Regeringens proposition 2011/12:25

Genomförandet av det tredje körkortsdirektivet

Regeringens proposition 2011/12:25

Genomförandet av det tredje körkortsdirektivet

Prop.

 

2011/12:25

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 oktober 2011

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition lämnas förslag som genomför Europaparlamentets

 

och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort,

 

det s.k. tredje körkortsdirektivet. Det föreslås bl.a. en delvis ny indelning

 

av körkortspliktiga fordon i behörigheter och vissa nya ålderskrav för

 

körkort. Principen om s.k. stegvist tillträde till mer krävande fordon

 

förstärks. Körkortsbehörigheterna C1, C1E, D1 och D1E, som tidigare

 

varit frivilliga för medlemsstaterna att införa, föreslås bli obligatoriska.

 

En ny motorcykelbehörighet A2 föreslås, liksom en möjlighet att få

 

framföra tyngre släp än tidigare med B-körkort.

 

Det föreslås vidare nya harmoniserade bestämmelser om giltighetstid

 

och förnyelse i fråga om körkort. Krav på anknytning till den medlems-

 

stat som förnyar körkortet föreslås föras in i körkortslagen, liksom att

 

vissa medicinska krav ska uppfyllas för att behörighet att köra buss eller

 

lastbil ska fortsätta att gälla efter körkortsförnyelse. En ny möjlighet att

 

återkalla körkort som utfärdats trots att det fanns hinder för utfärdande

 

föreslås.

 

Regeringen föreslår också några andra ändringar. Åldersgränserna för

 

att få övningsköra justeras. Vidare föreslås att förhandsbesked om

 

körkortstillstånd och bevis om att körkort har utfärdats avskaffas.

 

Möjligheten att begära upphävande av ett godkännande som handledare

 

föreslås tas bort och ersättas med en begränsad giltighetstid för sådant

 

godkännande. Internationella körkort föreslås ges viss rättsverkan.

 

Vidare föreslås en utökad anmälningsskyldighet enligt yrkestrafiklagen

 

och körkortslagen för läkare. Slutligen lämnas vissa kompletterande

 

förslag i fråga om tillsyn och kontroll inom det permanenta system med

 

alkolås som införs den 1 januari 2012.

1

 

Författningsförslagen föreslås huvudsakligen träda i kraft den Prop. 2011/12:25 19 januari 2013. Vissa ändringar som inte har samband med direktivet

föreslås emellertid träda i kraft den 1 februari 2012.

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................

7

2

Lagtext

.............................................................................................

8

 

2.1

Förslag till lag om ändring i körkortslagen

 

 

 

(1998:488) .........................................................................

8

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1998:489) om försöksverksamhet med villkorlig

körkortsåterkallelse .........................................................

32

2.3Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen

(1998:490) .......................................................................

33

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om

 

 

yrkesförarkompetens .......................................................

34

3

Ärendet och dess beredning ...........................................................

39

4

Utgångspunkter

..............................................................................

41

 

4.1

Gällande ....................................................................rätt

41

 

 

4.1.1 ......................................................

Svensk rätt

41

 

 

4.1.2 ..........................................

Körkortsdirektiven

43

 

4.2

Genomförandet ..............av det tredje körkortsdirektivet

45

 

4.3

Terminologi.....................................................................

45

5

Förarbehörighet..............................................................................

 

46

 

5.1

Körkort .......................och andra behörighetshandlingar

46

 

 

5.1.1 ....................

Behörighet och behörighetsbevis

46

 

 

5.1.2 ......................................................

Traktorkort

49

 

 

5.1.3

Bevis om att körkort eller förarbevis

 

 

 

..........................................................

utfärdats

51

5.2Anpassningar till det tredje körkortsdirektivets

 

 

körkortskategorier ...........................................................

55

 

 

5.2.1

Stegvist tillträde..............................................

55

 

 

5.2.2

Lastbilar..........................................................

56

 

 

5.2.3

Bussar .............................................................

58

 

 

5.2.4

Motorcyklar ....................................................

60

 

 

5.2.5

Släpvagnskörning med personbil....................

67

 

 

5.2.6

Samordning av behörigheter...........................

70

 

 

5.2.7

Fråga om nya vägtrafikdefinitioner ................

71

6

Utfärdande och giltighet av körkort ...............................................

72

 

6.1

Några frågor om körkortstillstånd ...................................

72

 

6.2

Hinder för att utfärda körkort i visst fall..........................

74

 

6.3

Giltighet och förnyelse av körkort och förarbevis...........

75

 

 

6.3.1

Administrativ giltighetstid..............................

75

 

 

6.3.2

Frivilliga krav .................................................

81

 

 

6.3.3

Förnyelse p.g.a. särskild händelse ..................

82

 

 

6.3.4

Ogiltighet........................................................

83

 

 

6.3.5

Förarbevis.......................................................

84

 

 

6.3.6

Krav för utfärdande av körkort efter

 

 

 

 

återkallelse i vissa fall.....................................

85

Prop. 2011/12:25

3

7

Övningskörning

..............................................................................

86

Prop. 2011/12:25

 

7.1

Justerade krav för övningskörning ...................................

86

 

 

 

7.1.1

Ålderskrav .......................................................

86

 

 

 

7.1.2

Ålderskrav för övningskörning/körträning

 

 

 

 

 

under utbildning enligt lagen om

 

 

 

 

.......................................

yrkesförarkompetens

90

 

 

 

7.1.3

Krav för övningskörning för högre

 

 

 

 

....................................................

behörigheter

92

 

 

7.2

Uppsikt .........................................under övningskörning

94

 

 

 

7.2.1 ..................

Föreskrifter i lag eller förordning?

94

 

 

 

7.2.2 .............

Kraven på den som ska utöva uppsikt

96

 

 

 

7.2.3

Möjligheten att begära att ett

 

 

 

 

 

godkännande som handledare upphävs tas

 

 

 

 

...........................................................

bort

100

 

7.3Introduktions- och riskutbildning – redaktionella

 

ändringar ........................................................................

101

8 Körkortsingripande.......................................................................

102

8.1

Redaktionella ändringar .................................................

102

8.2Allmän brottslighet och personliga förhållanden i

 

 

övrigt..............................................................................

 

103

 

8.3

Hinder vid tiden för körkortets utfärdande.....................

107

 

8.4

Körkort efter återkallelse under prövotid .......................

109

9

Utländska körkort .........................................................................

 

111

 

9.1

Internationella körkort....................................................

111

 

9.2

Ålderskrav för utländska körkort ...................................

113

 

9.3

Utbyte av utländska körkort...........................................

114

 

 

9.3.1

EES-körkort – giltighetstid och utbyte..........

114

 

 

9.3.2

Erkännande och utbyte av EES-körkort

 

 

 

 

med ursprung i tredje land.............................

117

10

Yrkesförarkompetens....................................................................

119

10.1Yrkesförarkompetens för förare med förarbehörighet

 

C1, C1E, D1 eller D1E...................................................

119

10.2

Kompetens- och ålderskrav för godstransporter ............

121

10.3

Kompetens- och ålderskrav för persontransporter .........

123

11 Tillsyn och kontroll av alkolås......................................................

125

11.1Tillsyn över verksamheten med alkolås efter

rattfylleri ........................................................................

125

11.2Varning i stället för återkallelse av godkännande av

 

 

alkolås ............................................................................

127

 

11.3

Polisens kontroll av alkolås............................................

128

12

Läkares anmälningsskyldighet......................................................

130

13

Övriga frågor ................................................................................

132

 

13.1

Överklagande .................................................................

132

 

13.2

Periodiska läkarundersökningar av körkortshavare .......

133

 

13.3

Mikroprocessor ..............................................................

134

 

13.4

Krav på förarprövare......................................................

135

 

13.5

Diverse övriga ändringar................................................

136

4

14

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................

137

Prop. 2011/12:25

15

Konsekvensanalys

........................................................................

140

 

 

15.1

Ändringar ..............................................i körkortslagen

140

 

 

 

15.1.1 ...

Alternativa lösningar eller inte reglera alls

142

 

 

 

15.1.2 ...................

Vilka som berörs av regleringen

142

 

 

15.2

Ändringar ............med anledning av körkortsdirektivet

142

 

 

 

15.2.1

Ekonomiska konsekvenser för statliga

 

 

 

 

 

myndigheter och samhället av införandet

 

 

 

 

.....................

av det tredje körkortsdirektivet

142

 

 

 

15.2.2 ..................

Konsekvenser för privatpersoner

144

 

 

 

15.2.3 ..............................

Konsekvenser för företag

145

 

 

15.3

Tillsyn över .......................................godkända alkolås

145

 

 

 

15.3.1 .......................................................

Inledning

145

 

 

 

15.3.2

Ekonomiska konsekvenser för statliga

 

 

 

 

...........................

myndigheter och samhället

146

 

 

 

15.3.3

Ekonomiska konsekvenser för dem som

 

 

 

 

...................................

tillhandahåller alkolås

146

 

 

15.4

Polisens kontroll ...........................................av alkolås

146

 

 

15.5

Läkares anmälningsskyldighet ......................................

146

 

 

 

15.5.1 .......................................................

Inledning

146

 

 

 

15.5.2

Konsekvenser för myndigheter och

 

 

 

 

........................................................

samhälle

147

 

 

 

15.5.3 ......

Konsekvenser för taxiförare och företag

147

 

16

Författningskommentar................................................................

148

 

16.1Förslaget till lag om ändring i körkortslagen

(1998:488) .....................................................................

148

16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:489) om

försöksverksamhet med villkorlig

 

körkortsåterkallelse .......................................................

161

16.3Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen

(1998:490) .....................................................................

161

16.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1157) om

 

yrkesförarkompetens .....................................................

162

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG

 

 

av den 20 december 2006 om körkort................................

165

Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet SOU 2008:130 ...............

208

Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian Kontroll av alkolås

 

 

och tillsyn, 2011-01-20 ......................................................

217

Bilaga 4

Sammanfattning av promemorian Förslag till ändring i

 

 

yrkestrafiklagen (1998:490) – TSV 2010-4733 .................

220

Bilaga 5

Lagförslaget i betänkandet SOU 2008:130 (i aktuella

 

 

delar)..................................................................................

223

Bilaga 6

Lagförslaget i utkastet till lagrådsremiss............................

257

Bilaga 7

Lagförslaget i promemorian Kontroll av alkolås och

 

 

tillsyn .................................................................................

281

5

Bilaga 8

Lagförslaget i promemorian Förslag till ändring i

Prop. 2011/12:25

 

yrkestrafiklagen (1998:490) – TSV 2010-4733..................

284

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet

 

 

SOU 2008:130....................................................................

285

Bilaga 10

Förteckning över remissinstanser avseende utkastet till

 

 

lagrådsremiss ......................................................................

286

Bilaga 11

Förteckning över remissinstanser avseende

 

 

promemorian Kontroll av alkolås och tillsyn .....................

287

Bilaga 12

Förteckning över remissinstanser avseende

 

 

promemorian Förslag till ändring i yrkestrafiklagen

 

 

(1998:490) – TSV 2010-4733.............................................

288

Bilaga 13

Lagrådsremissens lagförslag...............................................

289

Bilaga 14

Lagrådets yttrande ..............................................................

322

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober

 

2011......................................................................................................

 

331

Rättsdatablad ........................................................................................

332

6

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2011/12:25

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i körkortslagen (1998:488),

2.lag om ändring i lagen (1998:489) om försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse,

3.lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490), och

4.lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens.

7

2

Lagtext

Prop. 2011/12:25

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om körkortslagen (1998:488)2

dels att 2 kap. 7 och 14 §§, 3 kap. 8 § och 4 kap. 12–14 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 12 § ska utgå,

dels att nuvarande 2 kap. 5 a § ska betecknas 2 kap. 7 b §,

dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 5, 6, nya 7 b och 8 §§, 3 kap. 1, 4, 4 a, 5–7 a, 9, 10, 12–15, 17 och 21 §§, 4 kap. 1–5 och 7–11 §§, 5 kap. 2 a, 3, 9 och 27 §§, 6 kap. 1 och 7 §§, 7 kap. 2 §, 8 kap. 1 och 2 §§ och 10 kap. 2 § samt rubriken närmast före 2 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer, 2 kap. 7 a §, 3 kap. 1 a och 14 a §§, 4 kap. 2 a §, 5 kap. 25 a och 28 §§, 6 kap. 7 a och 7 b §§ samt närmast före 4 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §3 Denna lag innehåller bestämmelser om

1.behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfordon, traktor och motorredskap,

2.handlingar som ger sådan behörighet, nämligen körkort, traktorkort och förarbevis,

3.körkortstillstånd, varmed avses ett beslut om att sökanden uppfyller medicinska och personliga krav för att körkort eller traktorkort ska få utfärdas,

4.körkortshavare, varmed avses den som har körkortstillstånd eller körkort,

5.innehavare av förarbevis, varmed avses den som har förarbevis för moped klass II, snöskoter eller terränghjuling.

1Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (omarbetning) (EUT L 403, 30.12.2006, s. 18, Celex 32006L0126), ändrat genom kommissionens direktiv 2009/113/EG (EUT L 223, 26.8.2009, s. 31, Celex 32009L0113).

2Senaste lydelse av

2 kap. 7 § 2003:216

rubriken närmast före 4 kap. 12 § 2008:550.

2 kap. 14

§ 2009:189

 

4 kap. 12

§ 2008:1369

 

4 kap. 13

§ 2008:1369

 

4 kap. 14

§ 2008:1369

 

3 Senaste lydelse 2009:189.

8

Bestämmelser om behörighet att köra vissa fordon i yrkesmässig trafik finns i yrkestrafiklagen (1998:490).

Bestämmelser om behörighet att Prop. 2011/12:25 köra vissa fordon i yrkesmässig

trafik finns i yrkestrafiklagen (1998:490) och i lagen (2007:1157) om yrkesförar- kompetens.

 

2 kap.

Förarbehörighet för särskilda

Körkortsbehörighet för särskilda

fordonstyper

fordonstyper

Nuvarande lydelse

5 §4

Förarbehörighet enligt 1 § anges i körkort med beteckningarna A för motorcykel

A1 för lätt motorcykel AM för moped klass I B för

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådana bilar,

2. terrängvagn, och

3. motorredskap klass I

C för tung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådana bilar

D för buss och enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till buss E för släpfordon, oavsett vikt och antal.

Föreslagen lydelse

5 §

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteck- ningar.

Beteckning

Körkortsbehörighet

AM

moped klass I

A1

1. tvåhjulig motorcykel

 

a) som drivs av förbränningsmotor med en slagvolym

 

om högst 125 kubikcentimeter och en nettoeffekt av

 

högst 11 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt

 

och tjänstevikt som inte överstiger 0,1 kilo-

 

watt/kilogram, eller

4 Senaste lydelse 2009:189.

9

 

b) med annan motor än förbränningsmotor som har en Prop. 2011/12:25

 

nettoeffekt av högst 11 kilowatt och ett förhållande

 

mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger

 

0,1 kilowatt/kilogram.

 

 

2. trehjulig

motorcykel med en nettoeffekt

av högst

 

15 kilowatt.

 

 

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en nettoeffekt av högst

 

35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och

 

tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kilogram

 

och som, om fordonets originalutförande har ändrats,

 

har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla

 

effekten.

 

 

 

2. trehjulig motorcykel som omfattas av behörighet A1.

A

två- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt

 

och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt last-

 

bil samt enbart ett släpfordon som är kopplat till sådan

 

bil om

 

 

 

a) släpfordonets totalvikt inte överstiger 750 kilogram,

 

eller

 

 

 

b) bilens och släpfordonets sammanlagda totalvikt inte

 

överstiger 3,5 ton.

 

 

2. terrängvagn

 

 

3. motorredskap klass I

 

 

4. trehjulig motorcykel

 

 

5. fyrhjulig motorcykel

 

BE

bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera

 

släpfordon som är kopplade till sådan bil, om släp-

 

fordonens

sammanlagda totalvikt inte

överstiger

 

3,5 ton.

 

 

C1

tung lastbil med en totalvikt av högst 7,5 ton och

 

personbil med totalvikt över 3,5 men inte 7,5 ton samt

 

enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

C1E

bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller

 

flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om

 

bilens och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte

 

överstiger 12 ton.

 

C

tung lastbil och personbil över 3,5 ton samt enbart ett

 

lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

 

CE

bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera

 

släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil.

 

 

 

10

D1

buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver

 

förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter

 

samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan

 

buss.

D1E

buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera

 

släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan

 

buss.

Dbuss oavsett antal sittplatser och längd samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

DE

buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera

 

släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan

 

buss.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

6 §

Behörigheten A ger rätt att köra motorcykel med en högre effekt än 25 kilowatt endast om körkorts- havaren har haft ett körkort med behörigheten A under minst två år eller godkänts i körprov på en sådan motorcykel efter att ha fyllt 21 år. Detsamma gäller om motor- cykeln har ett förhållande mellan effekt och tjänstevikt som över- stiger 0,16 kilowatt/kilogram.

5 a §

Förarbehörigheterna A, A1 och B ger även rätt att köra moped klass I.

Behörigheterna A och B ger rätt att köra trehjulig motorcykel med en högre nettoeffekt än 15 kilowatt endast om körkortshavaren har fyllt 21 år.

7 a §

Om körkortshavaren har god- känts i ett särskilt körprov ger behörigheten B även rätt att framföra ett släpfordon vars total- vikt överstiger 750 kilogram och i kombination med dragfordonets totalvikt överstiger 3,5 men inte 4,25 ton (utökad behörighet B).

7 b §5

Samtliga körkortsbehörigheter ger även behörigheten AM.

5 Senaste lydelse av tidigare 5 a § 2009:189.

Prop. 2011/12:25

11

Körkort med behörigheten CE

8 §

Körkort med behörigheten CE,

eller DE ger även behörigheten

D1E eller DE ger även behörig-

BE.

heten BE. Körkort med behörig-

 

heten CE ger även behörigheten

 

C1E.

3 kap.

Körkort får utfärdas för den som

1.har körkortstillstånd,

2.är permanent bosatt i Sverige eller har studerat här i minst sex månader,

3.har fyllt

a)15 år för behörigheten AM,

b)16 år för behörigheten A1,

c)18 år för behörigheterna A, B, C och E,

d)21 år för behörigheten D, eller uppfyller de lägre ålderskrav som framgår av 3 kap. 5 § andra stycket lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens om sökanden har förvärvat sådan grund- läggande kompetens som framgår av nämnda stycke, och

4.har avlagt godkänt förarprov.

Körkort får dock inte utfärdas för den som har ett körkort som är utfärdat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES).

Har ett körkort blivit ogiltigt av en anledning som avses i 12 § eller 13 § första stycket 1 eller sista stycket får ett nytt körkort utfärdas utan att förarprov avlagts, om den sökande efter det att körkortet blivit ogiltigt har meddelats kör- kortstillstånd för de behörigheter som upphört att gälla. För ut- färdande av körkort efter åter-

1 §6

2. är permanent bosatt i Sverige eller sedan minst sex månader studerar här,

c)18 år för behörigheterna A2, B, BE, C1 och C1E,

d)20 år och har haft körkort med behörigheten A2 under minst två år, eller har fyllt 24 år, för behörigheten A,

e)21 år för behörigheterna C, CE, D1 och D1E,

f)24 år för behörigheterna D och DE, och

Körkort får inte utfärdas för den som har ett körkort som är utfärdat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller som har ett körkort som i en sådan stat är föremål för en åtgärd som är att likställa med återkallelse eller omhänder- tagande enligt denna lag.

Har ett körkort blivit ogiltigt av en anledning som avses i 12 § eller 13 § första stycket 1 eller 7 eller sista stycket, får ett nytt körkort utfärdas utan att förarprov avlagts, om den sökande efter det att kör- kortet blivit ogiltigt har meddelats körkortstillstånd för de behörig- heter som upphört att gälla. För utfärdande av körkort efter åter-

6 Senaste lydelse 2010:485.

Prop. 2011/12:25

12

kallelse gäller bestämmelserna i

kallelse gäller bestämmelserna i Prop. 2011/12:25

5 kap.

5 kap.

1 a §

Trots ålderskravet 21 år i 1 § första stycket 3 e får körkort ut- färdas för behörigheterna C, CE, D1 och D1E för en sökande som har fyllt 18 år, om sökanden har förvärvat grundläggande kom- petens genom sådan grundutbild- ning som avses i 3 kap. 3 § respektive 3 kap. 7 § andra stycket lagen (2007:1157) om yrkesförar- kompetens.

Trots ålderskravet 24 år i 1 § första stycket 3 f får körkort ut- färdas för behörigheterna D och DE för en sökande som har fyllt

1.20 år om sökanden har för- värvat grundläggande kompetens genom sådan grundutbildning som avses i 3 kap. 5 § andra stycket lagen om yrkesförarkompetens,

2.21 år om sökanden har för- värvat grundläggande kompetens genom sådan grundutbildning som avses i 3 kap. 5 § första stycket samma lag,

3.23 år om sökanden har för- värvat grundläggande kompetens genom sådan grundutbildning som avses i 3 kap. 6 § samma lag.

Trots ålderskravet 20 år i andra stycket 1 får körkort utfärdas för en sökande som har fyllt 18 år, om körkortet villkoras till att avse fordon som körs utan passagerare eller som används i linjetrafik, där

linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

Trots ålderskravet 23 år i andra stycket 3 får körkort utfärdas för en sökande som har fyllt 21 år, om körkortet villkoras till att avse fordon som används i linjetrafik, där linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

13

Förarprov för att få behörig- heten A1, A2, A eller B får av- läggas endast om sökanden har genomgått en utbildning om sådan körning som är förenad med risker (riskutbildning).

Lydelse enligt SFS 2010:1914

Förarprovet består för behörig- heten AM av ett kunskapsprov och för övriga behörigheter av ett kunskapsprov och ett körprov. Förarprov får inte avläggas om spärrtid eller villkorstid löper.

Kunskapsprov får avläggas endast av den som uppfyller kraven i 1 § första stycket 1 och 3. För behörigheten AM krävs dess- utom att sökanden uppfyller kravet i 1 § första stycket 2 och har gått igenom utbildning för moped klass I enligt lagen (2009:121) om ut- bildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar.

Kunskapsprov behöver dock inte avläggas för behörigheten A av den som redan har ett körkort med behörigheten A1.

Körprov får avläggas endast av den som uppfyller kraven i 1 § första stycket 1–3.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2011/12:25

4 §7

Förarprovet består för behörig- heten AM av ett kunskapsprov och för övriga behörigheter av ett kunskapsprov och ett körprov. Förarprov får inte avläggas om spärrtid, giltighetstid för åter- kallelse tills vidare eller villkorstid löper.

Kunskapsprov får avläggas endast av den som uppfyller kraven i 1 § första stycket 1 och 3 eller, i fråga om ålderskravet, 1 a §. För behörigheten AM krävs dessutom att sökanden uppfyller kravet i 1 § första stycket 2 och har gått igenom utbildning för moped klass I enligt lagen (2009:121) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar.

Kunskapsprov behöver dock inte avläggas

1.för behörigheten A av den som redan har ett körkort med behörigheten A2 eller A1, eller

2.för behörigheten A2 av den som redan har ett körkort med behörigheten A1.

Körprov får avläggas endast av den som uppfyller kraven i 1 § första stycket 1–3 eller, i fråga om ålderskravet, 1 a §.

Föreslagen lydelse

4 a §8 Förarprov för att få förar-

behörigheten A, A1 eller B får avläggas endast om sökanden har genomgått en utbildning om sådan körning som är förenad med risker (riskutbildning).

7Senaste lydelse 2009:189.

8Senaste lydelse 2008:550.

14

En genomförd riskutbildning får

En genomförd riskutbildning får

tillgodoräknas under viss tid, dock

tillgodoräknas under viss tid, dock

längst till dess att körkort med den

längst till dess att körkort med den

förarbehörighet som utbildningen

behörighet som utbildningen av-

avsett har utfärdats.

sett har utfärdats.

 

5 §9

Sökanden ska godkännas i förarprovet, om det visar att han eller hon

1.för förarbehörigheten AM, har de kunskaper som från trafik- säkerhetssynpunkt bör krävas för denna behörighet, och

2.för övriga förarbehörigheter, har de kunskaper och den förmåga samt uppvisar det beteende som från trafiksäkerhetssynpunkt bör krävas för behörigheten i fråga.

Sökanden ska godkännas i förarprovet, om provet visar att han eller hon

1.för behörigheten AM, har de kunskaper som från trafiksäker- hetssynpunkt bör krävas för denna behörighet, och

2.för övriga behörigheter, har de kunskaper och den förmåga samt uppvisar det beteende som från trafiksäkerhetssynpunkt bör krävas för behörigheten i fråga.

Körkort med behörigheten C eller D får utfärdas endast för den som har körkort med behörigheten B. Om sökanden har haft körkort med behörigheten BC, BD eller BCD får dock körkort med mot- svarande behörighet utfärdas sam- tidigt.

6 §10

Körkort med behörigheten C1, C, D1 eller D får utfärdas endast för den som har körkort med behörigheten B. Om sökanden har haft körkort med behörigheten C1, C, D1, D, C1D1, C1D, CD1 eller CD får dock körkort med mot- svarande behörighet utfärdas sam- tidigt.

Körkort med behörigheten BE, CE eller DE får utfärdas endast för den som har behörighet för drag- fordonet. Om sökanden har haft körkort med behörighet för drag- fordon och släpfordon av det slag som ansökan avser får dock kör- kort med motsvarande behörighet utfärdas samtidigt.

7 §11

Körkort med behörigheten BE, C1E, CE, D1E eller DE får ut- färdas endast för den som har behörighet för dragfordonet. Om sökanden har haft körkort med behörighet för dragfordon och släpfordon av det slag som ansö- kan avser får dock körkort med motsvarande behörighet utfärdas samtidigt.

9Senaste lydelse 2009:189.

10Senaste lydelse 2003:216.

11Senaste lydelse 2003:216.

Prop. 2011/12:25

15

När ett körkortstillstånd med- delas eller ett körkort utfärdas, får de särskilda villkor för innehavet av körkortstillståndet eller kör- kortet som är nödvändiga från trafiksäkerhetssynpunkt beslutas. Sådana villkor får också beslutas efter det att körkortstillståndet har meddelats eller körkortet utfärdats.
Krav på innehav av körkortstill- stånd gäller inte vid ett körprov, om sökanden redan har ett körkort med behörighet som utan något medicinskt skäl har villkorats till att avse automatväxlat fordon och körprovet ska ske med ett manuellt växlat fordon för vilket samma behörighet krävs.
Krav på innehav av körkortstill- stånd gäller inte heller vid ett sådant särskilt körprov som avses i 2 kap. 7 a § för den som redan innehar behörighet B.
Vid sådana körprov som avses i denna paragraf tillämpas i övrigt bestämmelserna om körprov i 4 och 5 §§.

7 a §12 Krav på innehav av körkortstill-

stånd gäller inte vid ett körprov, om sökanden redan har ett körkort med behörighet som utan något medicinskt skäl har villkorats till att avse automatväxlat fordon och körprovet skall ske med ett manuellt växlat fordon för vilket samma behörighet krävs.

I övrigt skall 4 och 5 §§ gälla i tillämpliga delar.

9 §

Om det vid prövning av ansökan om förhandsbesked eller kör- kortstillstånd finns hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga för- hållanden, skall en tid bestämmas före vars utgång körkort inte får utfärdas (spärrtid). Spärrtiden skall vara lägst en månad och högst tre år.

Om det vid prövning av ansökan om körkortstillstånd finns hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga förhållanden, ska en tid bestäm- mas före vars utgång körkort inte får utfärdas (spärrtid). Spärrtiden ska vara lägst en månad och högst tre år.

10 §13 När ett körkortstillstånd med-

delas eller ett körkort utfärdas, får de särskilda villkor för körkorts- innehavet som är nödvändiga från trafiksäkerhetssynpunkt före- skrivas. Sådana villkor får också föreskrivas efter det att kör- kortstillståndet har meddelats eller körkortet utfärdats.

 

12 §

Behörigheten C, CE, D eller DE

Behörigheten C1, C1E, C, CE,

gäller tills det att körkortshavaren

D1, D1E, D eller DE fortsätter att

fyller 45 år och därefter för

gälla efter förnyelse av körkortet

12Senaste lydelse 2003:216.

13Senaste lydelse 2003:216.

Prop. 2011/12:25

16

perioder om högst 10 år, om kör- kortshavaren har visat att de medicinska kraven för att ha sådan behörighet är uppfyllda.

enligt 14 § andra stycket endast om körkortshavaren i samband med ansökan om förnyelse har visat att de medicinska kraven för att ha sådan behörighet är upp- fyllda.

Lydelse enligt SFS 2010:1914

Föreslagen lydelse

13 §

Ett körkort gäller inte om

1.det inte har förnyats efter föreläggande,

2.det är återkallat eller omhändertaget enligt 5 kap.,

3.det har ersatts med annat körkort,

4.det har bytts ut mot ett utländskt körkort,

5. innehavaren dessutom har ett

5. innehavaren dessutom har ett

eller flera andra giltiga körkort

eller flera andra giltiga körkort

utfärdade i andra stater inom EES

utfärdade i andra stater inom EES

och inte efter uppmaning anger

och inte efter uppmaning anger

vilket av körkorten som ska

vilket av körkorten som ska

behållas eller anger att ett annat än

behållas eller anger att ett annat än

det svenska körkortet ska behållas,

det svenska körkortet ska behållas,

eller

 

 

 

 

 

6.

körkortsinnehavet

varit

6.

körkortsinnehavet

varit

förenat med villkor om alkolås och

förenat med villkor om alkolås och

villkorstiden löpt ut.

 

villkorstiden löpt ut, eller

 

 

 

 

7. det inte lämnats ut inom ett år

 

 

 

från den dag då det utfärdats.

 

Ett körkort ska också förklaras ogiltigt om körkortshavaren begär det. Ogiltigheten får begränsas till att avse viss behörighet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

14 §

Ett körkort skall förnyas inom tio år efter det att det har utfärdats eller senast förnyats. Körkortet skall också förnyas om det har förstörts eller kommit bort eller om någon uppgift i det har ändrats.

Ett körkort med behörigheten AM, A1, A2, A, B eller BE ska förnyas inom tio år efter det att det har utfärdats eller senast förnyats.

Ett körkort med behörigheten C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE ska förnyas vart femte år från det att det har utfärdats.

Körkortet ska också förnyas om det har förstörts eller kommit bort eller om någon uppgift i det har ändrats.

14 a §

Ett körkort får förnyas enligt 14 § första eller andra stycket om körkortshavaren

Prop. 2011/12:25

17

4. 13 § första stycket 1–3 och 7 samt andra stycket, om ogiltighet,
Bestämmelserna i 2–3 och
8–11 §§, 13 § första stycket 2 och
3 och andra stycket gäller även traktorkort.
2. om körkortet efter utfärdande ännu inte har lämnats ut och färden äger rum inom två månader från och med den dag då det utfärdades, en handling som styrker förarens identitet.
Körkortet eller identitets- handlingen ska överlämnas för kontroll om en bilinspektör eller polis begär det.
Den som kör ett fordon som avses i 2 kap. 1 § ska ha med sig

1. är permanent bosatt i Sverige, Prop. 2011/12:25

2.studerar här sedan minst sex månader, eller

3.varken är permanent bosatt eller sedan minst sex månader studerar i någon annan stat inom EES.

Ett körkort får

förnyas enligt

14 § tredje stycket

om körkorts-

havaren

 

1.är permanent bosatt i Sverige,

eller

2.inte är permanent bosatt i någon annan stat inom EES.

15 §14 Den som kör ett fordon som

avses i 2 kap. 1 § skall ha med sig 1. körkortet, eller

2. ett bevis att körkort utfärdats och handling som styrker förarens identitet.

På begäran av bilinspektör eller polis skall handlingarna över- lämnas för kontroll.

17 §15

Bestämmelserna i 2–3 och

9–11 §§, 13 § första stycket 2 och

3 och andra stycket gäller även traktorkort.

21 §16

För förarbevis ska i tillämpliga delar följande bestämmelser gälla:

1. 1 § sista stycket om

1. 1 § sista stycket, om

utfärdande av handling i vissa fall

utfärdande av körkort i vissa fall

utan avläggande av nytt förarprov,

utan avläggande av nytt förarprov,

2.5 § 1 om godkännande i förarprov,

3.11 § om första giltighetsdag,

4. 13 § första stycket 1–3 och andra stycket om ogiltighet, samt

14Senaste lydelse 2003:216.

15Senaste lydelse 2009:189.

16Senaste lydelse 2009:189.

18

5. 14 och 15 §§ om förnyelse

5.

14

§

första och tredje Prop. 2011/12:25

och skyldighet att medföra förar-

styckena, om förnyelse, och

beviset.

6.

15 §, om skyldighet att med-

 

föra körkort.

 

4 kap.

 

 

 

 

1 §17

 

 

 

Den som

Under

de

förutsättningar som

 

anges i 2–5 §§ får den övnings-

köra som

1. innehar körkortstillstånd och för att få körkort vill öva sig i att med eller utan släpfordon köra bil, motorcykel eller moped klass I, eller

2. utbildar sig till förare av

2. utbildar sig till förare av

moped klass II, snöskoter eller

moped klass II, snöskoter eller

terränghjuling,

får

övningsköra

terränghjuling.

 

under de

förutsättningar

som

 

 

 

 

anges i 2–5 §§.

 

 

 

 

 

 

 

Kravet på innehav av kör-

Kravet på innehav av kör-

kortstillstånd enligt

första stycket

kortstillstånd

enligt första

stycket

1 gäller dock inte den som redan

1 gäller dock inte den som redan

har ett körkort med behörighet

har ett körkort med

 

som utan något medicinskt skäl

1. behörighet som utan något

har villkorats till att avse automat-

medicinskt skäl har villkorats till

växlat fordon och övnings-

att avse automatväxlat fordon, och

körningen ska ske med ett

övningskörningen ska ske med ett

manuellt växlat fordon för vilket

manuellt växlat fordon för vilket

samma behörighet krävs.

 

samma behörighet krävs, eller

 

 

 

 

 

2. behörighet B, och övnings-

 

 

 

 

 

körningen ska ske med fordon för

 

 

 

 

 

vilka det krävs sådan utökad

 

 

 

 

 

behörighet B som avses i 2 kap.

 

 

 

 

 

7 a §.

 

 

 

Den som övningskör ska, om

2 §18

 

 

 

Den som övningskör ska, om

annat inte följer av 3 eller 4 §, ha

annat inte följer av 3 §, ha uppnått

uppnått en ålder av

 

 

en ålder av

 

 

1. 14 år och nio månader för

1. 14 år och 9 månader för kör-

körning med moped,

 

 

ning med moped,

 

2. 15 år och nio månader för

2. 15 år och 9 månader för kör-

körning

med

snöskoter

eller

ning

med

snöskoter

eller

terränghjuling,

 

 

 

terränghjuling

eller med

fordon

 

 

 

 

 

som kräver behörighet A1,

 

17Senaste lydelse 2009:189.

18Senaste lydelse 2010:799.

19

A1,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4. 17 år och 6 månader för körning med

 

 

 

 

 

 

a) fordon som kräver förarbe-

a) fordon som kräver behörighet

 

hörighet A, dock inte sådan

A2,

 

 

 

 

 

 

motorcykel som avses i 2 kap. 6 §,

 

 

 

 

 

 

 

b) andra fordon som kräver

b) andra fordon som kräver

 

förarbehörighet B än sådana som

behörighet B än sådana som avses

 

avses i 3,

 

 

i 3 eller 7 b, eller

 

 

 

 

 

 

c) fordon som kräver utökad

 

5. 18 år för körning med fordon

behörighet B,

 

 

 

5. 18 år för körning med fordon

 

som kräver förarbehörighet BE, C

som kräver behörighet BE, C1

 

eller CE, och

 

eller C1E,

 

 

 

 

6. 20 år för körning med sådan

6. 19 år och 6 månader för kör-

 

motorcykel som avses i 2 kap. 6 §

ning med sådan tvåhjulig motor-

 

och med fordon som kräver

cykel som kräver behörighet A,

 

behörighet D eller DE.

under förutsättning att körkorts-

 

 

 

 

havaren har haft körkort med

 

 

 

 

behörigheten A2 under minst ett år

 

 

 

 

och sex månader,

 

 

 

 

 

 

7. 20 år för körning med

 

 

 

 

 

a) fordon som kräver behörighet

 

 

 

 

C, CE, D1 eller D1E, eller

 

 

 

 

 

b) trehjulig motorcykel med en

 

 

 

 

högre nettoeffekt än 15 kilowatt,

 

 

 

 

och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8. 23 år för körning med

 

 

 

 

 

a) fordon som kräver behörighet

 

 

 

 

D eller DE,

 

 

 

 

 

 

 

b)

sådan

tvåhjulig

motorcykel

 

 

 

 

som kräver behörighet A, om kör-

 

 

 

 

kortshavaren inte har haft körkort

 

 

 

 

med behörigheten A2 under minst

 

Den som övningskör för förar-

ett år och sex månader.

 

 

 

Den

som övningskör

för

 

behörighet B ska vid sådan

behörighet B ska vid sådan

 

övningskörning som avses i 5 § 4

övningskörning som avses i 5 § 4

 

under de senaste fem åren ha

någon gång under de senaste fem

 

genomgått

en

introduktions-

åren ha genomgått en introduk-

 

utbildning.

 

 

tionsutbildning.

 

 

 

3. 16 år för körning med person-

2 a §

 

 

 

 

Prop. 2011/12:25

Trots ålderskravet 20 år i 2 §

första stycket 7 får den som har

fyllt 18 år körträna inom ramen

för

sådan

grundutbildning

som

avses

i 3

kap. 3

§

lagen

3. 16 år för körning med person-

bil utan

släpfordon eller med

bil utan släpfordon,

 

 

 

fordon som kräver förarbehörighet

20

(2007:1157)

om

yrkesförar-

Prop. 2011/12:25

kompetens.

 

 

 

Trots ålderskravet

23 år i 2 §

 

första stycket 8 får den som har fyllt 20 år körträna inom ramen för sådan grundutbildning som avses i 3 kap. 5 § första stycket eller 6 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens.

3 §

Den som har uppnått en ålder av 17 år och 6 månader får övningsköra i trafikskola med sådan motorcykel som avses i 2 kap. 6 § under förutsättning att den som har uppsikt över körningen följer med på motorcykeln eller i en sidvagn.

Den som är minst 17 år och 6 månader får övningsköra i trafik- skola med sådan motorcykel som kräver behörighet A under förut- sättning att den som har uppsikt över körningen följer med på motorcykeln eller i en sidvagn.

4 §

Övningskörning med sådant fordon som kräver behörigheten C, D eller E får ske endast om den som övningskör har ett körkort med behörigheten B eller inom tre år före övningskörningen har haft körkort för det slag av fordon med vilket körningen sker.

Övningskörning med sådant fordon som kräver behörigheten

C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller

DE får ske endast om den som övningskör har ett körkort med behörigheten B eller har haft kör- kort för det slag av fordon med vilket körningen sker.

5 §19

Övningskörning ska ske under uppsikt av någon som har vana och skicklighet att köra fordon av det slag som övningskörningen avser samt

1. är utbildningsledare eller

1. är utbildningsledare eller

trafiklärare, om övningskörningen

trafiklärare, om övningskörningen

sker i trafikskola för förarbehörig-

sker i trafikskola för annan kör-

heten A, A1, B, C, D eller E,

kortsbehörighet än AM,

2.är behörig utbildare enligt lagen (2009:121) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar, om övningskörningen sker med något av dessa fordonsslag,

3.uppfyller kraven i 6 §, om övningskörningen sker inom polisväsen- det eller Försvarsmakten, eller

4. har godkänts som handledare enligt 7 §, om övningskörningen sker i andra fall än som avses i 1 och 3 för förarbehörigheten A, A1, B, C, D eller E.

4. har godkänts som handledare enligt 7 §, om övningskörningen sker i andra fall än som avses i 1 och 3 för annan körkortsbehörig- het än AM.

19 Senaste lydelse 2009:189.

21

Uppsikt under övningskörning som avses i 5 § 4 får utövas endast av den som har godkänts som handledare för den som övnings- kör. Sådant godkännande får meddelas den som
1. fyllt 24 år,
2. har körkort för fordon av det slag körningen avser,
3. under sammanlagt minst fem av de senaste tio åren haft ett sådant körkort, och
4. under de senaste fem åren har genomgått introduktionsutbild- ning, om det är fråga om övnings- körning för förarbehörighet B.

Lydelse enligt SFS 2010:1914

Föreslagen lydelse

Prop. 2011/12:25

7 §20

Godkännande som handledare enligt 5 § 4 får endast meddelas den som

1. har fyllt 24 år,

2. har behörighet för fordon av det slag körningen avser,

3. under sammanlagt minst fem av de senaste tio åren har haft sådan behörighet, och

4. någon gång under de senaste fem åren har genomgått introduk- tionsutbildning, om det är fråga om övningskörning för behörighet B.

Ett godkännande som handledare får dock inte meddelas den vars kör- kort under de senaste tre åren har varit återkallat enligt 6 § andra och fjärde styckena. Ett godkännande som handledare får inte heller meddelas den vars körkortsinnehav är eller under de tre senaste åren har varit förenat med villkor om alkolås.

Ett godkännande som hand-

8 §21

Ett godkännande som hand-

ledare enligt 7 § upphör att gälla,

ledare enligt 7 § gäller i fem år.

om handledarens körkort åter-

 

kallas enligt 5 kap. 3 § eller åter-

 

kallas tills vidare enligt 5 kap. 5 §.

 

Detsamma gäller om hand-

 

ledarens körkortsinnehav förenas

 

med villkor om alkolås.

 

 

 

Transportstyrelsen

ska

Ett godkännande som hand-

begäran av handledaren eller den

ledare upphör att gälla, om hand-

som övningskör upphäva ett god-

ledarens körkort återkallas enligt

kännande som handledare.

 

5 kap. 3 § eller återkallas tills

 

 

 

vidare enligt 5 kap. 5 §. Detsamma

gäller om handledarens kör- kortsinnehav förenas med villkor om alkolås.

20Senaste lydelse 2010:799.

21Senaste lydelse 2009:1352.

22

Tillsynen ska omfatta att förut- sättningarna enligt 9 § andra stycket är uppfyllda och att före- skrifter om introduktionsutbild- ning eller riskutbildning som har meddelats med stöd av 10 kap. 1 § följs.
Den som bedriver introduktions- eller riskutbildning ska på begäran
Transportstyrelsen utövar tillsyn över introduktionsutbildningen och riskutbildningen.
Transportstyrelsen får återkalla ett tillstånd om förutsättningarna enligt 9 § andra stycket inte längre finns eller om föreskrifter om introduktionsutbildning eller risk- utbildning som har meddelats med stöd av 10 kap. 1 § inte följs. Ett tillstånd får även återkallas om tillståndshavaren begär det.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

Introduktionsutbildning

och

 

riskutbildning

 

 

9 §22

 

Introduktionsutbildning som anges i 2 § andra stycket och 7 § första stycket 4 får bedrivas endast efter tillstånd av Transport- styrelsen.

Transportstyrelsen får ge till- stånd till fysiska och juridiska personer, som med hänsyn till ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt bedöms ha förutsättningar att bedriva en god utbildning.

Introduktionsutbildning som avses i 2 § andra stycket och 7 § första stycket 4 får bedrivas endast efter tillstånd av Transport- styrelsen. Detsamma gäller riskut- bildning som avses i 3 kap. 4 a §.

Transportstyrelsen får ge sådana tillstånd till fysiska och juridiska personer, som med hänsyn till ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt bedöms ha förutsättningar att bedriva god utbildning.

10 §23 Transportstyrelsen får återkalla

ett tillstånd om förutsättningarna enligt 9 § andra stycket inte längre finns eller om föreskrifter om introduktionsutbildning som med- delats med stöd av 10 kap. 1 § inte iakttagits. Ett tillstånd får även återkallas på tillståndshavarens begäran.

11 §24 Transportstyrelsen skall utöva

tillsyn över sådan introduktions- utbildning som anges i 9 § första stycket.

Tillsynen skall omfatta att förut- sättningarna enligt 9 § andra stycket är uppfyllda och att före- skrifter om introduktionsutbild- ning som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § iakttas.

Den som bedriver utbildning skall på begäran av Transport-

22Senaste lydelse 2010:799.

23Senaste lydelse 2008:1369.

24Senaste lydelse 2008:1369.

Prop. 2011/12:25

23

styrelsen lämna tillträde till lokaler samt ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

av Transportstyrelsen lämna till- Prop. 2011/12:25 träde till lokaler samt ge upp-

lysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

5 kap.

2 a §25

För förarbevis för moped klass II, snöskoter och terränghjuling gäller inte

1.vad som sägs om återkallelse i 3 § 5–8 och om omhändertagande i 7 § första stycket 3, och

2.vad som anges i 14 § och 15 § sista stycket om innehav av och ansökan om körkortstillstånd som villkor för utfärdande av nytt förar- bevis.

Trots vad som anges i 13 § får

Trots 13 § får en ansökan om

ansökan om utfärdande av förar-

utfärdande av förarbevis prövas

bevis prövas innan

innan

1. spärrtid löpt ut enligt 3 kap. 9 §, eller

2. spärrtid eller giltighetstid för

2. spärrtid eller giltighetstid för

återkallelse tills vidare löpt ut om

återkallelse tills vidare löpt ut, om

återkallelse skett enligt 3 § 5–7.

återkallelse skett enligt 3 § 5 eller

 

6.

Ett körkort skall återkallas

1. om körkortshavaren har brutit mot 1 § andra stycket, 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 30 § första, andra eller tredje stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg eller 10 kap. 2 § första, andra eller tredje stycket järnvägslagen (2004:519),

3 §26

Ett körkort ska återkallas, om

1. körkortshavaren har gjort sig skyldig till

a)grov vårdslöshet i trafik enligt 1 § andra stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

b)rattfylleri enligt 4 § samma

lag,

c)grovt rattfylleri enligt 4 a § samma lag,

d)brott mot 30 § första, andra eller tredje stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, eller

e)brott mot 10 kap. 2 § första, andra eller tredje stycket järn- vägslagen (2004:519),

25Senaste lydelse 2009:189.

26Senaste lydelse 2004:524.

24

2.om körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa,

3.om körkortshavaren genom upprepade brott i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,

4.om körkortshavaren i annat fall vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har överskridit högsta tillåtna hastig- het, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid över- gångsställe eller brutit mot någon annan regel som är väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt, allt om överträdelsen inte kan anses som ringa,

5.om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhets- hänseende inte bör ha körkort,

6.om det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina person- liga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av kör- kortspliktigt fordon,

7.om körkortshavarens förut- sättningar för rätt att köra ett kör- kortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafik- säkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort,

8.om körkortshavaren inte följer ett föreläggande att ge in läkar- intyg eller bevis om godkänt förarprov.

2.körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa,

3.körkortshavaren genom upp- repade brott i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafik- säkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,

4.körkortshavaren i annat fall vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har överskridit högsta tillåtna hastig- het, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid över- gångsställe eller brutit mot någon annan regel som är väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt, allt om överträdelsen inte kan anses som ringa,

5.körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort,

6.det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafik- reglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga för- hållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkorts- pliktigt fordon,

7.körkortshavarens förutsätt- ningar för rätt att köra ett kör- kortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafik- säkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort,

8.körkortshavaren inte följer ett föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov, eller

9.det fanns hinder mot att utfärda körkort vid tiden för utfärdandet och hindret fort- farande består.

Prop. 2011/12:25

25

Den typ av alkolås som används ska vara godkänd.
Ett godkännande får återkallas om föreskrifter om godkännande av alkolås som har meddelats i anslutning till denna lag inte följs. Om det kan antas att felet eller

9 §27

I stället för att körkortet åter- kallas skall körkortshavaren varnas i sådana fall som avses i 3 § 2–6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Detsamma gäller om körkorts- havaren brutit mot 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 30 § första stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spår- väg eller 10 kap. 2 § första stycket järnvägslagen (2004:519) och alkoholkoncentrationen under eller

efter färden

inte

uppgått

till

0,5 promille

i

blodet

eller

0,25 milligram per liter i utand- ningsluften.

I stället för att körkortet åter- kallas ska körkortshavaren varnas i sådana fall som avses i 3 § 2–6, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Detsamma gäller om körkorts- havaren har gjort sig skyldig till rattfylleri enligt 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff för

vissa

trafikbrott

eller brott

mot

30 §

första

stycket

lagen

(1990:1157)

om

säkerhet

vid

tunnelbana

och

spårväg

eller

10 kap. 2 § första stycket järn- vägslagen (2004:519) och alkoholkoncentrationen under eller

efter färden

inte

uppgått

till

0,5 promille

i

blodet

eller

0,25 milligram per liter i utand- ningsluften.

25 a §

Polisen har rätt till tillträde till ett körkortspliktigt fordon som framförs av en körkortshavare vars körkortsinnehav är förenat med villkor om alkolås, för att kontrollera att fordonet har ett alkolås av godkänd typ som upp- fyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och använd- ning. Kontrollen ska utföras så att den inte orsakar större olägen- heter än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

27 §28 Den typ av alkolås som används

ska vara godkänd. Ett god- kännande får återkallas om före- skrifter om godkännande av alkolås som meddelats i anslut- ning till denna lag inte iakttagits.

27Senaste lydelse 2004:524.

28Senaste lydelse 2010:1914.

Prop. 2011/12:25

26

Även andra utländska körkort gäller i Sverige enligt sitt innehåll. Om körkortet inte är utformat i överensstämmelse med någon av förebilderna i de konventioner om vägtrafik som har undertecknats i Genève den 19 september 1949 respektive i Wien den 8 november 1968, och inte heller är utfärdat på engelska, tyska eller franska, gäller dock körkortet endast till- sammans med
1) en bestyrkt översättning till något av dessa språk eller till svenska, danska eller norska, eller 2) ett internationellt körkort som är utformat i överensstämmelse med någon av förebilderna i ovannämnda konventioner eller i den konvention om vägtrafik som har undertecknats i Paris den
24 april 1926.
Ett körkort som inte är försett med ett fotografi av körkorts- havaren gäller endast tillsammans

bristen rättas får i stället varning Prop. 2011/12:25 meddelas.

28 §

Transportstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av de före- skrifter om godkännande av alkolås som meddelats i anslut- ning till denna lag.

Den som har fått ett alkolås godkänt ska på begäran av Transportstyrelsen ge upplys- ningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

6 kap.

1 §29

Ett utländskt körkort som är utfärdat i en stat inom EES gäller i Sverige enligt sitt innehåll. Om innehavare av ett sådant körkort är permanent bosatt i Sverige, gäller även bestämmelserna i 3 kap. 10 §. Ett sådant körkort jämställs med svenskt körkort vid tillämpningen av 4 kap. 4 eller 6–8 §§.

Även andra utländska körkort gäller i Sverige enligt sitt innehåll. Om körkortet inte är utformat i överensstämmelse med någon av förebilderna i de konventioner om vägtrafik som har undertecknats i Genève den 19 september 1949 respektive i Wien den 8 november 1968, och inte heller är utfärdat på engelska, tyska eller franska, gäller dock körkortet endast till- sammans med en bestyrkt över- sättning till något av dessa språk eller till svenska, danska eller norska. Ett körkort som inte är försett med ett fotografi av kör- kortshavaren gäller endast till- sammans med en identitets- handling med fotografi.

29 Senaste lydelse 2004:1087.

27

Ett körkort som är utfärdat i en stat inom EES, Schweiz eller Japan och som gäller i Sverige får bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort, om innehavaren är permanent bosatt i Sverige.

med en identitetshandling med fotografi.

7 §

Ett utländskt körkort som är utfärdat i en stat inom EES, Schweiz eller Japan och som gäller i Sverige ska efter ansökan bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort, om innehavaren är permanent bosatt i Sverige. Om körkortet förstörts eller kommit bort ska beslut i fråga om att ersätta körkortet grundas på tillgängliga uppgifter.

Om ansökan avser utbyte vid utgången av den giltighetstid som är angiven på körkortet av ett körkort som är utfärdat i en stat inom EES, får utbyte ske även om körkortshavaren sedan minst sex månader studerar här.

Om ansökan avser utbyte vid utgången av den giltighetstid som är angiven på körkortet av ett körkort som är utfärdat i en stat inom EES och som omfattar någon av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE, får utbyteskörkortet endast ge sådan behörighet om körkortshavaren i samband med ansökan har visat att de medicinska kraven för att ha sådan behörighet är uppfyllda.

Ett körkort som är utfärdat i Schweiz eller Japan får bytas ut endast om körkortshavaren uppfyller de personliga och medicinska krav som anges i 3 kap. 2 §.

7 a §

Ett körkort får inte bytas ut eller ersättas enligt 7 § om körkortet, i en annan stat inom EES, är före- mål för en åtgärd som är att lik- ställa med återkallelse eller omhändertagande enligt denna lag.

7 b §

Trots 3 kap. 14 § andra stycket ska ett körkort som har lämnats i utbyte mot eller ersatt ett körkort

Prop. 2011/12:25

28

 

som har utfärdats i en stat inom Prop. 2011/12:25

 

EES och som omfattar någon av

 

behörigheterna C1, C1E, C, CE,

 

D1, D1E, D eller DE förnyas

 

första gången vid utgången av den

 

giltighetstid som

angavs

 

ursprungskörkortet,

om utbytet

 

eller ersättningen

skedde

före

 

utgången av denna giltighetstid.

Lydelse enligt SFS 2010:1914

Föreslagen lydelse

 

 

7 kap.

 

 

 

2 §30

 

 

Transportstyrelsen prövar ären-

Transportstyrelsen prövar frågor

den om

om

 

 

1.medgivande enligt 2 kap. 11 § andra stycket,

2.förlängd giltighet enligt 3 kap. 12 §,

3.godkännande av handledare,

4. förhandsbesked,

4. förnyelse av körkort,

5.villkor för innehav av körkortstillstånd och körkort,

6.körkortstillstånd,

7.körkortsingripande,

8.

giltighet eller utbyte av ett

8.

giltighet, utbyte eller er-

utländskt körkort, och

sättande av ett utländskt körkort,

9.

godkännande av alkolås och

och

 

 

 

 

9. godkännande av alkolås och

återkallelse

av

godkännandet

återkallelse av godkännandet samt

enligt 5 kap. 27 §.

 

varning enligt 5 kap. 27 §.

 

Transportstyrelsen prövar också

Transportstyrelsen prövar också

ärenden enligt

 

 

frågor om

 

 

 

1.

3 kap. 3 §,

 

1.

medicinsk

undersökning

 

 

 

 

enligt 3 kap. 3 §,

 

 

2.

3 kap. 13 § första stycket 1

2.

ogiltighet

av

körkort

enligt

och 5 samt andra stycket, och

3 kap. 13 § första stycket 1 och 5

 

 

 

 

samt andra stycket, och

 

3.

3 kap. 16 § 1.

 

3.

undantag

från ålderskrav i

 

 

 

 

fråga

om

traktorkort

enligt

 

 

 

 

3 kap. 16 § 1.

 

 

 

Transportstyrelsen prövar frågor om utfärdande av körkort.

 

30 Senaste lydelse 2009:1352.

29

1. beslut i fråga om utfärdande av traktorkort eller förarbevis,
2. beslut i fråga om utfärdande av körkort i annat fall än som avses i 1 § första stycket 2,
3. beslut i fråga om
a) förnyelse av förarbevis, och b) förnyelse av körkort i andra
fall än då beslut att inte förnya körkortet fattas med stöd av 3 kap. 14 a §,
3. beslut att inte bevilja tillstånd enligt 4 kap. 9 § att bedriva introduktionsutbildning eller risk- utbildning, och
4. beslut enligt 4 kap. 10 § att återkalla tillstånd att bedriva introduktionsutbildning eller risk- utbildning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2011/12:25

8 kap.

1 §31

Följande beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:

1.beslut enligt 7 kap. 2 § första och andra styckena, om inte annat följer av 2 §,

2.beslut att inte utfärda körkort med stöd av 3 kap. 1 § första stycket 2,

3. beslut att inte bevilja tillstånd enligt 4 kap. 9 § att bedriva introduktionsutbildning eller till- stånd enligt 4 kap. 12 § att bedriva riskutbildning, och

4. beslut enligt 4 kap. 10 § att återkalla tillstånd att bedriva introduktionsutbildning eller beslut enligt 4 kap. 13 § att åter- kalla tillstånd att bedriva risk- utbildning.

Ett föreläggande om att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förar- prov får överklagas endast tillsammans med det beslut varigenom ärendet avgörs.

2 §32 Följande beslut får inte överklagas: 1. beslut i ärende om utfärdande

av traktorkort eller förarbevis,

2. beslut i ärende om utfärdande av körkort i annat fall än som avses i 1 § första stycket 2,

3. beslut i ärende om förnyelse av körkort eller förarbevis,

4.uppmaning enligt 3 kap. 13 § första stycket 5,

5.beslut enligt 5 kap. 7 § om omhändertagande av körkortstillstånd, körkort, traktorkort eller förarbevis, och

6.beslut i fråga om godkännande vid förarprov.

10 kap.

2 §33

Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att kör- kortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren under-

31Senaste lydelse 2009:1352.

32Senaste lydelse 2009:1352.

33Senaste lydelse 2010:799.

30

rätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anled- Prop. 2011/12:25 ning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att

avstå från att köra körkortspliktigt fordon.

Om en läkare vid undersökning

Om en läkare vid undersökning

finner det sannolikt att körkorts-

eller genomgång av journalhand-

havaren av medicinska skäl är

lingar finner det sannolikt att

olämplig att ha körkort och kör-

körkortshavaren

av medicinska

kortshavaren motsätter sig fortsatt

skäl är olämplig att ha körkort och

undersökning eller

utredning,

får

körkortshavaren

motsätter sig

läkaren anmäla förhållandet

till

fortsatt undersökning eller utred-

Transportstyrelsen.

 

 

ning, ska läkaren anmäla för-

Bestämmelserna

i första

 

hållandet till Transportstyrelsen.

och

Första och andra styckena gäller

andra styckena gäller även den

även den som har traktorkort.

som har körkortstillstånd eller

 

 

traktorkort.

 

 

 

 

1. Denna lag träder i kraft den 1

februari 2012 i fråga om 4 kap. 8 §,

5 kap. 25 a, 27 och 28 §§ samt 10

kap. 2 § och i övrigt den 19 januari

2013.

 

2.Bestämmelsen i 7 kap. 2 § första stycket 9 i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 februari 2012.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en förarbehörighet som har förvärvats före den 19 januari 2013. För ett körkort som utfärdats före detta datum ska dock 3 kap. 12, 14 och 14 a §§, 7 kap. 2 § första stycket 4 och 8 kap. 2 § tillämpas i sina nya lydelser från och med den 19 januari 2013. Ett körkort med behörighet C, CE, D eller DE ska därvid förnyas första gången enligt 3 kap. 14 § andra stycket vid det ordinarie förnyelsetillfälle som enligt äldre föreskrifter skulle ha infallit närmast efter den 18 januari 2013, dock senast den 19 januari 2023.

4.Trots ålderskraven i 3 kap. 1 § får körkort med behörigheten A, C, CE, D eller DE utfärdas till den som tidigare innehaft ett körkort med motsvarande behörighet, om det tidigare körkortet utfärdats före den 19 januari 2013. Därvid ska 2 kap. 6 § tillämpas i sin äldre lydelse.

5.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för godkännande som hand- ledare som har meddelats före den 1 februari 2012.

31

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:489) om

Prop. 2011/12:25

 

försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse

 

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmel- serna till lagen (1998:489) om försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Denna

lag träder

i kraft

den

1 februari

1999 och

upphör

att

gälla den 1 januari 2012. För den

som

fått

ansökan beviljad enligt

6 §

och

villkorstiden inte löpt

ut innan lagen upphör att gälla, ska dock bestämmelserna fortsätta att tillämpas.

Föreslagen lydelse

1.Denna lag träder i kraft den 1 februari 1999 och upphör att gälla den 1 januari 2012.

2.För en körkortshavare som fått ansökan beviljad enligt 6 § och för vilken villkorstiden inte löpt ut innan lagen upphör att gälla, ska dock dels bestämmelserna i lagen fortsätta att tillämpas, dels 5 kap. 25 a § körkortslagen (1998:488) från och med den 1 februari 2012 ha motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse av lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelse 2010:1915.

32

2.3Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1998:490) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §1

Om en läkare vid undersökning av en innehavare av taxiförar- legitimation finner att denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha sådan legi- timation, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan någon anmälan görs ska läkaren underrätta innehavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att innehavaren kommer att följa läkarens till- sägelse att avstå från att föra ett fordon i sådan trafik som avses i 1 §.

Om en läkare vid undersökning av en innehavare av taxiförarlegi- timation finner att denne av medicinska skäl är olämplig att inneha sådan legitimation, ska läkaren anmäla det till Transport- styrelsen. Innan någon anmälan görs ska läkaren underrätta inne- havaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att innehavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att föra ett fordon i sådan trafik som avses i 1 §.

Om en läkare vid undersökning eller genomgång av journalhand- lingar finner det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha taxiförar- legitimation och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning, ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2012.

1 Senaste lydelse 2009:1356.

Prop. 2011/12:25

33

I denna lag avses med godstransporter: körningar på
väg i Sverige med fordon som kräver förarbehörigheten C eller CE enligt 2 kap. 5 § körkortslagen (1998:488) och som sker med gods,
persontransporter: körningar på väg i Sverige med fordon som kräver förarbehörigheterna D eller DE enligt 2 kap. 5 § körkortslagen och som sker med passagerare,

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:1157) om yrkesförar- kompetens

dels att 2 kap. 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 1 §, 3 kap. 1–6 §§, 4 kap. 3 § och 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 8 kap. ska lyda ”Utbildning för yrkesförarkom- petens”,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 4 a och 7 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

4 §

I denna lag avses med godstransporter: körningar på

väg i Sverige med fordon som kräver körkortsbehörigheten C1, C1E, C eller CE enligt 2 kap. 5 § körkortslagen (1998:488) och som sker med gods,

persontransporter: körningar på väg i Sverige med fordon som kräver körkortsbehörigheten D1, D1E, D eller DE enligt 2 kap. 5 § körkortslagen och som sker med passagerare,

väg: sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon.

Med gods- eller persontransporter enligt första stycket avses också körningar som sker utan gods eller passagerare om körningen utgör ett led i sådana transporter.

2kap.

1 §

Denna lag ska tillämpas på

Denna lag ska tillämpas på

förare som är medborgare i en

förare som är medborgare i en

EES-stat och som utför gods- eller

EES-stat och som utför gods- eller

persontransporter på väg i Sverige

persontransporter på väg i Sverige

med fordon som kräver förar-

med fordon som kräver körkorts-

behörigheterna C, CE, D eller DE

behörigheten C1, C1E, C, CE, D1,

enligt 2 kap. 5 § körkortslagen

D1E, D eller DE enligt 2 kap. 5 §

(1998:488).

körkortslagen (1998:488).

Lagen ska också tillämpas på andra medborgare som utför sådana transporter som avses i första stycket, om de är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat inom EES.

Prop. 2011/12:25

34

3 kap.

1 §1

För att få framföra ett fordon med gods- eller persontransporter ska en förare enligt denna lag ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning. Föraren ska också uppfylla ålderskraven i 3–6 §§.

För att få framföra ett fordon med gods- eller persontransporter ska en förare enligt denna lag ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning. Föraren ska också uppfylla ålderskraven i 3, 4, 4 a, 5, 6 eller 7 §.

1 a §

En förare som utför gods- transporter och som innehar ett giltigt yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens för fordon som kräver någon av kör- kortsbehörigheterna C1, C1E, C och CE behöver inte förvärva ett nytt yrkeskompetensbevis för fordon som kräver någon av de andra behörigheterna.

Motsvarande gäller för en förare som utför person- transporter och som innehar ett giltigt yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens för fordon som kräver någon av kör- kortsbehörigheterna D1, D1E, D och DE.

Förare som innehar eller har innehaft ett svenskt körkort med förarbehörigheterna D eller DE utfärdat första gången före den 10 september 2008 är undantagna från kravet att ha ett yrkeskom- petensbevis om grundläggande kompetens för persontransporter.

Förare som innehar eller har innehaft ett svenskt körkort med förarbehörigheterna C eller CE utfärdat första gången före den 10 september 2009 är undantagna från kravet att ha ett yrkeskom-

2 §2

Förare som innehar eller har innehaft ett körkort med körkorts- behörigheten D1, D1E, D eller DE utfärdat i en stat inom EES före den 10 september 2008 är undan- tagna från kravet att ha ett yrkes- kompetensbevis om grund- läggande kompetens för person- transporter.

Förare som innehar eller har innehaft ett körkort med körkorts- behörigheten C1, C1E, C eller CE utfärdat i en stat inom EES före den 10 september 2009 är undan- tagna från kravet att ha ett yrkes-

1Senaste lydelse 2010:487.

2Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Prop. 2011/12:25

35

petensbevis om grundläggande kompetens för godstransporter.

Med svenskt körkort jämställs körkort som utfärdats i en annan stat inom EES. Ett sådant körkort gäller i Sverige enligt sitt innehåll.

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom grundutbildning enligt 4 kap. 1 § för fordon som kräver förar- behörigheten C eller CE får från och med 18 års ålder utföra gods- transporter med sådana fordon.

kompetensbevis om grund- läggande kompetens för gods- transporter.

3 §

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom grundutbildning enligt 4 kap. 1 § för fordon som kräver körkorts- behörigheten C eller CE får från och med 18 års ålder utföra gods- transporter med sådana fordon.

4 §

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom en förkortad grundutbildning enligt 4 kap. 2 § för fordon som kräver förarbehörigheten C eller CE får från och med 21 års ålder utföra godstransporter med sådana fordon.

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom en förkortad grundutbildning enligt 4 kap. 2 § för fordon som kräver körkortsbehörigheten C eller CE får från och med 21 års ålder utföra godstransporter med sådana fordon.

4 a §

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom grundutbildning för fordon som kräver körkortsbehörigheten C1 eller C1E får från och med 18 års ålder utföra godstransporter med sådana fordon.

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom grundutbildning enligt 4 kap. 1 § för fordon som kräver förar- behörigheten D eller DE får från och med 21 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon.

5 §3

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom grundutbildning enligt 4 kap. 1 § för fordon som kräver körkorts- behörigheten D eller DE får från och med 21 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon.

3 Senaste lydelse 2010:487.

Prop. 2011/12:25

36

Om den grundutbildning som anges i första stycket ägt rum inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning, får persontransporter med sådana fordon utföras av föraren från och med 20 års ålder. Sådana transporter får dock utföras av föraren från och med 18 års ålder, om fordonet

körs utan passagerare, eller

används för persontransporter i linjetrafik, där linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

6 §4

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom en förkortad grundutbildning enligt 4 kap. 2 § för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE får från och med 23 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon. Sådana transporter får dock utföras av föraren från och med 21 års ålder, om fordonet används i linjetrafik och linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom en förkortad grundutbildning enligt 4 kap. 2 § för fordon som kräver körkortsbehörigheten D eller DE får från och med 23 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon. Sådana transporter får dock utföras av föraren från och med 21 års ålder, om fordonet används i linjetrafik och linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

7 §5

En förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom grundutbildning för fordon som kräver körkortsbehörigheten D1 eller D1E får från och med 21 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon.

Om den grundutbildning som anges i första stycket har skett enligt 4 kap. 1 § och ägt rum inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning, får persontransporter med sådana fordon utföras av föraren från och med 18 års ålder.

4Senaste lydelse 2010:487.

5Tidigare 7 § upphävd genom 2010:487.

Prop. 2011/12:25

37

Vid körträning med någon som inte har körkortsbehörighet för fordonet gäller bestämmelserna om övningskörning i 4 kap. kör- kortslagen (1998:488).

4 kap.

3 §

Den som deltar i grundutbildning för att förvärva grundläggande kompetens ska körträna med sådant fordon som kompetensen avser. Körträningen ska ske under uppsikt av en lärare hos den som bedriver utbildningsverksamhet enligt denna lag.

Vid körträning med någon som inte har förarbehörighet för fordonet gäller bestämmelserna om övningskörning i 4 kap. kör- kortslagen (1998:488).

6 kap.

1 §

Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkes- kompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som före- skrivs i denna lag. I beviset ska en gemenskapskod anges.

Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren

genomgått en fortbildning.

 

 

 

Ett

yrkeskompetensbevis

får

Ett yrkeskompetensbevis

får

endast utfärdas till föraren om han

endast utfärdas till föraren om han

eller hon innehar ett giltigt körkort

eller hon innehar ett giltigt körkort

med

den förarbehörighet

som

med den körkortsbehörighet

som

beviset avser.

 

beviset avser.

 

Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.

Denna lag träder i kraft den 19 januari 2013.

Prop. 2011/12:25

38

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2011/12:25

Regeringen beslutade den 30 november 2006 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av körkortsförfattningarna och med dem sammanhängande författningar samt att analysera hur Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, 30.12.2006, s. 18, Celex 32006L0126), i fort- sättningen kallat det tredje körkortsdirektivet,1 skulle genomföras i svensk rätt. Direktivet återfinns som bilaga 1. Uppdraget omfattade också att utreda vissa frågor om förnyelse och utbyte av körkort, att analysera förslag till förändringar av reglerna för nyblivna förare under prövotiden, att se över systemet med läkares anmälningsplikt och att analysera hur författningsändringarna med anledning av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4, Celex 32003L0059), i fortsättningen kallat yrkesförardirektivet, och det tredje körkortsdirek- tivet påverkade varandra. Utredningen antog namnet 2007 års körkorts- utredning.

Genom tilläggsdirektiv den 27 september 2007 (dir. 2007:128) utvidgades uppdraget till att även, mot bakgrund av regleringen i yrkes- förardirektivet, analysera om åldersgränserna för att framföra fordon avsedda för persontransporter i körkortskategori D skulle ändras samt om ålderskravet för taxiförare borde ändras.

Genom ännu ett tilläggsdirektiv den 26 juni 2008 (dir. 2008:76) utvid- gades uppdraget till att även ta hänsyn till de förslag som lämnats av alkolåsutredningen i oktober 2008 (SOU 2008:84) samt att behandla frågan om hur personer med alkoholproblem skulle kunna få alkolås- villkor för körkort utan att de kört onyktra.

Utredningen överlämnade i maj 2007 delbetänkandet Släpvagns- körning med B-körkort – när kan de nya EU-reglerna börja tillämpas (SOU 2007:33) och i december 2008 sitt slutbetänkande En reformerad körkortslagstiftning. Genomförandet av tredje körkortsdirektivet (SOU 2008:130). En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 2. Utredningens lagförslag finns i bilaga 5. Betänkandet har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N2009/455/TE).

Ett antal av förslagen i slutbetänkandet har regeringen behandlat tidigare. I prop. 2008/09:60 Säkra förare på mopeder, snöskotrar och terränghjulingar lämnas förslag om bl.a. ålderskrav för att få övningsköra med moped, snöskoter eller terränghjuling, regler om förnyelse av förar- bevis och regler om att den som tillfälligt vistas i Sverige under vissa förutsättningar får köra en moped som han eller hon fört in i landet. I

1 Hädanefter avses med ”körkortsdirektivet” eller bara ”direktivet” det tredje körkortsdirektivet om inte annat anges eller klart framgår av sammanhanget.

39

prop. 2009/10:198 Några körkorts- och fordonsfrågor föreslogs bl.a. dels skärpningar av läkares skyldighet att anmäla medicinskt olämpliga körkortshavare till Transportstyrelsen, dels att kravet på att en handledare och en elev vid övningskörning måste genomgå introduktionsutbildning tillsammans slopas. I prop. 2009/10:20 Ålderskrav vid buss- och taxi- transporter lade regeringen fram förslag om sänkta ålderskrav enligt lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens för att få utföra person- transporter med buss eller taxi i vissa fall. De nämnda förslagen har lett till lagstiftning.

I denna proposition behandlas övriga förslag i slutbetänkandet, med undantag för dels de delar som rör alkolås för personer med alkohol- problem som inte kört onyktra, dels de som handlar om trafikskolor.

Ett utkast till lagrådsremiss remitterades till ett urval remissinstanser den 1 april 2011 som ett komplement till remissen av betänkandet. Lagförslaget i utkastet återfinns i bilaga 6. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 10. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N2009/455/TE).

Riksdagen antog den 9 december 2010 prop. 2010/11:62 Alkolås vid rattfylleri. Inom Näringsdepartementet har under våren 2011 promemo- rian Kontroll av alkolås och tillsyn med förslag till kompletterande lagstiftning utarbetats. I promemorian föreslås bestämmelser om att Transportstyrelsen ska ha ansvar för tillsynen över leverantörer av alkolås och att polisen ska ha rätt att bereda sig tillträde till vissa alkolås- utrustade fordon för att kontrollera alkolåsets funktion, montering och användning. Vidare föreslås att varning införs som ett alternativ till åter- kallelse av typgodkännande av alkolås. En sammanfattning av prome- morian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag återfinns som bilaga 7. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 11. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N2008/6592/TE).

Transportstyrelsen har den 8 juni 2010 till Näringsdepartementet inkommit med en promemoria (TSV 2010-4733). Promemorian inne- håller ett förslag om ändring i yrkestrafiklagen som kompletterar den ändring i fråga om läkares anmälningsskyldighet som gjordes i körkortslagen till följd av regeringens förslag i prop. 2009/10:198. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag återfinns som bilaga 8. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 12. Remissvaren och en remissammanställning finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N2010/4365/TE).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 juni 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 13. Lagrådets yttrande finns i bilaga 14. Regeringen har i huvudsak följt de ändringsförslag Lagrådet lämnat i yttrandet. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitt 5.1.3, 5.2.4, 5.2.7, 6.2, 6.3.1, 6.3.3, 8.1, 8.3, 9.3.1, 11.1, 13.5 och 14 samt författningskommentaren.

Prop. 2011/12:25

40

Regeringen har efter föredragningen i Lagrådet gjort vissa nya över- Prop. 2011/12:25 väganden som föranlett att förslaget till ändring av 5 kap. 14 §

körkortslagen (1998:488) dragits tillbaka; se härom avsnitt 6.3.6. Denna ändring i lagförslaget har bedömts inte kräva Lagrådets hörande.

4 Utgångspunkter

4.1Gällande rätt

4.1.1Svensk rätt

Körkortslagen och körkortsförordningen

Bestämmelser om behörighet att framföra motordrivna fordon har funnits alltsedan Sveriges första förordning om automobiltrafik trädde i kraft den 1 januari 1907. En körkortslagstiftning som i sina huvuddrag överens- stämmer med den som gäller i dag tillkom genom den gamla körkorts- lagen (1977:477) och dess anslutande körkortsförordning (1977:722).

De centrala och grundläggande bestämmelserna om behörighet att köra motordrivna fordon finns numera i körkortslagen (1998:488). Lagen kompletteras och fylls ut av körkortsförordningen (1998:980). Även i andra författningar finns bestämmelser om behörighet, som kompletterar körkortslagen. För behörighet att köra vissa fordon i yrkesmässig trafik gäller bestämmelserna i yrkestrafiklagen (1998:490). I lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens finns bestämmelser om s.k. yrkesförar- kompetens för förare som förvärvsmässigt utför gods- eller person- transporter med lastbil eller buss. Dessutom finns bestämmelser av betydelse för tillämpningen av körkortslagen i en rad andra författningar, bl.a. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, lagen (1998:489) om försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse, lagen (2001:558) om vägtrafikregister, lagen (2001:559) om vägtrafikdefini- tioner, lagen (2009:121) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar och militärtrafikförordningen (2009:212) samt i anslutande förordningar.

De centrala bestämmelserna i körkortslagen är de som rör förar- behörighet (2 kap.), utfärdande och giltighet av körkort och andra hand- lingar som ger förarbehörighet (3 kap.) samt körkortsingripande (5 kap.). Ett särskilt kapitel i lagen (6 kap.) ägnas utländska körkort, ett annat (4 kap.) avser övningskörning, varmed avses körning i syfte att öva sig i att köra vissa fordon som kräver förarbehörighet.

Körkort får utfärdas om föreskrivna krav i fråga om lämplighet, bosätt- ning, ålder samt kunskaper och färdigheter visas uppfyllda. Ett körkort gäller tills vidare men kan under vissa omständigheter bli ogiltigt. Tyngre behörigheter, för buss och lastbil med eller utan släp, gäller bara under viss tid som dock kan förlängas. Ingripande mot körkort, traktorkort, förarbevis och körkortstillstånd kan ske genom återkallelse eller varning. Från och med den 1 januari 2012 kommer ingripande även att kunna ske genom att ett körkort förenas med villkor om alkolås. Genom denna nya

41

ingripandeform permanentas den pågående försöksverksamheten med villkorlig körkortsåterkallelse.

Övningskörning får endast ske från viss ålder och under uppsikt av någon som har vana och skicklighet att köra det aktuella fordonet. Utländska körkort gäller i Sverige enligt sitt innehåll, men om de är utfärdade av en stat utanför EES-området är giltigheten tidsbegränsad. Sedan den 1 januari 2010 är Transportstyrelsen ensam körkorts- myndighet och prövar ärenden enligt lagen. Transportstyrelsens beslut får i viss utsträckning överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande den myndighet rege- ringen bestämmer (f.n. Transportstyrelsen), får meddela föreskrifter i anslutning till lagen.

Sedan körkortslagen infördes den 1 oktober 1998 har den ändrats vid ett femtontal tillfällen. Bland viktigare reformer på senare tid märks följande. Den 1 oktober 2008 trädde lagändringar i kraft som innebar att blivande förare som avser att skaffa sig förarbehörighet A, A1 eller B ska ha genomfört en utbildning som syftar till att öka kunskaperna om riskerna i trafiken, riskutbildning, innan ett förarprov för den aktuella förarbehörigheten får avläggas (se prop. 2007/08:128). I två etapper har de tidigare körkortsmyndigheterna Vägverkets och länsstyrelsernas uppgifter på körkortsområdet förts över till den nybildade myndigheten Transportstyrelsen (se prop. 2008/09:31 och prop. 2009/10:20). Det skedde den 1 januari 2009 respektive den 1 januari 2010. Genom ändringar i lagen den 1 april 2009 infördes nya regler om behörighet för att få köra mopeder, snöskotrar och terränghjulingar (se prop. 2008/09:60). Sådana fordon får numera framföras av den som har ett körkort med beteckningen AM för moped klass I eller, för övriga fordonsslag, ett förarbevis för fordonsslaget.

Ändringar i körkortslagen och i lagen om yrkesförarkompetens den 1 januari 2011 innebar att ålderskravet för att få framföra buss förvärvs- mässigt och för att få taxiförarlegitimation under vissa förutsättningar sänktes till 18 år (se prop. 2009/10:209). Den 1 januari 2012, slutligen, träder nya bestämmelser om ett permanent system med villkor om alkolås som alternativ till körkortsåterkallelse vid rattfylleribrott i kraft.

Såväl bestämmelserna i körkortslagen som i yrkestrafiklagen och i lagen om yrkesförarkompetens har anpassats till EU:s harmoniserade regelverk på respektive område. På körkortsområdet återfinns dessa regler för närvarande i Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, 24.8.1991. s. 1, Celex 31991L0439), i fort- sättningen kallat det andra körkortsdirektivet. Direktivet ska inom kort ersättas av det tredje körkortsdirektivet. Båda direktiven presenteras närmare nedan.

Yrkestrafiklagen och lagen om yrkesförarkompetens

I yrkestrafiklagen finns bestämmelser om ytterligare krav på den som bedriver yrkesmässig trafik, dvs. trafik i vilken personbil, lastbil, buss, terrängmotorfordon eller traktortåg med förare ställs till allmänhetens förfogande mot betalning för transport av personer eller gods. Yrkes- mässig trafik får endast bedrivas av den som har trafiktillstånd. Sådant

Prop. 2011/12:25

42

tillstånd kan meddelas antingen för godstrafik eller för persontransporter. Prop. 2011/12:25 Trafiktillstånd får ges endast till sådana fysiska eller juridiska personer

som bedöms vara lämpliga att driva verksamheten.

Ytterligare bestämmelser om krav för att förvärvsmässigt få framföra gods- eller persontransporter med huvudsakligen lastbil och buss på väg i Sverige finns i lagen om yrkesförarkompetens. Sådana transporter får bara utföras av den som har ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning samt uppfyller vissa ålderskrav. Vissa utländska medborgare är undantagna från lagens tillämpningsområde. Andra undantag gäller för vissa fordon eller viss trafik. Lagen innehåller även bestämmelser om utbildning och fortbildning för att förvärva och bibehålla yrkesförarkompetens.

4.1.2 Körkortsdirektiven

Det andra körkortsdirektivet

Den rättsliga ramen för körkortslagstiftningen i Sverige och andra stater inom EES utgörs som sagt av rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, det andra körkortsdirektivet. Direktivet ersatte rådets första körkortsdirektiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980. Det andra körkortsdirektivet innehåller gemensamma regler i skilda ämnen som rör körkortet. Här följer en översiktlig redogörelse för det centrala innehållet i direktivet.

I art. 1 anges att körkort utfärdade av en medlemsstat (EES-körkort) ska överensstämma med någon av de mallar för körkortets utformning som anges i direktivet. I art. 1 finns också bestämmelser om ömsesidigt erkännande av EES-körkort och tillämpningen av nationella bestämmel- ser på sådana. I art. 3 regleras indelningen av behörigheten att köra körkortspliktiga fordon i kategorier. De obligatoriska huvudkategorierna är A, B, C, D och E, vars innehåll överensstämmer med vad som anges i körkortslagen. Därutöver finns ett antal underkategorier som är frivilliga att införa: A1, B1, C1, D1 och E. Dessa kategorier omfattar vissa lättare typer av de fordon som omfattas av huvudkategorierna. Behörighet B1 ger dock rätt att köra tre- och fyrhjuliga motordrivna cyklar. Art. 5 reglerar det inbördes förhållandet mellan körkortsbehörigheterna, dvs. i vilken utsträckning och på vilka sätt behörigheter förutsätter eller medför andra behörigheter. I art. 6–7 anges ålderskrav för olika behörigheter och andra förutsättningar för utfärdande av körkort. Ett körkort får sålunda bara utfärdas till den som godkänts i ett förarprov och som uppfyller vissa medicinska krav samt antingen är permanent bosatt eller har studerat i minst sex månader i den medlemsstat som utfärdar körkortet. Dessutom får den sökande inte redan ha ett annat EES-körkort. I art. 8 finns bestämmelser om utbyte, ersättning och erkännande av körkort samt återkallelse av eller annat ingripande mot körkort. En innehavare av ett EES-körkort får begära att hans körkort byts ut, eller ersätts om det har gått förlorat, av en annan medlemsstat än den som utfärdade det. En sådan stat får även på eget initiativ byta ut körkortet i syfte att begränsa, återkalla, dra in eller annullera det. En medlemsstat får vidare under vissa

43

förutsättningar vägra att utfärda körkort till en sökande eller vägra att Prop. 2011/12:25 erkänna giltigheten av ett annat EES-körkort.

Direktivet medger i viss utsträckning att medlemsstaterna avviker från bestämmelserna i dessa artiklar.

Det tredje körkortsdirektivet

Det andra körkortsdirektivet ersätts av det tredje körkortsdirektivet. Dess bestämmelser ska tillämpas från och med den 19 januari 2013. Direktivet innehåller en del nyheter som i det följande beskrivs i huvuddrag.

Den viktigaste förändringen är att direktivet påbjuder att medlems- staterna inför harmoniserade regler om s.k. administrativ giltighetstid för körkort. Denna fråga överläts i det andra körkortsdirektivet till medlems- staterna att bestämma i. Nu gäller i stället att körkort med behörigheterna AM, A1, A2, A, B, B1 och BE ska ha en giltighetstid på tio år medan giltighetstiden för körkort med behörigheterna C, CE, C1, C1E, D, DE, D1 och D1E ska vara fem år. För att behörigheterna ska gälla därefter måste körkortet förnyas vilket endast får ske under förutsättningar liknande dem som gäller för att utfärda körkort (något förnyat förarprov krävs emellertid inte).

Andra viktiga förändringar rör kategoriindelningen av behörigheter: de tidigare frivilliga kategorierna A1, C1, C1E, D1 och D1E blir obliga- toriska att införa medan medlemsstaterna fortfarande kan välja att inte införa kategorin B1 i sin lagstiftning. Två nya kategorier tillkommer: AM, vilket innebär att det blir körkortspliktigt att framföra moped klass I, och A2, som avser en grupp mellantunga motorcyklar mellan A1 och A. De två senare kategorierna kommer därmed att avgränsas på ett annorlunda sätt än tidigare. De tre motorcykelkategorierna ger nu behörighet att också köra motordrivna trehjulingar. Vidare inrättas en särskild behörighet inom ramen för kategori B att framföra vissa tyngre kombinationer av personbil, eller lätt lastbil, och släpvagn.

Genom införandet av kategori A2 och de obligatoriska underkate- gorierna stärks principen om stegvist tillträde, varmed menas att körkortshavare successivt, med ökad ålder eller erfarenhet av ett fordon av lättare slag, får tillträde till de mer krävande fordonen inom ett fordonsslag. Denna princip förverkligas bl.a. genom sänkta ålderskrav eller krav på förenklade förarprov för den som söker en högre A- behörighet och redan innehar en lägre A-behörighet.

Bland övriga nyheter märks bestämmelser som syftar till förbättrat skydd mot förfalskning av körkort; bl.a. föreskrivs om att körkorten i en framtid får förses med en mikroprocessor. Detta blir dock inte aktuellt förrän kommissionen fastställt specifikationer för mikroprocessorn. Direktivet uppställer också mer detaljerade minimikrav på dem som förrättar förarprov för körkort än vad det andra körkortsdirektivet gjorde.

Bestämmelserna i direktivet behandlas närmare i de följande avsnitten i samband med att regeringen lämnar förslag om deras genomförande.

44

4.2

Genomförandet av det tredje körkortsdirektivet

Prop. 2011/12:25

En stor del av de författningsförslag som utredningen lämnar i sitt slutbetänkande syftar till att genomföra det tredje körkortsdirektivet i svensk rätt. Andra förslag, som handlar om att se över och ändra i körkortsförfattningarnas disposition, begreppsapparat och i viss mån deras materiella innehåll, är av rent internrättslig karaktär. En grund- läggande fråga är på vilket sätt och vilken nivå de föreslagna ändringarna bör göras. Utredningen har föreslagit att ändringarna tas in i en ny körkortslag och en ny körkortsförordning.

I denna proposition följer regeringen utredningens ändringsförslag i vissa delar. I andra delar gör regeringen justeringar. I ytterligare några delar frångås förslaget. De förslag som regeringen nu väljer att lägga fram rör till den helt övervägande delen genomförandet av det tredje körkortsdirektivet. Däremot avstår regeringen från att gå vidare med flertalet av de förslag av mer strukturell betydelse som skulle ha kunnat motivera en helt ny körkortslag. Regeringen föreslår sålunda inte någon sådan uppdelning mellan behörighet och behörighetsbevis som utredningen gör (se avsnitt 5.1.1). Det föreslås inte heller att reglerna om uppsikt under övningskörning som inte sker privat ska flyttas över till förordning (se avsnitt 7.2.1) eller att bestämmelserna om utfärdande och giltighet av förarbevis ska brytas ut till ett eget kapitel i analogi med vad utredningen föreslagit. De ändringar som följer av bestämmelserna om administrativ giltighetstid i körkortsdirektivet har regeringen vidare infogat i det befintliga regelkomplexet rörande giltighet, ogiltighet och förnyelse av körkort i körkortslagen (se avsnitt 6.3).

Regeringen har bedömt att de ändringar i körkortslagstiftningen som den nu föreslår utan större svårigheter låter sig inordnas i den nuvarande körkortslagen. Lagens grundläggande struktur och inre sammanhang är fortfarande överblickbara, logiska och ändamålsenliga. Det behov av en ny körkortslag som identifierades vid införandet av den nuvarande lagen finns därför inte (jfr prop. 1997/98:124 s. 31 f). Regeringen har mot bakgrund av vad som sagts ovan valt att lämna sina förslag i form av ändringar i körkortslagen (1998:488) i stället för i en ny körkortslag. Regeringen avser att i anslutning till sina förslag även göra ändringar i körkortsförordningen (1998:980).

Genomförandet av det tredje körkortsdirektivet föranleder även följd- ändringar i lagen om yrkesförarkompetens. Den ändring i yrkestrafik- lagen i fråga om läkares anmälningsskyldighet som föreslås har däremot inget samband med direktivet. I övrigt har utredningen föreslagit ändringar i en rad andra författningar. Eftersom sistnämnda ändringar är hänförliga till sådana förslag som regeringen inte går vidare med åter- finns de inte i denna proposition.

4.3 Terminologi

Utredningen tar i sitt betänkande upp några terminologiska frågor som

 

regeringen finner anledning att kort kommentera här.

 

För det första har utredningen påpekat att uttrycket ”behörighet” enligt

 

dess mening används inkonsekvent i körkortslagen; ordet sägs användas

45

 

både för rättigheten att köra ett visst fordon och för rättighetens beteck- Prop. 2011/12:25 ning i körkortet. Utredningen har därför föreslagit att uttrycket ”kategori”

ska införas i lagen och avse den beteckning i körkortet som anger behörighet att köra de fordon som anges i lagen.

I 2 kap. 5 § körkortslagen anges att förarbehörighet enligt 1 § anges i körkort med beteckningarna A, AM, A1 etc. Dessa bokstäver betecknar med andra ord en behörighet att köra en viss kategori av körkortspliktiga fordon. Det är därför följdriktigt att i övriga bestämmelser i lagen tala om behörighet (med beteckningen) A, B, C och så vidare. En sådan språklig konstruktion som ”körkortsbehörighet kategori B” som utredningen före- slagit är otymplig utan att bidra till ökad tydlighet. Regeringen ser därför inte anledning att i körkortslagen eller andra författningar frångå det språkbruk som råder nu.

För det andra har utredningen föreslagit uttrycket ”körkortsbehörighet” för behörighet som svarar mot körkort och ”förarbehörighet” för behörighet som svarar mot förarbevis. Av 2 kap. körkortslagen kan utläsas att förarbehörighet enligt gällande rätt är ett vidare begrepp än körkortsbehörighet och avser både körkortsbehörighet och annan behörighet att föra motordrivna fordon, dvs. sådan behörighet som följer av traktorkort och förarbevis (jfr 1 kap. 1 § första stycket 1–2 körkorts- lagen). Regeringen anser att denna innebörd är ändamålsenlig och bör behållas. I körkortslagen och lagen om yrkesförarkompetens förekommer emellertid att ordet förarbehörighet används där det snarare handlar om körkortsbehörighet. Terminologin har därför setts över i regeringens förslag till ändringar i körkortslagen och lagen om yrkesförarkompetens. Där det av sammanhanget eller paragrafens placering i lagen framgår att det är fråga om körkortsbehörighet anges för enkelhetens skull endast ”behörighet”.

För det tredje har utredningen i sitt förslag till lagtext genomgående bytt ut såväl uttrycket ”förnyas” som ”bytas ut” mot ”ersättas”. Rege- ringen anser att det är av värde att hålla isär dessa begrepp och har i sitt förslag till lagtext reserverat ordet ”ersättas” för det fall att ett utländskt körkort förstörts eller kommit bort och behöver ersättas med ett svenskt. Eftersom det vid förlust och ersättning av ett svenskt körkort kan hävdas att det råder identitet och kontinuitet i körkortsinnehavet har regeringen emellertid inte sett anledning att byta ut uttrycket förnyelse i det fallet.

5 Förarbehörighet

5.1Körkort och andra behörighetshandlingar

5.1.1Behörighet och behörighetsbevis

Regeringens bedömning: Innehav av körkort, traktorkort eller förar- bevis bör alltjämt ge behörighet att köra motordrivna fordon. Ett körkort, traktorkort eller förarbevis bör fortfarande gälla från och med den dag då det utfärdas.

46

Utredningens förslag: Avviker från regeringens bedömning. Utred- ningen föreslår att behörigheten att köra ett motordrivet fordon ska skiljas från den handling som utvisar behörigheten och att tidpunkten för rätten att framföra fordonet ska knytas till registrering av beslutet om behörighet i vägtrafikregistret.

Remissinstanserna: Örebro tingsrätt och Transportstyrelsen till- styrker förslaget att själva behörigheten att köra ett fordon skils från den handling som utvisar behörigheten. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att förslaget att rätten att framföra fordonet ska knytas till registrering av beslutet om behörighet bör kunna bidra till ökad tydlighet. Kammar- rätten i Sundsvall framför däremot att förslaget stämmer mindre väl överens med direktivets utformning där art. 4.1 specifikt anger att ett körkort ger behörighet och att det rättsfall som utredningen hänvisat till inte heller ger stöd för att EG-domstolen skulle ha ett synsätt i överens- stämmelse med utredningens förslag.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen är negativ till att regeringen inte ansluter sig till utredningens förslag att skilja körkortet från körkortsbehörigheten.

Skälen för regeringens bedömning: En fråga som har sysselsatt såväl 2007 års körkortsutredning som tidigare utredningar – 1994 års körkorts- utredning och kommittén Körkort 2000 (Körkortskommittén) – gäller körkortets rättsliga betydelse och hur körkortshandlingen förhåller sig till körkortsbehörigheten. Frågan kan formuleras så: är körkortet en bärare av rätten att köra motordrivna fordon eller bara ett bevis på denna rätt? Körkortskommittén, som behandlade frågan i SOU 1991:39 Säkrare förare, fann att begreppet körkort var dubbeltydigt och föreslog därför att körkort endast skulle beteckna själva körkortshandlingen medan behörigheten skulle knytas till en anteckning om innehavet av behörighet i körkortsregistret. Körkortskommitténs förslag ledde emellertid inte till lagstiftning. I SOU 1996:114 En körkortsreform analyserade 1994 års utredning frågan på nytt, vilket utmynnade i slutsatsen att det kunde hävdas att körkortet är bärare av behörigheten och inte endast ett bevis därpå. Utredningen ansåg att kommitténs förslag att separera körkort och behörighet visserligen kunde synas tilltalande vid första påseende men konstaterade också att dess förslag till lagtext visade svårigheten att konsekvent upprätthålla en sådan uppdelning. Utredningen påtalade också bl.a. att det enligt art. 3 i det andra körkortsdirektivet är körkortet som ger behörighet. Utredningens bedömning var att behörigheten alltjämt borde knytas till innehav av körkort.

2007 års utredning har nu föreslagit en reform som i väsentliga delar överensstämmer med Körkortskommitténs förslag. Reformen innebär således att förarbehörigheten upphör att vara knuten till själva innehavet av körkort eller förarbevis. I stället knyts behörigheten till det faktum att beslutet om behörigheten antecknas i vägtrafikregistret. Ett körkort eller förarbevis ska därefter utfärdas som bevis om behörigheten. Som skäl för reformen har utredningen i huvudsak anfört att tillämpande myndigheter har önskat att förhållandet mellan körkort och behörighet ska förtydligas och att det genom den föreslagna uppdelningen uppnås en ökad tydlighet för såväl myndigheter som allmänhet.

Prop. 2011/12:25

47

Transportstyrelsen har ställt sig positiv till reformen. I sitt yttrande över utkastet till lagrådsremiss framför styrelsen uppfattningen att själva handlingen inte är tänkt att vara avgörande för behörigheten utan endast ett bevis om behörigheten. Styrelsen uttrycker vidare att regeringen inför ett nytt synsätt för Sveriges del angående körkortshandlingen som en avgörande faktor för rätten att köra.

Utgångspunkten för en analys av körkortets natur och rättsverkningar måste enligt regeringens mening vara den relevanta EU-rätten på körkortsområdet, dvs. de andra och tredje körkortsdirektiven. I art. 1 i det tredje körkortsdirektivet anges att medlemsstaterna ska införa nationella körkort i överensstämmelse med den gemenskapsmodell som fastställs i en bilaga. I art. 4.1 sägs att det körkort som anges i art. 1 ger behörighet att föra motordrivna fordon i de kategorier som definieras i artikeln. Enligt art. 7.1 a och e får ett körkort som grundregel endast utfärdas till sökande som uppfyller vissa krav på kunskap, färdighet och medicinsk lämplighet samt krav på anknytning till den utfärdande medlemsstaten. Motsvarande bestämmelser finns i det andra körkortsdirektivet.

Den svenska körkortslagstiftningen anknyter till direktivens syste- matik. I 1 kap. 1 § första stycket 2 körkortslagen definieras körkort som en handling som ger behörighet att köra vissa motordrivna fordon. Definitionen är uttryckligen avsedd att stå i överensstämmelse med det andra körkortsdirektivet, se prop. 2000/01:95 s. 94. I 2 kap. 1 § anges att vissa motordrivna fordon endast får köras av den som har ett gällande körkort för fordonet. Av 3 kap. 13 § första stycket 1 och 14 § framgår att ett körkort ska förnyas åtminstone vart tionde år och att följden av att förnyelse uteblir är att körkortet upphör att gälla med samma verkan som om det t.ex. återkallas (ogiltigheten inträder dock först om förnyelse inte sker efter föreläggande).

Denna genomgång av relevanta svenska och EU-rättsliga bestämmelser ger enligt regeringens åsikt det bestämda intrycket att körkortet inte bara är ett bevis på behörigheten utan att rätten att köra motordrivna fordon är knuten till innehavet av körkortet. Samtidigt kan konstateras att fysisk besittning av körkortshandlingen inte är en ovillkorlig förutsättning för denna rätt. Körkortsinnehav kan nämligen anses föreligga även om själva körkortshandlingen inte finns i innehavarens besittning (jfr SOU 1991:39 s. 178 och SOU 1996:114 s. 64). Om körkortsinnehavet är registrerat i körkortsregistret, kan behörighet föreligga även om körkortet inte finns hos innehavaren, t.ex. därför att det förkommit. Omvänt ger ett faktiskt innehav av körkort i vissa fall inte behörighet, t.ex. när innehavaren underlåtit att lämna över ett återkallat körkort till Transportstyrelsen.

Regeringen finner i likhet med körkortskommittén att innebörden av begreppet körkort inte är klar och entydig. Utredningens förslag att skilja på körkort och behörighet är ett ambitiöst försök att komma till rätta med körkortsbegreppets dubbeltydighet. Samtidigt är förslaget problematiskt i förhållande till EU-rätten, vilket i sin tur leder till lagstiftningstekniska svårigheter. Uppdelningen i behörighet och körkortshandling och knytandet av behörigheten till registrering i vägtrafikregistret betyder att sambandet mellan behörighet och körkortsinnehav bryts, dvs. att det som konstituerar körkortsbehörighet inte längre är innehavet av ett körkort. Ett sådant system står inte i överensstämmelse med körkortsdirektiven.

Prop. 2011/12:25

48

Skillnaden i systematik mellan å ena sidan körkortsdirektiven och å Prop. 2011/12:25 andra sidan utredningens lagförslag leder till att svenska och utländska

körkort i förslaget betraktas och behandlas på olika sätt. Medan de svenska körkorten i huvudsak behandlas som rena bevis på behörigheten i enlighet med utredningens intentioner, är det i fråga om de utländska körkorten innehavet av körkortet som medför behörigheten att köra i Sverige. Någon motsvarighet till körkortsbehörighet för de utländska körkorten föreslås alltså inte. Det är tveksamt om det är en direktivsenlig ordning att innehav av ett svenskt körkort till skillnad från övriga EES- körkort inte ger, utan bara är bevis på, behörigheten att framföra fordon.

Regeringen vill också peka på de lagstiftningstekniska konsekvenser som uppdelningen i körkort och behörighet får för utredningens lagförslag i fråga om bestämmelserna om administrativ giltighetstid. Enligt regeringens bedömning i avsnitt 6.3.1 innebär direktivets bestämmelser om regelbunden förnyelse av körkort även en omprövning av körkortshavarens behörighet. Det är i konsekvens med att körkortet i art. 4.1 anges medföra behörigheten. Enligt utredningens förslag kommer emellertid utfallet av omprövningen primärt att avgöra om körkortet, såsom bevis på behörigheten, får ersättas och endast indirekt om själva behörigheten ska fortsätta att gälla (på så sätt att de högre behörigheterna blir ogiltiga om körkortshandlingen inte ersätts, se 3 kap. 17, 19 och 23 §§ förslaget till ny körkortslag). Regeringens uppfattning är att det logiska är att behörighetsbevisets giltighet är beroende av att behörig- heten fortfarande gäller, inte tvärtom.

Regeringen anser därför att även om rätten att köra inte ovillkorligen förutsätter innehav av körkort i den meningen att körkortshandlingen finns i körkortshavarens besittning, det inte är lämpligt att göra en formell uppdelning i behörighet och körkort på det sätt som utredningen föreslår. I likhet med 1994 års körkortsutredning anser regeringen också att frågan om körkortets rättsliga natur huvudsakligen är av teoretisk art och att ”för körkortshavarna i allmänhet torde också en distinktion mellan förarbehörigheten och körkortshandlingen framstå som alltför subtil och inte vara ägnad att förtydliga och förenkla körkortslag- stiftningen”.

Då utredningens förslag alltså inte tillgodoser behovet av ett tydligt, lättöverskådligt och enhetligt regelverk på ett bättre sätt än den ordning som råder i dag bör utredningens förslag i denna del inte genomföras. Det innebär att innehav av körkort alltjämt bör ge behörighet att köra körkortspliktiga fordon och att körkortet fortfarande ska gälla från och med den dag då det utfärdas. Motsvarande ska gälla för traktorkort och förarbevis.

5.1.2Traktorkort

Regeringens bedömning: Nu gällande regler om traktorkort och den förarbehörighet som följer av traktorkortet bör behållas.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens

bedömning.

Utredningen föreslår att traktorkortet avskaffas och att körkortsbehörig-

het AM ska krävas för all körning med traktor på väg.

49

Remissinstanserna: Örebro Tingsrätt, Skolverket och Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) tillstyrker utredningens förslag att traktor- kortet ska utgå. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) håller med om att det nuvarande traktorkortet på många sätt kan anses föråldrat men menar att ett undantag från krav på körkort med AM-behörighet fortfarande bör göras för körning en kortare sträcka på enskild väg. Skolverket, LRF och MHF anser att både utbildning och prov bör bestå av teoretiska och praktiska moment. LRF framhåller att det är angeläget att utbildningen är anpassad både teoretiskt och praktiskt till traktor. Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) förordar att traktorkortet behålls men att ett körningsmoment läggs till.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: LRF, STR och Moped- och Motorcykelbranschens Riksförbund (McRF) stöder bedömningen att gällande regler om traktor- kortet bör behållas. LRF anser vidare att naturbruksgymnasierna bör ges en central roll för utbildning och rätt att examinera för traktorkort.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande bestämmelser får traktor med gummihjul och motorredskap klass II i princip köras på väg endast av den som har ett traktorkort eller ett gällande körkort. Kraven för att förvärva traktorkort är att sökanden fyllt 16 år (eller 15 år om det finns särskilda skäl), har körkortstillstånd och har avlagt ett godkänt kunskapsprov. För körkort med behörighet AM ska ålderskravet 15 år vara uppfyllt, sökanden vara permanent bosatt i Sverige eller ha studerat här i minst sex månader, ha körkortstillstånd samt ha avlagt ett godkänt kunskapsprov. Därtill krävs att sökanden genomgått utbildning för moped klass I enligt lagen (2009:121) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar.

Utredningen har föreslagit att traktorkortet ska mönstras ut och att körkortsbehörighet med behörighet AM framdeles ska krävas för att få framföra traktor på väg. Utredningen anför som skäl för förslaget att traktorkortet omotiverat avviker från övriga behörighetshandlingar och att om det utmönstras ett mer enhetligt system för de nationella behörig- heterna erhålls i form av körkort och förarbevis. Även flera remiss- instanser, såsom Örebro tingsrätt, Skolverket och LRF, anser att kravet på traktorkort ska ersättas av ett krav på körkort.

Som framgått erbjuder körkortslagen i dag ett val mellan att ansöka om ett traktorkort och ett körkort och därmed få traktorbehörigheten så att säga på köpet. Traktorkortet fyller en funktion främst för personer som saknar körkort och för yngre personer som ännu inte uppfyller ålders- kraven för B-körkort eller högre behörigheter. För den senare gruppen är det i realiteten AM-körkortet som framstår som ett alternativ till traktor- kortet. En beaktansvärd skillnad mellan kraven för traktorkort och körkort med behörighet AM är att den som förvärvar ett sådant körkort ska genomgå en särskild utbildning. Fastän det finns vissa inslag i denna utbildning som är av mer allmängiltig karaktär är utbildningen enligt gällande bestämmelser i hög grad inriktad på körning med moped.

Även om det kan antas att vissa av dem som önskar förvärva traktor- behörighet även är intresserade av AM-behörigheten finns det också en grupp som endast är intresserad av traktorbehörigheten. Dessa personer kan i dag välja att genomföra teoriprov för och ansöka om ett traktorkort

Prop. 2011/12:25

50

och därmed spara in den tid och de kostnader som utbildningen för Prop. 2011/12:25 moped klass I medför. Om traktorkortet tas bort försvinner denna

valmöjlighet.

Mot den bakgrunden skulle det vara möjligt att, i fall utredningens förslag genomförs, anpassa den utbildning som krävs för AM- behörigheten så att den bättre svarar även mot traktorförares behov. Det kan emellertid inte anses motiverat att införa obligatoriska traktormoment för det stora flertal blivande mopedförare som inte har intresse eller behov av sådan utbildning.

Mot bakgrund av det ovanstående finner regeringen att traktorkortet fortfarande har en funktion att fylla och att tiden inte är inne för att avskaffa traktorkortet.

Några remissinstanser har föreslagit skärpta krav på utbildning och examination för att erhålla traktorbehörighet, särskilt vad gäller praktiska moment. Regeringen finner dock inte att det har framkommit tillräckligt underlag för att föreslå en skärpning av de krav som nu gäller för att utfärda traktorkort.

Utredningen har i anslutning till sitt förslag att knyta rätten att köra traktor på väg till innehavet av körkortsbehörighet även föreslagit att avskaffa det gällande undantaget för körning på väg när körningen avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål. Eftersom traktorkortet bör behållas tills vidare och då några allvarliga problem med den nuvarande ordningen inte har kommit till regeringens kännedom, anser regeringen emellertid att även det nu gällande undantaget bör behållas.

LRF har framfört att naturbruksgymnasierna bör ges rätt att examinera för traktorkort. Regeringen konstaterar att det enligt 3 kap. 10 § körkorts- förordningen är en fråga för Transportstyrelsen vem som ska få förrätta kunskapsprov för traktorkort. Det framgår emellertid av denna bestämmelse att Transportstyrelsen får förordna bl.a. lärare vid gymnasieskolor som förarprövare.

5.1.3Bevis om att körkort eller förarbevis utfärdats

Regeringens förslag: Beviset att körkort eller förarbevis utfärdats ska avskaffas.

Om ett körkort har utfärdats men ännu inte lämnats ut och färden äger rum inom två månader från och med den dag då det utfärdades ska föraren i stället för körkort medföra en handling som styrker dennes identitet.

Ett körkort eller förarbevis upphör att gälla om det inte har lämnats ut inom ett år från den dag då det utfärdats. Om ett körkort eller förar- bevis upphör att gälla på denna grund ska den berörde kunna ansöka om att ett nytt körkort eller förarbevis utfärdas utan att förarprov avlagts. Ett körkort får emellertid endast utfärdas i ett sådant fall om den sökande efter det att körkortet blivit ogiltigt har meddelats körkortstillstånd för de behörigheter som upphört att gälla.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens förslag. Utredningen

 

föreslog att den som kör ett fordon som kräver körkortsbehörighet ska ha

51

med sig ett giltigt körkort. I fråga om förarbevis föreslogs motsvarande bestämmelse. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte uppfyller detta krav skulle dömas till penningböter, om gärningen inte är belagd med straff i lagen (1951:649) om vissa trafikbrott. Utredningen föreslog inte heller någon ny ogiltighetsgrund eller några särskilda bestämmelser om att återfå behörigheten efter att körkortet blivit ogiltigt på denna grund.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen har i anslutning till utred- ningens förslag om att skilja behörighet och behörighetshandling åt (se avsnitt 5.1.1) föreslagit att det ska införas en bestämmelse om att en förare trots avsaknad av körkort inte ska dömas till straff om färden äger rum inom en månad från det att beslut om behörighet fattats. Övriga remissinstanser framför inga synpunkter.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Avviker delvis från regeringens förslag. I utkastet fanns inget förslag om att en nybliven körkortshavare fram till dess att körkortet eller förarbeviset senast ska ha lämnats ut ska medföra identitetshandling vid körning. I stället föreslogs en ny ansvarsfrihetsgrund för det fall körkortet eller förarbeviset efter utfärdande ännu inte har lämnats ut och färden äger rum inom två månader från och med den dag då det utfärdades.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen anser att det är oklart vad som avses med begreppen ”lämna ut” och ”hämta ut”.

Skälen för regeringens förslag: Av 3 kap. 11 § körkortslagen framgår att ett körkort gäller från och med den dag då det utfärdas (vad som sägs nu och i det följande gäller även förarbevis, även när förarbevis inte omtalas särskilt). I den gamla körkortslagen (1977:477) angavs att ett körkort inte gällde innan det lämnats ut. I förarbetena till den nuvarande körkortslagen anges att giltigheten av ett körkort i stället knutits till ett ”beslut om att utfärda körkort” (se prop. 1997/98:124 s. 78).

Det finns ingen legaldefinition av utfärdande av körkort. Enligt rege- ringens mening får emellertid med detta begrepp närmast förstås en förklaring om att den körkortssökande uppfyller alla förutsättningar för körkortsinnehav enligt körkortslagen och därmed har den behörighet att framföra fordon som körkortet anger.

Ett bevis om att körkort utfärdats är en handling som den nyblivne körkortshavaren förses med i avvaktan på att körkortshandlingen tillverkats. Beviset gäller enligt 2 kap. 14 § körkortslagen som körkort till dess att körkortet lämnats ut eller rätten att få ut körkortet förfallit. Av 3 kap. 14 § körkortsförordningen framgår att rätten att få ut ett körkort förfaller ett år efter det att beviset om körkort lämnats ut. Ett bevis om att körkort utfärdats ska på samma sätt som ett körkort medföras under färd.

Utredningen har föreslagit att bevis om att körkort utfärdats ska tas bort. Den menar att det praktiska behovet av beviset är begränsat efter- som det numera endast tar ett fåtal dagar att färdigställa ett körkort. Som ett ytterligare skäl anger utredningen behovet av att förstärka skyddet mot oriktiga körkortshandlingar.

Regeringen håller med om att vikten av att körkort är skyddade mot förfalskning talar för att beviset om körkort avskaffas. Dokumentet som sådant är även otidsenligt. Samtidigt anser regeringen att det är angeläget att inte ta bort möjligheten för den som godkänts i förarprovet att snarast

Prop. 2011/12:25

52

kunna börja utnyttja sin förarbehörighet, även under tiden körkorts- handlingen tillverkas.

Sedan den 1 januari 2009 är Transportstyrelsen ensam körkorts- myndighet. Efter denna reform är Transportstyrelsen därmed ensam behörig att fatta beslut om att utfärda körkort. Förarprov kan emellertid som tidigare avläggas dels hos Trafikverket, dels inom Försvarsmakten, dels i gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning (fr.o.m. den 1 juli 2011 ingår de fristående gymnasieskolorna som en integrerad del i gymnasieskolan. Begreppet ”fristående gymnasieskola” används därför inte i denna proposition). Förarprov för förarbevis avläggs inför den som Transportstyrelsen överlämnat rätten att anordna prov till.

För utfärdande av körkort efter godkänt förarprov hos Trafikverket och inom Försvarsmakten gäller följande rutin. Det godkända provet inrapporteras till Transportstyrelsen varefter en kontroll sker mot vägtrafikregistret av att övriga förutsättningar för utfärdande är uppfyllda och ett automatiserat beslut i fråga om att utfärda körkort fattas. Ett positivt besked registreras omgående. Beslutet återsänds elektroniskt till Trafikverket som kan ge den sökande besked om huruvida körkort utfärdats eller inte. Körkortshavaren kan därmed omedelbart utnyttja sin behörighet.

När godkänt förarprov för körkort i skolväsendet inrapporterats skickas för närvarande ingen elektronisk underrättelse om beslutet till prov- anordnaren. Det gör det inte heller när godkänt förarprov för förarbevis inrapporterats. Transportstyrelsen fattar beslutet, varefter vägtrafik- registret uppdateras och ett bevis om att körkort eller förarbevis utfärdats skickas per post. Sökanden får därför invänta försändelsen innan han eller hon kan börja köra. Transportstyrelsen har emellertid upplyst regeringen om att samma rutiner som gäller när förarprovet avläggs hos Trafikverket och inom Försvarsmakten kommer att införas även i övriga fall under oktober 2011. Det kommer därmed att bli möjligt för alla godkända sökande att omedelbart utnyttja sin förarbehörighet.

Enligt den nya rutinen uppdateras vägtrafikregistret omedelbart när ett beslut om att utfärda körkort fattats och expedieras. Eftersom polisen i normala fall kommer att ha tillgång till vägtrafikregistret bedömer regeringen att beviset om att körkort har utfärdats kan undvaras och därmed avskaffas. Utredningens förslag bör därför genomföras. Således bör 2 kap. 14 § körkortslagen upphävas.

Förslaget att avskaffa beviset om att körkort har utfärdats föranleder även en ändring av skyldigheten att medföra körkort i 3 kap. 15 § körkortslagen. Genom den nya ordningen kan den nyblivne körkorts- havaren köra ett körkortspliktigt fordon under viss tid utan att kunna visa upp något bevis om sin behörighet. Föraren bör emellertid, såsom Lagrådet framhållit, även fortsättningsvis vara skyldig att under denna tid medföra en identitetshandling för att möjliggöra en kontroll mot vägtrafikregistret av sin behörighet. Regeringen föreslår därför att föraren i stället för körkort ska medföra en handling som styrker hans eller hennes identitet om körkortet har utfärdats men ännu inte lämnats ut och förutsatt att färden äger rum inom två månader från och med den dag då det utfärdades. Som Lagrådet framhållit bör vid sådant förhållande den nya ansvarsfrihetsgrund som föreslogs i lagrådsremissen inte införas.

Prop. 2011/12:25

53

Tiden två månader torde vara tillräcklig för att körkortet ska hinna tillverkas och avhämtas. Därefter föreligger i princip en skyldighet att medföra körkortet. Enligt 9 kap. 2 § andra stycket 3 körkortslagen ska en förare dock inte dömas till straff om förarens identitet genast har kunnat fastställas, exempelvis genom att denne medfört en identitetshandling.

Lagrådet har uttalat att det bör övervägas att utvidga skyldigheten att medföra identitetshandling till andra fall då det finns hinder mot att medföra körkortet. En sådan utvidgad skyldighet skulle bl.a. omfatta vissa situationer då det i dag råder ansvarsfrihet för att köra motordrivna fordon utan körkort (eller identitetshandling). Lagrådet framhåller att om en sådan ändring gjordes skulle motsvarande ansvarsfrihetsgrunder kunna utgå.

De aktuella ansvarsfrihetsgrunderna finns i 9 kap. 2 § andra stycket 1 och 2 körkortslagen. I andra stycket 1 anges att föraren inte ska dömas till straff om körkortet eller förarbeviset ska förnyas och föraren före färden har återlämnat handlingen eller gjort anmälan om att den förstörts eller kommit bort. I samma stycke 2 anges att föraren inte ska dömas till straff om återkallelse av körkort eller förarbevis begränsats till att avse en eller flera behörigheter och färden äger rum inom två månader från det att frågan om återkallelse slutligt har avgjorts.

Lagrådets förslag skulle visserligen innebära en välkommen förenkling av 9 kap. 2 §. Regeringen anser samtidigt att de beskrivna ansvarsfrihets- grunderna har en praktisk funktion att fylla. De innebär att en körkorts- havare som under normala förhållanden har en körkortshandling (och därför kanske inte har någon annan identitetshandling), men av de skäl som beskrivs i bestämmelsen inte har denna i sin besittning, inte är tvungen att anskaffa och medföra en annan identitetshandling vid körning för att undgå ansvar. Särskilt i den situationen att föraren har förlorat körkortshandlingen framstår det inte som rimligt att han eller hon ska kunna uppvisa en annan identitetshandling. Regeringen avstår därför ifrån att föreslå den utvidgning av skyldigheten att medföra identitets- handling och den ändring av ansvarsfrihetsbestämmelserna i 9 kap. 2 § körkortslagen som Lagrådet ansett böra övervägas. Som framgått ovan avstår regeringen även från att införa en ny ansvarsfrihetsgrund i denna paragraf.

Som angivits ovan upphör rätten att få ut körkort ett år efter utfärdande av bevis om att körkort utfärdats. Avsikten är att behörigheten därigenom ska upphöra att gälla om körkortet inte hämtas ut eller körkortshavaren inte medverkar till att körkortet tillverkas (se prop. 1997/98:124 s. 74). Det finns emellertid ingen ogiltighetsgrund föreskriven i körkorts- författningarna som anger detta. En sådan ogiltighetsgrund bör därför införas i 3 kap. 13 § körkortslagen. Av den nya bestämmelsen ska framgå att ettårsfristen beräknas från och med dagen då körkortet utfärdas i stället för som nu från utfärdandet av körkortsbeviset, eftersom detta bevis föreslås avskaffas. Vid sådant förhållande fyller inte 3 kap. 14 § körkortsförordningen längre någon funktion utan bör upphävas.

Om ett körkort upphör att gälla på den nya ogiltighetsgrunden bör den berörde kunna påkalla att ett nytt körkort utfärdas på samma villkor som den vars körkort inte har förnyats efter föreläggande eller vars körkort ogiltigförklarats på egen begäran (se 3 kap. 13 § första stycket 1 och sista stycket körkortslagen). Det bör därför anges att om ett körkort blivit

Prop. 2011/12:25

54

ogiltigt p.g.a. att det på detta sätt förfallit får ett nytt körkort utfärdas utan Prop. 2011/12:25 att förarprov avlagts om den sökande efter det att körkortet blivit ogiltigt

har meddelats körkortstillstånd för de behörigheter som upphört att gälla. Kravet på körkortstillstånd i dessa fall är nödvändigt eftersom bestämmelsen inte uppställer någon tidsgräns för när ett nytt körkort får utfärdas. För utfärdande av förarbevis krävs dock aldrig körkortstillstånd (se 3 kap. 19 § körkortslagen).

Med anledning av Transportstyrelsens synpunkt att det är oklart hur uttrycken ”lämna ut” och ”hämta ut” förhåller sig till varandra vill regeringen anföra att körkort i regel får anses utlämnat när det lämnats ut till körkortshavaren genom Postens försorg (jfr 10 kap. 1 § körkortslagen och 8 kap. 3 § körkortsförordningen). En sådan handling får samtidigt anses ha hämtats ut av körkortshavaren. I de fall handlingen skickas av myndigheten direkt till körkortshavaren, såsom vanligen sker med förar- bevis, får handlingen därigenom också anses utlämnad. I så fall är det knappast relevant att tala om att handlingen hämtas ut eftersom det inte kräver någon aktiv medverkan av adressaten.

5.2Anpassningar till det tredje körkortsdirektivets körkortskategorier

5.2.1Stegvist tillträde

Med stegvist tillträde menas att körkortshavare successivt, med stigande ålder eller ökad erfarenhet av ett fordon av lättare slag, får tillträde till de mer krävande fordonen inom ett fordonsslag. Körkortsdirektivet betonar i den tionde beaktandesatsen att det är nödvändigt att ytterligare stärka principen om stegvist tillträde till de tvåhjuliga fordonen och till fordon avsedda för person- eller godstransport.

För motorcykelbehörigheternas del innebär detta att det enligt direk- tivets bestämmelser finns en erfarenhetsbaserad väg från behörighet A1 genom A2 och slutligen till A som bygger på minst två års erfarenhet av närmast lägre motorcykelbehörighet. I den första etappen (från A1 till A2) kommer principen om stegvist tillträde till uttryck endast genom mindre strikta examinationskrav än vid förvärv av behörighet utan före- gående erfarenhet (s.k. direkttillträde). I den andra etappen, från A2 till A, medför det stegvisa tillträdet dessutom ett väsentligt lägre ålderskrav.

Som framgår av den tionde beaktandesatsen innehåller direktivet även bestämmelser om stegvist tillträde för bil- och bussbehörigheternas del. Ett antal underkategorier (B1, C1, C1E, D1 och D1E) innebär sålunda tillträde till de lättare eller mindre motorstarka fordonen inom en huvud- kategori vid en lägre ålder än vad som annars gäller.

55

5.2.2

Lastbilar

Prop. 2011/12:25

Regeringens förslag: Två nya behörigheter för lastbils- och släp- behörighet ska införas: C1 och C1E.

Körkort med behörighet C1 ska ge rätt att framföra tung lastbil och personbil med en totalvikt som överstiger 3,5 ton, i båda fallen om totalvikten inte överstiger 7,5 ton. Till ett sådant fordon får kopplas ett släpfordon med en totalvikt av högst 750 kg.

Behörighet C1E ska ge rätt att framföra bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådana bilar om fordonskombinationens totalvikt inte överstiger 12 ton.

Ålderskravet för behörighet C1 och C1E ska vara 18 år. Ålders- kravet för behörighet C och CE ska ändras till 21 år. Trots ålders- kravet för behörigheterna C och CE får körkort utfärdas till en sökande som fyllt 18 år om förutsättningarna för att utföra gods- transporter vid denna ålder är uppfyllda enligt lagen om yrkes- förarkompetens.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

förslag med den skillnaden att utredningen inte föreslog någon högsta

 

eller lägsta totalvikt för lastbil som kräver behörighet C1.

 

Remissinstanserna: Försvarsmakten framhåller att den höjda ålders-

 

gränsen för behörigheterna C och CE skulle leda till problem för

 

Försvarsmakten eftersom en stor del av rekryteringen av förare sker i

 

åldersgruppen 18–21 år. Försvarsmakten föreslår att den undantags-

 

möjlighet som föreskrivs i direktivet beträffande ålderskravet för fordon

 

som används eller kontrolleras av Försvarsmakten och det civila

 

försvaret utnyttjas. Ålderskravet bör sättas till 18 år. Övriga remiss-

 

instanser framför inga synpunkter.

 

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-

 

ringens förslag.

 

Remissinstanserna: Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)

 

motsätter sig sänkta ålderskrav för behörighet C.

 

Skälen för regeringens förslag: Den nya kategorin C1 omfattar enligt

 

art. 4.4 d i direktivet motorfordon som inte ingår i kategorierna D1 eller

 

D med en tillåten totalvikt som överstiger 3 500 kg men inte 7 500 kg

 

och som är konstruerade och tillverkade för att ta högst åtta passagerare

 

utöver föraren. Till ett motorfordon i denna kategori får kopplas en släp-

 

vagn med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg.

 

Kategorin C1E ger enligt art. 4.4 e i direktivet behörighet att framföra

 

en fordonskombination som består av ett dragfordon i kategori C1 och en

 

släp- eller påhängsvagn med en tillåten totalvikt över 750 kg eller en

 

fordonskombination som består av ett dragfordon i kategori B och en

 

släp- eller påhängsvagn med en tillåten totalvikt över 3 500 kg, allt under

 

förutsättning att fordonskombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger

 

12 000 kg.

 

Dessa tidigare frivilliga kategorier liksom deras avgränsning blir nu

 

obligatoriska enligt körkortsdirektivet och måste således införas i svensk

 

rätt. Begränsningen till högst åtta passagerarsäten behöver dock inte

 

uttryckas i lagen. Denna begränsning följer i de flesta fall av defini-

56

tionerna av buss och lastbil i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefini- tioner. Det kan visserligen tänkas förekomma bilar med fler än åtta passagerarsäten som ska klassificeras som lastbil snarare än buss därför att de inte är inrättade huvudsakligen för personbefordran. Såvitt känt för regeringen är det emellertid bara Försvarsmakten som har sådana fordon. Eftersom direktivet enligt art. 4.5 andra stycket inte behöver tillämpas på fordon som används eller kontrolleras av Försvarsmakten eller civil- försvaret står det Sverige fritt att föreskriva att det räcker med behörighet C1 eller C för att köra de aktuella lastbilarna. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är onödigt att tynga lagtexten med en begränsning till åtta passagerarsäten för behörighet C och C1.

Utredningen har inte föreslagit några övre eller nedre viktbegräns- ningar för lastbilar som kräver behörighet C1. För att åstadkomma en bättre överensstämmelse med direktivet föreslår regeringen att det även i fråga om lastbilar ska framgå att behörigheten omfattar fordon i vikt- intervallet 3 500 till 7 500 kg.

Det kan anmärkas att när det gäller kategori C1E direktivet innehåller en begränsning av fordonskombinationens totalvikt till 12 000 kg. Någon motsvarande begränsning finns inte för D1E eller någon annan buss- eller lastbilskategori.

Körkort med behörighet C och CE ska ge samma behörigheter som i dag.

Enligt direktivet gäller åldersgränsen 18 år för att köra fordon i kate- gorierna C1 och C1E vilket är detsamma som för närvarande gäller för kategorierna C och CE. För de senare kategorierna ska enligt direktivet ålderskravet skärpas till 21 år. Ålderskravet 21 år för att förvärva sist- nämnda körkortskategorier ska emellertid inte tillämpas om sökanden kan åberopa de lägre ålderskrav som kan ställas i enlighet med lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens (YKL). Enligt 3 kap. 3 § nämnda lag får en förare som förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grund- läggande kompetens genom grundutbildning enligt 4 kap. 1 § samma lag för fordon som kräver förarbehörigheten C eller CE från och med 18 års ålder utföra godstransporter med sådana fordon. Om sådan kompetens har förvärvats ska alltså samma åldersgräns gälla för att förvärva körkortsbehörigheten. I praktiken kommer därför ålderskravet för behörigheterna C och CE som regel fortfarande att vara 18 år.

VTI har motsatt sig sänkta ålderskrav för behörighet C och ifrågasatt om yrkesförarkompetensutbildningens omfattning och kvalitet kan kompensera för bristen i mental mognad hos yngre förare. Regeringens förslag innebär emellertid som sagt i princip att åldersgränsen för behörigheterna C och CE höjs, dock inte för dem som har yrkes- kompetensbevis. Det sistnämnda är en nödvändig anpassning till ålders- kravet enligt YKL.

Regeringen anser i likhet med Försvarsmakten att det kan finnas behov av att tillåta ett lägre ålderskrav för att framföra lastbil som kräver behörighet C och CE för Försvarsmaktens behov. En sådan undantags- bestämmelse meddelas lämpligen i militärtrafikförordningen (2009:212).

Prop. 2011/12:25

57

5.2.3

Bussar

Prop. 2011/12:25

Regeringens förslag: Behörighet D1 ska ge rätt att framföra en buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till buss.

Behörighet D1E ska ge rätt att framföra en buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till buss.

Ålderskravet för behörighet D1 och D1E ska vara 21 år. Ålders- kravet för behörighet D och DE ska höjas till 24 år. Trots ålderskravet för behörigheterna D1 och D1E får körkort utfärdas till en sökande som fyllt 18 år om förutsättningarna för att utföra persontransporter vid denna ålder är uppfyllda enligt lagen om yrkesförarkompetens. Trots ålderskravet för behörigheterna D och DE får körkort utfärdas till en sökande som fyllt 23, 21, 20 respektive 18 år om de förut- sättningar för motsvarande ålderskrav för att utföra persontransporter som anges i lagen om yrkesförarkompetens är uppfyllda.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: Försvarsmakten framhåller att den höjda ålders-

 

gränsen för bussar som kräver behörigheterna D och DE skulle leda till

 

problem för Försvarsmakten eftersom en stor del av rekryteringen av

 

förare sker i åldersgruppen 18–21 år och föreslår att utnyttja den undan-

 

tagsmöjlighet som föreskrivs i direktivet beträffande ålderskravet för

 

fordon som används eller kontrolleras av Försvarsmakten och det civila

 

försvaret. Ålderskravet bör sättas till 19 år. Övriga remissinstanser

 

framför inga synpunkter.

 

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-

 

ringens förslag.

 

Remissinstanserna: Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)

 

motsätter sig sänkta ålderskrav för behörighet D.

 

Skälen för regeringens förslag: Den nya kategorin D1 omfattar

 

bussar med begränsad längd och passagerarantal. Denna tidigare fri-

 

villiga kategori och kategorin D1E liksom deras avgränsning blir nu i

 

likhet med kategori C1 och C1E obligatoriska enligt körkortsdirektivet

 

och måste således införas i svensk rätt. Körkort med behörighet D och

 

DE ska ge samma behörigheter som i dag.

 

I art. 4.4 j anges att kategori D endast omfattar fordon som är konstrue-

 

rade och tillverkade för att ta fler än åtta passagerare utöver föraren.

 

Detsamma måste enligt regeringens mening gälla kategori D1 även om

 

det inte uttryckligen angivits i art. 4.4 h – jfr motsvarande definitioner i

 

det andra körkortsdirektivet. Denna begränsning framgår och kommer

 

även framgent att framgå i körkortslagen av att behörigheterna endast

 

omfattar bussar, vilka per definitionen i lagen (2001:559) om vägtrafik-

 

definitioner (LDEF) har fler än åtta passagerarsäten.

 

Det ska observeras att kategorierna D1 och D enligt det andra

 

körkortsdirektivet innehöll ett uttryckligt villkor om att fordonen skulle

 

vara avsedda för persontransporter, vilket också är ett element i defini-

 

tionen av buss enligt LDEF. Detta villkor har inte tagits med i det tredje

 

körkortsdirektivet vilket kan ge intryck av att även fordon som inte är

58

avsedda för persontransporter men som är utrustade med fler än åtta sittplatser utöver förarens skulle räknas till kategori D eller D1. Ett sådant fordon skulle enligt svensk rätt klassificeras som lastbil, se före- gående avsnitt. Av skäl som redovisats där anser regeringen emellertid att kategori D och D1 endast behöver omfatta buss.

Ålderskravet för behörighet D1 och D1E ska vara 21 år. Ålderskravet för att förvärva behörighet D och DE har skärpts från 21 till 24 år. I likhet med vad som gäller för behörigheterna C och CE ska dessa ålders- gränser dock inte hindra tillämpningen av de lägre ålderskrav som kan följa av lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens. Av 3 kap. 5 § nämnda lag framgår följande. En förare som förvärvat ett yrkes- kompetensbevis för grundläggande kompetens genom en 280 timmar lång grundutbildning för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE får från och med 21 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon. Om grundutbildningen har ägt rum inom gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning, får persontransporter med sådana fordon emellertid utföras av föraren redan från och med 20 års ålder. Om fordonet dessutom körs utan passagerare, eller används för person- transporter i linjetrafik där linjens längd inte överstiger 50 kilometer, får sådana transporter utföras från och med 18 års ålder.

I 3 kap. 6 § samma lag föreskrivs följande. Om en förare förvärvat ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens genom en förkortad grundutbildning om 140 timmar för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE får föraren från och med 23 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon. Sådana transporter får dock utföras av föraren redan från och med 21 års ålder, om fordonet används i linjetrafik och linjens längd inte överstiger 50 kilometer.

Regeringen föreslår vidare i avsnitt 10.3 en ny bestämmelse, 3 kap. 7 §, av följande lydelse. En förare som förvärvat ett yrkes- kompetensbevis för grundläggande kompetens genom grundutbildning för fordon som kräver förarbehörigheten D1 eller D1E får från och med 21 års ålder utföra persontransporter med sådana fordon. Om den grund- utbildning som anges i första stycket har skett enligt 4 kap. 1 § och ägt rum inom gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning, får person- transporter med sådana fordon utföras av föraren från och med 18 års ålder.

I den mån förutsättningarna är uppfyllda enligt 3 kap. 5–6 §§ och den föreslagna 7 § YKL för att tillämpa de lägre ålderskrav som beskrivits ovan för persontransporter med fordon som kräver behörighet D1, D1E, D eller DE, bör samma ålderskrav gälla även för att förvärva motsvarande körkortsbehörighet. Det medför bl.a. att körkortet ska förenas med villkor om att fordonet endast får framföras utan passagerare eller i linjetrafik av viss största längd i den mån motsvarande begräns- ning i behörigheten gäller enligt YKL (se 3 kap. 5 § andra stycket andra meningen och 6 § andra meningen denna lag).

VTI har motsatt sig sänkta ålderskrav för behörighet D och ifrågasatt om yrkesförarkompetensutbildningens omfattning och kvalitet kan kompensera för bristen i mental mognad hos yngre förare. Regeringen hänvisar härvidlag till vad den nyss anfört i avsnitt 5.2.2. och, i fråga om ålderskraven för vissa yrkesförare som utför persontransporter med buss, till avsnitt 10.3.

Prop. 2011/12:25

59

Regeringen anser i likhet med Försvarsmakten att det kan finnas behov Prop. 2011/12:25 av att tillåta ett lägre ålderskrav för att framföra buss som kräver

behörighet D1, D1E, D eller DE för Försvarsmaktens behov. En sådan undantagsbestämmelse meddelas lämpligen i militärtrafikförordningen (2009:212).

5.2.4 Motorcyklar

Kategori A1 – ny omfattning

Regeringens förslag: Körkort med behörighet A1 ska ge behörighet att framföra tvåhjulig motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter, en nettoeffekt av högst 11 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,1 kilowatt/kilogram. Körkort med behörighet A1 ska även ge behörighet att framföra trehjulig motorcykel med en nettoeffekt om högst 15 kilowatt.

Regeringens bedömning: Ålderskravet för körkort med behörighet A1 bör alltjämt vara 16 år.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med rege- ringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens- stämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det föreskrivs i art 4.3 a i körkortsdirektivet att körkort i kategori A1 ska ge behörighet att framföra dels tvåhjuliga motorcyklar vars motorer har en cylindervolym av högst 125 kubikcentimeter, en nettoeffekt av högst 11 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,1 kilowatt/kg, dels motordrivna trehjulingar med en nettoeffekt om högst 15 kilowatt. Något utrymme för nationella undantag lämnas inte. Behörighet A1 ska således utformas i enlighet med dessa bestämmelser. Vad beträffar de tvåhjuliga motorcyklarna innebär det att sådana lätta motorcyklar som behörigheten i dag omfattar framdeles även måste uppfylla begränsningen till ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänste- vikt som inte överstiger 0,1 kilowatt/kg. För de trehjuliga motorcyklarnas del utökas förarbehörigheten däremot till att omfatta även sådana motor- cyklar vars slagvolym överstiger 125 kubikcentimeter eller vars netto- effekt överstiger 11 men inte 15 kilowatt.

Enligt direktivet ska åldersgränsen för kategori A1 vara 16 år. Det finns dock en möjlighet att höja åldersgränsen till 17 eller 18 år under förutsättning att åldersgränsen för kategori A2 då ändras från 18 år till 19 respektive 20 år. Dessutom innebär kravet på två års erfarenhet av motorcyklar i kategori A2 att åldersgränsen för direkttillträde till kategori A i så fall höjs från 20 till 21 respektive 22 år. En höjning av ålders- gränsen för behörighet A1 skulle alltså medföra motsvarande höjningar för behörighet A2 och A. Detta är inte önskvärt och regeringen finner i

60

likhet med utredningen inte anledning att utnyttja den valfrihet direktivet Prop. 2011/12:25 erbjuder.

En ny behörighet A2

Regeringens förslag: En ny behörighet A2 införs. Behörigheten ska ge rätt att framföra en tvåhjulig motorcykel med en nettoeffekt av högst 35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kilogram och som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten.

Ålderskravet för förvärv av behörighet A2 ska vara 18 år. Om sökanden har körkort med behörighet A1 ska förarprovet bestå av endast ett körprov, annars av både ett kunskapsprov och ett körprov. I övrigt ska de allmänna förutsättningarna för att utfärda körkort vara uppfyllda.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att undantag från kunskapsprov ska förutsätta att körkort med behörighet A1 har innehafts i minst två år.

Remissinstanserna: Cykel Motor och Sportfackhandlarna (CMS) anser att effekthöjningen för A2 är bra och ser det som en anpassning till hur marknaden ser ut. Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) anser att utbildning bör finnas som ett alternativ till körprov för att erhålla kate- gori A2. Även Moped- och Motorcykelbranschens Riksförbund (McRF), Riksorganisationen Sveriges MotorCyklister (SMC) och CMS förordar utbildning framför prov.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: McRF är positivt till att förarprovet vid stegvis tillträde till A2 och A endast ska bestå av ett körprov.

Skälen för regeringens förslag: Den nya kategorin A2 är obligatorisk att införa. Införandet av kategori A2 innebär att en mellankategori införs mellan kategori A1 och A. Kategorin ska ge rätt att framföra en tvåhjulig motorcykel med en nettoeffekt av högst 35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kg och som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten. Det sistnämnda kravet syftar till att förhindra att mer kraftfulla motorcyklar, som modifierats för att uppfylla effektkraven i kategorin, omfattas. Kategori A2 motsvarar grovt sett den i dag befintliga ”begränsade A-behörigheten” dvs. den inskränk- ning till en lättare typ av tung motorcykel som gäller för förare som är yngre än 21 år under de första två åren (se 2 kap. 6 § körkortslagen).

Införandet av den nya behörigheten och reglerna för förvärv av denna behörighet bidrar till att förstärka principen om stegvist tillträde. Ålders- kravet för förvärv av behörigheten kommer enligt art. 4.2 b att vara detsamma oavsett tidigare erfarenhet, men för sökande som innehaft körkort med behörigheten A1 i minst två år föreskrivs i art. 7. 1 c i direktivet ett lindrigare krav på förarprov för den högre behörigheten.

61

Dessa sökande behöver endast avlägga ett körprov och alltså inte något Prop. 2011/12:25 kunskapsprov.

När det gäller genomförandet av dessa bestämmelser ska anmärkas att det enligt 3 kap. 4 § tredje stycket körkortslagen redan gäller att kunskapsprov inte behöver avläggas för behörigheten A av den som har ett körkort med behörigheten A1. Skälet till denna bestämmelse är att kunskapsprovet är detsamma för båda behörigheterna (se prop. 1997/98:124 s. 76). Även enligt såväl andra som tredje körkortsdirektivet (bilaga II) föreskrivs gemensamma bestämmelser för kunskapsprov för kategori A1, A2 och A. Det framhålls särskilt att om den som ansöker om körkort i en kategori har godkänts på kunskapsprovet för körkort i en annan kategori behöver de bestämmelser som är gemensamma för proven inte tillämpas. Det är mot denna bakgrund svårt att förstå syftet med att i art. 7.1 c ställa kravet att sökanden innehaft körkort med behörigheten A1 i minst två år för att denne ska slippa kunskapsprovet. Regeringen finner i vart fall att direktivet inte hindrar att den som har körkort med behörighet A1 utan krav på någon viss minsta tid undantas från kravet på kunskapsprov vid förvärv av behörighet A2.

Sveriges Trafikskolor, McRF, SMC och CMS förordar utbildning i stället för eller som alternativ till prov. I likhet med utredningen anser regeringen dock att ett obligatoriskt körprov stämmer bäst överens med det traditionella svenska systemet för att kontrollera förares kunskaper och färdigheter. Den som önskar genomföra en utbildning för ett tyngre fordon kan göra detta på frivillig väg. Någon alternativ form för att uppfylla färdighetskravet finner regeringen inte lämpligt att införa.

För sökande som inte tidigare innehar A1-behörighet gäller det vanliga kravet på både kunskapsprov och körprov.

Behörighet A – omfattning och förutsättningar för förvärv

Regeringens förslag: Behörighet A ska ge rätt att framföra två- och trehjuliga motorcyklar oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt. Behörighet A ska inte längre ge rätt att framföra fyrhjulig motorcykel.

Ålderskravet för förvärv av körkort med behörighet A ska vara 20 år under förutsättning av att sökanden har haft körkort med behörighet A2 i minst två år. I annat fall ska ålderskravet vara 24 år. Behörighet A ska dock ge rätt att köra trehjulig motorcykel som inte omfattas av behörighet A1 först när körkortshavaren fyllt 21 år.

Om sökanden har körkort med behörighet A2 eller A1 ska förar- provet bestå av endast ett körprov. I annat fall ska förarprovet bestå av både ett kunskapsprov och ett körprov. I övrigt ska de allmänna förut- sättningarna för att utfärda körkort vara uppfyllda.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att undantag från kunskapsprov ska förutsätta att körkort med behörighet A2 har innehafts i minst två år alternativt, och förutsatt att den sökande fyllt 24 år, att körkort med behörighet A1 har innehafts i minst två år.

62

Remissinstanserna: Vägverket tycker att det är positivt att principen om stegvist tillträde stärks genom körkortsdirektivet samt att det s.k. direkttillträdet kombineras med krav på högre åldersgränser och krav på genomförande av prov. Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) anser att utbildning bör finnas som ett alternativ till körprov för att erhålla kategori A. Riksorganisationen Sveriges MotorCyklister (SMC), CMS och Moped- och motorcykelbranschens Riksförbund (McRF) anser att åldersgränserna för motorcykel är orättvisa i förhållande till andra fordonsslag, men att det är bra att utredningen inte föreslår högre ålders- gräns än de miniminivåer som direktivet anger. De anser att utbildning är att föredra framför prov.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I utkastet föreslogs att ålderskravet för A-körkort skulle vara 20 år, att tvåhjuliga motorcyklar som inte omfattas av behörighet A2 därvid skulle få framföras från 20 års ålder, om körkorts- havaren dessförinnan haft körkort med behörighet A2 i minst två år, och annars från 24 års ålder samt att åldersgränsen för att få köra trehjulig motorcykel med en nettoeffekt över 15 kilowatt skulle vara 21 år.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen anser att det i 3 kap. 1 § körkortslagen ska anges att körkort med behörighet A ska få utfärdas från 24 års ålder, eller från 20 års ålder under förutsättning att körkorts- havaren har haft behörigheten A2 under minst två år. McRF anser att behörighet A fortfarande bör ge rätt att köra fyrhjuling.

Skälen för regeringens förslag: Kategori A ska ge rätt att framföra två- och trehjuliga motorcyklar oavsett effekt och slagvolym. Det framgår av körkortsdirektivet.

Utformningen av kategori A i det tredje körkortsdirektivet har komplicerats avsevärt i förhållande till det tidigare direktivet genom att kategorin kommit att för det första omfatta olika fordonstyper (nämligen vad som i det tredje körkortsdirektivet benämns motorcyklar och motordrivna trehjulingar; hädanefter kallade två- respektive trehjuliga motorcyklar), för det andra uppställa olika ålderskrav beroende på dels fordonstyp, dels tidigare erfarenhet av att framföra lättare motorcyklar.

Vilka fordon kategori A omfattar och vilka åldersgränser som gäller för kategorin framgår av art. 4.3 c i direktivet där följande kan utläsas. Körkort i kategori A ger behörighet att köra dels tvåhjuliga motorcyklar, dels trehjuliga motorcyklar. Åldersgränsen för kategori A ska vara 20 år. För behörighet att köra (tvåhjuliga) motorcyklar i denna kategori krävs dock minst två års erfarenhet som förare av motorcyklar med körkort för kategori A2. Detta krav på erfarenhet får dock åsidosättas om den som ansöker har fyllt 24 år. För trehjuliga motorcyklar med en högre effekt än 15 kilowatt ska åldersgränsen vara 21 år.

Bestämmelserna är inte alldeles entydiga men får såsom bl.a. Lagrådet funnit anses innebära att ålderskravet för utfärdande av körkort med behörighet A är 20 år under förutsättning att sökanden har haft körkort med behörighet A2 i minst två år. Om denna förutsättning inte är uppfylld är ålderskravet i stället 24 år. Dessa ålderskrav gäller med den begränsningen att sådana trehjuliga motorcyklar som kräver behörighet A (dvs. de vars nettoeffekt överstiger 15 kilowatt) inte får köras förrän vid 21 års ålder.

Prop. 2011/12:25

63

Tidigare erfarenhet av motorcykel i kategori A2 har enligt direktivet Prop. 2011/12:25 inte bara betydelse för vilken åldersgräns som ska gälla utan även för

vilka examinationskrav som ställs för att förvärva behörighet A. Av art. 7.1 c framgår att om sökanden har haft körkort i kategori A2 i minst två år ska förarprovet bestå av endast ett körprov. I annat fall ska förarprovet bestå av både ett kunskapsprov och ett körprov.

Direktivets bestämmelser om kategoriindelning och förvärv av behörighet är i de avseenden som nu beskrivits obligatoriska och medger t.ex. inte att Sverige inför några egna nationella underkategorier för två- och trehjuliga motorcyklar. Det innebär också att vissa remissinstansers invändningar mot direktivets åldersgränser inte kan påverka genom- förandet utöver vad utredningens förslag tillgodoser. När det gäller bestämmelserna om när kunskapsprov inte behöver avläggas har rege- ringen emellertid nyss i fråga om behörighet A2 redogjort för varför undantag från det kravet ska gälla för den som ansöker om behörighet A2 och redan innehar behörighet A1, oavsett om direktivets krav på ett inne- hav under minst två år är uppfyllt. Samma skäl gör sig gällande när den som ansöker om behörighet A redan innehar behörighet A2 eller A1. För att en sådan sökande inte ska behöva avlägga kunskapsprov räcker det alltså med att han eller hon sedan tidigare har körkort med behörighet A2 eller A1.

Utredningen har föreslagit att även den som haft körkort med behörig- het A1 sedan minst två år endast ska behöva avlägga ett godkänt körprov för att erhålla behörigheten A, under förutsättning att han eller hon fyllt 24 år. Förslaget överensstämmer delvis med vad regeringen nu föreslår. Som framgått ovan anser regeringen emellertid att kravet på att behörig- heten A1 ska ha innehafts under viss tid inte bör ställas för att kunskaps- provet ska kunna undvaras även i detta fall.

I fråga om utbildning som alternativ till körprov hänvisas till före- gående avsnitt.

Enligt körkortsdirektivet ger kategori B (eller B1 i de medlemsstater som väljer att införa denna underkategori) exklusivt rätt att framföra fyrhjuliga motorcyklar. Definitionen av behörighet A ska därför ändras så att den inte omfattar dessa fordon.

Behörighet AM

Regeringens bedömning: Några ändringar i lagstiftningen behövs inte beträffande behörigheten AM.

Utredningens bedömning: Saknas i denna del.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: Genom tredje körkortsdirektivet införs körkortskategorin AM för moped klass I. Sverige har redan infört denna behörighet. Reglerna rörande AM behöver inte förändras. Från och med den 19 januari 2013 är dock behörigheten harmoniserad inom EES.

64

Ändringar i behörighet B

Prop. 2011/12:25

Regeringens förslag: Trehjuliga motorcyklar som inte omfattas av behörighet A1 får framföras först från 21 års ålder.

Regeringens bedömning: Behörighet B bör även fortsättningsvis omfatta tre- och fyrhjuliga motorcyklar. Ålderskravet för att få framföra sådana motorcyklar med stöd av behörighet B bör alltjämt vara 18 år, med undantag för sådana trehjuliga motorcyklar som inte omfattas av behörighet A1.

Behörighet B1 bör inte införas.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att behörighet i kategori B ska ge rätt att köra fyrhjuling och motordriven trehjuling, om föraren fyllt 21 år.

Remissinstanserna: Riksorganisationen Sveriges MotorCyklister (SMC), Cykel Motor och Sportfackhandlarna (CMS) och Moped- och Motorcykelbranschens Riksförbund (McRF) anser att möjligheterna att köra trehjulig motorcykel med B-behörighet bör behållas. McRF anser vidare att det borde vara möjligt att få behörighet för skoter upp till 125 kubik med B-körkort. SMC anser att det kan finnas behov av en utbildning för att få framföra fyrhjuling. Sveriges Försäkringsförbund och Trafikförsäkringsföreningen anser att regelverket runt fyrhjulingar är mycket oklart. De anser att kategori B1 bör införas med en åldersgräns på 18 år. Förbundet önskar att fyrhjulingar på sikt blir ett eget fordons- slag med en enhetlig utbildning.

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens- stämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: SMC anser att det ska vara tillåtet att framföra en trehjulig motorcykel med en effekt på högst 35 kilowatt från och med 18 års ålder i likhet med vad som gäller för behörighet A2.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I det andra körkorts- direktivet anges att i de medlemsstater som inför kategori B1 ska körkort i denna kategori ge rätt att framföra tre- och fyrhjuliga motorcyklar. I övriga medlemsstater ska i stället körkort i kategori B ge denna rätt. Direktivet öppnar dock även en möjlighet för medlemsstaterna att nationellt låta körkort i kategori A eller A1 ge samma behörighet. Sverige har använt denna möjlighet.

I det tredje körkortsdirektivet har den ändringen skett att de motordrivna trehjulingarna (trehjuliga motorcyklarna) har överförts till kategorierna A respektive A1, beroende på effekt. Fyrhjulingarna (de fyrhjuliga motorcyklarna) har behållits inom kategori B (eller B1 i före- kommande fall).

Såsom har behandlats i närmast föregående avsnitt föreslås i enlighet med körkortsdirektivet körkort med behörighet A ge rätt att framföra trehjuliga motorcyklar. Direktivet lämnar dock en möjlighet för medlemsstaterna att nationellt även låta kategori B (eller i förekommande fall B1) ge rätt att framföra trehjuliga motorcyklar (art. 6.3 a). Enligt den i Sverige nu gällande ordningen ger både behörighet A och B rätt att köra trehjuliga motorcyklar. Sverige bör använda sig av det mandat som

65

lämnas i direktivet för att så långt möjligt bibehålla den nu gällande ordningen.

Enligt art. 6.3 a ger körkort med behörighet B rätt att köra motordrivna trehjulingar med en effekt som överstiger 15 kilowatt under förutsättning att innehavaren av körkortet för kategori B är minst 21 år gammal. Sedd till sin ordalydelse tycks bestämmelsen endast ge möjlighet att köra den tyngre typen av trehjulig motorcykel. En sådan tolkning av bestämmel- sen vore dock omotiverad och orimlig. Givetvis bör en innehavare av ett B-körkort på samma sätt kunna köra en trehjulig motorcykel med en effekt om högst 15 kilowatt. Bestämmelsen får i stället anses ange det ålderskrav som ska gälla för denna tyngre motorcykeltyp, med avvikelse från den 18-årsgräns som annars gäller för B-behörighet. SMC anser att det ska vara tillåtet att framföra en trehjulig motorcykel med en effekt på högst 35 kilowatt från och med 18 års ålder. Enligt regeringens mening är detta inte förenligt med art. 6.3 a i direktivet (jfr även art. 4.3 c ii i direktivet). Effektgränsen 35 kilowatt för behörighet A2 gäller för övrigt endast tvåhjuliga motorcyklar.

McRF har i svar på remissen av betänkandet föreslagit att Sverige ska utnyttja möjligheten enligt art. 6.3 b att låta B-behörigheten även omfatta skoter med en slagvolym upp till 125 kubikcentimeter. Det är samma förslag som McRF lade fram i samband med införandet av det andra körkortsdirektivet i svensk rätt. I yttrande över utkastet till lagrådsremiss anför McRF, såvitt regeringen förstår, att B-behörigheten ska omfatta behörighet A1 generellt. Förbundet har anfört bl.a. att lätta motorcyklar inte går särskilt fort, drar lite bensin, minskar trängseln, är mycket lätt- körda och har genomgått stor teknisk utveckling de senaste åren.

Vid införandet av det andra körkortsdirektivet i körkortslagstiftningen anförde regeringen följande.

Enligt körkortsdirektivet (artikel 5.3 b) får medlemsstat tillåta inne- havare av körkort för kategori B att föra lätt motorcykel inom eget terri- torium. Möjlighet saknas att begränsa giltigheten till viss typ av lätt motorcykel. Trafiksäkerhetsskäl talar enligt regeringens mening mot att generellt utsträcka behörigheten B till att omfatta rätten att föra lätta motorcyklar för vilka krävs en helt annorlunda körteknik (se prop. 1995/96:118 s. 16).

Regeringen anser att förarbetsuttalandet har samma giltighet nu när det är fråga om att införa motsvarande bestämmelse i det tredje körkorts- direktivet i körkortslagen, oavsett de miljö- och säkerhetsskäl som McRF anför. I sammanhanget ska nämnas att alla körkort medför rätt att köra moped klass I.

Regeringen anser i likhet med utredningen att den frivilliga kategorin B1, som alltså omfattar fyrhjuliga motorcyklar, inte ska införas i svensk rätt. Att införa en åldersgräns på 16 år för att framföra fyrhjulig motor- cykel kan ifrågasättas från trafiksäkerhetssynpunkt och är därför inte aktuellt. Likheterna med att framföra personbil är stora, och ålders- gränsen för att kunna få körkort med behörighet B, 18 år, torde vara lämplig även för dessa fordon. De kunskaper som krävs för att kunna framföra fyrhjulig motorcykel respektive personbil i trafiken är även de desamma. Det saknas därför anledning att införa en särskild körkorts- behörighet för dessa fordon. I enlighet med direktivet ska körkort med behörighet B ge exklusiv behörighet att framföra fyrhjulig motorcykel.

Prop. 2011/12:25

66

Ytterligare ändringar i behörighet B tas upp i avsnitt 5.2.5.

Prop. 2011/12:25

5.2.5Släpvagnskörning med personbil

Regeringens förslag: Det släpfordon som får kopplas till en personbil eller en lastbil som omfattas av behörighet B får ha en totalvikt som antingen inte överstiger 750 kg eller överstiger 750 kg utan att fordonskombinationens totalvikt överstiger 3,5 ton. Den som innehar körkort med behörighet B och har godkänts i ett särskilt körprov får dock framföra en fordonskombination vars totalvikt överstiger 3,5 men inte 4,25 ton.

Den som redan har körkort med behörighet B behöver inte körkortstillstånd för att få genomföra det särskilda körprovet eller för att få övningsköra med en sådan fordonskombination som kräver utökad behörighet B.

Den sammanlagda totalvikten för de släpfordon som får framföras med stöd av behörighet BE får inte överstiga 3,5 ton.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

förslag.

 

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att det bör införas ett

 

tillägg till bestämmelsen om utökad rätt att dra tyngre släpvagnar med

 

kategori B om att släpfordonets totala vikt inte får överskrida drag-

 

fordonets totalvikt. Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) anser att

 

det ska ges en möjlighet till att genomföra utbildning som alternativ till

 

prov. Motormännens Riksförbund betonar vikten av information kring de

 

nya reglerna och anser att det är viktigt att kostnaderna för den enskilde

 

hålls nere. Transportstyrelsen saknar bestämmelser om när rätten att köra

 

personbil med tyngre släp inträder samt i övrigt vilka formella krav som

 

ska vara uppfyllda vid det särskilda körprovet. Vidare anför Transport-

 

styrelsen att det är oklart vad som krävs i fråga om kör- och kunskaps-

 

proven när den utökade B-rätten ska återfås efter återkallelse under

 

prövotid.

 

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med

 

regeringens förslag. Där föreslogs emellertid en annorlunda lagteknisk

 

utformning av rätten att köra släpfordonskombinationer med en totalvikt

 

mellan 3,5 och 4,25 ton. Vidare föreslogs bl.a. att ett körkort med utökad

 

B-behörighet skulle utfärdas även för en sökande som redan innehar

 

vanlig B-behörighet.

 

Remissinstanserna: Transportstyrelsen anser att rätten att köra fordon

 

som omfattas av utökad behörighet B inte ska gälla omedelbart efter ett

 

godkänt körprov utan först efter det att Transportstyrelsen har fattat

 

beslut om utfärdande av körkort med gemenskapskod 96. Styrelsen före-

 

slår även en redaktionell ändring i 3 kap. 7 a § körkortslagen. Åklagar-

 

myndigheten anser att regleringen fått en otydlig formulering och att det

 

redan av 2 kap. 5 § borde framgå att huvudregeln är oförändrad och att

 

den utökade behörigheten kräver ett särskilt körprov. Motormännens

 

riksförbund anser att det vore olyckligt om B-körkortshavare får uppfatt-

 

ningen att man kan köra en fordonskombination med en totalvikt av

 

4,25 ton på bara B-behörigheten, oavsett släpfordonets vikt.

67

Skälen för regeringens förslag: Enligt körkortslagen ger behörighet B föraren rätt att till sin personbil eller lätta lastbil även koppla ett lätt släp- fordon. Med ett sådant fordon avses enligt 2 § lagen om vägtrafikdefini- tioner ett släpfordon som antingen a) väger högst 750 kg eller b) väger över 750 kg, under förutsättning att släpfordonets vikt inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och att fordonskombinationens totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

Det tredje körkortsdirektivet innehåller vissa ändringar i förhållande till bestämmelsen i det andra körkortsdirektivet om vilken typ av släp- fordon som får kopplas till en personbil eller lätt lastbil. För det första har kravet på att släpfordonets vikt inte får överstiga dragfordonets tjänstevikt tagits bort. Det tillägg om att släpfordonets totala vikt inte får överskrida dragfordonets totalvikt som Rikspolisstyrelsen föreslagit kan således inte införas. För det andra har fordonskombinationens maximala totalvikt höjts till 4,25 ton. Vad gäller den senare förändringen har emellertid införts den ytterligare förutsättningen att om fordonskombina- tionens totala vikt överstiger 3,5 ton får ett släpfordon med en högre vikt än 750 kg endast framföras efter antingen avslutad utbildning, godkänt körprov eller en kombination av båda (se art 4.4 b andra stycket i direk- tivet). I så fall ska det på körkortet med tillämplig gemenskapskod (96) anges att en sådan fordonskombination får köras (hädanefter kallat utökad B-behörighet).

Valet mellan utbildning och körprov eller en kombination därav ankommer på medlemsstaterna att göra. Utredningen har föreslagit att den utökade B-behörigheten ska kräva godkänt resultat på ett särskilt körprov utan krav på föregående utbildning. STR anser häremot att det ska ges en möjlighet till att genomföra utbildning som alternativ till prov. Motormännens Riksförbund har påtalat vikten av att kostnaderna hålls nere för den enskilde.

Utredningen motiverar sitt förslag bl.a. med att provalternativet är ett mer flexibelt system än utbildningsalternativet och dessutom det som bäst förenar önskemålen att garantera att föraren framför fordonskom- binationen på ett trafiksäkert sätt och att det sker till en rimlig kostnad för den enskilde. Utredningen redovisar avsevärda skillnader i kostnaderna för prov- och utbildningsalternativen. Utredningen påvisar också att de aktuella fordonskombinationerna inte är mer olycksdrabbade än sådana som är lättare, vilket ytterligare understryker vikten av att finna en rimlig avvägning mellan trafiksäkerhetsintresset och bördan för den enskilde. Med hänsyn till vad som nu sagts delar regeringen utredningens uppfatt- ning att kontrollen av de nödvändiga färdigheterna för den utökade B- behörigheten endast bör ske genom ett särskilt körprov.

Art. 7.1 d i direktivet innehåller en särskild regel om att körkort för utökad B-behörighet endast får utfärdas till en sökande som har genom- fört utbildning eller godkänts på körprov för att köra en sådan fordons- kombination som omfattas av den utökade B-behörigheten. För utfärdande av sådant körkort gäller däremot inte kravet på godkänt kunskapsprov i art. 7.1 a. Bestämmelsen om att ett särskilt körkort ska utfärdas för utökad B-behörighet kan emellertid enligt regeringens mening inte överföras till svensk rätt utan vidare. Om ett särskilt körkort med egen beteckning (gemenskapskod 96) ska utfärdas är det nämligen svårt att se saken på annat sätt än att den utökade B-behörigheten utgör

Prop. 2011/12:25

68

en egen körkortskategori mellan B och BE, vilket emellertid måste anses strida mot art. 4. 4 b i direktivet. Eftersom både den ”vanliga” och den ”utökade” behörigheten anges rymmas inom behörighet B, är den utökade behörigheten snarare att anse som en ”obegränsad B-behörighet” medan den vanliga behörigheten närmast utgör en begränsad behörighet.

I det fall en innehavare av ett körkort med vanlig B-behörighet avlägger godkänt prov för den utökade B-behörigheten kan situationen därför liknas vid att en körkortshavare kvalificerar sig för att få ett begränsande villkor enligt 3 kap. 10 § körkortslagen upphävt (jfr bestämmelsen om körprov för att häva ett villkor om att endast få köra automatväxlat fordon i 3 kap. 7 a § körkortslagen). I ett sådant fall av upphävande av villkor ska körkortet förnyas enligt 3 kap. 14 § körkortslagen. På motsvarande sätt bör den som innehar behörighet B och kvalificerar sig för utökad B-behörighet få körkortet förnyat, med uppgift om att körkortet numera även omfattar den utökade behörigheten (gemenskapskod 96).

Direktivet hindrar enligt regeringens bedömning inte att en enskild utan körkort med B-behörighet direkt ansöker om utökad B-behörighet. I ett sådant fall blir det inte fråga om att förnya körkortet utan om att utfärda ett B-körkort, varvid det med gemenskapskod 96 anges i kör- kortet att behörigheten omfattar även den utökade B-behörigheten. I ett sådant fall måste givetvis också de vanliga bestämmelserna om utfärdande av körkort i 3 kap. 1 § körkortslagen gälla, med bl.a. krav på körkortstillstånd och på att ha avlagt godkänt kör- och kunskapsprov. Därvid ska körprovet naturligen motsvara kraven för att förvärva utökad B-behörighet.

Det sagda får till följd att en sökande som ansöker direkt om körkort med utökad behörighet på vanligt sätt kan åberopa behörigheten när beslut om att utfärda körkortet fattats. För en sökande som redan innehar vanlig B-behörighet gäller i stället att denne kan åberopa den utökade behörigheten efter det att ett godkänt körprov för denna behörighet avlagts med godkänt resultat och beslut har fattats om att den utökade behörigheten ska gälla.

I utkastet till lagrådsremiss föreslogs en annorlunda lagteknisk utform- ning av den utökade B-behörigheten. Dessutom föreslogs att ett körkort med utökad B-behörighet skulle utfärdas även i det fall sökanden redan innehade vanlig B-behörighet. Förslaget föranledde synpunkter från

Åklagarmyndigheten, Motormännens riksförbund och Transport- styrelsen. Regeringen anser att dessa synpunkter tillgodoses genom det förslag som nu lämnas.

I likhet med vad som föreskrivs i 3 kap. 7 a § körkortslagen för det fall att en körkortshavare, vars körkortsbehörighet utan något medicinskt skäl har begränsats till att avse automatväxlat fordon, vill få villkoret upphävt, bör det föreskrivas i 3 kap. 7 a § att en körkortshavare som redan har behörighet B inte behöver körkortstillstånd för att avlägga det särskilda körprovet för utökad behörighet.

Som nämnts ovan ska i dessa fall inte heller något kunskapsprov behöva avläggas för att förvärva utökad B-behörighet. Detta behöver emellertid inte regleras särskilt eftersom sådana körprov som 3 kap. 7 a § handlar om är skilda från förarprov som avläggs för utfärdande av körkort. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ samma kapitel om förarprov är

Prop. 2011/12:25

69

endast tillämpliga i den mån de gäller körprov (se vidare författnings- Prop. 2011/12:25 kommentaren till 3 kap. 7 a §).

Transportstyrelsen har ifrågasatt vad som ska gälla när ett körkort med utökad B-behörighet återkallas under prövotiden och den enskilde där- efter vill återfå behörigheten. I en sådan situation, liksom när ett körkort återkallas under mer än ett år, ska sökanden enligt 5 kap. 14–15 §§ körkortslagen obligatoriskt avlägga nytt förarprov. Situationen är den- samma som om sökanden för första gången ansökte om utökad B- behörighet utan föregående vanlig B-behörighet, dvs. fullständigt förar- prov ska avläggas inklusive särskilt körprov för utökad B-behörighet. Några särskilda föreskrifter om vad som nu sagts är inte nödvändiga.

En särskild fråga rör vad som ska gälla för övningskörning med en fordonskombination som kräver utökad behörighet. I avsnitt 7.1.1 behandlas det ålderskrav som bör gälla för sådan övningskörning. För övningskörning krävs normalt även körkortstillstånd. I 4 kap. 1 § andra stycket körkortslagen föreskrivs dock ett undantag från kravet på körkortstillstånd för den som redan har ett körkort med behörighet som utan något medicinskt skäl har villkorats till att avse automatväxlat fordon och övningskörningen ska ske med ett manuellt växlat fordon för vilket samma behörighet krävs. Regeringen anser att ett liknande undan- tag bör föras in för det fall att en förare med vanlig B-behörighet övningskör i syfte att förvärva utökad B-behörighet.

I art. 4.4 c i körkortsdirektivet har införts en bestämmelse om tillåten totalvikt för den släp- eller påhängsvagn som får dras med stöd av behörighet BE. Det är obligatoriskt för medlemsstaterna att införa denna begränsning. Regeringen föreslår därför att den sammanlagda totalvikten för de släpfordon som får framföras med stöd av behörighet BE inte får överstiga 3,5 ton.

5.2.6Samordning av behörigheter

Regeringens förslag: Bestämmelserna i körkortslagen ska anpassas till direktivets bestämmelser om behörighetsordning och överens- stämmelse mellan kategorier.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

förslag. Utredningen har dock också föreslagit att behörighet CE och

 

C1E ska ge D1E, om D1 innehas.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-

 

ringens förslag.

 

Remissinstanserna: Transportstyrelsen föreslår vissa huvudsakligen

 

redaktionella ändringar av lydelsen av 2 kap. 5, 8 och 9 §§ körkortslagen.

 

Skälen för regeringens förslag: I 3 kap. 6–7 §§ körkortslagen finns

 

bestämmelser om att körkort med vissa behörigheter endast får utfärdas

 

till den som redan har vissa andra behörigheter (s.k. behörighetsordning).

 

I 2 kap. 5 a § och 7–9 §§ finns bestämmelser om att innehav av körkort

 

med vissa behörigheter även medför andra behörigheter (s.k. överens-

 

stämmelse mellan kategorier). Motsvarande bestämmelser finns i art. 5 i

 

det andra körkortsdirektivet.

70

Det tredje körkortsdirektivet innehåller några nyheter beträffande Prop. 2011/12:25 denna typ av bestämmelser. Generellt har bestämmelserna justerats med

hänsyn till att underkategorierna C1, C1E, D1 och D1E nu blir obliga- toriska. Vidare anges att behörighet A, B, C och D ska innefatta sina respektive underkategorier A1, A2, B1, C1 och D1, liksom att även behörighet A2 ska innefatta behörighet A1 (art. 6.2 f och e). Likaså ska samtliga körkortsbehörigheter, A1, A2, A, B1, B, BE, C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE, enligt art. 6.2 d ge rätt att köra fordon i kategori AM (moped klass I). Enligt art. 6.2 c omfattar behörigheterna CE och DE även behörighet C1E respektive D1E.

I regeringens förslag till lagtext har de ändringar som körkortsdirek- tivet ger anledning till i möjligaste mån arbetats in i 2 kap. 5 § körkortslagen. I övrigt har ändringar gjorts i 3 kap. 6–7 §§ och föreslagna 2 kap. 7 b § (nuvarande 5 a §) samt i 8 § samma kapitel.

Transportstyrelsen har framfört vissa redaktionella synpunkter på före- slagen lagtext. Regeringen finner emellertid inte anledning till ändring i utformningen av bestämmelserna.

5.2.7Fråga om nya vägtrafikdefinitioner

Regeringens bedömning: Utredningens förslag till ändringar i lagen om vägtrafikdefinitioner bör inte genomföras.

Utredningens förslag: Begreppen lätt fyrhjuling, motordriven

 

trehjuling och fyrhjuling ska införas i lagen (2001:559) om vägtrafik-

 

definitioner (LDEF).

 

Remissinstanserna: Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF)

 

anser att utredningens förslag bidrar till att ta bort de begreppsproblem

 

som kan uppstå beträffande t.ex. fyrhjulingar. Övriga remissinstanser

 

framför inga synpunkter.

 

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med

 

regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har föreslagit att

 

begreppen motordriven trehjuling, fyrhjuling och lätt fyrhjuling införs i

 

LDEF. Dessa begrepp återfinns i såväl körkortsdirektivet som i Europa-

 

parlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om

 

typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande

 

av rådets direktiv 92/61/EEG (EGT L 124, 9.5.2002, s. 1, Celex

 

32002L0024) och utredningen anser att denna åtgärd skulle förenkla

 

begreppsbildningen. Att införa begreppen fyrhjuling och lätt fyrhjuling

 

skulle enligt utredningen även underlätta gränsdragningen dels emellan

 

dessa fordonstyper, dels emellan dessa fordonstyper och terränghjulingar

 

(ATV-maskiner).

 

Regeringen ser inga vägande skäl till att som utredningen föreslagit

 

införa motordriven trehjuling, motordriven fyrhjuling och lätt fyrhjuling

 

som alternativa eller parallella begrepp vid sidan av tre- och fyrhjulig

 

motorcykel respektive fyrhjulig moped. Det förefaller inte heller alldeles

 

konsekvent att benämna de fyrhjuliga fordonen inom kategori AM ”lätt

 

fyrhjuling” när inte motsvarande begrepp införs i fråga om de trehjuliga

71

fordonen. Regeringen anser inte att utredningens förslag skulle bidra till Prop. 2011/12:25 att underlätta begreppsbildningen. Det är också svårt att se på vilket sätt

de nya begreppen bidrar till att klargöra skillnaden mellan fyrhjuliga motorcyklar, fyrhjuliga mopeder och terränghjulingar. Sammanfattnings- vis bör utredningens förslag inte genomföras i denna del.

Enligt den gällande lydelsen av 2 kap. 5 § körkortslagen ger körkort med behörighet A1 rätt att köra lätt motorcykel. Genom det tredje körkortsdirektivet har kategori A1 fått en mer komplicerad utformning än tidigare. Såväl utredningen som regeringen har mot den bakgrunden avstått från att använda begreppet lätt motorcykel i sina förslag till ny körkortslag respektive ändringar i körkortslagen.

Lagrådet har anfört att det finns skäl att överväga om det går att anpassa definitionen av lätt motorcykel i LDEF så att det fortsatt är möjligt att i körkortslagen hänvisa dit. Regeringen instämmer i att det är önskvärt att fordonsdefinitioner om det är möjligt och lämpligt återfinns i LDEF. Samtidigt konstaterar regeringen att en anpassning av defini- tionen av lätt motorcykel skulle medföra ändringar även i definitionerna av tung motorcykel och motorcykel i samma lag. De ändringar som eventuellt bör göras kräver ytterligare överväganden. Regeringen avstår därför från att nu lägga fram något förslag till ändring i LDEF.

6

Utfärdande och giltighet av körkort

 

6.1

Några frågor om körkortstillstånd

 

 

 

Regeringens förslag: Möjligheten att få ett förhandsbesked om

 

körkortstillstånd ska tas bort.

 

 

Regeringens bedömning: Utredningens förslag om att införa ett

 

undantag från krav på körkortstillstånd vid körprov som utgör en del

 

av den medicinska bedömningen för beslut om körkortstillstånd bör

 

inte genomföras.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag men

 

avviker från regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna: Örebro tingsrätt tillstyrker att förhandsbesked om

 

körkortstillstånd avskaffas. Transportstyrelsen ser positivt på möjlig-

 

heten att genomföra ett körprov utan krav på körkortstillstånd om det

 

utgör en del av den medicinska bedömningen av lämplighet för

 

körkortsinnehav. Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) anser att vid

 

de tillfällen då körkort återkallats av medicinska skäl, t.ex. efter stroke,

 

bör den berörde få möjlighet att med dispens från kravet på körkortstill-

 

stånd genomföra en av läkare beordrad körbedömning.

 

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens-

 

stämmer med regeringens förslag och bedömning.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 3 kap. 8 §

 

körkortslagen får den som avser att ansöka om körkortstillstånd begära

 

förhandsbesked i fråga om det finns hinder mot att meddela körkortstill-

72

stånd med hänsyn till sökandens personliga eller medicinska förhållan- den. Genom denna möjlighet kan en sökande begränsa lämplighets- prövningen till vissa personliga eller medicinska förhållanden och därigenom även begränsa sina kostnader och sitt besvär för ansökningen. Utredningen har föreslagit att möjligheten till förhandsbesked nu ska avskaffas. Den har anfört att körkortsmyndigheterna har erfarit problem vid den praktiska tillämpningen bl.a. till följd av otillräcklig samordning av prövningen av förhandsbesked och prövningen av körkortstillstånd. Vidare har utredningen hänvisat till att Lagrådet redan vid införandet av den nu gällande körkortslagen ansåg att förhandsbeskedet hade spelat ut sin roll i och med att en nyordning med krav på körkortstillstånd vid all övningskörning infördes. Körkortslagen ger möjlighet för den enskilde att vid en och samma tidpunkt välja mellan att ansöka om förhands- besked och körkortstillstånd. Lagrådet betraktade denna valmöjlighet som en ”förvaltningsrättslig anomali”. Regeringen fann dock att förhandsbeskeden fortfarande hade en viss praktisk betydelse samt att konsekvenserna av ett borttagande inte kunde överblickas och valde därför att tills vidare behålla möjligheten att söka förhandsbesked.

Regeringen anser i likhet med utredningen att tiden nu är mogen att avskaffa möjligheten till förhandsbesked om körkortstillstånd. Ingen remissinstans har heller haft något att invända mot förslaget. Förhands- beskedet om körkortstillstånd föreslås alltså tas bort.

För utfärdande av körkort krävs bl.a. att sökanden har avlagt ett godkänt förarprov (se 3 kap. 1 § körkortslagen). Förarprov består, utom för behörighet AM, av ett kunskapsprov och ett körprov (3 kap. 4 § första stycket). För avläggande av såväl kunskaps- som körprov krävs körkortstillstånd (3 kap. 4 § andra och fjärde styckena).

I 3 kap. 7 a § körkortslagen finns en specialregel om att krav på körkortstillstånd inte gäller när ett körprov avläggs för att inom ramen för en och samma körkortsbehörighet upphäva ett villkor om automatväxel som föreskrivits utan något medicinskt skäl. Utredningen har föreslagit att detta undantag från kravet på körkortstillstånd vid körprov ska utvidgas. Förslaget till lagtext har i denna del formulerats så att körkortstillstånd inte ska krävas vid körprov som utgör en del av den medicinska bedömningen för beslut om körkortstillstånd. Avsikten med förslaget synes vara att undanta körprov vars syfte är att avgöra om, och i så fall på vilka villkor, ett körkortstillstånd ska meddelas sökanden.

Det är osäkert om det slags körprov som förslaget gäller förekommer och vilket stöd det i så fall skulle ha i körkortslagen. Närmast till hands ligger 10 kap. 3 § körkortslagen där det föreskrivs att en enskild i ärenden enligt denna lag får föreläggas att ge in bl.a. ett bevis om godkänt förarprov. Det vanliga torde emellertid vara att ett sådant före- läggande aktualiseras t.ex. när en körkortshavares körsätt ger anledning att ifrågasätta hans eller hennes färdigheter i bilkörning. I den situation som utredningens förslag rör ter det sig hursomhelst främmande att körkortstillstånd skulle krävas. Det finns därför inget behov av en sådan komplettering av 3 kap. 7 a § körkortslagen som utredningen föreslagit.

Prop. 2011/12:25

73

6.2

Hinder för att utfärda körkort i visst fall

Prop. 2011/12:25

Regeringens förslag: Bestämmelsen om att körkort inte får utfärdas för den som redan har ett körkort som är utfärdat i en annan EES-stat kompletteras med att hinder även föreligger för att utfärda körkort för den som har ett körkort som i en sådan stat är föremål för en åtgärd som är att likställa med återkallelse eller omhändertagande enligt körkortslagen.

Regeringens bedömning: Innehav av ett körkort som är utfärdat i en annan EES-stat bör inte utgöra hinder för beslut om körkortstill- stånd.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvudsak- ligen med regeringens förslag och bedömning. Utredningen har dock endast föreslagit att ett körkort som är föremål för åtgärd som är att likställa med återkallelse eller omhändertagande i den medlemsstat där det utfärdades ska utgöra hinder för utfärdande.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens- stämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 3 kap. 1 § körkortslagen anges förutsättningarna för att utfärda körkort. En av dessa förutsättningar är att sökanden inte har ett körkort som är utfärdat i en annan EES-stat. Denna regel svarar mot bestämmelsen i art. 7.5 första stycket a–b i körkortsdirektivet om att det inte är tillåtet att inneha mer än ett körkort och att en medlemsstat ska vägra att utfärda ett körkort om det har fastställts att den sökande redan har ett körkort.

I art. 11.4 första stycket i körkortsdirektivet finns en kompletterande regel om att en medlemsstat ska vägra att utfärda ett körkort till en sökande vars körkort har begränsats, omhändertagits eller återkallats av en annan medlemsstat. I art. 8.4 andra stycket i det andra körkortsdirek- tivet angavs att en medlemsstat under samma förutsättningar får vägra att utfärda ett körkort. Som utredningen funnit motiverar skärpningen av bestämmelsen i det tredje körkortsdirektivet att det i 3 kap. 1 § körkortslagen införs ett uttryckligt förbud mot att utfärda körkort även i det fall sökandens körkort är föremål för en åtgärd som är att likställa med återkallelse eller omhändertagande i en annan EES-stat.

Art. 11.4 första stycket i körkortsdirektivet torde innebära hinder att utfärda körkort även när sökandens körkort har begränsats, omhänder- tagits eller återkallats av en annan medlemsstat än den som utfärdade det. Därför ska det utfärdandeförbud som nu föreslås gälla även svenska körkort i den mån de kan bli föremål för sådant ingripande.

Enligt Lagrådet bör i detta sammanhang frågan om vilken betydelse ett körkortsingripande i andra länder har när det gäller ett svenskt körkorts giltighet i Sverige belysas. Enligt regeringens bedömning har ett körkortsingripande i utlandet mot ett svenskt körkort ingen omedelbar verkan mot körkortshavarens rätt att framföra motordrivna fordon i Sverige. Den nu föreslagna ändringen får emellertid betydelse om sökandens svenska körkort är föremål för en åtgärd som är att likställa

74

med återkallelse eller omhändertagande i en annan EES-stat och önskar Prop. 2011/12:25 att få ett körkort med en annan behörighet utfärdat åt sig.

I likhet med utredningen finner regeringen att de skäl som anfördes i prop. 1995/96:118 s. 23 mot att låta innehav av ett EES-körkort utgöra hinder även för beslut om körkortstillstånd fortfarande äger giltighet. Någon ändring i detta förhållande föreslås därför inte.

6.3Giltighet och förnyelse av körkort och förarbevis

6.3.1Administrativ giltighetstid

Regeringens förslag och bedömning: Ett körkort med behörighet AM, A1, A2, A, B eller BE ska förnyas inom tio år efter det att det har utfärdats eller senast förnyats. Ett körkort som även omfattar behörig- het C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE ska förnyas vart femte år från det att det utfärdades. Efter femårsförnyelse av ett körkort med behörigheten C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE fortsätter sådan behörighet att gälla endast om körkortshavaren i samband med ansökan om förnyelse har visat att de medicinska kraven för att ha behörigheten är uppfyllda.

Tioårs- och femårsförnyelse av ett körkort får ske om körkorts- havaren är permanent bosatt i Sverige eller studerar här sedan minst sex månader. Körkortet får även förnyas om körkortshavaren varken är permanent bosatt i en annan EES-stat eller studerar i en annan EES- stat sedan minst sex månader.

De nya bestämmelserna om förnyelse av körkort och förlängd giltighet av högre behörigheter ska även omfatta körkort som utfärdats före den 19 januari 2013.

Regeringens bedömning: Ett körkort, oavsett vilken behörighet det omfattar, bör liksom i dag upphöra att gälla om det inte förnyas efter föreläggande.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens förslag och bedöm-

 

ning. Utredningens förslag går ut på att körkort ska ha en administrativ

 

giltighetstid och ska ersättas inom samma frister som regeringen före-

 

slagit. Körkort med behörighet AM, A1, A2, A, B och BE ska dock bli

 

ogiltigt efter giltighetstidens utgång. Om körkort med någon av behörig-

 

heterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE inte ersätts inom giltig-

 

hetstiden ska även körkortsbehörigheten bli ogiltig. Körkort får endast

 

ersättas för den som är permanent bosatt i Sverige, har studerat här i

 

minst sex månader eller är bosatt i en stat utanför EES.

 

Remissinstanserna: Transportstyrelsen föreslår att krav på läkarintyg

 

för innehavare av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE

 

liksom i dag ska gälla först från 45 års ålder. Dessförinnan ska det räcka

 

med att körkortshavaren vid femårskontrollerna styrker att de medicinska

 

kraven är uppfyllda genom att lämna in hälsodeklaration och ett intyg om

 

synprövning. Övriga remissinstanser framför inga synpunkter.

 

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens-

 

stämmer delvis med regeringens förslag. I utkastet föreslogs dock att

 

körkort med behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE skulle

75

 

förnyas inom fem år från den senaste förnyelsen, oavsett skälet till för- nyelsen, och att för sådana körkort prövning skulle ske av att de medicinska kraven är uppfyllda vid varje förnyelse.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen har invändningar mot tolkningen av begreppet administrativ giltighetstid i utkastet. Vidare anser Transportstyrelsen att förslaget om prövning av de medicinska kraven vid varje förnyelse kan komma att innebära kostnader och olägenheter och förordar i stället den alternativa lösning som presenteras i utkastet. Styrelsen motsätter sig även att föreläggande alltid ska ske innan ett körkort förnyas eftersom det kommer att blir mycket kostsamt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Begreppet administrativ giltighetstid

I art. 7.2 i körkortsdirektivet föreskrivs att från och med den 19 januari 2013 ska de körkort som utfärdas av medlemsstaterna ha en begränsad giltighetstid (s.k. administrativ giltighetstid) av, som huvudregel, tio år för behörigheterna AM, A1, A2, A, B och BE och fem år för C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE. För att körkortet ska gälla därefter krävs enligt art. 7.3 att det förnyas. Sådan förnyelse får endast ske om körkorts- havaren är permanent bosatt i den medlemsstat som utfärdar körkortet eller visar att han eller hon studerat där i minst sex månader. När det gäller kategorierna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE ska dessutom de minimikrav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som anges i direktivet vara fortsatt uppfyllda. Direktivet ger medlemsstaterna vissa möjligheter att justera den administrativa giltighetstiden.

Transportstyrelsen ställer sig i sitt yttrande över utkastet till lagråds- remiss kritisk till att regeringen inte gör någon åtskillnad på begreppen ”administrativ giltighet” av själva körkortshandlingen och ”rätten eller behörigheten att köra”.

Regeringens tolkning av direktivet är att körkortet, som ger behörighet att köra motordrivna fordon, ska ha en begränsad giltighetstid och att körkortet därefter upphör att gälla om det inte förnyas efter prövning av de kriterier som gäller för lägre respektive högre behörigheter. Det kan noteras att också utredningen föreslagit att i vart fall de högre behörig- heterna C1 etc. ska upphöra att gälla om inte förutsättningar för förnyelse av körkortet är för handen (se 3 kap. 23 § första stycket 3 i utredningens förslag till ny körkortslag).

Genomförande av den administrativa giltighetstiden i körkortslagen

Införandet av regler om administrativ giltighetstid i körkortslagen medför åtminstone två komplikationer. Den första av dessa kommer sig av att bestämmelserna i art. 7.2 och 7.3 tycks förutsätta att körkort antingen omfattar endast lägre behörigheter ur gruppen AM, A1, A2, A, B och BE eller endast högre behörigheter ur gruppen C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE. Ett körkort med någon av de högre behörigheterna måste dock alltid omfatta åtminstone även behörighet B (art. 6 a–b). Om förnyelse av ett körkort med någon av de högre behörigheterna ska kräva uppfyllelse

Prop. 2011/12:25

76

av de medicinska kraven leder det, med de rättsverkningar utebliven förnyelse har i körkortslagen, till att körkortet, med alla sina behörig- heter, upphör att gälla om de medicinska förutsättningarna för att inneha de högre behörigheterna inte är uppfyllda. Det kan inte vara en avsedd effekt.

Den nuvarande ordningen för körkortsbehörigheters giltighetstid enligt körkortslagen bygger i stället på att förnyelsen av körkortet och förläng- ningen av de högre behörigheternas giltighet hålls isär. De högre behörigheternas giltighetstid är begränsad från och med 45 års ålder och förlängs bara om vissa medicinska krav visas uppfyllda. Själva körkortet (dvs. i praktiken de lägre behörigheter som körkortet ger) gäller emeller- tid tills vidare förutsatt att det förnyas. Något annat krav än att skicka in en komplett ansökan krävs inte för att förnya körkortet. Den lösning som väljs för att förverkliga körkortsdirektivets bestämmelser om administra- tiv giltighetstid bör på motsvarande sätt tillgodose att de lägre behörig- heterna inte påverkas av att de särskilda kraven för att inneha de högre behörigheterna inte är uppfyllda.

Den andra komplikationen hänger samman med att både körkorts- direktivet och körkortslagen förutsätter att förnyelse av ett körkort kan behöva ske under giltighetstiden. Ett körkort kan gå förlorat eller behöva förses med nya uppgifter av formell eller mer materiell karaktär. I sådana fall gäller enligt körkortslagen att en ny frist för att förnya körkortet börjar löpa; i 3 kap. 14 § anges att ett körkort ska förnyas inom tio år efter det att det har utfärdats eller senast förnyats. Det medför med nuvarande ordning att förnyelsen av körkortet och den regelbundna förlängningen av de högre behörigheterna kommer ur takt (i den mån de inte var ur takt redan innan, vilket beror på om det första förlängnings- tillfället vid 45 års ålder råkar sammanfalla med en förnyelse av körkortet, se 3 kap. 12 § jämförd med 14 § körkortslagen).

När det gäller det nya systemet med administrativ giltighetstid är det emellertid angeläget att prövningarna av de högre och lägre behörig- heterna synkroniseras, så att den administrativa giltighetstiden blir enhetlig för körkortets alla behörigheter. Det är även angeläget att en sådan samordning inte medför att den regelbundna prövningen av högre behörigheter skjuts upp. Regeringen ser två möjliga vägar att gå för att åstadkomma detta.

Det ena alternativet är att föreskriva att en förnyelse alltid ska ske vid de ordinarie förnyelsetillfällena vart femte år oavsett om körkortet har förnyats under tiden däremellan. I så fall behöver det vid en förnyelse som infaller däremellan endast ske en prövning av att kravet på permanent bosättning i Sverige är uppfyllt. Det andra alternativet är att, när behov av förnyelse uppstår p.g.a. någon särskild händelse, tidigare- lägga prövningen av om de medicinska kraven för de högre behörig- heterna är uppfyllda. Om exempelvis ett körkort med behörigheten (B och) C skulle komma bort och därför behöva förnyas under det tredje året efter det att körkortet utfärdades skulle det alltså ske en prövning i förtid av alla förutsättningar för att förnya ett sådant körkort enligt körkorts- direktivet.

I utkastet till lagrådsremiss förordades det senare alternativet. I sitt yttrande över utkastet har emellertid Transportstyrelsen uttryckt oro för att det kan komma att innebära både kostnader och olägenheter för såväl

Prop. 2011/12:25

77

samhället som den enskilde om körkortshavare ska behöva bevisa sin medicinska lämplighet även vid sådan förnyelse som inte sker med femårsintervall. Transportstyrelsen förordar därför i stället det först- nämnda alternativet. Regeringen har tagit fasta på Transportstyrelsens synpunkter och omarbetat förslaget i utkastet till lagrådsremiss. Den valda lösningen innebär visserligen att det körkort som ställs ut efter en förnyelse som inträffar mellan två femårsförnyelser kommer att vara giltigt endast en kortare tid innan det måste förnyas. Det väsentliga från direktivssynpunkt torde dock vara att den medicinska lämpligheten för körkortsinnehavet prövas vart femte år, vilket förslaget tillgodoser.

När det gäller körkort med de lägre behörigheterna (AM, A1, A2, A, B eller BE) behövs inga särskilda regler eftersom prövningen i princip är densamma vid tioårsförnyelse som vid förnyelse av annan anledning.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att direktivets regler om administrativ giltighetstid genomförs enligt följande. Ett körkort med endast behörighet AM, A1, A2, A, B eller BE ska förnyas inom tio år efter det att det har utfärdats eller senast förnyats. Ett körkort som även omfattar behörighet C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE ska i stället förnyas med fem års intervall, räknat från utfärdandet, oavsett om förnyelse skett under tiden p.g.a. att körkortet gått förlorat eller uppgifter i körkortet ändrats. Vid förnyelse av ett körkort med någon av behörig- heterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE fortsätter dock sådan behörighet att gälla efter den ordinarie förnyelsen vart femte år endast om körkortshavaren visar att de medicinska kraven för att ha behörig- heten är uppfyllda.

Körkortet ska upphöra att gälla om det inte förnyas efter föreläggande. Såväl enligt regeringens förslag till lagtext som enligt gällande lydelse av körkortslagen återfinns bestämmelsen om att behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE efter en viss tidpunkt endast fortsätter att gälla om de medicinska kraven är uppfyllda i 3 kap. 12 § under rubriken ”Körkortets giltighet”. Lagrådet har anmärkt att paragrafen har ett nära samband med reglerna om förnyelse av körkort och att bestämmelsen därför lämpligen bör placeras under rubriken ”Förnyelse av körkort”,

t.ex. genom att arbetas in i 14 §.

Regeringen instämmer i att det finns ett samband mellan bestämmelsen om förlängd giltighet i 3 kap. 12 § i den föreslagna lydelsen och bestämmelsen om förnyelse i 3 kap. 14 §. Den förstnämnda bestämmel- sen rör emellertid giltigheten av vissa av de behörigheter som ett körkort kan ge snarare än förnyelse av körkortet. Även bestämmelsen om körkortets ogiltighet vid utebliven förnyelse (3 kap. 13 § första stycket 1) återfinns under rubriken ”Körkortets giltighet”. Regeringen anser att den nuvarande systematiken bör behållas.

I 3 kap. 11 § anges att ett körkort gäller från och med den dag då det utfärdas. I lagrådsremissen föreslogs ett tillägg om att detta gäller med den begränsning som följer av 12 §. Som Lagrådet påpekat handlar 12 § emellertid inte om från vilken tidpunkt ett körkort gäller. Den föreslagna ändringen av 11 § bör därför utgå.

Vad gäller förutsättningarna för förnyelse av körkort vid den administ- rativa giltighetstidens utgång gäller som framgått enligt art. 7.3 i direktivet ett krav på permanent bosättning, alternativt studier sedan sex månader, i den medlemsstat som förnyar körkortet. En bestämmelse av i

Prop. 2011/12:25

78

huvudsak motsvarande innehåll infördes den 1 december 2010 i 3 kap. 16 a § körkortsförordningen (1998:980). Liksom utredningen har rege- ringen emellertid ansett att direktivets regel om permanent bosättning eller studier i den medlemsstat som förnyar körkortet endast torde ha betydelse när körkortshavaren faktiskt är bosatt i någon EES-stat eller studerar där sedan minst sex månader. Därför föreskrivs i 3 kap. 16 a § körkortsförordningen (1998:980) att ett svenskt körkort även får förnyas om sökanden är permanent bosatt i en stat utanför EES.

De bestämmelser som reglerar förutsättningarna för förnyelse av körkort bör nu, med vissa modifieringar, tas in i körkortslagen. Rege- ringen föreslår att ett körkort vid det ordinarie förnyelsetillfället vart tionde eller vart femte år får förnyas om körkortshavaren antingen är permanent bosatt i Sverige eller studerar här sedan minst sex månader. Körkortet ska emellertid få förnyas även i det fall att körkortshavaren varken är permanent bosatt i en annan EES-stat eller studerar där sedan minst sex månader.

Lagrådet har anmärkt att de föreslagna bestämmelserna utformats med utgångspunkt i att direktivet inte hindrar att förnyelse av ett svenskt körkort sker oavsett bosättnings- eller studieort så länge det inte finns en anknytning till någon annan stat i EES. Lagrådet har mot den bakgrunden föreslagit en enklare utformning av bestämmelserna: Ett körkort får inte förnyas om körkortshavaren är permanent bosatt i någon annan stat inom EES eller, när det gäller förnyelse enligt 14 § första och andra styckena, sedan minst sex månader studerar i en sådan stat.

Enligt regeringens mening medför den formulering av bestämmelserna som Lagrådet föreslagit att Transportstyrelsen skulle vara förhindrad att förnya körkortet för en körkortshavare som visserligen är permanent bosatt i Sverige men som sedan sex månader studerar i en annan EES- stat. Omvänt skulle den innehavare av ett svenskt körkort som permanent bosatt sig i en annan EES-stat men som sedan sex månader ägnar sig åt studier i Sverige vara förhindrad att förnya sitt svenska körkort här. Detta skulle enligt regeringens mening inte stå i överensstämmelse med art. 7.3 b i direktivet. Regeringen står därför fast vid det förslag till lydelse som remitterades till Lagrådet.

Verkställighetsfrågor

Enligt 3 kap. 13 § första stycket 1 körkortslagen upphör ett körkort att gälla om det inte har förnyats efter föreläggande. Regeringen föreslår ingen ändring av denna bestämmelse. Transportstyrelsen har uppfattat att det är regeringens avsikt att föreläggande alltid ska ske innan ett körkort förnyas. Detta följer enligt regeringens mening inte av bestämmelsen och är heller inte avsikten.

Vad gäller föreläggande i nu nämnda situationer tillämpas den ordningen att föreläggande skickas ut till körkortshavaren först när tiden för förnyelse gått ut (se prop. 1997/98:124 s. 80). Lagrådet har uttalat att det kan sättas i fråga i vad mån en sådan ordning är förenlig med direktivet men att det saknar underlag för att förorda en annorlunda utformad reglering.

Prop. 2011/12:25

79

Regeringen konstaterar att det förfarande som beskrivits kan leda till att körkort i vissa fall inte blir ogiltiga förrän några månader efter det att körkortet senast skulle ha förnyats. Det bör emellertid samtidigt framhållas att innan ett föreläggande beslutas har Transportstyrelsen i god tid skickat ut underlag för ansökan om förnyelse till körkortshavaren. Det finns således ett väl inarbetat system för att tillgodose att det stora flertalet körkort förnyas i rätt tid.

Syftet med direktivets regler om administrativ giltighetstid är att ge fullt genomslag åt principen om ömsesidigt erkännande av körkort inom unionen genom att ensa de vitt skilda giltighetstider för körkort som hittills gällt i medlemsstaterna. Enligt regeringens mening strider inte en administrativ ordning som tillkommit i rättssäkerhetens intresse men som kan medföra smärre avvikelser från de föreskrivna giltighetstiderna mot detta grundläggande syfte. Den ordning som gäller nu får därför anses förenlig med direktivet.

Beträffande den medicinska kontroll som ska göras vid femårsför- nyelse av de högre behörigheterna har Transportstyrelsen föreslagit att läkarintyg inte ska behöva lämnas in förrän från 45 års ålder och att det dessförinnan ska räcka att lämna in en hälsodeklaration och ett intyg om synprövning. Regeringen anser att det av lagtexten endast bör framgå att de medicinska kraven ska vara uppfyllda (jfr 3 kap. 2 § körkortslagen). De närmare föreskrifterna om hur kontrollen ska ske kommer att meddelas av regeringen eller Transportstyrelsen i underordnade författningar (jfr 3 kap. 1 § körkortsförordningen).

Utredningen har uppmärksammat frågan om huruvida direktivets bestämmelser om administrativ giltighetstid ska tillämpas retroaktivt på körkort som utfärdats före direktivets ikraftträdande. Utredningen har tolkat direktivet så att den nya femåriga giltighetstiden ska tillämpas för körkort med de högre behörigheterna från och med det första förläng- ningstillfället efter direktivets ikraftträdande. Detta skulle enligt utred- ningen motverka de administrativa problem hos myndigheterna som skulle bli följden av två parallella system med en tioårig och en femårig giltighetstid för de högre behörigheterna.

Regeringen delar utredningens bedömning i huvudsak. Det är inte minst från trafiksäkerhetssynpunkt angeläget att förare med äldre behörigheter underkastas samma medicinska kontroll som de vars körkort utfärdas efter att de nya bestämmelserna införs. Som utredningen påpekat anges det visserligen i den femte beaktandesatsen att direktivet inte bör påverka befintlig behörighet att framföra fordon som beviljats eller förvärvats före dagen för direktivets tillämpning. Exempelvis en behörighet att köra buss som kräver behörighet D fr.o.m. 21 års ålder ska således inte påverkas av att åldersgränsen nu höjs till 24 år. Denna princip bör däremot inte hindra en ordning som innebär tätare medicinska kontroller än tidigare av den som innehar någon av de högre behörigheterna.

Regeringen föreslår därför att de nya bestämmelserna om förnyelse av körkort och fortsatt giltighet av högre behörigheter även ska omfatta körkort som utfärdats före den 19 januari 2013. I avsnitt 14 återkommer regeringen till hur detta bör regleras övergångsvis.

Prop. 2011/12:25

80

6.3.2Frivilliga krav

Regeringens bedömning: De krav rörande giltighetstid och förnyelse vid giltighetstidens utgång som enligt körkortsdirektivet är frivilliga för medlemsstaterna att ställa bör inte införas i svensk rätt.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 7.3 andra till sjätte styckena i körkortsdirektivet anges ett antal krav rörande giltighetstid och förnyelse vid giltighetstidens utgång som medlemsstaterna kan välja att genomföra. Nedan följer en redovisning stycke för stycke av i vad mån möjligheten att införa dessa krav enligt utredningens mening bör utnyttjas. Därefter avger regeringen sin inställning i dessa frågor.

I andra stycket anges att medlemsstaterna vid förnyelse även för de lägre kategorierna AM, A1, A2, A, B1, B och BE får kräva en kontroll i fråga om fysisk och psykisk lämplighet. Utredningen har emellertid ansett att det system som vi har i Sverige med en plikt för läkare inom hela sjukvården att anmäla trafikfarliga sjukdomar uppfyller detta kontrollsyfte. Utredningen har även lämnat förslag till hur detta system kan utvecklas och förstärkas genom en skärpning av anmälningsskyldig- heten. Förslagen infördes i körkortslagen genom en lagändring den 1 september 2010. Jfr avsnitt 12 och 13.2.

I tredje stycket anges att den administrativa giltighetstiden får begränsas för körkort av alla kategorier som utfärdas till nya körkorts- havare i syfte att tillämpa särskilda trafiksäkerhetshöjande åtgärder riktade mot sådana körkortshavare. På ett snarlikt sätt anges i fjärde stycket att medlemsstaterna får begränsa den administrativa giltighets- tiden till tre år för körkort av kategorierna C och D som utfärdas för första gången till nya körkortshavare för att kunna tillämpa särskilda trafiksäkerhetshöjande åtgärder riktade mot sådana körkortshavare.

Utredningen har ansett att det inte framkommit några skäl för att införa en kortare giltighetstid för de körkort som utfärdas till nya körkorts- havare utan att det bara skulle bli en extra administrativ pålaga. Utred- ningen erinrar om den prövotid på två år som vi har i Sverige för körkort och som innebär att om körkortet under prövotiden blir föremål för åter- kallelse med stöd av 5 kap. 3 § 1–6, exempelvis p.g.a. trafikbrott, måste körkortshavaren för att få tillbaka sin körkortsbehörighet alltid genomgå ett nytt förarprov. Utredningen har påtalat att det dessutom finns andra trafiksäkerhetshöjande åtgärder som kan tillämpas för riskgruppen unga förare, t.ex. sådan riskutbildning som sedan den 1 oktober 2008 är ett obligatoriskt moment för att få avlägga förarprov för körkort med behörighet A, A1 eller B.

I femte stycket anges att medlemsstaterna också får begränsa den administrativa giltighetstiden för individuella körkort av alla kategorier om det anses nödvändigt att tillämpa tätare medicinska kontroller eller

Prop. 2011/12:25

81

andra särskilda åtgärder, exempelvis begränsningar för den som begår Prop. 2011/12:25 trafiköverträdelser.

Enligt 3 kap. 10 § körkortslagen finns en möjlighet att föreskriva olika slag av villkor, t.ex. att viss typ av läkarintyg ska lämnas, för personer vars körkortsinnehav bedöms kräva visst slags kontroll. Vidare anges i 10 kap. 3 § att i ärenden enligt körkortslagen får den enskilde föreläggas att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov eller att förnya körkortet. Om ett sådant föreläggande inte följs återkallas körkortet enligt 5 kap. 3 § 8. Det finns således redan sätt att i det enskilda fallet kräva specifika intyg för fortsatt körkortsinnehav. Utredningen har gjort bedömningen att dessa individuellt anpassade möjligheter är att föredra framför ett system med begränsad giltighetstid för körkortet.

I sjätte stycket anges att i syfte att tillämpa tätare medicinska kontroller eller andra särskilda åtgärder, exempelvis repetitionskurser, får medlems- staterna förkorta den administrativa giltighetstiden för innehavare bosatta på deras territorium som har uppnått 50 års ålder. Den förkortade giltig- hetstiden får endast tillämpas efter förnyelse av körkort. Inte heller i denna del har utredningen funnit skäl att förändra gällande regler. Regeringen vill här för sin del hänvisa till de nyss nämnda möjligheterna för Transportstyrelsen att föreskriva villkor och meddela förelägganden om att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov.

Sammantaget instämmer regeringen i utredningens bedömning och ställningstaganden i fråga om de frivilliga krav som nu behandlats. Det är således inte motiverat att göra några lagändringar i dessa avseenden.

6.3.3Förnyelse p.g.a. särskild händelse

Regeringens förslag och bedömning: Ett körkort ska även fortsätt- ningsvis förnyas om det har förstörts eller kommit bort eller om någon uppgift i det har ändrats. Om förnyelse inte sker efter föreläggande kommer liksom i dag körkortet att upphöra att gälla.

Förnyelse får ske om körkortshavaren antingen är permanent bosatt i Sverige eller inte är permanent bosatt i någon annan stat inom EES.

Utredningens förslag: Avviker delvis från regeringens förslag och

 

bedömning. Utredningen föreslår att ett körkort ska bli ogiltigt om det

 

inte har ersatts efter föreläggande endast i det fallet att ersättningen

 

föranleds av att någon uppgift i körkortet ändrats. Körkortsbehörigheten

 

blir dock inte ogiltig i ett sådant fall. Vad gäller kravet på anknytning till

 

Sverige föreslår utredningen att ersättning i det fall att den föranleds av

 

att någon uppgift i körkortet ändrats ska förutsätta att sökanden är

 

permanent bosatt i Sverige, har studerat här i minst sex månader eller är

 

bosatt i en stat utanför EES.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens-

 

stämmer med regeringens förslag och bedömning.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 3 kap. 14 §

 

körkortslagen ska ett körkort inte bara förnyas med regelbundna intervall

 

utan även om det har förstörts eller kommit bort eller om någon uppgift i

82

det har ändrats. Så bör kunna ske även i fortsättningen. Förnyelse vid Prop. 2011/12:25 förlust av körkortet ska dock förutsätta att körkortshavaren är permanent

bosatt i Sverige. Detta följer av art. 11.5 i direktivet. På liknande sätt som vid förnyelse vid giltighetstidens utgång bör emellertid förnyelse kunna ske även för en innehavare av ett svenskt körkort som inte är permanent bosatt i en annan stat inom EES. Som berördes i avsnitt 6.3.1 bör de nya bosättningskraven tillämpas även vid förnyelse av körkort som utfärdats före den 19 januari 2013.

Lagrådet har föreslagit en enklare utformning av bestämmelserna om förutsättningarna för förnyelse. Regeringen har dock valt att stå fast vid det förslag till lydelse som remitterades till Lagrådet. Skälen för detta utvecklas i avsnitt 6.3.1.

Enligt regeringens bedömning behandlas den speciella situationen att körkortet ska förnyas p.g.a. att någon uppgift i det har ändrats inte i direktivet. I det fallet bör emellertid samma krav i fråga om bosättning gälla som vid förlust av körkortet eftersom det annars skulle öppnas en möjlighet att kringgå direktivets krav på åtminstone permanent bosätt- ning vid förnyelse vid den administrativa giltighetstidens utgång.

Enligt 3 kap. 13 § första stycket 1 gäller att underlåtenhet att efter föreläggande förnya ett körkort som gått förlorat eller vari någon uppgift har ändrats leder till att körkortet blir ogiltigt. Denna bestämmelse föreslås inte ändras.

6.3.4Ogiltighet

Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om ogiltighet av körkort bör behållas.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens bedömning. Som en

 

följd av sitt förslag om att särskilja körkortsbehörigheten från körkortet

 

föreslår utredningen bestämmelser om att i vissa fall endast körkortet ska

 

bli ogiltigt och i andra fall även körkortsbehörigheten. Körkortet ska

 

således bli ogiltigt när dess giltighetstid löper ut, om körkortet inte ersätts

 

efter föreläggande, när körkortsbehörigheten blir ogiltig eller när

 

körkortet ersätts med ett annat körkort. Vidare ska även körkortsbehörig-

 

heten bli ogiltig om den har återkallats eller körkortet har omhänder-

 

tagits, om körkortet har ersatts med ett EES-körkort eller om innehavaren

 

har ett eller flera giltiga EES-körkort och inte efter uppmaning anger

 

vilket av körkorten som ska behållas eller anger att ett annat än det

 

svenska körkortet ska behållas. En körkortsbehörighet blir även ogiltig

 

för kategori C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE om körkortet inte har

 

ersatts inom den administrativa giltighetstiden. Slutligen kan en

 

körkortsbehörighet förklaras ogiltig på körkortshavarens egen begäran.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med

 

regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 6.3.1 anförde regeringen

 

att ett körkort ska upphöra att gälla i samband med den administrativa

 

giltighetstidens utgång om det inte förnyas efter föreläggande. I avsnitt

83

6.3.3 anfördes vidare att ett förstört eller förkommet körkort eller ett Prop. 2011/12:25 körkort i vilket en uppgift ändrats ska bli ogiltigt om det inte förnyas

efter föreläggande. Detta överensstämmer med vad som nu gäller enligt 3 kap. 13 § första stycket 1 körkortslagen.

Enligt 3 kap. 13 § körkortslagen ska ett körkort i övrigt upphöra att gälla om det är återkallat eller omhändertaget, om det har ersatts med ett annat körkort eller bytts ut mot ett utländskt körkort eller om innehavaren förutom körkortet har ett eller flera andra giltiga EES-körkort och inte efter uppmaning anger vilket av körkorten som ska behållas eller anger att ett annat än det svenska körkortet ska behållas. Slutligen ska ett körkort förklaras ogiltigt om körkortshavaren begär det. Regeringen anser att även beträffande dessa övriga ogiltighetsfall kan nuvarande bestämmelser kvarstå oförändrade. I avsnitt 5.1.3 föreslår regeringen emellertid att ett körkort även ska bli ogiltigt om det inte lämnats ut inom ett år från den dag då det utfärdats.

6.3.5Förarbevis

Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om förarbevis bör behållas oförändrade.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslår dock att förarbeviset ska ha en administrativ giltighetstid om tio år i likhet med körkort med lägre behörigheter och att det ska ersättas inom den tiden. Förarbevisen ska upphöra att gälla när denna tid löpt till ända. Utredningen föreslår också olika grunder för när förarbevis och förarbehörighet blir ogiltiga.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: Körkortsdirektivet berör inte förarbevis som är en i Sverige inhemsk konstruktion. För närvarande gäller att ett förarbevis i likhet med ett körkort gäller från och med den dag då det utfärdas. Det ska förnyas inom tio år efter det att det har utfärdats eller senast förnyats. Det ska också förnyas om det har förstörts eller kommit bort eller om någon uppgift i det har ändrats. Om förar- beviset inte förnyas efter föreläggande upphör det att gälla. Dessa och övriga regler om förarbevis bör behållas oförändrade med undantag för vad som följer av att beviset om att körkort eller förarbevis utfärdats avskaffas. I avsnitt 5.1.3 föreslår regeringen att ett förarbevis även ska bli ogiltigt om det inte lämnats ut inom ett år från den dag då det utfärdats.

84

6.3.6

Krav för utfärdande av körkort efter återkallelse i vissa

Prop. 2011/12:25

 

fall

 

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något ytterligare krav på att den sökande visar att de medicinska kraven för att ha behörig- heten C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE är uppfyllda för att körkort ska kunna utfärdas efter återkallelse.

Utredningens bedömning: Finns inget i denna del.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Finns inget i denna del. Skälen för regeringens förslag: I lagrådsremissen föreslogs en bestämmelse om att det i vissa fall ska krävas att den sökande visar att de medicinska kraven för att ha behörigheten C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE är uppfyllda för ett nytt körkort ska utfärdas. Kravet skulle gälla i fall då ett körkort med någon av de nämnda behörigheterna återkallats med stöd av 5 kap. 3 § 2–4 och körkortets ogiltighet bestämts till högst ett år. Syftet med bestämmelsen var att förhindra att kravet på medicinsk kontroll vart femte år sätts ur spel för en sökande som fått ett körkort med någon av de högre behörigheterna återkallat en kortare tid på grund av exempelvis fortkörning genom att ett nytt körkort utfärdas för honom eller henne utan någon prövning av hans eller hennes medicinska lämplighet. Regeringen gör emellertid nu bedömningen att den bestämmelse som föreslogs är alltför ingripande mot körkortshavarna

och avstår därför tills vidare från att lägga fram förslaget.

85

7

Övningskörning

Prop. 2011/12:25

7.1Justerade krav för övningskörning

7.1.1Ålderskrav

Regeringens förslag: För övningskörning med fordon som kräver behörighet A1 ska ålderskravet sänkas från 16 år till 15 år och nio månader. Den som övningskör med motorcykel som kräver behörighet A2 ska ha uppnått en ålder av 17 år och 6 månader. För övnings- körning med tvåhjulig motorcykel som kräver behörighet A krävs åldern 19 år och 6 månader under förutsättning att övningsföraren har haft körkort med behörigheten A2 under minst ett år och sex månader (stegvist tillträde). Har övningsföraren inte innehaft behörigheten A2 under denna tid krävs i stället att han eller hon fyllt 23 år (direkt- tillträde).

Lägsta tillåtna ålder för att övningsköra med fordon som kräver utökad B-behörighet ska vara 17 år och 6 månader medan ålderskravet för att övningsköra med fordon som kräver behörigheterna C1 eller C1E ska vara 18 år. Ålderskravet för övningskörning med fordon som kräver behörigheterna C, CE, D1 eller D1E ska vara 20 år. Samma ålderskrav ska gälla för övningskörning med trehjulig motorcykel med en högre nettoeffekt än 15 kilowatt. För övningskörning med fordon som kräver någon av behörigheterna D och DE ska ålderskravet vara 23 år.

Regeringens bedömning: För övningskörning med moped, snöskoter, terränghjuling och fordon som kräver behörighet BE bör nu gällande ålderskrav 14 år och 9 månader, 15 år och 9 månader respektive 18 år behållas. Även för övningskörning med fordon som kräver behörighet B bör nu gällande ålderskrav behållas, frånsett det högre ålderskravet 20 år för att köra trehjulig motorcykel med en högre nettoeffekt än 15 kilowatt.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens

 

förslag och bedömning. Utredningen har dock föreslagit ett generellt

 

ålderskrav på 16 år för övningskörning med fordon som kräver behörig-

 

het B och 20 år för övningskörning med fordon som kräver behörighet A

 

vid stegvist tillträde. För övningskörning med fordon som kräver

 

behörighet A1, A och utökad B-rätt föreslås ålderskraven 16 år, 23 år och

 

sex månader (vid direkttillträde) respektive 18 år. Utredningen har inte

 

lämnat något särskilt förslag i fråga om det tyngre slaget av trehjulig

 

motorcykel.

 

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att övningskörning

 

bör kunna ske innan åldern för att ta körkort uppnås. Cykel Motor och

 

Sportfackhandlarna (CMS), Riksorganisationen Sveriges MotorCyklister

 

(SMC) och Moped- och motorcykelbranschens Riksförbund (McRF)

 

anser att övningskörning genomgående ska kunna ske sex månader innan

 

behörighetsåldern uppnås. Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR)

 

anser att det borde finnas möjlighet att få övningsköra för behörighet A1

 

från 15 år och nio månader, dvs. tre månader innan prov tidigast kan

 

genomföras.

86

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens-

Prop. 2011/12:25

stämmer med regeringens förslag med den skillnaden att bestämmelsen i

 

4 kap. 3 § körkortslagen om övningskörning i trafikskola med den

 

tyngsta typen av motorcykel föreslogs upphävas.

 

Remissinstanserna: McRF och SMC anser att det ska vara möjligt att

 

övningsköra privat för behörighet AM (moped klass I). SMC anser

 

vidare att åldersgränserna för övningskörning för behörighet A1 ska vara

 

15 år och sex månader och för behörighet A vid direkttillträde 22 år.

 

Slutligen anser SMC att elever i trafikskolor även i fortsättningen ska få

 

köra motorcykel med obegränsad effekt även om de har för avsikt att ta

 

A2-behörighet.

 

 

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: De nya körkorts-

 

behörigheter som måste införas och de ändringar i befintliga behörigheter

 

som måste göras i körkortslagen p.g.a. det tredje körkortsdirektivet

 

medför även ett behov av ändringar i bestämmelserna om ålderskrav för

 

att få övningsköra. Utredningen har mot den bakgrunden föreslagit

 

följande ålderskrav för övningskörning.

 

 

Utredningens förslag till ålderskrav för övningskörning med fordon

 

som kräver körkortsbehörighet

 

 

 

Behörighet som krävs för Ålderskrav

 

fordonet

 

 

 

AM

14

år och 9 månader

 

A1

16

år

 

A2

17

år och 6 månader

 

A

20

år vid stegvist tillträde

 

 

23

år och 6 månader vid

 

 

direkttillträde

 

B

16

år

 

utökad B-rätt

18

år

 

C1

18

år

 

C1E

18

år

 

C

20

år

 

CE

20

år

 

D1

20

år

 

D1E

20

år

 

D

23

år

 

DE

23

år

 

Härutöver har utredningen föreslagit att nu gällande ålderskrav för

 

övningskörning med moped klass II och skoter eller terränghjuling, 14 år

 

och nio månader respektive 15 år och nio månader, bör bibehållas.

 

Utredningen har haft som utgångspunkt att i så stor utsträckning som

 

möjligt behålla de gällande kraven i sitt förslag om nya åldersgränser.

 

När det gäller nya ålderskrav har utredningen låtit trafiksäkerhetsaspekter

 

och praktiska aspekter vara vägledande. Utredningen har ansett att

 

hänsyn ska tas till den mognad som en ung person typiskt sett kan antas

 

ha uppnått vid respektive ålder och till vad fordonet kräver på grund av

 

fartresurser m.m.. Eftersom behörighet A2 grovt sett motsvarar den

 

begränsade A-behörighet som i dag följer av 2 kap. 6 § körkortslagen har

87

utredningen valt samma ålderskrav för behörighet A2 som för den behörigheten. Behörigheten A motsvarar omvänt ungefär den ”obegränsade A-behörighet” som anges i 2 kap. 6 §. Vid stegvist tillträde till behörighet A gäller enligt förslaget samma ålderskrav för att få övningsköra som för den obegränsade A-behörigheten i dag. Vid direkt- tillträde gäller i stället en högre åldersgräns med hänsyn till att ålders- kravet för att förvärva behörigheten i sådana fall skärpts betydligt. För de nya behörigheterna C1 och C1E gäller samma åldersgräns som för behörigheterna C och CE i dag. För de senare behörigheterna har ålders- kravet skärpts. Motsvarande gäller för behörigheterna D1 och D1E respektive D och DE. Ålderskravet för behörighet AM infördes i körkortslagen i mars 2009.

Regeringen anser att de föreslagna ålderskraven i huvudsak är väl avvägda och ansluter sig helt till dem när det gäller de olika behörig- heterna för lastbil och buss (med och utan släpfordon som kräver behörighet E) samt moped. Regeringen vill ändå föreslå några juste- ringar.

Flera remissinstanser har kritiserat att utredningen för vissa behörig- heter har föreslagit samma ålderskrav för övningskörning som för att förvärva förarbehörigheten. De anser att övningskörning genomgående ska kunna ske en tid innan förarprov får avläggas och förarbehörigheten förvärvas. STR anmärker särskilt på ålderskravet 16 år för såväl övnings- körning för som förvärv av behörigheten A1 och menar att det är stressande för eleverna att de både kan avlägga förarprov och få börja övningsköra vid samma ålder.

Det som remissinstanserna pekar ut som ett problem är inte en nyhet med utredningens förslag. Likalydande ålderskrav för förvärv och övningskörning gäller redan i dag för behörigheterna A1, BE, C och CE. Regeringen har dock förståelse för att regleringen kan uppfattas som ologisk. Principen bör i möjligaste mån vara att den tidpunkt då körkortet tidigast kan utfärdas föregås av en period då sökanden får övningsköra. Regeringen anser med hänsyn till detta att åldersgränsen för att få övningsköra med sådana fordon som kräver behörighet A1 i fortsätt- ningen bör vara 15 år och nio månader, i likhet med vad som nu gäller för övningskörning med snöskoter eller terränghjuling. Vid stegvist tillträde till behörighet A kan ålderskravet bestämmas till 19 år och sex månader i stället för 20 år och vid direkttillträde 23 år i stället för 23 år och sex månader. SMC har framfört önskemål om att ålderskraven i stället ska bestämmas till 15 år och sex månader för övningskörning för behörighet A1 och 22 år för behörighet A (vid direkttillträde). SMC anser att skillnaden mellan ålderskraven för övningskörning med person- bil och tung motorcykel är orimlig. Regeringen anser emellertid sitt förslag till åldersgränser vara väl avvägt. Åldersgränserna är vidare samordnade med dem som gäller för övningskörning med snöskoter och terränghjuling respektive buss som kräver D-behörighet. Det finns ett värde i att reglerna om ålderskrav inte blir alltför differentierade och svåröverskådliga.

För övningskörning med fordon som kräver utökad B-behörighet kan åldersgränsen sättas vid 17 år och sex månader i likhet med vad som i dag krävs för övningskörning med dragfordon som kräver behörighet B och lätt släpfordon. För behörigheterna BE, C1 och C1E kan emellertid

Prop. 2011/12:25

88

ålderskravet inte sänkas under 18 år eftersom övningskörning med fordon som omfattas av dessa behörigheter enligt 4 kap. 4 § körkorts- lagen kräver åtminstone innehav av körkort med behörighet B.

Utredningen har utan närmare motivering föreslagit en generell ålders- gräns 16 år för övningskörning för behörighet B. Enligt nuvarande bestämmelser gäller detta krav endast för övningskörning med personbil utan släpfordon. För övriga fordon och fordonskombinationer som får framföras med körkort med behörighet B (och med vilka övningskörning får ske) är ålderskravet 17 år och sex månader. Det handlar om personbil med lätt släpfordon och lätt lastbil med eller utan sådant släpfordon samt tre- eller fyrhjulig motorcykel. Regeringen anser att dessa bestämmelser inte bör ändras. För trehjulig motorcykel med en nettoeffekt över 15 kilowatt bör dock åldersgränsen 20 år gälla med hänsyn till att sådana inte får framföras förrän vid 21 års ålder.

Vad beträffar behörighet A ska anmärkas att ålderskraven 19 år och sex månader (vid stegvist tillträde) respektive 23 år (vid direkttillträde) för att få övningsköra endast bör gälla tvåhjuliga motorcyklar. För trehjuliga motorcyklar med en högre nettoeffekt än 15 kilowatt bör i stället ålderskravet vara 20 år i enlighet med vad som sagts ovan. För trehjuliga motorcyklar med en lägre effekt än 15 kilowatt gäller ålders- kravet 15 år och nio månader.

Enligt 4 kap. 3 § körkortslagen får den som har uppnått en ålder av 17 år och sex månader övningsköra i trafikskola med sådan motorcykel som avses i 2 kap. 6 § under förutsättning att den som har uppsikt under körningen följer med på motorcykeln eller i en sidvagn. I utkastet till lagrådsremiss föreslogs att bestämmelsen skulle upphävas när nu den ”obegränsade A-behörigheten” ersätts av en generell A-behörighet med andra tillträdeskrav. I utkastet ansågs det naturligt att övningskörning med fordon som kräver A-behörighet får ske först i anslutning till att sådan behörighet förvärvas efter ett körprov vid stegvist tillträde eller efter ett fullständigt förarprov vid direkttillträde.

SMC har uttryckt förståelse för resonemanget men påpekar att lagänd- ringen får stora konsekvenser för motorcyklisterna. Den innebär nämligen att små trafikskolor måste införskaffa en extra motorcykel för att tillgodose kraven för övningskörning för både behörighet A2 och A. SMC konstaterar att trafikskolornas kostnader betalas av eleverna och att om skolorna inte får kostnadstäckning lägger de ned utbildningen.

Skälet för förslaget att upphäva den aktuella bestämmelsen var främst att skapa en mer logisk ordning när de nya behörigheterna införs. Från trafiksäkerhetssynpunkt är det emellertid acceptabelt att behålla den särskilda bestämmelsen om övningskörning i trafikskola från 17 år och sex månaders ålder. De farhågor som SMC har framfört om följderna av att bestämmelsen upphävs är värda att beakta och regeringens samman- tagna bedömning är nu att den kan kvarstå. Bestämmelsen bör dock omformuleras med hänsyn till att den ”obegränsade” behörighet som anges i 2 kap. 6 § körkortslagen ersätts med behörighet A.

SMC och McRF har framfört önskemål om att det ska vara möjligt att övningsköra privat med moped. Frågan om privat övningskörning diskuterades i samband med att bestämmelserna om behörighet att köra mopeder, snöskotrar och terränghjulingar reformerades 2009. Regeringen vägde då noggrant skälen för och emot en sådan ordning (se prop.

Prop. 2011/12:25

89

2008/09:60 s. 43) och fann därvid att nackdelarna överväger fördelarna. Prop. 2011/12:25 Regeringen ser inget skäl att göra någon annan bedömning i dag.

7.1.2Ålderskrav för övningskörning/körträning under utbildning enligt lagen om yrkesförarkompetens

Regeringens förslag: Vid körträning som också utgör övningskörning enligt lagen om yrkesförarkompetens ska andra ålderskrav gälla i vissa fall. I stället för ålderskravet 20 år ska gälla att den som körtränar inom ramen för oförkortad grundutbildning för fordon som kräver förarbehörigheten C eller CE ska ha uppnått en ålder av 18 år. I stället för ålderskravet 23 år ska gälla att den som körtränar inom ramen för förkortad eller oförkortad grundutbildning för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE ska ha uppnått en ålder av 20 år.

Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit några särskilda

 

ålderskrav vid körträning enligt lagen om yrkesförarkompetens utan har

 

hänvisat till att lägre ålderskrav kan gälla för den som övningskör under

 

utbildning enligt den lagen.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-

 

ringens förslag.

 

Remissinstanserna: Transportstyrelsen föreslår en ändring av den

 

föreslagna lydelsen av 4 kap. 2 a § körkortslagen.

 

Skälen för regeringens förslag: Utredningen har i sitt förslag till

 

ålderskrav för övningskörning tagit in en erinran om att andra ålderskrav

 

kan gälla för den som övningskör under utbildning enligt lagen

 

(2007:1157) om yrkesförarkompetens (YKL). I den lagen finns inga

 

bestämmelser om övningskörning och utredningen har inte heller före-

 

slagit några sådana. I 4 kap. 3 § första stycket YKL i nuvarande lydelse

 

anges dock att den som deltar i grundutbildning för att förvärva grund-

 

läggande yrkesförarkompetens ska körträna med sådant fordon som

 

kompetensen avser. Körträningen ska ske under uppsikt av en lärare hos

 

den som bedriver utbildningsverksamhet enligt lagen. I andra stycket

 

anges att vid körträning med någon som inte har förarbehörighet för

 

fordonet gäller bestämmelserna om övningskörning i 4 kap. körkorts-

 

lagen.

 

I YKL anges olika ålderskrav för att utföra förvärvsmässiga gods- eller

 

persontransporter med lastbil eller buss. Dessa underskrider i flera fall de

 

ålderskrav som föreskrivs i körkortsdirektivet för att utfärda körkort med

 

motsvarande behörigheter. Redan i den gällande lydelsen av 3 kap. 1 §

 

körkortslagen, där ålderskraven för att utfärda körkort med olika

 

behörigheter anges, föreskrivs därför lägre ålderskrav för den som inom

 

gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning har förvärvat grund-

 

läggande kompetens att utföra transporter med buss.

 

De nya ålderskrav för övningskörning med tung lastbil, buss och släp-

 

fordon som regeringen föreslagit ovan, och som hänger samman med de

 

nya högre ålderskraven för att utfärda körkort för dessa behörigheter,

 

överstiger i flera fall motsvarande ålderskrav för att utföra förvärvs-

 

mässiga transporter enligt YKL. Detta medför inga problem så länge

90

grundutbildningen för yrkesförarkompetens äger rum inom gymnasie- skolan eller kommunal vuxenutbildning, eftersom det i 4 kap. 1 § körkortsförordningen föreskrivs att ålderskraven för övningskörning i körkortslagen inte ska gälla vid sådan utbildning. Om grundutbildning för yrkesförarkompetens inte äger rum inom skolväsendet utgör emeller- tid de föreslagna åldersgränserna för övningskörning ett hinder för eleven att övningsköra under utbildningstiden. Det bör därför införas bestäm- melser i 4 kap. körkortslagen om undantag ifrån de vanliga ålderskraven för övningskörning i dessa fall.

Regeringen föreslår följande undantagsbestämmelser. I stället för ålderskravet 20 år gäller att den som körtränar inom ramen för oförkortad grundutbildning enligt 4 kap. 1 § YKL för fordon som kräver förar- behörigheten C eller CE ska ha uppnått en ålder av 18 år. I stället för ålderskravet 23 år gäller att den som körtränar inom ramen för förkortad eller oförkortad grundutbildning enligt 4 kap. 1 eller 2 § YKL för fordon som kräver förarbehörigheten D eller DE ska ha uppnått en ålder av 20 år. Liksom tidigare gäller dock inte något ålderskrav om utbildningen äger rum i gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning (se 4 kap. 1 § körkortsförordningen).

Ålderskravet 18 år vid körträning/övningskörning med tung lastbil (inkl. tungt släp) överensstämmer med ålderskravet i 3 kap. 3 § YKL för att få utföra förvärvsmässiga godstransporter med sådana fordon efter oförkortad grundutbildning. Eftersom övningskörning med tung lastbil och med släpfordon förutsätter innehav av B-körkort kan åldersgränsen inte sättas lägre.

Ålderskravet 20 år vid körträning med buss (inkl. tungt släp) är anpassat till ålderskravet 21 år för att få utföra persontransporter med sådana fordon efter grundutbildning enligt 3 kap. 5 § första stycket YKL. Ålderskravet 21 år gäller enligt 3 kap. 6 § första stycket andra meningen också om yrkesförarkompetensen förvärvats genom s.k. förkortad grund- utbildning, förutsatt att fordonet används i linjetrafik och linjens längd inte överstiger 50 kilometer. Om sistnämnda förutsättning inte är uppfylld gäller enligt första meningen samma stycke i stället ålderskravet 23 år. Regeringen anser dock att ålderskravet 20 år vid körträning med buss ska gälla generellt. De begränsningar som gäller för att få utföra persontransporter från och med 21 års ålder har nämligen ingen relevans vid övningskörning utan får betydelse först när körkort för behörigheten ska utfärdas och då eventuellt förenas med villkor om viss linjetrafik.

Syftet med de sänkta ålderskrav som nu föreslås är att möjliggöra körträning för den som genomgår grundutbildning enligt YKL. Körträningen sker under överinseende av en lärare hos den som bedriver utbildningen. Regeringen anser att det är lämpligt att de sänkta ålders- kraven endast gäller vid sådan körträning och inte vid eventuell övnings- körning utanför utbildningen.

Transportstyrelsen har föreslagit följande modifiering av undantags- bestämmelserna. Ålderskravet 18 år ska gälla vid övningskörning i trafikskola för den som samtidigt genomgår oförkortad grundutbildning enligt 4 kap. 1 § YKL för fordon som kräver förarbehörigheten C eller CE. Ålderskravet 20 år ska gälla vid övningskörning i trafikskola för den som samtidigt genomgår förkortad eller oförkortad grundutbildning

Prop. 2011/12:25

91

enligt 4 kap. 1 eller 2 § YKL för fordon som kräver förarbehörigheten D Prop. 2011/12:25 eller DE.

Enligt Transportstyrelsen är syftet med förslaget att möjliggöra även för sådana anordnare av utbildning enligt YKL som inte har tillstånd att driva trafikskola att ta emot unga elever som saknar körkort med lastbils- eller bussbehörighet. Den delen av utbildningen som utgörs av övnings- körning skulle i dessa fall kunna förläggas till en trafikskola. Skälet till att införa en sådan möjlighet skulle vara att motverka en konkurrens- nackdel för utbildningsanordnare som saknar tillstånd att bedriva trafik- skola.

Regeringen konstaterar att det i 4 kap. 3 § YKL föreskrivs att körträning inom ramen för yrkesförarkompetensutbildning ska ske under uppsikt av en lärare hos den som bedriver utbildningsverksamhet enligt lagen. Detta gäller oavsett om körträningen också innefattar övnings- körning eller inte. Den möjlighet som Transportstyrelsen vill åstad- komma skulle därför kräva att även 4 kap. 3 § YKL ändrades. Rege- ringen ser emellertid ett värde i att en och samma utbildningsanordnare tar ett helhetsansvar för den nödvändiga utbildningen av unga yrkes- förare, oavsett vilket utbildningsbehov dessa har. Regeringen har därför för närvarande inte för avsikt att föreslå någon ändring av 4 kap. 3 § YKL. Det betyder att den som önskar utbilda yrkesförare som saknar körkort med lastbils- eller bussbehörighet antingen behöver tillstånd att driva trafikskola eller ha rätt att öva uppsikt över övningskörning på annan grund (såsom vid övningskörning inom polisväsendet).

7.1.3Krav för övningskörning för högre behörigheter

Regeringens förslag: Kravet slopas på den som inte har körkort med behörigheten B att inom tre år före övningskörningen ha haft körkort för det eller de slag av fordon med vilket körningen sker, om övnings- körningen sker med sådant fordon eller sådan fordonskombination som kräver behörigheten C, D eller E. För att få övningsköra med sådana fordon eller fordonskombinationer som kräver behörigheten C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE ska det vara tillräckligt att inneha B-körkort eller att ha haft körkort för det slag av fordon med vilket körningen sker.

Regeringens bedömning: Vid övningskörning i gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning bör de särskilda regler som gäller i dag fortsätta att gälla. Dessa innebär att övningskörning med fordon som kräver behörigheten BE, C eller D inte får ske innan de kunskaper och färdigheter som krävs för behörigheten B har uppnåtts. Övnings- körning med fordon som kräver behörigheten CE eller DE får på motsvarande sätt inte ske innan de kunskaper och färdigheter som krävs för behörighet för dragfordonet har uppnåtts. Dessa bestämmel- ser bör på motsvarande sätt gälla de nya behörigheterna C1, C1E, D1 och D1E.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen har dock även föreslagit att övningskörning

92

för att förvärva den utökade B-behörigheten ska omfattas av bestäm- melsen.

Remissinstanserna: Skolverket anför att den särskilda bestämmelse som gäller vid övningskörning inom gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning, om att övningskörning med fordon som kräver behörigheten BE, C eller D inte får ske innan de kunskaper och färdig- heter som krävs för behörigheten B har uppnåtts, bör slopas. Övriga remissinstanser framför inga synpunkter i denna del.

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens- stämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 4 kap. 4 § körkortslagen får övningskörning med sådant fordon som kräver behörigheten C, D eller E endast ske om den som övningskör har ett körkort med behörigheten B eller inom tre år före övningskörningen har haft körkort för det slag av fordon med vilket körningen sker. Av 3 kap. 6 § körkortslagen framgår att körkort med behörigheten C eller D får utfärdas endast för den som har körkort med behörigheten B. Om sökanden har haft körkort med behörigheten BC, BD eller BCD får dock körkort med motsvarande behörighet utfärdas samtidigt. På liknande sätt gäller enligt 7 § att körkort med behörigheten BE, CE eller DE får utfärdas endast för den som har behörighet för dragfordonet. Om sökanden har haft körkort med behörighet för dragfordon och släpfordon av det slag som ansökan avser får dock körkort med motsvarande behörighet utfärdas samtidigt.

De aktuella bestämmelserna om övningskörning och utfärdande av körkort skiljer sig alltså åt såtillvida att för övningskörning gäller att sökanden ska ha innehaft de högre behörigheterna inom en treårsperiod medan det för utfärdande av körkort med de högre behörigheterna inte längre ställs något sådant krav. En treårsgräns gällde dock fram till den 1 oktober 2003 även för utfärdandet då den togs bort med motiveringen att den saknade motsvarighet i det andra körkortsdirektivet.

Eftersom varken det andra eller det tredje körkortsdirektivet innehåller några bestämmelser om övningskörning är det ur EU-rättslig synvinkel inte nödvändigt att slopa treårsgränsen i 4 kap. 4 § körkortslagen. Å andra sidan hindrar inte det tredje körkortsdirektivet att så sker. Från körkortslagens synpunkt förefaller det egendomligt och omotiverat att upprätthålla kravet på att inom tre år före övningskörningen ha haft körkort för det slag av fordon med vilket körningen sker när något motsvarande krav inte gäller i de snarlika situationer som avses i 3 kap. 6 och 7 §§. Regeringen föreslår därför i likhet med utredningen att treårs- gränsen i 4 kap. 4 § slopas.

Med högre behörigheter bör i paragrafen fortsättningsvis även avses C1, C1E, D och D1E. Däremot bör inte den utökade B-behörigheten omfattas eftersom B-körkort enligt regeringens bedömning inte är någon förutsättning för förvärv av denna behörighet (se avsnitt 5.2.5).

Vid övningskörning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning gäller särskilda bestämmelser p.g.a. att övningsförare i sådan verksamhet i regel är för unga för att ha B-körkort. I dessa fall aktualiseras inte frågan om treårsgränsen. Av dessa bestämmelser framgår bl.a. att övningskörning med fordon som kräver behörighet BE, C eller D inte får

Prop. 2011/12:25

93

ske innan de kunskaper och färdigheter som krävs för behörighet B har Prop. 2011/12:25 uppnåtts (se 4 kap. 2 körkortsförordningen (1998:980)). Skolverket har

anfört att detta krav bör tas bort så att övningskörning kan ske direkt med fordon som kräver behörighet C1. Verket motiverar detta med att det inom skolan har visat sig att det många gånger är enklare att gå över från tyngre till lättare fordon än tvärtom och att övningskörning direkt med tyngre fordon kommer att ge eleverna en större mängd körträning med det fordon som utbildningen avser.

Regeringen konstaterar att kravet i 4 kap. 2 § körkortsförordningen på att eleven besitter de kunskaper och färdigheter som krävs för behörighet B svarar mot kravet enligt 4 kap. 4 § körkortslagen på innehav av B- körkort för övningskörning med fordon som kräver högre behörigheter när övningskörningen sker utanför gymnasieskolan eller den kommunala vuxenutbildningen. Samma princip om förtrogenhet med lättare fordon kommer till uttryck när det gäller utfärdande av C- eller D-körkort i 3 kap. 6 § körkortslagen som i sin tur genomför art. 5.1 a i det andra körkortsdirektivet (jfr art. 6.1 a i det tredje körkortsdirektivet). En uttalad ambition med det tredje körkortsdirektivet är enligt dess beaktandesats 10 att ytterligare stärka principen om stegvist tillträde när det gäller bl.a. fordon avsedda för gods- eller persontransporter. Mot den bakgrunden finner regeringen det inte lämpligt att genomföra Skolverkets förslag om att tillåta övningskörning direkt med lastbil eller buss.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § körkortsförordningen bör på motsvarande sätt gälla de nya behörigheterna C1, C1E, D1 och D1E.

7.2Uppsikt under övningskörning

7.2.1Föreskrifter i lag eller förordning?

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om uppsikt under övningskörning ska även fortsättningsvis meddelas i körkortslagen respektive körkortsförordningen i samma utsträckning som i dag.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens bedömning.

 

Utredningen föreslog att bestämmelserna om vad som krävs av den som i

 

sin yrkesutövning håller uppsikt under övningskörning ska föras över till

 

körkortsförordningen.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med

 

regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Skälen för regeringens bedömning: Grundläggande bestämmelser

 

om att övningskörning ska ske under uppsikt och kraven på den som ska

 

utöva överinseendet finns huvudsakligen i 4 kap. körkortslagen.

 

Kompletterande bestämmelser finns i 4 kap. körkortsförordningen. Där

 

finns som tidigare berörts också samtliga bestämmelser om övnings-

 

körning i det fall då övningskörning sker i gymnasieskolan eller

 

kommunal vuxenutbildning.

 

Utredningen har föreslagit att de bestämmelser i körkortslagen som rör

 

uppsikt under annan övningskörning än privat, av utredningen kallad

94

 

yrkesanknuten uppsikt, ska flyttas över till körkortsförordningen. Prop. 2011/12:25 Utredningen har angivit som skäl för detta att bestämmelserna inte rör

förhållandet mellan enskild och det allmänna. Utredningen har inte närmare utvecklat denna tankegång men regeringen finner för sin del att enbart frågan om en föreskrift rör förhållandet mellan enskild och det allmänna inte bör vara avgörande för valet av normgivningsnivå.

En utgångspunkt för regeringen vid valet mellan att behålla de nu aktuella bestämmelserna om uppsikt under övningskörning i lag och att införa dem i förordning är att de bör hållas samlade på samma nivå. Det främjar reglernas överskådlighet och inbördes logik. En annan utgångs- punkt är att de bör meddelas i anslutning till andra bestämmelser av samma karaktär och dignitet.

Bestämmelserna om övningskörning i 4 kap. körkortslagen komplette- rar och svarar i viss utsträckning emot bestämmelserna om förarbehörig- het samt körkort och förarbevis i 2 och 3 kap. samma lag. De reglerar under vilka förutsättningar den som inte har körkort eller förarbevis får öva sig i att köra i syfte att förvärva ett sådant. Bestämmelserna bör mot den bakgrunden även fortsättningsvis återfinnas i lag i samma utsträck- ning som i dag. Det gäller inte minst bestämmelserna om uppsikt under övningskörning eftersom den som utövar uppsikten också anses som förare av fordonet. Det kan här erinras om att innan den nuvarande körkortslagen trädde i kraft alla bestämmelser om övningskörning fanns i körkortsförordningen (1977:722). Bestämmelserna lyftes dock, med undantag för bestämmelserna om övningskörning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning, in i den nya körkortslagen med moti- veringen att de ”för den enskilde grundläggande bestämmelserna om övningskörning bör finnas i körkortslagen” (se prop. 1997/98:124 s. 82).

Med de utgångspunkter som angivits ovan bör övervägas om inte bestämmelserna i körkortsförordningen om övningskörning i gymnasie- skolan och kommunal vuxenutbildning helt eller delvis bör flyttas över till körkortslagen. Vid den nuvarande körkortslagens tillkomst ansågs emellertid att de särskilda bestämmelserna härom fortsatt borde ges i förordning (a. st.). Regeringen framhöll därvid att de berörda ”[u]tbildningarnas innehåll ändras från tid till annan vilket medför att bestämmelserna för övningskörning också kan behöva ändras i en snabbare ordning än annars”. Bestämmelserna avviker också på en rad punkter från vad som gäller för övningskörning i övrigt; bl.a. gäller undantag från de normala ålderskraven vid övningskörning och särskilda krav för övningskörning med lastbil, buss och släp i vissa fall. Dessutom ger bestämmelserna möjlighet att övningsköra med bl.a. traktor. Med hänsyn till det nu nämnda anser regeringen att bestämmelserna alltjämt bör meddelas i förordning.

95

7.2.2

Kraven på den som ska utöva uppsikt

Prop. 2011/12:25

 

 

Regeringens förslag: Begreppet ”körkort för fordon av det slag

 

körningen avser” i 4 kap. 7 § körkortslagen ska ersättas av begreppet

 

”behörighet för fordon av det slag körningen avser”.

 

Regeringens bedömning: Tid då körkortshavaren innehaft

 

behörigheten A1 eller A2 bör inte räknas in i tiden för innehav av

 

behörigheten A. Detsamma gäller innehav av behörigheten A1 vid

 

beräkning av tid under vilken behörighet A2 innehafts.

 

Kraven på den som ska utöva uppsikt under övningskörning i fråga

 

om vana och skicklighet, viss ålder och omdömesgillhet bör kvarstå

 

oförändrade.

 

En tidigare återkallelse av medicinska skäl bör på samma sätt som i

 

dag inte påverka möjligheten att utöva uppsikt.

 

Utredningens förslag: Avviker delvis från regeringens förslag och

 

bedömning. Utredningen har föreslagit att kraven på vana och skicklighet

 

samt omdöme hos den som ska utöva uppsikt ersätts med krav på

 

erfarenhet och lämplighet. Utredningen har också föreslagit att ålders-

 

kravet slopas.

 

Remissinstanserna: Skolverket och Motorförarnas Helnykterhets-

 

förbund (MHF) stöder utredningens uppfattning att handledaren ska ha

 

rätt att köra det fordon som övningskörningen sker med och ha haft

 

rätten under tillräckligt lång tid för att skaffa sig god praktisk erfarenhet.

 

Cykel Motor och Sportfackhandlarna (CMS), Riksorganisationen

 

Sveriges MotorCyklister (SMC) och Moped- och Motorcykelbranschens

 

Riksförbund (McRF) menar att den sammanlagda tiden för innehav av

 

A1-, A2- och A-behörighet ska räknas in i innehavstiden för att få vara

 

handledare för behörighet A och anför bl.a. att det är vanan av fordonet

 

som är viktig, inte storleken på det. Statens väg- och transport-

 

forskningsinstitut (VTI) anser att det även vid en medicinskt betingad

 

körkortsåterkallelse kan finnas skäl att överväga körkortshavarens

 

lämplighet som handledare, beroende på karaktären av den medicinska

 

grunden.

 

 

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens-

 

stämmer med regeringens förslag och bedömning.

 

Remissinstanserna: SMC vidhåller att den sammanlagda tiden för

 

innehav av A-, A2- och A1-behörighet ska räknas in i innehavstiden för

 

att få vara handledare för behörighet A och menar att personer som

 

genomgått upp till tre körkortsutbildningar under en fyraårsperiod och

 

framfört motorcyklar av varierande storlek kan vara lämpliga som

 

handledare från 24 års ålder.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning

 

Kraven på behörighet och erfarenhet

 

Enligt gällande rätt måste den som vill utöva uppsikt under övnings-

 

körning uppfylla dels det allmänt uttryckta kravet i 4 kap. 5 § körkorts-

 

lagen på ”vana och skicklighet” att köra fordon av det slag som övnings-

 

körningen avser, dels vissa mer preciserade krav. För att få utöva uppsikt

96

under övningskörning gäller bl.a. ett generellt krav på att körkorts- havaren har behörighet för fordon av det slag körningen avser (behörig- hetskrav) och under en viss sammanlagd tid har haft sådan behörighet (erfarenhetskrav). Denna tid uppgår för handledare vid privat övnings- körning till fem år under de senaste tio åren och för dem som utövar uppsikt inom polisväsendet och Försvarsmakten till tre år under de senaste tio åren. För utbildningsledare och trafiklärare i trafikskola uttrycks kravet något annorlunda: en sådan person ska ha ett körkort med förarbehörighet B och under sammanlagt minst tre av de senaste tio åren ha haft ett körkort med behörighet B samt dessutom inneha den behörig- het utbildningen avser.

Det kan noteras att i 4 kap. 6 § första stycket och 7 § första stycket körkortslagen orden behörighet och körkort används omväxlande. Ordet behörighet eller körkort bör användas på ett konsekvent sätt i de nämnda paragraferna. Regeringen förordar att ordet behörighet används.

Utredningen har uppmärksammat vissa problem med tolkningen av behörighetskravet och nämner som ett exempel att det kan vara svårt för den som har haft begränsad A-behörighet under de inledande två åren och därefter obegränsad behörighet under ytterligare tre år att veta om han eller hon därigenom kvalificerar sig för att vara handledare vid övningskörning med motorcykel som kräver obegränsad A-behörighet. Behovet av ett klarläggande av behörighetskravet understryks av att det med anledning av det tredje körkortsdirektivet förs in nya underkate- gorier i körkortslagstiftningen såsom behörigheterna C1, C1E, D1, D1E och även den utökade B-behörigheten.

Regeringen håller med om att begreppet ”behörighet/körkort för fordon av det slag som övningskörningen avser” är flertydigt. Det skulle nämligen kunna hävdas att ett fordonsslag, t.ex. motorcykel, kan åter- finnas i flera olika körkortskategorier (A1, A2, A och B för motorcykel). Det måste emellertid vid närmare eftertanke anses stå klart att det aktuella kravet ska förstås som ett krav på behörighet som omfattar just det fordon som ska framföras vid övningskörningen. Det är exempelvis inte rimligt att innehav av B-körkort, vilket ju berättigar till att framföra lätt lastbil med ett tillkopplat lätt släpfordon, skulle berättiga till att utöva uppsikt under övningskörning med tung lastbil och ett eller flera tunga släpfordon, desto mindre som den som utövar uppsikt är att anse som förare av fordonen. Samma synsätt måste anläggas på fordon i andra kategorier. Vidare måste behörighetskravet ges samma innebörd vid bedömningen av den sammanlagda innehavstiden (erfarenhetskravet).

Regeringen instämmer med utredningen, Skolverket och MHF i att handledare och annan som utövar uppsikt under övningskörning ska ha behörighet att köra fordon av det slag med vilket övningskörningen sker men inte nödvändigtvis fordon som kräver den behörighet som eleven avser att förvärva. Detta får anses framgå tillräckligt tydligt av körkortslagen och körkortsförordningen. För utbildningsledare och trafiklärare i trafikskola krävs dock den behörighet som utbildningen avser, vilket torde vara liktydigt med körkort med den behörighet som eleven avser att förvärva.

Flera remissinstanser har framfört önskemålet att även tid med innehav av A2- och A1-behörighet ska få räknas in i innehavstiden vid prövningen av handledarskap vid privat övningskörning för behörighet

Prop. 2011/12:25

97

A. Som utredningen anfört och som framgår av det nyss sagda är detta Prop. 2011/12:25 inte tillåtet enligt gällande rätt eftersom behörighet att framföra de lättare motorcykeltyperna formellt inte omfattar behörighet att framföra den

tyngsta motorcykeltypen. Regeringen anser att det inte är lämpligt att utöka regelverket genom att införa särskilda undantagsbestämmelser för motorcyklar. Regeringen är heller inte övertygad om att t.ex. en 21-årig befattningshavare inom polisväsendet eller Försvarsmakten med endast ett års erfarenhet av A-motorcykel och två års erfarenhet av A2-motor- cykel är lämplig att utöva uppsikt under övningskörning med den först- nämnda typen av motorcykel. Till detta kommer att motorcyklar vanligen körs under en kortare tid av året och att den samlade körerfarenheten därför blir mindre än vid bilkörning under motsvarande period. Rege- ringen anser mot denna bakgrund att endast tid med innehav av A- behörighet ska få räknas in i innehavstiden.

Vad som anförts ovan innebär att innehav av körkort med de nya behörigheterna C1, C1E, D1 eller D1E inte berättigar till att utöva uppsikt under övningskörning med fordon som kräver behörighet C, CE, D respektive DE. Som utredningen funnit är den utökade B-behörigheten i förhållande till ”vanlig” B-behörighet en högre behörighet även om den inte tillhör en annan körkortskategori. Den utökade B-behörigheten påminner härvidlag om den obegränsade A-behörighet som anges i 2 kap. 6 § körkortslagen. Den fordonskombination som kräver utökad B- behörighet utgör alltså fordon av ett slag som inte omfattas av den vanliga B-behörigheten. Med andra ord krävs ett sammanlagt tre respek- tive fem år långt och vid prövningstillfället pågående innehav av den utökade B-behörigheten för att få utöva uppsikt under övningskörning med en fordonskombination som kräver sådan behörighet. Något förtyd- ligande härav behövs inte i författningstexten.

Kraven på vana och skicklighet, ålder och omdöme

Den som vill utöva uppsikt under övningskörning måste som sagts ovan uppfylla dels det allmänna kravet på ”vana och skicklighet”, dels de mer preciserade krav som gäller för de olika kategorier av personer som kan få utöva uppsikt under övningskörning. Sådana krav anges dels i 4 kap. 6 och 7 §§ för övningskörning inom polisväsendet eller Försvarsmakten respektive privat övningskörning, dels i 4 § lagen (1998:493) om trafik- skolor för övningskörning där. För övningskörning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning anges både det allmänna kravet och detalj- kraven i 4 kap. 3 § körkortsförordningen.

Detaljkraven består i de olika lagrummen av dels de behörighets- och erfarenhetskrav som behandlades i föregående avsnitt, dels ett ålderskrav, dels ett krav på omdömesgillhet. Kraven varierar beroende på vem som ska utöva uppsikten. För handledare vid privat övningskörning gäller ålderskravet 24 år och, som nyss beskrivits, ett krav på fem års samman- lagd erfarenhet under en tioårsperiod. För övriga är motsvarande krav 21 år respektive tre år. Som också redovisats tidigare har behörighets- och erfarenhetskraven för utbildningsledare och trafiklärare i trafikskola fått en särskild utformning.

98

Kravet på omdömesgillhet är detsamma för alla kategorier av personer som får utöva uppsikt över övningskörning för att få körkort och innebär att uppsikt inte får utövas av den vars körkort under de senaste tre åren har varit återkallat med spärrtid. Om körkortet varit återkallat på någon av grunderna i 5 kap. 3 § 2–4 (smitning, upprepade brott eller brott mot regel som är väsentligt från trafiksäkerhetssynpunkt) gäller förbudet emellertid bara om den sammanlagda spärrtiden överstiger tre månader. Från och med den 1 januari 2012 gäller även att uppsikt inte heller får utövas av den vars körkortsinnehav är förenat med villkor om alkolås, eller har varit förenat med villkor om alkolås under de tre senaste åren.

Enligt utredningens förslag ska det allmänna kravet på ”vana och skicklighet” bytas ut mot ett krav på ”erfarenhet av att köra fordon av det slag som övningskörningen avser”. Kravet på omdöme ersätts med ”lämplighet”. Utredningen anför som skäl att det inte sker någon skick- lighetsbedömning av handledaren enligt dagens regler och att en sådan inte heller praktiskt kan komma till stånd. Utredningen har även före- slagit att ålderskravet upphävs för den som ska utöva uppsikt under övningskörning. Utredningen anser att kravet saknar självständig betydelse i förhållande till kravet på körkortsinnehav.

Det är inte omedelbart klart om utredningens avsikt är att de nya kraven på erfarenhet och lämplighet i likhet med kravet på ”vana och skicklighet” ska utgöra självständiga bedömningsgrunder eller mer allmänt uttryckta krav som sedan preciseras i detaljkraven. Det kan emellertid konstateras att kraven på erfarenhet och omdömesgillhet redan kommer till uttryck i de olika kraven på körkortsinnehavets samman- lagda längd respektive bestämmelserna om i vilken utsträckning körkortet får ha varit återkallat eller förenat med villkor om alkolås för den som ska utöva uppsikt. Mot den bakgrunden tillför de av utredningen föreslagna kraven ingenting i sak.

Vad gäller det allmänna kravet på ”vana och skicklighet” instämmer regeringen å ena sidan i att detta krav inte upprätthålls i praktiken (jfr Ds 2002:17 Vissa ändrade regler för körkort och alkolås s. 36). Å andra sidan är det nuvarande kravet på körerfarenhet endast ett formellt krav på körkortsinnehav under viss tid. Något krav på att förarbehörigheten också utövas innebär det däremot inte (jfr Ds 2002:17 s. 37). Regeringen anser därför att kravet på ”vana och skicklighet” har ett signalvärde för den körkortshavare som avser att utöva uppsikt under övningskörning, oaktat att det inte sker någon kontroll av vana och skicklighet.

Vad beträffar ålderskravet 24 respektive 21 år för att utöva uppsikt delar regeringen inte utredningens uppfattning att kravet saknar själv- ständig betydelse i förhållande till kravet på körkortsinnehav. Utan detta ålderskrav skulle det vara möjligt för en körkortshavare som tagit B- körkort på sin 18-årsdag att vid fyllda 23 år bli godkänd som handledare för övningskörning med personbil. På samma sätt skulle det i princip vara möjligt för t.ex. en befattningshavare inom Försvarsmakten att vid 19 års ålder utöva uppsikt över elever som övningskör för motorcykel- behörighet A1.

Mot bakgrund av det anförda bör kravet på vana och skicklighet samt ålderskravet och kravet på omdömesgillhet, såsom det kommer till uttryck i lagtexten, behållas.

Prop. 2011/12:25

99

Avslutningsvis delar regeringen utredningens uppfattning om att tid då Prop. 2011/12:25 spärrtid eller giltighetstid löpt ut men då körkortet alltjämt är återkallat

inte ska räknas som tid med körkortsinnehav när kravet på erfarenhet ska prövas. Sådan tid ska emellertid inte heller jämställas med spärrtid eller giltighetstid vid bedömningen av om körkortshavaren uppfyller kravet på gott omdöme.

Bör medicinskt betingad återkallelse påverka prövningen av godkännande som handledare?

Vid bedömningen av om körkortshavaren är omdömesgill nog att vara handledare beaktas endast sådan återkallelse som har medfört spärrtid eller, vid interimistisk återkallelse, giltighetstid, dvs. återkallelse p.g.a. brott eller personliga förhållanden. VTI har ifrågasatt om inte även en tidigare återkallelse som skett av medicinska skäl i vissa fall bör inverka på bedömningen av körkortshavarens lämplighet som handledare trots att det vid sådan återkallelse inte sätts ut någon spärrtid. Regeringen är emellertid inte beredd att föreslå en sådan förändring. Man bör hålla i minnet att en gällande behörighet för fordon av det slag körningen avser alltid är en förutsättning för att få utöva uppsikt under övningskörning. För en körkortshavare vars körkort varit återkallat av medicinska skäl förutsätter nytt körkortsinnehav att det medicinska hindret för att inneha körkort undanröjts. Det finns enligt regeringens åsikt i denna situation inte skäl att ifrågasätta körkortshavarens lämplighet att utöva uppsikt p.g.a. den tidigare återkallelsen eftersom det typiskt sett inte finns någon bakomliggande omdömeslöshet med betydelse i trafiksäkerhets- hänseende (jfr prop. 2003/04:160 s. 94). Vid återkallelse på de grunder som föranleder spärr- eller giltighetstid finns det anledning att anlägga ett strängare synsätt.

7.2.3Möjligheten att begära att ett godkännande som handledare upphävs tas bort

Regeringens förslag: Möjligheten att begära att ett godkännande som handledare upphävs avskaffas. Samtidigt införs en giltighetstid om fem år för godkännande som handledare.

Utredningens förslag: Något förslag finns inte i denna del.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) är positivt till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 2005 infördes i 4 kap. 8 § körkortslagen en möjlighet att begära att ett godkännande som handledare upphävs. Bakgrunden till bestämmelsen var återkommande förfrågningar från allmänheten om en möjlighet för körkortsaspiranten att avsäga sig sin handledare och för handledaren att avsäga sig ett hand- ledarskap. Regeringen konstaterade att ett beslut om godkännande som

handledare gäller för all framtid och att en registrering i vägtrafikregistret

100

av ett handledarskap därmed kvarstår utan tidsgräns. Det ansågs mot den Prop. 2011/12:25 bakgrunden kunna uppkomma situationer där det var angeläget för

handledaren eller den som övningskör att kunna bryta den länk som handledarskapet utgör mellan dem. Exempelvis kan handledaren på grund av obehag eller för att markera avståndstagande vilja avsäga sig handledarskapet på grund av att den som övningskör begått ett allvarligt brott.

Den 1 september 2011 infördes i körkortsförordningen ett bemyndigande för Transportstyrelsen att begränsa det antal godkännanden som en handledare får inneha samtidigt. Syftet med bestämmelsen är att motverka förekomsten av olaglig trafikskole- verksamhet, dvs. att en person, utan vederbörligt tillstånd att bedriva trafikskoleverksamhet och utan att stå under Transportstyrelsens tillsyn, handleder ett antal körkortsaspiranter mot ersättning.

Den rätt som nu finns att få ett godkännande som handledare upphävt erbjuder en möjlighet för den som utövar många handledarskap att kringgå den planerade begränsningen av antalet godkännanden som handledare. Rätten att begära upphävande av ett godkännande som handledare bör därför avskaffas och ersättas med en begränsad giltig- hetstid för godkännanden som handledare. Giltighetstiden kan lämpligen bestämmas till fem år i likhet med vad som gäller för körkortstillstånd (se 3 kap. 3 § körkortsförordningen). En begränsad giltighetstid på fem år stämmer också överens med den tid under vilken en introduktions- utbildning kan åberopas (se 4 kap. 2 § andra stycket och 7 § första stycket 4 körkortslagen). Genom en begränsning av antalet samtidiga handledarskap, i kombination med en begränsning av ett handledarskaps giltighetstid, kan ett legitimt behov av att kunna handleda flera körkorts- aspiranter tillgodoses samtidigt som olaglig trafikskoleverksamhet effek- tivt motverkas.

Även med en begränsad giltighetstid för handledarskap kan det i undantagsfall finnas ett behov av att begära att ett godkännande upphör. Vid en avvägning av de olika hänsyn som bör tas anser regeringen emellertid att behovet inte motiverar de olägenheter som möjligheten att begära att handledare upphör kan medföra, enligt vad som nyss beskrivits.

Den nya bestämmelsen om tidsbegränsning av godkännanden som handledare bör endast omfatta godkännanden som meddelas efter det att bestämmelsen trätt i kraft. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 14.

7.3Introduktions- och riskutbildning – redaktionella ändringar

Regeringens förslag: Bestämmelserna om riskutbildning i 4 kap. 12– 14 §§ körkortslagen förs ihop med motsvarande bestämmelser om introduktionsutbildning i 9–11 §§ samma kapitel.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

101

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- Prop. 2011/12:25 ringens förslag.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 4 kap. 12–14 §§ körkortslagen om krav på och förutsättningar för tillstånd att bedriva riskutbildning, återkallelse av sådant tillstånd och tillsyn över riskutbild- ningen är sakligt sett desamma som bestämmelserna om introduktions- utbildning i 9–11 §§. Det är därför lämpligt att föra samman 12–14 §§ med 9–11 §§. De förstnämnda paragraferna bör därför upphävas.

8

Körkortsingripande

 

8.1

Redaktionella ändringar

 

 

 

Regeringens förslag: Uppräkningen av återkallelsegrundande trafik-

 

brott i 5 kap. 3 § 1 körkortslagen indelas i punkter och förtydligas

 

redaktionellt.

 

 

Bestämmelsen i 5 kap. 2 a § andra stycket 2 körkortslagen korri-

 

geras med hänsyn till att spärrtid och giltighetstid för återkallelse tills

 

vidare inte kan bestämmas i ett visst där angivet fall.

 

 

Regeringens bedömning: Rekvisitet att körning kan ske utan fara

 

för trafiksäkerheten för att medge rätt att fortsätta köra under viss tid

 

trots att körkortet omhändertagits bör inte återinföras i lagtexten.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-

 

slag. Utredningen föreslår till skillnad från regeringen att kravet att

 

körning kan ske utan fara för trafiksäkerheten för att medge rätt att fort-

 

sätta köra under viss tid trots att körkortet omhändertagits ska återinföras

 

i lagtexten. Utredningen har inget förslag rörande 5 kap. 2 a §

 

körkortslagen.

 

Remissinstanserna: Transportstyrelsen tillstyrker förslaget om

 

punktindelning och anser att det kommer att underlätta både handlägg-

 

ningen av körkortsärenden och trafiksäkerhetsforskningen. Övriga

 

remissinstanser framför inga synpunkter i denna del.

 

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens-

 

stämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Utredningen har

 

föreslagit att återkallelsegrunden i 5 kap. 3 § 1 körkortslagen avseende

 

vissa angivna trafikbrott ska indelas i underpunkter motsvarande brotten

 

a) grov vårdslöshet i trafik, b) rattfylleri, c) grovt rattfylleri samt d) brott

 

mot 30 § första, andra eller tredje stycket lagen (1990:1157) om säkerhet

 

vid tunnelbana och spårväg och 10 kap. 2 § första, andra eller tredje

 

stycket järnvägslagen (2004:519). Skälet till uppdelningen är att möjlig-

 

heten att ta ut statistik avseende återkallelsegrunderna underlättas om det

 

går att skilja de olika grunderna åt i vägtrafikregistret. Regeringen håller

 

med om att den föreslagna uppdelningen vore en praktisk fördel och

 

anser även att den bidrar till bestämmelsens överskådlighet. Förslaget bör

 

därför genomföras. Regeringen har dessutom delat upp brott enligt lagen

102

om säkerhet vid tunnelbana och spårväg och brott enligt järnvägslagen i Prop. 2011/12:25 varsin underpunkt.

I 5 kap. 7 § andra stycket körkortslagen föreskrivs att i vissa fall då ett körkort ska omhändertas, körkortshavaren får medges rätt att under en kortare tid köra det slag av fordon som körkortet berättigar honom till. I motsvarande bestämmelse i den äldre körkortslagen (1977:477) angavs uttryckligen den förutsättningen att körningen kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Utredningen har föreslagit att denna förutsättning åter- införs i körkortslagen. Regeringen anser emellertid att det ligger i sakens natur att en sådan förutsättning måste gälla och att någon saklig ändring med att utelämna rekvisitet vid överflyttningen av bestämmelsen till den nya körkortslagen inte torde ha varit avsedd. Regeringen finner därför inte skäl att återinföra rekvisitet att körning kan ske utan fara för trafik- säkerheten i 5 kap. 7 § körkortslagen.

I 5 kap. 2 a § andra stycket 2 körkortslagen föreskrivs ett undantag från huvudregeln i 13 § av innebörd att ansökan om utfärdande av förarbevis får prövas innan spärrtid eller giltighetstid för återkallelse tills vidare löpt ut om återkallelse skett enligt 3 § 5–7. Avsikten är att endast återkallelse som grundar sig på sådant brott som anges i 1–4 ska utgöra hinder för att pröva en ansökan om att utfärda förarbevis. Enligt 6 § ska spärrtid emellertid endast bestämmas vid återkallelse enligt 3 § 1–6. I 5 § anges vidare att giltighetstid för återkallelse tills vidare ska begränsas enligt vad som gäller för spärrtid endast om beslut om sådan återkallelse grundas på misstanke om brottslig gärning. Spärrtid eller giltighetstid kan alltså inte bestämmas vid återkallelse enligt 3 § 7 (dvs. av medicinska skäl). Lagtexten föreslås ändras så att den bättre speglar inne- hållet i dessa bestämmelser.

8.2Allmän brottslighet och personliga förhållanden i övrigt

Regeringens bedömning: Allmän brottslighet och personliga förhållanden i övrigt bör kvarstå som en särskild grund för åter- kallelse. Brotten olovlig körning och tillåtande av olovlig körning bör inte regleras särskilt i 5 kap. 3 § körkortslagen.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens bedömning. Utred- ningen har föreslagit att allmän brottslighet och personliga förhållanden i övrigt ska utgå som en särskild grund för återkallelse. Den föreslår också att brotten olovlig körning och tillåtande av olovlig körning ska hänföras till 5 kap. 3 § 4 körkortslagen, i de fall det inte är fråga om upprepade brott.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall, Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) och Riksorganisationen Sveriges Motor- Cyklister (SMC) är positiva till förslaget att avskaffa återkallelsegrunden allmän brottslighet och personliga förhållanden i övrigt. Kammarrätten i Sundsvall anför att det med fog kan antas att återkallelsegrunden inte fyller något trafiksäkerhetsmässigt syfte eftersom körkortet som regel är

återkallat under tid då körkortshavaren avtjänar fängelsestraff.

103

Transportstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Örebro tingsrätt, Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), Statens väg- och transport- forskningsinstitut (VTI) och Sveriges Pensionärsförbund är negativa eller tveksamma till förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län tar inte ställning för eller mot förslaget men framför synpunkter.

Den negativa remisskritiken går huvudsakligen ut på att det finns vetenskapliga studier som visar en koppling mellan asocialt beteende och trafikbrottslighet, att det åtminstone kan finnas fall av grov och kvalifi- cerad brottslighet eller brottslighet av viss typ där ett fortsatt körkorts- innehav kan ifrågasättas, att återkallelse för buss- och eventuellt andra yrkesförare p.g.a. allmän brottslighet bör vara möjlig eftersom det är fråga om persontransporter, att bestämmelsen inte vållar några praktiska problem och att en betydande del trafikdödade förekommer i misstanke- eller brottsregistren.

Vad gäller förslaget att hänföra brotten olovlig körning och tillåtande därav till 5 kap. 3 § 4 körkortslagen ifrågasätter Kammarrätten i Sundsvall även om den exemplifiering som görs i punkten 4 överhuvud- taget är ändamålsenlig.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I 5 kap. 3 § 6 körkortslagen anges att ett körkort ska återkallas om det med hänsyn till annat brott än trafikbrott (s.k. allmän brottslighet) som körkortshavaren gjort sig skyldig till kan antas att han eller hon inte kommer att respektera trafik- reglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han eller hon på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Till skillnad från åter- kallelse p.g.a. sådana trafikbrott som räknas upp i de föregående punkterna i paragrafen grundas återkallelsen inte direkt på brottsligheten utan på en prognos om körkortshavarens trafikbeteende utifrån brottslig- heten eller de personliga förhållandena. Det framhålls i förarbetena till den gamla körkortslagen (1977:477) att en helhetsbedömning ska göras och stor vikt fästas vid förarens personliga förhållanden och hur bilden av hans framtid ter sig (se prop. 1975/76:155 s. 72).

Utredningen har föreslagit att återkallelsegrunden ska utgå eftersom den menar att det kan ifrågasättas om det finns något samband mellan allmän brottslighet och trafiksäkerhet och således om återkallelse enligt 5 kap. 3 § 6 körkortslagen tjänar något trafiksäkerhetsintresse. Den anser att sådana fall som i dag hänförs till personliga förhållanden, såsom eget bruk av narkotika, i stället kan falla under återkallelsepunkten för sjuk- dom. Brottet tillåtande av olovlig körning, som för närvarande hänförs till 5 kap. 3 § 6, bör enligt utredningen tillsammans med brottet olovlig körning uttryckligen hänföras till 5 kap. 3 § 4 i stället. Allmän brottslig- het och personliga förhållanden i övrigt bör emellertid som i dag även fortsättningsvis beaktas vid prövningen av om en sökande ska beviljas körkortstillstånd. Utredningens förslag grundar sig främst på åsikten att presumtionen att den som begår ett sådant brott som enligt förarbetena bör kunna föranleda återkallelse är farligare i trafiken än andra inte är helt övertygande. Utredningen hänvisar till att det inte finns någon nyare

Prop. 2011/12:25

104

undersökning som bekräftar sambandet mellan brott i allmänhet och bristande beteende i trafiken.

Den aktuella återkallelsegrunden går tillbaka på den körkortslag- stiftning som tillkom 1958 och som byggde på förslag av 1953 års trafik- säkerhetsutredning. Trafiksäkerhetsutredningen hade bl.a. gjort vissa undersökningar av sambandet mellan en persons allmänna livsföring och uppträdande i trafiken och dragit vissa slutsatser om detta samband som den förenklat uttryckte så att en människa i allmänhet kör som hon lever.

Redan i samband med att regeringen vid mitten av 1970-talet begärde riksdagens godkännande av en större reform av körkortslagstiftningen (se prop. 1975/76:155) fördes frågan om att avskaffa återkallelsegrunden på tal. Trafikmålskommittén, vars arbete låg till grund för propositionen, kritiserade de undersökningar som Trafiksäkerhetsutredningen hade gjort och de slutsatser som den hade nått. Kommittén presenterade egna undersökningar av det aktuella sambandet och fann bl.a. att det inte var möjligt att med någon högre grad av sannolikhet ange i vilken mån personer med allmän brottslighet från trafiksäkerhetssynpunkt markant avviker från normaltrafikanten. Kommittén föreslog mot den bakgrunden att allmän brottslighet i fortsättningen inte skulle användas som urvals- instrument för förare.

Även kommitténs undersökningar och slutsatser blev emellertid utsatta för kritik. Vissa remissinstanser påpekade brister i hur undersökningarna hade genomförts och flertalet ansåg att åtminstone viss allmän brottslig- het måste beaktas i körkortssammanhang. Föredragande statsrådet konstaterade att frågan om sambandet mellan allmän brottslighet och trafikbrottslighet utgjorde en av de mest omdiskuterade frågorna på körkortsområdet men framhöll avslutningsvis: ”för egen del får jag dock instämma med de remissinstanser som har åsikten att det föreliggande materialet knappast ger stöd för slutsatsen att de hittills tillämpade principerna skulle vara i grunden oriktiga” (a. prop. s. 72).

Frågan om sambandet mellan trafikuppträdande och allmän brottslighet är i dag liksom på 1970-talet omdebatterad. Som redovisats motiverar utredningen sitt ställningstagande i frågan bl.a. med att det inte finns någon nyare undersökning som bekräftar sambandet. Regeringen konstaterar att utredningen å andra sidan inte har presenterat eller åberopat någon utredning som visar att ett sådant samband inte finns. Regeringens utgångspunkt är snarast att det bör finnas goda belägg för att återkallelsegrunden vilar på felaktiga antaganden för att det ska finnas skäl att avskaffa den (jfr föredragande statsrådets slutsats ovan). Vidare har flera remissinstanser anfört som sin mening att det finns skäl att anta ett samband åtminstone vid brottslighet av viss typ eller svårhetsgrad. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller brott som begås med hjälp av motordrivet fordon och grovt sjöfylleri. Rikspolisstyrelsen pekar på den statistiska förekomsten av dömda och misstänkta i gruppen trafikdödade i Stockholms län. VTI anför att sambandet visserligen inte är väl dokumenterat men att det finns vetenskapliga studier som visar en koppling mellan asocialt beteende och trafikbrottslighet. Regeringen tar fasta på dessa synpunkter och finner för egen del sannolikt att det i vissa fall går att dra slutsatser om en persons trafikbeteende såväl utifrån typen av brottslighet, t.ex. sjöfylleri som utan att räknas till trafiknykterhets- brotten i körkortslagens mening ändå företer tydliga likheter med dessa

Prop. 2011/12:25

105

brott, som omständigheterna kring brottet i det enskilda fallet, exempel- vis våldsbrott som begås under inflytande av bristande impulskontroll.

Ett ytterligare skäl för att utmönstra allmän brottslighet m.m. från åter- kallelsegrunderna som utredningen anför och som såväl Kammarrätten i Sundsvall som Länsstyrelsen i Stockholms län tar fasta på är det förhållandet att spärrtiden i praxis bestäms så att den överensstämmer med tiden för frihetsberövande. Utredningen frågar sig på vilket sätt trafiksäkerheten gagnas av att den som måste avtjäna ett längre fängelse- straff är fråntagen rätten att köra under motsvarande tid.

Regeringen anser att utredningens och remissinstansernas betänklig- heter mot det sätt som spärrtiden bestäms på i rättstillämpningen har visst fog men konstaterar samtidigt att denna tillämpning i princip överens- stämmer med vad som förutsattes när reglerna om bestämda spärrtider tillkom (se a. prop. s. 101). De avgörande skälen för en sådan praxis synes ha varit att förbud mot att framföra fordon inte i onödan ska lägga hinder i vägen för de fängelsedömdas återanpassning till samhället.

I sammanhanget bör även understrykas vad som i propositionen anfördes om vikten av att inte endast beakta rehabiliteringssynpunkter utan även väga dem mot trafiksäkerhetsintresset (se a. prop. ss. 72 och 101). Det finns alltså redan i dag, i det enskilda fallet, en sådan möjlighet som SIKA efterfrågat att låta spärrtiden sträcka sig en tid efter frigivningen. I fall som de aktuella gagnas f.ö. trafiksäkerhetsintresset även av att spärrtider som överstiger ett år, förutom att motverka att den dömde framför motorfordon under permissioner, medför att den som p.g.a. fängelsevistelse varit förhindrad att upprätthålla sina förarfärdig- heter under en längre tid måste avlägga nytt förarprov för att återfå rätten att föra motordrivna fordon.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört att den möjlighet som numera finns att ersätta fängelsestraff med s.k. elektronisk fotboja också talar för utredningens förslag. Det kan anmärkas att den möjligheten mera sällan torde aktualiseras i de aktuella fallen eftersom den kräver att fängelsestraffet bestämts till högst sex månader.

Ett reellt problem i rättstillämpningen har visat sig vara svårigheten att få till stånd en enhetlig och förutsebar praxis i de aktuella återkallelse- ärendena. Till en betydande del hänger det emellertid samman med bestämmelsens utformning, som syftar till att täcka in en mängd olika potentiellt alarmerande beteenden, och framförallt med de jämförelsevis komplexa avvägningar av bl.a. brottets karaktär och straffvärde, fram- tidsprognos, rehabiliteringssynpunkter och trafiksäkerhetsintresset som tillämpningen kräver. Eftersom prövningen i hög grad är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet kan frågan om huruvida körkortsingripande ska ske eller ej inte ges något mera allmängiltigt svar. Detta är en olägenhet som får accepteras och som inte ensam kan ges betydelse för om återkallelsegrunden i fråga ska behållas eller inte.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att sambandet mellan allmän brottslighet eller personliga förhållanden i övrigt och trafiksäkerheten inte har vederlagts av utredningen utan att ett sådant samband snarare är sannolikt, åtminstone i fråga om viss brottslighet. Effekterna av hur spärrtider bestäms och problemen med att åstadkomma en enhetlig praxis är inte heller tillräckliga skäl för att avskaffa återkallelsegrunden i 5 kap.

Prop. 2011/12:25

106

3 § 6 körkortslagen. Regeringen är därför inte beredd att ställa sig bakom Prop. 2011/12:25 utredningens förslag.

Som en konsekvens av sitt förslag att upphäva 5 kap. 3 § 6 körkorts- lagen föreslår utredningen att brottet tillåtande av olovlig körning enligt 3 § tredje stycket lagen (1951:649) om trafikbrott, som enligt praxis hänförs till nämnda återkallelsegrund, i stället ska bedömas enligt 5 kap. 3 § 4 körkortslagen (brott mot en väsentlig trafiksäkerhetsregel), i de fall det inte är fråga om upprepade brott. Den föreslår vidare att det uttryckligen ska anges att även brottet olovlig körning enligt 3 § första stycket trafikbrottslagen ska bedömas enligt 5 kap. 3 § 4 körkortslagen, i de fall det inte är fråga om upprepade brott.

Regeringen finner med hänsyn till sitt ställningstagande till förslaget att upphäva 5 kap. 3 § 6 körkortslagen inte anledning till att brotten olovlig körning och tillåtande av olovlig körning skulle regleras på något annat sätt än i dag. I detta sammanhang vill regeringen emellertid bemöta vad Kammarrätten i Sundsvall anfört om att det kan ifrågasättas om den exemplifiering som görs i punkten 4 är ändamålsenlig. Kammarrätten påtalar att även en rad andra förseelser än de uppräknade kan leda till återkallelse enligt denna punkt och nämner som exempel vårdslöshet i trafik, brister i fordonets utrustning och otillräckligt avstånd till fram- förvarande fordon.

Den exemplifiering punkten 4 innehåller är väl inarbetad och upptar en rad vanliga, typiska och belysande förseelser som tillsammans under- lättar förståelsen av vilka slag av överträdelser som åsyftas med åter- kallelsegrunden. Denna uppräkning kan naturligtvis inte göras uttömmande. Övriga jämförbara överträdelser omfattas i stället av det mer övergripande begreppet ”annan regel som är väsentlig från trafik- säkerhetssynpunkt”. Regeringen anser att återkallelsegrunden bör kvarstå i sin nuvarande utformning.

8.3Hinder vid tiden för körkortets utfärdande

Regeringens förslag: Det ska i körkortslagen införas en ny åter- kallelsegrund som innebär att ett körkort ska återkallas om det fanns hinder för att utfärda körkort vid tiden för körkortets utfärdande och hindret fortfarande består.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt utredningen syftar bestämmelsen emellertid endast till att möjliggöra återkallelse i det fall att körkortshavaren vilselett Transport- styrelsen att utfärda körkortet.

Remissinstanserna: Örebro tingsrätt tillstyrker förslaget och anför att det bör finnas möjlighet att genom ett enkelt förfarande återkalla körkortet om körkortsmyndigheten vilseletts i samband med utfärdandet. Övriga remissinstanser lämnar inga synpunkter på förslaget i denna del.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: Trafikverket välkomnar förslaget.

107

Skälen för regeringens förslag: I art. 7.5 sista stycket i körkorts- direktivet anges, något förenklat, att den medlemsstat som utfärdar ett körkort med vederbörlig noggrannhet ska försäkra sig om att den som ansöker om körkort uppfyller direktivets krav för utfärdande. Medlems- staten ska vidare tillämpa sina nationella bestämmelser om upphävande eller återkallelse av rätten att köra om det kan fastställas att ett körkort har utfärdats utan att dessa krav var uppfyllda. Regeln, som är ny i förhållande till det andra körkortsdirektivet, innehåller alltså ett obliga- toriskt krav på medlemsstaterna att frånta en körkortshavare rätten att köra om körkortet utfärdats under felaktiga förutsättningar. Frågan uppkommer nu i vad mån körkortsförfattningarna uppfyller direktivets krav i detta avseende eller om bestämmelsen kräver några genom- förandeåtgärder.

I 5 kap. 3 § körkortslagen anges i åtta olika punkter de olika åter- kallelsegrunderna. De motsvarar delvis förutsättningarna för utfärdande av körkort i 3 kap. 2 § körkortslagen. Av paragrafen kan utläsas att åter- kallelsegrunderna primärt avser olika situationer då körkortsinnehavet kan ifrågasättas p.g.a. händelser som inträffat eller tillstånd som har uppkommit efter det att körkortet utfärdades. Det är emellertid inte ute- slutet att tillämpa åtminstone vissa av grunderna på fall då anledningen att ifrågasätta körkortsinnehavet förelåg redan dessförinnan. När det gäller punkten 7 om återkallelse i samband med sjukdom m.m. nämns denna möjlighet uttryckligen i förarbetena (se prop. 1976/77:113 s. 57). En gemensam förutsättning för återkallelse i dessa fall torde vara att de omständigheter som grundar återkallelse inte var kända vid utfärdande- tillfället.

I såväl direktivet som i 3 kap. 1 § körkortslagen ställs emellertid krav för utfärdande av körkort som saknar motsvarighet bland återkallelse- grunderna. Bl.a. får körkort inte utfärdas till den som inte har godkänts i någon form av förarprov eller som inte har viss anknytning till medlems- statens territorium. Det finns även krav för och förbud mot utfärdande som visserligen inte uttryckligen omfattas av medlemsstaternas åliggande att rätta ett felaktigt beslut om utfärdande men som på motsvarande sätt bör kunna korrigeras. Det gäller t.ex. ålderskraven och förbudet mot att utfärda körkort till den som redan har ett giltigt eller ogiltigt körkort som är utfärdat i en annan medlemsstat. Det finns i den gällande regleringen ingen grund för återkallelse av ett felaktigt utfärdat körkort i dessa fall.

Utredningen har efter förebild i passlagen (1978:302) föreslagit att det införs en kompletterande återkallelsegrund i 5 kap. 3 § körkortslagen. Ett körkort ska sålunda kunna återkallas om hinder mot att utfärda körkort förelåg vid tiden för utfärdandet och hindret fortfarande består. Förslaget omfattar alla de hinder för utfärdande som direktivet anger. Förutsätt- ningen att hindret fortfarande ska bestå innebär att brister i fråga om anknytningen till Sverige, körkortsexaminationen eller uppfyllelsen av de medicinska kraven vid utfärdandetidpunkten kan läkas i efterhand. Regeringen anser att en sådan ordning är ändamålsenlig och får anses vara förenlig med direktivet. Den föreslagna bestämmelsen bör införas i 5 kap. 3 § körkortslagen. Som utredningen föreslagit ska någon spärrtid inte bestämmas i dessa återkallelsefall.

Utredningen har angivit att förslaget avser att möjliggöra återkallelse när körkortet kommit att utfärdas felaktigt p.g.a. att körkortshavaren

Prop. 2011/12:25

108

vilselett Transportstyrelsen. Regeringen anser emellertid att den före- Prop. 2011/12:25 slagna bestämmelsen har ett vidare tillämpningsområde än så; den

omfattar alla fall då körkort utfärdats trots att förutsättningarna därför inte varit uppfyllda oavsett om beslutet framkallats genom vilseledande.

Vad gäller bestämmelsens tillämpningsområde har även Lagrådet framhållit att den täcker alla de fall då ett körkort utfärdats i strid mot bestämmelserna i 3 kap., och oavsett skälet till att ett felaktigt beslut fattats. Lagrådet har ifrågasatt om inte en helt ovillkorad återkallelse- möjlighet av det slag som föreslås möter vissa betänkligheter från rättsäkerhetssynpunkt, men har mot bakgrund av de svårigheter som föreligger att närmare precisera förutsättningarna för återkallelse i dessa fall inte motsatt sig förslaget. Lagrådet har därvid anfört att det får förutsättas att bestämmelsen i praxis kan tillämpas på ett adekvat sätt.

8.4Körkort efter återkallelse under prövotid

Regeringens bedömning: Vägverkets förslag om krav på deltagande i utbildnings- och påverkansprogram eller behandlingsprogram i stället för krav på att genomföra ett nytt förarprov för att återfå körkort efter återkallelse under prövotiden bör inte genomföras.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF), Försäkringsförbundet och Trafikförsäkringsföreningen stöder Vägverkets förslag. Transportstyrelsen och Vägverket anser att en försöksverksamhet med påverkansprogram under prövotiden bör införas och sedan utvärderas. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) anser att de som dömts för grovt rattfylleri så fort som möjligt efter ingripandet bör genomgå ett rehabiliteringsprogram. Ett alternativ är de program som redan finns i vissa kommuner, ”Rattfällan”. Sveriges Läkarförbunds Etik- och Ansvarsråd betonar vikten av att körkorts- havaren under villkorstiden får nödvändig behandling för sina alkohol- problem.

Bedömningen i förslaget till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Försäkringsförbundet, Trafikförsäkrings- föreningen och VTI vidhåller att rehabiliteringsprogram borde införas åtminstone för dem som dömts för grovt rattfylleri.

Skälen för regeringens bedömning: Regler om en tvåårig prövotid för nya körkortshavare infördes 1990. Efter återkallelse av körkortet enligt 5 kap. 3 § 1–6 som sker under prövotiden måste ett nytt förarprov genomföras för att nytt körkort ska utfärdas. Nyttan av att avlägga ett nytt prov för en person som fått sitt körkort återkallat under prövotiden har diskuterats. Åtgärden får dock ses som en markering av att den nyblivna körkortshavaren inte är fullärd och kan ge extra incitament till en nybliven förare att följa trafikreglerna. Kravet på nytt förarprov inne- bär dessutom att en ny riskutbildning måste genomföras.

109

Vägverket har i sin rapport Förslag till en ändrad prövotid (28 april Prop. 2011/12:25 2006, FT 10 A 05:13509) föreslagit att kravet på att genomföra ett nytt

förarprov i dessa fall ska ersättas med krav på deltagande i program anpassat till det bakomliggande trafikbrottet. De program som föreslås är ett utbildnings- och påverkansprogram inriktat på trafikbrott utan samband med rattfylleri och ett behandlingsprogram för dem som begått rattfylleribrott. Inom EU har flera projekt genomförts för att utreda eller utvärdera olika påverkansprogram. Slutsatsen i projektet GADGET, om hantering av unga förares (förhöjda) olycksrisk, var kortfattat att ett påverkansprogram för att vara effektivt ska vara av hög kvalitet och ha lärare med psykologisk utbildning samt ingå som en del i förarutbild- ningssystemet.2 I projektet ANDREA har de program som förekommer i Europa utvärderats och satts i ett större sammanhang, för att få fram vad som krävs för att ett påverkansprogram ska få ett positivt resultat.3 I ANDREA definieras ett rehabiliteringsprogram som ett systematiskt program för att behandla trafikbrottslingar, i syfte att ändra beteendet hos dem för att därigenom förhindra framtida trafikbrott och för att de ska kunna behålla sina körkort. Slutsatserna av ANDREA är att påverkans- program för att vara framgångsrika måste vara anpassade till respektive lands trafiksäkerhetsproblem. De länder som infört program av detta slag har genom detta lyckats minska återfall i trafikbrott hos dem som deltagit. Det framgår dock tydligt av ANDREA-rapporten att i de länder som har lägst olyckstal (bl.a. Sverige och Storbritannien) har de här programmen inte spelat någon stor roll.

Regeringen konstaterar att påverkansprogram för att vara effektiva bör hålla en hög kvalitet och ha kvalificerade lärare. Kostnaden för att över hela landet utveckla och anordna sådana program för dem som begått trafikbrott under prövotiden, skulle bäras av den enskilde genom avgifter till utbildningsanordnare. Det kan vara svårt att åstadkomma en sådan utbildning till ett rimligt pris i alla delar av landet.

Riksdagen har under senare tid infört flera inslag i förarutbildningen för att förbereda unga förare och förekomma olyckor. Den utvecklade riskutbildningen för B-körkort och den nya riskutbildningen för A- och A1-körkort ska öka körkortstagarnas självinsikt och medvetenhet om risker i trafiken. För körkortshavare som under prövotiden begår rattfylleri efter alkoholintag har införts en möjlighet att i stället för att få körkortet återkallat ansöka om körkort med villkor om alkolås. Tidigare försöksverksamhet med alkolås till rattfyllerister visar att cirka hälften av dem som genomgår villkorstiden bland annat har varit inblandade i färre trafikolyckor och har färre återfall i rattfylleri än de som inte deltar. Villkor om alkolås har alltså, i likhet med många av de rehabiliterings- program som införts av vissa länder inom EU, goda effekter vad gäller återfall i rattfylleri. De trafiksäkerhetshöjande reformer som genomförts för blivande och nya förare förväntas på sikt leda till färre trafikolyckor med döda eller allvarligt skadade som följd. Reformerna innebär dock en

2Driver Training, Testing and Licensing – towards theory-based management of young drivers’ injury risk in road traffic. Results of EU-projects GADGET, Work Package 3, bfu- Report 1999.

3 Analysis of Driver Rehabilitation Programmes, EU-project, Bartl, Assailly, Chanter, Hatakka, Keskinen och Willmes-Lenz, Kuratorium für Verkehrssicherheit, Wien, 2002.

110

ökning av kostnaderna för körkortstagarna. Mot bakgrund av de reformer Prop. 2011/12:25 som införts, och då kostnaderna för ett införande av de påverkans-

program som Vägverket föreslagit skulle bli relativt höga i förhållande till den eventuella trafiksäkerhetsvinsten, bör Vägverkets förslag inte genomföras.

Försäkringsförbundet och Trafikförsäkringsföreningen vidhåller i sitt yttrande över utkastet till lagrådsremiss sin uppfattning att rehabilite- ringsprogram borde införas för dem som dömts för rattfylleri. VTI anser att medverkan i sådana program kan begränsas till dem som dömts för grovt rattfylleri och att kostnaderna för ett sådant program skulle bli betydligt lägre än om det skulle gälla alla trafikbrott som ger upphov till återkallelse. Regeringen kan instämma i sistnämnda synpunkt men konstaterar samtidigt att kostnaderna genom avgifter skulle fördelas på ett mindre kollektiv, varför det är tveksamt om kostnaden för den enskilde skulle bli mindre. För den grupp det är fråga om införs dessutom inom kort nya bestämmelser om ett i princip obligatoriskt och fortfarande tämligen kostnadskrävande deltagande i ett permanent alkolåssystem.

Försäkringsförbundet och Trafikförsäkringsföreningen framhåller vidare att riskutbildningen endast når dem som ska genomgå en körskoleutbildning, inte dem som redan har körkort. Frågan gäller emellertid förare som får körkortet återkallat under prövotiden och sedan måste uppfylla samtliga krav för att få körkort utfärdat på nytt, inklusive godkänt förarprov. Sådant förarprov får, för behörigheterna A1, A och B, endast avläggas efter genomgången riskutbildning (se prop. 2007/08:128 s. 23.)

9

Utländska körkort

 

9.1

Internationella körkort

 

 

 

Regeringens förslag: Det ska anges i körkortslagen att ett utländskt

 

körkort gäller tillsammans med ett internationellt körkort som är

 

utformat i överensstämmelse med någon av de konventioner om

 

vägtrafik som har undertecknats i Paris den 24 april 1926, Genève den

 

19 september 1949 respektive Wien den 8 november 1968, om det inte

 

redan gäller på annan grund.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens

 

förslag. Utredningen föreslår emellertid att ett internationellt körkort

 

endast ska godtas om det utfärdats av en stat i vilken körkortshavaren vid

 

tiden för utfärdandet var permanent bosatt. Utredningen föreslår vidare

 

att även nationella körkort som utformats i överensstämmelse med den

 

konvention om vägtrafik som har undertecknats i Paris den 24 april 1926

 

ska gälla i Sverige.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-

 

ringens förslag.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

111

Skälen för regeringens förslag: Ett internationellt körkort är en hand- ling som är avsedd att visas upp i andra länder och som utgör en över- sättning av det nationella körkortet till andra språk. Regler om och före- bilder för internationellt körkort finns i var och en av de tre FN-konven- tioner om vägtrafik som Sverige har anslutit sig till: Paris-konventionen av den 24 april 1926, Genève-konventionen av den 19 september 1949 samt Wien-konventionen av den 8 november 1968.

Ett svenskt internationellt körkort får endast utfärdas för den som har ett gällande svenskt körkort som ger behörighet att köra bil, motorcykel eller terrängvagn. Det internationella körkortet utfärdas inte av Transportstyrelsen utan av ett antal föreningar och organisationer som godkänts som utfärdare i körkortsförordningen.

I körkortslagen finns inga regler om erkännande av internationella körkort eller om sådana körkort i övrigt. Däremot finns en bestämmelse om att ett utländskt körkort som inte är utformat i överensstämmelse med någon av de konventioner om vägtrafik som har undertecknats i Genève den 19 september 1949 respektive Wien den 8 november 1968 och som inte heller är utfärdat på tyska, engelska eller franska endast gäller i Sverige om det åtföljs av en bestyrkt översättning till något av dessa språk eller svenska, danska eller norska (6 kap. 1 § andra stycket andra meningen körkortslagen). Vad som i detta sammanhang avses med bestyrkt översättning är inte helt klart och kommenteras inte heller i förarbetena till körkortslagen. När begreppet bestyrkt översättning använts i författningstext har det emellertid i regel haft innebörden av en översättning som är bestyrkt av en auktoriserad translator enligt förord- ningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare. Även om ett internationellt körkort är en översättning av ett nationellt körkort och endast får utfärdas av vissa godkända subjekt är det mot denna bakgrund osäkert om ett internationellt körkort utgör eller i vart fall kan jämställas med en bestyrkt översättning. Regeringen anser i likhet med utredningen att innehav av ett giltigt nationellt körkort tillsammans med ett inter- nationellt körkort som är utformat i enlighet med någon av de tre ovan- nämnda vägtrafikkonventionerna bör gälla i Sverige och att detta för tydlighets skull bör framgå av lagtexten.

Utredningen har föreslagit som ytterligare krav för att godkänna ett utländskt körkort i förening med ett internationellt körkort att det inter- nationella körkortet har utfärdats av en stat i vilken körkortshavaren vid tiden för utfärdandet var permanent bosatt. Begreppet permanent bosätt- ning har på körkortsområdet sitt ursprung i körkortsdirektiven och har därför speciell relevans för unionsrättsliga förhållanden. Däremot tillmäts begreppet ingen betydelse i körkortslagen i förhållande till tredje land (bortsett från en bestämmelse om utbyte av körkort som primärt rör EES- stater men även Japan och Schweiz). Något skäl för ett krav på permanent bosättning har utredningen inte angivit och är inte heller uppenbart för regeringen. I stället bör det vara tillräckligt att det inter- nationella körkortet har utformats i enlighet med någon av vägtrafik- konventionerna.

Utredningen har föreslagit att även nationella körkort som utformats efter förebild i 1926 års Pariskonvention ska godtas i Sverige. Rege- ringen kan emellertid konstatera att denna konvention inte innehåller någon förebild för utformningen av nationella körkort, vilket förklarar att

Prop. 2011/12:25

112

konventionen inte nämns vid sidan av Genève- och Wienkonventionerna Prop. 2011/12:25 i 6 kap. 1 § andra stycket körkortslagen. Däremot innehåller konven-

tionen en förebild för utformningen av internationella körkort. Rege- ringen finner som framgått ovan inget skäl att inte godkänna även sådana internationella körkort som utformats efter förebild i Pariskonventionen.

9.2Ålderskrav för utländska körkort

Regeringens bedömning: Bestämmelser om att ett utländskt körkort endast ska gälla i Sverige om innehavaren uppfyller de ålderskrav som gäller för innehav av svenska körkort med motsvarande behörighet bör inte införas i körkortslagen.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens bedömning. Utred- ningen har föreslagit att ett utländskt körkort endast ska gälla i Sverige om innehavaren uppfyller de ålderskrav som gäller för innehav av svenska körkort med motsvarande behörighet.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande regler i körkortslagen gäller utländska körkort, både EES-körkort och andra, i Sverige enligt sitt innehåll. Det innebär att Sverige i princip inte ställer krav på att körkortshavaren ska uppfylla de ålderskrav som gäller här för en viss fordonstyp så länge körkortshavaren uppfyller de krav som gäller i utfärdandelandet. Denna princip modifieras emellertid av en bestämmelse som anger att ett utländskt körkort inte medför rätt att köra moped innan innehavaren har fyllt 15 år eller bil innan han eller hon har fyllt 18 år (6 kap. 3 § körkortslagen).

Enligt utredningens förslag ska i framtiden ett utländskt körkort endast gälla i Sverige om innehavaren uppfyller de ålderskrav som gäller för innehav av svenska körkort med motsvarande behörighet. Förslaget svarar för EES-körkortens del mot de bestämmelser i körkortsdirektivet som anger att om ett körkort utfärdas till en person som inte uppfyller det harmoniserade ålderkravet för en viss behörighet gäller det endast på den utfärdande medlemsstatens territorium till dess att körkortshavaren uppfyller detta krav (art. 4.6 tredje stycket). Det finns dock ingenting som hindrar att andra medlemsstater erkänner ett sådant körkort tidigare.

I sak skulle utredningens förslag inte komma att begränsa EES- körkortshavares möjligheter att köra körkortspliktiga fordon i Sverige i större utsträckning än vad som redan följer av 6 kap. 3 § körkortslagen för förare av moped och bil. Frånsett kategorierna AM (moped) och B (personbil m.m.) medger nämligen körkortsdirektivet inte lägre ålders- gränser än vad som föreskrivs i körkortslagen. Detta gäller även om en utländsk förare innehar ett yrkesförarkompetensbevis enligt direktiv 2003/59/EG (yrkesförardirektivet). Enligt lagen (2007:1157) om yrkes- förarkompetens är ålderskraven för att framföra fordon med stöd av ett sådant bevis desamma för svenska och utländska körkortshavare.

113

För innehavare av körkort utfärdade i tredje land kan däremot förslaget Prop. 2011/12:25 komma att få betydelse. Den skärpning av ålderskraven som utred-

ningens förslag innebär för dessa körkortshavare riskerar att hamna i konflikt med Sveriges internationella åtaganden enligt de vägtrafik- konventioner som behandlats i föregående avsnitt. Av bestämmelserna i 1968 års konvention följer nämligen att de fördragsslutande parterna måste godta varandras körkort så länge körkortshavaren fyllt 18 år (21 år när det gäller tung lastbil och buss). Enligt 1949 års konvention gäller en generell åldersgräns om 18 år. Bl.a. ålderskraven 24 alternativt 20 år för tvåhjulig motorcykel som kräver A-behörighet och 24 år för D-behörig- het i körkortsdirektivet är oförenliga med dessa åldersgränser.

Sammanfattningsvis skulle utredningens förslag om ålderskrav å ena sidan sakna betydelse för innehavare av körkort som utfärdats inom EES och å andra sidan strida mot Sveriges konventionsåtaganden för övriga innehavare av utländska körkort. Förslaget bör därför inte genomföras i denna del.

9.3Utbyte av utländska körkort

9.3.1EES-körkort – giltighetstid och utbyte

Regeringens förslag: Bestämmelsen i körkortslagen om frivilligt utbyte av körkort som utfärdats i en stat inom EES, Schweiz eller Japan kompletteras för EES-körkortens del med att utbyte vid utgången av den giltighetstid som anges på körkortet får ske även när körkortshavaren inte är permanent bosatt i Sverige men studerar här sedan minst sex månader. Om utbytet av ett EES-körkort avser någon av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE och sker vid utgången av den giltighetstid som anges på körkortet, får utbytes- körkortet endast ge sådan behörighet om körkortshavaren i samband med ansökan har visat att de medicinska kraven för att ha behörig- heten är uppfyllda.

Det förtydligas att körkortshavaren vid frivilligt utbyte har rätt att påkalla utbyte av sitt utländska körkort om förutsättningarna härför är uppfyllda. Det förtydligas också att ett körkort som omfattas av bestämmelsen om frivilligt utbyte ska bytas ut – ersättas – även i det fall att körkortet förstörts eller kommit bort och att beslutet om att ersätta körkortet ska grundas på tillgängliga uppgifter.

Det ska vidare införas en bestämmelse om att ett körkort inte får bytas ut om det är föremål för en åtgärd som är att jämställa med åter- kallelse eller omhändertagande i en annan EES-stat.

Ett svenskt körkort som lämnats i utbyte mot eller ersatt ett EES- körkort med högre behörigheter ska förnyas första gången vid utgången av den giltighetstid som angavs på det utbytta körkortet, om utbytet eller ersättningen skedde före utgången av denna giltighetstid.

Regeringens bedömning: Det behöver inte införas några särskilda bestämmelser om administrativ giltighetstid för EES-körkort i körkortslagen.

114

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens Prop. 2011/12:25 förslag. Utredningen föreslår dock att rätten för den som studerar i

Sverige sedan minst sex månader att byta ut ett EES-körkort ska gälla i alla fall utom när körkortet ska ersättas p.g.a. att det gått förlorat. Vidare föreslår utredningen att förbudet mot att byta ut eller ersätta ett utländskt körkort som är föremål för återkallelse, omhändertagande eller dylikt endast ska gälla om körkortet är utfärdat i en annan EES-stat och körkortsingripandet skett i utfärdandestaten. Utredningens förslag inne- håller inte något krav på att de medicinska kraven för högre behörighet i förekommande fall är uppfyllda vid utbyte eller något förtydligande av skyldigheten att byta ut eller ersätta ett utländskt körkort på begäran.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län anför beträffande utfärdande av svenska körkort som ersätter förlorade eller förstörda EES- körkort att styrelsen har erfarit svårigheter att få ut uppgifter om körkortsstatus från andra medlemsländer när så krävts. Övriga remiss- instanser har inga synpunkter.

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överens- stämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I utkastet före- slogs emellertid att prövning av de medicinska kraven för att inneha högre behörigheter i förekommande fall skulle ske vid varje typ av förnyelse. Däremot föreslogs inte några särskilda bestämmelser om förnyelse av utbytes- eller ersättningskörkortet när utbyte skett före utgången av det utländska körkortets giltighetstid. Vidare föreslogs endast att ett utländskt körkort som förstörts eller kommit bort får, inte ska, ersättas.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Giltighetstid

Ett EES-körkort ska enligt körkortsdirektivet från och med den 19 januari 2013 ha en administrativ giltighetstid. Körkortets sista giltig- hetsdag ska anges på körkortet. Körkortet kan emellertid under vissa förutsättningar förnyas vid giltighetstidens utgång. Av regleringen, och den allmänna skyldighet för medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra direktivet som följer av art. 4.3 i Fördraget om Europeiska unionen, torde följa att den medlemsstat som utfärdar körkortet i sin interna rätt ska säkerställa att körkortet upphör att gälla vid giltighetstidens utgång om det inte förnyas. Enligt nuvarande bestämmelser i körkortslagen gäller ett utländskt körkort inte i Sverige om det är ogiltigt i den stat där det har utfärdats. Enligt regeringens bedömning upphör därför ett körkort utfärdat av en annan EES-stat att gälla i Sverige om det inte förnyas vid den administrativa giltighetstidens utgång, utan några särskilda bestämmelser härom i svensk rätt.

Utbyte

I körkortsdirektivet anges tre fall då en medlemsstat ska tillhandahålla

innehavare av körkort som utfärdats i en annan EES-stat en möjlighet att

115

byta ut sitt körkort mot medlemsstatens. För det första (1) får det anses följa av art. 7.3 att så ska kunna ske i syfte att förlänga giltigheten av det utländska körkortet när körkortshavaren har förlagt sin permanenta bosättningsort till medlemsstaten eller studerar där sedan minst sex månader. Principen är nämligen att det är denna stat och inte den utfärdande medlemsstaten som ska förnya körkortet vid utgången av den administrativa giltighetstiden. För det andra (2) ska en innehavare av ett giltigt EES-körkort som har förlagt sin permanenta bosättningsort till medlemsstaten även ha en möjlighet att utan särskild anledning påkalla utbyte av sitt körkort mot ett likvärdigt körkort utfärdat av medlems- staten (art. 11.1). För det tredje (3) måste medlemsstaten kunna erbjuda ett ersättningskörkort åt en innehavare av ett EES-körkort med permanent bosättningsort i medlemsstaten som har förlorat sitt körkort (art. 11.5).

En bestämmelse om utbyte av utländska körkort finns i 6 kap. 7 § körkortslagen. Där anges bl.a. att ett körkort som är utfärdat i en stat inom EES och som gäller i Sverige får bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort, om innehavaren är permanent bosatt i Sverige. Bestämmelsen motsvarar i sin nuvarande utformning närmast fall 2 ovan. Regeringen anser att bestämmelsen alltjämt är användbar men att den behöver kompletteras och förtydligas i vissa avseenden för att uppfylla körkorts- direktivets krav.

När det gäller utbyte för att förlänga giltigheten av det utländska körkortet bör det föreskrivas att utbyte även får ske om körkortshavaren, utan att vara permanent bosatt i Sverige, studerar här sedan minst sex månader. Vidare bör gälla att utbyteskörkortet i ett sådant fall endast får ge behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE om körkorts- havaren i samband med ansökan visar att de medicinska kraven för dessa behörigheter är uppfyllda. Det korresponderar mot den medicinska kontroll som ska ske vid förnyelse av ett svenskt körkort med högre behörigheter i motsvarande situation.

När det gäller tillhandahållande av ett ersättningskörkort vid förlust av det utländska körkortet gör regeringen bedömningen att en sådan möjlig- het finns redan enligt den gällande lydelsen av 6 kap. 7 § körkortslagen (jfr vad 1994 års körkortsutredning anför i SOU 1995:48 s. 97). Bestämmelsen skulle emellertid tjäna på att förtydligas i detta avseende. I enlighet med vad utredningen föreslagit bör det sålunda uttryckligen anges att ett EES-körkort som förstörts eller kommit bort ska ersättas med ett likvärdigt svenskt körkort om körkortshavaren är permanent bosatt i Sverige. Förtydligandet bör även omfatta körkort som utfärdats i Schweiz och Japan.

Ett svenskt utbytes- eller ersättningskörkort med någon av de högre behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE kommer enligt regeringens förslag i avsnitt 6.3.1 att gälla under en femårsperiod innan det måste förnyas. Detta gäller även vid utbyte och ersättning som sker innan giltighetstiden för det utländska körkortet löper ut. Som villkor för sådant utbyte eller sådan ersättning gäller enligt såväl körkortslagen som körkortsdirektivet endast att kravet på permanent bosättning ska vara uppfyllt. För att uppfylla direktivets krav på regelbunden prövning av de medicinska kraven för innehav av körkort med högre behörigheter, bör det föreskrivas i körkortslagen att utbytes- eller ersättningskörkortet

Prop. 2011/12:25

116

därefter ska förnyas nästa gång redan vid utgången av den giltighetstid Prop. 2011/12:25 som angavs på det utbytta körkortet. Förnyelse ska alltså ske inom

samma tid som om EES-körkortet inte hade bytts ut mot ett svenskt utan hade förnyats i det land där det utfärdades. Den föreslagna ordningen motsvarar vad som föreslås för svenska körkort med högre behörigheter i avsnitt 6.3.1. Det behövs inte någon motsvarande bestämmelse i fråga om EES-körkort med endast de lägre behörigheterna (jfr avsnitt 6.3.1).

I 6 kap. 7 § körkortslagen anges att ett utländskt körkort får bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort under där angivna förutsättningar. För tydlighets skull bör bestämmelsen justeras så att det framgår att utbyte i enlighet med körkortsdirektivet ska ske på körkortshavarens begäran. Ändringen torde inte innebära någon praktisk skillnad mot i dag. Har ett körkort förstörts eller kommit bort bör, som Lagrådet föreslagit, beslutet om att ersätta körkortet grundas på de uppgifter som finns tillgängliga för Transportstyrelsen i enlighet med art. 11.5 i direktivet. Det ligger i sakens natur att körkortet inte kan ersättas om Transportstyrelsen saknar tillräckliga uppgifter. Hanteringen av dessa ärenden kan förutsättas underlättas när det nya nätverket för EU-körkort tas i bruk (jfr art. 7.5 första stycket d i körkortsdirektivet).

Av art. 11.4 första stycket i körkortsdirektivet framgår att det är förbjudet för medlemsstaterna att utfärda ett utländskt körkort som har begränsats, omhändertagits eller återkallats av en annan medlemsstat. Utredningen har med anledning av det föreslagit att ett EES-körkort inte får bytas ut eller ersättas om det i utfärdandelandet är föremål för förfarande som är att likställa med omhändertagande eller återkallelse.

Regeringen anser att art. 11.4 första stycket, till den del det motsvaras av utredningens förslag, redan är genomförd genom bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket 1 om att ett utländskt körkort inte gäller i Sverige om det är ogiltigt i den stat där det har utfärdats. En förutsättning för att byta ut ett utländskt körkort är nämligen att det är giltigt. Ett körkort kan dock komma att bli föremål för ett körkortsingripande i en EES-stat utan att det är denna stat som har utfärdat körkortet. I så fall är 6 kap. 2 § första stycket 1 inte tillämplig. Det behövs därför ett generellt förbud mot att byta ut eller ersätta körkort som är föremål för åtgärd som är att jämställa med återkallelse eller omhändertagande i en annan medlemsstat. Regeringen föreslår att ett sådant förs in i 6 kap. körkortslagen. Även om det inte direkt följer av direktivet bör förbudet även omfatta körkort som utfärdats i tredje land och som är föremål för åtgärd som är att jämställa med återkallelse eller omhändertagande i en annan EES-stat.

9.3.2Erkännande och utbyte av EES-körkort med ursprung i tredje land

Regeringens bedömning: Ett EES-körkort som förvärvats genom utbyte av ett körkort utfärdat i tredje land bör även fortsättningsvis erkännas i Sverige. Kretsen av innehavare av utländska körkort som har möjlighet att byta ut sina körkort mot ett svenskt bör samtidigt inte utvidgas.

117

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i sak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att vad utredningen angivit om körkortsturism synes vara ett mindre problem men att det är inkonsekvent att vägra utbyte av körkort från tredje land direkt och samtidigt godta byte efter att utbyte först skett till annat gemenskapskörkort. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) ställer sig frågande till varför just Japan och Schweiz ska ha mer generösa regler än andra och vilken koppling det har till trafiksäkerheten.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har diskuterat i vad mån ett EES-körkort som har förvärvats genom utbyte av ett körkort utfärdat av tredje land bör tillerkännas giltighet i Sverige. Bakgrunden är att körkortsdirektivet medger att en värdmedlemsstat vägrar att erkänna sådana EES-körkort ifall körkortshavaren flyttar sin permanenta bosättningsort till en annan medlemsstat än den som bytte ut ursprungs- körkortet (art. 11.6 andra stycket). Utredningen anser att Sverige bör avstå från att utnyttja denna möjlighet eftersom detta enligt utredningen är mest rationellt, kräver minst administration och inte kommer att leda till någon försämrad trafiksäkerhet.

Den aktuella direktivsbestämmelsen har sin motsvarighet i art. 8.6 i det andra körkortsdirektivet. Den enda skillnaden mellan bestämmelserna är att kravet på att körkortshavaren ska ha flyttat till en annan medlemsstat i det tredje körkortsdirektivet preciserats till att dennes permanenta bosättningsort flyttats till en annan medlemsstat. Enligt regeringens bedömning innebär bestämmelsen i det tredje körkortsdirektivet ingen egentlig ändring i förhållande till det andra. I princip motsvaras art. 8.6 andra stycket i det andra körkortsdirektivet av art. 11.5 andra stycket i det tredje körkortsdirektivet.

När körkortslagen (1977:477) skulle anpassas till det andra körkorts- direktivets bestämmelser (se prop. 1995/96:118 Ändringar i körkorts- lagen) föreslogs ingen bestämmelse om begränsning av EES-körkorts giltighet för det fall att körkortet förvärvats genom utbyte av ett tredje- landskörkort. Inte heller i den nu gällande körkortslagen har någon sådan bestämmelse införts. Utredningens ställningstagande stämmer således överens med gällande rätt.

Kammarrätten i Sundsvall har påpekat att det är inkonsekvent att inte tillåta utbyte av körkort utfärdade i tredje land men samtidigt godta utbyte av EES-körkort som har förvärvats genom utbyte av körkort utfärdat av tredje land. Vad kammarrätten har anfört har visst fog men enligt regeringens mening är de två situationerna inte helt jämförbara. Även om kraven för utbyte kanske inte i alla fall är desamma som för utbyte mot ett svenskt körkort torde ett tredjelandskörkort som har bytts ut mot ett EES-körkort ha underkastats viss kontroll, bl.a. i fråga om giltighet i ursprungslandet, av den utbytande medlemsstaten. Vidare gör sig inte heller de särskilda problem med att kontrollera det utländska körkortets äkthet som brukar anföras som skäl mot en generell rätt att byta ut körkort från tredje land gällande i dessa fall. Det kan tilläggas att några allvarligare problem med kringgående av kraven för att förvärva

Prop. 2011/12:25

118

körkort, s.k. körkortsturism, p.g.a. den gällande regleringen inte har Prop. 2011/12:25 påtalats av vare sig utredningen eller remissinstanserna.

Regeringen finner sammantaget, i likhet med utredningen, inte något avgörande skäl för att ändra bestämmelserna om erkännande eller utbyte av EES-körkort i detta avseende när nu körkortslagstiftningen ska anpassas till det tredje körkortsdirektivet.

Enligt gällande rätt kan utbyte av ett utländskt körkort mot ett svenskt endast ske för EES-körkort samt körkort utfärdade i Japan eller Schweiz. Skälet till att de sistnämnda länderna jämställs med EES-länder i detta hänseende är att Sverige har bilaterala avtal om utbyte av körkort med dem. Utredningen har tagit upp frågan om att utvidga möjligheterna att byta ut utländska körkort mot svenska men avstyrkt sådan utvidgning. Utredningen anser att det är befogat att göra skillnad på tredjelands- körkort och EES-körkort bland annat p.g.a. graden av harmonisering av körkortsbestämmelserna mellan EES-staterna. Utredningen anser vidare att kraven för att förvärva svenskt körkort inte bör innebära något större besvär eller någon betydande kostnad för den innehavare av ett tredje- landskörkort som vill fortsätta att köra bil efter det att hans körkort blivit ogiltigt i Sverige. Utredningen framhåller här också betydelsen av den obligatoriska riskutbildningen och värdet av bl.a. övning i halkkörning för förare i vårt nordliga klimat. Regeringen instämmer i utredningens överväganden och föreslår ingen utvidgning av de nuvarande utbytes- möjligheterna.

10 Yrkesförarkompetens

10.1Yrkesförarkompetens för förare med förarbehörighet C1, C1E, D1 eller D1E

Regeringens förslag: Lagen om yrkesförarkompetens ska anges vara tillämplig även på förare som utför gods- eller persontransporter med fordon som kräver behörighet C1, C1E, D1 eller D1E. Dessa behörigheter ska inte längre jämställas med C, CE, D respektive DE. Definitionerna av gods- och persontransporter ska anpassas härtill.

Lagens bestämmelser om hävdvunna rättigheter ska göras generellt tillämpliga på körkort utfärdade i en stat inom EES och omfatta även behörigheterna C1, C1E, D1 och D1E.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Bakgrund till regeringens förslag: I direktiv 2003/59/EG (yrkes- förardirektivet) behandlas de krav på kompetens och ålder som ska gälla för att förare förvärvsmässigt ska få utföra persontransporter med buss (körkortsbehörighet D1, D1E, D, DE) och godstransporter med lastbil

119

(körkortsbehörighet C1, C1E, C, CE). Direktivet har i huvudsak genom- förts i svensk rätt genom lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens (YKL) och förordningen (2007:1470) om yrkesförarkompetens när det gäller de i Sverige i dag tillämpade körkortsbehörigheterna C, CE, D och DE.

I YKL regleras de krav på grundläggande kompetens, utbildning och fortbildning samt ålderskrav som en förare ska uppfylla för att få utföra förvärvsmässiga gods- och persontransporter på väg i Sverige. Lagen är enligt 2 kap. 1 § tillämplig huvudsakligen på förare som är medborgare i en EES-stat och som utför gods- eller persontransporter på väg i Sverige med fordon som kräver förarbehörigheterna C, CE, D eller DE. Med dessa behörigheter jämställs enligt 3 § samma kapitel behörigheterna C1, C1E, D1 respektive D1E enligt rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991. Av 4 § samma kapitel kan emellertid utläsas att lagen endast är tillämplig på förare av fordon som används för sådan persontransport som är kommersiell eller sådan godstransport som är för annat än privat bruk. Av 3 kap. 1 § framgår att en yrkesförare som utför gods- eller persontransporter måste ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning. Vidare framgår därav att viss ålder krävs för att föraren ska få utföra förvärvsmässiga transporter. Ålderskravet är beroende av dels vilken typ av transport det är fråga om, dels längden på den utbildning som föraren genomgått. Enligt 4 kap. 1 och 2 §§ förvärvar en förare sin grundläggande kompetens genom att delta i en grund- utbildning som avslutas med ett prov. Grundutbildningen ska uppgå till 280 timmar eller om det är en förkortad grundutbildning till 140 timmar (s.k. snabbförvärvad grundläggande kompetens). Obligatorisk körträning ingår i grundutbildningen. Yrkesföraren måste med jämna mellanrum fortbilda sig för att ha fortsatt rätt att utföra förvärvsmässiga gods- eller persontransporter. Av 5 kap. 2 § framgår att en förare måste genomgå sin första fortbildning inom fem år från den dag då yrkeskompetensbeviset för grundläggande kompetens utfärdades för att bibehålla sin rätt att utföra förvärvsmässiga transporter. Därefter måste yrkesföraren genomgå ny fortbildning vart femte år, se 5 kap. 4 §.

Förare som var behöriga att utföra förvärvsmässiga gods- och person- transporter när reglerna om yrkesförarkompetens började gälla har enligt 3 kap. 2 § s.k. hävdvunna rättigheter och är undantagna från krav på yrkeskompetensbevis. Även sådana förare måste dock genomgå fortbild- ningskurser regelbundet för att bibehålla sin rätt att utföra förvärvs- mässiga transporter.

Skälen för regeringens förslag: Som framgått ska Sverige i enlighet med körkortsdirektivet införa de nya körkortsbehörigheterna C1, C1E, D1 och D1E från och med den 19 januari 2013. YKL ska därför anpassas till de bestämmelser i yrkesförardirektivet som är tillämpliga på dessa behörigheter. Det föreslås göras genom att bestämmelsen om lagens tillämpningsområde ändras så att förare som utför gods- eller person- transporter med fordon som kräver dessa behörigheter omfattas. Vidare behöver definitionerna av gods- och persontransporter i 1 kap. 4 § anpassas till de nya behörigheterna. Som en följd av detta föreslås även den bestämmelse i lagen som jämställer kategorierna C1, C1E, D1 och D1E med C, CE, D respektive DE upphävas.

Prop. 2011/12:25

120

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § YKL om hävdvunna rättigheter är så Prop. 2011/12:25 konstruerade att de i första hand gäller för innehavare av svenskt körkort.

Med svenskt körkort jämställs emellertid körkort som utfärdats i en annan EES-stat. Bestämmelserna bör nu omfatta även de nya behörig- heterna C1, C1E, D1 och D1E. I och med detta bör de också göras generellt tillämpliga på EES-körkort (inklusive svenska körkort).

Genom denna förändring kommer de hävdvunna rättigheterna att som tidigare omfatta alla innehavare av äldre EES-körkort när det gäller körkort med behörigheterna C, CE, D eller DE men vad avser behörig- heterna C1, C1E, D1 och D1E endast innehavare av körkort från EES- stater som hade infört dessa kategorier när reglerna om yrkesförar- kompetens började gälla. Sverige hör inte till dessa stater.

Även lagens bestämmelser om krav på yrkeskompetensbevis och ålderskrav behöver justeras vilket utvecklas i de närmast följande avsnitten.

10.2Kompetens- och ålderskrav för godstransporter

Regeringens förslag: En förare som förvärvat ett yrkeskompetens- bevis för grundläggande kompetens genom grundutbildning för fordon som kräver förarbehörigheten C1 eller C1E ska från och med 18 års ålder få utföra godstransporter med sådana fordon.

En förare som utför godstransporter och som innehar ett giltigt yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens för fordon som kräver någon av behörigheterna C1, C1E, C eller CE ska inte behöva förvärva ett nytt yrkeskompetensbevis för fordon som kräver någon av de andra behörigheterna.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen har emellertid föreslagit att åldersgränsen ska vara 21 år om föraren endast har genomgått en förkortad grundutbildning för förarbehörighet C1 eller C1E.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Grundläggande ålderskrav för att få köra motordrivna fordon anges i körkortslagen. Samtidigt finns det, som framgått av bakgrundsbeskrivningen i föregående avsnitt, i YKL särskilda bestämmelser om ålderskrav för att få utföra förvärvsmässiga gods- och persontransporter. Dessa ålderskrav skiljer sig delvis från de ålderskrav som gäller för utfärdande av körkort enligt körkortslagen.

I enlighet med körkortsdirektivet kommer det i körkortslagen att införas nya eller ändrade ålderskrav för de olika lastbilsbehörigheterna C1, C1E, C och CE. Dessa krav kommer i vissa fall att vara högre än ålderskraven enligt YKL. Eftersom en yrkesförare även måste uppfylla ålderskravet för att få körkort för att kunna utföra transporter har det i art. 4 e och g i körkortsdirektivet angivits att åldersgränserna i körkorts- direktivet inte ska påverka tillämpningen av de ålderskrav som gäller

121

enligt yrkesförardirektivet för att få framföra motsvarande fordon. Med andra ord ska åldersgränserna i körkortsdirektivet och körkortslagen för att få körkort inte hindra att förvärvsmässiga transporter utförs av förare med yrkesförarkompetens som uppfyller tillämpliga ålderskrav enligt yrkesförardirektivet och YKL.

Ålderskravet för att få utföra godstransporter med fordon som kräver behörigheterna C1 eller C1E är enligt art. 5.2 a ii i yrkesförardirektivet 18 år, vilket överensstämmer med ålderskravet enligt körkortsdirektivet för att utfärda körkort för dessa behörigheter. Detta ålderskrav gäller oavsett hur lång grundutbildning föraren genomgått. Utredningen har emellertid föreslagit att åldersgränsen i YKL ska bestämmas till 21 år om föraren endast har genomgått en förkortad grundutbildning enligt 4 kap. 2 § YKL. Utredningen anser att den förkortade utbildningstiden 140 timmar inte är tillräckligt lång för så unga blivande yrkesförare som 18 år.

Enligt regeringens uppfattning är det inte möjligt att göra den avvikelse från direktivet som utredningen föreslår eftersom den åldersgräns som föreskrivs i direktivet är obligatorisk och inte lämnar något utrymme åt medlemsstaterna för avvikande bestämmelser. Regeringen anser därför att ålderskravet för att få utföra godstransporter med fordon som kräver behörigheterna C1 eller C1E generellt ska bestämmas till 18 år.

När det gäller behörigheterna C och CE ska ålderskravet för utfärdande av körkort enligt det tredje körkortsdirektivet höjas från 18 till 21 år. Som framgått ska det nya ålderskravet emellertid inte påverka de lägre ålderskrav som kan följa av reglerna i yrkesförardirektivet. I enlighet härmed har regeringen i avsnitt 5.2.2 föreslagit att det i körkortslagen tas in en särskild bestämmelse om att ålderskravet fortsatt är 18 år för att erhålla körkort med behörighet C och CE om föraren genomgått oförkortad grundutbildning enligt 4 kap. 1 § YKL.

I art. 5.4 första stycket yrkesförardirektivet finns en bestämmelse om att en utförare av godstransporter som innehar ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens för fordon som kräver någon av behörig- heterna C1, C1E, C eller CE inte behöver förvärva ett nytt yrkes- kompetensbevis för att utföra godstransporter med fordon som kräver någon annan av dessa behörigheter. Som utredningen föreslagit bör en bestämmelse härom införas i YKL. Denna undantagsbestämmelse ska emellertid inte påverka det ålderskrav som gäller för att få utföra gods- transporter med ett sådant fordon som kräver innehav av den andra behörigheten.

Prop. 2011/12:25

122

10.3

Kompetens- och ålderskrav för persontransporter

Prop. 2011/12:25

Regeringens förslag: En förare som förvärvat ett yrkeskompetens- bevis för grundläggande kompetens genom grundutbildning för fordon som kräver förarbehörigheten D1 eller D1E ska från och med 21 års ålder få utföra persontransporter med sådana fordon. Om utbildningen har skett enligt 4 kap. 1 § och ägt rum i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning ska i stället ålderskravet 18 år gälla.

En förare som utför persontransporter och som innehar ett giltigt yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens för fordon som kräver någon av behörigheterna D1, D1E, D eller DE ska inte behöva förvärva ett nytt yrkeskompetensbevis för fordon som kräver någon av de andra behörigheterna.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att ålderskravet 18 år ska gälla generellt när föraren genomgått grundutbildning enligt 4 kap. 1 § YKL för förarbehörighet D1 eller D1E.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Statens institut för kommunikations- analys (SIKA), Vägverket, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande och Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) ställer sig negativa eller tveksamma till att yrkesförare får köra buss från och med 18 års ålder. Sveriges kommuner och landsting och Svenska Transportarbetareförbundet är däremot positiva till förslaget. Transport- styrelsen tar inte ställning utan konstaterar att frågan inrymmer mycket svåra avvägningar mellan flera transportpolitiska mål.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Grundläggande ålderskrav för att få köra motordrivna fordon anges i körkortslagen. Samtidigt finns det, som framgått av bakgrundsbeskrivningen i avsnitt 10.1, i YKL särskilda bestämmelser om ålderskrav för att få utföra förvärvsmässiga gods- och persontransporter. Dessa ålderskrav skiljer sig delvis från de ålderskrav som gäller för utfärdande av körkort enligt körkortslagen.

I enlighet med körkortsdirektivet kommer det i körkortslagen att införas nya eller ändrade ålderskrav för de olika bussbehörigheterna D1, D1E, D och DE. Dessa krav kommer i vissa fall att vara högre än ålders- kraven enligt YKL. Eftersom en yrkesförare även måste uppfylla ålders- kravet för att få körkort för att kunna utföra transporter har det i art. 4 i och k i körkortsdirektivet angivits att åldersgränserna i körkortsdirektivet inte ska påverka tillämpningen av de ålderskrav som gäller enligt yrkes- förardirektivet för att få framföra motsvarande fordon. Med andra ord ska åldersgränserna i körkortsdirektivet och körkortslagen för att få körkort inte hindra att förvärvsmässiga transporter utförs av förare med yrkes- förarkompetens som uppfyller tillämpliga ålderskrav enligt yrkesförar- direktivet och YKL.

Ålderskravet för att få utföra persontransporter med fordon som kräver behörigheterna D1 eller D1E är enligt art. 5.3 a i i yrkesförardirektivet

123

21 år, vilket överensstämmer med vad som gäller enligt körkortsdirek- tivet för utfärdande av körkort med dessa behörigheter. Detta ålderskrav gäller oavsett hur lång grundutbildning föraren har genomgått. En medlemsstat får dock tillåta förare att från och med 18 års ålder framföra sådana fordon på sitt territorium om föraren förvärvat yrkesförar- kompetens genom sådan oförkortad grundutbildning som avses i 4 kap. 1 § YKL.

Utredningen har föreslagit att Sverige ska utnyttja möjligheten enligt yrkesförardirektivet att tillåta 18-åringar att framföra fordon i kate- gorierna D1 och D1E. Utredningen föreslår att denna möjlighet ska före- ligga generellt, oavsett vem som anordnar utbildningen.

Den 1 januari 2011 genomfördes ändringar i YKL som gjorde det möjligt att med stöd av ett yrkeskompetensbevis som förvärvats genom oförkortad grundutbildning enligt 4 kap. 1 § samma lag utföra person- transporter med buss som kräver behörighet D eller DE från 20 eller 18 års ålder, beroende på om bussen körs med eller utan passagerare alternativt i kortare linjetrafik eller inte. En förutsättning härför är att utbildningen har ägt rum inom gymnasieskolan eller kommunal vuxen- utbildning. De nya ålderskraven i dessa fall utgör avvikelser från det annars gällande ålderskravet i körkortslagen, för närvarande 21 år.

I propositionen som föregick lagändringarna vägde regeringen olika skäl för och emot denna reform och fann därvid att ett skäl som talade emot den föreslagna sänkningen av åldersgränsen var yrkets karaktär, bl.a. det faktum att det är ett stort ansvar att framföra en buss med ett flertal passagerare (se prop. 2009/10:209 s. 22). Med hänsyn till detta och till den betydelse utbildning och erfarenhet har för att minska olycks- risken ansåg regeringen att en sänkning av ålderskravet för att få fram- föra ett fordon i kategori D eller DE kräver att föraren har genomgått en adekvat utbildning av betydande längd. Detta utbildningsbehov bedömdes kunna tillgodoses av fordons- och transportprogrammet inom gymnasieskolan.

Den sänkning av behörighetsåldern för busstransport som nu är aktuell omfattar bussar och släpfordon i kategori D1 och D1E, dvs. bussar som är konstruerade och tillverkade för att ta högst 16 passagerare utöver föraren och som har en största längd av åtta meter. Den åldersgräns som föreslås är 18 år, att jämföra med den 20-årsgräns som föreslås för att få framföra tyngre bussar och släpfordon i kategori D och DE respektive den 18-årsgräns som ska gälla för det fall att sådana fordon körs utan passagerare eller i kortare linjetrafik. Den uppgift som därigenom skulle komma att anförtros 18-åriga förare framstår som väl så ansvarsfull som t.ex. att framföra en tyngre buss utan passagerare. De trafiksäkerhetsskäl som gav anledning att ställa krav på att grundutbildningen för fordon som kräver behörighet D och DE genomgås i gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning gör sig gällande även när det gäller fordon i kategori D1 och D1E.

Regeringen ansluter sig mot bakgrund av det föregående till utred- ningens förslag att låta 18-åringar utföra persontransporter med fordon i kategorierna D1 och D1E under förutsättning att utbildningen genomgås i gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning.

I detta sammanhang bör nämnas att flera remissinstanser är kritiska till att tillåta så unga yrkesförare som 18-åringar att överhuvudtaget utföra

Prop. 2011/12:25

124

persontransporter med buss. Den avvägning av olika transportpolitiska Prop. 2011/12:25 mål som frågan rymmer har riksdagen emellertid redan gjort genom den

lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2011 beträffande fordon som kräver behörighet D eller DE. Regeringen finner inte anledning till något annat ställningstagande när det gäller de lättare bussar med släp som nu är aktuella.

Som nämnts ovan gäller enligt körkortsdirektivet ålderskravet 21 år för utfärdande av körkort med behörigheterna D1 och D1E. När det gäller behörigheterna D och DE ska ålderskravet för utfärdande av körkort enligt körkortsdirektivet höjas från 21 till 24 år. Som framgått ska dessa ålderskrav emellertid inte påverka de lägre ålderskrav som kan följa av reglerna i yrkesförardirektivet. I enlighet härmed har regeringen i avsnitt 5.2.3 föreslagit att det i körkortslagen tas in särskilda bestämmelser om lägre ålderskrav för att erhålla körkort med behörighet D1, D1E, D och DE i vissa fall.

I art. 5.4 andra stycket yrkesförardirektivet finns en bestämmelse – motsvarande den i första stycket vad beträffar behörigheterna C1, C1E, C eller CE – om att en utförare av persontransporter som innehar ett yrkes- kompetensbevis för fordon som kräver någon av behörigheterna D1, D1E, D eller DE inte behöver förvärva ett nytt yrkeskompetensbevis för att utföra persontransport med fordon som kräver någon annan av dessa behörigheter. Denna undantagsbestämmelse ska emellertid inte påverka det ålderskrav som gäller för att få utföra godstransporter med ett sådant fordon som kräver innehav av den andra behörigheten. Bestämmelsen bör i likhet med den som gäller lastbilar införas i YKL.

11 Tillsyn och kontroll av alkolås

11.1Tillsyn över verksamheten med alkolås efter rattfylleri

Regeringens förslag: Transportstyrelsen ska utöva tillsyn över efter- levnaden av de föreskrifter om godkännande av alkolås som har meddelats i anslutning till körkortslagen.

Den som fått ett alkolås godkänt ska på begäran av Transport- styrelsen ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

Förslaget i promemorian Kontroll av alkolås och tillsyn: Överens- stämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock att Transportstyrelsen även skulle ha rätt till tillträde till lokaler hos den som fått ett alkolås godkänt.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen och Motorförarnas helnykter- hetsförbund (MHF) anför att styrelsen behöver ett tillsynsmandat som även omfattar rätt till tillträde till de verkstäder som sköter installation, kalibrering och service av alkolåsen. MHF anser även att det är viktigt att Transportstyrelsen får rätt till tillträde till de alkolåsutrustade fordonen.

125

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) framhåller att alkolås bör kontrolleras vid en redan etablerad obligatorisk kontroll av fordon, såsom kontrollbesiktning, och menar att de bästa förutsätt- ningarna för en likvärdig kontroll föreligger då kontrollen sker av en oberoende part. Trafikverket anser att det vore värdefullt med en ackre- ditering av serviceverkstäderna.

Skälen för regeringens förslag: Den typ av alkolås som får användas när ett körkortsinnehav förenas med ett villkor om alkolås efter rattfylleri måste ha godkänts av Transportstyrelsen, se 5 kap. 27 § jämfört med 7 kap. 2 § första stycket 9 körkortslagen (1998:488). Alkolåset måste dessutom dessförinnan ha genomgått en teknisk prövning vid ett särskilt provorgan för att ett godkännande ska kunna komma i fråga, se 5 kap. 26 § körkortslagen. I samband med att Transportstyrelsen ska godkänna en viss typ av alkolås ska leverantören uppfylla vissa krav för att det ska få användas. För ett godkännande kommer det bland annat behöva finnas ett fungerande servicenät för installation, kalibrering, kontroll och tömning av alkolåsen, se prop. 2010/11:26 ss. 50 f och 72.

Några särskilda bestämmelser som reglerar tillsynen över alkolås som har godkänts av Transportstyrelsen finns inte. Transportstyrelsen har möjlighet att återkalla ett godkännande av en typ av alkolås om före- skrifter om godkännande som meddelats i anslutning till körkortslagen inte har iakttagits, se 5 kap. 27 § körkortslagen. Det kan antas att en körkortshavare i många fall anmäler om alkolåset enligt dennes mening inte fungerar korrekt. Det är dock tveksamt om en körkortshavare eller dennes anhöriga i alla lägen kommer att rapportera felaktigheter av det slaget att alkolåset inte förhindrar körning som det borde. Nuvarande reglering innehåller inget uttryckligt stöd för att Transportstyrelsen ska kunna kontrollera att alkolåsets funktion och hanteringen kring alkolåset uppfyller de förutsättningar som gäller för att det ska vara godkänt. Detta framstår som mindre lämpligt, framför allt från trafiksäkerhetssynpunkt. Möjligheten att bedriva tillsyn över verksamheten med alkolås efter rattfylleri som är inriktad på att körkortslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen följs bör stärkas. Det bör införas bestämmelser i körkortslagen som behandlar tillsynen av alkolåsen och över dem vars alkolås har godkänts för användning i alkolåsverksam- heten. Transportstyrelsen bör ansvara för denna tillsyn.

Regeringen föreslår att den som har fått ett alkolås godkänt på Transportstyrelsens begäran ska ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen. I lagrådsremissen föreslogs även att Transportstyrelsen skulle ha rätt till tillträde till lokaler som tillhör den som fått ett alkolås godkänt. Lagrådet har anmärkt att det inte framgår av remissen vilket ändamål en sådan rätt är avsedd att fylla och har därför inte ansett sig kunna tillstyrka detta förslag. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning. Förslaget utgår därför i denna del.

Transportstyrelsen och MHF har framfört att styrelsens tillsynsmandat även borde omfatta en rätt till tillträde till de serviceverkstäder som alkolåsleverantörerna anlitar; MHF anser dessutom att tillsynsmandatet bör omfatta en rätt till tillträde till de fordon som utrustats med alkolås.

Omfattningen av ett tillsynsmandat är en fråga om avvägning av effektivitets-, integritets- och kostnadshänsyn. Tillsyn kan vara förenat med betydande kostnader för den som är föremål för tillsynen. Rege-

Prop. 2011/12:25

126

ringen anser att det är angeläget att de ofta små verkstäder som kommer Prop. 2011/12:25 att utföra servicen av alkolås m.m. inte belastas med sådana kostnader

och att tillsynen därför begränsas till leverantörer av alkolås. När det gäller tillträde till enskilda fordon som utrustats med alkolås kan anmärkas att Transportstyrelsens tillsyn syftar till att kontrollera att den typ av alkolås som godkänts uppfyller kraven för godkännande, inte att ett alkolås i det enskilda fallet fungerar eller handhas på rätt sätt. En rätt att begära tillträde till sådana fordon ter sig därför inte motiverad.

Swedac har föreslagit att alkolås ska kontrolleras, förutom av service- verkstäderna, av ett oberoende organ, förslagsvis vid fordonets kontroll- besiktning. Det kan konstateras att en sådan ytterligare kontroll är förenad med extra kostnader för den enskilde. En genomgående ambition i det permanenta alkolåssystemet är att det ska vara mindre kostnads- krävande för den enskilde än försöksverksamheten för att på så sätt uppmuntra deltagande. Varje extra kostnad riskerar att motverka detta syfte. Enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:71) om innehav av körkort med villkor om alkolås ska alkolåset genomgå service, inklusive kalibrering och kontroll av funktionen, åtminstone var sjätte månad och därutöver extra service när det av särskild anledning är påkallat. Denna kontroll av alkolåset får anses tillräcklig.

Utöver Transportstyrelsens godkännande krävs som tidigare nämnts att alkolåset även måste ha genomgått en teknisk prövning vid ett särskilt provorgan, se 5 kap. 26 § körkortslagen. Enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll är Swedac den myndighet som har att godkänna de provorgan som får genomföra en sådan prövning. Enligt samma lag ska Swedac utöva tillsyn över de provorgan som har blivit ackrediterade.

Trafikverket har föreslagit att även serviceverkstäderna ska vara ackrediterade. Som regeringen anförde i propositionen Alkolås efter rattfylleri är det emellertid inte aktuellt att införa något krav på ackredite- ring av verkstäder eftersom detta riskerar att bli så kostsamt för verk- städerna att det blir svårt att garantera en önskvärd tillgänglighet till serviceverkstäder över hela landet (se prop. 2010/11:26 s. 51).

11.2Varning i stället för återkallelse av godkännande av alkolås

Regeringens förslag: Transportstyrelsen får i stället för att återkalla ett godkännande av alkolås meddela varning om det kan antas att felet eller bristen rättas till.

Förslaget i promemorian Kontroll av alkolås och tillsyn: Överens- stämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Trafikverket anser att Transportstyrelsen före programstart klart måste definiera vilka incidenter och felaktigheter som kan väcka frågan om utfärdande av en varning till leverantören. I övrigt framför remissinstanserna inga synpunkter i denna del.

127

Skälen för regeringens förslag: Om en viss typ av alkolås inte längre Prop. 2011/12:25 uppfyller de krav som ställs för att det ska vara godkänt kan Transport-

styrelsen återkalla godkännandet, se 5 kap. 27 § körkortslagen. Åter- kallelse av godkännande av alkolås kan bli aktuellt om alkolåset brister i sin tekniska funktion eller om de krav som följer av de föreskrifter om godkännande av alkolås som meddelats inte har uppfyllts, t.ex. om leverantören brister i fråga om ett fungerande servicenät. Den nuvarande regleringen medger inte att en varning meddelas leverantören i stället för att ett godkännande återkallas vid en konstaterad brist. Det bör vara möjligt att kunna varna en leverantör om det kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Varning bör kunna bli aktuellt i de fall en leverantör visar vilja och förmåga att rätta till de missförhållanden som finns och därför kan antas komma att rätta till felet eller bristen. Det bör i sammanhanget påpekas att Transportstyrelsen vid mindre allvarliga brister och beroende på omständigheterna också kan avstå helt från ett formellt ingripande. Det följer av bestämmelsens utformning som en möjlighet men inte en skyldighet att ingripa.

Ett beslut om att meddela en varning bör kunna överklagas precis som ett beslut om återkallelse, se 8 kap. 1 § första stycket samt föreslagen lydelse av 7 kap. 2 § första stycket 9 körkortslagen.

11.3Polisens kontroll av alkolås

Regeringens förslag: Polisen ska ha rätt till tillträde till ett körkorts- pliktigt fordon som framförs av en körkortshavare vars körkorts- innehav är förenat med villkor om alkolås för att kontrollera alkolåset. Sådan kontroll ska utföras så att den inte orsakar större olägenhet än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål.

Polisens rätt till tillträde för att kontrollera alkolås ska även omfatta fordon som framförs av körkortshavare vars körkort är villkorligt åter- kallat enligt lagen om försöksverksamhet med villkorlig körkorts- återkallelse.

Förslaget i promemorian Kontroll av alkolås och tillsyn: Överens- stämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Trafikverket anför betänkligheter om huruvida polisen kommer att ha resurser att genomföra en sådan kontroll som verket anser att förslaget förutsätter och att detta i vart fall medför ett klart utbildningsbehov. Verket föreslår att kontrollen i stället sker genom att polisen tar del av dokumentation rörande godkännande, montering och service av alkolåset. Rikspolisstyrelsen anför att för att polisen ska kunna kontrollera om alkolåset är av godkänd typ samt uppfyller före- skrivna krav för montering måste någon form av dokumentation finnas tillgänglig för den kontrollerande polismannen antingen skriftligt eller digitalt i vägtrafikregistret. Vad som faktiskt avses med att polisen ska kontrollera fordonet i fråga om funktion är fortfarande något oklart. I övrigt framför inte remissinstanserna några synpunkter på lagförslaget.

Skälen för regeringens förslag: För att garantera efterlevnaden av de krav som ställs på den körkortshavare som har beviljats att få sitt

128

körkortsinnehav förenat med villkor om alkolås efter rattfylleri krävs Prop. 2011/12:25 bland annat att polisen har möjlighet att kontrollera körkortshavaren och

hans eller hennes fordon. Rikspolisstyrelsen har i sitt remissvar över Alkolåsutredningens betänkande Alkolås för rattfyllerister och körkorts- prov i privat regi (SOU 2008:84) påpekat att det saknas rutiner för hur polisen ska hantera och kontrollera alkolåsen vid trafikkontroller.

Den som framför ett fordon ska enligt 3 kap. 15 § körkortslagen i före- slagen lydelse ha med sig sitt körkort (eller en handling som styrker hans eller hennes identitet). På begäran av polis ska handlingen överlämnas för kontroll. Polisen kommer antingen genom uppgift som framgår direkt av körkortet eller genom kontroll mot vägtrafikregistret kunna få fram information om huruvida en stoppad förares körkortsinnehav förutsätter att fordonet är utrustat med alkolås. För att kunna fastställa om en förare uppfyller ett villkor om alkolås måste polisen ha möjlighet att kontrollera att fordonet är utrustat med ett godkänt och fungerande alkolås. En bestämmelse som ger polisen rätt till tillträde till ett fordon för att kontrollera alkolåset bör därför införas. En sådan kontroll bör som regel kunna innefatta en undersökning av att låset är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav för montering, funktion och användning. Vad gäller Trafikverkets och Rikspolisstyrelsens synpunkter om den tilltänkta kontrollen bör anmärkas att vad regeringen föreslår är en bestämmelse som sätter ramarna för polisens kontrollbefogenheter. Hur kontrollen utförs är en fråga om bl.a. prioritering för polisen.

Av 10 § första stycket 5 polislagen (1984:387) följer att en kontroll om nödvändigt får ske genom tvång, jfr prop. 2001/02:130 s. 122. Polisens kontroll ska emellertid utföras så att den inte orsakar större olägenhet än vad som är nödvändigt. Detta bör föreskrivas särskilt.

Av 22 § 4 polislagen framgår att en polisman får stoppa ett fordon bl.a. om det behövs för att kontrollera fordon eller förare enligt vad som är särskilt föreskrivet. Av den föreslagna bestämmelsen om polisens befogenhet att kontrollera alkolås följer därmed även en rätt att stoppa fordon för just detta syfte.

Försöksverksamheten med alkolås

För den som har beviljats villkorlig återkallelse enligt lagen (1998:489) om försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse gäller en villkorstid med alkolås i två år. Lagen ska upphöra att gälla den 1 januari 2012. Bestämmelserna ska dock fortsätta att tillämpas för de körkorts- havare som dessförinnan har fått en ansökan om villkorlig körkorts- återkallelse beviljad och för vilka villkorstiden inte löpt ut den 1 januari 2012. Bestämmelserna kommer således att ha aktualitet under en inte obetydlig tid efter det att lagen upphört att gälla. Det är rimligt att även fordon som har utrustats med alkolås med stöd av denna lag får kontrolleras av polisen. Den rätt för polisen att kontrollera alkolås som föreslagits bör därför också gälla i förhållande till den vars körkort åter- kallats villkorligt enligt försöksverksamhetslagen.

129

12

Läkares anmälningsskyldighet

Prop. 2011/12:25

Regeringens förslag: Rekvisitet ”uppenbart olämplig” i bestämmel- sen om läkares anmälningsskyldighet avseende innehavare av taxi- förarlegitimation i 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen ska ersättas med ”olämplig”.

Det ska vidare införas en skyldighet för läkare att anmäla till Transportstyrelsen, om läkaren vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att innehavaren av en taxiförar- legitimation av medicinska skäl är olämplig att ha sådan legitimation och denne motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning. Motsvarande ändring ska göras i fråga om läkares anmälnings- skyldighet enligt körkortslagen.

Förslaget i Transportstyrelsens promemoria: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Transportstyrelsen har dock endast före- slagit en möjlighet, inte en skyldighet, att anmäla vid misstanke i kombination med bristande medverkan av innehavaren av taxiförar- legitimation till att låta sig utredas.

Remissinstanserna: Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) välkomnar att 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen ändras så att den harmonierar med körkortslagen. Sveriges Läkarförbund erinrar om att den för vården viktiga patient och läkarrelationen kan påverkas negativt om läkare genom en utökad anmälningsskyldighet i alltför stor utsträckning kan komma att uppfattas som myndighetsföreträdare. I övrigt har remiss- instanserna inga synpunkter.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I utkastet saknades dock förslag om att en genomgång av journalhandlingarna skulle kunna ligga till grund för en anmälan till Transportstyrelsen.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen föreslår att även en genom- gång av journalhandlingarna ska kunna utgöra grund för en anmälan till Transportstyrelsen. Socialstyrelsen, Svensk Trafikmedicinsk Förening, Svenska Läkaresällskapet, Karolinska universitetssjukhuset samt Försäkringsförbundet och Trafikförsäkringsföreningen tillstyrker att det införs en anmälningsskyldighet även vid misstanke om medicinsk olämplighet. Sveriges Pensionärsförbund motsätter sig att kravet ”uppenbart olämplig” skärps till ”olämplig”. Statens väg- och transport- forskningsinstitut (VTI), Sveriges Pensionärsförbund och Svenska Läkaresällskapet anser att trafikmedicinska center bör inrättas.

Skälen för regeringens förslag: Transportstyrelsen har i en promemoria den 7 juni 2010 (TSV 2010-4733) föreslagit att rekvisitet ”uppenbart olämplig” i bestämmelsen om läkares anmälningsskyldighet avseende innehavare av taxiförarlegitimation i 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1998:490) ersätts med rekvisitet ”olämplig”. Styrelsen har vidare före- slagit att det ska införas en möjlighet för läkare att anmäla den som läkaren vid undersökning finner av medicinska skäl sannolikt är olämplig att inneha taxiförarlegitimation och som motsätter sig fortsatt under- sökning eller utredning.

130

De föreslagna ändringarna överensstämmer med de ändringar som gjordes av motsvarande bestämmelse om körkort den 1 september 2010. Det finns inga sakliga skäl till att ställa andra, och framförallt inte lägre, krav i fråga om läkares skyldighet att anmäla olämplighet när det gäller innehav av taxiförarlegitimation än innehav av körkort. Det skulle som Transportstyrelsen beskrivit kunna medföra oönskade effekter, såsom att en läkare avstår från att anmäla en innehavare av taxiförarlegitimation vars medicinska tillstånd inte gör honom eller henne olämplig att inneha körkort men väl olämplig – dock inte uppenbart olämplig – att inneha taxiförarlegitimation. Remissutfallet har även varit positivt. Liksom i fråga om körkort bör gränsen för anmälningsskyldigheten därför sättas vid ”olämplighet” att inneha taxiförarlegitimation.

När det gäller den situationen att en innehavare av taxiförarlegitimation befinns sannolikt vara olämplig att inneha legitimationen, men motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning, ifrågasätter regeringen om det är motiverat att endast föreskriva en möjlighet att anmäla förhållandet till Transportstyrelsen. Det bör övervägas om det inte i stället bör föreskrivas en skyldighet. Avgörande bör vara hur angeläget det är från trafiksäker- hetssynpunkt att innehavarens hälsotillstånd blir utrett.

I förslaget till ny lydelse av 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen regleras dels den situationen att ett medicinskt hinder kan konstateras, dels den situa- tionen att ett sådant hinder kan misstänkas men misstanken inte kan bekräftas (eller motbevisas) p.g.a. innehavarens ovilja att medverka till att låta sig utredas. Enligt regeringens mening ter sig intresset av att utreda den medicinska lämpligheten lika stort i båda fallen. Regeringen anser att den hänsyn till den enskildes integritet som också måste beaktas inte överväger detta intresse, inte ens i det fallet att det endast före- kommer en misstanke om medicinskt hinder. Sannolikheten för att inne- havaren inte kommer att visa sig vara olämplig kan vara större eller mindre men något legitimt skäl att inte medverka till att bringa klarhet i frågan finns knappast. De utredningsbefogenheter som läkaren därvid saknar har Transportstyrelsen.

Sveriges Läkarförbund har varnat för hur patient och läkarrelationen kan påverkas om läkare genom utökad anmälningsskyldighet i alltför stor utsträckning kan komma att uppfattas som myndighetsföreträdare. Det är en synpunkt som regeringen har stor förståelse för. Regeringen tror emellertid att när valet står emellan att erbjuda en möjlighet och att påbjuda en skyldighet för läkare att anmäla patienten till Transport- styrelsen, det senare alternativet i själva verket kan utgöra ett stöd för läkaren och hans eller hennes relation till sin patient. Det är rimligen lättare för en läkare att förklara sitt handlande, och för patienten att acceptera handlandet, om läkaren kan stödja sig på en skyldighet snarare än bara en möjlighet att anmäla.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att den föreslagna möjlig- heten att anmäla en misstanke om att medicinskt hinder föreligger i stället ska formuleras som en skyldighet. Motsvarande ändring bör göras i 10 kap. 2 § andra stycket körkortslagen.

Transportstyrelsen har i sitt yttrande över utkastet till lagrådsremiss föreslagit att en anmälan till styrelsen även ska kunna grunda sig på en genomgång av journalhandlingarna. Styrelsen anför som skäl för förslaget att det ofta förekommer att en patient har kontakt med en läkare

Prop. 2011/12:25

131

under utbildning som efter en viss tid byter klinik eller sjukhus. Om Prop. 2011/12:25 patienten därefter uteblir från uppföljning hos en ny läkare finns det

ingen som kan göra anmälan eftersom ingen av de kvarvarande läkarna har undersökt patienten. Dock finns tveksamheter till körkortsinnehavet oftast väl dokumenterade i journalen, vilket skulle kunna utgöra underlag för en kvarvarande läkare på mottagningen att göra en anmälan.

Regeringen finner att Transportstyrelsens förslag skulle uppfylla ett praktiskt behov utan att gå ut över den enskildes rättssäkerhet i någon nämnvärd mån. Det väsentliga för att en anmälningsskyldighet ska före- skrivas bör vara att läkaren har sannolika skäl för sin misstanke, inte vad misstanken grundar sig på. Enligt regeringens mening kan noggranna journalanteckningar mycket väl utgöra en tillräcklig grund för misstanke. Själva anmälan är vidare endast en indikation för Transportstyrelsen att gå vidare med en utredning och utgör ingen självständig grund för ett ingripande. Förslaget bör därför genomföras.

Flera remissinstanser har på nytt väckt frågan om att inrätta särskilda trafikmedicinska center. Ett förslag härom behandlades nyligen av regeringen i prop. 2009/10:198 Några körkorts- och fordonsfrågor som emellertid i likhet med körkortsutredningen fann att frågan inte var tillräckligt utredd och att förslaget för närvarande inte bör genomföras. Regeringen står fast vid denna uppfattning.

13

Övriga frågor

 

13.1

Överklagande

 

 

 

Regeringens förslag: Ett beslut att inte förnya körkort ska få över-

 

klagas när beslutet grundar sig på att sökanden inte uppfyller tillämp-

 

liga krav på att vara permanent bosatt eller studera i Sverige alternativt

 

sakna sådan anknytning till annan stat inom EES-området.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens

 

förslag. Utredningen föreslår att beslut om att inte ersätta ett körkort

 

endast får överklagas om beslutet grundar sig på att körkortshavaren inte

 

är permanent bosatt i Sverige eller har studerat här i minst sex månader.

 

Remissinstanserna: Sveriges MotorCyklister (SMC) anser att möjlig-

 

heterna att överklaga fler beslut till förvaltningsdomstol än vad utred-

 

ningen föreslår borde ses över.

 

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-

 

ringens förslag.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt körkortslagens bestämmelser

 

om förnyelse krävs inte att några särskilda förutsättningar är uppfyllda

 

för att körkortet ska förnyas. Förnyelse sker dock alltid efter ansökan och

 

förnyelse kan nekas exempelvis om den inte åtföljs av ett välliknande

 

fotografi (jfr 3 kap. 15 § körkortsförordningen). Regeringen har före-

 

slagit att ett körkort endast ska förnyas om sökanden är permanent bosatt

 

i Sverige eller, vid fem- eller tioårsförnyelsen, studerar här sedan minst

 

sex månader, alternativt helt saknar tillämplig anknytning till Sverige

132

eller annat EES-land. Förutsättningen att sökanden är permanent bosatt Prop. 2011/12:25 eller studerar i Sverige sedan minst sex månader gäller redan för

utfärdande av körkort.

Ett beslut i ärende om förnyelse av körkort eller förarbevis är inte överklagbart. Ett beslut om att inte utfärda körkort med hänvisning till kraven på permanent bosättning i Sverige eller studier här sedan sex månader är däremot överklagbart. I analogi härmed bör nu även beslut om att inte förnya körkort som grundar sig på att kravet på bosättning eller studier i Sverige inte är uppfyllt kunna överklagas. Detsamma bör gälla om det alternativa kravet att sökanden inte är permanent bosatt inom EES-området (eller i förekommande fall studerar där) inte heller ansetts uppfylld. Regeringen föreslår att bestämmelser med denna innebörd förs in i 8 kap. körkortslagen.

13.2Periodiska läkarundersökningar av körkortshavare

Regeringens

bedömning:

Periodiska läkarundersökningar av

körkortshavare med behörigheterna AM, A, A1, A2 eller B bör inte

införas.

 

 

Utredningens

bedömning:

Överensstämmer med regeringens

bedömning.

 

 

Remissinstanserna: Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) anser

 

att synscreening bör föreskrivas nationellt i samband med körkortsbyte.

 

Riksorganisationen Sveriges MotorCyklister (SMC) framhåller vikten av

 

medicinska kontroller eller synkontroller av äldre förare. Socialstyrelsen,

 

Transportstyrelsen, Vägverket och Sveriges Pensionärsförbund ställer sig

 

däremot positiva till utredningens bedömning i denna del. Transport-

 

styrelsen och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) anser

 

dock att värdet av att införa periodiska hälsodeklarationer för de lägre

 

behörigheterna bör utredas. Svenska Läkaresällskapet anser att frågan om

 

återkommande hälsoundersökningar för dem äldre än 90 år bör utredas

 

närmare.

 

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med

 

regeringens bedömning.

 

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

 

Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 6.3.2 redogjorde rege-

 

ringen för de krav i samband med körkortsförnyelse som det står

 

medlemsstaterna fritt att införa, däribland möjligheten att få kräva en

 

kontroll i fråga om fysisk och psykisk lämplighet även för förnyelse i

 

fråga om de lägre kategorierna A, A1, A2, AM, B, B1 och BE. I likhet

 

med utredningen ansåg regeringen att denna möjlighet inte ska utnyttjas.

 

Utredningen har därutöver särskilt tagit ställning till om sådana perio-

 

diska läkarundersökningar som körkortsdirektivet ger möjlighet till även

 

för innehavare av lägre körkortsbehörigheter kan vara motiverade när det

 

gäller äldre körkortshavare. Utredningen har därvid anfört följande.

 

Det finns i dag inga studier som visar att ökande ålder i sig innebär en

 

ökad trafikolycksrisk. Flertalet äldre förare anpassar körningen till sin

 

förmåga. Det finns dock en växande grupp äldre förare som på grund

133

av synproblem eller trafikfarlig sjukdom inte bör köra alls. Några

Prop. 2011/12:25

bärande trafiksäkerhetsmässiga skäl för att införa periodiska läkar-

 

undersökningar för äldre förare finns inte och de erfarenheter som

 

andra länder har av sådana system visar inte heller på några effekter

 

på trafiksäkerheten. Av Vägverkets rapport framgår dessutom att ett

 

system med återkommande läkarkontroller av äldre körkortshavare

 

skulle bli mycket resurskrävande och kostsamt. Sammantaget anser

 

utredningen att avsaknaden av behovet, bristen på visad effekt där det

 

införts samt de mycket stora kostnader som ett system med perio-

 

diska läkarundersökningar skulle leda till utgör skäl att inte införa en

 

sådan regel.

 

Regeringen instämmer i utredningens bedömning, som också delas av

 

flera remissinstanser. Utredningens slutsatser vad gäller effektivitet,

 

kostnader och resursåtgång torde i hög grad gälla även för medicinska

 

kontroller av yngre körkortshavare. STR:s och SMC:s förslag om

 

synkontroll motsvarar i princip den medicinska kontroll som Transport-

 

styrelsen har föreslagit för de högre förarbehörigheterna fram till 45 års

 

ålder (se avsnitt 6.3.1). Att genomföra en stor mängd synkontroller av

 

körkortshavare skulle bli kostsamt och kräva alltför stora undersöknings-

 

resurser i förhållande till de trafiksäkerhetseffekter det kan förväntas ge.

 

Något krav på periodiska läkarundersökningar eller synundersökningar

 

av körkortshavare med de lägre behörigheterna AM, A, A1, A2 eller B

 

bör därför inte införas.

 

13.3 Mikroprocessor

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser i lag om att körkort ska förses med mikroprocessor. Om sådana bestämmelser införs bör det ske i förordning eller myndighetsföre- skrifter efter det att kommissionen har fastställt föreskrifterna för mikroprocessorn.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens bedömning. I 3 kap. 16 § i förslaget till ny körkortslag har utredningen föreslagit att ett körkort ska förses med en mikroprocessor som innehåller de uppgifter som anges på körkortet. Bestämmelsen anges träda i kraft den 19 januari 2013 i likhet med övriga bestämmelser i lagen.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall har anfört att det bör räcka att ange att ett körkort ska förses med en mikroprocessor i förordning eller föreskrift där övriga bestämmelser om körkortets utformning finns. Övriga remissinstanser framför inga synpunkter.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I art. 1.2 i körkortsdirektivet anges att medlemsstaterna får förse körkortet med ett lagringsmedium (en mikroprocessor) från och med det att kommissionen fastställt före- skrifterna för lagringsmediet. Dessa föreskrifter ska innehålla bestämmelser om EG-typgodkännande som får beviljas endast om det

134

kan visas att mikroprocessorn är skyddad mot försök att manipulera eller Prop. 2011/12:25 ändra lagrade uppgifter.

Avsikten är således att medlemsstaterna på sikt ska kunna förse körkortet med en mikroprocessor. Som utredningen framhållit får så emellertid inte ske förrän relevanta specifikationer för mikroprocessorn har tagits fram. Om det bedöms lämpligt att förse svenska körkort med en mikroprocessor bör det införas bestämmelser härom i svensk rätt. Det bör dock inte ske förrän kommissionens arbete med att ta fram gemen- samma specifikationer slutförts och regler om detta beslutats. Om och när det blir aktuellt att införa sådana bestämmelser är det, såsom Kammarrätten i Sundsvall anfört, tillräckligt att det sker i förordning eller myndighetsföreskrifter.

13.4Krav på förarprövare

Regeringens bedömning: De krav som ska ställas på förarprövare bör liksom tidigare meddelas i myndighetsföreskrifter. Utredningens förslag om att fysiska eller juridiska personer bör kunna få tillstånd att anordna förarprov bör inte genomföras.

Utredningens förslag: Avviker från regeringens bedömning. Utredningens förslag till ny körkortslag innehåller bestämmelser om bl.a. tillstånd för fysiska och juridiska personer att anordna förarprov, återkallelse av sådant tillstånd och tillsyn. Förslaget innehåller även bestämmelser om förordnande som förarprovsförrättare och återkallelse av sådant förordnande samt tillsyn. Körkortsutredningens förslag bygger på det förslag som lämnades i 2008 års alkolåsutrednings betänkande Alkolås för rattfyllerister och körkortsprov i privat regi (SOU 2008:84).

Remissinstanserna: Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) anser att Transportstyrelsen ska ansvara för utbildningsplanen för förar- prövare.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I art. 10 i körkortsdirektivet före- skrivs bl.a. att förarprövare från och med direktivets ikraftträdande ska uppfylla de minimikrav som anges i bilaga IV. De krav som där anges omfattar bl.a. ålderskrav och en rad krav på kunskaper, färdigheter, insikter, körvana, utbildning, kompetens och fortbildning med betydelse för förmågan att fungera som förrättare av förarprov. Dessa krav är minimikrav som Sverige har att införa i svensk rätt.

Regelverket rörande förarprov och förarprövare är i dag fördelat på lag, förordning och myndighetsföreskrifter. I körkortslagen finns endast bestämmelser om förarprov. I 3 kap. 10 § körkortsförordningen finns bestämmelser om att förarprov ska avläggas inför den som Transport- styrelsen förordnat att förrätta förarprov och om vilka som kan komma i fråga för förordnande som provförrättare, nämligen tjänstemän vid Trafikverket och Försvarsmakten samt lärare vid gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning. Där finns också bestämmelser om under

135

vilka förutsättningar Transportstyrelsen får återkalla ett förordnande. I Prop. 2011/12:25 8 kap. 5 § körkortsförordningen anges att Transportstyrelsen får meddela

föreskrifter om förarprov och, efter samråd med Trafikverket, Statens skolverk och Försvarsmakten, om förordnande att förrätta förarprov. Alla bestämmelser om krav på förarprövare av det slag som körkortsdirektivet reglerar återfinns i dag i myndighetsföreskrifter. Regeringen finner att det är önskvärt att behålla denna ordning och att ingenting hindrar att Transportstyrelsen även fortsättningsvis reglerar denna typ av detaljkrav på förarprövare i sina föreskrifter.

Körkortsutredningens förslag om att fysiska eller juridiska personer ska kunna få tillstånd att anordna förarprov byggde på 2008 års alkolås- utrednings förslag i betänkandet Alkolås för rattfyllerister och körkorts- prov i privat regi (SOU 2008:84). Utgångspunkten för alkolåsutred- ningens förslag var att Trafikverket, som anordnar körkortsprov, period- vis hade haft problem med att möta efterfrågan på anordnande av prov. Körkort är en viktig möjlighet för att alla som bor i Sverige ska kunna delta i samhälls- och arbetsliv. En väl fungerande körkortsprovsverksam- het i hela landet är en förutsättning för detta. Regeringen konstaterar att väntetiderna för att få köra upp sedan flera år är korta eller obefintliga. Vidare har Trafikverket genomfört en rad åtgärder för att utveckla verksamheten. System för att säkra enhetlighet och rättssäkerhet i bedömningen av körkortstagarna, införande av sammanhållna teori- och körprov samt åtgärder för att möta körkortstagarnas behov av uppkörningstider, väl fungerande bokning och stöd till personer med läs- och skrivsvårigheter och möjligheter att utföra teoriprov på andra språk än svenska är några exempel. Regeringen har för närvarande inte för avsikt att lämna förslag om att låta fysiska eller juridiska personer efter tillstånd få anordna förarprov.

13.5Diverse övriga ändringar

Regeringens förslag: Förarprov ska inte få avläggas om giltighetstid för återkallelse tills vidare löper.

I körkortslagen ska uttryckligen anges att Transportstyrelsen prövar frågor om förnyelse av körkort och om ersättande av utländskt körkort.

Utredningens förslag: Finns inget i denna del.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I utkastet fanns dock inget förslag om att det skulle anges i körkortslagen att Transportstyrelsen prövar frågor om ersättande av utländskt körkort.

Remissinstanserna: Framför inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: I 3 kap. 4 § första stycket körkorts- lagen i den lydelse som träder i kraft den 1 januari 2012 föreskrivs att förarprov för körkort inte får avläggas om spärrtid eller villkorstid löper. I 3 kap. 20 § andra stycket anges beträffande förarprov för att erhålla förarbevis att sådant inte heller får avläggas innan giltighetstid för åter- kallelse tills vidare löpt ut. Det finns knappast något sakligt skäl att före-

136

skriva olika i 4 och 20 §§ när det gäller hinder för att avlägga förarprov. Prop. 2011/12:25 Med hänsyn till detta och då återkallelse tills vidare väsentligen har

samma rättsverkan som slutlig återkallelse bör ett tillägg göras i 3 kap. 4 § motsvarande vad som gäller enligt 20 §.

I 8 kap. 1 och 2 §§ anges i vad mån beslut i ärenden om förnyelse av körkort kan överklagas. Det bör därför även uttryckligen framgå av 7 kap. 2 § att Transportstyrelsen prövar sådana ärenden.

I 6 kap. 7 § föreslås begreppet ”ersättande” föras in för de fall då ett utländskt körkort som har förstörts eller kommit bort behöver ”bytas ut” mot ett svenskt körkort. Det bör, som Lagrådet framhållit, därför anges i 7 kap. 2 § att Transportstyrelsen prövar frågor om sådant ersättande.

14 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya och ändrade bestämmelserna i körkortslagen ska träda i kraft den 1 februari 2012 ifråga om 4 kap. 8 §, 5 kap. 25 a, 27 och 28 §§ samt 10 kap. 2 § och i övrigt den 19 januari 2013. Bestämmelsen i 7 kap. 2 § första stycket 9 i sin nya lydelse ska dock tillämpas för tid från och med den 1 februari 2012. Bestämmelsen i 5 kap. 25 a § ska från och med den 1 februari 2012 ha motsvarande tillämpning för en körkortshavare vars körkort är villkorligt återkallat enligt lagen om försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse.

Den nya lydelsen av 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen ska träda i kraft den 1 februari 2012. De nya och ändrade bestämmelserna i lagen om yrkesförarkompetens ska träda i kraft den 19 januari 2013.

För en förarbehörighet som förvärvats före den 19 januari 2013 ska äldre föreskrifter gälla. För ett körkort som utfärdats före detta datum ska dock 3 kap. 12, 14 och 14 a §§, 7 kap. 2 § första stycket 4 och 8 kap. 2 § tillämpas i sina nya lydelser från och med den 19 januari 2013. Ett körkort med behörighet C, CE, D eller DE ska därvid förnyas första gången enligt 3 kap. 14 § andra stycket vid det ordinarie förnyelsetillfälle som enligt äldre föreskrifter skulle ha infallit närmast efter den 18 januari 2013, dock senast den 19 januari 2023.

Utan hinder av ålderskraven i 3 kap. 1 § får körkort med behörig- heten A, C, CE, D eller DE utfärdas till den som tidigare innehaft ett körkort med motsvarande behörighet, om det tidigare körkortet utfärdats före den 19 januari 2013. Därvid ska 2 kap. 6 § tillämpas i sin äldre lydelse.

Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för godkännande som handledare som har meddelats före den 1 februari 2012.

Regeringens bedömning: Ändringarna i yrkestrafiklagen och lagen om yrkesförarkompetens kräver inga övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag: Saknas i denna del.

Förslaget i Transportstyrelsens promemoria: Saknas i denna del.

137

Förslagen i utkastet till lagrådsremiss och promemorian Kontroll av alkolås och tillsyn: Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen och Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) anser att den nya bestämmelsen om tidsbegränsning av godkännanden som handledare även bör omfatta godkännanden som meddelats före bestämmelsens ikraftträdande.

Skälen för regeringens förslag: I art. 16.1–2 i körkortsdirektivet före- skrivs att medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser som direktivet ålägger dem att införa från och med den 19 januari 2013 (vissa bestämmelser har medlemsstaterna emellertid enligt art. 18 varit skyldiga att tillämpa sedan januari 2009). De föreslagna lagändringar som syftar till att genomföra körkortsdirektivet i svensk rätt bör därför träda i kraft den 19 januari 2013. Även övriga lagändringar bör träda i kraft då i den mån inte särskilda skäl talar för ett annat ikraftträdandedatum. När det gäller de ändringar i fråga om läkares anmälningsskyldighet och godkännande som handledare som föreslås finner regeringen att dessa bör träda i kraft snarast och att ikraftträdandedatum lämpligen kan sättas till den 1 februari 2012. Även de bestämmelser som rör Transport- styrelsens tillsyn över alkolåsverksamheten och polisens befogenhet att kontrollera fordon utrustade med alkolås bör träda i kraft vid samma tillfälle.

I art. 13.2 i direktivet anges att behörighet att framföra fordon som beviljats före den 19 januari 2013 inte ska kunna dras in eller på något sätt inskränkas genom direktivets bestämmelser. Det innebär att nya krav för förvärv av behörigheter och nya gränsdragningar mellan fordons- kategorierna inte får påverka giltigheten av en redan förvärvad behörig- het. Det bör därför anges i övergångsbestämmelser att de bestämmelser som gällde före den 19 januari 2013 ska tillämpas på körkortsbehörig- heter som förvärvats före detta datum. Detsamma bör gälla annan förar- behörighet som förvärvats före detta datum.

Regeringen har i avsnitt 6.3.1 bedömt att nyssnämnda princip inte bör hindra att de nya kraven för förnyelse m.m. tillämpas även i fråga om en äldre behörighet. I enlighet med vad där anförs bör den kortare förnyelse- fristen för körkort med högre behörigheter och de bestämmelser om tätare medicinska kontroller som hänger samman med den, liksom över- huvudtaget de bestämmelser som rör de nya krav som gäller vid förnyelse av körkort, tillämpas även på körkort som redan utfärdats den 19 januari 2013.

För körkort med lägre behörigheter medför bestämmelserna endast att nya krav för förnyelse införs. Detsamma gäller förnyelse av körkort med högre behörigheter som äger rum mellan de ordinarie förnyelsetillfällena. Bestämmelserna kan därför börja tillämpas direkt fr.o.m. den 19 januari 2013. Femårsförnyelse av körkort med högre behörigheter är dock en nyhet som behöver regleras särskilt. Övergången från tioårsförnyelse till femårsförnyelse bör ske vid det första ordinarie förnyelsetillfälle som skulle ha infallit efter den 18 januari 2013 enligt den gamla ordningen. Eftersom denna ordning innebär att den ordinarie tioårsförnyelsen skjuts upp om något som föranleder förnyelse inträffar under tiden bör det emellertid sättas en gräns för när femårsförnyelse senast ska börja tillämpas. Tidsgränsen kan lämpligen bestämmas till den 19 januari

Prop. 2011/12:25

138

2023. Det sammanfaller med när de sist förnyade körkorten enligt den gamla ordningen under normala omständigheter ska förnyas igen.

De äldre bestämmelserna bör endast fortsätta att tillämpas om körkortsinnehavet förblir intakt. Om en körkortsbehörighet blir ogiltig, exempelvis p.g.a. körkortsåterkallelse, är det inte längre fråga om en behörighet som förvärvats före ikraftträdandet. Utfärdande av ett nytt körkort i sådant fall och frågan om vilka behörigheter körkortet medför bör i princip styras av de nya reglerna. Det är emellertid rimligt att den som före den 19 januari 2013 har förvärvat en körkortsbehörighet som sedermera blir ogiltig inte drabbas av de i vissa fall kraftigt skärpta ålderskraven för att återfå behörigheten. Exempelvis skulle, utan över- gångsbestämmelser, den som vid 19 års ålder under prövotiden får sitt C- körkort återkallat med en kortare spärrtid i själva verket inte kunna återfå körkortet förrän vid fyllda 21 år. Det bör därför föreskrivas att körkort med behörigheten A, C, CE, D eller DE (de behörigheter för vilka skärpta ålderskrav införs) utan hinder av ålderskraven i 3 kap. 1 § får utfärdas till den som tidigare innehaft ett körkort med motsvarande behörighet, om det tidigare körkortet utfärdats före den 19 januari 2013. Det bör också föreskrivas, såvitt avser behörighet A, att 2 kap. 6 § i så fall ska tillämpas i sin äldre lydelse eftersom det faktiska ålderskravet för att få köra de tyngsta trehjuliga motorcyklarna annars blir 21 år.

I avsnitt 7.2.3 har regeringen föreslagit att möjligheten att begära att ett godkännande som handledare upphävs ska upphöra och ersättas med en begränsning av handledarskapets giltighetstid till fem år. Dessa lagändringar bör emellertid inte beröra godkännanden som handledare som meddelats innan lagändringarna träder i kraft. I stället bör äldre föreskrifter gälla för dessa godkännanden, vilket innebär att de gäller tills vidare men kan upphävas av Transportstyrelsen på handledarens eller körkortsaspirantens begäran.

Transportstyrelsen och Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) anser emellertid att den nya bestämmelsen om tidsbegränsning av godkännan- den som handledare även bör omfatta godkännanden som meddelats före bestämmelsens ikraftträdande och att sådana godkännanden därvid bör gälla fem år efter ikraftträdandedatum. Transportstyrelsen anger som skäl för detta att uppgifter om äldre godkännanden annars inte går att gallra ur vägtrafikregistret. STR tillägger att det allt oftare händer att handledare begär ut kopia på bevis om genomgången introduktionsutbildning från trafikskolorna, men att skolorna ibland inte har uppgifterna kvar.

En tidsbegränsning av godkännanden som meddelats före den 1 februari 2012 skulle innebära ett ingrepp i enskildas redan förvärvade rättigheter. Sådan retroaktiv lagstiftning är inte förbjuden utom i vissa fall men bör alltid användas restriktivt. Regeringen anser inte att några mer betydande olägenheter av att äldre godkännanden inte kan gallras framkommit. Regeringen har svårt att se att tidsbegränsning skulle avhjälpa det problem STR påtalat, eftersom bevis om introduktions- utbildning endast behövs för godkännande, inte utövande, av handledar- skapet. Regeringen vidhåller att godkännanden som handledare som meddelats före den 1 februari 2012 inte bör tidsbegränsas.

Lagen (1989:489) om försöksverksamhet med villkorlig körkortsåter- kallelse ska upphöra att gälla den 1 januari 2012. Enligt övergångs- bestämmelserna ska dock bestämmelserna i lagen fortsätta att tillämpas

Prop. 2011/12:25

139

för den som fått sin ansökan beviljad och för vilken villkorstiden inte Prop. 2011/12:25 löpt ut när lagen upphör att gälla. Som föreslagits i avsnitt 11.3 bör

bestämmelsen om polisens kontrollbefogenheter i körkortslagen tillämpas även i försöksverksamheten. Lagtekniskt kan det lämpligen ske genom en hänvisning i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till försöksverksamhetslagen till den nya bestämmelsen om polisens kontrollbefogenheter i körkortslagen (5 kap. 25 a §).

I det lagförslag som remitterades till Lagrådet angavs att 5 kap. 25 a § ska tillämpas för sådana deltagare i försöksverksamheten som över- gångsvis omfattas av försöksverksamhetslagen även efter det att den upphört att gälla. Som Lagrådet påpekat förutsätter 5 kap. 25 a § emellertid att själva körkortsinnehavet är förenat med villkor om alkolås medan försöksverksamhetslagens bestämmelser utgår från ett system med villkorlig körkortsåterkallelse. Eftersom 5 kap. 25 a § i körkorts- lagen inte kan tillämpas direkt inom ramen för försöksverksamheten bör det som Lagrådet föreslagit i de aktuella ikraftträdande- och övergångs- bestämmelserna i stället anges att 5 kap. 25 a § körkortslagen ska ha motsvarande tillämpning för de körkortshavare som omfattas av försöks- verksamhetslagen. Regeringen föreslår emellertid den justeringen i förhållande till Lagrådets förslag att 5 kap. 25 a § körkortslagen anges vara tillämplig från och med den 1 februari 2012. Skälet till detta är 5 kap. 25 a § inte träder i kraft förrän vid denna tidpunkt.

När det gäller de ändringar i yrkestrafiklagen och lagen om yrkesförar- kompetens som föreslås krävs enligt regeringens bedömning inga över- gångsbestämmelser.

15 Konsekvensanalys

15.1Ändringar i körkortslagen

Genom förslaget införs ändringar i körkortslagen i syfte att dels genom- föra det tredje körkortsdirektivet i svensk rätt, dels göra vissa andra ändringar för att till en del förenkla regelverket. De ändringar som före- slås införas i svensk rätt med anledning av körkortsdirektivet är kortfattat följande:

1.Ny behörighet A2 för motorcykel införs. Nettoeffekt högst 35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänste- vikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kg. Motorcykeln får inte ha sitt ursprung i en motorcykel med mer än dubbla effekten.

2.För motorcykelbehörigheterna stärks det stegvisa tillträdet till tyngre och mer effektstarka motorcyklar genom att:

a.Ålderskravet höjs för behörigheten A till 24 år vid direkttillträde och 20 år för den som har haft behörig- heten A2 i minst två år.

b.För behörigheten A2 blir ålderskravet 18 år.

c.För A och A2 består förarprovet normalt av ett

kunskapsprov och ett körprov. Om sökanden har

 

behörigheten A2 eller A1 krävs dock endast ett

 

godkänt körprov för att erhålla A eller A2.

140

 

3.Motordriven trehjuling ska få framföras med behörighet A1 från 16 års ålder. Om motoreffekten är över 15 kilowatt krävs dock behörigheten A eller B, samt fyllda 21 år.

4.Behörigheten B utökad införs. Behörigheten B ger normalt möjlighet att bl.a. framföra ett fordon inom kategorin (bil eller lätt lastbil) med ett tillkopplat släpfordon som väger mer än

750 kg, förutsatt att fordonskombinationens totalvikt inte över- skrider 3,5 ton. Om föraren avlagt ett särskilt körprov och förvärvat s.k. utökad B-behörighet får han eller hon dock även framföra en fordonskombination vars totalvikt överskrider 3,5 men inte 4,25 ton.

5.Behörigheten B innefattar även i fortsättningen tre- och fyrhjuliga motorcyklar. Behörigheten A ger inte längre rätt att köra fyrhjulig motorcykel.

6.Fyra nya behörigheter för lastbil och buss införs: C1, C1E, D1 och D1E.

7.Ålderskraven höjs för behörigheten C och CE till 21 år, från tidigare 18 år (detta ska inte påverka tillämpningen av de lägre åldersgränser som kan följa av lagen (2007:1157) om yrkes- förarkompetens).

8.Ålderskraven höjs för behörigheterna D och DE till 24 år, från tidigare 21 år (detta ska inte påverka tillämpningen av de lägre åldersgränser som kan följa av lagen om yrkesförarkompetens).

9.Ålderskraven för de nya behörigheterna C1 och C1E blir 18 år samt för D1 och D1E 21 år.

10.Körkort med behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE gäller i fem år och måste därefter förnyas för att gälla. Körkortshavaren ska i samband med sådan förnyelse visa att de medicinska kraven för innehav är uppfyllda. Körkortshavaren ska i samband med förnyelse för alla körkort uppfylla vissa anknytningskrav till Sverige.

11.Lagen om yrkesförarkompetens anpassas till de nya behörig- heterna C1, C1E, D1 och D1E. Bl.a. införs bestämmelser om kompetens- och ålderskrav för dessa kategorier.

Därutöver föreslås vissa andra ändringar i körkortslagen. Av betydelse i detta sammanhang är främst:

Borttagande av möjligheten att få förhandsbesked om körkortstillstånd.

Bevis om att körkort utfärdats tas bort. En förare ska dock alltjämt medföra en handling som styrker hans eller hennes identitet, om körkortet ännu inte lämnats ut och färden äger rum inom två månader från utfärdandet.

Möjligheten att begära att godkännande som handledare upphör tas bort. Godkännande som handledare tidsbegränsas till fem år.

Vissa justeringar av ålderskraven för att få övningsköra införs. Principen är att man ska kunna övningsköra en tid innan den ålder då man kan ta körkortet i fråga, se tabell nedan. Undan- taget är C1, C1E och BE där ålderskravet 18 år sammanfaller för övningskörning och körkort. För den som körtränar inom

Prop. 2011/12:25

141

ramen för grundutbildning för yrkesförarkompetens för fordon Prop. 2011/12:25 som kräver C eller CE gäller i vissa fall 18 år (i stället för 20 år

normalt) och för D eller DE 20 år (i stället för 23 år).

Transportstyrelsen ges ett tillsynsmandat över den vars alkolås godkänts för användning i det permanenta systemet med alkolås efter rattfylleri. Varning införs som ett lindrigare alternativ till återkallelse av godkännande av en alkolåstyp. Polisen ges befogenhet att kontrollera fordon som framförs av förare med villkor om alkolås.

Bestämmelsen om läkares anmälningsskyldighet beträffande medicinskt olämpliga körkortshavare justeras. Motsvarande ändringar införs i yrkestrafiklagen (1998:490) i fråga om taxi- förarlegitimation.

15.1.1Alternativa lösningar eller inte reglera alls

Sverige har förbundit sig att genomföra körkortsdirektivet i svensk rätt. Det krävs vissa anpassningar av bestämmelserna i bl.a. körkortslagen för att uppfylla direktivets krav. Att inte införa körkortsdirektivets regler i den utsträckning som krävs är därför inte något alternativ.

De ändringar som införs därutöver har till syfte att förenkla och underlätta hanteringen av körkortsärenden vad gäller borttagande av förhandsbesked om körkortstillstånd, bevis om körkort och möjligheterna att begära att godkännande som handledare upphör. Vad gäller juste- ringarna av ålderskraven för övningskörning sker dessa för att ensa reglerna för detta och för att ge ökade möjligheter till att övningsköra. Vad gäller ändringarna av läkares anmälningsskyldighet sker även dessa för att ensa reglerna på området och för att därmed underlätta för läkare att anmäla medicinskt olämpliga förare och innehavare av taxiförarlegi- timation. Alternativa lösningar eller att inte reglera alls är därför inte aktuellt i dessa delar.

15.1.2Vilka som berörs av regleringen

Ändringar i körkortsreglerna berör körkortshavare samt företag, myndig- heter och organisationer som använder transporter med motorfordon på väg. Vilka som berörs behandlas närmare nedan under respektive förslag där också de konsekvenser ändringarna får för staten, enskilda och före- tag berörs närmare.

15.2Ändringar med anledning av körkortsdirektivet

15.2.1Ekonomiska konsekvenser för statliga myndigheter och samhället av införandet av det tredje körkortsdirektivet

Transportstyrelsen

Införandet av nya körkortskategorier samt nya krav för förvärv av

körkort innebär en viss ökad administration för Transportstyrelsen. I de

142

fall körkortstagare tar körkort i någon av de nya kategorierna i stället för

Prop. 2011/12:25

i de som gällde tidigare, exempelvis C1 i stället för C, blir antalet

 

ärenden inte fler. Förslagen om borttagandet av möjligheterna att få

 

förhandsbesked, bevis om körkort och att begära att handledarskap ska

 

upphöra leder dock till minskningar av administrationen. Avgifter

 

kommer att tas ut för körkorten i enlighet med vad som gäller idag för

 

körkort. Transportstyrelsen har beräknat kostnaderna för utveckling av

 

regelverket, information m.m. till ca 35–40 miljoner kronor under två år

 

(2011 och 2012), vilket finns med i en utvecklingsplan i myndighetens

 

budget.

 

Trafikverket

 

Införandet av nya körkortskategorier och förändrade ålderskrav kan

 

komma att påverka antalet förarprov för körkort hos Trafikverket.

 

Förändringarna kan medföra marginella kostnader för utveckling av nya

 

förarprovsprotokoll vad gäller de nya kategorierna. Eventuella kostnads-

 

ökningar bedöms bli små och kunna tas inom ram.

 

Sveriges Domstolar

 

Genom förslagen införs en ny möjlighet att överklaga beslut om att inte

 

förnya körkort på grund av att körkortshavaren inte är permanent bosatt i

 

Sverige. Antalet mål bedöms dock bli marginellt. De eventuella ökade

 

kostnader som uppstår för förvaltningsdomstolarna bedöms kunna tas

 

inom ram.

 

Samhällsekonomiska konsekvenser

 

Ett av syftena med att anta det tredje