Specialist i allmänmedicin - en yrkeskvalifikation i allmänpraktik

Regeringens proposition 2011/12:108

Specialist i allmänmedicin – en yrkeskvalifikation för	Prop.
läkare i allmänpraktik	2011/12:108

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 mars 2012

Fredrik Reinfeldt

Göran Hägglund

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i genomförande i svensk rätt av vissa artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvali- fikationer1.

Ändringarna föreslås med anledning av den kritik som Europeiska kommissionen har riktat mot Sverige. Kommissionen har anfört att Sverige inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om automatiskt erkännande av läkares yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik. Eftersom det enligt direktivet finns en harmoniserad miniminivå för utbildning som allmänpraktiserande läkare, anser kommissionen att direktivet endast tillåter en yrkeskvalifikation inom allmänpraktik i en och samma medlemsstat. Allmänpraktiserande läkare som uppfyller direktivets minimikrav på praktisk tjänstgöring i tre år har rätt till automatiskt erkännande i samtliga EES-länder och Schweiz. I Sverige finns i dag två yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik, allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) med en utbildningstid på tre år och specialist i allmän- medicin, vars utbildning måste vara minst fem år. Kommissionen har framfört att den svenska regleringen strider mot direktivets bestämmelser på grund av att Sverige har två yrkeskvalifikationer och eftersom svenska myndigheter inte automatiskt erkänner yrkeskvalifikationerna hos läkare som uppfyller direktivets krav på utbildning inom allmänpraktik, som specialister i allmänmedicin, vilken är den vanligaste yrkeskvalifika- tionen i allmänpraktik i Sverige. Kommissionen anser att de svenska

1 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

bestämmelserna hindrar den fria rörligheten på den inre marknaden för allmänpraktiserande läkare.

I propositionen föreslås att bestämmelsen om kompetens som Europaläkare i patientsäkerhetslagen upphävs och att möjligheten att ansöka om kompetensbevis som allmänpraktiserande läkare (Europa- läkare) avskaffas. Ändringarna innebär att allmänpraktiserande läkare som fullgjort sin utbildning enligt direktivet i en annan EES-stat än Sverige eller utbildat sig i Schweiz, ska kunna erkännas automatiskt som specialist i allmänmedicin i Sverige.

Vidare föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) där formuleringen om Europaläkare stryks.

När författningsändringarna har trätt i kraft kommer regeringen att till kommissionen anmäla en ny svensk titel för allmänpraktiserande läkare. Den nya titeln föreslås bli specialist i allmänmedicin.

Författningsändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

Prop. 2011/12:108

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		5
2	Lagförslag ........................................................................................		6
	2.1	Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen
		(2010:659) .........................................................................	6

2.2Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

		sekretesslagen (2009:400) .................................................	7
3	Ärendet och dess beredning .............................................................		8
4	Bakgrund..........................................................................................		9
	4.1	Om behörighet för läkare inom allmänpraktik i
		Sverige...............................................................................	9
	4.2	Klagomål till Europeiska kommissionen...........................	9
	4.3	Överträdelseärende mot Sverige......................................	10
	4.4	Svensk ståndpunkt...........................................................	12
5	Gällande rätt...................................................................................		13

5.1EU-rätt – Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om

	erkännande av yrkeskvalifikationer.................................		13
	5.1.1	Direktivets bakgrund och syfte.......................	13
	5.1.2	Kort om direktivets uppbyggnad ....................	14
	5.1.3	Sammanställning av de artiklar i
		direktivet kommissionen anser att Sverige
		bryter mot .......................................................	14
5.2	Svensk rätt.......................................................................		17
	5.2.1	Regleringen av kompetens som
		Europaläkare...................................................	17
	5.2.2	Regleringen av kompetensen specialist i
		allmänmedicin ................................................	18
6 Överväganden och förslag..............................................................			20

6.1Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

(2010:659) .......................................................................

6.2Förslag till ändring i offentlighets- och

		sekretesslagen (2009:400) ...............................................	21
	6.3	Förslagens förenlighet med EU-rätten.............................	22
7	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser..................................		25
8	Konsekvenser.................................................................................		26
9	Författningskommentar..................................................................		29

9.1Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

(2010:659) .......................................................................

9.2Förslaget till ändring i offentlighets- och

	sekretesslagen (2009:400) ...............................................	29
Bilaga 1	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av
	den 7 september 2005 om erkännande av yrkes-
	kvalifikationer ....................................................................	31

Prop. 2011/12:108

Bilaga 2	Sammanfattning i promemorian Specialist i allmän-	Prop. 2011/12:108
	medicin – en yrkeskvalifikation för läkare i allmän-
	praktik (Ds 2012:2) ........................................................	152
Bilaga 3	Promemorians författningsförslag .................................	153
Bilaga 4	Förteckning över remissinstanser ..................................	158
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2012.......		159
Rättsdatablad	........................................................................................	160

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),

2.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Prop. 2011/12:108

Lagförslag

Prop. 2011/12:108

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659) dels att 4 kap. 7 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 7 § ska utgå, dels att 4 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

10 §

Ansökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke, bevis om kompetens som Europa- läkare och bevis om specialist- kompetens prövas av Social- styrelsen.

Socialstyrelsen prövar ansök- ningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om specialistkompetens.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2.2	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och					Prop. 2011/12:108
	sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 25 kap.					8 a § offentlighets- och sekretess-
lagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				25 kap.
				8 a §1
Sekretess gäller hos Social-					Sekretess gäller hos Socialsty-
styrelsen i ärende om legitimation,					relsen i ärende om legitimation,
särskilt förordnande att utöva yrke,					särskilt förordnande att utöva yrke
bevis om kompetens som Europa-					eller bevis om specialistkompetens
läkare eller bevis om specialist-					enligt 4 kap. 10 § patientsäkerhet-
kompetens		enligt	4 kap. 10 §		slagen (2010:659) för uppgift om
patientsäkerhetslagen				(2010:659)	sökandens hälsotillstånd	eller
för uppgift om sökandens hälso-					andra personliga förhållanden, om
tillstånd	eller andra			personliga	det kan antas att denne eller någon
förhållanden, om det kan antas att					närstående till denne lider bety-
denne eller		någon	närstående till		dande men om uppgiften röjs.

denne lider betydande men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos Socialstyrelsen i ärende om klagomål eller i initiativärende enligt 7 kap. patientsäkerhetslagen eller i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 7 kap. 30 § samma lag för uppgift om berörd hälso- och sjukvårdspersonals hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 10 §.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2.Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har kommit in före den 1 juli 2012.

1 Senaste lydelse 2010:679.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2011/12:108

Europeiska kommissionen har i ett överträdelseärende mot Sverige framfört att den anser att det svenska regelverket strider mot flera bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer1. Kommissionen har anfört att Sverige inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om automatiskt erkännande av läkares yrkeskvalifikationer i allmänpraktik. Eftersom det enligt direktivet finns en harmoniserad miniminivå för utbildning som allmänpraktiserande läkare, som är tre år, anser kommissionen att direktivet endast tillåter en yrkeskvalifikation inom allmänpraktik i en och samma medlemsstat. Allmänpraktiserande läkare som uppfyller direktivets minimikrav har rätt till automatiskt erkännande i samtliga EES-länder och Schweiz. Med EES-länder avses i denna proposition även EU-länder eftersom dessa är anslutna till EES- fördraget. I Sverige finns i dag två yrkeskvalifikationer inom allmän- praktik, allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) och specialist i allmänmedicin. Specialisttjänstgöringen måste vara minst fem år med handledning. Kommissionen har framfört att den svenska regleringen strider mot direktivets bestämmelser eftersom svenska myndigheter inte automatiskt erkänner yrkeskvalifikationerna hos läkare som uppfyller direktivets krav på utbildning inom allmänpraktik, som specialister i allmänmedicin. Sverige måste enligt kommissionen välja en av de nuvarande två svenska yrkeskvalifikationerna för att den svenska regleringen ska vara i överensstämmelse med direktivet. Sverige måste också anmäla den valda titeln till kommissionen. Kommissionen anser att de svenska bestämmelserna hindrar den fria rörligheten på den inre marknaden för allmänpraktiserande läkare som har den utbildning direktivet föreskriver. Bakgrunden till ärendet är ett klagomål från en läkare som fått avslag på sin ansökan om att få sin holländska utbildning som allmänpraktiserande läkare automatiskt erkänd i Sverige som specialist i allmänmedicin.

Inledningsvis argumenterade regeringen emot kommissionens klago- mål. Under hösten 2011 valde regeringen emellertid efter en samlad bedömning att påbörja en översyn av den svenska regleringen i syfte att följa kommissionens uppfattning. En viktig utgångspunkt i översynen är att behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin och att värna om patientsäkerheten.

Direktivet finns i bilaga 1. Departementspromemorian ”Specialist i allmänmedicin – en yrkeskvalifikation för läkare i allmänpraktik” har tagits fram av Socialdepartementet med syftet att anpassa det svenska regelverket för behörighet inom allmänpraktik för läkare till EU-rätten. Promemorians sammanfattning finns i bilaga 2. Promemorians författ- ningsförslag finns i bilaga 3. Promemorian remissbehandlades vid ett remissmöte den 15 februari 2012 och remissinstanserna har beretts möjlighet att lämna in skriftliga svar. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 4. En sammanställning över remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2012/455/FS).

1 EUT L 255, 30.9.2005, s 22 (Celex 32005L0036).

Sedvanlig information har lämnats till och samråd har skett med berört Prop. 2011/12:108 utskott i riksdagen.

Lagrådet

Lagförslagen innebär att 4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen (2010:659) om Europaläkarkompetens upphävs och att formuleringen ”bevis om kompetens som Europaläkare” stryks ur bestämmelserna i 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen och 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Ändringar av redaktionell karaktär har även gjorts i den aktuella bestämmelsen i patientsäkerhetslagen. Regeringen gör bedöm- ningen att dessa ändringar författningstekniskt och även i övrigt är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 Bakgrund

4.1Om behörighet för läkare inom allmänpraktik i Sverige

I Sverige finns två olika yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik för läkare, sedan 1981 specialist i allmänmedicin och sedan 1994 kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare).

Det finns sedan länge en tradition i Sverige att läkare ska specialisera sig. I samband med att Sverige gick med i EU infördes en ny kvalifikation i allmänpraktik, allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer2 (direk- tivets) bestämmelser i artikel 28 och punkt 5.1.4 i bilaga V. Detta är bak- grunden till att det finns två yrkeskvalifikationer i allmänpraktik i Sverige.

För att uppnå kompetens som specialist i allmänmedicin krävs fem års specialisttjänstgöring under handledning. För att uppnå kompetens som Europaläkare krävs minst tre års tjänstgöring i enlighet med artikel 28.2 i direktivet (se vidare Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården (SOSFS 2007:23)). Regleringen beskrivs närmare i avsnitt 5.2.

4.2Klagomål till Europeiska kommissionen

Bakgrunden till det överträdelseärende som nu föreligger mot Sverige var ett klagomål från en läkare som fått avslag på sin ansökan om att få sin holländska utbildning som allmänpraktiserande läkare automatiskt erkänd i Sverige. Den sökande klagade till Europeiska kommissionen (kommissionen) och anförde att hon inte fått ett automatiskt erkännande som specialist i allmänmedicin och att Socialstyrelsen begärt in fler

2 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

handlingar än vad direktivet föreskriver. Kommissionen ställde med Prop. 2011/12:108 anledning av detta ett antal frågor kring den svenska regleringen.

Regeringen svarade kommissionen den 8 februari 2010 och anförde i huvudsak följande. I Sverige bygger den offentligt bedrivna primär- vården på ett system där specialister i allmänmedicin har en viktig roll på vårdcentralerna. En specialist i allmänmedicin kan till följd av sin längre utbildning och bredare kompetens behandla patienter i större omfattning än vad en Europaläkare kan, t.ex. i fråga om diabetes eller hjärtsjuk- domar. Detta system påverkar resursfördelningen mellan primärvården och slutenvården, eftersom en större andel patienter kan behandlas redan i primärvården. Vidare redogjorde regeringen i svaret för den nationella reglering som gäller för specialister i allmänmedicin respektive Europa- läkare.

4.3Överträdelseärende mot Sverige

Kommissionen inledde därefter ett överträdelseärende mot Sverige i frågan. Kommissionen framförde i en formell underrättelse från den 30 september 2010 att den inte ansåg de svenska reglerna förenliga med EU-rätten. Den svenska regeringen bestred i svar till kommissionen kritiken, vilket ledde till ett motiverat yttrande den 6 april 2011. Ett motiverat yttrande utgör det sista formella steget före en stämning vid EU-domstolen. I det motiverade yttrandet har kommissionen anfört att Sverige har överträtt

–artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika yrkes- kvalifikationer inom allmänmedicin,

–artikel 21.2 i direktivet, genom att inte tillämpa systemet för automatiskt erkännande för alla allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater,

–artikel 21.7 i direktivet, genom att inte anmäla specialistkompetensen

iallmänmedicin, och

–artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yrkes- status av invandrade läkare.

Kommissionen angav i huvudsak följande skäl. Det automatiska erkännandet är avsett för examensbevis från medicinsk grundutbildning och examensbevis från allmänläkarutbildningar, vilket innebär att en innehavare av sådana examensbevis är garanterad att erkännas i alla andra medlemsstater utan att hans eller hennes utbildning kontrolleras och således utan att åläggas kompletteringar. Enligt artikel 29 i direktivet måste en medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare kräva bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4. i bilaga V och dessa formella kvalifikationer måste anmälas enligt artikel 21.7 i direktivet. Sverige har därför inte rätt att ha en kompetens i allmänmedicin som inte finns upptagen i punkt 5.1.4. i bilaga V och tillämpningen av de två olika systemen för erkännande när det gäller yrkeskvalifikationer för allmänmedicin strider således mot artikel 21.2 i direktivet, där det fastställs att alla läkare som omfattas av artikel 29 i direktivet ska erkännas automatiskt. Den svenska regleringen hindrar den fria rörligheten till Sverige för läkare med kortare utbildning än den

svenska specialistutbildningen.

Artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) ger inte medlemsstaterna en rätt att inte tillämpa harmoni- serade bestämmelser, såsom exempelvis direktivets bestämmelser om automatiskt erkännande av allmänpraktiserande läkare. Direktivets bestämmelser går således före medlemsstaternas rätt att själva utforma sina nationella system för hälso- och sjukvård enligt artikel 168 i EUF- fördraget.

Specialistkompetens i allmänmedicin bör inte betraktas som en kvalifikation som specialist enligt artikel 25. Skälen för det är att de specialistutbildningar som ska förtecknas enligt artikel 25 är frivilliga, medan yrkeskvalifikationen som allmänpraktiserande läkare är obliga- torisk för alla medlemsstater. Vidare går minimikraven på allmänläkar- utbildningen utöver den längd för specialistutbildning som fastställs i punkt 5.1.3. i bilaga V, eftersom det specificeras på vilka olika avdel- ningar den praktiska undervisningen ska följas under en minimiperiod.

Att Socialstyrelsen begär intyg om nuvarande yrkesstatus från dem som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer går också utöver vad som får krävas enligt direktivet. Enligt direktivets bestäm- melser, artikel 50 samt punkt 1 d i bilaga VII till direktivet, har medlemsstaterna bara rätt att av sökanden begära in de handlingar som anges i direktivet och bland dem ingår inte intyg på nuvarande yrkes- status. Enligt punkten 1 d i bilaga VII till direktivet kan de behöriga myndigheterna bara kräva att en utländsk sökande ger in ett intyg på att han eller hon inte försatts i konkurs, eller att dennes tillstånd att utöva yrket inte temporärt upphävts eller dragits in i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling. När det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet ska medlemsstaten som tillräcklig bevisning godta uppvisande av handlingar som utfärdats av behöriga myndigheter i sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat den sökande kommer från och som utvisar att dessa krav är uppfyllda. Ett intyg på nuvarande yrkesstatus är mer långtgående efter- som det måste visa att yrkesutövaren har rätt att utöva yrket utan några begränsningar, måste utfärdas av en behörig myndighet, inte får vara äldre än tre månader och måste skickas in i original. Kommissionen anser att dessa krav inte stämmer överens med artikel 50.1 i direktivet och dess bilaga VII och de svenska myndigheterna har således inte rätt att kräva att den sökande lämnar in ett intyg på nuvarande yrkesstatus.

Genom att allmänläkarutbildning som uppfyller direktivets krav och som godkänts i en annan medlemsstat inte automatiskt erkänns i Sverige har Sverige sammanfattningsvis underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 21.2 och 21.7 om automatiskt erkännande och anmälan av titlar som erkänns automatiskt, artikel 29 om yrkesutövning som allmän- praktiserande läkare och artikel 50.1 om vilka handlingar som får begäras av behöriga myndigheter i samband med ansökan, i direktivet. Den svenska regleringen hindrar den fria rörligheten till Sverige för läkare med kortare utbildning än den svenska specialistutbildningen. Kommissionen uppmanar Sverige att välja en kompetensnivå inom allmänpraktik för läkare och att anmäla den valda titeln till kommissionen.

Prop. 2011/12:108

4.4 Svensk ståndpunkt Prop. 2011/12:108

Den svenska regeringen bestred i svar den 7 juni 2011 kommissionens uppmaning att vidta de åtgärder som kommissionen angett som nödvändiga och som i så fall skulle ha vidtagits inom två månader. Den svenska regeringen anförde i huvudsak följande.

Kommissionen har inte presenterat några egentliga belägg för sitt påstående att yrkeskvalifikationen specialist i allmänmedicin i praktiken motsvarar kvalifikationen för allmänpraktiserande läkare i den mening som avses i artikel 29 i direktivet. En specialist i allmänmedicin har längre utbildning och därmed högre kompetens och kan behandla ett större antal åkommor och patienter. Det är därmed inte fråga om samma arbetsuppgifter och inte möjligt att jämställa en specialist i allmän- medicin med en allmänpraktiserande läkare som har den utbildning som följer av artikel 28 i direktivet. Den svenska specialiseringen i allmän- medicin är att betrakta som en specialistläkarutbildning i enlighet med artikel 25 i direktivet. Det finns en möjlighet enligt direktivet för medlemsstaterna att ha egna specialistkompetenser, utöver de som för- tecknas i bilaga V punkt 5.1.3 till direktivet.

Regeringen argumenterade också för medlemsstaternas rätt att organisera sin hälso- och sjukvård och dess resurser enligt artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det svenska systemet är ett nationellt särdrag och ett resultat av organisa- tionen av det svenska sjukvårdssystemet som ligger inom ramen för medlemsstaternas behörighet i enlighet med artikel 168 EUF-fördraget och som i enlighet med artikel 4.2 EUF-fördraget bör respekteras.

Slutligen informerades om att Socialstyrelsen skulle se över informa- tionen på sin hemsida för att tydliggöra att det inte finns något krav på sökanden att bifoga ett intyg om nuvarande yrkesbehörighet.

Den svenska regeringen har efter en samlad bedömning under hösten 2011 valt att påbörja en översyn av den svenska regleringen. Det finns med den nuvarande nationella regleringen en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns också risk för att Sverige, om de författ- ningsändringar som krävs för att följa domen inte kan träda i kraft tillräckligt snabbt, tilldöms böter. En viktig utgångspunkt i översynen är att behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin och värna om patientsäkerheten.

I ett brev ställt till generalsekreteraren för kommissionen har rege- ringen förklarat att den avser att följa kommissionens anvisningar om hur direktivets bestämmelser ska genomföras. Regeringen utfäste också i brevet att en proposition ska överlämnas till riksdagen senast den 22 mars 2012 för att en ändrad lagstiftning ska kunna träda i kraft den 1 juli 2012.

Gällande rätt

Prop. 2011/12:108

5.1EU-rätt – Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer

5.1.1Direktivets bakgrund och syfte

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer3 (direktivet) trädde i kraft i oktober 2005 och skulle införlivas i medlemsstaternas författning senast den 20 oktober 2007.

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för- draget) är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke som egenföretagare eller som anställd i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 53.1 i EUF-fördraget föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. I enlighet med detta har också ett stort antal direktiv antagits under de senaste fyrtio åren, genom vilka olika ordningar för erkännande införts.

Efter Europeiska rådets möte våren 2000 antog kommissionen ett meddelande om ”En strategi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt syftade till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom unionen som inom en medlemsstat. Ett år senare gav Europeiska rådet kommissionen i uppdrag att för Europeiska rådets möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkännande av kvalifikationer”. De då gällande rättsakterna ersattes och samlades i en enda text. Utifrån detta beslutades ett nytt direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktiv 2005/36/EG) 2005.

Rörligheten på arbetsmarknaden har under 2010 och 2011 lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft både i kommissionens meddelande Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM (2010) 2020) och i inremarknadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemen- samma insatser för att skapa ny tillväxt” (KOM (2011) 206/4).

I syfte att reformera och förenkla systemet för erkännande av yrkes- kvalifikationer har kommissionen sedan 2010 arbetat med att se över direktivet. I juni 2011 presenterade kommissionen en grönbok om modernisering av direktivet. Grönboken har tagits fram av kommissionen efter synpunkter från bl.a. medlemsstaterna. Kommissionen lämnade ett förslag till reviderat direktiv den 19 december 2011. Förhandlingar om förslaget har inletts och kommer att pågå under 2012. Ambitionen är att ett reviderat direktiv ska kunna beslutas före utgången av 2012.

3 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

5.1.2

Kort om direktivets uppbyggnad

Prop. 2011/12:108

Direktivet innehåller regler om att medlemsstaterna ska erkänna yrkes- kvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat. Det innebär att om en medlemsstat kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium ska staten erkänna sådana yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat om dessa ger innehavaren av kvalifikationerna rätt att där utöva yrket. Med reglerat yrke avses yrkesverksamhet där det genom lag eller annan författning krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten, se artikel 3. Direktivet gäller med- borgare i medlemsstater som, antingen som egenföretagare eller som anställda, vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat än den där de fått sina yrkeskvalifikationer, se artikel 2. Bestämmelserna i direktivet omfattar även medborgare i Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz.

Direktivet skiljer på frihet att tillhandahålla tjänster och etablerings- frihet. När det gäller reglerna angående etableringsfrihet, som gäller för det fall en yrkesutövare stadigvarande vill utöva yrket i den mottagande medlemsstaten, finns i direktivet angivet tre ordningar. Dessa är 1) den generella ordningen för erkännande av utbildningsbevis, 2) erkännande av yrkeserfarenhet och 3) erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning (principen om automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken).

Den generella ordningen för erkännande av utbildningsbevis regleras i artiklarna 10–15 i direktivet. Denna ordning tillämpas subsidiärt för alla som inte omfattas av reglerna för erkännande av yrkeserfarenhet, se artiklarna 16–19, eller principen om automatiskt erkännande av utbild- ningsbevis för särskilda yrken, se artiklarna 21–49.

Direktivets tredje kapitel, artiklarna 21–49, omfattar arkitekt- och veterinäryrkena samt fem yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn. De är läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand- läkare, barnmorska och apotekare. Varje medlemsland ska automatiskt erkänna de utbildningsbevis som ger tillträde till yrkesverksamhet för dessa yrken. Förteckning över deras benämningar återfinns i bilaga V till direktivet. Av bestämmelserna om automatiskt erkännande följer att denna ordning förutsätter en samordning av minimikraven för utbildning till dessa yrken och utbildningsplanerna anges också i bilaga V. Utbild- ningsplanerna får i vissa fall ändras genom det föreskrivande kommitté- förfarandet.

5.1.3Sammanställning av de artiklar i direktivet kommissionen anser att Sverige bryter mot

För att underlätta läsningen av de artiklar i direktivet som kommissionen anser att Sverige bryter emot, redovisas här en sammanställning av dem.

Artikel 29 Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare
Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter ska varje
medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare inom	14
	14

ramen för medlemsstatens socialförsäkringssystem kräva bevis på Prop. 2011/12:108 formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 21 Principen om automatiskt erkännande; artikel 21.2

Varje medlemsstat ska inom ramen för sitt eget socialförsäkringssystem, när det gäller rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artikel 30.

Artikel 21 Principen om automatiskt erkännande; artikel 21.7

Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer på det område som omfattas av detta avsnitt. Dessutom ska denna anmälan göras till övriga medlemsstater när det gäller bevis på formella kvalifikationer på det område som avses i kapitel 8.

Kommissionen ska offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning, med uppgift om de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i förekommande fall, det organ som utfärdar beviset på formella kvalifikationer, det intyg som medföljer detta bevis samt motsvarande yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V.

Artikel 50 Handlingar och formföreskrifter; artikel 50.1

När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII.

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer ska behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

BILAGA VII Handlingar och intyg som kan krävas enligt artikel 50.1

1.Handlingar

a)Intyg om medborgarskap.

b)Kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet.

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får Prop. 2011/12:108 uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning i den mån

detta är nödvändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 14. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa upplysningar ska de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungs- medlemsstaten.

c)Ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet, i de fall som avses i artikel 16, utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat den utländske med- borgaren kommer från.

d)När en mottagande medlemsstats behöriga myndighet av personer som vill utöva ett reglerat yrke kräver bevis för att de har gott namn och rykte eller att de inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, ska denna medlemsstat när det gäller andra med- lemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av handlingar som utfärdats av behöriga myndigheter i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från och som utvisar att dessa krav är uppfyllda. Dessa myndigheter ska tillhandahålla de begärda handlingarna inom två månader.

När de behöriga myndigheterna i den utländske sökandens ursprungs- medlemsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana handlingar som åsyftas i första stycket, ska dessa handlingar ersättas av en försäkran under ed – eller i stater där någon bestämmelse om för- säkran under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete – som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, av en notarie eller behörigt fackligt organ i personens ursprungsmedlemsstat eller den med- lemsstat han kommer från. Denna myndighet eller notarie ska utfärda ett intyg som styrker äktheten av eden eller den högtidliga försäkran.

e)När en mottagande medlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, ska den medlems- staten som tillräcklig bevisning godta att det dokument uppvisas som krävs i den utländske medborgarens ursprungsstat. När ursprungs- medlemsstaten inte utfärdar sådana dokument, ska den mottagande medlemsstaten godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat. I sådana fall måste de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten tillhandahålla den begärda handlingen inom två månader.

f)När en mottagande medlemsstat av de av sina egna medborgare som vill utöva ett reglerat yrke kräver

– intyg angående sökandens ekonomiska ställning,

– bevis för att den berörda personen är försäkrad mot de ekonomiska risker som är förenade med deras yrkesansvar i enlighet med gällande lagar och bestämmelser i den mottagande medlemsstaten om försäkrings- skyddets villkor och omfattning,

ska denna stat som tillräcklig bevisning godta intyg beträffande detta
utfärdade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater.	16

5.2

Svensk rätt

Prop. 2011/12:108

Behörigheten som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) finns i Sverige sedan 1994 och infördes i syfte att införliva direktivets bestämmelser om erkännande av utbildningsbevis för läkare inom allmänpraktik, däribland artikel 28.

För den som innehar svensk legitimation som läkare gäller att han eller hon för behörighet som Europaläkare måste ansöka om ett kompetens- bevis samt uppfylla de krav som anges i patientsäkerhetslagen (2010:659), patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Social- styrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkes- kvalifikationer inom hälso- och sjukvården. Kraven innebär i huvudsak att sökanden ska ha fullgjort en praktisk tjänstgöring inom vissa föreskrivna delar av sjukvården för att erhålla kompetensbeviset.

Den som har fullgjort praktisk tjänstgöring i ett annat EES-land än Sverige eller om han eller hon har utbildat sig i Schweiz ska efter ansökan hos Socialstyrelsen få bevis om kompetens som Europaläkare, s.k. automatiskt erkännande.

Sedan tidigare finns också specialiteten allmänmedicin i Sverige, som kräver fem års tjänstgöring under handledning och krav på viss utbild- ning.

5.2.1Regleringen av kompetens som Europaläkare

Sökande med praktisk tjänstgöring i Sverige

Enligt 4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska en legitimerad läkare som har gått igenom viss praktisk utbildning efter ansökan få bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare). Enligt bestämmelsen får en läkare ange att han eller hon har kompetens som Europaläkare endast om han eller hon har sådan kompetens.

Med stöd av 4 kap. 11 § nämnda lag har regeringen meddelat föreskrifter om legitimation och annan behörighet för hälso- och sjuk- vårdspersonal.

Av 3 kap. 6 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår att en legitimerad läkare som vill uppnå kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) ska fullgöra viss utbildning med huvudsakligen praktisk inriktning som Socialstyrelsen föreskriver. Socialstyrelsen får enligt bestämmelsen meddela föreskrifter om sådan utbildning och ytter- ligare krav för att uppnå kompetens som Europaläkare.

Av 3 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkes- kvalifikationer inom hälso- och sjukvården (SOSFS 2007:23) framgår att ansökan om kompetensbevis som allmänpraktiserande läkare i ett EES- land, dvs. även från Sverige, (Europaläkare) ska göras hos Social- styrelsen.

Enligt 3 kap. 6 § SOSFS 2007:23 gäller vidare att en läkare som har avlagt svensk läkarexamen och som vill uppnå kompetens som Europa- läkare efter godkänd allmäntjänstgöring (AT) i Sverige ska tjänstgöra

som legitimerad läkare i minst två år, motsvarande heltid. Tjänstgöringen

ska fullgöras under handledning inom ett valfritt medicinskt område Prop. 2011/12:108 inom den svenska hälso- och sjukvården.

Enligt 3 kap. 7 § SOSFS 2007:23 ska en läkare som har genomgått sin utbildning i ett annat EES-land än Sverige, som har fått svensk legitima- tion och som vill uppnå en kompetens som Europaläkare, tjänstgöra under handledning inom den svenska hälso- och sjukvården i minst tre år, motsvarande heltid. Minst tre månader av tjänstgöringen ska fullgöras på sjukhus inom någon kirurgisk specialitet. Dessutom ska minst tre månader fullgöras på sjukhus inom såväl någon invärtesmedicinsk som någon barnmedicinsk specialitet. Därutöver ska minst sex månader fullgöras inom primärvården.

Sökande med yrkeskvalifikation som allmänpraktiserande läkare från en annan EES-stat än Sverige eller med utbildning från Schweiz

Av 5 kap. 4 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår att en läkare, som efter föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige eller Schweiz, har rätt att kalla sig allmänpraktiserande läkare, efter ansökan ska få bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i Sverige om han eller hon har svensk legitimation för yrket, s.k. automatiskt erkännande enligt artikel 21.2 i direktivet.

Enligt 3 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården ska ansökan om kompetensbevis som allmänpraktiserande läkare (Europa- läkare) i ett EES-land göras hos Socialstyrelsen.

Av 3 kap. 8 § SOSFS 2007:23 framgår att läkare från ett annat EES- land än Sverige där utbildningstiden till Europaläkare var två år fram till den 1 januari 2001, ska om hans eller hennes medicinska grundutbildning omfattar praktiktjänstgöring

1.på en avdelning för allmänmedicin vid ett godkänt sjukhus,

2.hos en allmänpraktiserande läkare, eller

3.vid en godkänd vårdcentral för primärvård,

få tillgodoräkna högst ett år av denna praktik i den tjänstgöring som enligt 3 kap. 7 § krävs för att en läkare ska få kompetensbevis som Europaläkare.

5.2.2Regleringen av kompetensen specialist i allmänmedicin

Specialiteten i allmänmedicin finns som en reglerad specialitet för läkare i Sverige sedan 1981. För den som innehar svensk legitimation som läkare gäller att han eller hon för att bli specialist i allmänmedicin ska uppfylla de krav som anges i patientsäkerhetslagen (2010:659), patient- säkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring.

Enligt bestämmelserna ska den legitimerade läkare som vill uppnå specialistkompetens i Sverige genomgå vidareutbildning under minst fem år i enlighet med vad som föreskrivits för den sökta specialistkompe- tensen. Socialstyrelsen anger i sina föreskrifter närmare vilka specialiteterna är och vad som krävs för att uppnå kompetens inom

respektive specialitet. För specialistkompetens i allmänmedicin finns en Prop. 2011/12:108 egen målbeskrivning.

Den som har uppnått specialistkompetens i ett annat EES-land kan
antingen få sitt kompetensbevis automatiskt erkänt i Sverige eller få sin
ansökan prövad enligt den s.k. generella ordningen, då mottagarlandet
kan ställa krav på kompensationsåtgärder.
Sökande med svensk utbildning
Enligt 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska en legitimerad
läkare som har gått igenom viss vidareutbildning efter ansökan få bevis
om specialistkompetens.
Enligt 4 kap. 11 § patientsäkerhetslagen får regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om legitima-
tion och annan behörighet för hälso- och sjukvårdspersonalen.
Enligt 4 kap. 1 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369), ska en
legitimerad läkare för att uppnå specialistkompetens, förvärva de kun-
skaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivs för specialist-
kompetensen genom att genomgå specialiseringstjänstgöring under minst
fem år. Specialiseringstjänstgöringen ska fullgöras genom tjänstgöring
som läkare under handledning och genom deltagande i kompletterande
utbildning. Meriter från utbildning på forskarnivå får tillgodoräknas i
specialiseringstjänstgöringen.
Socialstyrelsen får enligt 4 kap. 5 § 1–4 patientsäkerhetsförordningen
meddela föreskrifter om indelning och benämning av de specialiteter där
specialistkompetens kan uppnås. Enligt 4 kap. 5 § 1–4 patientsäkerhets-
förordningen får Socialstyrelsen också meddela föreskrifter om vilka
kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som ska gälla för varje
specialistkompetens (målbeskrivningar). Meriter från utbildning på
forskarnivå får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen. Social-
styrelsen får meddela närmare föreskrifter om tillgodoräknande av
sådana meriter. Socialstyrelsen får även meddela ytterligare föreskrifter
om vilka övriga krav som ska gälla för bevis om specialistkompetens.
Socialstyrelsen har i sina föreskrifter och allmänna råd (SOSFS
2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring meddelat närmare
föreskrifter om specialiseringstjänstgöringen. I denna finns bland annat
målbeskrivningen för specialistkompetens i Allmänmedicin.
Sökande med yrkeskvalifikationer från annan EES-stat än Sverige eller
Schweiz
Den som har uppnått specialistkompetens i ett annat EES-land kan få sitt
kompetensbevis automatiskt erkänt i Sverige om beviset på specialiteten
finns upptagen i förteckningen i punkt 5.1.3. i bilaga V till direktivet. Om
så inte är fallet prövar Socialstyrelsen ansökan enligt den s.k. generella
ordningen, jfr avsnitt 5.1.2. Mottagarlandet kan då ställa krav på
kompensationsåtgärder.
Personer med yrkeskvalifikationer som specialistläkare inom en
specialitet som kan anses motsvara allmänmedicin, t.ex. ”family
medicine” kan ansöka om kompetensbevis som specialist i allmän-	19
	19

medicin i Sverige. Eftersom specialiteten inte finns nämnd i bilaga V till Prop. 2011/12:108 direktivet, prövar Socialstyrelsen ansökan enligt den generella ordningen.

Det innebär att Socialstyrelsen kan ställa krav på kompensationsåtgärder av sökanden så att han eller hon ska uppnå den kompetens som myndigheten ställer upp.

6 Överväganden och förslag

6.1Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Regeringens förslag: Det ska från och med den 1 juli 2012 inte vara möjligt att ansöka om kompetensbevis som Europaläkare i Sverige. Socialstyrelsen ska därför inte pröva ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) från och med detta datum.

Regeringens bedömning: Det är förenligt med EU-rätten att behålla specialistutbildningen i allmänmedicin i Sverige.

Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens. Regeringen gör bedömningen att det är förenligt med EU-rätten att behålla specialistutbildningen i allmänmedicin i Sverige.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig om promemorians förslag tillstyrker eller ställer sig bakom förslaget. De flesta framhåller också att det är bra att den svenska specialist- utbildningen behålls. Kommerskollegium ställer sig positivt till förslaget att ta bort kategorin Europaläkare ur det svenska regelverket och bedömer att det inte är något problem från EU-rättslig synpunkt att behålla den svenska utbildningen för specialister i allmänmedicin. Socialstyrelsen anser att förslaget är den bästa lösningen för att följa kommissionens förslag med minsta möjliga risker för patientsäkerheten. En övervägande majoritet av remissinstanserna har uttryckt en oro för att gruppen specialister i allmänmedicin kommer att bestå av läkare med varierande utbildningstid och för de konsekvenser det kan få i frågan om att säkra en god kompetens hos allmänläkarna i den svenska primär- vården. Remissinstanserna framhåller hur viktigt det är att vårdgivaren är noggrann med att kontrollera vilken utbildning och kompetens sökande till tjänster inom allmänmedicinen har inför en anställning. Vidare framhåller ett flertal remissinstanser vikten av att det finns möjligheter för läkare som har kortare utbildningstid inom allmänpraktik att komplettera kompetens som saknas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Skälet till den föreslagna ändringen är den kritik kommissionen framställt mot Sverige avseende det nationella genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer4 (direktivet). En närmare beskrivning av över-

4 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

trädelseärendet redovisas i avsnitt 4. Kommissionen har framfört att Prop. 2011/12:108 Sverige bryter mot direktivets bestämmelser om utbildning inom allmän-

praktik och automatiskt erkännande av bevis för denna kompetens. Kommissionen anser att direktivet inte tillåter två yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik.

Förslagen syftar till att säkerställa att den svenska regleringen på området är i överensstämmelse med EU-rätten. Mot bakgrund av kommissionens kritik föreslår regeringen att patientsäkerhetslagen (2010:659) ändras så att 4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen om kompetens som Europaläkare upphävs och att möjligheten att ansöka om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen avskaffas. Det innebär att Socialstyrelsen från och med den 1 juli 2012 inte ska handlägga sådana ansökningar. Ansökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om specialistkompetens kommer dock även i fortsättningen att prövas av Socialstyrelsen.

I likhet med majoriteteten av remissinstanserna, bl.a. Socialstyrelsen,

Svenska läkarförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Dalarnas läns landsting och

Gävleborgs läns landsting anser regeringen att det är viktigt att behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin och att värna om patientsäkerheten. Regeringen föreslår inga ändringar vad gäller den femåriga specialistutbildningen inom allmänmedicin, utan denna behålls oförändrad i Sverige. Regeringen delar Kommerskollegiums bedömning att detta är förenligt med EU-rätten. Förslaget innebär att den som vill vidareutbilda sig inom allmänpraktik i Sverige kommer att få vidare- utbilda sig under fem år inom ramen för specialistkompetensutbild- ningen.

Den legitimerade läkare som fullgjort utbildning i enlighet med direktivets krav för allmänpraktik i ett annat EES-land än Sverige eller som fullgjort utbildning i Schweiz, kommer efter ansökan kunna god- kännas automatiskt i Sverige som specialist i allmänmedicin.

Den föreslagna ändringen medför således att Sverige ställer krav på en högre utbildningsnivå för allmänpraktiserande läkare som utbildar sig i Sverige, än den miniminivå som föreskrivs i direktivet. Det är förenligt med EU-rätten att ställa högre krav på landets egna medborgare.

6.2Förslag till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Regeringens förslag: Bestämmelsen om sekretess hos Socialstyrelsen i 25 kap 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska upphöra att gälla från och med den 1 juli 2012, såvitt avser ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare.

Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget

tillstyrker det. De flesta remissinstanserna kommenterar inte förslaget

särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lydelse av 25 kap. Prop. 2011/12:108 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller som huvudregel

sekretess i ärende om ansökan om bevis om kompetens som Europa- läkare enligt 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Sekretessen gäller för uppgift om sökandens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs. Eftersom det inte kommer att vara möjligt att ansöka om bevis om kompetens som Europaläkare från och med den 1 juli 2012 enligt förslaget till ändring i patientsäker- hetslagen, bör 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen ändras på så vis att hänvisningen till ärenden om sådan kompetens stryks.

Se vidare i avsnitt 7 om övergångsbestämmelsen till lagändringen.

6.3Förslagens förenlighet med EU-rätten

Regeringens bedömning: Förslagen och bedömningarna är förenliga med EU-rätten.

En anmälan med begäran om ändring i punkt 5.1.4 i bilaga V till direktiv 2005/36/EG bör göras så snart nödvändiga författnings- ändringar trätt i kraft.

Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget

tillstyrker det. De flesta remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt. Kommerskollegium bedömer att förslagen är förenliga med direktivet såväl som fördraget. Det är viktigt att arbetsgivarna ställer krav som är utformade med hänsyn till de arbetsuppgifter som den allmän- praktiserande läkaren har att utföra. Kraven får inte utformas så att de generellt ställer krav på en svensk specialistutbildning, vilket skulle kunna vara diskriminerande.

Skälen för regeringens bedömning: I det överträdelseärende som redogjorts för i avsnitt 4, har kommissionen anfört att Sverige har över- trätt

–artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika yrkes- kvalifikationer inom allmänmedicin,

–artikel 21.2 i direktivet, genom att inte tillämpa systemet för auto- matiskt erkännande för alla allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater,

–artikel 21.7 i direktivet, genom att inte anmäla specialistkompetensen

iallmänmedicin, och

–artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yrkes- status av invandrade läkare.

I avsnitt 5.1.3 redogörs för innehållet i artiklarna. I det följande redo- visas hur förslagen i denna proposition och kommande övriga föreskrifter på området medför att svensk rätt kommer att uppfylla kraven i dessa artiklar i direktivet.

Artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika	Prop. 2011/12:108
yrkeskvalifikationer inom allmänmedicin och artikel 21.2 i direktivet,
genom att inte tillämpa systemet för automatiskt godkännande för alla
allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater
Förslagen innebär att patientsäkerhetslagen (2010:659) ändras så	att

4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen om kompetens som Europaläkare upp- hävs och att möjligheten att ansöka om bevis om kompetens som allmän- praktiserande läkare (Europaläkare) i 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen avskaffas. Förslagen innebär att det från och med den 1 juli 2012 inte längre kommer att vara möjligt att ansöka om kompetensbevis som Europaläkare.

Vidare kommer de allmänpraktiserande läkare från andra EES-länder och Schweiz som ansöker om automatiskt erkännande i Sverige att erkännas som specialister i allmänmedicin. Regeringen har för avsikt att göra följdändringar i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) samt i andra författningar där det bedöms vara nödvändigt. Socialstyrelsen har uppgett att myndigheten kommer att anpassa sina föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjuk- vården till de ändringar som regeringen föreslår i denna proposition och att ändringarna ska träda ikraft den 1 juli 2012.

Regeringens bedömning är att det genom dessa förändringar inte längre kan ifrågasättas om den svenska regleringen på området uppfyller direk- tivets bestämmelser om automatiskt erkännande av läkare inom allmän- praktik. Förslagen är i enlighet med kommissionens önskemål. Allmän- praktiserande läkare med utbildning från annan EES-stat och Schweiz som före den 1 juli 2012 ansökt om automatiskt erkännande som specialist i allmänmedicin och fått avslag kommer att få möjlighet att på nytt ansöka om bevis om kompetens som specialist i allmänmedicin. Socialstyrelsen bör informera tydligt om denna möjlighet på sin hemsida.

En konsekvens av ändringarna är att det kommer att ställas högre krav på den som vill utbilda sig i Sverige än den som vill utbilda sig i ett annat EES-land. Regeringens bedömning är att detta är förenligt med EU- rätten. Regeringen vill i likhet med Kommerskollegium poängtera vikten av att direktivet tillämpas på ett korrekt sätt och att en yrkestitel som specialist i allmänmedicin för en läkare från EES-området och Schweiz inte i praktiken får en lägre status på grund av att de inte har gått den svenska utbildningen. De krav som ställs måste vara utformade på ett icke-diskriminerande sätt med hänsyn till arbetsuppgifterna.

Artikel 21.7 i direktivet, genom att inte anmäla specialistkompetensen i allmänmedicin

Så snart nödvändiga författningsändringar trätt ikraft kommer den svenska regeringen anmäla en ändring av punkt 5.1.4 i bilaga V i direk- tivet till kommissionen. Regeringen har för avsikt att anmäla titeln specialist i allmänmedicin. Genom att anmäla vald titel bedömer rege- ringen att kravet i artikel 21.7 uppfylls.

Artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yrkesstatus Prop. 2011/12:108 av invandrade läkare

Socialstyrelsen har på sin hemsida tidigare uppmanat läkare som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer, att till sin ansökan bifoga ett ”intyg om nuvarande yrkesstatus” – "Certificate of Current Professional Status". Av intyget, som inte ska vara äldre än tre månader, ska det framgå att en sökande har rätt att utöva yrket utan några begränsningar. Kommissionen har anfört att detta kan uppfattas som ett krav som går utöver vad som får krävas av sökanden enligt artikel 50.1 i direktivet och dess bilaga VII.

Socialstyrelsen har med anledning av kommissionens påpekande sett över informationen på sin hemsida och tydliggjort för sökanden att det inte längre finns något krav på sökanden att bifoga ett intyg om nuvarande yrkesbehörighet. Socialstyrelsen kommer fortsättningsvis att vända sig till berörd behörig myndighet i ursprungslandet för att få sådan information.

Regeringens bedömning är att det genom denna förändring inte längre kan ifrågasättas om Socialstyrelsens hantering uppfyller direktivets bestämmelser om vilka handlingar behörig myndighet får begära in.

Tjänstedirektivet

Förslaget måste även vara förenligt med annan sekundärrätt på området, t.ex. det s.k. tjänstedirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre mark- naden5. Eftersom det i detta fall handlar om att reglera personer som har reglerade vårdyrken och snarast kan påverka deras tillhandahållande av hälsotjänster bör dock förslagen falla under det s.k. hälso- och sjukvårds- undantaget i artikel 2.2 f i tjänstedirektivet. Undantagen för hälso- och sjukvård omfattar nämligen sådana tjänster inom hälso- och sjukvård och läkemedelstjänster som utförs av yrkesverksamma inom hälso- och sjuk- vården för att bedöma, bibehålla eller återställa patienters hälsotillstånd, där dessa verksamheter är förbehållna ett reglerat vårdyrke i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls. Med reglerat vårdyrke avses i svensk rätt ett yrke som kräver legitimation. Specialist i allmänmedicin faller in under den kategorin. Till detta kommer att artikel 3 i direktivet anger förhållandet till andra bestämmelser i gemenskapsrätten. Om bestämmelserna i detta direktiv strider mot en bestämmelse i en annan gemenskapsrättsakt som reglerar specifika frågor rörande tillträde till och utövande av en tjänsteverksamhet inom särskilda områden eller för särskilda yrken, ska bestämmelsen i den andra gemenskapsrättsakten ges företräde och tillämpas på dessa särskilda områden eller yrken. Detta inbegriper direktiv 2005/36/EG. Någon uttalad konflikt mellan de båda direktiven har inte identifierats här. Tjänstedirektivet bör dock i vart fall inte bli tillämpligt då förslagen faller under hälso- och sjukvårdsundan- taget.

5 EUT L 376, 27.12.2006 s 36, Celex 32006L0123.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt	Prop. 2011/12:108
Förslagen måste även utöver sekundärrätt vara förenliga med övriga
relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget).
Förslagen syftar till att ta bort hinder för den fria rörligheten av
personer. Därmed borde det inte komma i konflikt med EUF-fördragets
bestämmelser om fri rörlighet av personer.
Kommissionen har vidare endast ifrågasatt den svenska regleringen
utifrån direktiv 2005/36/EG. Förslagen i denna proposition är i enlighet
med kommissionens önskemål. Någon närmare motivering av förslagens
förenlighet med EUF-fördraget bedöms därför inte nödvändig.
Viktigt att poängtera är att förslaget innebär högre krav på den som vill
vidareutbilda sig inom allmänmedicin i Sverige i förhållande till t.ex. den
som vill bli allmänläkare i t.ex. Storbritannien. Det diskriminerings-
förbud som finns i artikel 18.1 i EUF-fördraget är emellertid knutet till
medborgarskap. Eftersom kravet på en femårig utbildning i allmän-
medicin i Sverige gäller såväl för svenska som utländska medborgare
som vill utbilda sig i Sverige kan emellertid någon diskriminering enligt
artikel 18 inte anses föreligga. För detta talar även att direktivet endast
föreskriver en miniminivå på tre år för allmänläkare utöver grund-
utbildning. Direktivet har sin rättsliga grund i fördraget och bör därför
rimligen falla inom fördragets ramar.

7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhets- lagen (2010:659) och förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska träda i kraft den 1 juli 2012.

En övergångsbestämmelse till lagen om ändring i offentlighets- och sekretesslagen ska införas för ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare, där ansökan har kommit in före den 1 juli 2012. För dessa ärenden ska sekretess gälla.

Promemorians förslag: överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslogs övergångsbestämmelser i förslaget till patient- säkerhetslagen (2010:659) med innebörden att ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som kommit in före den 1 juli 2012 skulle prövas av Socialstyrelsen enligt äldre bestämmelser och att dessa bevis även skulle gälla efter 1 juli 2012.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen har gjort en tolkning av förslaget om övergångsbestämmelse till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), men i övrigt har remissinstanserna inte kommenterat för- slagen särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att lagändringarna träder i kraft senast den 1 juli 2012. Skälet till detta är att det bedöms nödvändigt med en snabb förändring för att undvika en stämning vid EU- domstolen.

Enligt förslaget till ändring i patientsäkerhetslagen, se avsnitt 6.1. ska Prop. 2011/12:108 Socialstyrelsen inte längre pröva ansökningar om bevis om kompetens

som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) efter den 1 juli 2012. När författningsändringarna har trätt i kraft kommer regeringen att till kommissionen anmäla en ny svensk titel för allmänpraktiserande läkare, specialist i allmänmedicin. Bevis om kompetens som allmän- praktiserande läkare (Europaläkare) kommer att strykas ur förteckningen över benämningar på utbildningar för allmänpraktik i bilaga 5.1.4 till direktivet. Detta innebär att Europaläkarkompetensbeviset därefter inte kan användas för att styrka den behörighet som krävs enligt direktivet. Något behov av övergångsbestämmelser av de slag som föreslogs i promemorian behövs därför inte.

Enligt förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen, se avsnitt 6.2, ska hänvisningen i 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekre- tesslagen till ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare utgå från och med den 1 juli 2012. För redan avgjorda ärenden och ärenden som kommer in till Socialstyrelsen före den tidpunkten föreligger dock alltjämt ett behov av sekretesskydd. En övergångsbestämmelse med denna innebörd bör därför införas.

Regeringen har för avsikt att göra följdändringar i patientsäkerhets- förordningen (2010:1369) samt i andra författningar där det bedöms vara nödvändigt.

Socialstyrelsen har uppgett att myndigheten kommer att anpassa sina föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården till de lagändringar regeringen föreslår i denna proposition, och att också de ändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2012.

8 Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen innebär att det svenska regel- verket för behörighet inom allmänpraktik anpassas till EU-rätten.

Förslagen bedöms få försumbara ekonomiska konsekvenser för statsbudgeten. Kostnaderna ryms inom ramen för Socialstyrelsens befintliga anslag.

Förslagen bedöms få begränsade effekter för företag.

Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig om konse-

kvenserna delar regeringens bedömningar och betonar vikten av att Socialstyrelsen informerar om förändringarna samt att arbetsgivare noggrant kontrollerar utbildningstid och bakgrund hos de allmänläkare de anställer.

Skälen för regeringens bedömning:

Anpassning av det svenska regelverket till EU-rätten	Prop. 2011/12:108
I propositionen föreslås att bestämmelsen om Europaläkarkompetens
samt möjligheten att ansöka om kompetens som allmänpraktiserande
läkare (Europaläkare) ska avskaffas. När de nya bestämmelserna träder i
kraft kommer den enda behörighet som är möjlig att få som läkare i
allmänpraktik att vara specialist i allmänmedicin. De läkare från andra
EES-länder som har fått kompetensbeviset som Europaläkare kommer att
bli godkända som specialister i allmänmedicin efter ansökan. Detta inne-
bär inte att någon förnyad prövning ska ske. Ansökningsförfarandet för
dessa läkare är till för att identifiera vilka som ska automtiskt erkännas
som specialist i allmänmedicin. Läkare med tjänstgöring i Sverige kan
inte bli godkända som specialister i allmänmedicin utan att ha genomfört
den svenska specialistutbildningen, eftersom Sverige har valt att behålla
den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin. För läkare som
uppfyller kraven i direktivet med tre års tjänstgöring och som ännu inte
har fått sitt specialistkompetensbevis i allmänmedicin, kan Social-
styrelsen utfärda intyg som visar att läkaren har den behörighet som
krävs för att arbeta inom EES. Det kan således inte bli fråga om ett
automatiskt godkännande för dessa läkare utan de kommer att bli
prövade enligt den generella ordningen.
Huvudsyftet med ändringarna är att anpassa det svenska regelverket för
behörighet inom allmänpraktik till EU-rätten. Kommissionen har inlett
ett överträdelseärende mot Sverige på grund av den anser att svensk för-
fattning strider mot yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om
behörighet inom allmänpraktik. Om den svenska regleringen inte ändras,
kommer kommissionen att lämna in en stämning i ärendet till EU-dom-
stolen. Bedömningen är att med den nuvarande nationella regleringen
finns en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns det även
en risk för att Sverige åläggs höga böter.
Regeringens bedömning är att genom de föreslagna ändringarna upp-
fyller den svenska regleringen på området behörighet för läkare inom
allmänpraktik direktivets krav.
Patientsäkerhetsrisker
Socialstyrelsen har gjort bedömningen att de ändringar som föreslås i
propositionen inte ska kunna innebära några patientsäkerhetsrisker.
Också en majoritet av remissinstanserna, bl.a. Sveriges läkarförbund,
Svenska Läkaresällskapet och Stockholms läns landsting, lyfter fram att
förslagen inte behöver innebära några sådana risker, men att det förut-
sätter att arbetsgivarna noggrant kontrollerar utbildningstid och kom-
petens hos de läkare de vill anställa inom allmänpraktik. Ansvaret för att
göra en sådan kontroll finns i och för sig redan i dag. I praktiken har det
dock i många fall varit tillräckligt för att få anställning att ha ett
specialistkompetensbevis i allmänmedicin utfärdat av Socialstyrelsen.
Det finns flera specialiteter i direktivet för vilka det anges en minimi-
utbildningstid på tre år med utbildningstid som är olika lång i medlems-
staterna. Ett exempel är specialist i ögonsjukdomar som enligt direktivet
har en angiven minimiutbildningstid på tre år. I Sverige krävs fem års
handledd specialisttjänstgöring för specialistkompetens i ögonsjukdomar.	27

Socialstyrelsen handlägger ansökningar om behörighet i dessa ärenden Prop. 2011/12:108 redan i dag. Varken Socialstyrelsen eller landstingen som arbetsgivare

har uppgett att denna situation orsakat svårigheter eller patientsäkerhets- risker. De har dock framhållit att det är viktigt att det finns tydlig information från Socialstyrelsen om vad som gäller för behörigheten inom allmänpraktik. Det är också viktigt att de som ansvarar för rekry- tering av läkare inom dessa specialiteter är medvetna om att det kan finnas skillnader i utbildningstid, trots samma benämning på titeln.

Länder som redan infört liknande regleringar, t.ex. Danmark och
Tyskland, har inte heller kunnat påvisa några patientsäkerhetsrisker till
följd av denna reglering.
Regeringen anser i likhet med remissinstanserna att en förutsättning för
att det inte ska uppstå några patientsäkerhetsrisker är att arbetsgivarna
noggrant kontrollerar utbildningstid och erfarenhet hos dem man vill
anställa och prövar uppgifterna mot den kompetens det finns ett behov
av. De krav som ställs får inte vara diskriminerande. Socialstyrelsen har
uppgett att de kommer att informera om förändringarna. Sammanfatt-
ningsvis är regeringens bedömning att förslagen inte medför några risker
från patientsäkerhetssynpunkt.
Statsfinansiella konsekvenser
För Socialstyrelsens del medför förslagen enligt regeringens bedömning
inte annat än marginellt ökade kostnader. De kostnader som kan uppstå
hos Socialstyrelsen ryms inom ramen för befintliga anslag. Några konse-
kvenser för statsbudgeten bedöms därför inte föreligga.
Konsekvenser för Socialstyrelsen
Socialstyrelsen är den myndighet som främst berörs av de nya förslagen.
Som behörig myndighet för hälso- och sjukvårdsyrken enligt direktivet
och enligt svensk författning, är det Socialstyrelsen som handlägger och
beslutar i dessa ärenden. Bedömningen är att förslagen inte kommer
medföra att Socialstyrelsen kommer att få någon ökning av antalet
ärenden, annat än möjligen mycket tillfällig och då inte av någon större
omfattning. Handläggningen av de ärenden som i dag finns hos myndig-
heten när de nya bestämmelserna träder i kraft, bedöms dessutom bli
förenklad. Förklaringen till det är att flera av de som i dag måste
komplettera sin utbildning för att få specialistkompetens, efter ansökan
kommer att kunna erkännas som specialister i allmänmedicin utan
ytterligare kompletteringar.
Socialstyrelsen bedöms kunna behandla ansökningar från personer
utbildade i annat land än Sverige om kompetens som allmän-
praktiserande läkare (Europaläkare), som inkommer efter den 1 juli 2012,
som en ansökan om specialistkompetens i allmänmedicin.
En nödvändig åtgärd som behöver vidtas är att Socialstyrelsen
informerar på sin hemsida om de nya bestämmelserna och om vilken
betydelse de får för enskilda som vill ansöka om behörighet som
allmänpraktiserande läkare i Sverige och för arbetsgivare som anställer
läkare inom allmänmedicin. Det är viktigt att Socialstyrelsen också	28
	28

informerar om att en allmänpraktiserande läkare med utbildning från Prop. 2011/12:108 annan EES-stat än Sverige, eller från Schweiz, som tidigare beviljats

bevis om kompetens som Europaläkare har möjlighet att ansöka om specialistkompetensbevis hos Socialstyrelsen efter den 1 juli 2012.

Socialstyrelsen har uppgett att myndigheten kommer att se över berörda föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården, så att ändringarna kan träda ikraft den 1 juli 2012.

Eftersom bestämmelserna måste träda i kraft snabbt för att undvika en domstolsprocess, är det viktigt att samtliga som berörs av förslagen planerar för vilka åtgärder de måste vidta.

Konsekvenser för företag

Regeringen bedömer att förslagen inte medför någon ökad administrativ börda för mindre företag.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte heller ha några miljö- eller jämställdhetsmässiga konsekvenser.

9 Författningskommentar

9.1Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

4 kap. 10 §

Ändringarna innebär att möjligheten att ansöka om bevis om kompetens som Europaläkare hos Socialstyrelsen upphör från och med den 1 juli 2012. Ansökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om specialistkompetens ska dock även fortsättningsvis prövas av Socialstyrelsen enligt bestämmelsen.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.

9.2 Förslaget till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

25 kap. 8 a §
Enligt förslaget ska referensen till kompetens som Europaläkare strykas i
25 kap. 8 a § i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Ändringen är en följd av att Socialstyrelsen inte efter den 1 juli 2012
kommer att handlägga ärenden om bevis om kompetens som Europa-
läkare. Något behov av sekretessreglering för uppgifter i sådana ärenden
föreligger därmed inte.	29
	29

Ändringar av redaktionell karaktär har även gjorts i paragrafen.	Prop. 2011/12:108
Förslagen behandlas i avsnitt 6.2.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den första punkten anger att denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Enligt andra punkten gäller dock sekretessen enligt 25 kap. 8 a § i

ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har kommit in före den 1 juli 2012.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/22	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG av den 7 september 2005

om erkännande av yrkeskvalifikationer

(text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 40, artikel 47.1, artikel 47.2 första och tredje meningarna samt artikel 55,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)Enligt artikel 3.1 c i fördraget är ett av gemenskapens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemssta- ternas medborgare innebär detta bland annat rätten att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 47.1 i fördraget föreskrivs dessutom att direktiv skall utfärdas som syftar till ömse- sidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis.

(2)Efter Europeiska rådets möte i Lissabon den 23—24 mars 2000 antog kommissionen ett meddelande om ”En stra- tegi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt syftar till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom gemenskapen som inom en medlemsstat. Med anledning av kommissionens meddelande ”Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för alla” gav Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars 2001 kommissionen i uppdrag att för Europeiska rådets möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkän- nande av kvalifikationer”.

(1) EGT C 181 E, 30.7.2002, s. 183. (2) EUT C 61, 14.3.2003, s. 67.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2004 (EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 230), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 december 2004 (EUT C 58 E, 8.3.2005, s. 1) och Europaparla- mentets ståndpunkt av den 11 maj 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 6 juni 2005.

(3)Den garanti som detta direktiv ger personer som har erhållit sina yrkeskvalifikationer i en medlemsstat att få tillträde till samma yrke och utöva det i en annan medlemsstat med samma rättigheter som dess medbor- gare utesluter inte att den som invandrat och utövar yrket bör uppfylla de icke-diskriminerande villkor som uppställs av den senare staten, under förutsättning att villkoren är objektivt motiverade och proportionerliga.

(4)För att underlätta friheten att tillhandahålla tjänster bör särskilda regler föreskrivas för att utvidga möjligheten att utöva yrkesverksamhet under hemlandets yrkestitel. För informationssamhällets tjänster som ges på distans gäller

även bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (4).

(5)Mot bakgrund av de olika system som inrättats för å ena sidan temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gräns- överskridande tjänster och å andra sidan etablering bör kriterierna för att skilja mellan dessa två begrepp förtyd- ligas, för det fall att den som tillhandahåller en tjänst flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium.

(6)Det är nödvändigt att garantera att tillhandahållande av tjänster säkras under noggrant iakttagande av skydd för folkhälsa och säkerhet samt konsumentskydd. Särskilda bestämmelser bör därför införas för reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet, och som tillfälligt eller temporärt tillhandahåller gränsöverskri- dande tjänster.

(7)De mottagande medlemsstaterna får vid behov och i enlighet med gemenskapslagstiftningen föreskriva krav på underrättelse. Dessa krav bör inte leda till en opro- portionerlig börda för tjänsteleverantörer och hindra utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster eller göra det mindre attraktivt. Behovet av sådana krav bör ses över regelbundet mot bakgrund av de framsteg som görs med att upprätta en gemenskapsram för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna.

(4) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/23

(8)Tjänsteleverantören bör omfattas av de disciplinåtgärder som tillämpas i den mottagande medlemsstaten och som har direkt och specifik koppling till yrkeskvalifikatio- nerna, t.ex. definition av yrket, den verksamhet som ett yrke omfattar eller som är reserverad för detta yrke, användningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har ett direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet.

(9)Medan man för etableringsfriheten bibehåller gällande principer och garantier som ligger till grund för de olika systemen för erkännande bör emellertid reglerna i dessa förbättras mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts. Dessutom har berörda direktiv ändrats vid flera tillfällen och bestämmelserna i dem bör omarbetas och förenklas genom att de tillämpliga principerna görs mer enhetliga. Följaktligen måste följande rättsakter ersättas och samlas i en enda text: rådets direktiv 89/48/EEG (1) och 92/51/EEG (2) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG (3) om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer och rådets direktiv 77/452/EEG (4), 77/453/EEG (5), 78/686/EEG (6), 78/687/EEG (7), 78/1026/EEG (8), 78/1027/EEG (9), 80/154/EEG (10), 80/155/EEG (11), 85/384/EEG (12), 85/432/EEG (13), 85/433/EEG (14) och 93/16/EEG (15) om yrkena sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, arkitekt, farmaceut och läkare.

(10)Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att, i enlighet med den egna lagstiftningen, erkänna yrkes- kvalifikationer som medborgare från tredjeland har erhållit utanför Europeiska unionens territorium. Varje

(1) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. Direktivet ändrat genom Europaparla- mentets och rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001, s. 1).

(2) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15).

(3) EGT L 201, 31.7.1999, s. 77.

(4) EGT L 176, 15.7.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(5) EGT L 176, 15.7.1977, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(6) EGT L 233, 24.8.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(7) EGT L 233, 24.8.1978, s. 10. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(8) EGT L 362, 23.12.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(9) EGT L 362, 23.12.1978, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(10) EGT L 33, 11.2.1980, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(11) EGT L 33, 11.2.1980, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(12) EGT L 223, 21.8.1985, s. 15. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(13) EGT L 253, 24.9.1985, s. 34. Direktivet ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(14) EGT L 253, 24.9.1985, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(15) EGT L 165, 7.7.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

erkännande bör under alla omständigheter göras med beaktande av de minimivillkor för utbildningen som gäller för vissa yrken.

(11)För de yrken som omfattas av den generella ordningen för erkännande av kvalifikationer, nedan kallad ”den generella ordningen”, bör medlemsstaterna behålla rätten att fastställa en lägsta kvalifikationsnivå i syfte att garan- tera kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls inom deras respektive territorium. Enligt artiklarna 10, 39 och 43 i fördraget bör de dock inte ålägga en medborgare från en medlemsstat att skaffa sig kvalifikationer som de vanligen fastställer genom att endast hänvisa till de examensbevis som utfärdas inom deras eget utbildnings- system, när den berörda personen redan har skaffat sig alla eller en del av dessa kvalifikationer i en annan medlemsstat. Det bör följaktligen föreskrivas att varje mottagande medlemsstat i vilken ett yrke är reglerat är skyldig att ta hänsyn till de kvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat och att bedöma om dessa motsvarar de kvalifikationer den kräver. Detta allmänna system för erkännande hindrar emellertid inte att en medlemsstat ålägger en person som där utövar ett yrke särskilda krav på grund av att landet tillämpar yrkesbestämmelser som motiveras av allmänintresset. Sådana bestämmelser kan bland annat avse yrkets orga- nisering, yrkesnormer, inklusive yrkesetiska regler, tillsyn och ansvar. Syftet med detta direktiv är inte att inkräkta på medlemsstaternas berättigade intresse att hindra att vissa medborgare försöker kringgå den nationella lagstiftning som gäller för olika yrken.

(12)Detta direktiv avser medlemsstaters erkännande av yrkeskvalifikationer som förvärvats i andra medlems- stater. Direktivet omfattar dock inte medlemsstaters erkännande av beslut om erkännande i enlighet med detta direktiv som tagits av andra medlemsstater. En person vars yrkeskvalifikationer erkänts i enlighet med detta direktiv kan följaktligen inte utnyttja detta erkän- nande för att i sitt ursprungsland åtnjuta andra rättig- heter än de som följer av de yrkeskvalifikationer som erhållits i denna medlemsstat, såvida personen i fråga inte kan styrka att han/hon har förvärvat ytterligare yrkeskvalifikationer i den mottagande medlemsstaten.

(13)För att fastställa systemet för erkännande inom den gene- rella ordningen är det nödvändigt att indela de olika nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer, som enbart upprättas för att den generella ordningen skall fungera, påverkar inte alls de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbild- ning eller medlemsstaternas befogenheter på detta område.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/24	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

(14)Den ordning för erkännande som upprättas genom direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG ändras inte. Den som innehar ett examensbevis för postgymnasial yrkes- utbildning på minst ett år bör således ges tillträde till ett reglerat yrke i en medlemsstat där tillträdet är betingat av att sökanden innehar ett examensbevis för fyraårig universitets- eller högskoleutbildning, oavsett nivån på det examensbevis som krävs i den mottagande medlems- staten. Omvänt gäller att om tillträdet till ett reglerat yrke är beroende av avslutad universitets- eller högskole- utbildning på mer än fyra år bör detta tillträde beviljas enbart för den som innehar ett examensbevis för univer- sitets- eller högskoleutbildning på minst tre år.

(15)I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbildning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella ordningen bör de mottagande medlemsstaterna kunna införa en kompensationsåtgärd. Denna åtgärd bör vara proportionerlig och särskilt ta hänsyn till sökandens yrkeserfarenhet. Erfarenheten visar att ett krav på lämplighetsprov eller anpassningsperiod, varvid invandraren själv får välja, ger tillräckliga garan- tier i fråga om sökandens kvalifikationsnivå, vilket innebär att varje undantag från denna rätt i varje enskilt fall bör vara motiverat av tvingande hänsyn till allmänin- tresset.

(16)För att gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och samtidigt säkerställa tillräcklig kvalifikationsnivå bör yrkessammanslutningar och yrkesorganisationer eller medlemsstater ha möjlighet att föreslå gemensamma europeiska plattformar. Det finns anledning att, på vissa villkor och med beaktande av medlemsstaternas behö- righet, besluta vilka kvalifikationer som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium och innehållet i och organisationen av utbildnings- och yrke- sutbildningssystem samt med beaktande av gemenskaps- rätten, i synnerhet gemenskapens konkurrensrätt, ta hänsyn till sådana initiativ i detta direktiv och härvid främja att erkännanden under den generella ordningen sker med mer automatik. De yrkessammanslutningar som kan lägga fram gemensamma plattformar bör vara representativa på nationell och europeisk nivå. En gemensam plattform är en samling kriterier som gör det möjligt att kompensera för största möjliga antal av de väsentliga skillnader som har konstaterats i utbildnings- kraven i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklu- sive samtliga medlemsstater som reglerar yrket. Kriteri- erna kan till exempel omfatta krav på kompletterande utbildning, en handledd anpassningsperiod, lämplighets- prov eller viss föreskriven lägsta nivå av praktik i yrket, eller kombinationer av dessa.

(17)För att beakta alla situationer för vilka det fortfarande inte finns någon bestämmelse om erkännande av yrkeskvalifikationer, bör den generella ordningen

utsträckas till att omfatta de fall som inte täcks av något särskilt system, både när yrket inte omfattas av något av dessa system och när sökanden, trots att yrket omfattas av ett särskilt system, av särskilda och exceptionella skäl inte uppfyller kraven för att omfattas av detta.

(18)Reglerna för att bevilja tillträde till ett antal industri-, handels- och hantverksverksamheter bör förenklas i de medlemsstater där dessa yrken är reglerade när verksam- heten i fråga har utövats i en annan medlemsstat under en skälig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Samtidigt bibehålls för dessa verksamheter ett system med automatiskt erkännande grundat på yrkeser- farenhet.

(19)Den fria rörligheten och det ömsesidiga erkännandet av bevis på formella kvalifikationer som läkare, sjukskö- terska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand- läkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt bör bygga på den grundläggande principen om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer på grundval av en samordning av minimikraven för utbild- ningarna. För att få arbeta i medlemsländerna som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och farma- ceut bör det dessutom krävas bevis på vissa formella kvalifikationer som garanterar att den berörda personen har fullgjort en utbildning som uppfyller de fastställda minimikraven. Detta system bör kompletteras med en rad förvärvade rättigheter som de behöriga yrkes- utövarna åtnjuter på vissa villkor.

(20)För att beakta de särdrag som kännetecknar läkarnas och tandläkarnas utbildningssystem och gemenskapens regel- verk för ömsesidigt erkännande på detta område är det för alla specialistkompetenser som är erkända vid detta direktivs ikraftträdande motiverat att bibehålla principen om automatiskt erkännande av de specialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemensamma för minst två medlemsstater. För att förenkla systemet bör dock principen om automatiskt erkännande, efter detta direktivs ikraftträdande, begränsas till de nya specialist- kompetenser för läkare som är gemensamma för åtmin- stone två femtedelar av medlemsstaterna. Vidare inverkar detta direktiv inte på medlemsstaternas möjlighet att sinsemellan komma överens om ett automatiskt erkän- nande, enligt sina egna bestämmelser, för vissa specialist- kompetenser för läkare och tandläkare som är gemen- samma för dem och som inte omfattas av något automa- tiskt erkännande enligt detta direktiv.

(21)Automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifika- tioner som läkare med grundutbildning bör inte inverka på medlemsstaternas behörighet att avgöra huruvida detta bevis på formella kvalifikationer ger rätt till yrkes- utövning eller inte.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/25

(22)Alla medlemsstaterna bör behandla tandläkaryrket som ett särskilt yrke skilt från läkaryrket, oavsett eventuell specialisering i odonto-stomatologi. Medlemsstaterna bör se till att utbildningen av tandläkare ger de färdigheter som krävs för att utöva alla former av verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader. Tandläkaryrket bör utövas av personer som innehar det bevis på formella kvalifika- tioner som tandläkare som anges i detta direktiv.

(23)Det har inte framstått som önskvärt att föreskriva en utbildningsväg för barnmorskor som är enhetlig för alla medlemsstaterna. De bör tvärtom ges största möjliga frihet att organisera sin egen utbildning.

(24)För enkelhetens skull bör beteckningen ”farmaceut” användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmelserna om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer, utan att det påverkar de specifika nationella bestämmelser som reglerar dessa verksamheter.

(25)Personer som innehar bevis på formella kvalifikationer i farmaci är specialister på läkemedelsprodukter och bör i princip ha rätt till ett minimum av verksamhet på detta område i alla medlemsstater. Att ett sådant minsta verk- samhetsområde fastställs i detta direktiv bör varken inne- bära någon begränsning av de former av verksamhet som farmaceuter har tillgång till i medlemsstaterna, bland annat när det gäller biomedicinska analyser, eller att dessa yrkesutövare beviljas monopol, eftersom detta fortfarande tillhör medlemsstaternas behörighetsområde. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlems- staternas möjlighet att kräva ytterligare utbildning som villkor för tillträde till de former av verksamhet som inte ingår i det minsta samordnade verksamhetsområdet. En mottagande medlemsstat bör därför kunna kräva att de medborgare som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som enligt detta direktiv erkänns automa- tiskt uppfyller dessa villkor.

(26)Detta direktiv avser inte samordning av samtliga villkor för att få tillträde till och utöva farmaceutisk verksamhet. Särskilt bör den geografiska fördelningen av apotek och frågan om monopol på utlämning av läkemedel förbli medlemsstaternas ensak. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas lagar och andra författningar som förbjuder eller uppställer vissa villkor för företagens utövande av viss farmaceutisk verksamhet.

(27)Arkitektur, byggnaders kvalitet, det sätt på vilket dessa smälter in i omgivningen, respekt för naturliga landskap och stadsmiljön samt det kollektiva och individuella kulturarvet är angelägenheter av allmänt intresse. Därför bör det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer grundas på kvalitativa och kvantitativa kriterier, som garanterar att innehavarna av erkända bevis på formella kvalifikationer kan förstå och ge praktiska uttryck åt enskilda personers, samhällsgruppers och myndigheters behov i fråga om fysisk planering, utformning, projek- tering och uppförande av byggnader, bevarande och till- varatagande av det arkitektoniska arvet och bevarande av jämvikt i naturen.

(28)De nationella bestämmelserna på arkitekturområdet och om tillträde till och utövande av yrkesverksamhet som arkitekt har mycket varierad räckvidd. I de flesta medlemsstater utövas verksamheten på arkitekturom- rådet rättsligt eller i praktiken av personer som har titeln arkitekt, antingen enbart eller tillsammans med en annan titel. Dessa personer har inte monopol på att utöva denna verksamhet, utom när det föreskrivs i lag. Denna verksamhet eller en del av den kan också utövas av andra yrkeskategorier, särskilt av ingenjörer som fått särskild utbildning i byggande eller byggnadskonst. För enkelhetens skull bör begreppet ”arkitekt” användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmel- serna om automatiskt erkännande av kvalifikationer på arkitekturområdet, utan att det påverkar de specifika nationella bestämmelser som reglerar dessa verksam- heter.

(29)Om en nationell och europeisk yrkesorganisation eller yrkessammanslutning för ett reglerat yrke inkommer med en rimlig begäran om särskilda bestämmelser om erkännande av kvalifikationer på grundval av en samord- ning av minimikraven för utbildningarna, bör kommis- sionen avgöra om det är lämpligt att lägga fram ett förslag om ändring av detta direktiv.

(30)För att säkerställa att ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer blir effektiv bör enhetliga formföre- skrifter och handläggningsregler fastställas för genomfö- randet samt vissa närmare bestämmelser för utövandet av yrket.

(31)Eftersom genomförandet av detta direktiv och uppfyl- landet av de skyldigheter det medför underlättas av att medlemsstaterna samarbetar sinsemellan och med kommissionen, bör närmare bestämmelser fastställas för ett sådant samarbete.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/26	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

(32)Genom att på europeisk nivå införa yrkeskort utfärdade av yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer kan man underlätta yrkesutövarnas rörlighet, särskilt genom att öka takten i utbytet av information mellan den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlems- staten. Med hjälp av detta yrkeskort bör man kunna följa karriären för en yrkesutövare som etablerar sig i olika medlemsstater. Sådana yrkeskort skulle kunna innehålla uppgifter om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer (studier vid universitet eller andra läroanstalter, examensbevis, yrkeserfarenhet), dennes lagenliga etablering, påföljder som denne har ådragit sig i samband med yrkesutö- vandet samt uppgifter om behörig myndighet. Uppgif- terna bör vara helt förenliga med bestämmelserna om uppgiftsskydd.

(33)Upprättandet av ett nätverk av kontaktpunkter med uppgift att lämna information och bistånd till medlems- staternas medborgare kommer att göra det möjligt att säkerställa att systemet med erkännande är klart och tydligt. Dessa kontaktpunkter skall ge varje medborgare som så begär och kommissionen all information och alla adresser som behövs för erkännandeförfarandet. Att varje medlemsstat utser en enda kontaktpunkt inom detta nätverk påverkar inte organisationen av befogen- heter på nationell nivå. I synnerhet utgör det inget hinder för att på nationell nivå utse flera kontor, eftersom den kontaktpunkt som utses inom nämnda nätverk ansvarar för att samordna med övriga kontor och för att vid behov informera medborgaren om närmare uppgifter om det relevanta behöriga kontoret.

(34)Administrationen av de olika system för erkännande som har införts genom sektorsdirektiven och den gene- rella ordningen har visat sig vara tung och komplicerad. Administrationen och uppdateringen av detta direktiv för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg bör därför förenklas, särskilt när minimikraven för utbild- ningarna samordnas för att uppnå automatiskt erkän- nande av kvalifikationerna. En enda kommitté för erkän- nande av yrkeskvalifikationer bör inrättas för detta ändamål och det bör finnas garantier för lämplig medverkan av yrkesorganisationerna, även på EU-nivå.

(35)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (1).

(36)Genom att medlemsstaterna utarbetar en periodisk rapport med statistiska uppgifter om genomförandet av

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

detta direktiv, blir det möjligt att bedöma effekten av ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer.

(37)Det bör finnas ett lämpligt förfarande för att anta tillfäl- liga åtgärder, om tillämpningen av en bestämmelse i detta direktiv skulle innebära större svårigheter i en medlemsstat.

(38)Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlems- staternas rätt att själva utforma sina nationella system för social trygghet och att bestämma vilken verksamhet som måste utövas inom ramen för detta system.

(39)Livslångt lärande har blivit särskilt viktigt för ett stort antal yrken i och med de snabba tekniska och vetenskap- liga framstegen. I detta sammanhang ankommer det på medlemsstaterna att se till att yrkesutövarna genom lämplig fortbildning håller sig underrättade om de tekniska och vetenskapliga framstegen.

(40)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att rationali- sera, förenkla och förbättra reglerna om erkännande av yrkeskvalifikationer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(41)Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av artikel 39.4 och artikel 45 i fördraget, som bland annat rör notarius publicus.

(42)I fråga om etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster åsidosätter detta direktiv inte andra särskilda rättsliga bestämmelser för erkännandet av yrkeskvalifika- tioner, till exempel gällande bestämmelser för transport- området, försäkringsförmedlare och lagstadgade revi- sorer. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (2) eller Europaparla- mentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (3). Erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten omfattas av det här direktivet.

(2) EUT L 78, 26.3.1977, s. 17. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(3) EUT L 77, 14.3.1998, s. 36. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/27

(43)I den mån de är reglerade omfattar detta direktiv även fria yrken, som enligt detta direktiv utövas av var och en som på grund av särskilda yrkeskvalifikationer person- ligen, under eget ansvar och yrkesmässigt självständigt utför intellektuella tjänster i allmänhetens och uppdrags- givarens intresse. Yrkesutövningen är i medlemsstaterna vanligen, i överensstämmelse med fördraget, underkastad särskilda rättsliga förpliktelser i enlighet med den natio- nella lagstiftningen och de bestämmelser som inom lagstiftningens ramar fastställs under självständiga former av respektive representativ yrkesorganisation; genom dessa bestämmelser säkerställs och vidareutvecklas professionaliteten och kvaliteten och förtroendeförhål- landet mellan den som utför tjänsten och uppdragsgi- varen.

(44)Detta direktiv påverkar inte de åtgärder som är nödvän- diga för att garantera hög hälso- och konsumentskydds- nivå.

nande ske i överensstämmelse med de minimikrav på utbild- ning som anges i det kapitlet.

3. Om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer finns i ett separat instrument i gemenskapslagstiftningen, skall motsvarande bestämmelser i det här direktivet inte gälla.

Artikel 3

Definitioner

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs de regler enligt vilka en medlemsstat som kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium (nedan kallad ”mottagande medlemsstat”) för tillträde till och utövandet av detta yrke skall erkänna sådana yrkeskvalifikationer som förvär- vats i en eller flera andra medlemsstater (nedan kallad ”ursprungsmedlemsstat”) och som ger innehavaren av dessa kvalifikationer rätt att där utöva yrket.

Artikel 2

Räckvidd

1.Detta direktiv skall gälla för alla de medborgare i en medlemsstat, inbegripet fria yrkesutövare, som vill utöva ett reglerat yrke, antingen som egen företagare eller anställd, i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvali- fikationer.

2.Varje medlemsstat kan inom sitt territorium, enligt sin egen lagstiftning, tillåta medborgare från medlemsstaterna med yrkeskvalifikationer som inte erhållits i en medlemsstat att utöva ett reglerat yrke enligt artikel 3.1 a. För de yrken som omfattas av avdelning III kapitel III skall detta första erkän-

a)reglerat yrke: en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna; i synnerhet skall användandet av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvalifikation utgöra en form av utövande. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant yrke som avses i punkt 2 betraktas som ett reglerat yrke.

b)yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 a i och/eller yrkeserfarenhet.

c)bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvud- sakligen ägt rum i gemenskapen, utfärdat av en myndighet i en medlemsstat vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant bevis på formella kvalifikationer som avses i punkt 3 betraktas som bevis på formella kvalifi- kationer.

d)behörig myndighet: varje myndighet eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbild- ningsbevis och andra handlingar eller upplysningar, samt att ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i detta direktiv.

e)reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänst- göring eller yrkesutövning.

Utformningen av och nivån på yrkesutbildningen, prov- tjänstgöringen eller yrkesutövningen skall fastställas i den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar, eller övervakas eller godkännas av den för ändamålet utsedda myndigheten.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/28	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

f)yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet av ifrågava- rande yrke i en medlemsstat.

g)anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke i den motta- gande medlemsstaten under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning. Denna praktik skall bedömas. De detaljerade bestämmel- serna för anpassningsperioden och dess utvärdering samt status för en migrerande praktikant skall fastställas av den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.

Den status som personen får i den mottagande medlems- staten, särskilt när det gäller rätt till vistelse samt skyldig- heter, sociala rättigheter och förmåner, ersättningar och arvoden, skall fastställas av de behöriga myndigheterna i nämnda medlemsstat i enlighet med tillämplig gemenskaps- lagstiftning.

h)lämplighetsprov: ett prov som endast gäller sökandens yrkes- kunnighet och som utarbetas av de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i syfte att bedöma sökan- dens förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna medlems- stat. För att bevilja genomförande av detta prov skall de behöriga myndigheterna upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i medlemsstaten och den som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behö- righetsbevis som sökanden har.

Lämplighetsprovet skall utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlems- staten eller den medlemsstat han kommer ifrån. Det skall omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i den mottagande medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande medlemsstaten.

De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet skall fastställas av de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat.

i)företagsledare: varje person som har varit verksam i ett företag inom ifrågavarande yrkesgren

i)som företagsledare eller chef för en filial, eller

2. Ett yrke som utövas av medlemmarna i en sådan sammanslutning eller organisation som anges i bilaga I skall betraktas som ett reglerat yrke.

De sammanslutningar eller organisationer som avses i första stycket har särskilt till uppgift att främja och upprätthålla hög standard inom det berörda yrkesområdet. För detta syfte är de föremål för erkännande i en medlemsstat i en speciell form och tilldelar sina medlemmar bevis på formella kvalifikationer, ser till att medlemmarna iakttar de regler för yrkesmässigt uppfö- rande som de föreskriver och ger dem rätten att använda en titel eller en bokstavsförkortning eller att erhålla en ställning som motsvarar detta bevis på formella kvalifikationer.

När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning eller organisation som avses i första stycket, skall den underrätta kommissionen som skall offentliggöra informationen i Europe- iska unionens officiella tidning.

3. Som bevis på formella kvalifikationer skall också betraktas varje bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredje- land, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket på den medlemsstats territorium där beviset på formella kvalifikationer erkändes i enlighet med artikel 2.2 och detta har intygats av den medlemsstaten.

Artikel 4

Verkan av erkännandet

1.Den mottagande medlemsstatens erkännande av yrkeskva- lifikationerna skall ge förmånstagaren möjlighet att på samma villkor som medborgarna i denna medlemsstat utöva det yrke som personen i fråga är behörig för i ursprungsmedlemsstaten.

2.I detta direktiv skall det yrke som sökanden önskar utöva i den mottagande medlemsstaten vara detsamma som sökanden är behörig för i ursprungsmedlemsstaten, om det rör sig om jämförbara verksamheter.

AVDELNING II

FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Artikel 5

Principen om friheten att tillhandahålla tjänster

ii)som ställföreträdare för ägaren till ett företag eller till en företagsledare, om befattningen innebär att han/hon har ett ansvar motsvarande ägarens eller företagsledarens, eller

iii)i arbetsledande funktion med arbetsuppgifter av affärs- mässig och/eller teknisk art och med ansvar för en eller flera avdelningar inom företaget.

1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i gemens- kapslagstiftningen eller tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i detta direktiv får inte medlemsstaterna av skäl som rör yrkeskvalifikationerna inskränka friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat

a)om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlems- stat för att där utöva samma yrke (nedan kallad ”etablerings- medlemsstaten”) och

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/29

b)om tjänsteleverantören förflyttar sig och om han/hon har utövat yrket under minst två år i etableringsmedlemsstaten under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten, om yrket inte är reglerat i den medlemsstaten. Kravet på två års yrkespraktik skall inte tillämpas om yrket eller utbild- ningen för yrket är reglerad.

2.Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas enbart om tjänsteleverantören flyttar till den mottagande medlemssta- tens territorium för att temporärt och tillfälligt utöva ett yrke enligt punkt 1.

Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfäl- ligt skall bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

3. En tjänsteleverantör som förflyttar sig skall omfattas av de yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna, till exempel yrkesdefinitionen, användningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet samt de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den mottagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den medlemsstaten.

Artikel 6

Undantag

I enlighet med artikel 5.1 skall den mottagande medlemsstaten medge tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat undantag från de krav som ställs på yrkesutövare som är etablerade inom den mottagande medlemsstatens terri- torium i fråga om

a)tillstånd från, registrering eller medlemskap i en yrkesorgani- sation eller motsvarande organ; för att underlätta tillämp- ningen av disciplinära bestämmelser som gäller på territo- riet, enligt artikel 5.3 i detta direktiv, får medlemsstaterna föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en sådan yrkesorganisation eller motsvarande organ, på villkor att detta inte försenar eller på något sätt försvårar tillhandahållandet av tjänster och inte medför extrautgifter för tjänsteleverantören. En kopia av den underrättelse som avses i artikel 7.1 och i förekommande fall av en förnyad underrättelse, åtföljd, när det gäller yrken som har sådana konsekvenser för folkhälsa och säkerhet som avses i artikel 7.4 eller som omfattas av automatiskt erkännande i enlighet med avdelning III kapitel III, av en kopia av de handlingar som avses i artikel 7.2, skall skickas

från den behöriga myndigheten till den relevanta yrkesorga- nisationen eller motsvarande organ, och detta skall betraktas som en automatisk tillfällig registrering eller ett proforma- medlemskap,

b)anslutning till socialförsäkringssystemet, i syfte att med en försäkringsgivare göra avräkningar för tjänster som tillhan- dahållits personer som är försäkrade genom ett socialförsäk- ringssystem.

Tjänsteleverantören skall emellertid på förhand eller, i bråds- kande fall, efteråt lämna upplysningar till det organ som avses i b om de tjänster som tillhandahålls.

Artikel 7

Förhandsunderrättelse om tjänsteleverantören förflyttar sig

1.Medlemsstaterna får kräva att en tjänsteleverantör som för första gången förflyttar sig från en medlemsstat till en annan för att tillhandahålla tjänster på förhand skriftligen skall underrätta den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten, inklusive uppgifter om eventuellt försäkrings- skydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar. En sådan underrättelse skall förnyas en gång om året om tjänsteleverantören har för avsikt att tillhandahålla temporära eller tillfälliga tjänster i den medlemsstaten under det året. Tjänsteleverantören får lämna underrättelsen på valfritt sätt.

2.Vid det första tillhandahållandet av tjänster eller om de faktiska omständigheter som avses i handlingarna ändrats, får medlemsstaterna kräva att underrättelsen åtföljs av följande handlingar:

a)Bevis på tjänsteleverantörens nationalitet.

b)Intyg som visar att innehavaren är lagligt etablerad i en medlemsstat för att där bedriva verksamheten i fråga och att det när intyget utfärdas inte finns något förbud, ens tillfäl- ligt, för innehavaren att utöva sitt yrke.

c)Bevis på yrkeskvalifikationer.

d)För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i någon form på att tjänsteleverantören har bedrivit verksamheten i fråga under minst två av de föregående tio åren.

e)För yrkesutövare i säkerhetsbranschen: intyg om att veder- börande inte har dömts för något brott, om medlemssta- terna kräver ett sådant intyg av sina egna medborgare.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/30	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

3.Tjänsten skall tillhandahållas under den yrkestitel som används i etableringsmedlemsstaten, om det i denna medlems- stat finns en sådan reglerad titel för yrkesverksamheten i fråga. Denna titel skall anges på (ett av) etableringsmedlemsstatens officiella språk på ett sätt som gör att varje förväxling med yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten undviks. I de fall då en sådan yrkestitel inte finns i etableringsmedlemsstaten, skall leverantören ange sitt bevis på formella kvalifikationer på denna medlemsstats officiella språk eller ett av dem. Undan- tagsvis skall, i de fall som avses i avdelning III kapitel III, tjänsten tillhandahållas under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten.

4.Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet och som inte automatiskt erkänns enligt avdelning III kapitel III, kan den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifika- tioner innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. En sådan förhandskontroll skall vara möjlig endast om ändamålet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemotta- garens hälsa eller säkerhet på grund av tjänsteleverantörens bristande yrkeskvalifikationer och om detta inte går utöver vad som är nödvändigt för det ändamålet.

Inom högst en månad efter det att underrättelsen och åtföljande handlingar inkommit skall den behöriga myndigheten efter- sträva att informera tjänsteleverantören om antingen sitt beslut att inte kontrollera hans/hennes kvalifikationer eller om resul- tatet av denna kontroll. Om det uppstår problem som medför försening, skall den behöriga myndigheten senast efter en månad meddela tjänsteleverantören om orsaken till förseningen och tidsplanen för beslutet som skall fattas senast två månader efter det att myndigheten mottagit de fullständiga handlingarna.

Om väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den motta- gande medlemsstaten skall, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet, den mottagande medlemsstaten erbjuda tjänsteleverantören möjlighet att bevisa att han eller hon har förvärvat den kunskap eller kompetens som fattas, exempelvis genom lämplighetsprov. Under alla omständigheter skall tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter det att beslutet fattats i enlighet med föregående stycke.

Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tidsfrister som fastställs i föregående stycken får tjänsten tillhan- dahållas.

I de fall då kvalifikationer har kontrollerats enligt denna punkt skall tjänsten tillhandahållas under den mottagande medlems- statens yrkestitel.

Artikel 8

Administrativt samarbete

1.De behöriga myndigheterna i den mottagande medlems-

staten får av de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten för varje tillhandahållande av tjänster begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören är lagligen etablerad i denna medlemsstat, följer god sed och inte har ådragit sig yrkesmässiga disciplinära eller straffrättsliga påföljder. De behöriga myndigheterna i etableringsmedlems- staten skall lämna dessa uppgifter i enlighet med artikel 56.

2. De behöriga myndigheterna skall se till att det sker utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemotta- gares klagomål mot en tjänsteleverantör skall kunna utredas på korrekt sätt. Tjänstemottagaren skall informeras om resultatet av klagomålet.

Artikel 9

Uppgifter som skall lämnas till tjänstemottagarna

I de fall då tjänsterna tillhandahålls under etableringsmedlems- statens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikationer, får de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören, utöver andra informationskrav som fastställs i gemenskapsrätten, meddelar tjänstemottagaren vissa eller samtliga av följande uppgifter:

a)Om tjänsteleverantören är upptagen i ett handelsregister eller annat liknande offentligt register: vilket register det gäller samt registreringsnummer eller motsvarande identifi- kationsuppgifter som finns i detta register.

b)Om verksamheten omfattas av ett tillståndssystem i etable- ringsmedlemsstaten: namn och adress till den behöriga till- synsmyndigheten.

c)Yrkessammanslutning eller liknande organisation där tjänste- leverantören är medlem.

d)Yrkestiteln eller om sådan titel inte finns, tjänsteleverantö- rens bevis på formella kvalifikationer och den medlemsstat där tjänsteleverantören tilldelades denna titel.

e)Om tjänsteleverantören bedriver momspliktig verksamhet: det momsregistreringsnummer som avses i artikel 22.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (1).

f)Uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat person- ligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar.

(1) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/31

AVDELNING III

ETABLERINGSFRIHET

KAPITEL I

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer

Artikel 10

Räckvidd

Detta kapitel gäller för alla yrken som inte omfattas av kapitlen II och III i denna avdelning och i följande fall där sökanden, av en specifik och exceptionell anledning, inte uppfyller villkoren i de kapitlen:

a)För de verksamheter som förtecknas i bilaga IV när invand- raren inte uppfyller kraven enligt artiklarna 17, 18 och 19.

b)För läkare med grundutbildning, specialistläkare, sjukskö- terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandlä- kare, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor, farma- ceuter och arkitekter när invandraren inte uppfyller kraven i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39, 43 och 49 för faktiskt och lagligt utövande av yrket.

c)För arkitekter när invandraren innehar ett utbildningsbevis som inte upptas i punkt 5.7.2 i bilaga V.

d)För läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barn- morskor, farmaceuter och arkitekter med bevis på specialist- behörighet efter utbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.2.2, 5.3.2, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, dock endast för erkännande av specialiser- ingen i fråga och utan att artikel 21.1 och artiklarna 23 och 27 åsidosätts.

e)För sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård samt specialistsjuksköterskor med bevis på specialistut- bildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga utövas av specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård.

f)För specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksam- heten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjukvård, specialistsjuksköterskor utan utbildning till

sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård eller specia- listsjuksköterskor med bevis på specialistutbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

g) För invandrare som uppfyller kraven i artikel 3.3.

Artikel 11

Kvalifikationsnivåer

För tillämpningen av artikel 13 indelas yrkeskvalifikationerna i de nivåer som anges nedan:

a)ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar på grundval av

i)en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller examensbevis enligt led b, c, d eller e eller ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren, eller

ii)en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå som visar att innehavaren besitter allmänna kunskaper.

b)ett bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

i)allmän utbildning, som kompletterats med annan utbild- ning än den som avses i led c och/eller med den prov- tjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller

ii)teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekom- mande fall kompletterats med allmän utbildning eller yrkesutbildning enligt led i och/eller med den provtjänst- göring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning.

c)ett examensbevis över avslutad

i)annan postgymnasial utbildning än den som avses i led d och e på minst ett år eller på deltid under motsvarande tid, för vilken ett av tillträdesvillkoren som regel är en avslutad gymnasieutbildning med den inriktning som krävs för behörighet till universitetsstudier eller högskole- studier eller annan utbildning på likvärdig nivå, samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna post- gymnasiala utbildning, eller

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/32	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

ii)i fråga om ett reglerat yrke, utbildning med särskild uppläggning motsvarande den utbildningsnivå som anges i led i, som ingår i bilaga II och som ger jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och verksamhet. Förteckningen i

bilaga II kan ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 för att ta hänsyn till utbildning som uppfyller de krav som anges i föregående mening.

d)ett examensbevis över avslutad utbildning på postgymnasial nivå på minst tre år och högst fyra år, eller på deltid under motsvarande tid, vid universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsvarande nivå samt den yrkesut- bildning som eventuellt krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

e)ett bevis över att innehavaren har avlagt examen från en postgymnasial utbildning på minst fyra år, eller på deltid under motsvarande tid, vid universitet eller högskola eller en annan likvärdig utbildningsanstalt, samt vid behov den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver den postgymna- siala utbildningen.

Artikel 12

Jämställda utbildningar

Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat skall, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer över utbildning enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad utbild- ning som erhållits i gemenskapen och som är erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke.

Enligt samma villkor som anges i första stycket skall även varje yrkeskvalifikation som, även om den inte uppfyller de krav som fastställts i ursprungsmedlemsstatens lagar och andra författ- ningar för tillträde till eller utövande av ett yrke, tilldelar inne- havaren förvärvade rättigheter i kraft av dessa bestämmelser jämställas med sådant bevis på formella kvalifikationer. Detta gäller i synnerhet om ursprungsmedlemsstaten höjer de utbild- ningskrav som är en förutsättning för tillträde till och utövande av ett yrke, och om en person som genomgått tidigare utbild- ning, som inte uppfyller de nya kvalifikationskraven, åtnjuter förvärvade rättigheter i kraft av nationella bestämmelser i lag eller andra författningar. I detta fall betraktar den mottagande medlemsstaten, för tillämpningen av artikel 13, denna tidigare utbildning som motsvarande nivån på den nya utbildningen.

Artikel 13

Villkor för erkännande

1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, skall den behöriga myndigheten i den medlems- staten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om sökandena innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer skall uppfylla följande krav:

a)De skall ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

b)De skall intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som den mottagande medlemsstaten kräver, i enlighet med artikel 11.

2.Tillträde till yrket och rätten att utöva det enligt punkt 1 skall också beviljas om sökanden utövat det yrke som avses i den punkten på heltid under minst två år under de senaste tio åren i en medlemsstat som inte reglerar detta yrke och personen i fråga har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer.

Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer skall uppfylla följande krav:

a)De skall ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

b)De skall intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som den mottagande medlemsstaten kräver, i enlighet med artikel 11.

c)De skall visa att innehavaren förberetts för att utöva yrket.

Den yrkeserfarenhet på två år som avses i första stycket får dock inte krävas, när det eller de bevis på formella kvalifika- tioner som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbild- ning enligt artikel 3.1 d på de kvalifikationsnivåer som anges i artikel 11 b, c, d eller e. Som reglerade utbildningar på den nivå som anges i artikel 11 c betraktas de utbildningar som avses i bilaga III. Förteckningen i bilaga III kan ändras enligt förfarandet i artikel 58.2, för att beakta reglerad utbildning som ger en jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och verksamhet.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/33

3. Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1 b och punkt 2 b skall den mottagande medlemsstaten tillåta tillträde till och utövande av ett reglerat yrke, när det för tillträde till detta yrke inom dess territorium krävs bevis på formella kvalifi- kationer över en avslutad utbildning på högskole- eller universi- tetsnivå på fyra år och sökanden har bevis på de formella kvali- fikationer som avses i artikel 11 c.

Artikel 14

Kompensationsåtgärder

1.Trots bestämmelserna i artikel 13 får den mottagande medlemsstaten kräva att sökanden slutför en anpassningsperiod som inte överskrider tre år eller genomgår lämplighetsprov i ett av följande fall:

a)När omfattningen av den utbildning som åberopas som stöd för ansökan i enlighet med artikel 13.1 eller 13.2 är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlems- staten.

b)När innehållet i den sökandens utbildning väsentligt avviker från dem som omfattas av det bevis på formella kvalifika- tioner som krävs i den mottagande medlemsstaten.

c)När det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlems- stat, i enlighet med artikel 4.2, och denna skillnad motsvaras av en särskild utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten och utbildningen väsentligt avviker från dem som omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som sökanden stöder sig på.

2.Om den mottagande medlemsstaten använder sig av den möjlighet som avses i punkt 1, skall den ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov.

Om en medlemsstat anser att det för ett bestämt yrke är nödvändigt att bevilja undantag från kravet på att ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt första stycket, skall den i förväg underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och lägga fram dokument som visar att detta undantag är berättigat.

Om kommissionen efter att ha mottagit alla nödvändiga uppgifter anser att det undantag som avses i andra stycket inte är berättigat eller strider mot gemenskapslagstiftningen, skall den inom tre månader anmoda medlemsstaten att inte vidta den planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom denna tidsfrist får undantaget tillämpas.

3. För de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt och där verksamheten till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt får

den mottagande medlemsstaten, med avvikelse från principen i punkt 2 enligt vilken sökanden har rätt att välja, föreskriva antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov.

Detta gäller även de fall som anges i artikel 10 b, 10 c, 10 d beträffande läkare och tandläkare, 10 f när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjuk- vård eller specialistsjuksköterskor med bevis på formell specia- listbehörighet efter utbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, och artikel 10 g.

I de fall som omfattas av artikel 10 a får den mottagande medlemsstaten kräva anpassningsperiod eller lämplighetsprov om invandraren avser att utöva yrkesverksamhet som egenföre- tagare eller som företagsledare som kräver kunskaper om och tillämpning av de specifika nationella gällande bestämmelserna, under förutsättning att de behöriga myndigheterna i den motta- gande medlemsstaten kräver kunskaper om och tillämpning av dessa bestämmelser för sina egna medborgares tillträde till sådan verksamhet.

4.För tillämpning av punkt 1 b och 1 c avses med ”utbild- ningsinnehåll som väsentligt avviker”, områden som är av största vikt för utövandet av yrket och som i invandrarens utbildning uppvisar väsentliga avvikelser när det gäller längd eller innehåll i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten.

5.Punkt 1 skall tillämpas med hänsyn till proportionalitets- principen. Om den mottagande medlemsstaten ämnar kräva att sökanden slutför en anpassningsperiod eller genomgår lämplig- hetsprov, skall den mottagande medlemsstaten först kontrollera om de kunskaper som sökanden har tillägnat sig genom sin yrkesverksamhet, i en medlemsstat eller i tredjeland, är sådana att de helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse som avses i punkt 4.

Artikel 15

Befrielse från kompensationsåtgärder på grundval av gemensamma plattformar

1. I denna artikel definieras ”gemensamma plattformar” som en samling kriterier för yrkeskvalifikationer som kan kompen- sera för väsentliga skillnader som har konstaterats mellan de olika medlemsstaternas utbildningskrav för ett visst yrke Dessa väsentliga skillnader skall fastställas genom att utbildningarna jämförs med avseende på varaktighet och innehåll i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklusive alla medlemsstater som reglerar detta yrke. Skillnaderna i utbildningens innehåll kan bero på väsentliga skillnader i räckvidden för yrkesverk- samheten.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/34	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

2.Gemensamma plattformar enligt definitionen i punkt 1 får läggas fram för kommissionen av medlemsstaterna eller av yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som är repre- sentativa på nationell och europeisk nivå. Om kommissionen efter samråd med medlemsstaterna anser att ett utkast till gemensam plattform underlättar ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer kan den lägga fram utkast till åtgärder som skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 58.2.

3.När sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de kriterier som fastställs i en åtgärd som antagits enligt punkt 2, skall den mottagande medlemsstaten ge dispens från tillämpning av kompensationsåtgärder enligt artikel 14.

4.Punkterna 1-3 skall inte påverka medlemsstaternas behö- righet att bestämma vilka yrkeskvalifikationer som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium och inne- hållet i och organisationen av deras utbildnings- och yrkesut- bildningssystem.

5.Om en medlemsstat anser att de kriterier som fastställs i en åtgärd som antas enligt punkt 2 inte längre ger tillräckliga garantier för yrkeskvalifikationerna, skall den underrätta kommissionen, som i förekommande fall skall lägga fram ett utkast till åtgärder enligt det förfarande som avses i artikel 58.2.

6.Kommissionen skall senast den 20 oktober 2010 till Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om denna artikels användning och vid behov lämpliga ändringsförslag.

KAPITEL II

Erkännande av yrkeserfarenhet

Artikel 16

Krav när det gäller yrkeserfarenhet

Om det i en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, skall denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. Utövandet skall ha skett i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19.

Artikel 17

Verksamhetsformer i förteckning I i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning I i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av behörig yrkesorganisation, eller

c)under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

d)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år, eller

e)under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år med tekniska uppgifter och med ansvar för minst en avdel- ning i företaget, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2.I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

3.Punkt 1 e skall inte tillämpas på verksamhetsformer i grupp Ex 855 enligt ISIC-nomenklaturen, hårfrisörsinrättningar.

Artikel 18

Verksamhetsformer i förteckning II i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning II i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)under fem år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/35

d)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år, eller

e)under fem år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbild- ning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

f)under sex på varandra följande år som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2.I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 19

Verksamhetsformer i förteckning III i bilaga IV

1.När det gäller verksamhetsformerna i förteckning III i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b)under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlems- staten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

c)under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst tre år, eller

d)under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbild- ning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2.I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta

ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 20

Ändringar i förteckningarna över verksamhetsformer i bilaga IV

Förteckningarna över de verksamhetsformer i bilaga IV som omfattas av ett erkännande av yrkeserfarenhet enligt artikel 16 får ändras enligt det förfarande som avses i artikel 58.2 i syfte att uppdatera eller förtydliga nomenklaturen under förutsätt- ning att detta inte medför en ändring av verksamheten inom de enskilda verksamhetsslagen.

KAPITEL III

Erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 21

Principen om automatiskt erkännande

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, som specialisttandläkare, som veterinär, som farma- ceut och som arkitekt, vilka avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V, och som uppfyller minimikraven för utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 44 respektive 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Sådana bevis på formella kvalifikationer skall vara utfärdade av medlemsstaternas behöriga myndigheter och vid behov skall de bevis som avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V bifogas.

Bestämmelserna i första och andra stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39 och 49.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/36	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

2. Varje medlemsstat skall inom ramen för sitt eget social- försäkringssystem, när det gäller rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfär- dats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artikel 30.

3.Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska enligt punkt 5.5.2 i bilaga V som utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater, om de uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 40 samt motsvarar de krav som avses i artikel 41, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifika- tioner tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas av denna medlemsstat. Denna bestämmelse påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23 och 43.

4.Medlemsstaterna är dock inte skyldiga att godta de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten. För tillämpningen av denna punkt skall också de apotek som öppnats inom mindre än tre år anses som nya apotek.

5.De bevis på formella kvalifikationer som arkitekt enligt punkt 5.7.1 i bilaga V som erkänns automatiskt i enlighet med punkt 1 skall styrka en utbildning som påbörjats tidigast under det referensläsår som avses i nämnda bilaga.

6.Varje medlemsstat skall för tillträde till och rätt att utöva verksamhet som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och farmaceut kräva innehav av något av de bevis på formella kvali- fikationer som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 respektive 5.6.2 i bilaga V, vilka garanterar att personen i fråga under hela sin utbildning har förvärvat de kunskaper och färdigheter som avses i artiklar- na 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 respektive 44.3.

De kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 och 44.3 får ändras enligt det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dem till den vetenskap- liga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

7. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer på det område som

omfattas av detta kapitel. Dessutom skall denna anmälan göras till övriga medlemsstater när det gäller bevis på formella kvalifi- kationer på det område som avses i avsnitt 8.

Kommissionen skall offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning, med uppgift om de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i förekommande fall, det organ som utfärdar beviset på formella kvalifikationer, det intyg som medföljer detta bevis samt motsvarande yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V.

Artikel 22

Gemensamma bestämmelser om utbildning

För utbildning enligt artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46 skall följande gälla:

a)Medlemsstaterna får tillåta utbildning på deltid på de villkor som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. Dessa myndigheter skall se till att den totala utbildningstiden och utbildningens nivå och kvalitet inte underskrider motsvarande krav på kontinuerlig heltidsutbildning.

b)Genom fortbildning skall det, enligt varje medlemsstats specifika förfaranden, säkerställas att de som har avslutat sina studier kan hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket i den mån som är nödvändig för att yrkesinsatserna skall bibehållas på säker och effektiv nivå.

Artikel 23

Förvärvade rättigheter

1. När de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbild- ning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialist- tandläkare, som veterinär, barnmorska och farmaceut som innehas av medborgare i medlemsstaterna inte uppfyller alla de utbildningskrav som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, skall varje medlemsstat — utan att detta påverkar de förvärvade rättigheterna för dessa yrken — som tillräckligt bevis på formella kvalifikationer erkänna sådana bevis som utfärdats av dessa medlemsstater, om de avser utbildning som påbörjats före de referensdatum som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V och åtföljs av ett intyg som visar att innehavarna av dessa bevis på formella kvalifikationer under den femårsperiod som föregår intygets utfärdande faktiskt och lagligen utövat verksamheten i fråga under minst tre år i följd.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/37

2. Samma bestämmelser skall vara tillämpliga på sådana bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barnmorska och farmaceut som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium, även om de inte uppfyller samtliga de minimikrav för utbildning som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, om dessa bevis anger att en utbildning slutförts med godkänt resultat och påbörjats före

a)den 3 oktober 1990 för läkare med grundutbildning, sjuk- sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand- läkare med grundutbildning, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor och farmaceuter, och

b)den 3 april 1992 för specialistläkare.

De bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket ger rätt att utöva yrkesverksamhet inom Tysklands hela territo- rium enligt samma villkor som de bevis på formella kvalifika- tioner som utfärdats av behöriga tyska myndigheter och som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 37.1 skall varje medlemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer för läkare som ger tillträde till yrkes- verksamhet som läkare med grundutbildning och som specia- listläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har utfärdats av f.d. Tjeckoslovakien eller för vilka utbildningen när det gäller Tjeckien och Slovakien har påbörjats före den 1 januari 1993, om myndigheterna i en av de ovan nämnda staterna intygar att dessa bevis på formella kvalifika- tioner på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de intyg dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundut- bildning och som specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på myndigheternas terri- torium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

4. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som

tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farma- ceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemssta- terna och som har utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen har påbörjats

a)för Estlands del före den 20 augusti 1991,

b)för Lettlands del före den 21 augusti 1991,

c)för Litauens del före den 11 mars 1990,

om myndigheterna i en av de tre ovan nämnda medlemssta- terna intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandlä- kare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som åsyftas i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

För de bevis på formella kvalifikationer som veterinär som utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen för Estlands del har påbörjats före den 20 augusti 1991, skall det intyg som avses i föregående stycke åtföljas av ett annat intyg, som utfärdats av de estniska myndigheterna och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

5. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farma- ceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemssta- terna och som har utfärdats av f.d. Jugoslavien eller för vilka utbildningen när det gäller Slovenien har påbörjats före den 25 juni 1991, om myndigheterna i den ovan nämnda medlems- staten intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis som dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis på formella kvalifikationer som anges för dessa medlemsstater i punkt 6.1 i bilaga VI vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/38	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

6. Varje medlemsstat skall, när det gäller medborgare i de medlemsstater som har bevis på formella kvalifikationer som läkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barn- morska och farmaceut som inte motsvarar de benämningar som gäller för denna medlemsstat enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som dessa medlemsstater utfärdat och som åtföljs av ett intyg utfärdat av behöriga myndigheter eller organ.

Av det intyg som avses i första stycket skall det framgå att dessa bevis på formella kvalifikationer utfärdats som bevis på avslutad utbildning i enlighet med artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40 respektive 44 och att den medlemsstat som utfärdat dem jämställer dem med dem som nämns i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

Avsnitt 2

Läkare

Artikel 24

Medicinsk grundutbildning

1.För tillträde till medicinsk grundutbildning krävs en betygshandling som ger tillträde till universitet för studierna i fråga.

2.Den medicinska grundutbildningen skall sammanlagt omfatta minst sex års studier eller 5 500 timmars teoretisk och

praktisk undervisning vid universitet eller under tillsyn av ett universitet.

Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den utbildning som avses i första stycket omfatta sex månaders praktisk heltidsutbildning på universitetsnivå under tillsyn av de behöriga myndigheterna.

3. Den medicinska grundutbildningen skall garantera att personen i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdig- heter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som medicinen bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvär- dering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b)Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors anatomi, funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

c)Tillräckliga kunskaper om kliniska ämnen och behandlingar, som ger en sammanhängande bild av psykiska och fysiska sjukdomar och medicin sedd ur förebyggande, diagnostisk och terapeutisk synvinkel samt människans fortplantning.

d)Lämplig klinisk erfarenhet på sjukhus under lämplig hand- ledning.

Artikel 25

Specialistläkarutbildning

1.För tillträde till specialistläkarutbildning krävs sex års full- gjorda studier med godkända resultat inom den utbildning som avses i artikel 24, där den studerande har förvärvat de nödvän- diga baskunskaperna i medicin.

2.Specialistläkarutbildningen skall omfatta teoretisk och praktisk utbildning vid universitet, universitetssjukhus eller i förekommande fall annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Medlemsstaterna skall se till att utbildningstiden för sådan specialistläkarutbildning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V inte är kortare än vad som avses i den punkten. Utbildningen skall ske under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den förutsätter personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande specialistläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

3.Utbildningen skall ske på heltid vid särskilda inrättningar som erkänts av de behöriga myndigheterna. Den förutsätter medverkan i all medicinsk verksamhet på den avdelning där utbildningen äger rum, inklusive jourtjänstgöring, så att den blivande specialistläkaren ägnar all sin yrkesverksamhet åt denna praktiska och teoretiska utbildning under hela arbets- veckan och under hela året på de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa tjänster skall följaktligen avlönas med lämpligt belopp.

4.För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare krävs bevis på formella kvali- fikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

5.De minimikrav på utbildningens omfattning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att anpassa kraven till framstegen inom vetenskap och teknik.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/39

Artikel 26

Benämningar på specialistläkarutbildningar

De bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som avses i artikel 21 har utfärdats av de behöriga myndigheter eller organ som avses i punkt 5.1.2 i bilaga V och motsvarar för specialistutbildningen i fråga de aktuella benämningar som tillämpas i de olika medlemsstaterna och som framgår av punkt 5.1.3 i bilaga V.

Nya medicinska specialiseringar som är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna får läggas till i punkt 5.1.3 i bilaga V i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att uppdatera direktivet mot bakgrund av ändringar i nationell lagstiftning.

Artikel 27

Förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning

1.Av de läkare med specialistutbildning vars specialistutbild- ning på deltid reglerades av de lagar och andra författningar som gällde den 20 juni 1975 och som påbörjade sin specialist- utbildning senast den 31 december 1983 kan den mottagande medlemsstaten kräva att deras bevis på formella kvalifikationer skall åtföljas av intyg som visar att de faktiskt och legalt har utövat verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2.Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som utfärdats i Spanien för läkare som har fullgjort en specialistutbildning före den 1 januari 1995, även om denna inte motsvarar minimikraven för den utbildning som avses i artikel 25, om bevis på formella kvalifi- kationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga spanska myndigheterna, av vilket det framgår att personen i fråga har blivit godkänd i det prov gällande särskild yrkeskompetens som anordnats inom ramen för de extraordinära regulariseringsåt- gärderna i den kungliga förordningen 1497/99 i syfte att fast- ställa att denne har kunskapsnivå och kompetens likvärdig med de läkare som innehar sådant bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som för Spaniens del framgår av punk- terna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V.

3.Varje medlemsstat som har upphävt lagar och andra författningar om utfärdande av bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare enligt punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V och som har vidtagit åtgärder rörande förvärvade rättigheter till förmån för sina medborgare skall tillerkänna medborgarna i de

övriga medlemsstaterna rätten att utnyttja samma åtgärder, om dessa bevis på formella kvalifikationer har utfärdats före det datum då den mottagande medlemsstaten upphörde att utfärda sådana bevis för den berörda specialistutbildningen.

De tidpunkter då bestämmelserna upphävdes anges i punkt 5.1.3 i bilaga V.

Artikel 28

Särskild allmänläkarutbildning

1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning krävs avslutade och godkända studier under sex år inom den utbildningsgång som avses i artikel 24.

2. Den särskilda allmänläkarutbildning för vilken bevis på formella kvalifikationer utfärdas före den 1 januari 2006 skall omfatta minst två års studier på heltid. Bevis på formella kvali- fikationer som utfärdas efter detta datum skall omfatta minst tre års studier på heltid.

När den utbildning som avses i artikel 24 omfattar praktik- tjänstgöring vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdel- ningar för allmänmedicin, hos en godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid en godkänd vårdcentral för primärvård, får denna praktik inräknas, dock högst ett år, i den utbildningstid som avses i första stycket för bevis på formella kvalifikationer som utfärdas från och med den 1 januari 2006.

Den möjlighet som avses i andra stycket skall stå öppen bara för de medlemsstater där utbildningstiden för den särskilda allmänläkarutbildningen var två år den 1 januari 2001.

3. Den särskilda allmänläkarutbildningen skall ske på heltid under tillsyn av de behöriga myndigheterna eller organen. Den skall snarare vara praktisk än teoretisk.

Den praktiska utbildningen skall förmedlas dels under minst sex månader vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdel- ningar för allmänmedicin, dels under minst sex månader hos godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid godkänd vård- central för primärvård.

Den praktiska utbildningen skall genomföras tillsammans med andra vårdinrättningar för allmänmedicin. Utan att de minimi- perioder som nämns i andra stycket påverkas får den praktiska utbildningen dock ges under högst sex månader vid andra godkända vårdinrättningar för allmänmedicin.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/40	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

Utbildningen förutsätter samma personliga medverkan och ansvarstagande hos den blivande specialistläkaren i yrkesverk- samheten som hos dem han arbetar tillsammans med.

4.För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifikationer för särskild utbildning i allmänmedicin krävs bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundut- bildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

5.Medlemsstaterna får utfärda de bevis på formella kvalifi- kationer som avses i punkt 5.1.4 i bilaga V till en läkare som inte har fullgjort utbildningen enligt denna artikel men som har avslutat en annan kompletterande utbildning för vilken de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har utfärdat bevis på formella kvalifikationer. De får emellertid bara utfärda bevis på formella kvalifikationer om detta gäller en kunskapsnivå som motsvarar den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna skall avgöra bland annat i vilken mån den kompletterande utbildning och den yrkeserfarenhet som sökanden redan har kan beaktas i stället för den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna får bara utfärda bevis på formella kvalifika- tioner enligt punkt 5.1.4 i bilaga V om sökanden har skaffat minst sex månaders erfarenhet i allmänmedicin hos en allmän- praktiserande läkare eller på en vårdinrättning för primärvård enligt punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 29

Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare

Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall varje medlemsstat för yrkesutövningen som allmänprakti- serande läkare inom ramen för medlemsstatens socialförsäk- ringssystem kräva bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 30

Förvärvade rättigheter för allmänpraktiserande läkare

1. Varje medlemsstat skall fastställa de förvärvade rättighe- terna. Som förvärvad rättighet skall dock betraktas rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäkringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter denna rättighet vid det referensdatum som avses i den punkten i kraft av de på läkaryrket tillämpliga bestämmelser som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och om han vid denna tidpunkt är etablerad i medlemsstaten med stöd av artikel 21 eller 23.

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall på begäran utfärda ett intyg av vilket framgår att läkaren har rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäkringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter förvärvade rättigheter enligt första stycket.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de intyg som avses i punkt 1 andra stycket vilka de övriga medlemsstaterna utfärdat till medborgare i medlemsstaterna och ge dessa intyg samma verkan på sitt territorium som de bevis på formella kvalifika- tioner som medlemsstaten själv utfärdar och som ger rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det egna socialförsäkringssystemet.

Avsnitt 3

Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Artikel 31

Utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

1.För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård krävs tio års allmän skol- utbildning styrkt genom examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till sjuksköterskeskola.

2.Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall ske på heltid och skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.2.1 i bilaga V.

De i punkt 5.2.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall omfatta minst tre års utbildning eller 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen skall utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbildningen. Medlemsstaterna får ge partiell dispens för personer som genomgått en del av denna utbildning inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/41

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar sjuksköterskor är ansvarig för samordningen av den teoretiska och kliniska undervisningen under hela utbildningen.

4.Med den teoretiska undervisningen avses den del av sjuk- sköterskeutbildningen där den studerande tillägnar sig de yrkes- mässiga kunskaper, insikter och färdigheter som krävs för att planera, utföra och bedöma allmän hälso- och sjukvård. Denna utbildning skall äga rum på sjuksköterskeskolor och andra utbildningsanstalter som utbildningsinstitutionen utser och ges av personal som undervisar i sjukvård och andra kompetenta personer.

5.Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuk- sköterskeutbildningen där den studerande, som medlem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda och/eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade vårduppgifter på grundval av förvärvade kunskaper och färdigheter. De sjuksköterskestuderande skall inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköterskas samlade vårdupp- gifter, inklusive undervisning i hälsovård för enskilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i samhället.

Denna utbildning skall äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrättningar samt ute i samhället under de undervisande sjuksköterskornas ansvar i samarbete med och med stöd av andra utbildade sjuksköterskor. Även annan behörig personal kan medverka i denna undervisning.

De sjuksköterskestuderande skall delta i verksamheten på avdel- ningarna i fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och gör att de kan ta på sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter.

6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall garantera att den blivande sjukskö- terskan har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som den allmänna hälso- och sjukvården bygger på inklusive tillräcklig insikt i friska och sjuka människors anatomi, fysiologiska funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotill- stånd och hennes fysiska och sociala miljö.

b)Tillräckliga kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de allmänna principerna för hälso- och sjukvård.

c)Tillräcklig klinisk erfarenhet; denna erfarenhet, som bör väljas med avseende på dess utbildningsvärde, skall förvärvas under tillsyn av utbildad sjukvårdspersonal och där det finns tillräckligt med utbildad personal och utrustning som uppfyller kraven på patientvård.

d)Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av hälso- sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

e)Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Artikel 32

Utövande av yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

I detta direktiv skall yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård innebära verksamhet som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

Artikel 33

Förvärvade rättigheter för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

1. För att de allmänna bestämmelserna om förvärvade rättig- heter skall vara tillämpliga på sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall den verksamhet som avses i artikel 23 ha omfattat fullt ansvar för planering, organisation och administration av patientvård.

2. När det gäller de polska utbildningsbevisen för sjukskö- terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall endast bestämmelserna nedan gälla för förvärvade rättigheter. För de medborgare i medlemsstaterna vars utbildningsbevis för sjuk- sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård har utfär- dats av Polen eller vars utbildning i denna stat har påbörjats före den 1 maj 2004 och som inte uppfyller minimikraven gällande utbildning i artikel 31 skall medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikationer som sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Polen har utövat verksamhet som sjuksköterska och gett allmän hälso- och sjukvård under den nedan angivna peri- oden:

a)bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska - (dyplom licencjata pielegniarstwa) — minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget,

b)bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska - avslutad postgymnasial utbildning på vårdhögskola - (dyplom pielegniarki albo pielegniarki dyplomowanej) - minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/42	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

Denna verksamhet skall ha omfattat fullt ansvar för planering, organisering och administration av patientvård.

3. Medlemsstaterna skall erkänna de bevis på formella kvali- fikationer som sjuksköterska som utfärdats i Polen till sjukskö- terskor, vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning i artikel 31, och som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rättsakter (Republiken Polens officiella tidning av den 30 april 2004, nr 92, punkt 885) och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg — studentexamen) och som har avslutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller vård- skolor med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republi- ken Polens officiella tidning av den 13 maj 2004, nr 110, punkt 1170) i syfte att kontrollera att vederbörande har en kunskaps- och kompetensnivå som är jämförbar med nivån för sjuksköterskor med de kvalifikationer som, i Polens fall, finns angivna i punkt 5.2.2 i bilaga V.

Avsnitt 4

Tandläkare

Artikel 34

Grundläggande tandläkarutbildning

1.För att bli antagen till grundläggande tandläkarutbildning skall sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

2.Den grundläggande tandläkarutbildningen skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.3.1 i bilaga V, vid universitet, högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett univer- sitet.

De i punkt 5.3.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall garantera att den blivande tandläkaren har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som tandläkar- verksamheten bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b)Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors kroppskonstitution, fysiologi och beteende samt den fysiska och sociala miljöns påverkan på människans hälsotillstånd, i den mån dessa faktorer påverkar tandläkarverksamheten.

c)Tillräckliga kunskaper om tändernas, munnens, käkarnas och omkringliggande vävnaders anatomi och funktioner, i såväl friskt som sjukt tillstånd, och deras förhållande till patientens allmänna hälsotillstånd samt fysiska och sociala välbefinnande.

d)Tillräckliga kunskaper om kliniska discipliner och metoder som ger tandläkaren en sammanhängande bild av anomalier, skador och sjukdomar i tänderna, munnen, käkarna och omkringliggande vävnader och av förebyggande, diagnostisk och terapeutisk tandläkarverksamhet.

e)Tillräcklig klinisk erfarenhet under lämplig handledning.

Utbildningen skall ge den blivande tandläkaren de färdigheter som är nödvändiga för att utöva all verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjuk- domar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader.

Artikel 35

Utbildning till specialisttandläkare

1.För att bli antagen till utbildning till specialisttandläkare krävs att sökanden har fullgjort fem års teoretisk och praktisk utbildning med godkända resultat inom ramen för den utbild- ning som avses i artikel 34, eller innehar de handlingar som avses i artiklarna 23 och 37.

2.Utbildningen till specialisttandläkare skall omfatta teore- tisk och praktisk utbildning vid universitet, behandlingscentrum för studier och forskning eller, i förekommande fall, annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Utbildning till specialisttandläkare på heltid skall omfatta minst tre år under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den skall innebära personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande tandläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/43

De minimikrav på utbildningen som avses i andra stycket får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att anpassa kraven till framstegen inom vetenskap och teknik.

3. För att medlemsstaterna skall utfärda ett utbildningsbevis för specialisttandläkare krävs ett utbildningsbevis som avser grundläggande tandläkarutbildning enligt punkt 5.3.2 i bilaga V.

Artikel 36

Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare

1.I detta direktiv skall yrkesverksamhet som tandläkare innebära sådan verksamhet som definieras i punkt 3 och som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

2.Tandläkaryrket skall grunda sig på den tandläkarutbild- ning som avses i artikel 34 och är ett särskilt yrke skilt från yrket som läkare och specialistläkare. Utövande av yrkesverk- samhet som tandläkare förutsätter innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V. Personer som omfattas av artikel 23 eller 37 skall likställas med innehavare av ett sådant bevis på formella kvalifikationer.

3.Medlemsstaterna skall se till att tandläkare generellt skall ha tillträde till verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader i enlighet med de i lag fastställda bestämmelserna och de yrkesetiska reglerna för yrket på de referensdatum som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Artikel 37

Förvärvade rättigheter för tandläkare

1. Varje medlemsstat skall, för utövandet av yrkesverk- samhet som tandläkare under de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som utfärdats i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien och Slovakien för personer som påbörjat sin läkarutbildning senast det referensdatum som anges i den bilagan för den berörda medlemsstaten, om dessa bevis på formella kvalifika- tioner åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga myndighe- terna i den medlemsstaten.

Detta intyg skall bekräfta att följande två villkor uppfyllts:

a)Att dessa personer i den medlemsstaten faktiskt, legalt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som avses i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

b)Att dessa personer är behöriga att utöva denna verksamhet på samma villkor som innehavare av de bevis på formella

kvalifikationer som anges för denna medlemsstat i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten intygats vara likvärdiga med den utbild- ning som avses i artikel 34, skall undantas från kravet på tre års yrkespraktik enligt andra stycket led a.

När det gäller Tjeckien och Slovakien omfattas de bevis på formella kvalifikationer som erhållits i f.d. Tjeckoslovakien av erkännande på samma sätt som tjeckiska och slovakiska bevis på formella kvalifikationer och på samma villkor som angivits i de föregående styckena.

2. Varje medlemsstat skall erkänna sådana bevis på formella kvalifikationer som läkare som utfärdats i Italien för personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå mellan den 28 januari 1980 och den 31 december 1984, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga italienska myndigheterna.

Detta intyg skall bekräfta att följande tre villkor uppfyllts:

a)Att dessa personer har godkänts i det särskilda lämplighets- prov som har anordnats av behöriga italienska myndigheter för att kontrollera att sökandena har en kunskaps- och färdighetsnivå jämförbar med den som krävs av innehavare av det bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

b)Att dessa personer i Italien faktiskt, legalt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

c)Att de är behöriga att utöva eller att de faktiskt, legalt och huvudsakligen utövar den verksamhet som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som enligt de behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från skyldigheten att avlägga ett sådant lämplighets- prov som avses i andra stycket led a.

Personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå efter den 31 december 1984 skall behandlas på samma sätt som de personer som avses ovan, förutsatt att de studier under tre år som nämns ovan påbörjades före den 31 december 1994.

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/44			Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005
L 255/44	SV		Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

		Avsnitt 5	g) Tillräckliga kunskaper om lagar och andra författningar som

rör de områden som finns uppräknade ovan.

Veterinär

h) Tillräcklig klinisk och praktisk erfarenhet under lämplig handledning.

Artikel 38

Veterinärutbildning

1. Den samlade utbildningen för veterinärer skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.4.1 i bilaga V, vid universitet, högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett univer- sitet.

De i punkt 5.4.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

2.För att bli antagen till veterinärutbildningen måste sökanden inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifika- tioner som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat när det gäller denna utbildning.

3.Utbildningen skall garantera att den blivande veterinären har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som veterinär- verksamheten bygger på.

b)Tillräckliga kunskaper om friska djurs anatomi och funk- tioner, djurhållning och reproduktion, husdjurshygien i allmänhet samt djurens utfodring inklusive framställnings- och lagringsmetoder för foder som svarar mot deras behov.

c)Tillräckliga kunskaper om djurs beteende och djurskydd.

d)Tillräckliga kunskaper om orsaker, art, förlopp, följder, diagnos och behandling av sjukdomar hos djur, vare sig det gäller enskilda djur eller besättningar, inklusive särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till människan.

e)Tillräckliga kunskaper om förebyggande medicin.

f)Tillräckliga kunskaper om hygien och metoder vid produk- tion och framställning av samt handel med animaliska livs- medel eller livsmedel av animaliskt ursprung avsedda för människoföda.

Artikel 39

Förvärvade rättigheter för veterinärer

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som veterinär har utfärdats av Estland eller vars utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 skall medlemsstaterna — utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 — erkänna dessa bevis på formella kvalifikationer som veterinär, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Estland har utövat verksamhet som veterinär under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

Avsnitt 6

Barnmorska

Artikel 40

Barnmorskeutbildning

1. Barnmorskeutbildning skall omfatta minst en av följande utbildningar:

a)En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre års praktiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V.

b)En barnmorskeutbildning på heltid som varar minst 18 månader (utbildningsväg II) och omfattar minst den utbild- ningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte ingått i likvärdig undervisning inom utbildningen till sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar barnmorskor är ansvarig för samordningen av teori och prak- tiktjänstgöring under hela utbildningen.

De i punkt 5.5.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/45

2.För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av följande villkor uppfylls:

a)Minst tio års fullföljd allmän skolutbildning för utbild- ningsväg I.

b)Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjukskö- terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V för utbildningsväg II.

3.Utbildningen skall garantera att den blivande barn- morskan har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barnmorske- verksamheten bygger på, särskilt obstetrik och gynekologi.

b)Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som rör yrket.

c)Ingående kunskaper om biologiska funktioner, obstetrisk och neonatal anatomi och fysiologi samt kunskaper om sambandet mellan människans hälsotillstånd, hennes fysiska och sociala miljö och hennes beteende.

d)Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats på godkända institutioner under handledning av personal med behörighet som barnmorska och på obstetrikens område.

e)Tillräcklig insikt i utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

Artikel 41

Förfarande för erkännande av bevis på formella kvalifika- tioner som barnmorska

1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V skall erkännas automatiskt i enlighet med artikel 21 om de uppfyller något av följande villkor:

a)Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, som

i)förutsätter innehav av examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som innebär rätt att bli antagen till studier vid universitet eller högskolor eller, i annat fall, som styrker motsvarande kunskapsnivå, eller

ii)åtföljs av tvåårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfär- dats i enlighet med punkt 2.

b)Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år eller 3 600 timmar som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

c)Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader eller 3 000 timmar som förutsätter innehav av

bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2.

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall vara utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Intyget skall styrka att vederbörande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barnmorska, på ett tillfredsstäl- lande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål.

Artikel 42

Utövande av yrkesverksamhet som barnmorska

1.Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas på verk- samhet som barnmorska så som denna definieras av varje medlemsstat, om inte annat föreskrivs i punkt 2, och utövas under de yrkestitlar som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V.

2.Medlemsstaterna skall se till att barnmorskorna åtmin- stone får tillträde till och rätt att utöva följande verksamhet:

a)Ge korrekt information och användbara råd om familjepla- nering.

b)Diagnostisera graviditet och övervaka en normal graviditet; utföra de undersökningar som krävs för att övervaka en normal graviditetsutveckling.

c)Föreskriva eller rekommendera de undersökningar som är nödvändiga för att så tidigt som möjligt diagnostisera risk- graviditeter.

d)Utarbeta program för de blivande föräldrarnas förberedelse inför sin roll och fullständig förberedelse inför barnets födelse samt ge dem råd om hygien och näringstillförsel.

e)Ta hand om och bistå modern under förlossningen och övervaka fostrets tillstånd i livmodern genom lämpliga kliniska och tekniska medel.

f)Leda spontanförlossningar och vid behov utföra episiotomi samt i brådskande fall assistera vid sätesförlossning.

g)Känna igen varningssignaler om onormala tillstånd hos modern eller barnet, som kräver att läkare ingriper, och vid behov bistå denne; vidta nödvändiga krisåtgärder när läkare inte finns till hands, särskilt manuellt avlägsnande av placenta, eventuellt följt av manuell undersökning av livmo- dern.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/46	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

h)Undersöka och ta hand om det nyfödda barnet; ta alla initi- ativ som krävs och eventuellt genomföra omedelbar åter- upplivning.

i)Ta hand om och övervaka moderns återhämtning efter förlossningen och ge modern all nödvändig information om spädbarnsvård så att hon kan ge det nyfödda barnet bästa möjliga utveckling.

j)Utföra behandling som ordinerats av läkare.

k)Föra de journaler som behövs.

Artikel 43

Förvärvade rättigheter för barnmorskor

1.För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer uppfyller alla de minimikrav för utbild- ningen som fastställs i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som utfärdats av dessa medlemsstater före det referensdatum som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V när de åtföljs av ett intyg som visar att dessa medbor- gare faktiskt och legalt utövat verksamheten i fråga under minst två år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2.Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska styrker utbildning som erhållits inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium och som uppfyller alla de minimikrav som fastställs för utbildningen i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, när de styrker en utbildning som påbörjats före den 3 oktober 1990.

3.När det gäller de polska bevisen på formella kvalifika- tioner som barnmorska skall endast bestämmelserna nedan gälla för förvärvade rättigheter.

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska har utfärdats av Polen eller vars utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 och som inte uppfyller de minimikrav för utbildning som avses i artikel 40 skall medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikationer som barnmorska, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Polen har utövat verksamhet som barnmorska under den period som anges nedan:

a)bevis på formella kvalifikationer som barnmorska på univer- sitetsnivå - (dyplom licencjata poloznictwa) — minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget,

b)bevis på formella kvalifikationer som barnmorska med intyg om postgymnasial utbildning på vårdhögskola - (dyplom poloznej) - minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

4.Medlemsstaterna skall erkänna de bevis på formella kvali- fikationer som barnmorska som utfärdats i Polen till barn- morskor, vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning i artikel 40, och som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rättsakter (Republi- ken Polens officiella tidning av den 30 april 2004, nr 92, punkt 885) och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjukskö- terskor och barnmorskor som har examensbevis från sekundär- skola (avgångsbetyg — studentexamen) och har avslutat utbild- ning vid medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjukskö- terske- och barnmorskeutbildning (Republiken Polens officiella tidning av den 13 maj 2004, nr 110, punkt 1170) i syfte att kontrollera att vederbörande har en kunskaps- och kompetens- nivå som är jämförbar med nivån för barnmorskor med de kvalifikationer som, i Polens fall, finns angivna i punkt 5.5.2 i bilaga V.

Avsnitt 7

Farmaceut

Artikel 44

Farmaceututbildning

1.För att bli antagen till farmaceututbildning skall sökanden inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne eller henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

2.Av bevis på formella kvalifikationer för farmaceuter skall det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, som omfattar minst

a)fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid universitet, högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet,

b)sex månaders praktiktjänstgöring på ett apotek som är öppet för allmänheten eller på ett sjukhus under tillsyn av sjukhusets farmaceutiska avdelning.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/47

Utbildningen skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.6.1 i bilaga V. De i punkt 5.6.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskap- liga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Utbildningen skall garantera att den blivande farmaceuten har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om läkemedel och de substanser som används vid läkemedelstillverkning.

b)Tillräckliga kunskaper om farmaceutisk teknologi samt fysisk, kemisk, biologisk och mikrobiologisk kontroll av läkemedel.

c)Tillräckliga kunskaper om läkemedels nedbrytning (meta- bolism) och verkningar, giftiga ämnens verkningssätt och användningen av läkemedel.

d)Tillräckliga kunskaper för att utvärdera vetenskapliga data om läkemedel för att på denna grund kunna ge upplys- ningar.

e)Tillräckliga kunskaper om gällande föreskrifter och andra villkor för att kunna utöva farmaceutisk verksamhet.

Artikel 45

Utövande av yrkesverksamhet som farmaceut

1.I detta direktiv avses med verksamhet som farmaceut sådan verksamhet som, när det gäller tillträde till och rätten att utöva den, i en eller flera medlemsstater omfattas av villkor som rör yrkeskvalifikationerna, och som står öppen för de personer som innehar något av de bevis på formella kvalifika- tioner som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V.

2.Medlemsstaterna skall se till att innehavare av bevis på formella kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller motsvarande nivå och som uppfyller villkoren i artikel 44 får tillträde till och rätt att utöva åtminstone följande verksamhet, med förbehåll för eventuella krav på kompletterande yrkeserfa- renhet:

a)Galenisk utveckling av läkemedel.

b)Framställning och kontroll av läkemedel.

c)Laboratoriekontroll av läkemedel.

d)Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i partihan- delsledet.

e)Beredning, kontroll, lagring och utlämning av läkemedel på apotek som är öppna för allmänheten.

f)Beredning, kontroll, lagring och utlämning av läkemedel på sjukhus.

g)Information och rådgivning om läkemedel.

3.Om det i en medlemsstat inte bara krävs bevis på formella kvalifikationer enligt förteckningen i punkt 5.6.2 i bilaga V för tillträde till eller utövande av någon form av verk- samhet som farmaceut, utan även kompletterande yrkeserfa- renhet, skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis erkänna intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmed- lemsstaten som styrker att personen i fråga har utövat nämnda verksamhet under motsvarande period i ursprungsmedlems- staten.

4.Det erkännande som avses i punkt 3 skall inte vara tillämpligt på den tvååriga yrkeserfarenhet som krävs i Storher- tigdömet Luxemburg för beviljande av statligt tillstånd att driva apotek som är öppna för allmänheten.

5.Om det den 16 september 1985 i en medlemsstat fanns ett urvalssystem för att bland de farmaceuter som avses i punkt 2 välja ut dem som skall tilldelas de nya apotek som skall öppnas inom ramen för ett nationellt geografiskt fördelnings- system, får denna medlemsstat, med avvikelse från punkt 1, fortsätta med detta urvalssystem och kräva att de medborgare i medlemsstaterna som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer för farmaceuter som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V eller omfattas av bestämmelserna i artikel 23 deltar i detta.

Avsnitt 8

Arkitekt

Artikel 46

Arkitektutbildning

1. Arkitektutbildning skall omfatta antingen minst fyra års studier på heltid eller sex års studier, varav minst tre år på heltid, vid universitet eller jämförbar läroanstalt. Denna utbild- ning skall avslutas med godkänd examen på universitetsnivå.

Utbildningen, som skall ges på universitetsnivå och i huvudsak omfatta arkitektur, skall till lämpliga delar bestå av teoretisk och praktisk arkitektutbildning och skall garantera att de stude- rande tillägnar sig följande kunskaper och färdigheter:

a)Förmåga att utforma arkitektoniska projekt som uppfyller både estetiska och tekniska krav.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/48	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

b)Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori och besläktade konstarter, teknik och humaniora.

c)Kunskap om de konstens inflytande på arkitektonisk form- givning.

d)Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering och de kunskaper som krävs för planeringsprocessen.

e)Insikter i förhållandet mellan människor och byggnader och mellan byggnader och deras omgivning, och i behovet av att anpassa byggnaderna och ytorna mellan dem efter mänskliga behov och ge dem rätta proportioner.

f)Insikter i arkitektyrket och arkitektens roll i samhället, i synnerhet vid utarbetandet av projektunderlag, som tar hänsyn till sociala faktorer.

g)Insikter i utrednings- och förberedelsemetoderna för under- lagen i ett konstruktionsprojekt.

h)Insikter i de strukturella och byggnadstekniska problem som är förbundna med byggnadskonstruktion.

i)Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och byggnaders funktion, så att dessa inomhus blir bekväma och ger skydd mot olika väderförhållanden.

j)De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att uppfylla de boendes krav inom ramen för begränsningar på grund av kostnadsfaktorer och byggnormer.

k)Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, bestämmelser och metoder som är förbundna med att omvandla konstruktionsritningar till byggnader och att detaljplanera hela projekt.

2.De i punkt 1 angivna kunskaperna och färdigheterna får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Artikel 47

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

1. Med avvikelse från artikel 46 skall också, enligt artikel 21, erkännas den treåriga utbildningen vid ”Fachhochschulen” i

Förbundsrepubliken Tyskland som existerade den 5 augusti 1985 och som uppfyller de krav som fastställs i artikel 46 och ger tillträde till den verksamhet som avses i artikel 48 i denna medlemsstat med yrkesbeteckningen arkitekt, under förutsätt- ning att utbildningen kompletteras med fyra års yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland och styrks av ett intyg som utfärdats av den yrkessammanslutning, där den arkitekt som önskar utnyttja bestämmelserna i detta direktiv är registrerad.

Yrkessammanslutningen skall i förväg ha fastställt att det arbete som arkitekten i fråga utfört på arkitekturområdet utgör överty- gande prov på alla kunskaper och färdigheter som avses i 46.1. Intyget skall utfärdas enligt samma förfarande som gäller för registrering i yrkessammanslutningens medlemsförteckning.

2. Med avvikelse från artikel 46 skall också, enligt artikel 21 och inom ramen för bättre befordringsmöjligheter eller deltids- studier på universitetsnivå, erkännas den utbildning som motsvarar kraven i artikel 46 samt leder till att personer som varit anställda på arkitekturområdet minst sju år under överin- seende av en arkitekt eller arkitektbyrå avlägger godkänd examen i arkitektur. Denna examen skall vara på universitets- nivå och vara likvärdig med den examen som avses i artikel 46.1 första stycket.

Artikel 48

Utövande av yrkesverksamhet som arkitekt

1.Med yrkesverksamhet som arkitekt avses i detta direktiv den verksamhet som vanligtvis utövas under yrkestiteln arki- tekt.

2.De medborgare i en medlemsstat som fått rätt att bära titeln arkitekt i enlighet med en lag som ger den behöriga myndigheten i en medlemsstat möjlighet att ge denna titel åt medborgare i medlemsstaterna som utmärkt sig särskilt genom sina insatser på arkitekturområdet, skall anses uppfylla de krav som fastställts för att få utöva arkitektverksamhet under yrkesti- teln arkitekt. Ifrågavarande personers verksamhet som arkitekt skall intygas genom ett bevis utfärdat av deras ursprungsmed- lemsstat.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/49

Artikel 49

Förvärvade rättigheter som arkitekt

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som arkitekt som anges i punkt 6.1 i bilaga VI vilka utfärdas av övriga medlemsstater avseende en utbildning som påbörjats senast under det referensläsår som anges i den bilagan, även om de inte uppfyller minimikraven enligt artikel 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva verksamhet som arkitekt på samma villkor som innehavare av bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Intyg från de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland om att bevis på formella kvalifi- kationer som utfärdats från och med den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i f.d. Tyska demokratiska republiken är likvärdiga med dem som avses i den bilagan skall följaktligen erkännas.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall varje medlemsstat, när det gäller tillträde till och utövande av verk- samhet som arkitekt med yrkestiteln arkitekt, som bevis på formella kvalifikationer erkänna intyg som utfärdas för medbor- gare i medlemsstaterna av de medlemsstater där tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt var reglerad vid nedanstå- ende datum och ge dessa intyg samma ställning på sitt territo- rium som de intyg medlemsstaten själv utfärdar:

a)Den 1 januari 1995 för Österrike, Finland och Sverige.

b)Den 1 maj 2004 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

c)Den 5 augusti 1987 för övriga medlemsstater.

De intyg som avses i första stycket skall ange att innehavaren har fått tillstånd att bära yrkestiteln arkitekt senast detta datum och har varit aktivt verksam på området enligt dessa bestäm- melser under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer skall behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

2.Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat styrker äktheten av de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som utfärdats i den andra medlems- staten samt, i tillämpliga fall, intygar att personen i fråga, för de yrken som avses i kapitel III i detta avsnitt, har uppfyllt de minimikrav på utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46.

3.Om det finns skälig grund för tvivel, och om bevis på formella kvalifikationer i enlighet med artikel 3.1 c har utfär- dats av en behörig myndighet i en medlemsstat och innefattar utbildning som erhållits helt eller delvis vid en inrättning som etablerats lagligt i en annan medlemsstat, skall den mottagande medlemsstaten ha rätt att hos det behöriga organet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats kontrollera

a)huruvida utbildningskursen vid den institution som gav utbildningen har godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

b)huruvida det utfärdade beviset på formella kvalifikationer är detsamma som skulle ha utfärdats om kursen hade följts helt och hållet i den medlemsstat där examensbeviset har utfär- dats,

c)huruvida beviset på formella kvalifikationer ger samma yrkesrättigheter i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats.

4.Om en mottagande medlemsstat av sina medborgare kräver edsavläggelse eller en högtidlig försäkran för tillträde till ett reglerat yrke och ordalydelsen i denna ed eller förklaring inte kan användas av medborgare i de andra medlemsstaterna, skall medlemsstaten sörja för att den berörde kan använda passande och likvärdiga formuleringar.

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser om etablering

Artikel 50

Handlingar och formföreskrifter

1. När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII.

Artikel 51

Förfarande för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifika- tioner

1. Den behöriga myndigheten i den mottagande medlems- staten skall bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med mottagandet och underrätta sökanden om hand- lingar eventuellt saknas.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/50	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

2.En ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke skall behandlas och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet snarast möjligt och under alla omständigheter inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan emellertid förlängas med en månad i fall som omfattas av kapitlen I och II i denna avdelning.

3.Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom före- skriven tid kan överklagas hos domstol enligt nationell rätt.

ursprungsmedlemsstatens språk. Den mottagande medlems- staten får kräva att denna titel följs av namn och plats för den institution eller examensnämnd som utfärdat den. Om den akademiska titel som används i ursprungsmedlemsstaten kan förväxlas med en titel som i den mottagande medlemsstaten kräver kompletterande utbildning, som personen i fråga inte har genomgått, får denna medlemsstat kräva att vederbörande använder den akademiska titeln från ursprungsmedlemsstaten i en lämplig form som den mottagande medlemsstaten anger.

Artikel 52	Artikel 55

Användande av yrkestitel	Anslutning till försäkringskassa

1.Om användandet av yrkestiteln för en av yrkesverksamhe- terna i fråga är reglerat i en mottagande medlemsstat, skall de övriga medlemsstaternas medborgare vilka har tillstånd att utöva ett reglerat yrke med stöd av avdelning III bära den yrkestitel som i den mottagande medlemsstaten motsvarar detta yrke och använda eventuell förkortning.

2.Om ett yrke är reglerat i den mottagande medlemsstaten genom en sådan sammanslutning eller organisation som avses i artikel 3.2, får medlemsstaternas medborgare bara använda den yrkestitel eller den förkortning som sammanslutningen eller organisationen fastställt om de kan visa att de tillhör samman- slutningen eller organisationen.

Om medlemskapet i sammanslutningen eller organisationen är förenat med vissa kvalifikationer, kan detta krav då det gäller de övriga medlemsstaternas medborgare som innehar yrkeskva- lifikationer bara göras gällande på de villkor som föreskrivs i detta direktiv.

AVDELNING IV

DETALJERADE VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV YRKET

Artikel 53

Språkkunskaper

Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända skall ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.

Artikel 54

Användande av akademisk titel

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 52 skall den mottagande medlemsstaten se till att de berörda personerna har rätt att använda akademiska titlar från ursprungsmedlems- staten, och den eventuella förkortningen av denna, på

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och artikel 6 första stycket b, skall de medlemsstater som kräver att de personer som förvärvat sina yrkeskvalifikationer på deras terri- torium skall fullgöra en förberedande praktiktjänstgöring och/ eller ha yrkeserfarenhet för att få anslutas till en försäkrings- kassa, ge innehavare av yrkeskvalifikationer som läkare och tandläkare som förvärvats i en annan medlemsstat dispens från detta krav.

AVDELNING V

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDEBEFO-

GENHETER

Artikel 56

Behöriga myndigheter

1.De behöriga myndigheterna i den mottagande medlems- staten och ursprungsmedlemsstaten skall bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av detta direktiv. De skall garantera att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.

2.De behöriga myndigheterna i den mottagande medlems- staten och ursprungsmedlemsstaten skall utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidta- gits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksamheten enligt detta direktiv, med iakttagande av lagstiftningen om skydd av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avse- ende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektro- nisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (2).

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

(2) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/51

Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera om förhållandena är riktiga och dess myndigheter avgöra typ och omfattning av de undersökningar som skall göras och meddela den mottagande medlemsstaten vilka konsekvenser landet drar av de lämnade uppgifterna.

3.Senast den 20 oktober 2007 skall varje medlemsstat utse de behöriga myndigheter och organ som är bemyndigade att utfärda eller ta emot bevis på formella kvalifikationer och andra handlingar eller upplysningar, samt de behöriga myndigheter och organ som är bemyndigade att motta ansökningarna och fatta de beslut som avses i detta direktiv, och de skall genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

4.Varje medlemsstat skall utse en samordnare för verksam- heten för de myndigheter som avses i punkt 1 och underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Samordnarna skall ha följande uppgifter:

a)Att främja enhetlig tillämpning av direktivet.

b)Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpningen av direktivet, bland annat uppgifter om tillträdesvillkor för reglerade yrken i medlemsstaterna….

För att utföra det som avses i b kan samordnarna vända sig till de kontaktpunkter som avses i artikel 57.

Artikel 57

Kontaktpunkter

Varje medlemsstat skall senast den 20 oktober 2007 utse en kontaktpunkt som skall ha följande uppgifter:

a)Att ge medborgarna och kontaktpunkterna i övriga medlemsstater all nödvändig information om erkännandet av yrkeskvalifikationer enligt detta direktiv, i synnerhet information om nationell lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av dessa, inklusive sociallagstiftning och eventuella yrkesetiska regler.

b)Att bistå medborgarna vid utövandet av deras rättigheter enligt detta direktiv, vid behov i samarbete med övriga kontaktpunkter och behöriga myndigheter i den mottagande medlemsstaten.

På begäran av kommissionen skall kontaktpunkterna underrätta kommissionen om resultatet av ärenden som de handlagt i enlighet med b senast två månader efter det att de mottagits.

Artikel 58

Kommittén för erkännande av yrkeskvalifikationer

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté för erkän- nande av yrkeskvalifikationer, nedan kallad ”kommittén”.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel- serna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

3.Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 59

Samråd

Kommissionen skall säkerställa att experter från de berörda yrkesgrupperna på lämpligt sätt rådfrågas, särskilt i anslutning till arbetet i den kommitté som avses i artikel 58, och kommis- sionen skall för denna kommitté lägga fram en rapport om dessa samråd.

AVDELNING VI

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 60

Rapportering

1. Efter den 20 oktober 2007 skall medlemsstaterna vartannat år lämna en rapport till kommissionen över tillämp- ningen av det inrättade systemet. Utöver allmänna kommen- tarer skall rapporten innehålla en statistisk översikt över de beslut som fattats samt en beskrivning av de viktigaste problemen som tillämpningen av direktivet fört med sig.

2. Efter den 20 oktober 2007 skall kommissionen vart femte år utarbeta en rapport om genomförandet av detta direktiv.

Artikel 61

Undantagsklausul

Om större svårigheter på något visst område skulle uppstå för en viss medlemsstat vid tillämpningen av det här direktivet, skall kommissionen undersöka dessa svårigheter i samarbete med medlemsstaten i fråga.

I förekommande fall skall kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 58.2 medge undantag för ifrågavarande medlemsstat vad gäller tillämpningen av bestämmelsen under en begränsad tidsperiod.

			Prop. 2011/12:108
			Bilaga 1
L 255/52		Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005
L 255/52	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

		Artikel 62	Artikel 64

Upphävande

Direktiven 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG, 78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, 80/155/EEG, 85/384/EEG, 85/432/EEG, 85/433/EEG, 89/48/EEG, 92/51/EEG, 93/16/EEG och 1999/42/EG skall upphöra att gälla från och med den 20 oktober 2007. Hänvis- ningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv, och de rättsakter som har antagits på grundval av de direktiven skall inte påverkas av upphävandet.

Artikel 63

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 20 oktober 2007 De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 65

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 7 september 2005.

På Europaparlamentets	På rådets vägnar
vägnar	På rådets vägnar
J. BORRELL FONTELLES	C. CLARKE
Ordförande	Ordförande

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/53

BILAGA I

Förteckning över yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som uppfyller villkoren i artikel 3.2

IRLAND (1)

1.The Institute of Chartered Accountants in Ireland (2)

2.The Institute of Certified Public Accountants in Ireland (2)

3.The Association of Certified Accountants (2)

4.Institution of Engineers of Ireland

5.Irish Planning Institute

FÖRENADE KUNGARIKET

1.Institute of Chartered Accountants in England and Wales

2.Institute of Chartered Accountants of Scotland

3.Institute of Chartered Accountants in Ireland

4.Chartered Association of Certified Accountants

5.Chartered Institute of Loss Adjusters

6.Chartered Institute of Management Accountants

7.Institute of Chartered Secretaries and Administrators

8.Chartered Insurance Institute

9.Institute of Actuaries

10.Faculty of Actuaries

11.Chartered Institute of Bankers

12.Institute of Bankers in Scotland

13.Royal Institution of Chartered Surveyors

14.Royal Town Planning Institute

15.Chartered Society of Physiotherapy

16.Royal Society of Chemistry

17.British Psychological Society

18.Library Association

19.Institute of Chartered Foresters

20.Chartered Institute of Building

21.Engineering Council

22.Institute of Energy

23.Institution of Structural Engineers

24.Institution of Civil Engineers

25.Institution of Mining Engineers

(1) Irländska medborgare är även medlemmar i följande sammanslutningar eller organisationer i Förenade kungariket: Institute of Chartered Accountants in England and Wales.

Institute of Chartered Accountants of Scotland. Institute of Actuaries.

Faculty of Actuaries.

The Chartered Institute of Management Accountants.

Institute of Chartered Secretaries and Administrators. Royal Town Planning Institute.

Royal Institution of Chartered Surveyors. Chartered Institute of Building.

(2) Endast för revisionsverksamhet.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/54	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

26.Institution of Mining and Metallurgy

27.Institution of Electrical Engineers

28.Institution of Gas Engineers

29.Institution of Mechanical Engineers

30.Institution of Chemical Engineers

31.Institution of Production Engineers

32.Institution of Marine Engineers

33.Royal Institution of Naval Architects

34.Royal Aeronautical Society

35.Institute of Metals

36.Chartered Institution of Building Services Engineers

37.Institute of Measurement and Control

38.British Computer Society

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/55

BILAGA II

Förteckning över utbildningar med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 11c ii

1.Utbildning i paramedicin och barnomsorg

Utbildning till: I Tyskland:

—Barnsjuksköterska (”Kinderkrankenschwester/Kinderkrankenpfleger”).

—Sjukgymnast (”Krankengymnast[in]/Physiotherapeut[in]”) (1).

—Arbetsterapeut/ergoterapeut (”Beschäftigungs und Arbeitstherapeut/Ergotherapeut”).

—Logoped (”Logopäde/Logopädin”).

—Ortoptist (”Orthoptist[in]”).

—Godkänd barnpedagog (”Staatlich anerkannte[r] Erzieher[in]”).

—Godkänd speciallärare (”Staatlich anerkannte[r] Heilpädagoge[in]”).

—Medicinsk laboratorieassistent (”medizinischtechnische[r] Laboratoriums Assistent[in]”).

—Röntgentekniker (”medizinischtechnische[r] RadiologieAssistent[in]”).

—Teknisk assistent — funktionsdiagnostik (”medizinischtechnische[r] Assistent[in] für Funktionsdiagnostik”).

—Veterinärtekniker (”veterinärmedizinischtechnische[r] Assistent[in]”).

—Dietist (”Diätassistent[in]”).

—Apotekstekniker (”Pharmazieingenieur”) med examen före den 31mars 1994 i f.d. DDR eller i de nya tyska delsta- terna.

—Mentalskötare (”Psychiatrische[r] Krankenschwester/Krankenpfleger”).

—Talpedagog (”Sprachtherapeut[in]”).

ITjeckien:

—Vårdbiträde (”zdravotnický asistent”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst åttaårs grundutbildning och fyraårs yrkesinriktad gymnasieutbildning på vårdlinje, kompletterat med ”maturitnízkouška” - examen.

— Nutritionist (”nutricní asistent”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst åtta års grundutbildning och fyraårs yrkesinriktad gymnasieutbildning på vårdlinje, kompletterat med ”maturitnízkouška” examen.

IItalien:

—Tandtekniker (”odontotecnico”).

—Optiker (”ottico”).

(1) Från och med den 1juni 1994 ersattes yrkestiteln ”Krankengymnast(in)” med ”Physiotherapeut(in)”. De utövare av yrket som fick sin examen före detta datum kan dock, om de så önskar, fortsätta att använda sig av den tidigare titeln ”Krankengymnast(in)”.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/56	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

ICypern:

—Tandtekniker (”οdονtοteχνίtης”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst sexårs grundutbildning, sexårs gymnasieutbildning och två års postgymnasial yrkesutbildning, följd av ettårs yrkeserfarenhet.

— Optiker (”teχνικός optικός”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst sexårs grundutbildning, sexårs gymnasieutbildning och två års postgymnasial utbildning, följt av ett års yrkeserfarenhet.

ILettland:

—Tandsköterska (”zobarstniecibas masa”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesutbild- ning på vårdlinje, följt av treårsyrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialist- certifikat.

— Biomedicinsk laboratorieassistent (”biomedicinas laborants”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesut- bildning på vårdlinje, följt av tvåårs yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specia- listcertifikat.

— Tandtekniker (”zobu tehnikis”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesut- bildning på vårdlinje, följt av tvåårsyrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specia- listcertifikat.

— Biträdande sjukgymnast (”fizioterapeita asistents”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och tre års yrkesutbild- ning på vårdlinje, följt av tvåårs yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialist- certifikat.

ILuxemburg:

—Röntgentekniker (”assistant[e] technique médical[e] en radiologie”).

—Medicinsk laboratorieassistent (”assistant[e] technique médical[e] de laboratoire”).

—Mentalskötare (”infirmier/ière psychiatrique”).

—Sjukhustekniker — kirurgi (”assistant[e] technique médical[e] en chirurgie”).

—Barnsjuksköterska (”infirmier/ière puériculteur/trice”).

—Narkossköterska (”infirmier/ière anesthésiste”).

—Examinerad massör/massös (”masseur/euse diplômé[e]”).

—Barnpedagog (”éducateur/trice”).

INederländerna:

—Veterinärassistent (”dierenartsassistent”).

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/57

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, bestående av

i)minst tre års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, i vissa fall kompletterad med ett eller två års specialiserad utbildning avslutad med examen, eller

ii)minst två och ett halvt års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, kompletterad med minst sex månaders yrkespraktik eller minst sex månaders praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iii)minst två års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, kompletterad med minst ett års yrkespraktik eller minst ett års praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iv)för veterinärassistent (”dierenartsassistent”): tre års yrkesutbildning i specialskola (”MBO” - program) eller alterna- tivt tre års yrkesutbildning inom lärlingssystemet (”LLW”), båda avslutade med examen.

IÖsterrike:

—Särskild grundutbildning för sköterskor i barn och ungdomsvård (”spezielle Grundausbildung in der Kinder und Jugendlichenpflege”).

—Särskild grundutbildning för sköterskor i psykiatrisk sjuk och hälsovård (”spezielle Grundausbildung in der psychiatrischen Gesundheits und Krankenpflege”).

—Kontaktlinsoptiker (”Kontaktlinsenoptiker”).

—Pedikyrist (”Fusspfleger”).

—Tekniker för hörselhjälpmedel (”Hörgeräteakustiker”).

—Försäljare av medicinska och kemiska produkter (”Drogist”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av minst tre års praktikantutbildning, omfattande utbildning på en arbets- plats och vid en yrkesskola, och en period av yrkesverksamhet och yrkesutbildning och avslutas med yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och utbilda praktikanter.

— Massör (”Masseur”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en struktu- rerad utbildning med minst två års praktikantutbildning, två års praktisk yrkesverksamhet och en ettårig utbildning som avslutas med en yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och utbilda praktikanter.

—Förskollärare (”Kindergärtner/in”).

—Barnskötare (”Erzieher”).

Var och en av dess utbildningar omfattar sammanlagt 13 år, varav fem års yrkesutbildning vid yrkesskola, och avslutas med examen.

ISlovakien:

—Lärare på dansområdet i konstskolor på grundstadiet (”ucitel vtanecnom odbore na základných umeleckých školách”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14,5 år, varav åttaårs grundutbildning, fyraårsgymnasieutbildning med specialinriktning samt en femterminerskurs i danspedagogik.

—Utbildare vid särskilda utbildningsanstalter och vid socialtjänstanstalter (”vychovávatel' v špeciálnych výchovných zariadeniach a v zariadeniach sociálnych sluieb”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav åtta/nio års grundutbildning, fyraårsgymnasieutbildning med pedagogisk inriktning eller annan inriktning och tvåårskompletterande deltidsstudier i pedagogik.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/58	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

2.Under rubriken hantverksmästare (”Mester/Meister/Maître”) med en annan utbildning än den som omfattas av avdelningIII, kapi- telII i detta direktiv

Utbildning till: I Danmark:

— Optiker (”optometrist”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 14 år, varav fem års yrkesutbildning fördelad på två och ett halvtårsteoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och två och ett halvt års praktik på en arbetsplats och avslutas med en examen som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

— Ortopedtekniker (”ortopædimekaniker”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt tolv och ett halvt år, varav tre och ett halvt års yrkesutbildning fördelad på sexmånaders teoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och tre års praktik på en arbetsplats och avslutas med en erkänd examen i hantverksyrket som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

— Ortopedskomakare (”ortopaediskomager”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 13,5 år, varav fyre och ett halvt års yrkesutbildning fördelad på tvåårsteore- tisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och två och ett halvt års praktik på en arbetsplats och avslutas med en erkänd examen i hantverksyrket som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

ITyskland:

—Optiker (”Augenoptiker”).

—Tandtekniker (”Zahntechniker”).

—Bandagist (”Bandagist”).

—Tekniker för hörselhjälpmedel (”Hörgeräte - Akustiker”).

—Ortopedtekniker (”Orthopädiemechaniker”).

—Ortopedskomakare (”Orthopädieschuhmacher”).

ILuxemburg:

—Optiker (”opticien”).

—Tandtekniker (”mécanicien dentaire”).

—Tekniker för hörselhjälpmedel (”audioprothésiste”).

—Ortopedtekniker/bandagist (”mécanicien orthopédiste/bandagiste”).

—Ortopedskomakare (”orthopédiste - cordonnier”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning dels på en arbetsplats, dels vid en yrkesskola och avslutas med examen som ger behörighet att utöva någon som kvalificerad betraktad verksamhet i yrket antingen som självständig yrkesutövare eller som anställd på jämförbar ansvarsnivå.

IÖsterrike:

—Bandagist (”Bandagist”).

—Korsettmakare (”Miederwarenerzeuger”).

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/59

—Optiker (”Optiker”).

—Ortopedskomakare (”Orthopädieschuhmacher”).

—Ortopedtekniker (”Orthopädietechniker”).

—Tandtekniker (”Zahntechniker”).

—Trädgårdsmästare (”Gärtner”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst tre års praktiktjänstgöring, dels på en arbetsplats, dels vid en yrkesskola och med minst två års praktisk yrkesverksamhet som avslutas med mästarexamen som ger behörighet att utöva yrket, utbilda praktikanter och använda titeln ”Meister”.

Följande utbildningar till mästare inom jord och skogsbruk:

—Lantmästare (”Meister in der Landwirtschaft”).

—Mästare i lanthushållning (”Meister in der ländlichen Hauswirtschaft”).

—Mästare i trädgårdsodling (”Meister im Gartenbau”).

—Mästare i grönsaksodling (”Meister im Feldgemüsebau”).

—Mästare i fruktodling och framställning av fruktprodukter (”Meister im Obstbau und in der Obstverwertung”).

—Mästare i vinodling och vinframställning (”Meister im Weinbau und in der Kellerwirtschaft”).

—Mejerimästare (”Meister in der Molkerei und Käsereiwirtschaft”).

—Mästare i hästhållning (”Meister in der Pferdewirtschaft”).

—Fiskerimästare (”Meister in der Fischereiwirtschaft”).

—Mästare i fjäderfähållning (”Meister in der Geflügelwirtschaft”).

—Mästare i biodling (”Meister in der Bienenwirtschaft”).

—Skogmästare (”Meister in der Forstwirtschaft”).

—Mästare i skogsplantering och skogsvård (”Meister in der Forstgarten und Forstpflegewirtschaft”).

—Mästare i lagring av jordbruksprodukter (”Meister in der landwirtschaftlichen Lagerhaltung”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år, varav minst sex år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av minst tre års praktiktjänstgöring, med utbildning dels på ett företag, dels vid en yrkesskola, och treårspraktisk yrkesverksamhet och avslutas med mästarexamen som ger behörighet att utbilda praktikanter och använda titeln ”Meister”.

IPolen:

—lärare för praktisk yrkesutbildning (”Nauczyciel praktycznej nauki zawodu”). Denna utbildning omfattar

i)åtta års grundutbildning och femårs yrkesinriktad gymnasieutbildning eller likvärdig gymnasieutbildning inom ett relevant område, följt av kurs i pedagogik på totalt minst150timmar, kurs i säkerhet i arbetet och arbetshygien och tvåårsyrkeserfarenhet inom det yrke som vederbörande skall undervisai eller

ii)åtta års grundutbildning och femårs yrkesinriktad gymnasieutbildning samt avgångsdiplom från en postgymnasial teknisk lärarutbildning eller

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/60	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

iii)åtta års grundutbildning och två till tre årsgrundläggande yrkesinriktad gymnasieutbildning samt minst treårsyrke- serfarenhet bestyrkt av ett mästarbrev för yrket i fråga följt av en kurs i pedagogik på totalt minst 150timmar.

ISlovakien:

—lärare för yrkesutbildning (”majster odbornej výchovy”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav åttaårs grundutbildning, fyraårsyrkesutbildning (avslutad yrkesinriktad gymnasieutbildning och/eller lärlingstid på en relevant (liknande) yrkesutbildnings eller lärlingskurs), minst treårs yrkeserfarenhet inom samma område som vederbörandes avslutade utbildning eller lärlingstid och kompletterande studier i pedagogik vid pedagogiska fakulteten eller vid teknisk högskola, eller avslutad gymnasieut- bildning och lärlingstid på en relevant (liknande) yrkesutbildnings eller lärlingskurs, minst tre års yrkeserfarenhet inom samma område som vederbörandes avslutade utbildning eller lärlingstid, och därutöver studier i pedagogik vid pedagogiska fakulteten, eller från och med den1september 2005 specialutbildning på specialpedagogikens område som bedrivs vid metodikcentra för lärare för yrkesutbildning vid specialskolor utan kompletterande pedagogiska studier.

3. Utbildning i sjömansyrken

a) Sjöfart

Utbildning till:

ITjeckien:

—Däcksmatros (”palubní asistent”).

—Vakthavande befäl som är ansvarigt för vakttjänst (”námorní porucík”).

—Överstyrman (”první palubní dustojník”).

—Sjökapten (”kapitán”).

—Maskinbiträde (”strojní asistent”).

—Vakthavande maskinbefäl (”strojní dustojník”).

—Förste maskinist (”druhý strojní dustojník”).

—Maskinchef (”první strojní dustojník”).

—Elektriker (”elektrotechnik”).

—Elektroteknisk chef (”elektrodustojník”).

IDanmark:

—Skeppare (”skibsfœrer”).

—Förstestyrman (”overstyrmand”).

—Kvartermästare, däcksbefäl (”enestyrmand, vagthavende styrmand”).

—Däcksbefäl (”vagthavende styrmand”).

—Maskinchef (”maskinchef”).

—Förste maskinchef (”l. maskinmester”).

—Förste maskinchef/vakthavande maskinchef (”l. maskinmester/vagthavende maskinmester”).

ITyskland:

—Kustskeppare, större fartyg (”Kapitän AM”).

—Kustskeppare, mindre fartyg (”Kapitän AK”).

—Däcksbefäl, större kustfartyg (”Nautischer Schiffsoffizier AMW”).

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/61

—Däcksbefäl, mindre kustfartyg (”Nautischer Schiffsoffizier AKW”).

—Maskinchef, grad C (”Schiffsbetriebstechniker CT - Leiter von Maschinenanlagen”).

—Maskinist, grad C (”Schiffsmaschinist CMa - Leiter von Maschinenanlagen”).

—Skeppstekniker, grad C (”Schiffsbetriebstechniker CTW”).

—Maskintekniker, grad C - ensammaskinist (”Schiffsmaschinist CMaW - Technischer Alleinoffizier”).

IItalien:

—Däcksbefäl (”ufficiale di coperta”).

—Maskinbefäl (”ufficiale di macchina”).

ILettland:

—Befälhavande elektroingenjör på fartyg (”kugu elektromehanikis”).

—Kylmaskinsoperatör (”kuga saldešanas iekartu mašinists”).

INederländerna:

—Förstestyrman på kustfartyg (med kompletterande utbildning) (”stuurman kleine handelsvaart [met aanvulling]”).

—Examinerad maskinist på kustfartyg (”diploma motordrijver”).

—VTSfunktionär (”VTS - functionaris”).

Detta motsvarar följande utbildningar:

—I Tjeckien:

i)Däcksmatros (”palubní asistent”).

1.Undre åldersgräns 20 år.

2.a) Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola — avdelningen för navigation, båda kurserna måste avslutas med ”maturitnízkouška” - examen, och godkänd tjänstgöring till sjöss iminst sex månader under studie- tiden, eller

b)godkänd tjänstgöring till sjöss omfattande minst två år som vaktmanskap på underhållsnivå på fartyg och avslutad kurs anordnad av en sjöfartsakademi eller sjöfartsskola hos en part i den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCWkonven- tionen), med godkänt resultat som uppfyller den norm för behörighet som anges i avsnittAII/1 i STCWkoden, och avläggande av examen inför en examenskommitté som är erkänd av MTC (Tjeckienssjöfartskommitté).

ii)Vakthavande befäl som är ansvarigt för vakttjänst (”Námorní porucík”).

1.Godkänd tjänstgöring till sjöss som däcksmatros på fartyg på över500bruttoregisterton omfattande minst sex månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartsakademi, eller ett år för dem som genomgått en godkänd kurs, inklusive minst sex månader i egenskap av vaktmanskap.

2.Vederbörligen ifylld och godkänd utbildningsjournal för däckskadetter.

iii)Överstyrman (”První palubní dustojník”).

Certifikat för behörighet för vakthavande befäl på fartyg på över 500bruttoregisterton och minst tolvmåna- ders godkänd tjänstgöring till sjöss i denna befattning.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/62	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

iv)Sjökapten (”Kapitán”).

=Certifikat för tjänstgöring som sjökapten på fartyg på mellan 500 och 3 000bruttoregisterton.

=Certifikat för behörighet för överstyrman på fartyg på över 3 000bruttoregisterton och minstsexmånaders godkänd tjänstgöring till sjöss i befattningen som överstyrman på fartyg på över500bruttoregisterton och minstsexmånaders godkänd tjänstgöring till sjöss i befattningen som överstyrman på fartyg på över 3 000 bruttoregisterton.

v)Maskinbiträde (”Strojní asistent”).

1.Undre åldersgräns 20 år.

2.Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola — avdelningen för maritim teknik - och godkänd tjänstgöring till sjöss i minst sex månader under studietiden.

vi)Vakthavande maskinbefäl (”Strojní dustojník”).

Godkänd tjänstgöring till sjöss som maskinbiträde i minst sex månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartshögskola.

vii)Förste maskinist (”Druhý strojní dustojník”).

Godkänd tjänstgöring till sjöss i minst tolv månader i en befattning som andremaskinist på fartyg med huvudframdrivningsmaskineri med minst 750kWmaskineffekt.

viii)Maskinchef (”První strojní dustojník”).

Vederbörligt certifikat för tjänstgöring som förste maskinist på fartyg med huvudframdrivningsmaskineri med minst 3 000kW maskineffekt och minstsexmånaders godkänd tjänstgöring till sjöss i den befattningen.

ix)Elektriker (”Elektrotechnik”).

1.Undre åldersgräns 18 år.

2.Sjöfartshögskola eller annan högskola, fakultet för elingenjörsutbildning eller teknisk skola eller högskola för elektroteknisk ingenjörsutbildning, samtliga kurser måste avslutas med ”maturitní zkouška” - examen, och godkänd tjänstgöring på det elektrotekniska området i minst tolv månader.

x)Elektroteknisk chef (”Elektrodustojník”).

1.Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola, fakultet för maritim elektroteknik, eller annan högskola eller gymna- sieutbildning på området för elektroteknik, samtliga kurser måste avslutas med ”maturitnízkouška” - examen eller statsexamen.

2.Godkänd tjänstgöring till sjöss som elektriker i minst tolv månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartshögskola, eller 24månader för dem som genomgått gymnasieutbildning.

—I Danmark: nio års grundskola följd av grundutbildning och/eller tjänstgöring ombord mellan 17 och 36 månader, kompletterad med

i)ettårig specialiserad yrkesutbildning för däcksbefäl,

ii)treårig specialiserad yrkesutbildning för övriga.

—I Tyskland: Mellan 14 och 18 års sammanlagd utbildning, varav tre års grundläggande yrkesutbildning och ett års ombordtjänstgöring, följd av ett eller två års specialiserad yrkesutbildning, i förekommande fall kompletterad med två års yrkeserfarenhet av navigering.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/63

—I Lettland:

i)Befälhavande elektroingenjör på fartyg (”kugu elektromehanikis”).

1.Undre åldersgräns 18 år.

2.Omfattar utbildning i sammanlagt minst tolv år och sex månader, varav minstnioårsgrundutbildning och minst tre års yrkesutbildning. Därutöver krävs det tjänst till sjöss under minst sex månader som skeppselek- triker eller biträdande elektroingenjör på skepp med en generatorkraft högre än 750kW. Yrkesutbildningen avslutas med särskild examinering av den behöriga myndigheten i enlighet med det av transportministeriet godkända utbildningsprogrammet.

ii)Kylmaskinsoperatör (”kuga saldešanas iekartu mašinists”).

1.Undre åldersgräns 18 år.

2.Omfattar utbildning i sammanlagt minst 13 år, varav minstnioårsgrundutbildning och minst treårs yrkesut- bildning. Därutöver krävs det tjänst till sjöss under minst tolv månader som biträdande kylingenjör. Yrke- sutbildningen avslutas med särskild examinering av den behöriga myndigheten i enlighet med det av trans- portministeriet godkända utbildningsprogrammet.

—I Italien: Sammanlagt 13 års utbildning, varav minst fem års yrkesutbildning med avslutande examen, vid behov kompletterad med praktiktjänstgöring.

—I Nederländerna:

i)För förstestyrman på kustfartyg (med kompletterande utbildning) (”stuurman kleine handelsvaart [met aanvul- ling]”) och examinerad maskinist på kustfartyg (”diplomamotordrijver”): 14 års utbildning, varav minst två år vid specialiserad yrkesutbildningsanstalt, kompletterad med tolv månaders praktik.

ii)För VTSfunktionär (”VTSfunctionaris”): sammanlagt minst 15 års utbildning, varav minst tre års högre yrkesut- bildning (”HBO”) eller yrkesutbildning (”MBO”) följd av nationella och regionala specialistkurser, var och en bestående av minst tolv veckors teoriutbildning och avslutad med examen.

Dessa utbildningar har erkänts enligt den internationella STCWkonventionen (1978årsinternationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning).

b) Fiske:

Utbildning till:

ITyskland:

—Skeppare, djuphavsfiske (”Kapitän BG/Fischerei”).

—Skeppare, kustfiske (”Kapitän BLK/Fischerei”).

—Däcksbefäl, djuphavsfiske (”Nautischer Schiffsoffizier BGW/Fischerei”).

—Däcksbefäl, kustfiske (”Nautischer Schiffsoffizier BK/Fischerei”).

INederländerna:

—Förstestyrman/maskinist (”stuurman werktuigkundige V”).

—Maskinist (fiskefartyg) (”werktuigkundige IV visvaart”).

—Förstestyrman (fiskefartyg) (”stuurman IV visvaart”).

—Förstestyrman/maskinist (”stuurman werktuigkundige VI”).

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/64	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

Detta motsvarar följande utbildningar:

—I Tyskland: Mellan 14 och 18 års utbildning, varav tre års grundläggande yrkesutbildning och ettårs ombordtjänst- göring följd av ett eller två års specialiserad yrkesutbildning, iförekommande fall kompletterad med två års yrkeserfarenhet av navigering.

—I Nederländerna: Mellan 13 och 15 års utbildning, varav minst två år vid specialiserad yrkesutbildningsanstalt, kompletterad med tolv månaders yrkespraktik.

Dessa utbildningar är erkända enligt Torremolinoskonventionen (1977 års internationella konvention om säkerhet för fiskefartyg).

4.Tekniska yrken

Utbildning till: I Tjeckien:

— Auktoriserad tekniker, auktoriserad byggmästare (”autorizovaný technik, autorizovaný stavitel”).

Denna utbildning omfattar yrkesutbildning i minst nio år, innefattande fyraårsgymnasial teknisk utbildning, avslutad med ”maturitnízkouška” (examen från tekniskt gymnasium), femårs yrkeserfarenhet och avslutad med prov i yrkeskvalifikationer för att kunna ägna sig åt den valda yrkesverksamheten inom byggnadsbranschen (enligt lag nr50/ 1976 Sb. [byggnadslagen] och lag nr360/1992 Sb.).

— Förare av spårbundna fordon (”fyzická osoba rídící drání vozidlo”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åttaårsgrundutbildning, och minst fyra års gymna- sial yrkesutbildning avslutad med ”maturitnízkouška” - examen och därefter statsexamen i fordonsmotorlära.

— Banbyggnadstekniker (”drání revizní technik”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åtta årsgrundutbildning, och minst fyra års yrkesut- bildning på maskin eller elektrotekniskt gymnasium som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen.

— Körskollärare (”ucitel autoškoly”).

Undre åldersgräns 24 år. Utbildningen omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymnasial yrkesutbildning med inriktning på trafik eller maskinlära som avslutas med ”maturitníz- kouška” - examen.

— Statlig tekniker för bilprovning (”kontrolní technik STK”).

Undre åldersgräns 21 år. Utbildningen omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymnasial yrkesutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen, följd av minst tvåårs teknisk praktik. Vederbörande måste ha körkort och vara utan några anteckningar i kriminalregistret samt måste ha avslutat specialutbildning till statlig tekniker omfattande minst 120timmar samt avlagt examen.

— Mekaniker för kontroll av bilutsläpp (”mechanik merení emisí”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymna- sieutbildning på yrkeslinje som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen. Vidare måste sökanden genomgå minst treårs teknisk praktik och specialutbildning till mekaniker för kontroll av utsläpp från fordon omfattande åttatimmar samt avläggande av examen.

— Skeppare klass I (”kapitán I. trídy”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 15år, varav åttaårs grundutbildning och treårsyrkesutbildning avslutad med ”maturitnízkouška” - examen, och avslutas med examen som bekräftas genom lämplighetsintyg. Denna yrkesut- bildning skall följas av fyraårsyrkespraktik avslutad med en examen.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/65

—Restaurator av monument som är att betrakta som konsthantverk (”restaurátor památek, které jsou díly umeleckých remesel”).

Denna utbildning omfattar tolvår om den innebär fullständig teknisk gymnasieutbildning med inriktning på restau- rering, eller tio till tolv årsstudier i en kurs som har anknytning till detta, plus fem års yrkeserfarenhet vid fullständig teknisk gymnasieutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen, eller åttaårsyrkeserfarenhet vid teknisk gymnasieutbildning som avslutas med lärlingsexamen.

—Restaurator av konstverk som inte är monument och som förvaras i samlingarna hos museer och konstgallerier, och av andra föremål av kulturellt värde (”restaurátor del výtvarných umení, která nejsou památkami a jsou uloena ve sbírkách muzeí a galerií, aostatních predmetu kulturní hodnoty”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, plus femårs yrkeserfarenhet vid fullständig teknisk gymnasieut- bildning med inriktning på restaurering som avslutas med ”maturitnízkouška” - examen.

— Avfallshanterare (”odpadový hospodár”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års yrkesin- riktad gymnasieutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen och minst fem års yrkeserfarenhet inom avfallshanteringssektorn under de senaste tioåren.

— Sprängteknisk chef (”technický vedoucí odstrelu”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyraårs gymnasie- utbildning på yrkeslinje som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen,

följt av

två år som sprängare under marknivå (för verksamhet under jord) eller ettår på ytan (förverksamhet ovan jord), varav sex månader som biträdande sprängare,

kurs omfattande 100timmars teoretisk och praktisk utbildning följt av examen inför vederbörande gruvdistriktsmyn- dighet,

yrkeserfarenhet i sex månader eller längre med planering och genomförande av sprängarbeten av större omfattning,

kurs omfattande 32 timmars teoretisk och praktisk utbildning följt av examen inför Tjeckiens gruvmyndighet.

IItalien:

—Byggnadsingenjör (”geometra”).

—Lantmätare (”perito agrario”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 års teknisk utbildning, varav minståtta års grund- skola följd av fem års gymnasieskola vari ingår tre års yrkesutbildning med avslutande teknisk studentexamen, kompletterad med

i)för byggnadsingenjör, minst två års praktik på en byrå med professionell kompetens eller fem års yrkespraktik,

ii)för lantmätare, minst två års praktik,

samt därefter statsexamen.

ILettland:

—Lokförarbiträde (”vilces lidzekla vaditaja [mašinista] paligs”).

Undre åldersgräns 18 år. Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minståttaårgrundutbildning och minst fyra år yrkesutbildning. Yrkesutbildningen avslutas med särskild examen anordnad av en arbetsgivare. Certifikat för behörighet utfärdas av behörig myndighet för en tid av femår.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/66	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

INederländerna:

—Utmätningsman (”gerechtsdeurwaarder”),

—Protestekniker (”tandprotheticus”),

som omfattar

i)för utmätningsman (”gerechtsdeurwaarder”) sammanlagt 19 års utbildning, varav åttaårsgrundskola följd av åtta års gymnasieskola, vari ingår fyra års yrkesutbildning med avslutande statsexamen och kompletterad med tre års teoretisk och praktisk yrkesutbildning,

ii)för protestekniker (”tandprotheticus”) sammanlagt minst 15 års utbildning på heltid och treårs utbildning på deltid, varav åtta års grundskola, fyra års gymnasieutbildning, treårsteoretisk och praktisk yrkesutbildning som tandtekniker, kompletterad med treårsdeltidsutbildning som protestekniker, som avslutas med examen.

IÖsterrike:

—Skogvaktare (”Förster”).

—Teknisk rådgivare (”Technisches Büro”).

—Uthyrare av arbetskraft (”Überlassung von Arbeitskräften — Arbeitsleihe”).

—Arbetsförmedlare (”Arbeitsvermittlung”).

—Ekonomisk rådgivare (”Vermögensberater”).

—Privatdetektiv (”Berufsdetektiv”).

—Väktare (”Bewachungsgewerbe”).

—Fastighetsmäklare (”Immobilienmakler”).

—Fastighetsförvaltare (”Immobilienverwalter”).

—Byggprojektadministratör (”Bauträger, Bauorganisator, Baubetreuer”).

—Inkassoagent (”Inkassobüro/Inkassoinstitut”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år, varav åttaårsgrundskoleutbildning, följd av minst fem års gymnasieutbildning med teknisk eller ekonomisk examen och därefter minst två års praktik, och avslutas med yrkesexamen.

— Försäkringskonsulent (”Berater in Versicherungsangelegenheiten”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 15 år, varav sex år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av tre års praktiktjänstgöring och tre års praktisk yrkesverksamhet och yrkesutbildning och avslutas med examen.

—Byggmästare (”Planender Baumeister”).

—Mästare i träbyggande (”Planender Zimmermeister”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 18 år, varav minst nioårsyrkesutbildning uppdelad på fyra års tekniska studier på gymnasienivå och fem års praktik och avslutas med yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket, utbilda lärlingar i konsten att planera byggen, göra tekniska beräkningar och övervaka byggnadsarbeten (dets.k.MariaTheresiaprivilegiet).

—Redovisningsekonom (”Gewerblicher Buchhalter”) enligt 1994 års arbetslagstiftning (lag från 1994 om handel, hantverk och industri).

—Redovisningskonsult (”Selbständiger Buchhalter”) enligt 1999 års förbundslag om förvaltningsyrken (lag från 1999 om yrken inom offentlig redovisning).

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/67

IPolen:

—Statlig tekniker för grundläggande motorfordonsprovning vid fordonsprovningsanläggning (”diagnosta przepro- wadzajacy badania techniczne w stacji kontroli pojazdów o podstawowym zakresie badan”).

Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och femårs gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon, treårs praktik på fordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad, grundläggande utbildning i bilprov- ning — 51timmar - och avläggande av kvalifikationsexamen.

—Statlig tekniker för motorfordonsprovning vid distriktfordonsprovningsanläggning (”diagnosta przeprowadzajacy badania techniczne pojazdu w okregowej stacji kontroli pojazdów”).

Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och femårs gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon, fyraårs praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad, grundkurs i motorfordon- sprovning — 51 timmar - och avläggande av kvalifikationsexamen.

—Tekniker för motorfordonsprovning vid fordonsprovningsanläggning (”diagnosta wykonujacy badania techniczne pojazdów w stacji kontroli pojazdów”).

Denna utbildning omfattar

i)åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon samt fyraårs dokumenterad praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad eller

ii)åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med annan inriktning än motorfordon och åttaårs dokumenterad praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller bilverkstad, och fullständig utbildning, med grundutbildning och specialiserad utbildning på sammanlagt 113 timmar och prov efter varje stadium.

Utbildningens längd i timmar och den allmänna omfattningen av de särskilda utbildningarna inom ramen för tekni- kerns fullständiga utbildning anges separat i infrastrukturministeriets förordning av den 28november 2002 om detal- jerade utbildningskrav för tekniker (Officiella tidningen, 2002, nr208, punkt 1769).

— Tågledare (”dyzurny ruchu”).

Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och fyra års gymnasieutbildning på yrkeslinje med specialisering i järnvägstransport samt förberedande kurs för tågledare om 45 dagar med avläggande av behörighetsexamen, eller åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med specialisering i järnvägstransport samt en förberedande kurs för tågledare om 63dagar och avläggande av behörighetsexamen.

5.Utbildning i Förenade kungariket som godkänns som nationell yrkeskompetens (National Vocational Qualifications) eller skotsk yrkeskompetens (Scottish Vocational Qualifications)

Utbildning till:

—Godkänd djurskötare (”listed veterinary nurse”).

—Gruvelektroingenjör (”mine electrical engineer”).

—Gruvmaskiningenjör (”mine mechanical engineer”).

—Tandterapeut (”dental therapist”).

—Tandhygienist (”dental hygienist”).

—Optiker (”dispensing optician”).

—Gruvförman (”mine deputy”).

—Konkursförvaltare (”insolvency practitioner”).

—Mäklare (”licensed conveyancer”).

—Förstestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”first mate — freight/passenger ships — unrest- ricted”).

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/68	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

—Andrestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”second mate — freight/passenger ships — unrestricted”).

—Tredjestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”third mate — freight passenger ships unrest- ricted”).

—Däcksbefäl på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”deck officer — freight/passenger ships — unrest- ricted”).

—Maskinbefäl på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”engineer officer — freight/passenger ships — unlimited trading area”).

—Auktoriserad driftsledare för avfallshantering (”certified technically competent person in waste management”).

Utbildningen ger kompetens som godkänns som National Vocational Qualifications (NVQ) eller i Skottland godkänns som Scottish Vocational Qualifications, på nivå 3 eller 4 enligt Förenade kungarikets National Framework of Voca- tional Qualifications.

Dessa nivåer definieras på följande sätt:

—Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer, varav flertalet komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet och ofta handledning och övervakning av andra.

—Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer och med en hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och fördelning av resurser ingår ofta.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/69

BILAGA III

Förteckning över utbildningar med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 13.2 tredje stycket

I Förenade kungariket:

Reglerade utbildningar som ger kompetens som National Vocational Qualifications (NVQs) eller i Skottland räknas som Scottish Vocational Qualifications, på nivå 3 eller 4 enligt Förenade kungarikets National Framework of Vocational Qualifications.

Dessa nivåer definieras på följande sätt:

—Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer och med hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och fördelning av resurser ingår ofta.

I Tyskland:

Följande reglerade utbildningar:

—Reglerad utbildning som ger yrkesbehörighet som teknisk assistent (”technische[r] Assistent[in]”), affärsassistent (”kaufmännische[r] Assistent[in]”), yrken inom sociala sektorn (”soziale Berufe”) och statligt godkänd andnings-, tal- och röstpedagog (”staatlich geprüfte[r] Atem-, Sprech- und Stimmlehrer[in]”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 års utbildning, vari ingår gymnasieutbildning (”mittlerer Bildungsabschluss”) och omfattar

i)minst tre års (1) praktik vid en yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen och i förekommande fall komplet- terad med ett eller två års specialkurs också avslutad med examen, eller

ii)minst två och ett halvt års utbildning vid yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen, kompletterad med minst sex månaders yrkespraktik eller minst sex månaders praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iii)minst två års utbildning vid yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen och kompletterad med minst ett års yrkespraktik eller minst ett års praktiktjänstgöring i godkänd inrättning.

—Reglerad utbildning som ger yrkesbehörighet som statligt godkänd (”staatlich geprüfte[r]”) tekniker (”Techniker[in]”), affärsekonom (”Betriebswirt[in]”), formgivare (”Gestalter[in]”) och familjevårdare (”Familienpfleger[in]”) under sammanlagt minst 16 år som omfattar grundskoleutbildning eller motsvarande (minst nio års utbildning) och minst tre års utbildning vid yrkesskola (”Berufsschule”) och som efter minst två års yrkespraktik omfattar heltidsundervis- ning under minst två år eller deltidsundervisning under motsvarande tid.

—Reglerad utbildning eller internutbildning omfattande sammanlagt minst 15 års utbildning som generellt kräver full- gjord grundskoleutbildning (omfattande minst nio år) och yrkesutbildning (normalt tre år) och som vanligtvis omfattar minst två års yrkespraktik (i de flesta fall tre år) och examen i samband med internutbildningen som normalt består av utbildning som antingen sker parallellt med yrkespraktiken (minst 1 000 timmar) eller på heltid (under minst ett år).

De tyska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

(1) Minimiutbildningstiden kan minskas från tre till två år om den berörda personen har de kvalifikationer som krävs för universitetsstu- dier (”Abitur”), dvs. 13 års utbildning, eller de kvalifikationer som krävs för en yrkeshögskola (”Fachhochschulreife”), dvs. tolv års utbildning och praktik.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/70	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

INederländerna:

—Reglerad utbildning under sammanlagt minst 15 år, varav åtta års grundskola plus fyra års gymnasieutbildning (”MAVO”) eller förberedande yrkesutbildning (”VBO”) eller högre gymnasial utbildning omfattande tre eller fyra års utbildning vid en yrkesmedelskola (”MBO”) avslutad med examen.

—Reglerad utbildning under sammanlagt minst 16 år, varav åtta års grundskola plus fyra års åtminstone förberedande yrkesutbildning (”VBO”) eller högre gymnasial utbildning omfattande minst fyra års praktiktjänstgöring med minst en dags teoretisk utbildning vid en skola varje vecka och praktik vid en yrkesutbildningsanstalt eller på en arbetsplats under veckans övriga dagar, avslutad med examen på medelnivå eller högre nivå.

De nederländska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

IÖsterrike:

—Utbildning vid högre yrkeshögskolor (”Berufsbildende Höhere Schulen”) och högre utbildningsanstalt för jordbruk och skogsbruk (”Höhere Land- und Forstwirtschaftliche Lehranstalten”) inklusive specialutbildningar (”einschließlich der Sonderformen”) vilkas uppläggning och utbildningsnivå fastställs genom lagar och andra författningar.

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, varav fem års yrkesutbildning med avslutande examen som bevis på yrkesbehörighet.

—Utbildning vid en hantverksmästarskola (”Meisterschulen”), mästarutbildning (”Meisterklassen”), verkmästarskola (”Werkmeisterschulen”) eller byggnadssnickeriskola (”Bauhandwerkerschulen”), vilkas uppläggning och utbildnings- nivå fastställs genom lagar och andra författningar.

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, varav nio års grundskola följd av antingen minst tre års yrkesutbildning i specialskola eller minst tre års praktik på en arbetsplats parallellt med utbildning vid en yrkesskola (”Berufsschule”) och vilka båda avslutas med examen och kompletteras med minst ett års yrkesutbildning vid en hantverksmästarskola (”Meisterschule”), mästarutbildning (”Meisterklassen”), verkmästarskola (”Werkmeis- terschule”) eller byggnadssnickeriskola (”Bauhandwerkerschule”). I de flesta fall är den sammanlagda utbildningstiden minst 15 år vari ingår praktikperioder som antingen sker före utbildningen vid dessa utbildningsanstalter eller samti- digt med en deltidsutbildning (minst 960 timmar).

De österrikiska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/71

BILAGA IV

Verksamhetsformer med anknytning till de slag av yrkeserfarenhet som avses i artiklarna 17, 18 och 19

Förteckning I

Huvudgrupper som omfattas av direktiv 64/427/EEG, ändrat genom direktiv 69/77/EEG, och av direktiven 68/366/EEG och 82/489/EEG

		1
		Direktiv 64/427/EEG
		(Liberaliseringsdirektiv: 64/429/EEG)
		NICE-nomenklaturen (motsvarande ISIC-nomenklaturens huvudgrupper 23-40)
Huvud-	23	Tillverkning av textilier
grupp	232	Tillverkning och beredning av textilmaterial på maskiner för ull
	232
	233	Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för bomull
	234	Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för silke
	235	Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för lin och hampa
	236	Andra textilfibrer (jute, hårda fibrer m.m.), repslagning
	237	Tillverkning av stickade och virkade varor
	238	Slutbehandling av textilier
	239	Andra textilindustrier
Huvud-	24	Tillverkning av fotbeklädnad och annan beklädnad samt bäddutrustning
grupp	241	Maskintillverkning av fotbeklädnad (utom av gummi eller trä)
	241
	242	Handtillverkning av skor och skoreparationer
	243	Tillverkning av klädesplagg (utom pälsverk)
	244	Tillverkning av madrasser och bäddutrustning
	245	Skinn- och pälsindustri
Huvud-	25	Trä- och korkindustri (utom möbeltillverkning)
grupp	251	Sågning och övrig träindustri
	251	Sågning och övrig träindustri
	252	Tillverkning av halvfabrikat av trä
	253	Serietillverkning av byggnadsdelar av trä inklusive golvbeklädnad
	254	Tillverkning av träbehållare
	255	Tillverkning av andra produkter av trä (utom möbler)
	259	Tillverkning av strå, kork, korgarbeten, flätverk och rottingartiklar; borsttillverkning
Huvud-	26	260 Tillverkning av trämöbler
grupp
Huvud-	27	Pappersindustri och tillverkning av pappersprodukter
grupp	271	Tillverkning av pappersmassa, papper och papp
	271	Tillverkning av pappersmassa, papper och papp
	272	Bearbetning av papper och papp och tillverkning av pappersmasseprodukter
Huvud-	28	280 Tryckerier, förlagsverksamhet och liknande verksamhet
grupp

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/72				Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005
L 255/72		SV		Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

	Huvud-		29	Läderindustri
	grupp
			291	Färgning och garvning
			292	Tillverkning av lädervaror
Ex		huvud-	30	Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stärkelseprodukter
grupp
			301	Bearbetning av gummi och asbest
			302	Bearbetning av plast
			303	Tillverkning av konstfibrer
Ex		huvud-	31	Kemisk industri
grupp
			311	Tillverkning av kemiska basämnen och vidarebearbetning av sådana ämnen
			312	Specialiserad tillverkning av kemiska produkter huvudsakligen för industriella ändamål och
				jordbruksändamål (gäller även tillverkning av vegetabiliska och animaliska industriella fetter
				och oljor som ingår i ISIC-grupp 312)
			313	Specialiserad tillverkning av kemiska produkter huvudsakligen för privat konsumtion och
				förvaltning (här utgår tillverkning av läkemedel [ex ISIC-grupp 319])
	Huvud-		32	320 Petroleumindustri
	grupp
	Huvud-		33	Tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter
	grupp
			331	Tillverkning av byggnadssten
			332	Tillverkning av glas och glasprodukter
			333	Tillverkning av keramik, porslin, stengods och eldfasta keramiska produkter
			334	Tillverkning av cement, kalk och puts
			335	Tillverkning av byggnadsmaterial av betong, cement och puts
			339	Stenbearbetning och tillverkning av andra icke-metalliska mineraliska produkter
	Huvud-		34	Produktion och primärreduktion av järnhaltig och icke-järnhaltig metall
	grupp
			341	Järn- och stålindustrin (såsom den anges i EKSG-avtalet, inklusive integrerade stålverksägda
				koksverk)
			342	Tillverkning av stålrör
			343	Tråddragning, kalldragning, kallvalsning av band, kallformning
			344	Produktion och primäromvandling av icke-järnmetaller
			345	Gjuterier för järn och icke-järnmetaller
	Huvud-		35	Tillverkning av metallvaror utom maskiner och transportutrustning
	grupp
			351	Smide, hejarsmide och excenterpressning
			352	Tungt smide, sänksmide och hejarsmide; excenterpressning och dragning, sekundärreduktion
				och ytbehandling
			353	Tillverkning och montering av konstruktioner av järn eller metall
			354	Panntillverkning, tillverkning av rör för industrin
			355	Tillverkning av verktyg och utrustning och färdiga föremål av järn och metall (utom elektrisk
				installationsmateriel)
			359	Binäringar till mekaniska verkstäder

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005		SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 255/73

	Huvud-		36	Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner
	grupp		361	Tillverkning av jordbruksmaskiner och traktorer
			361	Tillverkning av jordbruksmaskiner och traktorer
			362	Tillverkning av kontorsmaskiner
			363	Tillverkning av metallbearbetningsmaskiner och andra maskinverktyg och tillbehör och till-
				satser till sådana och till andra kraftverktyg
			364	Tillverkning av textilmaskiner och tillbehör, tillverkning av symaskiner
			365	Tillverkning av maskiner och utrustning för livsmedelsindustrin och för kemisk och liknande
				industri
			366	Tillverkning av anläggningar och utrustning för gruvor, järn- och stålverk och gjuterier och
				för byggnadsindustrin
			367	Tillverkning av kraftöverföringsutrustning
			368	Tillverkning av maskiner för annat angivet industriellt ändamål
			369	Tillverkning av andra icke-elektriska maskiner och utrustningar
	Huvud-		37	Elektrisk utrustning
	grupp		371	Tillverkning av elektrisk ledning och kabel
			371	Tillverkning av elektrisk ledning och kabel
			372	Tillverkning av motorer, generatorer, transformatorer, omkopplare och annan liknande
				utrustning för tillhandahållande av elektrisk kraft
			373	Tillverkning av elektrisk utrustning för direkt nyttjande i industrin
			374	Tillverkning av telekommunikationsutrustning, mätare, annan mätutrustning och elektrome-
				dicinsk utrustning
			375	Tillverkning av elektronisk utrustning, ljudutrustning, radio- och televisionsmottagare
			376	Tillverkning av elektriska hushållsapparater
			377	Tillverkning av lampor och belysningsutrustning
			378	Tillverkning av batterier och ackumulatorer
			379	Reparation, montering och specialinstallation av elektrisk utrustning
Ex		huvud-	38	Tillverkning av transportutrustning
grupp			383	Tillverkning av motorfordon och reservdelar
			383	Tillverkning av motorfordon och reservdelar
			384	Reparation av motorfordon, motorcyklar eller cyklar
			385	Tillverkning av cyklar och motorcyklar och delar till dessa

389 Tillverkning av transportutrustning som inte hänförs till annat ställe

Huvud- 39 Diverse tillverkningsindustri grupp

391Tillverkning av precisionsinstrument samt mät- och kontrollinstrument

392Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument och ortopediska apparater (utom orto- pediska fotbeklädnader)

393Tillverkning av fotografisk och optisk utrustning

394Tillverkning och reparation av klockor och ur

395Guldsmide och ädelmetalltillverkning

396Tillverkning och reparation av musikinstrument

397Tillverkning av spel, leksaker samt sport- och idrottsartiklar

399 Annan tillverkningsindustri

Huvud- 40 Byggande grupp

400Byggande (ej specialiserat); rivning

401Uppförande av byggnader (bostäder eller andra hus)

402Anläggningsarbete; väg-, bro- och järnvägsbyggande m.m.

403Installationsarbete

404Utsmyckning och slutförande

					Prop. 2011/12:108
					Bilaga 1
L 255/74				Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005
L 255/74		SV		Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

				2
				Direktiv 68/366/EEG
				(Liberaliseringsdirektiv: 68/365/EEG)
				NICE-nomenklaturen
	Huvudgrupp		20A	200 Industri för produktion av animaliska och vegetabiliska oljor och fetter
			20B	Livsmedelsindustri (förutom dryckesvaruindustrin)
			201	Slakt, köttberedning och köttkonservering
			202	Mjölk- och mjölkproduktindustri
			203	Inläggning och konservering av frukt och grönsaker
			204	Inläggning och konservering av fisk och andra havsprodukter
			205	Tillverkning av kvarnprodukter
			206	Tillverkning av bageriprodukter, kakor, skorpor och kex
			207	Sockerindustri
			208	Tillverkning av kakao, choklad och sockerkonfektyr
			209	Tillverkning av diverse livsmedel
	Huvudgrupp		21	Dryckesvaruindustri
			211	Produktion av etylalkohol genom jäsning, produktion av jäst och sprit
			212	Tillverkning av vin och andra omältade alkoholdrycker
			213	Bryggning och mältning
			214	Tillverkning av hälsodrycker och källvatten
			Ex 30	Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stärkelseprodukter
			304	Tillverkning av stärkelseprodukter
				3
				Direktiv 82/489/EEG
				ISIC-nomenklaturen

Ex 855 Hårfrisörsinrättningar (utom pedikyrverksamhet och yrkesskolor för skönhetsvård)

Förteckning II

Huvudgrupper som omfattas av direktiven 75/368/EEG, 75/369/EEG och 82/470/EEC

		1
		Direktiv 75/368/EEG (verksamheter som avses i artikel 5.1)
		ISIC-nomenklaturen
Ex 04	Fiske
	043	Inlandsfiske
Ex 38	Tillverkning av transportutrustning
	381	Skeppsbyggnad, reparation och underhåll av fartyg
	382	Tillverkning av järnvägsutrustning
	386	Tillverkning och reparation av luftfartyg

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/75

Ex 71 Verksamhet relaterad till transporter och andra verksamheter än transporter inom följande grupper

Ex 711 Drift av sovvagnar och restaurangvagnar; underhåll av järnvägsutrustning i reparationsverkstad; rengöring av järnvägsvagnar

Ex 712 Underhåll av utrustning för stads-, linje- och turisttrafik

Ex 713 Underhåll av övrig utrustning för vägtransporter (såsom bilar, bussar och taxibilar)

Ex 714 Drift och underhåll av tillhörande anläggningar i samband med vägtransporter (såsom vägar, tunnlar och avgiftsbelagda vägbroar, busstationer, parkeringsplatser, buss- och spårvagnsgarage)

Ex 716 Övrig verksamhet i samband med inlandssjöfart (såsom drift och underhåll av vattenvägar, hamnar och andra anläggningar för inlandssjöfart; bogsering och lotsning i hamnar, utsättning av sjömärken, lastning och lossning av fartyg och övriga liknande verksamheter, såsom räddning av fartyg, bogsering, drift av förvaringsplatser för båtar)

73 Kommunikation: post och telekommunikation

Ex 85 Servicetjänster

854 Tvätt, kemtvätt, strykning och färgning

Ex 856 Fotograftjänster: porträttfotografi och kommersiell fotografi, utom nyhetsfotografi

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe (endast underhållning och städning av byggnader eller lokaler)

Direktiv 75/369/EEG (artikel 6: om verksamheten betraktas som industriell verksamhet eller hantverksrörelse)

ISIC-nomenklaturen

Följande former av ambulerande verksamhet:

a)Köp och försäljning av varor

—genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

—på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b)De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verk- samhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.1 och 6.3)

Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen

Dessa verksamheter omfattar särskilt

—att direkt eller i egenskap av ombud arrangera, saluföra och sälja en resa eller en vistelse i form av paket eller i delar (transport, inkvartering med eller utan måltider, utflykter etc.) oavsett resans orsak (artikel 2 B a).

—förmedling mellan olika typer av transportföretag och människor som expedierar eller tar emot varor och som utövar följande former av därmed besläktad verksamhet:

aa)Att för uppdragsgivarens räkning sluta avtal med transportföretag.

bb)Att åt uppdragsgivaren göra en bedömning av och välja bäst lämpade transportslag, transportföretag och färdväg.

cc)Att organisera transporten ur praktisk synvinkel (exempelvis nödvändig transportförpackning); att vidta olika åtgärder som hänger samman med transporten (exempelvis leverera is till kylvagnarna).

dd)Att ta ansvar för formaliteter förbundna med transporten, exempelvis upprätta fraktsedlar; att gruppera och dela upp sändningar.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/76	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

ee)Att samordna olika delar av en transport genom att sörja för transitering, vidarebefordran, omlastning och andra åtgärder när varorna når slutlig destination.

ff)Att dels förse transportföretagen med frakt, dels förse personer som expedierar eller tar emot varor med trans- portmöjligheter, inklusive

—beräkning av transportkostnaden och kontroll av räkningen.

—utförande av vissa uppgifter tillfälligt eller permanent i en redares eller en befraktares namn eller för dennes räkning (gentemot hamnmyndigheten, företag som utrustar fartyg etc.).

(Verksamheter i artikel 2 A a, 2 A b och 2 A d).

Förteckning III

Direktiven 64/222/EEG, 68/364/EEG, 68/368/EEG, 75/368/EEG, 75/369/EEG, 70/523/EEG och 82/470/EEG

Direktiv 64/222/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 64/223/EEG och 64/224/EEG)

1.Tillhandahållande av tjänster som egenföretagare inom partihandel, med undantag för läkemedel och farmaceutiska produkter, giftiga ämnen och sjukdomsalstrande ämnen och kol (ex grupp 611).

2.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för en eller flera uppdragsgivare förhandlar om och genomför handelstran- saktioner i dessa personers namn och för deras räkning.

3.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken, utan att ha ett stadigvarande uppdrag, för samman personer som önskar sluta direkta avtal med varandra, förbereder deras handelstransaktioner eller hjälper till att genomföra dem.

4.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken i eget namn genomför handelstransaktioner för annans räkning.

5.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för annans räkning sköter försäljning på auktion av varupartier.

6.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken knackar dörr för att ta upp beställningar.

7.Tillhandahållande av tjänster när det sker yrkesmässigt och sköts av en förmedlare som är i tjänst hos ett eller flera företag med verksamhet inom handel, industri eller hantverk.

Direktiv 68/364/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/363/EEG)

Ex ISIC-grupp 612: Detaljhandel

Verksamheter som inte omfattas:

012 Hyra av jordbruksmaskiner

640 Fastigheter, hyra

713 Hyra av bilar, vagnar och hästar

718 Hyra av järnvägsvagnar (person- och gods-) 839 Hyra av maskiner för handelshus

841Hyra av biografer och hyra av film

842Hyra av teatrar och hyra av teaterrelaterad utrustning

843Hyra av båtar, cyklar och spelautomater

853Hyra av möblerade rum

854Hyra av linne

859 Hyra av kläder

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/77

Direktiv 68/368/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/367/EEG)

ISIC-nomenklaturen

Ex ISIC-huvudgrupp 85

1.Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852).

2.Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853).

Direktiv 75/368/EEG (artikel 7)

Alla verksamheter som anges i bilagan till direktiv 75/368/EEG utom de som avses i artikel 5.1 i det direktivet (förteckning II, punkt 1 i den här bilagan).

		ISIC-nomenklaturen
Ex 62	Banker och andra finansiella institut
	Ex 620	Patentbyråer och företag för distribution av royaltyer
Ex 71	Transport
	Ex 713	Persontransport på väg, utom transport i bil
	Ex 719	Drift av direktledningar för transport av flytande kolväten och andra flytande kemiska produkter
Ex 82	Samhällstjänster
	827	Bibliotek, museer, botaniska trädgårdar och djurparker
Ex 84	Rekreationstjänster
	843	Rekreationstjänster som inte hänförs till annat ställe:
		— Idrottsaktiviteter (idrottsplatser, idrottsföreningar etc.), med undantag för verksamhet som
		idrottsinstruktör
		— Spelverksamhet (kapplöpningsstall, spelplatser, kapplöpningsbanor etc.)
		— Andra rekreationsaktiviteter (cirkus, nöjesparker, andra nöjen etc.)
Ex 85	Servicetjänster
	Ex 851	Hushållstjänster
	Ex 855	Hårfrisörsinrättningar och manikyrverksamhet, utom pedikyr, yrkesskolor för skönhetsvård och
		frisörskolor

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe, utom idrottsmassage och paramedicinsk massage och bergsguider, enligt följande indelning:

—desinficering och bekämpning av skadedjur

—hyra av kläder och övervakning av persedlar

—äktenskapsbyråer och liknande tjänster

—astrologtjänster och liknande verksamheter som bygger på spekulationer

—hygieniska tjänster och tillhörande verksamheter

—begravning och underhåll av grav

—guide- och tolktjänster i turismsammanhang

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/78	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

Direktiv 75/369/EEG (artikel 5)

Följande ambulerande verksamheter:

a)Köp och försäljning av varor:

—genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612),

—på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

Direktiv 70/523/EEG

Egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel (ex ISIC-grupp 6112)

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.2)

(Verksamheter som anges i artikel 2 A c, 2 A e, 2 B b, 2 C och 2 D) Dessa verksamheter omfattar särskilt att

—hyra ut järnvägsvagnar för befordran av personer eller gods,

—förmedla köp, försäljning eller hyra av fartyg,

—förbereda, förhandla fram och sluta avtal om transport av emigranter,

—åta sig magasinering av alla slags föremål för deponents räkning, enligt tullförfarande eller inte, i lagerhus, allmänna depåer, möbelmagasin, kylhus, silor etc.,

—lämna en handling till deponenten som bevis på att föremålet eller varan magasinerats,

—tillhandahålla utrymmen, foder och plats för saluföring av boskap som hålls tillfälligt i förvar i väntan på försäljning eller som transporteras till eller från marknaden,

—utföra teknisk kontroll av motorfordon,

—mäta eller väga varor.

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/79

BILAGA V

Erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar

V.1 LÄKARE

5.1.1

Benämningar på examensbevis för grundläggande läkarutbildning

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

België/Belgique/

Diploma

van

arts/Diplôme

— Les universités/De universi-

20 december 1976

Belgien

docteur en médecine

teiten

— Le Jury compétent d'enseig-

nement

de la

Communauté

française/De

bevoegde

Examencommissie

van

Vlaamse Gemeenschap

Ceská republika

Diplom o ukoncení studia ve

Lékárská fakulta

univerzity

—

Vysvedcení o státní rigorózní

1 maj 2004

studijním programu všeobecné

Ceské republice

zkoušce

lékarství

(doktor

medicíny,

MUDr.)

Danmark

Bevis for bestået lægevidenska-

Medicinsk universitetsfakultet

—

Autorisation

som læge,

20 december 1976

belig embedseksamen

udstedt af Sundhedsstyrelsen

—

Tilladelse til

selvstændigt

virke som læge (dokumen-

tation for gennemført prak-

tisk uddannelse), udstedt af

Sundhedsstyrelsen

Deutschland

— Zeugnis über die Ärztliche

Zuständige Behörden

20 december 1976

Prüfung

— Zeugnis über die Ärztliche

Staatsprüfung und Zeugnis

über

die

Vorbereitungszeit

als Medizinalassistent, soweit

diese

nach

den

deutschen

Rechtsvorschriften

noch

für

den Abschluss der ärztlichen

Ausbildung vorgesehen war

Eesti

Diplom

arstiteaduse

õppekava

Tartu Ülikool

1 maj 2004

läbimise kohta

Ελλάς

Πtυχίo Iatρικής

— Iatρική Sχoλή Πavepιstηµίoυ,

1 januari 1981

— Sχoλή

Εpιstηµώv

Υγeίaς,

Τµήµa

Iatρικής

Πave-

pιstηµίoυ

España

Título de Licenciado en Medi-

— Ministerio de Educación y

1 januari 1986

cina y Cirugía

Cultura

— El rector de una Universidad

France

Diplôme d'Etat de docteur en

Universités

20 december 1976

médecine

Ireland

Primary qualification

Competent examining body

Certificate of experience

20 december 1976

Italia

Diploma di laurea in medicina e

Università

Diploma di abilitazione all'eser-

20 december 1976

chirurgia

cizio della medicina e chirurgia

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/80

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

Κύpρος

Πιstοpοιηtικό Εγγρafής Ιatρού

Ιatρικό Sυµβούλιο

1 maj 2004

Latvija

arsta diploms

Universitates tipa augstskola

1 maj 2004

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas,

Universitetas

Internaturos pažymejimas, nuro-

1 maj 2004

nurodantis suteikta

gydytojo

dantis suteikta medicinos gydy-

kvalifikacija

tojo profesine kvalifikacija

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur en

Jury d'examen d'Etat

Certificat de stage

20 december 1976

médecine, chirurgie et accouche-

ments,

Magyarország

Általános

orvos oklevél

(doctor

Egyetem

1 maj 2004

medicinae univer- sae, röv.: dr.

med. univ.)

Malta

Lawrja ta' Tabib tal-Medi- cina u

Universita´ ta' Malta

Certifikat

ta'

registrazzjoni

1 maj 2004

l-Kirurgija

mahrug mill-Kunsill Mediku

Nederland

Getuigschrift

van

met

goed

Faculteit Geneeskunde

20 december 1976

gevolg afgelegd artsexamen

Österreich

1. Urkunde über die Verleihung

Medizinische Fakultät einer

1 januari 1994

des

akademischen

Grades

Universität

Doktor der gesamten Heil-

kunde (bzw. Doctor medi-

cinae

universae,

Dr.me-

d.univ.)

2. Diplom über die spezifische

Österreichische Ärztekammer

Ausbildung

zum

Arzt für

Allgemeinmedizin

bzw.

Facharztdiplom

Polska

Dyplom

ukonczenia

studiów

1. Akademia Medyczna

Lekarski Egzamin Panstwowy

1 maj 2004

wyzszych na kierunku lekarskim

Uniwersytet Medyczny

z tytulem ”lekarza”

3. Collegium Medicum Uniwer-

sytetu Jagiellonskiego

Portugal

Carta de Curso de licenciatura

Universidades

Diploma

comprovativo

1 januari 1986

em medicina

conclusão

internato

geral

emitido

pelo

Ministério

Saúde

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje

Univerza

1 maj 2004

strokovni naslov ”doktor medi-

cine/doktorica medicine”

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení

Vysoká škola

1 maj 2004

akademického

titulu

”doktor

medicíny” (”MUDr.”)

Suomi/ Finland

Lääketieteen

lisensiaatin

—

Helsingin yliopisto/Helsing-

Todistus

lääkärin

perustervey-

1 januari 1994

tutkinto/Medicine

licentiatex-

fors universitet

denhuollon

lisäkoulutuksesta/

amen

—

Kuopion yliopisto

Examenbevis om

tilläggsutbild-

—

Oulun yliopisto

ning

för

läkare

inom primär-

vården

—

Tampereen yliopisto

—

Turun yliopisto

Sverige

Läkarexamen

Universitet

Bevis

praktisk utbildning

1 januari 1994

som utfärdas av Socialstyrelsen

United

Primary qualification

Competent examining body

Certificate of experience

20 december 1976

Kingdom

						Prop. 2011/12:108
						Bilaga 1
30.9.2005				Europeiska unionens officiella tidning			L 255/81
30.9.2005		SV		Europeiska unionens officiella tidning			L 255/81

		5.1.2		Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Land			Benämning på examensbeviset			Organ som utfärdar examensbeviset	Referensdatum

België/Belgique/	Bijzondere beroepstitel van geneesheer-specialist/				Minister bevoegd voor Volksgezondheid/Ministre		20 december 1976
Belgien	Titre professionnel particulier de médecin spécia-				de la Santé publique
	liste

Ceská republika	Diplom o specializaci				Ministerstvo zdravotnictví		1 maj 2004

Danmark	Bevis for tilladelse til at betegne sig som special-				Sundhedsstyrelsen		20 december 1976
	læge

Deutschland	Fachärztliche Anerkennung				Landesärztekammer		20 december 1976

Eesti	Residentuuri lõputunnistus eriarstiabi erialal				Tartu Ülikool		1 maj 2004

Ελλάς	Τίtλoς Iatρικής Ειdικόtηtaς				1.	Νoµaρχιaκή Αυtodιoίκηsη	1 januari 1981
					2.	Νoµaρχίa

España	Título de Especialista				Ministerio de Educación y Cultura		1 januari 1986

France	1.	Certificat d'études spéciales de médecine			1.	Universités	20 december 1976
	2.	Attestation de médecin spécialiste qualifié			2.	Conseil de l'Ordre des médecins
	3.	Certificat d'études spéciales de médecine			3.	Universités
	4. Diplôme d'études spécialisées ou spécialisation				4.	Universités
		complémentaire qualifiante de médecine

Ireland	Certificate of Specialist doctor				Competent authority		20 december 1976

Italia	Diploma di medico specialista				Università		20 december 1976

Κύpρος	Πιstοpοιηtικό Ανaγνώριsης Ειdικόtηtaς				Ιatρικό Sυµβούλιο		1 maj 2004

Latvija	”Sertifikats”—kompetentu iestažu izsniegts doku-				Latvijas Arstu biedriba		1 maj 2004
	ments, kas apliecina, ka persona ir nokartojusi				Latvijas Arstniecibas personu profesionalo organi-
	sertifikacijas eksamenu specialitate				zaciju savieniba

Lietuva	Rezidenturos pažymejimas, nurodantis suteikta				Universitetas		1 maj 2004
	gydytojo specialisto profesine kvalifikacija

Luxembourg	Certificat de médecin spécialiste				Ministre de la Santé publique		20 december 1976

Magyarország	Szakorvosi bizonyítvány				Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Miniszté-		1 maj 2004
					rium illetékes testülete

Malta	Certifikat ta' Specjalista Mediku				Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Specjalisti		1 maj 2004

								Prop. 2011/12:108
								Bilaga 1
L 255/82				Europeiska unionens officiella tidning				30.9.2005
L 255/82		SV		Europeiska unionens officiella tidning				30.9.2005


Land				Benämning på examensbeviset		Organ som utfärdar examensbeviset		Referensdatum

Nederland	Bewijs van inschrijving in een Specialistenregister				— Medisch Specialisten Registratie Commissie			20 december 1976
						(MSRC) van de Koninklijke Nederlandsche
						Maatschappij tot Bevordering der Geneeskunst
					— Sociaal-Geneeskundigen Registratie Commissie
						van de Koninklijke Nederlandsche Maat-
						schappij tot Bevordering der Geneeskunst

Österreich	Facharztdiplom				Österreichische Ärztekammer			1 januari 1994

Polska	Dyplom uzyskania tytulu specjalisty				Centrum Egzaminów Medycznych			1 maj 2004

Portugal	1.	Grau de assistente			1.	Ministério da Saúde		1 januari 1986
	2.	Titulo de especialista			2.	Ordem dos Médicos

Slovenija	Potrdilo o opravljenem specialisticnem izpitu				1.	Ministrstvo za zdravje		1 maj 2004
					2.	Zdravniška zbornica Slovenije

Slovensko	Diplom o špecializácii				Slovenská zdravotnícka univerzita			1 maj 2004

Suomi/ Finland	Erikoislääkärin tutkinto/Specialläkarexamen				1.	Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet		1 januari 1994
					2.	Kuopion yliopisto
					3.	Oulun yliopisto
					4.	Tampereen yliopisto
					5.	Turun yliopisto

Sverige	Bevis om specialkompetens som läkare, utfärdat				Socialstyrelsen			1 januari 1994
	av Socialstyrelsen

United	Certificate of Completion of specialist training				Competent authority			20 december 1976
Kingdom

				5.1.3 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

				Anestesi och intensivvård			Kirurgi
Land				Utbildningens minimilängd: 3 år			Utbildningens minimilängd: 5 år
Land
				Benämning			Benämning

Belgique/België/Belgien			Anesthésie-réanimation/Anesthesie reanimatie				Chirurgie/Heelkunde

Ceská republika			Anesteziologie a resuscitace				Chirurgie

Danmark			Anæstesiologi				Kirurgi elsler kirurgiske sygdomme

Deutschland			Anästhesiologie				(Allgemeine) Chirurgie

Eesti			Anestesioloogia				Üldkirurgia

Ελλάς			Αvaιsθηsιoλoγίa				Χeιρoυργική

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/83
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/83


			Anestesi och intensivvård	Kirurgi
Land			Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 5 år
Land
			Benämning	Benämning

España		Anestesiología y Reanimación		Cirugía general y del aparato digestivo

France		Anesthésiologie-Réanimation chirurgicale		Chirurgie générale

Ireland		Anaesthesia		General surgery

Italia		Anestesia e rianimazione		Chirurgia generale

Κύpρος		Ανaιsθηsιολογίa		Geνική Χeιρουργική

Latvija		Anesteziologija un reanimatologija		Kirurgija

Lietuva		Anesteziologija reanimatologija		Chirurgija

Luxembourg		Anesthésie-réanimation		Chirurgie générale

Magyarország		Aneszteziológia és intenzív terápia		Sebészet

Malta		Anestezija u Kura Intensiva		Kirurgija Generali

Nederland		Anesthesiologie		Heelkunde

Österreich		Anästhesiologie und Intensivmedizin		Chirurgie

Polska		Anestezjologia i intensywna terapia		Chirurgia ogólna

Portugal		Anestesiologia		Cirurgia geral

Slovenija		Anesteziologija, reanimatologija in perioperativna inten-		Splošna kirurgija
		zivna medicina

Slovensko		Anestéziológia a intenzívna medicína		Chirurgia

Suomi/Finland		Anestesiologia ja tehohoito/Anestesiologi och intensivvård		Yleiskirurgia/Allmän kirurgi

Sverige		Anestesi och intensivvård		Kirurgi

United Kingdom		Anaesthetics		General surgery

					Prop. 2011/12:108
					Bilaga 1
L 255/84			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/84	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Neurokirurgi	Obstetrik och gynekologi
Land			Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien		Neurochirurgie		Gynécologie — obstétrique/Gynaecologie en verloskunde

Ceská republika		Neurochirurgie		Gynekologie a porodnictví

Danmark		Neurokirurgi eller kirurgiske nervesygdomme		Gynækologi og obstetrik eller kvindesygdomme og
				fødselshjælp

Deutschland		Neurochirurgie		Frauenheilkunde und Geburtshilfe

Eesti		Neurokirurgia		Sünnitusabi ja günekoloogia

Ελλάς		Νeυρoχeιρoυργική		Μaιeυtική-Gυvaικoλoγίa

España		Neurocirugía		Obstetricia y ginecología

France		Neurochirurgie		Gynécologie — obstétrique

Ireland		Neurosurgery		Obstetrics and gynaecology

Italia		Neurochirurgia		Ginecologia e ostetricia

Κύpρος		Νeυροχeιρουργική		Μaιeυtική — Gυνaικολογίa

Latvija		Neirokirurgija		Ginekologija un dzemdnieciba

Lietuva		Neurochirurgija		Akušerija ginekologija

Luxembourg		Neurochirurgie		Gynécologie — obstétrique

Magyarország		Idegsebészet		Szülészet-nogyógyászat

Malta		Newrokirurgija		Ostetricja u Ginekologija

Nederland		Neurochirurgie		Verloskunde en gynaecologie

Österreich		Neurochirurgie		Frauenheilkunde und Geburtshilfe

Polska		Neurochirurgia		Poloznictwo i ginekologia

Portugal		Neurocirurgia		Ginecologia e obstetricia

Slovenija		Nevrokirurgija		Ginekologija in porodništvo

Slovensko		Neurochirurgia		Gynekológia a pôrodníctvo

Suomi/Finland		Neurokirurgia/Neurokirurgi		Naistentaudit ja synnytykset/Kvinnosjukdomar och förloss-
				ningar

Sverige		Neurokirurgi		Obstetrik och gynekologi

United Kingdom		Neurosurgery		Obstetrics and gynaecology

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/85
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/85


			Internmedicin	Ögonsjukdomar (oftalmologi)
Land			Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien		Médecine interne/Inwendige geneeskunde		Ophtalmologie/Oftalmologie

Ceská republika		Vnitrní lékarství		Oftalmologie

Danmark		Intern medicin		Oftalmologi eller øjensygdomme

Deutschland		Innere Medizin		Augenheilkunde

Eesti		Sisehaigused		Oftalmoloogia

Ελλάς		Πaθoλoγίa		Οfθaλµoλoγίa

España		Medicina interna		Oftalmología

France		Médecine interne		Ophtalmologie

Ireland		General medicine		Ophthalmic surgery

Italia		Medicina interna		Oftalmologia

Κύpρος		Πaθoλoγίa		Οfθaλµολογίa

Latvija		Interna medicina		Oftalmologija

Lietuva		Vidaus ligos		Oftalmologija

Luxembourg		Médecine interne		Ophtalmologie

Magyarország		Belgyógyászat		Szemészet

Malta		Medicina Interna		Oftalmologija

Nederland		Interne geneeskunde		Oogheelkunde

Österreich		Innere Medizin		Augenheilkunde und Optometrie

Polska		Choroby wewnetrzne		Okulistyka

Portugal		Medicina interna		Oftalmologia

Slovenija		Interna medicina		Oftalmologija

Slovensko		Vnútorné lekárstvo		Oftalmológia

Suomi/Finland		Sisätaudit/Inre medicin		Silmätaudit/Ögonsjukdomar

Sverige		Internmedicin		Ögonsjukdomar (oftalmologi)

United Kingdom		General (internal) medicine		Ophthalmology

					Prop. 2011/12:108
					Bilaga 1
L 255/86			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/86	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Öron-, näs- och halssjukdomar	Barn- och ungdomsmedicin
Land			Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien		Oto-rhino-laryngologie/Otorhinolaryngologie		Pédiatrie/Pediatrie

Ceská republika		Otorinolaryngologie		Detské lékarství

Danmark		Oto-rhino-laryngologi eller øre-næse-halssygdomme		Pædiatri eller sygdomme hos børn

Deutschland		Hals-Nasen-Ohrenheilkunde		Kinder- und Jugendmedizin

Eesti		Otorinolarüngoloogia		Pediaatria

Ελλάς		Ωtoριvoλaρυγγoλoγίa		Πaιdιatρική

España		Otorrinolaringología		Pediatría y sus áreas específicas

France		Oto-rhino-laryngologie		Pédiatrie

Ireland		Otolaryngology		Paediatrics

Italia		Otorinolaringoiatria		Pédiatria

Κύpρος		Ωtορινολaρυγγολογίa		Πaιdιatρική

Latvija		Otolaringologija		Pediatrija

Lietuva		Otorinolaringologija		Vaiku ligos

Luxembourg		Oto-rhino-laryngologie		Pédiatrie

Magyarország		Fül-orr-gégegyógyászat		Csecsemo- és gyermekgyógyászat

Malta		Otorinolaringologija		Pedjatrija

Nederland		Keel-, neus- en oorheelkunde		Kindergeneeskunde

Österreich		Hals-, Nasen- und Ohrenkrankheiten		Kinder- und Jugendheilkunde

Polska		Otorynolaryngologia		Pediatria

Portugal		Otorrinolaringologia		Pediatria

Slovenija		Otorinolaringológija		Pediatrija

Slovensko		Otorinolaryngológia		Pediatria

Suomi/Finland		Korva-, nenä- ja kurkkutaudit/Öron-, näs- och halssjuk-		Lastentaudit/Barnsjukdomar
		domar

Sverige		Öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-laryngologi)		Barn- och ungdomsmedicin

United Kingdom		Otolaryngology		Paediatrics

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/87
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/87


			Lungsjukdomar (pneumologi)	Urologi
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 5 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien		Pneumologie		Urologie

Ceská republika		Tuberkulóza a respiracní nemoci		Urologie

Danmark		Medicinske lungesygdomme		Urologi eller urinvejenes kirurgiske sygdomme

Deutschland		Pneumologie		Urologie

Eesti		Pulmonoloogia		Uroloogia

Ελλάς		Fυµatιoλoγίa- Πveυµovoλoγίa		Ουρoλoγίa

España		Neumología		Urología

France		Pneumologie		Urologie

Ireland		Respiratory medicine		Urology

Italia		Malattie dell'apparato respiratorio		Urologia

Κύpρος		Πνeυµονολογίa — Fυµatιολογίa		Ουρολογίa

Latvija		Ftiziopneimonologija		Urologija

Lietuva		Pulmonologija		Urologija

Luxembourg		Pneumologie		Urologie

Magyarország		Tüdogyógyászat		Urológia

Malta		Medicina Respiratorja		Urologija

Nederland		Longziekten en tuberculose		Urologie

Österreich		Lungenkrankheiten		Urologie

Polska		Choroby pluc		Urologia

Portugal		Pneumologia		Urologia

Slovenija		Pnevmologija		Urologija

Slovensko		Pneumológia a ftizeológia		Urológia

Suomi/Finland		Keuhkosairaudet ja allergologia/Lungsjukdomar och aller-		Urologia/Urologi
		gologi

Sverige		Lungsjukdomar (pneumologi)		Urologi

United Kingdom		Respiratory medicine		Urology

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/88			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/88	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Ortopedi	Klinisk patologi
Land			Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien		Chirurgie orthopédique/Orthopedische heelkunde		Anatomie pathologique/Pathologische anatomie

Ceská republika		Ortopedie		Patologická anatomie

Danmark		Ortopædisk kirurgi		Patologisk anatomi eller vævs- og celleundersøgelser

Deutschland		Orthopädie (und Unfallchirurgie)		Pathologie

Eesti		Ortopeedia		Patoloogia

Ελλάς		Ορθopedική		Πaθoλoγική Αvatoµική

España		Cirugía ortopédica y traumatología		Anatomía patológica

France		Chirurgie orthopédique et traumatologie		Anatomie et cytologie pathologiques

Ireland		Trauma and orthopaedic surgery		Morbid anatomy and histopathology

Italia		Ortopedia e traumatologia		Anatomia patologica

Κύpρος		Ορθοpedική		Πaθολογοaνatοµίa — Ιstολογίa

Latvija		Traumatologija un ortopedija		Patologija

Lietuva		Ortopedija traumatologija		Patologija

Luxembourg		Orthopédie		Anatomie pathologique

Magyarország		Ortopédia		Patológia

Malta		Kirurgija Ortopedika		Istopatologija

Nederland		Orthopedie		Pathologie

Österreich		Orthopädie und Orthopädische Chirurgie		Pathologie

Polska		Ortopedia i traumatologia narzadu ruchu		Patomorfologia

Portugal		Ortopedia		Anatomia patologica

Slovenija		Ortopedska kirurgija		Anatomska patologija in citopatologija

Slovensko		Ortopédia		Patologická anatómia

Suomi/Finland		Ortopedia ja traumatologia/Ortopedi och traumatologi		Patologia/Patologi

Sverige		Ortopedi		Klinisk patologi

United Kingdom		Trauma and orthopaedic surgery		Histopathology

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/89
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/89


			Neurologi	Psykiatri
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien		Neurologie		Psychiatrie de l'adulte/Volwassen psychiatrie

Ceská republika		Neurologie		Psychiatrie

Danmark		Neurologi eller medicinske nervesygdomme		Psykiatri

Deutschland		Neurologie		Psychiatrie und Psychotherapie

Eesti		Neuroloogia		Psühhiaatria

Ελλάς		Νeυρoλoγίa		Ψυχιatρική

España		Neurología		Psiquiatría

France		Neurologie		Psychiatrie

Ireland		Neurology		Psychiatry

Italia		Neurologia		Psichiatria

Κύpρος		Νeυρολογίa		Ψυχιatρική

Latvija		Neirologija		Psihiatrija

Lietuva		Neurologija		Psichiatrija

Luxembourg		Neurologie		Psychiatrie

Magyarország		Neurológia		Pszichiátria

Malta		Newrologija		Psikjatrija

Nederland		Neurologie		Psychiatrie

Österreich		Neurologie		Psychiatrie

Polska		Neurologia		Psychiatria

Portugal		Neurologia		Psiquiatria

Slovenija		Nevrologija		Psihiatrija

Slovensko		Neurológia		Psychiatria

Suomi/Finland		Neurologia/Neurologi		Psykiatria/Psykiatri

Sverige		Neurologi		Psykiatri

United Kingdom		Neurology		General psychiatry

					Prop. 2011/12:108
					Bilaga 1
L 255/90			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/90	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Medicinsk radiologi	Onkologi
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien		Radiodiagnostic/Röntgendiagnose		Radiothérapie-oncologie/Radiotherapie-oncologie

Ceská republika		Radiologie a zobrazovací metody		Radiacní onkologie

Danmark		Diagnostik radiologi eller røntgenundersøgelse		Onkologi

Deutschland		(Diagnostische) Radiologie		Strahlentherapie

Eesti		Radioloogia		Onkoloogia

Ελλάς		Ακtιvodιaγvωstική		Ακtιvoθeρapeυtική — Ογκολογίa

España		Radiodiagnóstico		Oncología radioterápica

France		Radiodiagnostic et imagerie médicale		Oncologie radiothérapique

Ireland		Diagnostic radiology		Radiation oncology

Italia		Radiodiagnostica		Radioterapia

Κύpρος		Ακtινολογίa		Ακtινοθeρapeυtική Ογκολογίa

Latvija		Diagnostiska radiologija		Terapeitiska radiologija

Lietuva		Radiologija		Onkologija radioterapija

Luxembourg		Radiodiagnostic		Radiothérapie

Magyarország		Radiológia		Sugárterápia

Malta		Radjologija		Onkologija u Radjoterapija

Nederland		Radiologie		Radiotherapie

Österreich		Medizinische Radiologie-Diagnostik		Strahlentherapie - Radioonkologie

Polska		Radiologia i diagnostyka obrazowa		Radioterapia onkologiczna

Portugal		Radiodiagnóstico		Radioterapia

Slovenija		Radiologija		Radioterapija in onkologija

Slovensko		Rádiológia		Radiacná onkológia

Suomi/Finland		Radiologia/Radiologi		Syöpätaudit/Cancersjukdomar

Sverige		Medicinsk radiologi		Tumörsjukdomar (allmän onkologi)

United Kingdom		Clinical radiology		Clinical oncology

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/91
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/91


			Plastikkirurgi	Klinisk biologi
Land			Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien		Chirurgie plastique, reconstructrice et esthétique/Plastische,		Biologie clinique/Klinische biologie
		reconstructieve en esthetische heelkunde

Ceská republika		Plastická chirurgie

Danmark		Plastikkirurgi

Deutschland		Plastische (und Ästhetische) Chirurgie

Eesti		Plastika- ja rekonstruktiivkirurgia		Laborimeditsiin

Ελλάς		Πλastική Χeιρoυργική		Χeιρουργική Tώρaκος

España		Cirugía plástica, estética y reparadora		Análisis clínicos

France		Chirurgie plastique, reconstructrice et esthétique		Biologie médicale

Ireland		Plastic surgery

Italia		Chirurgia plastica e ricostruttiva		Patologia clinica

Κύpρος		Πλastική Χeιρουργική

Latvija		Plastiska kirurgija

Lietuva		Plastine ir rekonstrukcine chirurgija		Laboratorine medicina

Luxembourg		Chirurgie plastique		Biologie clinique

Magyarország		Plasztikai (égési) sebészet		Orvosi laboratóriumi diagnosztika

Malta		Kirurgija Plastika

Nederland		Plastische Chirurgie

Österreich		Plastische Chirurgie		Medizinische Biologie

Polska		Chirurgia plastyczna		Diagnostyka laboratoryjna

Portugal		Cirurgia plástica e reconstrutiva		Patologia clínica

Slovenija		Plasticna, rekonstrukcijska in estetska kirurgija

Slovensko		Plastická chirurgia		Laboratórna medicína

Suomi/Finland		Plastiikkakirurgia/Plastikkirurgi

Sverige		Plastikkirurgi

United Kingdom		Plastic surgery

100

					Prop. 2011/12:108
					Bilaga 1
L 255/92			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/92	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Klinisk bakteriologi	Klinisk kemi
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien

Ceská republika		Lékarská mikrobiologie		Klinická biochemie

Danmark		Klinisk mikrobiologi		Klinisk biokemi

Deutschland		Mikrobiologie (Virologie) und Infektionsepidemiologie		Laboratoriumsmedizin

Eesti

Ελλάς		1. Iatρική Βιopaθoλoγίa
		2. Μικρoβιoλoγίa

España		Microbiología y parasitología		Bioquímica clínica

France

Ireland		Microbiology		Chemical pathology

Italia		Microbiologia e virologia		Biochimica clinica

Κύpρος		Μικροβιολογίa

Latvija		Mikrobiologija

Lietuva

Luxembourg		Microbiologie		Chimie biologique

Magyarország		Orvosi mikrobiológia

Malta		Mikrobijologija		Patologija Kimika

Nederland		Medische microbiologie		Klinische chemie

Österreich		Hygiene und Mikrobiologie		Medizinische und Chemische Labordiagnostik

Polska		Mikrobiologia lekarska

Portugal

Slovenija		Klinicna mikrobiologija		Medicinska biokemija

Slovensko		Klinická mikrobiológia		Klinická biochémia

Suomi/Finland		Kliininen mikrobiologia/Klinisk mikrobiologi		Kliininen kemia/Klinisk kemi

Sverige		Klinisk bakteriologi		Klinisk kemi

United Kingdom		Medical microbiology and virology		Chemical pathology

101

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/93
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/93


			Klinisk immunologi	Thoraxkirurgi
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 5 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien				Chirurgie thoracique/Heelkunde op de thorax (*)

Ceská republika		Alergologie a klinická imunologie		Kardiochirurgie

Danmark		Klinisk immunologi		Thoraxkirurgi eller brysthulens kirurgiske sygdomme

Deutschland				Thoraxchirurgie

Eesti				Torakaalkirurgia

Ελλάς				Χeιρουργική Tώρaκος

España		Immunología		Cirugía torácica

France				Chirurgie thoracique et cardiovasculaire

Ireland		Immunology (clinical and laboratory)		Thoracic surgery

Italia				Chirurgia toracica; Cardiochirurgia

Κύpρος		Ανοsολογίa		Χeιρουργική Tώρaκος

Latvija		Imunologija		Torakala kirurgija

Lietuva				Krutines chirurgija

Luxembourg		Immunologie		Chirurgie thoracique

Magyarország		Allergológia és klinikai immunológia		Mellkassebészet

Malta		Immunologija		Kirurgija Kardjo-Toracika

Nederland				Cardio-thoracale chirurgie

Österreich		Immunologie

Polska		Immunologia kliniczna		Chirurgia klatki piersiowej

Portugal				Cirurgia cardiotorácica

Slovenija				Torakalna kirurgija

Slovensko		Klinická imunológia a alergológia		Hrudníková chirurgia

Suomi/Finland				Sydän-ja rintaelinkirurgia/Hjärt- och thoraxkirurgi

Sverige		Klinisk immunologi		Thoraxkirurgi

United Kingdom		Immunology		Cardo-thoracic surgery

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983.

102

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/94			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/94	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Barn- och ungdomskirurgi	Kärlkirurgi
Land			Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 5 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien				Chirurgie des vaisseaux/Bloedvatenheelkunde (*)

Ceská republika		Detská chirurgie		Cévní chirurgie

Danmark				Karkirurgi eller kirurgiske blodkarsygdomme

Deutschland		Kinderchirurgie		Gefäßchirurgie

Eesti		Lastekirurgia		Kardiovaskulaarkirurgia

Ελλάς		Χeιρoυργική Πaίdωv		Αγγeιoχeιρoυργική

España		Cirugía pediátrica		Angiología y cirugía vascular

France		Chirurgie infantile		Chirurgie vasculaire

Ireland		Paediatric surgery

Italia		Chirurgia pediatrica		Chirurgia vascolare

Κύpρος		Χeιρουργική Πaίdων		Χeιρουργική Αγγeίων

Latvija		Bernu kirurgija		Asinsvadu kirurgija

Lietuva		Vaiku chirurgija		Kraujagysliu chirurgija

Luxembourg		Chirurgie pédiatrique		Chirurgie vasculaire

Magyarország		Gyermeksebészet		Érsebészet

Malta		Kirurgija Pedjatrika		Kirurgija Vaskolari

Nederland

Österreich		Kinderchirurgie

Polska		Chirurgia dziecieca		Chirurgia naczyniowa

Portugal		Cirurgia pediátrica		Cirurgia vascular

Slovenija				Kardiovaskularna kirurgija

Slovensko		Detská chirurgia		Cievna chirurgia

Suomi/Finland		Lastenkirurgia/Barnkirurgi		Verisuonikirurgia/Kärlkirurgi

Sverige		Barn- och ungdomskirurgi

United Kingdom		Paediatric surgery

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983.

103

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/95
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/95


			Kardiologi	Medicinsk gastroenterologi och hepatologi
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien		Cardiologie		Gastro-entérologie/Gastroenterologie

Ceská republika		Kardiologie		Gastroenterologie

Danmark		Kardiologi		Medicinsk gastroenterologi eller medicinske mavetarmsyg-
				domme

Deutschland		Innere Medizin und Schwerpunkt Kardiologie		Innere Medizin und Schwerpunkt Gastroenterologie

Eesti		Kardioloogia		Gastroenteroloogia

Ελλάς		Κaρdιoλoγίa		Gastρevteρoλoγίa

España		Cardiología		Aparato digestivo

France		Pathologie cardio-vasculaire		Gastro-entérologie et hépatologie

Ireland		Cardiology		Gastro-enterology

Italia		Cardiologia		Gastroenterologia

Κύpρος		Κaρdιολογίa		Gastρeνteρολογίa

Latvija		Kardiologija		Gastroenterologija

Lietuva		Kardiologija		Gastroenterologija

Luxembourg		Cardiologie et angiologie		Gastro-enterologie

Magyarország		Kardiológia		Gasztroenterológia

Malta		Kardjologija		Gastroenterologija

Nederland		Cardiologie		Leer van maag-darm-leverziekten

Österreich

Polska		Kardiologia		Gastrenterologia

Portugal		Cardiologia		Gastrenterologia

Slovenija				Gastroenterologija

Slovensko		Kardiológia		Gastroenterológia

Suomi/Finland		Kardiologia/Kardiologi		Gastroenterologia/Gastroenterologi

Sverige		Kardiologi		Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

United Kingdom		Cardiology		Gastro-enterology

104

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/96			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/96	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Reumatologi	Hematologi
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien		Rhumathologie/reumatologie

Ceská republika		Revmatologie		Hematologie a transfúzní lékarství

Danmark		Reumatologi		Hæmatologi eller blodsygdomme

Deutschland		Innere Medizin und Schwerpunkt Rheumatologie		Innere Medizin und Schwerpunkt Hämatologie und Onko-
				logie

Eesti		Reumatoloogia		Hematoloogia

Ελλάς		Ρeυµatoλoγίa		Αιµatoλoγίa

España		Reumatología		Hematología y hemoterapia

France		Rhumatologie

Ireland		Rheumatology		Haematology (clinical and laboratory)

Italia		Reumatologia		Ematologia

Κύpρος		Ρeυµatολογίa		Αιµatολογίa

Latvija		Reimatologija		Hematologija

Lietuva		Reumatologija		Hematologija

Luxembourg		Rhumatologie		Hématologie

Magyarország		Reumatológia		Haematológia

Malta		Rewmatologija		Ematologija

Nederland		Reumatologie

Österreich

Polska		Reumatologia		Hematologia

Portugal		Reumatologia		Imuno-hemoterapia

Slovenija

Slovensko		Reumatológia		Hematológia a transfúziológia

Suomi/Finland		Reumatologia/Reumatologi		Kliininen hematologia/Klinisk hematologi

Sverige		Reumatologi		Hematologi

United Kingdom		Rheumatology		Haematology

105

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/97
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/97


			Endokrinologi	Rehabiliteringsmedicin
Land			Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien				Médecine physique et réadaptation/Fysische geneeskunde en
				revalidatie

Ceská republika		Endokrinologie		Rehabilitacní a fyzikální medicína

Danmark		Medicinsk endokrinologi eller medicinske hormonsyg-
		domme

Deutschland		Innere Medizin und Schwerpunkt Endokrinologie und		Physikalische und Rehabilitative Medizin
		Diabetologie

Eesti		Endokrinoloogia		Taastusravi ja füsiaatria

Ελλάς		Εvdoκριvoλoγίa		Fυsική Iatρική κaι Αpoκatάstasη

España		Endocrinología y nutrición		Medicina física y rehabilitación

France		Endocrinologie, maladies métaboliques		Rééducation et réadaptation fonctionnelles

Ireland		Endocrinology and diabetes mellitus

Italia		Endocrinologia e malattie del ricambio		Medicina fisica e riabilitazione

Κύpρος		Ενdοκρινολογίa		Fυsική Ιatρική κaι Αpοκatάstasη

Latvija		Endokrinologija		Rehabilitologija Fiziska rehabilitacija
				Fizikala medicina

Lietuva		Endokrinologija		Fizine medicina ir reabilitacija

Luxembourg		Endocrinologie, maladies du métabolisme et de la nutrition		Rééducation et réadaptation fonctionnelles

Magyarország		Endokrinológia		Fizioterápia

Malta		Endokrinologija u Dijabete

Nederland				Revalidatiegeneeskunde

Österreich				Physikalische Medizin

Polska		Endokrynologia		Rehabilitacja medyczna

Portugal		Endocrinologia		Fisiatria ou Medicina física e de reabilitação

Slovenija				Fizikalna in rehabilitacijska medicina

Slovensko		Endokrinológia		Fyziatria, balneológia a liecebná rehabilitácia

Suomi/Finland		Endokrinologia/Endokrinologi		Fysiatria/Fysiatri

Sverige		Endokrina sjukdomar		Rehabiliteringsmedicin

United Kingdom		Endocrinology and diabetes mellitus

106

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/98			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/98	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Neuropsykiatri	Hud- och könssjukdomar
Land			Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien		Neuropsychiatrie (*)		Dermato-vénéréologie/Dermato-venerologie

Ceská republika				Dermatovenerologie

Danmark				Dermato-venerologi eller hud- og kønssygdomme

Deutschland		Nervenheilkunde (Neurologie und Psychiatrie)		Haut- und Geschlechtskrankheiten

Eesti				Dermatoveneroloogia

Ελλάς		Νeυρoλoγίa — Ψυχιatρική		∆eρµatoλoγίa — Αfρodιsιoλoγίa

España				Dermatología médico-quirúrgica y venereología

France		Neuropsychiatrie (**)		Dermatologie et vénéréologie

Ireland

Italia		Neuropsichiatria (***)		Dermatologia e venerologia

Κύpρος		Νeυρολογίa — Ψυχιatρική		∆eρµatολογίa — Αfροdιsιολογίa

Latvija				Dermatologija un venerologija

Lietuva				Dermatovenerologija

Luxembourg		Neuropsychiatrie (****)		Dermato-vénéréologie

Magyarország				Borgyógyászat

Malta				Dermato-venerejologija

Nederland		Zenuw- en zielsziekten (*****)		Dermatologie en venerologie

Österreich		Neurologie und Psychiatrie		Haut- und Geschlechtskrankheiten

Polska				Dermatologia i wenerologia

Portugal				Dermatovenereologia

Slovenija				Dermatovenerologija

Slovensko		Neuropsychiatria		Dermatovenerológia

Suomi/Finland				Ihotaudit ja allergologia/Hudsjukdomar och allergologi

Sverige				Hud- och könssjukdomar

United Kingdom

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)1 augusti 1987, utom för personer som påbörjade utbildningen före detta datum.

(**)31 december 1971.

(***)31 oktober 1999.

(****)	Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982.
(*****)	9 juli 1984.

107

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/99
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/99


			Radiologi	Barnpsykiatri
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien				Psychiatrie infanto-juvénile/Kinder- en jeugdpsychiatrie

Ceská republika				Detská a dorostová psychiatrie

Danmark				Børne- og ungdomspsykiatri

Deutschland		Radiologie		Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psychotherapie

Eesti

Ελλάς		Ακtιvoλoγίa — Ρadιoλoγίa		Πaιdoψυχιatρική

España		Electrorradiología

France		Electro-radiologie (*)		Pédo-psychiatrie

Ireland		Radiology (**)		Child and adolescent psychiatry

Italia		Radiologia		Neuropsichiatria infantile

Κύpρος				Πaιdοψυχιatρική

Latvija				Bernu psihiatrija

Lietuva				Vaiku ir paaugliu psichiatrija

Luxembourg		Électroradiologie (***)		Psychiatrie infantile

Magyarország		Radiológia		Gyermek-és ifjúságpszichiátria

Malta

Nederland		Radiologie (****)

Österreich		Radiologie

Polska				Psychiatria dzieci i mlodziezy

Portugal		Radiologia		Pedopsiquiatria

Slovenija				Otroška in mladostniška psihiatrija

Slovensko				Detská psychiatria

Suomi/Finland				Lastenpsykiatria/Barnpsykiatri

Sverige				Barn- och ungdomspsykiatri

United Kingdom				Child and adolescent psychiatry

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)3 december 1971.

(**)31 oktober 1993.

(***) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982. (****) 8 juli 1984.

108

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/100			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/100	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Geriatrik	Medicinska njursjukdomar (nefrologi)
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien

Ceská republika		Geriatrie		Nefrologie

Danmark		Geriatri eller alderdommens sygdomme		Nefrologi eller medicinske nyresygdomme

Deutschland				Innere Medizin und Schwerpunkt Nephrologie

Eesti				Nefroloogia

Ελλάς				Νefρoλoγίa

España		Geriatría		Nefrología

France				Néphrologie

Ireland		Geriatric medicine		Nephrology

Italia		Geriatria		Nefrologia

Κύpρος		Gηριatρική		Νefρολογίa

Latvija				Nefrologija

Lietuva		Geriatrija		Nefrologija

Luxembourg		Gériatrie		Néphrologie

Magyarország		Geriátria		Nefrológia

Malta		Gerjatrija		Nefrologija

Nederland		Klinische geriatrie

Österreich

Polska		Geriatria		Nefrologia

Portugal				Nefrologia

Slovenija				Nefrologija

Slovensko		Geriatria		Nefrológia

Suomi/Finland		Geriatria/Geriatri		Nefrologia/Nefrologi

Sverige		Geriatrik		Medicinska njursjukdomar (nefrologi)

United Kingdom		Geriatrics		Renal medicine

109

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/101
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/101


			Infektionssjukdomar	Samhällsmedicin
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/ Belgien

Ceská republika		Infekcní lékarství		Hygiena a epidemiologie

Danmark		Infektionsmedicin		Samfundsmedicin

Deutschland				Öffentliches Gesundheitswesen

Eesti		Infektsioonhaigused

Ελλάς				Κοινωνική Iatρική

España				Medicina preventiva y salud pública

France				Santé publique et médecine sociale

Ireland		Infectious diseases		Public health medicine

Italia		Malattie infettive		Igiene e medicina preventiva

Κύpρος		Λοιµώdη Νοsήµata		Υγeιονολογίa/Κοινοtική Ιatρική

Latvija		Infektologija

Lietuva		Infektologija

Luxembourg		Maladies contagieuses		Santé publique

Magyarország		Infektológia		Megelozo orvostan és népegészségtan

Malta		Mard Infettiv		Sahha Pubblika

Nederland				Maatschappij en gezondheid

Österreich				Sozialmedizin

Polska		Choroby zakazne		Zdrowie publiczne, epidemiologia

Portugal		Infecciologia		Saúde pública

Slovenija		Infektologija		Javno zdravje

Slovensko		Infektológia		Verejné zdravotníctvo

Suomi/Finland		Infektiosairaudet/Infektionssjukdomar		Terveydenhuolto/Hälsovård

Sverige		Infektionssjukdomar		Socialmedicin

United Kingdom		Infectious diseases		Public health medicine

110

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/102			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/102	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Klinisk farmakologi	Yrkes- och miljömedicin
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien				Médecine du travail/Arbeidsgeneeskunde

Ceská republika		Klinická farmakologie		Pracovní lékarství

Danmark		Klinisk farmakologi		Arbejdsmedicin

Deutschland		Pharmakologie und Toxikologie		Arbeitsmedizin

Eesti

Ελλάς				Iatρική tης Εργasίaς

España		Farmacología clínica		Medicina del trabajo

France				Médecine du travail

Ireland		Clinical pharmacology and therapeutics		Occupational medicine

Italia		Farmacologia		Medicina del lavoro

Κύpρος				Ιatρική tης Εργasίaς

Latvija				Arodslimibas

Lietuva				Darbo medicina

Luxembourg				Médecine du travail

Magyarország		Klinikai farmakológia		Foglalkozás-orvostan (üzemorvostan)

Malta		Farmakologija Klinika u t-Terapewtika		Medicina Okkupazzjonali

Nederland				— Arbeid en gezondheid, bedrijfsgeneeskunde
				— Arbeid en gezondheid, verzekeringsgeneeskunde

Österreich		Pharmakologie und Toxikologie		Arbeits- und Betriebsmedizin

Polska		Farmakologia kliniczna		Medycyna pracy

Portugal				Medicina do trabalho

Slovenija				Medicina dela, prometa in športa

Slovensko		Klinická farmakológia		Pracovné lekárstvo

Suomi/Finland		Kliininen farmakologia ja lääkehoito/Klinisk farmakologi		Työterveyshuolto/Företagshälsovård
		och läkemedelsbehandling

Sverige		Klinisk farmakologi		Yrkes- och miljömedicin

United Kingdom		Clinical pharmacology and therapeutics		Occupational medicine

111

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/103
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/103


			Allergisjukdomar	Nukleärmedicin
Land			Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien				Médecine nucléaire/Nucleaire geneeskunde

Ceská republika		Alergologie a klinická imunologie		Nukleární medicína

Danmark		Medicinsk allergologi eller medicinske overfølsomhedssyg-		Klinisk fysiologi og nuklearmedicin
		domme

Deutschland				Nuklearmedizin

Eesti

Ελλάς		Αλλeργιoλoγίa		Πυρηvική Iatρική

España		Alergología		Medicina nuclear

France				Médecine nucléaire

Ireland

Italia		Allergologia ed immunologia clinica		Medicina nucleare

Κύpρος		Αλλeργιολογίa		Πυρηνική Ιatρική

Latvija		Alergologija

Lietuva		Alergologija ir klinikine imunologija

Luxembourg				Médecine nucléaire

Magyarország		Allergológia és klinikai immunológia		Nukleáris medicina (izotóp diagnosztika)

Malta				Medicina Nukleari

Nederland		Allergologie en inwendige geneeskunde		Nucleaire geneeskunde

Österreich				Nuklearmedizin

Polska		Alergologia		Medycyna nuklearna

Portugal		Imuno-alergologia		Medicina nuclear

Slovenija				Nuklearna medicina

Slovensko		Klinická imunológia a alergológia		Nukleárna medicína

Suomi/Finland				Kliininen fysiologia ja isotooppilääketiede/Klinisk fysiologi
				och nukleärmedicin

Sverige		Allergisjukdomar		Nukleärmedicin

United Kingdom				Nuclear medicine

112

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/104			Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005
L 255/104	SV		Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005


			Käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare)
Land			Utbildningens minimilängd: 5 år
Land
			Benämning

Belgique/België/ Belgien

Ceská republika		Maxilofaciální chirurgie

Danmark

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España		Cirugía oral y maxilofacial

France		Chirurgie maxillo-faciale et stomatologie

Ireland

Italia		Chirurgia maxillo-facciale

Κύpρος

Latvija		Mutes, sejas un žoklu kirurgija

Lietuva		Veido ir žandikauliu chirurgija

Luxembourg		Chirurgie maxillo-faciale

Magyarország		Szájsebészet

Malta

Nederland

Österreich		Mund- Kiefer- und Gesichtschirurgie

Polska		Chirurgia szczekowo-twarzowa

Portugal		Cirurgia maxilo-facial

Slovenija		Maxilofaciálna kirurgija

Slovensko		Maxilofaciálna chirurgia

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

113

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning	L 255/105
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 255/105


			Biologisk hematologi
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning

Belgique/België/Belgien

Ceská republika

Danmark		Klinisk blodtypeserologi (*)

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

France		Hématologie

Ireland

Italia

Κύpρος

Latvija

Lietuva

Luxembourg		Hématologie biologique

Magyarország

Malta

Nederland

Österreich

Polska

Portugal		Hematologia clinica

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983, utom för personer som påbörjat en utbildning före detta datum och som avslutat den senast under 1988.

114

					Prop. 2011/12:108
					Bilaga 1
L 255/106			Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005
L 255/106	SV		Europeiska unionens officiella tidning		30.9.2005


			Stomatologi		Dermatologi
Land			Utbildningens minimilängd: 3 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning		Benämning

Belgique/België/Belgien

Ceská republika

Danmark

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España		Estomatología

France		Stomatologie

Ireland				Dermatology

Italia		Odontostomatologia (*)

Κύpρος

Latvija

Lietuva

Luxembourg		Stomatologie

Magyarország

Malta				Dermatologija

Nederland

Österreich

Polska

Portugal		Estomatologia

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom				Dermatology

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 31 december 1994.

115

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/107
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/107


			Veneriska sjukdomar	Tropikmedicin
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land
			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien

Ceská republika

Danmark

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

France

Ireland		Genito-urinary medicine		Tropical medicine

Italia				Medicina tropicale

Κύpρος

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Magyarország				Trópusi betegségek

Malta		Medicina Uro-genetali

Nederland

Österreich				Spezifische Prophylaxe und Tropenhygiene

Polska				Medycyna transportu

Portugal				Medicina tropical

Slovenija

Slovensko				Tropická medicína

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom		Genito-urinary medicine		Tropical medicine

116

					Prop. 2011/12:108
					Bilaga 1
L 255/108			Europeiska unionens officiella tidning			30.9.2005
L 255/108	SV		Europeiska unionens officiella tidning			30.9.2005


			Gastroenterologisk kirurgi		Olycksfallsmedicin
Land			Utbildningens minimilängd: 5 år		Utbildningens minimilängd: 5 år
Land
			Benämning		Benämning

Belgique/België/Belgien		Chirurgie abdominale/Heelkunde op het abdomen		(*)

Ceská republika					Traumatologie
					Urgentní medicína

Danmark		Kirurgisk gastroenterologi eller kirurgiske mave-tarmsyg-
		domme

Deutschland		Visceralchirurgie

Eesti

Ελλάς

España		Cirugía del aparato digestivo

France		Chirurgie viscérale et digestive

Ireland					Emergency medicine

Italia		Chirurgia dell'apparato digerente

Κύpρος

Latvija

Lietuva		Abdominaline chirurgija

Luxembourg		Chirurgie gastro-entérologique

Magyarország					Traumatológia

Malta					Medicina tal-Accidenti u l-Emergenza

Nederland

Österreich

Polska					Medycyna ratunkowa

Portugal

Slovenija		Abdominalna kirurgija

Slovensko		Gastroenterologická chirurgia			Úrazová chirurgia
					Urgentná medicína

Suomi/Finland		Gastroenterologinen kirurgia/Gastroenterologisk kirurgi

Sverige

United Kingdom					Accident and emergency medicine

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983.

117

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning		L 255/109
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 255/109


			Klinisk neurofysiologi	Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare
			Klinisk neurofysiologi	och tandläkare) (1)
Land			Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
Land				Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning	Benämning

Belgique/België/Belgien				Stomatologie et chirurgie orale et maxillo-faciale/Stomato-
				logie en mond-, kaak- en aangezichtschirurgie

Ceská republika

Danmark		Klinisk neurofysiologi

Deutschland				Mund-, Kiefer- und Gesichtschirurgie

Eesti

Ελλάς

España		Neurofisiología clínica

France

Ireland		Clinical neurophysiology		Oral and maxillo-facial surgery

Italia

Κύpρος				Stοµatο-Gνaθο-Προsωpοχeιρουργική

Latvija

Lietuva

Luxembourg				Chirurgie dentaire, orale et maxillo-faciale

Magyarország				Arc-állcsont-szájsebészet

Malta		Newrofizjologija Klinika		Kirurgija tal-ghadam tal-wicc

Nederland

Österreich

Polska

Portugal

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland		Kliininen neurofysiologia/Klinisk neurofysiologi		Suu- ja leukakirurgia/Oral och maxillofacial kirurgi

Sverige		Klinisk neurofysiologi

United Kingdom		Clinical neurophysiology		Oral and maxillo-facial surgery

(1) Den utbildning som leder fram till examensbevis för specialister i tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare) skall innebära avslutad och godkänd grundutbildning för läkare (artikel 24) och även avslutad och godkänd grundutbildning för tandläkare (artikel 34).

118

								Prop. 2011/12:108
								Bilaga 1
L 255/110					Europeiska unionens officiella tidning			30.9.2005
L 255/110	SV				Europeiska unionens officiella tidning			30.9.2005

				5.1.4 Förteckning över benämningar på utbildningar för allmänpraktik

Land			Benämning på examensbeviset				Yrkestitel	Referensdatum

België/Belgique/Belgien		Ministerieel		erkenningsbesluit		van	Huisarts/Médecin généraliste	31 december 1994
		huisarts/Arrêté		ministériel	d'agrément
		de médecin généraliste

Ceská republika		Diplom o specializaci ”všeobecné					Všeobecný lékar	1 maj 2004
		lékarství”

Danmark		Tilladelse til at anvende betegnelsen					Almen praktiserende læge/Speciallæge	31 december 1994
		alment praktiserende læge/Speciallægel					i almen medicin
		i almen medicin

Deutschland		Zeugnis über die spezifische Ausbil-					Facharzt/Fachärztin für Allgemeinme-	31 december 1994
		dung in der Allgemeinmedizin					dizin

Eesti		Diplom peremeditsiini erialal					Perearst	1 maj 2004

Ελλάς		Tίtλος ιatρικής eιdικόtηtaς γeνικής					Iatρός µe eιdικόtηta γeνικής ιatρικής	31 december 1994
		ιatρικής

España		Título de especialista en medicina					Especialista en medicina familiar y	31 december 1994
		familiar y comunitaria					comunitaria

France		Diplôme d'Etat de docteur en méde-					Médecin qualifié en médecine générale	31 december 1994
		cine (avec document annexé attestant
		la formation spécifique en médecine
		générale)

Ireland		Certificate of specific qualifications in					General medical practitioner	31 december 1994
		general medical practice

Italia		Attestato di formazione specifica in					Medico di medicina generale	31 december 1994
		medicina generale

Κύpρος		Τίtλος Ειdικόtηtaς Geνικής Ιatρικής					Ιatρός Geνικής Ιatρικής	1 maj 2004

Latvija		Gimenes arsta sertifikats					Gimenes (visparejas prakses) arsts	1 maj 2004

Lietuva		Šeimos gydytojo rezidenturos				pažy-	Šeimos medicinos gydytojas	1 maj 2004
		mejimas

Luxembourg		Diplôme de formation spécifique en					Médecin généraliste	31 december 1994
		medicine générale

Magyarország		Háziorvostan szakorvosa bizonyítvány					Háziorvostan szakorvosa	1 maj 2004

Malta		Tabib tal-familja					Medicina tal-familja	1 maj 2004

Nederland		Certificaat van inschrijving in het					Huisarts	31 december 1994
		register van erkende huisartsen van de
		Koninklijke		Nederlandsche		Maat-
		schappij tot bevordering der genees-
		kunst

Österreich		Arzt für Allgemeinmedizin					Arzt für Allgemeinmedizin	31 december 1994

Polska		Diplôme: Dyplom uzyskania tytulu					Specjalista w dziedzinie medycyny	1 maj 2004
		specjalisty w		dziedzinie	medycyny		rodzinnej
		rodzinnej

119

								Prop. 2011/12:108
								Bilaga 1
30.9.2005					Europeiska unionens officiella tidning			L 255/111
30.9.2005	SV				Europeiska unionens officiella tidning			L 255/111


Land			Benämning på examensbeviset			Yrkestitel		Referensdatum

Portugal		Diploma		do internato	complementar	Assistente de clínica geral		31 december 1994
		de clínica geral

Slovenija		Potrdilo o opravljeni specializaciji iz				Specialist družinske	medicine/Specia-	1 maj 2004
		družinske medicine				listka družinske medicine

Slovensko		Diplom o špecializácii v odbore ”všeo-				Všeobecný lekár		1 maj 2004
		becné lekárstvo”

Suomi/ Finland		Todistus		lääkärin	perusterveyden-	Yleislääkäri/Allmänläkare		31 december 1994
		huollon		lisäkoulutuksesta/Bevis om
		tilläggsutbildning av läkare i primär-
		vård

Sverige		Bevis om kompetens som allmänprak-				Allmänpraktiserande	läkare (Europa-	31 december 1994
		tiserande läkare (Europaläkare) utfärdat				läkare)
		av Socialstyrelsen

United Kingdom		Certificate		of prescribed/equivalent		General medical practitioner		31 december 1994
		experience

V.2 SJUKSKÖTERSKOR MED ANSVAR FÖR ALLMÄN HÄLSO- OCH SJUKVÅRD

5.2.1 Utbildningsplan för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall bestå av följande två delar och täcka åtminstone de ämnen som anges nedan.

A. Teoretisk undervisning

a) Vård					b)	Grundvetenskaper			c) Samhällsvetenskap
—	yrkets beskaffenhet och etik,					—	anatomi och fysiologi,		—	sociologi,
—	allmänna principer			för	hygien och	—	patologi,		—	psykologi,
	hälso- och sjukvård					—	bakteriologi, virologi och parasitologi,		—	förvaltningsprinciper,
—	principerna för		hälso-		och sjukvård
						—	biofysik, biokemi och radiologi,		—	undervisningsprinciper,
	inom
						—	dietetik,		—	social- och hälsovårdslagstiftning,
	—	allmänmedicin		och	invärtesmedi-
						—	hygien		—	juridiska aspekter på sjuksköterskeyrket.
		cinska specialiteter,
	—	allmän kirurgi och övriga kirurgiska					—	förebyggande medicin,
		specialiteter,					—	hälsolära,

	— barnavård		och		barnaålderns	—	klinisk farmakologi.
		invärtes sjukdomar (pediatrik),

—mödravård,

—mentalhygien och psykiatri,

—äldrevård och långvårdsmedicin. B. Klinisk undervisning

—Hälso- och sjukvård i relation till

—allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

—allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

—barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

—mödravård,

—mentalhygien och psykiatri,

—äldrevård och långvårdsmedicin,

—hemsjukvård.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

Den teoretiska undervisningen skall avvägas och samordnas med den kliniska undervisningen på sådant sätt att de kunskaper och färdigheter som anges i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

120

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/112

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

5.2.2

Förteckning över benämningar på examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgique/

—

Diploma

gegradueerde

—

De erkende

opleidingsinsti-

—

Hospitalier(ère)/Verpleegassis-

29 juni 1979

Belgien

verpleger/verpleegster/Diplôme

tuten/Les

établissements

d'en-

tent(e)

d'infirmier(ère)

gradué(e)/

seignement

reconnus/Die

aner-

—

Infirmier(ère) hospitalier(ère)/

Diplom

eines

(einer)

kannten Ausbildungsanstalten

Ziekenhuisverpleger(-

graduierten

Krankenpflegers (-

—

De bevoegde Examencommissie

verpleegster)

pflegerin)

van de Vlaamse Gemeenschap/

— Diploma

ziekenhuisver-

Le Jury compétent d'enseigne-

pleegkunde/Brevet

d'infir-

ment de la Communauté fran-

mier(ère)

hospitalier(ère)/Brevet

çaise/Der

zuständige

Prüfung-

eines (einer) Krankenpflegers (-

sausschüß

der

Deutschspra-

pflegerin)

chigen Gemeinschaft

—

Brevet

van

verpleegassistent(e)/

Brevet

d'hospitalier(ère)/Brevet

einer Pflegeassistentin

Ceská republika

Diplom o ukoncení studia ve

Vysoká škola zrízená nebo

Všeobecná sestra

1 maj 2004

studijním programu ošetrov-

uznaná státem

atelství ve studijním oboru všeo-

becná sestra (bakalár,

Bc.),

åtföljt av följande examensbevis:

Vysvedcení o státní záverecné

zkoušce

Diplom o ukoncení studia ve

Vyšší odborná škola zrízená

Všeobecný ošetrovatel

studijním

oboru

diplomovaná

nebo uznaná státem

všeobecná sestra (diplomovaný

specialista,

DiS.),

åtföljt

följande examensbevis: Vysved-

cení o absolutoriu

Danmark

Eksamensbevis

efter

gennemført

Sygeplejeskole godkendt af Under-

Sygeplejerske

29 juni 1979

sygeplejerskeuddannelse

visningsministeriet

Deutschland

Zeugnis über die staatliche Prüfung

Staatlicher Prüfungsausschuss

Gesundheits- und Krankenpfle-

29 juni 1979

in der Krankenpflege

gerin/Gesundheits- und Krankenp-

fleger

Eesti

Diplom õe erialal

Tallinna Meditsiinikool

õde

1 maj 2004

Tartu Meditsiinikool

Kohtla-Järve Meditsiinikool

Ελλάς

Πtυχίο Νοsηλeυtικής Πaν/µίου

Πaνepιstήµιο Αθηνών

∆ιpλωµatούχος ή ptυχιούχος νοsο-

1 januari 1981

Αθηνών

κόµος, νοsηλeυtής ή νοsηλeύtριa

Πtυχίο

Νοsηλeυtικής Τeχνολο-

Τeχνολογικά

Εκpaιdeυtικά

γικών

Εκpaιdeυtικών

Ιdρυµάtων

Ιdρύµata

Υpουργeίο

Εθνικής

(Τ.Ε.Ι.)

Πaιdeίaς κaι Tρηsκeυµάtων

Πtυχίο

Αξιωµatικών

Νοsηλeυ-

Υpουργeίο Εθνικής 'Αµυνaς

tικής

Πtυχίο

Αdeλfών

Νοsοκόµων

Υpουργeίο Υγeίaς κaι Πρόνοιaς

pρώην Ανωtέρων Sχολών Υpουρ-

γeίου Υγeίaς κaι Πρόνοιaς

5. Πtυχίο

Αdeλfών Νοsοκόµων κaι

Υpουργeίο Υγeίaς κaι Πρόνοιaς

Εpιsκeptριών

pρώην

Ανωtέρων

Sχολών

Υpουργeίου

Υγeίaς

κaι

Πρόνοιaς

Πtυχίο Τµήµatος Νοsηλeυtικής

ΚΑΤΕΕ

Υpουργeίου

Εθνικής

Πaιdeίaς κaι Tρηsκeυµάtων

121

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/113

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

España

Título de

Diplomado universitario

—

Ministerio

Educación y

Enfermero/a diplomado/a

1 januari 1986

en Enfermería

Cultura

— El rector de una universidad

France

—

Diplôme d'Etat d'infirmier(ère)

Le ministère de la santé

Infirmer(ère)

29 juni 1979

—

Diplôme

d'Etat d'infirmier(ère)

délivré en vertu du décret no

99-1147 du 29 décembre 1999

Ireland

Certificate

Registered

General

Bord

Altranais

(The Nursing

Registered General Nurse

29 juni 1979

Nurse

Board)

Italia

Diploma

infermiere

professio-

Scuole riconosciute dallo Stato

Infermiere professionale

29 juni 1979

nale

Κύpρος

∆ίpλωµa Geνικής Νοsηλeυtικής

Νοsηλeυtική Sχολή

Εγγeγρaµµένος Νοsηλeυtής

1 maj 2004

Latvija

Diploms par masas kvalifikacijas

Masu skolas

Masa

1 maj 2004

iegušanu

Masas diploms

Universitates tipa augstskola

pamatojoties uz Valsts eksa-

menu komisijas lemumu

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas,

Universitetas

Bendrosios praktikos slaugytojas

1 maj 2004

nurodantis

suteikta

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesine

kvalifikacija

Aukštojo mokslo diplomas

Kolegija

(neuniversitetines

studijos),

nurodantis

suteikta

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesine

kvalifikacija

Luxembourg

—

Diplôme d'Etat d'infirmier

Ministère

l'éducation nationale,

Infirmier

29 juni 1979

—

Diplôme

d'Etat

d'infirmier

de la formation professionnelle et

hospitalier gradué

des sports

Magyarország

Ápoló bizonyítvány

Iskola

Ápoló

1 maj 2004

Diplomás ápoló oklevél

Egyetem/foiskola

Egyetemi

okleveles

ápoló

Egyetem

oklevél

Malta

Lawrja jew diploma fl-istudji

tal-

Universita´ ta' Malta

Infermier Registrat tal-Ewwel Livell

1 maj 2004

infermerija

Nederland

Diploma's

verpleger

Door

een

van

overheidswege

Verpleegkundige

29 juni 1979

verpleegster A, verpleegkundige

benoemde examencommissie

Diploma

verpleegkundige

Door

een

van

overheidswege

MBOV

(Middelbare

Beroepso-

benoemde examencommissie

pleiding Verpleegkundige)

Diploma

verpleegkundige

Door

een

van

overheidswege

HBOV

(Hogere

Beroepso-

benoemde examencommissie

pleiding Verpleegkundige)

Diploma

beroepsonderwijs

Door

een

van

overheidswege

verpleegkundige — Kwalificatie-

aangewezen opleidingsinstelling

niveau 4

Diploma

hogere

beroepso-

Door

een

van

overheidswege

pleiding

verpleegkundige

—

aangewezen opleidingsinstelling

Kwalificatieniveau 5

122

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/114

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Österreich

Diplom

als

”Diplomierte

Schule für allgemeine Gesund-

—

Diplomierte Krankenschwester

1 januari 1994

Gesundheits-

und Krankensch-

heits- und Krankenpflege

—

Diplomierter Krankenpfleger

wester,

Diplomierter

Gesund-

heits- und Krankenpfleger”

Diplom

als ”Diplomierte

Kran-

Allgemeine Krankenpflegeschule

kenschwester,

Diplomierter

Krankenpfleger”

Polska

Dyplom

ukonczenia

studiów

Instytucja prowadzaca ksztalcenie

Pielegniarka

1 maj 2004

wyzszych na kierunku pieleg-

na poziomie wyzszym uznana

niarstwo

tytulem

”magister

przez wlasciwe wladze

pielegniarstwa”

(institution

för högre utbildning

som erkänts av de behöriga

myndigheterna)

Portugal

Diploma

curso

enfer-

Escolas de Enfermagem

Enfermeiro

1 januari 1986

magem geral

Diploma/carta

curso

Escolas Superiores de Enfer-

bacharelato em enfermagem

magem

Carta

curso

licenciatura

Escolas Superiores de Enfer-

em enfermagem

magem;

Escolas Superiores de

Saúde

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje stro-

Univerza

Diplomirana medicinska sestra/

1 maj 2004

kovni naslov ”diplomirana medi-

Visoka strokovna šola

Diplomirani zdravstvenik

cinska

sestra/diplomirani

zdravs-

tvenik”

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení

Vysoká škola

Sestra

1 maj 2004

akademického titulu ”magister z

ošetrovatelstva” (”Mgr.”)

Vysokoškolský diplom o udelení

Vysoká škola

akademického

titulu

”bakalár

ošetrovatelstva” (”Bc.”)

Absolventský

diplom

Stredná zdravotnícka škola

študijnom odbore diplomovaná

všeobecná sestra

Suomi/ Finland

Sairaanhoitajan

tutkinto/Sjuk-

Terveydenhuolto-oppilaitokset/

Sairaanhoitaja/Sjukskötare

1 januari 1994

skötarexamen

Hälsovårdsläroanstalter

Sosiaali- ja terveysalan ammatti-

Ammattikorkeakoulut/

Yrke-

korkeakoulututkinto, sairaanhoi-

shögskolor

taja

(AMK)/Yrkeshögskoleex-

amen inom hälsovård och det

sociala

området,

sjukskötare

(YH)

Sverige

Sjuksköterskeexamen

Universitet eller högskola

Sjuksköterska

1 januari 1994

United

Statement of Registration as a

Various

—

State Registered Nurse

29 juni 1979

Kingdom

Registered General Nurse in part 1

—

Registered General Nurse

or part 12 of the register kept by

the

United

Kingdom

Central

Council for Nursing, Midwifery and

Health Visiting

123

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/115

V.3 TANDLÄKARE

5.3.1 Utbildningsplan för tandläkare

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för tandläkare skall omfatta minst nedanstående ämnen. Undervisning i ett eller flera ämnen får ges inom ramen för eller i anslutning till övriga ämnen.

A.	Grundläggande ämnen	B.	Mediko-biologiska		och allmänna	medicinska C.	Ämnen med direkt anknytning till tandläka-
	— kemi		ämnen				ryrket
	— kemi		— anatomi				— protetik
	— fysik		— anatomi				— protetik
	— fysik		— embryologi				— materiallära
	— biologi		— embryologi				— materiallära
	— biologi		—	histologi, inklusive cytologi			—	konserverande tandvård
			—	histologi, inklusive cytologi			—	konserverande tandvård
			—	fysiologi			—	förebyggande tandvård
			—	biokemi (eller fysiologisk kemi)			—	anestesiologi och premedicinering vid tand-
			— patologisk anatomi					behandling
			— patologisk anatomi				—	oral kirurgi
			— allmän patologi				—	oral kirurgi
			— allmän patologi				—	oral patologi
			— farmakologi				—	oral patologi
			— farmakologi				—	klinisk praktik
			— mikrobiologi				—	klinisk praktik
			— mikrobiologi				—	barntandvård (pedontologi)
			— hygien				—	barntandvård (pedontologi)
			— hygien				—	tandreglering (ortodonti)
			— förebyggande medicin och epidemiologi				—	tandreglering (ortodonti)
			— förebyggande medicin och epidemiologi				— parodontologi
			—	radiologi			— parodontologi
			—	radiologi			—	odontologisk röntgendiagnostik
			—	medicinsk rehabilitering			—	odontologisk röntgendiagnostik
			—	medicinsk rehabilitering			—	bettfysiologi
			—	allmän kirurgi			—	bettfysiologi
			—	allmän kirurgi			— yrkets organisation, etik och lagstiftning
			—	allmänmedicin,	inklusive	barnaålderns	— yrkets organisation, etik och lagstiftning
			—	allmänmedicin,	inklusive	barnaålderns
				invärtes sjukdomar (pediatrik)			—	sociala aspekter på tandläkaryrket

—öron-, näs- och halssjukdomar

—hudsjukdomar och veneriska sjukdomar

—allmän psykologi, psykopatologi och neuropatologi

—anestesiologi

5.3.2Examensbevis över grundutbildning för tandläkare

Land	Benämning på examensbeviset				Organ som utfärdar				Behörighetsbevis som	Yrkestitel	Referensdatum
Land	Benämning på examensbeviset					examensbeviset			medföljer examensbeviset	Yrkestitel	Referensdatum
						examensbeviset			medföljer examensbeviset

België/Belgique/	Diploma	van	tandarts/		— De	universiteiten/Les				Licentiaat in de tandheel-	28 januari
Belgien	Diplôme	licencié		en	universités					kunde/Licencié en science	1980
	science dentaire				— De bevoegde Examen-					dentaire
					commissie		van	de
					Vlaamse		Gemeen-
					schap/Le Jury compé-
					tent d'enseignement de
					la	Communauté		fran-
					çaise

Ceská republika	Diplom o ukoncení studia				Lékarská fakulta univerzity				Vysvedcení o státní	Zubní lékar	1 maj 2004
	ve studijním		programu		v Ceské republice				rigorózní zkoušce
	zubní lékarství (doktor)

Danmark	Bevis for tandlægeeksamen				Tandlægehøjskolerne,				Autorisation som tand-	Tandlæge	28 januari
	(odontologisk kandidateks-				Sundhedsvidenskabeligt				læge, udstedt af Sund-		1980
	amen)				universitetsfakultet				hedsstyrelsen

124

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/116

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

Behörighetsbevis som

Yrkestitel

Referensdatum

examensbeviset

medföljer examensbeviset

Deutschland

Zeugnis

über

die

Zuständige Behörden

Zahnarzt

28 januari

Zahnärztliche Prüfung

1980

Eesti

Diplom

hambaarstiteaduse

Tartu Ülikool

Hambaarst

1 maj 2004

õppekava läbimise kohta

Ελλάς

Πtυχίo Οdovtιatρικής

Πavepιstήµιo

Οdονtίatρος ή χeιρούργος

1 januari 1981

οdονtίatρος

España

Título

Licenciado

El rector de una univer-

Licenciado en odontología

1 januari 1986

Odontología

sidad

France

Diplôme d'Etat de docteur

Universités

Chirurgien-dentiste

28 januari

en chirurgie dentaire

1980

Ireland

—

Bachelor

Dental

—

Universities

—

Dentist

28 januari

Science (B.Dent.Sc.)

—

Royal

College

—

Dental practitioner

1980

—

Bachelor

Dental

Surgeons in Ireland

—

Dental surgeon

Surgery (BDS)

—

Licentiate

Dental

Surgery (LDS)

Italia

Diploma

laurea

Università

Diploma di

abilitazione

Odontoiatra

28 januari

Odontoiatria

Protesi

all'esercizio della profes-

1980

Dentaria

sione di odontoiatra

Κύpρος

Πιstοpοιηtικό

Εγγρafής

Οdονtιatρικό Sυµβούλιο

Οdονtίatρος

1 maj 2004

Οdονtιάtρου

Latvija

Zobarsta diploms

Universitates tipa augst-

Rezidenta diploms

par

Zobarsts

1 maj 2004

skola

zobarsta

pecdiploma

izglitibas programmas

pabeigšanu, ko izsniedz

universitates tipa augst-

skola un ”Sertifikats” —

kompetentas

iestades

izsniegts

dokuments,

kas

apliecina,

persona ir nokartojusi

sertifikacijas eksamenu

zobarstnieciba

Lietuva

Aukštojo

mokslo

Universitetas

Internaturos

pažy-

Gydytojas odontologas

1 maj 2004

diplomas,

nurodantis

mejimas,

nurodantis

suteikta gydytojo odonto-

suteikta gydytojo odon-

logo kvalifikacija

tologo profesine kvalifi-

kacija

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur

Jury d'examen d'Etat

Médecin-dentiste

28 januari

en médecine dentaire

1980

Magyarország

Fogorvos

oklevél

(doctor

Egyetem

Fogorvos

1 maj 2004

medicinae

dentariae,

röv.:

dr. med. dent.)

125

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/117

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

Behörighetsbevis som

Yrkestitel

Referensdatum

examensbeviset

medföljer examensbeviset

Malta

Lawrja

fil-

Kirurgija

Universita´ ta Malta

Kirurgu Dentali

1 maj 2004

Dentali

Nederland

Universitair

getuigschrift

Faculteit Tandheelkunde

Tandarts

28 januari

van een met goed gevolg

1980

afgelegd tandartsexamen

Österreich

Bescheid über die Verlei-

Medizinische Fakultät der

Zahnarzt

1 januari 1994

hung

des akademischen

Universität

Grades ”Doktor der Zahn-

heilkunde”

Polska

Dyplom

ukonczenia

Akademia Medyczna,

Lekarsko

—

Denty-

Lekarz dentysta

1 maj 2004

studiów

wyzszych

Uniwersytet Medyczny,

styczny Egzamin Panst-

tytulem ”lekarz dentysta”

3. Collegium

Medicum

wowy

Uniwersytetu Jagiellons-

kiego

Portugal

Carta de curso de licencia-

—

Faculdades

Médico dentista

1 januari 1986

tura em medicina dentária

—

Institutos Superiores

Slovenija

Diploma,

katero

—

Univerza

Potrdilo

opravljenem

Doktor dentalne medicine/

1 maj 2004

podeljuje

strokovni naslov

strokovnem

izpitu za

Doktorica dentalne medi-

”doktor dentalne medicine/

poklic

zobozdravnik/

cine

doktorica

dentalne

medi-

zobozdravnica

cine”

Slovensko

Vysokoškolský diplom o

— Vysoká škola

Zubný lekár

1 maj 2004

udelení

akademického

titulu

”doktor zubného

lekárstva” (”MDDr.”)

Suomi/ Finland

Hammaslääketieteen

lisen-

—

Helsingin

yliopisto/

Terveydenhuollon

Hammaslääkäri/Tandläkare

1 januari 1994

siaatin

tutkinto/Odonto-

Helsingfors universitet

oikeusturvakeskuksen

logie licentiatexamen

—

Oulun yliopisto

päätös

käytännön

—

Turun yliopisto

palvelun

hyväksymi-

sestä/Beslut

Rätt-

skyddscentralen

för

hälsovården

godkännande av

prak-

tisk tjänstgöring

Sverige

Tandläkarexamen

—

Universitetet i Umeå

Endast för examensbevis

Tandläkare

1 januari 1994

—

Universitetet

i Göte-

som erhållits före den 1

borg

juli 1995, ett utbild-

—

Karolinska Institutet

ningsbevis som utfärdats

av Socialstyrelsen

— Malmö Högskola

United

—

Bachelor

Dental

—

Universities

—

Dentist

28 januari

Kingdom

Surgery

(BDS

—

Royal Colleges

—

Dental practitioner

1980

B.Ch.D.)

— Dental surgeon

—

Licentiate

Dental

Surgery

126

						Prop. 2011/12:108
						Bilaga 1
L 255/118				Europeiska unionens officiella tidning			30.9.2005
L 255/118	SV			Europeiska unionens officiella tidning			30.9.2005

				5.3.3 Examensbevis för specialisttandläkare

				Ortodonti

Land			Benämning på examensbeviset			Organ som utfärdar examensbeviset	Referensdatum

België/Belgique/Belgien		Titre professionnel particulier de dentiste spécia-			Ministre de la Santé publique/Minister bevoegd		28 januari 1980
		liste en orthodontie/Bijzondere beroepstitel van			voor Volksgezondheid
		tandarts specialist in de orthodontie

Danmark		Bevis for tilladelse til at betegne sig som special-			Sundhedsstyrelsen		27 January 2005
		tandlæge i ortodonti

Deutschland		Fachzahnärztliche Anerkennung für Kieferortho-			Landeszahnärztekammer		28 januari 1980
		pädie;

Eesti		Residentuuri lõputunnistus ortodontia erialal			Tartu Ülikool		1 maj 2004

Ελλάς		Τίtλoς Οdovtιatρικής eιdικόtηtaς tης Ορθodov-			— Νoµaρχιaκή Αυtodιoίκηsη		1 januari 1981
		tικής			— Νoµaρχίa

France		Titre de spécialiste en orthodontie			Conseil National de l'Ordre des chirurgiens denti-		28 januari 1980
					stes

Ireland		Certificate of specialist dentist in orthodontics			Competent authority recognised for this purpose		28 januari 1980
					by the competent minister

Italia		Diploma di specialista in Ortognatodonzia			Università		21 May 2005

Κύpρος		Πιstοpοιηtικό Ανaγνώριsης tου Ειdικού Οdον-			Οdονtιatρικό Sυµβούλιο		1 maj 2004
		tιάtρου stην Ορθοdονtική

Latvija		”Sertifikats”— kompetentas iestades izsniegts			Latvijas Arstu biedriba		1 maj 2004
		dokuments, kas apliecina, ka persona ir nokarto-
		jusi sertifikacijas eksamenu ortodontija

Lietuva		Rezidenturos pažymejimas, nurodantis suteikta			Universitetas		1 maj 2004
		gydytojo ortodonto profesine kvalifikacija

Magyarország		Fogszabályozás szakorvosa bizonyítvány			Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Miniszté-		1 maj 2004
					rium illetékes testülete

Malta		Certifikat ta' specjalista dentali fl-Ortodonzja			Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Specjalisti		1 maj 2004

Nederland		Bewijs van inschrijving als orthodontist in het			Specialisten Registratie Commissie (SRC) van de		28 januari 1980
		Specialistenregister			Nederlandse Maatschappij tot bevordering der
					Tandheelkunde

Polska		Dyplom uzyskania tytulu specjalisty w dziedzinie			Centrum Egzaminów Medycznych		1 maj 2004
		ortodoncji

Slovenija		Potrdilo o opravljenem		specialisticnem izpitu iz	1.	Ministrstvo za zdravje	1 maj 2004
		celjustne in zobne ortopedije			2.	Zdravniška zbornica Slovenije

Suomi/Finland		Erikoishammaslääkärin		tutkinto, hampaiston	—	Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet	1 januari 1994
		oikomishoito/Specialtand-läkarexamen, tandreg-			—	Oulun yliopisto
		lering			—	Turun yliopisto
					—	Turun yliopisto

Sverige		Bevis om specialistkompetens i tandreglering			Socialstyrelsen		1 januari 1994

United Kingdom		Certificate of Completion of specialist training in			Competent authority recognised for this purpose		28 januari 1980
		orthodontics

127

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/119

Munkirurgi

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

Sundhedsstyrelsen

28 januari 1980

som specialtandlæge i hospitalsodon-

tologi

Deutschland

Fachzahnärztliche

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Anerkennung für Oralchirurgie/Mund-

chirurgie

Ελλάς

Τίtλoς Οdovtιatρικής

eιdικόtηtaς tης

— Νoµaρχιaκή Αυtodιoίκηsη

1 januari 2003

Gvaθoχeιρoυργικής (up to 31 December

— Νoµaρχίa

2002)

Ireland

Certificate of specialist dentist in oral

Competent

authority recognised for

28 januari 1980

surgery

this purpose by the competent mini-

ster

Italia

Diploma di specialista in Chirurgia

Università

21 May 2005

Orale

Κύpρος

Πιstοpοιηtικό Ανaγνώριsης tου Ειdικού

Οdονtιatρικό Sυµβούλιο

1 maj 2004

Οdονtιάtρου

stην

Stοµatική

Χeιρουργική

Lietuva

Rezidenturos pažymejimas, nurodantis

Universitetas

1 maj 2004

suteikta burnos chirurgo profesine

kvalifikacija

Magyarország

Dento-alveoláris sebészet szakorvosa

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá-

1 maj 2004

bizonyítvány

dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta

Certifikat ta' specjalista dentali fil-

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Spec-

1 maj 2004

Kirurgija tal-halq

jalisti

Nederland

Bewijs van inschrijving als kaakchirurg

Specialisten

Registratie Commissie

28 januari 1980

in het Specialistenregister

(SRC) van de Nederlandse Maat-

schappij tot bevordering der Tandheel-

kunde

Polska

Dyplom uzyskania tytulu specjalisty w

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

dziedzinie chirurgii stomatologicznej

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialisticnem

Ministrstvo za zdravje

1 maj 2004

izpitu iz oralne kirurgije

Zdravniška zbornica Slovenije

Suomi/ Finland

Erikoishammaslääkärin

tutkinto, suu-

—

Helsingin

yliopisto/Helsingfors

1 januari 1994

leuka-kirurgia/Specialtandläkar-

universitet

examen, oral och maxillofacial kirurgi

—

Oulun yliopisto

—

Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialist-kompetens i tand-

Socialstyrelsen

1 januari 1994

systemets kirurgiska sjukdomar

United Kingdom

Certificate of completion of specialist

Competent

authority recognised for

28 januari 1980

training in oral surgery

this purpose

128

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/120	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

V.4 VETERINÄR

5.4.1 Utbildningsplan för veterinärer

Utbildningsplanen som leder fram till förvärv av examensbevis för veterinärer skall omfatta minst nedanstående ämnen.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

A.Grundläggande ämnen

—fysik

—kemi

—zoologi

—botanik

—biomatematik

B.Särskilda ämnen

a) Grundläggande vetenskaper

b) Kliniska vetenskaper

Animalisk produktion

—

anatomi (inklusive histologi och

—

obstetrik

—

animalisk produktion

embryologi)

—

patologi (inklusive patologisk anatomi)

—

animalisk näringslära

—

fysiologi

— parasitologi

— agronomi

— biokemi

— klinisk medicin och kirurgi (inklusive

—

lantbruksekonomi

—

genetik

anestesiologi)

— kreatursuppfödning

—

farmakologi

—

klinisk undervisning om olika husdjur,

—

veterinärhygien

— farmaci

fjäderfä och andra djurarter

—

djuretologi och djurskydd

— förebyggande medicin

—

toxikologi

—

radiologi

Livsmedelshygien

— mikrobiologi

— fortplantning och fortplantningsrubb-

—

inspektion

och

kontroll

animaliska

—

immunologi

livsmedel

eller

livsmedel

animaliskt

ningar

— epidemiologi

ursprung

— medicin och hälsoskydd inom

det

—

yrkesetik

—

livsmedelshygien

och livsmedelstekno-

allmänna veterinärväsendet

—

veterinärlagstiftning och rättsmedicin

logi

—

praktiskt

arbete

(inklusive

praktiskt

—

terapeutik

arbete på slakterier och andra ställen för

—

propedeutik

hantering av livsmedel)

Den praktiska utbildningen får ske i form av en praktikperiod, förutsatt att denna sker på heltid och under den behöriga myndighetens direkta tillsyn och inte överstiger sex månader inom ramen för en sammanlagd studietid på fem år.

Fördelningen av den teoretiska och praktiska utbildningen på de olika ämnesgrupperna skall avvägas och samordnas på sådant sätt att kunskaper och erfarenheter kan förvärvas på ett sätt som gör det möjligt för veterinären att utföra alla sina uppgifter.

5.4.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för veterinärer

Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar examensbeviset				Behörighetsbevis som medföljer	Referensdatum
Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar examensbeviset				examensbeviset	Referensdatum
						examensbeviset

België/Belgique/	Diploma van dierenarts/Diplôme	— De	universiteiten/Les		univer-		21	december
Belgien	de docteur en médecine vétérinaire	sités					1980
		— De	bevoegde		Examen-
		commissie van		de	Vlaamse
		Gemeenschap/Le		Jury	compé-
		tent	d'enseignement		de la
		Communauté française

129

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/121

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

Ceská republika

— Diplom o ukoncení studia ve

Veterinární

fakulta

univerzity

1 maj 2004

studijním programu veterinární

Ceské republice

lékarství (doktor veterinární

medicíny, MVDr.)

— Diplom o ukoncení studia ve

studijním programu veterinární

hygiena a

ekologie (doktor

veterinární medicíny, MVDr.)

Danmark

Bevis for bestået kandidateksamen i

Kongelige Veterinær- og Land-

december

veterinærvidenskab

bohøjskole

1980

Deutschland

Zeugnis über das Ergebnis des

Der Vorsitzende des Prüfungsaus-

december

Dritten Abscnitts der Tierärztlichen

schusses

für

die

Tierärztliche

1980

Prüfung

und

das

Gesamtergebnis

Prüfung einer

Universität oder

der Tierärztlichen Prüfung

Hochschule

Eesti

Diplom:

täitnud

veterinaarmedit-

Eesti Põllumajandusülikool

1 maj 2004

siini õppekava

Ελλάς

Πtυχίo Κtηvιatρικής

Πaνepιstήµιο

Tessaλονίκης

κaι

1 januari 1981

Tessaλίaς

España

Título de Licenciado en Veterinaria

— Ministerio

Educación

1 januari 1986

Cultura

— El rector de una universidad

France

Diplôme d'Etat de docteur vétéri-

december

naire

1980

Ireland

— Diploma of Bachelor in/of Vete-

december

rinary Medicine (MVB)

1980

— Diploma of Membership of the

Royal

College

of Veterinary

Surgeons (MRCVS)

Italia

Diploma di laurea in medicina

Università

Diploma di abilitazione all'esercizio

1 januari 1985

veterinaria

della medicina veterinaria

Κύpρος

Πιstοpοιηtικό Εγγρafής Ktηνιάtρου

Κtηνιatρικό Sυµβούλιο

1 maj 2004

Latvija

Veterinararsta diploms

Latvijas Lauksaimniecibas Universi-

1 maj 2004

tate

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas (veteri-

Lietuvos Veterinarijos Akademija

1 maj 2004

narijos gydytojo (DVM))

130

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/122

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur en

Jury d'examen d'Etat

december

médecine vétérinaire

1980

Magyarország

Állatorvos doktor oklevél —

Szent István Egyetem Állatorvos-

1 maj 2004

dr. med. vet.

tudományi Kar

Malta

Licenzja ta' Kirurgu Veterinarju

Kunsill tal-Kirurgi Veterinarji

1 maj 2004

Nederland

Getuigschrift van met goed gevolg

december

afgelegd diergeneeskundig/veeartse-

1980

nijkundig examen

Österreich

—

Diplom-Tierarzt

Universität

—

Doktor der Veterinärmedizin

1 januari 1994

—

Magister medicinae veterinariae

—

Doctor medicinae veterinariae

—

Fachtierarzt

Polska

Dyplom lekarza weterynarii

Szkola Glówna Gospodarstwa

1 maj 2004

Wiejskiego w Warszawie

Akademia

Rolnicza

Wroclawiu

Akademia Rolnicza w Lublinie

Uniwersytet

Warminsko-

Mazurski w Olsztynie

Portugal

Carta de curso de licenciatura em

Universidade

1 januari 1986

medicina veterinária

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje stro-

Univerza

Spricevalo

opravljenem

1 maj 2004

kovni naslov ”doktor

veterinarske

državnem izpitu s podrocja veteri-

medicine/doktorica

veterinarske

narstva

medicine”

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení

Univerzita veterinárskeho lekárstva

1 maj 2004

akademického titulu ”doktor veteri-

nárskej medicíny” (”MVDr.”)

Suomi/ Finland

Eläinlääketieteen

lisensiaatin

Helsingin

yliopisto/Helsingfors

1 januari 1994

tutkinto/Veterinärmedicine licen-

universitet

tiatexamen

Sverige

Veterinärexamen

Sveriges Lantbruksuniversitet

1 januari 1994

United

Bachelor of

Veterinary Science

University of Bristol

december

Kingdom

(BVSc)

1980

Bachelor of

Veterinary Science

University of Liverpool

(BVSc)

Bachelor of Veterinary Medicine

University of Cambridge

(BvetMB)

Bachelor of Veterinary Medicine

University of Edinburgh

and Surgery (BVM&S)

Bachelor of Veterinary Medicine

University of Glasgow

and Surgery (BVM&S)

Bachelor of Veterinary Medicine

University of London

(BvetMed)

131

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/123

V.5 BARNMORSKOR

5.5.1 Utbildningsplan för barnmorskor (utbildning I och II)

Utbildningsplanen för förvärv av examensbevis för barnmorskor består av följande två delar:

A. Teoretisk och teknisk undervisning

a) Allmänna ämnen		b) Ämnen som är specifika för verksamhet som barnmorska
—	grunderna i anatomi och fysiologi	—	anatomi och fysiologi
—	grunderna i patologi	—	embryologi och fosterutveckling
—	grunderna i bakteriologi, virologi och parasitologi	—	graviditet, förlossning och barnsängsperiod
—	grunderna i biofysik, biokemi och radiologi	—	gynekologisk och obstetrisk patologi
—	barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), särskilt med avse-	— förberedelser inför förlossning och föräldraskap, inklusive
	ende på nyfödda barn		psykologiska aspekter
—	hygien, hälsoundervisning, förebyggande vård, tidig sjukdoms-	—	förlossningsförberedelser (inklusive kunskap om och användning
	diagnos		av teknisk utrustning inom obstetriken)
— näringslära och dietetik, särskilt med avseende på kvinnor,		—	analgesi, anestesiologi och intensivvård
	nyfödda barn och spädbarn	— det nyfödda barnets fysiologi och patologi
— grunderna i sociologi och socialmedicinska spörsmål		— det nyfödda barnets fysiologi och patologi
— grunderna i sociologi och socialmedicinska spörsmål		— vård av och tillsyn över det nyfödda barnet
—	grunderna i farmakologi	— vård av och tillsyn över det nyfödda barnet
—	grunderna i farmakologi	— psykologiska och sociala faktorer
		— psykologiska och sociala faktorer

—psykologi

—pedagogik, principer och metoder

—hälso- och sjukvårdslagstiftning, sociallagstiftning samt hälso- och sjukvårdens uppbyggnad

—yrkesetik och lagstiftning som rör yrket

—sex- och samlevnadsundervisning och familjeplanering

—moderns och spädbarnets rättsskydd

B.Praktisk och klinisk utbildning

Denna utbildning skall ges under lämplig handledning:

—Rådgivning till gravida kvinnor, omfattande minst 100 undersökningar.

—Övervakning och vård av minst 40 kvinnor under förlossning.

—Eleven skall ha skött minst 40 förlossningar; i de fall då detta antal inte kan uppnås, kan antalet minskas till lägst 30 under förutsättning att eleven aktivt deltar vid ytterligare 20 förlossningar.

—Aktiv medverkan vid sätesförlossningar. I de fall då detta inte är möjligt får praktiken ske i en simulerad situation.

—Utförande av episiotomi och förtrogenhet med suturering. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik. Det praktiska utförandet av suturering innefattar suturering av såret efter episiotomi och enkel perineal laceration. Detta får ske i en simulerad situa- tion, om det är absolut nödvändigt.

—Övervakning och vård av 40 kvinnor med komplikationer före, under eller efter förlossningen.

—Övervakning och vård (inklusive undersökning) av minst 100 kvinnor efter förlossningen och av friska nyfödda barn.

—Övervakning och vård av nyfödda som kräver specialvård inklusive de barn som är för tidigt eller för sent födda, underviktiga eller sjuka barn.

—Vård av kvinnor med gynekologiska och obstetriska besvär.

—Förtrogenhet med vård av patienter med medicinska och kirurgiska sjukdomar. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik.

Den teoretiska och tekniska utbildningen (del A i utbildningsplanen) skall avpassas till och samordnas med den kliniska utbildningen (del B i utbildningsplanen), så att de kunskaper och erfarenheter som avses i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

Den kliniska barnmorskeutbildningen (del B i utbildningsplanen) skall ha formen av handledd praktik på sjukhusavdelningar eller andra vårdinrättningar som godkänts av de behöriga myndigheterna eller organen. Under denna utbildning skall barnmorskeeleverna ta del i verk- samheten på avdelningarna i fråga i den mån den bidrar till deras utbildning. De skall informeras om det ansvar som gäller för verksamhet som barnmorska.

132

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/124

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

5.5.2

Förteckning över benämningar på examensbevis för barnmorskor

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgique/

Diploma van vroedvrouw/Diplôme

—

erkende

opleidingsinsti-

Vroedvrouw/Accoucheuse

23 januari 1983

Belgien

d'accoucheuse

tuten/Les

établissements d'en-

seignement

— De

bevoegde

Examen-

commissie

van

Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury

compé-

tent

d'enseignement

de la

Communauté française

Ceská republika

1. Diplom o ukoncení studia ve

Vysoká škola zrízená nebo

Porodní asistentka/porodní asistent

1 maj 2004

studijním programu ošetrov-

uznaná státem

atelství

studijním

oboru

porodní asistentka (bakalár, Bc.)

— Vysvedcení o státní

záve-

recné zkoušce

2. Diplom o ukoncení studia ve

Vyšší odborná škola zrízená

studijním

oboru diplomovaná

nebo uznaná státem

porodní

asistentka

(diplo-

movaný specialista, DiS.)

— Vysvedcení o absolutoriu

Danmark

Bevis for bestået jordemoderek-

Danmarks jordemoderskole

Jordemoder

23 januari 1983

samen

Deutschland

Zeugnis über die staatliche Prüfung

Staatlicher Prüfungsausschuss

—

Hebamme

23 januari 1983

für Hebammen und Entbindungsp-

— Entbindungspfleger

fleger

Eesti

Diplom ämmaemanda erialal

Tallinna Meditsiinikool

— Ämmaemand

1 maj 2004

Tartu Meditsiinikool

Ελλάς

1. Πtυχίο

Τµήµatος

Μaιeυtικής

Τeχνολογικά

Εκpaιdeυtικά

—

Μaίa

23 januari 1983

Τeχνολογικών

Εκpaιdeυtικών

Ιdρύµata (Τ.Ε.Ι.)

—

Μaιeυtής

Ιdρυµάtων (Τ.Ε.Ι.)

2. Πtυχίο tου Τµήµatος Μaιών tης

ΚΑΤΕΕ

Υpουργeίου

Εθνικής

Ανωtέρaς

Sχολής

Steλeχών

Πaιdeίaς κaι Tρηsκeυµάtων

Υγeίaς κaι

Κοινων.

Πρόνοιaς

(ΚΑΤΕΕ)

3. Πtυχίο Μaίaς Ανωtέρaς Sχολής

Υpουργeίο Υγeίaς κaι Πρόνοιaς

Μaιών

España

— Título de Matrona

Ministerio de Educación y Cultura

—

Matrona

1 januari 1986

— Título de Asistente obstétrico

—

Asistente obstétrico

(matrona)

— Título de Enfermería obstétrica-

ginecológica

France

Diplôme de sage-femme

L'Etat

Sage-femme

23 januari 1983

Ireland

Certificate in Midwifery

An Board Altranais

Midwife

23 januari 1983

Italia

Diploma d'ostetrica

Scuole riconosciute dallo Stato

Ostetrica

23 januari 1983

133

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/125

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Κύpρος

∆ίpλωµa stο µetaβasικό pρόγρaµµa

Νοsηλeυtική Sχολή

Εγγeγρaµµένη Μaίa

1 maj 2004

Μaιeυtικής

Latvija

Diploms par vecmates kvalifikacijas

Masu skolas

Vecmate

1 maj 2004

iegušanu

Lietuva

Aukštojo

mokslo

diplomas,

Universitetas

Akušeris

1 maj 2004

nurodantis

suteikta

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesine

kvalifikacija, ir profesines kvali-

fikacijos pažymejimas, nuro-

dantis suteikta akušerio profe-

sine kvalifikacija

— Pažymejimas,

liudijantis

profesine praktika akušeri-

joje

Aukštojo

mokslo

diplomas

Kolegija

(neuniversitetines

studijos),

nurodantis

suteikta

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesine

kvalifikacija, ir profesines kvali-

fikacijos pažymejimas, nuro-

dantis suteikta akušerio profe-

sine kvalifikacija

— Pažymejimas,

liudijantis

profesine praktika akušeri-

joje

Aukštojo

mokslo

diplomas

Kolegija

(neuniversitetines

studijos),

nurodantis suteikta akušerio

profesine kvalifikacija

Luxembourg

Diplôme de sage-femme

Ministère de l'éducation

nationale,

Sage-femme

23 januari 1983

de la formation professionnelle et

des sports

Magyarország

Szülészno bizonyítvány

Iskola/foiskola

Szülészno

1 maj 2004

Malta

Lawrja jew diploma fl-

Istudji

tal-

Universita´ ta' Malta

Qabla

1 maj 2004

Qwiebel

Nederland

Diploma van verloskundige

Door het Ministerie van Volksge-

Verloskundige

23 januari 1983

zondheid,

Welzijn en Sport

erkende opleidings-instellingen

Österreich

Hebammen-Diplom

— Hebammenakademie

Hebamme

1 januari 1994

— Bundeshebammenlehranstalt

Polska

Dyplom

ukonczenia

studiów

Instytucja prowadzaca ksztalcenie

Polozna

1 maj 2004

wyzszych na kierunku poloznictwo

na poziomie wyzszym uznana

z tytulem ”magister poloznictwa”

przez wlasciwe wladze

(Institution

för högre

utbildning

som erkänts av de behöriga

myndigheterna)

Portugal

1. Diploma de enfermeiro especia-

Ecolas de Enfermagem

Enfermeiro especialista

em enfer-

1 januari 1986

lista em enfermagem de saúde

magem de saúde materna e obsté-

materna e obstétrica

trica

Diploma/carta de

curso

Escolas

Superiores

de Enfer-

estudos

superiores

especiali-

magem

zados em enfermagem de saúde

materna e obstétrica

Diploma (do curso de pós-licen-

— Escolas Superiores de Enfer-

ciatura)

de especialização

magem

enfermagem de saúde materna e

— Escolas Superiores de Saúde

obstétrica

134

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/126

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje stro-

Univerza

diplomirana

babica/diplomirani

1 maj 2004

kovni naslov ”diplomirana babica/

Visoka strokovna šola

babicar

diplomirani babicar”

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení

Vysoká škola

Pôrodná asistentka

1 maj 2004

akademického

titulu

”bakalár

Stredná zdravotnícka škola

pôrodnej asistencie” (”Bc.”)

Absolventský

diplom

študijnom odbore diplomovaná

pôrodná asistentka

Suomi/ Finland

Kätilön

tutkinto/barnmorskeex-

Terveydenhuoltooppi-laitokset/

Kätilö/Barnmorska

1 januari 1994

amen

hälsovårdsläroanstalter

Sosiaali- ja terveysalan ammatti-

Ammattikorkeakoulut/

Yrke-

korkeakoulututkinto,

kätilö

shögskolor

(AMK)/yrkeshögskoleexamen

inom hälsovård och det sociala

området, barnmorska (YH)

Sverige

Barnmorskeexamen

Universitet eller högskola

Barnmorska

1 januari 1994

United

Statement of registration as a

Various

Midwife

23 januari 1983

Kingdom

Midwife on part 10 of the register

kept by the United Kingdom

Central

Council

for

Nursing,

Midwifery and Health visiting

V.6 FARMACEUT

5.6.1 Utbildningsplan för farmaceuter

—växt- och djurbiologi

—fysik

—allmän och oorganisk kemi

—organisk kemi

—analytisk kemi

—farmaceutisk kemi inklusive läkemedelsanalys

—allmän och tillämpad biokemi (medicinsk)

—anatomi och fysiologi; medicinsk terminologi

—mikrobiologi

—farmakologi och farmakoterapi

—farmaceutisk teknologi

—toxikologi

—farmakognosi

—lagstiftning och eventuellt yrkesetik

Vid avvägningen mellan teoretisk och praktisk utbildning skall för varje ämne i utbildningsplanen tillräckligt stor vikt läggas vid den teoretiska delen så att utbildningens akademiska karaktär bibehålls.

135

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/127

5.6.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för farmaceuter

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

België/Belgique/

Diploma

van apotheker/Diplôme

— De universiteiten/Les univer-

1 oktober 1987

Belgien

de pharmacien

sités

— De bevoegde Examencommissie

van de Vlaamse Gemeenschap/

Le Jury compétent d'enseigne-

ment de la Communauté fran-

çaise

Ceská republika

Diplom o ukoncení studia ve

Farmaceutická

fakulta univerzity

Vysvedcení o státní

záverecné

1 maj 2004

studijním

programu

farmacie

Ceské republice

zkoušce

(magistr, Mgr.)

Danmark

Bevis for

bestået

farmaceutisk

Danmarks Farmaceutiske Højskole

1 oktober 1987

kandidateksamen

Deutschland

Zeugnis über die Staatliche Phar-

Zuständige Behörden

1 oktober 1987

mazeutische Prüfung

Eesti

Diplom proviisori õppekava läbi-

Tartu Ülikool

1 maj 2004

misest

Ελλάς

Άdeιa

άsκηsης

faρµaκeυtικού

Νοµaρχιaκή Αυtοdιοίκηsη

1 oktober 1987

epaγγέλµatος

España

Título de Licenciado en Farmacia

— Ministerio

de Educación

1 oktober 1987

Cultura

— El rector de una universidad

France

— Diplôme d'Etat de pharmacien

Universités

1 oktober 1987

— Diplôme d'Etat de docteur en

pharmacie

Ireland

Certificate of Registered Pharma-

1 oktober 1987

ceutical Chemist

Italia

Diploma o certificato di abilita-

Università

november

zione all'esercizio della professione

1993

di farmacista ottenuto in seguito ad

un esame di Stato

Κύpρος

Πιstοpοιηtικό

Εγγρafής

Faρµaκο-

Sυµβούλιο Faρµaκeυtικής

1 maj 2004

pοιού

Latvija

Farmaceita diploms

Universitates tipa augstskola

1 maj 2004

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas, nuro-

Universitetas

1 maj 2004

dantis suteikta vaistininko profe-

sine kvalifikacija

136

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/128

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

Luxembourg

Diplôme d'Etat de pharmacien

Jury d'examen d'Etat + visa du

1 oktober 1987

ministre de l'éducation nationale

Magyarország

Okleveles

gyógyszerész oklevél

EG Egyetem

1 maj 2004

(magister

pharmaciae,

röv: mag.

Pharm)

Malta

Lawrja fil-farmacija

Universita´ ta' Malta

1 maj 2004

Nederland

Getuigschrift van met goed gevolg

Faculteit Farmacie

1 oktober 1987

afgelegd apothekersexamen

Österreich

Staatliches Apothekerdiplom

Bundesministerium für

Arbeit,

1 oktober 1994

Gesundheit und Soziales

Polska

Dyplom

ukonczenia

studiów

1. Akademia Medyczna

1 maj 2004

wyzszych na kierunku farmacja z

Uniwersytet Medyczny

tytulem magistra

3. Collegium

Medicum

Uniwersy-

tetu Jagiellonskiego

Portugal

Carta de curso de licenciatura em

Universidades

1 oktober 1987

Ciências Farmacêuticas

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje stro-

Univerza

Potrdilo o opravljenem strokovnem

1 maj 2004

kovni naziv

”magister

farmacije/

izpitu za poklic magister farmacije/

magistra farmacije”

magistra farmacije

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení

Vysoká škola

1 maj 2004

akademického

titulu

”magister

farmácie” (”Mgr.”)

Suomi/ Finland

Proviisorin

tutkinto/Provisorex-

—

Helsingin

yliopisto/Helsingfors

1 oktober 1994

amen

universitet

—

Kuopion yliopisto

Sverige

Apotekarexamen

Uppsala universitet

1 oktober 1994

United

Certificate of Registered Pharma-

1 oktober 1987

Kingdom

ceutical Chemist

137

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/129

V.7 ARKITEKT

5.7.1 Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som erkänts i enlighet med artikel 46

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

België/

Architect/Architecte

Nationale hogescholen voor archi-

1988/1989

Belgique/

Architect/Architecte

tectuur

Belgien

Architect

Hogere-architectuur-instituten

Architect/Architecte

Provinciaal

Hoger

Instituut voor

Architect/Architecte

Architectuur te Hasselt

Koninklijke

Academies

voor

Burgelijke ingenieur-architect

Schone Kunsten

Sint-Lucasscholen

Faculteiten

Toegepaste

Weten-

schappen van de Universiteiten

”Faculté Polytechnique” van Mons

Architecte/Architect

Ecoles nationales supérieures d'ar-

Architecte/Architect

chitecture

Architect

Instituts supérieurs d'architecture

Architecte/Architect

Ecole provinciale supérieure d'ar-

Architecte/Architect

chitecture de Hasselt

Académies royales des Beaux-Arts

Ingénieur-civil — architecte

Ecoles Saint-Luc

Facultés des sciences appliquées des

universités

Faculté polytechnique de Mons

Danmark

Arkitekt cand. arch.

—

Kunstakademiets

Arkitektskole i

1988/1989

København

—

Arkitektskolen i Århus

Deutschland

Diplom-Ingenieur,

—

Universitäten

(Architektur/

1988/1989

Diplom-Ingenieur Univ.

Hochbau)

—

Technische

Hochschulen

(Archi-

tektur/Hochbau)

—

Technische

Universitäten

(Archi-

tektur/Hochbau)

—

Universitäten-Gesamthochschulen

(Architektur/Hochbau)

—

Hochschulen für bildende Künste

— Hochschulen für Künste

Diplom-Ingenieur,

—

Fachhochschulen

(Architektur/

Diplom-Ingenieur FH

Hochbau) (1)

—

Universitäten-Gesamthochschulen

(Architektur/Hochbau) bei entspre-

chenden

Fachhochschulstudien-

gängen

(1)

Diese Diplome sind je nach Dauer der

durch sie abgeschlossenen Ausbildung

gemäß Artikel 47 Absatz 1 anzue-

rkennen.

138

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/130

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

Eλλάς

∆ίpλωµa aρχιtέκtονa — µηχaνικού

— Εθνικό

Μetsόβιο

Πολυteχνeίο

Βeβaίωsη

pου χορηγeί

tο 1988/1989

(ΕΜΠ), tµήµa aρχιteκtόνων — µηχa-

Τeχνικό

Εpιµeληtήριο Ελλάdaς

νικών

(ΤΕΕ) κaι η οpοίa epιtρέpeι tην

— Αριstοtέλeιο Πaνepιstήµο Tessa-

άsκηsη

dρastηριοtήtων

stον

λονίκης (ΑΠT), tµήµa aρχιteκtόνων

tοµέa tης aρχιteκtονικής

— µηχaνικών

tης

Πολυteχνικής

sχολής

España

Título oficial de arquitecto

Rectores de las universidades enume-

1988/1989

radas a continuación:

1999/2000

— Universidad Politécnica de Cata-

luña, Escuelas

Técnicas Superiores

de Arquitectura de Barcelona o del

1999/2000

Vallès;

1997/1998

— Universidad Politécnica de Madrid,

1998/1999

Escuela Técnica Superior de Arqui-

1999/2000

tectura de Madrid;

1998/1999

— Universidad

Politécnica

de Las

1999/2000

Palmas,

Escuela

Técnica

Superior

de Arquitectura de Las Palmas;

—Universidad Politécnica de Valencia, Escuela Técnica Superior de Arquitectura de Valencia;

—Universidad de Sevilla, Escuela Técnica Superior de Arquitectura de Sevilla;

— Universidad de Valladolid, Escuela	1994/1995
Técnica Superior de Arquitectura
de Valladolid;

—Universidad de Santiago de Compostela, Escuela Técnica Supe- rior de Arquitectura de La Coruña;

—Universidad del País Vasco, Escuela Técnica Superior de Arquitectura de San Sebastián;

—Universidad de Navarra, Escuela Técnica Superior de Arquitectura de Pamplona;

—Universidad de Alcalá de Henares, Escuela Politécnica de Alcalá de Henares;

—Universidad Alfonso X El Sabio, Centro Politécnico Superior de Villanueva de la Cañada;

—Universidad de Alicante, Escuela Politécnica Superior de Alicante;

—Universidad Europea de Madrid;

—Universidad de Cataluña, Escuela Técnica Superior de Arquitectura de Barcelona;

—Universidad Ramón Llull, Escuela Técnica Superior de Arquitectura de La Salle;

—Universidad S.E.K. de Segovia, Centro de Estudios Integrados de Arquitectura de Segovia;

—Universidad de Granada, Escuela Técnica Superior de Arquitectura de Granada.

139

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/131

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

France

Diplôme

d'architecte

DPLG, y

Le ministre chargé de l'architecture

1988/1989

compris dans le cadre de la forma-

tion professionnelle continue et de

la promotion sociale.

Diplôme d'architecte ESA

Ecole

spéciale

d'architecture

Paris

Diplôme d'architecte ENSAIS

Ecole nationale supérieure des arts

et industries de Strasbourg, section

architecture

Ireland

Degree of Bachelor of Architecture

National University of Ireland to

1988/1989

(B.Arch. NUI)

architecture graduates of University

College Dublin

2. Degree of Bachelor of Architecture

Dublin

Institute

of Technology,

(B.Arch.)

Bolton Street, Dublin

(Previously, until 2002 - Degree

(College of Technology, Bolton Street,

standard

diploma in

architecture

Dublin)

(Dip. Arch)

Certificate

of associateship (ARIAI)

Royal Institute of Architects of

Ireland

Certificate of membership (MRIAI)

Royal Institute of Architects of

Ireland

Italia

—

Laurea in architettura

—

Università di Camerino

Diploma

abilitazione

all'e-

1988/1989

—

Università di Catania — Sede

sercizo

indipendente

della

Siracusa

professione che viene rilasciato

—

Università di Chieti

dal

ministero

della

Pubblica

istruzione dopo che il candi-

—

Università di Ferrara

dato ha sostenuto con esito

—

Università di Firenze

positivo

l'esame

Stato

—

Università di Genova

davanti

una

commissione

— Università di Napoli Federico II

competente

— Università di Napoli II

—

Università di Palermo

—

Università di Parma

— Università di Reggio Calabria

—

Università di Roma ”La Sapienza”

— Universtià di Roma III

—

Università di Trieste

—

Politecnico di Bari

—

Politecnico di Milano

—

Politecnico di Torino

— Istituto universitario di architettura

di Venezia

—

Laurea in ingegneria edile — archi-

—

Università dell'Aquilla

Diploma

abilitazione

all'e-

1998/1999

tettura

—

Università di Pavia

sercizo

indipendente

della

—

Università di Roma”La Sapienza”

professione che viene rilasciato

dal

ministero

della

Pubblica

istruzione dopo che il candi-

dato ha sostenuto con esito

positivo

l'esame

Stato

davanti

una

commissione

competente

140

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/132

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

— Laurea

specialistica in ingegneria

—

Università dell'Aquilla

Diploma

abilitazione

all'e-

2003/2004

edile — architettura

—

Università di Pavia

sercizo

indipendente

della

—

Università di Roma ”La Sapienza”

professione che viene rilasciato

dal

ministero

della

Pubblica

—

Università di Ancona

istruzione dopo che il candi-

—

Università di Basilicata — Potenza

dato

sostenuto

con

esito

—

Università di Pisa

positivo

l'esame

Stato

—

Università di Bologna

davanti

una commissione

competente

—

Università di Catania

—

Università di Genova

—

Università di Palermo

— Università di Napoli Federico II

— Università di Roma — Tor Vergata

—

Università di Trento

—

Politecnico di Bari

—

Politecnico di Milano

—

Laurea

specialistica

quinquennale

—

Prima Facoltà di Architettura dell-

Diploma

abilitazione

all'e-

1998/1999

in Architettura

'Università di Roma ”La Sapienza”

sercizo

indipendente

della

1999/2000

—

Laurea

specialistica

quinquennale

—

Università di Ferrara

professione che viene rilasciato

2003/2004

in Architettura

—

Università di Genova

dal

ministero

della

Pubblica

2004/2005

—

Laurea

specialistica

quinquennale

—

Università di Palermo

istruzione dopo che il candi-

dato

sostenuto

con

esito

in Architettura

—

Politecnico di Milano

positivo

l'esame

Stato

—

Laurea specialistica in Architettura

—

Politecnico di Bari

davanti

una commissione

— Università di Roma III

competente

Diploma di abilitazione all'e-

—

Università di Firenze

sercizo

indipendente

della

—

Università di Napoli II

professione che viene rilasciato

—

Politecnico di Milano II

dal

ministero

della

Pubblica

istruzione dopo che il candi-

dato ha sostenuto con esito

positivo

l'esame

Stato

davanti

una commissione

competente

Diploma di abilitazione all'e-

sercizo

indipendente

della

professione che viene rilasciato

dal

ministero

della

Pubblica

istruzione dopo che il candi-

dato ha sostenuto con esito

positivo

l'esame

Stato

davanti

una commissione

competente

Diploma di abilitazione all'e-

sercizo

indipendente

della

professione che viene rilasciato

dal

ministero

della

Pubblica

istruzione dopo che il candi-

dato ha sostenuto con esito

positivo

l'esame

Stato

davanti

una commissione

competente

Nederland

Het getuigschrift van het met goed

Technische Universiteit te Delft

Verklaring

van

Stichting

1988/1989

gevolg afgelegde doctoraal examen

Bureau Architectenregister die

van de

studierichting

bouwkunde,

bevestigt

dat

opleiding

afstudeerrichting architectuur

voldoet aan de normen van

artikel 46.

Het getuigschrift van het met goed

Technische Universiteit te Eind-

gevolg afgelegde doctoraal examen

hoven

van de

studierichting

bouwkunde,

differentiatie architectuur en urba-

nistiek

141

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/133

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

3. Het getuigschrift hoger beroepson-

derwijs, op grond van het met goed

gevolg

afgelegde

examen

verbonden aan de opleiding van de

tweede fase voor beroepen op het

terrein van de architectuur, afge-

geven door de betrokken examen-

commissies van respectievelijk:

— de

Amsterdamse

Hogeschool

voor de Kunsten te Amsterdam

— de Hogeschool Rotterdam en

omstreken te Rotterdam

— de Hogeschool Katholieke Leer-

gangen te Tilburg

— de Hogeschool voor de Kunsten

te Arnhem

— de

Rijkshogeschool

Groningen

te Groningen

— de Hogeschool Maastricht te

Maastricht

Österreich

Diplom-Ingenieur, Dipl.-Ing.

Technische

Universität

Graz

1998/1999

(Erzherzog-Johann-Universität

Graz)

Dilplom-Ingenieur, Dipl.-Ing.

Technische Universität Wien

Diplom-Ingenieur, Dipl.-Ing.

Universität

Innsbruck (Leopold-

Franzens-Universität Innsbruck)

4. Magister

der Architektur, Magister

4. Hochschule für Angewandte Kunst

architecturae, Mag. Arch.

in Wien

5. Magister

der Architektur, Magister

Akademie der Bildenden Künste in

architecturae, Mag. Arch.

Wien

6. Magister

der Architektur, Magister

Hochschule

für

künstlerishe

und

architecturae, Mag. Arch.

industrielle Gestaltung in Linz

Portugal

Carta de curso de licenciatura em

—

Faculdade

arquitectura

1988/1989

Arquitectura

Universidade técnica de Lisboa

1991/1992

Para os cursos iniciados a partir do

—

Faculdade

arquitectura

ano académico de 1991/92

Universidade do Porto

— Escola Superior Artística do Porto

— Faculdade de Arquitectura e Artes

da Universidade Lusíada do Porto

Suomi/

Arkkitehdin tutkinto/Arkitektexamen

—

Teknillinen korkeakoulu /Tekniska

1998/1999

Finland

högskolan (Helsinki)

—

Tampereen

teknillinen

korkea-

koulu/Tammerfors

tekniska högskola

— Oulun yliopisto/Uleåborgs

univer-

sitet

Sverige

Arkitektexamen

Chalmers Tekniska Högskola AB

1998/1999

Kungliga Tekniska Högskolan

Lunds Universitet

142

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/134

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

United

Diplomas in architecture

—

Universities

Certificate

architectural

1988/1989

Kingdom

—

Colleges of Art

education, issued by the Archi-

— Schools of Art

tects Registration Board.

The

diploma

and

degree

courses in architecture of the

universities,

schools

and

colleges of art should have met

the requisite threshold stan-

dards as laid down in Article

46 of this Directive and in

Criteria

for validation published

by the Validation Panel of the

Royal Institute of British Archi-

tects and the Architects Regist-

ration Board.

EU nationals who possess the

Royal Institute of British Archi-

tects Part I and Part II certifi-

cates, which are recognised by

ARB as the competent autho-

rity, are eligible. Also EU natio-

nals who do not possess the

ARB-recognised Part I and Part

II certificates

will be

eligible

for the Certificate of Architec-

tural Education if they can

satisfy the Board that their

standard and length of educa-

tion has met the requisite thre-

shold standards of Article 46

of this Directive and of the

Criteria for validation.

Degrees in architecture

Universities

Final examination

Architectural Association

Examination in architecture

Royal College of Art

Examination Part II

Royal Institute of British Architects

143

			Prop. 2011/12:108
			Bilaga 1
30.9.2005		Europeiska unionens officiella tidning	L 255/135
30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/135

BILAGA VI

Förvärvade rättigheter som gäller de yrken som erkänns på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

6.1	Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som omfattas av de förvärvade rättigheter som avses i artikel 49.1

Land	Benämning på examensbeviset	Referensläsår

België/Belgique/	— Examensbevis som utfärdas av de statliga arkitekthögskolorna eller de statliga arkitekturinstituten	1987/1988
Belgien	(architecte-architect)
	— Examensbevis som utfärdas av arkitekthögskolan i Hasselt (architect)
	— Examensbevis som utfärdas av de Kungliga Konstakademierna (architecte — architect)
	— Examensbevis som utfärdas av ”Saint-Luc-skolorna” (architecte — architect)
	— Universitetsdiplom för civilingenjörer, tillsammans med ett intyg om fullgjord provtjänstgöring från
	den arkitektsammanslutning som ger innehavaren rätten att använda yrkestiteln arkitekt (architecte —
	architect)
	— Examensbevis i arkitektur som utfärdas av den centrala eller statliga examensnämnden för arkitektur
	(architecte — architect)
	— Examensbevis för civilingenjörer/arkitekter och arkitekt/ingenjörsbetyg som utfärdas vid fakulteterna
	för tillämpad vetenskap vid universiteten och av Faculté Polytechnique i Mons (ingénieur — architecte,
	ingénieur-architect)

Ceská republika	— Examensbevis som utfärdats av fakulteterna vid ”Ceské vysoké ucení technické” (Tjeckiens tekniska	2006/2007
	universitet i Prag):
	”Vysoká škola architektury a pozemního stavitelství” (högskolan för arkitektur och byggnadskonstruk-
	tion) (fram till 1951),
	”Fakulta architektury a pozemního stavitelství” (fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion)
	(1951-1960)
	”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1960) inom följande ämnesområden:
	byggnadskonstruktion och byggnader, byggnadskonstruktion, konstruktion och arkitektur, arkitektur
	(inklusive fysisk planering), konstruktionsarbeten och byggande för industri- och jordbruksproduktion,
	eller i programmet för civilingenjörsstudier inom ämnesområdet byggnadskonstruktion och arkitektur,

”Fakulta architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1976) inom följande ämnesområden: arkitektur, fysisk planering, eller inom studieprogrammet arkitektur och fysisk planering inom följande ämne- sområden: arkitektur, arkitekturplaneringsteori, fysisk planering, arkitekturhistoria och återupp- byggnad av historiska monument, eller arkitektur och byggnadskonstruktion,

—Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola technická Dr. Edvarda Beneše” (fram till 1951) inom området arkitektur och konstruktion,

—Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola stavitelství v Brne” (1951-1956) inom området arki- tektur och konstruktion,

—Examensbevis som utfärdas av ”Vysoké ucení technické v Brne”, par la ”Fakulta architektury” (fakul- teten för arkitektur) (från 1956) inom ämnesområdet arkitektur och fysisk planering eller av ”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1956) inom ämnesområdet konstruktion,

—Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola bánská — Technická univerzita Ostrava”, ”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1997) inom ämnesområdet byggnader och arki- tektur eller inom ämnesområdet civilingenjörsstudier,

—Examensbevis som utfärdas av ”Technická univerzita v Liberci”, ”Fakulta architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1994) inom studieprogrammet arkitektur och fysisk planering inom ämnesområdet arkitektur,

—Examensbevis som utfärdas av ”Akademie výtvarných umení v Praze” inom studieprogrammet för konst inom ämnesområdet arkitekturplanering,

—Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola umelecko-prumyslová v Praze” inom studieprogrammet för konst inom ämnesområdet arkitektur,

—Intyg om den auktorisering som utfärdas av ”Ceská komora architektu” utan någon specificering av området eller inom området byggnadskonstruktion.

144

			Prop. 2011/12:108
			Bilaga 1
L 255/136			Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005
L 255/136	SV		Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005


Land			Benämning på examensbeviset	Referensläsår

Danmark	— Examensbevis som utfärdas av statens arkitektskolor i Köpenhamn och Århus (architekt)			1987/1988
	— Registreringsbevis utfärdade av arkitektnämnden i enlighet med lag nr 202 av den 28 maj 1975 (regi-
		streret arkitekt)
	— Examensbevis utfärdade av civilingenjörshögskolorna (bygningskonstruktør), tillsammans med ett
		intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har fått sina formella kvalifikationer
		prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats och verkställts av personen i fråga, under
		det att han eller hon under minst sex år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta
		direktiv

Deutschland	—	Examensbevis som utfärdas av konstakademierna (Dipl.-Ing., Architekt) (HfbK)		1987/1988
	— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Technische Hoch-
		schulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid tekniska högskolor, arkitekturinstitu-
		tionerna (Architektur/Hochbau) vid universitet, och, i den mån dessa anstalter har sammanslagits till
		Gesamthochschulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen
		(Dipl.-Ing. och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa
		examensbevis)
	— Examensbevis som utfärdats av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Fachhochsulen
		och, i den mån som dessa anstalter har sammanslagits till Gesamthochschulen, av arkitekturinstitutio-
		nerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen, när studietiden är kortare än fyra år men minst
		tre år, tillsammans med ett certifikat som styrker en fyraårig yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken
		Tyskland och som utfärdats av yrkesorganisationen i enlighet med artikel 47.1 (Ingenieur grad. och
		varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa examensbevis)
	— Examensbevis (Prüfungszeugnisse) som utfärdats före den 1 januari 1973 av arkitekturinstitutionerna
		vid Ingenieurschulen och vid Werkkunstschulen, tillsammans med ett intyg från de behöriga myndig-
		heterna att personen i fråga har fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av
		projekt som utarbetats och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex
		år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

Eesti	— diplom arhitektuuri erialal, väljastatud Eesti Kunstiakadeemia arhitektuuri teaduskonna poolt alates			2006/2007
		1996. aastast (examensbevis i arkitekturstudier som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid estniska
		konstakademin sedan 1996), väljastatud Tallinna Kunstiülikooli poolt 1989-1995 (utfärdades av
		konsthögskolan i Tallinn 1989-1995), väljastatud Eesti NSV Riikliku Kunstiinstituudi poolt 1951 -
		(utfärdades av statens konstinstitut i Estlands SSR 1951-1988).

Eλλάς	— Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Metsovion Polytechnion i Aten, tillsam-			1987/1988
		mans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet
	— Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Aristotelion Panepistimion i Thessaloniki,
		tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverk-
		samhet
	— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Metsovion Polytechnion i Aten, till-
		sammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverk-
		samhet
	— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Artistotelion Panepistimion i Thessa-
		loniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitek-
		tverksamhet
	— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Panepistimion Thrakis, tillsammans
		med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet
	— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Panepistimion Patron, tillsammans
		med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

España	Den officiella arkitekttiteln (título oficial de arquitecto) tilldelad av departementet för utbildning och			1987/1988
	vetenskap eller av universiteten

145

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

30.9.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/137

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

France

—

Det statliga arkitektdiplomet, som utfärdats av utbildningsdepartementet fram till 1959 och sedan dess

1987/1988

av kulturdepartementet (architecte DPLG)

— Examensbevis som utfärdats av ”Ecole spéciale d'architecture” (architecte DESA)

—

Examensbevis som sedan 1955 utfärdats av arkitekturinstitutionen vid ”Ecole nationale supérieure des

arts et industries de Strasbourg” (f.d. ”Ecole nationale d'ingénieurs de Strasbourg”) (architecte ENSAIS)

Ireland

—

”Bachelor of Architecture” som utfärdas av ”National University of Ireland” (B. Arch. N.U.I.) till dem

1987/1988

som utexamineras i arkitektur vid ”University College” i Dublin

—

Examensbevis för arkitekter på universitetsnivå

som

utfärdas

av ”College of Technology”, Bolton

Street, Dublin (Diplom. Arch.)

— Certifikat som associerad medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland” (A.R.I.A.I.)

— Certifikat som medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland” (M.R.I.A.I.)

Italia

—

”Laurea in architettura” utfärdade av universitet, tekniska högskolor och högskolorna för arkitektur i

1987/1988

Venedig och Reggio Calabria, tillsammans med de examensbevis som berättigar innehavaren att själv-

ständigt utöva arkitektyrket, utfärdade av utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en

behörig nämnd har avlagt den statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt

utöva yrket (dott. architetto)

—

”Laurea in ingegneria” i byggnadskonstruktion som utfärdas av universitet och tekniska högskolor, till-

sammans med de examensbevis som gör innehavaren berättigad att självständigt utöva ett yrke inom

arkitekturområdet, utfärdade av utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd

har avlagt den statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket

(dott. ing. Architetto ou dott. ing. in ingegneria civile)

Κύpρος

— Βeβaίωsη

Εγγρafής

stο

Μηtρώο

Αρχιteκtόνων

pου

eκdίdetaι

apό tο Εpιstηµονικό κaι Τeχνικό

2006/2007

Εpιµeληtήριο Κύpρου (intyg om registrering i arkitektregistret som utfärdas av Cyperns vetenskapliga

och tekniska kammare (ETEK))

Latvija

—

”Arhitekta

diploms”,

izsniegusi

Latvijas Valsts Universitates

Inženierceltniecibas fakultates Arhi-

2006/2007

tekturas nodala lidz 1958. gadam, Rigas Politehniska Instituta Celtniecibas fakultates Arhitekturas

nodala no 1958. gada lidz 1991.gadam, Rigas Tehniskas Universitates Arhitekturas fakultate kopš

1991. gada, un ”Arhitekta prakses sertifikats”, ko izsniedz Latvijas Arhitektu savieniba (examensbevis

för arkitekter, som utfärdades av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingenjörsstudier vid

Lettlands statliga universitet fram till 1958, av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingen-

jörsstudier vid Rigas tekniska högskola 1958—1991 och som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid

Rigas tekniska universitet sedan 1991, samt intyg om registrering som utfärdas av Lettlands arkitekt-

förbund)

Lietuva

—

Examensbevis för ingenjörarkitekter/arkitekter som utfärdades av Kauno politechnikos institutas fram

2006/2007

till 1969 (inžinierius architektas/architektas),

—

Examensbevis i arkitekt/kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som utfärdats av

Vilnius inžinerinis statybos institutas fram till 1990, av Vilniaus technikos universitetas fram till 1996

och av Vilnius Gedimino technikos universitetas sedan 1996 (architektas/architekturos bakalauras/

architekturos magistras),

—

Examensbevis för specialstudier som utfärdats för avslutad kurs i arkitektur/kandidatexamen i arki-

tektur/magisterexamen i arkitektur av LTSR Valstybinis dailes institutas et par la Vilniaus dailes akade-

mija sedan 1990 (architekturos kursas/architekturos bakalauras/architekturos magistras),

—

Examensbevis för kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen

i arkitektur som utfärdas av Kauno

technologijos universitetas sedan 1997 (architekturos bakalauras/architekturos magistras);Alla dessa

examensbevis skall åtfäljas av det intyg om medlemskap utfärdat av intygskommittén som ger rätt att

bedriva verksamhet inom arkitekturens område (certifierad arkitekt/Atestuotas architektas)

146

				Prop. 2011/12:108
				Bilaga 1
L 255/138			Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005
L 255/138	SV		Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005


Land			Benämning på examensbeviset	Referensläsår

Magyarország	—	Examensbevis ”okleveles építészmérnök” (examensbevis för arkitekter,		magisterexamen i arkitektur) 2006/2007
		som utfärdas av universiten,

—Examensbevis ”okleveles építész tervezo muvész” (examensbevis för magisterexamen i arkitektur och i ingenjörsvetenskap) som utfärdas av universiten.

Malta	— Perit: Lawrja ta' Perit utfärdas av Universita´ ta' Malta, vilket ger rätt till registrering som ”Perit”.	2006/2007

Nederland	— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har avlagt examen i arkitektur på universitetsnivå och	1987/1988
	som utfärdats av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högskolorna i Delft eller Eindhoven (bouw-
	kundig ingenieur)
	— Examensbevis som utfärdas av arkitektakademier erkända av staten (architect)
	— Examensbevis som fram till 1971 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (Hoger Bouwkunston-
	derricht) (architect HBO)
	— Examensbevis som fram till 1970 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (voortgezet Bouwkun-
	stonderricht) (architect VBO)
	— Utbildningsbevis som anger att personen i fråga har avlagt en examen som anordnas av arkitektrådet
	för ”Bond van Nederlandse Architecten” (nederländska arkitektförbundet, BNA) (architect)
	— Examensbevis från ”Stichtung Institut voor Architectuur” (stiftelsen ”Arkitekturinstitutet”) (IVA) som
	utfärdas efter fullgörande av en kurs som anordnas av denna stiftelse och tagit minst fyra år i anspråk
	(architect), tillsammans med ett utbildningsbevis från de behöriga myndigheterna om att personen i
	fråga har fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats
	och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år aktivt utövade den
	verksamhet som åsyftas i artikel 44 i detta direktiv
	— Utbildningsbevis som utfärdas av de behöriga myndigheterna med uppgift om att vederbörande innan
	den 5 augusti 1985 avlade den examen på universitetsnivå, ”kandidaat in de bouwkunde”, som
	anordnas av de tekniska högskolorna i Delft eller Eindhoven, och att han eller hon under en tid av
	minst fem år omedelbart före den dagen utövade arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att
	den i enlighet med Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna
	verksamhet (architect)
	— Utbildningsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna enbart till personer som innan den 5 augusti
	1985 uppnått 40 års ålder, vilket intygar att personen i fråga under en tid av minst fem år omedelbart
	före detta datum hade utövat arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att den i enlighet med
	Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna verksamhet (architect)
	— De utbildningsbevis som avses i sjunde och åttonde strecksatserna behöver inte längre erkännas från
	och med dagen för ikraftträdandet i Nederländerna av lagar och andra författningar som reglerar
	påbörjandet och utövandet av arkitektverksamhet med yrkesbeteckningen arkitekt, i den mån som
	dessa utbildningsbevis i enlighet med sådana bestämmelser inte ger tillstånd att utöva verksamheten
	med denna yrkestitel

Österreich	— Examensbevis som utfärdas av de tekniska högskolorna i Wien och Graz liksom av institutionerna för	1997/1998
	arkitektur (Architektur), civilingenjörsstudier (Bauingenieurwesen Hochbau) och konstruktion (Wirt-
	schaftingenieurwesen — Bauwesen) vid fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur vid universi-
	tetet i Innsbruck
	— Examensbevis som utfärdas av institutionen för mark- och vattenhushållning (Kulturtechnik und
	Wasserwirtschaft) vid lantbrukshögskolan
	— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i Wien
	— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstakademien i Wien
	— Examensbevis för diplomerade ingenjörer (Ing.), som utfärdas av tekniska högskolor, tekniska skolor
	eller tekniska byggnadsskolor, tillsammans med licensen ”Baumeister”, som intygar att innehavaren
	har minst sex års yrkeserfarenhet i Österrike, vilket skall stadfästas i en examen
	— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i Linz
	— Utbildningsbevis för utövande av yrket civilingenjör eller ingenjör med specialistinriktning på
	konstruktion (Hochbau, Bauwesen, Wirtschaftsingenieurwesen — Bauwesen, Kulturtechnik und
	Wasserwirtschaft), som utfärdas i enlighet med lagen om offentliga bygg- och anläggningstekniker
	(Ziviltechnikergesetz, BGBI, no 156/1994)

147

			Prop. 2011/12:108
			Bilaga 1
30.9.2005		Europeiska unionens officiella tidning	L 255/139
30.9.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 255/139


Land		Benämning på examensbeviset	Referensläsår

Polska	Examensbevis som utfärdats av fakulteterna för arkitektur vid:		2006/2007

—Warszawas tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Warszawa (Politechnika Warszawska, Wydzial Architektury); yrkestitel för arkitekter: inzynier architekt, magister nauk technicznych; inzynier architekt; inzyniera magistra architektury; magistra inzyniera architektury; magistra inzyniera architekta; magister inzynier architekt. (titel 1945-1948: inzynier architekt, magister nauk technicz- nych; titel 1951 — 1956: inzynier architekt; titel 1954 — 1957, andra stadiet: inzyniera magistra architektury; titel 1957 — 1959: inzyniera magistra architektury; titel 1959 — 1964: magistra inzyniera architektury; titel 1964 — 1982: magistra inzyniera architekta; titel 1983 — 1990: magister inzynier architekt; titel sedan 1991: magistra inzyniera architekta)

—Krakóws tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Kraków (Politechnika Krakowska, Wydzial Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inzynier architekt (1945 — 1953 Bergshögskolan, tekniska fakulteten för arkitektur — Akademia Górniczo-Hutnicza, Politechniczny Wydzial Architek- tury)

—Wroclaws tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Wroclaw (Politechnika Wroclawska, Wydzial Architektury); yrkestitel för arkitekter: inzynier architekt magister nauk technicznych; magister inzynier Architektury; magister inzynier architekt. (titel 1949-1964: inzynier architekt, magister nauk technicznych; titel 1956 — 1964: magister inzynier architektury; titel sedan 1964: magister inzynier architekt)

—Schlesiens tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Gliwice (Politechnika Slaska, Wydzial Archi- tektury); yrkestitel för arkitekter: inzynier architekt; magister inzynier architekt. (1945 — 1955, fakul- teten för ingenjörsvetenskap och byggnadskonst — Wydzial Inzynieryjno-Budowlany, titel: inzynier architekt; 1961 — 1969, fakulteten för industriell och allmän byggnadskonst — Wydzial Budow- nictwa Przemyslowego i Ogólnego, titel: magister inzynier architekt; 1969 — 1976, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur — Wydzial Budownictwa i Architektury, titel: magister inzynier architekt; sedan 1977, fakulteten för arkitektur — Wydzial Architektury, titel: magister inzynier archi- tekt och sedan 1995, titel: inzynier architekt)

—Poznans tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Poznan (Politechnika Poznanska, Wydzial Architektury); yrkestitel för arkitekter: inzynier architektury; inzynier architekt; magister inzynier architekt (1945 — 1955, ingenjörsskolan, fakulteten för arkitektur — Szkola Inzynierska, Wydzial Architektury, titel: inzynier architektury; titel sedan 1978: magister inzynier architekt och sedan 1999: inzynier architekt)

—Tekniska universitetet i Gdansk, fakulteten för arkitektur i Gdansk (Politechnika Gdanska, Wydzial Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inzynier architekt. (1945 — 1969 fakulteten för arki- tektur — Wydzial Architektury, 1969 — 1971 fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur — Wydzial Budownictwa i Architektury, 1971 — 1981 Institutet för arkitektur och fysisk planering — Instytut Architektury i Urbanistyki, sedan 1981 fakulteten för arkitektur — Wydzial Architektury)

—Bialystoks tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Bialystok (Politechnika Bialostocka, Wydzial Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inzynier architekt (1975 — 1989 Institutet för arki- tektur — Instytut Architektury)

—Tekniska universitetet i Lódz, fakulteten för civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsveten- skap i Lódz (Politechnika Lódzka, Wydzial Budownictwa, Architektury i Inzynierii Srodowiska); yrkes- titel för arkitekter: inzynier architekt; magister inzynier architekt (1973 — 1993 fakulteten för civi- lingenjörsstudier och arkitektur — Wydzial Budownictwa i Architektury och sedan 1992 fakulteten för civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsvetenskap — Wydzial Budownictwa, Architek- tury i Inzynierii Srodowiska; titel: 1973-1978 inzynier architekt, sedan 1978 magister inzynier archi- tekt)

—Tekniska universitetet i Szczecin, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur i Szczecin (Poli- technika Szczecinska, Wydzial Budownictwa i Architektury); yrkestitel för arkitekter: inzynier archi- tekt; magister inzynier architekt (1948 — 1954, Ingenjörshögskolan, fakulteten för arkitektur — Wyzsza Szkola Inzynierska, Wydzial Architektury, titel: inzynier architekt, sedan 1970 magister inzynier architekt och sedan 1998 inzynier architekt)

Alla dessa examensbevis skall åtföljas av det intyg om medlemskap utfärdat av det behöriga regionala arki- tektorganet i Polen som ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område i Polen.

Portugal	—	Examensbeviset ”diploma do curso especial de arquitectura” utfärdat av konstakademierna i Lissabon 1987/1988
		och Porto
	— Arkitektdiplomet ”diploma de arquitecto” utfärdat av konstakademierna i Lissabon och Porto
	—	Examensbeviset ”diploma do curso de arquitectura” utfärdat av de högre konstakademierna i Lissabon
		och Porto

148

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/140

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

— Examensbeviset ”diploma de licenciatura em arquitectura” utfärdat av den högre konstakademien i

Lissabon

— Examensbeviset ”carta de curso de licenciatura em arquitectura” utfärdat av Lissabons tekniska univer-

sitet och av Portos universitet

— Civilingenjörsexamen (licenciatura

engenharia

civil)

utfärdat

den

tekniska högskolan vid det

tekniska universitetet i Lissabon

— Civilingenjörsexamen (licenciatura

engenharia

civil)

utfärdat

den

vetenskapliga

och

tekniska

fakulteten (de Engenharia) vid universitetet i Porto

— Civilingenjörsexamen (licenciatura

engenharia

civil)

utfärdat

den

vetenskapliga

och

tekniska

fakulteten vid universitetet i Coimbra

— Civilingenjörsexamen med

inriktning

på produktion (licenciatura

engenharia civil, produção)

utfärdat av universitetet i Minho

Slovenija

— ”Univerzitetni diplomirani

inženir arhitekture/univerzitetna diplomirana inženirka

arhitekture”

2006/2007

(examensbevis i arkitektur från universitet) som utfärdas av fakulteten för arkitektur, vilket tillsammans

med ett intyg från den behöriga myndighet på arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva

verksamhet inom arkitekturens område,

— Examensbevis från universitetet som utfärdas av tekniska fakulteter och är förenat med titeln ”univer-

zitetni diplomirani inženir (univ.dipl.inž.)/univerzitetna diplomirana inženirka”, vilket tillsammans

med ett intyg från den behöriga myndighet på arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva

verksamhet inom arkitekturens område.

Slovensko

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”architektúra a pozemné

2006/2007

stavitelstvo”) som utfärdades av den slovakiska tekniska högskolan (Slovenská vysoká škola technická)

i Bratislava 1950 — 1952 (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av fakulteten för arki- tektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a pozemného stavitelstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952-1960 (titel: Ing. arch.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavitelstvo”) som utfärdades av fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a pozemného stavitelstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952 — 1960 (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av fakulteten för civi- lingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1961 — 1976, (titel: Ing. arch.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1961 — 1976, (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av fakulteten för arki- tektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”stadsplanering” (”urbanizmus”) som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry, Slovenská vysoká škola tech- nická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 1977 — 1997 (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”architektúra a pozemné stavby”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava sedan 1998 (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion — specialisering: arkitektur” (”pozemné stavby — špecializácia: architektúra”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 2000

— 2001, (titel: Ing.)

—Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion och arkitektur” (”pozemné stavby a archi- tektúra”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta — Slovenská technická univerzita) i Bratislava sedan 2001 (titel: Ing.)

149

			Prop. 2011/12:108
			Bilaga 1
30.9.2005			Europeiska unionens officiella tidning	L 255/141
30.9.2005	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 255/141


Land			Benämning på examensbeviset	Referensläsår

	— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av akademin för konst
		och formgivning (Vysoká škola výtvarných umení) i Bratislava sedan 1969 (titel: Akad. arch. fram till
		1990; Mgr. 1990 — 1992; Mgr. arch. 1992 — 1996; Mgr. art. sedan 1997)
	— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavitelstvo”) som utfärdades
		av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Technická
		univerzita) i Košice 1981 — 1991 (titel: Ing.)
	Alla dessa examensbevis skall åtföljas av
	— Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska arkitektorganet (Slovenská komora architektov) i
		Bratislava utan någon specificering av området eller inom området ”byggnadskonstruktion” (”pozemné
		stavby”) eller ”fysisk planering” (”územné plánovanie”)
	— Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska civilingenjörsorganet (Slovenská komora stavebných
		inžinierov) i Bratislava inom området byggnadskonstruktion (”pozemné stavby”)

Suomi/Finland	— Examensbevis utfärdade av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högskolorna och universitet i			1997/1998
		Oulu (arkkitehti/arkitekt)
	— Examensbevis utfärdade av de tekniska instituten (rakennusarkkitehti/byggnadsarkitekt)

Sverige	— Examensbevis utfärdade av Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska Högskolan, Chalmers tekniska			1997/1998
		högskola och Lunds tekniska högskola vid universitetet i Lund (arkitekt, magisterexamen i arkitektur)
	— Bevis på medlemskap i Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), om studierna har bedrivits i en stat
		som omfattas av detta direktiv

United Kingdom	— De behörighetsbevis som utfärdas efter avlagd examen vid:			1987/1988
		— Royal Institute of British Architects
		— arkitektursektionerna vid universitet, tekniska högskolor, ”colleges”, akademier (privata ”college”),
			”Schools of Technology and Art” som den 10 juni 1985 var erkända av l'Architects Registration
			Council i Storbritannien för upptagande i registret (Architect)
	— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkestiteln arkitekt med
		stöd av avsnitt 6.1 a, 6.1 b eller 6.1 d i ”l'Architects Registration Act” från 1931 (Architect)
	— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkestiteln arkitekt med
		stöd av avsnitt 2 i ”l'Architects Registration Act” från 1938 (Architect)

150

Prop. 2011/12:108

Bilaga 1

L 255/142	SV	Europeiska unionens officiella tidning	30.9.2005

BILAGA VII

Handlingar och intyg som kan krävas enligt artikel 50.1

1.Handlingar

a)Intyg om medborgarskap.

b)Kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet.

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning i den mån detta är nödvändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 14. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa upplysningar skall de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten.

d)När en mottagande medlemsstats behöriga myndighet av personer som vill utöva ett reglerat yrke kräver bevis för att de har gott namn och rykte eller att de inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, skall denna medlemsstat när det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av hand- lingar som utfärdats av behöriga myndigheter i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från och som utvisar att dessa krav är uppfyllda. Dessa myndigheter skall tillhandahålla de begärda handlingarna inom två månader.

När de behöriga myndigheterna i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana handlingar som åsyftas i första stycket, skall dessa handlingar ersättas av en försäkran under ed — eller i stater där någon bestämmelse om försäkran under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete — som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, av en notarie eller behörigt fackligt organ i personens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från. Denna myndighet eller notarie skall utfärda ett intyg som styrker äktheten av eden eller den högtidliga försäkran.

e)När en mottagande medlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, skall den medlemsstaten som tillräcklig bevisning godta att det dokument uppvisas som krävs i den utländske medborgarens ursprungsstat. När ursprungsmedlemsstaten inte utfärdar sådana dokument, skall den mottagande medlemsstaten godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat. I sådana fall måste de behöriga myndig- heterna i ursprungsstaten tillhandahålla den begärda handlingen inom två månader.

f)När en mottagande medlemsstat av de av sina egna medborgare som vill utöva ett reglerat yrke kräver

—intyg angående sökandens ekonomiska ställning,

—bevis för att den berörda personen är försäkrad mot de ekonomiska risker som är förenade med deras yrkesansvar i enlighet med gällande lagar och bestämmelser i den mottagande medlemsstaten om försäkringsskyddets villkor och omfattning,

skall denna stat som tillräcklig bevisning godta intyg beträffande detta utfärdade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater.

2. Intyg

För att underlätta tillämpningen av avsnitt III kapitel III i detta direktiv får en medlemsstat föreskriva att personer som uppfyller utbildningsvillkoren samtidigt med de bevis över formella kvalifikationer skall förete ett intyg från de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som visar att dessa examensbevis är de som avses i detta direktiv.

151

Sammanfattning

Denna promemoria innehåller förslag till ändringar av det svenska ge- nomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direkti- vet)7. Ändringarna föreslås med anledning av den kritik som den Europe- iska kommissionen (kommissionen) har riktat mot Sverige. Kommiss- ionen har framfört att svensk lagstiftning strider mot direktivets krav på automatiskt erkännande för allmänpraktiserande läkare på grund av att Sverige har två olika yrkeskvalifikationer för allmänmedicin. Enligt direktivet finns en miniminivå på utbildningen som är harmoniserad för allmänpraktiserande läkare. Vidare har kommissionen framfört att direk- tivet endast tillåter en kvalifikation inom allmänmedicin och att Sverige måste välja en nivå som är i överensstämmelse med direktivets bestäm- melser. Kommissionen har också anfört att de svenska bestämmelserna hindrar den fria rörligheten för läkare som uppfyller direktivets krav.

Kommissionen har också anfört att den anser att Sverige bryter mot di- rektivets bestämmelser genom att Socialstyrelsen begär intyg om nuva- rande yrkesstatus från dem som ansöker om erkännande av sina yrkes- kvalifikationer. Enligt direktivets bestämmelser har medlemsstaterna bara rätt att begära in de handlingar av sökande som anges i direktivet och bland dem ingår inte intyg på nuvarande yrkesstatus.

Regeringen har bestridit kommissionens kritik men har efter en samlad bedömning under hösten 2011 inlett en översyn av den svenska regle- ringen. Bedömningen är att med den nuvarande nationella regleringen finns en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns det även en risk för att Sverige åläggs höga böter. Huvudsyftet med förslagen i denna skrivelse är att säkerställa att den svenska regleringen är förenlig med EU-rätten. En viktig utgångspunkt i översynen är att värna om pati- entsäkerheten och kunna behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin.

Det föreslås att kompetensnivån som allmänpraktiserande läkare tas bort och att enbart kompetens som ”specialist i allmänmedicin” behålls. I skrivelsen lämnas även förslag till författningsändringar som möjliggör att allmänpraktiserande läkare som fullgjort sin utbildning i annan EES- stat eller i Schweiz ska kunna erkännas automatiskt som specialist i all- mänmedicin i Sverige.

Samtliga författningsändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2012. När författningsändringarna har trätt i kraft föreslås att regeringen gör

en anmälan till kommissionen med en ny svensk titel för allmänpraktise- rande läkare i direktivets bilaga V. Den nya titeln föreslås bli ”Specialist i allmänmedicin/Allmänpraktiserande läkare”.

7 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

Prop.2011/12:108

Bilaga 2

152

Författningsförslag	Prop.2011/12:108
	Bilaga 3

1.1Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659) dels att 4 kap. 7 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 7 § ska utgå, dels att 4 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			4 kap.
				10 §
Ansökningar	om legitimation,			Socialstyrelsen prövar	ansök-
särskilt förordnande		att utöva		ningar om legitimation,	särskilt
yrke, bevis om kompetens som				förordnande att utöva yrke och
Europaläkare	och	bevis	om	bevis om specialistkompetens.
specialistkompetens		prövas	av
Socialstyrelsen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2.Ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som inkommit före den 1 juli 2012 ska prövas av Socialstyrelsen enligt äldre bestämmelser.

3.Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) gäller fortfarande. En läkare får ange att han eller hon har kompetens som Europaläkare endast om han eller hon har bevil- jats sådan kompetens.

153

1.2	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och										Prop.2011/12:108
	sekretesslagen (2009:400)										Bilaga 3
Härigenom			föreskrivs att		25 kap. 8 a §		offentlighets-			och sekre-
tesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					25 kap.
					8 a §1
Sekretess gäller hos Social-						Sekretess gäller hos Social-
styrelsen i ärende om legitima-						styrelsen i ärende om legitima-
tion,	särskilt		förordnande		att	tion,	särskilt förordnande				att
utöva yrke, bevis om kompetens						utöva yrke eller bevis om
som Europaläkare eller bevis om						specialistkompetens enligt 4 kap.
specialistkompetens enligt 4 kap.						10 §		patientsäkerhetslagen
10 §		patientsäkerhetslagen				(2010:659)		för	uppgift		om
(2010:659)		för		uppgift	om	sökandens		hälsotillstånd			eller
sökandens		hälsotillstånd			eller	andra	personliga		förhållanden,
andra	personliga			förhållanden,		om det kan antas att denne eller
om det kan antas att denne eller						någon närstående till denne lider
någon närstående till denne lider						betydande		men	om	uppgiften
betydande		men		om uppgiften		röjs.

röjs.

Sekretess gäller hos Socialstyrelsen i ärende om klagomål eller i ini- tiativärende enligt 7 kap. patientsäkerhetslagen eller i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 7 kap. 30 § samma lag för uppgift om berörd hälso- och sjukvårdspersonals hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 10 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst

femtio år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2.Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har inletts före den 1 juli 2012.

1 Senaste lydelse 2010:679

154

1.3Förordning om ändring i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetsförordningen (2010:1369)

dels att 3 kap. 6 § ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 4 och 21 §§ samt 8 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap. 4 §

En läkare, som efter föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz har rätt att kalla sig allmänpraktiserande läkare, ska efter ansökan få bevis om kom- petens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i Sverige om han eller hon har svensk legitimation för yrket.

En legitimerad läkare, som har fullgjort föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz, ska efter ansökan få bevis om specia- listkompetens i allmänmedicin i Sverige om han eller hon har ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis som anges i före- skrifter meddelade av Social- styrelsen.

	21 §
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. de utbildnings-, examens-	1. de utbildnings-, examens-
och andra behörighetsbevis som	och andra behörighetsbevis som
anges i EES-avtalet och avtalet	anges i EES-avtalet och avtalet
mellan Europeiska unionen och	mellan Europeiska unionen och
dess medlemsstater å ena sidan	dess medlemsstater å ena sidan
och Schweiz å andra sidan och	och Schweiz å andra sidan och
som enligt 1–3 och 5–9 §§ ska ge	som enligt 1–9 §§ ska ge legiti-
legitimation eller bevis om	mation eller bevis om specialist-
specialistkompetens i Sverige,	kompetens i Sverige,

2.legitimation eller annan behörighet som avses i 1–13 §§ och 15 § tredje stycket samt om anpassningsperiod, lämplighetsprov och yr- kesverksamhet, i den utsträckning sådana krav enligt EES- avtalet eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan får ställas på en sökande, och

3.vilka handlingar som ska bifogas en underrättelse enligt 15 §.

Prop.2011/12:108

Bilaga 3

155

Nuvarande lydelse	Prop.2011/12:108
	Bilaga 3

8 kap.

1 §

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i tabellen.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i

10 – 14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgifts- klasser ska tillämpas:

Ärendeslag	Avgiftsklass
Legitimation
Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller
psykoterapeut		4
Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, bio-
medicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortoped-
ingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast,
+sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist eller
tandläkare		2
Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare		2
(Europaläkare)
Bevis om specialistkompetens		4
Behörighetsbevis för den som har genomgått utbildning
utomlands, dock ej personal som tidigare har meddelats
motsvarande behörighetsbevis i ett EES-land eller i
Schweiz
Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykotera		4
peut
Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska,
biomedicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker,
ortopedingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska,
sjukgymnast, sjukhusfysiker, sjuksköterska,
specialistsjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare		2

156

	Prop.2011/12:108
Föreslagen lydelse	Bilaga 3

8kap. 1 §

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i tabellen.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 10– 14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser ska tillämpas:

Ärendeslag	Avgiftsklass

Legitimation
Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykoterapeut.		4
Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biome
dicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortopedingen-
jör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast,
sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist eller
tandläkare.		2
Bevis om specialistkompetens		4
Behörighetsbevis för den som har ge-nomgått utbildning
utomlands, dock ej personal som tidigare har meddelat
smot-svarande behörighetsbevis i ett EES-land eller i
Schweiz
Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykoterapeut		4
Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barn-morska, bio-
medicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortopedin-
genjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast, sjuk
husfysiker, sjuksköterska, specialistsjuksköterska,
tandhygienist eller tandläkare		2

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2012.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ansökningarom bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som inkom till Socialstyrelsen före den 1 juli 2012.

157

Förteckning över remissinstanser

Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Regelrådet, Socialstyrelsen, Högskoleverket, Karolinska institutet, Gävle kommun, Göteborgs kommun, Karlskrona kommun, Malmö kommun, Norrköpings kommun, Stockholms kommun Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Jönköpings läns landsting, Skåne läns landsting, Hallands läns landsting, Västra Göta- lands läns landsting, Värmlands läns landsting, Dalarnas läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Norrbottens läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Vårdförbundet, Sveriges läkarförbund, Svenska Läkaresällskapet, Svensk Sjuksköterskeförening, Vårdföretagarna Kronobergs läns landsting

Prop.2011/12:108

Bilaga 4

158

Socialdepartementet

Prop.2011/12:108

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2012

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Ask,

Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström,

Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall,

Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf

Föredragande: statsrådet Hägglund

Regeringen beslutar proposition 2011/12:108 Specialist i allmänmedicin

– en yrkeskvalifikation för läkare i allmänpraktik

159

Rättsdatablad			Prop.2011/12:108

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag om ändring i		Celex 32005L0036
patientsäkerhetslagen
(2010:659)
Lag om ändring i
offentlighets- och
sekretesslagen
(2009:400)

Elanders Sverige AB, 2012

160