett tilläggsprotokoll till dataskyddskonventionen. Det innehåller bestämmelser om tillsynsmyn- digheter och överföring av personuppgifter till länder som inte är bundna av konventionen. Tilläggsprotokollet trädde i kraft den 1 juli 2004.

Internationella riktlinjer i fråga om integritetsskydd och persondata- flöde över gränserna har även utarbetats inom Organisationen för eko- nomiskt samarbete och utveckling (OECD). Ett antal internationella organisationer och företag har antagit egna regler om dataskydd som

bygger på OECD:s riktlinjer. Riktlinjerna motsvarar i princip de be- stämmelser som finns i dataskyddskonventionen.

4.2.4Dataskyddsdirektivet

Dataskyddsdirektivet syftar till att garantera en hög och i alla medlems- stater likvärdig skyddsnivå när det gäller enskilda personers fri- och rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter och att främja ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna i EU. Med- lemsstaterna får inom den ram som anges i direktivet närmare precisera villkoren för när behandling av personuppgifter får förekomma. Sådana preciseringar får dock inte hindra det fria flödet av personuppgifter inom unionen. Direktivet gäller inte för sådan behandling av personuppgifter som rör allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet och statens verksamhet på straffrättens område. Direktivet omfattar således inte statens behand- ling av personuppgifter i brottsbekämpande verksamhet.

Dataskyddsdirektivet är endast tillämpligt på behandling av uppgifter om fysiska personer och berör således inte skyddet för juridiska personer. Direktivet omfattar inte bara automatiserad behandling, utan också ma- nuell behandling av personuppgifter som ingår eller kommer att ingå i ett register. Dataskyddsdirektivet omfattar inte behandling av personuppgif- ter för privat bruk.

Enligt dataskyddsdirektivet måste all behandling av personuppgifter vara laglig och korrekt. Uppgifterna måste vara riktiga och aktuella samt adekvata, relevanta och nödvändiga med hänsyn till de ändamål för vilka de behandlas. Ändamålen ska vara uttryckligt angivna vid tiden för in- samling av uppgifterna. De ändamål för vilka uppgifterna senare behand- las får inte vara oförenliga med de ursprungliga ändamålen.

Personuppgifter får enligt direktivet behandlas bara i vissa fall. Här kan nämnas att uppgifter får behandlas i första hand efter att den registrerade otvetydigt har lämnat sitt samtycke, men också om det är nödvändigt för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åligger den registeransvarige eller för att utföra en arbetsuppgift som antingen är av allmänt intresse eller utgör ett led i myndighetsutövning. Personuppgifter får även behandlas om intresset av att den registeransvarige får behandla uppgifterna över- väger den registrerades intresse av att de inte behandlas.

Vissa särskilda i direktivet angivna kategorier av uppgifter får som hu- vudregel inte behandlas. Det gäller uppgifter som avslöjar den enskildes ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse eller medlemskap i fackförening samt uppgifter som rör hälsa och sexualliv. Enligt direktivet får dock behandling av sådana upp- gifter ske i vissa undantagsfall, bl.a. med uttryckligt samtycke av den registrerade. Medlemsländerna får vidare under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder införs och av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse be- sluta om undantag från förbudet.

Dataskyddsdirektivet föreskriver att den registeransvarige ska infor- mera den registrerade om att personuppgifter är föremål för behandling och därvid redogöra för ändamålet med behandlingen. Har uppgifterna inte samlats in från den registrerade själv behöver den registeransvarige dock inte lämna någon information, om det skulle visa sig vara omöjligt

Prop. 2011/12:45

eller innebära en ansträngning som inte står i proportion till nyttan. Den registrerade har dock rätt att på begäran få information om de registre- rade uppgifterna. Vidare har den registrerade rätt att få sådana uppgifter som inte har behandlats i enlighet med direktivet rättade, utplånade eller blockerade.

Direktivet innehåller även regler om säkerhet vid behandlingen. Ge- nom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder ska den registeran- svarige skydda personuppgifter mot otillåten behandling samt mot förstö- ring, förlust, ändring eller otillåten spridning.

Som ovan nämnts syftar direktivet bl.a. till att främja ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna i EU. En överföring av person- uppgifter till tredjeland dvs. till en stat som varken är medlem i EU eller är anslutet till EES, får dock som huvudregel endast ske om det motta- gande landets lagstiftning kan säkerställa en adekvat skyddsnivå. Vad som är en adekvat skyddsnivå får avgöras med hänsyn taget till bl.a. de uppgifter som ska behandlas och ändamålet med behandlingen.

4.2.5Personuppgiftslagen

Dataskyddsdirektivet har genomförts i svensk rätt genom personuppgift- slagen (1998:204). Till skillnad från dataskyddsdirektivet har dock per- sonuppgiftslagen gjorts generellt tillämplig och omfattar således även verksamhet som faller utanför direktivets tillämpningsområde (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18). Lagen innehåller de generella regler som krävs för genomförande av direktivet. Särreglering i annan lag eller i förordning gäller emellertid framför bestämmelserna i personuppgiftsla- gen. Att det krävs en särskild författning för att avvika från det integri- tetsskydd som personuppgiftslagen ger, är en garanti för att behovet av särregler övervägs noga i den ordning som gäller för författningsgivning.

Personuppgifter i personuppgiftslagens mening är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Uppgifter om juridiska personer och avlidna omfattas således inte av lagen.

Begreppet behandling av personuppgifter omfattar i stort sett allt man kan göra med sådana uppgifter, exempelvis att samla in, söka, bevara och sprida uppgifter. Lagen omfattar endast behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad. Även manuell behandling kan dock omfattas, nämligen om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter vilka är tillgängliga för sök- ning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Enligt personuppgiftslagen ska en personuppgiftsansvarig bl.a. se till att personuppgifter behandlas bara om det är lagligt. Den personuppgifts- ansvarige ska vidare se till att personuppgifter behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed, att personuppgifter samlas in bara för särskilda uttryckligt angivna och berättigade ändamål, att de inte behand- las för något ändamål som är oförenligt med det för vilket de samlades in, att de personuppgifter som behandlas är riktiga och om nödvändigt aktuella, att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller ut- plåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen och att personuppgifter inte

Prop. 2011/12:45

bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till än- Prop. 2011/12:45 damålen med behandlingen.

Enligt lagen är det vidare förbjudet att till tredjeland föra över person- uppgifter om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personupp- gifterna. Förbudet gäller inte stater som anslutit sig till dataskyddskon- ventionen. Förbudet gäller både uppgifter som är under behandling och uppgifter som ska undergå behandling. När det gäller att avgöra om skyddsnivån är adekvat ska alla omständigheter kring överföringen beak- tas, varvid särskild vikt ska läggas vid uppgifternas art, ändamålet med behandlingen och de regler som finns för behandlingen i det tredjelandet. I vissa fall får dock överföring av personuppgifter till tredjeland ske även om det aktuella landet inte har en sådan adekvat skyddsnivå som avses i personuppgiftslagen, t.ex. om den registrerade har lämnat sitt samtycke eller för att rättsliga anspråk ska kunna fastställas.

Efter en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2007 är de flesta av personuppgiftslagens detaljerade handlingsregler inte tvingande tillämp- liga vid behandling av personuppgifter i ostrukturerat material, t.ex. löpande text och enstaka ljud- och bildupptagningar (prop. 2005/06:173). Sådan behandling får dock inte innebära att den registrerades personliga integritet kränks.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen redovisas närmare i samband med de förslag som lämnas i avsnitt 9.3.

4.3	Den nuvarande regleringen av Kustbevakningens
	behandling av personuppgifter
Kustbevakningens behandling av personuppgifter regleras i dag genom
bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) och förordningen
(2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen.
Förordningen gäller utöver personuppgiftslagen i fråga om behandling av
personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet som rör brottsbekämp-
ning, kontroll och tillsyn samt ärenden om vattenföroreningsavgift.
I förordningen anges att Kustbevakningen får behandla personuppgifter
i sin brottsbekämpande verksamhet. Detta förutsätter att behandlingen är
nödvändig för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som
Kustbevakningen enligt lag eller förordning har till uppgift att ingripa
mot eller för att utreda sådana brott. Personuppgifter får också behandlas
i den kontroll- och tillsynsverksamhet som Kustbevakningen enligt lag
eller förordning har att genomföra, om det är nödvändigt för att inrikta
och genomföra verksamheten. Personuppgifter får vidare behandlas vid
Kustbevakningens handläggning av ärenden om vattenföroreningsavgift.
Slutligen får Kustbevakningen även behandla personuppgifter om det är
nödvändigt för att planera, följa upp eller utvärdera nämnda verksamhet-
er.
Kustbevakningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av per-
sonuppgifter som myndigheten utför.
Uppgifter om en person får i verksamheterna brottsbekämpning samt
kontroll och tillsyn inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om
personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa och filo-
sofiska	övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.	27

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna dock kompletteras med sådana uppgifter, om det är oundgängligen nöd- vändigt för syftet med behandlingen.

I förordningen skiljer man mellan behandling av uppgifter som är ge- mensamt tillgängliga i verksamheten (kustbevakningsdatabasen) och sådan behandling där uppgifterna endast är tillgängliga för en enskild tjänsteman eller en begränsad grupp av tjänstemän. Tillgången till upp- gifterna i databasen ska vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna. Behandling av uppgifter i kustbevakningsdatabasen är också omgärdad av särskilda regler vad gäller de personer om vilka uppgifter får behandlas i databa- sen, vilka uppgifter som får behandlas i databasen samt sökbegrepp.

I kustbevakningsdatabasen får uppgifter om personer som kan antas ha samband med brottslig verksamhet för vilken är föreskriven fängelse i två år eller mer behandlas. Uppgifter om personer som är misstänkta för lindrigare brottslighet får behandlas endast om den brottsliga verksam- heten har samband med sådan brottslighet som kan leda till fängelse i två år eller mer. Vidare får i kustbevakningsdatabasen behandlas uppgifter om personer som förekommer i ärende om utredning av brott.

För att inrikta och genomföra kontroll- och tillsynsverksamhet får Kustbevakningen i kustbevakningsdatabasen behandla uppgifter om per- soner som har anknytning till ett transportmedel eller en verksamhet som omfattas av kontrollen eller tillsynen. I kustbevakningsdatabasen får även uppgifter om personer som förekommer i ett ärende om vattenförore- ningsavgift behandlas.

I förordningen regleras också vilka andra myndigheter som kan få åt- komst till uppgifterna i kustbevakningsdatabasen. Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Skatteverket och Åklagarmyndigheten får ha direktåtkomst till kustbevakningsdatabasen och uppgifter i databasen lämnas ut till dessa myndigheter på medium för automatiserad behandling. Även här anges att direktåtkomst till person- uppgifter ska vara förbehållen de personer inom myndigheten som på grund av sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till dessa.

Enligt förordningen ska personuppgifter gallras när de inte längre be- hövs med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Uppgifter om perso- ner som inte är misstänkta för brott ska gallras senast ett år efter det att behandlingen inleddes. Riksarkivet får föreskriva att personuppgifter trots detta får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ända- mål.

Som nämnts i det föregående framgår det av förordningen vilka myn- digheter som har direktåtkomst till kustbevakningsdatabasen. Däremot innehåller förordningen inga regler om vilka uppgifter som får lämnas ut från databasen på annat sätt än genom direktåtkomst eller annat datorise- rat förfarande. Förordningen innehåller inte heller någon sekretessbry- tande bestämmelse. Frågor om sekretess och uppgiftsskyldighet behand- las i avsnitt 13 och avsnitt 14.5.

Prop. 2011/12:45

4.4	Regler för behandling av personuppgifter	Prop. 2011/12:45
	i brottsbekämpande verksamhet

4.4.1Inledning

Vid sidan av personuppgiftslagen (1998:204) finns en mängd särskilda registerlagar som spänner över olika samhällsområden, bl.a. lagar och förordningar som innefattar regler om hur personuppgifter i brottsbe- kämpande verksamhet ska behandlas. Vad avser Tullverkets verksamhet finns lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brotts- bekämpande verksamhet med anslutande förordningen (2005:791) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Vidare finns för Skatteverkets verksamhet lagen (1999:90) om behand- ling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar och förordningen (1999:105) med samma namn. Slutligen finns det ett flertal regelverk som berör polisens brottsbekämpande verksamhet.

När översynen av regleringen av behandling av personuppgifter i Kustbevakningen utfördes hade Utredningen om Kustbevakningens per- sonuppgiftsbehandling Integritet - Effektivitet som särskild förutsättning för uppdraget att beakta intresset av att regleringen av behandling av personuppgifter inom den brottsbekämpande verksamheten skulle vara enhetlig. Vid tidpunkten för översynen hade lagen om behandling av Tullverkets brottsbekämpande verksamhet nyligen trätt i kraft (närmare bestämt den 1 december 2005), liksom tillhörande förordning. Mot den bakgrunden har utredningen vid utformningen av förslagen till en lag och förordning om personuppgiftsbehandling i Kustbevakningens verksamhet haft dessa regler som förebild. Efter det att betänkandet överlämnades till regeringen i februari 2006 har emellertid förändringar föreslagits och beslutats gällande registerlagstiftningen inom polisens område, vilka är av betydelse vid utarbetandet av förslag avseende Kustbevakningens personuppgiftsbehandling. Av den anledningen lämnas i detta avsnitt en kort redogörelse för särskilda registerlagstiftningar, då dessa är av stort intresse för denna proposition.

4.4.2 Polisdatalagen

Den nya polisdatalagen
I propositionen Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande
verksamhet (prop. 2009/10:85) föreslog regeringen en helt ny polisdata-
lag. Detta för att komma till rätta med vissa svagheter som uppmärk-
sammats i systemet, bland annat att polisdatalagen (1998:622) endast
täcker delar av personuppgiftsbehandlingen i polisens brottsbekämpande
verksamhet. Vidare framhöll regeringen i propositionen behoven av en
teknikneutral lagstiftning och av regler som ger förutsättningar för ett
bättre samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna genom
utökade möjligheter till informationsutbyte (se prop. 2009/10:85 s. 59 f.).
Riksdagen beslutade i april 2010 att anta regeringens förslag till en ny
polisdatalag (bet. 2009/10:JuU19, rskr. 2009/10:255).
Den nya polisdatalagen (2010:361) träder i kraft den 1 mars 2012 och
ersätter då den nuvarande polisdatalagen från år 1998. Den nya lagen ska	29
	29

gälla i stället för personuppgiftslagen. Lagen innehåller hänvisningar till de bestämmelser i personuppgiftslagen som ska vara tillämpliga i poli- sens brottsbekämpande verksamhet. Behandling av personuppgifter som sker med stöd av lagen (1998:620) om belastningsregister, lagen (1998:621) om misstankeregister, lagen (2000:344) om Schengens in- formationssystem, lagen (2006:444) om passagerarregister eller lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister har uttryckligen un- dantagits från polisdatalagens område (1 kap. 2 § andra stycket). Lagen gäller inte heller när personuppgifter behandlas i vapenregister med stöd av vapenlagen, om inte detta särskilt har angetts i den lagen (1 kap. 2 § tredje stycket).

Syftet med polisdatalagen är att ge polisen möjlighet att behandla per- sonuppgifter på ett ändamålsenligt sätt i sin brottsbekämpande verksam- het och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling (1 kap. 1 §). Polisdatalagen reglerar, med några få undantag, all behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet vid Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Ekobrotts- myndigheten (1 kap. 2 §). Personuppgiftsbehandling i sådan verksamhet som inte är brottsbekämpande, exempelvis hanteringen av förvaltningsä- renden, regleras i huvudsak i personuppgiftslagen.

Polisdatalagen gäller vid behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet och i sådan verksamhet vid Ekobrotts- myndigheten om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller beivra brott eller fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden (2 kap. 7 §). Personuppgifter som behandlas för dessa ändamål får även behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i bl.a. brottsbekämpande verk- samhet hos Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket eller brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation. Vidare får personuppgifter behandlas för att tillhandahålla information som behövs i en myndighets verksamhet om det enligt lag eller förord- ning åligger polisen att bistå myndigheten med viss uppgift (2 kap. 8 §). Personuppgifter får även behandlas om det är nödvändigt för diarieföring eller om uppgifterna har lämnats till polisen i en anmälan eller liknande och behandlingen är nödvändig för handläggningen (2 kap. 9 §).

Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, reli- giösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv (känsliga personuppgifter). Om uppgifter om en person behand- las på annan grund, får de emellertid kompletteras med känsliga person- uppgifter när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen (2 kap. 10 §).

Lagen innehåller även bestämmelser om vad som gäller för t.ex. till- gången till personuppgifter, utlämnande av personuppgifter och uppgifts- skyldighet samt elektroniskt utlämnande av personuppgifter (2 kap. 11–21 §§).

För behandling av personuppgifter som fler än ett fåtal personer har åt- komst till, s.k. gemensamt tillgängliga uppgifter, finns det särskilda be- stämmelser i lagen (3 kap. 1–15 §§). Huruvida uppgifter har gjorts ge- mensamt tillgängliga eller inte är av betydelse när det gäller möjligheten

Prop. 2011/12:45

att medge vissa andra i lagen utpekade myndigheter direktåtkomst till Prop. 2011/12:45 personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Vad gäller

gemensamt tillgängliga uppgifter innehåller lagen även andra begrän- sande bestämmelser för att värna den personliga integriteten, bl.a. sökbe- gränsningar.

Slutligen ska nämnas att den nya polisdatalagen innehåller bestämmel- ser om ett fåtal register som regleras särskilt, bl.a. register över DNA- profiler, fingeravtrycks- eller signalementsregister, och penningtvättsre- gister (4 kap.). I polisdataförordningen (2010:1155) finns kompletterande föreskrifter om sådan behandling av personuppgifter som omfattas av polisdatalagen.

4.4.3Polisregisterlagstiftningen i övrigt

Vid sidan av polisdatalagstiftningen finns det andra författningar som reglerar behandling av personuppgifter inom polisen. Några av dessa är s.k. registerförfattningar och innehåller uteslutande bestämmelser om personuppgiftsbehandling medan andra endast innehåller ett fåtal sådana bestämmelser, t.ex. om ett visst register. Bestämmelser om personupp- giftsbehandling finns i vapenlagen (1996:67), lagen om belastningsregis- ter, lagen om misstankeregister, lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, lagen om Schengens informationssystem, lagen om passagerarregister, efterlysningskungörelsen (1969:293), passförordning- en (1979:664), förordningen (1997:902) om register över strafföreläg- ganden och förordningen (1997:903) om register över förelägganden av ordningsbot. De aktuella författningarna har behandlats utförligt i prop. 2009/10:85 s. 462 f. De författningarna som har betydelse för Kustbe- vakningens personuppgiftsbehandling är följande.

Belastningsregistret

Ändamålet med belastningsregistret är att ge information om sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos polismyndigheter, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen för att förebygga, upp- täcka och utreda brott, hos åklagarmyndigheter för beslut om förunder- sökning och åtal och för utfärdande av strafföreläggande samt hos all- männa domstolar för straffmätning och val av påföljd.

I 6 § lagen om belastningsregister föreskrivs bl.a. att polismyndighet, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen har rätt att få ut de uppgif- ter ur belastningsregistret som behövs i verksamhet för att förebygga, upptäcka och utreda brott. Kustbevakningen har enligt 19 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister direktåtkomst till uppgifter i regist- ret.

Misstankeregistret

Misstankeregistret ska föras för att underlätta tillgången till sådana upp- gifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos polis-

myndigheter, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen för att sam-

ordna förundersökningar mot en misstänkt person och för att förebygga,	Prop. 2011/12:45
upptäcka och utreda brott samt hos åklagarmyndigheter för beslut om
förundersökning och åtal.
Enligt 6 § förordningen (1999:1135) om misstankeregister får bl.a.
Kustbevakningen ha direktåtkomst till uppgifter i registret.
Passförordningen
Rikspolisstyrelsen ska enligt 23 § passförordningen föra ett centralt pass-
register. På begäran från bl.a. polismyndigheter, Tullverket och Kustbe-
vakningen ska Rikspolisstyrelsen lämna ut uppgifter i form av fotogra-
fisk bild av enskild från registret.
Ordningsbotsregistret
Rikspolisstyrelsen för, med stöd av förordningen om register över före-
lägganden av ordningsbot, ett särskilt register över alla ordningsbotsföre-
lägganden. Registret omfattar även de förelägganden som beslutas inom
Tullverket och Kustbevakningen. Enligt 2 § får registret användas i ären-
den om föreläggande av ordningsbot för handläggning, uppbörd och
underrättelser till myndigheter samt för tillsyn, planering, uppföljning
och framställning av statistik. Enligt 4 § får Kustbevakningen ha di-
rektåtkomst till uppgifter i de ärenden i registret som handläggs hos
myndigheten.
Schengens informationssystem
Sverige är anslutet till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet.
1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:121). Schengensamarbetet bygger på två
grundtankar. Den första är den fria rörligheten för personer, i den bety-
delsen att någon personkontroll vid nationsgränserna mellan Scheng-
enstaterna inte ska förekomma. Den andra är att kampen mot internation-
ell kriminalitet och illegal invandring ska stärkas.
Ett hjälpmedel i detta sammanhang är dataregistret Schengens inform-
ationssystem (SIS). SIS består av ett nationellt register för varje Scheng-
enstat och en central teknisk stödfunktion, som är gemensam för Scheng-
enstaterna. Rikspolisstyrelsen för med stöd av lagen om Schengens in-
formationssystem ett register som utgör den svenska nationella enheten
av dataregistret SIS. Registret är anslutet till den centrala enheten i SIS.
Registrets syfte är att vara ett hjälpmedel för de andra Schengenstater-
na att göra framställningar hos Sverige om bl.a. omhändertagande av
personer och om dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder. I
lagen finns bestämmelser om vilka uppgifter som får förekomma i regist-
ret och om vem som har rätt att få ut uppgifter ur detta. Enligt lagens 9 §
har bl.a. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrat-
ionsverket rätt att få ut uppgifter ur registret när de utför gränskontroller
eller bistår i sådan verksamhet samt när de utför undersökningar och
andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och
utreda brott. Enligt 10 § får en svensk myndighet inte utnyttja en uppgift
i registret för något annat syfte än det som den registrerande Scheng-	32

enstaten har angivit vid registreringen, om inte den staten samtycker till Prop. 2011/12:45 att uppgiften används för annat ändamål.

Enligt 10 § förordningen (2000:836) om Schengens informationssy- stem får polismyndigheterna, Tullverket och Kustbevakningen ha di- rektåtkomst till uppgifter ur SIS-registret.

Under 2010 har förändringar skett i lagen om Schengens informations- system. Förändringarna, som träder i kraft den dag regeringen bestäm- mer, är föranledda av ett rådsbeslut och två EU-förordningar om inrät- tandet av en andra generation av Schengens informationssystem (prop. 2009/10:86, bet. 2009/10:JuU20, rskr. 2009/10:107). Rådsbeslutet gäller inom det som före Lissabonsfördragets ikraftträdande benämndes tredje- pelarområdet (polissamarbete och straffrättsligt samarbete) medan för- ordningarna reglerar frågor inom det som tidigare kallades första pelaren (gränskontroll och immigrationskontroll).

Grunden för inrättandet av SIS II är att det nuvarande systemet anses vara tekniskt föråldrat och sakna den kapacitet som krävs med hänsyn till kommande behov. Rättsakterna innebär att ett antal nya kategorier av uppgifter ska kunna registreras, vilket syftar till att öka effektiviteten i brottsbekämpningen. Samtidigt innehåller de bestämmelser som syftar till att ge en bättre kontroll av att de uppgifter som registreras används på föreskrivet sätt, vilket förstärker skyddet för enskildas personliga integri- tet.

4.5Vissa EU-beslut och lagstiftningsförslag

4.5.1Dataskyddsrambeslutet

Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd för personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, förkortat dataskyddsrambeslutet, reglerar data- skyddet inom angivna områden. Rambeslutet är föranlett av ett antal nya EU-instrument rörande utvidgat polisiärt och rättsligt samarbete avse- ende gränsöverskridande informationsutbyte.

Dataskyddsrambeslutet förpliktar medlemsstaterna att behandla uppgif- ter som utbyts mellan staterna inom ramen för det angivna samarbetet på ett sådant sätt att skyddet för enskildas integritet värnas. Det innehåller bestämmelser som avser att förstärka skyddet vid behandling av person- uppgifter som överförs. Rambeslutet utgör ett komplement till andra instrument om informationsutbyte inom ramen för polisiärt och straff- rättsligt samarbete. Det innehåller bl.a. bestämmelser om allmänna ut- gångspunkter för behandlingen av personuppgifter och känsliga person- uppgifter, rättelse, radering och gallring av personuppgifter, information till den registrerade samt skadestånd och sanktioner. Till stora delar mot- svarar innehållet dataskyddsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts i personuppgiftslagen (1998:204). Vidare finns bl.a. särskilda bestämmel- ser som begränsar möjligheterna att behandla personuppgifter som mot- tagits från en annan stat.

Regeringen har i propositionen Godkännande av dataskyddsrambeslu- tet (prop. 2009/09:16) på ett övergripande plan övervägt vilka lagänd-

ringar som kan krävas. Riksdagen godkände utkastet till rambeslutet (bet.

2008/09:JuU7, rskr. 2008/09:41), som därefter har antagits av rådet. Rambeslutet har ännu inte genomförts i svensk rätt. Den 25 februari 2010 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare för att bl.a. göra en analys av hur svensk rätt förhåller sig till bestämmelserna i dataskydds- rambeslutet och utarbeta nödvändiga författningsförslag för att Sverige ska leva upp till bestämmelserna i rambeslutet (dir. 2010:17). Den 15 mars 2011 överlämnades delbetänkandet Dataskydd vid europeiskt poli- siärt och straffrättsligt samarbete (SOU 2011:20), vilket för närvarande bereds inom Regeringskansliet.

4.5.2Rådsbeslutet om tillgång till informationssystemet för viseringar

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse, förkor- tad VIS-förordningen, trädde i kraft den 2 september 2008. I enlighet med kommissionens beslut togs VIS i drift den 11 oktober 2011. Förord- ningen tillämpas från och med den dagen.

De övergripande målen för inrättandet av VIS är att förbättra genomfö- randet av den gemensamma viseringspolitiken, det konsulära samarbetet och samrådet mellan viseringsmyndigheter. VIS ska underlätta utbytet av uppgifter om viseringsansökningar och beslut med anledning av sådana ansökningar. I VIS-förordningen finns också närmare bestämmelser om bl.a. viseringsmyndigheternas registrering och användning av uppgifter- na i VIS, andra myndigheters åtkomst till dessa uppgifter samt om lag- ring och ändring av uppgifterna.

Författningsändringar med anledning av VIS-förordningen trädde i kraft den 11 oktober 2011. VIS-förordningen innehåller vidare en s.k. broklausul, som medger att brottsbekämpande myndigheter och Europol ges tillgång till uppgifter i VIS för att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott och andra grova brott. Villkoren för åtkomst till VIS i detta syfte har fastställts i rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystem för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att för- hindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.

Enligt rådsbeslutet ska särskilt utsedda brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna och Europol under vissa förutsättningar ges tillgång till uppgifter ur VIS i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terrorist- brott och andra grova brott. Reglerna för hur myndigheterna får använda registret är restriktiva och uppgifter får endast lämnas ut under vissa speciella förutsättningar. Ett grundläggande krav för att en brottsbekäm- pande myndighet ska få tillgång till uppgifter i VIS är att den lämnar en motiverad, skriftlig eller elektronisk, begäran till en central åtkomstpunkt som ska kontrollera att samtliga villkor för tillgång till VIS är uppfyllda. Vidare krävs bl.a. att sökningarna är nödvändiga för att förebygga, upp- täcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott, att sökningarna krävs i ett specifikt ärende och att det finns rimliga skäl att anse att in- hämtandet av VIS-uppgifter väsentligen kommer att bidra till att brotten i fråga förebyggs, upptäcks eller utreds.

Prop. 2011/12:45

Regeringen har i propositionen Godkännande av rådets beslut om åt- komst till informationssystemet för viseringar i syfte att förhindra, upp- täcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (prop. 2007/08:132) på ett övergripande plan övervägt vilka lagändringar som kan bli nöd- vändiga med anledning av rådsbeslutet. Riksdagen godkände utkastet till rådsbeslut (bet. 2007/08:JuU27, rskr. 2007/08:250), som därefter har antagits av rådet. Departementspromemorian Brottsbekämpande myn- digheters tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS) (Ds 2011:27) innehåller förslag till författningsändringar med anledning av rådsbeslutet. Promemorian har remissbehandlats. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

4.5.3Prümrådsbeslutet

Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat grän- söverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet, förkortat Prümrådsbeslutet, bygger på en konvention kallad Prümkonventionen, som år 2005 ingicks mellan sju av EU:s medlemsstater. Prümrådsbeslutet innehåller bestämmelser som syftar till att fördjupa det gränsöverskridande samarbetet mellan de myn- digheter inom EU som ansvarar för att förebygga och utreda brott. I hu- vudsak ska detta ske genom förenklade former för utbyte av DNA- profiler, fingeravtryck och uppgifter om fordon. Rådsbeslutet aktualiserar inte inrättande av några nya databaser, utan bygger på ett automatiserat utbyte av uppgifter som redan finns lagrade i medlemsstaternas befintliga databaser. I rådsbeslutet regleras också skyldigheten att översända vissa personuppgifter och andra uppgifter till en annan medlemsstat vid större evenemang med gränsöverskridande verkningar. Därutöver finns en fakultativ bestämmelse om översändande av uppgifter till skydd mot terrorism. Bestämmelserna om uppgiftsutbyte kompletteras med utförliga bestämmelser om dataskydd. Dessa bestämmelser måste genomföras innan uppgiftsutbytet får inledas. Rådsbeslutet innehåller också en skyl- dighet för medlemsstaterna att lämna varandra bistånd i samband med större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor. Därutöver finns bestämmelser om frivilligt operativt samarbete.

Regeringen föreslog i propositionen Godkännande av Prümrådsbeslutet (prop. 2007/08:83) att riksdagen skulle godkänna utkastet till rådsbeslut, vilket riksdagen har gjort (bet. 2007/08:JuU20, rskr. 2007/08:197).

De obligatoriska delarna av rådsbeslutet har genomförts i två steg. Den del som bl.a. gäller informationsutbyte vid större evenemang, skyldighet- en att lämna bistånd vid större evenemang, katastrofer och olyckor samt de generella dataskyddsbestämmelserna (artiklarna 13–15, delar av 18 samt 24–32) har behandlats i propositionen Genomförande av delar av Prümrådsbeslutet (prop. 2009/2010:177). Lagändringarna godkändes av riksdagen (bet. 2009/10:JuU30, rskr. 2009/10:265) och trädde i kraft den 1 juli 2010. Förordningsregleringen trädde i kraft den 1 augusti 2010. Den del som gäller automatiserat utbyte av DNA-, fingeravtrycks- och fordonsuppgifter (artiklarna 2–12) har behandlats i propositionen Ge- nomförande av Prümrådsbeslutet – automatiserat uppgiftsutbyte (prop. 2010/11:129). Lagändringarna godkändes av riksdagen (bet.

Prop. 2011/12:45

2010/11:JuU15, rskr. 2010/11:302) och trädde i kraft den 1 augusti 2011, liksom förordningsregleringen.

För Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevak- ningen innebär den nya regleringen bl.a. att myndigheterna i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar i syfte att förebygga brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, ska lämna ut uppgifter om en person om det av olika anledningar finns skäl att anta att personen kommer att begå brott vid evenemanget eller utgöra hot mot den allmänna ordningen och säkerheten vid detta. Uppgifter kan lämnas ut på begäran av en myndighet i en annan stat eller på eget initiativ. Myndigheterna ska även lämna ut andra uppgifter än personuppgifter som bedöms vara nödvändiga för att förebygga brott eller hot mot den allmänna ordningen och säkerheten vid evenemanget (3 kap. 1 § förord- ningen [2010:705] om internationellt polisiärt samarbete). En förutsätt- ning för att uppgifter ska få lämnas ut är att de i motsvarande fall skulle få lämnas ut till annan svensk myndighet.

Utöver att lämna information vid större evenemang ska Kustbevak- ningen och andra i förordningen utpekade myndigheter även i vissa fall lämna olika former av bistånd vid större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor som har gränsöverskridande verkningar i syfte att förhindra brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. En form av bistånd är att underrätta berörda myndigheter i en annan stat om situ- ationen så snart det är möjligt och förmedla väsentlig information (3 kap. 3 § förordningen). Respektive myndighet beslutar om bistånd ska läm- nas.

4.5.4Rambeslutet om förenklat informations- och underrättelseutbyte

Den tillgänglighetsprincip som är väsentlig i EU:s arbete för att utveckla informationsutbytet är en av hörnstenarna i rambeslutet om förenklat informations- och underrättelseutbyte. Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelse- utbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska union- ens medlemsstater kom till efter ett svenskt initiativ. Rambeslutet innebär att brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna redan på underrät- telsestadiet, och över myndighetsgränserna, snabbt ska kunna utbyta befintlig information för användning i underrättelseverksamhet om brott eller utredning av brott. Genom rambeslutet åtar sig medlemsstaterna att dels på begäran av en annan stat lämna viss information, dels spontant lämna vissa uppgifter.

Rambeslutet har genomförts i svensk rätt genom förordningen (2008:1396) om förenklat uppgiftsutbyte mellan brottsbekämpande myn- digheter i Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 februari 2009. Förordningen, som bygger på förutsättningen att gällande svensk rätt redan medger utlämnande av sådana uppgifter som ska utbytas enligt rambeslutet, innehåller framför allt bestämmelser om förfarandet i sam- band med uppgiftsutbytet. Enligt 3 § i förordningen ska en svensk brotts- bekämpande myndighet efter begäran från en utländsk brottsbekämpande myndighet lämna ut uppgifter. I förordningen anges som svensk brotts-

Prop. 2011/12:45

bekämpande myndighet bl.a. polismyndigheterna, Tullverket och Kust- Prop. 2011/12:45 bevakningen. En svensk brottsbekämpande myndighet kan med stöd av

rambeslutet även begära uppgifter från en annan medlemsstat. Förord- ningen innehåller vidare regler om villkor för användandet av tillhanda- hållna uppgifter och tidsfrister inom vilka en inkommen begäran ska behandlas.

5Kustbevakningens organisation

och geografiska verksamhetsområde

5.1Inledning

Kustbevakningen tillhörde organisatoriskt under lång tid Tullverket. På våren 1988 beslutade dock riksdagen att den svenska kustbevaknings- verksamheten skulle föras över till en ny civil statlig myndighet benämnd Kustbevakningen (prop. 1986/87:95, bet. FöU 1986/87:11, rskr. 1986/87:310). Därmed avskiljdes kustbevakningsverksamheten från Tullverket. Kustbevakningen började sin verksamhet som självständig myndighet den 1 juli 1988. I detta kapitel beskrivs översiktligt Kustbe- vakningens organisation och verksamhetsområde.

5.2Kustbevakningens huvudkontor

Kustbevakningen leds av en generaldirektör, som är myndighetschef. Vid Kustbevakningen finns också en överdirektör som är generaldirektörens ställföreträdare. Huvudkontoret, som är myndighetschefens stab, består av avdelningen för räddningstjänst och sjöövervakning, tekniska avdel- ningen, ekonomiavdelningen, personal- och utbildningsavdelningen och informationsavdelningen. Vid huvudkontoret finns även en verksled- ningsstab.

Avdelningen för räddningstjänst och sjöövervakning omfattar centralt stöd, metodutveckling, samordning och strategier som rör kustbevak- ningsuppgifter enligt förordningen (2007:853) med instruktion för Kust-

bevakningen. Verksamheten omfattar sjöövervakning, miljöräddnings-
tjänst och annan räddningstjänst, krisberedskap, sjöövervakningsuppdra-
get och sjöövervakningsrådet, internationell samverkan och uppdrags-
verksamhet. Avdelningen är indelad i fyra enheter. Enheterna benämns
brottsbekämpningsenheten, övervaknings- och kontrollenheten, rädd-
ningstjänstenheten och strategienheten.
Brottsbekämpningsenheten ska ansvara för avdelningens sammanhål-
lande funktion för stöd och metodutveckling i brottsutredningsverksam-
heten och verksamheten för att upptäcka och förhindra brott (underrättel-
severksamhet). I enhetens uppgifter ingår bl.a. metodik, styrning, kon-
troll och uppföljning samt övrigt stöd avseende spaning, underrättelse-
verksamhet och personuppgiftsbehandling, ingripanden mot brott, utred-
ning och beivrande av brott samt den ordningshållande verksamheten. I
uppgifterna ingår även frågor som rör skydd mot våld och hot samt tjäns-
tevapen.	37

Övervaknings- och kontrollenheten ansvarar för avdelningens sam- Prop. 2011/12:45 manhållande funktion för stöd och metodutveckling för Kustbevakning-

ens kontroll- och tillsynsverksamhet samt för sådan övervakningsverk- samhet som utförs rutinmässigt förebyggande och inte förutsätter någon misstanke om brott.

Räddningstjänstenheten står för stöd och utveckling av Kustbevak- ningens operativa räddningstjänst och dykeriverksamhet, bl.a. riskanalys och Kustbevakningens program för räddningstjänst.

Strategienheten ansvarar för analys och beredning av långsiktig inrikt- ning av kustbevakningsverksamheten, bl.a. genom strategisk planering och analys.

5.3	Kustbevakningens regioner
Inom Kustbevakningen finns två regioner som benämns Region Nordost
och Region Sydväst, vilka vardera leds av en regionchef. Organisatoriskt
jämställs Kustbevakningsflyget, som leds av chefen för Kustbevaknings-
flyget, med en region och dess ledning likställs med en regionledning.
Den lokala organisationen utgörs av 26 stationer, varav en är en flygkust-
station. Regionledningen i Region Nordost är belägen i Stockholm och
regionledningen i Region Sydväst är belägen i Göteborg. Kustbevak-
ningsflygets ledning finns i Nyköping.
Regionledningen har en mängd uppgifter och ska bl.a. samordna reg-
ionens verksamhet och rutiner för ingripande mot, utredning av och beiv-
rande av brott samt svara för förundersökningsledarskap och annan ären-
dehandläggning i sjöövervakningstjänsten. Vidare ska regionledningen
svara för informations- och underrättelseinhämtning inom regionens
geografiska område samt bearbetning och analys av detta underlag i
samverkan med Kustbevakningens maritima underrättelsecentrum
(MUC). Det är Regionledning Nordost som har till särskild uppgift att
vid MUC svara för nationell samordning och utveckling i Kustbevak-
ningen av informations- och underrättelseanalyser samt bearbetning av
information och underrättelser.
Vid varje regionledning finns en ständigt bemannad ledningscentral
med vakthavande befäl. Från ledningscentralerna styrs den dagliga ope-
rativa verksamheten. Varje ledningscentral har särskilda uppgifter. Led-
ningscentralen i Regionledning Nordost är kontaktpunkt dels för den
administrativa kontrollen av anmälningar från fartyg till följd av Scheng-
enavtalet, dels för Kustbevakningens uppgifter såvitt avser sjöfartsskydd.
Ledningscentralen benämns i de sammanhangen Swedish Maritime Clea-
rance (SMC). Ledningscentralen i Regionledning Nordost ansvarar också
för administration och uppföljning av ordningsbot samt samordnar verk-
samhet med Rikskriminalpolisen och den internationella insatsstyrkan.
Ledningscentralen i Regionledning Nordost är vidare Kustbevakningens
kontaktpunkt för gränsövervakningssamarbetet i Östersjöregionen (Baltic
Sea Region Border Control Cooperation/BSRBCC) och EU- och
Schengenfrågor. Ledningscentralen i Regionledning Sydväst är kontakt-
punkt för miljöräddningssamarbetet t.ex. inom FN:s International Mari-
time Organization (IMO) och EU. Ledningscentralen i Regionledning
Sydväst svarar även för Kustbevakningsflygets flygsäkerhetsuppföljning.		38

Kustbevakningens verksamhet är operativt inriktad med hög närvaro Prop. 2011/12:45 av fartyg till sjöss och myndigheten har därigenom allmänt sett en hög

beredskap. Verksamheten genomförs som målinriktad patrullering med stöd av fartyg, flygplan, svävare, mindre båtar och från land.

5.4Geografiskt verksamhetsområde

Kustbevakningen svarar tillsammans med andra myndigheter för frågor som rör myndighetsutövning till sjöss eller i anslutning till sjötrafiken. Det geografiska verksamhetsområdet består framför allt av Sveriges sjöterritorium och svensk ekonomisk zon samt enligt vissa författningar land i anslutning till dessa vatten. När det gäller de delar av sjöterritoriet som består av sjöar, kanaler och vattendrag omfattar uppdraget att bed- riva sjöövervakning endast Vänern och Mälaren, medan räddningstjäns- ten också omfattar Vättern (1 § förordningen [2007:853] med instruktion för Kustbevakningen och 4 kap. 3 § lagen [2003:778]) om skydd mot olyckor). I och med att verksamheten i viss utsträckning utövas också på land i anslutning till övervakningsområdet utför Kustbevakningen vissa uppgifter t.ex. i hamnar, på stränder och öar samt kobbar och skär.

Uppdraget att övervaka fisket är med stöd av myndighetens instruktion geografiskt utsträckt även till sådana områden som det enligt olika mel- lanstatliga överenskommelser och EU-rätten åligger svensk myndighet att övervaka. Kustbevakningen kan också verka utanför sitt geografiska område som en följd av EU:s operativa samarbete för kontroll av med- lemsstaternas yttre gränser (s.k. Schengensamarbetet) och med stöd av förpliktelser som Sverige åtagit sig genom internationella överenskom- melser avseende bl.a. räddningsinsatser (10–12 §§ förordningen).

6 Kustbevakningens uppgifter

6.1 Inledning

Kustbevakningens uppgifter regleras primärt i förordningen (2007:853)
med instruktion för Kustbevakningen, men även i de särskilda lagar och
förordningar som innehåller bestämmelser om verksamheten samt i reg-
leringsbrev och enskilda regeringsbeslut. Nämnas kan t.ex. lagen
(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,
lagen (2000:1225) om straff för smuggling, narkotikastrafflagen
(1968:64), sjölagen (1994:1009), lagen (2003:778) om skydd mot olyck-
or och fartygssäkerhetslagen (2003:364). Kustbevakningens verksamhet
kan, något förenklat, delas in under de två huvudrubrikerna sjöövervak-
ning och räddningstjänst.
Den mångfald av författningar som reglerar Kustbevakningens verk-
samhet har emellertid medfört bristande överskådlighet, t.ex. vad avser
gränserna för Kustbevakningens geografiska verksamhetsområden och
kustbevakningstjänstemans befogenheter. Regeringen beslutade därför
att i januari 2007 utse en särskild utredare till att göra en översyn av
regleringen av bl.a. Kustbevakningens befogenheter i den brottsbekäm-	39
	39

pande och ordningshållande verksamheten samt lämna förslag till en mer Prop. 2011/12:45 ändamålsenlig författningsreglering (dir. 2007:5).

I maj 2008 överlämnade Utredningen om Kustbevakningens befogen- heter betänkandet Kustbevakningens rättsliga befogenheter (SOU 2008:55). I betänkandet lämnas en utförlig redogörelse för bl.a. Kustbe- vakningens uppdrag, verksamhetsområden och Kustbevakningens och kustbevakningstjänstemännens befogenheter. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

I detta kapitel ges en kortfattad beskrivning av ett antal regelverk som är centrala för Kustbevakningens verksamhet.

6.2Sjöövervakning

Enligt 1 § förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen har Kustbevakningen till uppgift att bedriva sjöövervakning inom Sveri- ges sjöterritorium och ekonomiska zon samt på land i anslutning till dessa vatten. Vad gäller sjöar, kanaler och vattendrag omfattar sjööver- vakningen enbart Vänern och Mälaren.

I Kustbevakningens uppgift att bedriva sjöövervakning ingår att an- svara för eller bistå andra myndigheter med övervakning, brottsbekäm- pande verksamhet, ordningshållning samt kontroll och tillsyn enligt vad som närmare sägs i förordningens 3–10 §§.

Den polisiära och i övrigt brottsbekämpande verksamhet som Kustbe- vakningen ska bedriva preciseras i 3 §, där det anges att Kustbevakning- en genom sjöövervakning ska förebygga och ingripa mot störningar av ordningen i sjötrafiken samt, i enlighet med särskilda föreskrifter, för- hindra och upptäcka brottslig verksamhet, ingripa vid misstanke om brott samt utreda och beivra eller bistå med utredningen av brott.

Kustbevakningen ska enligt 4 § utreda och besluta i ärenden om vatten- föroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter.

Inom ramen för uppdraget att bedriva sjöövervakning har Kustbevak- ningen vidare enligt 5 § till uppgift att, med stöd av föreskrifter och i förekommande fall efter överenskommelse med annan myndighet, bed- riva tillsyns- och kontrollverksamhet.

Sådan verksamhet ska bedrivas bl.a. i fråga om

1.sjötrafik, sjösäkerhet och transport av farligt gods,

2.fartygs registrering och identifiering,

3.personers inresa i, utresa från och vistelse i Sverige,

4.in- och utförsel av varor,

5.fiske och därtill anknuten verksamhet,

6.jakt och annat ianspråktagande av naturresurser,

7.skydd av miljö- och naturvårdsintressen, och

8.skyddsobjekt, militära skyddsområden och tillträde för utländska statsfartyg.

Kustbevakningen ska därutöver utöva tillsyn över den svenska delen av kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon. Beträffande kontinen- talsockeln beslutar myndigheten också om tillstånd till marinvetenskaplig forskning och svarar för tillsyn över sådan verksamhet, 6 §.

Av 7 § följer att Kustbevakningen ska vara kontaktpunkt för sjötrafi-

ken i fråga om förhandsanmälningar enligt föreskrifter om gränskontroll

vad gäller personer och i fråga om sjöfartsskydd och fiskerikontroll en- Prop. 2011/12:45 ligt överenskommelser med annan myndighet. Med stöd av tilläggspro-

tokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention den 15 november 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet är Kustbevakningen vidare behörig myndighet att ta emot och besvara förfrågningar från andra konventionsstater.

Kustbevakningens uppdrag att bedriva övervakning av fisket kan ut- sträckas sakligt eller geografiskt om detta följer av vissa särskilt angivna konventioner eller internationella överenskommelser. Detta framgår av 8 §. Exempelvis kan nämnas rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresur- serna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, 31.12.2002, s. 59, Celex 32002R2371).

Kustbevakningen ansvarar enligt 9 § även för de kontrollåtgärder som ankommer på Sverige och som EU genomför till sjöss inom det område som regleras av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC).

Som en följd av EU:s operativa samarbete för kontroll av medlemssta- ternas yttre gränser får Kustbevakningen även, utanför det primära verk- samhetsområdet, medverka i Europeiska unionens operativa samarbete för kontroll av medlemsstaternas yttre gränser.

Sammanfattningsvis innefattar alltså sjöövervakning en stor mängd skilda verksamheter som tillsammans berör flera olika politikområden där motsvarande verksamheter på land ofta är uppdelade mellan olika myndigheter.

6.2.1 Övervakning och brottsbekämpande verksamhet

Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Den centrala befogenhetsregleringen finns i lagen (1982:395) om Kust- bevakningens medverkan vid polisiär övervakning, förkortad LKP. Den innehåller en uppräkning av rättsområden som faller in under Kustbe- vakningens polisiära ansvar. Lagen är utformad så att den inledningsvis anger tillämpningsområdet för Kustbevakningens verksamhet men däref- ter i princip bara behandlar tjänstemännens rättsliga befogenheter vid brottsbekämpning och ordningshållning.

Av 1 § LKP framgår att Kustbevakningen ska bedriva övervakning för att hindra brott mot föreskrifter och andra författningar som gäller

1.skyddsobjekt och militära skyddsområden,

2.jakt,

3.fiske,

4.bevarande av den marina miljön och annan naturvård,

5.trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,

6.åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,

7.dumpning av avfall i vatten,

8.kontinentalsockeln,

9.fornminnen och sjöfynd,

10.fartygs registrering och identifiering,

11.skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än så- dana som sägs i 6 och 7,

12.märkning och användning av oljeprodukter,

13.utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige,

14.åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, och

15.sjöfartsskydd.

Förutom vid brott inom de i 1 § uppräknade områdena tillämpas också LKP när Kustbevakningen bedriver övervakning i fråga om brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har medde- lats med stöd av dessa lagar.

Kustbevakningens befogenheter

Kustbevakningstjänstemännens uppgifter och befogenheter inom ramen för den brottsbekämpande och brottsutredande verksamheten regleras vad avser straffprocessuella befogenheter, förutom av rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen (1947:948), särskilt i LKP, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbe- vakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott, förkortad TKBR.

Genom LKP får en kustbevakningstjänsteman straffprocessuella befo- genheter inte bara på svenskt territorium utan i vissa fall också inom svensk ekonomisk zon.

I befogenheterna enligt lagen om straff för smuggling innefattas föru- tom brott mot bestämmelser avseende införsel av narkotika, alkohol- eller tobaksvaror även brott enligt bl.a. lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt tullagen (2000:1281).

Med stöd av lagen om åtgärder mot förorening från fartyg har Kustbe- vakningen visst eget förundersökningsledarskap. Kustbevakningen kan också vid många andra brott utföra utredningsåtgärder på begäran av åklagare eller polis. Detta sker i dag regelmässigt beträffande vissa mil- jöbrott och fiskebrott och andra brott som Kustbevakningen bedöms ha särskild kompetens att utreda. TKBR innehåller bestämmelser om befo- genheter för Kustbevakningen samt tjänstemän vid myndigheten att vidta vissa åtgärder för att förhindra, upptäcka och utreda brott enligt 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (rattfylleribrott). Kustbevakningen får även besluta att inleda förundersökning om sådana brott och har då de befogenheter och skyldigheter som undersökningsle- dare har enligt rättegångsbalken (3 § TKBR). Vidare har kustbevaknings- tjänsteman befogenheter att med stöd av lagen vidta tvångsåtgärder i form av t.ex. gripande, beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Kustbevakningens befogenheter inom det polisiära och brottsbekäm- pande området regleras alltså i flera olika författningar.

Om anledning förekommer att brott har förövats mot någon av de före- skrifter som avses i LKP har kustbevakningstjänsteman samma befogen- het som tillkommer polisman att hålla förhör, ta med någon till förhör, gripa någon och att företa husrannsakan eller verkställa beslag (2 §). För att kunna utöva de angivna befogenheterna får kustbevakningstjänsteman stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn (4 §).

Prop. 2011/12:45

Vid förundersökning rörande brott mot de föreskrifter som avses i 1 § Prop. 2011/12:45 LKP och vid brott mot vattenföroreningslagen får åklagaren, eller polis-

myndighet om denna bedriver undersökningen, enligt 7 § LKP, anlita biträde av Kustbevakningen samt uppdra åt kustbevakningstjänsteman att vidta de särskilda åtgärder som behövs för undersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Kustbevakningen får dessu- tom besluta att inleda förundersökning gällande sjöfylleri och har då de befogenheter och skyldigheter som en undersökningsledare har enligt rättegångsbalken (7 a §).

Kustbevakningen får enligt lagen om åtgärder mot förorening från far- tyg inleda förundersökning rörande brott avseende olagliga utsläpp av olja och andra skadliga ämnen från fartyg. Lagen ger en tjänsteman vid Kustbevakningen samma befogenhet som polisman att hålla förhör, ta med någon till förhör, gripa någon och att företa husrannsakan eller verk- ställa beslut (11 kap. 2 och 5–7 §§). I befogenheterna ingår även att stoppa och kvarhålla fartyg (11 kap. 14 §). I fråga om biträde till polis och åklagare hänvisas till 7 § LKP (11 kap. 3 §). Vid sidan av att Kust- bevakningen biträder polismyndighet eller åklagare vid förundersökning- ar har Kustbevakningen även handläggningsansvar för egna brottsutred- ningar.

Vid brott mot vissa bestämmelser som rör införsel till eller utförsel från landet av varor får en tjänsteman vid Kustbevakningen, innan förunder- sökning har hunnit inledas, på i princip motsvarande sätt som enligt LKP hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen av brott. Härvid får kustbevakningstjänstemannen även ålägga någon att följa med till förhör och ta med någon till förhör, gripa den som misstänks för brott, ta egendom i beslag och göra husrannsakan samt utföra kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Detta gäller t.ex. för vissa terroristbrott och för brott enligt lagen om straff för smuggling, narkotikastrafflagen (1968:64), lagen (1996:701) om Tullverkets befo- genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol- varor, tobaksvaror och energiprodukter och tullagen.

Enligt 2 § ordningsbotskungörelsen (1968:199) får tjänsteman vid Kustbevakningen utfärda förelägganden av ordningsbot för brott enligt 5 kap. 1 § sjötrafikförordningen (1986:300) samt för brott enligt 16 § tredje stycket lagen (2006:263) om transport av farligt gods.

Ordningshållning

En kustbevakningstjänsteman har enligt 3 § LKP samma befogenhet som en polisman har enligt 13 § polislagen (1984:387) att avvisa, avlägsna eller omhänderta den som genom sitt uppträdande i trafiken till sjöss stör ordningen eller utgör omedelbar fara för denna. Sådan befogenhet har han eller hon också när det behövs för att avvärja brott som avses i 1 § 5, 6 och 7, vilka bestämmelser avser trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken, åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg samt dump- ning av avfall i vatten.

Kustbevakningstjänstemans befogenheter enligt polislagen		Prop. 2011/12:45
Av 29 § polislagen följer att en tjänsteman vid Kustbevakningen som
enligt särskilda bestämmelser medverkar vid polisiär övervakning har
rätt att använda våld enligt vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1–4
samma lag. Enligt dessa bestämmelser får en polisman använda våld för
att genomföra en tjänsteåtgärd, i den mån andra medel är otillräckliga
och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, bl.a. om han
eller hon möts med våld eller hot om våld, det är fråga om att avvärja en
straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom
eller för omfattande skada i miljön. När en kustbevakningstjänsteman
med rättsligt stöd berövar någon friheten eller avlägsnar någon får han
eller hon i anslutning till ingripandet också kroppsvisitera den som om-
händertas eller avlägsnas i den utsträckning som är nödvändigt för att
vapen eller andra farliga föremål ska kunna tas om hand (29 § andra
stycket polislagen och 19 § 1 samma lag).
6.2.2	Gränskontroll
Allmänt om gränskontroll
Gränskontroll är civil verksamhet som innefattar att övervaka och kon-
trollera samfärdseln över rikets gränser. Det finns olika regelverk för
personkontroll och varukontroll. Kustbevakningens gränskontroll av
sjötrafiken omfattar både person- och utlänningskontroll enligt utlän-
ningslagen (2005:716) och varukontroll enligt i första hand tullagen.
Gränskontrollen utgör en särskild inriktning inom Kustbevakningens
verksamhet och kan, liksom övrig kontroll, tillsyn och övervakning,
övergå i brottsbekämpande åtgärder om situationen så kräver.
Kustbevakningen är, vid sidan av polisen och Tullverket, en av Sveri-
ges tre gränskontrollmyndigheter. Kustbevakningens ansvar för gräns-
kontrollen förutsätter ett nära samarbete med polis- och tullmyndigheter
inom och utom landet med ett ömsesidigt utbyte av information och
underrättelser. I anslutning till Kustbevakningens gränskontrollverksam-
het sker samverkan också med Migrationsverket.
Gränskontroll avseende handelssjöfarten sker bl.a. genom administra-
tiva kontroller t.ex. genom att besättnings- och passagerarlistor kontrolle-
ras mot olika register, främst Schengens informationssystem. Kontroll
utförs vidare genom allmän patrullering.
Person- och utlänningskontroll
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15
mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (ko-
dex för Schengengränserna) och utlänningslagen finns bestämmelser om
kontroll i samband med inresa och utresa samt under vistelsen i Sverige.
Kustbevakningen är skyldig att bistå polisen vid kontroll av utlänningars
inresa och utresa enligt 9 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen. Kustbe-
vakningen har emellertid också en självständig rätt att kontrollera sjötra-
fiken och deltar främst i polisens kontrollverksamhet genom egna sådana
kontroller. En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenheter		44

som en polisman vad avser t.ex. kroppsvisitation och undersökning av Prop. 2011/12:45 bagage.

Kustbevakningen medverkar också i polisens inre utlänningskontroll enligt 9 kap. 9 § utlänningslagen genom att utöva kontroll av och i an- slutning till sjötrafiken, bl.a. genom kontroll av pass och andra handling- ar som visar att en person har rätt att uppehålla sig i Sverige.

Kustbevakningen är inom ramen för personkontrollen kontaktpunkt för handels-, fiske- och fritidsfartygen med anledning av resa till svensk hamn. Kustbevakningen ansvarar således för den administrativa kontrol- len av sjöfarten. Kontrollen innebär att samtliga fartyg som kommer från utrikes ort eller, såvitt avser fiske- och fritidsfartyg, från en ort utanför Schengenstaterna, ska anmäla sig till Kustbevakningen för administrativ kontroll av uppgifter om personer ombord.

Alla anmälningar går till Kustbevakningens kontaktpunkt Swedish Ma- ritime Clearance (SMC). SMC tar också emot anmälningar enligt lag- stiftningen om sjöfartsskydd. Där kontrolleras anmälningarna bl.a. ge- nom sökning i Schengens informationssystem. Anmälan tillsammans med övriga kända uppgifter kan utgöra underlag för en mer utförlig risk- analys som genomförs i samverkan mellan Kustbevakningen och berörd polismyndighet samt, i förekommande fall, Tullverket. Utfallet av riska- nalysen avgör i vilken omfattning fysiska ombordkontroller eller s.k. verifieringar av besättningslistor anses påkallade.

I fråga om fiskefartyg är inriktningen att personkontroll ombord ska ske i samband med den kontroll som görs enligt den gemensamma fiske- ripolitiken. Kontrollen av fritidsbåtstrafiken genomförs främst genom övervakning och kontroll i gäst- och naturhamnar.

I detta sammanhang bör också nämnas Kustbevakningens särskilda uppdrag att ta emot och besvara förfrågningar enligt tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention den 15 november 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (7 § tredje stycket förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen). Uppdraget avser närmast att som s.k. 24- timmarsmyndighet med maritim kompetens besvara frågor om ett visst fartyg bär svensk flagg eller inte samt förmedla kontakten vidare till Regeringskansliet från den stat som framställer en begäran om att få borda ett fartyg.

Varukontroll

Kustbevakningens medverkan i tullkontrollen sker genom kontroll av sjötrafiken. Kustbevakningen ska vidare på begäran bistå Tullverket om det behövs för att Tullverket ska kunna vidta en avsedd tullkontrollåt- gärd. Kustbevakningens medverkan regleras, förutom genom tullagen och lagen om straff för smuggling, främst genom tullförordningen (2000:1306) och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

6.2.3

Kontroll- och tillsynsverksamhet

Prop. 2011/12:45

Fiskerikontroll

Kustbevakningen ansvarar tillsammans med Havs- och vattenmyndighet- en för fiskerikontrollen i landet. Kustbevakningen har ansvar för fiskeri- kontrollen till sjöss och bedriver fiskeriövervakning inom sitt verksam- hetsområde. Målet för Kustbevakningens fiskerikontroll är att säkerställa att fiskekvoter inte överskrids och att såväl gemenskapslagstiftning som nationell lagstiftning efterlevs. Vid misstanke om brott kan Kustbevak- ningen vidta inledande brottsutredande åtgärder och rapportera till po- lismyndighet och åklagare samt utföra utredningsåtgärder på begäran av dessa.

Fiskeriövervakningen riktas i huvudsak mot det yrkesmässiga fisket. Övervakningen av yrkesfisket sker t.ex. genom riktade kontroller till sjöss och i samband med landning av fisk i svenska hamnar.

Kustbevakningen och Havs- och vattenmyndigheten bedriver ett sam- arbete som syftar till att fördjupa och effektivisera fiskerikontrollen ge- nom mer utvecklad samverkan och ett effektivare informationsutbyte. Kustbevakningen bistår t.ex. med att ta emot anmälningar, sammanställa dessa och vidarebefordra dem till berörda parter.

Tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten utvecklar Kustbevak- ningen metoder och kontrollsystem som ska säkerställa att de nationella och de europeiska fiskebestämmelserna följs och att fiskekvoterna inte överskrids.

Annan kontroll- och tillsynsverksamhet

I 5 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen anges att till- syns- och kontrollverksamheten också bl.a. omfattar fartygs registrering och identifiering, jakt och annat ianspråktagande av naturresurser, skydd av miljö- och naturvårdsintressen samt skyddsobjekt och tillträde för utländska statsfartyg. Dessutom omfattar verksamheten sjösäkerhetstill- syn vad gäller fartygssäkerhet och transport av farligt gods, jakt- och naturvård, skyddsobjekt, kontinentalsockeln, ekonomisk zon, maritima fornfynd samt tillträdeskontroll för utländska statsfartyg. Myndighetens uppdrag att utöva kontroll och tillsyn styrs av ett stort antal föreskrifter i skilda författningar.

Sjöfartsskydd

Reglerna om sjöfartsskydd syftar till att skydda sjöfartssektorn mot grova våldsbrott, bl.a. terrorism. Inom ramen för regelverket om sjöfartsskydd är Kustbevakningen mottagare av anmälningar från handelssjöfarten enligt lagen (2004:487) om sjöfartsskydd. Alla fartyg över viss storlek som avser att anlöpa svensk hamn är skyldiga att lämna information om t.ex. vilken hamnanläggning fartyget ska anlöpa samt en övergripande beskrivning av lasten.

Vattenföroreningsavgifter		Prop. 2011/12:45
Kustbevakningen är beslutande myndighet i ärenden om vattenförore-
ningsavgift. Vattenföroreningsavgift tas enligt 8 kap. 1 § lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg bl.a. ut om något av
de förbud mot utsläpp av olja från fartyg som avses i 2 kap. 2 § samma
lag har överträtts och utsläppet inte är obetydligt.
Vattenföroreningsavgift ska påföras den fysiska eller juridiska person
som vid överträdelsen var fartygets ägare eller redare. Avgiften bestäms
med hänsyn till utsläppets omfattning samt fartygets storlek.
6.2.4	Internationell samverkan inom sjöövervakningen

Enligt 15 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen ingår det i myndighetens uppgifter att följa den internationella utvecklingen inom verksamhetsområdet och att medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, annan sjöövervak- ning och miljöräddningstjänst. Kustbevakningen ska vidare samverka med andra myndigheter för att främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.

En viktig del av den internationella samverkan inom området för sjöövervakning för civila ändamål sker numera inom ramen för gränsö- vervakningssamarbetet Baltic Sea Region Border Control Cooperation, förkortat BSRBCC som bildades år 1997. Genom BSRBCC bedrivs ett aktivt, operativt inriktat, samarbete mellan gränsbevakande och brottsbe- kämpande myndigheter i Östersjöregionen. Samtliga Östersjöstater samt Norge är medlemmar och Island har observationsstatus. Samarbetet syf- tar bl.a. till att begränsa illegal invandring och att bekämpa gränsöver- skridande brottslighet. I samarbetet ingår även andra brottsbekämpande myndigheter. Finska Gränsbevakningsväsendet administrerar inom ra- men för samarbetet en särskild databas – CoastNet – som bl.a. innehåller underrättelser avseende fartyg. I systemet behandlas bl.a. uppgifter om intressanta fartyg (”list of suspicious Ships”), där varje land kan lägga in uppgifter om vissa fartyg som är intressanta ur brottsbekämpnings- eller kontrollsynpunkt. I anslutning till fartygen lämnas endast uppgift om vem som vill bli kontaktad om fartyget iakttas och inte uppgift om vilken brottslig verksamhet det misstänks finnas kopplingar till.

Informationsutbyte avseende aktuella iakttagelser eller företeelser inom brottsbekämpning och gränskontroll i anslutning till sjötrafiken sker tämligen formlöst med prövning av frågan om utlämnande från fall till fall.

Kustbevakningens internationella samverkan omfattar i övrigt löpande samarbete med polis- och tullmyndigheter i EU, bl.a. i gränskontrollfrå- gor, samt verksamhet inom Interpol, Europol, FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organization (IMO) och Task Force on Organized Crime in the Baltic Sea Region.

Kustbevakningen är också aktiv i det operativa samarbetet mellan med- lemsstaterna när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna, vilket samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa sam-

arbetet vid EU:s medlemsstaters yttre gränser (Frontex).

Kustbevakningen deltar vidare i ett särskilt samarbetsorgan för EU- Prop. 2011/12:45 medlemsstaternas tullmyndigheter (MARINFO) och följer arbetet inom

rådsarbetsgruppen för tullsamarbete. Kustbevakningens internationella samverkan omfattar även EU:s Fiskerikontrollcenter (CFCA) respektive Europeiska Sjösäkerhetsbyrån (EMSA).

6.3	Räddningstjänst till sjöss
Med räddningstjänst avses i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor de
räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska svara för vid olyckor
och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på
människor, egendom eller miljön. Till räddningstjänst hänförs också
räddningsinsatser som görs i vissa situationer som anges i lagen utan att
det har inträffat någon olycka eller föreligger en överhängande fara för
en olycka.
Den statliga räddningstjänsten omfattar fjällräddningstjänst, flygrädd-
ningstjänst, sjöräddningstjänst, efterforskning av försvunna personer i
vissa fall, miljöräddningstjänst till sjöss och räddningstjänst vid utsläpp
av radioaktiva ämnen. Ansvaret för den statliga räddningstjänsten är delat
mellan flera myndigheter. Kommunen svarar för all annan räddnings-
tjänst. Av lagen framgår att kommunerna och de statliga myndigheterna
som bedriver räddningstjänst ska samarbeta med varandra och med andra
som berörs av verksamheten.
Med miljöräddningstjänst till sjöss avses enligt 4 kap. 5 § lagen om
skydd mot olyckor den räddningstjänst som statlig myndighet ska bed-
riva när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller när
det föreligger en överhängande fara för detta. Geografiskt omfattar an-
svaret Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Vattendrag, kanaler,
hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren ingår däre-
mot inte. Enligt 4 kap. 12 § förordningen (2003:789) om skydd mot
olyckor ansvarar Kustbevakningen för miljöräddningstjänsten till sjöss.
Kustbevakningens räddningstjänstuppdrag regleras även i 11 och 12 §§
i förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen. Härav
framgår bl.a. att Kustbevakningen i enlighet med särskilda föreskrifter
ska ansvara för miljöräddningstjänsten till sjöss i syfte att begränsa kon-
sekvenserna av olyckor och utsläpp samt ha beredskap för att på anmo-
dan av räddningsledare delta i sjöräddningstjänst och annan räddnings-
tjänst. Kustbevakningen får även i vissa situationer begära bistånd från
och lämna bistånd till utländska myndigheter eller en medlemsstat i EU.
Ansvaret för miljöräddningstjänsten till sjöss innebär bl.a. att Kustbe-
vakningen ska agera när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i
vattnet eller när det föreligger en överhängande fara för sådana utsläpp. I
första hand utnyttjas kustbevakningsflyget och satellitövervakning för
upptäckt och dokumentation av oljeutsläpp i farvatten runt Sveriges kus-
ter. Kustbevakningens miljöövervakning omfattar främst regler om för-
bud mot vattenförorening och dumpning samt tillsyn av t.ex. natur-
skydds-, fågelskydds- och sälskyddsområden. Staterna runt Nordsjön och
Östersjön samt inom EU har ett omfattande miljöskyddssamarbete i syfte
att gemensamt flygövervaka sjötrafiken och för att kunna samarbeta vid
stora olje- och kemikalieolyckor. Det operativa samarbetet bedrivs hu-		48

vudsakligen inom ramen för Helsingforskommissionen (HELCOM) samt Prop. 2011/12:45 inom ramen för Köpenhamns- respektive Bonnavtalet. Detta samarbete

omfattar bl.a. ett allmänt informationsutbyte och regler och rutiner för dokumentation.

Nämnas ska att EMSA bl.a. har inrättat SafeSeaNet, som är ett fartygs- rapporteringssystem där bl.a. information om sjöfartssäkerhet, hamn- och sjöfartsskydd samt havsmiljöskydd samlas samt CleanSeaNet vilket är ett system med satellitbilder som gör det möjligt att snabbt förvarna en med- lemsstat om utsläpp nära dess kust.

6.4Samordning av de civila behoven av sjöövervakning och förmedling av sjöinformation

Enligt 1 § tredje stycket förordningen (2007:853) med instruktion för
Kustbevakningen har myndigheten ett särskilt uppdrag att samordna
civila behov av sjöövervakning och att förmedla civil sjöinformation till
berörda myndigheter, det s.k. sjöövervakningsuppdraget.
Uppgiften beskrevs i propositionen Det nya försvaret (prop.
1999/2000:30 s. 148 f.). Regeringen bedömde att de civila myndigheter-
nas behov av sjöinformation skulle komma att öka, bl.a. avseende gräns-
kontroll och gränsöverskridande brottslighet, men också i fråga om till-
gänglighet, framkomlighet och säkerhet för sjöfarten. Mot denna bak-
grund ansåg regeringen att Kustbevakningen borde ges ett formaliserat
ansvar att koordinera de civila behoven av sjöövervakning samt förmedla
denna information till berörda civila verksamheter.
Uppdraget motsvarar till stor del avgränsningen av Kustbevakningens
verksamhet. Myndigheten förmedlar t.ex. fortlöpande iakttagelser om
sjöläget, lämnar information från förhandsanmälningar och inspektioner
samt avrapporterar brott. Inom ramen för sjöövervakningsuppdraget
förmedlar Kustbevakningen även information om iakttagelser avseende
t.ex. brott och misstänkt brottslig verksamhet utanför det egna verksam-
hetsområdet. Kustbevakningens samordning av information sker därför
både som en del i den egna verksamheten och som samordning och för-
medling med hänsyn till andra myndigheters behov.
Kustbevakningen ska samordna och förmedla information främst till de
myndigheter som ingår i det s.k. Sjöövervakningsrådet, som enligt för-
ordningens 19 § knutits till Kustbevakningen för att bistå myndigheten i
arbetet med att samordna de civila behoven av sjöövervakning och för-
medla sjöinformation. Sjöövervakningsrådet består av generaldirektören
och högst tolv andra ledamöter samt ersättare för dessa. I rådet deltar,
förutom Kustbevakningen, bl.a. Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,
Tullverket, Havs- och vattenmyndigheten, Myndigheten för samhälls-
skydd och beredskap och Transportstyrelsen. Alla myndigheter som
ingår i rådet har uppdrag med anknytning till verksamhet eller förhållan-
den till sjöss eller i anslutning till sjötrafiken, såsom t.ex. räddningstjänst,
gränskontroll, sjötrafikövervakning och sjösäkerhetstillsyn.
Syftet med samordningen är att förbättra de berörda myndigheternas
tillgång till varandras information. Det handlar emellertid inte bara om
att tillgängliggöra befintlig information, utan också att med hjälp av
sambearbetning framställa ny sjöinformation. För att möjliggöra inform-	49

ationshantering och utbyte används informationssystemet SJÖBASIS, se Prop. 2011/12:45 avsnitt 7.1.2.

7Kustbevakningens informationshantering och informationsutbyte

7.1Kustbevakningens informationshantering

7.1.1Kustbevakningsdatabasen

Som redovisats i avsnitt 4.3 regleras Kustbevakningens behandling av personuppgifter i dag genom bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) och förordningen (2003:188) om behandling av personupp- gifter inom Kustbevakningen.

Förordningen gäller för behandling av personuppgifter i Kustbevak- ningens verksamhet som rör brottsbekämpning, kontroll och tillsynsverk- samhet om det är nödvändigt för att inrikta och genomföra verksamheten samt ärenden om vattenföroreningsavgift. Vidare får personuppgifter behandlas om det är nödvändigt för att planera, följa upp och utvärdera tidigare nämnda verksamheter. Övrig behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet regleras i sin helhet av personuppgifts- lagen.

Enligt 11 § förordningen om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen får det i Kustbevakningens verksamhet finnas en sam- ling uppgifter och handlingar som med hjälp av automatiserad behand- ling används gemensamt i verksamheten för vissa angivna ändamål, den s.k. kustbevakningsdatabasen.

Begreppet databas har i förordningen en rättslig innebörd utan direkt teknisk anknytning avsedd att möjliggöra särskilda regler för sådan automatiserad behandling av personuppgifter som används gemensamt i verksamheten och som inte är av helt tillfällig natur.

7.1.2 Informationssystem inom Kustbevakningen

KIBS

Kustbevakningens Informations- och Beslutsstödssystem (KIBS) är ett informationssystem som innehåller uppgifter om fartyg och anmärkning- ar om vidtagna åtgärder gentemot fartyg. KIBS används vid planering, genomförande och uppföljning av sådan sjöövervakning, kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss som i enlighet med särskilda föreskrifter åligger Kustbevakningen.

Samtliga kustbevakningstjänstemän har eller kan få tillgång till KIBS. Behörigheten kan sträcka sig från att endast få söka och läsa information till att få bearbeta (ändra, införa eller utplåna) information.

Landbas	Prop. 2011/12:45
I informationssystemet Landbas behandlas bl.a. uppgifter om fiske och
fiskefartyg för genomförande, uppföljning, planering och riskanalysbase-
rad inriktning av fiskerikontrollen. Vidare hanteras i databasen bl.a. för-
handsanmälningar från fisket och resultat från inspektioner.
Rapportdiarier
Vid Kustbevakningen finns vid varje region särskilda s.k. rapportdiarier
över de brott som myndigheten rapporterar till polismyndighet, Tullver-
ket eller Åklagarmyndigheten. Diarierna har även inrättats för att möjlig-
göra återrapportering till regeringen avseende bl.a. antalet rapporter som
lett till rättsliga åtgärder.
Tillgång till diariet har endast Kustbevakningens egna vakthavande be-
fäl, förundersökningsledare och vissa handläggare vid regionerna samt
personer vid huvudkontoret.
Underrättelsediariet och underrättelseregistret m.m.
Underrättelsediariet är ett renodlat diarium med en förteckning över
underrättelseärenden. Det innehåller inte i sig några självständiga under-
rättelser. Endast ett mycket begränsat antal tjänstemän har tillgång till
uppgifterna i underrättelsediariet. Inom Kustbevakningen finns vidare ett
underrättelseregister. I detta behandlas underrättelser avseende viss
grövre brottslighet. Kustbevakningen har även s.k. särskilda undersök-
ningar, med vilket avses ärenden i vilka för viss tid upprättas särskilda
register där behandling av underrättelser sker. De särskilda undersök-
ningarna bedrivs i ärendeform. Dessa finns inte i kustbevakningsdataba-
sen.
Bilddatabas
Kustbevakningens bilddatabas över fartyg som omfattas av myndighet-
ens kontroll och tillsyn är en databas under uppbyggnad med bilder av
kontrollobjekt, dvs. fartyg. Bilderna i databasen är sökbara på fartygs-
nummer.
Marinvetenskaplig forskningsdatabas
Kustbevakningen är ansvarig för tillståndsgivningen enligt lagen
(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och förordningen (1992:1226)
med likalydande namn, avseende marinvetenskaplig forskning från ut-
ländska forskningsfartyg. Uppgifter i ärenden om sådana tillstånd finns
samlade i en databas hos Kustbevakningen. Kustbevakningen är också
tillsynsmyndighet enligt denna lagstiftning. Den marinvetenskapliga
forskningsdatabasen är inrättad för den databehandling som sker inom
ramen för handläggning av ärenden om tillstånd till marinvetenskaplig
forskning.
	51

SJÖBASIS	Prop. 2011/12:45
Som en del av Kustbevakningens uppdrag enligt 1 § tredje stycket för-
ordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen att samordna
de civila behoven av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation
till berörda myndigheter har Kustbevakningen utvecklat ett system för
Sjöbaserad informationssamordning, SJÖBASIS, mellan myndigheterna.
Systemet innehåller aktuell och historisk information om bl.a. fartygs
namn, position, kurs och fart kompletterad med information om iaktta-
gelser, jämte uppgifter från förhandsanmälningar och underrättelser.
TRANSAS
TRANSAS är ett sjökortssystem som finns ombord på kustbevaknings-
fartyg och i vilket fartyg kan registreras. TRANSAS innehåller inga
direkta personuppgifter om t.ex. ett fartygs besättning och liknande, men
däremot fartygsnamn och vissa andra uppgifter om själva fartygen.
Maritime Surveillance System (MSS)
MSS är ett system med olika typer av övervakningskameror som i första
hand används av kustbevakningsflyget för att upptäcka och dokumentera
händelser till sjöss, t.ex. oljeutsläpp och fiske- eller smugglingsbrott.
Särskild behörighet för Kustbevakningen att registrera uppgifterna finns i
3 § förordningen (1993:1745) om skydd för landskapsinformation. Enligt
bestämmelsen får Försvarsmakten, Kustbevakningen, Lantmäteriverket,
Sjöfartsverket, Sveriges geologiska undersökning, SMHI, Rikspolissty-
relsen och polismyndigheterna utföra fotografering och liknande registre-
ring från luftfartyg enligt 4 § lagen (1993:1742) om skydd för landskaps-
information.
DIANA
Kustbevakningens allmänna diarium för ärendehandläggning förs i ett
system benämnt DIANA.
Utöver de system som redovisats ovan finns inom Kustbevakningen en
rad andra datorsystem för behandling av personuppgifter m.m. som inte
omfattas av de särskilda bestämmelserna i förordningen om behandling
av personuppgifter inom Kustbevakningen, eftersom behandlingen sker
för andra ändamål än brottsbekämpning, kontroll och tillsyn eller hand-
läggning av ärenden om vattenföroreningsavgift. Behandlingen i dessa
system regleras därmed för närvarande i sin helhet av bestämmelserna i
personuppgiftslagen. Det rör sig huvudsakligen om system för intern
administration.

7.2	Samverkan och informationsutbyte med andra	Prop. 2011/12:45
	myndigheter och organisationer

7.2.1Inledning

Kustbevakningen samverkar i sin verksamhet med flera andra myndig- heter, såväl brottsbekämpande myndigheter som myndigheter med kon- troll- och tillsynsuppgifter. Inom ramen för samverkan har Kustbevak- ningen bl.a. tillgång till diverse externa databaser med information av betydelse för Kustbevakningens verksamhet. Det rör sig om i princip öppna system till vilka Kustbevakningen har direktåtkomst. Uppgifterna överförs inte strukturerat till en särskild databas inom Kustbevakningen, utan används främst som ett direkt stöd i den operativa verksamheten.

I flera sammanhang förekommer att uppgifter inhämtas från eller läm- nas till myndigheter i andra länder, i första hand medlemsländer i EU. Nedan följer en kort redogörelse för dessa myndigheters verksamheter samt en beskrivning av den samverkan och det informationsutbyte som förekommer, nationellt och internationellt.

Kustbevakningens uppdrag att följa den internationella utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och medverka i internationellt samarbete har beskrivits i avsnitt 6.2.4.

7.2.2 Brottsbekämpande verksamhet och gränskontroll

Tullverket
Tullverket har till uppgift att övervaka efterlevnaden av särskilda be-
stämmelser om införsel och utförsel av varor. Tullverket ska både tillse
att en riktig uppbörd kan säkerställas och kontrollera in- och utförselre-
striktioner. Verket har också befogenhet att bekämpa brott inom hela sitt
ansvarsområde.
Kustbevakningen övervakar och kontrollerar sjötrafiken till och från
utlandet så att bestämmelserna om in- och utförsel av varor efterlevs.
Kustbevakningen har, som nämnts i avsnitt 6.2.1, med stöd av bestäm-
melserna i lagen (2000:1225) om straff för smuggling möjlighet att in-
gripa och beivra brott mot denna lag. I lagen ges tjänstemän vid Kustbe-
vakningen bl.a. befogenhet att hålla förhör och gripa någon som miss-
tänks för brott mot föregående nämnda lag. Kustbevakningen informerar
härvid alltid Tullverket om tullkontroller som resulterar i en anmälan om
brott eller att brister annars noterats. Konkreta tull- och smugglingsbrott
rapporteras till Tullverket, vilket även kan inkludera vissa förundersök-
ningsdokument och uppgifter om beslag eller andra tvångsmedel.
Kustbevakningen lämnar även information om andra iakttagelser i
samband med genomförda kontroller som bedöms vara av intresse för
Tullverket. Kustbevakningen vidarebefordrar även tips, från t.ex. all-
mänheten, om misstänkt brottslig verksamhet eller annan underrättelsein-
formation till Tullverket.
Kustbevakningen är kontaktpunkt för sjötrafiken i fråga om anmäl-
ningar enligt föreskrifter om gränskontroll avseende personer och i fråga
om sjöfartsskydd. Inom ramen för detta arbete kan Kustbevakningen
överlämna uppgifter om fartygs ankomst till svensk hamn till Tullverket.	53
	53

Information från Tullverket till Kustbevakningen, som överlämnas i pappersform, kan bestå i bokningsuppgifter rörande förhandsanmälningar avseende sjötrafik.

Enligt 6 § förordningen (2005:791) om behandling av uppgifter i Tull- verkets brottsbekämpande verksamhet får Kustbevakningen ha direktåt- komst till uppgifter i tullbrottsdatabasen som behandlas för ändamålet att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Kustbevakningen ges i förordningen däremot inte möjlighet till direktåtkomst till uppgifter som behandlas i den brottsutredande verksamheten (7 § förordningen).

EU:s tullinformationssystem (TIS) har inrättats dels genom rådets för- ordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd i tullärenden, dels genom den s.k. CIS-konventionen, som den 27 maj 2011 ersatts av rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informat- ionsteknik för tulländamål. Förordningen (1998:64) om tillämpning av Europeiska unionens tullinformationssystem innehåller kompletterande bestämmelser till rådsförordningen avseende svenska myndigheters till- lämpning och användning av TIS. Syftet med TIS är att underlätta in- formationsutbytet mellan medlemsstaterna för att effektivisera bekämp- ningen av brott på tullområdet. TIS består av två skilda databaser - TIS I för den fiskala verksamheten och TIS III för den brottsbekämpande verk- samheten. TIS I ska hjälpa tullmyndigheterna att utbyta information för att bekämpa brott mot EU:s gemensamma tull- och jordbrukslagstiftning medan TIS III ska underlätta informationsutbyte för att bekämpa brott mot medlemsstaternas nationella tullagstiftning. Tullinformationssyste- met innehåller också en särskild databas kallad FIDE. Tullverket, polis- myndigheter och Kustbevakningen får ha direktåtkomst till uppgifter i samtliga kategorier i tullinformationssystemet, 4 § förordningen.

Polisen

Kustbevakningen överlämnar tips och underrättelser avseende brottslig verksamhet till polisen och får i viss utsträckning samma typ av inform- ation tillbaka.

Vid övervakning till sjöss ingriper Kustbevakningen mot upptäckta brott och ordningsstörningar i sjötrafiken, vilket föranleder uppgiftsläm- nande eller avrapportering till polisen. När fråga är om utsläppsbrott lämnas informationen till Åklagarmyndigheten.

Inom gränskontrollverksamheten är Kustbevakningen kontaktpunkt för förhandsanmälningar från handels-, fiske- och fritidsfartyg med anled- ning av resa till svensk hamn. Kustbevakningen är vidare kontaktpunkt för handelssjöfarten avseende sjöfartsskydd. Kustbevakningen kräver också in uppgifter från anmälningspliktiga fartyg när sådana inte lämnas i tid eller i rätt omfattning. I samband med sådan gränskontrollverksam- het genomför Kustbevakningen sökningar i Schengens informationssys- tem (SIS).

Vid konstaterad träff i SIS, registerträff och rätt fysisk person, vidare- befordras uppgifterna till berörd polismyndighet med hänsyn till aktuell ankomsthamn. Utfallet av efterföljande ombordkontroller redovisas också för polisen. Ombordkontroller genomförs även utan träff i SIS. Om någon brist föreligger underrättas polisen och berörd region inom Kust-

Prop. 2011/12:45

bevakningen. Vidare rapporteras brott mot utlänningslagen (2005:716) till polisen. Vid efterlysning, t.ex. med anledning av en europeisk arreste- ringsorder, kan gripande komma i fråga även med anledning av andra brott, vilket i sin tur föranleder uppgiftsutbyte och överlämning av den gripne till polis.

Vid brister i sjöfartsskyddet som inte åtgärdas underrättas Transport- styrelsen. Vid brister som föranleder brottsmisstanke avrapporteras brott till berörd polismyndighet.

Till polisen rapporteras vidare brott som upptäcks i samband med Kustbevakningens miljöövervakning och tillsyn i verksamhet med djur- och naturskyddsområden, jakt- och naturvårdstillsyn, maritima fornmin- nen och sjöfynd. Merparten av rapporterade brott har tidigare avsett brott mot sjötrafikförordningen och sjölagen, främst hastighetsöverträdelser men också t.ex. bristande lanternaföring. Dessa brott hanteras dock sedan den 1 april 2006 huvudsakligen genom att Kustbevakningen utfärdar föreläggande av ordningsbot.

Tilläggas ska att när det kommer till det internationella polissamarbetet har EU genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 inrättat en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samar- betet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex) i Warszawa, som Kustbevakningen samarbetar och utbyter information med. När Sverige tillträdde Europolkonventionen åtog sig Sverige även att förse Europols informationssystem (EIS) med svenska underrättelser. Numera regleras detta genom Europolrådsbeslutet. Eftersom Kustbevakningen är en behö- rig nationell myndighet enligt Europolrådsbeslutet kommer myndigheten också att få åtkomst till systemet.

Åklagarmyndigheten

När Kustbevakningen utreder miljöbrott samt rattfylleri- och sjöfylleri- brott svarar myndigheten för all dokumentation från förundersökningen. Beroende på vilket brott som utreds är Kustbevakningen eller åklagare förundersökningsledare. I de åklagarledda förundersökningarna sker ett löpande informationsutbyte mellan åklagaren och de tjänstemän vid Kustbevakningen som genomför förundersökningen. I vissa situationer föreligger även behov av informationsutbyte mellan Kustbevakningen och berörd myndighet. Detta sker bl.a. när polisen bedriver förundersök- ning och behöver anlita biträde av Kustbevakningen enligt 7 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning (LKP).

Vid utsläppsbrott genomför Kustbevakningen även vissa brottsutred- ningar som kräver ett nationellt informationsutbyte med, förutom polis och tull, även åklagare, samt ett internationellt informationsutbyte som bl.a. sker i gemensamma utredningsgrupper.

Det förekommer att Kustbevakningen genomför utredningar avseende brott med stöd av LKP efter begäran, främst vad gäller fiskebrott, brott mot utlänningslagen och mot lagen om sjöfartsskydd.

Kustbevakningen är beroende av återrapportering från Åklagarmyn- digheten eller domstol avseende beslut eller dom i de brottsutredningar eller brottmål som initierats genom rapport från Kustbevakningen, detta

Prop. 2011/12:45

för att kunna fullgöra egna återrapporteringskrav, men också för att Prop. 2011/12:45 kunna uppfylla interna behov av uppföljning och kvalitetssäkring. Åkla-

gare för också talan i sjörättsdomstol när Kustbevakningens beslut om vattenföroreningsavgift överklagats dit. Behovet av återrapportering omfattar även åklagares beslut i sådana ärenden.

Särskilt om myndigheter i samverkan mot organiserad brottslighet m.m.

Vid Kustbevakningen finns det ett Maritimt underrättelsecentrum (MUC) som svarar för nationell samordning och utveckling i Kustbevakningen av informations- och underrättelseanalyser samt bearbetning av informat- ion och underrättelser. MUC utgör med andra ord Kustbevakningens nationella underrättelsefunktion. Tidigare var Kustbevakningen, Polisen och Tullverket samlokaliserade men detta myndighetsgemensamma arbete har upphört. Kustbevakningen arbetar emellertid fortfarande med att ta fram maritim underrättelseinformation som används internt och av andra myndigheter.

I dag äger samverkan mellan ett flertal myndigheter i stället rum inom ramen för regeringens särskilda satsning i kampen mot grov organiserad brottslighet, den s.k. GOB-satsningen. De myndigheter som samverkar är Ekobrottsmyndigheten, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kust- bevakningen, polisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Dessutom finns Försäkringskassan och Migrat- ionsverket representerade.

Samverkan inom GOB sker på nationell nivå i det Nationella underrät- telsecentret (NUC), vilket är ett samverkanscenter. Inom NUC sker ett utbyte av metodfrågor och kriminalunderrättelseinformation mellan de myndigheter som ingår i GOB-satsningen. Kustbevakningen lämnar ut uppgifter med stöd av personuppgiftslagen (1998:204) och förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen, när så är möjligt. Vidare är en handläggare från MUC Kustbevakningens representant i NUC.

Det finns även regionala underrättelsecenter (RUC), för närvarande på åtta platser i landet. Kustbevakningen deltar här med en underrättelse- handläggare eller motsvarande vid alla RUC, utom den i Örebro. Inom RUC delas operativ kriminalunderrättelseinformation. Då Kustbevak- ningen i dag inte har egna förundersökningar av relevans för GOB- satsningen utbyter myndigheten endast bearbetad kriminalunderrättelse- information kopplad till den maritima miljön och bidrar med specifik maritim kompetens. Från RUC får Kustbevakningen tillbaka kriminalun- derrättelseinformation om de kriminella nätverk som befinner sig i, eller ägnar sig åt, brottslig verksamhet i den maritima miljön. Arbetet inom RUC är ärendebaserat och kriminalunderrättelseverksamheten syftar till att ta fram och bereda ärendet så att det kan leda till att förundersökning- ar kan inledas och vidtagande av operativa insatser.

Kustbevakningen har även nationell samverkan och regional samver- kan med andra brottsbekämpande myndigheter. Den ligger utanför GOB- satsningen. Utöver operativ planering handlar det om att utbyta informat- ion och underrättelser. Härvid delger Kustbevakningen andra brottsbe-

kämpande myndigheter uppgifter enligt personuppgiftslagen och förord- Prop. 2011/12:45 ningen om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen.

7.2.3 Kontroll, tillsynsverksamhet och räddningstjänst

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket är en förvaltningsmyndighet som ska verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Några av huvuduppgifterna är att svara för farledshållning, lotsning, isbrytning, sjögeografisk information, pub- licera sjökort, sjö- och flyggräddning m.m. samt ansvara för att sjöfartens påverkan på miljön minimeras. Sjöfartsverket tillhandahåller även sjötra- fikinformationstjänster (Vessel Traffic System – VTS). Kustbevakningen samverkar med Sjöfartsverket bl.a. genom att Kustbevakningen har be- redskap för sjöräddning.

Via handelsfartygens transpondrar, AIS (Automatic Identification Sy- stem), tillhandahåller Sjöfartsverket samlad och fortlöpande information om var olika fartyg befinner sig. AIS är ett internationellt GPS-baserat system för presentation av fartygs positioner och identitet. Systemet är baserat på att vissa fartyg är utrustade med transpondrar som via radio löpande förmedlar sjölägesinformation i form av positioner och identitet. Inom ramen för SJÖBASIS tillhandahålls Kustbevakningen denna in- formation även av Försvarsmakten, varvid informationen är kompletterad med uppgifter från bl.a. Försvarsmaktens radarsystem. Sjöfartsverket tillhandahåller ett sjörapporteringssystem (SRS) som är ett system för rapportering som samlar in och förmedlar information av betydelse för fartygens säkra framförande, skyddet av miljön och räddningstjänsten. Sjöfartsverket är också ansvarig myndighet för att tillhandahålla ett far- tygsrapporteringssystem och vara nationell behörig myndighet för det gemensamma europeiska systemet SafeSeaNet. För detta ändamål har myndigheten utvecklat ett nationellt datasystem, ett fartygsrapporterings- system, för att samla in information från fartyg för elektronisk överföring dels till berörda myndigheter i Sverige, dels det europeiska SafeSeaNet.

Informationen om var fartyg befinner sig m.m. är av betydelse för Kustbevakningens sjötrafikövervakning och gränskontroll.

Transportstyrelsen

Transportstyrelsens huvudsakliga verksamhet består av normgivning, tillsyn, tillståndsgivning och registerhållning inom de fyra transportsla- gen. Vad avser Transportstyrelsens tillsynsverksamhet inom sjöfartsom- rådet styrs denna i huvudsak av fartygssäkerhetslagen (2003:364), lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (2006:1209) om hamnskydd och lagen (2004:487) om sjöfartsskydd.

Vid Transportstyrelsen förs ett fartygsregister som också är ett person- register. Av fartygsregisterförordningen (1975:927) framgår under vilka förutsättningar myndigheter eller någon annan får ha direktåtkomst till registret. Kustbevakningen har i dag direktåtkomst till fartygsregistret.

På området kontroll och tillsyn av sjötrafik och sjösäkerhet har Kust- Prop. 2011/12:45 bevakningen en omfattande samverkan med Transportstyrelsen. Samver-

kan avser bl.a. sjösäkerhetstillsyn och annan kontrollverksamhet avse- ende t.ex. farligt gods, fartygssäkerhet och bemanning samt fartygs regi- strering och identifiering. Kustbevakningen genomför också riskanalys- baserad sjösäkerhetstillsyn i samverkan med Transportstyrelsen. Till- synsinsatserna grundas på utfallet av tidigare kontrollverksamhet avse- ende visst objekt, vilket även inkluderar eventuella rapporter om brott eller särskilda riskprofiler baserat på verksamhetstyp eller område m.m. Framkommer uppgifter om brister föranleder detta underrättelse till Transportstyrelsen.

Kustbevakningen är mottagare av anmälningar från handelssjöfarten avseende sjöfartsskydd. Vid brister i sjöfartsskyddet som inte åtgärdas underrättas i tillsynshänseende Transportstyrelsen.

Kustbevakningen lämnar även Transportstyrelsen uppgifter av bety- delse för fartygssäkerhetstillsyn.

Havs- och vattenmyndigheten

Kustbevakningen genomför i samverkan med Havs- och vattenmyndig- heten riskanalysbaserad fiskerikontroll. Kustbevakningen ansvarar därvid för kontrollen till sjöss medan Havs- och vattenmyndigheten har ansvaret för den landbaserade landnings- och kvalitetskontrollen.

Genomförda kontroller noteras i Landdatabasen och i inspektionsrap- porter, som sedan delges Havs- och vattenmyndigheten.

Eventuella brottsmisstankar som uppkommer i samband med fiskeri- kontroll rapporterar Kustbevakningen till polismyndighet. I ökad ut- sträckning bistår Kustbevakningen även med fortsatta utredningsåtgärder på polismyndighets eller åklagares begäran.

Havs- och vattenmyndigheten ska enligt 5 kap. 1 a § förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen till Kustbevak- ningen lämna sådana uppgifter om fiskefartyg, yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd som Kustbevakningen behöver för sin verksamhet inom fiskerikontrollen. Kustbevakningen förser i sin tur Havs- och vattenmyn- digheten med uppgifter i kustbevakningsdatabasen om personer som har anknytning till transportmedel eller verksamhet som omfattas av Kustbe- vakningens kontroll eller tillsyn av fisket om uppgifterna behövs i den kontroll- eller tillsynsverksamhet som rör fisket, och som Havs- och vattenmyndigheten enligt lag eller förordning har att genomföra, 20 § andra stycket förordningen om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen.

Havs- och vattenmyndigheten tillhandahåller Kustbevakningen in- formation beträffande fiskefartygs positioner genom systemet VMS (Vessel Monitoring System) som är en del av SJÖBASIS. VMS sänder positionsuppgifter varannan timme.

Kustbevakningen har åtkomst till Havs- och vattenmyndighetens fiske- fartygsregister som innehåller information om fiskefartygs egenskaper och ägarförhållanden m.m. Kustbevakningen har också tillgång till Havs- och vattenmyndighetens register över yrkesfiskelicens, med aktuell in-

formation om gällande licenser med sedvanliga personuppgifter, såsom Prop. 2011/12:45 namn och adress m.m.

Försvarsmakten

Försvarsmakten har enligt 3 § förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten till särskild uppgift att ansvara för att samla in, bear- beta och lämna Kustbevakningen sjölägesinformation sammanställd för civila behov. Inom ramen för denna uppgift förmedlar Försvarsmakten viss sjörelaterad information till Kustbevakningen på medium för auto- matiserad behandling.

Kustbevakningen har på så sätt åtkomst till Försvarsmaktens maritima stridsledningssystem STRIMA där IGRIS (International Graphical Re- gistration and Identification help for Ships), en bilddatabas över fartyg, ingår. I registret finns uppgifter om fartygets namn, typ, anropssignal (s.k. callsign), rederi, kurs, fart och nationalitet. Kustbevakningsflyget bidrar till att uppdatera eller korrigera uppgifter i databasen genom foto- grafering och identifiering av fartyg. Bilderna skickas till Försvarsmak- ten, som sedan för in dem i IGRIS. Kustbevakningen använder informat- ionen för att bl.a. kunna upprätthålla den civila gränskontrollen genom att övervaka och kontrollera samfärdseln över rikets gränser.

Försvarsmakten övervakar också samfärdseln över rikets gränser och har härvid befogenheter att ingripa enligt förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen). Försvarsmakten ska upptäcka och med stöd av denna förordning avvisa kränkningar av svenskt territorium och i samarbete med civila myndigheter ingripa vid andra överträdelser av tillträdesförordningen (1992:118). Tillträdesför- ordningen innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för utländska statsfartygs, statsluftfartygs och militära fordons tillträde till svenskt territorium. IKFN-förordningen och tillträdesförordningen upphör att gälla om Sverige kommer i krig. Bestämmelserna om gränskontroll upp- hör däremot inte att gälla. Samordningen av gränsövervakningen i krig ska då ske i enlighet med bestämmelserna i lagen (1979:1088) och för- ordningen (1979:1091) om gränsövervakningen i krig m.m. samt enligt föreskrifter som meddelats med stöd av dessa författningar. Regeringen kan också förordna att bestämmelserna om gränsövervakning ska tilläm- pas när riket är i krigsfara eller om det råder vissa utomordentliga förhål- landen föranledda av krig eller krigsfara som riket har befunnit sig i. Enligt 5 § lagen om gränsövervakningen i krig ska gränsövervaknings- personalen tas ut bland polispersonal, annan passkontrollpersonal inom polisväsendet, tullpersonal samt personal ur försvarsmaktens enheter.

Enligt bestämmelsen gäller dock särskilda föreskrifter för Kustbevak- ningens personal. Dessa föreskrifter finns i förordningen (1982:314) om utnyttjande av Kustbevakningen inom Försvarsmakten. Enligt den för- ordningen ska under krig personal och materiel ur Kustbevakningen användas för övervakning, transporter och andra uppgifter.

Övriga myndigheter och organisationer	Prop. 2011/12:45
Inom ramen för sitt räddningstjänstuppdrag utbyter Kustbevakningen
information med framför allt Myndigheten för samhällsskydd och bered-
skap, kommunernas räddningstjänst och landstingen, liksom med sjö-
räddningssällskapet och SOS-alarm. Den information som utbyts avser
ofta planering, samordning och övning, men kan vid en pågående rädd-
ningstjänst eller sjuktransport också utgöras av information av omedelbar
operativ karaktär. Utbytet omfattar emellertid i huvudsak andra uppgifter
än personuppgifter.
Vidare har Kustbevakningen ett informationsutbyte med kommunernas
miljö- och hälsoskyddsavdelningar eller avdelningar för dricksvattenför-
sörjning, Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden,
Naturhistoriska riksmuseet och Sjöhistoriska museet, där utbytet huvud-
sakligen avser andra uppgifter än personuppgifter.

8En ny lag om behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet

8.1	Behovet av en ny lagstiftning

Regeringens förslag: Kustbevakningens personuppgiftsbehandling ska
regleras i en ny teknikneutral lag.
De grundläggande principerna för behandling av personuppgifter i
Kustbevakningens operativa verksamhet ska regleras i lagen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller har
inget att invända mot förslaget. Datainspektionen anser dock att en dju-
pare analys bör ske vid proportionalitetsbedömningen mellan Kustbe-
vakningens behov av personuppgiftsbehandling i sin verksamhet och den
enskildes rätt till skydd för intrång i den personliga integriteten. Sveriges
advokatsamfund anser att verkningarna från integritetsskyddssynpunkt
blir synnerligen svåra att överblicka, och att dessa behöver genomlysas
ytterligare innan en ny reglering införs. Göta hovrätt, Förvaltningsrätten
i Växjö och Kustbevakningen anser att innehållet i förslaget till kustbe-
vakningsdatalag i stort utgör en rimlig avvägning mellan skyddet av den
personliga integriteten för dem vilkas personuppgifter behandlas och
effektiviteten i Kustbevakningens verksamhet.
Skälen för regeringens förslag
Allmänna utgångspunkter
Sedan många år tillbaka utgör modern informationsteknik en naturlig del
av Kustbevakningens verksamhet. Denna utveckling har varit ett led i
effektiviseringen av verksamheten och det finns inte någon anledning att
anta annat än att behovet av informationsteknik kommer att fortsätta att
öka i Kustbevakningens arbete. En väl utnyttjad informationsteknik är av		60

stor betydelse och en förutsättning för myndighetens möjligheter att Prop. 2011/12:45 bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt. Samtidigt måste informat-

ionshanteringen ske med respekt för enskildas integritet.

Efter det att förordningen (2003:188) om behandling av personuppgif- ter inom Kustbevakningen trädde i kraft har den tekniska utvecklingen hastigt fortskridit och antalet personuppgifter som behandlas i Kustbe- vakningens verksamhet har ökat. Den tekniska utvecklingen och använ- dandet av informationsteknik har medfört att det finns ett behov av en ny författningsreglering som styr Kustbevakningens personuppgiftsbehand- ling och som inte onödigtvis hindrar en ändamålsenlig effektivisering av verksamheten som kontinuerligt pågår. Reglerna för behandlingen av personuppgifter bör vara utformade på ett sådant sätt att de underlättar för Kustbevakningen att på ett rationellt sätt använda informationsteknik i sin verksamhet för att möjliggöra för myndigheten att bedriva en effek- tiv brottsbekämpning samt kontroll- och tillsynsverksamhet m.m. enligt de särskilda föreskrifter som Kustbevakningen har att beakta. Reglerna bör också vara utformade så att intresset av att upprätthålla ett ändamåls- enligt skydd för den personliga integriteten tillvaratas på ett effektivt sätt. Kustbevakningens verksamhet har vidare alltmer kommit att präglas av samverkan med andra myndigheter och med organisationer, både nation- ella och internationella, med vilka ett utbyte av personuppgifter behöver ske. Det är därför av vikt att förutsättningar även ges för att underlätta detta informationsutbyte så långt som det är möjligt. Därvid bör särskilt beaktas intresset av att regleringen av behandlingen av personuppgifter inom brottsbekämpande verksamhet blir enhetlig. Från brottsbekämp- ningssynpunkt är det angeläget att samhällets samlade resurser används rationellt och effektivt. En utgångspunkt för den nya författningsregle- ringen måste därför vara att, med beaktande av befogade krav på skydd för enskildas integritet, var och en av de brottsbekämpande myndigheter- na kan få tillgång till uppgifter från andra brottsbekämpande myndighet- er, i den mån uppgifterna behövs där.

När det gäller frågan om hur Kustbevakningens personuppgiftshante- ring ska regleras på det brottsbekämpande området bör en allmän ut- gångspunkt vara att den motsvarar vad som gäller för polisens brottsbe- kämpande verksamhet, om det är motiverat från effektivitetssynpunkt och acceptabelt från integritetsskyddssynpunkt. Det huvudsakliga skälet till det är att polisen har huvudansvaret för den brottsbekämpande verk- samheten och att regleringen på detta område om möjligt bör vara enhet- lig för att skapa goda förutsättningar för samarbete och effektivitet i verksamheten. En hög grad av enhetlighet i den brottsbekämpande verk- samheten leder också till bättre förutsebarhet för enskilda. Av särskilt intresse när det kommer till utformningen av en ny författningsreglering, både vad avser systematik och innehåll, är därför den polisdatalag (2010:361) som riksdagen har antagit och som kommer att träda i kraft den 1 mars 2012 (se prop. 2009/10:85, bet. 2009/10:JuU19, rskr. 2009/10:255).

När det gäller Kustbevakningens övriga operativa verksamhet, är de regler som gäller i dag i behov av kompletteringar och moderniseringar.

Fortsatt behov av en särskild författningsreglering	Prop. 2011/12:45
I avsnitt 4.3 har redogjorts för de regler som gäller för Kustbevakningen
när personuppgifter behandlas. Som där har nämnts gäller förordningen
om behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet utö-
ver personuppgiftslagen. Det finns ingen enhetlig systematik bland de
registerförfattningar som i dag gäller inom skilda myndighetsområden.
Vilken systematik som väljs kan vara beroende av olika faktorer, t.ex.
hur omfattande regleringen är, vilken verksamhet den avser och om för-
fattningen gäller utöver eller i stället för personuppgiftslagen (1998:204).
Personuppgiftslagen gäller generellt för all behandling av personupp-
gifter, såvida det inte finns avvikande regler i lag eller förordning. I det
lagstiftningsärende som föregick personuppgiftslagen uttalade regeringen
att lagen i princip bara bör innehålla generella regler och att behovet av
undantag och särregler för mer speciella områden får tillgodoses genom
andra författningar (prop. 1997/98:44 s. 40 f.). Sådan författningsreg-
lering, främst i form av s.k. registerlagar, har skett utifrån det principiella
ställningstagandet att myndighetsregister med ett stort antal registrerade
personer och ett integritetskänsligt innehåll bör regleras i lag.
Sedan den 1 januari 2011 är enskilda skyddade gentemot det allmänna
mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan
samtycke och innebär kartläggning eller övervakning av personliga för-
hållanden (2 kap. 6 § regeringsformen). Inskränkningar i detta skydd kan
enbart ske i lag och bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i
ett demokratiskt samhälle (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen). Ut-
gångspunkten för behovet av och villkoren för lagregleringen av behand-
ling av personuppgifter som utförs av myndigheter bör således numera
tas i regeringsformens bestämmelser om integritetsskydd. Med hänsyn
till omfattningen och arten av Kustbevakningens verksamhet, den ingri-
pande myndighetsutövning som ingår i uppgiften samt behovet av att
kunna behandla personuppgifter även av känsligare slag inom främst den
brottsbekämpande verksamheten anser regeringen att stora delar av
Kustbevakningens personuppgiftsbehandling innefattar sådan integritets-
känslig informationshantering som enskilda är skyddade mot enligt
2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Det finns därför ett behov av
en särskild författningsreglering i lag av behandlingen av personuppgifter
i Kustbevakningens verksamhet.
Val av reglering och behovet av en teknikneutral författningsreglering
I Kustbevakningens verksamhet behandlas en stor mängd uppgifter om
enskilda personer i olika register eller datorsystem. Uppgifterna kan i
flera fall vara känsliga och det är därför viktigt att de behandlas på ett
sådant sätt att hänsyn tas till de registrerades personliga integritet.
I promemorian har anförts, att en utgångspunkt vid utformningen av
förslag till en lag för personuppgiftsbehandling i Kustbevakningens verk-
samhet bör vara att skapa en så flexibel och teknikneutral lagstiftning
som möjligt. Ingen remissinstans har ifrågasatt denna utgångspunkt. För
att åstadkomma detta föreslår regeringen, i likhet med promemorian, att
lagen ska innehålla ramarna och de grundläggande principerna för den
automatiserade behandlingen av personuppgifter som förekommer i	62

Kustbevakningens verksamhet. Med en sådan lagstiftning skapas möjlig- Prop. 2011/12:45 heter bl.a. för en utvecklad och fortsatt samverkan mellan Kustbevak-

ningen och andra myndigheter samtidigt som den personliga integriteten värnas. Vidare måste det ställas höga krav på kontroll och tillsyn av verksamheten, både internt och externt.

De bestämmelser som bör återfinnas i lagen är främst sådana som anger för vilka ändamål personuppgifter får behandlas, i vilken omfatt- ning andra myndigheter ska tillåtas direktåtkomst, i vilken omfattning uppgifter ska få lämnas ut i elektronisk form, under vilka förutsättningar vissa känsliga uppgifter får behandlas, när uppgifter ska gallras samt vilka rättigheter enskilda har. I vissa fall bör sådana bestämmelser vara ovillkorliga, medan regeringen i andra fall har möjlighet att gå med på undantag och meddela vissa kompletterande bestämmelser. Härigenom undviks att detaljregler som kan komma att behöva ändras ofta, t.ex. som en följd av ändrade villkor för verksamheten, måste prövas av riksdagen. Regeringen har då att förhålla sig till 2 kap. 6 § andra stycket regerings- formen, dvs. de föreskrifter regeringen meddelar får inte innebära ett betydande intrång i den personliga integriteten. En sådan åtgärd kräver författningsändring på lagnivå (2 kap. 20 § regeringsformen).

Det kan i vissa fall även vara lämpligt att regeringen delegerar rätten att meddela verkställighetsföreskrifter.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis en ny lag för Kustbevakning- ens personuppgiftsbehandling, i vilken de grundläggande principerna för personuppgiftsbehandling regleras.

En eller flera lagar?

Mot bakgrund av att Kustbevakningen har uppgifter inom flera olika områden (se avsnitt 6) finns det anledning för regeringen att överväga om Kustbevakningens personuppgiftsbehandling ska regleras i en eller flera lagar. Även om Kustbevakningens olika uppgifter skiljer sig åt inne- hållsmässigt är de i den operativa verksamheten integrerade och utförs ofta av samma tjänstemän. Kustbevakningens verksamheter är vidare inte organisatoriskt indelade i självständiga verksamhetsgrenar, på det sätt som är vanligt hos andra myndigheter med olika uppgifter. Det skulle därför, menar regeringen, försvåra tillämpningen om regleringen av Kustbevakningens personuppgiftsbehandling i myndighetens operativa verksamhet delades upp på flera lagar. Mot den bakgrunden anser rege- ringen, i likhet med vad som sagts i promemorian, att övervägande skäl talar för att den nya regleringen av Kustbevakningens personuppgiftsbe- handling bör omfatta hela Kustbevakningens operativa verksamhet.

När det gäller myndighetens interna administrativa förvaltning, t.ex. lokal- och personalfrågor, kan redan här emellertid nämnas att regeringen anser att personuppgiftslagens regler är fullt tillräckliga för att hantera behandlingen av personuppgifter. Regeringen kommer vidare att be- handla frågan om lagens tillämpningsområde i avsnitt 9.1.

Lagstiftningens systematik och struktur	Prop. 2011/12:45
Kustbevakningen har, som tidigare framgått, ett stort antal uppgifter.
Dessa omfattar bl.a. räddningstjänst och fiskerikontroll. Dessutom bedri-
ver myndigheten brottsbekämpande verksamhet. Detta får av nödvändig-
het konsekvenser för lagens systematik. Förutom i fråga om vissa be-
stämmelser som bör vara allmänt tillämpliga anser regeringen att lagen
därför bör delas upp i regler som avser den brottsbekämpande verksam-
heten och den övriga operativa verksamheten. Kustbevakningens brotts-
bekämpande verksamhet är inte identisk med polisens men reglerna, efter
anpassning till Kustbevakningens behov, bör följa den nya polisdatala-
gen. Ett rättssäkert och effektivt arbete förutsätter att reglerna för be-
handling av personuppgifter inte skiljer sig alltför mycket åt mellan
brottsbekämpande myndigheter. Inom den brottsbekämpande verksam-
heten, där särskilt känsliga uppgifter kan komma att behandlas, krävs
med hänsyn till skyddet för den personliga integriteten i större utsträck-
ning regler som på ett eller annat sätt ytterligare begränsar möjligheten
att behandla personuppgifter, än vad som är fallet för den del av Kustbe-
vakningens verksamhet som innefattar övervakning av den allmänna
ordningen och säkerheten till sjöss, kontroll, tillsyn och räddningstjänst.
Det gäller särskilt förutsättningarna för att göra uppgifter gemensamt
tillgängliga. Med gemensamt tillgängliga menas att fler än ett fåtal per-
soner har rätt att få ta del av uppgifterna i fråga. Frågan om gemensamt
tillgängliga uppgifter kommer att behandlas i avsnitt 9.2.
Kustbevakningen har även ett särskilt uppdrag att samordna civila be-
hov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda
myndigheter, en verksamhet som kräver särskild reglering i vissa avse-
enden. I Kustbevakningens verksamhet som inte rör brottsbekämpning är
risken för integritetsintrång inte lika påtaglig som i den brottsbekäm-
pande verksamheten. Regeringen anser därför inte att det finns ett lika
stort behov av skyddsregler i lagen för den personliga integriteten i den
övriga operativa verksamheten. För det fall misstanke om brott eller
brottslig verksamhet uppstår vid behandling i denna del av Kustbevak-
ningens verksamhet bör dock de regler som gäller för den brottsbekäm-
pande verksamheten tillämpas. På så sätt upprätthålls skyddet för den
personliga integriteten.
Lagrådet har haft synpunkter på lagens rubriker och föreslagit ändring-
ar för att göra förhållandet mellan kapitlen tydligare. Regeringen in-
stämmer i att rubrikerna kan göras tydligare, men anser att detta främst
bör ske genom att de kortas ned.

8.2 Lagens syfte och skyddet för den personliga integriteten

Regeringens förslag: Syftet med lagen ska vara att ge Kustbevak- ningen möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt i sin operativa verksamhet och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid behandlingen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller har inget att invända mot försla-

get.

Skälen för regeringens förslag: För att Kustbevakningen ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätt måste myndigheten ha lagliga förutsättningar att utnyttja en ändamålsenlig informationsteknik som gör det möjligt att samla in och i övrigt behandla stora informationsmängder. Det kan gälla personuppgifter som behandlas i Kustbevakningens brotts- bekämpande verksamhet eller personuppgifter som behöver behandlas i annan Kustbevakningens operativa verksamhet. Exempelvis kan det handla om uppgifter om en misstänkt eller en målsägande, eller andra personer vilka kan ha blivit föremål för Kustbevakningens verksamhet i form av räddningstjänst, kontroll och tillsyn m.m. Kustbevakningen måste därför i olika sorters verksamhet ha möjlighet att registrera och lagra personuppgifter av vitt skilda slag. Uppgifterna måste vid behov kunna tillhandahållas ett större antal personer vid myndigheten på auto- matiserad väg. Dessutom måste i vissa fall andra myndigheter kunna få tillgång till uppgifter. Uppgifter måste också – inom ramen för det inter- nationella samarbetet – kunna utbytas med myndigheter i andra länder.

En effektiv verksamhet förutsätter alltså att Kustbevakningen har möj- lighet att använda sig av en väl fungerande informationsteknik. Detta kan dock innebära en risk för intrång i den personliga integriteten. Sådana intrång måste stå i rimlig proportion till det intresse som ska tillgodoses med behandlingen.

De grundläggande bestämmelserna till skydd för den personliga in- tegriteten finns i regeringsformen (se närmare avsnitt 4.1). Av förarbe- tena till 2 kap. 6 § regeringsformen framgår att utgångspunkten för grundlagsregleringen har varit att kränkningen av den personliga integri- teten kan sägas utgöra ett intrång i den fredade sfär som den enskilde bör vara tillförsäkrad och där intrång bör kunna avvisas (prop. 2009/10:80 s. 175). Regeringen ansåg dock att det inte var nödvändigt att formulera en allmängiltig definition av begreppet för att kunna bedöma vilka intressen det fanns att skydda från omotiverade intrång.

Det torde stå klart att vissa faktorer är särskilt viktiga att ta hänsyn till när det gäller att bedöma intrånget i den personliga integriteten vid auto- matiserad behandling av personuppgifter. Det gäller arten av de person- uppgifter som samlas in och registreras, för vilka ändamål detta görs, hur och av vem uppgifterna används, hur sökning får ske, hur länge uppgif- terna sparas samt mängden av uppgifter som samlas på ett och samma ställe eller som på något annat sätt är tillgängliga för bearbetningar och sammanställningar. Stora informationsmängder som är samlade så att uppgifter är enkelt sökbara på elektronisk väg och som används vid myndighetsverksamhet medför typiskt sett en risk för att enskilda perso- ner utsätts för intrång i den personliga integriteten.

Rätten till skydd mot betydande intrång i den personliga integriteten enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen är inte absolut. Som framgår av avsnitt 4.1 får denna rättighet begränsas i lag enligt de förut- sättningar som framgår av 2 kap. 21 och 22 §§ regeringsformen. En be- gränsning av rätten till skydd mot sådana integritetsintrång får ske endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt sam- hälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det

Prop. 2011/12:45

ändamål som har föranlett den. Av Europadomstolens praxis följer för övrigt att en liknande proportionalitetsprincip också gäller enligt artikel 8 i Europakonventionen, som reglerar rätten till skydd för privat- och fa- miljeliv.

Den närmare utformningen av de nya bestämmelserna måste alltså fö- regås av en avvägning mellan å ena sidan intresset av en effektiv verk- samhet och å andra sidan intresset av skyddet för den personliga integri- teten. Vid den avvägningen finns det anledning att hålla i minnet att de uppgifter som kan bli aktuella för Kustbevakningens verksamhet, fram- förallt i den brottsbekämpande delen, kan vara särskilt integritetskäns- liga, dels därför att de kan peka ut personer såsom misstänkta för brott, dels därför att de inte sällan rör enskildas personliga sfär. För den en- skilde kan enbart det förhållandet att omfattande uppgifter om hans eller hennes privata förhållanden kan komma att sammanställas och göras tillgängliga uppfattas som ett allvarligt integritetsintrång. Nedan redovi- sas några allmänna utgångspunkter för avvägningen mellan Kustbevak- ningens behov av att behandla personuppgifter och skyddet för den per- sonliga integriteten. Dessa överväganden, liksom de synpunkter som bl.a. Datainspektionen har framfört vad gäller denna proportionalitetsbedöm- ning¸ kommer att behandlas ytterligare i de följande avsnitten.

Inledningsvis vill regeringen framhålla att det är viktigt att den nya la- gen tydligt anger för vilka ändamål behandling av personuppgifter ska få ske. Särskilda bestämmelser som begränsar möjligheterna att behandla s.k. känsliga personuppgifter, dvs. uppgifter som avslöjar exempelvis etniskt ursprung eller politiska åsikter (13 § personuppgiftslagen [1998:204]), bör även fortsättningsvis finnas för att upprätthålla skyddet för den personliga integriteten. I lagen bör det vidare, då det gäller den brottsbekämpande verksamheten, införas mer inskränkande bestämmel- ser för behandling av personuppgifter som görs tillgängliga för en större krets av tjänstemän än när uppgifterna är åtkomliga för enbart ett fåtal personer. För att Kustbevakningen ska kunna bedriva ett effektivt brotts- förebyggande arbete förutsätts att Kustbevakningen kan behandla uppgif- ter om personer som inte är misstänkta för något konkret brott men som ändå misstänks ägna sig åt brottslig verksamhet, s.k. underrättelseverk- samhet. Ur ett integritetsskyddsperspektiv bör större restriktivitet gälla för behandling av uppgifter som inte har samband med ett konkret brott.

Ur integritetsskyddssynpunkt är det vidare viktigt att det inte uppstår oklarheter om huruvida en person som en uppgift rör är misstänkt för brott eller inte. I den nya lagen bör det därför regleras att det av uppgif- terna ska framgå huruvida behandlingen sker för att personen är miss- tänkt eller inte. Även tillförlitligheten av behandlade uppgifter bör kunna utläsas, exempelvis om informationen består av kontrollerade fakta eller bara obekräftade påståenden. Regler om sökning, sammanställning och gallring bör också utformas så att skyddet för den personliga integriteten upprätthålls.

Större enhetlighet i regelverket för brottsbekämpande myndigheter le- der vidare till ökad förutsebarhet vilket är av vikt ur ett integritets- skyddsperspektiv.

I 1 § personuppgiftslagen finns en bestämmelse som anger den lagens syfte. Syftet anges vara att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Enligt regering-

Prop. 2011/12:45

ens mening finns det skäl för att även låta den nya lagen om Kustbevak- Prop. 2011/12:45 ningens personuppgiftsbehandling innehålla en bestämmelse i vilken

förtydligas att lagens syfte är att skydda den personliga integriteten. Som nämnts i det föregående finns det emellertid även andra intressen som ska vägas mot detta skydd. Även dessa är enligt regeringens mening väsentliga för den nya lagen. Mot denna bakgrund föreslår regeringen, vilket även föreslagits i promemorian, att det i den nya lagen införs en inledande bestämmelse som uttrycker att lagens övergripande syfte är att ge Kustbevakningen möjlighet att behandla personuppgifter på ett ända- målsenligt sätt i sin verksamhet och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.

I de följande avsnitten kommer det att redovisas närmare hur behovet av att kunna behandla vissa uppgifter lämpligen bör vägas mot intresset av skyddet för den personliga integriteten.

9 Allmänna bestämmelser

9.1Lagens tillämpningsområde

Regeringens förslag: Lagen ska gälla vid behandling av personupp- gifter i Kustbevakningens operativa verksamhet som rör

1.brottsbekämpning,

2.övrig sjöövervakning,

3.räddningstjänst,

4.samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation, och

5.internationellt samarbete

Lagen ska emellertid endast gälla om behandlingen är helt eller del- vis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgäng- liga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Avvikande bestämmelser om behandling av personuppgifter i lagen om internationellt polisiärt samarbete och i föreskrifter som regering- en har meddelat i anslutning till den lagen ska gälla i stället för kust- bevakningsdatalagen. De regler som gäller för Kustbevakningens per- sonuppgiftsbehandling ska gälla även vid behandling av personuppgif- ter enligt lagen och förordningen om internationellt polisiärt samar- bete, om annat inte följer av dessa författningar.

Lagens bestämmelser ska till viss del även gälla vid behandling av uppgifter om juridiska personer.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några

synpunkter i denna del. Migrationsverket har anfört att det endast bör vara de grundläggande bestämmelserna i personuppgiftslagens hante- ringsregler som ska tillämpas i fråga om behandling av uppgifter om juridiska personer.

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2011/12:45

Kustbevakningens verksamhet

Som framgår av avsnitt 6 består Kustbevakningens verksamhet främst av sjöövervakning och räddningstjänst. Dessutom finns, som vid alla myn- digheter, en intern administrativ verksamhet.

Enligt 1 § förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevak- ningen har myndigheten till uppgift att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen ska också ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer inom sitt ansvarsområde. Verksamheten bedrivs inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt på land i anslutning till dessa vatten. Med sjöövervakning avses att ansvara för eller bistå andra myndigheter med övervakning, brottsbe- kämpande verksamhet samt kontroll och tillsyn enligt vad som närmare anges i förordningen. Att utreda och besluta i vattenföroreningsärenden ingår t.ex. i denna verksamhet. Enligt bestämmelsen har Kustbevakning- en vidare till särskild uppgift att samordna de civila behoven av sjööver- vakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter. Kustbevakningen ska också delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.

Samtliga dessa Kustbevakningens verksamhetsområden innehåller uppgifter som främst är av operativ karaktär. Enligt regeringens mening talar detta för att den verksamhet som nämns i förordningens 1 § bör omfattas av den nya lagens tillämpningsområde. Emellertid förutsätter ett sådant förslag att det verkligen utförs personuppgiftsbehandling i all den verksamhet som nämns i bestämmelsen. Regeringen konstaterar att så inte är fallet när det gäller Kustbevakningens uppgift att ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer inom sitt ansvarsområde. Detta uppdrag ger uttryck för Kustbevakningens ansvar att dimensionera verksamheten för att ha förmågan att vidta åtgärder i en uppkommen krissituation. Den behandling av personuppgifter som kan förekomma här är av administrativ karaktär varvid personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser äger tillämpning. Exempel på sådan personuppgiftsbe- handling är beredskapslistor och förteckningar över tjänstemän på andra myndigheter som ska kontaktas vid behov.

Mot denna bakgrund och med beaktande av vad som sagts i avsnitt 8.1 om behovet av ny lagstiftning föreslår regeringen att lagens tillämp- ningsområde ska omfatta Kustbevakningens brottsbekämpande verksam- het och övrig sjöövervakning, räddningstjänst, samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation samt internationellt samarbete. Detta överensstämmer också med det förslag som lämnats i promemorian. I avsnitten 10 och 14 lämnar regeringen förslag till bestämmelser om för vilka ändamål som personuppgifter får behandlas. Då dessa ändamål föreslås korrespondera med det föreslagna tillämpningsområdet för lagen, kommer regeringen att ge den närmare beskrivningen av vad som omfattas av lagens tillämpningsområde i de avsnitten. Lagrådet är av uppfattningen att lagen vinner i tydlighet om det av lagtexten, bl.a. i den bestämmelse som reglerar lagens tillämp- ningsområde, klart kommer till uttryck att det är den operativa verksam- heten som avses. Regeringen delar Lagrådets bedömning.

Utanför lagens tillämpningsområde bör, som konstaterats i avsnitt 8.1, Prop. 2011/12:45 falla sådan behandling av personuppgifter som kan förekomma i Kustbe-

vakningens verksamhet i samband med interna och administrativa åtgär- der. Som exempel på administrativa arbetsområden kan nämnas perso- nal- och lokalfrågor. För att kunna hantera behandlingen av personupp- gifter i den administrativa verksamheten anser regeringen att bestämmel- serna i personuppgiftslagen är tillräckliga.

Behandling som omfattas

Den nya lagen om behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet bör gälla för sådan behandling som omfattas av personupp- giftslagen. Härmed avses behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad samt annan behandling av personuppgifter om upp- gifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av per- sonuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Med personuppgifter avses enligt personuppgiftslagen all slags inform- ation som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Det innebär att behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna inte omfattas av lagen. Kustbevakningen behandlar i sin verk- samhet stora mängder uppgifter som rör andra än levande fysiska perso- ner, t.ex. uppgifter om företag, myndigheter och andra organisationer. Även om juridiska personer inte har samma behov av integritetsskydd som fysiska personer bör enligt regeringens mening vissa grundläggande bestämmelser tillämpas även på juridiska personer. En av orsakerna till detta är att det kan vara svårt att i den elektroniska hanteringen skilja uppgifter om juridiska personer från uppgifter om fysiska personer som är ägare av eller ställföreträdare för dessa. Även lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och den nya polisdatalagen är delvis tillämpliga på behandling av uppgifter om juridiska personer.

Regeringen föreslår därför att även juridiska personer ska omfattas av de bestämmelser i lagen om behandling av uppgifter i Kustbevakningens verksamhet som reglerar personuppgiftsansvar, tillåtna ändamål för be- handlingen, tillgången till personuppgifter, bevarande och gallring samt vissa bestämmelser om gemensamt tillgängliga uppgifter i verksamheten. Starka verksamhetsskäl talar dock, enligt regeringens uppfattning, för att undanta juridiska personer från bestämmelserna om sökbegränsningar. Den frågan tas upp i avsnitt 11.3. Bestämmelserna om personuppgiftsan- svar för juridiska personer överensstämmer med vad som föreslogs i betänkandet Kustbevakningens personuppgiftsbehandling, Integritet – Effektivitet (SOU 2006:18) och vad som gäller för Tullverkets verksam- het (jfr 10 § lagen [2005:787] om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och 1 kap. och 6 § lagen [2001:185] om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet).

Undantag från lagens tillämpningsområde

I den nya polisdatalagen anges att den lagen inte omfattar bl.a. person- uppgiftsbehandling som sker med stöd av lagen om belastningsregister, lagen om misstankeregister, lagen om Schengens informationssystem, lagen om passagerarregister eller lagen om polisens allmänna spanings- register. Orsaken till det är att dessa lagar har väl avgränsade tillämp- ningsområden när det är fråga om behandling av personuppgifter som gäller i stället för polisdatalagen. Regeringen uttalar i förarbetena till lagen att det inte har framkommit att det finns några påtagliga tillämp- ningssvårigheter eller problem med en fortsatt särreglering. Regeringen påpekar även att den nuvarande polisdatalagen inte heller omfattar per- sonuppgiftsbehandling som sker med stöd av dessa författningar (prop. 2009/10:85 s. 76).

Det är Rikspolisstyrelsen som med hjälp av automatiserad behandling för de register som undantagits från polisdatalagens tillämpningsområde enligt ovan. Det är även Rikspolisstyrelsen som i dessa fall är person- uppgiftsansvarig för hanteringen. När Kustbevakningen behandlar upp- gifter som myndigheten har fått från dessa register blir Kustbevakningens regler om behandling av personuppgifter tillämpliga. Regeringen konsta- terar att det därför inte finns skäl att i en lag om Kustbevakningens per- sonuppgiftsbehandling införa undantag för de författningar som räknas upp i polisdatalagen.

Det finns även andra register som innehåller personuppgifter vilka Kustbevakningen har tillgång till, t.ex. register som förs med stöd av förordningen (1997:903) om register över förelägganden av ordningsbot. När uppgifter lämnas ut till Kustbevakningen från dessa register blir myndigheten ansvarig för den efterföljande behandlingen i enlighet med de regler som gäller för Kustbevakningen. Regeringen finner av nyss nämnda skäl ingen anledning att föreslå att någon annan lagstiftning som rör nationella register ska undantas från den nya lagens tillämpningsom- råde.

I avsnitt 4.5.3 har regeringen redogjort för det s.k. Prümrådsbeslutet. Där framgår att Kustbevakningen i viss utsträckning berörs av det brotts- bekämpande samarbete som behandlas i rådsbeslutet. Rådsbeslutets be- stämmelser om personuppgiftsbehandling har i huvudsak genomförts i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete med tillhörande förordning (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete. I den nya polisdatalagen finns en bestämmelse som hänvisar till att det finns sär- skilda bestämmelser om personuppgiftsbehandling i dessa författningar. Den nu föreslagna lagen om personuppgiftsbehandling i Kustbevakning- ens verksamhet uppfyller kraven i de allmänna dataskyddsbestämmelser- na i rådsbeslutet. För att tydliggöra förhållandet mellan denna lag och bestämmelserna om personuppgiftsbehandling i lagen och förordningen om internationellt polisiärt samarbete föreslår regeringen – i likhet med vad som föreslagits i promemorian – att det i lagen om personuppgifts- behandling i Kustbevakningens verksamhet införs en bestämmelse som hänvisar till att det finns särskilda bestämmelser om personuppgiftsbe- handling i dessa författningar som gäller i stället för den föreslagna la- gen. Bestämmelsen bör utformas efter vad som gäller för polisens verk- samhet i den nya polisdatalagen.

Prop. 2011/12:45

I 1 a § lagen om internationellt polisiärt samarbete regleras på motsva- Prop. 2011/12:45 rande sätt att de regler som gäller för polisens respektive Tullverkets personuppgiftsbehandling ska gälla även vid behandling av personupp-

gifter enligt lagen och förordningen om internationellt polisiärt samar- bete, om annat inte följer av dessa författningar. I propositionen Genom- förande av Prümrådsbeslutet – automatiserat uppgiftsutbyte anges att bestämmelsen är viktig för att det ska bli tydligt vilka bestämmelser som respektive myndighet ska tillämpa när personuppgifter behandlas enligt Prümrådsbeslutet (prop. 2010/11:129 s. 48). Som anges där bör ett mot- svarande förtydligande göras i förhållande till Kustbevakningen.

9.2	Behandling av gemensamt tillgängliga uppgifter

Regeringens förslag: I stället för bestämmelser om register och data-
baser ska den nya lagen innehålla särskilda bestämmelser om behand-
ling av uppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga i
Kustbevakningens operativa verksamhet. Bestämmelserna ska framför
allt reglera sådan behandling av uppgifter som sker i uppgiftssamling-
ar som är gemensamma för verksamheten.
Behandling som utförs av en enskild tjänsteman, eller inom en be-
gränsad grupp av personer, t.ex. genom vanlig ordbehandling eller
e-postkommunikation mellan ett fåtal tjänstemän, ska inte omfattas av
dessa bestämmelser.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Växjö anser att definitionen
av ”gemensamt tillgängliga uppgifter” i 1 kap. 4 § lagförslaget är oklar
och förefaller kunna orsaka tillämpningssvårigheter. Migrationsverket
påpekar att det hade varit lämpligare att införa nya begrepp i ett bredare
sammanhang än i samband med en enskild registerlag.
Datainspektionen ifrågasätter systemet med att ha olika regler för upp-
gifter som görs gemensamt tillgängliga och för andra uppgifter i brotts-
bekämpande verksamhet. Datainspektionen anser att det är tveksamt om
dataskyddsnivån i den känsliga brottsbekämpande verksamheten ska vara
beroende av hur många som har faktisk tillgång till uppgifterna. Kustbe-
vakningen är positiv till det teknikneutrala begreppet gemensamt till-
gänglig i stället för begreppen register eller databas.
Övriga remissinstanser har inte haft någon erinran mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Begreppet gemensamt tillgängliga uppgifter
Den nya lagen föreslås gälla för all automatiserad behandling av person-
uppgifter i Kustbevakningens operativa verksamhet. Detta innebär att
inte bara uppgifter som behandlas i för verksamheten gemensamma upp-
giftssamlingar, t.ex. register eller ärendehanteringssystem, ska omfattas
utan även sådan behandling som utförs av en enskild tjänsteman eller en
begränsad grupp av personer, t.ex. vanlig ordbehandling och e-
postkommunikation. Som framhållits i andra lagstiftningsärenden (ex-		71

empelvis prop. 2009/10:85 s. 125), är risken för otillbörliga intrång i den personliga integriteten större när personuppgifter används av flera ge- mensamt i verksamheten än när behandlingen sker av en enskild tjänste- man vid den egna datorn utan att någon annan har åtkomst till uppgifter- na. Även i tidigare lagstiftningsarbete när det gäller reglering av behand- ling av personuppgifter i offentlig verksamhet har en åtskillnad gjorts mellan sådan behandling som avser uppgifter som är gemensamt till- gängliga i verksamheten och sådan behandling där uppgifterna endast är tillgängliga för en enskild eller en begränsad grupp av tjänstemän (prop. 2009/10:85 s. 126). Enligt regeringens mening är det nödvändigt att införa regler som innebär att särskilt stränga krav ställs upp för behand- ling av uppgifter som används av eller i vart fall är tillgängliga för fler än ett fåtal personer. I motsats till Datainspektionen menar regeringen följaktligen också att uppgifter som är tillgängliga enbart för en eller ett fåtal personer inte behöver omgärdas av lika strikta krav på märkning och information om uppgiftslämnarens tillförlitlighet m.m.

Frågan är då hur man bör avgränsa den personuppgiftsbehandling för vilken mer begränsande regler är nödvändiga.

I tidigare lagstiftning om personuppgiftsbehandling har begreppen re- gister och databas använts för att definiera uppgifter som har gjorts till- gängliga för en större krets. Till respektive register har sedan knutits regler om åtkomst, sökmöjligheter m.m. Registerbegreppet har dock kritiserats, bland annat därför att det har en teknisk anknytning och där- för att dagens datasystem normalt inte byggs som traditionella register. Också begreppet databas har en stark teknisk anknytning och leder tan- ken till ett visst, i tekniskt avseende avgränsat, informationssystem. Detta är inte ett helt relevant sätt att se på samlingar av uppgifter i elektronisk form. Uppgifter kan t.ex. införas helt ostrukturerat och oorganiserat i olika filer för olika sammanställningar m.m.

Som en följd av detta bör den nya regleringen inte bygga på att be- handlingen av personuppgifter sker i olika slag av register eller databaser utan i stället ges en mera generell utformning. Regleringen bör vara tek- nikneutral. Ett tänkbart alternativ är att skapa särskilda begränsande regler för personuppgiftsbehandling som avser ”uppgiftssamlingar”. Beteckningen uppgiftssamling används i lagen (2007:258) om behand- ling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksam- het och militära säkerhetstjänst. Begreppet definieras där som en samling med uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används ge- mensamt. Även detta begrepp ger intryck av att uppgifterna struktureras på visst sätt. Någon ledning ges för övrigt inte för förståelsen av vad som avses med att samlingen används ”gemensamt”. Begreppet uppgiftssam- ling är inte helt ändamålsenligt för den nu aktuella lagstiftningen. I pro- memorian har i stället för databas, register eller uppgiftssamling föresla- gits att uttrycket ”gemensamt tillgängliga uppgifter” ska användas för att uttrycka samma sak. Regeringen konstaterar att det i dag inte finns någon gemensam terminologi på området. Som beskrivits ovan används numera begreppen register, databas respektive uppgiftssamling för att benämna likartade företeelser och som Migrationsverket framhåller skulle det vara en fördel om nyare begrepp infördes i ett bredare sammanhang. För poli- sens del kommer emellertid i och med ikraftträdandet av polisdatalagen, begreppet gemensamt tillgängliga uppgifter att användas. Regeringens

Prop. 2011/12:45

bedömning är att strävan efter likhet i regleringen på brottsbekämpnings- Prop. 2011/12:45 området bör ta sig det uttrycket att lagstiftningen för Kustbevakningens

del utformas i enlighet med vad som har beslutats för polisen, dvs. att begreppet gemensamt tillgängliga uppgifter används i den föreslagna lagen för att beteckna uppgifter som är tillgängliga för fler än ett fåtal personer (jfr prop. 2009/10:85 s. 124 f.).

Lagförslaget bör följaktligen innehålla särskilda bestämmelser för be- handling av personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt till- gängliga i den verksamhet vid Kustbevakningen som omfattas av lagen. Med den formuleringen görs det klart att det viktiga inte är var eller med vilken metod uppgiften rent tekniskt är lagrad eller behandlas, utan om ett flertal personer har möjlighet att ta del av uppgiften.

Gränsdragningen mellan behandling av personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga och annan behandling

Det ligger i sakens natur att det inte är enkelt att dra en tydlig gräns mel- lan uppgifter som är gemensamt tillgängliga och andra uppgifter. Datain- spektionen och Förvaltningsrätten i Växjö har ansett att definitionen av ”gemensamt tillgängliga uppgifter” är oklar och har påpekat att bestäm- melsen kan leda till tillämpningssvårigheter. För att underlätta arbetet för Kustbevakningen och tillförsäkra skydd för den personliga integriteten är regeringens målsättning därför att så tydligt som möjligt ange principerna för gränsdragningen.

I det följande anges således några principer som enligt regeringens be- dömning bör ligga till grund för gränsdragningen när det gäller behand- lingen av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet.

En grundläggande förutsättning för att personuppgifter ska anses vara gemensamt tillgängliga bör vara att de kan användas gemensamt av flera, dvs. att fler än en person har åtkomst till uppgifterna. Uppgifter som endast ett fåtal personer har rätt att ta del av bör dock inte anses som gemensamt tillgängliga. Att en uppgift ”är tillgänglig” för en viss person bör förstås så att personen har såväl faktisk möjlighet att ta del av uppgif- ten som rättslig behörighet till det. Det bör däremot inte spela någon roll hur många som faktiskt tar del av de aktuella uppgifterna. Det bör inte heller spela någon roll om den som har tillgång till uppgiften kan påverka den eller bara läsa den.

Det här innebär till att börja med att uppgifter blir att anse som gemen- samt tillgängliga om behandlingen sker för att en obestämd krets – t.ex. hela Kustbevakningen eller en viss organisationsenhet inom myndigheten

– ska kunna ta del av uppgifterna. Också andra uppgifter som är tillgäng- liga för en mer begränsad men i förväg obestämd krets av personer bör, som huvudregel, anses gemensamt tillgängliga. Överhuvudtaget kommer begreppet ”gemensamt tillgängliga uppgifter” att täcka inte enbart regis- ter i traditionell bemärkelse utan alla uppgiftssamlingar i Kustbevakning- ens verksamhet, avsedda för en obestämd krets av personer.

Vidare bör uppgifter anses som gemensamt tillgängliga även i vissa fall när den personkrets som har tillgång till uppgifterna är bestämd och avgränsad. Om uppgifterna är tillgängliga för ett stort antal bestämda

personer, bör de således anses vara gemensamt tillgängliga. Personupp-

gifter som behandlas i t.ex. brottsbekämpande verksamhet eller kontroll- verksamhet som involverar ett flertal tjänstemän som gemensamt be- handlar viss information bör alltså regelmässigt anses som gemensamt tillgängliga. Uppgifter bör dock inte anses som gemensamt tillgängliga enbart därför att två eller flera personer har tillgång till dem. Kan man redan från början konstatera att uppgifterna endast kommer att vara till- gängliga för en avgränsad krets av ett litet antal personer, bör uppgifterna inte anses som gemensamt tillgängliga. De integritetsskyddsintressen som motiverar särskilda regler för gemensamt tillgängliga uppgifter gör sig typiskt sett inte lika starkt gällande när bara ett fåtal personer har tillgång till uppgifterna.

En förutsättning för att uppgifterna inte ska anses vara gemensamt till- gängliga måste alltså vara att kretsen omfattar endast ett litet antal perso- ner. Så kan vara fallet t.ex. med ett mindre underrättelseprojekt. Om projektet enbart engagerar en avgränsad krets, bestående av ett fåtal på förhand utpekade personer eller funktioner, bör de uppgifter som behand- las inom ramen för projektet normalt inte betraktas som gemensamt till- gängliga. Så snart det är fråga om mer än ett fåtal personer som har till- gång till uppgifterna bör utgångspunkten vara den motsatta. Enligt rege- ringens mening bör det inte i lag anges någon exakt gräns för antalet personer. Emellertid kan det vara lämpligt att ange en tumregel. I förar- betena till polisdatalagen (prop. 2009/10:185 s. 129 f.) har regeringen, när det gäller polisens verksamhet, bedömt att uppgifter normalt bör anses som gemensamt tillgängliga när fler än ett tiotal personer har till- gång till dem. Regeringen är av uppfattningen att samma tumregel bör kunna tillämpas ifråga om den verksamhet som Kustbevakningen bedri- ver.

När det talas om en bestämd krets bör detta inte uppfattas som att det alltid från början måste kunna anges exakt vilka tjänstemän eller vilken krets av tjänstemän som avses få tillgång till uppgifterna. Bedömningen blir naturligtvis enklare om man på förhand vet att endast ett fåtal respek- tive en större krets kommer att behandla uppgifterna. Även i de fall där detta inte står klart från början kan man oftast av arbetsuppgiftens art och storlek sluta sig till om uppgifterna sannolikt kommer att behandlas av ett fåtal tjänstemän eller av en större krets.

I viss utsträckning kan tidsaspekten ha betydelse för om uppgifter ska anses vara gemensamt tillgängliga eller inte. En del verksamheter, främst underrättelseverksamhet inom ramen för brottsbekämpningen, leder inte alltid till ett bestämt avslut av ett visst konkret ärende. Ett underrättelse- projekt har inte sällan en obestämd varaktighet och kan därför komma att löpa över en längre tid. Som exempel kan nämnas projekt riktade mot narkotikasmuggling via vissa hamnar. Det ligger i sakens natur att i såd- ana långvariga projekt kan den personal som sysslar med projektet komma att bytas ut under arbetets gång. Även om tanken från början har varit att endast en liten avgränsad krets ska syssla med projektet, är det därför långtifrån alltid möjligt att upprätthålla det kravet. Underrättelse- material som tas fram i ett sådant projekt bör därför också anses som gemensamt tillgängliga uppgifter. Motsvarande bör i princip gälla andra typer av uppgifter som behandlas för att användas under en längre tid.

Givetvis bör detta inte gälla undantagslöst. Om en enskild tjänsteman gör sammanställningar av olika slag för eget bruk, bör detta inte göra att

Prop. 2011/12:45

uppgifterna anses vara gemensamt tillgängliga, även om han eller hon Prop. 2011/12:45 har för avsikt att använda dem under längre tid.

Det är i lagstiftningsärendet inte möjligt att ge detaljerade anvisningar för bedömningen av när en viss uppgift är gemensamt tillgänglig. Enhet- lighet åstadkoms i stället genom riktlinjer utformade av Kustbevakningen och utbildning av personalen. Regeringen återkommer dock i författ- ningskommentaren något till den närmare avgränsningen mellan gemen- samt tillgängliga och icke gemensamt tillgängliga uppgifter.

Det är emellertid inte bara antalet personer som har tillgång till uppgif- terna som är av betydelse. Från integritetssynpunkt har det också bety- delse om uppgifterna stannar inom Kustbevakningen eller om de sprids till andra myndigheter. I det senare fallet har Kustbevakningen inte längre någon kontroll över hur uppgifterna används. Kustbevakningen bör kunna samarbeta med andra myndigheter och inom ramen för sådant samarbete behandla personuppgifter i gemensamma projekt. Bland annat för att möjliggöra ett sådant samarbete behandlar regeringen frågan om direktåtkomst för andra myndigheter till uppgifter som har gjorts gemen- samt tillgängliga i Kustbevakningens verksamhet i avsnitt 12.3.3 gäl- lande den brottsbekämpande verksamheten och avsnitt 14.5 gällande Kustbevakningens övriga verksamhet.

9.3Den nya lagen och personuppgiftslagen

9.3.1	Förhållandet till personuppgiftslagen

Regeringens förslag: Lagen ska gälla i stället för personuppgifts-
lagen. I lagen ska hänvisas till de bestämmelser i personuppgiftslagen
som ska gälla vid behandling av personuppgifter i Kustbevakningens
verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några
särskilda synpunkter i denna del.
Skälen för regeringens förslag
Hänvisning till personuppgiftslagen
Personuppgiftslagen (1998:204) är generellt tillämplig på all behandling
av personuppgifter och gäller därför för Kustbevakningens personupp-
giftsbehandling, om det inte finns avvikande bestämmelser i lag eller
förordning. Som framgått i avsnitt 8.1 behövs det även fortsättningsvis
avvikande bestämmelser för Kustbevakningens behandling av person-
uppgifter i myndighetens operativa verksamhet. Det innebär att det i den
lag som regeringen nu föreslår finns bestämmelser som avviker från
personuppgiftslagen vad avser personuppgiftsbehandling inom Kustbe-
vakningen.
Regeringen vill i detta sammanhang emellertid tillägga följande. Ge-
nom personuppgiftslagens ikraftträdande genomfördes EU:s dataskydds-
direktiv (se närmare avsnitt 4.2.4). Direktivet omfattar inte behandling av		75

personuppgifter som utförs på området för statens brottsbekämpande verksamhet. I sammanhanget bör dock påpekas att direktivet i huvudsak bygger på och vidareutvecklar de bestämmelser som finns i Europarådets dataskyddskonvention (se närmare avsnitt 4.2.3). Konventionen gäller även i statens brottsbekämpande verksamhet. Sverige är folkrättsligt bundet av konventionen och dess tilläggsprotokoll. Vidare bör beaktas att dataskyddsrambeslutet, som ska genomföras i svensk rätt, i stora delar liknar dataskyddsdirektivet (se närmare avsnitt 4.5.1). Trots att EU:s dataskyddsdirektiv formellt inte är tillämpligt i fråga om behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten bör enligt rege- ringens mening en reglering som avviker från de grundläggande reglerna i personuppgiftslagen införas bara om det finns goda skäl för det. Syste- matiska skäl talar också för att den nya regleringen bör ansluta till per- sonuppgiftslagen. Det är således önskvärt att de bestämmelser till skydd för enskilds integritet som uppställs i personuppgiftslagen så långt som möjligt tillämpas även vid personuppgiftsbehandling inom Kustbevak- ningens verksamhet.

Med hänvisning till det som sagts ovan bör personuppgiftslagens be- stämmelser i väsentliga delar även gälla i Kustbevakningens verksamhet. I denna verksamhet finns emellertid – som tidigare har nämnts – sär- skilda behov av bestämmelser som avviker från lagen.

Härvid uppstår frågan om hur man ska hantera de bestämmelser som inte ska avvika från personuppgiftslagens regler. I tidigare lagstiftningsä- renden har olika lösningar valts. En modell har varit att i den författning som reglerar behandling av personuppgifter i viss verksamhet över huvud taget inte nämna personuppgiftslagen. Då personuppgiftslagen gäller om det inte i en annan lag eller förordning finns avvikande bestämmelser innebär det att personuppgiftslagens bestämmelser fått gälla (jfr 2 § per- sonuppgiftslagen). En liknande modell, som ger samma effekt, är att i den särskilda författningen ange att den gäller utöver personuppgiftsla- gen. Den modellen används i den nu gällande polisdatalagen (1998:622). Nackdelen med lösningar av detta slag är att det kan vara svårt att över- blicka vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som är tillämpliga.

En annan variant är att lagen är heltäckande och upprepar de bestäm- melser i personuppgiftslagen som är tillämpliga. En sådan lösning gäller för personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och Försvarets radio- anstalt, se lagen (2007:258) om behandling av personuppgifter i För- svarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhets- tjänst och lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försva- rets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet (prop. 2006/07:46). Fördelen med en sådan lösning är att tillämparen snabbt får klart för sig vilka bestämmelser som gäller utan att behöva gå till personuppgiftslagen. En nackdel är dock att det i viss mån blir fråga om en dubbelreglering, eftersom personuppgiftslagens regler ändå gäller om inget annat anges. Dessutom innebär även mindre ändringar i person- uppgiftslagen att motsvarande justeringar måste göras i den särskilda lagen. Beroende på vilket område lagen avser att reglera kan denna dess- utom komma att bli onödigt omfattande.

Ytterligare en variant är att i den särskilda lagen ta in, utöver de be- stämmelser som avviker från personuppgiftslagen, en hänvisning till de lagrum i personuppgiftslagen som ska vara tillämpliga. Den lösningen

Prop. 2011/12:45

har valts i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och den nya polisdatalagen (2010:361). Fördelarna med en sådan koppling till personuppgiftslagen är att lagstift- ningen blir mer överskådlig och lättillämpad jämfört med om inga hän- visningar görs till personuppgiftslagen. Samtidigt undviks en omfattande dubbelreglering.

Utvecklingen går mot ökat samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Det ligger ett värde i att använda samma lagstiftnings- teknik för all behandling av personuppgifter inom den brottsbekämpande verksamheten, oavsett vilken myndighet det gäller. Den brottsbekäm- pande verksamheten är den del av Kustbevakningens verksamhet som omfattas av den nya lagen där likhet med övriga myndigheters reglering är mest angelägen. Regeringen föreslår därför att samma lagstiftnings- teknik väljs för Kustbevakningen som i lagen om behandling av uppgif- ter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och den nya polisdatala- gen. Den nya lagen om Kustbevakningens personuppgiftsbehandling bör med andra ord gälla i stället för personuppgiftslagen och innehålla tyd- liga hänvisningar till tillämpliga lagrum i den lagen.

9.3.2Tillämpliga bestämmelser i personuppgiftslagen

Regeringens förslag: Följande bestämmelser i personuppgiftslagen ska vara tillämpliga vid behandling av personuppgifter i Kustbevak- ningens verksamhet:

–definitioner (3 §),

–förhållandet till offentlighetsprincipen (8 §),

–grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter (9 §), dock med undantag för paragrafens första stycke i) och tredje stycket,

–behandling av personnummer och samordningsnummer (22 §),

–information till den registrerade (23 och 25–27 §§),

–rättelse (28 §),

–säkerheten vid behandling (30 och 31 §§ samt 32 § första stycket),

–överföring av personuppgifter till tredjeland (33–35 §§),

–personuppgiftsombudets uppgifter m.m. (38–41 §§),

–upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar (42 §),

–tillsynsmyndighetens befogenheter (43 och 44 §§, 45 § första stycket samt 47 §),

–skadestånd (48 §), och

–överklagande (51 § första stycket, 52 § första stycket och 53 §). Bestämmelserna i 8 § andra stycket personuppgiftslagen ska dock

inte tillämpas om personuppgifter ska gallras enligt bestämmelser i den nya lagen eller enligt föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Bestämmelserna om informationsskyldighet i 23 § personuppgift- slagen behöver inte tillämpas om uppgifterna samlas in

1.genom bild- eller ljudupptagning eller

2.i samband med larm och det med hänsyn till omständigheterna inte finns tid att lämna informationen.

Tillsynsmyndigheten ska inte kunna förena ett förbud att utföra viss behandling med vite.

Prop. 2011/12:45

Regeringens bedömning: Straffbestämmelsen i 49 § personupp- Prop. 2011/12:45 giftslagen bör inte vara tillämplig.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna: Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har anfört att behovet av en förstärkt tillsyn bör övervägas i den vidare beredningen varvid särskild uppmärksamhet ska fästas vid frågan om huruvida den enskildes rätt till effektivt rättsmedel kommer att tillgodoses.

Migrationsverket påpekar att frågan om kontroll och tillsyn av verk- samheten, både internt och externt, kräver ett särskilt övervägande ifall inte en tillsynsmyndighet bör få ett mandat för att kunna genomföra en mer omfattande tillsyn när det gäller behandling av personuppgifter i brottsbekämpande verksamhet.

Datainspektionen har inget att erinra mot att möjligheterna att besluta om förhandskontroll enligt 41 § personuppgiftslagen behålls. Samma möjlighet finns i den lagstiftning som ska träda ikraft för polisens be- handling av personuppgifter. I praktiken har dock det nuvarande syste- met med förhandskontroll för polisen tagits bort och ersatts med en be- stämmelse i polisdataförordningen (2010:1155) om krav på samråd med Datainspektionen. När polisen planerar nya it-system av större omfatt- ning eller nya it-system som kan innebära särskilda risker för intrång i den personliga integriteten, ska den ansvariga myndigheten samråda med Datainspektionen i god tid innan beslut i frågan fattas. Enligt Datain- spektionens mening innebär ett sådant system bättre förutsättningar för att skydda den personliga integriteten än ett system med förhandskontroll och det gäller även i förhållande till Kustbevakningens verksamhet.

Riksarkivet tillbakavisar föreslagen reglering i 2 § första stycket andra och tredje punkten samt andra stycket med hänvisningar till personupp- giftslagen eftersom regleringen inte är klargörande utan snarast förvir- rande. Förslaget är onödigt.

Övriga remissinstanser har inte haft något att anföra mot förslaget eller bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna utgångspunkter

Nedan redovisas de bestämmelser i personuppgiftslagen som föreslås vara tillämpliga vid behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet. Övriga bestämmelser i personuppgiftslagen är därmed an- tingen inte tillämpliga på det område som ska omfattas av den nya lagen eller föreslås ersättas av bestämmelser i denna. Som redogjorts för ovan gäller samma lagstiftningsteknik för Tullverkets brottsbekämpande verk- samhet och den nya polisdatalagen.

Regeringen delar inte Riksarkivets uppfattning att hänvisningarna till personuppgiftslagen är onödiga.

Definitioner (3 §)	Prop. 2011/12:45
I 3 § personuppgiftslagen definieras vissa begrepp som är centrala vid
behandling av personuppgifter. Där definieras t.ex. vad personuppgifter
är (”All slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en
fysisk person som är i livet.”) och vad som utgör behandling av person-
uppgifter (”Varje åtgärd eller serie åtgärder som vidtas i fråga om per-
sonuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. in-
samling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring,
återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande,
spridning och annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller
samkörning, blockering, utplåning eller förstöring.”). Enligt regeringens
bedömning saknas det anledning att definiera begrepp som förekommer i
den föreslagna lagen på något annat sätt än i 3 § personuppgiftslagen. En
hänvisning till 3 § personuppgiftslagen bör därför tas in i den nya lagen.
Förhållandet till offentlighetsprincipen (8 §)
I 8 § första stycket personuppgiftslagen erinras om att personuppgifts-
lagen inte ska tillämpas i den utsträckning det skulle inskränka en myn-
dighets skyldighet att lämna ut personuppgifter enligt 2 kap. tryckfrihets-
förordningen, som reglerar allmänna handlingars offentlighet. Bestäm-
melsen är en ren upplysning och markering av offentlighetsprincipens
företräde.
I paragrafens andra stycke anges att bestämmelserna inte hindrar att en
myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkiv-
material tas om hand av en arkivmyndighet.
I klargörande syfte föreslår regeringen att en hänvisning till bestäm-
melserna i 8 § personuppgiftslagen tas in i den nya lagen. Det bör dock
tydliggöras att bestämmelserna i 8 § andra stycket inte är tillämpliga när
uppgifter ska gallras enligt särskilda bestämmelser i den nya lagen. Ut-
gallrade uppgifter bör som utgångspunkt inte få bevaras i ett digitalt
arkiv och vara elektroniskt åtkomliga för arkivändamål, om inte särskilda
föreskrifter meddelas med undantag från den nya lagens gallringsbe-
stämmelser som tillåter ett bevarande.
Grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter (9 §)
Några av personuppgiftslagens viktigaste bestämmelser om behandling
av personuppgifter finns i 9 §. Där uppställs vissa grundläggande krav på
den personuppgiftsansvarige. I första stycket a) och b) anges att den
personuppgiftsansvarige ska se till att personuppgifter endast behandlas
om det är lagligt och att personuppgifter alltid ska behandlas på ett kor-
rekt sätt och i enlighet med god sed. Enligt e) – h) ska den ansvarige se
till att de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i
förhållande till ändamålen med behandlingen, att inte fler personuppgif-
ter behandlas än vad som är nödvändigt, att de personuppgifter som be-
handlas är riktiga och om nödvändigt aktuella samt att alla rimliga åtgär-
der vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som
	79

är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålet med behand- Prop. 2011/12:45 lingen.

Enligt regeringens bedömning är det naturligt att dessa krav tillämpas
även vid behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet.
Den nya lagen bör därför hänvisa till 9 § första stycket a), b) och e) – h)
personuppgiftslagen.
I 9 § första stycket c) personuppgiftslagen anges att personuppgifter får
samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna ändamål och i punkten d)
att personuppgifter inte får behandlas för något ändamål som är ofören-
ligt med det för vilket uppgifterna samlades in. Regeringen kommer att
föreslå uttryckligt angivna ändamål för vilka personuppgiftsbehandling i
Kustbevakningens verksamhet ska få ske. För att tydliggöra att person-
uppgifter endast får samlas in för sådana preciserade ändamål bör det
därför tas in en hänvisning till 9 § första stycket c) personuppgiftslagen i
den nya lagen.
Punkten d) ger uttryck för den s.k. finalitetsprincipen. Den personupp-
giftsansvarige bör liksom för närvarande ha till uppgift att tillse att upp-
gifter inte behandlas för ändamål som är oförenliga med insamlingsän-
damålet. Det finns därför skäl att göra en hänvisning även till 9 § första
stycket d) personuppgiftslagen.
I 9 § första stycket i) och tredje stycket personuppgiftslagen finns be-
stämmelser om hur länge uppgifter får bevaras. Frågan om gallring och
bevarande av uppgifter bör enligt regeringens mening regleras särskilt i
den nya lagen och någon hänvisning till personuppgiftslagens bestäm-
melser om hur länge uppgifter får bevaras behövs därför inte.
Frågor om bevarande och gallring behandlas i avsnitt 16.
Behandling av personnummer och samordningsnummer (22 §)
I 22 § personuppgiftslagen föreskrivs att uppgifter om personnummer
eller samordningsnummer får behandlas bara när det är klart motiverat
med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifi-
ering eller något annat beaktansvärt skäl. Personnummer eller samord-
ningsnummer bör således inte användas av ren slentrian. Bestämmelserna
innebär att den personuppgiftsansvarige måste göra en intresseavväg-
ning. Tyngden av de skäl som talar för att behandlingen av personnum-
mer eller samordningsnummer är påkallad måste således vägas mot be-
hovet av skydd för den personliga integriteten. Principen bör enligt rege-
ringens mening gälla även vid behandling av personuppgifter i Kustbe-
vakningens arbete. Av integritetsskäl kan det många gånger vara nöd-
vändigt att använda personnummer med hänsyn till den större säkerhet
för en riktig identifiering som detta innebär.
Sammanfattningsvis finner regeringen att den nya lagen bör hänvisa
även till 22 § personuppgiftslagen.
Information till den registrerade (23 och 25–27 §§)
Av 23 § personuppgiftslagen framgår att den personuppgiftsansvarige
självmant ska informera en enskild om behandling av uppgifter som
samlas in från den enskilde själv. Den information som lämnas är enligt	80
	80

25 § uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, ändamålen med behandlingen samt övrig information som behövs för att den registrerade ska kunna ta till vara sina rättigheter. Information behöver dock inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner till. Information ska också, enligt 26 § personuppgiftslagen, lämnas på begäran av den regi- strerade. Om uppgifter behandlas ska information lämnas om vilka upp- gifter det rör sig om, varifrån uppgifterna har hämtats, ändamålen med behandlingen och till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas ut. Information behöver dock inte lämnas om person- uppgifter i löpande text som inte har fått sin slutliga utformning när an- sökan gjordes, eller som utgör minnesanteckning eller liknande, under förutsättning att uppgifterna inte har lämnats ut till tredje man. För in- formation efter begäran av en registrerad gäller särskilda bestämmelser. Rätten till information gäller enligt 27 § personuppgiftslagen inte om det i lag eller annan författning, eller i beslut som har meddelats med stöd av författning, särskilt föreskrivits att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade. Information behöver alltså inte lämnas ut om sådana förhål- landen för vilka sekretess gäller.

Dessa bestämmelser utgör enligt regeringens bedömning i allt väsent- ligt en lämplig avvägning mellan den enskildes intresse av att få inform- ation om vilken behandling som sker av uppgifter om denne och Kustbe- vakningens intresse av effektivitet i verksamheten. En hänvisning till bestämmelserna bör därför införas i den nya lagen. Det bör dock övervä- gas om det i den nya lagen behövs undantag från informationsskyldig- heten för viss insamling av uppgifter som t.ex. insamling genom bild och ljud och insamling i samband med larm.

I sin operativa verksamhet bedriver Kustbevakningen bl.a. spaning med kustbevakningsflyget. I samband med det görs insamling genom bild och ljud, t.ex. filmning av oljeutsläpp från fartyg. I en sådan situat- ion framstår det enligt regeringen inte bara som orimligt utan också som praktiskt ogörligt att informera den person eller de personer som kan tänkas fångas på bild om att deras personuppgifter behandlas. Värdet av sådan information kan också ifrågasättas. Mot denna bakgrund bör det inte krävas att Kustbevakningen tillämpar 23 § personuppgiftslagen vid insamling av personuppgifter genom bild och ljud.

När det kommer till undantag gällande insamling av uppgifter vid larm anför regeringen följande. Av Datainspektionens allmänna råd om in- formation till registrerade enligt personuppgiftslagen framgår att inform- ation enligt 23 § personuppgiftslagen bör lämnas muntligen när person- uppgifter samlas in vid telefonkontakt eller annan muntlig kontakt. I praktiken uppstår emellertid inte sällan svårigheter att lämna information om behandlingen till den som ringer upp i avsikt att larma eller lämna en motsvarande brådskande underrättelse som kräver omedelbar åtgärd. Både med hänsyn till risken för försening av den åtgärd som efterfrågas i det enskilda fallet och till risken för negativa konsekvenser i stort för den verksamhet som bedrivs är det inte rimligt att kräva att det alltid lämnas information i samband med larm. Regeringen ifrågasätter även, i likhet med promemorian, om personen i fråga som larmar över huvud taget är intresserad av att i den aktuella situationen få information om att lämnade personuppgifter kan komma att behandlas automatiserat. Vidare torde alla som vänder sig till en myndighet i en sådan situation redan känna till

Prop. 2011/12:45

att uppgifter registreras i någon form av automatiserat register. Den regi-	Prop. 2011/12:45
strerade får därmed antas känna till vem den personuppgiftsansvarige är
och ändamålen med behandlingen. Regeringens bedömning är att in-
formationen inte ska behöva lämnas vid larm om det med hänsyn till
omständigheterna inte finns tid att lämna informationen. Regeringen
föreslår att detta klart framgår av den nya lagen. Bedömningen av om
information ska lämnas bör göras från fall till fall.
Rättelse (28 §)
I 28 § personuppgiftslagen anges att den personuppgiftsansvarige är
skyldig att på begäran av den registrerade rätta, blockera eller utplåna
sådana personuppgifter som inte behandlats i enlighet med personupp-
giftslagens bestämmelser. När en personuppgiftsansvarig rättar en per-
sonuppgift, ska underrättelse lämnas till tredje man som har fått del av
uppgiften, om den registrerade begär det eller om mer betydande skada
eller olägenhet därigenom kan undvikas. Sådan underrättelse behöver
dock inte lämnas om det visar sig vara omöjligt eller om det skulle inne-
bära en oproportionerligt stor arbetsinsats.
Det är viktigt att personuppgifter som behandlats felaktigt hos en myn-
dighet rättas så att intrång i den personliga integriteten kan begränsas.
Bedömningen av om en uppgift har behandlats på ett felaktigt sätt måste
göras mot bakgrund av de bestämmelser som gäller för behandlingen,
oavsett om det är grundläggande regler i personuppgiftslagen eller speci-
albestämmelser som gäller för Kustbevakningen. Regeringen föreslår
därför att bestämmelserna i 28 § personuppgiftslagen ska tillämpas vid
behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet.
Säkerheten vid behandling (30–32 §§)
I 30–32 §§ personuppgiftslagen finns regler om hur den personuppgifts-
ansvarige ska organisera arbetet med behandling av personuppgifter för
att garantera säkerheten. Det rör sig om instruktioner till personalen samt
tekniska och organisatoriska åtgärder. Dessa bestämmelser ska vara till-
lämpliga i Kustbevakningens verksamhet, vilket innebär att det måste
finnas bestämda rutiner för hanteringen av personuppgifter. Det kan t.ex.
behövas såväl tekniska lösningar för datorsystemen som olika behörig-
hetsnivåer för skilda personalkategorier, för att garantera att regleringen i
den föreslagna lagen kan efterlevas.
Med hänsyn till att tillsynsmyndigheten inte bör ha möjlighet att förena
förbud med vite (se nedan under rubriken Tillsynsmyndighetens befo-
genheter) bör någon hänvisning till 32 § andra stycket personuppgifts-
lagen inte göras i den nya lagen.
Överföring av personuppgifter till tredjeland (33–35 §§)
Personuppgifter som är under behandling får enligt 33 § personuppgift-
slagen inte föras över till tredjeland, dvs. en stat som inte ingår i EU eller
är ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) om inte
det mottagande landet har en adekvat nivå för skyddet av personuppgif-	82

ter. Från förbudet finns vissa undantag i 34 §, bl.a. för överföring till Prop. 2011/12:45 länder som har anslutit sig till dataskyddskonventionen. Enligt 35 § har

regeringen också möjlighet att föreskriva ytterligare undantag från förbu- det, bl.a. om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Re- geringen har härvid att förhålla sig till bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen, dvs. de föreskrifter regeringen meddelar får inte innebära ett betydande intrång i den personliga integriteten. I data- skyddsdirektivets ingresspunkt 58 nämns utbyte av uppgifter mellan bl.a. tullmyndigheter och skattemyndigheter som ett sådant viktigt intresse och i 3 § förordningen (2000:1222) om internationellt tullsamarbete, som också är tillämplig på Kustbevakningen, finns en bestämmelse om un- dantag från 33 § personuppgiftslagen.

Regeringen anser att förbudet mot överföring till tredjeland som inte har tillräckliga skyddsnivåer, och de undantag från förbudet som före- skrivs, bör vara tillämpliga även på behandling enligt den här föreslagna lagstiftningen.

Upplysningar till allmänheten, personuppgiftsombudets uppgifter m.m. (38–42 §§)

Automatiserade behandlingar av personuppgifter ska enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen anmälas till tillsynsmyndigheten (Datain- spektionen). Anmälan behöver dock enligt 3 § personuppgiftsförordning- en (1998:1191) inte göras för behandlingar som regleras genom särskilda föreskrifter i lag eller förordning. Det finns därför enligt regeringen inte någon anledning att ställa krav på anmälningsskyldighet för behandlingar som utförs med stöd av den föreslagna lagen. Någon hänvisning till 36 § första stycket personuppgiftslagen behövs således inte.

Den personuppgiftsansvarige kan enligt 36 § andra stycket personupp- giftslagen utse ett personuppgiftsombud. Om ett sådant ombud utses, ska bestämmelserna om ombudets skyldigheter i 38–40 §§ personuppgifts- lagen tillämpas. I personuppgiftsombudets skyldigheter ingår bl.a. att se till att behandlingen av personuppgifter sker på ett lagligt sätt och att hjälpa registrerade att få rättelse. Den personuppgiftsansvarige ska an- mäla ombudet till Datainspektionen. Även entledigande ska anmälas till inspektionen. I avsnitt 9.5 föreslås en särskild bestämmelse om skyldig- het för Kustbevakningen att utse personuppgiftsombud och att anmäla till Datainspektionen när ett sådant ombud utses och entledigas. Någon hän- visning till 36 § andra stycket behövs därför inte. Den nya lagen bör dock hänvisa till 38–40 §§ personuppgiftslagen där ombudets skyldigheter regleras.

Regeringen har enligt 41 § personuppgiftslagen möjlighet att före- skriva att vissa särskilt känsliga behandlingar ska anmälas till Datain- spektionen för förhandskontroll. Denna möjlighet bör regeringen även ha i fråga om sådana behandlingar som utförs i Kustbevakningen. Den nya lagen bör därför innehålla en hänvisning till denna paragraf.

Enligt 42 § personuppgiftslagen ska den personuppgiftsansvarige, till den som begär det, lämna upplysningar om de behandlingar av person- uppgifter som utförs och som inte har anmälts till Datainspektionen. Det

är från integritetssynpunkt viktigt att den enskilde på ett snabbt och en-

kelt sätt kan få besked av Kustbevakningen om vilka behandlingar som utförs även för sådana fall då den behandling som utförs inte omfattas av någon anmälningsskyldighet till Datainspektionen. Regeringen föreslår därför att en hänvisning till 42 § personuppgiftslagen förs in i den nya lagen.

Tillsynsmyndighetens befogenheter (43–45 och 47 §§)

Datainspektionen ska som tillsynsmyndighet bl.a. verka för att männi- skor skyddas mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter (1 och 2 §§ förordningen [2007:975] med instruktion för Datainspektionen och 2 § personuppgiftsförordningen).

För att kunna säkerställa att personuppgifter behandlas på ett korrekt sätt har Datainspektionen vissa befogenheter gentemot personuppgiftsan- svariga. Datainspektionens befogenheter i förhållande till Kustbevak- ningen regleras i dag i personuppgiftslagen och personuppgiftsförord- ningen. Enligt regeringens mening är det rimligt att Datainspektionen fortsättningsvis i stort sett har samma befogenheter vid tillsyn över Kust- bevakningens personuppgiftsbehandling.

Enligt 43 § personuppgiftslagen har Datainspektionen möjlighet att på begäran få tillgång till personuppgifter, upplysningar och dokumentation om behandlingen och säkerheten samt tillträde till lokaler. Regeringen föreslår att en hänvisning till paragrafen tas in i den nya lagen.

Om Datainspektionen inte efter en begäran enligt 43 § personuppgift- slagen får tillräckligt underlag för att konstatera att personuppgiftsbe- handlingen är laglig, får myndigheten med stöd av 44 § vid vite förbjuda den personuppgiftsansvarige att behandla personuppgifter på något annat sätt än att lagra dem. Beträffande myndigheters personuppgiftsbehand- ling har man valt olika lösningar när det gäller Datainspektionens möj- lighet att meddela sådana förbud. En sådan möjlighet finns exempelvis inte enligt lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och inte heller enligt lagen (2007:258) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelse- verksamhet och militära säkerhetstjänst. Däremot har Datainspektionen möjlighet att meddela sådana förbud enligt lagen (1999:90) om behand- ling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar. Den ordningen har också valts i den nya polisdatalagen (2 kap. 2 § polis- datalagen och prop. 2009/10:85 s. 89 f.).

När det gäller frågan om Datainspektionen bör ha rätt att förbjuda be- handling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet kan det inledningsvis konstateras att det i dag inte finns någon enhetlig lösning. Kustbevakningen behandlar visserligen personuppgifter i betydligt mer begränsad utsträckning än polisen, men det finns ett värde i att reglering- en av personuppgiftsbehandlingen är likartad när det gäller myndigheter med brottsbekämpande uppgifter. Förutsättningarna för behandlingen av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten – där riskerna för den personliga integriteten är störst – föreslås också motsvara dem som gäller för polisens del. Några direkta nackdelar med att införa en sådan ordning också för Kustbevakningens del är svåra att se. Detta talar för att Datainspektionen bör kunna förbjuda viss behandling, om det någon

Prop. 2011/12:45

gång skulle inträffa att inspektionen inte får tillgång till tillräckligt un- derlag för att kunna bedöma personuppgiftsbehandlingen. En hänvisning bör därför göras också till 44 §.

När det sedan gäller möjligheten för Datainspektionen att förena ett ovan diskuterat förbud med vite har regeringen i flera propositioner valt att inte ge Datainspektionen någon sådan möjlighet. Detta har motiverats med att regler om vite inte bör tillämpas i förhållandet mellan statliga myndigheter (prop. 2004/05:164 s. 544 och 2006/07:46 s. 105). Rege- ringen anser inte att det finns någon anledning att här frångå denna upp- fattning. Ett förbud enligt 44 § bör således inte kunna förenas med vite.

Enligt regeringen bör vidare en hänvisning göras till 45 § första styck- et. Där anges att Datainspektionen, om den konstaterar att personuppgif- ter behandlas felaktigt, ska försöka åstadkomma rättelse genom påpekan- den eller liknande förfaranden. Om det inte går att få till stånd rättelse, eller om saken är brådskande, får Datainspektionen förbjuda behandling- en. Även om det torde vara självklart att Datainspektionen vidtar de åtgärder som är rimliga för att få till stånd rättelse när eventuella brister i Kustbevakningens hantering av personuppgifter upptäcks är det enligt regeringens bedömning, vilken överensstämmer med promemorians, inte någon nackdel att det uttryckligen framgår att Datainspektionen har detta ansvar. Bestämmelsen bör därför gälla enligt den nya lagen. Däremot bör någon hänvisning till paragrafens andra stycke eller till 46 §, som båda behandlar frågor om vite, inte göras.

Enligt 47 § personuppgiftslagen har Datainspektionen rätt att hos för- valtningsrätten ansöka om att sådana uppgifter som har behandlats på ett olagligt sätt ska utplånas. Bestämmelsen har sin grund i artikel 28.3 i dataskyddsdirektivet. Där anges att varje nationell tillsynsmyndighet ska ha särskild befogenhet att inleda rättsliga förfaranden när de nationella bestämmelser som antagits till följd av direktivet har överträtts eller att uppmärksamma de rättsliga myndigheterna på dessa överträdelser. Rege- ringen föreslår att även denna bestämmelse bör vara tillämplig vid be- handling av uppgifter enligt den nya lagen. En hänvisning till bestäm- melsen bör alltså tas in i lagen.

För att skydda den personliga integriteten bör det på motsvarande sätt som i den nya polisdatalagen, införas en skyldighet för Kustbevakningen att samråda med Datainspektionen i vissa situationer. Exempel på sådana situationer är när Kustbevakningen planerar att ta nya större it-system i bruk, förbereder omfattande förändringar i befintliga system eller genom- för förändringar som påverkar hanteringen av särskilt känsliga uppgifter. Detta är emellertid en fråga som inte bör regleras i lag utan som rege- ringen kan meddela föreskrifter om.

Det åligger vidare Kustbevakningen att följa upp att lagstiftningen till- lämpas med respekt för enskildas integritet. Enligt regeringen är det också viktigt att Kustbevakningen noga kontrollerar och följer upp tjäns- temännens tilldelning av behörigheter till informationssystem samt utbil- dar personalen i dataskydd och informationssäkerhet.

I den nya polisdatalagen finns en bestämmelse som hänvisar till lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet (2 kap. 6 § polisdatalagen). Innebörden härav är att polisens personuppgiftsbe- handling ska stå under tillsyn av både Datainspektionen och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Enligt lagen om tillsyn över viss brotts-

Prop. 2011/12:45

bekämpande verksamhet ska Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden vidare utöva tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter och därmed sammanhängande verksamhet. Tillsynen ska särskilt syfta till att säker- ställa att verksamheten bedrivs i enlighet med lag eller annan författning. Enligt lagen är nämnden också skyldig att på begäran av enskild kontrol- lera om denne har utsatts för ett hemligt tvångsmedel eller personupp- giftsbehandling i strid med författningar. Säkerhets- och integritets- skyddsnämnden har anfört att behov av förstärkt tillsyn bör övervägas och särskilt frågan huruvida den enskildes rätt till effektivt rättsmedel kommer att tillgodoses. Regeringen konstaterar dock att det finns skill- nader mellan Kustbevakningens och polisens brottsbekämpande verk- samheter. Det är polisen som har det huvudsakliga ansvaret för brottsbe- kämpningen. Omfattningen och arten av brott som polisen hanterar skil- jer sig från Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Skillna- derna får konsekvenser för bl.a. mängden och karaktären av integritets- känsliga personuppgifter som behandlas i respektive verksamhet samt behovet av tillsyn.

Med beaktande härav anser regeringen inte att det i nuläget finns skäl för ytterligare förstärkning av tillsynen i den nya kustbevakningsdatala- gen. Regeringen menar att de åtgärder som tidigare beskrivits i detta avsnitt är tillräckliga och adekvata för tillsyn och kontroll av Kustbevak- ningens verksamhet, samt att Datainspektionens tillsyn tillgodoser skyd- det för den enskilde och begränsar risken för integritetsintrång på ett betryggande sätt.

Skadestånd (48 §)

Enligt 48 § personuppgiftslagen ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för den skada och kränkning av den personliga integrite- ten som en behandling av personuppgifter i strid med den lagen har orsa- kat.

Det bör enligt regeringens mening finnas en rätt till skadestånd vid skada och kränkning som uppstår när uppgifter behandlas i strid med den nya lagen. En hänvisning till 48 § personuppgiftslagen bör därför tas in i den nya lagen.

Straff (49 §)

Lagrådet har i ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 2000/01:33 s. 346) ansett att bestämmelsen i 49 § personuppgiftslagen, i vilken föreskrivs straffansvar för överträdelse av olika bestämmelser i personuppgifts- lagen, enligt legalitetsprincipen inte kan ges motsvarande tillämpning på bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen och som har tagits in i särlagstiftning. Paragrafen kan alltså inte ges en generell tillämpning på de regler som förs in i den nya lagen. Däremot skulle i och för sig en hänvisning kunna tas in i den nya lagen med innebörd att straffbestäm- melserna i personuppgiftslagen ska gälla i de delar som personuppgift- slagen ska tillämpas. En sådan ordning kan vid en första anblick förefalla naturlig. Emellertid vill regeringen framhålla att behandlingen av per-

Prop. 2011/12:45

sonuppgifter enligt den nya lagen kommer att utföras av personer som är Prop. 2011/12:45 anställda vid en statlig myndighet och därför omfattas av bestämmelserna

om tjänstefel m.m. i brottsbalken. Regeringen anser därför, i likhet med promemorian, att det inte föreligger något behov av en hänvisning till 49 § personuppgiftslagen. Det kan tilläggas att samma bedömning gjor- des vid tillkomsten av lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet (prop. 2004/05:164 s. 55) och den nya polisdatalagen (prop. 2009/10:85 s. 91).

Överklagande (51–53 §§)

I 51 § första stycket personuppgiftslagen föreskrivs att Datainspektionens beslut enligt lagen om annat än föreskrifter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Regeringens förslag om att Datainspektionen ska kunna meddela förbud enligt 44 § eller 45 § personuppgiftslagen innebär att en hänvisning bör göras till 51 § första stycket.

Enligt 51 § andra stycket får tillsynsmyndigheten bestämma att dess beslut ska gälla även om det överklagas. Det är svårt att se något egent- ligt praktiskt behov av en sådan möjlighet när det gäller Kustbevakning- ens personuppgiftsbehandling. Datainspektionen bör inte ges möjlighet att meddela interimistiska beslut. Regeringen förslår därför att hänvis- ningen endast bör avse första stycket i paragrafen.

Enligt 52 § personuppgiftslagen får en myndighets beslut om informat- ion, rättelse och underrättelse till tredje man om rättelseåtgärder, inform- ation om automatiserade beslut och allmänna upplysningar om pågående behandlingar överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt personuppgiftslagen får enligt 53 § inte överklagas. Prövningstill- stånd krävs vid överklagande till kammarrätten. I förarbetena till dessa bestämmelser (prop. 2005/06:173 s. 53) uttalade regeringen att det efter införandet av en bestämmelse om överklagande i personuppgiftslagen inte är nödvändigt att ta in några överklagandebestämmelser i särskilda registerförfattningar, som hänvisar till personuppgiftslagen. I konsekvens med detta bör den föreslagna lagen inte innehålla någon särskild be- stämmelse om överklagande utan i stället enbart hänvisa till personupp- giftslagens bestämmelser om överklagande.

9.4Tillgången till personuppgifter

Regeringens förslag: Tillgången till personuppgifter ska alltid be- gränsas till vad varje tjänsteman behöver för att fullgöra sina arbets- uppgifter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft några särskilda synpunkter på försla-

get.

Skälen för regeringens förslag: Stora informationsmängder som är samlade så att uppgifter är enkelt sökbara på elektronisk väg utgör all- mänt sett en betydande risk för intrång i den personliga integriteten.

Risken för integritetsintrång är givetvis särskilt stor om det – såsom ofta

är fallet i brottsbekämpande verksamhet – rör sig om känsliga uppgifter. Risken påverkas bl.a. av hur uppgifterna sprids och vem som har rätt att använda dem. Den nya lagen bör därför enligt regeringens mening bygga på principen att enbart de som behöver uppgifterna för att fullgöra sitt arbete ska ha tillgång till dem. En bestämmelse med denna innebörd bör tas in i den nya lagen. Bestämmelsen bör omfatta både direkt tillgång till automatiserade uppgiftssamlingar och tillgång i allmänhet. Kustbevak- ningen ska således organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att obefo- gad spridning av personuppgifter motverkas. Bestämmelsen får också till följd att enskilda tjänstemän blir förhindrade att lämna uppgifterna vidare till den som inte behöver dem för sitt arbete.

Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att modern teknik gör det enklare att organisera verksamheten så att tillgången till uppgifter som behandlas automatiserat begränsas på ett lämpligt sätt. Detta bör beaktas vid utvecklingen av framtida datasystem inom Kustbevakningen.

En enskilds tjänstemans åtkomst till personuppgifter (behörighet) kan knytas till viss information i stället för till olika register. Därmed kan tillgången till information om en person eller uppgifter knutna till en person begränsas med utgångspunkt från tjänstemannens arbetsuppgifter. De mest känsliga uppgifterna kommer med en sådan ordning att lättare kunna avgränsas och omges av extra integritets- och säkerhetsskydd. Vidare kommer kunskapen om och kontrollen av varje tjänstemans in- formationstillgång att öka. På förhand bestämda behörigheter som avgör tillgången till uppgifter kan utarbetas. Behörigheterna kan vidare anpas- sas till olika befattningshavares behov med hänsyn till tjänstenivå och arbetsuppgifter.

Den föreslagna bestämmelsen om tillgång till personuppgifter innebär en generell begränsning av åtkomsten till uppgifter för att förhindra att tjänstemän får tillgång till mer information än vad de behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Det är enligt regeringens uppfattning därefter Kustbevakningens uppgift att, utifrån myndighetens organisation och struktur, säkerställa att åtkomsten till personuppgifter begränsas i enlighet med bestämmelsen. För att kunna säkerställa detta kan det finnas behov av närmare föreskrifter på området. Det bör därför föras in en bestämmelse i den nya lagen, som upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om tillgången till personuppgifter.

Regeringen kommer att behandla frågor om direktåtkomst och före- skrifter kopplade till sådan åtkomst i avsnitten 12.3 och 14.5.

Prop. 2011/12:45

9.5Personuppgiftsansvaret och personuppgiftsombud

Regeringens förslag: Kustbevakningen ska vara personuppgiftsan- svarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.

Kustbevakningen ska vid sidan av personuppgiftsansvaret även ha ansvar för att uppgifter om juridiska personer behandlas i enlighet med de grundläggande bestämmelserna i lagstiftningen.

Kustbevakningen ska utse ett eller flera personuppgiftsombud. Detta

– liksom entledigande av personuppgiftsombud – ska anmälas till till- synsmyndigheten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund har ställt en fråga kring personuppgiftsansvaret vid direktåtkomst. I övrigt har remissinstanserna inte kommenterat förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 § personuppgiftslagen (1998:204) är det den som ensam eller tillsammans med andra bestäm- mer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter som är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter. I registerförfattningar är det i stället, eftersom ändamålen bestäms av lag- stiftaren, vanligt att man tydligt pekar ut vem som är ansvarig för den behandling av uppgifter som regleras i respektive författning. I 8 § för- ordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbe- vakningen anges Kustbevakningen som personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.

Regeringen föreslår – i likhet med vad som föreslagits i promemorian – att denna ordning även fortsättningsvis ska gälla. Personuppgiftsansvaret bör med andra ord utformas så, att Kustbevakningen ansvarar för den behandling av personuppgifter som Kustbevakningen utför. På det sättet markeras att det finns ett ansvar för att utförd behandling är korrekt.

Med personuppgiftsansvaret följer en rad skyldigheter. Den person- uppgiftsansvarige ska bl.a. se till att behandlingen av uppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt, att information lämnas till den registrerade och att uppgifter gallras i rätt tid.

Ansvaret för uppgifter om juridiska personer

Begreppet personuppgifter avser endast uppgifter om levande fysiska personer. Det innebär att personuppgiftslagen inte är tillämplig för juri- diska personer.

Den lag som föreslås bör enligt regeringens bedömning emellertid i vissa delar vara tillämplig även på behandling av uppgifter om juridiska personer (se avsnitt 9.1). Regeringen menar att Kustbevakningen även bör ha ett visst ansvar för uppgifter om juridiska personer, dvs. sådana uppgifter som inte utgör personuppgifter. Ansvaret innebär motsvarande skyldigheter som personuppgiftsansvaret i fråga om de krav som lagen ställer på behandling av uppgifter om juridiska personer. Dit hör att upp- gifterna endast får behandlas för tillåtna ändamål och ska gallras i rätt tid. Även ansvaret för att de krav som ställs upp för behandling av uppgifter i Kustbevakningens verksamhet uppfylls gäller för behandling av uppgif-

Prop. 2011/12:45

ter gentemot juridiska personer. Däremot bör bestämmelserna om enskil- Prop. 2011/12:45 das rättigheter inte vara tillämpliga, vilket innebär att Kustbevakningens

ansvar gentemot juridiska personer inte omfattar skyldighet att lämna information eller rätta uppgifter enligt personuppgiftslagen. Regeringens förslag vad gäller personuppgiftsansvar i denna del överensstämmer med vad som gäller för Tullverkets verksamhet (jfr lagen [2005:787] om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, lagen [2001:185] om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet och prop. 2004/05:164 s. 58). Tilläggas ska att någon bestämmelse om skyldighet att lämna information och rätta uppgifter inte kommer att gälla för polisens verksamhet, 1 kap. 3 § polisdatalagen (2010:361).

Personuppgiftsombud

Regleringen i 36 § andra stycket personuppgiftslagen ger myndigheten valfrihet när det gäller frågan om personuppgiftsombud ska utses. I fram- förallt Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet rör behandling- en av personuppgifter i stor utsträckning uppgifter som får anses integri- tetskänsliga, vilket gör det särskilt angeläget med den kontroll som kan utövas av ett personuppgiftsombud. Det är också viktigt att enskilda registrerade enkelt kan vända sig till rätt person hos myndigheterna bl.a. i frågor om information om behandlingen och om rättelse av felaktiga uppgifter. Regeringen föreslår att skyldigheten att utse ett personupp- giftsombud ska framgå direkt av den nya lagen. Det kan anmärkas att motsvarande reglering finns i lagen (2007:258) om behandling av per- sonuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst och lagen (2007:259) om behandling av person- uppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utveckl- ingsverksamhet (prop. 2006/07:46 s. 98) samt i polisdatalagen (2010:361), (prop. 2009/10:85 s. 93).

Personuppgiftsansvaret hos andra myndigheter som har direktåtkomst till uppgifter

Sveriges advokatsamfund har undrat om den föreslagna bestämmelsen
ska förstås så att mottagaren är personuppgiftsansvarig för de behand-
lingar där uppgifter genom direktåtkomst tas fram och överförs, eller om
uttalandet i lagmotiven – att den mottagande myndigheten är personupp-
giftsansvarig för den fortsatta behandlingen av uppgiften hos den myn-
digheten – förstås så att personuppgiftsansvaret går över först när uppgif-
ten är ”hos” den mottagande myndigheten. Advokatsamfundet föresprå-
kar den först nämnda tolkningen.
Den myndighet som samlar in och lagrar personuppgifter är endast
personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten själv utför.
För Kustbevakningens del föreslås detta regleras i 2 kap. 3 § i den nya
kustbevakningsdatalagen. Om samma uppgift lämnas ut till en annan
myndighet, genom direktåtkomst eller på annat sätt, blir den mottagande
myndigheten personuppgiftsansvarig för den fortsatta behandlingen av
uppgiften hos den myndigheten enligt respektive myndighets personupp-
giftsreglering. Insamling är också en form av behandling. Vid direktåt-	90
	90

komst blir den mottagande myndigheten således personuppgiftsansvarig Prop. 2011/12:45 vid det tillfälle myndigheten börjar behandla uppgifterna, exempelvis

genom framtagande och överföring. När uppgifter är tillgängliga genom direktåtkomst för olika myndigheter kan alltså personuppgiftsansvaret för samma uppgift ligga hos flera myndigheter. Var och en av dessa ansvarar då för den egna behandlingen. Den utlämnande myndigheten är dock alltid ansvarig för att direktåtkomst medges endast om villkoren för det är uppfyllda, dvs. att utlämnandet sker enligt föreskrifterna i myndighet- ens dataskyddsreglering.

9.6Behandling av uppgifter för handläggning

Regeringens förslag: Utöver för de särskilda ändamål som anges i lagen ska personuppgifter få behandlas i den operativa verksamheten om behandlingen är nödvändig för diarieföring eller om uppgifterna har lämnats i en anmälan eller liknande och behandlingen är nödvän- dig för handläggningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft

några särskilda synpunkter på förslaget. Riksarkivet anser att det är onö- digt att reglera att personuppgifter får behandlas om behandlingen är nödvändig för diarieföring. Regeringen har anfört att det implicit av tryckfrihetsförordningen framgår att allmänna handlingar ska bevaras, ordnas så att det går att hitta dem och vårdas så att de inte skingras. En explicit reglering av diarieföring medför osäkerhet om vad som gäller i t.ex. andra registerförfattningar där sådan reglering saknas. Det är vidare olämpligt att använda begreppet ’diarieföring’ eftersom regleringen i offentlighets- och sekretesslagen avser registrering även i andra register, databaser m.fl. än diarier. Riksarkivet föreslår att uttrycket ’anmälan eller liknande’ i föreslagen paragraf andra stycke ersätts med ’handling’.

Skälen för regeringens förslag: I följande avsnitt redovisas för vilka ändamål regeringen föreslår att personuppgifter ska få behandlas i Kust- bevakningens verksamhet. Bestämmelserna kommer att ge Kustbevak- ningen möjlighet att behandla uppgifter som behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller beivra brott. De kommer också att ge möjlighet att behandla personupp- gifter i bl.a. kontroll- och tillsynsverksamhet, räddningstjänst, samord- ning av civil sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation samt internationellt samarbete. Dessa ändamål täcker hela Kustbevakningens operativa verksamhet. De kommer dock inte med nödvändighet att ge stöd för behandling av alla de personuppgifter som kan komma in till Kustbevakningen i form av anmälningar, tips och meddelanden av olika slag. Kustbevakningen tar emot stora mängder av information av vitt skilda slag, ibland i elektronisk form. En del av denna information läm- nas vidare för åtgärder inom ramen för brottsbekämpande eller annan operativ verksamhet, men den kan inte alltid anses behövlig för sådan verksamhet. Behandlingen av uppgifterna kommer i sådana fall inte att ligga inom ramen för de primära ändamål som diskuteras i det följande.

De inkommande uppgifterna kan utgöra en del av en allmän handling i tryckfrihetsförordningens mening. Enligt 5 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller som huvudregel att allmänna handlingar som kommit in eller upprättats hos myndigheten ska registreras, dvs. diarieföras, så snart som möjligt. Syftet med bestämmelsen är bl.a. att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar. I 5 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen uppställs vissa minimikrav beträffande uppgifterna i ett register. När en handling registreras ska det av registret framgå (1) datum då handlingen kom in eller upprättades, (2) diarienummer eller annan beteckning handlingen fått vid registreringen,

(3) i förekommande fall från vem handlingen har kommit in eller till vem den har expedierats samt (4) i korthet vad handlingen rör. Utgångspunk- ten är att dessa uppgifter ska vara tillgängliga för allmänheten. Uppgif- terna under punkterna 3 och 4 får utelämnas eller särskiljas, om det be- hövs för att registret i övriga delar ska kunna företes för allmänheten.

Förutom skyldigheten att registrera allmänna handlingar gäller enligt 5 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223) att en myndighet ska se till att det är möjligt för enskilda att kontakta myndigheten med hjälp av bl.a. e-post och att svar kan lämnas på samma sätt.

När en personuppgift kommer in till en myndighet, t.ex. i ett e- postmeddelande, kan det många gånger vara svårt att avgöra för vilket ändamål, om något, som det finns behov av att behandla uppgiften. I den mån personuppgiften utgör en del av en allmän handling måste den ändå utan dröjsmål kunna behandlas för diarieföring. Därutöver måste myn- digheten alltid kunna leva upp till de krav på kommunikation med en- skilda som ställs i förvaltningslagen. Det måste alltså finnas en möjlighet att ta emot och diarieföra personuppgifter i elektronisk form, liksom att behandla dem i det ärende som handlingen föranleder, oavsett om myn- digheten anser att personuppgifterna behövs eller inte. En sådan bestäm- melse finns för polisens del i dess brottsbekämpande verksamhet, 2 kap. 9 § polisdatalagen, (prop. 2009/10:85 s. 111 f.). Även om Kustbevak- ningen mottar färre uppgifter av nu aktuellt slag än polisen bedömer regeringen att det finns ett behov av en uttrycklig bestämmelse som otve- tydigt klargör att myndigheten alltid i enlighet med offentlighets- och sekretesslagens regler får diarieföra allmänna handlingar och vidta såd- ana åtgärder som har nämnts i det föregående. För att motverka osäkerhet är det av vikt med enhetlig reglering i brottsbekämpande myndigheters verksamhet. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse införs av vilken det framgår att personuppgifter alltid ska få behandlas om behand- lingen är nödvändig för diarieföring. I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser regeringen också att personuppgifter alltid ska få behandlas om uppgifterna har lämnats i en anmälan eller liknande och behandlingen är nödvändig för handläggningen.

Avsikten är att samtliga framställningar till Kustbevakningen ska om- fattas av bestämmelsen, exempelvis även uppgifter lämnade vid telefon- samtal. Att som Riksarkivet föreslagit ersätta uttrycket ”anmälan eller liknande” med ”handling” skulle därmed inte vara ändamålsenligt.

Regeringen vill i sammanhanget framhålla att syftet med den nu aktu- ella ändamålsbestämmelsen inte är att möjliggöra behandling av person- uppgifter i Kustbevakningens verksamhet i sig. Det är i stället fråga om en särreglering som tar sikte på sådan behandling av personuppgifter som

Prop. 2011/12:45

inte ryms inom lagens ändamålsbestämmelser men som Kustbevakning- Prop. 2011/12:45 en ändå måste kunna utföra för att hantera inkommande handlingar m.m.

9.7Behandling av känsliga personuppgifter

Regeringens förslag: Uppgifter om en person ska inte få behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ur- sprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, med- lemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv (känsliga personuppgif- ter). Uppgifter om en person som behandlas på annan grund ska dock få kompletteras med känsliga personuppgifter, om det är absolut nöd- vändigt för syftet med behandlingen. Känsliga personuppgifter ska också få behandlas, om detta är nödvändigt för diarieföring eller om uppgifterna har lämnats till Kustbevakningen i en anmälan eller lik- nande och behandlingen är nödvändig för handläggningen.

Uppgifter som beskriver en persons utseende ska utformas på ett ob- jektivt sätt med respekt för människovärdet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser har tillstyrkt eller har inte

haft något att invända mot förslaget. Rikspolisstyrelsen har noterat att det i betänkandet Dataskydd vid europeiskt polisiärt och straffrättsligt sam- arbete (SOU 2011:20 s. 274) föreslås att begreppet ”absolut nödvändigt” ska införas i vissa myndigheters registerförfattningar, bl.a. i 2 kap. 10 § polisdatalagen (2010:361), vad gäller behandlingen av känsliga uppgifter vid dels diarieföring, dels då uppgifterna lämnats i ett ärende, en anmälan eller liknande och dels vid själva handläggningen. Om förslaget genom- förs bör det också i 2 kap. 7 § förslaget till kustbevakningsdatalag införas motsvarande tillägg.

Lunds universitet har, med hänvisning till sitt remissvar över betän- kandet Kustbevakningens personuppgiftsbehandling (SOU 2006:18), ifrågasatt om det är nödvändigt att ta med en bestämmelse om att perso- ners utseende ska beskrivas objektivt eftersom kravet på objektivitet bör avse alla uppgifter. Universitetet anser vidare att det inte är nödvändigt att invänta en samlad översyn för att utmönstra ordet ”ras”.

Skälen för regeringens förslag: I lagstiftning om behandling av per- sonuppgifter har känsliga personuppgifter en särställning. Enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204) är det i princip förbjudet att behandla känsliga personuppgifter utan enskildas samtycke. Med känsliga person- uppgifter avses uppgifter som avslöjar en persons ras eller etniska ur- sprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse eller med- lemskap i fackförening samt uppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Om sådana uppgifter måste behandlas i offentlig verksamhet utan samtycke, behövs det särskilda och avvikande bestämmelser för i vilka fall detta får göras.

I 9 § förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen finns en från personuppgiftslagen avvikande bestäm- melse om känsliga personuppgifter. Av bestämmelsen, som definierar känsliga personuppgifter på samma sätt som 13 § personuppgiftslagen,

framgår att om uppgifter om en person redan behandlas på annan grund, får dessa kompletteras med känsliga personuppgifter, om det är ound- gängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.

Enligt regeringens mening bör Kustbevakningen ha samma möjligheter som i dag att registrera och på annat sätt behandla känsliga personuppgif- ter i verksamheten. Regeringen föreslår därför, i likhet med promemo- rian, att det i den nya lagen ska finnas en bestämmelse av vilken framgår att uppgifter om en person inte ska få behandlas enbart på grund av vad som är känt om en persons ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv. Det innebär t.ex. att det inte är tillåtet att i Kustbevak- ningens verksamhet föra register över, eller på annat sätt göra anteck- ningar om, enskilda personer enbart på den grunden att de tillhör en viss etnisk grupp.

Såvitt avser begreppet ras vill regeringen särskilt framhålla följande. Riksdagen har uttalat att det inte finns någon vetenskaplig grund för att dela in människor i skilda raser och ur biologisk synpunkt följaktligen heller ingen grund för att använda ordet ras om människor. Användning- en av ordet ras i författningstexter riskerar enligt riksdagen att underblåsa fördomar. Riksdagen har dock, med anledning av ett krav i en motion, konstaterat att den inte har möjlighet att besluta att ordet ska utmönstras ur all lagstiftning, eftersom det så gott som uteslutande används i författ- ningar som grundas på internationella överenskommelser eller författ- ningar som genomför EU-direktiv (bet. 1997/98:KU29 s. 7). I proposit- ionen till den nya diskrimineringslagen (2008:567) bedömde regeringen att det tillgängliga utredningsunderlaget inte gav tillräckligt stöd för att ta bort begreppet ras ur alla författningar (prop. 2007/08:95 s. 120). Rege- ringen ansåg emellertid att bruket av begreppet i lagtexten skulle kunna ge legitimitet åt rasistiska föreställningar och kunna befästa ras som en existerande kategori. Det var därför inte önskvärt att använda begreppet i diskrimineringslagen. I propositionen En reformerad grundlag (prop. 2009/10:80) föreslog regeringen att begreppet ras utmönstras ur rege- ringsformen. Riksdagen har antagit förslaget (se avsnitt 4.1). I regerings- formen används i stället uttrycket ”etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande” (2 kap. 12 och 24 §§ regeringsformen). Med annat liknande förhållande avses främst sådana föreställningar om ras som omfattades av tidigare reglering (prop. 2009/10:80 s. 152).

Eftersom unionsrätten inte kräver att ett direktiv införlivas ordagrant i nationell rätt utan snarare att ändamålet med regleringen uppfylls, torde det i och för sig inte finnas något omedelbart hinder mot att utmönstra begreppet ras ur dataskyddsregleringen, om det ersätts med ett annat begrepp som har samma ändamål. Även om Lunds universitet anser att det inte är nödvändigt att invänta en samlad översyn för att utmönstra begreppet ras i detta sammanhang, anser regeringen emellertid att det inte är lämpligt att endast i detta specifika lagstiftningsärende utmönstra ordet ras och därmed ändra den vedertagna beskrivningen av känsliga personuppgifter, jfr t.ex. 13 § personuppgiftslagen och 11 § lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Det är dock regeringens avsikt att i ett annat sammanhang se över frågan huruvida ordet ras bör utmönstras ur all lagstiftning.

Prop. 2011/12:45

Regeringen föreslår vidare att det även fortsättningsvis bör finnas en möjlighet för Kustbevakningen att komplettera uppgifter med känsliga personuppgifter när det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen. Detta bör komma till uttryck i den nya lagen. På samma sätt som i 11 § lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbe- kämpande verksamhet och 2 kap. 10 § polisdatalagen bör dock ordet ”oundgängligen” ersättas med ”absolut”. Som exempel kan nämnas att en person är aktuell i ett ärende, t.ex. en förundersökning. Om det är absolut nödvändigt för handläggningen av ärendet får de övriga uppgif- terna i ärendet kompletteras med känsliga personuppgifter. Känsliga personuppgifter kan även förekomma i underrättelseverksamhet och verksamhet med gränskontroll. Skulle Kustbevakningen få ett tips från allmänheten om en person som troligen smugglar narkotika, måste natur- ligtvis anteckningar få föras om sådant som är nödvändigt för att under- lätta identifiering vid gränsen, t.ex. fysiska kännetecken och etniskt ur- sprung m.m. På samma sätt är det i den informationsbearbetning som äger rum i underrättelseverksamheten tillåtet att anteckna känsliga per- sonuppgifter om personer som på saklig grund kan antas utöva brottslig verksamhet, under förutsättning att de känsliga uppgifterna är nödvän- diga för att få fram den fullständiga underrättelseinformation som be- hövs.

Bestämmelsen om känsliga personuppgifter bör gälla oavsett för vilket ändamål uppgifterna behandlas. Regeringen föreslår emellertid undantag från begränsningen av behandling av känsliga personuppgifter när det gäller behandling som är nödvändig för diarieföring, eller om uppgifterna har lämnats till Kustbevakningen i en anmälan eller liknande och be- handlingen är nödvändig för handläggningen. Undantagen föranleds av Kustbevakningens behov av att alltid ha möjlighet att diarieföra och handlägga inkommande anmälningar och liknande skrivelser. Skälen för detta har utvecklats i avsnitt 9.6. Sådan behandling bör vara tillåten även i de fall där inkommande anmälningar innehåller känsliga personuppgif- ter. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.

Slutligen bör det enligt regeringens mening i lagtexten framhållas att uppgifter som beskriver en persons utseende ska utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet. Promemorian har lämnat ett mot- svarande förslag. Syftet är att förhindra att personer beskrivs i förkle- nande ordalag som kan anses kränkande för individen. Regeringen vill emellertid framhålla att denna bestämmelse inte får medföra att omskriv- ning sker av vad någon har uppgivit vid t.ex. ett förhör.

Regeringen instämmer i och för sig i vad Lunds universitet har anfört om kravet på att uppgifter om en persons utseende alltid ska utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet och att detta redan följer av regeringsformens krav på objektivitet och saklighet, ett krav som naturligtvis även gäller i fråga om andra uppgifter. Emellertid finns det enligt regeringens mening anledning att i detta sammanhang likväl särskilt betona vikten av att denna typ av uppgifter utformas på ett sätt som inte kan uppfattas som kränkande. Det finns också anledning att framhålla att en motsvarande bestämmelse finns i lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och i polisdata- lagen, varför det skulle kunna komma att framstå som märkligt och

Prop. 2011/12:45

öppna för tolkningar om inte motsvarande regel fördes in i den här före- Prop. 2011/12:45 slagna lagen.

Rikspolisstyrelsen aktualiserar frågan om införande av begreppet ”ab- solut nödvändigt”, vilket behandlas i ovannämnt betänkande SOU 2011:20. Förslagen i betänkandet bereds för närvarande i Regerings- kansliet. Regeringen kommer därför inte att behandla frågan ytterligare i detta lagstiftningsärende.

9.8Utlämnande på medium för automatiserad behandling

Regeringens förslag: Enstaka uppgifter ska få lämnas ut på ett me- dium för automatiserad behandling. I lagen ska vidare upplysas om att regeringen meddelar föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut på ett sådant medium även i andra fall.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har

inte haft något att invända mot förslaget. Sveriges advokatsamfund vill erinra om att beskrivningen av gränsen mellan direktåtkomst och utläm- nande på medium för automatiserad behandling är svårtolkad och har föranlett betydande hinder vid myndigheternas utveckling av system för elektroniskt informationsutbyte. Advokatsamfundet anför att ytterligare förtydliganden av denna gräns genom motivuttalanden skulle vara av stort värde. Advokatsamfundet undrar vidare hur föreslagen reglering i 2 kap. 8 § förhåller sig till regleringen i 3 kap. 3 § första stycket 3, där det ses som ett sekundärt ändamål att lämna uppgifter till en annan verksam- het inom Kustbevakningen.

Skälen för regeringens förslag: Begreppet direktåtkomst har ingen legaldefinition, men används i ett flertal regelverk som rör personupp- giftsbehandling. Det används för att beskriva formen för att lämna ut uppgifter på automatiserad väg. Den allmänt vedertagna innebörden av begreppet är att någon har direkt tillgång till någon annans register eller databaser och på egen hand kan söka efter information, dock utan att kunna påverka innehållet i registret eller databasen. Det brukar också anses innebära att den som är ansvarig för databasen eller registret inte har någon kontroll över vilka uppgifter mottagaren tar del av vid ett visst tillfälle (prop. 2004/05:164 s. 83). Det innebär alltså att den utlämnande myndigheten på förhand måste ta ställning till möjligheten att lämna ut alla uppgifter som kan komma att omfattas av direktåtkomsten, medan beslutet om överföring vid direktåtkomst i varje enskilt fall fattas av mottagaren. För annat elektroniskt utlämnande än genom direktåtkomst används begreppet utlämnande på medium för automatiserad behand- ling. Sådant utlämnande kan innebära t.ex. att elektronisk information överförs via e-post, genom utlämnande av uppgifter på cd-rom, DVD, USB-minne eller genom direkt överföring från ett datorsystem till ett annat via allmänna kommunikationsnät. Uttrycket elektronisk utläm- nande bör normalt användas som ett överordnat begrepp, som omfattar både direktåtkomst och utlämnande på medium för automatiserad be- handling (se SOU 2007:64 s. 160; jfr prop. 2008/09:96 s. 8). Frågor om

direktåtkomst behandlas i avsnitten 12.3 och 14.5. I detta avsnitt behand- las frågor om utlämnande på medium för automatiserad behandling.

Inte bara direktåtkomst utan även utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad behandling anses medföra särskilda risker från integritetssynpunkt. Sådant utlämnande innebär nämligen som regel att mottagaren kan bearbeta informationen, t.ex. genom att samköra den mot elektroniska uppgifter som har hämtats från andra informationskällor. Det ökar riskerna för att uppgifterna ska behandlas i strid med de grund- läggande kraven på dataskydd. Utlämnande i elektronisk form skapar också möjlighet för myndigheterna att inrätta rutiner som innefattar dag- liga överföringar av större mängder av uppgifter via t.ex. e-post. Även om direktåtkomst generellt får betraktas som den mest känsliga formen av elektroniskt utlämnande kan i vissa fall likartade risker föreligga vid andra former av elektroniskt utlämnande. Härvid vill regeringen fram- hålla följande. Utlämnande på medium för automatiserad behandling innebär som regel att informationen lämnas ut i elektronisk form på ett sådant sätt att mottagaren kan bearbeta informationen. Det betyder att elektroniskt tillhandahållande av uppgifter där mottagaren endast kan läsa informationen i myndighetens lokaler och inte bearbeta den, t.ex. genom en allmänhetens terminal, inte kan anses vara ett utlämnande på medium för automatiserad behandling. Vidare, för att inte möjligheterna att utnyttja datorteknik vid myndigheter ska inskränkas på ett orimligt sätt, bör det inte sättas upp onödiga hinder mot att e-post utnyttjas som ett sätt att vidarebefordra information som i dag ofta lämnas ut via tele- fon, telefax eller vanlig brevförsändelse. Det måste vara möjligt för tjäns- temän vid Kustbevakningen att kommunicera med andra myndigheter och enskilda samt utbyta information på elektronisk väg. I detta sam- manhang vill regeringen särskilt erinra om att uppgifter inte får lämnas ut vare sig elektroniskt eller på annat sätt utan föregående sekretesspröv- ning.

Regeringen konstaterar att den tekniska utvecklingen i praktiken har lett till att skillnaderna mellan direktåtkomst och utlämnande på medium för automatiserad behandling i vissa fall har blivit så liten att det ibland kan vara svårt att dra en gräns mellan dessa former av utlämnande. Detta är fallet framförallt när utlämnande av uppgifter sker på medium för automatiserad behandling av större mängder uppgifter med viss regel- bundenhet. Eftersom regeringen kommer att föreslå att lagen ska inne- hålla bestämmelser om direktåtkomst är det mot den bakgrunden natur- ligt att också möjligheten till utlämnande på medium för automatiserad behandling regleras. Så har även skett i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och polisdatala- gen (2010:361), av vilka framgår att enstaka uppgifter får lämnas ut på medium för automatiserad behandling och att regeringen får meddela föreskrifter om att utlämnande på sådant medium får ske även i andra fall. Regeringen gör här samma bedömning, nämligen att utlämnande av enstaka personuppgifter utan vidare bör få ske när detta i övrigt är möj- ligt enligt den föreslagna lagen, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och annan tillämplig lagstiftning. Mer omfattande utläm- nande ska endast tillåtas i den utsträckning som regeringen har föreskri- vit det. Bestämmelsen reglerar när utlämnande av personuppgifter får ske i elektronisk form enligt den nya lagen. Bestämmelsen tar däremot inte

Prop. 2011/12:45

sikte på hur det faktiska utlämnandet genomförs. Av följande avsnitt Prop. 2011/12:45 framgår att regeringen föreslår en reglering av direktåtkomst för andra

myndigheter till uppgifter som Kustbevakningen behandlar och att rege- ringen i vissa fall har utrymme att föreskriva om omfattningen av sådan åtkomst. Regeringen anser att motsvarande bör gälla i nu aktuellt avse- ende. Omfattningen och de närmare formerna för utlämnande av uppgif- ter på medium för automatiserad behandling till annan myndighet bör därför inte särregleras i lag. I stället har regeringen utrymme att före- skriva om detta. I förhållande till myndigheter som får medges direktåt- komst menar regeringen att det inte bör gälla några begränsningar i fråga om utlämnande på annat elektroniskt medium, med hänsyn till att lagen ska vara teknikneutral. Regeringen avser att i förordning meddela före- skrifter om detta. Eftersom föreskrifter om myndighetens behandling av personuppgifter får meddelas av regeringen med stöd av den restkompe- tens enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen – i den utsträck- ning föreskrifterna inte faller in under tillämpningsområdet för 2 kap. 6 § regeringsformen – bör i lagen tas in en upplysning om att regeringen meddelar sådana föreskrifter som avses här.

Begreppet ”enstaka” kan innebära vissa gränsdragningsproblem när det gäller att avgöra hur omfattande ett utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling egentligen får vara. Regeringen finner emellertid inte att det är möjligt att i lagtext närmare ange innebörden av begreppet enstaka. I sammanhanget bör dock följande påpekas. Ordet enstaka i har i den här aktuella lagtexten en något annan innebörd än i vanligt språkbruk. När personuppgifter förekommer i en eller ett fåtal handlingar är föreslagen bestämmelse inte avsedd att utgöra ett hinder mot att handlingarna lämnas ut genom t.ex. ett e-postmeddelande. Det förhållandet att en handling, t.ex. en lista över telefonnummer, innehåller ett större antal personuppgifter hindrar inte att handlingen lämnas ut med stöd av föreslagen paragraf (jfr prop. 2009/10:85 s. 333). Den är också avsedd att ge stöd för utlämnande av t.ex. ett ärende eller delar av ett ärende där personuppgifter förekommer (jfr prop. 2006/07:46 s. 124).

9.9Grundläggande krav på behandlingen

Regeringens förslag: Personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det klart framgår om behandlingen rör brottsbekämpning eller an- nan operativ verksamhet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Promemo- rians förslag till lagtext är dock något annorlunda utformad.

Remissinstanserna: Kustbevakningen instämmer i bedömningen att personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det klart framgår om behandlingen sker med stöd av bestämmelserna för den brottsbekäm- pande verksamheten eller för annan operativ verksamhet. Kustbevak- ningen, liksom Havs- och vattenmyndigheten, anför att det viktiga bör vara att det hela tiden framgår med stöd av vilka bestämmelser behand- lingen sker – för den brottsbekämpande verksamheten eller för annan operativ verksamhet – och att det går att kontrollera i efterhand, inte att

uppgifterna ska vara uppdelade i olika informationssamlingar. Övriga Prop. 2011/12:45 remissinstanser har inte yttrat sig i frågan.

Skälen för regeringens förslag: I förordningen (2003:188) om be- handling av personuppgifter inom Kustbevakningen finns reglerat att personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det klart framgår med stöd av vilka bestämmelser behandlingen sker. Regeringen anser att en motsvarande bestämmelse bör införas i den nya kustbevakningsdata- lagen. Bestämmelsen bör dock formuleras på det sätt Lagrådet föreslagit, vilket innebär att den blir än mer lättläst än förslaget i lagrådsremissen. Som Kustbevakningen och Havs- och vattenmyndigheten konstaterat ska det vid varje behandling av personuppgifter således framgå om behand- lingen rör brottsbekämpning eller annan operativ verksamhet. Det ska i efterhand gå att kontrollera att behandlingen har skett i enlighet med de ändamål som lagen medger. På så sätt upprätthålls skyddet för den per- sonliga integriteten.

10Behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten

10.1Ändamål för behandlingen

Regeringens förslag: I lagen ska det anges för vilka ändamål behand- ling av personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samhet får ske. Ändamålen ska delas in i primära ändamål och sekun- dära ändamål. De primära ändamålen avser behandling av personupp- gifter för att tillgodose de behov som finns i Kustbevakningens brotts- bekämpande verksamhet. Dessa ändamål ska vara uttömmande an- givna i lagen.

De sekundära ändamålen ska avse behandling för olika typer av till- handahållande av personuppgifter. I fråga om behandling av person- uppgifter för andra sekundära ändamål än de i lagen angivna ska den s.k. finalitetsprincipen tillämpas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Migrationsverket finner att det är en bra lösning

att föreslagen lag anger för vilka primära och sekundära ändamål som behandling får ske av personuppgifter, men anser det begränsande att uttömmande ange vilka primära ändamål som finns för behandling av personuppgifter inom brottsbekämpande verksamhet. Enligt verket skulle en lösning kunna vara att även tillämpa finalitetsprincipen för de primära ändamålen.

Datainspektionen ifrågasätter, liksom inspektionen gjorde vid förslaget till polisdatalag, om bestämmelserna om ändamål uppfyller kraven på att personuppgifter endast får samlas in för specifika ändamål och att per- sonuppgifterna därefter inte får användas på ett sätt som är oförenligt med insamlingsändamålet. Detta gör sig enligt inspektionen särskilt starkt gällande mot bakgrund av att uppgifter relativt obegränsat kan

komma att flöda mellan Kustbevakningens brottsbekämpande verksam- Prop. 2011/12:45 het och annan operativ verksamhet.

Sveriges advokatsamfund noterar att den s.k. finalitetsprincipen kom- mer till uttryck både i 2 kap. 2 § första stycket 3 och i 3 kap. 4 § samt 5 kap. 2 §, och undrar om avsikten med denna dubbelreglering är att in- skränka tillämpningsområdet för finalitetsprincipen – inte bara till se- kundära ändamål utan även till ”enskilda fall”.

Övriga remissinstanser har tillstyrkt eller har inget att invända mot för- slaget.

Skäl för regeringens förslag

Ändamålsbestämmelserna bör ge utrymme för Kustbevakningen att bed- riva brottsbekämpande verksamhet med modern teknik

Den nya lagen ska vara tillämplig i all Kustbevakningens operativa verk- samhet, bl.a. den brottsbekämpande. I den verksamheten förekommer personuppgiftsbehandling av vitt skilda slag. Det handlar t.ex. om sed- vanligt kontorsarbete som tidigare inte innebar behandling av person- uppgifter, men som gör det med dagens ordbehandlingsteknik. Enligt regeringens mening är det självklart att föreslagen kustbevakningsdatalag bör utformas så att den ger Kustbevakningen samma möjligheter som andra myndigheter att använda modern teknik för att upprätta vanliga dokument, göra löpande noteringar i arbetet m.m. Sådant teknikutnytt- jande innefattar inte i sig några påtagliga integritetsrisker.

När det emellertid kommer till kvalificerad personuppgiftsbehandling, t.ex. i form av uppbyggandet och förandet av stora uppgiftssamlingar som är tillgängliga för ett flertal personer, uppstår större risker för in- trång i den personliga integriteten. Lagen behöver därför även utformas på ett sådant sätt att den möter behovet av att kunna värna den enskildes integritet.

För att tillgodose båda dessa intressen föreslår regeringen, vid utform- ningen av de förslag som nu lämnas gällande personuppgiftsbehandling- en som bör få ske i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet, att ett antal begränsande regler sätts upp. Reglerna föreslås utformas efter hur integritetskänsliga uppgifterna bedöms vara. Samma sorts lösning har föreslagits i promemorian. I följande avsnitt föreslås att bestämmelserna om personuppgiftsbehandling ska göra skillnad mellan å ena sidan sådan behandling som avser uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i den brottsbekämpande verksamheten och å andra sidan annan behandling i denna verksamhet. Vid behandling av det förra slaget bör det gälla särskilda bestämmelser som kan minimera de integritetsrisker som mera kvalificerad personuppgiftsbehandling kan ge upphov till.

Lagrådet har ansett att lagrådsremissens förslag i 3 kap. 1 § kan utgå för det fall föreslagna kapitelrubriker justeras i enlighet med Lagrådets förslag (se bilaga 10). Då paragrafen syftar till att skapa en bättre över- blick av regleringen och underlätta tillgängligheten finns det emellertid, enligt regeringens mening, ändå skäl att behålla paragrafen.

100

Personuppgiftslagens regler om ändamål	Prop. 2011/12:45
Bestämmelser om för vilka ändamål uppgifter får behandlas har en cen-
tral roll i registerförfattningar. Genom ändamålen sätts ramen för vilken
behandling som är tillåten. Det följer av centrala dataskyddsprinciper att
uppgifter endast får samlas in för specifika och legitima ändamål och att
insamlade uppgifter inte får behandlas för något ändamål som är ofören-
ligt med det ursprungliga ändamålet. Dessa principer kommer till uttryck
bl.a. i artikel 6.1 a i dataskyddsdirektivet och artikel 3 i dataskyddsram-
beslutet. Artikeln i dataskyddsdirektivet har genomförts i svensk rätt
genom 9 § första stycket c) och d) personuppgiftslagen (1998:204).
I fråga om efterföljande behandling sägs i 9 § andra stycket person-
uppgiftslagen att en behandling av personuppgifter för historiska, statist-
iska eller vetenskapliga ändamål inte ska anses som oförenlig med de
ändamål för vilka uppgifterna samlades in. I de fall där en tilltänkt be-
handling inte omfattas av de ursprungliga ändamålen måste det i princip
prövas om ändamålet med den senare behandlingen är oförenligt med de
ursprungliga ändamålen. Detta följer av den s.k. finalitetsprincipen, som
uttrycks i 9 § första stycket d) personuppgiftslagen.
Datalagskommittén uttalade i betänkandet Integritet – Offentlighet –
informationsteknik (SOU 1997:39 s. 351) att vad som är oförenligt med
de ursprungliga ändamålen får bestämmas genom praxis och de mer
preciserade regler som regeringen och Datainspektionen kan utfärda.
Den nya lagens ändamålsreglering i Kustbevakningens brotts-
bekämpande verksamhet och finalitetsprincipen
Utgångspunkten i den nya lagen är att personuppgifter får behandlas
enbart för vissa berättigade, angivna ändamål. Därmed kan användningen
och spridningen av uppgifterna begränsas. Frågan är då hur ändamålsreg-
leringen bör utformas.
Det är vanligt att man i registerförfattningar delar upp ändamålen i
primära och sekundära. De primära ändamålen är utformade för att till-
godose den behandling som behövs i de berörda myndigheternas egna
verksamheter. De sekundära ändamålen reglerar i vilken utsträckning
uppgifter som samlats in för något primärt ändamål, får behandlas för att
lämnas ut till enskilda eller till andra myndigheter i syfte att tillgodose
deras behov. För Kustbevakningens del kan det vara fråga om att uppgif-
ter i den brottsbekämpande verksamheten kan behöva användas i myn-
dighetens andra verksamheter eller att uppgifterna behövs i verksamhet
som någon annan myndighet bedriver. Däremot gäller, utan att det ut-
tryckligen anges i lagen, att uppgifter alltid får behandlas för att lämnas
ut enligt bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (jfr 8 § per-
sonuppgiftslagen).
Det finns flera olika möjligheter att utforma ändamålsregleringen i re-
gisterförfattningar. Det går dock att urskilja två principiellt olika sätt. Det
ena innebär att man i lagen anger att uppgifter får samlas in enbart för
vissa angivna ändamål och att senare behandling inte får ske för något
ändamål som är oförenligt med det i lagen angivna ändamålet (jfr finali-
tetsprincipen). I flertalet registerlagar är ändamålsbestämmelserna utfor-
made på detta sätt. Så är bl.a. fallet med förordningen (2003:188) om	101
	101

behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen eftersom förord- ningen gäller utöver personuppgiftslagens regler där finalitetsprincipen återfinns (9 § c–d).

Det andra sättet är att i lagen uttömmande ange de ändamål för vilka behandling får ske, vare sig det är fråga om insamling av uppgifter eller efterföljande behandling. Som ett exempel på en sådan lösning kan näm- nas lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbe- kämpande verksamhet (7–9 §§).

Promemorian har föreslagit att personuppgifter ska få samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och att senare vidarebehandling av uppgifterna endast får ske om det är förenligt med insamlingsändamålet. Promemorian har vidare bedömt att den föreslagna lagen tillsammans med finalitetsprincipen i personuppgiftslagen och be- stämmelserna i sekretesslagstiftningen sammantaget utgör en tillräcklig reglering av för vilka ändamål uppgifter får behandlas och i övrigt läm- nas ut till andra. På så sätt undviks att lagstiftningen i onödan tyngs ge- nom en lång uppräkning av samtliga ändamål för vilka Kustbevakningen kan komma att behöva utbyta uppgifter med andra myndigheter och vilka dessa myndigheter är.

Regeringen konstaterar att en utgångspunkt för den här föreslagna lag- stiftningen bör vara att tillåtna ändamål anges så tydligt och fullständigt som möjligt. Regeringen anser därför att de primära ändamålen för Kust- bevakningens brottsbekämpande verksamhet bör anges uttömmande. Migrationsverkets förslag om tillämpning av finalitetsprincipen även för de primära ändamålen skulle enligt regeringens mening inte leda till den tydlighet och förutsebarhet som eftersträvas. I avsnitt 10.2 utvecklar regeringen vilka dessa primära ändamål bör vara.

En svårare fråga är om även de sekundära ändamålen, som syftar till att beskriva för vilka ändamål uppgifter får tillhandahållas andra, bör anges uttömmande. Det kan finnas fördelar med en sådan reglering. Lagstifta- ren kan därmed sägas en gång för alla ha bestämt i vilken utsträckning uppgifter ska få behandlas för att spridas till andra. Under förutsättning att ändamålen är tydligt avgränsade står det genom en sådan reglering klart både för tillämpare och andra vilken personuppgiftsbehandling som får förekomma med stöd av den aktuella lagen.

I förarbetena till flera registerlagar har regeringen emellertid gjort be- dömningen att det inte är möjligt att i en lag om personuppgiftsbehand- ling på ett tillräckligt preciserat sätt ange alla de situationer där utläm- nande av uppgifter kan komma att aktualiseras. Regeringen konstaterar att så även är fallet vad avser Kustbevakningens verksamhet, som både är varierad och under utveckling, bl.a. vad avser det brottsbekämpande området. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att de sekundära än- damålen för personuppgiftsbehandling i Kustbevakningens brottsbekäm- pande verksamhet inte anges uttömmande i lagen. Detta överensstämmer dels med den reglering som gäller i dag för Kustbevakningens person- uppgiftsbehandling, dels med den nya polisdatalagen. I avsnitt 10.3 be- handlas de sekundära ändamålen.

I anledning av vad som ovan föreslagits bör följande framhållas. Den hänvisning till 9 § första stycket c) och d) personuppgiftslagen som före- slås införas i den nya lagen (se avsnitt 9.3) innebär att personuppgifter endast får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade,

Prop. 2011/12:45

102

ändamål och att insamlade uppgifter inte får behandlas för ändamål som är oförenliga med det ursprungliga ändamålet. En av Kustbevakningens uppgifter är att bedriva sjöövervakning i vilket ingår att ansvara för eller bistå andra myndigheter med bl.a. övervakning och brottsbekämpande verksamhet. Har personuppgifter samlats in för att utreda ett visst brott kan det enligt regeringens mening generellt sett – mot bakgrund av Kust- bevakningens övergripande uppgift på området – inte anses vara ofören- ligt med det ursprungliga ändamålet att behandla samma uppgifter för att utreda annat brott eller bekämpa brottslig verksamhet. En grundtanke med förslaget är således att det inom Kustbevakningen bör vara tillåtet att använda sig av uppgifter som samlats in för ett visst brottsbekäm- pande ändamål för ett annat sådant ändamål. Under sistnämnda förutsätt- ning bör vidarebehandling också få ske om det behövs för brottsbekäm- pande ändamål hos andra myndigheter eller för vissa andra sekundära ändamål som kan förutses och som anses förenliga med finalitetsprinci- pen. Genom att ange de primära och sekundära ändamålen i lagförslaget anses vidarebehandling för dessa ändamål vara förenliga med den s.k. finalitetsprincipen.

Som tidigare nämnts bör enligt regeringens mening de primära ända- målen anges uttömmande i den här föreslagna lagen. När det gäller de sekundära ändamålen bör dessa uttryckas så preciserat och fullständigt som möjligt. Regeringen anser dock att det även är nödvändigt för Kust- bevakningen att i vissa fall kunna behandla information för andra sekun- dära ändamål än de som anges i lagförslaget, under förutsättning att det i det enskilda fallet inte kan anses vara oförenligt med insamlingsändamå- let att lämna ut uppgifterna.

Förutom att behandlingen ska vara förenlig med insamlingsändamålet ska det också vara nödvändigt att tillhandahålla informationen, vilket begränsar utrymmet för behandling ytterligare. I syfte att åstadkomma ett fullgott integritetsskydd kompletteras ändamålsregleringen dessutom med andra bestämmelser som sätter gränser för behandlingen, t.ex. be- stämmelser om tillgång till uppgifter och sökbegränsningar. Härigenom begränsas de risker som Datainspektionen pekat på ifråga om att uppgif- ter skulle kunna hanteras obegränsat mellan Kustbevakningens brottsbe- kämpande och övriga operativa verksamhet. I den nya lagen finns det vidare en uttrycklig bestämmelse som anger att om det vid personupp- giftsbehandling uppstår misstanke om brott eller brottslig verksamhet ska reglerna som rör den brottsbekämpande verksamheten tillämpas. Det ankommer på Kustbevakningen att genom utbildning och riktlinjer skapa system för att bestämmelsen efterlevs. En närmare redogörelse för be- stämmelsen kommer att lämnas nedan.

Bestämmelserna om ändamål för behandling av personuppgifter bör inte få hindra rationella rutiner för diarieföring och ärendehantering. Det har föranlett särskilda överväganden som redovisats i avsnitt 9.6.

I 8 § första stycket personuppgiftslagen finns en upplysning om att be- stämmelserna i personuppgiftslagen inte ska tillämpas i den utsträckning det skulle inskränka skyldigheten enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lämna ut personuppgifter. Detta ska även gälla vid behandling av personuppgifter hos Kustbevakningen. Bestämmelser i grundlag tar över bestämmelser i vanlig lag. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser har därför företräde framför bestämmelserna i den nya lag som regeringen

Prop. 2011/12:45

103

föreslår. Behandling av personuppgifter kommer därmed alltid att vara Prop. 2011/12:45 tillåten för att uppfylla de krav som offentlighetsprincipen ställer. Det-

samma gäller för den övriga lagstiftningen om personuppgiftsbehandling som finns i Sverige.

Frågan om hur de primära och sekundära ändamålen ska utformas för uppgifter som behandlas i Kustbevakningens verksamhet med sjööver- vakning, räddningstjänst m.m. kommer att behandlas i avsnitt 14.

10.2Primära ändamål för personuppgiftsbehandling

10.2.1Förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet

Regeringens förslag: Personuppgifter ska få behandlas i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet om det behövs för att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller har inget att invända mot försla-

get.
Skälen för regeringens förslag
Generella begränsningar för all behandling?
I avsnitt 10.1 har regeringen tagit ställning till vilka allmänna utgångs-
punkter som bör läggas till grund för utformningen av ändamålsbestäm-
melserna för behandling av uppgifter i den brottsbekämpande verksam-
heten i den nya lagen. Mot bakgrund av dessa allmänna utgångspunkter
har regeringen att i detta avsnitt ta ställning till i vilken utsträckning
behandling av personuppgifter ska få ske inom ramen för den brottsbe-
kämpande verksamhet som inte avser utredandet eller beivrandet av ett
konkret begånget brott, utan i stället att avslöja om viss brottslighet har
förekommit, pågår eller kan förutses, dvs. underrättelseverksamhet. Syf-
tet med sådan verksamhet är i huvudsak att ta fram underlag för vilken
inriktning den brottsbekämpande verksamheten ska ha eller för att initi-
era konkreta brottsutredningar. I begreppet förhindra eller upptäcka
brottslig verksamhet innefattas således all egentlig brottsbekämpande
verksamhet inom Kustbevakningen som inte direkt kan knytas till en
konkret brottsutredning. Med brottsutredning avses då det arbete som
utförs i eller i anslutning till en förundersökning (jfr 3 § polisdatalagen
[1998:622], 2 § första stycket lagen [1999:90] om behandling av person-
uppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar och 2 § första
stycket i den numera upphävda lagen [2001:85] om behandling av per-
sonuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet).
Å ena sidan måste Kustbevakningen för att kunna bedriva ett fram-
gångsrikt brottsförebyggande arbete få behandla uppgifter om personer
som inte är misstänkta för något konkret brott men väl för att ha utövat
eller ta del i pågående eller planerad brottslig verksamhet. Å andra sidan
skulle en möjlighet att utan någon närmare begränsning behandla per-
sonuppgifter som inte har samband med något konkret brott öppna vägen	104
	104

för en mycket omfattande behandling av personuppgifter med betydande Prop. 2011/12:45 risker för intrång i den personliga integriteten.

Regeringen föreslår, i enlighet med de grundläggande överväganden som har redovisats i avsnitt 9.2, att det bör gälla olika regler för behand- ling av personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga i den brottsbekämpande verksamheten och annan behandling. Förslagen om vad som ska gälla för de gemensamt tillgängliga uppgifterna i denna verksamhet redovisas i avsnitt 11. Regeringen vill påpeka att den allra största delen av Kustbevakningens personuppgiftsbehandling inom det brottsbekämpande området kommer att omfattas av reglerna för behand- ling av gemensamt tillgängliga uppgifter. Här ska alltså särskilda regler gälla. För övrig behandling som behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet är det däremot tillräckligt från integritets- synpunkt att grundläggande dataskyddsbestämmelser gäller. Regeringen har gjort motsvarande bedömning när det gäller behandlingen av person- uppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet (prop. 2009/10:85 s. 103).

Utformningen av ändamålsbestämmelsen

Enligt 4 § förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen får personuppgifter behandlas om det är nödvän- digt för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott som Kustbevakningen enligt lag eller förordning har som uppgift att ingripa mot.

Som nyss har nämnts användes begreppet underrättelseverksamhet i den numera upphävda lagen om behandling av personuppgifter i Tullver- kets brottsbekämpande verksamhet. Begreppet fördes dock inte över till den nuvarande lagen med samma ämne. Lagen (2005:787) om behand- ling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet innehåller i stället en bestämmelse om behandling av personuppgifter för ändamålet att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Regeringen föreslår, i likhet med promemorian, att samma principiella lösning bör väljas för Kustbevakningens del. Av den nya lagen bör alltså framgå att person- uppgifter får behandlas för att förebygga, förhindra eller upptäcka brotts- lig verksamhet. Regeringen har i avsnitt 9.1 föreslagit att dessa ändamål även ska avse uppgiftsbehandling som rör juridiska personer. Såväl be- handling av mera rutinmässig karaktär, t.ex. ordbehandling, som behand- ling av mera kvalificerat slag kommer att omfattas av bestämmelsen.

Utanför ändamålet faller behandling av uppgifter dels när det ”finns anledning att anta att ett brott har förövats” och en förundersökning ska inledas enligt 23 kap. rättegångsbalken, dels när ett konkret brott har begåtts och åtal kan ske utan förundersökning genom ett förenklat förfa- rande enligt 23 kap. 22 § rättegångsbalken. Detta gäller även när ett brott beivras med stöd av 48 kap. rättegångsbalken utan att åtal väcks. I sådana fall får uppgifter i stället behandlas med stöd av ändamålet att utreda eller beivra visst brott, se nästa avsnitt.

105

10.2.2Utreda och beivra brott

Regeringens förslag: Personuppgifter ska få behandlas i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet om det behövs för att utreda eller beivra brott.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller har inget att invända mot försla-

get.

Skälen för regeringens förslag: Att utreda och beivra brott är en av Kustbevakningens uppgifter. Arbetet sker framförallt inom ramen för förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken som Kustbevakningen kan bedriva med stöd av t.ex. lagen (1980:424) om åtgärder mot förore- ning från fartyg eller lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevak- ningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott. Vidare kan det handla om situationer när Kustbevakningen medverkar i förundersökning med stöd av t.ex. 7 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Åtgärder som därvid vidtas av Kustbevakning- en kan avse spaning, förhör, informationsbearbetning och olika former av beslutsfattande, bl.a. tvångsmedelsanvändning. Närmast handlar det om beslag för att säkra bevisning eller förverkande. Till uppgiften att utreda och beivra brott hör också sådant arbete som sker inom ramen för förenk- lade förfaranden vilka kan mynna ut i utfärdande av föreläggande av ordningsbot.

I arbetet med att utreda eller beivra visst brott innefattas också sådana åtgärder som vidtas med stöd av 1 och 2 §§ lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning och 23 kap. 3 § tredje stycket och 8 § rättegångsbalken innan förundersökning har inletts samt andra åtgär- der som vidtas i syfte att samla in underlag för beslut om huruvida förun- dersökning ska inledas eller inte, s.k. förutredning.

Vad som skiljer arbetet med att utreda och beivra brott från arbetet att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet är att arbetet i det förra fallet utförs med anledning av att ett konkret brott har eller misstänks har begåtts, medan arbetet i det senare fallet utförs med anled- ning av misstankar om begången, pågående eller planerad brottslig verk- samhet som inte kan konkretiseras eller allmänna misstankar om framtida brott. När det kommer till att avgöra om ett konkret brott har eller miss- tänks har begåtts saknar det betydelse om förundersökning har hunnit inledas eller inte eller om ett brott utreds i förenklad form.

Enligt regeringens mening är det självklart att personuppgifter måste få behandlas inom ramen för arbetet med att utreda och beivra brott. En förutsättning måste emellertid vara att behandlingen behövs för något av dessa ändamål. Inom ramen för ändamålet att utreda eller beivra visst brott bör, förutom uppgifter om den misstänkte, behandling av uppgifter om andra personer tillåtas om det har betydelse för ärendet. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter om målsägande, vittnen och andra som på olika sätt berörs av brottsutredningen.

Regeringen har i avsnitt 9.1 föreslagit att dessa ändamål även ska avse uppgiftsbehandling som rör juridiska personer. I övrigt bör, på samma sätt som regeringen har föreslagit i föregående avsnitt i fråga om person- uppgiftsbehandling för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig

Prop. 2011/12:45

106

verksamhet, endast de grundläggande bestämmelserna i den nya lagen Prop. 2011/12:45 vara tillämpliga så länge uppgifterna inte görs gemensamt tillgängliga, på

motsvarande sätt som ska gälla för polisens del enligt polisdatalagen (2010:361) (prop. 2009/10:85 s. 124 f.).

10.2.3Internationellt samarbete

Regeringens förslag: Personuppgifter ska få behandlas i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet om detta behövs för att full- göra ett internationellt åtagande.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Lunds universitet menar att när uppgifter får an-
vändas för att uppfylla Sveriges internationella förpliktelser bör det,
liksom för den nationella användningen, finnas en koppling till brotts-
förebyggande verksamhet. Övriga remissinstanser har inte haft några
synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 15 § förordningen (2007:853)
med instruktion för Kustbevakningen ska Kustbevakningen medverka i
internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämp-
ning till sjöss, annan sjöövervakning och miljöräddningstjänst. Kustbe-
vakningen ska vidare samverka med andra myndigheter för att främja
svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsom-
råde.
Med ökad internationalisering och större rörlighet för såväl personer
och kapital som varor och tjänster över nationsgränserna följer större
krav på samarbete över gränserna. Det gäller såväl i Kustbevakningens
miljöräddningstjänst och kontroll- och tillsynsverksamhet som i den
brottsbekämpande verksamheten. Det brottsbekämpande samarbetet reg-
leras i stor utsträckning genom olika internationella överenskommelser,
både multilaterala och bilaterala. Härvid menar regeringen att en given
utgångspunkt är att Sverige på bästa sätt ska kunna fullgöra sina internat-
ionella åtaganden i fråga om sådant samarbete över gränserna. Med in-
ternationella åtaganden avses här folkrättsligt bindande förpliktelser.
Sådana åtaganden kan avse samarbete med en utländsk myndighet eller
med en mellanfolklig organisation. Regeringen konstaterar att detta är en
anledning till att det finns ett behov av en särskild ändamålsbestämmelse
som ger stöd för sådan behandling av personuppgifter som sker inom
ramen för det internationella samarbetet.
Kustbevakningens internationella samarbete på det brottsbekämpande
området regleras i flera författningar som också omfattar andra myndig-
heters internationella samarbete på området, bl.a. lagen om internationellt
polisiärt samarbete, lagen om internationellt tullsamarbete, lagen om
överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och
lagen om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar.
Dessa lagar tar huvudsakligen sikte på brottsbekämpande samarbete över
gränserna. För att fullgöra bindande åtaganden om sådant samarbete
måste Kustbevakningen kunna behandla personuppgifter i den utsträck-
ning som den konkreta arbetsuppgiften kräver det och med hjälp av mo-
dern teknik. Tilläggas bör att det som regleras i nyssnämnda författningar	107

är främst vilken typ av samarbete som ska förekomma. Hur samarbetet Prop. 2011/12:45 ska ske ägnas mindre utrymme.

Lagar som reglerar rättslig hjälp, bl.a. lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, lagen om utlämning för brott, lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge och lagen om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut, bygger också på folkrättsligt bindande överenskommelser. Indirekt ställs samma krav på behandling av personuppgifter vid rättslig hjälp som vid polisiärt samarbete över gränserna. Enligt den svenska regleringen är det åklagare som ger rättslig hjälp, men i det praktiska utredningsarbetet och vid verk- ställighet av tvångsmedel anlitar åklagaren i regel biträde av polisen på samma sätt som i en svensk brottsutredning. Åklagaren kan också anlita biträde av Kustbevakningen om det är lämpligare med hänsyn till brottets karaktär. Det innebär att Kustbevakningen i princip måste kunna be- handla personuppgifter i ett ärende om rättslig hjälp i samma utsträck- ning som i en förundersökning.

Detta innebär att regeringen bedömer att det krävs en bestämmelse som medger behandling av personuppgifter för att fullgöra internationella åtaganden i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Lunds universitet har föreslagit att det ifråga om de internationella förpliktelser- na ska finnas en koppling till brottsförebyggande verksamhet. Regering- en anser emellertid inte att någon ytterligare hänvisning behövs.

Den behandling som åsyftas kan bestå i insamlande av skriftligt material, sammanställningar av förhörsutsagor, kontroll i register eller annat. I vissa fall kan det vara fråga om personuppgiftsbehandling som sträcker sig över en längre tid.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att den nya lagen ska innehålla en särskild ändamålsbestämmelse som ger stöd för sådan behandling av personuppgifter. Ändamålet ska även vara tillämpligt vid behandling av uppgifter som rör juridiska personer (se avsnitt 9.1). I detta sammanhang bör vidare följande förtydligas. En del av samarbetet över gränserna äger rum som ett led i en utredning eller lagföring av svensk brottslighet, t.ex. när en svensk myndighet begär rättslig hjälp i en annan stat. Behandling- en av personuppgifter sker då med stöd av det primära ändamålet att utreda och beivra brott.

10.3Sekundära ändamål för personuppgiftsbehandling

10.3.1Behandling av uppgifter för att tillhandahålla information till andra

Regeringens förslag: Personuppgifter som behandlas i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet ska också få behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1.brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen, polismyn- digheterna, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket,

2.brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mel- lanfolklig organisation,

3. annan verksamhet hos Kustbevakningen för	108

a)utredning och beslut i ärenden som rör vattenföroreningsavgift,

b)tillsyn och kontroll enligt lag eller förordning,

4. en annan myndighets verksamhet

a)om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bi- stå myndigheten med viss uppgift, eller

b)om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver- skridande samverkan mot brott.

Personuppgifter som behandlas enligt de primära ändamålen ska även få behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla informat- ion till riksdagen och regeringen samt till annan, om skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning.

För att tillhandahålla information för andra ändamål än de ovan upp- räknade får behandling ske endast om det nya ändamålet i det enskilda fallet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samla- des in.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har

inget att invända mot förslaget. Kustbevakningen föreslår ett tillägg till de sekundära ändamålen, en ny bestämmelse om räddningstjänst, ef- tersom Kustbevakningen har behov av att lämna ut uppgifter från den brottsbekämpande verksamheten till den del av verksamheten där rädd- ningstjänst bedrivs. Enligt Kustbevakningens mening bör förslaget även kompletteras med motsvarande bestämmelse som finns i polisdatalagen om möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter för polisen att få behandla uppgifter för att tillhandahålla information om efterlysta perso- ner och för att tillhandahållas konkursförvaltare, vilket också kan aktuali- seras i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Havs- och vattenmyndigheten anser att gränsdragningen mellan be- handling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten och den övriga operativa verksamheten i praktiken är diffus, särskilt vad gäller tillsyns- och kontrollverksamheten. Myndigheten menar att det finns anledning att analysera gränsdragningen mellan de två verksam- hetsområdena och ange utgångspunkter för bedömningen för att undvika tillämpningsproblem.

Sveriges advokatsamfund ställer sig frågande till att ett ”utlämnande” mellan verksamhetsgrenar ska regleras som ett sekundärt ändamål, trots att självständiga verksamhetsgrenar inte anses föreligga inom Kustbe- vakningen. I huvudsak synes samma befattningshavare bli berörda, som ska behandla uppgifter direkt enligt ett primärt ändamål, eller ”få ut” uppgifter enligt ett sekundärt ändamål. En synnerligen strikt avgränsning av de primära ändamålsbegränsningarna bryts igenom av användning inom myndigheten, genom att beteckna den som ett externt ändamål.

Skälen för regeringens förslag

Allmänna utgångspunkter

I avsnitt 10.2 har regeringen lämnat förslag till hur lagens ändamålsregle- ring bör utformas och vilka de primära ändamålen bör vara i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet. I detta avsnitt diskuteras vilka

Prop. 2011/12:45

109

sekundära ändamål som bör anges för sådan verksamhet eller med andra ord i vilken utsträckning uppgifter som har samlats in i Kustbevakning- ens brottsbekämpande verksamhet ska få användas även av andra myn- digheter eller i annan verksamhet som Kustbevakningen bedriver. Det rör sig alltså om behandling för ett annat ändamål än det ursprungliga. I och med att regleringen av sekundära ändamål inte föreslås vara uttömmande finns det vidare ett visst utrymme att tillhandahålla uppgifter även för andra ändamål än de i lagen angivna, under förutsättning att det nya ändamålet inte kan anses oförenligt med insamlingsändamålet (finalitets- principen). Som regeringen tidigare har betonat är dock målsättningen att de sekundära ändamålen ska vara så fullständiga som möjligt och om- fatta merparten av Kustbevakningens uppgiftsutlämnande.

I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att utlämnande av upp- gifter även kan ske inom ramen för något av de primära ändamålen. Ut- lämnande av uppgifter till andra kan i många fall vara ett led i den egna brottsbekämpande verksamheten och således omfattas av de primära ändamålen.

Regeringen vill här uppmärksamma frågan om det behövs en särskild ändamålsbestämmelse som ger stöd för behandling av personuppgifter för bl.a. planering, uppföljning och utvärdering av Kustbevakningens verksamhet. En sådan ändamålsbestämmelse återfinns i dag i 7 § förord- ningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevak- ningen. I lagstiftningsärendet angående lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet uttalade emel- lertid Lagrådet att en sådan bestämmelse är obehövlig (prop. 2004/05:164 s. 179). Lagrådet ansåg att planering, uppföljning och ut- värdering av verksamhet är en integrerad del av själva verksamheten och inte någon fristående aktivitet som behöver regleras särskilt. Något så- dant ändamål finns därför inte angivet i nyss nämnda lag. Av samma skäl avstod regeringen från att föreslå någon sådan ändamålsbestämmelse för polisens vidkommande (prop. 2009/10:85 s. 116). Regeringen finner inte skäl att göra någon annan bedömning än vad regeringen har gjort tidi- gare, vad avser Kustbevakningens verksamhet.

Regeringen konstaterar att regleringen av Kustbevakningens verksam- het och närmare precisering av myndighetens uppgifter inte är en fråga för detta lagstiftningsärende, varför Havs- och vattenmyndighetens syn- punkter om gränsdragning mellan verksamhetsområdena inte närmare kommer att behandlas här.

Tillhandahållande av information till andra brottsbekämpande myndig- heter

Det är från brottsbekämpningssynpunkt angeläget att samhällets samlade resurser används på ett så rationellt och effektivt sätt som möjligt. En väl utvecklad samverkan mellan de olika myndigheterna som har ett ansvar för brottsbekämpningen ger goda förutsättningar att bekämpa nationell och internationell brottslighet. Att brottsbekämpande myndigheter bör samverka framstår därför som självklart liksom att en sådan samverkan förutsätter möjligheter till ett effektivt utbyte av information. Ett väl fungerande informationsutbyte skapar förutsättningar att se kopplingar

Prop. 2011/12:45

110

mellan brottslighet inom skilda myndigheters ansvarsområden. Det är Prop. 2011/12:45 därför viktigt att den moderna teknikens möjligheter kan tas till vara för

sådant informationsutbyte. Så bör t.ex. möjligheterna att få tillgång till underrättelseinformation genom direktåtkomst förbättras. De risker för intrång i den personliga integriteten som direktåtkomst och andra former av elektroniskt informationsutbyte kan ge upphov till och hur dessa ris- ker bör hanteras diskuteras i avsnitt 12.

Enligt regeringens bedömning bör det därför i den nya lagen uttryckli- gen anges att de uppgifter som behandlas i Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet får behandlas för att tillhandahålla information som andra brottsbekämpande myndigheter behöver i sin brottsbekäm- pande verksamhet.

Motsvarande bestämmelser finns i lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, i förordningen (2006:937) om behandling av personuppgifter inom åklagarväsendet och i den nya polisdatalagen.

Tillhandahållande av information till utländska brottsbekämpande myndigheter eller organisationer

Kustbevakningen måste kunna behandla personuppgifter i den utsträck- ning det behövs för att fullgöra internationella åtaganden. Det kan exem- pelvis vara fråga om översändande av uppgifter till internationella orga- nisationer. Likaså måste Kustbevakningen kunna utföra sådan behand- ling som krävs för att lämna upplysningar till en utländsk myndighet om vilka åtgärder som har vidtagits i Sverige med anledning av utländsk information. Eftersom det internationella informationsutbytet förutsätter att uppgifter i vissa fall kan lämnas utan föregående förfrågan från en annan stat, bör det vara möjligt att behandla och lämna ut uppgifter även om detta endast är ett allmänt åtagande enligt en viss överenskommelse och inte ett åtagande enligt en internationellt bindande överenskommelse.

Regeringen föreslår mot den bakgrunden att det i lagen tas in en be- stämmelse om att uppgifter får behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation.

Tillhandahållande av information till annan verksamhet inom

Kustbevakningen

För att Kustbevakningen ska kunna fullgöra arbetsuppgifter som faller utanför den brottsbekämpande verksamheten behöver myndigheten i vissa fall ha tillgång till uppgifter som har samlats in för brottsbekäm- pande ändamål. Uppgifter som behandlas inom den brottsbekämpande verksamheten behöver alltså i viss utsträckning kunna tillhandahållas till annan verksamhet inom Kustbevakningen. Som anförs i promemorian inger en generell möjlighet att använda information, insamlad för brotts- bekämpande ändamål, i annan verksamhet hos Kustbevakningen vissa betänkligheter från integritetssynpunkt, bl.a. därför att det skulle kunna leda till en omfattande spridning av information.

111

Den omständigheten att Kustbevakningen kan ha ett behov av att få del av information i den brottsbekämpande verksamheten bör enligt rege- ringen, och vad som angavs i promemorian, inte föranleda ett rutinmäss- igt tillhandahållande av sådana personuppgifter. Möjligheten att få till- gång till uppgifter av denna karaktär bör alltså förbehållas situationer i vilka det tydligt kan identifieras ett starkt behov i verksamheten. Enligt regeringens bedömning, i likhet med promemorians, finns det ett sådant behov för Kustbevakningen vad avser att använda personuppgifter som samlats in i den brottsbekämpande verksamheten dels i ärenden som rör vattenföroreningsavgift när det behövs för att utreda och besluta i sådana ärenden, dels när Kustbevakningen bedriver all tillsyn och kontroll som myndigheten är skyldig att utföra enligt lag eller förordning, t.ex. kon- troll enligt utlänningslagen (2005:716) och tillsyn enligt förordningen (2006:311) om transport av farligt gods. Ett överlämnande av person- uppgifter från denna typ av brottsbekämpande verksamhet till annan verksamhet vid myndigheten, främst för att inrikta kontroll- och tillsyns- verksamheten, sker redan i dag regelmässigt.

Regeringen föreslår därför att personuppgifter som har samlats in och behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet även ska få behandlas i nu nämnda ärenden om detta är nödvändigt.

Däremot anser regeringen, trots vad Kustbevakningen anfört, att det inte i detta lagstiftningsärende har visats att ett sådant starkt och frekvent behov finns att använda de aktuella personuppgifterna i den räddnings- tjänst som Kustbevakningen bedriver att detta bör anges som ett sekun- därt ändamål i lagen. Det sagda hindrar emellertid inte att uppgifter kan behandlas för att tillhandahålla information till Kustbevakningens rädd- ningstjänst i ett enskilt fall, efter en prövning av att ett sådant ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Tillhandahållande av information till myndigheter i vissa andra fall

Det finns även vissa andra fall där personuppgifter bör få behandlas av Kustbevakningen för utlämnande. Kustbevakningen måste ha möjlighet att behandla personuppgifter, om det behövs för att fullgöra författnings- enliga förpliktelser att biträda en annan svensk myndighet. Regeringen föreslår att en bestämmelse om detta tas in i den nya lagen.

En effektiv brottsbekämpning förutsätter samverkan inte bara mellan myndigheter som har till uppgift att bekämpa brott utan även mellan brottsbekämpande myndigheter och andra myndigheter. Sådan myndig- hetssamverkan förutsätter utbyte av information. Kustbevakningen bör därför ges möjlighet att behandla uppgifter för att tillhandahålla inform- ation till andra än brottsbekämpande myndigheter, när syftet är att sam- verka mot brott. Informationen bör få tillhandahållas om utlämnandet kan vara till nytta för den brottsbekämpande verksamheten. Begreppet samverkan kan omfatta flera olika former av samarbete. Exempel på samverkan är samarbetet mellan polisen, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket vid gränskontroll.

Enligt 10 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) hind- rar sekretess inte att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen. Det bör därför i den nya lagen anges att personuppgifter får behandlas, om

Prop. 2011/12:45

112

det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och Prop. 2011/12:45 regeringen.

Det bör även anges att uppgifter får behandlas för att lämnas ut till an- nan, om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att till- handahålla sådan information. En motsvarande bestämmelse finns i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och i polisdatalagen (2010:361). Med annan avses i sam- manhanget såväl myndigheter som enskilda. Med skyldighet att lämna ut uppgifter avses dels uppgiftsskyldighet enligt 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen, dels andra författningsreglerade skyl- digheter att lämna ut uppgifter. Enligt 6 kap. 5 § offentlighets- och sekre- tesslagen ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Den bestämmelsen får anses innefatta en sådan skyldighet att lämna uppgifter som avses i den här föreslagna bestämmelsen (jfr prop. 2009/10:85 s. 121). Uppgiftsskyldighet gentemot enskilda finns bl.a. i regleringen av förundersökningsförfarandet.

Kustbevakningen anser att en motsvarande bestämmelse som återfinns i polisdatalagen med möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om behandling av personuppgifter för att tillhandahålla information till kon- kursförvaltare och för att tillhandahålla information om efterlysta perso- ner, bör införas i den nya lagen. En sådan bestämmelse finns inte i nuva- rande regelverk för Kustbevakningen. Regeringen konstaterar att kon- kursförvaltare har en lagstadgad skyldighet att underrätta allmän åklagare om en gäldenär misstänks för visst brottsligt förfarande. Ett sådant sam- band som finns mellan konkursförvaltare och polisiär verksamhet finns däremot inte för Kustbevakningens del. Vare sig i fråga om tillhandahål- lande av information till konkursförvaltare eller då det gäller efterlysta personer anser regeringen att det i detta lagstiftningsärende finns un- derlag som utvisar att Kustbevakningen har behov av att regeringen meddelar föreskrifter på det sätt Kustbevakningen angett. Emellertid kan konstateras att det trots detta är möjligt att behandla dylika personuppgif- ter i ett enskilt fall, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål, för vilket uppgifterna samlades in.

11Gemensamt tillgängliga uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten

11.1Uppgifter som får göras gemensamt tillgängliga i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet

11.1.1Förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet

Regeringens förslag: I Kustbevakningens arbete som avser att före- bygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet ska sådana per- sonuppgifter få göras gemensamt tillgängliga som kan antas ha sam- band med misstänkt brottslig verksamhet som antingen innefattar brott

113

för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver, eller som sker systematiskt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har

inget att invända mot förslaget. Datainspektionen anför att behandling av personuppgifter i underrättelseverksamhet är särskilt känslig ur integri- tetssynpunkt varför det närmare bör belysas vilka konkreta behov Kust- bevakningen har av att kunna behandla sådana uppgifter, vilken typ av brottslig verksamhet det är som avses, vilka problem skulle uppkomma om sådan behandling inte fick ske och vilka konkreta effektivitetsvinster det är som förutses.

Skälen för regeringens förslag

Den brottsliga verksamheten måste vara av allvarligare slag

Regeringen har i avsnitt 9.2 redogjort för de utgångspunkter och förslag som bör gälla vid behandling av personuppgifter som har gjorts gemen- samt tillgängliga. I det sammanhanget har regeringen berört det faktum att behandling av gemensamt tillgängliga uppgifter medför särskilda risker för intrång i den enskildes personliga integritet. Det är därför av vikt att begränsa möjligheterna till sådan behandling till de fall där beho- vet av att göra informationen gemensamt tillgänglig är mera påtagligt.

En första fråga är om den brottsliga verksamhet som underrättelsearbe- tet avser måste vara av allvarligare slag för att personuppgifter ska få göras gemensamt tillgängliga.

Enligt lagen om behandling av personuppgifter i Tullverkets brottsbe- kämpande verksamhet får uppgifter behandlas om de ger anledning att anta att verksamhet som innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i minst två år eller mer eller brott som sker systematiskt, har utövats eller kan komma att utövas (12 § första stycket 1).

Sedan tillkomsten av lagen om behandling av personuppgifter i Tull- verkets brottsbekämpande verksamhet och remitteringen av betänkandet SOU 2006:18 om Kustbevakningens personuppgiftsbehandling har emel- lertid ny registerlagstiftning på det brottsbekämpande området tillkom- mit, främst den nya polisdatalagen. I propositionen som föregick den lagen (prop. 2009/10:85 s. 132 f.) kom regeringen, efter ingående över- väganden kring om gränsen skulle sättas vid ett eller två års fängelse, till ett annat resultat än vad som gäller enligt lagen om behandling av per- sonuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Regeringen konstaterade därvid att, om gränsen drogs vid ett i stället för vid två års fängelse, så innebär det bl.a. att polisen får större möjlighet att behandla personuppgifter i underrättelseverksamhet angående brott som regleras inom specialstraffrätten. Av tradition har många sådana brott en annan straffskala än brottsbalksbrott. Samtidigt är det fråga om brott som kan drabba enskilda brottsoffer mycket hårt och som av det skälet bör kunna beivras effektivare. Vidare påpekades det faktum, att ju mindre allvarlig brottslig verksamhet det är fråga om desto mindre är som regel behovet av att sprida uppgifter, och att polisen ansvarar för att tillgången till upp- gifter begränsas till den personal som behöver ha tillgång till dem för att

Prop. 2011/12:45

114

kunna utföra sina arbetsuppgifter. Sammanfattningsvis ansåg regeringen att det i verksamhet för att förebygga, förhindra och upptäcka brott skulle vara möjligt att göra uppgifter gemensamt tillgängliga när den brottsliga verksamheten innefattar brott med ett års fängelse i straffskalan. Rege- ringen anser, i likhet med vad som angetts i promemorian, att det inte finns anledning att frångå denna bedömning i detta lagstiftningsärende. Kustbevakningens verksamhet med att förebygga, förhindra och upp- täcka brottslig verksamhet omfattar i stor utsträckning brott som regleras inom specialstraffrätten och som har ett års fängelse i straffskalan. För att effektivt kunna bedriva nyss nämnda verksamhet och upprätthålla ett fungerande samarbete med polisen och andra brottsbekämpande myndig- heter, har Kustbevakningen därför ett behov av att göra uppgifter gemen- samt tillgängliga när den brottsliga verksamheten innefattar brott med ett års fängelse i straffskalan. Som konstaterades i ovannämnd proposition minskar som regel behovet av att sprida uppgifter ju lindrigare brottslig- heten är. Även vid brott med ett års fängelse i straffskalan finns givetvis behov av särskilda skyddsregler för att upprätthålla skyddet för den per- sonliga integriteten. Regeringen kommer att lämna en redogörelse för sådana skyddsregler nedan. Med beaktande av dessa skyddsregler anser regeringen att Kustbevakningens behov av att göra uppgifterna gemen- samt tillgängliga uppväger risken för intrång i den personliga integrite- ten. I Kustbevakningens arbete som avser att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet ska således sådana personuppgifter få göras gemensamt tillgängliga, som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet och som innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller därutöver. Därmed omfattas bl.a. sådana brott som sjöfylleri och fiskebrott enligt fiskelagen (1993:787). Betänkandet Med fiskevård i fokus – en ny fiskevårdslag (SOU 2010:42) tar bl.a. upp straffbestämmelser på fiskets område. Betänkandet behandlas för närva- rande i Regeringskansliet.

Det förekommer även brottslighet där ett års fängelse inte ingår i straffskalan för det enskilda brottet, men där verksamheten kan misstän- kas ske systematiskt. Det kan t.ex. röra sig om en person som för in en mindre mängd cigaretter, vilka hade fått införas om de var avsedda för privat bruk. Personen i fråga gör dock så frekventa resor att den totala mängden infört gods ger anledning att anta att det inte är för privat bruk utan för återförsäljning som införseln sker, s.k. myrtrafik. Ytterligare exempel på brottslighet som sker systematiskt och där Kustbevakningen har behov av att behandla personuppgifter är ringa brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods, tjuvfiske i Sveriges ekonomiska zon och befälhavare som vid upprepade tillfällen använder fartyg i strid med förbud enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Enligt regeringens mening talar intresset av en effektiv brottsbe- kämpning för att Kustbevakningen bör kunna göra även personuppgifter, som har samband med misstänkt brottslig verksamhet som sker systema- tiskt, gemensamt tillgängliga. Regeringen föreslår att en sådan bestäm- melse införs i den nya lagen. En motsvarande ordning gäller för Tullver- ket och polisen. Regeringen anser att enhetlighet bör råda mellan de brottsbekämpande myndigheterna för att underlätta samverkan. För det fall Kustbevakningen inte skulle få göra ifrågavarande uppgifter gemen- samt tillgängliga riskerar samverkan mellan myndigheterna att ta betyd-

Prop. 2011/12:45

115

ligt längre tid i anspråk. Förutsättningarna för att vidta åtgärder försvåras också och vidare ökar risken att brottsliga beteenden överhuvudtaget inte upptäcks. Effektivitetsvinster uppnås genom att Kustbevakningen i ett tidigt skede kan stävja ett brottsligt förfarande och förhindra de skadliga effekterna av ett sådant. Som Datainspektionen poängterat är behandling av nu aktuellt slag särskilt känslig ur integritetssynpunkt och nedan be- handlas regeringens förslag till utformning av skyddsregler. Samman- fattningsvis anser regeringen att Kustbevakningens behov, effekterna för den brottsbekämpande verksamheten och samverkan i denna uppväger risken för intrång i den personliga integriteten.

Uppgifterna måste antas ha samband med den brottsliga verksamheten

En annan fråga är vilka personuppgifter som bör få göras gemensamt tillgängliga och därefter behandlas gemensamt. Det är en självklarhet att uppgifter om brottsmisstankar och om de personer som är misstänkta för delaktighet i brottslig verksamhet ska få behandlas. Även uppgifter om den som inte kan misstänkas måste emellertid kunna få behandlas. Som exempel kan nämnas uppgifter om den som har informerat Kustbevak- ningen om den misstänkta brottsliga verksamheten, uppgifter om en juridisk person som äger ett fartyg med hjälp av vilket den misstänkt brottsliga verksamheten bedrivs och uppgifter om anhöriga eller andra som genom sitt samröre med den misstänkte kan vara av intresse i under- rättelsearbetet. Som förutsättning för att uppgifter av detta slag ska få behandlas bör dock gälla att uppgifterna har en koppling till misstänkt brottslig verksamhet.

Förslaget innebär att det i vissa fall kommer att vara möjligt att göra uppgifter om personer som inte själva är misstänka för vare sig ett kon- kret brott eller för att delta i viss brottslig verksamhet gemensamt till- gängliga. Att sådan behandling bör omgärdas av särskilda bestämmelser till skydd för den enskildes integritet är självklart. Det behövs bl.a. be- stämmelser som förhindrar omotiverad spridning.

Frågan är då hur sådana skyddsregler lämpligen bör utformas. I lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet anges att personuppgifter av det nu diskuterade slaget får behandlas end- ast i ett ärende som rör viss preciserad brottslighet (12 § första stycket 2 och andra stycket). Dessutom uppställs den begränsningen att endast de som arbetar med ärendet ska få ha direkt tillgång till uppgifterna. Be- gränsningar av detta slag skulle dock enligt regeringens uppfattning i oproportionerligt hög grad komma att begränsa Kustbevakningens möj- lighet att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Det är inte ovanligt att samma personer är inblandade i flera olika brottsliga aktiviteter som pågår i skilda delar av landet vid en och samma tidpunkt. Om endast de som arbetar med det ärende där en viss uppgift har kommit fram ges tillgång till uppgiften, kommer det normalt inte att vara möjligt att upptäcka sambanden med brottsliga aktiviteter som bedrivs på andra håll. Sådana samband kan utgöra grunden för en brottsmisstanke mot en person som förekommer som ”kringperson” i flera utredningar om likart- ad brottslig verksamhet. De särskilda risker för intrång i den personliga integriteten som detta skulle kunna innebära bör kunna motverkas genom

Prop. 2011/12:45

116

bl.a. begränsningar i möjligheterna att genom sökning få fram särskilda Prop. 2011/12:45 slag av uppgifter. Regeringen återkommer till den frågan i avsnitt 11.3.

Dessutom bör det beträffande uppgifter som görs eller har gjorts gemen- samt tillgängliga alltid framgå huruvida en person är misstänkt eller inte samt för vilket närmare slag av brottslig verksamhet som behandlingen sker, vilket utvecklas i avsnitt 11.2. Av stor betydelse i detta samman- hang är också den allmänna bestämmelse som regeringen har föreslagit i avsnitt 9.4 om att endast de personer som behöver uppgifterna för sitt arbete får ges tillgång till dem.

Regeringen anser, vid en avvägning mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och enskildas intresse av skydd för den personliga integriteten, att det integritetsintrång behandling innebär, med beaktande av de integritetsskyddsregler som föreslås i fråga om inte misstänkta personer, vägs upp av de effektivitetsvinster som kan göras om Kustbe- vakningen tillåts göra uppgifterna gemensamt tillgängliga i verksamhet- en. Uppgifter om personer som har samband med brottslig verksamhet utan att vara misstänkta bör därför kunna behandlas gemensamt inom Kustbevakningen även utanför ett visst ärende. Samma ordning kommer att gälla för polisens del (jfr 3 kap. 2 § polisdatalagen och prop. 2009/10:85 s. 136 f.).

11.1.2Utreda och beivra brott

Regeringens förslag: Personuppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott ska få göras gemensamt tillgängliga.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har
inget att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening finns det
ett uppenbart behov för Kustbevakningen att kunna göra uppgifter som
behandlas för att utreda och beivra brott gemensamt tillgängliga för de
tjänstemän som arbetar med utredningen. Att sådana uppgifter kan göras
gemensamt tillgängliga är också en förutsättning för att direktåtkomst ska
kunna ges till åklagare, som ofta leder förundersökningar. Enligt rege-
ringens uppfattning finns det inte anledning att ställa upp något krav på
att det ska vara fråga om utredning av allvarligare brott för att sådan
behandling ska vara tillåten.
Av lagen bör det således framgå att samtliga uppgifter som förekom-
mer i ett ärende som avser utredning eller beivrande av brott får göras
gemensamt tillgängliga.
Samma förutsättningar bör gälla för Kustbevakningen som för polisen,
dvs. att uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning eller beiv-
rande av brott ska få göras gemensamt tillgängliga. En sådan ordning
ligger även i linje med den reglering som gäller för Kustbevakningen i
dag där åtkomsten till personuppgifter i kustbevakningsdatabasen, där
nyss nämnda uppgifter behandlas automatiserat, är förbehållen de perso-
ner som p.g.a. sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna,
11–13 §§ förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter
inom Kustbevakningen. Dessutom försvåras möjligheten att i ett annat	117

sammanhang utnyttja uppgifter som behandlas inom ramen för en utred- Prop. 2011/12:45 ning om endast de personer som arbetar med ett ärende får ha direkt

tillgång till uppgifterna.

I en brottsutredning kan det vara av avgörande betydelse att uppgifter snabbt kan inhämtas från andra brottsutredningar, så att det blir möjligt att bedöma om det finns några samband mellan utredningarna. Uppgifter i en förundersökning måste således kunna göras gemensamt tillgängliga för andra än för dem som arbetar med förundersökningen. Regeringen vill i sammanhanget framhålla att det i de flesta fall endast är fråga om att göra vissa typer av uppgifter tillgängliga för andra än dem som arbetar med en viss förundersökning, inte att göra hela förundersökningen till- gänglig.

Det förhållandet att det öppnas en möjlighet att göra uppgifter om ut- redning av brott gemensamt tillgängliga innebär naturligtvis inte någon skyldighet att göra det. Uppgifter i vissa förundersökningar av särskilt känsligt slag bör sannolikt över huvud taget inte göras tillgängliga för andra än dem som arbetar med förundersökningen. I vilken utsträckning möjligheten bör utnyttjas överlämnas till Kustbevakningen att bestämma i det enskilda fallet.

11.1.3Uppgifter i det internationella samarbetet

Regeringens förslag: Uppgifter i det internationella samarbetet ska få göras gemensamt tillgängliga i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet, om det krävs för att fullgöra den aktuella förpliktelsen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga är hur man ska se
på möjligheten att göra uppgifter gemensamt tillgängliga när det gäller
internationellt samarbete. Regeringen anser att man i princip bör kunna
utgå från samma kriterier i det arbetet, som vid personuppgiftsbehandling
för nationella behov.
Kustbevakningens internationella kontakter är inte lika omfattande som
polisens, där det förekommer dagligt utbyte via t.ex. Interpol av inform-
ation om exempelvis stulna pass, stulna fordon, stulen konst och efter-
lysta personer. Interpol för olika register över sådana uppgifter och med-
lemsstaterna utbyter fortlöpande information med varandra. Även Kust-
bevakningen deltar i Interpolsamarbetet.
I Sverige hanteras det dagliga Interpolsamarbetet av Enheten för inter-
nationellt polissamarbete (IPO) som är en del av Rikskriminalpolisen
under Rikspolisstyrelsen. IPO fungerar som kontaktpunkt vid allt inter-
nationellt polisiärt samarbete som inte sker genom direktkontakter mel-
lan myndigheterna. Där samordnas bland annat Interpol-, Europol- och
Schengensamarbetet samt det nordiska polis- och tullsamarbetet. IPO
utgör en länk till internationella underrättelsekanaler och myndigheter.
Vid enheten bearbetas och vidarebefordras information. Personalen på
IPO har tillgång till en mängd register, både nationella och internation-
ella, till exempel register över stulna pass och DNA-, fordons- och be-	118

lastningsregister. Vanliga åtgärder som går genom Interpol är begäran Prop. 2011/12:45 om förhör, efterlysningar av försvunna och häktade personer, faststäl-

lande av personers identitet och uppgifter om fordon som sätts i samband med brott.

När en svensk myndighet sänder en internationell efterlysning till In- terpol sker detta som ett led i den svenska brottsbekämpningen. Uppgif- terna har då gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av de regler som föreslås i avsnitt 11.1.1 och 11.1.2.

När Kustbevakningen tar emot uppgifter från andra länder om internat- ionella efterlysningar beror det på att den andra staten vill ha bistånd med upplysningar om var det efterlysta föremålet finns (och eventuellt med ett ingripande i form av beslag) eller hjälp med att ingripa mot den efter- lysta personen om denne påträffas i Sverige. Upplysningarna om efter- lysta personer och efterlysta föremål måste därför kunna vidarebefordras till i princip all personal som berörs av en sådan begäran. För att Kustbe- vakningen ska kunna fullgöra de uppgifter som följer av internationella åtaganden i nu aktuella hänseenden måste således personuppgifter i viss utsträckning kunna göras gemensamt tillgängliga.

Ett annat exempel där det kan krävas att uppgifter görs gemensamt till- gängliga är förundersökningar som bedrivs parallellt i Sverige och i en annan stat och som gäller brott och brottsmisstankar som har samband med varandra. Även underrättelseuppgifter som lämnas till Sverige som ett led i allmänt informationsutbyte kan behöva behandlas gemensamt för att Kustbevakningen ska kunna bidra med sina kunskaper.

Sammanfattningsvis bör den nya lagen ge utrymme för Kustbevak- ningen att göra uppgifter som behandlas inom ramen för internationellt samarbete gemensamt tillgängliga. Mot bakgrund av de särskilda risker för intrång i den enskildes personliga integritet som behandling av ge- mensamt tillgängliga uppgifter kan medföra bör behandlingen begränsas till de fall där behovet är mera påtagligt. När det gäller personuppgifter som behandlas för att fullgöra internationella åtaganden bör därför dessa få göras gemensamt tillgängliga endast om det krävs för att förpliktelsen ska kunna fullgöras. Regeringen föreslår att det tas in en uttrycklig be- stämmelse om detta i den nya lagen.

11.1.4Uppgifter som rapporteras till Kustbevakningens ledningscentraler

Regeringens förslag: Uppgifter som rapporteras till Kustbevakning- ens ledningscentraler ska få göras gemensamt tillgängliga i Kustbe- vakningens brottsbekämpande verksamhet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Göta hovrätt har ifrågasatt lämpligheten av att
använda uttrycket ledningscentral.
Skälen för regeringens förslag: I varje region inom Kustbevakningen
finns en ledningscentral från vilken den operativa verksamheten inom
myndigheten styrs. Vid ledningscentralen finns ett vakthavande befäl i
tjänst dygnet runt. Frågor och larm kommer in till ledningscentralerna
från såväl privatpersoner som samverkande myndigheter och organisat-	119

ioner, t.ex. Sjöräddningscentralen. Samtal till SOS Alarm kan också Prop. 2011/12:45 kopplas till Kustbevakningens ledningscentraler.

Ledningscentralerna tar emot och vidarebefordrar inkommande larm och andra meddelanden samt vidtar och samordnar åtgärder med anled- ning av larm. Till ledningscentralerna rapporterar kustbevakningstjänste- männen in händelser, iakttagelser och utförda uppdrag.

När en ledningscentral tar emot larm och meddelanden, antecknas det som rapporteras in. Vidare antecknas vilka åtgärder som vidtas med anledning av ett larm, exempelvis om en kustbevakningspatrull skickas till platsen där något har inträffat, t.ex. en plats där ett brott påstås ha begåtts. När patrullen har varit på platsen, rapporterar den till lednings- centralen vad som har hänt och vilka ytterligare åtgärder som bedöms vara nödvändiga. Uppgifter registreras om brottsplats eller plats för hän- delsen, tidpunkt för och typ av händelse samt övrig information som kan vara till hjälp vid en kommande insats. Bland uppgifterna finns också personuppgifter.

Uppgifterna i ledningscentralerna används normalt inte i den brottsbe- kämpande verksamheten för att söka efter information. Det är dock möj- ligt att använda uppgifterna för att få fram information till en pågående brottsutredning, t.ex. om vad som har rapporterats in till Kustbevakning- en under en viss kortare tidsperiod eller på en viss plats.

Det är angeläget att Kustbevakningen på det sätt som beskrivits ovan kan dokumentera händelser och iakttagelser som har rapporterats till myndighetens ledningscentraler. För att en sådan dokumentation ska kunna användas som informationskälla är det också nödvändigt att upp- gifterna får göras gemensamt tillgängliga. Som framgått av redogörelsen ovan kan emellertid det som rapporteras innehålla vilka personuppgifter som helst. Meddelandena kan således mycket väl innehålla uppgifter som inte annars får göras gemensamt tillgängliga enligt bestämmelserna i den här föreslagna lagen. Det kan t.ex. röra sig om uppgifter om personer som enbart misstänks för brottslig verksamhet som inte innefattar brott för vilket är föreskrivet ett års fängelse eller mer. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det föreligger ett behov av att på ett tydligt sätt reglera sådana situationer bl.a. för att underlätta den praktiska hantering- en av personuppgiftsbehandling som sker vid Kustbevakningens led- ningscentraler. Göta hovrätt har ifrågasatt lämpligheten av att i lag an- vända uttrycket ledningscentral, och pekat på att motsvarande bestäm- melse i polisdatalagen använder sig av uttrycket kommunikationscentral. Regeringen anser emellertid att uttrycket ledningscentral bör användas i den föreslagna lagen, eftersom det är ett vedertaget begrepp i Kustbevak- ningens verksamhet och tydligt beskriver de aktuella tjänstemännens uppgifter, nämligen att bl.a. leda den minutoperativa verksamheten. Re- geringen föreslår således att det i den nya lagen tas in en särskild be- stämmelse som ger ett generellt stöd för att få göra sådana uppgifter som har rapporterats till Kustbevakningens ledningscentraler gemensamt tillgängliga i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

120

11.2Särskilda upplysningar för gemensamt tillgängliga uppgifter

Regeringens förslag: Vid behandling av gemensamt tillgängliga upp- gifter ska det genom en särskild upplysning eller på något annat sätt framgå för vilket närmare ändamål uppgifterna behandlas. Om en uppgift direkt kan hänföras till en person som inte är misstänkt vare sig för visst brott eller för att ha utövat eller komma att utöva allvarlig eller systematisk brottslig verksamhet, ska det på samma sätt framgå att personen i fråga inte är misstänkt.

Uppgifter som avser en person som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet, ska förses med upplysning om upp- giftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak, om inte detta på grund av särskilda omständigheter är onödigt.

Promemorians förslag överrensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot

förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Upplysning om ändamålet med behandlingen

Både integritetsskyddsskäl och verksamhetsskäl talar för att det av den nya lagen bör framgå för vilket ändamål en uppgift som har gjorts ge- mensamt tillgänglig behandlas.

Från integritetssynpunkt har en precisering av för vilket ändamål en personuppgift behandlas betydelse bl.a. för möjligheterna att genom tekniska förfaranden eller administrativa bestämmelser kunna styra åt- komsten till vissa uppgifter. En upplysning om ändamålet med behand- lingen kan vidare vara en förutsättning för att tillsynsmyndigheterna ska kunna kontrollera att viss behandling är berättigad och sker i enlighet med lagens bestämmelser.

Vad avser verksamhetsskälen är information om ändamålet med be- handlingen viktig för att de tjänstemän som får tillgång till personuppgif- ter ska kunna värdera uppgifterna korrekt och använda sig av dem på ett effektivt och lagenligt sätt. Informationen behövs bl.a. för att en tjänste- man ska kunna ta ställning till om uppgiften får och bör behandlas för ett nytt ändamål.

Regeringen föreslår därför, i likhet med promemorian, att en särskild bestämmelse tas in i den nya lagen som innebär att när en personuppgift behandlas, det antingen genom en särskild upplysning eller på något annat sätt ska framgå för vilket närmare ändamål behandlingen sker.

I linje med utgångspunkten att några särskilda upplysningar inte be- hövs när det ändå framgår varför en viss uppgift behandlas, föreslår rege- ringen inte några motsvarande bestämmelser för uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga. Om t.ex. uppgifter förekommer i en en- skild tjänstemans dator eller behandlas i en liten, klart avgränsad projekt- grupp vet handläggande tjänsteman varifrån uppgiften har kommit, var-

Prop. 2011/12:45

121

för den behandlas och om en omnämnd person är misstänkt för att utöva Prop. 2011/12:45 brottslig verksamhet eller inte (jfr prop. 2009/10:85 s. 147).

Upplysning om att personen inte är misstänkt för brott eller brottslig verksamhet

Av stor betydelse för skyddet av den personliga integriteten är att Kust- bevakningen behandlar personuppgifter på ett sådant sätt att det klart framgår om en person är misstänkt för brott eller brottslig verksamhet eller om behandlingen sker av någon annan anledning.

Regeringen föreslår därför att det i lagen slås fast att uppgifter om en person som inte är misstänkt vare sig för ett konkret brott eller för att ha utövat eller komma att utöva brottslig verksamhet ska förses med en särskild upplysning om detta förhållande. Det kan anmärkas att det redan i dag finns krav på särskilda upplysningar vid behandlingen av person- uppgifter inom Kustbevakningen. Av 10 § andra stycket förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen framgår nämligen att vissa uppgifter om en person som behandlas i den brottsbekämpande verksamheten ska förses med en särskild upplysning bl.a. om att personen inte misstänks för något visst brott eller om en uppgiftslämnares trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak.

I promemorian har framhållits att utgångspunkten när det kommer till särskilda upplysningar är att sådana inte behöver lämnas när det av sam- manhanget inte kan uppstå några tvivel om varför uppgifterna i fråga behandlas och det därför inte föreligger risk för att någon av misstag kan uppfattas som misstänkt för brott eller för brottslig verksamhet. Rege- ringen instämmer i promemorians bedömning. Det kan bl.a. av samman- hanget på annat sätt klart framgå att personen inte är registrerad som misstänkt för brott eller brottslig verksamhet. I en förundersökning kan det t.ex. anges att någon är försvarare för en misstänkt person eller så kan det av uppgiftssamlingens natur klart framgå att de personer som ingår i samlingen inte är registrerade som misstänka för brottslig verksamhet.

Det kan alltså av omständigheterna framgå att en uppgift avser en per- son som t.ex. inte är misstänkt. Vidare behöver inte enskilda uppgifter i förhör, inlagor eller i bild- och ljudupptagningar förses med särskilda upplysningar, eftersom det i dessa fall normalt framgår av sammanhanget om en omnämnd – eller på bild synlig – person inte är misstänkt. Det är, som tidigare nämnts, framför allt när uppgifter presenteras utanför sitt sammanhang som det kan behövas särskilda upplysningar.

En viss uppgiftssamling kan också vara sådan till sin natur att det är uppenbart att de personer som ingår i samlingen inte är registrerade som misstänkta, exempelvis en förteckning över målsägande.

Upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktig- het i sak

I Europarådets rekommendation No. R (87) 15 om användningen av personuppgifter inom polissektorn anges att skilda kategorier av lagrade uppgifter så långt som möjligt ska kunna skiljas från varandra efter gra-

den av riktighet och tillförlitlighet (princip 3.2). I synnerhet ska uppgifter

122

som grundar sig på fakta kunna skiljas från uppgifter som har sin grund i omdömen eller personliga värderingar. Det ska således gå att utläsa om den som lämnat uppgifter som sedan registreras kan anses vara tillförlit- lig samt graden av riktighet i sak, t.ex. om informationen består av kon- trollerade fakta eller endast icke styrkta påståenden. I 16 § andra stycket lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekäm- pande verksamhet föreskrivs att uppgifter om en person som kan antas ha samband med brottslig verksamhet ska förses med upplysning om upp- giftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Numera finns en motsvarande bestämmelse för polisens del i 3 kap. 4 § andra stycket polisdatalagen (2010:361).

Enligt regeringens förslag, som överensstämmer med promemorians, kommer det att vara möjligt att i en och samma uppgiftssamling sam- manföra uppgifter med skiftande grad av tillförlitlighet. Mot den bak- grunden finns det fog för att i den nya lagen ställa upp ett krav på till- läggsupplysningar motsvarande 16 § andra stycket lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och 3 kap. 4 § andra stycket polisdatalagen. I den nya lagen bör det alltså tas in en be- stämmelse om att uppgifter om personer som kan antas ha samband med brottslig verksamhet ska förses med upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Vid personuppgiftsbehand- ling inom Kustbevakningens verksamhet uppställs redan i dag vissa krav på upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas rik- tighet i sak (10 § andra stycket förordningen om behandling av person- uppgifter inom Kustbevakningen).

Regeringen föreslår – i likhet med promemorian – att bestämmelsen endast ska gälla för uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Behovet av en upplysning av detta slag är nämligen ganska litet så länge den behandlade uppgiften inte har gjorts gemensamt tillgänglig.

När det gäller personuppgiftsbehandling som sker inom ramen för en förundersökning som rör ett konkret brott, framgår det som regel direkt av sammanhanget varför det har ansetts finnas fog för att behandla upp- gifter, t.ex. av förhörsprotokoll eller vittneslistor. Risken för missuppfatt- ningar inom ramen för handläggningen av en sådan utredning är därför liten. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen inte bör gälla person- uppgiftsbehandling inom ramen för brottsutredning utan enbart underrät- telseverksamhet.

Slutligen bör det finnas utrymme för att inte lämna någon tilläggs- upplysning i situationer där upplysningen framstår som överflödig. Så kan vara fallet beträffande personuppgifter av helt ”neutral” karaktär, exempelvis uppgifter som har inhämtats från folkbokföringen, vägtrafik- registret och liknande källor. Beträffande sådana uppgifter menar rege- ringen att en upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgif- ternas riktighet i sak saknar betydelse.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det bör framgå av den nya lagen att uppgifter om en person som kan antas ha samband med miss- tänkt brottslig verksamhet, och som gjorts gemensamt tillgängliga, ska förses med en upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgif- ternas riktighet i sak, om inte detta på grund av särskilda omständigheter skulle sakna betydelse.

Prop. 2011/12:45

123

11.3	Sökbegränsningar för gemensamt tillgängliga	Prop. 2011/12:45
	uppgifter

11.3.1Känsliga personuppgifter som sökbegrepp

Regeringens förslag: Känsliga personuppgifter ska inte få användas som sökbegrepp vid sökning i personuppgifter som har gjorts gemen- samt tillgängliga i den brottsbekämpande verksamheten. Det ska dock inte finnas något hinder mot att använda brottsrubriceringar eller upp- gifter som beskriver en persons utseende som sökbegrepp.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Vissa slag av uppgifter är till sin na- tur särskilt integritetskänsliga, bl.a. uppgifter som avslöjar etniskt ur- sprung, politiska åsikter och religiös eller filosofisk övertygelse. Detta kommer till uttryck bl.a. genom bestämmelser i dataskyddsdirektivet och dataskyddsrambeslutet (se avsnitt 4.2.4 och avsnitt 4.5.1) om särskilda begränsningar i rätten att behandla känsliga personuppgifter. I avsnitt 9.7 föreslås därför att s.k. känsliga personuppgifter (jfr 13 § personuppgift- slagen [1998:204]) som huvudregel inte får behandlas, men att uppgifter om en person som behandlas på annan grund ska få kompletteras med känsliga personuppgifter bl.a. när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Det innebär att det i Kustbevakningens olika upp- giftssamlingar kommer att finnas känsliga personuppgifter.

Sökning på känsliga personuppgifter inger särskilda betänkligheter. Förutom innehållet i och åtkomst till sådana uppgifter är frågan om på vilket sätt uppgifter kan sammanställas en av de viktigare från integri- tetssynpunkt. Ju större möjligheter det finns att i olika konstellationer sammanställa uppgifter om enskilda, desto större blir riskerna för otill- börliga intrång i enskildas integritet. En metod som kan användas för att förhindra att det görs oönskade sammanställningar är att begränsa sök- möjligheterna.

Det är framför allt då det gäller känsliga personuppgifter som det av integritetsskäl finns anledning att ha rättsliga begränsningar för vilka uppgifter som ska få användas vid sökning efter uppgifter. Enligt rege- ringens mening, som överrensstämmer med promemorians, bör det inte vara möjligt att använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp vid eftersökande av information inom ramen för Kustbevakningens verk- samhet, oavsett för vilket ändamål uppgifterna behandlas. Bestämmelsen bör dock utformas så, att den endast omfattar sökning i gemensamt till- gängliga uppgifter. Uppgifter som beskriver en persons utseende bör dock få användas som sökbegrepp. Det gäller signalementsuppgifter om t.ex. kroppsbyggnad, ansiktsform, hår- och hudfärg, klädsel och fysiska kännetecken såsom födelsemärken, blindhet och tatueringar. Detta – som överensstämmer med vad som gäller enligt 20 § lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och 3 kap. 5 § polisdatalagen (2010:361) – föreslår regeringen komma till uttryck i den nya lagen. Som anförts i det föregående bör dock uppgifter

124

som beskriver en persons utseende alltid utformas på ett objektivt sätt Prop. 2011/12:45 med respekt för människovärdet.

Vidare bör framhållas att bestämmelsen inte hindrar sökning på brotts- rubriceringar. Detta bör tydliggöras i lagtexten.

11.3.2Sökning på namn, personnummer eller samordnings- nummer m.m.

Regeringens förslag: Vid sökning på namn, personnummer, samord- ningsnummer eller andra liknande identitetsbeteckningar i uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, ska endast sådana uppgifter få tas fram som anger att den sökta personen

1.är anmäld för brott,

2.är eller har varit misstänkt för brott,

3.är misstänkt för att ha utövat eller komma att utöva viss brottslig verksamhet,

4.har anmält ett brott,

5.är målsägande i ett ärende som rör ansvar för brott,

6.förekommer i ett ärende som vittne eller annan som lämnar eller har lämnat uppgifter eller yttrande,

7.har gett in eller tillhandahållits en handling,

8.är anmäld försvunnen,

9.har bedömts kunna komma att möta ett ingripande med grovt våld, eller

10.är efterlyst.

I lagen ska det upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om begränsning av till- gången till uppgifterna.

De nu angivna begränsningarna ska dock inte gälla vid sökning i en viss handling eller i ett visst ärende. De ska inte heller gälla vid sök- ning i en uppgiftssamling som har skapats för att undersöka viss brottslighet och som enbart de som arbetar i undersökningen har åt- komst till.

I lagen ska det också upplysas om att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning får äga rum.

I lagen ska det vidare upplysas om att regeringen meddelar före- skrifter om ytterligare undantag från sökbegränsningar.

Promemorians förslag överrensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har
inget att invända mot förslaget. Datainspektionen påpekar att det inte
föreslås sökbegränsningar vare sig ifråga om att använda känsliga per-
sonuppgifter som sökbegrepp eller att söka på uppgifter om frikända
personer beträffande sådana uppgifter som inte görs gemensamt tillgäng-
liga i den brottsbekämpande verksamheten. Inspektionen menar att kon-
sekvenserna för den personliga integriteten med en sådan lösning bör
utredas vidare. Kustbevakningen noterar att det finns behov av att ha
samma lättnader i sökbegränsningarna som anges i polisdatalagen även i
myndighetens underrättelseverksamhet, dvs. att det även i denna verk-	125

samhet ska finnas en möjlighet att söka uppgifter för att förebygga, för- Prop. 2011/12:45 hindra eller upptäcka brottslighet eller utreda brott för vilket är föreskri-

vet fängelse i fyra år eller däröver. Kustbevakningen anser därför att 4 kap. 6 § kustbevakningsdatalagen bör utformas på samma sätt som 3 kap. 7 § polisdatalagen i detta avseende.

Skälen för regeringens förslag

Får sökning göras på personnummer och liknande uppgifter?

I avsnitt 11.3.1 har regeringen behandlat användningen av känsliga per- sonuppgifter som sökbegrepp. Regeringen har där föreslagit att känsliga personuppgifter inte bör få användas som sökbegrepp vid sökning i per- sonuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, men att det inte ska finnas något hinder mot att använda brottsrubriceringar eller uppgifter som beskriver en persons utseende som sökbegrepp.

Uppgifter som inte görs gemensamt tillgängliga behandlas av en av- gränsad krets av tjänstemän. Regeringen föreslår i avsnitt 9.4 att till- gången till personuppgifter ska begränsas till vad varje tjänsteman behö- ver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Risken för spridning och intrång i den personliga integriteten är enligt regeringens bedömning så ringa i dessa fall att bestämmelser om sökbegränsningar för uppgifter som inte görs gemensamt tillgängliga därmed inte föreslås. Integritets- skyddet för uppgifter som inte görs gemensamt tillgängliga upprätthålls genom den allmänna bestämmelsen om behandling av känsliga uppgifter i andra kapitlet i den nya lagen (avsnitt 9.7). Detta förslag överensstäm- mer med vad som gäller enligt polisdatalagen.

Utgångspunkten när det kommer till utformningen av sökbegränsnin- gar för gemensamt tillgängliga uppgifter i Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet är att myndigheten inte vid varje tillfälle och varje situation ska kunna göra en sökning som kan leda till en kartläggning av om en viss person förekommer i denna del av verksamheten. Frågan är då hur Kustbevakningens informationsinhämtning ska begränsas.

Det är självklart att Kustbevakningen behöver göra sökningar bl.a. med hjälp av personnummer. Namn och personnummer är viktiga för identifi- eringen av en person och kontrolleras regelmässigt i samband med brottsutredningar och annat brottsbekämpande arbete. Detsamma gäller samordningsnummer, dvs. sådana identitetsbeteckningar som enligt 19 a § folkbokföringslagen (1991:481) kan tilldelas personer som inte är

eller har varit folkbokförda i Sverige. Personuppgifter av nu aktuellt slag
måste i stor utsträckning användas i brottsutredningar för att undanröja
risken för personförväxling. Det är uppenbart att möjligheten att göra
sökningar på sådana uppgifter även kan vara av betydelse vid underrät-
telseverksamhet. Det bör t.ex. vara möjligt att inom ramen för det arbete
som bedrivs i en undersökning som avser viss misstänkt brottslig verk-
samhet söka fram uppgifter om huruvida de personer som figurerar i det
ärendet också är eller har varit misstänkta i andra ärenden. Det ökar vä-
sentligt möjligheterna att förhindra, upptäcka och beivra brott. Regering-
en anser därför att den nya lagen bör ge utrymme för sökningar på namn,
personnummer, samordningsnummer eller andra liknande identitetsbe-
teckningar.	126

Samtidigt är det tydligt att användandet av detta slag av uppgifter som sökbegrepp ger upphov till särskilda risker från integritetssynpunkt. En sökning på exempelvis ett personnummer ger, i vart fall om den sker i en större informationsmängd av den karaktär som kan finnas i den brottsbe- kämpande verksamheten, möjlighet till ingående kartläggningar av en persons privata förhållanden. Mot den bakgrunden bör en obegränsad möjlighet att göra sökningar med hjälp av detta slag av uppgifter inte komma i fråga. En bestämmelse som innebär att namn, personnummer och samordningsnummer får användas som sökbegrepp bara om uppgif- terna avser en person som är misstänkt för något visst brott eller viss brottslig verksamhet, medför att sökningar som kan vara nödvändiga inom ramen för ett underrättelseprojekt eller en brottsutredning inte till- låts. I dessa fall kan det vara av vikt att kunna klarlägga om personer som har anknytning till den undersökta verksamheten – men som vid den tidpunkten inte är misstänkta – förekommer som misstänkta i andra underrättelseprojekt eller i brottsutredningar som gäller liknande brott. Det kan också vara viktigt att få fram uppgifter om att en viss person frekvent anmäler brott, eftersom det kan ha betydelse för dennes trovär- dighet. För det fall Kustbevakningen inte skulle få denna möjlighet finns det risk för att det brottsbekämpande arbete myndigheten ansvarar för och samarbetet med andra myndigheter inte skulle kunna bedrivas till- fredsställande. Konsekvenserna härav kan bli att viss brottslighet inte uppmärksammas och åtgärdas. Även med beaktande av skyddet för den personliga integriteten anser regeringen att Kustbevakningens behov av ifrågavarande sökmöjligheter väger tyngre. Mot bakgrund härav bör möjligheten att söka på namn, personnummer och liknande identitets- uppgifter också omfatta andra än misstänkta personer i vissa fall.

När det kommer till uppgifter om juridiska personer behandlas sådana i Kustbevakningens verksamhet bl.a. på grund av att juridiska personer inte sällan äger fartyg och andra transportmedel. Vid utredning och kart- läggning av brott är sökning på firma eller organisationsnummer för att hitta samband och kopplingar mellan olika personer en viktig del i Kust- bevakningens brottsbekämpande arbete. Det finns således ett tydligt behov av att kunna söka på uppgifter om juridiska personer. Behovet av integritetsskydd är enligt regeringens bedömning inte lika stort för juri- diska personer som för fysiska personer. Till detta kommer att uppgifter om juridiska personer i stor utsträckning redan förekommer i offentliga register, bl.a. hos Bolagsverket. I dag är det även möjligt att få tillgång till sådana uppgifter via internet. Samma skäl gör sig gällande beträf- fande fordonsnummer och fartygsnamn. Regeringen finner därför inte skäl att föreslå några bestämmelser som begränsar möjligheten att göra sökningar beträffande juridiska personer, fordonsnummer och fartygs- namn.

Vilka uppgifter bör få tas fram?

Vid sökningar på namn, personnummer och liknande identitetsuppgifter bör enbart vissa slag av uppgifter om den person som sökningen avser kunnas tas fram. En regel om sökbegränsningar måste dock utformas så att uppgifter som det generellt sett finns ett stort behov av får tas fram.

Prop. 2011/12:45

127

Frågan är då vilka uppgifter som är sådana att de bör ingå i träffbilden vid en sökning som omfattas av sökbegränsningar.

Först och främst finns det i verksamheten ett stort behov av uppgifter som anger att den sökte har anmälts för brott eller är misstänkt för brott eller för allvarlig brottslig verksamhet. Med allvarlig brottslig verksam- het avses här detsamma som i avsnitt 11.1.1, dvs. verksamhet som inne- fattar brott för vilket kan följa fängelse i ett år eller däröver. Det intrång som möjligheten att söka i de gemensamt tillgängliga uppgifterna leder till vägs enligt regeringen väl upp av den ökade effektivitet i brottsbe- kämpningen som regleringen avser att tillgodose. Vidare har Kustbevak- ningen i den brottsbekämpande verksamheten behov av att få fram upp- gift om huruvida en person har anmält ett brott eller om han eller hon är målsägande eller vittne i en brottsutredning liksom av uppgift om en handling har lämnats in av eller expedierats till personen i fråga. Uppgif- terna är typiskt sett mindre integritetskänsliga än uppgifter om dem som misstänks för brott, och sökmöjligheter samtidigt nödvändiga för att verksamheten ska kunna bedrivas på ett rationellt och ändamålsenligt sätt. Sådana sökningar bör därför vara tillåtna.

Även uppgiften att en person är anmäld försvunnen, har bedömts kunna möta ett ingripande med grovt våld eller är efterlyst är viktig in- formation i Kustbevakningens arbete. Regeringen föreslår att sådana uppgifter också bör få tas fram vid en sökning.

Kustbevakningens underrättelseverksamhet avseende brott för vilket är föreskrivet fängelse i fyra år eller däröver kan inte jämföras med poli- sens, som har det huvudsakliga ansvaret för bekämpandet av sådan brottslighet. Även om behandling av personuppgifter för brottslighet av detta slag förekommer i Kustbevakningens verksamhet, torde det i dags- läget inte ske i så stor omfattning att Kustbevakningen har ett påtagligt behov av lättnader i sökbegränsningarna. Vid en avvägning mellan mot- stående intressen finns enligt regeringens uppfattning därför inte i nulä- get skäl att införa ytterligare undantag från sökbegränsningar. De sökbe- gränsningar som föreslås är enligt regeringens bedömning väl avvägda och utgör ett skydd för den personliga integriteten.

Regeringen vill framhålla att det som nu har sagts endast avser be- gränsningar av den initiala sökningen. En allmän sökning som görs med hjälp av personnummer eller motsvarande identitetsbeteckning ska alltså, enligt regeringens förslag, endast ge uppgifter om huruvida vederbörande tillhör någon eller några av de kategorier som nyss har angetts. Sedan man väl har fått träff på en viss person, exempelvis som misstänkt för brott i en viss förundersökning, ska ytterligare uppgifter kunna tas fram genom en fortsatt behandling i den uppgiftsmängden. Möjligheten att få tillgång till ytterligare uppgifter, kanske hela förundersökningen, avgörs av vilken behörighet den berörda tjänstemannen har och om behandling- en behövs för något av ändamålen i den föreslagna lagen.

De integritetsrisker som motiverar den föreslagna inskränkningen i möjligheten att söka fritt gör sig enligt regeringens mening dock inte på samma sätt gällande när det är fråga om sökningar i ett begränsat materi- al. Den bör därför inte gälla vid sökning som sker inom ramen för ett visst ärende eller en viss handling.

För vissa delar av den brottsbekämpande verksamheten kan den av re- geringen nu föreslagna begränsningsregeln emellertid leda till problem.

Prop. 2011/12:45

128

Det gäller t.ex. en del arbete som sker inom ramen för en begränsad Prop. 2011/12:45 undersökning och som avser vissa preciserade slag av brottslighet (t.ex.

smugglingsbrott i en viss region). I sådant arbete upprättas ofta särskilda uppgiftssamlingar som syftar till att kartlägga brottsligheten. Endast de tjänstemän som deltar i undersökningen har tillgång till uppgiftssamling- arna i fråga. Enligt regeringens mening bör det vara möjligt för dessa att göra obegränsade sökningar. Regeringen föreslår därför att begränsnings- regeln inte ska gälla vid sökning i en uppgiftssamling som har skapats för att undersöka vissa preciserade slag av brottslighet och som enbart de som arbetar i undersökningen har åtkomst till.

Möjligheten att vid en sökning få fram vissa typer av personuppgifter kan behöva begränsas ytterligare. Det kan t.ex. handla om personuppgif- ter av vilka det framgår att någon är eller har varit misstänkt för brott som förekommer i en nedlagd förundersökning eller underrättelseinform- ation, som typiskt sett är av mera integritetskänsligt slag. Enligt rege- ringens bedömning kan det därför i vissa fall finnas skäl att begränsa sökmöjligheterna till sådana uppgifter än mer. Sådana föreskrifter kan regeringen meddela med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, om lagen inte utesluter det. Regeringen föreslår därför att det i lagen införs en bestämmelse som upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ytterligare begränsningar av tillgången till sådana uppgifter.

12Informationsutbyte i brottsbekämpande verksamhet

12.1Behovet av ett effektivt informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter

Regeringens bedömning: En effektiv brottsbekämpning förutsätter att de brottsbekämpande myndigheterna kan utbyta information på ett rationellt sätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot regeringens be-

dömning.

Skälen för regeringens bedömning: Samarbetet mellan de brottsbe- kämpande myndigheterna har blivit allt viktigare i det brottsförebyg- gande och brottsutredande arbetet. Ett effektivt och framgångsrikt arbete mot brottsligheten förutsätter att man kan dra nytta av den samlade kun- skap om brott och brottslingar som finns hos andra brottsbekämpande myndigheter.

Uppdelningen av den brottsbekämpande verksamheten på flera fri- stående myndigheter har emellertid i stor utsträckning kommit att styra möjligheterna till informationsutbyte, eftersom det kan råda sekretess mellan myndigheterna. Det har i viss mån påverkat effektiviteten i brotts- bekämpningen. Behovet av informationsutbyte mellan de brottsbekäm-

pande myndigheterna är särskilt stort när det gäller att kartlägga och

129

begränsa organiserad brottslighet, men det finns även behov av sådant samarbete för att angripa brottslighet av mera vardagligt slag. Av samma skäl som det är viktigt att man inom Kustbevakningen på ett effektivare sätt än i dag kan tillgodogöra sig den information som finns inom den egna organisationen, är det viktigt att nyttiggöra information i samarbete med andra brottsbekämpande organ.

Möjligheten till informationsutbyte mellan olika myndigheter är såle- des av central betydelse i det brottsbekämpande arbetet. Ett förbättrat informationsutbyte skapar bättre förutsättningar för att utnyttja de sam- lade resurserna effektivt och därmed också för att brott ska kunna klaras upp snabbare och i större utsträckning.

Mot de fördelar som ett ökat informationsutbyte innebär ska ställas att ett ökat flöde av uppgifter mellan myndigheter kan skapa större risker för intrång i den personliga integriteten. Även insamling och utbyte av för- hållandevis harmlösa uppgifter kan, om de skapar en totalbild av en en- skilds personliga förhållanden, riskera att leda till betydande intrång i den personliga integriteten. Ett väl fungerande informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter behöver emellertid inte vara till nackdel för de personer som berörs av en brottsutredning. Tvärtom kan såväl brottsoffer som misstänkta ibland ha ett gemensamt intresse av att brott klaras upp snabbt och att lagföring kommer till stånd i de fall där bevis- ningen är tillräcklig samt att felaktiga eller otillräckligt underbyggda brottsmisstankar avförs så snabbt som möjligt.

Risken för ökat intrång i den personliga integriteten genom informat- ionsutbyte mellan myndigheter måste också ses i ljuset av att det numera i princip råder samma sekretess för uppgifter om brottsbekämpning hos alla berörda myndigheter. Även om det kan finnas nackdelar med ett ökat informationsflöde mellan de brottsbekämpande myndigheterna får sam- mantaget fördelarna anses väga över.

Det ligger i sakens natur att informationsutbytet till stor del avser upp- gifter som omfattas av sekretess, eftersom de flesta av de uppgifter som behandlas inom olika myndigheters brottsbekämpande verksamhet skyd- das av sekretess. En grundläggande förutsättning för att uppgifter ska få lämnas till en annan myndighet är att sekretess inte hindrar att uppgifter- na lämnas ut. Detta gäller oberoende av om det rör sig om elektroniskt lagrade uppgifter eller uppgifter på papper. I offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400) finns emellertid ett antal bestämmelser som innebär att sekretess inte hindrar utbyte av uppgifter mellan nationella brottsbekäm- pande myndigheter.

Med stöd av hänvisningar i offentlighets- och sekretesslagen finns det dessutom en möjlighet att meddela sekretessbrytande föreskrifter i andra lagar och förordningar, se 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen. Regeringen har att överväga om sådana bestämmelser bör införas i den nya lagen. Behovet av sekretessbrytande bestämmelser behandlas i av- snitt 13.

Det pågår ett fortlöpande arbete med att utveckla system för informat- ionsutbyte inom och mellan brottsbekämpande myndigheter. Inom ramen för arbetet med rättsväsendets informationsförsörjning (i vilket Rikspo- lisstyrelsen, Kustbevakningen, Tullverket, Skatteverket, Åklagarmyndig- heten, Ekobrottsmyndigheten, Domstolsverket, Kriminalvården, Brotts- förebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten och Rättsmedicinalverket

Prop. 2011/12:45

130

deltar) pågår ett arbete som syftar till att införa ett elektroniskt, enhetligt Prop. 2011/12:45 strukturerat, informationsflöde i brottsmålsprocessen. Flera utredningar

har också under senare år betonat att det måste skapas förutsättningar för ett förbättrat utbyte av information mellan de brottsbekämpande myndig- heterna (se bl.a. SOU 2002:113, 2005:117 och 2006:18). Den gemen- samma uppfattningen hos dessa utredningar har varit att en brottsbekäm- pande myndighet ska kunna lämna information till en annan sådan myn- dighet, om den senare myndigheten behöver informationen i sin brotts- bekämpande verksamhet. Informationsutbytet sker i dag framförallt på manuell väg, efter en begäran från en myndighet i ett enskilt fall eller genom spontant uppgiftsutlämnande. Det kan röra sig både om utläm- nande av uppgifter i pappersform och om olika former av elektroniskt utlämnande, t.ex. via e-post. I viss utsträckning förekommer utlämnande genom att mottagaren ges rätt att själv söka efter information som den utlämnande myndigheten har tillgång till (direktåtkomst).

En ordning som innebär att informationsutbytet i huvudsak sker genom manuell behandling skapar praktiska problem, särskilt som brottsbe- kämpningen bedrivs dygnet runt. Uppgifter som en tjänsteman behöver omedelbart för att kunna genomföra en tjänsteåtgärd måste vara lätt till- gängliga även utanför vanlig kontorstid. Elektronisk åtkomst till uppgif- ter utan föregående begäran är således inte bara ett enkelt och arbetsbe- sparande sätt att lämna ut information utan ibland det enda i praktiken möjliga sättet att göra uppgifterna tillgängliga när de behövs.

Mot denna bakgrund står det enligt regeringen, vilket också konstate- rats i promemorian, klart att det finns ett ökande behov av ett effektivt informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna och att detta måste kunna tillgodoses genom ökad användning av elektronisk kommunikation. Regeringen har även i ett annat lagstiftningsärende framhållit att ett utökat elektroniskt informationsutbyte mellan myndig- heter är ett nödvändigt steg i samhällets it-utveckling (prop. 2007/08:160 s. 49). Den nya lagen bör således underlätta sådant informationsutbyte och bidra till att utveckla samarbetet med andra brottsbekämpande myn- digheter, samtidigt som den ska värna om den enskildes integritet.

En fråga som måste övervägas särskilt är i vilken form uppgifterna bör få lämnas ut, t.ex. om utlämnande bör få ske genom direktåtkomst. Den frågan behandlas i avsnitt 12.3. Utlämnande på medium för automatise- rad behandling – både till svenska och utländska mottagare – har behand- lats i avsnitt 9.8.

12.2Utgångspunkterna för informationsutbyte i det internationella samarbetet

Regeringens bedömning: Det internationella utbytet av information spelar en viktig roll för bekämpningen av framför allt allvarlig och gränsöverskridande brottslighet.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot bedömningen.

131

Skälen för regeringens bedömning: Av samma skäl som ett ökat in- Prop. 2011/12:45 formationsutbyte mellan svenska myndigheter bidrar till en effektivare

brottsbekämpning gör även internationellt samarbete i brottsbekämpande syfte det. Det är framför allt vid bekämpningen av allvarlig och gränsö- verskridande brottslighet som det internationella informationsutbytet har betydelse. Utan sådant informationsutbyte skulle exempelvis bekämp- ningen av narkotikasmuggling, människohandel, penningtvätt och många andra typer av allvarliga brott inte kunna bedrivas lika framgångsrikt.

Dessutom har Sverige, som framgått tidigare, genom olika internation- ella överenskommelser åtagit sig att överlämna information som härrör från brottsbekämpande verksamhet dels till brottsbekämpande myndig- heter i andra länder, dels till Interpol och Europol.

Under senare år har det polisära samarbetet mellan länderna inom EU utvecklats snabbt. Rådets rambeslut 2006/960 RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater har genomförts genom förordningen (2008:1396) om förenklat uppgifts- utbyte mellan brottsbekämpande myndigheter i Europeiska unionen. Syftet med rambeslutet är att få till stånd ett snabbare och enklare in- formationsutbyte. Dessutom antogs i december 2008 dataskyddsrambe- slutet. Syftet med rambeslutet är att säkerställa en gemensam hög skyddsnivå för enskilda personer. Dataskyddsrambeslutet, som ska vara genomfört inom två år efter ikraftträdandet, innebär att det finns bin- dande förpliktelser om dataskydd mellan medlemsstaterna när det gäller brottsbekämpning. En redogörelse för rambeslutet finns i avsnitt 4.5.1.

Det finns också anledning att i detta sammanhang framhålla att det brottsbekämpande samarbetet över gränserna i stor utsträckning sker som ett led i svenskt underrättelsearbete eller i svensk förundersökning.

Sammantaget innebär utvecklingen att Kustbevakningen kommer att ha ett fortsatt behov av att kunna utbyta uppgifter med andra länder. Rege- ringen anser därför – i likhet med promemorian – att en ny lag om be- handling av uppgifter i Kustbevakningens verksamhet inte bör ställa upp onödiga hinder för ett sådant utbyte.

12.3Direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i brottsbekämpande verksamhet

12.3.1 Olika former av elektroniskt utlämnande av uppgifter

I många författningar om behandling av personuppgifter regleras frågor
om utlämnande av personuppgifter i elektronisk form genom särskilda
bestämmelser i lag eller förordning. Enligt gängse begreppsbildning kan
personuppgifter lämnas ut i elektronisk form endera på s.k. medium för
automatiserad behandling eller genom direktåtkomst.
Utlämnande på medium för automatiserad behandling innebär att den
utlämnande myndigheten i varje enskilt fall tar ställning till om uppgifter
kan lämnas ut och vilka uppgifter som ska lämnas. En eventuell sekretes-
sprövning kan därmed ske i samband med utlämnandet i det enskilda
fallet. Utlämnande av uppgifter kan även ske genom direktåtkomst. Vid
direktåtkomst fattas beslutet om överföring i varje enskilt fall av motta-	132
	132

garen. Sekretessprövningen måste därför ske redan då uppgifterna görs Prop. 2011/12:45 tillgängliga för direktåtkomst, oavsett om någon mottagare vid den tid-

punkten tar del av dem.

Av dessa olika varianter av elektroniskt utlämnande är direktåtkomst den mest känsliga. Denna fråga kommer därför att beröras mer ingående i det följande.

12.3.2Begreppet direktåtkomst

Det finns ingen legaldefinition av begreppet direktåtkomst. Den grund- läggande innebörden av begreppet är att någon har direkt tillgång till någon annans register eller databaser och på egen hand kan söka efter information, dock utan att kunna påverka innehållet i registret eller data- basen. I begreppet direktåtkomst ligger också att den som är personupp- giftsansvarig för registret eller databasen inte har någon kontroll över vilka uppgifter som mottagaren vid ett visst söktillfälle tar del av. Den myndighet som lämnar ut uppgifter genom direktåtkomst fattar således inte beslut om utlämnande av de uppgifter som den som har direktåt- komst tar del av i varje enskilt fall. I stället måste som angetts ovan en förhandsprövning göras av förutsättningarna för utlämnande. En sådan prövning innefattar alla de uppgifter som mottagaren har möjlighet att ta del av genom sin direktåtkomst. Den faktiska begränsningen av direktåt- komsten görs sedan med hjälp av olika tekniska lösningar, beroende på hur omfattningen av direktåtkomsten har begränsats i det enskilda fallet, exempelvis genom olika behörighetsnivåer. Det är den personuppgiftsan- svariga myndigheten som ska se till att åtkomsten rent faktiskt begränsas på det sätt som föreskrivs.

Vid författningsreglering av direktåtkomst till uppgifter anges ofta att någon får ha direktåtkomst. Innebörden av detta är inte att den eller de angivna myndigheterna har en ovillkorlig rätt att få ut uppgifterna, utan att den myndighet som innehar informationen har en rätt att medge sådan åtkomst. Den utlämnande myndigheten har ett principiellt ansvar att förvissa sig om att den myndighet som beviljas direktåtkomst vidtar de åtgärder som bedöms vara nödvändiga från säkerhetssynpunkt. I några författningar tydliggörs detta genom bestämmelser som anger att myn- digheten i fråga inte får medge andra direktåtkomst till sina register innan den har försäkrat sig om att behörighets- och säkerhetsfrågorna är lösta på ett sätt som är tillfredsställande ur integritetssynpunkt (se t.ex. 4 kap. 4 § förordningen [2001:650] om vägtrafikregister). Medgivandet av di- rektåtkomst förutsätter också att utlämnande får ske enligt den gällande sekretessregleringen för berörda myndigheter, vilket utvecklas närmare i avsnitt 13.2.

133

12.3.3

Regleringen av möjligheten till direktåtkomst

Prop. 2011/12:45

Regeringens förslag: Utlämnande genom direktåtkomst till uppgifter som behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet ska vara tillåtet enbart i den utsträckning som följer av den föreslagna lagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I förordningen om behandling av per- sonuppgifter inom Kustbevakningen finns bestämmelser om direktåt- komst för vissa andra brottsbekämpande myndigheter till kustbevak- ningsdatabasen. För vissa av dessa myndigheter är tillgången begränsad.

I promemorian framhölls, mot bakgrund av att det i den brottsbekäm- pande verksamheten behandlas särskilt känsliga uppgifter, att det av den nya lagen bör framgå vilka myndigheter som kan få direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Regeringen instämmer i promemorians förslag. Från integri- tetssynpunkt har en lösning där det i lagen framgår i vilken utsträckning direktåtkomst får medges fördelar. Det underlättar också för tillämparen att det i lagen anges i vilken utsträckning direktåtkomst kan förekomma. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att utlämnande genom direktåt- komst till personuppgifter som behandlas i Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet ska vara tillåtet enbart i den utsträckning som följer av den föreslagna lagen.

12.3.4De brottsbekämpande myndigheternas behov av direkt- åtkomst

Regeringens bedömning: Samtliga brottsbekämpande myndigheter har behov av att kunna få direktåtkomst till personuppgifter som be- handlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 18 § förordningen om be-
handling av personuppgifter inom Kustbevakningen får, vilket har
nämnts ovan, övriga brottsbekämpande myndigheter ha direktåtkomst till
uppgifter hos Kustbevakningen. För vissa myndigheter, dock inte poli-
sen, är tillgången till uppgifter begränsad. I promemorian föreslås att
Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, polis-
myndigheterna, Tullverket och Skatteverket ska kunna medges direktåt-
komst till uppgifter som Kustbevakningen behandlar i sin brottsbekäm-
pande verksamhet. Regeringen konstaterar att en sådan modell är i över-
ensstämmelse med det som gäller för polisens verksamhet, 3 kap. 8 §
polisdatalagen (2010:361).
Regeringen har tidigare redogjort för vilken tillgång Kustbevakningen
har till personuppgifter som övriga brottsbekämpande myndigheter be-
handlar. Här kan bl.a. nämnas att Kustbevakningen har direktåtkomst till	134
	134

Schengens informationssystem. Sedan den 1 juli 2009 kan Kustbevak- Prop. 2011/12:45 ningen, i likhet med övriga brottsbekämpande myndigheter, medges di-

rektåtkomst till misstankeregistret och belastningsregistret. Vidare får Kustbevakningen enligt den nya polisdatalagen medges direktåtkomst till register över DNA-profiler och fingeravtrycks- eller signalementsregister (4 kap. 10 § och 17 § polisdatalagen).

I promemorian anförs att det förhållandet att olika uppgifter inom brottsbekämpningen av organisatoriska, historiska eller andra skäl är uppdelade och ligger på skilda myndigheter, inte nödvändigtvis innebär att det uppstår större risker från integritetssynpunkt med direktkopplingar mellan myndigheterna än vad som skulle ha varit fallet om all brottsbe- kämpande verksamhet låg hos en och samma myndighet (jfr prop. 2004/05:164 s. 87). Regeringen kan dock konstatera att vittgående möj- ligheter till direktåtkomst kan öka riskerna för intrång i den personliga integriteten. Typiskt sett innebär direktåtkomst att uppgifter blir tillgäng- liga för fler personer och att den ursprungliga myndighetens möjligheter att kontrollera användningen av uppgifterna minskar. Det är mot den bakgrunden som regeringen – på motsvarande sätt som promemorian – föreslår att särskilda regler ska gälla vid direktåtkomst till personuppgif- ter som behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Regeringen konstaterar vidare, i likhet med promemorian, att direktåt- komst förekommer redan i dag mellan de brottsbekämpande myndighet- erna. De brottsbekämpande myndigheterna måste kunna bedriva sitt arbete effektivt, något som flera remissinstanser framhållit. Modern tek- nik ökar möjligheterna att skapa överblick och samordning i det brotts- bekämpande arbetet och att utnyttja tillgänglig information på ett effek- tivt sätt. Det är angeläget att dessa möjligheter kan utnyttjas. De brotts- bekämpande myndigheterna har ofta behov av att på ett snabbt och enkelt sätt få omedelbar tillgång till information genom direktåtkomst i stället för att på begäran få del av viss information. Verksamhetsskäl talar såle- des för att ge de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet till di- rektåtkomst.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att samtliga brottsbekäm- pande myndigheter har ett behov av att kunna få direktåtkomst till upp- gifter som behandlas av Kustbevakningen i aktuell verksamhet.

12.3.5Direktåtkomst för svenska brottsbekämpande myndigheter

Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatte- verket ska kunna medges direktåtkomst till personuppgifter i Kustbe- vakningens brottsbekämpande verksamhet. Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.

En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att till- gången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behö- ver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

135

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har

inget att invända mot förslaget. Havs- och vattenmyndigheten påpekar att myndigheten har ett betydande behov av uppgifter från Kustbevakning- ens brottsbekämpande verksamhet. Om direktåtkomst inte kan medges är det av största vikt att uppgifterna kan lämnas ut på medium för automati- serad behandling med föreskrifter om att mer än enstaka personuppgifter får lämnas ut till myndigheten.

Sveriges advokatsamfund ställer sig frågan om de myndigheter som nämns i 4 kap. 7 § inte kan vara verksamma inom t.ex. en liten myndig- hetsgränsövergripande projektgrupp med stöd av modern teknik – t.ex. en projektplats – om materialet inte först görs tillgängligt för en vidare krets.

Skälen för regeringens förslag

Bör övriga brottsbekämpande myndigheter kunna medges direktåtkomst till uppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet?

Regeringen har i det föregående konstaterat att de brottsbekämpande myndigheterna ofta har ett påtagligt behov av att få direktåtkomst till den information som andra brottsbekämpande myndigheter behandlar. En möjlighet till direktåtkomst skapar bättre förutsättningar för ett fram- gångsrikt brottsbekämpande arbete. För en sådan möjlighet talar också kostnads- och säkerhetsskäl. Det är inte kostnadseffektivt att myndighet- er avsätter resurser för att manuellt administrera ett informationsutbyte när behovet av ett sådant utbyte kan konstateras redan på förhand.

Mot det nu sagda måste emellertid integritetsskyddsintresset vägas. In- tegritetsaspekterna måste tillmätas en central betydelse vid bedömningen av i vilken omfattning myndigheter bör kunna medges direktåtkomst till uppgifter i varandras verksamhet. I de databaser och register som förs av brottsbekämpande myndigheter finns det ofta stora mängder personupp- gifter. Många av dessa kan vara av känslig karaktär. För den enskilde kan enbart det förhållandet att omfattande uppgifter om hans eller hennes förhållanden samlas in och bevaras uppfattas som ett intrång i den per- sonliga integriteten. Ju fler personer som har omedelbar tillgång till såd- ana uppgiftssamlingar, desto mera påtagligt torde intrånget uppfattas av den enskilde. Direktåtkomst kan också minska den personuppgiftsansva- riga myndighetens möjligheter att kontrollera den vidare användningen av uppgifterna. Dessa förhållanden utgör i sig skäl för en restriktiv håll- ning i fråga om direktåtkomst till uppgifter i Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet.

En viktig aspekt vid den avvägning som här måste göras är sekre- tesskyddet för uppgifterna hos den mottagande myndigheten. Om sekre- tesskyddet hos den mottagande myndigheten är lika långtgående som sekretesskyddet hos den utlämnande myndigheten, behöver ett utläm- nande av uppgifterna genom direktåtkomst inte innebära någon ökning av integritetsriskerna i förhållande till allmänheten. En annan viktig aspekt är hur uppgifterna sprids och används inom den mottagande myn- digheten. Om användandet av uppgifterna inom den mottagande myn- digheten kan begränsas till en liten krets personer, innebär detta givetvis

Prop. 2011/12:45

136

mindre integritetsrisker än om uppgifterna ges en vid spridning. En tredje betydelsefull aspekt är vilka bestämmelser om informationssäkerhet (exempelvis system för behörighet, loggning och tillsyn) som gäller hos den mottagande myndigheten. Om det finns en hög informationssäkerhet hos den mottagande myndigheten, så att det kan garanteras att informat- ionen når endast dem som har rätt till den, inger naturligtvis system för direktåtkomst mindre betänkligheter från integritetssynpunkt än vad som annars hade varit fallet.

Vad först gäller sekretessregleringen kan det konstateras att denna i princip ger samma skydd för uppgifter i brottsbekämpningen hos samt- liga brottsbekämpande myndigheter. Myndigheterna omfattas således av bl.a. bestämmelserna om skydd för brottsbekämpningen i 18 kap. 1 och 2 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och bestämmelserna om skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden i sådan verksamhet, som regleras i 35 kap. samma lag. Numera finns det också en särskild bestämmelse, 11 kap. 4 §, om överföring av sekretess vid direktåtkomst. Om en myndighet har elektronisk tillgång till en annan myndighets upptagning för automatiserad behandling och en uppgift i denna upptagning är sekretessreglerad hos den andra myndigheten, blir sekretessbestämmelsen tillämplig också hos den mottagande myndighet- en. Detta gäller dock inte om uppgiften ingår i ett beslut hos den motta- gande myndigheten. Det finns även en särskild bestämmelse om vad som gäller vid konkurrens mellan den överförda sekretessen och den sekretess som är direkt tillämplig hos den mottagande myndigheten, 11 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen.

Vad sedan gäller tillgången till uppgifterna hos den mottagande myn- digheterna har regeringen – i likhet med promemorian – föreslagit att en enskild tjänsteman inom Kustbevakningen ska ges tillgång endast till sådana uppgifter som han eller hon behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Regeringen bedömer att mot- svarande begränsning bör gälla hos de myndigheter som genom direktåt- komst får tillgång till personuppgifter som Kustbevakningen behandlar. En särskild bestämmelse om detta bör införas i lagen. Det är inte rimligt att Kustbevakningen ska ha ansvar för den interna tillgången till uppgif- ter hos andra myndigheter efter det att uppgifter överlämnats dit genom direktåtkomst. En möjlighet till direktåtkomst behöver alltså inte inne- bära att annat än en begränsad krets av tjänstemän – eller enbart en viss tjänsteman – hos den mottagande myndigheten får tillgång till uppgifter- na.

Vad slutligen gäller informationssäkerhet i samband med direktåtkomst anser regeringen att det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela särskilda föreskrifter om detta. En sådan bestämmelse finns numera för polisens del i 3 kap. 8 § polisda- talagen. Om de brottsbekämpande myndigheterna ska ges möjlighet till direktåtkomst till varandras uppgifter, bör den myndighet som beslutar om dylik åtkomst vara skyldig att försäkra sig om att den mottagande myndigheten har en acceptabel säkerhetsnivå, exempelvis vad gäller system för utlämnande av behörighet, för tillsyn och för loggning av transaktioner. Det kan i sammanhanget noteras att den tekniska utveckl- ingen fortlöpande ger bättre möjligheter att begränsa åtkomsten till olika

Prop. 2011/12:45

137

uppgifter och att i efterhand genom bl.a. loggningsuppgifter kontrollera hur åtkomsten har utnyttjats.

De ökade integritetsrisker som en möjlighet till direktåtkomst kan med- föra kan alltså motverkas genom bestämmelser av annat slag, såsom bestämmelser om sekretess, om tillgång till uppgifter och om informat- ionssäkerhet. Övervägande skäl talar därför enligt regeringen för att den föreslagna lagen bör tillåta att övriga brottsbekämpande myndigheter ges direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Hur bör direktåtkomsten avgränsas?

En första förutsättning för att en myndighet ska kunna ges direktåtkomst till uppgifter i Kustbevakningens verksamt bör enligt regeringens me- ning vara att uppgifterna är gemensamt tillgängliga hos Kustbevakning- en. Även om myndighetsöverskridande samarbete äger rum i mindre grupper, vilket Sveriges advokatsamfund reflekterat över, innebär in- formationsutbytet att uppgifter som behandlas av Kustbevakningen blir tillgängliga utanför det sammanhang där de ursprungligen har behand- lats. Det är då ur ett integritetsperspektiv rimligt att de särskilda, mer begränsande reglerna om gemensamt tillgängliga uppgifter, exempelvis kravet på särskilda upplysningar och sökbegränsningar, alltid tillämpas. Direktåtkomst bör således endast medges för uppgifter som är gemen- samt tillgängliga.

Ytterligare en förutsättning för att direktåtkomst ska kunna medges bör vara att den myndighet som beslutar om sådan åtkomst försäkrar sig om att den mottagande myndigheten har en acceptabel säkerhetsnivå, exem- pelvis vad gäller system för utlämnande av behörighet, tillsyn och för loggning av transaktioner. En annan förutsättning bör vara att en enskild tjänsteman ska få ha direktåtkomst endast till sådana uppgifter som han eller hon behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett ända- målsenligt sätt. Frågor av detta slag regleras lämpligen i förordning eller myndighetsföreskrifter. Regeringen föreslår sammanfattningsvis, vilket överensstämmer med promemorians förslag, att de brottsbekämpande myndigheterna, dvs. Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrotts- myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket ska kunna medges direktåtkomst till personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet, dock att direktåtkomsten endast bör få avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Den myn- dighet som har getts möjlighet att få direktåtkomst till uppgifter har an- svaret för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjäns- teman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att med- dela närmare föreskrifter som rör direktåtkomst m.m.

Som utvecklats tidigare har brottsbekämpande myndigheter ett påtag- ligt behov av att få tillgång till varandras uppgifter. Havs- och vatten- myndigheten är inte en brottsbekämpande myndighet och regeringen finner inte att de behov myndigheten hänvisar till är av sådan karaktär att direktåtkomst till personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet bör medges.

Prop. 2011/12:45

138

12.3.6Direktåtkomst för utländska myndigheter m.fl.

Regeringens bedömning: Det behövs inga föreskrifter om att en ut- ländsk myndighet, Europol eller en mellanfolklig organisation ska få medges direktåtkomst till uppgifter i Kustbevakningens brottsbekäm- pande verksamhet.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot regeringens be-

dömning.

Skälen för regeringens bedömning: Det ökade internationella samar- betet när det gäller brottsbekämpning aktualiserar frågan om elektronisk informationsöverföring till myndigheter i andra länder och internationella organisationer. De argument som regeringen har anfört i det föregående angående behovet av att utifrån integritetsskyddsskäl iaktta restriktivitet när det gäller att medge direktåtkomst gör sig naturligtvis i än högre grad gällande i fråga om åtkomst för utländska myndigheter och andra organ. En svårighet med direktåtkomst är ju att den kan minska den personupp- giftsansvariga myndighetens möjligheter att kontrollera den vidare an- vändningen av uppgifterna.

Numera finns en stor del av Kustbevakningens information i automati- serad form. Regeringen konstaterar att det sker ett utbyte av personupp- gifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet, om än utläm- nandet inte har samma omfattning eller är lika frekvent som i polisens verksamhet. Som regeringen har framhållit i det föregående är det av stor vikt att det regelverk som gäller på området så långt som det är möjligt utformas på ett likartat sätt. Vidare förutser regeringen en fortsatt ut- veckling av informationsutbytet, framför allt inom EU.

Enligt 2 kap. 21 § polisdatalagen meddelar regeringen föreskrifter om att en utländsk myndighet, Europol eller en mellanfolklig organisation får medges direktåtkomst till personuppgifter i polisens brottsbekäm- pande verksamhet, om detta är nödvändigt för att fullgöra en internation- ell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt eller om det följer av en EU-rättsakt. I motiven till polisdatalagen hänvisar regeringen till att det s.k. Prümrådsbeslutet bl.a. innehåller be- stämmelser som ålägger medlemsstaterna att tillåta direktåtkomst till vissa uppgifter i nationella DNA-register och fingeravtrycksregister och att det går att förutse en fortsatt utveckling av informationsutbyte framför allt inom EU. Om direktåtkomst till vissa uppgifter i framtiden skulle komma att regleras i EU-rättsakter som inte kräver riksdagens godkän- nande menar regeringen att det framstår som naturligt med en bestäm- melse som kan täcka behovet av reglering av detaljfrågor även i sådana fall (prop. 2009/10:85 s. 183 f.).

När det gäller Kustbevakningens uppgifter menar regeringen emellertid

– i likhet med promemorian – att restriktivitet bör iakttas vad avser di- rektåtkomst för utländska myndigheter. Oaktat den flexibilitet som skulle kunna uppnås genom att regeringen ges möjlighet att meddela föreskrif- ter om direktåtkomst på motsvarande sätt som gäller för polisens brotts- bekämpande verksamhet, ifrågasätter regeringen behovet av en sådan bestämmelse när det gäller Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samhet. Detta bl.a. mot bakgrund av att Kustbevakningen varken för

Prop. 2011/12:45

139

några nationella register av det slag som finns hos polisen eller har ett Prop. 2011/12:45 sådant utbyte med utländska myndigheter bl.a. inom den brottsbekäm-

pande verksamheten som polisdatalagens bestämmelse tar sikte på (se prop. 2009/10:85 s. 183 f.).

Sammanfattningsvis gör alltså regeringen den bedömningen, vilken överensstämmer med promemorians, att något behov för regeringen att meddela föreskrifter om att en utländsk myndighet, Europol eller en mellanfolklig organisation ska få medges direktåtkomst till uppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet i dag inte finns. Rege- ringen föreslår med andra ord inte någon bestämmelse som motsvarar 2 kap. 21 § polisdatalagen.

13Sekretess och uppgiftsskyldighet

i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet

13.1	Allmänna utgångspunkter

Regeringens förslag: De grundläggande reglerna för sekretess-
genombrott ska regleras i lagen. I lagen ska det tas in en upplysning
om att regeringen meddelar kompletterande bestämmelser.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller har inget att invända mot försla-
get.
Skälen för regeringens förslag
Sekretess i den brottsbekämpande verksamheten
Sekretess till skydd för intresset av att förebygga och beivra brott regle-
ras i 18 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Sekretess
gäller, i större eller mindre utsträckning, för förundersökningar och mot-
svarande utredningar enligt 23 kap. rättegångsbalken (18 kap. 1 §) och
som regel för underrättelseuppgifter (18 kap. 2 §). De sekretessbestäm-
melser till skydd för enskild som tidigare fanns i 9 kap. 17 § sekretessla-
gen har delats upp på flera paragrafer och finns nu huvudsakligen i 35
kap. offentlighets- och sekretesslagen, som reglerar sekretess till skydd
för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga och beivra brott.
Sekretessen enligt 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen skyd-
dar enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Sekretessen om-
fattar bl.a. uppgifter i utredning enligt bestämmelserna om förundersök-
ning i brottmål (punkten 1), användning av tvångsmedel (punkten 2),
registerkontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen
(punkten 3), annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga,
utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, en
polismyndighet, Skatteverket, Statens kriminaltekniska laboratorium,
Tullverket	och Kustbevakningen (punkten 4), register som förs av	140

Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen eller som annars behandlas där med stöd av den lagen (punkten 6) eller misstankeregistret (punkten 7). Brottsanmälningar omfattas också av sekretessen. Sekretessen gäller endast om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men. För beslut att väcka åtal eller att inte inleda eller lägga ned en förundersökning gäller inte sekre- tessen (35 kap. 6 §). Sekretessen upphör också normalt om uppgiften lämnas till domstol med anledning av åtal (35 kap. 7 §), men i en förun- dersökning förekommer det ofta uppgifter om t.ex. andra brott som den misstänkte har begått eller om personer som inte berörs av åtalet. För sådana uppgifter upphör sekretessen inte, om uppgiften uppenbart saknar betydelse i målet (35 kap. 7 § punkten 2). Om åtal inte väcks kvarstår också sekretessen. Därför är det mycket vanligt att det förekommer kvar- stående sekretess till skydd för enskild i förundersökningar och andra brottsutredningar.

När en förundersökning eller annan motsvarande utredning inleds gäl- ler som regel sekretess enligt både 18 kap. 1 eller 2 § och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Sekretessen enligt 18 kap. minskar efter hand och brukar normalt upphöra senast i samband med att åtal väcks.

Enligt 35 kap. 2 § gäller sekretess för uppgift i en anmälan eller utsaga av enskild i förhållande till den som anmälan eller utsagan avser, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Bestämmelser om sekretess för vissa andra av polisens register än de som regleras i 35 kap. 1 § punkterna 6 och 7 finns i 35 kap. 3 och 4 §§. I 3 § regleras sekretessen för belastningsregistret. I 4 § regleras sekretessen för bl.a. register över strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot (punkten 1) och uppgift hos Rikspolisstyrelsen som rör brott eller den som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har läm- nats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i ett annat register än som avses i 1 § (punkten 2). Några sekretessbrytande bestämmelser som tidigare fanns i 9 kap. 17 § sekretesslagen finns nu i 35 kap. 8–10 §§.

Sekretess mellan brottsbekämpande myndigheter

Ansvaret för brottsbekämpningen i Sverige är, som redan framgått, orga- nisatoriskt uppdelat mellan flera myndigheter. Gemensamt för dessa är att sekretess i större eller mindre utsträckning gäller för åtskilliga av de personuppgifter som behandlas inom ramen för den brottsbekämpande verksamheten. När uppgifter ska lämnas mellan myndigheterna måste därför hänsyn tas till bl.a. offentlighets- och sekretesslagstiftningen.

Enligt 8 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen får uppgifter för vilka sekretess gäller inte röjas för andra myndigheter, om inte annat framgår av lagen (eller lag eller förordning till vilken lagen hänvisar). När uppgifter ska lämnas mellan myndigheter måste därför hänsyn tas till sekretesslagstiftningen.

Motsvarande begränsning gäller vid uppgiftslämnande mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet, när dessa är att betrakta som

Prop. 2011/12:45

141

självständiga i förhållande till varandra. Det är två kriterier som är vik- Prop. 2011/12:45 tiga vid bedömningen av om det är fråga om olika verksamhetsgrenar.

Den ena är om verksamheterna tillämpar samma eller olika sekretessreg- ler. Det andra är om verksamhetsgrenarna är åtskilda rent organisatoriskt (prop. 2008/09:150 s. 356 f.). I detta sammanhang ska nämnas att Kust- bevakningen inte har några självständiga verksamhetsgrenar.

Det finns ett antal bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som möjliggör utbyte av uppgifter mellan myndigheter utan hinder av sekretess. Av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen framgår att sekretessbelagda uppgifter får lämnas från en myndighet till en annan om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen, som är avsedd att tillämpas restriktivt, medger inte sekretessgenombrott på den grunden att den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin verksamhet.

Ytterligare sekretessbrytande bestämmelser finns i 10 kap. offentlig- hets- och sekretesslagen. I 10 kap. 28 § första stycket föreskrivs bl.a. att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Uppgifter kan vidare, med vissa undantag, lämnas ut med stöd av 10 kap. 19–26 §§, när upp- gifterna behövs för olika i paragraferna angivna ändamål inom brottsbe- kämpningen, bl.a. förundersökning. Enligt 10 kap. 27 §, den s.k. gene- ralklausulen, gäller som huvudregel att en uppgift får lämnas ut till en annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften läm- nas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Be- dömningen av om uppgiften kan lämnas ut görs av den myndighet som innehar uppgiften, utom i de fall där utlämnandebestämmelsen har kon- struerats så att uppgiften alltid ska lämnas ut om det begärs.

Av stor betydelse i sammanhanget är vidare bestämmelsen i 6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen, som innebär att en myndighet på begä- ran av en annan myndighet ska lämna ut uppgifter i den mån hinder inte möter på grund av sekretess eller arbetets behöriga gång. Det innebär att om en myndighet begär att få del av uppgifter från en annan myndighet och någon av de ovan nämnda sekretessbrytande bestämmelserna är tillämplig, så ska uppgifterna lämnas ut. Detsamma gäller givetvis om de begärda uppgifterna är offentliga. Bestämmelsen kan sägas motsvara allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar genom offentlighetsprinci- pen, men utlämnandeskyldigheten är mer vidsträckt och omfattar alla typer av uppgifter som myndigheten förfogar över.

Förhållandet mellan direktåtkomst och sekretess

En bestämmelse om direktåtkomst reglerar endast tillåtligheten av ett visst tillvägagångssätt för utlämnande av personuppgifter. En sådan be- stämmelse har alltså inte någon sekretessbrytande effekt; den är inte att se som en uppgiftsskyldighet enligt 10 kap. 28 § första stycket offentlig- hets- och sekretesslagen (se bl.a. prop. 2004/05:164 s. 83 och 2006/07:46 s. 80). Möjligheterna för t.ex. en myndighet att vid informationsutbyte med en annan myndighet överföra uppgifter genom att medge den myn- digheten direktåtkomst till uppgifter som behandlas automatiserat be-

142

gränsas därför inte sällan av bestämmelser i offentlighets- och sekretess- lagen.

Eftersom direktåtkomst innebär att den mottagande myndigheten fritt kan avgöra vilka uppgifter – inom ramen för den beviljade direktåtkoms- ten – den vill ta del av, blir uppgifterna att anse som utlämnade i och med att direktåtkomst medges. Det spelar i det avseendet ingen roll om den mottagande myndigheten faktiskt tar del av en viss uppgift eller inte. En myndighet kan därför inte tillåta en annan myndighet direktåtkomst till uppgifter som den senare myndigheten inte med säkerhet skulle ha rätt att ta del av vid en sekretessprövning (prop. 2007/08:160 s. 73). Di- rektåtkomst förutsätter därför att det är fråga om offentliga uppgifter, uppgifter som omfattas av en författningsbestämmelse om uppgiftsskyl- dighet, eller – i undantagsfall – uppgifter som kan lämnas ut rutinmässigt med stöd av generalklausulen.

Gällande personuppgiftsbehandlingen i Tullverkets verksamhet analy- serade regeringen i förarbetena (prop. 2004/05:164 s. 84 f.) vilken sekre- tess som gäller vid informationsutbyte mellan myndigheter i brottsutred- ningar respektive i underrättelseverksamhet. I propositionen gjorde rege- ringen bedömningen att en möjlighet för Tullverket att lämna ut uppgif- ter till övriga brottsbekämpande myndigheter genom direktåtkomst förut- satte att det infördes en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet i förhål- lande till övriga myndigheter. Det infördes därför en sekretessbrytande bestämmelse i 2 § förordningen (2004:791) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Denna bedömning har även haft bärkraft såvitt gäller förutsättningarna för uppgiftslämnande från polisen (prop. 2009/10:85 s. 189 f.). Regeringen konstaterar att prome- morian har gjort samma bedömning vad avser Kustbevakningens möjlig- het att lämna ut uppgifter.

Regeringen menar – i likhet med vad som anförs i promemorian – att de skäl som anfördes i lagstiftningsärendena rörande Tullverkets och polisens personuppgiftsbehandling för att det behövs sekretessbrytande regler är av betydelse även när det gäller uppgiftslämnande från Kustbe- vakningen. Beredningen för rättsväsendets utveckling har övervägt det generella behovet av sekretessbrytande regler och kommit till samma slutsats. Enligt regeringens bedömning bör det därför införas vissa sekre- tessbrytande regler i den nya lagen. Emellertid har regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om utlämnande av personuppgifter (se vidare avsnitt 13.2 och 13.3).

Det finns en särskild bestämmelse om överföring av sekretess vid di- rektåtkomst (11 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen). Den innebär att om en myndighet har direktåtkomst till uppgifter hos en annan myn- dighet blir sekretessbestämmelser som gäller för uppgifterna hos den utlämnande myndigheten tillämpliga även hos den mottagande myndig- heten. Den överförda sekretessen tillämpas dock inte på uppgifter som tas in i ett beslut hos den mottagande myndigheten. Den överförda sekre- tessen ska inte heller tillämpas när det hos den mottagande myndigheten finns en annan primär sekretessbestämmelse än 21 kap. 1, 3, 5 och 7 §§ som skyddar samma intresse som den överförda sekretessen (11 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen). Eftersom samtliga svenska brottsbe- kämpande myndigheter i princip tillämpar samma primära sekretessbe- stämmelser innebär sistnämnda bestämmelse att bestämmelsen om över-

Prop. 2011/12:45

143

föring av sekretess i 11 kap. 4 § får begränsad betydelse om sådana myn- Prop. 2011/12:45 digheter ges direktåtkomst till uppgifter hos Kustbevakningen.

13.2Sekretessgenombrott

Regeringens	förslag:	Rikspolisstyrelsen,	polismyndigheter,
Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatte-
verket ska, trots sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen, ha
rätt att ta del av uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i
Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet, om den mottagande
myndigheten behöver personuppgifterna i sin brottsbekämpande verk-
samhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller har
inget att invända mot förslaget. Kustbevakningen ser positivt på förslaget
som har avgörande betydelse för myndigheternas brottsbekämpande
arbete.
Skälen för regeringens förslag
Sekretessgenombrott mellan de brottsbekämpande myndigheterna
För att öka möjligheterna till informationsutbyte med andra brottsbe-
kämpande myndigheter och för att skapa förutsättningar för att Kustbe-
vakningen ska kunna medge sådana myndigheter direktåtkomst till upp-
gifter som gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevakningens brottsbe-
kämpande verksamhet behövs en bestämmelse som bryter sekretess.
Frågan är då hur denna bestämmelse bör utformas.
Bestämmelsen i fråga ska bl.a. möjliggöra direktåtkomst. Vid direktåt-
komst saknas möjlighet att göra en sekretessprövning i varje enskilt fall
och prövningen måste i stället göras i förväg. Den sekretessbrytande
regeln måste därför tillåta ett relativt brett sekretessgenombrott. I gengäld
kommer den, som utvecklas närmare i det följande, att kompletteras med
andra bestämmelser som innebär ett integritetsskydd.
Med hänsyn till intresset av ett gott skydd för den personliga integrite-
ten är ett fullständigt sekretessgenombrott mellan de brottsbekämpande
myndigheterna inte acceptabelt. Även om sekretessen består gentemot
allmänheten och effektivitetsaspekterna väger tungt bör någon form av
begränsning i den sekretessbrytande bestämmelsen göras.
Den brottsbekämpande verksamheten har delats upp mellan Kustbe-
vakningen och andra brottbekämpande myndigheter. Myndigheterna har
sinsemellan olika uppgifter och befogenheter och behöver därmed i viss
utsträckning olika typer av information. Eftersom uppgifter som omfattas
av sekretess till skydd för enskilda kan vara mycket integritetskänsliga är
det viktigt att en brottsbekämpande myndighet bara får tillgång till såd-
ana uppgifter när myndigheten har behov av det för att kunna bedriva den
brottsbekämpande verksamhet som just den myndigheten är ålagd enligt
lag eller annan författning. Enligt regeringens bedömning bör just detta
behov, på motsvarande sätt		som i 2 kap. 16–18	§§ polisdatalagen	144

(2010:361), kunna utgöra det rekvisit som begränsar den sekretessbry- Prop. 2011/12:45 tande bestämmelsen.

Eftersom den föreslagna regeln har det uttryckliga syftet att tillåta fre- kvent utlämnande bör behovsbedömningen kunna göras inom tämligen vida ramar. Bedömningen av vad mottagaren har behov av får göras främst utifrån myndighetens brottsbekämpande uppgifter och med ut- gångspunkt i det behov som typiskt sett föreligger. Personuppgifter som en myndighet allmänt sett inte behöver i sådan brottsbekämpande verk- samhet som just den myndigheten bedriver bör alltså inte vara åtkomliga för den myndigheten (jfr prop. 2009/10:85 s. 192 f.).

Det kan emellertid självfallet uppkomma situationer där en brottsbe- kämpande myndighet i ett enskilt fall har behov av uppgifter som ligger utanför det normala. Uppgifter av det slaget kan, på samma sätt som nu, lämnas ut efter en prövning i det enskilda fallet med stöd av andra sekre- tessbrytande bestämmelser. Den nu föreslagna regeln är alltså inte avsedd att innebära någon ändring i detta avseende.

Vidare bör den sekretessbrytande regeln endast ta sikte på personupp- gifter som har gjorts gemensamt tillgängliga (jfr 2 kap. 16–18 §§ polisda- talagen och prop. 2009/10:85 s. 193) samt endast bryta vissa typer av sekretess (se vidare nedan).

Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår regeringen – i likhet med promemorian – att en sekretessbrytande regel bör införas i den nya lagen. Den bör innebära att Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skattever- ket, trots viss närmare angiven sekretess, ska ha rätt att ta del av uppgif- ter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet, om den aktuella myndigheten har behov av upp- gifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Vilka sekretessbestämmelser ska den nya regleringen omfatta?

Frågan är då vilka sekretessbestämmelser som den sekretessbrytande bestämmelsen ska avse.

Uppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet omfattas vanligen av sekretess till skydd för verksamheten enligt 18 kap. 1 och 2 §§ offentlighets- och sekretesslagen. Sådan sekretess gäller nära nog undantagslöst för underrättelseuppgifter och, i större eller mindre ut- sträckning, för de flesta pågående förundersökningar och motsvarande utredningar enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken. Eftersom nu nämnda bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen är tillämpliga hos alla brottsbekämpande myndigheter bör det i de flesta fall inte inne- bära någon skada för Kustbevakningens verksamhet att lämna ut uppgif- terna. Utgångspunkten är således redan enligt gällande rätt att uppgifter som omfattas av sekretess enligt de aktuella paragraferna normalt kan lämnas ut till en annan brottsbekämpande myndighet. Detta förutsätter emellertid att det är möjligt att på förhand bedöma om en viss förunder- sökning eller motsvarande kan lämnas ut. En sådan bedömning bör kunna göras för olika brottstyper eller olika slags underrättelseprojekt.

På motsvarande sätt bör det redan enligt gällande bestämmelser vara

möjligt att bedöma den risk som kan vara förknippad med att lämna ut

145

uppgifter som är sekretessbelagda med stöd av någon annan bestämmelse i 18 kap. offentlighets- och sekretesslagen.

I de fall där utlämnandet av en uppgift till en annan brottsbekämpande myndighet skulle innebära att Kustbevakningens egen verksamhet riske- rar att skadas, bör direktåtkomst givetvis inte komma i fråga. I sådana fall får i stället övervägas om uppgiften kan lämnas ut med stöd av någon annan sekretessbrytande bestämmelse, exempelvis 10 kap. 2 eller 27 §§ offentlighets- och sekretesslagen. Något generellt behov av att bryta sekretessen enligt 18 kap. 1 och 2 §§ kan således inte anses föreligga och den nya sekretessbrytande bestämmelsen bör därför inte avse sekretess enligt dessa bestämmelser.

Eftersom de flesta pågående eller avslutade förundersökningar som inte har lett till åtal och flertalet uppgifter i underrättelseverksamhet kringgärdas av sekretess enligt bestämmelser i 35 kap. offentlighets- och sekretesslagen till skydd för enskild, krävs det sekretessprövning i varje enskilt fall när en sådan uppgift ska lämnas till en annan brottsbekäm- pande myndighet. Även om uppgifterna kan lämnas ut efter en sådan prövning innebär det att tid och kraft måste läggas på en prövning som normalt alltid ger samma resultat. I några utredningar (se t.ex. tidigare nämnda betänkande Ett effektivare brottmålsförfarande – några ytterli- gare åtgärder [SOU 2005:117] och Kustbevakningens personuppgiftsbe- handling, Integritet – Effektivitet [SOU 2006:18]), har man pekat på att det finns ett verksamhetsbehov av att kunna bryta sekretessen enligt dåvarande 9 kap. 17 § sekretesslagen, eftersom det påtagligt skulle un- derlätta informationsutbytet mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Den bestämmelsen har, som tidigare nämnts, delats upp på flera paragra- fer i offentlighets- och sekretesslagen, varav flertalet saknar betydelse i detta sammanhang. Den sekretessbestämmelse som nu är av intresse är 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, som reglerar sekretessen bl.a. i förundersökningar och andra liknande utredningar och i flertalet andra register i den brottsbekämpande verksamheten. Sekretessen enligt 35 kap. 1 § är tillämplig hos alla brottsbekämpande myndigheter, vilket innebär att uppgifterna har samma skydd gentemot utomstående hos den mottagande myndigheten som hos den utlämnande myndigheten. En regel som bryter denna sekretess skulle enligt regeringens bedömning förenkla informationslämnandet till andra brottsbekämpande myndighet- er och bör därför införas. Med hänsyn till de vinster för brottsbekämp- ningen som detta skulle innebära kan enligt regeringens mening den ökade risken för integritetsintrång godtas.

När det gäller behovet av sekretessgenombrott avseende andra be- stämmelser i 35 kap. offentlighets- och sekretesslagen har regeringen i förarbetena till polisdatalagen gjort bedömningen att det inte finns anled- ning att låta motsvarande sekretessbrytande bestämmelse i polisdatalagen (2 kap. 16 §) omfatta fler bestämmelser än 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. I den mån andra sekretessbestämmelser i 35 kap. är till- lämpliga får det enligt förarbetena till polisdatalagen göras en bedömning i det enskilda fallet av huruvida sekretessen hindrar att uppgifterna läm- nas ut till en annan brottsbekämpande myndighet (prop. 2009/10:85 s. 195). Regeringen finner inte skäl att göra någon annan bedömning när det gäller uppgifter hos Kustbevakningen.

Prop. 2011/12:45

146

Det är relativt vanligt att det i brottsutredningar förekommer uppgifter som omfattas av sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (tidigare 7 kap. 1 a § sekretesslagen). Enligt den be- stämmelsen gäller sekretess för uppgift om enskilds bostadsadress, tele- fonnummer och andra jämförbara uppgifter som kan användas för att komma i kontakt med den enskilde, om det finns särskild anledning att anta att han eller hon eller någon närstående, kan komma att utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Denna bestämmelse har införts för att säkerställa skyddet hos alla myndigheter för det som bru- kar kallas skyddade adresser (se prop. 2005/06:161 s. 55 f.). Detta inne- bär att om sådana uppgifter lämnas från en brottsbekämpande myndighet till en annan sådan myndighet har uppgifterna samma skydd gentemot allmänheten hos såväl den utlämnande som den mottagande myndighet- en. Dessutom är de brottsbekämpande myndigheterna vana vid att han- tera denna sekretess. Mot den nu angivna bakgrunden bedömer regering- en att uppgifter som omfattas av sekretess enligt 21 kap. 3 § första styck- et bör kunna lämnas vidare utan hinder av sekretessen. Regeringen vill härvid påpeka att detta överensstämmer med vad som föreskrivs för polisens verksamhet (2 kap. 16-18 §§ polisdatalagen).

När det gäller övriga sekretessbestämmelser till skydd för enskilda som kan aktualiseras i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet, t.ex. 21 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (känsliga uppgifter om hälsa och sexualliv) och 21 kap. 5 § (uppgifter som rör utlänningars säkerhet i vissa fall) anser regeringen att den enskildes behov av skydd för sin in- tegritet får anses väga tyngre än det behov som kan finnas av ett sekre- tessgenombrott som går utöver de möjligheter till utlämnande av uppgif- ter i enskilda fall som finns enligt gällande rätt.

Det sagda innebär att den föreslagna bestämmelsen inte bör bryta sek- retessen enligt alla de sekretessbestämmelser som kan vara tillämpliga i Kustbevakningens verksamhet utan endast sekretessen enligt 35 kap. 1 § och 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen. Som nämnts tidigare bör vidare denna sekretess bara brytas beträffande upp- gifter som den mottagande myndigheten typiskt sett har behov av i sin brottsbekämpande verksamhet. En ytterligare begränsning bör vara att den sekretessbrytande bestämmelsen bara omfattar uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga inom Kustbevakningen. Bestämmelsen måste även ses mot bakgrund av hur regelsystemet i övrigt har byggts upp. För behandlingen av gemensamt tillgängliga uppgifter har regering- en föreslagit att särskilda begränsningar ska gälla, vilket bl.a. innebär att bara vissa typer av uppgifter ska vara åtkomliga vid sökning. Dessutom har det föreslagits att vissa typer av uppgifter ska markeras i syfte att det tydligt ska kunna utläsas dels om uppgifterna rör en icke misstänkt per- son, dels kvaliteten på uppgifterna. Uppgifter som rör brottslig verksam- het ska förses med upplysning om källans tillförlitlighet och uppgifternas riktighet i sak. Om direktåtkomst beviljas, kommer dessutom den motta- gande myndighetens registerförfattning att bli tillämplig och tillgången till olika typer av uppgifter att begränsas genom behörighetsregler som gäller inom den myndigheten. Det bör också anges i kustbevakningsdata- lagen att den myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behö- ver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Sammantaget bedömer

Prop. 2011/12:45

147

regeringen att förslaget innebär att den sekretessbrytande regeln skapar Prop. 2011/12:45 förutsättningar för ett bättre informationsutbyte i brottsbekämpningen

samtidigt som risken för integritetsintrång beaktas.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen, i överensstämmelse med promemorians förlag, att Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skattever- ket ska ha rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga hos Kustbevakningen utan hinder av sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, om den mottagande myndigheten har behov av uppgiften i sin brottsbekäm- pande verksamhet.

I den mån andra sekretessbestämmelser är tillämpliga får det, på samma sätt som nu, göras en bedömning i det enskilda fallet om huruvida sekretessen hindrar att uppgifterna lämnas ut till en annan brottsbekäm- pande myndighet innan uppgifterna lämnas ut eller görs tillgängliga för direktåtkomst.

Placeringen av bestämmelsen

Sekretessbrytande regler i förhållande till andra myndigheter kan före- skrivas såväl i lag som förordning (8 kap. 1 § och 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen). Som framgått av avsnitt 13.1 finns f.n. en sekretessbrytande bestämmelse för Tullverkets del i förord- ning. Regeringen har emellertid i fråga om polisens brottsbekämpande verksamhet gjort bedömningen, mot bakgrund av polisverksamhetens särskilda natur, att andra myndigheters tillgång till uppgifter som be- handlas av polisen bör regleras i lag (prop. 2009/10:85 s. 193). Detta har föranlett att ett antal bestämmelser om sekretessgenombrott har införts i den nya polisdatalagen.

Eftersom regeringen eftersträvar att den nya lagen om personuppgifts- behandling i Kustbevakningens verksamhet i så stor utsträckning som möjligt, vad avser den brottsbekämpande verksamheten, ska motsvara den reglering som valts för polisen, bör den sekretessbrytande bestäm- melsen också för Kustbevakningens del tas in i den här nya lagen.

Som en erinran om att sekretessbrytande bestämmelser utöver vad som anges i lagen kan meddelas genom förordning, föreslår regeringen på samma sätt som promemorian att det i lagen bör intas en upplysning som anger att regeringen har möjlighet att meddela föreskrifter om att uppgif- ter får lämnas ut även i andra fall.

148

13.3	Uppgiftsutlämnande till utlandet	Prop. 2011/12:45

Regeringens förslag: Om det är förenligt med svenska intressen, ska
personuppgifter få lämnas till Interpol eller Europol, till en polismyn-
dighet eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol,
eller till utländsk kustbevakning eller tullmyndighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES), om det behövs för att myndig-
heten eller organisationen ska kunna förebygga, förhindra, upptäcka,
utreda eller beivra brott.
Uppgifter ska vidare få lämnas till en utländsk myndighet eller mel-
lanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell
överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har till-
trätt.
I lagen ska upplysas om att regeringen meddelar föreskrifter om att
personuppgifter ska få lämnas ut i andra fall.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen föreslår att Frontex får mandat
att hantera personuppgifter som är nödvändiga för verksamheten ef-
tersom Kustbevakningen troligen kommer att inom ramen för sin verk-
samhet behöva lämna ut personuppgifter till Frontex.
Skäl för regeringens förslag
Möjligheterna att lämna ut uppgifter
En utgångspunkt i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är att en
uppgift som omfattas av sekretess inte får röjas för en utländsk myndig-
het. Enligt 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen får en sekre-
tesskyddad uppgift röjas för en utländsk myndighet eller mellanfolklig
organisation i två situationer. Den ena är när utlämnande sker i enlighet
med en särskild föreskrift i lag eller förordning (8 kap. 3 § 1). Den andra
är när uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas till en svensk myn-
dighet och det enligt den utlämnande myndigheten står klart att det är
förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas (8 kap. 3 § 2).
I 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen föreskrivs att sekretess
inte hindrar att en uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin egen verksamhet. Enligt
förarbetena är denna sekretessbrytande bestämmelse avsedd att tillämpas
restriktivt (prop. 1970/80 Del A s. 465 och 494).
I brottsbekämpande verksamhet är det dock i ganska stor utsträckning
nödvändigt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter för att över huvud
taget kunna genomföra exempelvis förhör. I ett internationellt perspektiv
är ett typiskt exempel att svenska myndigheter i samband med begäran
om rättslig hjälp i en förundersökning lämnar uppgifter som omfattas av
sekretess enligt 18 kap. 1 eller 2 § och 35 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen till en utländsk åklagar- eller polismyndighet i syfte att få
ett visst förhör genomfört. Om det är nödvändigt för en myndighet att
lämna ut sekretessbelagda uppgifter för att myndigheten ska kunna full-
göra sin egen verksamhet står det i regel klart att det är förenligt med
svenska intressen att lämna uppgifterna. I det följande diskuteras inte		149

sådant internationellt samarbete som sker i svenskt intresse, utan uteslu- Prop. 2011/12:45 tande samarbete i syfte att bistå andra länder i deras brottsbekämpande

verksamhet.

Enligt 33 § personuppgiftslagen (1998:204) är det förbjudet att till tredjeland, dvs. ett land utanför EU och EES-området, föra över person- uppgifter som är under behandling om landet inte har en adekvat nivå för skydd av personuppgifter. Förbudet omfattar även överföring av person- uppgifter för behandling i tredjeland. Frågan om skyddsnivån är adekvat ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter. Särskild vikt ska läggas vid uppgifternas art, ändamålet med behandlingen, hur länge be- handlingen ska pågå, ursprungslandet, det slutliga bestämmelselandet och de regler som finns för behandlingen i det tredjelandet. Trots förbu- det i 33 § är det enligt 34 § tillåtet att under vissa förutsättningar föra över uppgifter till tredjeland, men det förutsätter antingen att den regi- strerade gett sitt samtycke till överföringen eller att överföringen är nöd- vändig bl.a. för att rättsliga anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras eller att vitala intressen för den registrerade ska kunna skyddas. Vidare är det tillåtet att föra över personuppgifter för använd- ning enbart i en stat som har anslutit sig till dataskyddskonventionen. Regeringen kan också enligt 35 § meddela föreskrifter om undantag från förbudet mot överföring av uppgifter till vissa stater eller till tredjeland. I avsnitt 9.3.1 har föreslagits att bl.a. reglerna i personuppgiftslagen om överföring av uppgifter till tredjeland ska tillämpas på Kustbevakningens personuppgiftsbehandling. Detta innebär alltså att en bestämmelse som föreskriver att sekretess inte hindrar att uppgifterna lämnas till en annan stat eller mellanfolklig organisation inte med automatik leder till att upp- gifter får lämnas ut. Förutom att utlämnandet måste omfattas av ett tillå- tet behandlingsändamål, krävs normalt att det mottagande landet eller organisationen tillförsäkrar en adekvat skyddsnivå.

Utgångspunkterna för den nya regleringen

Det går att urskilja tre olika situationer där informationsutbyte aktuali- seras i internationellt samarbete med brottsbekämpning. Den första är där Sverige i en internationell överenskommelse, som är bindande för Sve- rige, har förbundit sig att tillhandahålla information av visst slag utan särskild anmodan, genom direktåtkomst eller på annat sätt. Ett exempel på det är Schengens informationssystem. Den andra situationen är där Sverige i en sådan överenskommelse har åtagit sig att genomföra en viss åtgärd eller att lämna viss information på begäran av en annan stat eller mellanfolklig organisation. Rättslig hjälp i form av förhör, som hålls på begäran av en annan stat, är exempel på det förstnämnda.

Den tredje situationen är s.k. spontant uppgiftsutlämnande, där initiati- vet till informationsutbytet tas av den svenska myndigheten. Ett väl fun- gerande samarbete över gränserna förutsätter att svenska myndigheter inte bara bistår myndigheter i andra länder med svar på konkreta förfråg- ningar eller med rättslig hjälp i enskilda ärenden, utan även att uppgifter kan lämnas spontant i de fall där utbytet främst gagnar utländska intres- sen. Sverige har i olika internationella överenskommelser accepterat att

150

medverka i sådant frivilligt informationsutbyte och har också varit pådri- vande när det gäller att utveckla informationsutbytet.

I promemorian gjordes bedömningen att enbart den sekretessbrytande bestämmelsen i 8 kap. 3 § 2 offentlighets- och sekretesslagen inte är tillräcklig för att Sverige ska kunna fullgöra sina internationella åtagan- den. Enligt regeringens bedömning, som överensstämmer med promemo- rians, krävs det alltså särskilda sekretessbrytande bestämmelser i den nya lagen.

Tyngdpunkten i informationsutbytet ligger för närvarande på uppgifter som antingen förmedlas via Interpol eller utbyts genom Europol. Som tidigare nämnts kan det t.ex. röra sig om efterlysningar av personer eller föremål eller konkreta förfrågningar om personer eller egendom. Sådant informationsutbyte berör främst polisen och endast indirekt Kustbevak- ningen. På sikt kommer emellertid det internationella samarbetet sanno- likt att i ökad utsträckning ske direkt mellan myndigheter i olika länder. Det innebär att Kustbevakningen kommer att ha ett behov av att kunna direkt utbyta information med motsvarande myndigheter, t.ex. runt Ös- tersjön. För att ett sådant samarbete ska kunna fungera är det nödvändigt att den föreslagna lagen tydligt anger gränserna för vilka uppgifter som får lämnas ut.

Internationella överenskommelser reglerar normalt informationsutbyte på ett visst, begränsat område. En överenskommelse avser ofta informat- ionsutbytet mellan vissa utpekade myndigheter eller informationsutbyte avseende viss typ av brottslighet. Regleringen i den nya lagen bör så långt möjligt vara generell.

Den första frågan är på vilken författningsnivå man ska reglera upp- giftslämnande till utländska myndigheter och mellanfolkliga organisat- ioner. Sakfrågan faller i och för sig inom regeringens restkompetens och även bestämmelser i förordning kan ha sekretessbrytande effekt (8 kap. 3 § 1 offentlighets- och sekretesslagen).

Eftersom ett gränsöverskridande informationsutbyte i vissa fall kan an- ses innefatta ett mer betydande integritetsintrång än när utbytet sker mellan myndigheter i Sverige, kan överföringen komma att leda till ett sådant intrång som omfattas av 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. I sådana fall krävs lagstöd får åtgärden (2 kap. 20 § regeringsformen). Ett av syftena med den nya lagen är vidare att åstadkomma en tydligare reglering av förutsättningarna för uppgiftslämnandet mellan svenska brottsbekämpande myndigheter. Det framstår då som naturligt att också uppgiftslämnande till brottsbekämpande utländska myndigheter och organisationer i huvudsak regleras i lagen. Lagen bör därför innehålla de grundläggande reglerna om uppgiftslämnande, medan vissa komplette- rande regler kan finnas i förordning. Vad som är särskilt viktigt att re- glera i lag är dels sådant uppgiftslämnande som följer direkt av bindande internationella åtaganden, dels sådant informationsutbyte som förekom- mer frekvent eller kan antas förekomma frekvent i framtiden.

Bindande åtaganden om att lämna uppgifter

Den nya lagens bestämmelse om utlämnande av uppgifter till utländska myndigheter och organisationer bör i huvudsak ha samma innehåll som

Prop. 2011/12:45

151

för polisen (2 kap. 15 § polisdatalagen [2010:361]). Lagförslaget bör därför omfatta folkrättsligt bindande åtaganden om att lämna viss in- formation till en annan stat eller till en mellanfolklig organisation.

Interpol är ett mellanstatligt samarbete på folkrättslig grund. Interpol fungerar främst som ett kontaktorgan mellan stater som är medlemmar i organisationen och som en kanal för att sprida polisiär information till ett flertal länder.

Europol har en betydligt aktivare roll i det polisiära samarbetet över gränserna. Europol har som förstahandsuppgift att underlätta informat- ionsutbytet mellan länderna och att inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser samt att genast informera medlemsländer- na om sådant som berör dem, t.ex. upptäckta samband mellan brottsliga gärningar i olika länder. Europol bedriver underrättelse- och analysverk- samhet och upprättar allmänna lägesrapporter om viss brottslighet. Euro- pol kan också bistå enskilda medlemsländer med råd och forskning kring bl.a. utbildning, polisära metoder och brottsförebyggande arbete.

Medlemsstaterna är skyldiga att lämna vissa uppgifter inom Europols verksamhetsområde till Europol, i vissa fall utan särskild anmodan. Med- lemsstaterna förutsätts också kunna lämna över uppgifter till Europol spontant.

Informationsutbyte med polis- och åklagarmyndigheter m.m. på begäran

Informationsutlämnande sker vanligtvis med anledning av en begäran från en utländsk myndighet om viss information. I och med att varje land organiserar den brottsbekämpande verksamheten efter sina traditioner kan informationsutbyte äga rum mellan polismyndigheter, en polismyn- dighet och en åklagarmyndighet eller vice versa eller med någon annan utländsk myndighet som har polisiära uppgifter, t.ex. tullmyndigheter eller motsvarigheter till Kustbevakningen.

Enligt den nya polisdatalagen får personuppgifter lämnas till Interpol eller Europol, eller till en polismyndighet eller åklagarmyndighet som är ansluten till Interpol, om det bl.a. behövs för att myndigheten eller orga- nisationen ska kunna förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller beivra brott. Detta under förutsättning att det är förenligt med svenska intressen. Vidare får uppgifter lämnas till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnande följer av en internationell överenskom- melse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt (2 kap. 15 § lagen och prop. 2009/10:85 s. 200 f.).

Även om Kustbevakningens uppgiftslämnande inte är av samma om- fattning som det som sker i polisens verksamhet, förekommer sådant och kan förmodas öka efterhand som det internationella samarbetet utvecklas. Enligt regeringens bedömning finns det därför ett behov av en sekretess- brytande bestämmelse som möjliggör, i likhet med vad som gäller i poli- sens verksamhet, för Kustbevakningen att lämna personuppgifter i för- hållande till Interpol och Europol, samt till tullmyndighet och Kustbe- vakningens motsvarigheter i länder som ingår i EES.

Sverige har förbundit sig att på begäran lämna vissa uppgifter till andra medlemsstater genom Europolsamarbetet. Det följer således redan av den föreslagna huvudregeln att information kan lämnas på begäran av en

Prop. 2011/12:45

152

sådan stat, men en tydlig reglering av vilken det framgår att uppgifter alltid får lämnas till medlemsstater, om förutsättningarna i övrigt är upp- fyllda, underlättar för tillämparen.

Sverige har även förbundit sig att inom ramen för samarbetet inom In- terpol lämna andra stater bistånd med information, men dessa åtaganden är inte lika långtgående som när det gäller åtagandena i förhållande till Europolsamarbetet. Likaså har Sverige förbundit sig att lämna viss in- formation till Interpol i dess egenskap av samarbetsorganisation. Den nya lagen bör därför ge utrymme för att uppgifter kan lämnas både till en annan stat som är medlem i Interpol och till organisationen som sådan.

Rikspolisstyrelsen har föreslagit att lagen också ska medge att Kustbe- vakningen får lämna information till Frontex, den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid EU:s yttre gränser. Frontex behov av information från Kustbevakningen har inte berörts i promemo- rian och inte heller i övrigt finns något egentligt underlag beträffande denna fråga. Den har därför inte kunnat närmare övervägas inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen går därför inte fram med något förslag i denna del.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen – i likhet med promemorian – att en bestämmelse om utlämnande av personuppgifter införs i lagen. Den bör utformas så att det direkt framgår att personuppgifter får lämnas, om utlämnandet är förenligt med svenska intressen, till polis- och åklagarmyndigheter i stater som är anslutna till Interpol. Utlämnande bör också få ske till Interpol och Europol som organisationer. Vidare bör utlämnande få ske till utländsk kustbevakning eller tullmyndighet inom EES. Förutsättningen för att lämna uppgifter bör vara att uppgiften be- hövs för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller beivra brott.

Spontant uppgiftslämnande

Ett flertal konventioner och andra internationella överenskommelser som rör brottsbekämpning och som Sverige har undertecknat, innehåller be- stämmelser om spontant uppgiftslämnande. Eftersom bestämmelser om spontant uppgiftslämnande normalt hänvisar till vad som är tillåtet enligt nationell lagstiftning, brukar bestämmelser av detta slag inte betraktas som något bindande åtagande. Å andra sidan brukar det läggas stor vikt vid det spontana informationsutbytet vid utvärdering av internationella överenskommelser och deras effektivitet. Sverige har också i olika sam- manhang varit pådrivande när det gäller att utöka det internationella informationsutbytet, bl.a. genom att ta initiativ till rambeslutet av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mel- lan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens med- lemsstater (2006/960/RIF).

Vidare innehåller förordningen (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete, i vilken bl.a. regleras samarbete enligt det s.k. Prümrådsbeslu- tet, regler som under vissa förhållanden ålägger Kustbevakningen att spontant lämna uppgifter till en myndighet i en annan stat.

Om uppgifter lämnas spontant kan informationen som regel förses med villkor att den mottagande staten bara får använda den på visst sätt eller för visst ändamål. Ett sådant villkor, som är bindande för mottagaren,

Prop. 2011/12:45

153

kan underlätta informationsutbytet i enskilda fall. Ett villkor angående Prop. 2011/12:45 användningen kan bl.a. innebära ett skydd mot att uppgifterna sprids

vidare och utgör därför ett integritetsskydd för den enskilde.

Om Sverige fullt ut ska kunna leva upp till sina internationella åtagan- den, bör det finnas utrymme för att också spontant lämna ut information till en annan stats brottsbekämpande myndighet, om informationen är värdefull för den statens brottsbekämpning. Det krävs alltså att uppgif- terna ska behövas i den mottagande statens brottsbekämpning. Ytterli- gare krav är att uppgiftslämnandet är förenligt med svenska intressen. Uppgifter bör således kunna lämnas till en utländsk polis- eller åklagar- myndighet, Interpol eller Europol eller till utländsk kustbevakning eller tullmyndighet inom EES, utan föregående begäran.

Utlämnande i andra fall

Uppgifter kan även lämnas till en utländsk myndighet eller organisation med stöd av 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen, efter en sekre- tessprövning i det enskilda fallet. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifts- lämnande till någon annan mottagare än de som anges i lagen eller ut- lämnande för något annat ändamål.

Det bör tydliggöras i lagen att regeringen har möjlighet att meddela sekretessbrytande föreskrifter om utlämnande av uppgifter för andra ändamål eller till andra utländska mottagare än de som angetts i det före- gående.

Överföring av uppgifter till tredjeland

Vid utlämnande av personuppgifter till utlandet måste Kustbevakningen också göra en bedömning av om överföringen är förenlig med bestäm- melserna i 33 och 34 §§ personuppgiftslagen.

Samtliga EU:s medlemsstater har tillträtt dataskyddskonventionen. Detta innebär att reglerna i 33 § personuppgiftslagen inte hindrar överfö- ring av personuppgifter (se 34 § andra stycket personuppgiftslagen). Motsvarande gäller organisationen Europol.

När det gäller uppgiftslämnande till stater som enbart är anslutna till Interpol kan noteras att vissa av dessa stater också har tillträtt data- skyddskonventionen och således har en dataskyddsnivå som medger överföring av personuppgifter utan någon särskild bedömning. Många andra stater har också en tillräcklig dataskyddsnivå, men det kräver en bedömning i det enskilda fallet. Interpol som organisation uppfyller också kraven på tillträcklig dataskyddsnivå.

Uppgiftslämnande till en polis- eller åklagarmyndighet i en annan stat som enbart är medlem i Interpol förutsätter alltså en noggrannare pröv- ning, eftersom den utlämnande myndigheten då – utöver att bedöma om det ligger i svenskt intresse att lämna uppgiften – alltid måste avgöra om den andra staten har en tillräcklig dataskyddsnivå för att överföring av personuppgifter ska vara tillåten enligt personuppgiftslagen.

154

14	Behandling för andra ändamål än	Prop. 2011/12:45
	brottsbekämpning

14.1Primära ändamål för behandling av personuppgifter i annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen m.m.

Regeringens förslag: I lagen ska det anges för vilka ändamål behand- ling av personuppgifter får ske i annan operativ verksamhet än den brottsbekämpande hos Kustbevakningen. Ändamålen ska delas in i primära ändamål och sekundära ändamål. De primära ändamålen ska anges uttömmande i lagen.

Personuppgifter ska få behandlas om det behövs för att

1.bedriva sjöövervakning för att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten till sjöss samt bedriva den kontroll och tillsyn som Kustbevakningen är skyldig att utföra,

2.bedriva räddningstjänst,

3.samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjö- information till berörda myndigheter,

4.utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter, eller

5.fullgöra skyldigheter inom ramen för internationellt samarbete med sjöövervakning och räddningstjänst.

Personuppgifter som får behandlas enligt första stycket ska få göras gemensamt tillgängliga.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I pro- memorian föreslås en separat bestämmelse om när uppgifter får göras gemensamt tillgängliga.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har inget att invända mot förslaget. Göta hovrätt anser att det råder osäkerhet vilka de ”särskilda föreskrifter” som promemorians lagförslag hänvisas till är, vilket medför att inte går att överblicka konsekvenserna av 5 kap. 1 § 1. Hovrätten och Förvaltningsrätten i Växjö uppger att det är oklart vilken funktion begreppet ”annan operativ verksamhet” fyller i 5 kap. 1 § och hur det förhåller sig till den begränsning som följer redan av 1 kap. 2 § i lagförslaget.

Kammarrätten i Göteborg noterar att Kustbevakningen kan komma i kontakt med uppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretessen, vilka vid en jämförelse med uppgifter i den brottsbekämpande verksam- heten kan vara av lika integritetskänslig art.

Havs- och vattenmyndigheten tillstyrker särskilt att samordning av ci- vila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation anges som primärt ändamål för behandling.

155

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2011/12:45

Allmänna utgångspunkter

I avsnitt 9.1 har regeringen redovisat sin bedömning av den föreslagna lagens tillämpningsområde. Som har framgått där kommer tillämpnings- området att omfatta den del av Kustbevakningens operativa verksamhet i vilken det utförs personuppgiftsbehandling. Det innebär att det i lagför- slaget behöver anges ändamål också för behandling som inte avser brottsbekämpning.

Vad avser personuppgiftslagens (1998:204) regler om ändamål, Kust- bevakningens behov av att ändamålen utformas för att ge myndigheten utrymme att använda modern teknik i sin verksamhet och de grundläg- gande principerna för hur den föreslagna lagens ändamålsreglering ska utformas hänvisar regeringen till det som har anförts i avsnitt 10.

Den personuppgiftsbehandling som utförs i annan operativ verksamhet vid Kustbevakningen än den brottsbekämpande innefattar inte person- uppgifter av lika känslig karaktär som de som behandlas i den brottsbe- kämpande verksamheten. Enligt regeringens mening finns det därför inte anledning att ställa upp lika restriktiva regler för den behandling av per- sonuppgifter som sker i förstnämnda verksamhet. Självfallet ska dock de allmänna bestämmelserna i den föreslagna lagens 2 kap. alltid beaktas.

Emellertid bör här, på samma sätt som för Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet, anges för vilka specifika och legitima ändamål som uppgifter får samlas in och hur de får vidarebehandlas. Regeringen föreslår därför, i likhet med promemorian, att den nya lagen även på detta område ska innehålla ett antal primära ändamål. De primära ändamålen bör vara uttömmande angivna. Vidare bedömer regeringen att det finns skäl att ange ett antal sekundära ändamål. Frågan om vilka de sekundära ändamålen bör vara övervägs i avsnitt 14.2.

De primära ändamål för vilka Kustbevakningen ska få behandla per- sonuppgifter bör, enligt regeringens bedömning, lämpligen indelas efter hur Kustbevakningens huvuduppgifter anges i förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen. I enlighet härmed är de ändamål som föreslås kopplade till områdena sjöövervakning som inte bedrivs för brottsbekämpande ändamål, räddningstjänst, samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation samt internat- ionellt samarbete.

Sjöövervakning för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet till sjöss, kontroll och tillsyn

Kustbevakningen ska enligt 5 § förordningen med instruktion för Kust- bevakningen i den utsträckning det följer av föreskrifter, och i förekom- mande fall efter överenskommelse med annan myndighet, bedriva till- syns- och kontrollverksamhet i fråga om bl.a.

1.sjötrafik, sjösäkerhet och transport av farligt gods,

2.fartygs registrering och identifiering,

3.personers inresa i, utresa från och vistelse i Sverige,

4.in- och utförsel av varor,

5.fiske och därtill anknuten verksamhet,

156

6. jakt och annat ianspråktagande av naturresurser,

Prop. 2011/12:45

7.skydd av miljö- och naturvårdsintressen, och

8.skyddsobjekt, militära skyddsområden och tillträde för utländska statsfartyg.

Kustbevakningen utövar också bl.a. tillsyn över svensk kontinental- sockel och ekonomisk zon, 6 § förordningen.

Kustbevakningen ska dessutom, enligt 7 § förordningen, vara kontakt- punkt för sjötrafiken i fråga om anmälningar enligt föreskrifter om gränskontroll avseende personer och i fråga om sjöfartsskydd och fiske- rikontroll enligt överenskommelse med andra myndigheter. Utöver den rena kontroll- och tillsynsverksamheten har Kustbevakningen i sin sjöövervakningsverksamhet ett generellt ansvar för att öka respekten för lagar och föreskrifter samt för att öka säkerheten till sjöss. Uppgiften kan formuleras som övervakning av den allmänna ordningen och säkerheten till sjöss. Till verksamheten räknas t.ex. Kustbevakningens allmänna övervakningsverksamhet i form av patrullering och sjösäkerhetsövervak- ning. Inom ramen för sådan övervakning har Kustbevakningen och dess tjänstemän samma befogenheter som tillkommer polisman, bl.a. vad gäller att ingripa mot ordningsstörningar enligt 13 § polislagen (1984:387).

Till sådan verksamhet som avses här räknas inte aktiviteter som föran- leds av en misstanke om brott eller brottslig verksamhet. I den utsträck- ning övervakningsverksamhet kan hänföras till verksamhet för att före- bygga, upptäcka och förhindra brott gäller alltså de förutsättningar för personuppgiftsbehandling som behandlats i föregående avsnitt. Det är mot denna bakgrund särskilt viktigt att skilja Kustbevakningens sjööver- vakningsuppdrag med brottsbekämpande syfte från myndighetens upp- drag att bedriva sjöövervakning för andra syften.

Mot den bakgrunden föreslår regeringen att Kustbevakningen i den egna verksamheten ska få behandla personuppgifter när det behövs för att kunna bedriva sjöövervakning för att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten till sjöss samt bedriva den kontroll och tillsyn som myn- digheten är skyldig att utföra. Vad Kustbevakningen är ”skyldig att ut- föra” följer av myndighetens bindande åtaganden som framgår av för- fattningsreglering eller av avtal tecknade med stöd i författning. Dessa föreslagna s.k. primära ändamål stämmer enligt regeringens bedömning väl överens med de verksamhetsområden som Kustbevakningen verkar inom och avgränsar på ett tillfredställande sätt de regler som ska gälla för personuppgiftsbehandling inom dessa områden, med de regler för per- sonuppgiftsbehandling som regeringen har föreslagit gälla för den brotts- bekämpande verksamheten.

Räddningstjänst

Regeringen förslår vidare att det som primärt ändamål bör anges att Kustbevakningen får behandla uppgifter som behövs för myndighetens utövande av eller deltagande i räddningstjänst. Denna uppgift innebär enligt 11 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen att myn- digheten i enlighet med särskilda föreskrifter ska ansvara för miljörädd-

ningstjänsten till sjöss i syfte att begränsa konsekvenserna av olyckor och

157

utsläpp. På anmodan av räddningsledare ska Kustbevakningen också Prop. 2011/12:45 delta i sjöräddningstjänst och annan räddningstjänst och därigenom bidra

till ökad sjösäkerhet, att människoliv kan räddas, att personskador be- gränsas och att konsekvenserna för egendom och miljö minskas.

Av 4 kap. 5 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor framgår att inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon ska den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för räddningstjänst, när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller det föreligger en överhängande fara för detta. Ansvaret gäller dock inte vattendrag, kana- ler, hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren. Att Kust- bevakningen är den myndighet som ansvarar för uppgiften framgår av 4 kap. 12 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

I Kustbevakningens uppgift inom miljöräddningstjänsten ingår att ha en ständig beredskap för att påbörja och leda oljebekämpningsinsatser till sjöss. Kustbevakningen ska tidigt kunna bekämpa utsläpp av farliga ämnen till sjöss. Bekämpningsinsatserna ska påtagligt bidra till att mini- mera konsekvenserna av olyckor och till att minska de negativa effekter- na på vattenmiljön och strandzonen.

Kustbevakningen ska också enligt 1 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissitu- ationer inom sitt ansvarsområde. Kustbevakningen ska med andra ord ha beredskap för särskild krishantering i anledning av situationer som all- varligt påverkar samhällets funktionsförmåga eller tillgång till nödvän- diga resurser. Kustbevakningen ska härvid kunna uthålligt delta i ledning och samordning av omfattande krishanteringssituationer för att minska konsekvenserna för liv, egendom och miljö vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen, som har behandlat detta Kustbevakningens uppdrag i förhållande till den föreslagna lagens tillämpningsområde i avsnitt 9.1, konstaterar att för det fall att personuppgifter behöver be- handlas i denna verksamhet kommer detta i första hand att ske enligt det särskilda ändamålet räddningstjänst. Även om det vid räddningstjänst kan förekomma uppgifter av integritetskänslig karaktär så rör det sig – i vart fall inte inom den typ av räddningstjänst som Kustbevakningen normalt sett bedriver – inte av känsliga uppgifter av sådan omfattning att det enligt regeringen finns behov av motsvarande restriktiva regler för behandlingen som i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation

Ett stort antal myndigheter i Sverige arbetar regelbundet med sjöbaserad information, dvs. uppgifter som på ett eller annat sätt rör aktiviteter på svenskt vatten. De berörda myndigheterna samlar var och en för sig in verksamhetsspecifik information, som sedan utbyts med andra myndig- heter i den utsträckning de behöver få tillgång till den. Detta innebär att det dagligen pågår ett omfattande informationsutbyte mellan svenska myndigheter som arbetar med sjörelaterade frågor.

För att effektivisera detta informationsutbyte har Kustbevakningen fått regeringens uppdrag att samordna de civila myndigheternas behov av

sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myndig-

158

heter. Uppdraget följer uttryckligen av 1 § förordningen med instruktion Prop. 2011/12:45 för Kustbevakningen och har sitt ursprung i regeringens uttalanden i

propositionen Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30 s. 148 f.). Rege- ringen ansåg i det sammanhanget att de civila myndigheternas behov av sjöinformation skulle komma att öka, bl.a. avseende gränskontroll och gränsöverskridande brottslighet, men också i fråga om tillgänglighet, framkomlighet och säkerheten för sjöfarten. Regeringen framhöll också vikten av att den information som finns i olika system görs tillgänglig för sammanställning och tillhandahålls de myndigheter som behöver den. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att Kustbevakningen borde ges ett formaliserat samordningsansvar att koordinera de civila behoven av sjöövervakning samt att förmedla denna information till berörda civila verksamheter.

Regeringen har i avsnitten 6.4, 7.1 och 7.2 redogjort för hur Kustbe- vakningen samverkar och utbyter information med andra myndigheter. Saken utvecklas därför inte ytterligare här. Det är Kustbevakningen som har ansvaret för det tekniska systemet där information samlas in, bearbe- tas och lämnas ut. Kustbevakningen fungerar med andra ord som en värdmyndighet för den information som behandlas. Informationen kom- mer visserligen att kunna användas i Kustbevakningens operativa verk- samhet, men det primära syftet med Kustbevakningens behandling av uppgifter är att samordna och förmedla information till berörda myndig- heter.

Eftersom verksamheten inte bedrivs enbart för Kustbevakningens egna informationsbehov utan även för att tillgodose behoven hos samtliga berörda myndigheter, omfattas verksamheten inte alltid av de ändamål som hittills föreslagits. En uttrycklig ändamålsbestämmelse är därför enligt regeringen nödvändig. Det finns inte anledning att formulera än- damålet på annat sätt än så som uppgiften anges i förordningen med instruktion för Kustbevakningen.

Regeringen konstaterar att syftet med att ange samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation som ett särskilt primärt ändamål för behandling av uppgifter inte är att det inom denna verksamhet ska förekomma någon mer omfattande behandling av uppgifter om fysiska personer. Huvuddelen av behandlingen kommer liksom i dag, att avse helt andra typer av uppgifter. Det rör sig främst om, vilket också promemorian har uppgett, sjörelaterad information avseende uppgifter om fartyg och andra objekt till sjöss (position, fart, kurs m.m.). Det är dock oundvikligt att det inom ramen för verksamheten behandlas personuppgifter, såsom indirekta personuppgifter avseende t.ex. ägarskap till ett fartyg. Sådan behandling av uppgifter sker redan i dag inom Kust- bevakningen med stöd av personuppgiftslagen. Enligt regeringens be- dömning är det av integritetsskäl lämpligt att uttryckligen reglera förut- sättningarna för behandlingen i lagen.

Vattenföroreningsavgifter

I Kustbevakningens uppdrag att bedriva sjöövervakning ingår att myn- digheten enligt 4 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen

159

ska utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter.

Vattenföroreningsavgift är en administrativ sanktion vid olovliga olje- utsläpp. Närmare bestämmelser om sådana avgifter finns i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (vattenföroreningsla- gen). Lagen kompletteras av förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg. Lagstiftningen är tillämplig på såväl svenska som utländska fartyg, men inte på andra utländska fartyg än sådana som an- vänds i affärsdrift (1 kap. 1 och 3 §§ lagen). Bestämmelserna gäller inte heller på fritidsfartyg (2 kap. 8 § förordningen).

Vattenföroreningsavgift tas ut om något förbud mot utsläpp av olja från fartyg har överträtts och utsläppet inte är obetydligt eller i vissa fall om ett utsläpp inte har begränsats så långt det är möjligt (8 kap. 1 § la- gen). Avgiften, som bestäms med hänsyn till utsläppets omfattning samt fartygets storlek, påförs som huvudregel den fysiska eller juridiska per- son som vid överträdelsen var fartygets ägare eller redare.

Enligt 6 § förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen får personuppgifter behandlas vid myndighetens handläggning av ärenden om vattenföroreningsavgift om det är nödvän- digt för att utreda frågan om sådan avgift, besluta om att påföra någon sådan avgift, eller besluta om förbud eller förelägganden som avses i lagens 8 kap.

Regeringen konstaterar att det även fortsättningsvis finns ett behov för Kustbevakningen att få behandla personuppgifter i samband med ärenden om vattenföroreningsavgift. Regeringen föreslår därför – i likhet med promemorian – att den nya lagen tillförs ett primärt ändamål som mots- varar den uppgift som Kustbevakningen har enligt 4 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen, d.v.s. att utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt att ta ut sådana avgifter.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen alltså att Kustbevakningen ska få behandla personuppgifter när det behövs för att utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter.

Internationellt samarbete

Sjöfarten är till sin karaktär internationell. För att effektivt utöva över- vakning, tillsyn och kontroll inom ramen för den internationella samver- kan som byggts upp sedan 1990-talet och alltjämt är under utveckling, krävs att de berörda myndigheterna i olika länder kan utbyta information. Det gäller i första hand inom de gemensamma mekanismer som byggts upp inom EU, men också vid annat samarbete med t.ex. tredjeland.

Kustbevakningen ska enligt 15 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, annan sjöövervakning och miljöräddningstjänst. Kustbevakningen ska vidare samverka med andra myndigheter för att främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.

Informationsutbyte med andra länder kan avse såväl information på en mer allmän nivå, t.ex. gemensamma lägesbilder, som utlämnande av information till en enskild tjänsteman inom ramen för ett särskilt ärende,

Prop. 2011/12:45

160

t.ex. en gränskontrolloperation. I båda dessa fall kan verksamheten effek- Prop. 2011/12:45 tiviseras om behandlingen av de relevanta uppgifterna kan ske automati-

serat. Informationsutbyte kan också ske genom att tjänstemän från flera länder arbetar tillsammans inom ramen för särskilda ärenden. Utläm- nande sker i sådana sammanhang främst med stöd av regleringen i 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.

Med hänsyn till den betydelse det internationella samarbetet har för bl.a. en effektiv gränskontroll anser regeringen att det är angeläget att det internationella samarbetet underlättas och att lagstiftningen inte i onödan utgör ett hinder för möjligheterna att utbyta information. Exempelvis bör inom ramen för etablerade samarbetsformer uppgifter delas som är av stort intresse för motsvarande myndigheter i andra länder men som inte nödvändigtvis omfattas av något av de primära ändamål som anges i lagen, därför att uppgifterna inte primärt behövs i Kustbevakningens egen verksamhet. En jämförelse kan härvid göras med det särskilda än- damålet samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation, som dock inte omfattar informationsutbyte med andra än svenska myndigheter. I denna del kan också hänvisas till de överväganden som gjorts i avsnitt 10.2.3 angående behovet av en särskild ändamålsbestämmelse avseende internationellt samarbete i den brottsbe- kämpande verksamheten.

Mot denna bakgrund, och för att skapa förutsättningar för en effektiv utveckling av det internationella samarbetet, anser regeringen att en så- dan ändamålsbestämmelse om internationellt samarbete bör tas in i la- gen. Den bör utformas så att den ger möjlighet att behandla uppgifter om det behövs för att Kustbevakningen ska kunna fullgöra skyldigheter inom ramen för internationellt samarbete på vissa närmare angivna områden. Vid internationellt samarbete ska för behandlingen självklart gälla samma integritetsskydd som vid behandling för övriga ändamål. I den utsträckning samarbetet övergår i brottsbekämpande verksamhet, gäller de särskilda bestämmelser i lagen som reglerar sådan behandling, se avsnitt 14.3.

Gemensamt tillgängliga uppgifter

Begreppet gemensamt tillgängliga uppgifter har behandlats i avsnitt 9.2. I avsnittet redogörs för vikten av att begränsa möjligheten till behandling av gemensamt tillgängliga uppgifter p.g.a. risken för intrång i den enskil- des personliga integritet. De personuppgifter som behandlas i Kustbe- vakningens övriga operativa verksamheten är emellertid inte av sådan art att risken för intrång i den personliga integriteten är lika påtaglig som i den brottsbekämpande verksamheten. Det finns därför enligt regeringens mening inte skäl att ha ett motsvarande regelverk som i den brottsbe- kämpande verksamheten för när personuppgifter får göras gemensamt tillgängliga. I stället bör personuppgifter få behandlas och göras gemen- samt tillgängliga i den utsträckning det behövs för att Kustbevakningen ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt de primära ändamålen. Det bör dock inte vara tillåtet att göra personuppgifter gemensamt tillgängliga i andra fall.

161

14.2Sekundära ändamål för behandling

av personuppgifter i annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen

Regeringens förslag: Personuppgifter som behandlas i annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen än den brottsbekämpande ska också få behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1.Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet,

2.en annan myndighets verksamhet om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift eller om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöverskri- dande samverkan, och

3.likartad verksamhet hos utländsk myndighet.

Personuppgifter ska även få behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen eller regeringen eller till an- nan, om skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller har inte haft något att invända

mot förslaget. Kustbevakningen påpekar särskilt att ändamålen täcker de behov Kustbevakningen har att behandla personuppgifter i denna verk- samhet.

Skälen för regeringens förslag

Allmänna utgångspunkter

I föregående avsnitt har regeringen lämnat förslag till hur lagens ända- målsreglering bör utformas och vilka de i lagen angivna primära ändamå- len bör vara i fråga om annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen än den brottsbekämpande. I detta avsnitt diskuteras vilka sekundära än- damål som bör anges för sådan verksamhet eller med andra ord i vilken utsträckning uppgifter som har samlats in för denna verksamhet ska få lämnas ut till andra. Som regeringen tidigare har betonat är målsättningen att de sekundära ändamålen ska vara så fullständiga som möjligt och omfatta merparten av Kustbevakningens uppgiftsutlämnande. Kustbe- vakningens verksamhet innefattar dock behandling av en stor mängd uppgifter av skiftande karaktär och behovet av att kunna utbyta uppgifter med andra, framför allt myndigheter, är omfattande. Det är mot den bak- grunden svårt att i lagtexten uttömmande räkna upp de ändamål för vilka uppgifter ska kunna lämnas ut. Regeringen anser därför – i likhet med promemorian – att det bör finnas ett visst utrymme att tillhandahålla uppgifter även för andra ändamål än de i lagen särskilt angivna, under förutsättning att det nya ändamålet inte kan anses oförenligt med in- samlingsändamålet (finalitetsprincipen).

Prop. 2011/12:45

162

I sammanhanget bör påpekas, på samma sätt som har skett i avsnitt Prop. 2011/12:45 10.3.1, att utlämnande av uppgifter även kan ske inom ramen för något

av de primära ändamålen. Utlämnande av uppgifter till andra kan vara ett led i den egna verksamheten och således omfattas av något av de primära ändamålen.

Tillhandahållande av information till Kustbevakningens brottsbekäm- pande verksamhet

För att Kustbevakningen på ett effektivt sätt ska kunna lösa sina uppgif- ter i den brottsbekämpande verksamheten kan det fordras att personupp- gifter som behandlas i Kustbevakningens övriga operativa verksamhet tillhandahålls den brottsbekämpande verksamheten. Exempelvis kan en av Kustbevakningen företagen kontroll ha genererat information som påkallar behandling i den brottsbekämpande verksamheten, för att avgöra om det finns misstanke om brott och för att Kustbevakningen ska kunna vidta de åtgärder som krävs. Regeringen anser därför att Kustbevakning- ens brottsbekämpande verksamhet, när det är nödvändigt, ska kunna få tillgång till uppgifter som behandlas i den övriga operativa verksamheten hos Kustbevakningen.

Bistånd och tillhandahållande av information till andra svenska myndig- heter

Kustbevakningen kan enligt lag eller förordning vara skyldig att bistå en annan myndighet med vissa uppgifter. Havs- och vattenmyndigheten kan exempelvis enligt 5 kap. 4 § förordningen (1994:1716) om fisket, vatten- bruket och fiskerinäringen överlåta åt Kustbevakningen att bl.a. kontrol- lera transportdokument. Enligt 5 kap. 1 e § samma förordning ska Kust- bevakningen vidare till Havs- och vattenmyndigheten lämna sådana uppgifter som myndigheten kan antas behöva vid prövning av ärenden om vissa administrativa sanktioner enligt fiskelagen (1993:787). De uppgifter som här aktualiseras är uppgifter från Kustbevakningens kon- troll- och tillsynsverksamhet. För att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska kunna fullgöra rapporteringsskyldigheten enligt 14 § för- ordningen (2006:311) om transport av farligt gods, ska Kustbevakningen enligt samma bestämmelse förse denna myndighet med vissa uppgifter om överträdelser som kommit till Kustbevakningens kännedom. Vidare kan nämnas att Kustbevakningen även har till uppgift att tillhandahålla information till andra myndigheter enligt bl.a. fartygssäkerhetslagen (2003:364), förordningen (2004:283) om sjöfartsskydd, förordningen (2006:1213) om hamnskydd och fartygsregisterförordningen (1975:927).

Regeringen har i det föregående redogjort för den informationshante- ring, det informationsutbyte och den samverkan som sker mellan Kust- bevakningen och andra myndigheter eller organ (se kapitel 7). Ett stort antal myndigheter i Sverige arbetar med sjöbaserad information, dvs. uppgifter som på ett eller annat sätt rör aktiviteter på svenskt vatten. De berörda myndigheterna samlar var och en för sig in verksamhetsspecifik information, som sedan kan utbytas med andra myndigheter som behöver

ha tillgång till den. Detta innebär att det ständigt pågår ett omfattande

163

informationsflöde mellan svenska myndigheter som arbetar med sjörela- terade frågor. Ett av de system som används för att samordna och för- medla sjöinformation är det särskilda stödsystemet benämnt SJÖBASIS, som förs av Kustbevakningen. De myndigheter som berörs av informat- ionssystemet är – förutom Kustbevakningen – bl.a. polisen, Tullverket, Havs- och vattenmyndigheten, Sjöfartsverket, Naturvårdsverket, Myn- digheten för samhällsskydd och beredskap, SMHI och Sveriges geolo- giska undersökning. De uppgifter som kan bli aktuella att behandla är t.ex. vatten- och väderförhållanden samt uppgift om vem som äger ett visst fartyg.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen, i likhet med vad som föresla- gits i promemorian, att det i den nya lagen uttryckligen anges att person- uppgifter som behandlas i Kustbevakningens verksamhet inom ramen för de föreslagna primära ändamålen också ska få behandlas när det är nöd- vändigt för att tillhandahålla information som behövs i en annan myn- dighets verksamhet om det enligt lag eller förordning åligger Kustbevak- ningen att bistå myndigheten med viss uppgift eller om informationen tillhandahålls inom ramen för en myndighetsöverskridande samverkan.

Tillhandahållande av information till utländska myndigheter

Som tidigare redovisats ingår det i Kustbevakningens uppgifter att följa den internationella utvecklingen inom verksamhetsområdet och att med- verka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbe- kämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss och annan sjöövervakning. Kustbevakningen ska vidare samverka med andra myndigheter för att främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksam- hetsområde.

Kustbevakningens internationella, direkt operativa, samarbete har bl.a. till syfte att säkerställa ändamålsenliga operativa förberedelser i form av planer, larmrutiner, ledningsstrukturer etc. samt att genom övningar och seminarier vidmakthålla och stärka den gemensamma operativa för- mågan. Utvecklingen går alltmer mot gränsöverskridande operativt sam- arbete. Exempel på sådana samarbeten är Kustbevakningens deltagande i samarbeten med andra europeiska länder för att bl.a. upprätthålla den inre och yttre gränskontrollen och fiskerikontrollen inom EU (se avsnitt 6.2.4).

Inom ramen för det internationella samarbetet bedömer regeringen att Kustbevakningen även fortsättningsvis måste kunna få behandla person- uppgifter för att lämna ut dem till utländsk myndighet, som bedriver likartad verksamhet som den svenska Kustbevakningen, i den utsträck- ning det behövs för att fullgöra internationella åtaganden. Det kan exem- pelvis vara fråga om att lämna upplysningar till en utländsk motsvarighet till Kustbevakningen om vilka åtgärder som har vidtagits i Sverige med anledning av utländsk information. Eftersom det internationella informat- ionsutbytet förutsätter att uppgifter i vissa fall kan lämnas utan föregå- ende förfrågan från en annan stat, bör det vara möjligt att behandla och lämna ut uppgifter även om detta endast är ett allmänt åtagande och inte ett bindande krav. Sådan behandling bör även, liksom för närvarande, vara möjlig när det inte finns någon överenskommelse som reglerar upp-

Prop. 2011/12:45

164

giftsutlämnandet. En förutsättning för utbytet är dock att den rättsliga Prop. 2011/12:45 regleringen i den mottagande staten tillförsäkrar en adekvat skyddsnivå

för personuppgifterna (33 § personuppgiftslagen), samt att sekretess inte hindrar utbytet.

Regeringen instämmer i promemorias förslag att en bestämmelse bör tas in i lagen om att personuppgifter som behandlas inom ramen för de primära ändamål som har föreslagits i avsnitt 14.1 även får behandlas i Kustbevakningens övriga operativa verksamhet om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i likartad verksamhet hos ut- ländsk myndighet.

Tillhandahållande av information till riksdagen eller regeringen eller till annan myndighet med stöd av bestämmelser om uppgiftsskyldighet

Det finns även vissa situationer där personuppgifter bör få behandlas av Kustbevakningen för utlämnade till andra än i de fall som nämnts ovan. Enligt 10 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) hindrar sekretess inte att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen. Det bör därför i den nya lagen anges att personuppgifter får behandlas, om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen eller regering- en.

Vidare innebär regeringens förslag, vilket överensstämmer med pro- memorians, att uppgifter får behandlas för att lämnas ut till annan, om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att tillhandahålla sådan information. En motsvarande bestämmelse finns i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och i polisdatalagen (2010:361). Med annan avses såväl myndigheter som enskilda. Med skyldighet för Kustbevakningen att lämna ut uppgifter avses dels uppgiftsskyldighet enligt 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen, dels andra författningsre- glerade skyldigheter att lämna ut uppgifter. Enligt 6 kap. 5 § offentlig- hets- och sekretesslagen ska en myndighet på begäran av en annan myn- dighet lämna uppgift som den förfogar över, i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behö- riga gång. Den bestämmelsen får anses innefatta en skyldighet att lämna ut uppgifter som avses i den föreslagna lagen (jfr prop. 2009/10:85 s. 121).

14.3Behandling av personuppgifter när brottsmisstanke uppstår

Regeringens förslag: Uppstår misstanke om brott eller brottslig verk- samhet ska den fortsatta behandlingen av personuppgifterna ske enligt vad som gäller för sådan verksamhet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget

att invända mot förslaget. Kustbevakningen anser att det inte tydligt av

lagförslaget framgår att det är för den fortsatta behandlingen dessa regler

165

ska tillämpas och önskar därför ett förtydligande i enlighet härmed i	Prop. 2011/12:45
5 kap. 3 §.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framgått har Kustbe-
vakningen många olika uppgifter och vad som inledningsvis utgjort till-
syn eller övervakning kan i vissa fall övergå till att bli brottsbekämpande
verksamhet. Brott kan t.ex. uppdagas i samband med den rutinmässiga
övervakning eller kontroll och tillsyn som Kustbevakningen bedriver i
exempelvis sjösäkerhets- eller miljöskyddssyfte.
Tillämparen av den föreslagna lagen har att vid varje tillfälle noggrant
överväga vilka bestämmelser som ska tillämpas på de personuppgifter
som behandlas. Det är emellertid enligt regeringens mening angeläget att
personuppgiftsbehandlingen, så snart verksamheten övergår till att inne-
fatta inslag av brottsbekämpning, bedrivs i enlighet med de särskilda
krav som gäller för behandlingen inom sådan verksamhet och som inne-
håller ett förstärkt skydd för den personliga integriteten.
Närhelst en uppgift som Kustbevakningen utför innebär eller övergår i
brottsbekämpande verksamhet – exempelvis när Kustbevakningen upp-
rättar en brottsanmälan eller på annat sätt rapporterar ett misstänkt brott
med anledning av iakttagelser som gjorts vid miljöskyddsåtgärder – ska
således behandlingen av personuppgifter ske i enlighet med 3 och 4 kap.
i den föreslagna lagen. Detta gäller även om det är fråga om misstanke
om brott eller brottslig verksamhet som faller utanför Kustbevakningens
behörighet, men där myndigheten ändå kan komma att behöva behandla
personuppgifter. Den föreslagna lagtexten täcker även detta fall. Rege-
ringen föreslår därför att det av lagen uttryckligen ska framgå att om
uppgifter som insamlas i t.ex. Kustbevakningens verksamhet med rädd-
ningstjänst (eller annan operativ verksamhet som inte utgör brottsbe-
kämpning) ger anledning till misstanke om brott eller brottslig verksam-
het, ska den fortsatta behandlingen av de aktuella uppgifterna ske enligt
bestämmelserna om behandling av personuppgifter i den brottsbekäm-
pande verksamheten.

14.4 Känsliga personuppgifter som sökbegrepp

Regeringens förslag: Känsliga personuppgifter ska inte få användas som sökbegrepp vid sökning i personuppgifter i den del av Kustbe- vakningens operativa verksamhet som inte är brottsbekämpande. Det ska dock inte finnas något hinder mot att använda uppgifter som be- skriver en persons utseende som sökbegrepp.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft några skärskilda synpunkter på för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har berörts i avsnitt 11.3 avseende den brottsbekämpande verksamheten, är vissa uppgifter särskilt integritetskänsliga, bl.a. uppgifter som avslöjar etniskt ursprung, politiska åsikter eller religiös eller filosofisk övertygelse. I den del av Kustbevak- ningens verksamhet som inte är brottsbekämpande finns det inte något behov av att använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp. Det

166

finns således ingen anledning att tillåta dylik sökning i denna verksam- Prop. 2011/12:45 het. Förbudet mot att söka på känsliga personuppgifter ska gälla oavsett

om uppgifterna har gjorts gemensamt tillgängliga eller inte. På samma sätt som i den brottsbekämpande verksamheten ska det dock inte finnas något hinder mot att använda uppgifter som beskriver en persons utse- ende som sökbegrepp. Exempelvis kan det i samband med räddnings- tjänst finnas behov av att söka på uppgift som beskriver en persons utse- ende.

14.5Direktåtkomst i annan operativ verksamhet än den brottsbekämpande samt utlämnande av uppgifter i andra fall

Regeringens förslag: Direktåtkomst till personuppgifter i annan ope- rativ verksamhet ska endast få avse uppgifter som behandlas enligt de primära ändamålen. Direktåtkomst ska vidare endast få avse person- uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och får inte avse känsliga personuppgifter. En svensk myndighet som medgetts di- rektåtkomst ska ansvara för att tillgången till personuppgifter begrän- sas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbets- uppgifter.

I lagen ska finnas en bestämmelse som upplyser om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller har inget att invända mot försla-

get. Kustbevakningen och Havs- och vattenmyndigheten är positiva till förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Direktåtkomst

Innebörden av begreppet direktåtkomst har diskuterats i avsnitt 12.3.2. Kustbevakningen bedriver också inom den operativa verksamhet som inte avser brottsbekämpning ett omfattande samarbete med andra svenska myndigheter. Detta samarbete förenklas avsevärt genom möjlighet till direktåtkomst till olika uppgifter. Den kontroll och tillsyn som myndig- heten ansvarar för bedrivs i allt väsentligt på områden för vilka andra myndigheter har det yttersta ansvaret, t.ex. gränskontroll och fiskerikon- troll. Det är därför naturligt att det sker ett elektroniskt uppgiftsutbyte mellan Kustbevakningen och den myndighet som har huvudansvaret. Det särskilda uppdraget att samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation förutsätter att information kan utbytas mellan myndigheterna genom direktåtkomst.

I de ovan angivna sammanhangen finns alltså ett stort behov av utbyte av information och omfattande effektivitetsvinster kan enligt regeringens

bedömning nås genom att direktåtkomst möjliggörs. Direktåtkomst bör

167

därför enligt regeringens bedömning kunna medges till gemensamt till- gängliga uppgifter som behandlas för de primära ändamål som anges i 1 §. Direktåtkomst kan omfatta bl.a. dokument som är en följd av Kust- bevakningens kontroll- och tillsynsverksamhet, t.ex. inspektionsrappor- ter. Inget hindrar att sådana dokument används som underlag av den myndighet som har medgetts direktåtkomst för bedömningar av vilka åtgärder som bör vidtas mot överträdelser som har iakttagits av Kustbe- vakningen. För att tydligt markera att direktåtkomst till gemensamt till- gängliga uppgifter i annan verksamhet än den brottsbekämpande inte får avse uppgifter som är särskilt känsliga ur integritetssynpunkt, föreslås en förtydligande bestämmelse om att direktåtkomsten inte ska få avse käns- liga personuppgifter. Regeringen föreslår, i likhet med promemorian, vidare en bestämmelse som innebär att en svensk myndighet som med- getts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter be- gränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina ar- betsuppgifter (jfr avsnitt 12.3.5).

Kontakter med myndigheter i andra länder är också en naturlig del av Kustbevakningens operativa verksamhet. Kustbevakningen har framhållit att det finns ett behov av att inom ramen för det internationella samar- betet kunna ge utländska myndigheter direktåtkomst till vissa uppgifter som behandlas i den icke brottsbekämpande verksamheten. Regeringen anser också att det är möjligt att se ett behov av en sådan reglering. Som regeringen har framhållit i tidigare avsnitt är det internationella samar- betet av stor betydelse och en stor del av Kustbevakningens verksamhet är av sådan karaktär att den är helt beroende av samverkan med myndig- heter i andra länder. Samarbetet tar sig olika uttryck och bedrivs i varie- rande former. En viktig del är de mekanismer som byggts upp inom EU, men också samarbetet med tredjeland – t.ex. inom Baltic Sea Region Border Control Cooperation (BSRBCC) – är av stor betydelse.

De uppgifter som kan vara aktuella att tillgängliggöra genom direktåt- komst för utländska myndigheter handlar främst om fartygs namn, posit- ion, kurs och fart kompletterad med information om iakttagelser, jämte uppgifter från förhandsanmälningar. De personuppgifter som kan komma i fråga är främst sådana som endast indirekt kan hänföras till en fysisk person, framförallt sådana uppgifter om fartyg som kan användas för kontinuerlig uppdatering av en gemensam lägesbild. När det gäller den typen av uppgifter konstaterar regeringen att det redan i dag sker ett omfattande informationsutbyte – dock inte genom direktåtkomst.

Som framgår av avsnitt 12.3.6 har regeringen bedömt att det inte finns tillräckliga skäl för att öppna möjlighet för regeringen att föreskriva om direktåtkomst för utländska myndigheter på det brottsbekämpande områ- det. När det gäller den icke brottsbekämpande verksamheten är emeller- tid omständigheterna annorlunda. Det är till största delen fråga om upp- gifter som inte är personuppgifter. De kategorier av personuppgifter som behandlas utanför brottsbekämpningen är dessutom av väsentligt mindre känslig karaktär. Vidare är den verksamhet som Kustbevakningen bedri- ver, utöver den brottsbekämpande, av sådan art, variation och omfattning att det finns anledning till att ha en större flexibilitet såvitt avser direktåt- komst till uppgifter som behandlas.

Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med promemorian, att övervägande skäl talar för att ge svenska myndigheter möjlighet att ha

Prop. 2011/12:45

168

direktåtkomst till personuppgifter i annan verksamhet hos Kustbevak- Prop. 2011/12:45 ningen än den brottsbekämpande. Direktåtkomsten bör dock endast avse

personuppgifter som behandlas enligt de primära ändamålen och som har gjorts gemensamt tillgängliga samt får inte avse känsliga personuppgif- ter. Även utländska myndigheter bör få ges möjlighet till direktåtkomst. Självklart måste det vid bedömningen av om direktåtkomst ska tillåtas beaktas om staten i fråga har en adekvat nivå för skyddet av personupp- gifter och vilken informationssäkerhet i övrigt som tillhandahålls där.

Författningsreglering av direktåtkomst

Frågan är då hur direktåtkomsten bör regleras. Direktåtkomst till uppgif- ter hos annan myndighet innebär särskilda risker från integritetssynpunkt, eftersom den utlämnande myndigheten inte har möjlighet att i varje en- skilt fall ta ställning till om de eftersökta uppgifterna bör lämnas ut. I Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet behandlas integritets- känsliga uppgifter och därför har i avsnitt 12.3.5 föreslagits en bestäm- melse i lagen där det framgår vilka myndigheter som är aktuella för att medges direktåtkomst.

När det däremot gäller uppgifter i Kustbevakningens övriga verksam-
heter kan det inte anses nödvändigt att det av lag uttryckligen framgår
vilka myndigheter som kan få direktåtkomst. I dessa verksamheter be-
handlas inte uppgifter av känslig karaktär om enskildas personliga förhål-
landen i samma utsträckning som i den brottsbekämpande verksamheten.
Vidare gäller, särskilt i fråga om informationsutbytet inom Kustbevak-
ningens samordning av sjöövervakning som inte sker i brottsbekämpande
syfte och förmedling av sjöinformation, att myndighetsstrukturen i fram-
tiden kan komma att ändras. Likaså kan förutsättningarna för det inter-
nationella samarbetet förändras. Det kan därför med kort varsel behöva
ske förändringar av vem som ska få ha direktåtkomst. Mot denna bak-
grund bör det i lagen upplysas om att regeringen meddelar bestämmelser
om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till uppgifter som be-
handlas i Kustbevakningens icke brottsbekämpande verksamhet. När det
gäller direktåtkomst för utländska myndigheter bör, när så är aktuellt,
regeringen i förordning ange inom vilka etablerade samarbetsformer –
t.ex. gemenskapsmekanismer – som direktåtkomst får medges. När rege-
ringen meddelar föreskrifter måste regeringen förhålla sig till bestämmel-
sen i 2 kap. 6 § 2 stycket regeringsformen. Föreskrifterna får alltså inte
innebära ett betydande intrång i den personliga integriteten. En sådan
åtgärd kräver författningsändring på lagnivå (2 kap. 20 § regeringsfor-
men). Därmed upprätthålls skyddet för den personliga integriteten vid
direktåtkomst.
Utlämnande av uppgifter i andra fall
I fråga om uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten föreslår rege-
ringen särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet och utlämnande.
Dessa bestämmelser föreslås kompletteras med en bestämmelse som
anger att regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter får
lämnas ut även i andra fall.	169
	169

När det gäller personuppgiftsbehandling för de ändamål som behandlas Prop. 2011/12:45 i detta kapitel bedömer regeringen emellertid att det, till skillnad från vad

som föreslås gälla för den brottsbekämpande verksamheten, inte finns anledning att införa särskilda bestämmelser i lag om uppgiftsskyldighet och utlämnande. Uppgifterna är av varierande karaktär och gemensamt för dem är att de i huvudsak är mindre integritetskänsliga än sådana som behandlas i den brottsbekämpande verksamheten. Särskilda sekretessbry- tande bestämmelser kan dock behövas även i dessa verksamheter, i syfte att underlätta informationsutbytet mellan myndigheter på såväl nationell som internationell nivå. I den föreslagna lagen bör upplysas om att rege- ringen har möjlighet att meddela sådana bestämmelser i förordning (se vidare författningskommentaren till 5 kap. 6 §).

15 Övriga sekretessfrågor

Regeringens förslag: Sekretess med så kallat omvänt skaderekvisit ska, i likhet med vad som gäller för övriga brottsbekämpande myndig- heter, gälla i Kustbevakningens verksamhet som avses i kustbevak- ningsdatalagen med att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet med hänsyn till intresset av att förebygga och beivra brott.

En sekretessbrytande bestämmelse ska införas när det gäller upp- giftsutlämnande som motsvarar vad som gäller för polisen, Skattever- ket och Tullverket.

Regeringens bedömning: Skydd för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet omfattas av 35 kap. 1 § 4 p offentlighets- och sekretessla- gen. Någon ytterligare sekretessbestämmelse behövs inte.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller har inget att invända mot försla- get.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Informationsutbyte i den brottsbekämpande verksamheten

Regeringen har i det föregående pekat på att ett effektivt brottsbekäm- pande arbete kräver goda förutsättningar för samverkan mellan de brotts- bekämpande myndigheterna. Förutsättningarna för utbyte av information kan emellertid påverkas av olika faktorer, t.ex. möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att utbyta personuppgifter genom direktåtkomst, vilka sekretessregler som är tillämpliga och hur dessa är utformade eller vilket konkret behov en myndighet har av att få tillgång till personuppgifter i verksamheten. Enligt regeringens mening är ut- gångspunkten för ett effektivt brottsbekämpande samarbete att myndig- heter som har liknande uppgifter inom det brottsbekämpande området bör omfattas av likartade eller jämförliga regler.

170

Det förekommer redan i dag informationsutbyte mellan de brottsbe- kämpande myndigheterna och dessa har tillgång till varandras databaser och register i den utsträckning offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), personuppgiftslagen (1998:204) och olika registerförfatt- ningar tillåter det. För att Kustbevakningen på bästa sätt ska kunna full- göra sina uppgifter har dock myndigheten ett behov av utökat och tek- niskt utvecklat samarbete och informationsutbyte med såväl andra brottsbekämpande myndigheter som övriga samverkande myndigheter.

Intresset av ett gott samarbete och goda möjligheter att utbyta inform- ation måste emellertid alltid ställas mot intresset av skydd för den per- sonliga integriteten. Tanken bakom såväl offentlighets- och sekretesslag- stiftningen som personuppgiftslagen och annan lagstiftning som reglerar behandlingen av personuppgifter är behovet av att kunna skydda den enskildes personliga integritet. När information ska utbytas måste hänsyn tas till om – och i så fall i vilken grad – sekretess gäller för de aktuella uppgifterna.

Regeringen konstaterar att nu gällande sekretessbestämmelser innebär att möjligheterna till informationsutbyte i viss mån begränsas. Samtidigt är det viktigt med ett effektivt sekretesskydd för känsliga uppgifter. För att underlätta Kustbevakningens samverkan med andra myndigheter på det brottsbekämpande området föreslår regeringen vissa ändringar som presenteras i det följande.

Sekretess till skydd för verksamheten

Enligt 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess bl.a. för uppgifter i polismyndighets, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbe- vakningens verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Vidare framgår av 18 kap. 2 § samma lag att sekretess gäller för uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet som avses i bl.a. 3 § polisdatalagen (1998:622), 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar eller sådan verksamhet som avses i 7 § 1 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Vissa ändringar kommer att ske i bestämmelsen då polisdatalagen (2010:361) träder i kraft den 1 mars 2012. Tillämpningsområdet är emellertid i huvudsak detsamma som tidigare (prop. 2009/10:85 s. 301).

Nu gällande polisdatalag innehåller de särbestämmelser som utöver personuppgiftslagen behövs vid behandling av personuppgifter i polisens verksamhet för att förebygga brott m.m. I lagens 3 § finns vissa definit- ioner, bl.a. av begreppet underrättelseverksamhet. Lagen avgränsar på så sätt inom vilken polisverksamhet automatiserad behandling av uppgifter i underrättelseverksamhet får förekomma. Med underrättelseverksamhet avses i detta sammanhang dels polisverksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för att klarlägga om brottslig verk- samhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förun- dersökning, dels annan verksamhet som hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terro- ristbrott. Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till sådan underrät-

Prop. 2011/12:45

171

telseverksamhet om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den fram- tida verksamheten skadas.

Andra stycket i 18 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen innebär att den sekretess som gäller för polisens underrättelseverksamhet även gäller för sådan verksamhet hos Skatteverket och Tullverket. Vad som i Skatteverkets verksamhet avses med underrättelseverksamhet definieras i 2 § lagen om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medver- kan i brottsutredningar.

När det gäller Tullverkets verksamhet avses i 18 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen verksamhet enligt 7 § 1 lagen om be- handling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Här- med avses verksamhet som utförs för att förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. I samband med att sistnämnda lag infördes utmönstrades begreppet underrättelseverksamhet.

Sekretessen har i 18 kap. 1 § andra stycket offentlighets- och sekretess- lagen avgränsats med ett omvänt skaderekvisit för uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet, såväl hos polisen som hos Skatteverket och Tullverket. Det innebär att uppgifter i myndigheternas underrättelse- verksamhet inte får lämnas ut om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas.

Kustbevakningens behandling av personuppgifter i myndighetens verksamhet med att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som i dag sker med stöd av personuppgiftslagen och förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen, omfattas inte av bestämmelserna i 18 kap. 2 § andra stycket om sekretess i underrättel- severksamhet. Härvid får i stället 18 kap. 1 § andra stycket 2 offentlig- hets- och sekretesslagen tillämpas, som anger att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatte- verkets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.

Avgränsningen av sekretessen i 18 kap. 1 § skiljer sig från regleringen i 18 kap. 2 § på så sätt att sekretessen endast gäller om följden av att uppgifterna lämnas ut kan antas bli att syftet med beslutade eller förut- sedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Sekre- tesskyddet är här således utformat med ett rakt skaderekvisit som inte ger ett lika starkt skydd som det omvända skaderekvisitet i 2 §.

Regeringens målsättning är att Kustbevakningens behandling av per- sonuppgifter i underrättelseverksamhet, eller verksamhet med att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, ska få en motsva- rande reglering i lag som i dag gäller för polisen, Tullverket och Skatte- verket. Mot bakgrund härav framstår det som naturligt att den sekretess som gäller för polisens, Tullverkets och Skatteverkets underrättelseverk- samhet ska gälla även för sådan verksamhet hos Kustbevakningen. Rege- ringen föreslår därför att ett tillägg med denna innebörd görs i 18 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen.

I enlighet med vad som numera gäller för behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och vad som gäller enligt den nya polisdatalagen, föreslås i lagen om personuppgiftsbehandling i Kust- bevakningens verksamhet inte någon definition av begreppet underrättel-

Prop. 2011/12:45

172

severksamhet. I 18 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretessla- Prop. 2011/12:45 gen bör därför, på motsvarande sätt som för polisen och för Tullverket,

införas en regel som anger att sekretess gäller i sådan verksamhet för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet som anges i den nya lagen. I sak innebär detta att all underrättelseverksamhet inom Kust- bevakningens brottsbekämpande verksamhet, oavsett hur uppgifterna behandlas, omfattas av sekretess enligt andra stycket.

I 35 kap. 10 § offentlighets- och sekretesslagen finns en sekretessbry- tande bestämmelse som medför att uppgifter utan hinder av sekretess får lämnas ut enligt vad som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstanke- register, polisdatalagen, lagen om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar och lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet samt i förordningar som har stöd i dessa lagar. Bestämmelsen ger bl.a. en möjlighet att lämna ut uppgifter till andra stater och till enskilda. Eftersom förslaget till ny lag innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet bör bestämmelsen, såsom anförts i promemorian, kompletteras så att motsvarande sekretess- brytande reglering gäller även för Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur

Sekretessreglerna i 18 kap. 1–4 §§ offentlighets- och sekretesslagen gäller till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeiv- rande arbete.

I 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen finns korresponderande regler om sekretess till skydd för enskildas intressen, bl.a. beträffande uppgifter i register som förs i olika brottsbekämpande myndigheters verksamhet. I bestämmelsen begränsas sekretessen, precis som i 18 kap. 2 §, genom ett omvänt skaderekvisit.

I 35 kap. 1 § första stycket 4 finns en bestämmelse om sekretess som, utan att direkt hänföra sig till förundersökning eller tvångsmedel i brott- mål m.m., gäller i åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatteverkets, Statens kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevak- ningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Genom bestämmelsen blir det möjligt att hemlighålla upp- gifter som mera allmänt hänför sig till de uppräknade myndigheternas brottsbekämpande verksamhet.

Sekretess gäller vidare för uppgifter som förekommer i vissa register, bl.a. sådana register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen (35 kap. 1 § första stycket 6 offentlighets- och sekretesslagen). I Kustbe- vakningens brottsbekämpande verksamhet förekommer emellertid inte någon registerföring som kräver särskild reglering. Den behandling av personuppgifter som sker här omfattas av den redan befintliga sekretess- regleringen i 35 kap. 1 § första stycket 4 som redogjorts för ovan. Det saknas därför anledning att införa någon ytterligare sekretessbestäm- melse.

173

16 Bevarande och gallring

16.1Inledning

När stora mängder uppgifter om enskilda personer samlas hos myndig- heter uppstår oundvikligen integritetsrisker, i synnerhet som dagens tek- nik tillåter att avancerade sammanställningar av information görs på ett enkelt sätt. En metod att minska integritetskänsligheten är att se till att uppgifter som inte längre behövs för en myndighets verksamhet avlägs- nas från myndighetens databaser eller register. För att uppnå detta krävs bestämmelser om gallring av uppgifter eller bestämmelser som föreskri- ver begränsningar i möjligheten att behandla uppgifterna i myndigheter- nas verksamhet.

Med gallring avses att handlingar eller uppgifter sorteras ut och för- störs. När det gäller gallring av elektroniska upptagningar innebär det normalt att viss information raderas från databäraren, dvs. det fysiska underlaget. Den egentliga informationen som finns på ett elektroniskt medium behöver dock inte förstöras för att det ska vara fråga om gallring i traditionell mening. Material kan gallras genom att den elektroniskt lagrade informationen överförs till en pappersutskrift, varefter den rade- ras från det elektroniska mediet.

Vid utformningen av gallringsbestämmelser måste det beaktas att vissa uppgifter behöver bevaras för framtiden för att offentlighetsprincipen inte ska bli verkningslös. Uppgifter får i princip aldrig gallras i sådan omfatt- ning att det äventyrar arkivens roll som en del av kulturarvet eller något av de tre huvudändamålen med arkivverksamheten. Även efter en ge- nomförd gallring måste arkiven kunna tillgodose rätten att ta del av all- männa handlingar, rättsskipningens och förvaltningens behov samt forskningsbehov. Det går alltså inte att undantagslöst föreskriva att samt- liga uppgifter ska gallras när de inte längre behövs för verksamheten. Tvärtom behövs en avvägning mellan integritets- och offentlighetsintres- set.

Sedan år 2003 föreskrivs i 2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen att grundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar ska medde- las i lag. Bestämmelser om bevarande och gallring finns framför allt i arkivlagen (1990:782) men även i författningar som reglerar behandling av personuppgifter.

Handlingsoffentligheten bärs upp av arkivsystemet, som innebär att allmänna handlingar ska bevaras i arkiv. Enligt 3 § arkivlagen ska myn- digheters arkiv bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rätts- skipningen och förvaltningen samt forskningens behov. Allmänna hand- lingar får enligt 10 § samma lag gallras, men vid gallringen ska det beak- tas att det arkivmaterial som återstår ska kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 §. Enligt 14 § arkivförordningen (1991:446) får statliga myndigheter gallra allmänna handlingar endast i enlighet med föreskrif- ter eller beslut av Riksarkivet, eller enligt särskilda gallringsföreskrifter i lag eller förordning. Arkivlagens utgångspunkt är att allmänna handling- ar ska bevaras. Syftet med arkivering är att spegla verksamheten som den

Prop. 2011/12:45

174

såg ut då den pågick. Att uppgifter arkiverats hindrar inte att uppgifterna på samma sätt som tidigare är sökbara och tillgängliga i verksamheten.

Gallring enligt Riksarkivets föreskrifter görs för att begränsa arkivens omfattning och för att arkiven inte ska tyngas av handlingar som saknar påtagligt informationsvärde, dvs. gallring görs av både ekonomiska skäl och hanteringsskäl.

Gallring görs även för att skydda den enskildes integritet. Sådana före- skrifter finns vanligtvis i de författningar som reglerar myndigheters personuppgiftsbehandling, s.k. registerförfattningar.

Som gallring räknas enligt Riksarkivets föreskrifter förstöring av all- männa handlingar och uppgifter i allmänna handlingar (se t.ex. 2 kap. 1 § RA-FS 2003:3). All överföring av uppgifter som medför informationsför- luster för användaren betraktas därmed också som gallring. Överföring till annan databärare räknas enligt Riksarkivet som gallring om överfö- ringen medför informationsförlust, förlust av sökmöjligheter eller förlust av möjlighet att fastställa informationens autenticitet.

Offentlighets- och sekretesskommittén gav i betänkandet Ordning och reda bland allmänna handlingar (SOU 2002:97 s. 73) en liknande be- skrivning av gallring i elektronisk miljö.

Regeringen konstaterar att gallringsbestämmelserna i den nya lagen bör syfta till att skydda den personliga integriteten för personer vilkas uppgifter behandlas automatiserat. När information överförs från elektro- nisk form till pappersform måste detta skydd anses ha uppnåtts och upp- gifterna anses gallrade. Varje mindre förändring av den elektroniskt lagrade informationen, t.ex. ändrade sökmöjligheter, kan emellertid inte anses utgöra gallring enligt den nya lagen. Uppgifter kan inte heller anses gallrade enbart genom att de överförts till ett annat datamedium för digi- tal arkivering, eftersom uppgifterna då fortfarande kan bli föremål för olika slag av sammanställningar. Innebörden av de gallringsbestämmel- ser som föreslås bör vara att uppgifter inte längre ska vara digitalt åtkom- liga i verksamheten efter utförd gallring. Uppgifter bör anses gallrade även om de fortfarande förekommer i säkerhetskopierat material (prop. 2009/10:58).

I personuppgiftslagen (1998:204) saknas uttryckliga regler om gallring. Däremot anges i 9 § första stycket att personuppgifter inte får bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Samtidigt anges i 8 § andra stycket personuppgiftsla- gen att myndigheternas bevarande av allmänna handlingar inte hindras av lagen. Personuppgiftslagens reglering innebär alltså i den meningen en prioritering av intresset att bevara allmänna handlingar framför integri- tetsskyddsintresset. En sådan ordning medges också genom punkt 72 i ingressen till dataskyddsdirektivet, som anger att direktivet gör det möj- ligt att vid genomförandet av bestämmelserna i direktivet ta hänsyn till principen om allmänhetens rätt till tillgång till allmänna handlingar.

I förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen finns en bestämmelse om gallring. I 24 § förordningen föreskrivs att personuppgifter ska gallras när de inte längre behövs med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Vidare anges att personuppgif- ter som behandlas i den brottsbekämpande verksamheten ska gallras senast ett år efter det att behandlingen inleddes. Riksarkivet får dock

Prop. 2011/12:45

175

meddela föreskrifter om att personuppgifter får bevaras för historiska, Prop. 2011/12:45 statistiska eller vetenskapliga ändamål.

16.2Gallring av personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet

16.2.1Allmänt om bevarande och gallring

Regeringens förslag: Personuppgifter ska inte få bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de ändamål som anges i det kapitel i lagen som reglerar behandling av personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Denna generella bestämmelse om längsta tid för bevarande ska kompletteras med sär- skilda bestämmelser i lagen som anger tidpunkter för när uppgifter senast måste gallras eller inte längre får behandlas i den brottsbekäm- pande verksamheten.

I lagen ska det finnas en bestämmelse som upplyser om att rege- ringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.

Regeringens bedömning: Personuppgifter som inte längre får be- handlas för brottsbekämpande ändamål och som bevaras automatiserat för arkivändamål bör avskiljas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemo- rian finns inte någon motsvarande bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller har inte haft några synpunkter på promemorians förslag. Datainspektionen anför att bestämmelsen om gallring i den brottsbekämpande verksamhet- en måste kombineras med bestämmelser som utesluter tillgång till (digi- talt) arkiverat material för att ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten ska kunna skapas. Datainspektionen har i fråga om polisdata- lagen understrukit vikten av att de två systemen skiljs från varandra på ett sådant sätt att återföring av arkiverade personuppgifter till den brotts- bekämpande verksamheten inte kan ske. Detta bör beaktas även ifråga om Kustbevakningen. Riksarkivet anser att det i promemorian inte har gjorts någon analys av förhållandet till offentlighetsprincipen. Riksarki- vet uppger vidare att uttrycket ’digital arkivering’ är olämpligt när TF med följdförfattningar använder begreppen ’handling’ respektive ’upp- tagning’ och uttrycket ’automatiserad behandling’. Vidare uppstår oklar- het om regleringen i 3 § arkivförordningen (1991:446) om arkivering av handlingar och bemyndigandet för Riksarkivet att meddela ytterligare föreskrifter hamnar i konflikt med föreslagen bestämmelse.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Om inga särskilda gallringsbestämmelser föreslås i lagen kommer arkivlagens (1990:782) huvudregel om bevarande att gälla. De bestämmelser om gallring som finns i eller följer av arkivlagen anger när gallring får ske och framtving- ar alltså inte gallring. När sådana gallringsbestämmelser meddelas är det intresset av offentlighet och insyn som styr frågan om gallring. Arkivla- gens bestämmelser om bevarande och gallring syftar således inte till att tillgodose integritetsskyddsintressena.

176

I Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet behandlas en stor mängd personuppgifter automatiserat. Detta ökar typiskt sett risken för integritetsintrång. Regeringen konstaterar att sekretessbestämmelser och bestämmelser om begränsningar i tillgången till register inte fullt ut kan tillgodose integritetsskyddet och ersätta bestämmelser om bevarande och gallring i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Det bör därför finnas regler om bevarande och gallring i denna verksamhet. En- ligt regeringens mening bör dock vid utformningen av sådana bestäm- melser vägas in vilka övriga integritetsskyddande bestämmelser som är tillämpliga, t.ex. begränsningar i fråga om behandling och tillgång till uppgifter. Vidare måste en avvägning göras mellan intresset av skydd för den personliga integriteten och intresset av offentlighet och insyn i myn- digheternas verksamhet.

Det är viktigt att personuppgifter bevaras endast om det finns berätti- gade ändamål för bevarandet. Denna princip kommer till uttryck bl.a. i artikel 5 e i dataskyddskonventionen. Normalt finns det berättigade än- damål för att bevara uppgifter i ett ärende i den brottsbekämpande verk- samheten en tid efter det att ärendet avslutades. Uppgifter i tidigare brottsutredningar och underrättelseärenden får ofta betydelse i senare ärenden varför det kan vara svårt att avgöra om, och på vilket sätt, upp- gifter i ett enskilt ärende kan komma att få betydelse i något annat ärende hos Kustbevakningen. Ärenden kan även av olika anledningar behöva tas upp på nytt. Vidare behöver uppgifter bevaras en tid efter det att ett ärende har avslutats med anledning av de behov som ett närarkiv normalt fyller för en myndighet. Sådant bevarande bör vara tillåtet även om det alltså inte sker för något särskilt utpekat konkret ändamål, exempelvis en viss brottsutredning. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att det i lagen ska införas en generell bestämmelse som anger att personuppgifter inte får bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de ändamål som anges i det kapitel i den nya lagen, som reglerar be- handling av personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samhet.

Den nu föreslagna generella bestämmelsen om längsta tid för beva- rande bör emellertid – av integritetsskyddsskäl – kompletteras med mer preciserade bestämmelser som föreskriver en yttersta gräns för att bevara vissa kategorier av uppgifter. Regeringen lämnar förslag till sådana be- stämmelser i avsnitten 16.2.3 och 16.2.4. De särskilda gallringsbestäm- melserna bör, till skillnad mot den generella bestämmelsen, endast gälla automatiserad behandling av personuppgifter. För behandling t.ex. i manuella register behövs inga särskilda gallringsbestämmelser. Motsva- rande bedömning gjordes i propositionen Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare uppgiftsbehandling (2004/05:164 s. 194) och propositionen Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet (prop. 2009/10:85 s. 210).

Digital arkivering

Arkivering är ett teknikneutralt begrepp. Handlingar och uppgifter kan således arkiveras både manuellt och digitalt. Enligt 2 kap. 12 § polisdata- lagen (2010:361) meddelar regeringen föreskrifter om digital arkivering.

Prop. 2011/12:45

177

I förarbetena till bestämmelsen uttalade regeringen att om endast arkivla- gens bestämmelser skulle vara tillämpliga skulle digitalt arkiverade all- männa handlingar, som inte längre behövdes i polisens brottsbekäm- pande verksamhet, i princip kunna fortsätta att behandlas på samma sätt som tidigare i verksamheten. Det fortsatta bevarandet skulle dock ske för arkivändamål. Mot bakgrund av att arkivlagen inte hindrar eller ställer upp några begränsningar för fortsatt digital behandling av arkiverade uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten, var regeringens bedöm- ning att det fanns ett behov av närmare föreskrifter som angav ramen för sådan fortsatt behandling för att skapa nödvändigt integritetsskydd (prop. 2009/10:85 s. 212). Syftet med sådana föreskrifter kan vara att förhindra att digitalt arkiverade uppgifter fortsätter att behandlas på samma sätt som tidigare i den brottsbekämpande verksamheten, trots att bevarandet inte längre sker för verksamhetsändamål utan för arkivändamål.

Regeringen konstaterar att Kustbevakningen i dag inte har något sys- tem för digital arkivering. Emellertid bör den reglering som nu föreslås ta i beaktande att system för digital arkivering inom överskådlig tid kan komma att införas och användas i Kustbevakningens verksamhet. Rege- ringen föreslår därför att det i lagen, i likhet med vad som kommer att gälla för polisens brottsbekämpande verksamhet, tas in en bestämmelse som upplyser om att regeringen meddelar föreskrifter som anger ramen för digital arkivering i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. En sådan föreskrift skiljer sig således från Riksarkivets bemyndigande i 3 § arkivförordningen vilket avser föreskrifter om när en handling ska anses vara arkiverad. Begreppet ”digital arkivering” förekommer i polis- datalagen. Det är regeringens uppfattning att begreppet bör användas även i den här föreslagna lagen på grund av behovet av enhetlighet och för att underlätta ett effektivt samarbete mellan brottsbekämpande myn- digheter. Regeringen gör vidare bedömningen att digitalt arkiverade uppgifter som inte längre får behandlas i den brottsbekämpande verk- samheten, i likhet med vad regeringen uttalat i prop. 2009/10:85 s. 212, bör avskiljas genom att uppgifterna bevaras i en separat databas eller genom någon liknade åtgärd till skydd för den personliga integriteten. Bestämmelserna i arkivlagen om arkivbildning och dess syften samt arkivlagens bestämmelser om arkivvård bör vara avgörande för hur in- formationen bevaras och struktureras.

16.2.2Gallring av uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga

Regeringens förslag: Personuppgifter som behandlas automatiserat och som inte har gjorts gemensamt tillgängliga ska gallras senast ett år efter det att ärendet avslutades. Om de inte kan hänföras till ett ärende, ska uppgifterna gallras senast ett år efter det att de behandlades auto- matiserat första gången. Bestämmelsen gäller inte i ärenden om utred- ning eller beivrande av brott.

I lagen ska finnas en bestämmelse som upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar avvikande föreskrifter om bevarande för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Prop. 2011/12:45

178

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har

inget att invända mot förslaget. Riksarkivet tillbakavisar förslaget och anser att arkivlagens bestämmelser ska gälla så att gallring kan ske när uppgifterna inte längre behövs i verksamheten och behovet av insyn har avtagit, om de inte bedöms behövas för forskningens behov som en del av det nationella kulturarvet. Riksarkivet vill även erinra om att allmänna handlingar måste bevaras i ursprungligt skick.

Skälen för regeringens förslag: Från integritetssynpunkt är det viktigt att personuppgifter som samlas in i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet inte behandlas längre tid än nödvändigt och att det utöver en generell bestämmelse om längsta tid för bevarande finns särskilda gall- ringsfrister för olika kategorier av uppgifter som behandlas automatise- rat. När gallringsfristernas längd bestäms finns det anledning att göra skillnad mellan uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och andra uppgifter. När det gäller uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga, torde behovet av att av verksamhetsskäl behandla dem under längre tid typiskt sett vara begränsat. Dessutom är det från integritetssyn- punkt särskilt angeläget att sådana uppgifter inte behandlas under längre tid, eftersom det enligt det nya lagen endast kommer att gälla ett fåtal begränsningar för behandlingen av dem. Regeringen föreslår därför att personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet ska gallras senast ett år efter det att de behandlades automatiserat första gången.

När det gäller uppgifter som behandlas inom ramen för ett ärende bör enligt regeringens bedömning gallring lämpligen ske inom ett år efter det att ärendet avslutades. Uppgifter som inte kan hänföras till ett ärende bör i stället gallras inom ett år efter det att uppgifterna behandlades automati- serat första gången. Gränsdragningen mellan de båda fallen redovisas i författningskommentaren.

Riksarkivet anser att arkivlagens bestämmelser ska gälla och anför att Kustbevakningens uppgifter är i större utsträckning än polis- och tull- myndigheters hänförliga till områden som bl.a. inbegriper sjösäkerhet, miljö- och naturvårdsintressen. Det finns därmed ett stort allmänintresse av insyn i tillvaratagandet av uppgifter. Det stämmer att Kustbevakning- en utför andra uppgifter än brottsbekämpande sådana. För dessa föreslår regeringen att särskilda bestämmelser om gallring ska gälla, se avsnitt 16.3. När det gäller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet gör regeringen emellertid följande bedömning.

Även om Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet i vissa av- seenden är av annan karaktär än polisens finns det, främst med hänsyn till den personliga integriteten, behov av likartad reglering om gallring i de brottsbekämpande verksamheterna. Det förekommer att en person är föremål för utredning och därmed personuppgiftsbehandling både hos polisen och hos Kustbevakningen. Skyddet för den enskildes personliga integritet ska inte vara beroende av om ett ingripande görs av polisen eller Kustbevakningen. Samma uppgift bör normalt inte heller bevaras hos den ena myndigheten när den av integritetsskäl ska gallas hos den andra. Allmänintresset av insyn uppväger enligt regeringens mening inte behovet av samordning och integritetsskydd i fråga om den brottsbekäm-

Prop. 2011/12:45

179

pande verksamheten. Som utgångspunkt bör reglerna om gallring därför Prop. 2011/12:45 motsvara vad som kommer att gälla enligt den nya polisdatalagen.

För att tillgodose intresset av offentlighet och insyn föreslår regeringen att det i lagen införs en bestämmelse som upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, utan hinder av bestäm- melser om gallring, meddelar föreskrifter om bevarande för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. Bestämmelsen ska vidare upplysa om att regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av uppgif- ter ska få behandlas och bevaras under längre tid än de i lagen angivna fristerna. För vissa speciella slag av uppgifter är nämligen fortsatt beva- rande befogat (se avsnitt 16.2.4). Sådana föreskrifter kan regeringen meddela med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsfor- men, om lagen inte utesluter det.

När uppgifter behandlas i ärenden om utredning eller beivrande av brott, gör sig dock särskilda hänsyn gällande. I fråga om uppgifter i såd- ana ärenden tillämpas i stället bestämmelserna om gallring i arkivlagen.

16.2.3Gallring av gemensamt tillgängliga uppgifter

Regeringens förslag: Personuppgifter som har gjorts gemensamt till- gängliga och som kan antas ha samband med brottslig verksamhet ska gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då den senaste registreringen avseende personen gjordes. Vid allvarlig brottslig verk- samhet är tidsfristen i stället fem år. Om en ny registrering beträffande personen görs före utgången av gallringsfristen, behöver de uppgifter som finns om personen inte gallras så länge någon av uppgifterna om honom eller henne får bevaras.

Uppgifter som har behandlats inom ramen för det internationella samarbetet ska gallras senast ett år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandlades i avslutades.

Uppgifter som har behandlats enbart på den grunden att de har rap- porterats till Kustbevakningens ledningscentraler ska gallras senast ett år efter utgången av det kalenderår då de behandlades automatiserat första gången.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har
inga synpunkter på förslaget. Riksarkivet tillbakavisar den föreslagna
huvudregeln om gallring och snävt tilltagna frister och föreslår istället att
bestämmelserna utformas på liknande sätt som i 4 kap. 8–12 §§ författ-
ningsförslaget. Riksarkivet menar att Kustbevakningens verksamhet har
en annan karaktär än polis- och tullmyndigheters och att mer långsiktiga
negativa effekter av t.ex. miljöpåverkan fordrar ett bevarande av person-
uppgifter för att tillgodose allmänhetens insyn, förvaltningens och rätt-
skipningens informationsbehov och forskningens behov.
Skälen för regeringens förslag: Från integritetssynpunkt är det viktigt
att personuppgifter inte behandlas i verksamheten, automatiserat eller i
nämnda register, längre än nödvändigt. Som redan har nämnts bör det
därför i lagen anges särskilda gallringsfrister. Det kan dock vara svårt att
generellt avgöra hur länge en uppgift fortfarande kan vara av betydelse	180

för brottsbekämpningen. Uppgifter som har framkommit i ett avslutat underrättelseprojekt kan senare få betydelse för ett annat projekt eller för en förundersökning. Alltför snäva gallringsfrister kan därför få negativa konsekvenser för den brottsbekämpande verksamheten.

När det gäller gemensamt tillgängliga personuppgifter som behandlas inom ramen för Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet in- stämmer regeringen i promemorians förslag att gallring normalt bör ske senast tre år från det att uppgifterna samlades in. När det gäller uppgifter om personer som kan antas ha samband med brottslig verksamhet bör – som huvudregel – gallring ske senast tre år efter utgången av det kalen- derår då den senaste registreringen avseende personen gjordes. Vid all- varlig brottslighet ska uppgifterna gallras efter fem år. Detta överens- stämmer med vad som gäller för gallring av uppgifter i polisens verk- samhet (se 3 kap. 14 § polisdatalagen). Vad Riksarkivet anfört förändrar inte denna bedömning (se avsnitt 16.2.2). Om en ny registrering beträf- fande personen görs före utgången av gallringsfristen, behöver de uppgif- ter som finns om personen inte gallras så länge någon av uppgifterna om honom eller henne får bevaras.

För polisen ska enligt polisdatalagen ytterligare några gallringsfrister gälla. Regeringen konstaterar att den brottsbekämpande verksamhet som Kustbevakningen bedriver i ett antal avseenden inte motsvarar de uppgif- ter som polisen har att utföra inom ramen för sin verksamhet. Enligt regeringens bedömning finns det därför inte anledning att i den här före- slagna lagen införa en särskild gallringsbestämmelse vad avser person- uppgifter som har behandlats i samband med övervakning av brottsbelas- tade eller potentiellt sett farliga personer (se 3 kap. 14 § tredje stycket polisdatalagen). Det finns inte heller något behov av att införa en mot- svarighet till den bestämmelse i polisdatalagen som föreskriver att den tid under vilken en person avtjänar ett fängelsestraff eller genomgår sluten ungdomsvård eller rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv- ningsprövning ska räknas bort vid beräkningen av gallringsfristen (se 3 kap. 14 § sista stycket).

När det gäller uppgifter som behandlas inom ramen för internationellt samarbete gör regeringen följande överväganden. Allt arbete som sker för att fullgöra internationella åtaganden är i princip ärendebaserat. När en förfrågan kommer från ett annat land hanteras denna inom ramen för någon form av ärende. Det finns behov av att bevara ärenden en tid efter det att de avslutats, bl.a. för att i efterhand kunna svara på frågor om vidtagna åtgärder. När ett år har gått efter det att ett ärende har avslutats kan dock i allmänhet behovet inte anses vara så stort att det motiverar en fortsatt behandling. Regeringen bedömer därför att uppgifterna bör kunna gallras senast ett år efter utgången av det kalenderår då ärendet som upp- gifterna behandlades i avslutades. Om en uppgift från ett internationellt ärende behöver bevaras för något annat av den föreslagna lagens ända- mål, kan uppgiften behandlas för det nya ändamålet i den utsträckning lagen tillåter en sådan behandling. Motsvarande reglering finns i den nya polisdatalagen.

Regeringen har i det föregående föreslagit att också uppgifter som har rapporterats till Kustbevakningens ledningscentraler ska kunna göras gemensamt tillgängliga, oavsett uppgifternas karaktär. Behovet av sådana uppgifter består dock enligt regeringens mening enbart under en kortare

Prop. 2011/12:45

181

tid. Regeringen föreslår därför att uppgifterna ska gallras senast ett år Prop. 2011/12:45 efter utgången av det kalenderår då de behandlades automatiserat första

gången.

En viktig fråga är vilken gallringsfrist som ska gälla om uppgifter som har samlats in i ett visst sammanhang därefter används i ett annat projekt eller ärende. Vad bör t.ex. gälla om uppgifter, som har rapporterats till en ledningscentral, kort tid efter rapporteringen tas tillvara i ett underrättel- seprojekt? Enligt regeringens uppfattning bör man tillämpa den gallrings- frist som gäller för uppgiften i dess nya sammanhang. Uppgifter i ett underrättelseprojekt som har inhämtats från en ledningscentral bör alltså gallras enligt samma principer som gäller för uppgifter som har inhäm- tats på annat sätt.

16.2.4Ärenden om utredning eller beivrande av brott

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda gall- ringsbestämmelser för uppgifter i ärenden om utredning eller beiv- rande av brott. Det bör däremot föreskrivas vissa begränsningar i möj- ligheten att behandla uppgifter i brottsanmälningar, förundersökningar eller andra utredningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken. Begränsningarna bör dock inte hindra att uppgifter- na arkiveras eller gallras enligt arkivlagens bestämmelser.

Regeringens förslag: För personuppgifter i brottsanmälningar, av- slutade förundersökningar och andra liknande utredningar som har gjorts gemensamt tillgängliga ska följande begränsningar gälla för be- handlingen.

Om en förundersökning har lagts ned, om ett åtal har lagts ned eller om den misstänkte har frikänts genom en dom som har vunnit laga kraft, får personen inte längre vara sökbar som misstänkt.

Personuppgifter i en brottsanmälan, som inte har lett till förunder- sökning eller annan motsvarande utredning, ska inte få behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet när det brott som anmälan avser har preskriberats. Uppgifter i en anmälan som avser ett handlande som inte har bedömts utgöra brott ska över huvud taget inte få behandlas.

Personuppgifter i förundersökningar och liknande brottsutredningar ska inte heller få behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet när det har förflutit fem år efter utgången av det kalen- derår då en dom, eller ett beslut med anledning av domstolsprövning, vann laga kraft eller sedan fem år förflutit från utgången av det kalen- derår då förundersökningen lades ned eller avslutades på annat sätt.

När de angivna tidsfristerna har löpt ut ska uppgifter i en förunder- sökning få behandlas endast om uppgiften får behandlas längre enligt föreskrifter som har meddelats av regeringen.

Promemorians bedömning och förslag överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller har
inga synpunkter på förslaget eller bedömningen. Datainspektionen anser
att uppgifter om en person som har frikänts av domstol eller där åtal har	182

lagts ned, överhuvudtaget inte ska få behandlas för andra ändamål än	Prop. 2011/12:45
arkivering eller motsvarande. Vid den proportionalitetsbedömning som
ska göras anser inspektionen inte att detta behov svarar mot de inskränk-
ningar i den personliga integriteten som det skulle innebära. Att behandla
personuppgifter om frikända under lika lång tid som de som dömts för
brott strider mot straffrättsliga principer och är inte proportionerligt ur ett
integritetsskyddsperspektiv.
Riksarkivet tillstyrker att uppgifter och handlingar i denna verksamhet
bevaras och gallras enligt arkivlagens bestämmelser. Riksarkivet anser
dock att författningsförslaget bör kompletteras med en sådan bestäm-
melse för att tydliggöra detta förhållande, t.ex. genom ett andra stycke i
föreslagen 8 §.
Skälen för regeringens bedömning och förslag
Inga gallringsbestämmelser för förundersökningar
Det finns enligt regeringens mening anledning att skilja på gallring av
uppgifter i förundersökningar och gallring av andra personuppgifter som
behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. I dag
arkiveras förundersökningar enligt arkivlagens bestämmelser och frågan
om gallring av förundersökningar avgörs därmed av det arkivrättsliga
regelverket. Det innebär att för uppgifter och handlingar i förundersök-
ningar gäller samma regler oavsett om behandlingen sker på papper eller
om den sker automatiserat. En anledning till att uppgifter i förundersök-
ningar kan behöva behandlas även efter att ärendena har avslutats är att
uppgifterna i ett senare skede, ofta tillsammans med ny information, kan
läggas till grund för att på nytt ta upp en nedlagd förundersökning eller
för att inleda en ny förundersökning.
Skälen bakom den nuvarande ordningen gör sig enligt regeringens be-
dömning fortfarande gällande. Regeringen delar därför promemorians
uppfattning att det inte bör införas några särskilda gallringsbestämmelser
i fråga om förundersökningar. Detsamma bör gälla liknande brottsutred-
ningar, t.ex. utredningar enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda be-
stämmelser om unga lagöverträdare. Om en uppgift från en förundersök-
ning behandlas för ett annat ändamål, t.ex. i ett underrättelseprojekt, bör
dock uppgifterna i det sammanhanget gallras enligt de gallringsbestäm-
melser som gäller vid behandling för detta ändamål.
En möjlighet att utan några begränsningar behandla uppgifter i alla av-
slutade förundersökningar skulle emellertid kunna innebära särskilda
integritetsrisker. I avsaknad av särskilda gallringsbestämmelser för för-
undersökningar bör det därför gälla begränsningar bl.a. i fråga om hur
länge uppgifter i en förundersökning får vara tillgängliga i den brottsbe-
kämpande verksamheten. Dessa begränsningar – som kompletterar den
generella bestämmelsen om längsta tid för bevarande – bör endast gälla
gemensamt tillgängliga uppgifter och bör inte hindra att uppgifterna
arkiveras eller gallras enligt bestämmelserna i arkivlagen. För att uppnå
det integritetsskydd som eftersträvas med bestämmelser om tidsbegräns-
ning av behandling av uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten
bör regeringen också meddela kompletterande föreskrifter om att uppgif-
ter som arkiveras digitalt ska avskiljas (se avsnitt 16.2.1 där frågan om	183

digital arkivering behandlas). Det finns vissa sådana bestämmelser i den nya polisdatalagen. Regeringens följande överväganden bygger i allt väsentlig på de förslagen och de skäl som anförts för dessa (prop. 2009/10:85 s. 221 f.). Riksarkivets synpunkt om tillägg till 4 kap. 8 § har ingen motsvarighet i polisdatalagen och bör inte heller införas i den nya kustbevakningsdatalagen.

Behandling av uppgifter om brottsmisstankar

I likhet med vad som gäller för polisens verksamhet enligt 13 § i den nuvarande polisdatalagen och vad som gäller för Tullverket enligt 17 och 18 §§ lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brotts- bekämpande verksamhet, bör huvudregeln även i Kustbevakningens verksamhet vara att i en förundersökning förekommande uppgifter om att en viss person är misstänkt för brott inte får behandlas efter det att förun- dersökningen har lagts ned på grund av bristande bevisning eller åtal mot den misstänkte har lagts ned eller ogillats.

En sådan uppgift bör dock enligt regeringen få behandlas, om förun- dersökningen har lagts ned på grund av bristande bevisning, om den misstänkte fortfarande bedöms vara skäligen misstänkt för brottet och uppgifterna behövs för att förundersökningen ska kunna tas upp på nytt. Har åtal mot personen lagts ned eller ogillats, bör uppgiften få behandlas för annat ändamål än arkivering endast om förundersökningen tas upp på nytt eller för prövning av om resning bör ske.

Av hänsyn till den enskildes integritet bör givetvis en domstols dom eller beslut, som innebär att den åtalade frias från ansvar för brott få genomslag även hos Kustbevakningen på det sättet att en sådan person inte längre anges som misstänkt. Detsamma bör gälla när en förunder- sökning har lagts ned. Med detta avses dock inte att alla handlingar som rör brottsmisstanken måste rensas ut, utan enbart att den åtalade personen inte får utpekas såsom misstänkt och att man vid olika typer av sökningar inte ska få träff på honom eller henne i egenskap av misstänkt. Rege- ringen vill dock framhålla att det under den period uppgifterna i ärendet får behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet bör vara möjligt att vid en sökning få fram en uppgift om att personen tidi- gare har varit misstänkt. Genom kravet på att det ska framgå att personen i fråga inte längre är misstänkt minskar risken för integritetsintrång. Dessutom kommer Kustbevakningen troligtvis att bevara flertalet av sina ärenden under viss tid efter att de har avslutats. Den fortsatta behandling- en har då inte sin grund i att det finns kvarstående misstankar mot perso- nen i fråga utan i allmänna verksamhetsbehov av att bevara avslutade ärenden. Detta stämmer överens med den reglering som finns i polisdata- lagen. Till skillnad mot vad Datainspektionen anfört, anser regeringen att Kustbevakningens behov av att kunna ha tillgång till ärenden under viss tid efter att de har avslutats sammantaget väger tyngre än det integritets- intrång som det kan innebära för en tidigare misstänkt person att uppgif- ter om honom eller henne förekommer i Kustbevakningens datasystem.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att om en förundersökning har lagts ned, om åtal har lagts ned eller om den misstänkte har frikänts ge- nom en dom som har vunnit laga kraft, ska en uppgift om att en person är

Prop. 2011/12:45

184

misstänkt vara sökbar endast om förundersökningsledaren har beslutat att återuppta förundersökningen eller fråga är om prövning av resning bör ske.

Tillgång till avslutade förundersökningar

I en förundersökning finns det även andra uppgifter än uppgifter om brottsmisstankar. Den nuvarande regleringen för Kustbevakningens per- sonuppgiftsbehandling uppställer inga särskilda hinder mot behandling av sådana uppgifter, frånsett de hinder som följer av de allmänna be- stämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).

Frågan blir då i vilken utsträckning Kustbevakningen bör kunna få be- handla andra typer av uppgifter i avslutade brottsutredningar än de upp- gifter som har berörts i det föregående. Här gör sig olika behov gällande.

Ett sådant är Kustbevakningens behov av att kunna ha tillgång till upp- gifterna en tid efter det att saken har avslutats för att lättare kunna utreda nya brott begångna av samma person eller mot samma person. Om en person återfaller i brott, är ofta tidigare brottsutredningar av intresse. Vet man att det nya brottet har begåtts tillsammans med andra, okända gär- ningsmän, kan uppgifter om medgärningsmän i en tidigare brottsutred- ning vara av vikt. Vidare kan det i den tidigare brottsutredningen finnas uppgifter om de tillvägagångssätt som användes vid det tidigare brottet.

Dessutom har Kustbevakningen behov av att ta vara på information från brottsutredningar för att samla information om vissa typer av brott. Sådan information har framför allt betydelse för det brottsförebyggande arbetet. Ett ytterligare behov är att kunna utnyttja tidigare brottsutred- ningar för utbildning och allmän kompetensutveckling inom Kustbevak- ningen.

Det är mot den angivna bakgrunden rimligt att uppgifter ur förunder- sökningar får vara tillgängliga i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet även en viss tid efter det att saken har avslutats. Denna tid bör dock inte vara alltför lång. Regeringen bedömer att fem år utgör en rimlig avvägning mellan integritetsintressena och Kustbevakningens verksamhetsbehov (jfr prop. 2009/10:85 s. 226). Regeringen föreslår därför att personuppgifter i förundersökningar eller liknande brottsutred- ningar inte ska få behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samhet när det har förflutit fem år efter utgången av det kalenderår från det att en dom, eller ett beslut med anledning av domstolsprövning, vun- nit laga kraft eller sedan fem år förflutit från utgången av det kalenderår då förundersökningen lades ned eller avslutades på annat sätt. Om Kust- bevakningen redan innan femårsgränsen har löpt ut bedömer att uppgif- terna i ärendet inte längre behöver vara tillgängliga i den brottsbekäm- pande verksamheten får uppgifterna i ärendet inte längre bevaras där. Detta följer av den generella bestämmelsen om längsta tid för bevarande som har föreslagits i avsnitt 16.2.1.

I sammanhanget är det viktigt att påminna om att lagens övriga be- stämmelser innebär att tillgången till uppgifter i förundersökningar kommer att begränsas på olika sätt. Åtkomsten till uppgifter ska t.ex. anpassas till vilket behov olika tjänstemän har av att få tillgång till upp- gifterna och alla uppgifter får inte vara sökbara.

Prop. 2011/12:45

185

Tillgång till förundersökningar även efter fem år	Prop. 2011/12:45
I undantagsfall kan det finnas behov av att kunna få tillgång till uppgifter
i en förundersökning som inte längre får behandlas på grund av de tids-
begränsningar som regeringen föreslår. Uppgifter i avslutade förunder-
sökningar bör därför få behandlas längre tid än fem år om uppgifterna
behövs i en ny förundersökning eller för ett underrättelseprojekt som
inletts före femårsfristens utgång. Av hänsyn till enskildas integritet finns
det dock enligt regeringens bedömning inte skäl att tillåta fortsatt be-
handling av hela förundersökningen i den brottsbekämpande verksam-
heten, utan tillgången bör begränsas till vissa kategorier av uppgifter. Det
skulle exempelvis sannolikt räcka att i en förundersökning som lett till
fällande dom behandla uppgifter om den dömde, omständigheterna kring
brottet och ärendenummer eller liknande referensuppgift. Med hjälp av
dessa uppgifter skulle ärendet kunna återfinnas i myndighetens arkiv (om
handlingarna arkiverats). Motsvarande torde gälla beträffande nedlagda
förundersökningar.
Regeringen konstaterar att föreskrifter om behandling av vissa katego-
rier av uppgifter i avslutade brottsutredningar under längre tid än fem år
bör vara väl preciserade. De närmare ändamålen för behandlingen bör
anges liksom när uppgifterna senast ska gallras. Bland annat med hänsyn
till att sådana föreskrifter kommer att vara detaljerade och till att Kustbe-
vakningens behov kan komma att förändras över tiden bör föreskrifterna
inte meddelas i lag utan i förordning. I avsnitt 16.2.1 anges att regeringen
meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av uppgifter ska få behand-
las längre än de i lagen angivna fristerna. Regeringen har härvid att för-
hålla sig till bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen,
dvs. de föreskrifter regeringen meddelar får inte innebära ett betydande
intrång i den personliga integriteten. En sådan åtgärd kräver författnings-
ändring på lagnivå (2 kap. 20 § regeringsformen).
Tillgång till brottsanmälningar som inte har lett till förundersökning
En typ av uppgifter som kräver särskild reglering är anmälningar om
brott. Ett stort antal brottsanmälningar leder till ett omedelbart beslut att
inte inleda förundersökning. Skälet till detta är att det i flertalet fall sak-
nas uppgifter om vem som kan misstänkas för brottet och att det inte
heller i övrigt finns några uppgifter som kan bidra till utredningen om
brottet. Detta utesluter emellertid inte att brottsanmälan kan aktualiseras
senare, om det kommer fram nya omständigheter som kan leda till att
brottet kan klaras upp, t.ex. om någon grips för likartade brott eller om
gärningsmannen självmant erkänner brottet. Fram till den tidpunkt när
brottet preskriberas finns det därför alltid ett latent behov av att kunna
återuppta behandlingen av en brottsanmälan som inte har lett till förun-
dersökning eller annan utredning. Bland annat mot den bakgrunden bör
en brottsanmälan få vara tillgänglig i Kustbevakningens brottsbekäm-
pande verksamhet även efter det att ärendet avslutats. Uppgifterna bör
dock aldrig få behandlas i den brottsbekämpande verksamheten efter det
att det brott som anmälan avser har preskriberats. En särskild bestäm-
melse om detta bör införas i den nya lagen.
	186

Vad som nu har sagts bör dock inte gälla för sådana brottsanmälningar Prop. 2011/12:45 som har avskrivits på den grunden att det inte har förekommit något

brott. Bland sådana anmälningar finns bl.a. vad som brukar kallas okyn- nesanmälningar (exempelvis att ogrundat beskylla en person för s.k. svartfiske eller sjöfylleri, vilket oftast sker i syfte att trakassera eller svärta ned den anmälde). Det skulle strida mot de allmänna principerna för behandling av personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet att tillåta en längre tids behandling av helt grundlösa brottsanmälningar. Dessa bör därför enligt huvudregeln inte kunna be- handlas längre än vad som behövs för handläggningen.

16.3Gallring av personuppgifter i annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen

16.3.1Bevarande och gallring

Regeringens förslag: Personuppgifter som behandlas automatiserat i Kustbevakningens icke brottsbekämpande verksamhet ska gallras så snart uppgifterna inte längre behövs för det ändamål för vilket de be- handlas.

I lagen ska upplysas om att regeringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer meddelar föreskrifter om att uppgifter – trots be- stämmelserna om gallring – får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål samt att gallring ska ske senast vid viss tid- punkt.

I lagen ska också upplysas om att regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt rörande frågan om gall-
ring av uppgifter i annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen.
Skälen för regeringens förslag: Som regeringen har framhållit i det
föregående uppstår oundvikligen risk för intrång i den personliga integri-
teten när stora mängder uppgifter om enskilda personer samlas hos myn-
digheter, i synnerhet som dagens teknik tillåter att avancerade samman-
ställningar av information kan göras på ett enkelt sätt. En metod för att
minska integritetskänsligheten är att se till att uppgifter som inte längre
behövs för en myndighets verksamhet avlägsnas från myndighetens da-
tabaser eller register. För att uppnå detta krävs bestämmelser om gallring
av uppgifter eller om överlämnande av uppgifter till en arkivmyndighet.
Regeringen har i avsnitt 16.1 redogjort för vilka allmänna förutsätt-
ningar som gäller för bevarande och gallring. Vad som har anförts i det
avsnittet äger även giltighet för bevarande och gallring av personuppgif-
ter i Kustbevakningens andra operativa verksamheter.
I avsnitt 16.2 ovan har regeringen vidare redogjort för övervägandena
bakom de gallringsbestämmelser som föreslås gälla för uppgifter som
behandlas i den brottsbekämpande verksamheten. Behovet av tydliga
gallringsbestämmelser med uttryckligen angivna tidsramar för gallring
gör sig starkast gällande i fråga om mer integritetskänsliga uppgifter,
t.ex. sådana som rör misstankar om brott. Men även när det gäller andra	187

typer av uppgifter finns det anledning att se till att uppgifter som inte längre behövs för en myndighets verksamhet avlägsnas från myndighet- ens system för automatiserad behandling.

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen, arkivlagen och personuppgiftslagen finns bestämmelser om bevarande och gallring. Personuppgiftslagen föreskriver en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att tillse att personuppgifter som inte längre är nödvändiga med hänsyn till ändamå- len med behandlingen gallras, 9 § första stycket i). Som framgår av av- snitt 9.3.2 har regeringen gjort bedömningen att denna bestämmelse inte ska gälla generellt vid behandling av uppgifter enligt den här föreslagna lagen. Det innebär att det beträffande sådana uppgifter som behandlas i den icke brottsbekämpande verksamheten, måste finnas någon form av reglering av bevarande och gallring.

En ordning som överhuvudtaget inte föreskriver gallring av uppgifter som har behandlats automatiserat är enligt regeringens uppfattning inte godtagbar med hänsyn till behovet av att värna integritetsskyddsintresset, i synnerhet som gallringsbestämmelser regelmässigt finns i andra regis- terförfattningar.

Vid utformningen av en gallringsbestämmelse måste beaktas att den ska gälla för en rad olika verksamheter i vilka behoven av att kunna be- vara uppgifter kan variera. Också personuppgifternas karaktär skiljer sig åt mellan verksamheterna. Ett alternativ till att ange bestämda gallrings- frister är att anknyta till personuppgiftslagens bestämmelse att en uppgift inte ska bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Exempel på en sådan lösning finns i lagen (2003:763) om behandlingen av personuppgifter i socialförsäkring- ens administration, där det i 28 § föreskrivs att personuppgifter som behandlas automatiserat ska gallras när de inte längre är nödvändiga för de ändamål som anges i lagen, samt att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att personuppgifter får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål. Motsva- rande lösning har valts i lagen (2007:258) om behandling av personupp- gifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst samt lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksam- het.

Eftersom det är fråga om verksamheter av vitt skilda slag – av vilka en del faller under regleringen i dataskyddsdirektivet – anser regeringen att det är lämpligast att i föreslagna lagen ange en ändamålsanknuten gall- ringsbestämmelse som huvudregel och inte föreskriva fasta tidsfrister.

För vissa kategorier av uppgifter kan det emellertid förekomma att gallring behöver ske senare än vad som anges i lagen, dvs. efter det att uppgifterna inte längre behövs för det ändamål för vilket de behandlas. Därför bör lagen innehålla en upplysning om att regeringen har möjlighet att meddela föreskrifter om att gallring ska ske vid en senare tidpunkt än vad som anges i lagen.

Om en gallringsbestämmelse med föreslaget innehåll inte kompletteras med undantagsregler kommer bevarande att ske uteslutande med beak- tande av verksamhetens behov. I vissa fall kan det dock finnas anledning att bevara även sådana personuppgifter som inte längre behövs för verk- samheten under en längre tid än vad gallringsbestämmelserna medger. En

Prop. 2011/12:45

188

längre bevarandetid kan t.ex. motiveras av intresset att tillgodose behovet Prop. 2011/12:45 av källmaterial som underlag för historisk forskning eller andra veten-

skapliga ändamål (jfr 9 § tredje stycket personuppgiftslagen). I många särskilda registerförfattningar finns också bestämmelser om undantag från gallringsföreskrifterna för mer eller mindre precist angivna ändamål. Det står klart att sådana behov av undantag föreligger också i fråga om de nu aktuella personuppgifterna. Gallringsbestämmelsen bör därför kompletteras med en regel av vilken framgår att undantag från gallrings- kravet gäller om regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska, stat- istiska eller vetenskapliga ändamål. Regeringen har ansett att en motsva- rande regel bör gälla för personuppgifter som behandlas i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet (se avsnitt 16.2.1). De skäl som anges där för att regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering av personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet gör sig också gällande här. Den föreslagna lagen innehåller därför även en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter om digital arkive- ring för den icke brottsbekämpande verksamheten.

17 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Kustbevakningsdatalagen och de ändringar som föreslås i andra författningar ska träda i kraft den 1 maj 2012.

Promemorians förslag innebär att lagen ska träda i kraft den 1 mars 2012.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller har inget att invända mot försla- get.

Skälen för regeringens förslag: Den nya lagstiftningen om behand- ling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet bör träda i kraft så snart som möjligt. Enligt regeringens uppfattning är den 1 maj 2012 ett lämpligt datum. De ändringar som föreslås i offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400) och i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete bör även de av praktiska skäl träda i kraft vid samma tidpunkt.

Vidare bedömer regeringen att behandling av personuppgifter och andra uppgifter som i dag utförs i Kustbevakningens verksamhet utan övergångsbestämmelser kan omfattas av bestämmelserna i den nya lag- stiftningen när den träder i kraft.

189

Konsekvenserna av förslagen

Prop. 2011/12:45

Regeringens bedömning: Förslagen kommer att ge förutsättningar för Kustbevakningen att bedriva sin verksamhet effektivt och med ett rationellt datorstöd. Förslagen innebär en flexibel reglering som ger myndigheten möjlighet att fortlöpande utveckla och anpassa sina sy- stem för automatiserad behandling av personuppgifter utan att det krävs ändringar i regelverket.

Förslagen bedöms medföra begränsade kostnader för Kustbevak- ningen. Kostnaderna bedöms rymmas inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft nå-

got att invända mot bedömningen. Kustbevakningen har anfört att den nya lagen kommer att innebära en kostnad för anpassning och eventuellt införande av nya system, utbildning av tjänstemän och fler personupp- giftsombud.

Skälen för regeringens bedömning: Förslagen innebär att en modern, teknikneutral och allmänt ändamålsenlig reglering införs för Kustbevak- ningens personuppgiftsbehandling. Särskild hänsyn har tagits till de in- tegritetsaspekter som följer av omfattande automatiserade uppgiftssam- lingar i myndighetsverksamhet. Förslagen syftar vidare till att i möjlig- aste mån underlätta för samverkan mellan de brottsbekämpande myndig- heterna, men också mellan de olika svenska myndigheter som bedriver någon form av sjörelaterad verksamhet. Förslagen är vidare ägnade att främja det internationella samarbetet som Kustbevakningen bedriver inom sina olika verksamhetsområden, med såväl andra staters myndig- heter som internationella organ.

Förslagen innebär en lagstiftning som är teknikneutral och möjliggör härigenom att nya datorsystem i framtiden kan tas i bruk utan att det blir nödvändigt att ändra regelverket. Förslagen medför också flexibilitet i fråga om möjligheterna till informationsutbyte mellan myndigheter. Förslagen innebär bl.a. att Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Tullverket m.fl. brottsbekämpande myndigheter i viss omfattning ska kunna ges direktåtkomst till uppgifter som behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Förslagen om direktåtkomst kan förvän- tas medföra besparingar genom de effektivitetsvinster som direktåtkoms- ten medför.

Förslagen kommer att innebära begränsade kostnader för Kustbevak- ningens verksamhet. Bland annat kan vissa utbildningsinsatser komma att krävas, men jämfört med den fortlöpande vidareutbildningen av per- sonalen inom Kustbevakningen bedöms dessa inte vara mer omfattande än att de kan täckas av ordinarie anslag. Denna bedömning gäller även eventuella övriga merkostnader som kan komma att uppstå.

190

19 Författningskommentar

19.1Förslaget till kustbevakningsdatalag

1 kap. Lagens syfte och tillämpningsområde

Lagens syfte

1 §

I paragrafen anges det övergripande syftet med lagen. Motiven till be- stämmelsen har redovisats i avsnitt 8.2.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

En motsvarande paragraf, i fråga om polisens brottsbekämpande verk- samhet, finns i polisdatalagen (2010:361) 1 kap. 1 §.

Lagens tillämpningsområde

2 §

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Frågan har behandlats i avsnitt 9.1.

I första stycket anges inledningsvis att lagen gäller vid behandling av personuppgifter. Med personuppgifter avses detsamma som i 3 § person- uppgiftslagen (1998:204), nämligen all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Också ordet behandling har samma innebörd som i den paragrafen. Därmed avses således varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om person- uppgifter, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbet- ning, användning, spridning eller annat tillhandahållande, sammanställ- ning eller samkörning samt utplåning eller förstöring.

För att denna lag ska vara tillämplig krävs att behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller att personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier (jfr 5 § per- sonuppgiftslagen som innehåller samma rekvisit). Utanför lagens till- lämpningsområde faller således helt manuell behandling av personupp- gifter som inte ingår i någon sådan samling.

Lagen gäller för samtliga Kustbevakningens operativa verksamheter. Utanför lagens tillämpningsområde faller behandling av personuppgifter i samband med de interna och administrativa åtgärder som kan före- komma i Kustbevakningens verksamhet. För behandling av uppgifter som rör sådana frågor, t.ex. i personal- och löneregister, gäller i stället personuppgiftslagen.

I tredje stycket förtydligas vad som gäller när personuppgiftsbehand- ling ska utföras enligt lagen (2000:343) om internationellt polisiärt sam- arbete och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

En motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 2 § polisdatalagen.

Prop. 2011/12:45

191

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om behandling av uppgifter om juridiska personer. Frågan har behandlats i avsnitt 9.1 och 9.5.

I paragrafen föreskrivs att vissa av lagens bestämmelser ska tillämpas vid behandling av uppgifter om juridiska personer. Detta ger ett skydd för uppgifter om juridiska personer som inte har någon motsvarighet i personuppgiftslagen (1998:204).

Paragrafen är föranledd av att det i vissa fall kan vara svårt att dra gränsen mellan personuppgifter – dvs. uppgifter som direkt eller indirekt anknyter till fysiska personer – och uppgifter om juridiska personer. För att undvika gränsdragningssvårigheter och skapa ett bättre integritets- skydd har i denna paragraf föreskrivits att vissa av lagens bestämmelser ska tillämpas också vid behandling av uppgifter om juridiska personer. Det gäller bestämmelserna om tillgången till personuppgifter, person- uppgiftsansvar, ändamålen för behandlingen och bevarande och gallring. Det gäller vidare vissa bestämmelser om gemensamt tillgängliga uppgif- ter.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § polisdatalagen. En skillnad är att be- stämmelsen om personuppgiftsansvar inte är tillämplig på juridiska per- soner enligt polisdatalagen. I polisdatalagen finns vidare ett antal hänvis- ningar till bl.a. behandling hos Säkerhetspolisen som saknar motsvarig- het i kustbevakningsdatalagen.

4 §

Paragrafen innehåller en definition av vad som i lagen avses med be- greppet gemensamt tillgängliga uppgifter. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.

Om avsikten är att uppgifterna ska vara åtkomliga för en i förväg obe- stämd krets av anställda inom Kustbevakningen får uppgifterna alltid anses vara gemensamt tillgängliga. Detsamma gäller uppgiftssamlingar som i och för sig endast en bestämd krets av personer har tillgång till, om det är förutsatt att denna krets kan komma att ändras längre fram. Att olika personalkategorier kan ha olika behörighet, och att en uppgift där- för i praktiken vid en viss tidpunkt är åtkomlig enbart för ett begränsat antal personer, innebär alltså inte att uppgiften inte kan anses vara ge- mensamt tillgänglig.

Uppgifter som en annan myndighet har tillgång till genom direktåt- komst är alltid gemensamt tillgängliga, se kommentaren till 4 kap. 7 § och 5 kap. 5 §.

Om uppgifterna lagras på ett sådant sätt att endast en viss person har tillgång till dem, kan uppgifterna normalt inte anses gemensamt tillgäng- liga. En uppgift som lagras elektroniskt på hårddisken i en dator eller en server i samband med att en enskild tjänsteman arbetar med ordbehand- ling och som är åtkomlig endast för tjänstemannen själv (och för syste- madministratören) kan inte anses vara gemensamt tillgänglig. Det gäller även om syftet är att uppgiften senare ska lagras så att andra får tillgång till den. Det är alltså först när insamlade uppgifter görs tillgängliga för fler än ett fåtal personer som de blir gemensamt tillgängliga. En annan sak är att den som samlar in uppgifter, som kan antas bli gemensamt tillgängliga vid en senare tidpunkt, givetvis bör beakta de regler som

Prop. 2011/12:45

192

gäller för behandling av gemensamt tillgängliga uppgifter för att inte försvåra den fortsatta behandlingen.

I vad mån uppgifter som är tillgängliga enbart för en bestämd krets av personer är att anse som gemensamt tillgängliga får bedömas med hän- syn till främst hur många personer som ingår i kretsen. Enbart det förhål- landet att kretsen består av flera personer innebär inte att uppgifterna ska anses gemensamt tillgängliga. Behandling som sker exempelvis inom ramen för särskilda underrättelseprojekt i vilka endast vissa utpekade tjänstemän deltar, behöver alltså inte alltid innebära att uppgifterna görs gemensamt tillgängliga. Om antalet tjänstemän i en sådan grupp uppgår till fler än ett fåtal, måste dock de personuppgifter som behandlas inom gruppen, trots att den är avgränsad, anses vara gemensamt tillgängliga. Var gränsen går får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter i ett enskilt fall, men en tumregel i fråga om Kustbevakningens verksam- het bör vara att uppgifterna är att anse som gemensamt tillgängliga om antalet deltagare i gruppen överstiger ett tiotal.

I viss utsträckning kan tidsaspekten ha betydelse för om uppgifter ska anses vara gemensamt tillgängliga eller inte, se avsnitt 9.2.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I polisdatalagen finns inte någon motsvarande paragraf. En beskrivning av vad som avses med ”gemensamt tillgängliga uppgifter” återfinns emellertid i 3 kap. 1 § polisdatalagen. Uttrycket har i denna lag samma innebörd som i polisdatalagen.

5 §

Paragrafen anger hur lagen är uppbyggd. Det första kapitlet gäller för all personuppgiftsbehandling som sker enligt lagen.

Första stycket upplyser om att 2 kap. innehåller allmänna bestämmel- ser om sådan behandling av personuppgifter som lagen reglerar. Be- stämmelserna i 2 kap. gäller alltså för all personuppgiftsbehandling som omfattas av lagen.

I andra stycket klargörs att det i 3 kap. och 4 kap. finns bestämmelser som gäller utöver 1 och 2 kap. vid personuppgiftsbehandling i Kustbe- vakningens brottsbekämpande verksamhet.

I tredje stycket anges att behandling av personuppgifter i annan opera- tiv verksamhet än den brottsbekämpande regleras – förutom av de all- männa bestämmelserna i 1 och 2 kap. – i 5 kap.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I 1 kap. 4 § polisdatalagen finns en motsvarande bestämmelse som anger den lagens uppbyggnad.

2 kap. Allmänna bestämmelser Förhållandet till personuppgiftslagen

1 §

Paragrafen reglerar förhållandet till personuppgiftslagen (1998:204). Om något annat inte anges i 2 § gäller denna lag i stället för personuppgift- slagen. Vid sådan personuppgiftsbehandling som omfattas av lagen ska alltså bestämmelser i personuppgiftslagen tillämpas endast om det finns

Prop. 2011/12:45

193

en hänvisning till dem i 2 §. Skälen för denna utformning har utvecklats i avsnitt 9.3.1.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 1 § polisdatalagen.

2 §

Paragrafen har behandlats i avsnitt 9.3.2

Utgångspunkten är att bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) inte ska tillämpas vid sådan behandling av personuppgifter som omfattas av förevarande lag eller föreskrifter som meddelats i an- slutning till lagen. Detta följer av 1 §. Vissa utpekade paragrafer i per- sonuppgiftslagen ska dock tillämpas. Dessa anges i första stycket. Upp- räkningen är uttömmande.

Enligt punkten 1 ska de definitioner som anges i 3 § personuppgiftsla- gen tillämpas även vid behandling av personuppgifter som omfattas av förevarande lag.

Genom hänvisningen i punkten 2 till 8 § personuppgiftslagen klargörs att bestämmelserna i förevarande lag – eller de bestämmelser till vilka lagen hänvisar – inte ska tillämpas om det skulle inskränka en myndig- hets skyldighet enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lämna ut per- sonuppgifter (jfr 8 § första stycket personuppgiftslagen). Det innebär t.ex. att en myndighet inte kan vägra att ta fram och lämna ut uppgifter i enlighet med tryckfrihetsförordningens bestämmelser enbart med hän- visning till att utlämnandet inte ryms inom de i lagen angivna ändamålen för behandling. I sammanhanget bör dock understrykas att offentlighets- principen inte innebär någon skyldighet att lämna ut uppgifter i elektro- nisk form. Vid bedömningen av om en uppgift kan lämnas ut i elektro- nisk form måste alltså lagens regler beaktas.

Av hänvisningen till 8 § personuppgiftslagen följer också att föreva- rande lag inte hindrar att en myndighet arkiverar eller bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet (jfr 8 § andra stycket personuppgiftslagen). Bestämmelserna om gallring i lagen gäller dock framför bestämmelsen i 8 § andra stycket. Detta följer av paragrafens andra stycke.

Vidare hänvisas i punkten 3 till 9 § personuppgiftslagen, med undantag för första stycket i, och tredje stycket. Hänvisningen innebär att den per- sonuppgiftsansvarige (jfr 4 §) ska se till att uppgifterna behandlas enbart om det är lagligt och att de behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed. I förarbetena till personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44 s. 143) uttalas att vad som är god sed vid behandling av personuppgifter får avgöras i rättstillämpningen mot bakgrund av bl.a. de mer preciserade föreskrifter som kan utfärdas med stöd av personuppgiftslagen, de branschregler på området som kan ha utarbetats av etablerade branschor- ganisationer eller andra representativa sammanslutningar och hur an- svarsfulla personuppgiftsansvariga som regel beter sig.

Den personuppgiftsansvarige ska också se till att de behandlade per- sonuppgifterna är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen för behandlingen, att inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvän- digt med hänsyn till ändamålen för behandlingen, att de behandlade per- sonuppgifterna är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella, samt att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till än-

Prop. 2011/12:45

194

damålen med behandlingen. Det är givet att man vid tillämpningen av de aktuella bestämmelserna måste ta hänsyn till den särskilda karaktären hos de uppgifter som förekommer, bl.a. i den brottsbekämpande verksamhet- en. Exempelvis kan kravet på att de behandlade uppgifterna är riktiga inte anses innebära något hinder mot att samla in osäkra underrättelse- uppgifter, under förutsättning att uppgifterna har relevans för underrättel- searbetet och att det framgår att uppgiftens riktighet är osäker. Hänvis- ningen innebär vidare att den personuppgiftsansvarige ska se till att per- sonuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berätti- gade ändamål.

Bestämmelsen i 9 § första stycket d personuppgiftslagen innebär att den personuppgiftsansvarige ska se till att personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna sam- lades in (den s.k. finalitetsprincipen). Genom att ange vissa primära och sekundära ändamål i 3 kap. och 5 kap. denna lag har ställningstagandet gjorts att vidarebehandling för dessa ändamål är förenlig med finalitets- principen. De primära ändamålen är uttömmande angivna medan det framgår av 3 kap. 4 § och 5 kap. 2 § tredje stycket att det är möjligt att lämna ut uppgifter för ett ändamål som inte kan anses oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Den personuppgiftsansvarige har således att se till dels att behandling inte sker för andra primära än- damål än de som anges i lagen, dels att vidarebehandling för andra se- kundära ändamål än de i lagen angivna endast sker om det är förenligt med finalitetsprincipen. Bestämmelsen i 9 § andra stycket personuppgift- slagen innebär att en vidarebehandling för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål alltid ska anses förenlig med finalitetsprincipen.

Vidare hänvisas i punkten 4 till 22 § personuppgiftslagen. Bestämmel- sen innebär att uppgifter om personnummer eller samordningsnummer får behandlas utan samtycke i Kustbevakningens verksamhet bara när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.

Av hänvisningen i punkten 5 till 23 § personuppgiftslagen följer att den myndighet som samlar in uppgifter om en enskild person från personen själv självmant ska informera honom eller henne om behandlingen. Det innebär att Kustbevakningen i samband med att myndigheten tar emot och behandlar en uppgift från en person om att denne har utsatts t.ex. för brott ska underrätta honom eller henne om behandlingen. Vad informat- ionen ska omfatta anges i 25 § personuppgiftslagen. Informationen ska omfatta uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, uppgift om ändamålen med behandlingen samt övrig information som den aktuella personen behöver för att ta till vara sina rättigheter i samband med be- handlingen av uppgifterna.

Bestämmelserna om informationsplikt i 23 och 25 §§ personuppgift- slagen modifieras emellertid av andra bestämmelser. Som framgår av hänvisningen till 27 § personuppgiftslagen gäller informationsplikten inte i den utsträckning det råder sekretess eller tystnadsplikt för information- en. Dessutom begränsas informationsskyldigheten av den särskilda be- stämmelsen i tredje stycket förevarande paragraf (se nedan).

Av 26 § personuppgiftslagen framgår att det är den personuppgiftsan- svarige som är skyldig att på begäran lämna information till en sökande om huruvida personuppgifter som rör denne behandlas. Om sådan be-

Prop. 2011/12:45

195

handling sker, ska upplysning också lämnas om bl.a. ändamålet med behandlingen. Också denna informationsskyldighet modifieras genom bestämmelserna i 27 § personuppgiftslagen. Om det gäller sekretess för uppgiften enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) behöver någon information inte lämnas.

Enligt hänvisningen i punkten 6 till 28 § personuppgiftslagen ska också den lagens bestämmelser om rättelse tillämpas. Den personuppgiftsan- svarige är alltså skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med förevarande lag – däribland de bestämmelser i personupp- giftslagen till vilka lagen hänvisar – eller föreskrifter som har utfärdats i anslutning till lagen. Rättelse ska dock inte ske enbart därför att uppgifter som framstod som riktiga eller rimliga när de samlades in, t.ex. brotts- misstankar, senare har visat sig vara oriktiga.

I punkten 7 görs en hänvisning till 30 och 31 §§ samt 32 § första styck- et personuppgiftslagen. Enligt 30 § första stycket får ett personuppgifts- biträde (dvs. den som behandlar personuppgifter för den personuppgifts- ansvariges räkning) och den eller de personer som arbetar under biträdets eller den personuppgiftsansvariges ledning behandla personuppgifter enbart i enlighet med instruktioner från den personuppgiftsansvarige. Om det i lag eller annan författning finns särskilda bestämmelser om behand- lingen av personuppgifter i det allmännas verksamhet, gäller dock – enligt 30 § tredje stycket – dessa i stället. Den sistnämnda bestämmelsen syftar särskilt på bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess (se prop. 1997/98:44 s. 136). Av 31 § följer bl.a. att den personuppgiftsansvarige ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de behandlade personuppgifterna. Enligt 32 § första stycket får tillsynsmyn- digheten i enskilda fall besluta om vilka åtgärder som den personupp- giftsansvarige ska vidta enligt 31 §. Med tillsynsmyndigheten avses här tillsynsmyndigheten enligt personuppgiftslagen, dvs. Datainspektionen (2 § personuppgiftsförordningen [1998:1191]).

En hänvisning görs i punkten 8 till 33–35 §§ personuppgiftslagen. En- ligt 33 § är det förbjudet att överföra personuppgifter till tredjeland om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifter. Frågan om en skyddsnivå är adekvat ska bedömas med hänsyn till samtliga om- ständigheter som har samband med överföringen. Särskild vikt ska fästas vid uppgifternas art, ändamålet med behandlingen, hur länge behandling- en ska pågå, ursprungslandet, det slutliga bestämmelselandet och regler- na för behandlingen i tredjeland. I 34 och 35 §§ föreskrivs undantag från förbudet. Enligt 34 § får uppgifter trots förbudet överföras dels om den registrerade har lämnat sitt samtycke till överföringen, dels om överfö- ringen är nödvändig med hänsyn till vissa uppräknade omständigheter. Det är också enligt den paragrafen tillåtet att föra över personuppgifter för användning enbart i en stat som har anslutit sig till dataskyddskon- ventionen. I 35 § föreskrivs att regeringen, och för vissa fall även den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om undan- tag från förbudet i 33 §.

I punkten 9 görs en hänvisning till 38–40 §§ personuppgiftslagen, där det framgår vilka närmare uppgifter ett personuppgiftsombud har. Jfr 5 § angående skyldigheten att utse personuppgiftsombud. En hänvisning görs också till 41 § personuppgiftslagen. Enligt den paragrafen har regeringen

Prop. 2011/12:45

196

möjlighet att föreskriva att vissa särskilt känsliga behandlingar ska anmä- las till Datainspektionen för förhandskontroll.

Hänvisningen i punkten 10 till 42 § personuppgiftslagen innebär att den personuppgiftsansvarige ska till var och en som begär det skyndsamt och på lämpligt sätt lämna upplysningar om sådana behandlingar av personuppgifter som inte har anmälts till tillsynsmyndigheten, dvs. Data- inspektionen. Sekretessbelagda uppgifter och uppgifter om vidtagna säkerhetsåtgärder behöver dock inte lämnas ut.

Datainspektionen har rätt att för sin tillsyn på begäran få tillgång till de personuppgifter som behandlas, upplysningar om och dokumentation av behandlingen av personuppgifter och säkerheten vid denna samt tillträde till sådana lokaler som har anknytning till behandlingen av personuppgif- ter. Detta framgår av hänvisningen i punkten 11 till 43 § personuppgift- slagen. Om inspektionen inte har tillräckligt underlag för att konstatera att behandlingen av personuppgifter är laglig, får den med stöd av hän- visningen till 44 § personuppgiftslagen förbjuda behandlingen. Konstate- rar Datainspektionen att personuppgifter behandlas eller kan komma att behandlas på ett olagligt sätt, ska inspektionen genom påpekanden eller liknande förfaranden försöka åstadkomma rättelse. Om det inte går att få till stånd rättelse, eller om saken är brådskande, får Datainspektionen förbjuda behandlingen, vilket följer av hänvisningen till 45 § första stycket personuppgiftslagen. Vidare hänvisas till 47 § personuppgiftsla- gen enligt vilken Datainspektionen ges rätt att hos förvaltningsrätten ansöka om att personuppgifter som har behandlats på ett olagligt sätt ska utplånas.

Av hänvisningen i punkten 12 till 48 § personuppgiftslagen följer att den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för sådan skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av per- sonuppgifter i strid med förevarande lag – och de bestämmelser i person- uppgiftslagen till vilka lagen hänvisar – har orsakat.

Av hänvisningen i punkten 13 till 51 § första stycket personuppgifts- lagen följer att Datainspektionens beslut får överklagas till allmän för- valtningsdomstol. Som framgår av hänvisningen till 52 § första stycket personuppgiftslagen kan den personuppgiftsansvariga myndighetens beslut om information enligt 26 §, om rättelse och om underrättelse till tredje man enligt 28 § samt om upplysningar enligt 42 § personuppgift- slagen också överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Av hänvisning- en till 53 § personuppgiftslagen följer att andra beslut inte får överklagas.

I andra stycket regleras hur gallringsregler i lagen, och i föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen, förhåller sig till hänvisningen i första stycket punkten 2. Bestämmelsen innebär att denna lag ges före- träde framför bestämmelserna i 8 § andra stycket personuppgiftslagen.

Det tredje stycket innehåller två undantag från informationsskyldighet- en i 23 § personuppgiftslagen. För det första behöver information enligt 23 § inte lämnas om uppgifterna samlas in genom bild- eller ljudupptag- ning. För det andra behöver inte information lämnas om uppgifterna samlas in i samband med ett larm och det med hänsyn till omständighet- erna inte finns tid att lämna information. Med larm avses en brådskande begäran om att Kustbevakningen omedelbart ska vidta en åtgärd av något slag. Bestämmelsen tar sikte på såväl de situationer där en person kon- taktar Kustbevakningens ledningscentral som när han eller hon vänder

Prop. 2011/12:45

197

sig till en enskild tjänsteman. Huruvida det finns tid att lämna informat- Prop. 2011/12:45 ion får avgöras från fall till fall. Avgörande för denna bedömning bör

främst vara om det skulle medföra en försening av den efterfrågade åt- gärden eller om denna åtgärd på något annat sätt skulle påverkas negativt av att informationen lämnades. Om undantaget från informationsplikten är tillämpligt, behöver informationen inte heller lämnas i efterhand.

Förbud enligt 44 eller 45 § personuppgiftslagen får normalt förenas
med vite. I fjärde stycket föreskrivs dock att förbud som meddelas i sam-
band med tillsyn enligt denna lag inte får förenas med vite.
Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 2 § polisdatalagen.
Tillgången till personuppgifter
3 §
Paragrafen har behandlats i avsnitt 9.4.
I Kustbevakningens verksamhet förekommer en betydande mängd
uppgifter. Flertalet av de personuppgifter som är av integritetskänsligt
slag behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet, men
sådana kan i viss utsträckning förekomma även i Kustbevakningens öv-
riga verksamhet. Sådana uppgifter ska inte spridas till någon som inte är
behörig att ta del av uppgifterna. I första stycket slås därför fast att till-
gången till personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet ska begrän-
sas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbets-
uppgifter. Bestämmelsen riktar sig inte bara till dem som är engagerade i
Kustbevakningens dagliga verksamhet. Den måste också beaktas av dem
som ansvarar för utformningen av nya datasystem liksom av dem som
avgör vilken tillgång till personuppgifter respektive tjänsteman behöver
för att kunna fullgöra sina uppgifter.
I andra stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer har möjlighet att meddela närmare
föreskrifter om förutsättningarna för tillgången till personuppgifter. De-
taljbestämmelser kan således utformas så att tillgången till personuppgif-
ter begränsas till vad som är nödvändigt för verksamhetens bedrivande.
Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 11 § polisdatalagen.
Personuppgiftsansvar
4 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om personuppgiftsansvar. Frågan har
behandlats i avsnitt 9.5.
I paragrafen anges att Kustbevakningen är personuppgiftsansvarig för
den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.
Begreppet personuppgiftsansvarig definieras i 3 § personuppgiftslagen
(1998:204). Personuppgiftsansvarig är den som ensam eller tillsammans
med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av
personuppgifter. Flera bestämmelser i personuppgiftslagen, till vilka det
hänvisas i 2 § denna lag, innebär särskilda skyldigheter för den person-
uppgiftsansvarige. Så är det t.ex. enligt 9 § första stycket personuppgift-
slagen den personuppgiftsansvariges skyldighet att se till att de behand-
lade personuppgifterna är adekvata och relevanta i förhållande till ända-	198
	198

målen för behandlingen och att inte fler personuppgifter behandlas än Prop. 2011/12:45 som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen för behandlingen. Det är

också den personuppgiftsansvariges uppgift att se till att information lämnas till den registrerade och att uppgifter gallras i rätt tid.

Den myndighet som samlar in och lagrar personuppgifter är person-
uppgiftsansvarig för den behandlingen. Om samma uppgift lämnas ut till
en annan myndighet, genom direktåtkomst eller på annat sätt, blir den
mottagande myndigheten personuppgiftsansvarig för den fortsatta be-
handlingen av uppgiften hos den myndigheten. När uppgifter lämnas ut
till olika myndigheter kan alltså personuppgiftsansvaret för en och
samma uppgift ligga hos flera myndigheter. Var och en av dessa ansvarar
för den egna behandlingen.
I 2 kap. 4 § polisdatalagen finns en motsvarande bestämmelse om
Rikspolisstyrelsens och polismyndigheternas personuppgiftsansvar.
Personuppgiftsombud
5 §
Frågan har behandlats i avsnitt 9.5.
I första stycket föreskrivs att Kustbevakningen ska utse ett eller flera
personuppgiftsombud. Hänvisningen i 2 § första stycket punkten 9 till
38–41 §§ personuppgiftslagen (1998:204) innebär att den lagens bestäm-
melser om personuppgiftsombudets uppgifter blir tillämpliga vid Kust-
bevakningen.
Enligt andra stycket ska den personuppgiftsansvarige anmäla till till-
synsmyndigheten enligt personuppgiftslagen, dvs. Datainspektionen, när
ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.
En motsvarande bestämmelse om personuppgiftsombud återfinns i 2
kap. 5 § polisdatalagen.
Behandling av personuppgifter för handläggning
6 §
Paragrafen ger möjlighet att behandla personuppgifter i två speciella fall,
även om förutsättningarna för behandling enligt 3 kap. eller 5 kap. inte
föreligger. Frågan har berörts i avsnitt 9.6.
I punkten 1 anges att personuppgifter får behandlas i den operativa
verksamheten om behandlingen är nödvändig för diarieföring. Vilka
uppgifter som måste noteras i samband med diarieföring av en handling
framgår av 5 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Vid
diarieföring av inkomna handlingar ska alltid anges vem handlingen har
kommit från och i korthet vad handlingen rör.
Vidare får, enligt punkten 2, personuppgifter behandlas i den operativa
verksamheten om de har lämnats i en anmälan eller liknande och behand-
lingen är nödvändig för handläggningen. Begreppet ”anmälan eller lik-
nande” innefattar alla slag av framställningar till Kustbevakningen. Ofta
ryms framställningar av detta slag inom något av de i lagen särskilt an-
givna ändamålen, men någon gång kan innehållet i framställan vara så-
dant att behovsrekvisiten i lagens 3 kap. 2 § och 5 kap. 1 § inte är upp-
fyllda. Eftersom en framställan normalt kräver något slag av handlägg-	199
	199

ning hos myndigheten, är det nödvändigt med en särskild bestämmelse Prop. 2011/12:45 för personuppgiftsbehandling i dessa fall. Behandlingen måste vara

”nödvändig för handläggningen”. Det kan i ett enskilt fall innebära att personuppgifter i ett e-postmeddelande inte får behandlas på annat sätt än genom att uppgifterna tas emot och därefter omedelbart arkiveras eller gallras. I ett annat fall kan bestämmelsen få till följd att personuppgifter- na också får behandlas i samband med besvarandet av framställan.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § polisdatalagen.

Behandling av känsliga personuppgifter

7 §

Paragrafen anger i vilken utsträckning känsliga personuppgifter får be- handlas i Kustbevakningens verksamhet. Frågan har behandlats i avsnitt 9.7.

Enligt första stycket får personuppgifter inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackföre- ning, hälsa eller sexualliv. Som en följd av bestämmelsen är det inte tillåtet att föra register över eller på annat sätt göra anteckningar om enskilda enbart på den grunden att de utifrån etniskt ursprung, politiska åsikter eller något annat i paragrafen angivet kriterium kan hänföras till en viss kategori av människor.

En uppgift om utseende utgör normalt inte en sådan personuppgift som avses i första stycket och den får alltså behandlas, med den begränsning som följer av tredje stycket. Om en sådan uppgift samtidigt innefattar uppgift om t.ex. etniskt ursprung, omfattas den dock av bestämmelsen.

Bestämmelsen i första stycket hindrar inte heller att uppgifter om en persons nationalitet behandlas, eftersom en sådan uppgift normalt inte ger upplysning om etniskt ursprung. Likaså faller som regel uppgifter om att en viss person närmast kommer från en viss världsdel eller ett visst land utanför förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter. Skulle emellertid en sådan uppgift i det enskilda fallet t.ex. avslöja etniskt ur- sprung faller den in under paragrafen.

Andra stycket innehåller två undantag från huvudregeln. För det första får uppgifter om en person som behandlas på annan grund kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är absolut nöd- vändigt för syftet med behandlingen. Med hänsyn till den restriktivitet som ligger i begreppet ”absolut nödvändigt” måste dock behovet av att göra sådana kompletteringar prövas noga i det enskilda ärendet. Det kan bl.a. handla om känsliga personuppgifter som är av avgörande betydelse för utredningen. Känsliga personuppgifter kan också förekomma i förun- dersökningar på grund av att någon under ett förhör har lämnat en sådan uppgift eller i en inlaga nämnt uppgiften. Det kan vara fråga om helt grundlösa påståenden. Eftersom Kustbevakningen inte kan hindra någon från att yttra sig vare sig muntligen eller skriftligen kan känsliga person- uppgifter på detta sätt komma att ingå i förundersökningen. Om det ned- tecknade förhöret eller den inkomna handlingen ingår i förundersök-

200

ningen omfattas behandlingen av den känsliga personuppgiften även i Prop. 2011/12:45 dessa fall av undantaget i andra stycket.

För det andra får känsliga personuppgifter alltid behandlas i de fall som avses i 6 §, dvs. om det är nödvändigt för diarieföring eller, i fråga om uppgifter i anmälan eller liknande, om det är nödvändigt för handlägg- ningen. Det innebär bl.a. att det är möjligt att ta emot och besvara anmäl- ningar och liknande skrifter i elektronisk form även om dessa innehåller känsliga personuppgifter.

I tredje stycket föreskrivs att uppgifter som beskriver en persons utse- ende ska utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att personer beskrivs i nedsät- tande ordalag som kan vara kränkande för individen.

Bestämmelsen överensstämmer i sak med 2 kap. 10 § polisdatalagen.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

8 §

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar uppgifter får lämnas ut i elektronisk form, t.ex. i ett e-postmeddelande eller på ett USB-minne. Bestämmelsen har inte någon sekretessbrytande verkan. Skälen för be- stämmelsen har behandlats i avsnitt 9.8.

Bestämmelsen innebär att en större mängd personuppgifter, t.ex. ett helt register eller delar av ett register, inte får lämnas ut på medium för automatiserad behandling såvida inte regeringen har meddelat föreskrif- ter om detta. Däremot kan enligt första meningen, enstaka uppgifter lämnas ut. Uttrycket enstaka används här med en något annan innebörd än i vanligt språkbruk. När personuppgifter förekommer i en eller ett fåtal handlingar är bestämmelsen således inte avsedd att utgöra ett hinder mot att handlingarna lämnas ut genom t.ex. ett e-postmeddelande. Det förhållandet att en handling, t.ex. en lista över telefonnummer, innehåller ett större antal personuppgifter hindrar inte att handlingen lämnas ut med stöd av paragrafen. Av andra meningen följer att regeringen har möjlig- het att meddela föreskrifter om utlämnande av större uppgiftsmängder, t.ex. mellan myndigheter.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 20 § polisdatalagen.

9 §

Paragrafen reglerar direktåtkomst. Frågor om direktåtkomst har behand- lats i avsnitten 12.3 och 14.5. Den grundläggande innebörden av begrep- pet direktåtkomst är att någon har direkt tillgång till register, databaser eller andra samlingar av uppgifter som behandlas automatiserat och på egen hand kan söka efter information, dock utan att kunna påverka inne- hållet i uppgiftssamlingen. I begreppet direktåtkomst ligger också att den som är ansvarig för uppgiftssamlingen inte har någon kontroll över vilka uppgifter som mottagaren vid ett visst tillfälle tar del av. Om någon har direktåtkomst till samtliga uppgifter i en myndighets register, kan denne alltså själv välja vilka uppgifter han eller hon vill ta del av vid ett visst tillfälle, utan att myndigheten först fattar ett beslut om att just dessa upp- gifter ska lämnas ut. Bestämmelserna om direktåtkomst har inte någon

sekretessbrytande verkan.

201

I första stycket görs klart att direktåtkomst bara får förekomma i den	Prop. 2011/12:45
utsträckning som följer av denna lag. Det innebär bl.a. att det ska framgå
av lagen om och i vilken utsträckning bestämmelser om direktåtkomst får
meddelas på lägre normgivningsnivå.
I andra stycket anges vilka övriga bestämmelser i lagen som reglerar
direktåtkomst. Syftet är att skapa en överblick över regleringen.
En motsvarande reglering återfinns i 2 kap. 21 § första och tredje
styckena polisdatalagen.
Grundläggande krav på behandlingen
10 §
Paragrafen har behandlats i avsnitt 9.9. Innebörden av paragrafen är att
det vid varje behandling av personuppgifter tydligt ska framgå vilka
bestämmelser, de som rör den brottsbekämpande verksamheten eller de
som rör den övriga operativa verksamheten, som tillämpas på behandling
av personuppgifter. Ofta kan det utläsas av sammanhanget, t.ex. att det är
fråga om förundersökningsuppgifter eller ett ärende om vattenförore-
ningsavgift. Det ska i efterhand gå att kontrollera att behandlingen har
skett i enlighet med de ändamål lagen medger. Därigenom råder inte
osäkerhet om exempelvis vilka regler om bevarande och gallring som ska
tillämpas på behandlingen. Syftet med bestämmelsen är att upprätthålla
skyddet för den personliga integriteten.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Polisdatalagen innehåller inte någon motsvarande bestämmelse.
3 kap. Behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande
verksamheten
1 §
Av paragrafen framgår att Kustbevakningens behandling av uppgifter i
den brottsbekämpande verksamheten behandlas i detta kapitel samt, när
det gäller uppgifter som görs gemensamt tillgängliga, i det påföljande.
När det gäller begreppet gemensamt tillgängliga se kommentaren till 1
kap. 4 §.
I 1 kap. 4 § polisdatalagen finns en bestämmelse med motsvarande sys-
tematik.
Ändamål
2 §
Paragrafen anger de primära ändamål för vilka personuppgifter får be-
handlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Avgräns-
ningen av dessa ändamål har behandlats i avsnitt 10.2. Personuppgifter
får också behandlas för planering, uppföljning och utvärdering av Kust-
bevakningens brottsbekämpande verksamhet. Sådan behandling anses
utgöra en del av själva verksamheten och behöver inte regleras särskilt
(se avsnitt 10.3.1 och prop. 2004/05:164 s. 179). Personuppgifter som
behandlas med stöd av 2 § får också behandlas för ett antal ytterligare
ändamål. Behandlingen av dessa sekundära ändamål regleras i 3 §. Av 2	202

kap. 6 § framgår att personuppgiftsbehandling dessutom får ske för diari- eföring och inom ramen för viss ärendehantering. Vidare får enligt 4 § personuppgifter behandlas för ett annat sekundärt ändamål i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet, än de i lagen angivna, om det nya ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Ramarna för sådan vidarebehandling sätts således av den s.k. finalitetsprincipen. Som framgår av hänvisningen i 2 kap. 2 § första stycket punkten 2 till 8 § personuppgiftslagen (1998:204) får behandling också ske i den mån den är nödvändig för att Kustbevakningen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Till- sammans avgränsar de nu nämnda bestämmelserna för vilka ändamål behandling av personuppgifter är tillåten i Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet.

En grundläggande förutsättning för att behandlingen ska vara tillåten är att den behövs för viss verksamhet hos Kustbevakningen. Med detta avses att det ska finnas ett konkret behov av att genomföra behandlingen och att detta behov svarar mot ändamålet med denna. Som exempel kan nämnas att det i en förundersökning kan vara nödvändigt att samman- ställa uppgifter om vilka personer som har befunnit sig på platsen för brottet för att säkerställa att alla presumtiva vittnen har hörts i saken. Likaså måste självfallet många personuppgifter om misstänkta behandlas för att tillgodose åklagarens behov av underlag för sitt ställningstagande i åtalsfrågan. Om ändamålet är att förebygga eller förhindra brott, kan det t.ex. vara nödvändigt att sammanställa uppgifter om vem som äger eller disponerar fartyg som Kustbevakningen misstänker används i den brotts- liga verksamheten.

En stor mängd av den information som Kustbevakningen samlar in och bearbetar för ett specifikt ändamål, exempelvis för att utreda ett visst brott, måste kunna vidarebehandlas för andra ändamål som antingen anknyter till det ursprungliga ändamålet eller ligger vid sidan av detta. Sådan vidarebehandling är tillåten, under förutsättning att den efterföl- jande behandlingen faller in under något av de primära eller sekundära ändamål som anges i lagen. Dessutom får uppgifter behandlas för andra sekundära ändamål som anges i lagen, om det efter en prövning i det enskilda fallet bedöms att vidarebehandlingen inte kan anses oförenlig med insamlingsändamålet (finalitetsprincipen).

I punkten 1 anges att personuppgifter får behandlas om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet (avsnitt 10.2.1). Den verksamhet som åsyftas är framför allt det som normalt kallas underrättelseverksamhet, dvs. arbete med insamling, bearbetning och analys av information för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet när det ännu inte finns konkreta misstankar om att ett visst brott redan har begåtts. Arbete som är inriktat på en redan be- gången individualiserad brottslig gärning faller in under punkten 2.

Av punkten 2 framgår att personuppgifter får behandlas för att utreda och beivra brott (avsnitt 10.2.2). Med brott avses ett konkret brott. Det kan vara fråga såväl om brott som bevisligen har begåtts, som brott som det enbart finns misstankar om. Misstankarna behöver inte vara riktade mot någon bestämd person. Om misstankarna enbart gäller icke- preciserad brottslig verksamhet, är det dock i stället fråga om sådan ”brottslig verksamhet” som avses i punkten 1. Rör misstanken ett visst

Prop. 2011/12:45

203

brott som kan komma att begås i framtiden kan personuppgiftsbehand- ling vara tillåten med stöd av punkten 1. Har den förväntade gärningen nått den punkt där den är straffbar såsom försök, förberedelse, stämpling eller anstiftan – dvs. om det finns grund för att inleda förundersökning – är det däremot fråga om personuppgiftsbehandling som faller under punkten 2.

Under punkten 2 faller all personuppgiftsbehandling inom ramen för en förundersökning (även spaning). Detsamma gäller behandling av person- uppgifter som sker med stöd av 23 kap. 3 och 8 §§ rättegångsbalken innan en förundersökning har inletts och behandling inom ramen för en s.k. förenklad utredning enligt 23 kap. 22 § rättegångsbalken. Handlägg- ningen av en brottsanmälan hör också hit, även om denna inte leder till något beslut att inleda förundersökning.

Punkten 2 är också tillämplig vid sådan utredning som inte utgör för- undersökning men som Kustbevakningen utför, för egen räkning eller åt åklagare, med stöd av lag eller annan författning enligt reglerna om för- undersökning. Ett exempel på en sådan bestämmelse är 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Punkterna 1 och 2 avser endast brottsbekämpande verksamhet som be- drivs av Kustbevakningen. Av punkten 3 följer att behandling av person- uppgifter också får ske om syftet är att gagna utländsk brottsbekämpande verksamhet (avsnitt 10.2.3). Personuppgifter får behandlas med stöd av denna punkt om det behövs för att fullgöra de förpliktelser som följer av internationella åtaganden. Detta gäller oavsett om den brottslighet som den utländska brottsbekämpande verksamheten avser faller in under svensk jurisdiktion eller inte. Sådana förpliktelser följer dels av vissa lagar som genomför internationella överenskommelser, dels direkt av vissa internationella överenskommelser.

Till de lagar som innehåller förpliktelser av detta slag hör t.ex. lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutred- ningar och lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete. Kust- bevakningen är behörig myndighet enligt dessa lagar. Sådan brottsutred- ning som sker inom ramen för rättslig hjälp till en annan stat hör också hemma under punkten 3, om den inte faller in under punkten 2.

I den mån en internationell överenskommelse innebär att Kustbevak- ningen är skyldig att överlämna information till en brottsbekämpande myndighet i en annan stat eller till någon annan kan personuppgifter behandlas enligt denna punkt. Som exempel kan nämnas skyldigheten att underrätta en främmande stats konsulat eller beskickning om att någon av statens medborgare har berövats friheten i Sverige.

Det förekommer också internationella överenskommelser som innebär att svenska myndigheter, utan att vara skyldiga till det, har möjlighet att lämna information till utländska myndigheter. Ett sådant tillhandahål- lande av information faller inte in under denna punkt. Däremot kan per- sonuppgiftsbehandling som sker för sådant syfte rymmas under 3 § första stycket 2.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 7 § polisdatalagen.

Prop. 2011/12:45

204

3 §

I denna paragraf anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Frågan har behandlats i avsnitt 10.3. Behandling enligt denna paragraf förutsätter att uppgifterna redan är föremål för behandling enligt 2 §. Det är alltså inte tillåtet att samla in personuppgifter enbart i syfte att behandla dem enligt förevarande paragraf.

Av första stycket punkten 1 framgår att personuppgifter som behandlas med stöd av 2 § även får behandlas för att tillhandhålla information som behövs i brottsbekämpande verksamhet hos vissa andra myndigheter, nämligen Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket. Det förhållandet att uppgifter får behandlas påverkar inte de bestämmelser som gäller om sekretess. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) om sekretess mellan och inom myndigheter liksom bestämmelser i andra författningar som bryter sekretess ska således beaktas på vanligt sätt. Av 3 kap. 8 § framgår att Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrotts- myndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, har rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver upp- gifterna i sin brottsbekämpande verksamhet. I 3 kap. 9 § finns en upplys- ning om att regeringen har möjlighet att meddela föreskrifter om att per- sonuppgifter får lämnas ut i andra fall.

Första stycket punkten 2 ger möjlighet att behandla personuppgifter som behandlas enligt 2 § för att tillhandahålla en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation den information som behövs i dess brottsbekämpande verksamhet. Denna bestämmelse ger stöd för själva behandlingen av personuppgifterna. Hur stort utrymmet är för utläm- nande av uppgifter bestäms som nyss nämnts av reglerna om sekretess. Såsom kommer att beröras i anslutning till 7 § kan personuppgifterna inte tillhandahållas utländska myndigheter om de omfattas av sekretess. Möj- ligheten att behandla uppgifterna genom att lämna ut dem kan också begränsas av reglerna i 33–35 §§ personuppgiftslagen (1998:204) som inskränker möjligheten att överföra uppgifter till tredjeland (se kommen- taren till 2 kap. 2 §).

Första stycket punkten 3 a är utformad mot bakgrund av Kustbevak- ningens behov av att kunna, när så krävs, få använda viss information som samlats in i myndighetens brottsbekämpande verksamhet för att kunna fullgöra uppdraget att utreda och besluta i ärenden om vattenföro- reningsavgift.

Av första stycket punkten 3 b framgår att personuppgifter som behand- las enligt 2 § även får användas i Kustbevakningens övriga verksamhet för tillsyn och kontroll som myndigheten är skyldig att utföra enligt lag eller förordning, t.ex. kontroll enligt utlänningslagen (2005:716) och tillsyn enligt förordningen (2006:311) om transport av farligt gods.

Första stycket punkten 4 a är avsedd att tillgodose Kustbevakningens behov av fullgöra författningsenliga skyldigheter att direkt biträda en annan svensk myndighet i dess verksamhet. Exempel på sådant biträde är biträde till Transportstyrelsen enligt förordningen (2004:283) om sjö- fartsskydd. Denna punkt ger Kustbevakningen rätt att behandla person-

Prop. 2011/12:45

205

uppgifter inom ramen för sådant biträde i en annan myndighets verksam- het.

Första stycket punkten 4 b ger Kustbevakningen möjlighet att behandla personuppgifter för att tillhandahålla information till svenska myndighet- er i syfte att samverka mot brott. Det rör sig om tillhandahållande av uppgifter till myndigheter som inte har till uppgift att bekämpa brott, men där tillhandahållandet är till nytta för brottsbekämpningen. Syftet med punkten är att möjliggöra tillhandahållande inom ramen för myn- dighetsövergripande samverkan mot brott, t.ex. arbetet i ett regionalt underrättelsecentrum (RUC). En sedvanlig sekretessprövning krävs innan uppgifter kan lämnas ut.

I andra stycket anges att personuppgifter får behandlas, om det är nöd- vändigt för att tillhandahålla information till riksdagen eller regeringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till annan. Med annan avses såväl myndighet som enskild.

Exempel på uppgiftsskyldighet gentemot annan myndighet finns i 13 kap. 6 § regeringsformen och 6 § lagen (2002:102) om revision av statlig verksamhet (skyldighet att tillhandahålla Riksdagens ombudsmän re- spektive Riksrevisionen begärda upplysningar). Vidare omfattas en myn- dighets skyldighet enligt 6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen att på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgift som den förfogar över, i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång.

I tredje stycket tydliggörs att de sekundära ändamålen inte är uttöm- mande. För att en uppgift ska få vidarebehandlas för något annat ändamål än de som anges i första och andra styckena måste det emellertid i det enskilda fallet göras en bedömning att det nya ändamålet inte är ofören- ligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

En bestämmelse om sekundära ändamål i polisens brottsbekämpande verksamhet återfinns i 2 kap. 8 § polisdatalagen.

Bevarande och gallring

4 §

Paragrafen innehåller en generell bestämmelse om längsta tid för beva- rande av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten och hänvisar till de övriga bestämmelser om bevarande och gallring som finns i lagen för personuppgifter som behandlas i sådan verksamhet. Paragrafen har motiverats i avsnitt 16.2.1.

Av första stycket följer att personuppgifter aldrig får bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de ändamål som anges i kapitlets 2 och 3 §§. Bevarande tillåts således med hänsyn till ett eller flera ändamål. Därigenom ges stöd för att bevara uppgifter, inte bara för ett viss utpekat konkret ärende som en viss förundersökning, utan även för mer övergripande brottsbekämpande ändamål. Bestämmelsen ger exempelvis stöd för att bevara uppgifter i ett avslutat ärende, även om det vid tidpunkten då ärendet avslutas inte finns något konkret nytt än- damål för bevarandet men uppgifterna bedöms ha ett allmänt värde för Kustbevakningens verksamhet att förebygga, förhindra och upptäcka

Prop. 2011/12:45

206

brottslig verksamhet eller utreda och beivra brott. En grundläggande förutsättning för bevarandet är att Kustbevakningen bedömer att uppgif- terna behöver finnas tillgängliga ytterligare viss tid i den brottsbekäm- pande verksamheten. Första stycket avser såväl automatiserad som annan behandling av personuppgifter, t.ex. behandling i manuella register.

I andra stycket hänvisas till de övriga paragrafer som innehåller be- stämmelser om bevarande och gallring. Syftet med uppräkningen är att skapa en överblick över regleringen.

I tredje stycket informeras om att regeringen kan meddela föreskrifter om digital arkivering. Syftet med sådana föreskrifter kan vara att för- hindra att digitalt arkiverade uppgifter fortsätter att behandlas på samma sätt som tidigare i den brottsbekämpande verksamheten, trots att beva- randet inte längre sker för verksamhetsändamål utan för arkivändamål.

I 2 kap. 12 § polisdatalagen finns en bestämmelse med motsvarande systematik.

5 §

Paragrafen reglerar gallring av personuppgifter som behandlas automati- serat och som inte har gjorts gemensamt tillgängliga. Vad som avses med gallring har behandlats i avsnitt 16.1. Frågan om gallring av detta slag av uppgifter har behandlats i avsnitt 16.2.2.

Som framgår av första stycket ska personuppgifter som behandlas i ett ärende gallras senast ett år efter det att ärendet avslutades, medan per- sonuppgifter som inte kan hänföras till något ärende ska gallras senast ett år efter det att de behandlades automatiserat första gången. Gallringsfris- tens längd beror alltså på om personuppgifterna behandlas inom ramen för ett ärende eller inte. Begreppet ärende har här – liksom i annan regis- terlagstiftning – en särskild innebörd som kan avvika från den gängse innebörden av begreppet i förvaltningslagen (1986:223). Med ärende avses i detta sammanhang en serie åtgärder som är avsedda att leda fram till ett bestämt slut. Särskilda underrättelseprojekt med en obestämd varaktighet kan t.ex. omfattas. Vidare är åtgärder som vidtas med anled- ning av att någon enskild har påkallat att Kustbevakningen agerar att anse som ett ärende. Det är däremot inte frågan om något ärende när en kustbevakningstjänsteman vidtar en tillfällig åtgärd inom ramen för verk- samheten, t.ex. tar emot allmän information från allmänheten som inte har samband med någon pågående brottsutredning.

I andra och tredje styckena föreskrivs två undantag från gallringsbe- stämmelserna i första stycket. Enligt andra stycket gäller inte första stycket personuppgifter i ärenden om utredning och beivrande av brott. Det rör sig framför allt om förundersökningar och om andra utredningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken. I fråga om uppgifter i sådana ärenden tillämpas i stället bestämmelserna om gallring i arkivlagen (1990:782).

Av tredje stycket följer att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har möjlighet att meddela föreskrifter om att personuppgifter, trots vad som sägs i första stycket, får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 13 § polisdatalagen.

Prop. 2011/12:45

207

Utlämnande av uppgifter och uppgiftsskyldighet

6 §

Paragrafen innehåller sekretessbrytande bestämmelser om utlämnande till utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer. Frågan har behandlats i avsnitt 13.3.

Inom ramen för de allmänna ändamålen för personuppgiftsbehandling i 2 § punkterna 1 och 2 kan det i vissa fall finnas anledning att föra över uppgifter till en utländsk myndighet. Ett exempel är om Kustbevakning- en i en svensk brottsutredning begär rättsligt bistånd från en utländsk myndighet. Av 2 § punkten 3 framgår att personuppgifter får behandlas för att fullgöra de förpliktelser som följer av internationella åtaganden (se kommentaren till den paragrafen). Också i sådana fall blir det ofta aktu- ellt att lämna information till en utländsk myndighet. Vidare innehåller 3 § punkten 2 en bestämmelse om att personuppgifter som behandlas enligt 2 § också får behandlas för att tillhandahålla information som behövs i brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation. De nu angivna bestämmelserna sätter grän- serna för när behandling som har till ändamål att överföra information till en utländsk myndighet eller organisation får förekomma.

För att sådant utlämnande ska få ske krävs emellertid därutöver att det inte på grund av sekretess finns hinder mot att lämna över uppgifterna till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation. För många av de personuppgifter som förekommer i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet gäller sekretess, såväl sekretess till skydd för intresset av att förebygga och beivra brott som sekretess till skydd för enskilds ekono- miska förhållanden. Enligt 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) får en sekretessbelagd uppgift inte röjas för en utländsk myn- dighet eller en mellanfolklig organisation annat än om utlämnandet sker i enlighet med en särskild föreskrift om detta i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till en svensk myn- dighet och det enligt utlämnande myndighet står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndighet- en eller den mellanfolkliga organisationen.

I vissa fall kan en utlämnandeprövning enligt nämnda paragraf vara komplicerad. I förevarande paragraf anges därför vissa mera preciserade fall där utlämnande av en uppgift till utländsk myndighet får ske, trots att det gäller sekretess för uppgiften.

Enligt första stycket får uppgifter, om det är förenligt med svenska in- tressen, lämnas till Interpol eller Europol, till en polis- eller åklagarmyn- dighet i en stat som är ansluten till Interpol samt till utländsk kustbevak- ning eller tullmyndighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Utlämnande av uppgifter får enligt andra stycket ske om det behövs för att myndigheten eller organisationen ska kunna förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller beivra brott. Regleringen medger således inte att information lämnas t.ex. till en utländsk tullmyndighet enbart för fiskala ändamål.

I tredje stycket föreskrivs att personuppgifter också får lämnas ut till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens

Prop. 2011/12:45

208

godkännande har tillträtt. Bestämmelsen är tillämplig när den internat- ionella överenskommelsen kräver att Sverige ska lämna ut viss typ av uppgifter. Däremot gäller den inte där det enbart sägs att utlämnande får ske.

Den utlämnande myndigheten måste alltid försäkra sig om att den mot- tagande staten har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifter innan uppgifter lämnas ut, se 2 kap. 2 § första stycket 8 denna lag samt 33 § personuppgiftslagen (1998:204).

En bestämmelse om utlämnande av personuppgifter och uppgiftsskyl- dighet i polisens brottsbekämpande verksamhet återfinns i 2 kap. 15 § polisdatalagen.

7 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som i viss utsträckning bryter den sekretess som annars skulle ha gällt gentemot andra myndigheter. Frågan har behandlats i avsnitt 13.2.

I paragrafen regleras andra brottsbekämpande myndigheters rätt att, utan hinder av viss i paragrafen angiven sekretess till skydd för enskild, i den brottsbekämpande verksamheten få del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Paragrafen har utformats som en uppgiftsskyldighet (jfr prop. 2009/10:85 s. 331). För att uppgifterna ska lämnas ut krävs det att det finns ett behov av uppgifterna hos den mottagande myndigheten. Eftersom bestämmelsen ska kunna tillämpas vid direktåtkomst får be- dömningen göras utifrån respektive myndighets brottsbekämpande upp- gifter och med utgångspunkt i det behov av uppgifterna som myndighet- en typiskt sett har (jfr prop. 2009/10:85 s. 192 f.). Det är den utlämnande myndigheten som ytterst avgör om den andra myndigheten har behov av uppgifterna för sin brottsbekämpande verksamhet. Det förutsätts emeller- tid att den myndighet som vill ha tillgång till sådana uppgifter lämnar Kustbevakningen det underlag som kan krävas för en korrekt bedömning av behovet. Endast personuppgifter som behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet omfattas av bestämmelsen. Det innebär att personuppgifter som förekommer i Kustbevakningens övriga operativa verksamhet faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde.

I 2 kap. 16 § polisdatalagen finns en motsvarande bestämmelse.

8 §

Paragrafen har motiverats i avsnitten 13.2 och 13.3.

I första stycket framgår att regeringen har möjlighet att meddela före- skrifter om att personuppgifter får lämnas ut även i andra fall än som anges i 6 och 7 §§ (jfr 8 kap. 1 och 3 §§ offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Det kan vara aktuellt om det t.ex. finns behov av att utlämna personuppgifter till en annan utländsk myndighet med brottsbekämpande uppgifter än de som anges i 6 §.

I andra stycket erinras om att det i offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser om utlämnande som gäller utöver vad som anges i förevarande lag. Utlämnande kan exempelvis ske med stöd av gene- ralklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen. En annan sådan bestämmelse, som rör utlämnande till utländska myndigheter eller

Prop. 2011/12:45

209

mellanfolkliga organisationer, finns i 8 kap. 3 § 2 offentlighets- och sek- Prop. 2011/12:45 retesslagen.

En motsvarande bestämmelse återfinns i 2 kap. 19 § polisdatalagen.
4 kap. Gemensamt tillgängliga uppgifter i den
brottsbekämpande verksamheten
Personuppgifter som får göras gemensamt tillgängliga
1 §
När personuppgifter görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga (se
kommentaren till 1 kap. 4 § om innebörden av uttrycket ”gemensamt
tillgängliga”) innebär det, typiskt sett, ökade risker för intrång i den per-
sonliga integriteten. Paragrafen innehåller en uppräkning av de typer av
personuppgifter som får göras gemensamt tillgängliga. Uppräkningen är
avsedd att vara uttömmande och det är alltså inte tillåtet att göra person-
uppgifter gemensamt tillgängliga i andra fall i den brottsbekämpande
verksamheten.
I punkten 1, som har behandlats närmare i avsnitt 11.1.1, nämns per-
sonuppgifter ”som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verk-
samhet”. Rekvisitet innebär att det måste finnas en misstanke om att
sådan brottslig verksamhet som avses i 3 kap. 2 § 1 har begåtts eller
kommer att begås. Den brottsliga verksamheten måste vara på visst sätt
kvalificerad. Huvudregeln är att den ska innefatta brott för vilket är före-
skrivet fängelse i ett år eller däröver. Även om den brottsliga verksam-
heten inte innefattar brott med en sådan straffskala får personuppgifter
som kan antas ha samband med den brottsliga verksamheten göras ge-
mensamt tillgängliga, om det kan antas att verksamheten sker systema-
tiskt. Med ”brottslig verksamhet som sker systematiskt” avses brottslig
verksamhet som inte i det enskilda fallet kan kategoriseras som allvarlig,
men som är organiserad och kan utgöra led i en verksamhet av större
omfattning. Det kan t.ex. röra sig om en person som för in en mindre
mängd cigaretter, vilken hade utgjort en tillåten kvot om den var avsedd
för privat bruk. Personen i fråga gör dock så frekventa resor att den totala
mängden infört gods ger anledning att anta att det inte är för privat bruk
utan för återförsäljning som införseln sker, s.k. myrtrafik (prop.
2004/05:164 s. 71 f.).
Att personuppgifterna ”kan antas ha samband” med den brottsliga
verksamheten innebär att de ska kunna antas ha någon direkt eller indi-
rekt koppling till den brottsliga verksamheten. Det kan vara fråga om
uppgifter om en misstänkt, ett vittne eller någon annan person som har en
direkt anknytning till brottsligheten. Det kan även vara fråga om uppgif-
ter om affärskontakter eller anhöriga. Det kan också vara fråga om indi-
rekta personuppgifter, som uppgifter om transportmedel eller föremål
som har eller kan antas ha anknytning till fysiska personer. Det följer av
3 kap. 2 § 1 att uppgifterna alltid ska behövas i arbetet med att före-
bygga, förhindra eller upptäcka den aktuella brottsliga verksamheten.
Av punkten 2, som har behandlats närmare i avsnitt 11.1.2, framgår att
personuppgifter som förekommer i ett ärende om utredning eller beiv-
rande av brott alltid får göras gemensamt tillgängliga. Det handlar här
om personuppgifter som behandlas enligt 3 kap. 2 § 2, t.ex. uppgifter i en	210
	210

brottsanmälan eller uppgifter som behandlas inom ramen för en förun- dersökning.

Punkten 3, som har behandlats i avsnitt 11.1.3, innebär att det är tillåtet att göra uppgifter gemensamt tillgängliga för att fullgöra internationella åtaganden, under förutsättning att det krävs att uppgifterna görs gemen- samt tillgängliga för att fullgöra dessa. Det handlar bl.a. om sådana inter- nationella efterlysningar av personer eller föremål som kommer från andra länder. Dessa är avsedda att spridas inom Kustbevakningen. När brottsbekämpande myndigheter i Sverige bedriver brottsutredningar tillsammans med sina motsvarigheter i andra länder eller när man i flera länder bedriver parallella brottsutredningar eller samlar underrättelsein- formation om samma brottslighet, kan det också finnas ett behov av att göra uppgifter gemensamt tillgängliga. Om utländska uppgifter föranle- der en svensk brottsutredning eller ett svenskt underrättelseprojekt, be- handlas uppgifterna med stöd av de primära ändamålen i 3 kap. 2 § 1 eller 2 och kan då göras gemensamt tillgängliga på samma sätt som andra uppgifter som förekommer i sådant ärende.

Vid rättslig hjälp förekommer ofta direktkommunikation mellan myn- digheterna i olika länder. I dessa fall, där samarbetet rör en viss bestämd fråga i ett enskild ärende, torde det normalt inte finnas något behov av att göra de personuppgifter som behandlas inom ramen för ärendet gemen- samt tillgängliga.

Enligt punkten 4 får även uppgifter som har rapporterats till Kustbe- vakningens ledningscentraler behandlas gemensamt. Motiven för denna bestämmelse har redovisats i avsnitt 11.1.4.

Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 2 § polisdatalagen.

Särskilda upplysningar

2 §

I paragrafen uppställs krav på att de närmare ändamålen med behand- lingen ska framgå. Skälen till regleringen har utvecklats i avsnitt 11.2.

Enligt bestämmelsen ska det genom upplysning eller på något annat sätt framgå för vilket närmare ändamål personuppgifterna behandlas. I Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet måste till att börja med ges information om huruvida uppgiften behandlas enligt 3 kap. 2 § 1, 2 eller 3. Härutöver ska upplysning lämnas om för vilket närmare slag av brott eller brottslig verksamhet som behandlingen sker.

Har uppgiften samlats in för visst ändamål och kommer den senare att användas för något nytt ändamål, måste vid den senare behandlingen upplysning om det nya ändamålet lämnas. Om uppgifter från en förun- dersökning avseende visst brott senare används i underrättelseverksamhet avseende annan brottslig verksamhet, måste det således till uppgiften fogas en ny upplysning om ändamålet med denna behandling.

De aktuella förhållandena ska framgå genom en särskild upplysning eller på något annat sätt. Det innebär att en särskild upplysning endast behövs i de fall där förhållandet inte redan framgår av omständigheterna. En personuppgift som t.ex. behandlas enbart i en förundersökning (jfr 3 kap. 2 § 2) behöver därför vanligen inte kompletteras med någon särskild upplysning enligt denna paragraf.

Prop. 2011/12:45

211

Vid behandling av uppgifter i bild- eller ljudupptagningar eller i lö- pande text framgår det också i regel klart av sammanhanget varför upp- gifterna behandlas. Varje enskild uppgift kan i sådana fall av praktiska skäl inte förses med en särskild upplysning om för vilket ändamål per- sonuppgiftsbehandlingen sker. Detta framgår i stället ofta av samman- hanget. Upptagningen, textfilen eller textavsnittet ska dock förses med en särskild upplysning om ändamålet, om detta inte framgår på något annat sätt.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 3 § första meningen polisdata- lagen.

3 §

I paragrafen ställs krav på att det vid behandling av uppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga ska framgå om en uppgift avser en person som inte är misstänkt. Vidare ställs krav på att viss information ska värderas och förses med en särskild upplysning om resultatet av värderingen. Skälen till regleringen har utvecklats i avsnitt 11.2.

Bestämmelserna avser endast direkta personuppgifter (”Om uppgifter, […], direkt kan hänföras till en person”). Om den person som en sådan uppgift gäller inte är misstänkt vare sig för något brott eller för sådan brottslig verksamhet som avses i 1 § 1, följer av första stycket att detta förhållande ska framgå genom en särskild upplysning eller på något annat sätt. Förekommer det misstankar – vare sig om det handlar om ”skälig misstanke” eller om någon annan misstankegrad – behöver någon tilläggsupplysning inte lämnas. Upplysning behöver inte heller lämnas om det av sammanhanget framgår att det inte är fråga om någon miss- tänkt person. Om en person har hörts under en förundersökning, men det av sammanhanget framgår att han eller hon har hörts endast som målsä- gande eller vittne, behöver således uppgifterna inte förses med någon tilläggsupplysning.

Av andra stycket följer att uppgifter om en person som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet ska förses med upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Kra- vet på en sådan upplysning avser uppgifter som behandlas utan att det finns misstanke om något konkret brott, dvs. uppgifter som behandlas för ändamålet förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Bestämmelsen är därför inte tillämplig på uppgifter som behandlas i brottsutredande verksamhet.

Upplysningar om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas rik- tighet i sak behöver inte lämnas om det på grund av särskilda omständig- heter är onödigt. Så kan exempelvis vara fallet om uppgifter om en viss person hämtas från offentliga register, t.ex. adress- och telefonuppgifter. Framgår det att en uppgift har lämnats av en kustbevakningstjänsteman, krävs det normalt inte någon värdering av trovärdigheten, eftersom det följer av en kustbevakningstjänstemans skyldigheter i tjänsten att lämna korrekta uppgifter. Däremot ska en bedömning av riktigheten i sak alltid göras, eftersom en iakttagelse eller bedömning kan vara osäker obero- ende av från vem den kommer. Det kan t.ex. vara fråga om en iakttagelse som har gjorts under ogynnsamma yttre omständigheter (regn, dimma, långt avstånd eller liknande) och som därför är osäker.

En motsvarande bestämmelse återfinns i 3 kap. 4 § polisdatalagen.

Prop. 2011/12:45

212

Sökning

4 §

Paragrafen reglerar användningen av känsliga personuppgifter som sök- begrepp. Frågan har behandlats i avsnitt 11.3.1.

I första stycket föreskrivs ett förbud mot att använda känsliga person- uppgifter (dvs. uppgifter som avslöjar bl.a. etniskt ursprung, politiska åsikter och religiös eller filosofisk övertygelse) som sökbegrepp vid sökning i gemensamt tillgängliga uppgifter.

I andra stycket klargörs att förbudet inte hindrar att Kustbevakningen använder brottsrubriceringar eller uppgifter som beskriver en persons utseende som sökbegrepp. Uppgifter som beskriver en persons utseende, t.ex. uppgifter om längd, hudfärg eller tatueringar, får användas som sökbegrepp, även om sådana uppgifter kan ge indikationer om personens etniska ursprung.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 5 § polisdatalagen.

5 §

Paragrafen innehåller särskilda sökbegränsningar vid sökning i gemen- samt tillgängliga uppgifter. Frågan har berörs i avsnitt 11.3.2.

Mot bakgrund av att de informationsmängder som kan göras gemen- samt tillgängliga i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet sammantaget kan bli betydande har det inte ansetts lämpligt att tillåta alla slag av sökningar i informationen. Visserligen innebär bestämmelserna i lagen att namn alltid kan användas som sökbegrepp. En sökning på namn eller personnummer får emellertid inte innebära att all information om personen som behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samhet blir tillgänglig. Endast sådan information som det finns ett gene- rellt behov av i verksamheten får tas fram.

I paragrafens första stycke finns en uttömmande uppräkning av de ka- tegorier av personuppgifter som får tas fram vid sökning på namn, per- sonnummer, samordningsnummer eller andra liknande identitetsbeteck- ningar.

I punkten 1 anges att sådana uppgifter som anger att den sökte är an- mäld för brott får tas fram. Att personen ”är anmäld” innebär att avförda brottsanmälningar faller utanför. Som framgår av 9 § finns det begräns- ningar i fråga om behandling av vissa anmälningar. Uppgifter om perso- nen kan trots det vara tillgängliga om någon annan av punkterna är till- lämplig, t.ex. punkten 2 eller 3.

Av punkten 2 framgår att uppgifter om att den sökte är eller tidigare har varit misstänkt för brott får tas fram. Det ska således framgå om brottsmisstanken fortfarande är aktuell eller om personen har avförts som misstänkt. Enligt punkten 3 får även sådana uppgifter tas fram som anger att den sökta personen är misstänkt för att utöva eller komma att utöva viss brottslig verksamhet. Vidare får, enligt punkterna 4–7 uppgifter tas fram som anger att den sökta personen har gjort en brottsanmälan, är målsägande eller förekommer i ett ärende som vittne eller annan som lämnar eller har lämnat uppgifter eller yttrande. Detsamma gäller en person som har gett in eller tillhandahållits en handling. Av punkten 8 följer att uppgifter som anger att den sökta personen är anmäld försvun- nen får tas fram. För att Kustbevakningen ska kunna vidta erforderliga

Prop. 2011/12:45

213

åtgärder inför och i samband med ett ingripande får även uppgifter som anger att den sökta personen har bedömts kunna komma att möta ett ingripande med grovt våld ingå i träffbilden. Detta regleras i punkten 9. Enligt punkten 10 får uppgifter om att den sökta personen är efterlyst tas fram. Det är fråga om sådana efterlysningar som sker med stöd av efter- lysningskungörelsen (1969:293) eller lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

Vid sökning i gemensamt tillgängliga uppgifter får det alltså inte tas fram uppgifter av annat slag, t.ex. uppgifter från underrättelsearbete som visar att den sökte är släkt med målsäganden eller den misstänkte. Vid sökning på personnummer eller samordningsnummer gäller detsamma som för sökning av namn. Med namn avses även delar av namn och med personnummer och samordningsnummer även de sifferkombinationer som ingår i numren. Också sökning med hjälp av födelsedatum eller de sista fyra kontrollsiffrorna i ett personnummer omfattas av bestämmel- sen. Bestämmelsen är avsedd att omfatta motsvarande nummer som används i andra länder även om de är uppbyggda på ett annat sätt.

Bestämmelsen ställer krav på viss anpassning av de tekniska system som används vid sökning. Vid sökning på ett visst namn, N.N., ska det inte komma upp andra uppgifter om N.N. än sådana som anges i paragra- fen. Bestämmelsen är dock inte avsedd att förhindra att det vid en sådan sökning, som visar att N.N. är misstänkt för ett visst brott, också går att ta del av annan, i anslutning till brottsmisstanken angiven information. Vid en sökning på en person som visserligen förekommer i de gemen- samt tillgängliga personuppgifterna men inte på något av de sätt som anges i 1–10 ska det däremot inte framkomma någon information vid en initial sökning.

Möjligheten att vid en sökning få fram vissa typer av personuppgifter kan behöva begränsas ytterligare. Sådana personuppgifter som avses i punkterna 2–3, t.ex. uppgifter i nedlagda förundersökningar, är typiskt sett av mera integritetskänslig karaktär. I andra stycket erinras därför om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har möj- lighet att meddela föreskrifter om ytterligare begränsningar av tillgången till sådana uppgifter. Att tillgången till personuppgifter i Kustbevakning- ens brottsbekämpande verksamhet generellt ska begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter framgår av 2 kap. 3 §.

Paragrafen överensstämmer delvis med 3 kap. 6 § polisdatalagen.

6 §

Paragrafen innehåller två undantag från sökbegränsningsregeln i 5 §. Motiven till dessa undantag har behandlats i avsnitt 11.3.2.

Enligt första stycket punkten 1 gäller 5 § inte vid sökning som sker i en viss handling eller ett visst ärende. Det handlar här om sökning i så be- gränsade informationsmängder att några egentliga integritetsrisker inte kan anses föreligga.

Av första stycket punkten 2 framgår att 5 § inte heller gäller vid sök- ning i uppgiftssamlingar som har skapats för att utreda vissa preciserade slag av brottslighet (t.ex. smuggling i visst geografiskt område) och som enbart de som arbetar i undersökningen har tillgång till. Uppgifter som ingår i sådana uppgiftssamlingar kan inte alltid anses vara gemensamt

Prop. 2011/12:45

214

tillgängliga (se kommentaren till 1 kap. 4 §). Om så inte är fallet, är be- Prop. 2011/12:45 stämmelserna i 4 kap. inte tillämpliga på dem.

I andra stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning får äga rum med stöd av första stycket.

Av tredje stycket följer att regeringen har möjlighet att meddela ytterli- gare föreskrifter om undantag från sökbegränsningarna i 5 §.

Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 7 § polisdatalagen.

Direktåtkomst

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om direktåtkomst. Frågan om di- rektåtkomst har behandlats i avsnitt 12.3.

Den grundläggande innebörden av begreppet direktåtkomst är att nå- gon har direkt tillgång till personuppgifter som finns t.ex. i register, data- baser eller andra samlingar av uppgifter som behandlas automatiserat och på egen hand kan söka efter information, dock utan att kunna påverka innehållet i uppgiftssamlingen. I begreppet direktåtkomst ligger också att den som är ansvarig för uppgiftssamlingen inte har någon kontroll över vilka uppgifter som mottagaren vid ett visst tillfälle tar del av. I första stycket anges att Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyn- digheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket får medges direktåtkomst till personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Bestämmelsens utformning innebär inte att de i paragrafen angivna myndigheterna har en absolut rätt till direktåtkomst. Det är upp till Kustbevakningen att bevilja sådan åtkomst. Möjligheten att lämna ut vissa uppgifter genom direktåtkomst kan vidare vara begränsad genom att uppgifterna är skyddade av sekretess. Något utlämnande genom di- rektåtkomst får normalt inte ske om utlämnandet förutsätter sekretess- prövning. I och med att Kustbevakningen enligt 3 kap. 8 § åläggs en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet i förhållande till andra brottsbe- kämpande myndigheter kan dock uppgifter som omfattas av den be- stämmelsen utlämnas genom direktåtkomst.

Av andra stycket framgår att om en myndighet har beviljats direktåt- komst till personuppgifter som behandlas enligt lagen, ansvarar den för att tillgången till uppgifterna inom den egna myndigheten begränsas. I Kustbevakningens verksamhet gäller samma krav på begränsning enligt 2 kap. 3 §, oavsett på vilket sätt man fått tillgång till uppgifterna. Andra myndigheter som har beviljats direktåtkomst ska dock iaktta kravet i förevarande paragraf. Myndigheten är alltså skyldig att se till att endast den som behöver en uppgift för att fullgöra sina arbetsuppgifter har möj- lighet att få del av uppgiften.

I tredje stycket informeras om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, kan meddela närmare föreskrifter om bl.a. be- gränsningar i direktåtkomsten och om behörighet och säkerhet.

En motsvarighet till bestämmelsen återfinns i 3 kap. 8 § polisdatalagen.

215

Bevarande av personuppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott

8 §

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 16.2.4, anger ramarna för be- handlingen av personuppgifter i vissa avslutade ärenden om utredning och beivrande av brott.

En utgångspunkt är att ärenden om utredning eller beivrande av brott inte ska gallras enligt lagens bestämmelser (jfr 3 kap. 5 § andra stycket). För gemensamt tillgängliga uppgifter i vissa sådana ärenden föreskrivs dock i 9 och 10 §§, i stället för gallringsregler, en längsta tid för beva- rande. Bestämmelserna kompletterar den generella bestämmelsen om bevarande i 3 kap. 5 § första stycket. Bestämmelserna i 9 och 10 §§ re- glerar bevarandet av uppgifter i brottsanmälningar, avslutade förunder- sökningar och andra utredningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken.

Bestämmelserna om längsta tid för bevarande hindrar inte att handling- ar arkiveras och gallras enligt arkivlagens (1990:782) bestämmelser. När behandling inte längre är tillåten för brottsbekämpande ändamål kan bevarande således ske för arkivändamål. Med hänsyn till att arkivering kan ske digitalt och att arkivering i sig inte utesluter fortsatt digital till- gång till uppgifter i verksamheten, kan regeringen, i syfte att begränsa tillgången till uppgifter, meddela föreskrifter om digital arkivering (se kommentaren till 3 kap. 5 § tredje stycket).

Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 § polisdatalagen.

9 §

Paragrafen, som behandlats i avsnitt, 16.2.4, reglerar hur länge person- uppgifter i en brottsanmälan får behandlas, i de fall där anmälan i fråga inte har lett till en förundersökning eller annan motsvarande utredning. För anmälningar som resulterat i förundersökning eller annan utredning gäller i stället bestämmelserna i 10 §.

Huvudregeln är att uppgifter i en avskriven brottsanmälan ska kunna behandlas fram till den tidpunkt när brottet preskriberas, eftersom förun- dersökning kan inledas om det kommer fram omständigheter som gör att brottet kan klaras upp. När brottet har preskriberats, får uppgifterna där- emot inte behandlas längre i den brottsbekämpande verksamheten.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 10 § polisdatalagen.

10 §

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 16.2.4, reglerar hur lång tid personuppgifter i avslutade förundersökningar och andra utredningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken längst får be- handlas i den brottsbekämpande verksamheten. Utgångspunkten är att brottsutredningar ska kunna behandlas viss tid efter det att ärendet avslu- tades. En förutsättning för behandlingen är dock att uppgifterna behöver bevaras för något eller några av de för brottsbekämpningen angivna än- damålen. Eftersom det kan vara fråga om betydande mängder informat- ion, har det av integritetsskäl bestämts en yttersta tidsgräns om fem år för sådan fortsatt behandling.

Prop. 2011/12:45

216

Sådana personuppgifter i en förundersökning som har lett till åtal eller annan domstolsprövning får enligt första stycket bli föremål för fortsatt behandling även under viss tid efter det att saken har avslutats. I fråga om sådana förundersökningar räknas tiden om fem år från utgången av det kalenderår då domstolens dom eller slutliga beslut vann laga kraft.

I andra stycket regleras förundersökningar som inte har lett till dom- stolsprövning. Hit hör bl.a. nedlagda förundersökningar och förunder- sökningar om brott som lagförts genom strafföreläggande. I dessa fall räknas femårsfristen från utgången av det kalenderår då förundersök- ningen avslutades.

Bestämmelsen i paragrafen hindrar inte att uppgifter från en brottsan- mälan eller förundersökning fram till femårsfristens utgång inhämtas till annan brottsbekämpande verksamhet, t.ex. ett särskilt underrättelsepro- jekt, under förutsättning att de behövs där (3 kap. 2 §). I dessa fall får uppgifterna fortsätta att behandlas för sitt nya ändamål även sedan den ursprungliga fristen har gått ut. En sådan behandling får dock bara ske i den utsträckning behandlingen behövs för det nya ändamålet. Vidare förutsätts att uppgifterna gallras enligt de bestämmelser som gäller för behandlingen för det nya ändamålet. Om det t.ex. är ett underrättelsepro- jekt ska uppgiften gallras enligt bestämmelserna i 13 §. Denna grundläg- gande princip, att ändamålet för behandlingen är avgörande för hur länge en viss uppgift får bevaras, berörs även i kommentaren till 13 §.

Regleringen i paragrafen gäller – såsom framgår av tredje stycket – också uppgifter i andra utredningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken. Vad som avses med ”annan utredning som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken”, har berörts i kommentaren till 3 kap. 2 §.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 11 § polisdatalagen.

11 §

Av paragrafen framgår att regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av personuppgifter i en brottsanmälan, förundersökning eller annan utredning som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rätte- gångsbalken får bevaras under längre tid än vad som anges i 9 och 10 §§. Frågan har behandlats i avsnitt 16.2.4.

Regeringen har möjlighet att meddela föreskrifter om att vissa katego- rier av uppgifter från framför allt förundersökningar, exempelvis uppgif- ter om ägare till gods, fordon eller fartyg, får bevaras under längre tid än fem år. Det kan vidare vara fråga om fortsatt behandling av uppgifter om dömda personer i syfte att förenkla för Kustbevakningen att hitta ärenden som har arkiverats.

Bestämmelsen överensstämmer med 3 kap. 12 § polisdatalagen.

12 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om behandling av personuppgifter som rör brottsmisstankar efter det att en förundersökning har lagts ned, ett åtal har lagts ned eller en åtalad person har frikänts genom en la- gakraftvunnen dom. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 16.2.4.

Enligt bestämmelsen får en person inte vara sökbar som misstänkt efter det att förundersökningen mot personen har lagts ned. Detta gäller oav- sett skälet för nedläggningsbeslutet. Om förundersökningen har lett till

Prop. 2011/12:45

217

åtal, men detta har lagts ned eller lett till en frikännande dom, får den Prop. 2011/12:45 åtalade personen inte längre vara sökbar som misstänkt för brottet. Detta

hindrar inte, om förundersökningen omfattar flera brott, att personen får vara sökbar som misstänkt för andra brott i förundersökningen och där motsvarande nedläggningsbeslut eller frikännande dom avseende dessa brott inte har meddelats.

Bestämmelsen ska inte tolkas så, att alla handlingar där det förekom- mer uppgifter om att en viss person har pekats ut eller hörts som miss- tänkt måste förstöras. Däremot ska det inte längre vara möjligt att vid sökning i elektroniskt lagrat material återfinna den utpekade personen om man söker efter misstänkta personer.

Bestämmelsen hindrar därför inte fortsatt behandling av andra person- uppgifter rörande den tidigare misstänkta personen än själva brottsmiss- tanken. Om förundersökningen om brottet fortsätter, är det också tillåtet att behandla misstankar mot andra personer.

Bestämmelsen överensstämmer med 3 kap. 13 § polisdatalagen.

Bevarande och gallring av övriga personuppgifter

13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som, tillsammans med 14 §, reglerar gallring av andra gemensamt tillgängliga uppgifter än uppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott. Enligt första stycket ska vid gall- ring av nu aktuella uppgifter andra–fjärde styckena tillämpas. Bakgrun- den till bestämmelserna har utvecklats i avsnitt 16.2.3. I avsnitt 16.1 har belysts vad som avses med gallring.

Det gäller olika gallringsfrister beroende på vilket slag av uppgifter det är fråga om.

Enligt andra stycket ska personuppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet gallras senast efter tre år om den misstänkta verksamheten innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver eller sker systematiskt. Om den misstänkta verksam- heten i stället innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver gäller en femårig gallringsfrist. Fristerna räknas från ut- gången av det kalenderår då registreringen avseende en person gjordes. Om ytterligare uppgifter om personen samlas in – oavsett om de har samband med den brottsliga verksamhet som först föranledde registre- ring eller annan brottslig verksamhet – förlängs gallringsfristen med tre eller fem år beroende på hur allvarlig den nya brottsliga verksamheten är. Med personuppgifter avses såväl direkta som indirekta personuppgifter, dvs. inte bara uppgifter som direkt tar sikte på en person, t.ex. namn och utseende, utan också uppgifter om fordon, adresser m.m. som kan knytas till en person.

I tredje stycket anges att uppgifter som har behandlats med stöd av 1 § 3, dvs. uppgifter som behövs för att fullgöra internationella åtaganden, ska gallras senast ett år efter utgången av det kalenderår då det ärende i vilket uppgifterna behandlades avslutades. Bestämmelsen ska tillämpas t.ex. när en svensk brottsbekämpande myndighet har lämnat rättslig hjälp till en utländsk myndighet.

218

Enligt fjärde stycket ska uppgifter som har rapporterats till Kustbevak- ningens ledningscentraler gallras senast ett år efter utgången av det ka- lenderår då uppgifterna behandlades automatiserat första gången.

Gallringsfristerna i andra–fjärde styckena utgör maximitider. I den mån det redan vid en tidigare tidpunkt står klart att uppgifterna saknar bety- delse från brottsbekämpningssynpunkt ska de gallras redan då. Detta följer av ändamålsbestämmelserna i 3 kap. 2 § och den generella be- stämmelsen om längsta tid för bevarande i 3 kap. 5 § första stycket.

En uppgift som samlats in för ett visst ändamål kan senare komma att behandlas för ett nytt ändamål. I så fall gäller en ny gallringsfrist för det nya ändamålet. Detsamma gäller om en uppgift som har rapporterats till en ledningscentral senare behandlas i en förundersökning.

Bestämmelsen överensstämmer delvis med 3 kap. 14 § polisdatalagen.

14 §

Frågan har behandlats i avsnitt 16.2.1. Av paragrafens första stycke framgår att regeringen har möjlighet att meddela föreskrifter om att upp- gifter får bevaras längre tid än vad som följer av 13 §. En motsvarande bestämmelse som gäller uppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott finns i 11 §. Regeringen kan således föreskriva att speciella slag av uppgifter ska gallras först efter längre tid.

Enligt andra stycket meddelar regeringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer föreskrifter om att personuppgifter, trots gallrings- bestämmelserna, får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 15 § polisdatalagen.

5 kap. Behandling av personuppgifter i annan operativ verksamhet Ändamål och gemensamt tillgängliga uppgifter

1 §

I paragrafen anges de primära ändamål för vilka personuppgifter får be- handlas i annan operativ verksamhet än den brottsbekämpande hos Kust- bevakningen. Dessa primära ändamål motsvarar det uppdrag som Kust- bevakningen har enligt lag och förordning och som utgör myndighetens huvudsakliga uppgifter (se avsnitt 6).

Ändamålen, som korresponderar med lagens tillämpningsområde, har behandlats i avsnitt 14.1. Personuppgifter får också behandlas för plane- ring, uppföljning och utvärdering av Kustbevakningens verksamhet. Sådan behandling anses utgöra en del av själva verksamheten och behö- ver inte regleras särskilt (se prop. 2004/05:164 s 179). Detsamma gäller personuppgifter som behandlas för att inrikta den kontroll- och tillsyns- verksamhet som Kustbevakningen enligt lag eller förordning har att ge- nomföra. Personuppgifter som behandlas med stöd av 1 § får också be- handlas för ett antal ytterligare ändamål. Behandlingen för dessa sekun- dära ändamål regleras i 2 §. Av den allmänna bestämmelsen i 2 kap. 6 § följer att personuppgiftsbehandling dessutom får ske för diarieföring m.m. inom ramen för viss ärendehantering. Vidare får personuppgifter behandlas för ett annat sekundärt ändamål än de i lagen angivna, om det nya ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna

Prop. 2011/12:45

219

samlades in. Ramarna för sådan vidarebehandling sätts således av den s.k. finalitetsprincipen. Som framgår av hänvisningen i 2 kap. 2 § punk- ten 2 till 8 § personuppgiftslagen (1998:204) får behandling också ske i den mån den är nödvändig för att Kustbevakningen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Tillsammans avgränsar de nu nämnda bestämmelserna för vilka ändamål behandling av personuppgifter är tillåten i Kustbevakningens icke brottsbekämpande verksamhet. En grundläggande förutsättning för att en personuppgift ska få behandlas med stöd av 1 § är att den behövs för visst särskilt angiven verksamhet inom Kustbevakningen. Med detta avses, i likhet med vad som gäller för personuppgiftsbehandling i Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet, att det ska finnas ett konkret behov av att utföra behandlingen och att detta behov svarar mot ändamålet med denna. Om ändamålet med behandlingen är att bedriva kontroll och tillsyn kan det t.ex. vara nödvändigt att sammanställa uppgifter om vem som äger vissa fartyg eller fordon eller transporterar visst gods.

I punkten 1 anges de ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i sådan sjöövervakningsverksamhet som inte utgör brottsbekämpning. I verksamheten innefattas övervakning av den allmänna ordningen och säkerheten till sjöss samt tillsyn och kontroll enligt de uppdrag och de författningar som Kustbevakningen har att beakta i sin verksamhet. Med övervakning avses här uteslutande sådan verksamhet som syftar till att förebygga störningar av den allmänna ordningen och hot mot säkerheten till sjöss m.m. och som är riktad mot personer vilka inte är föremål för rättsväsendets åtgärder på grund av brott, dvs. inte till någon del brotts- bekämpande verksamhet.

Av punkten 2 framgår att personuppgifter får behandlas i Kustbevak- ningens räddningstjänst. Det handlar om miljöräddningstjänst till sjöss, men också om sjöräddningstjänst och annan räddningstjänst. Kustbevak- ningens ansvar för miljöräddningstjänsten till sjöss framgår av 4 kap. 12 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor. Vad avser sjörädd- ningstjänsten och annan räddningstjänst har Kustbevakningen till uppgift att bistå annan myndighet vid sådana insatser, vilket anges i 11 § förord- ningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen (jfr 1 kap. 6 § och 6 kap. 7 § lagen om skydd mot olyckor).

Enligt punkten 3 får uppgifter behandlas för att samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myn- digheter, vilket åligger Kustbevakningen enligt 1 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 14.1. Behandlingen av uppgifter för detta ändamål avser sjö- eller sjötrafikrela- terad information. Informationen kan innefatta personuppgifter, i vart fall indirekta sådana som avser t.ex. fartyg.

De berörda myndigheterna ska lämna sjörelaterad information som Kustbevakningen med hjälp av ett särskilt it-system samordnar, bearbetar och lagrar. Resultatet av Kustbevakningens informationsbearbetning ska sedan på ett effektivt sätt förmedlas ut till de myndigheter som är i behov av sjörelaterad information, i första hand genom direktåtkomst till upp- gifterna hos Kustbevakningen (se bl.a. avsnitt 7.1). Förmedling av sjöin- formation kan i enskilda fall även genomföras på andra sätt, t.ex. genom e-postmeddelanden eller genom överföring av enstaka filer.

Prop. 2011/12:45

220

Enligt punkten 4 får uppgifter behandlas när det behövs för att utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter. I 3 kap. 3 § regleras när personuppgifter som behandlas i Kust- bevakningens brottsbekämpande verksamhet får tillhandahållas i ärenden som rör vattenföroreningsavgift eller när Kustbevakningen bedriver så- dan tillsyn och kontroll i fråga om fiske och därtill anknuten verksamhet som syftar till att förhindra brott mot fiskeregleringen.

Av punkten 5 framgår att personuppgifter får behandlas om det behövs för att Kustbevakningen ska kunna fullgöra åligganden inom ramen för internationellt samarbete med sjöövervakning och miljöskydd till sjöss. Bestämmelsen reglerar sådant internationellt samarbete som inte handlar om brottsbekämpning.

Av paragrafens andra stycke framgår vidare, att om förutsättningar fö- religger för att personuppgifter ska få behandlas enligt bestämmelsen – dvs. att behandling behövs pga. de primära ändamålen – så får de också göras gemensamt tillgängliga. När det gäller möjligheten att göra uppgif- terna gemensamt tillgängliga är bestämmelsen uttömmande.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

2 §

I paragrafen anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i Kustbevakningens andra verksamheter. Frågan har diskute- rats i avsnitt 14.2. Behandling av personuppgifter enligt denna paragraf förutsätter att uppgifterna redan är föremål för behandling enligt 1 §. Det är alltså inte tillåtet att samla in personuppgifter enbart i syfte att be- handla dem enligt denna paragraf. Utgångspunkten är att de angivna sekundära ändamålen i allt väsentligt ska täcka in det tillhandahållande av information som kan komma i fråga. För att behandling för andra ändamål än de i paragrafen uppräknade ska vara tillåten krävs att den inte kan anses oförenlig med insamlingsändamålet (finalitetsprincipen). Denna modell motsvarar vad som gäller för personuppgiftsbehandling i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Det förhållandet att uppgifter i vissa fall får behandlas för utlämnande av information påver- kar inte de bestämmelser som gäller om sekretess. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) om sekretess mellan myn- digheter ska således beaktas på vanligt sätt. I kommentaren till 6 § redo- visas de sekretessbrytande bestämmelserna i Kustbevakningens icke brottsbekämpande verksamhet.

Kustbevakningen kan lämna ut personuppgifter med stöd av 1 §, om åtgärden är ett led i den egna verksamheten som regleras där.

I första stycket punkten 1 regleras att Kustbevakningens brottsbekäm- pande verksamhet, när det är nödvändigt, ska kunna få tillgång till per- sonuppgifter som behandlas med stöd av 1 §. Informationen kan behövas för att den brottsbekämpande verksamheten effektivt ska kunna lösa sina uppgifter. Som exempel kan nämnas att den information som har samlats in under räddningstjänst om vilka personer som fanns ombord på ett fartyg kan behövas för att klarlägga vilka personer som behöver förhöras vid utredningen av en fartygskollision.

Av punkten 2 a framgår att personuppgifter som behandlas med stöd av 1 § även får behandlas om det är nödvändigt att tillhandahålla informat- ion som behövs i en annan myndighets verksamhet om Kustbevakningen

Prop. 2011/12:45

221

enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift. Denna punkt ger Kustbevakningen rätt att behandla personupp- gifter när myndighetens personal anlitas som biträde i t.ex. Tullverkets kontrollverksamhet.

Punkten 2 b ger Kustbevakningen möjlighet att behandla personuppgif- ter för att tillhandahålla information till svenska myndigheter när dessa samverkar med Kustbevakningen, t.ex. vad avser räddningstjänst. Kust- bevakningens samverkan med andra myndigheter har redogjorts för i avsnitt 7.2.3.

Punkten 3 ger Kustbevakningen möjlighet att behandla personuppgifter för att tillhandahålla information till en utländsk myndighet som bedriver likartad verksamhet som Kustbevakningen. Bestämmelsen ger stöd för själva behandlingen av uppgifterna. Hur stort utrymmet för utlämnande av uppgifterna är bestäms av reglerna om sekretess, se kommentaren till 6 §. Med hänsyn till att tillåtligheten av personuppgiftsbehandling inom ramen för de sekundära ändamålen har sin utgångspunkt i de primära ändamål som anges i 1 § ges bestämmelsen en naturlig avgränsning till de verksamhetsområden som nämns där. Möjligheten att behandla upp- gifterna genom att lämna ut dem kan vidare begränsas av reglerna i 33– 35 §§ personuppgiftslagen (1998:204), som inskränker möjligheten att överföra uppgifter till tredjeland (jfr kommentaren till 2 kap. 2 § första stycket 8).

I andra stycket anges att personuppgifter får behandlas, om det är nöd- vändigt för att tillhandahålla information till riksdagen eller regeringen, samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till annan.

3 §

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 14.3, innehåller en erinran om att när uppgifter som insamlats för något av de i kapitlet angivna ändamålen behövs för den brottsbekämpande verksamheten, ska de bestämmelser som gäller för den senare verksamheten tillämpas. De bestämmelser i 3 och 4 kap. som gäller för behandling av uppgifter i den brottsbekäm- pande verksamheten ska tillämpas så snart de insamlade uppgifterna ger anledning till misstanke om brott eller brottslig verksamhet, dvs. det krävs alltså inte misstanke om något konkret brott.

Sökning

4 §

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 14.4, föreskrivs i första stycket ett förbud mot att använda känsliga personuppgifter (dvs. uppgifter som av- slöjar bl.a. etniskt ursprung, politiska åsikter eller religiös eller filosofisk övertygelse) som sökbegrepp. Detta gäller, till skillnad från den brottsbe-

Prop. 2011/12:45

222

kämpande verksamheten, oavsett om uppgifterna har gjorts gemensamt Prop. 2011/12:45 tillgängliga eller inte.

I andra stycket klargörs att förbudet inte hindrar att Kustbevakningen använder uppgifter som beskriver en persons utseende som sökbegrepp. Det kan exempelvis avse uppgifter om längd eller hudfärg, även om sådana uppgifter indikerar en persons etniska ursprung. Sådana sökbe- grepp kan t.ex. behöva användas då Kustbevakningen utför en räddnings- insats.

Direktåtkomst

5 §

I första stycket i paragrafen upplyses om att regeringen meddelar före- skrifter om vilka andra med Kustbevakningen samverkande svenska myndigheter som får ha direktåtkomst till gemensamt tillgängliga uppgif- ter som behandlas med stöd av 1 §. Vissa begränsningar ställs härvid upp i lagen. Direktåtkomsten får inte avse känsliga personuppgifter, dvs. uppgifter som avslöjar bl.a. etniskt ursprung, politiska åsikter eller reli- giös eller filosofisk övertygelse. Motiven för bestämmelsen har redovi- sats närmare i avsnitt 14.5. Om en svensk myndighet har beviljats di- rektåtkomst till personuppgifter som behandlas enligt lagen, ansvarar den för att tillgången till uppgifterna inom den egna myndigheten begränsas. I Kustbevakningens verksamhet gäller samma krav på begränsning enligt 2 kap. 3 §, oavsett på vilket sätt man fått tillgång till uppgifterna. Andra myndigheter som har beviljats direktåtkomst ska dock iaktta kravet i förevarande paragraf. Myndigheten är alltså skyldig att se till att endast den som behöver en uppgift för att fullgöra sina arbetsuppgifter har möj- lighet att få del av uppgiften.

Av andra stycket framgår att regeringen meddelar föreskrifter om vilka med Kustbevakningen samverkande utländska myndigheter som får ha direktåtkomst till gemensamt tillgängliga uppgifter som behandlas med stöd av 1 §. Direktåtkomsten får inte heller här avse känsliga personupp- gifter. Motiven för bestämmelsen har redovisats närmare i avsnitt 14.5.

I tredje stycket informeras om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, kan meddela föreskrifter om bl.a. begränsningar i direktåtkomsten och om behörighet och säkerhet.

Bestämmelserna i första stycket om ansvar för en myndighet som medgetts direktåtkomst och bestämmelserna i tredje stycket motsvarar vad som enligt 4 kap. 7 § andra och tredje styckena gäller vid direktåt- komst till uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten (se kommen- taren till den paragrafen).

Med utgångspunkt i paragrafens bestämmelser och eventuella före- skrifter får Kustbevakningen avgöra om den kan medge en annan myn- dighet direktåtkomst.

223

Utlämnande av uppgifter

6 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 14.5.

De ytterligare bestämmelser om uppgiftslämnande – bl.a. de sekretess- brytande föreskrifter som kan behövas utöver vad som följer av offent- lighets- och sekretesslagen (se kommentaren till förevarande paragrafs andra stycke) – kan meddelas av regeringen i förordning (8 kap. 3 § och 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Paragrafen innehåller i första stycket en upplysning om detta.

I andra stycket erinras om att det i offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser om utlämnande. Utlämnande kan exempelvis, under vissa förhållanden, ske med stöd av 10 kap. 27 § offentlighets- och sekre- tesslagen (se bl.a. prop. 2008/09:152 s. 37 f.). En bestämmelse som rör utlämnande till utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisation- er finns i 8 kap. 3 § 2 offentlighets- och sekretesslagen.

Bevarande och gallring

7 §

I 9 § första stycket i) och tredje stycket personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser om hur länge personuppgifter får bevaras. Eftersom dessa bestämmelser i personuppgiftslagen inte återfinns i uppräkningen i 2 kap. 2 § krävs en särskild reglering om inte arkivlagens (1990:782) regler om bevarande ska gälla fullt ut.

När det gäller den brottsbekämpande verksamheten har särskilda gall- ringsbestämmelser tagits in i 3 kap. 5 § och – såvitt avser gemensamt tillgängliga uppgifter – i 4 kap. 13 och 14 §§.

Av de skäl som närmare har utvecklats i avsnitt 16.3.1 gäller, enligt pa- ragrafens första stycke, för uppgifter som behandlas med stöd av 1 eller 2 § i stället en ändamålsanknuten gallringsbestämmelse. Den innebär att gallring ska ske så snart uppgifterna inte längre behövs för det eller de ändamål för vilket de behandlas. Emellertid kan enligt samma stycke regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om att gallring inte ska ske utan att uppgifterna ska bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. Föreskrifter kan också meddelas om att gallring ska ske senast vid viss tidpunkt. Detta innebär att det för uppgifter i en viss typ av uppgiftssamling kan komma att gälla motsvarande gallringskrav som i fråga om den brottsbekäm- pande verksamheten, dvs. att gallring ska ske efter viss närmare angiven tidpunkt.

Enligt bestämmelsens andra stycke meddelar regeringen föreskrifter om digital arkivering. Frågan har behandlats i avsnitt 16.3.

Prop. 2011/12:45

224

Sammanfattning av betänkandet Kustbevakningens personuppgiftsbehandling (SOU 2006:18)

Prop. 2011/12:45

Bilaga 1

Några allmänna utgångspunkter för uppdraget

Vi har haft i uppdrag att göra en översyn av regleringen av behandlingen av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet, som nu regleras i förordningen (2003:188) om behandling av personuppgifter inom Kust- bevakningen. Syftet med vårt uppdrag har varit att kartlägga behandling- en av personuppgifter och analysera behovet av särskilda bestämmelser samt lämna förslag till reglering i lag. Vår utgångspunkt har varit att Kustbevakningens verksamhet ska kunna bedrivas effektivt med ration- ellt datorstöd samtidigt som nödvändig respekt visas för enskildas per- sonliga integritet.

En viktig förutsättning för vårt arbete har varit att Kustbevakningen ska ges möjligheter att lösa sina uppgifter och uppnå de mål som rege- ringen har ställt upp för myndighetens arbete. Andra viktiga utgångs- punkter har varit att den personliga integriteten ska värnas samt att de förslag till nya regler som vi lämnar ska vara enkla, tydliga och anpas- sade till den tekniska utvecklingen. Vår målsättning har varit att skapa bestämmelser som är anpassade till personuppgiftslagens (1998:204) rättsliga ramar, vilka utgör den grundläggande regleringen av skyddet för den personliga integriteten.

Som särskild förutsättning för uppdraget har gällt att vi ska beakta in- tresset av att regleringen av behandlingen av personuppgifter inom brottsbekämpande verksamhet blir enhetlig. Den 1 december 2005 trädde den nya lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet i kraft. Denna lagstiftning har följaktligen utgjort förebild för våra författningsförslag, särskilt vad gäller reglering- en av behandlingen av personuppgifter i Kustbevakningens brottsbekäm- pande verksamhet.

Övergripande principer för ny lagstiftning

Utvecklingen visar att lagstiftning som reglerar användningen av dator- stöd måste vara teknikneutral och flexibel för att inte hindra den effekti- visering som kontinuerligt pågår. Samtidigt är det mycket viktigt att det i lagstiftningen tas hänsyn till enskildas personliga integritet. Inom Kust- bevakningen hanteras stora mängder information som ofta kan vara av känslig natur för de berörda personerna, särskilt i den brottsbekämpande verksamheten.

I takt med att datorstödet byggs ut och stora uppgiftsmängder görs en- kelt sökbara, ökar riskerna för att enskilda ska drabbas av oacceptabla intrång i den personliga sfären. Det är med andra ord viktigt att inte hamna i en situation där den tekniska utvecklingen styr den rättsliga regleringen eller där den sistnämnda onödigt hämmar effektiviseringen. Det måste vara möjligt att i stor omfattning använda sig av digital teknik, utan att det innebär att integritetsskyddet blir eftersatt.

226

För att garantera såväl integritetsskyddet som möjligheterna till fortlö-	Prop. 2011/12:45
pande effektivisering av verksamheten, är det enligt vår mening nödvän-	Bilaga 1
digt med en lagstiftning som tar sikte på principiellt viktiga frågor, men
som så långt som möjligt undviker detaljreglering. Vi föreslår därför att
de grundläggande principerna för behandling av personuppgifter i Kust-
bevakningens verksamhet ska regleras särskilt i lag, medan komplette-
rande bestämmelser ska meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Lagstiftningens systematik och tillämpningsområde m.m.
Vi föreslår att den i dag gällande förordningen (2003:188) om behand-
ling av personuppgifter inom Kustbevakningen ska upphöra att gälla och
ersättas med en lag om behandling av uppgifter i Kustbevakningens
verksamhet. Lagen ska utgå från personuppgiftslagens tillämpningsom-
råde, begrepp och terminologi. I lagen ska anges de undantag, precise-
ringar och förtydliganden i förhållande till personuppgiftslagen som är
motiverade.
Vi föreslår att den nya lagen ska delas in i tre kapitel. I det första ka-
pitlet finns bestämmelser som gäller vid all behandling av uppgifter som
omfattas av lagens tillämpningsområde, dvs. i Kustbevakningens verk-
samhet med sjöövervakning och räddningstjänst samt samordning av
sjöövervakning och förmedling av sjöinformation. Utanför lagens till-
lämpningsområde faller endast behandling av personuppgifter i samband
med interna och administrativa åtgärder. Bestämmelserna i det andra
kapitlet gäller endast vid behandling av uppgifter i Kustbevakningens
brottsbekämpande verksamhet och i ärenden om vattenföroreningsavgift.
Bestämmelserna i det tredje kapitlet gäller vid behandling av uppgifter i
Kustbevakningens samordning av sjöövervakning och förmedling av sjö-
information.
Lagen tillämpas vid behandling av uppgifter som är helt eller delvis
automatiserad. Grundläggande bestämmelser, t.ex. när det gäller ändamå-
len med och ansvaret för behandlingen, är tillämpliga även vid behand-
ling av uppgifter om juridiska personer.
Lagen ska gälla i stället för personuppgiftslagen, vars bestämmelser
ska tillämpas på behandling av personuppgifter hos Kustbevakningen
endast när det anges särskilt.
Kustbevakningen ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling
som myndigheten utför eller som det åligger Kustbevakningen att utföra.
En myndighet som har direktåtkomst till uppgifter som behandlas enligt
den föreslagna lagstiftningen har ansvaret för att åtkomsten till uppgifter
begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbets-
uppgifter.
Behandling för skilda och uttryckliga ändamål
Kustbevakningens behandling av personuppgifter ska styras av särskilt
angivna och tydliga ändamål, vilka ska framgå av lag.
I sin verksamhet med sjöövervakning anser vi att Kustbevakningen ska
få behandla uppgifter för de primära ändamålen polisiär övervakning,	227
	227

kontroll och tillsyn samt brottsbekämpande verksamhet och ärenden om vattenföroreningsavgift. Med polisiär övervakning avses här uteslutande behandling av uppgifter i sådan verksamhet som syftar till att förebygga brott och störningar av ordningen i sjötrafiken m.m. och inte till någon del brottsbekämpande verksamhet.

Enligt vår mening bör Kustbevakningen i den brottsbekämpande verk- samheten få behandla uppgifter för två olika primära ändamål, nämligen när det behövs för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller beivra visst brott. I begreppet brottslig verksamhet ligger att det inte är fråga om att klara upp ett konkret brott, utan i stället att avslöja om viss brottslighet har förekommit, pågår eller kan förutses. Ändamålet förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet omfattar alltså främst det som normalt kallas underrättelseverksamhet, dvs. arbete med inhämtning, bearbetning och analys av information för att komma åt brottslig verksamhet när det inte finns konkreta misstankar om att ett brott redan har begåtts. Ändamålet utreda eller beivra visst brott omfattar i första hand arbete inom ramen för en förundersökning, t.ex. spaning och förhör. Ändamålet omfattar emellertid även annat utredande eller beivrande av ett konkret brott samt åtgärder som vidtas i syfte att samla in underlag för beslut om förundersökning ska inledas eller inte.

Som primärt ändamål anges vidare att Kustbevakningen får behandla uppgifter som behövs för myndighetens räddningstjänst, i vilken ingår miljöräddningstjänst, sjöräddning och annan räddningstjänst samt hante- ring av krissituationer.

Slutligen anges som särskilt ändamål att Kustbevakningen ska få be- handla uppgifter om det behövs för att samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myndig- heter. Verksamheten innebär att sjörelaterad information lämnas från flera olika myndigheter till Kustbevakningen som samordnar, bearbetar och lagrar den insamlade informationen. Resultatet av Kustbevakningens informationsbearbetning ska sedan på ett effektivt sätt förmedlas ut till de myndigheter som är i behov av sjörelaterad information, i första hand genom att dessa myndigheter ges direktåtkomst till uppgifterna hos Kustbevakningen.

Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

Uppgifter om en person ska inte få behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, reli- giösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv (känsliga personuppgifter).

Om uppgifter behandlas på annan grund får de emellertid kompletteras med känsliga personuppgifter, när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Känsliga personuppgifter får dessutom behandlas om de förekommer i en handling som kommit in till Kustbevakningen i ett ärende.

Enligt vår mening ska det inte vara möjligt att använda känsliga per- sonuppgifter som sökbegrepp vid eftersökande av information inom ra- men för Kustbevakningens verksamhet. Denna regel bör gälla generellt i verksamheten, oavsett för vilket ändamål uppgifterna behandlas. Uppgif-

Prop. 2011/12:45

Bilaga 1

228

ter som beskriver en persons utseende bör dock få användas som sökbe-	Prop. 2011/12:45
grepp. Det gäller signalementsuppgifter om t.ex. kroppsbyggnad, hår-	Bilaga 1
och hudfärg, klädsel och fysiska kännetecken. Uppgifter som beskriver
en persons utseende ska emellertid alltid utformas på ett objektivt sätt
med respekt för människovärdet.

Utlämnande av uppgifter

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

För att inte möjligheterna att utnyttja datorteknik vid myndigheter ska inskränkas på ett orimligt sätt, får det enligt vår mening inte sättas upp onödiga hinder mot att e-post utnyttjas som ett sätt för Kustbevakningen att vidarebefordra information till andra svenska myndigheter och utbyta information på elektronisk väg.

Med hänsyn till de integritetsrisker som kan följa med utlämnande på medium för automatiserad behandling av personuppgifter från myndig- heters register och databaser bör däremot ett sådant utlämnande till ut- ländska myndigheter och organisationer samt enskilda vara förenat med vissa begränsningar. Vi anser emellertid att utlämnande av enstaka upp- gifter och handlingar på medium för automatiserad behandling, t.ex. i ett e-postmeddelande, bör kunna få ske när ett utlämnande av uppgifterna är tillåtet i övrigt. Det bör också vara förbehållet regeringen att meddela föreskrifter om när ett mer omfattande utlämnande av uppgifter på me- dium för automatiserad behandling är tillåtet. Det väsentliga i samman- hanget är att utlämnande, till andra än svenska myndigheter, av elektro- niskt lagrade uppgifter och handlingar i Kustbevakningens verksamhet får förekomma i begränsad omfattning, men att mer omfattande utläm- nande får ske endast enligt regeringens närmare föreskrifter.

Vi föreslår således att till annan än svensk myndighet ska endast en- staka uppgifter eller handlingar lämnas ut på medium för automatiserad behandling, och att regeringen meddelar föreskrifter om att utlämnande på sådant medium får ske även i andra fall.

Direktåtkomst

Att tillåta direktåtkomst för myndigheter till information i andra myndig- heters dataregister m.m. har länge ansetts särskilt integritetskänsligt. Vi delar i och för sig den uppfattningen men anser att det finns starka skäl för sådan åtkomst. Exempelvis bör effektiviteten i det brottsbekämpande arbetet inte bli mer än nödvändigt lidande av att de brottsbekämpande uppgifterna i Sverige av olika skäl är uppdelade mellan ett flertal myn- digheter. Kustbevakningen har vidare ett särskilt uppdrag att samordna de civila behoven av sjöövervakning och förmedla sjöinformation till andra myndigheter, vilket förutsätter att berörda myndigheter har di- rektåtkomst till uppgifter hos Kustbevakningen.

Vi föreslår därför att det av lag bör framgå att de brottsbekämpande myndigheterna, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolis- styrelsen och polismyndigheterna, Tullverket och Skatteverket, genom direktåtkomst bör kunna få tillgång till uppgifter som Kustbevakningen

229

behandlar i sin brottsbekämpande verksamhet och i ärenden om vatten-	Prop. 2011/12:45
föroreningsavgift.	Bilaga 1
Vi föreslår vidare att regeringen ska meddela närmare föreskrifter om
vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till uppgifter som behandlas
för något av de andra i lagen särskilt angivna ändamålen, nämligen poli-
siär övervakning, kontroll, tillsyn och räddningstjänst samt samordning
av sjöövervakning och förmedling av sjöinformation.
Av integritetsskäl bör det av lagstiftningen framgå att åtkomst till upp-
gifter som lämnas ut genom direktåtkomst endast ska medges den som
behöver uppgifterna för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Denna bestäm-
melse ska gälla även vid andra myndigheters behandling av uppgifter
som med stöd av lagen lämnats ut genom direktåtkomst.
Bevarande och gallring
Personuppgifter som behandlas i Kustbevakningens verksamhet för de
särskilda ändamålen polisiär övervakning, kontroll, tillsyn och rädd-
ningstjänst samt samordning av sjöövervakning och förmedling av sjöin-
formation ska bevaras och gallras enligt reglerna i personuppgiftslagen
och arkivlagen (1990:782).
Uppgifter som behandlas för ändamålen brottsbekämpande verksamhet
och ärenden om vattenföroreningsavgift ska enligt vår mening av integri-
tetsskäl gallras vid olika tidpunkter beroende på för vilka ändamål upp-
gifterna behandlas. För sådana uppgifter föreslår vi därför särskilda gall-
ringsbestämmelser.
Regeringen eller Riksarkivet ska få meddela föreskrifter om att uppgif-
ter som behandlas automatiserat ska gallras vid en senare tidpunkt eller
bevaras.
Enskildas rättigheter
Personuppgiftslagens bestämmelser om information som ska lämnas
självmant till den registrerade när uppgifter samlas in från denne själv
och om information som ska lämnas efter ansökan av den registrerade,
ska i huvudsak tillämpas vid behandling av personuppgifter i Kustbevak-
ningens verksamhet.
Även personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse av personuppgif-
ter ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i Kustbevakningens
verksamhet. Detsamma gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen om
skadestånd. Kustbevakningens beslut om rättelse och om information
som ska lämnas efter begäran av en registrerad ska kunna överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överkla-
gande till kammarrätt.
Behandling av uppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande
verksamhet
Enligt våra författningsförslag ska utöver de allmänna bestämmelserna i
1 kap., som gäller vid all behandling av uppgifter enligt lagen, vissa
särskilda bestämmelser gälla när uppgifter behandlas i Kustbevakningens	230

brottsbekämpande verksamhet. Bestämmelserna, som framgår av lagens	Prop. 2011/12:45
2 kap., överensstämmer i princip med motsvarande regler i lagen	Bilaga 1
(2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet.
Förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet
Om det behövs för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet får
uppgifter om en person behandlas endast om det finns grundad anledning
anta att personen har utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig
verksamhet eller brottslig verksamhet som sker systematiskt.
Med allvarlig brottslig verksamhet avses verksamhet som kan antas in-
nefatta brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver, vilket
innebär att fängelse i två år ska ingå i straffskalan för det aktuella brottet.
Med uppgifter om brottslig verksamhet som sker systematiskt avses
uppgifter om personer som misstänks vara delaktiga i en organiserad
brottslig verksamhet, utan att brottsligheten i det enskilda fallet kan kate-
goriseras som allvarlig. Det kan t.ex. röra sig om en person som för in en
mindre mängd cigaretter, vilka hade fått införas om de var avsedda för
privat bruk. Personen i fråga gör dock så frekventa resor att den totala
mängden infört gods ger anledning att anta att det inte är för privat bruk
utan för återförsäljning, s.k. myrtrafik, som införseln sker.
För att kunna bedriva en effektiv brottsbekämpande verksamhet måste
det enligt vår mening även finnas viss möjlighet att behandla information
som inte avser den misstänkte personen själv, men som ändå har kopp-
ling till den misstänkta brottsliga verksamheten. I ett ärende som rör viss
preciserad allvarlig brottslig verksamhet eller brottslig verksamhet som
sker systematiskt får därför uppgifter om personer som kan antas ha
samband med verksamheten behandlas. Dock får endast de personer som
arbetar med ärendet ges direkt tillgång till uppgifterna.
Om uppgifterna inte direkt kan hänföras till en person får därutöver
även behandlas uppgifter som avser transportmedel, varor eller hjälpme-
del som kan antas ha samband med allvarlig brottslig verksamhet eller
brottslig verksamhet som sker systematiskt.
Utreda eller beivra brott m.m.
Kustbevakningen ska i sin verksamhet få behandla uppgifter om personer
som förekommer i ett ärende om utredning eller beivrande av ett visst
brott, oavsett skälet till att de förekommer i ärendet och oavsett om de är
misstänkta eller inte.
Av integritetsskyddsskäl bör dock endast de personer som arbetar med
ärendet om utredande eller beivrande av visst brott få ha direkt tillgång
till uppgifterna. Regeringen bör få meddela föreskrifter om att flera får ha
tillgång till vissa särskilda kategorier av uppgifter, t.ex. uppgifter om
beslag, påföljd eller andra uppgifter som har anknytning till en brottsut-
redning.
För att säkerställa integritetsskyddet vid behandlingen av uppgifter och
handlingar i förundersökningar och andra ärenden avseende brottsutred-
ningar, ska uppgifter om en fysisk person som inte själv är misstänkt för	231
	231

brott förses med upplysning om att sådan misstanke saknas. Uppgifter	Prop. 2011/12:45
om en person som kan antas ha samband med brottslig verksamhet ska	Bilaga 1
förses med upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifter-
nas riktighet i sak.
Uppgifter och handlingar som får göras gemensamt tillgängliga i den
brottsbekämpande verksamheten
Hos myndigheter behandlas i dag personuppgifter med datorstöd på i
huvudsak två principiellt och tekniskt skilda sätt. För det första används
persondatorer på så sätt att endast ett fåtal personer kan ta del av inform-
ationen, t.ex. enskilda tjänstemän som upprättar promemorior och be-
slutsunderlag m.m. samt skickar och tar emot e-post. För det andra an-
vänds i stor utsträckning allmänt åtkomliga datorregister i form av ge-
mensamma system med information som behövs i myndighetens verk-
samhet. Som framgått tidigare är det vår mening att båda dessa former av
behandling i princip ska omfattas av samma reglering. Den senare for-
men av behandling anser vi emellertid i ett avseende bör omgärdas av
särskilda skyddsregler, eftersom integritetsriskerna ökar när stora mäng-
der information behandlas för gemensam användning.
Även i tidigare lagstiftningsarbeten när det gäller reglering av behand-
ling av personuppgifter i offentlig verksamhet har en uppdelning tilläm-
pats mellan sådan behandling som avser uppgifter som är gemensamt
tillgängliga i verksamheten och sådan behandling där uppgifterna endast
är tillgängliga för en enskild eller en begränsad grupp av tjänstemän.
Behandling av uppgifter som är gemensamt tillgängliga i verksamheten
har i dessa sammanhang samlats under det rättsliga begreppet databas,
eftersom databas ansetts rent språkligt ha en mer naturlig anknytning till
automatiserade sammanställningar i allmänhet och begreppet inte tek-
niskt avgränsar hur en samling uppgifter är uppbyggd eller organiserad.
Enligt vår mening är emellertid begreppet databas svårförståeligt och
har en sådan teknisk anknytning att det inte bör användas. Eftersom det
väsentliga i sammanhanget inte är på vilket sätt uppgifter tekniskt lagras,
utan är den faktiskt åsyftade tillgängligheten, anser vi att den form av
behandling som ska särskiljas är sådan där fler än ett fåtal har tillgång till
uppgifterna. Enligt vår mening bör därför avgörande för behovet av sär-
reglering vara att uppgifterna är gemensamt tillgängliga i verksamheten.
Avsikten härmed är att undanröja risken för sammanblandning med det
tekniska begreppet databas och att understryka att den rättsliga reglering-
en endast tar sikte på den faktiska tillgängligheten till uppgifterna i verk-
samheten.
Vi föreslår mot bakgrund härav att i Kustbevakningens brottsbekäm-
pande verksamhet ska endast handlingar som i tryckfrihetsförordningens
mening kommit in till eller upprättats av Kustbevakningen i ett ärende
samt vissa särskilt angivna kategorier av uppgifter få göras gemensamt
tillgängliga. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med-
delar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas.
Detta innebär att andra uppgifter och handlingar än de som särskilt
anges i författningsförslaget inte får spridas till olika tjänstemän och
verksamheter inom myndigheten eller genom direktåtkomst till andra	232
	232

myndigheter. Innan en handling som en enskild tjänsteman arbetar med	Prop. 2011/12:45
görs gemensamt tillgänglig måste det således noggrant övervägas vilka	Bilaga 1
uppgifter som finns och får finnas i dokumentet. Reglerna hindrar dock
inte att arbetsmaterial sprids till enskilda tjänstemän eller en begränsad
arbetsgrupp inom Kustbevakningen på papper eller t.ex. via e-post.
Sökbegrepp
Vi föreslår att i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet ska
namn, personnummer och samordningsnummer få användas som sökbe-
grepp endast om uppgifterna avser en person som är misstänkt för visst
brott eller för brottslig verksamhet. Sökning får dock ske avseende annan
person än den misstänkte, om sökningen sker inom ramen för ett visst
ärende eller en viss handling.
Vid sökning efter en handling som kommit in eller upprättats i ett
ärende får endast uppgifter som enligt sekretesslagens bestämmelser ska
anges i ett diarium användas som sökbegrepp.
Behandling av uppgifter för samordning av sjöövervakning och
förmedling av sjöinformation
Kustbevakningens särskilda databas för ändamålet att samordna civila
behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation ska enligt vår
mening utgöra ett rent informationsspridningssystem för förmedling av
sjörelaterade uppgifter och inte ett register med underrättelseinformation
med avseende på brottslig verksamhet. För att säkerställa att sådana för
den enskilde känsliga uppgifter inte behandlas i detta sammanhang före-
slår vi därför att uppgifter om att en person har begått ett visst brott och
uppgifter om att en person utövar eller kan komma att utöva brottslig
verksamhet inte ska få göras gemensamt tillgängliga när de behandlas för
nämnda ändamål.
Eftersom det inte visats föreligga något särskilt behov av att kunna be-
handla känsliga personuppgifter när det gäller ändamålet att samordna
civil sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation ska inte heller
uppgifter som avslöjar en persons ras eller etniska ursprung, politiska
åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackföre-
ning, hälsa eller sexualliv få göras gemensamt tillgängliga.
Med hänsyn till behovet av informationsutbyte och den vikt som rege-
ringen lägger vid att de samverkande myndigheterna ska kunna leverera
viktig information till Kustbevakningen föreslår vi vidare att en bestäm-
melse om uppgiftsskyldighet för berörda myndigheter ska införas i för-
ordning. Av denna bestämmelse bör framgå att berörda myndigheter,
Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, Statens räddningsverk, Tull-
verket, Fiskeriverket, Naturvårdsverket, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, Sjöfartsverket samt Sveriges geologiska undersök-
ningar ska lämna Kustbevakningen den information som myndigheten
behöver för att kunna fullgöra den samordning av civil sjöövervakning
och förmedling av civil sjöinformation som föreskrivs. Uppgiftsskyldig-
heten har emellertid inte någon sekretessbrytande verkan, varför hänsyn
	233

Lagförslag i betänkandet (SOU 2006:18)

Förslag till lag om behandling av uppgifter i Kustbevakningens verksamhet

1 kap. Allmänna bestämmelser Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag gäller vid Kustbevakningens behandling av personupp- gifter i verksamhet med sjöövervakning och räddningstjänst samt sam- ordning av sjöövervakning och förmedling av sjöinformation. Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad sam- ling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller samman- ställning enligt särskilda kriterier.

Om inte annat anges gäller bestämmelserna i 1 kap. vid all behandling av uppgifter som omfattas av lagens tillämpningsområde. Bestämmel- serna i 2 kap. gäller endast vid behandling av uppgifter i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet och i ärenden om vattenförore- ningsavgift. Bestämmelserna i 3 kap. gäller endast vid behandling av uppgifter i Kustbevakningens samordning av sjöövervakning och för- medling av sjöinformation.

Bestämmelserna i 4 § och 11 § andra stycket gäller även vid andra myndigheters behandling av uppgifter som med stöd av denna lag läm- nats ut genom direktåtkomst.

2 § Bestämmelserna i 7–11 och 14–15 §§ gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer.

3 § Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag får utföras även om den registrerade motsätter sig behandlingen.

4 § Åtkomst inom en myndighet får endast medges till de uppgifter som var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Förhållandet till personuppgiftslagen

5 § Om inte annat anges i 6 § eller 2 kap. 11 § gäller denna lag i stället för personuppgiftslagen (1998:204).

6 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt andra föreskrifter i det ämne som regleras i lagen gäller personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om

1.definitioner i 3 §,

2.förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,

3.grundläggande krav på behandling i 9 §,

4.information till den registrerade i 23 och 25–27 §§,

5.rättelse i 28 §,

6.säkerheten vid behandling i 30–32 §§,

Prop. 2011/12:45

Bilaga 2

235

7. överföring av personuppgifter till tredje land i 33–35 §§,	Prop. 2011/12:45
8. personuppgiftsombud m.m. i 36 § andra stycket och 38–41 §§,	Bilaga 2
9. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
10. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
11. skadestånd i 48 §.

Ändamål

Sjöövervakning

7 § Uppgifter får behandlas om det behövs för att bedriva den polisiära övervakning samt kontroll och tillsyn som åligger Kustbevakningen enligt särskilda föreskrifter.

8 § Uppgifter får behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samhet om det behövs för att

1.förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, eller

2.utreda eller beivra visst brott.

Uppgifter får även behandlas när det behövs för att utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift.

Vid behandling av uppgifter med stöd av första eller andra stycket gäl- ler även bestämmelserna i 2 kap.

Räddningstjänst

9 § Uppgifter får behandlas i Kustbevakningens räddningstjänst om det behövs för

1.miljöräddningstjänst till följd av olyckor och utsläpp till sjöss,

2.sjöräddningstjänst och annan räddningstjänst, eller

3.hantering av krissituationer som allvarligt påverkar samhällets för- måga eller tillgång till nödvändiga resurser.

Samordning av sjöövervakning och förmedling av sjöinformation

10 § Uppgifter får behandlas om det behövs för att samordna civila be- hov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter.

Vid behandling av uppgifter med stöd av första stycket gäller även be- stämmelserna i 3 kap.

Personuppgiftsansvar

11 § Kustbevakningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför eller som det åligger myndig- heten att utföra. Motsvarande ansvar gäller för uppgifter om juridiska personer.

En myndighet som har direktåtkomst till uppgifter enligt denna lag har ansvaret för att åtkomsten begränsas enligt 4 §.

236

Behandling av känsliga personuppgifter

12 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de komplett- eras med sådana uppgifter som avses i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Uppgifter som beskriver en persons utseende skall alltid utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får sådana uppgifter behandlas om de förekommer i en handling som kommit in till Kustbevakningen i ett ärende.

13 § Vad som sägs i 12 § gäller inte när uppgifter görs gemensamt till- gängliga med stöd av 10 §. Vid sådan behandling skall i stället 3 kap. 2 § tillämpas.

Sökbegrepp

14 § Uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, reli- giös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får inte användas som sökbegrepp. Uppgifter som beskriver en persons utseende får dock användas som sökbegrepp.

Vid behandling av uppgifter med stöd av 8 § gäller även bestämmel- serna i 2 kap. 6–7 §§.

Utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling

15 § Till annan än svensk myndighet får endast enstaka uppgifter eller handlingar lämnas ut på medium för automatiserad behandling, om inte regeringen föreskriver att även annat utlämnande på sådant medium får ske.

Direktåtkomst

16 § Regeringen meddelar närmare bestämmelser om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till uppgifter som behandlas med stöd av 7 och 9–10 §§ och om omfattningen av sådan direktåtkomst.

Bestämmelser om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till upp- gifter som behandlas med stöd av 8 § finns i 2 kap.

Överklagande

17 § Kustbevakningens beslut om rättelse och information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte över- klagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 2

237

2 kap. Behandling av uppgifter i den brottsbekämpande verksam-	Prop. 2011/12:45
heten	Bilaga 2
Allmänna bestämmelser
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när Kustbevakningen be-
handlar uppgifter för de ändamål som anges i 1 kap. 8 §.
Bestämmelserna i 4 och 8 §§ gäller även vid behandling av uppgifter
om juridiska personer.
Behandling av uppgifter för att förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet
2 § Om det behövs för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet
får uppgifter om en person behandlas endast om det finns grundad anled-
ning anta att personen har utövat eller kan komma att utöva allvarlig
brottslig verksamhet eller brottslig verksamhet som bedrivs systematiskt.
Med allvarlig brottslig verksamhet avses verksamhet som innefattar brott
för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver.
I ett ärende som rör viss preciserad sådan verksamhet som avses i
första stycket får även uppgifter om personer som kan antas ha samband
med verksamheten behandlas. Endast de personer som arbetar med ären-
det får ges direkt tillgång till uppgifterna.
Även i annat fall än som anges i första och andra stycket får uppgifter
som avser transportmedel, varor eller hjälpmedel som kan antas ha sam-
band med verksamhet som avses i första stycket behandlas om uppgifter-
na inte direkt kan hänföras till en person.
Behandling av uppgifter för att utreda eller beivra visst brott
3 § Endast de personer som arbetar med ärendet får ha direkt tillgång till
uppgifter som behandlas för att utreda eller beivra visst brott.
Regeringen meddelar föreskrifter om att även andra personer får ha
tillgång till vissa särskilda kategorier av uppgifter.
Särskilda upplysningar
4 § Uppgifter om en person som inte är misstänkt för visst brott skall
förses med särskild upplysning om detta, om det inte på annat sätt klart
framgår att personen inte är registrerad som misstänkt för visst brott.
Saknas grundad anledning anta att personen har utövat eller kan komma
att utöva sådan brottslig verksamhet som avses i 2 § första stycket skall
upplysningen omfatta även detta.
Uppgifter om en person som kan antas ha samband med brottslig verk-
samhet skall förses med upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet
och uppgifternas riktighet i sak.

238

Uppgifter och handlingar som får göras gemensamt tillgängliga i den brottsbekämpande verksamheten

5 § Vid behandling med stöd av 1 kap. 8 § får handlingar som kommit in till eller upprättats hos Kustbevakningen i ett ärende samt följande upp- gifter göras gemensamt tillgängliga:

1.uppgifter om en fysisk persons identitet, arbetsplats och yrke samt adress, telefonnummer och andra liknande uppgifter som behövs för kommunikation med personen,

2.uppgifter om en juridisk persons identitet, firmatecknare, säte och verksamhet samt adress, telefonnummer och andra liknande uppgifter som behövs för kommunikation med personen,

3.upplysningar om varifrån en uppgift kommer och upplysningar som avses i 4 §,

4.de omständigheter och händelser som är orsaken till att uppgifter om en person behandlas,

5.uppgifter om särskilda fysiska kännetecken,

6.uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,

7.varning om att en person tidigare varit beväpnad, våldsam eller flyktbenägen,

8.ärendenummer, ärendekoder, ärendemening och andra uppgifter som beskriver ett ärende,

9.administrativa åtgärder i ett ärende, samt

10.hänvisning till andra brottsbekämpande myndigheters databaser el- ler register i vilka uppgifter om en person som avses i 2 § också före- kommer.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar när- mare föreskrifter om de uppgifter som får göras gemensamt tillgängliga i den brottsbekämpande verksamheten.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 2

Sökbegrepp

6 § Namn, personnummer och samordningsnummer får användas som sökbegrepp endast om uppgifterna gäller en person som avses i 2 § första stycket eller en person som misstänks för visst brott.

Första stycket gäller inte vid sökning bara i ett visst ärende eller en viss handling. Första stycket gäller inte heller vid sökning efter den som en handling kommit in från eller expedierats till i ett ärende.

7 § Vid sökning efter en handling som kommit in eller upprättats i ett ärende får som sökbegrepp endast användas

1.uppgift om från vem handlingen har kommit in eller till vem den har expedierats,

2.datum då handlingen kom in eller upprättades,

3.diarienummer eller annan beteckning som har åsatts handlingen, och

4.uppgifter som i korthet beskriver vad handlingen rör.

239

Direktåtkomst

8 § Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, Tullverket och Skatteverket får i sin brottsbekäm- pande verksamhet ha direktåtkomst till uppgifter som Kustbevakningen behandlar med stöd av 1 kap. 8 §, i den utsträckning regeringen meddelat föreskrifter om det.

Uppgiftsskyldighet

9 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistik skall lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.

Gallring

10 § Uppgifter som behandlas automatiserat i ett annat ärende än en förundersökning skall gallras senast ett år efter att ärendet har avslutats. Uppgifter som inte hör till ett ärende skall gallras senast ett år efter att de behandlades automatiserat första gången.

Uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga skall gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då den sista registreringen gjordes avseende personen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela fö- reskrifter om att uppgifter i stället för vad som sägs i första eller andra stycket skall gallras vid en senare tidpunkt eller bevaras.

11 § I fråga om bevarande och gallring enligt 10 § gäller inte bestämmel- serna i 9 § första stycket i) och tredje stycket personuppgiftslagen (1998:204).

3 kap. Behandling av uppgifter för samordning av sjöövervakning och förmedling av sjöinformation

Allmänna bestämmelser

1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när Kustbevakningen be- handlar uppgifter för de ändamål som anges i 1 kap. 10 §.

Behandling av känsliga personuppgifter

2 § Uppgifter som avslöjar en persons ras eller etniska ursprung, poli- tiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fack- förening, hälsa eller sexualliv får inte göras gemensamt tillgängliga.

Uppgifter som beskriver en persons utseende skall alltid utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 2

240

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)		Prop. 2011/12:45
		Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)
dels att 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 9 kap. 31 §, av följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

5kap.

1 §

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till

1.förundersökning i brottmål,

2.angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3.verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde,

4.åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, eller

5.Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument,

om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder mot- verkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 3 § polisdatalagen (1998:622) eller som i annat fall hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motver- kas eller den framtida verksamhet- en skadas. Detsamma gäller upp- gift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 2 § lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brotts- utredningar samt sådan verksam- het som avses i 7 § 1 lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbe- kämpande verksamhet.


För uppgift som hänför sig till
sådan	underrättelseverksamhet
som avses i 3 § polisdatalagen
(1998:622) eller som i annat fall
hänför	sig till Säkerhetspolisens
verksamhet för att förebygga eller
avslöja brott mot rikets säkerhet
eller förebygga terroristbrott enligt
2 § lagen (2003:148) om straff för
terroristbrott		gäller sekretess, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att syftet med beslutade
eller förutsedda åtgärder motver-
kas eller den framtida verksamhet-
en skadas. Detsamma gäller upp-
gift som hänför sig till sådan
underrättelseverksamhet				som
avses i 2 § lagen (1999:90) om
behandling av personuppgifter vid
Skatteverkets medverkan i brotts-
utredningar,		sådan	verksamhet
som avses i 7 § 1 lagen (2005:787)
om behandling av uppgifter i Tull-
verkets	brottsbekämpande			verk-
samhet	samt	sådan	verksamhet		242

som avses	i	1 kap. 8 § 1 lagen	Prop. 2011/12:45
(2006:000)		om behandling av	Bilaga 2
uppgifter	i	Kustbevakningens
verksamhet.

Sekretess enligt första och andra styckena gäller i annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, Skattever- ket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, ut- reda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om brott.

Utan hinder av sekretessen enligt andra stycket kan enskild få uppgift om huruvida han eller hon förekommer i Säkerhetspolisens register med anledning av den verksamhet som bedrevs med stöd av

1.personalkontrollkungörelsen (1969:446) och de tilläggsföreskrifter som utfärdats med stöd av den,

2.förordningen den 3 december 1981 med vissa bestämmelser om verksamheten vid rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, eller

3.motsvarande äldre bestämmelser.

Sekretess gäller inte för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet hos Säkerhetspolisen som avses i andra stycket om uppgiften har införts i en allmän handling före år 1949. I fråga om annan uppgift i allmän hand- ling som hänför sig till sådan verksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i öv- rigt gäller sekretessen i högst fyrtio år.

9 kap.

17 §

Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska för- hållanden, om inte annat följer av 18 §

1.i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2.i angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3.i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personutred- ning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

4.i åklagarmyndighets, polismyndighets, Skatteverkets, Statens krimi- naltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens verksam- het i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,

5.i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslern, allmän åklagare eller polismyndighet i brottmål,

6.i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen (1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

7.i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,

8.i register som förs av Skatteverket enligt lagen (1999:90) om be- handling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutred- ningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

9.i särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 15 kap. 1 §,

10.i register som förs av Tullverket enligt lagen (2005:787) om be- handling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet eller som annars behandlas med stöd av samma lag,

243

Prop. 2011/12:45

11. i register som förs av Kust- Bilaga 2 bevakningen enligt 1 kap. 8 §

första stycket lagen (2006:000) om behandling av uppgifter i Kustbe- vakningens verksamhet eller som annars behandlas med stöd av samma bestämmelse,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men.

Sekretess enligt första stycket 2 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men om uppgif- ten röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Av 12 kap. 2 § andra stycket framgår att även sekretessen enligt första stycket 1 är begränsad hos domstol.

Sekretessen enligt första stycket gäller hos tillsynsmyndighet i konkurs för uppgift som angår misstanke om brott.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen får en skadelidande, eller den som den ska- delidande överlåtit sin rätt till, ta del av en uppgift

1.i en nedlagd förundersökning eller i en förundersökning som avslutats med ett beslut om att åtal inte skall väckas,

2.i en annan brottsutredning som utförts enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken och som avlutats på annat sätt än med beslut att väcka åtal, med strafföreläggande eller med föreläggande av ordningsbot, eller

3.i en avslutad utredning enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, om den skadelidande, eller den som den skadelidande överlåtit sin rätt till, behöver uppgiften för att kunna få ett anspråk på skadestånd eller på bättre rätt till viss egendom tillgodosett och det inte bedöms vara av synnerlig vikt för den som upp- giften rör eller någon närstående till honom eller henne att den inte läm- nas ut.

Utan hinder av sekretessen får en uppgift också lämnas ut

1.till enskild enligt vad som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare,

2.till enskild enligt vad som föreskrivs i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i den lagen,

3.enligt vad som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstankeregister, polisdatalagen (1998:622), lagen (1999:90) om behandling av person- uppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar och i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet samt i förordningar som har stöd i dessa lagar,

4.till enskild enligt vad som föreskrivs i 27 kap. 8 § rättegångsbalken.

Utan hinder av sekretessen får polisen på begäran av den som lidit per-

244

Behandling av personuppgifter i polisens brotts- bekämpande verksamhet (Ds 2007:43)

Prop. 2011/12:45

Bilaga 4

Kustbevakningens personuppgiftsbehandling

Enhetlig reglering av grundläggande principer för personuppgifts- behandling i brottsbekämpande verksamhet (s. 388 – 392)

Promemorians bedömning: De grundläggande principer som föreslås gälla för polisens behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten bör i flera avseenden gälla också för Kustbevakningens behandling av personuppgifter i sådan verksamhet.

Skälen för promemorians bedömning: I Kustbevakningens brottsbe- kämpande verksamhet aktualiseras en rad frågeställningar som är gemen- samma för den verksamheten och motsvarande verksamhet hos andra myndigheter. Det gäller inte minst i fråga om förutsättningarna för be- handlingen av personuppgifter. Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet är visserligen av mindre omfattning och delvis annan karak- tär än polisens, men när det gäller frågor om hur den enskildes integritet ska skyddas och hur avvägningen ska ske i förhållande till verksamhet- ens effektivitet, är det angeläget att samma grundläggande principer gäller. Detta kan bli än mer viktigt som en följd av den översyn som pågår av Kustbevakningens befogenheter och de förslag som har lämnats bl.a. när det gäller myndighetens roll i samband med bekämpning av rattfylleri- och sjöfylleribrott. Beroende på hur förslagen slutligen utfor- mas kan de innebära att Kustbevakningens roll i brottsbekämpningen betonas ytterligare.

En samordning av regleringen av personuppgiftsbehandlingen i den brottsbekämpande verksamheten hos polisen och Kustbevakningen skulle skapa bättre förutsättningar för samarbete mellan myndigheterna och underlätta informationsutbytet mellan dem. Det skulle också inne- bära att den enskilde lättare kan få överblick över vilka förutsättningar som gäller för behandling av uppgifter om honom eller henne i respek- tive verksamhet.

Som beskrivits närmare i avsnittets inledning pågår för närvarande ett arbete med att se över regleringen av Kustbevakningens personuppgifts- behandling, med utgångspunkt från det betänkande som lämnats av Ut- redningen om Kustbevakningens personuppgiftsbehandling (SOU 2006:18). Under arbetet med en ny lag om polisens behandling av per- sonuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten har det identifierats att det på flera områden finns anledning att överväga delvis andra lös- ningar än de som har föreslagits i betänkandet och som närmare ansluter till de regler som föreslagits för polisen.

Nedan anges vilka av de övergripande principer som har föreslagits för polisen som också bör gälla för Kustbevakningen. Hur den närmare ut- formningen av dessa bör ske får övervägas i det fortsatta arbetet, med beaktande av de speciella förutsättningar som gäller för Kustbevakning- en.

247

De överväganden som bör gälla också för Kustbevakningens del är, ut-	Prop. 2011/12:45
över de grundläggande utgångspunkterna i avsnitt 6.4, följande.	Bilaga 4
På samma sätt som föreslås för polisens del bör insamling av vissa ty-
per av uppgifter, vilka regleras i andra lagar, falla utanför tillämpnings-
området för den nya lagstiftningen för Kustbevakningens brottsbekäm-
pande verksamhet. Likaså bör den framtida regleringen för denna verk-
samhet, av de skäl som anges i avsnitt 6.3, innehålla bestämmelser om
behandling av uppgifter om juridiska personer, eftersom sådana uppgifter
inte alltid kan skiljas från uppgifter om fysiska personer.
Vidare bör samma lösning i frågan om förhållandet mellan personupp-
giftslagen och den nya lagstiftningen som valts för polisens del tillämpas
på den framtida lagstiftningen för Kustbevakningen (se avsnitt 6.5). Det
innebär att den nya lagen ska gälla i stället för personuppgiftslagen och
att det i en ny lag om Kustbevakningens personuppgiftsbehandling bör
hänvisas till de bestämmelser i personuppgiftslagen som föreslås gälla.
Kustbevakningens reglering bör likaså innehålla en bestämmelse som
begränsar varje tjänstemans tillgång till personuppgifter i den brottsbe-
kämpande verksamheten till vad denne behöver för att kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter (se avsnitt 6.7).
På samma sätt som föreslagits för polisens del bör självfallet den fram-
tida lagstiftningen för Kustbevakningen ange tydliga ändamål för per-
sonuppgiftsbehandlingen i den brottsbekämpande verksamheten. I Kust-
bevakningens reglering bör följaktligen på motsvarande sätt uttömmande
anges för vilka primära och sekundära ändamål som personuppgifter får
behandlas. Att ändamålen anges uttömmande innebär att personuppgift-
slagens finalitetsprincip, dvs. att personuppgifter inte får behandlas för
något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades
in, inte tillämpas i denna del av myndighetens verksamhet.
Som primära ändamål bör också för Kustbevakningens del anges att
förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet (jfr avsnitt 7.2),
även om myndighetens verksamhet i dessa hänseenden är mera begrän-
sad. Det ingår likaså i Kustbevakningens uppgifter att i viss utsträckning
utreda och beivra brott. Detta bör således också vara ett grundläggande
ändamål för personuppgiftsbehandling i den brottsbekämpande verksam-
heten (jfr avsnitt 7.3).
I de fall där Kustbevakningen utför polisiära uppgifter har myndighet-
en i princip samma behov som polisen av att kunna behandla personupp-
gifter för att fullgöra internationella åtaganden. Vad som anges i avsnitt
7.4 om behandling av personuppgifter inom ramen för internationellt
samarbete har därför relevans även för den framtida regleringen av per-
sonuppgiftsbehandlingen i Kustbevakningens brottsbekämpande verk-
samhet.
Kustbevakningen har också samma behov som polisen – och många
andra myndigheter – av att kunna behandla personuppgifter i den ut-
sträckning det är nödvändigt för diarieföring eller för handläggningen av
en anmälan eller liknande i vilken uppgifterna återfinns (se avsnitt 7.5).
Kustbevakningen har i princip samma behov som polisen att kunna ut-
byta information med andra brottsbekämpande myndigheter. Sådant in-
formationsutbyte underlättas väsentligt om myndigheterna har en likartad
lagstiftning. Vad som anges i avsnitt 7.6 angående behovet av behandling	248
	248

för att kunna tillhandahålla information till andra brottsbekämpande myndigheter har därför relevans också för Kustbevakningens del.

På motsvarande sätt behöver Kustbevakningen kunna behandla per- sonuppgifter för att tillhandahålla information till utländska brottsbe- kämpande myndigheter eller organisationer för att fullgöra internatio- nella åtaganden. Behovet av informationsutbyte kan komma att öka dels om Kustbevakningen får nya arbetsuppgifter, dels om det internationella samarbetet utvecklas. Kustbevakningen bör vidare också få behandla uppgifter när det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regeringen samt till andra när uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.

En annan principiellt viktig fråga är behandlingen av det som brukar kallas känsliga personuppgifter. Vad som anges i avsnitt 8 om begräns- ningar i polisens rätt att behandla sådana uppgifter bör kunna ligga till grund för regleringen även för Kustbevakningens del.

För polisens del föreslås att det ska göras åtskillnad i den brottsbekäm- pande verksamheten mellan gemensamt tillgängliga uppgifter och andra uppgifter (avsnitt 9). För uppgifter av förstnämnda slag ska strängare regler gälla. Denna princip bör gälla även för Kustbevakningens person- uppgiftsbehandling. Vid den närmare utformningen av bestämmelserna om vilka personuppgifter som ska få behandlas måste dock särskild hän- syn tas till att Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet är av annan karaktär och omfattning än polisens. Det gäller särskilt i fråga om de närmare förutsättningarna för att göra personuppgifter tillgängliga i verksamhet för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksam- het. Det finns naturligtvis även för Kustbevakningens del ett behov av att förse gemensamt tillgängliga personuppgifter med särskilda upplysningar (avsnitt 10).

För polisens del har föreslagits att det ska införas sökbegränsningar av olika slag när det gäller gemensamt tillgängliga uppgifter. Vad som anges i avsnitt 11.1 om känsliga personuppgifter som sökbegrepp bör tillämpas även för Kustbevakningen. I allt väsentligt bör också de före- slagna principerna för vilka sökbegränsningar i övrigt som ska gälla (avsnitt 11.2) kunna tillämpas också i Kustbevakningens brottsbekäm- pande verksamhet.

Bedömningarna och förslagen i avsnitt 12 angående informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna och förutsättningarna för direktåtkomst är, som framgått av det tidigare sagda, relevanta också för Kustbevakningens del. Detsamma gäller behovet av sekretessbrytande regler och bestämmelser om uppgiftsskyldighet i enlighet med vad som närmare utvecklas i avsnitt 13. De sekretessbrytande reglerna måste dock utformas något annorlunda för Kustbevakningen med hänsyn till att verksamheterna i vissa avseenden skiljer sig åt.

På samma sätt som föreslagits för polisen (avsnitt 14) bör utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad behandling begränsas i den framtida regleringen av Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samhet.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 4

249

Lagförslag i promemorian (Ds 2011:16)

1 Förslag till kustbevakningsdatalag

1 kap. Lagens syfte och tillämpningsområde

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag är att ge Kustbevakningen möjlighet att be- handla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt i sin verksamhet och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 7

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Kustbevak- ningens verksamhet som rör:

1.brottsbekämpning,

2.övrig sjöövervakning,

3.räddningstjänst,

4.samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation, och

5.internationellt samarbete

om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om person- uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

I lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete och i före- skrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som följer av internationella överenskommelser. Om det i dessa författningar finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.

3 § Följande bestämmelser gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer:

1.2 kap. 3 § om tillgången till personuppgifter,

2.2 kap. 4 § om personuppgiftsansvar,

3.3 kap. 2–4 §§ och 5 kap. 1 och 2 §§ om ändamålen för behand- lingen,

4.3 kap. 5 och 6 §§ och 5 kap. 8 § om bevarande och gallring, och

5.4 kap. 1, 2, 8–11, 13 och 14 §§ om gemensamt tillgängliga uppgif-

ter.

4 § Med gemensamt tillgängliga uppgifter avses i denna lag personupp- gifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevakning- ens verksamhet och som fler än endast ett fåtal personer inom myndig- heten har rätt att ta del av.

252

5 § I 2 kap. finns allmänna bestämmelser om behandling av personupp-	Prop. 2011/12:45
gifter.	Bilaga 7
Bestämmelserna i 3 och 4 kap. gäller vid behandling av personupp-
gifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Bestämmelser-
na i 5 kap. gäller vid behandling av personuppgifter i annan operativ
verksamhet hos Kustbevakningen.
2 kap. Allmänna bestämmelser
Förhållandet till personuppgiftslagen
1 § Om inte annat anges i 2 §, gäller denna lag i stället för personupp-
giftslagen (1998:204).

2 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag, eller enligt föreskrif- ter som har meddelats i anslutning till lagen, gäller följande bestämmel- ser i personuppgiftslagen (1998:204):

1.3 § om definitioner,

2.8 § om förhållandet till offentlighetsprincipen,

3.9 § om grundläggande krav på behandling av personuppgifter, dock med undantag för paragrafens första stycke i) och tredje stycket,

4.22 § om behandling av personnummer och samordningsnummer,

5.23 och 25–27 §§ om information till den registrerade,

6.28 § om rättelse,

7.30 och 31 §§ samt 32 § första stycket om säkerheten vid behandling,

8.33–35 §§ om överföring av personuppgifter till tredjeland,

9.38–41 §§ om personuppgiftsombud m.m.,

10.42 § om upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar,

11.43 och 44 §§, 45 § första stycket och 47 § om tillsynsmyndighetens befogenheter,

12.48 § om skadestånd, och

13.51 § första stycket, 52 § första stycket och 53 § om överklagande. Om personuppgifter ska gallras enligt denna lag, eller enligt föreskrif-

ter som har meddelats i anslutning till lagen, gäller inte 8 § andra stycket personuppgiftslagen.

Förbud enligt 44 eller 45 § personuppgiftslagen får inte förenas med vite.

Tillgången till personuppgifter

3 § Tillgången till personuppgifter ska alltid begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om tillgången till personuppgifter.

253

Personuppgiftsansvar

4 § Kustbevakningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.

Personuppgiftsombud

5 § Kustbevakningen ska utse ett eller flera personuppgiftsombud.

Den personuppgiftsansvarige ska anmäla till tillsynsmyndigheten en- ligt personuppgiftslagen (1998:204) när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 7

Behandling av personuppgifter för diarieföring

6 § Utöver för de ändamål som anges i 3 kap. och 5 kap. får personupp- gifter alltid behandlas om

1.behandlingen är nödvändig för diarieföring, eller

2.uppgifterna har lämnats i en anmälan eller liknande och behand- lingen är nödvändig för handläggningen.

Behandling av känsliga personuppgifter

Uppgifter som beskriver en persons utseende ska utformas på ett ob- jektivt sätt med respekt för människovärdet.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

8 § Enstaka personuppgifter får lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Regeringen meddelar föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut på sådant medium även i andra fall.

9 § Utlämnande genom direktåtkomst är tillåtet bara i den utsträckning som följer av denna lag.

Ytterligare bestämmelser om direktåtkomst finns i 4 kap. 7 § och 5 kap. 6 §.

Grundläggande krav på behandlingen

10 § Personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det klart framgår om behandlingen sker med stöd av bestämmelserna för den brottsbekäm-

254

pande verksamheten eller för annan operativ verksamhet hos Kustbevak-	Prop. 2011/12:45
ningen.	Bilaga 7

3 kap. Behandling av uppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet

1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när Kustbevakningen be- handlar personuppgifter i brottsbekämpande verksamhet. För behandling som innebär att sådana uppgifter görs eller gjorts gemensamt tillgängliga gäller också 4 kap.

Ändamål

2 § Personuppgifter får behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet endast om det behövs för att

1.förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2.utreda eller beivra brott, eller

3.fullgöra de förpliktelser som följer av internationella åtaganden.

3 § Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas i Kust- bevakningens brottsbekämpande verksamhet när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1.brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen, polismyndig- heter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skat- teverket,

2.brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellan- folklig organisation,

3.annan verksamhet hos Kustbevakningen för

a)utredning och beslut i ärenden som rör vattenföroreningsavgift,

b)tillsyn och kontroll enligt lag eller förordning,

4. en annan myndighets verksamhet

a)om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b)om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver- skridande samverkan mot brott.

Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och rege- ringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till annan.

4 § I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 2 § även behandlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i 3 §, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Bevarande och gallring

5 § Personuppgifter får inte bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de i kapitlet angivna ändamålen.

255

I följande bestämmelser anges hur länge uppgifter som behandlas auto-	Prop. 2011/12:45
matiserat längst får bevaras:	Bilaga 7

1.6 § om uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga,

2.4 kap. 8–12 §§ om uppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott som har gjorts gemensamt tillgängliga, och

3.4 kap. 13 och 14 §§ om andra uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga än som anges i 2.

Regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.

6 § Personuppgifter som behandlas automatiserat och som inte har gjorts gemensamt tillgängliga ska, om de behandlas i ett ärende, gallras senast ett år efter det att ärendet avslutades. Om de inte kan hänföras till ett ärende, ska uppgifterna gallras senast ett år efter det att de behandlades automatiserat första gången.

Första stycket gäller inte personuppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott.

Utlämnande av uppgifter och uppgiftsskyldighet

7 § Om det är förenligt med svenska intressen, får personuppgifter läm- nas till

1.Interpol,

2.Europol,

3.polismyndighet eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol, eller

4.utländsk kustbevakning eller tullmyndighet inom Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet (EES)

om det behövs för att myndigheten eller organisationen ska kunna fö- rebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller beivra brott.

Uppgifter får vidare lämnas till en utländsk myndighet eller mellan- folklig organisation, om utlämnande följer av en internationell överens- kommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.

8 § Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver upp- gifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

9 § Regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter får lämnas ut i andra fall än som anges i 7 och 8 §§.

Bestämmelser om att uppgifter får lämnas ut finns även i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

256

4 kap. Gemensamt tillgängliga uppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet

Personuppgifter som får göras gemensamt tillgängliga

1 § Följande personuppgifter får göras gemensamt tillgängliga i Kustbe- vakningens brottsbekämpande verksamhet:

1.Uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verk- samhet, om den misstänkta verksamheten

a) innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver, eller

b) sker systematiskt.

2.Uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning eller beivrande av brott.

3.Uppgifter som behövs för att fullgöra vad som följer av interna- tionella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras.

4.Uppgifter som har rapporterats till Kustbevakningens lednings- centraler.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 7

Särskilda upplysningar

2 § Vid behandling enligt 1 § ska det genom särskild upplysning eller på något annat sätt framgå för vilket närmare ändamål personuppgifterna behandlas.

3 § Om uppgifter, som behandlas enligt 1 §, direkt kan hänföras till en person som inte är misstänkt för brott eller för att ha utövat eller komma att utöva sådan brottslig verksamhet som avses i 1 § första stycket 1, ska det genom en särskild upplysning eller på annat sätt framgå att personen inte är misstänkt.

Uppgifter om en person som kan antas ha samband med misstänkt
brottslig verksamhet ska förses med en upplysning om uppgiftslämnarens
trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak, om inte detta på grund av
särskilda omständigheter är onödigt.
Sökning
4 § Vid sökning i personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga
får uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös
eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör
hälsa eller sexualliv inte användas som sökbegrepp.
Första stycket hindrar inte att brottsrubriceringar eller uppgifter som
beskriver en persons utseende används som sökbegrepp.
5 § Vid sökning på namn, personnummer, samordningsnummer eller
andra liknande identitetsbeteckningar i uppgifter som har gjorts gemen-
samt tillgängliga får sådana uppgifter tas fram som anger att den sökta
personen
1. är anmäld för brott,
2. är eller har varit misstänkt för brott,	257
	257

3. är misstänkt för att ha utövat eller komma att utöva sådan brottslig verksamhet som avses i 1 § första stycket 1,

4.har anmält ett brott,

5.är målsägande i ett ärende som rör ansvar för brott,

6.förekommer i ett ärende som vittne eller annan som lämnar eller har lämnat uppgifter eller yttrande,

7.har gett in eller tillhandahållits en handling,

8.är anmäld försvunnen,

9.har bedömts kunna komma att möta ett ingripande med grovt våld,

eller

10.är efterlyst.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om begränsning av tillgången till sådana uppgifter som avses i första stycket.

6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte vid

1.sökning i en viss handling eller i ett visst ärende, eller

2.sökning i en uppgiftssamling som har skapats för att undersöka viss brottslighet och som enbart de som arbetar i undersökningen har åtkomst till.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning får äga rum med stöd av första stycket.

Regeringen meddelar föreskrifter om ytterligare undantag från 5 §.

Direktåtkomst

En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att till- gången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtåkomsten samt om be- hörighet och säkerhet.

Bevarande av personuppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott

8 § I 9–10 §§ anges hur länge personuppgifter i vissa ärenden om utred- ning eller beivrande av brott som har gjorts gemensamt tillgängliga längst får bevaras i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 7

258

utredning, får personuppgifterna inte behandlas i Kustbevakningens	Prop. 2011/12:45
brottsbekämpande verksamhet när åtal inte längre får väckas för brottet.	Bilaga 7
10 § Om en förundersökning har lett till åtal eller annan domstolspröv-
ning, får personuppgifterna inte behandlas i Kustbevakningens brottsbe-
kämpande verksamhet när det har förflutit fem år efter utgången av det
kalenderår då domen, eller det beslut som meddelades med anledning av
talan, vann laga kraft.
Om en förundersökning har lagts ned eller avslutats på annat sätt än
genom åtal, får personuppgifterna i förundersökningen inte behandlas i
Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet när det har förflutit
fem år efter utgången av det kalenderår då åklagarens eller förundersök-
ningsledarens beslut meddelades.
Första och andra styckena gäller även personuppgifter i andra utred-
ningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken.
11 § Regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av person-
uppgifter får bevaras i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet
under längre tid än vad som anges i 9 och 10 §§.
12 § Om en förundersökning mot en person har lagts ned, om åtal har
lagts ned eller om frikännande dom, som har vunnit laga kraft, har med-
delats, får personen inte längre vara sökbar som misstänkt.
Bevarande och gallring av övriga personuppgifter
13 § Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga enligt 1 § 1,
3 eller 4 ska gallras enligt andra–fjärde styckena.
Uppgifter som kan antas ha samband med sådan brottslig verksamhet
som anges i 1 § 1 ska gallras senast tre år efter utgången av det kalen-
derår då registreringen avseende personen gjordes. Uppgifter som kan
antas ha samband med brottslig verksamhet som innefattar brott för vil-
ket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver ska dock gallras senast
fem år efter utgången av det kalenderår då registreringen gjordes. Om en
ny registrering beträffande personen görs före utgången av gallringsfris-
ten, behöver de uppgifter som finns om personen inte gallras så länge
någon av uppgifterna om honom eller henne får bevaras.
Uppgifter som har behandlats med stöd av 1 § 3 ska gallras senast ett
år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandla-
des i avslutades.
Uppgifter som har behandlats med stöd av 1 § 4 ska gallras senast ett
år efter utgången av det kalenderår då de behandlades automatiserat
första gången.
14 § Regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av person-
uppgifter får bevaras under längre tid än vad som anges i 13 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om att personuppgifter, med avvikelse från 13 §, får bevaras
för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.
	259

5 kap. Behandling av uppgifter i annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen

Ändamål

1 § Personuppgifter får behandlas i annan operativ verksamhet än den brottsbekämpande hos Kustbevakningen endast om det behövs för att

1.bedriva sjöövervakning för att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten till sjöss samt bedriva den kontroll och tillsyn som Kustbe- vakningen är skyldig att utföra enligt särskilda föreskrifter,

2.bedriva räddningstjänst,

3.samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöin- formation till berörda myndigheter,

4.utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter, eller

5.fullgöra åligganden inom ramen för internationellt samarbete med sjöövervakning och räddningstjänst.

2 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1.Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet,

2.en annan myndighets verksamhet

a)om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b)om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver- skridande samverkan, och

3. likartad verksamhet hos utländsk myndighet.

3 § Uppstår misstanke om brott eller brottslig verksamhet när person- uppgifter behandlas i Kustbevakningens verksamhet enligt 1 § tillämpas 3 och 4 kap.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 7

Sökning

4 § Vid sökning i personuppgifter får uppgift som avses i 2 kap. 7 § inte användas.

Första stycket hindrar inte att uppgifter som beskriver en persons utse-

ende används som sökbegrepp.
Gemensamt tillgängliga uppgifter och direktåtkomst
5 § Personuppgifter i annan operativ verksamhet än den brottsbekäm-
pande hos Kustbevakningen får göras gemensamt tillgängliga, om det är	260
	260

nödvändigt för Kustbevakningen att fullgöra sina uppgifter i den verk-		Prop. 2011/12:45
samhet som framgår av 1 §.		Bilaga 7
6 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka svenska myndigheter som
får ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas med stöd av 1 §.
Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemen-
samt tillgängliga enligt 5 §. Direktåtkomst till uppgifter som behandlas
med stöd av 1 § får inte avse känsliga personuppgifter. En myndighet
som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgif-
ter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter.
Regeringen meddelar föreskrifter om att utländska myndigheter får ha
direktåtkomst till personuppgifter som behandlas med stöd av 1 §. Di-
rektåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt
tillgängliga enligt 5 §. Direktåtkomst till uppgifter som behandlas med
stöd av 1 § får inte avse känsliga personuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och
säkerhet.
Utlämnande av uppgifter
7 § Regeringen meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning person-
uppgifter får lämnas ut till svenska och utländska myndigheter i andra
fall än som anges i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Bevarande och gallring
8 § Personuppgifter som behandlas automatiserat ska gallras så snart
uppgifterna inte längre behövs för det ändamål för vilket de behandlas,
om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har
meddelat föreskrifter om att gallring ska ske senast vid viss tidpunkt eller
att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga
ändamål.
Regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.

261

2Förslag till lag om ändring i lagen (2010:369) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 2 § och 35 kap. 10 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för dess lydelse enligt lagen (2010:369) om ändring i nämnda lag ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2010:369	Föreslagen lydelse
	18 kap.
	2 §

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till sådan verksam-het som avses i 2 kap. 7 § 1 eller 5 kap. 1 § 1 polisdatalagen (2010:361), om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas.

Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som an-ges i första

stycket, för uppgift som hänför sig till
1. sådan	underrättelseverksam-	1. sådan	underrättelseverksam-
het som avses i 2 § lagen		het som avses i 2 § lagen
(1999:90) om behandling av per-		(1999:90) om behandling av per-
sonuppgifter	vid Skatteverkets	sonuppgifter	vid	Skatteverkets
medverkan	i brottsutredningar,	medverkan i brottsutredningar,
eller		2. sådan verksamhet som avses i
2. sådan verksamhet som avses i		7 § 1 lagen (2005:787) om be-
7 § 1 lagen (2005:787) om be-		handling av uppgifter i Tullverkets
handling av uppgifter i Tullverkets		brottsbekämpande		verksamhet,
brottsbekämpande verksamhet.		eller
		3. sådan verksamhet som avses i
		3 kap. 2 § 1 kustbevak-
		ningsdatalagen (2011:000).

Sekretess enligt första stycket gäller inte för uppgift som hän-för sig till verksamhet hos Säkerhetspolisen och som har förts in i en allmän hand- ling före år 1949.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

35 kap.

10 §

Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att en uppgift lämnas ut

1.till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1964:167) med sär- skilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

2.till en enskild enligt vad som föreskrivs i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har meddelats med stöd i den lagen,

3. enligt vad som föreskrivs i

–lagen (1998:621) om misstan- keregister,

–polisdatalagen (2010:361),

–lagen (1999:90) om behand- ling av personuppgifter vid Skat- teverkets medverkan i brottsutred-

3. enligt vad som föreskrivs i

–lagen (1998:621) om misstan- keregister,

–polisdatalagen (2010:361),

–lagen (1999:90) om behand- ling av personuppgifter vid Skat- teverkets medverkan i brottsutred-

Prop. 2011/12:45

Bilaga 7

262

	Lagrådsremissens lagförslag	Prop. 2011/12:45
	Lagrådsremissens lagförslag	Bilaga 9
		Bilaga 9

1 Förslag till kustbevakningsdatalag

1 kap. Lagens syfte och tillämpningsområde Lagens syfte

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Kustbevak- ningens verksamhet som rör:

1.brottsbekämpning,

2.övrig sjöövervakning,

3.räddningstjänst,

4.samordning av civila behov av sjöövervakning och förmedling av civil sjöinformation, och

5.internationellt samarbete.

Första stycket gäller endast om behandlingen är helt eller delvis auto- matiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

3 § Följande bestämmelser om personuppgifter gäller även vid behand- ling av uppgifter om juridiska personer:

1.2 kap. 3 § om tillgången till personuppgifter,

2.2 kap. 4 § om personuppgiftsansvar,

3.3 kap. 2–4 §§ och 5 kap. 1 och 2 §§ om ändamålen för behandling-

en,

4.3 kap. 5 och 6 §§ och 5 kap. 7 § om bevarande och gallring, och

5.4 kap. 1, 2, 8–11, 13 och 14 §§ om gemensamt tillgängliga uppgif-

ter.

4 § Med gemensamt tillgängliga uppgifter avses i denna lag personupp- gifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga i Kustbevak- ningens verksamhet och som fler än endast ett fåtal personer inom myn- digheten har rätt att ta del av.

265

5 § I 2 kap. finns det allmänna bestämmelser om behandling av person- uppgifter.

Bestämmelserna i 3 och 4 kap. gäller vid behandling av personuppgif- ter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Bestämmelserna i 5 kap. gäller vid behandling av personuppgifter i an- nan operativ verksamhet hos Kustbevakningen enligt 2 § än den brotts- bekämpande.

2 kap. Allmänna bestämmelser Förhållandet till personuppgiftslagen

1 § Om inte annat anges i 2 §, gäller denna lag i stället för personuppgift- slagen (1998:204).

2 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt föreskrif- ter som har meddelats i anslutning till lagen, gäller följande bestämmel- ser i personuppgiftslagen (1998:204):

1.3 § om definitioner,

2.8 § om förhållandet till offentlighetsprincipen,

3.9 § om grundläggande krav på behandling av personuppgifter, dock med undantag för paragrafens första stycke i) och tredje stycket,

4.22 § om behandling av personnummer och samordningsnummer,

5.23 och 25–27 §§ om information till den registrerade,

6.28 § om rättelse,

7.30 och 31 §§ samt 32 § första stycket om säkerheten vid behandling,

8.33–35 §§ om överföring av personuppgifter till tredjeland,

9.38–41 §§ om personuppgiftsombud m.m.,

10.42 § om upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar,

11.43 och 44 §§, 45 § första stycket och 47 § om tillsynsmyndighetens befogenheter,

12.48 § om skadestånd, och

13.51 § första stycket, 52 § första stycket och 53 § om överklagande.

Om personuppgifter ska gallras enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, gäller inte 8 § andra stycket personuppgiftslagen.

Förbud enligt 44 eller 45 § personuppgiftslagen får inte förenas med vite.

Tillgången till personuppgifter

3 § Tillgången till personuppgifter ska alltid begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om tillgången till personuppgifter.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 9

266

Personuppgiftsansvar

4 § Kustbevakningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.

Personuppgiftsombud

5 § Kustbevakningen ska utse ett eller flera personuppgiftsombud.

Den personuppgiftsansvarige ska enligt personuppgiftslagen (1998:204) anmäla till tillsynsmyndigheten när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

Behandling av personuppgifter för handläggning

6 § Utöver för de ändamål som anges i 3 och 5 kap. får personuppgifter alltid behandlas om

1.behandlingen är nödvändig för diarieföring, eller

2.uppgifterna har lämnats i en anmälan eller liknande och behandling- en är nödvändig för handläggningen.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 9

Behandling av känsliga personuppgifter

Uppgifter som beskriver en persons utseende ska utformas på ett ob- jektivt sätt med respekt för människovärdet.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

9 § Utlämnande genom direktåtkomst är tillåtet bara i den utsträckning som följer av denna lag.

Bestämmelser om direktåtkomst finns i 4 kap. 7 § och 5 kap. 5 §.

Grundläggande krav på behandlingen

10 § Personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det klart framgår om behandlingen sker med stöd av bestämmelserna för den brottsbekäm- pande verksamheten eller för annan operativ verksamhet hos Kustbevak- ningen.

267

3 kap. Behandling av uppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande Prop. 2011/12:45 verksamhet Bilaga 9

1 § Detta kapitel tillämpas när Kustbevakningen behandlar personuppgif- ter i brottsbekämpande verksamhet. För behandling av gemensamt till- gängliga uppgifter gäller också 4 kap.

Ändamål

2 § Personuppgifter får behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet om det behövs för att

1.förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2.utreda eller beivra brott, eller

3.fullgöra de förpliktelser som följer av internationella åtaganden.

3 § Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas i Kust- bevakningens brottsbekämpande verksamhet när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1.brottsbekämpande verksamhet hos Rikspolisstyrelsen, polismyndig- heter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skat- teverket,

2.brottsbekämpande verksamhet hos en utländsk myndighet eller mel- lanfolklig organisation,

3.annan verksamhet hos Kustbevakningen för

a)utredning och beslut i ärenden som rör vattenföroreningsavgift, eller

b)tillsyn och kontroll enligt lag eller förordning,

4. en annan myndighets verksamhet

a)om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b)om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver- skridande samverkan mot brott.

Bevarande och gallring

5 § Personuppgifter får inte bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de ändamål som anges i kapitlet.

I följande bestämmelser anges hur länge uppgifter som behandlas automatiserat får bevaras:

1.6 § om uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga,

2.4 kap. 8–12 §§ om uppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott som har gjorts gemensamt tillgängliga, och

268

3. 4 kap. 13 och 14 §§ om andra uppgifter som har gjorts gemensamt	Prop. 2011/12:45
tillgängliga än som anges i 2.	Bilaga 9
Regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.
6 § Om personuppgifter som behandlas automatiserat och som inte har
gjorts gemensamt tillgängliga behandlas i ett ärende, ska de gallras senast
ett år efter det att ärendet avslutades. Om de inte kan hänföras till ett
ärende, ska uppgifterna gallras senast ett år efter det att de behandlades
automatiserat första gången.
Första stycket gäller inte personuppgifter i ärenden om utredning eller
beivrande av brott.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om att personuppgifter, med undantag från första stycket, får
bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.
Utlämnande av uppgifter och uppgiftsskyldighet
7 § Om det är förenligt med svenska intressen, får personuppgifter läm-
nas till

1.Interpol,

2.Europol,

3.en polismyndighet eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol, eller

4.en utländsk kustbevakning eller tullmyndighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Personuppgifter får lämnas enligt första stycket endast om det behövs för att myndigheten eller organisationen ska kunna förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller beivra brott.

9 § Regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter får lämnas ut i andra fall än som anges i 7 och 8 §§.

Bestämmelser om att uppgifter får lämnas ut finns även i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

269

4 kap. Gemensamt tillgängliga uppgifter i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet

Personuppgifter som får göras gemensamt tillgängliga

1 § Följande personuppgifter får göras gemensamt tillgängliga i Kustbe- vakningens brottsbekämpande verksamhet:

1.Uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verk- samhet, om den misstänkta verksamheten

a) innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller där- över, eller

b) sker systematiskt.

2.Uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning eller beivrande av brott.

3.Uppgifter som behövs för att fullgöra internationella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras.

4.Uppgifter som har rapporterats till Kustbevakningens ledningscen- traler.

Särskilda upplysningar

2 § Vid behandling enligt 1 § ska det genom särskild upplysning eller på något annat sätt framgå för vilket närmare ändamål personuppgifterna behandlas.

Sökning

4 § Vid sökning i personuppgifter som gjorts gemensamt tillgängliga får uppgift som avses i 2 kap. 7 § första stycket inte användas som sökbe- grepp.

Första stycket hindrar inte att brottsrubriceringar eller uppgifter som beskriver en persons utseende används som sökbegrepp.

5 § Vid sökning på namn, personnummer, samordningsnummer eller andra liknande identitetsbeteckningar i uppgifter som har gjorts gemen- samt tillgängliga får sådana uppgifter tas fram som anger att den sökta personen

1.är anmäld för brott,

2.är eller har varit misstänkt för brott,

3.är misstänkt för att ha utövat eller komma att utöva sådan brottslig

verksamhet som avses i 1 § första stycket 1,

Prop. 2011/12:45

Bilaga 9

270

4.har anmält ett brott,

5.är målsägande i ett ärende som rör ansvar för brott,

6.förekommer i ett ärende som vittne eller annan som lämnar eller har lämnat uppgifter eller yttrande,

7.har gett in eller tillhandahållits en handling,

8.är anmäld försvunnen,

9.har bedömts kunna komma att möta ett ingripande med grovt våld,

eller

10.är efterlyst.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om begränsning av tillgången till sådana uppgifter som avses i första stycket.

6 § Bestämmelserna i 5 § gäller inte vid

1.sökning i en viss handling eller i ett visst ärende, eller

2.sökning i en uppgiftssamling som har skapats för att undersöka viss brottslighet och som enbart de som arbetar i undersökningen har åtkomst till.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning får äga rum med stöd av första stycket.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om undantag från 5 §.

Direktåtkomst

En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att till- gången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

Bevarande av personuppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott

Prop. 2011/12:45

Bilaga 9

271

10 § Om en förundersökning har lett till åtal eller annan domstolspröv-	Prop. 2011/12:45
ning, får personuppgifterna inte behandlas i Kustbevakningens brottsbe-	Bilaga 9
kämpande verksamhet när det har förflutit fem år efter utgången av det
kalenderår då domen, eller det beslut som meddelades med anledning av
talan, vann laga kraft.
Om en förundersökning har lagts ned eller avslutats på annat sätt än
genom åtal, får personuppgifterna i förundersökningen inte behandlas i
Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet när det har förflutit
fem år efter utgången av det kalenderår då åklagarens eller förundersök-
ningsledarens beslut meddelades.
Första och andra styckena gäller även personuppgifter i andra utred-
ningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken.
11 § Regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av person-
uppgifter får bevaras i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet
under längre tid än vad som anges i 9 och 10 §§.
12 § Om en förundersökning mot en person har lagts ned, om ett åtal har
lagts ned eller om en frikännande dom som har vunnit laga kraft har
meddelats, får personen inte längre vara sökbar som misstänkt.
Bevarande och gallring av övriga personuppgifter
13 § Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga enligt 1 § 1,
3 eller 4 ska gallras enligt andra–fjärde styckena.
Uppgifter som kan antas ha samband med sådan brottslig verksamhet
som anges i 1 § 1 ska gallras senast tre år efter utgången av det kalen-
derår då registreringen avseende personen gjordes. Uppgifter som kan
antas ha samband med brottslig verksamhet som innefattar brott för vil-
ket det är föreskrivet fängelse i två år eller däröver ska dock gallras sen-
ast fem år efter utgången av det kalenderår då registreringen gjordes. Om
en ny registrering beträffande personen görs före utgången av gallrings-
fristen, behöver de uppgifter som finns om personen inte gallras så länge
någon av uppgifterna om honom eller henne får bevaras.
Uppgifter som har behandlats med stöd av 1 § 3 ska gallras senast ett
år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandla-
des i avslutades.
Uppgifter som har behandlats med stöd av 1 § 4 ska gallras senast ett
år efter utgången av det kalenderår då de behandlades automatiserat
första gången.
14 § Regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kategorier av person-
uppgifter får bevaras under längre tid än vad som anges i 13 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om att personuppgifter, med undantag från 13 §, får bevaras
för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

272

5 kap. Behandling av uppgifter i annan operativ verksamhet hos Kustbevakningen

Ändamål och gemensamt tillgängliga uppgifter

1 § Personuppgifter får behandlas i annan operativ verksamhet hos Kust- bevakningen enligt 1 kap. 2 § än den brottsbekämpande om det behövs för att

1.bedriva sjöövervakning för att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten till sjöss samt bedriva den kontroll och tillsyn som Kustbe- vakningen är skyldig att utföra,

2.bedriva räddningstjänst,

3.samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöin- formation till berörda myndigheter,

4.utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt ta emot sådana avgifter, eller

5.fullgöra skyldigheter inom ramen för internationellt samarbete med sjöövervakning och räddningstjänst.

Personuppgifter som får behandlas enligt första stycket får göras ge- mensamt tillgängliga.

2 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i

1.Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet,

2.en annan myndighets verksamhet

a)om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b)om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver- skridande samverkan, och

3. likartad verksamhet hos en utländsk myndighet.

3 § Uppstår misstanke om brott eller brottslig verksamhet när person- uppgifter behandlas i Kustbevakningens verksamhet enligt 1 §, tillämpas 3 och 4 kap.

Sökning

4 § Vid sökning i personuppgifter får uppgifter som avses i 2 kap. 7 § första stycket inte användas som sökbegrepp.

Första stycket hindrar inte att uppgifter som beskriver en persons utse- ende används som sökbegrepp.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 9

273

Direktåtkomst

5 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka svenska myndigheter som får ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas med stöd av 1 §. Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemen- samt tillgängliga. Direktåtkomsten får inte avse personuppgifter som anges i 2 kap. 7 § första stycket. En myndighet som medgetts direktåt- komst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen meddelar föreskrifter om att utländska myndigheter får ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas med stöd av 1 §. Di- rektåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Direktåtkomsten får inte avse personuppgifter som anges i 2 kap. 7 § första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

Utlämnande av uppgifter

6 § Regeringen meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning person- uppgifter får lämnas ut till svenska och utländska myndigheter.

Bestämmelser om att uppgifter får lämnas ut finns även i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bevarande och gallring

7 § Personuppgifter som behandlas automatiserat ska gallras så snart uppgifterna inte längre behövs för det ändamål för vilket de behandlas, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter om att gallring ska ske senast vid en viss tidpunkt eller att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.

Prop. 2011/12:45

Bilaga 9

274

2Förslag till lag om ändring i lagen (2010:369) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Lydelse enligt SFS 2010:369	Föreslagen lydelse
	18 kap.
	2 §

Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första

stycket, för uppgift som hänför sig till
1. sådan	underrättelseverksam-	1. sådan	underrättelseverksam-
het som avses i 2 § lagen		het som avses i 2 § lagen
(1999:90) om behandling av per-		(1999:90) om behandling av per-
sonuppgifter	vid Skatteverkets	sonuppgifter	vid	Skatteverkets
medverkan	i brottsutredningar,	medverkan i brottsutredningar,
eller
2. sådan verksamhet som avses i		2. sådan verksamhet som avses i
7 § 1 lagen (2005:787) om be-		7 § 1 lagen (2005:787) om be-
handling av uppgifter i Tullverkets		handling av uppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet.		brottsbekämpande		verksamhet,
		eller
		3. sådan verksamhet som avses i

3 kap. 2 § 1 kustbevakningsdata- lagen (2011:000).

Sekretess enligt första stycket gäller inte för uppgift som hänför sig till verksamhet hos Säkerhetspolisen och som har förts in i en allmän hand- ling före år 1949.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

35 kap.

10 §

Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att en uppgift lämnas ut

1.till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1964:167) med sär- skilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

2.till en enskild enligt vad som föreskrivs i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har meddelats med stöd i den lagen,

3.enligt vad som föreskrivs i

–lagen (1998:621) om misstankeregister,

–polisdatalagen (2010:361),

–lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar,

–lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbe- kämpande verksamhet,

Prop. 2011/12:45

Bilaga 9

275

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-11-09

Närvarande: F.d. justitierådet Dag Victor samt justitieråden Lennart Hamberg och Per Virdesten.

Kustbevakningsdatalag

Enligt en lagrådsremiss den 27 oktober 2011 (Försvarsdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.kustbevakningsdatalag,

2.lag om ändring i lagen (2010:369) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

3.lag om ändring i lagen (2011:905) om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Therese Persson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till kustbevakningsdatalag

Prop. 2011/12:45

Bilaga 10

Allmänt

Kustbevakningsdatalagen är avsedd att ersätta nuvarande reglering på förordningsnivå och ska enligt förslaget träda i kraft den 1 mars 2012. Genom bestämmelserna regleras Kustbevakningens behandling av per- sonuppgifter inom myndighetens verksamhet för brottsbekämpning och den operativa verksamheten i övrigt. För denna del av myndighetens verksamhet ska personuppgiftslagen (1998:204) gälla enbart i vissa sär- skilt angivna avseenden.

Förhållandet till polisdatalagen

Riksdagen har redan beslutat en ny polisdatalag (2010:361), som också ska träda i kraft den 1 mars 2012. Den nya polisdatalagen är uppbyggd på samma sätt som den föreslagna kustbevakningsdatalagen, i den del den avser Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet. Den före- slagna lagtexten är också väsentligen identisk med polisdatalagens, även om i några fall smärre avvikelser av främst språklig karaktär förekom- mer. Vid föredragningen av lagrådsremissen har framkommit att författ- ningskommentaren i huvudsak överensstämmer med motsvarande texter i propositionen om en ny polisdatalag. Att lagtext och kommentarer visar en så långt gående överensstämmelse framgår inte direkt vid en läsning

av lagrådsremissen.

278

Som ett exempel på en skillnad i författningsregleringen kan nämnas	Prop. 2011/12:45
det i båda lagarna använda begreppet ”gemensamt tillgängliga uppgif-	Bilaga 10
ter”, som i kustbevakningsdatalagen formulerats som en definition i
lagens inledningskapitel, medan motsvarande bestämning i polisdatala-
gen placerats och formulerats på ett annat sätt. Av det sammantagna
materialet och av vad som framgått vid föredragningen framgår emeller-
tid att några materiella skillnader mellan lagarna här inte är avsedd.
Enligt Lagrådets mening är det vid parallella lagstiftningsprocedurer av
detta slag väsentligt att det klart redovisas hur lagarna förhåller sig till
varandra och vilka likheter eller skillnader som förekommer vad gäller
lagtext och författningskommentar. En sådan redovisning förenklar arbe-
tet och bidrar till att minska risken för att omotiverade skillnader upp-
kommer mellan regelverken. Ett sätt att klargöra sambanden kan vara att
inledningsvis redogöra för dessa i författningskommentaren till de olika
bestämmelserna.
Operativ verksamhet
Enligt vad som bekräftats vid föredragningen är avsikten att den före-
slagna lagen endast ska vara tillämplig i Kustbevakningens operativa
verksamhet. Detta kommer emellertid inte till klart uttryck i den före-
slagna lagtexten utan kan endast avläsas mer indirekt av redovisningen
för lagens innehåll i 1 kap. 5 § och de materiella reglerna i 2 kap. 10 §
och 5 kap. 1 §. Enligt Lagrådets uppfattning skulle lagen vinna i över-
skådlighet och tydlighet om denna avgränsning kom till direkt uttryck
redan i 1 kap. 1 § (jfr 1 kap. 1 § i polisdatalagen, i vilken den lagens
begränsning till den brottsbekämpande verksamheten anges).
Att bestämmelserna gäller för den operativa verksamheten torde dessu-
tom lämpligen böra anges uttryckligen i 1 kap. 2 § första stycket och 4 §
samt i 2 kap. 6 §.
Avgränsningen kan också användas för rubriksättningen av lagens
olika kapitel och därigenom göra förhållandet mellan dessa tydligare.
Tredje kapitlet skulle förslagsvis kunna ges rubriken Allmänna bestäm-
melser om den brottsbekämpande verksamheten, fjärde kapitlet Bestäm-
melser om gemensamt tillgängliga uppgifter i den brottsbekämpande
verksamheten och femte kapitlet Bestämmelser om annan operativ verk-
samhet än den brottsbekämpande. Med en sådan rubriksättning bortfaller
vidare behovet av den särskilda upplysningen i förslagets 3 kap. 1 § som
således kan utgå.
S.k. upplysningsbestämmelser
Lagförslaget innehåller ett antal bestämmelser som under föredragningen
benämnts som upplysningsbestämmelser och enligt vilka regeringen, och
i några paragrafer regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer, meddelar föreskrifter om olika angivna förhållanden. I vissa
fall används uttrycken närmare föreskrifter och ytterligare föreskrifter.
I vissa av paragraferna är det tydligt att uttrycket regeringen meddelar
innebär en ren upplysning om vad som ändå gäller. I andra är bakgrun-
den till det använda uttrycket att riksdagen avses besluta en materiell	279
	279

bestämmelse inom området för vad som brukar benämnas som regering-	Prop. 2011/12:45
ens restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen	Bilaga 10
samtidigt som regeringen avses få rätt att meddela undantag och be-
gränsningar.
Uttrycket regeringen meddelar får i de olika fallen två helt olika bety-
delser, i det första som en ren upplysning som i och för sig skulle kunna
avvaras, i det andra som en materiell bestämmelse som är nödvändig för
att uppnå syftet med regeln (jfr prop. 2008/09:200 s. 379).
Att på detta sätt använda samma uttryck för helt olika typer av regler är
ägnat att skapa oklarheter om reglernas rätta innebörd. Uttryckssättet har
emellertid i tidigare lagstiftningsärenden godtagits även om regeringen
anfört att det finns anledning att närmare överväga hur upplysningsbe-
stämmelser av detta slag bör utformas inom den pågående översynen av
Regeringskansliets riktlinjer för författningsskrivning (se bl.a. a. prop. s.
379). Lagrådet utgår från att vad Lagrådet nu anfört beaktas i den över-
synen.
1 kap. 1 §
Som berörts inledningsvis förordar Lagrådet att ordet operativa skjuts in
före ordet verksamhet.
1 kap. 2 §
Förslagets första och andra stycke motsvarar 1 kap. 2 § första stycket i
polisdatalagen. Att regleringen i den lagen endast omfattar ett stycke
beror på att motsvarigheten till förslagets andra stycke i stället anges som
en villkorssats i förhållande till motsvarigheten till förslagets första
stycke. Regleringen i den föreslagna kustbevakningslagen kan lätt anpas-
sas till en sådan ordning genom strykning av de inledande orden i det
föreslagna andra stycket (Första stycket gäller endast) och en ändrad
interpunktering.
Om en sådan ändring av en eller annan orsak inte skulle anses lämplig
bör emellertid under alla förhållanden de inledande orden i det föreslagna
andra stycket ändras till förslagsvis ”Lagen gäller emellertid endast …”
så att det klart framgår att också andra stycket innefattar en avgränsning
av lagens tillämpningsområde och inte endast är relevant i förhållande till
en enskild bestämmelse i lagen.
Som berörts inledningsvis förordar Lagrådet vidare att ordet operativa
skjuts in före ordet verksamhet i förslagets första stycke.
1 kap. 3 §
I bestämmelsen anges på väsentligen samma sätt som i polisdatalagen
vilka bestämmelser som ska gälla vid behandlingen av uppgifter om
juridiska personer. Till skillnad mot vad som gäller enligt den lagen ska
emellertid här också bestämmelserna om personuppgiftsansvar tillämpas.
Med tanke på parallelliteten mellan lagarna i övrigt bör skälen till denna
skillnad utvecklas i propositionen.
	280

1 kap. 4 §

Som berörts inledningsvis förordar Lagrådet att ordet operativa skjuts in före ordet verksamhet.

1 kap. 5 §

Eftersom lagen enligt vad som upplysts vid föredragningen ska reglera behandlingen av personuppgifter vid all operativ verksamhet hos Kust- bevakningen kan i tredje stycket orden ”hos Kustbevakningen enligt 2 §” strykas.

2 kap. 6 §

Inledningen av paragrafen kan förslagsvis ges följande formulering: Utöver för de ändamål som anges i 3 och 5 kap. får personuppgifter

behandlas i den operativa verksamheten om …

2 kap. 10 §

Avsikten med den föreslagna bestämmelsen är inte att någon särskild dokumentation ska behöva göras i samband med varje behandling av personuppgifter. Tyngdpunkten torde i praktiken komma att ligga på den allmänna uppläggningen av hanteringen av olika uppgifter eller, som det uttrycks i remissen, sammanhanget. Vad som är av särskild betydelse därvid är vilket regelkomplex, det för brottsbekämpande verksamhet eller det för annan operativ verksamhet, som är tillämpligt. Lagrådet föreslår mot denna bakgrund, och med anknytning till förslagets 1 kap. 2 §, att

paragrafen ges följande utformning:

Personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det klart framgår om behandlingen rör brottsbekämpning eller annan operativ verksamhet.

3 kap. 1 §

Av vad som anförts inledningsvis framgår att Lagrådet förordar en viss justering av de föreslagna kapitelrubrikerna. Godtas Lagrådets förslag i denna del kan den här föreslagna paragrafen utgå.

3 kap. 3 §

I paragrafen anges vissa sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas. En behandling för dessa ändamål förutsätter emellertid att personuppgifterna hänför sig till den brottsbekämpande verksamheten och redan behandlas för de primära ändamål som anges i 2 §. De i inled- ningen på paragrafens första stycke förekommande orden ”i Kustbevak- ningens brottsbekämpande verksamhet ” gör emellertid denna innebörd otydlig och orden bör strykas. Jämför motsvarande formuleringar i inled- ningen till 5 kap. 2 § i lagen och i inledningen till 2 kap. 8 § polisdatala- gen.

3 kap. 4 §

Paragrafen har en motsvarighet i 5 kap. 2 § och även i 2 kap. 8 § polisda- talagen. I dessa paragrafer har bestämmelsen dock placerats som ett sista

Prop. 2011/12:45

Bilaga 10

281


2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om		Prop. 2011/12:45
	internationellt polisiärt samarbete
Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (2000:343) om internationellt
polisiärt samarbete (2000:343) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2011:905		Föreslagen lydelse

19.2	Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och	Prop. 2011/12:45
	sekretesslagen (2009:400)

alltid måste tas till frågan om sekretess innan uppgifter lämnas till Kust-	Prop. 2011/12:45
bevakningen.	Bilaga 1

ningar,	ningar,
– lagen (2005:787) om behand-	– lagen (2005:787) om behand-
ling av uppgifter i Tullverkets	ling av uppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet,	brottsbekämpande verksamhet,
– förordningar som har stöd i	– 3 och 4 kap. kustbevak-
dessa lagar, eller	ningsdatalagen (2011:000),
	– förordningar som har stöd i
	dessa lagar, eller