Utbildningsutskottets betänkande

2011/12:UbU9

En ny gymnasiesärskola

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2011/12:50 En gymnasiesärskola med hög kvalitet samt två följdmotioner. I propositionen föreslår regeringen ändringar i skollagen (2010:800). Förslaget innebär att bestämmelserna för gymnasiesärskolan i stora delar anpassas till bestämmelserna för den reformerade gymnasieskolan.

I propositionen framhålls att gymnasiesärskolan ska karakteriseras av stor flexibilitet för både elever och huvudmän. Samarbetet mellan gymnasiesärskolan och arbetslivet ska stärkas. Det ska finnas nio nationella program, och utbildningarna ska kvalitetssäkras på nationell nivå. En poängplan ska ersätta timplanen för gymnasiesärskolans nationella program, och ett ämne ska kunna bestå av flera kurser där betyg sätts efter avslutad kurs. Det ska fortfarande finnas individuella program, men indelningen i yrkes- och verksamhetsträning tas bort.

Eleverna i gymnasiesärskolan ska få ökade möjligheter att välja utbildningsvägar. De ska få rätt till stöd till inackordering. Efter avslutad utbildning ska eleverna få en utökad dokumentation av sina studier i form av ett gymnasiesärskolebevis. Hemkommunen ska vara skyldig att utreda målgruppstillhörigheten om det framkommer indikationer på att en elev inte tillhör målgruppen för grund- respektive gymnasiesärskolan.

Vissa lagändringar när det gäller särskild utbildning för vuxna genomförs som en konsekvens av förslagen som rör gymnasiesärskolan.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2012. Huvuddelen av bestämmelserna ska börja tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2013.

Utskottet tillstyrker med smärre justeringar regeringens förslag.

Utskottet redovisar åtgärder som regeringen enligt utskottet bör genomföra i syfte att öka andelen behöriga lärare i särskolan.

Samtliga motioner avstyrks.

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

I betänkandet finns reservationer från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

En ny gymnasiesärskola

 

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) med den ändringen

a) att ordet "kommunen" i 29 kap. 26 § andra stycket ska bytas ut mot orden "en kommun eller ett landsting",

b) att punkterna 2 och 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2011/12:50.

2.

Validering av lärares kunskaper

 

Riksdagen avslår motion

2011/12:Ub7 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 1.

3.

Handledning vid arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning

 

Riksdagen avslår motion

2011/12:Ub7 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 2.

Reservation 1 (S, MP, V)

4.

Urval till gymnasiesärskolan

 

Riksdagen avslår motion

2011/12:Ub7 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 3.

Reservation 2 (S, V)

5.

Nationell it-strategi

 

Riksdagen avslår motion

2011/12:Ub7 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 4.

Reservation 3 (S, V)

6.

Modersmålsundervisning

 

Riksdagen avslår motion

2011/12:Ub6 av Richard Jomshof (SD).

Reservation 4 (SD)

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 23 februari 2012

På utbildningsutskottets vägnar

Margareta Pålsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Margareta Pålsson (M), Louise Malmström (S), Betty Malmberg (M), Thomas Strand (S), Caroline Helmersson Olsson (S), Tina Acketoft (FP), Håkan Bergman (S), Gunilla Svantorp (S), Jabar Amin (MP), Yvonne Andersson (KD), Richard Jomshof (SD), Rossana Dinamarca (V), Camilla Waltersson Grönvall (M), Adnan Dibrani (S), Michael Svensson (M), Roger Haddad (FP) och Emil Källström (C).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2011/12:50 En gymnasiesärskola med hög kvalitet samt två följdmotioner. I propositionen föreslås ändringar i skollagen (2010:800).

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2 och en redovisning av motionerna i bilaga 1. I bilaga 3 finns utskottets lagförslag.

Statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, informerade utskottet i ärendet den 14 februari 2012.

Bakgrund

Regeringen bemyndigade i september 2009 ansvarigt statsråd att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå en framtida utformning av gymnasiesärskolan (U 2009:04). Samtidigt fattade regeringen beslut om direktiv för utredningen (dir. 2009:84), som tog namnet Gymnasiesärskoleutredningen. I mars 2010 beslutade regeringen tilläggsdirektiv för utredningen (dir. 2010:27).

I januari 2011 överlämnade Gymnasiesärskoleutredningen sitt betänkande Den framtida gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning (SOU 2011:8). Betänkandet remissbehandlades. Under den fortsatta beredningen uppmärksammades behov av att komplettera lagförslagen. En promemoria med förslag till lagändringar upprättades och remitterades därför.

Regeringen beslutade i oktober 2011 att inhämta Lagrådets yttrande. Lagrådets synpunkter har i allt väsentligt följts i propositionen.

I propositionen, som beslutades den 1 december 2011, anges att Statens skolverk, i avvaktan på riksdagens ställningstagande, bör ges i uppdrag att förbereda de förändringar av gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna som föreslås i propositionen. Regeringen beslutade den 15 december 2011 om ett sådant uppdrag till Skolverket (U2011/7077/GV).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i skollagen (2010:800). Förslaget innebär att bestämmelserna för gymnasiesärskolan i stora delar anpassas till bestämmelserna för den reformerade gymnasieskolan.

Gymnasiesärskolan ska karakteriseras av stor flexibilitet för både elever och huvudmän. Samarbetet mellan gymnasiesärskolan och arbetslivet ska stärkas. Det ska finnas nio nationella program, och utbildningarna ska kvalitetssäkras på nationell nivå. En poängplan ska ersätta timplanen för gymnasiesärskolans nationella program, och ett ämne ska kunna bestå av flera kurser där betyg sätts efter avslutad kurs. Det ska fortfarande finnas individuella program, men indelningen i yrkes- och verksamhetsträning tas bort.

Eleverna i gymnasiesärskolan ska få ökade möjligheter att välja utbildningsvägar. De ska få rätt till stöd till inackordering. Efter avslutad utbildning ska eleverna få en utökad dokumentation av sina studier i form av ett gymnasiesärskolebevis. Hemkommunen ska vara skyldig att utreda målgruppstillhörigheten om det framkommer indikationer på att en elev inte tillhör målgruppen för grund- respektive gymnasiesärskolan.

Vissa lagändringar angående särskild utbildning för vuxna genomförs som en konsekvens av förslagen som rör gymnasiesärskolan.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2012. Huvuddelen av bestämmelserna ska börja tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2013.

Utskottets överväganden

En ny gymnasiesärskola

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) med smärre justeringar. Förslaget innebär att bestämmelserna för gymnasiesärskolan i stora delar anpassas till bestämmelserna för den reformerade gymnasieskolan.

Därmed bifalls propositionen delvis.

Propositionen

I proposition 2011/12:50 En gymnasiesärskola med hög kvalitet föreslår regeringen att bestämmelserna för gymnasiesärskolan i stora delar anpassas till bestämmelserna för den reformerade gymnasieskolan. I propositionen föreslås således ändringar i skollagen (2010:800).

Regeringen anför att alla barn och ungdomar i Sverige har rätt till en utbildning där de utmanas i sitt lärande och växer med sina kunskaper. I Sverige har elever med utvecklingsstörning länge erbjudits en särskild skolform där undervisningen kan anpassas helt efter varje elevs behov och förutsättningar. Gymnasiesärskolan är en förhållandevis liten skolform som omfattar ca 2 procent av eleverna i varje årskull.

Tydligare syfte och målgrupp

Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en för dem anpassad utbildning som ska ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Utbildningen ska utformas så att den främjar social gemenskap och utvecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper.

Rätten att tas emot i gymnasiesärskolan ska endast gälla ungdomar som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan. Till målgruppen ska de ungdomar höra vars skolplikt har upphört och som inte bedöms ha förutsättningar att nå upp till gymnasieskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning. Dessa ungdomar ska ha rätt att bli mottagna under förutsättning att utbildningen påbörjas före utgången av det första kalenderåret det år de fyller 20 år.

Ett beslut om huruvida en sökande tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan ska fattas av hemkommunen inför mottagande i denna skolform. Om utredning saknas eller det av andra skäl bedöms nödvändigt, ska beslutet föregås av en ny utredning som motsvarar den som görs inför beslut om mottagande i grundsärskolan, dvs. en utredning som omfattar en pedagogisk, en psykologisk, en medicinsk och en social bedömning. Beslut om att den sökande tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan eller inte ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Den som arbetar inom skolväsendet ska underrätta elevens rektor om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om något som tyder på att en elev i grundsärskolan eller gymnasiesärskolan inte tillhör grundsärskolans respektive gymnasiesärskolans målgrupp. En rektor som får sådana upplysningar ska anmäla detta till elevens hemkommun, som skyndsamt ska utreda frågan.

Hemkommunen ska besluta att en elev inte tillhör grundsärskolans målgrupp om en utredning visar att eleven inte tillhör målgruppen. Hemkommunen ska då ta emot eleven i grundskolan eller se till att eleven på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Om utredningen visar att en elev inte tillhör gymnasiesärskolans målgrupp, ska hemkommunen fatta ett beslut i enlighet därmed och därefter erbjuda eleven utbildning i gymnasieskolan eller vuxenutbildning.

Hemkommunen ska vidta de åtgärder som krävs för att eleven ska kunna gå över från grundsärskolan till grundskolan eller motsvarande skolform respektive från gymnasiesärskolan till gymnasieskolan eller vuxenutbildning.

Det finns i dag bestämmelser om att kommunernas beslut om mottagande i grundsärskolan får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Det finns också bestämmelser om att beslut om tillhörighet till gymnasiesärskolans målgrupp får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Beslut om målgruppstillhörighet bör kunna överklagas oavsett i vilket sammanhang ett sådant beslut fattas. Bestämmelser om överklagande av beslut till Skolväsendets överklagandenämnd om tillhörigheten till grundsärskolans eller gymnasiesärskolans målgrupp som fattas efter att det har framkommit indikationer på att en elev inte tillhör målgruppen bör i konsekvens härmed införas i skollagen.

Samverkan och erbjudande om utbildning

Varje kommun ska ansvara för att alla i kommunen som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp erbjuds utbildning av god kvalitet i gymnasiesärskolan.

Kommunen ska sträva efter att erbjudandet ska omfatta ett allsidigt urval av nationella program och nationella inriktningar. Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål. Kommunen ska få erbjuda utbildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal med kommunen eller landstinget.

Huvudmannen för gymnasiesärskolan ska samverka med samhället i övrigt. Samverkan med arbetslivet på den nationella nivån bör för gymnasiesärskolan integreras i de nationella programråd som redan har etablerats för gymnasieskolan.

Gymnasiesärskolans övergripande struktur

Gymnasiesärskolan ska bestå av nationella och individuella program. Utbildningen ska bedrivas som heltidsstudier. Utbildningen ska, med undantag för gymnasial lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan, i huvudsak vara skolförlagd.

Den garanterade undervisningstiden ska även i fortsättningen vara 3 600 timmar fördelade på fyra år. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avvikelser från den garanterade undervisningstiden. För varje elev ska det upprättas en individuell studieplan. Elevens synpunkter ska inhämtas och beaktas vid utformandet av den individuella studieplanen.

Nationella program

Gymnasiesärskolan ska bestå av följande nio nationella program:

–     programmet för administration, handel och varuhantering

–     programmet för estetiska verksamheter

–     programmet för fastighet, anläggning och byggnation

–     programmet för fordonsvård och godshantering

–     programmet för hantverk och produktion

–     programmet för hotell, restaurang och bageri

–     programmet för hälsa, vård och omsorg

–     programmet för samhälle, natur och språk

–     programmet för skog, mark och djur.

Omfattningen av studierna på nationella program ska anges i gymnasiesärskolepoäng. Utbildningens omfattning ska vara 2 500 poäng. Fördelningen av poängen ska framgå av en poängplan. För varje ämne ska det finnas en ämnesplan. Utbildning inom varje ämne ska ges i form av en eller flera kurser och för varje kurs ska det anges hur många gymnasiesärskolepoäng kursen omfattar. Betyg ska sättas efter avslutad kurs.

Om det finns särskilda skäl, får det vid betygssättningen bortses från enstaka delar av kunskapskraven. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska nå ett visst kunskapskrav. En utvecklingsstörning får dock bara beaktas om det finns synnerliga skäl. De kunskapskrav som rör säkerhet och de som hänvisar till lagar, förordningar eller myndigheters föreskrifter ska dock alltid uppfyllas. Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas.

Inom de nationella programmen ska det få finnas nationella inriktningar som börjar det första, andra, tredje eller fjärde läsåret. Regeringen avser att ge Statens skolverk i uppdrag att lämna förslag till inriktningar på de olika programmen. Därefter bör regeringen besluta om vilka nationella inriktningar som ska finnas.

De nationella programmens struktur

I de nationella programmen ska ämnena svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, idrott och hälsa, estetisk verksamhet, historia, samhällskunskap, religionskunskap samt naturkunskap ingå (gymnasiesärskolegemensamma ämnen). De gymnasiesärskolegemensamma ämnena ska ha minst följande omfattning på samtliga nationella program: svenska eller svenska som andraspråk samt idrott och hälsa 200 poäng vardera, engelska, matematik och estetisk verksamhet 100 poäng vardera samt historia, samhällskunskap, religionskunskap och naturkunskap 50 poäng vardera.

I de nationella programmen ska det också ingå ämnen som ger programmet dess karaktär. Det ska också finnas individuellt val. Det individuella valet ska omfatta 200 poäng på samtliga nationella program. I utbildningen på gymnasiesärskolans nationella program ska ett gymnasiesärskolearbete ingå. Gymnasiesärskolearbetet ska omfatta 100 poäng.

De nationella programmen ska innehålla arbetsplatsförlagt lärande som bör omfatta minst 22 veckor.

Gymnasial lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan inrättas

Inom de nationella programmen i gymnasiesärskolan ska det få finnas gymnasial lärlingsutbildning. Gymnasial lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan ska i huvudsak vara förlagd till en eller flera arbetsplatser.

Lärlingsutbildning är en del av den reformerade gymnasieskolan. En gymnasial lärlingsutbildning är i huvudsak förlagd till en eller flera arbetsplatser. Eftersom gymnasiesärskolan på ett flexibelt sätt ska kunna anpassas till elevers olika behov, ser regeringen ingen anledning till att lärlingsutbildning inte skulle kunna erbjudas även i gymnasiesärskolan. Sådana erfarenheter från arbetslivet som en lärlingsutbildning kan ge kan vara betydelsefulla för elever i både gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Eftersom alla nationella program i gymnasiesärskolan ska förbereda eleverna för arbetslivet bör det vara möjligt för alla elever som går på nationella program att delta i gymnasial lärlingsutbildning. Regeringen bedömer dock att lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan kommer att ske i begränsad utsträckning.

Regeringen avser att återkomma med förslag om utbildningskontrakt för lärlingarna i gymnasiesärskolan och en särskild arbetsrättslig reglering så att lärlingarna ska kunna kombinera utbildning med anställning.

Riksrekryterande utbildning

Statens skolverk ska få besluta att det till viss utbildning på de nationella programmen i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman i första hand ska tas emot sökande från hela landet (riksrekrytering). Beslut om riksrekrytering ska ange under vilken tid beslutet ska gälla och hur många platser utbildningen får omfatta. Skolverket ska i samband med beslut om riksrekrytering få besluta om avvikelser från struktur, innehåll och programmål för utbildningar på nationella program.

Regeringen ska få meddela föreskrifter om villkor för att en viss utbildning som anordnas av en offentlig huvudman ska kunna bli riksrekryterande.

Regeringen ska få meddela föreskrifter om villkor för beslut om att en utbildning på ett nationellt program i en gymnasiesärskola med enskild huvudman ska få avvika från programmets struktur, innehåll och programmål.

Det bör vara möjligt att anordna en nationellt godkänd idrottsutbildning i gymnasiesärskolan.

Individuella program i gymnasiesärskolan

Indelningen i yrkesträning och verksamhetsträning inom de individuella programmen ska tas bort.

Gymnasiesärskolans individuella program ska bestå av ämnesområdena estetisk verksamhet, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, natur och miljö, individ och samhälle samt språk och kommunikation. För varje ämnesområde ska det finnas en ämnesområdesplan. Betyg ska inte sättas på ämnesområden.

Gymnasiesärskolebevis

Elever ska få ett gymnasiesärskolebevis när de har genomfört en gymnasiesärskoleutbildning.

Antagningsorganisation

Eleverna i gymnasiesärskolan ska kunna välja utbildningsvägar på samma sätt som eleverna i gymnasieskolan. Huvudmannen ska ansvara för antagningen till de olika utbildningarna i gymnasiesärskolan som anordnas av huvudmannen.

Mottagande på nationella program i en offentlig huvudmans gymnasiesärskola

Huvudmannen för den sökta utbildningen ska besluta om den sökande ska tas emot. Huvudmannen ska i första hand ta emot de sökande som är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen och som söker till ett nationellt program, eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar det första läsåret. Vidare ska de som är sökande tas emot i första hand om de har sökt utbildningar som de har särskilda skäl att gå på, som hemkommunen inte erbjuder eller som är riksrekryterande. Andra sökande till nationella program ska få tas emot i andra hand till platser som återstår sedan alla de som ska tas emot i första hand har antagits till utbildningen.

En kommuns eller ett landstings beslut om mottagande i första hand i gymnasiesärskolan ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Innan en kommun tar emot en sökande till ett nationellt program som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen ska ett yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Detsamma ska gälla ett landsting. Yttrandet ska innehålla uppgift om huruvida eleven tillhör gymnasiesärskolans målgrupp.

Mottagande på individuella program i en offentlig huvudmans gymnasiesärskola

Hemkommunen ska göra en bedömning av om en ungdom som har sökt till ett individuellt program har förutsättningar att följa undervisningen på ett nationellt program. Om hemkommunen bedömer att den sökande inte har förutsättningar att följa undervisningen på ett nationellt program, ska han eller hon tas emot på ett individuellt program. Om den sökande bedöms ha förutsättningar att kunna följa utbildningen på ett nationellt program, ska han eller hon ges möjlighet att så snart som möjligt söka till nationella program som anordnas av huvudmannen.

En kommun ska få ta emot en elev från en annan kommun på ett individuellt program i sin gymnasiesärskola förutsatt att hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program. Även ett landsting ska få ta emot en elev på ett individuellt program under samma förutsättning. Detta ska dock gälla endast om hemkommunen och mottagande kommun eller landsting kommer överens om ersättningen för utbildningen.

Huvudmannen ska, innan eleven tas emot, hämta in ett yttrande från elevens hemkommun. Yttrandet ska innehålla uppgifter om huruvida eleven tillhör gymnasiesärskolans målgrupp och om huruvida eleven kan följa ett nationellt program.

Mottagande i en fristående gymnasiesärskola

Bestämmelserna om mottagande på nationella program i en fristående gymnasiesärskola ska gälla även fortsättningsvis. Detta innebär att en fristående gymnasiesärskola ska vara öppen för alla ungdomar som har rätt till utbildning i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman utom i de fall när hemkommunen har beslutat att inte lämna tilläggsbelopp för eleven.

En fristående huvudman ska få ta emot en elev på ett individuellt program i sin gymnasiesärskola förutsatt att hemkommunen bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program och att den fristående huvudmannen och hemkommunen är överens om bidraget för eleven.

En enskild huvudmans beslut om mottagande i en fristående gymnasiesärskola ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Urval

Urvalsbestämmelser behövs när antalet platser på en utbildning är färre än antalet sökande som har tagits emot. För att skapa tydlighet bör en upplysningsbestämmelse om att regeringen meddelar föreskrifter om urval bland mottagna sökande till nationella program i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman tas in i skollagen.

Regeringen vill understryka att kommunerna bör anstränga sig för att anpassa utbildningsutbudet i gymnasiesärskolan så att de sökandes önskemål blir tillgodosedda i så stor utsträckning som möjligt. Inom ramen för varje program kommer det att finnas stora möjligheter till flexibilitet, vilket bör underlätta för både utbildningsanordnarna och eleverna. Det kan dock ändå komma att uppstå situationer när ett urval måste göras.

Enligt nuvarande urvalsbestämmelser för nationella program i en offentlig huvudmans gymnasiesärskola ska företräde ges åt den som bedöms ha störst behov av utbildningen. Den utredning (SOU 2011:8) som ligger till grund för propositionen har undersökt hur huvudmännen tolkar och tillämpar bestämmelsen och funnit att den ges högst varierande innebörd. Behov tolkas ofta i termer av intresse, motivation och förmåga, men även elevens kommunala tillhörighet och möjlighet att få arbete eller sysselsättning inom området samt hur eleven förväntas passa in i gruppen kan spela in i bedömningen av vem som ska ges företräde till utbildningen. Det är rättsosäkert att bestämmelsen går att tolka på så många olika sätt och att tillämpningen därmed ser så olika ut.

Utredningen förordar att urvalet i stället bör grunda sig på elevernas förutsättningar. I detta urvalskriterium kan faktorer som intresse, motivation och förmåga vägas in och det ansluter därmed till hur huvudmännen tillämpar dagens bestämmelse. Såväl utredningen som flera av remissinstanserna anser att frågan om urval är svår. Utredningen diskuterar en rad andra möjliga urvalskriterier såsom betyg, anlagstester och lottning, men anser att de är sämre alternativ än det som föreslås i betänkandet.

Regeringen avser att i förordning reglera på vilka grunder urval ska göras om antalet platser på ett nationellt program är färre än antalet sökande. Regeringen delar den bedömning som kommer till uttryck i flera av remissvaren, nämligen att det krävs tydliga anvisningar om hur bestämmelsen ska tillämpas för att motverka en situation med så skilda tolkningar som i dag. Därför avser regeringen att senare också ge Statens skolverk i uppdrag att utarbeta allmänna råd kring urval till gymnasiesärskolans nationella program. För fristående gymnasiesärskolor föreslås ingen förändring. Om det inte finns plats för alla sökande till en utbildning, ska urvalet göras på de grunder som Statens skolinspektion bestämmer.

Interkommunal ersättning och bidrag till fristående gymnasiesärskolor

En kommun eller ett landsting som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av hans eller hennes hemkommun (interkommunal ersättning). Den interkommunala ersättningen ska med vissa undantag motsvara anordnarens självkostnad.

Grundbeloppet i bidraget till fristående skolor för utbildning på sådana nationella program och nationella inriktningar eller jämförbara program som hemkommunen erbjuder ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till det programmet, den inriktningen eller ett jämförbart program.

Ekonomiska villkor för elever i gymnasiesärskolan

Hemkommunen ska lämna ekonomiskt stöd till en elev som går i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman och som behöver inackordering på grund av skolgången.

Elever som är mottagna i första hand i en annan kommuns gymnasiesärskola och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen, ska ha rätt till skolskjuts under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahörande i kommunen. Elever som går i en fristående gymnasiesärskola bör få rätt till inackorderingstillägg under motsvarande förutsättningar som elever i en fristående gymnasieskola. Den ekonomiska ersättningen för elever med funktionsnedsättning som studerar bör utredas vidare.

Möjlighet för enskilda att utfärda gymnasieexamen

I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att enskilda får utfärda gymnasieexamen enligt de bestämmelser som gäller för skolväsendet.

Förslaget är en följd av att en möjlighet att få gymnasieexamen har införts i gymnasieskolan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt ett bemyndigande som i dag finns i 29 kap. 24 § skollagen (2010:800), utöver vad som i övrigt följer av den lagen, meddela föreskrifter om att enskilda får sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg enligt de bestämmelser som gäller för skolväsendet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt bemyndigandet även meddela föreskrifter om att en myndighet i enskilda fall får besluta i sådana frågor och om ytterligare villkor för att enskilda i sådana fall ska få sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg. För att klargöra att bemyndigandet även omfattar gymnasieexamen föreslås att det tydliggörs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om att enskilda får utfärda gymnasieexamen enligt de bestämmelser som gäller för skolväsendet. Bemyndigandet ska även omfatta en möjlighet att meddela föreskrifter om att en myndighet i enskilda fall får besluta i sådana frågor och om ytterligare villkor för att enskilda i de aktuella fallen ska få utfärda gymnasieexamen.

Vissa övriga frågor

Regeringen föreslår att vissa bestämmelser överförs med i sak oförändrat innehåll till den nya regleringen. Vidare föreslås lagändringar när det gäller särskild utbildning för vuxna som en konsekvens av förslagen som rör gymnasiesärskolan.

Regeringen anser att syftet för grundsärskolan ska uttrycka vad utbildningen ska leda till, i likhet med vad som gäller för grundskolan. Således föreslås att skollagen ändras i detta syfte. Grundsärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en för dem anpassad utbildning som ger kunskaper och värden och utvecklar elevernas förmåga att tillägna sig dessa. Utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning. Utbildningen ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och ge en god grund för ett aktivt deltagande i samhället.

Propositionens förslag föreslås träda i kraft den 1 april 2012. Huvuddelen av bestämmelserna ska börja tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2013.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att bestämmelserna för gymnasiesärskolan i stora delar anpassas till bestämmelserna för den reformerade gymnasieskolan. Utskottet ställer sig således bakom propositionens förslag i sak.

Som framgått ovan föreslås i propositionen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att enskilda får utfärda gymnasieexamen enligt de bestämmelser som gäller för skolväsendet. Enligt propositionens förslag ska detta tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2012. Bestämmelserna bör dock tillämpas för tid fr.o.m. den 1 juli 2011, dvs. fr.o.m. det datum då bestämmelserna om den reformerade gymnasieskolan började tillämpas. Därmed kan reglerna tillämpas på utbildning som påbörjades under andra halvåret 2011. Riksdagen bör således besluta att övergångsbestämmelserna ges en sådan lydelse att detta blir möjligt. Utskottets lagförslag återfinns i bilaga 3.

Utskottet noterar vidare att den gällande lydelsen av 29 kap. 26 § andra stycket skollagen har återgetts felaktigt i propositionen (s. 31). Utskottet föreslår därför en lagteknisk justering av denna paragraf.

Därmed tillstyrks propositionen delvis.

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Validering av lärares kunskaper

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om validering av lärares kunskaper. Utskottet redovisar åtgärder som regeringen enligt utskottet bör genomföra i syfte att öka andelen behöriga lärare i särskolan.

Motionen

I Socialdemokraternas kommittémotion 2011/12:Ub7 yrkande 1 framhålls att det är anmärkningsvärt att regeringen i en proposition om gymnasiesärskolan i det närmaste helt undviker att nämna de personer som ska arbeta där. De nya behörighetsreglerna för lärare ställer större och tydligare krav på lärare som ska undervisa i särskolan. Enligt de nya reglerna krävs en lärarexamen samt en speciallärarexamen med inriktning mot utvecklingsstörning. I dag saknar dock särskolan förutsättningar för att möta de nya reglerna, och därför har det uppstått en bekymmersam situation för särskolans lärare, huvudmän och elever.

Lärarnas tidning har frågat tio slumpvis utvalda kommuner om de anser att lärarna i särskolan (grund- och gymnasiesärskolan) har den behörighet som krävs enligt de nya reglerna. Kommunerna uppskattade att ca 20 procent av lärarna har det. Lärarförbundet bedömer att 20 procent till och med är en optimistisk siffra. De allra flesta lärare som saknar behörighet för att undervisa i gymnasiesärskolan saknar en speciallärarexamen med inriktning mot kunskap om utvecklingsstörning.

Det finns också lärare som utbildat sig enligt den särskoleförordning som gällde fram till 1991. De blir nu obehöriga och utan lärarlegitimation eftersom de saknar lärarexamen. Det vore en för gymnasiesärskolan olycklig utveckling om deras kompetens inte skulle tas till vara. Man bör därför se över möjligheten att på olika sätt validera deras kunskaper och därmed kunna ge dem en lärarlegitimation.

Regeringen bör skyndsamt utreda förutsättningarna för behörighet inom särskolan, förlänga övergångstiden, införa ett valideringssystem och inom ramen för Lärarlyftet göra en särskild satsning på lärare i särskolan.

I motionen yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgången på legitimerade lärare i särskolan och möjligheten till validering av befintliga lärares kunskaper.

Kompletterande uppgifter

I förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare och utnämning till lektor finns bestämmelser om vilken utbildning som krävs för att vara behörig att bedriva viss undervisning i skolväsendet och andra bestämmelser om behörighet för lärare. Förordningen innehåller även bestämmelser om legitimation för lärare och förskollärare och om utnämning till lektor i skolväsendet.

Behörig att undervisa i gymnasiesärskolan i andra ämnen än yrkesämnen är generellt sett den som är behörig att undervisa i grundsärskolan. Kraven på den grundläggande lärar- eller förskollärarutbildningen varierar beroende av var i gymnasiesärskolan läraren ska undervisa. Därutöver krävs en speciallärarexamen med specialisering mot utvecklingsstörning. För behörighet att undervisa i yrkesämnen i gymnasiesärskolan finns det dock inte krav på speciallärarexamen.

Utbildningsministern besvarade en skriftlig fråga om lärarlegitimation för lärare inom särskolan i november 2011 (fr. 2011/12:94). Utbildningsministern konstaterade att det tidigare har funnits bestämmelser som medgett personer med annan utbildningsbakgrund än lärar- eller förskollärarutbildning att gå en speciallärarutbildning i syfte att få undervisa i bl.a. träningsskolan. En del av dessa personer undervisar fortfarande. Utbildningsministern avsåg mot bakgrund av detta att överväga om det finns skäl att ändra nu gällande bestämmelser. Samma svar gavs på en interpellation den 9 december 2011 (ip. 2011/12:137).

Statens skolverk lämnade den 10 februari 2012 en hemställan till Utbildningsdepartementet om att tidpunkten för införandet av krav på lärarlegitimation i skolan senareläggs. Anledningen var bl.a. att det varit svårare än beräknat att klarlägga vilken behörighet de enskilda lärarna har. Regeringen avser med anledning av hemställan från Skolverket att föreslå riksdagen att tidpunkten för ikraftträdandet senareläggs (pressmeddelande från Utbildningsdepartementet den 10 februari 2012 Ändrat datum för ikraftträdande av lärarlegitimationsreformen).

Statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, informerade utskottet i frågan om lärare i särskolan den 14 februari 2012.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inhämtat att regeringen avser att vidta åtgärder som syftar till att säkerställa att lärare i särskolan har hög kompetens. Utskottet välkomnar detta och redovisar i det följande åtgärderna.

Viktigt att lärare i särskolan har hög kompetens

Utskottet vill framhålla att det är mycket viktigt att lärare i grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna har hög kompetens och är behöriga för den undervisning de bedriver. Alla elever har rätt till en undervisning som innebär att de ges förutsättningar att nå de nationella målen för skolan och efter sina förutsättningar utvecklas så långt som möjligt.

De nya behörighetsreglerna i förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare och utnämning till lektor är för alla skolformer utformade efter de krav undervisningen ställer.

I grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna innebär förordningsbestämmelserna i praktiken att alla lärare måste ha särskilda kunskaper, såväl teoretiska som pedagogiska, om barn och elever med utvecklingsstörning. Lärarna måste dessutom ha sådana fördjupade didaktiska kunskaper att de kan använda sig av en mångfald metoder och arbetssätt i undervisningen. För att ge lärare sådana kunskaper har en speciallärarutbildning med specialisering mot utvecklingsstörning åter införts. Eftersom det under ett antal år inte har funnits någon speciallärarutbildning jämställs dessutom en specialpedagogexamen med speciallärarexamen i den förordning som nämns ovan. För behörighet krävs även att examen kan anses uppfylla kravet på en specialisering mot utvecklingsstörning.

Utöver speciallärarexamen krävs enligt behörighetsreglerna en grundutbildning i form av en grundlärarexamen med olika inriktning beroende av var i särskolan läraren ska undervisa. Reglerna för detta utgår från den kunskapsnivå eleverna i de olika årskurserna generellt befinner sig på. I s.k. praktiska eller estetiska ämnen är även ämneslärare med speciallärarutbildning behöriga för undervisningen. På träningsskolenivå kan den grundläggande examen även vara en förskollärarexamen.

Åtgärder för att öka andelen behöriga lärare i särskolan

Övergångsbestämmelser som medger att speciallärare som inte har en annan lärar- eller förskollärarexamen får bedriva undervisningen

Erfarenheter visar att det saknas en betydande andel behöriga lärare i särskolan, även om det inte finns någon officiell statistik där detta redovisas. Det kan emellertid konstateras att det även i den tidigare skollagen (1985:1100) slogs fast att en lärare skulle ha en utbildning avsedd för den undervisning han eller hon i huvudsak skulle bedriva. Bestämmelsen har förmodligen tolkats på en mängd olika sätt av huvudmännen. När behörighetsreglerna infördes bedömdes att reglerna, trots ett bekymmersamt läge, behövde skärpas och tydliggöras, eftersom även elever i olika delar av särskolan ska ha rätt att få sin utbildning under ledning av välutbildade och kompetenta lärare.

Genom bl.a. information vid olika tillfällen utifrån huvudmäns kartläggningar av behörighetsläget har det bekymmersamma läget bekräftats och visat sig allvarligt. Därför behövs det åtgärder genom författningsändringar så att den som har en äldre speciallärar- eller specialpedagogutbildning med specialisering, eller motsvarande, mot utvecklingsstörning ska få bedriva undervisningen även om han eller hon inte har en annan lärar- eller förskollärarutbildning som grundutbildning. Detta bör gälla för personer, t.ex. fritidspedagoger, socialpedagoger och arbetsterapeuter, som är anställda i särskolan och enligt äldre bestämmelser tidigare har kunnat genomgå en utbildning för att få undervisa på träningsskolenivå, se Kungl. Maj:ts stadga för lärarhögskolorna (1968:318). Lärarna bör även kunna ansöka om och få en ny anställning för att bedriva sådan undervisning.

Ämneslärare som är anställda i särskolan ska omfattas av övergångsregler

Det har även uppmärksammats att det finns ämneslärare med speciallärar- eller specialpedagogutbildning som är anställda i särskolan och undervisar i olika ämnen, inte enbart i s.k. praktiska eller estetiska ämnen. Trots att dessa inte tidigare varit behöriga för undervisningen är det, med rådande behörighetsläge, lämpligt att även dessa omfattas av övergångsregler som innebär att de ska få bedriva undervisning i grundsärskolans högre årskurser, i gymnasiesärskolan och i särskild utbildning för vuxna.

Förlängning av övergångsperioden

Ytterligare en åtgärd som bör genomföras är att för lärare som är anställda i särskolan förlänga den nu gällande övergångsperioden fram till den 30 juni 2018 innan de nya behörighetsreglerna måste tillämpas. För närvarande gäller övergångsperioden fram till den 30 juni 2015. En sådan åtgärd skulle innebära att huvudmännen får längre tid på sig att organisera sin verksamhet så att det i huvudsak kan finnas behöriga lärare i verksamheten. En förlängning skulle vidare innebära att lärare som t.ex. har påbörjat en lärarutbildning men saknar en examen, dvs. har en mindre del av en äldre lärarutbildning kvar, har möjlighet att komplettera för att få motsvarande en äldre examen inom pågående särskilda satsningar på vidareutbildning av lärare som saknar examen. Samtidigt skulle läraren fram till den 30 juni 2018 få fortsätta att bedriva undervisning utan att några särskilda undantagsregler måste tillämpas. Detta kan göra det lättare att motivera en lärare att avsluta sin utbildning och få en examen.

Speciallärarutbildning inom Lärarlyftet II

Ett tilläggsuppdrag till Statens skolverk inom ramen för Lärarlyftet II är ytterligare en åtgärd som föreslås. Tilläggsuppdraget skulle innebära att Skolverket genom överenskommelser med lärosäten som har tillstånd att utfärda speciallärarexamen ska erbjuda hela eller delar av speciallärarutbildningar som leder till speciallärarexamen och behörighet att undervisa i grundsärskola, gymnasiesärskola eller särskild utbildning för vuxna. En del personer ska således kunna gå en hel speciallärarutbildning om 90 högskolepoäng, medan andra som bara saknar specialiseringen mot utvecklingsstörning ska kunna få utbildning i denna del.

I uppdraget bör det läggas särskild vikt vid att Skolverket i samarbete med lärosätena möjliggör validering av tidigare tillägnade kunskaper. Syftet är att validering, i de fall där de tidigare tillägnade kunskaperna/erfarenheterna bedöms som tillräckliga, kan leda till att en person kan ansöka om examen och därmed bli behörig och få det inskrivet i legitimationen. Mot bakgrund av vad som anges i högskoleförordningen (1993:100) kan sådana kunskaper vara dels tidigare utbildning, dels tidigare kunskaper som har förvärvats i yrkesverksamhet.

Ett stimulansbidrag bör lämnas till huvudmännen med 500 kronor per högskolepoäng för varje lärare som genomgår utbildning. Utbildningen skulle alltså kunna genomföras med samma villkor som andra utbildningar inom Lärarlyftet II. Avsikten med stimulansbidraget är t.ex. att lärare ska kunna få minskad tjänstgöringstid under studietiden.

Ovan nämnda satsning bör rymmas inom den ram som Skolverket tidigare har tilldelats för Lärarlyftet II. Det är viktigt att medlen används till att förbättra behörighetsläget i alla skolformer och till områden där det uppmärksammas att det är särskilt angeläget. Särskolan har visat sig vara ett sådant område.

Utskottet ställer sig bakom regeringens avsikt att genomföra dessa åtgärder. Med hänvisning till detta avstyrks motion 2011/12:Ub7 (S) yrkande 1.

Handledning vid arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om handledning vid arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning. Utskottet konstaterar att skolhuvudmannen har ett stort ansvar när det gäller att se till att handledarna har den kunskap och erfarenhet som krävs.

Jämför reservation 1 (S, MP, V).

Motionen

I Socialdemokraternas kommittémotion 2011/12:Ub7 yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om handledning vid arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning. Socialdemokraterna delar regeringens bedömning att det är mycket värdefullt att elever i gymnasiesärskolan får möjlighet till arbetsplatsförlagt lärande. Arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildningar i gymnasiesärskolan ställer stora krav på handledaren. Eleverna i gymnasiesärskolans målgrupp har särskilda behov som måste förstås av handledaren. Det är därför mycket viktigt att handledarutbildning konsekvent genomförs och att upplägget med arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning regelmässigt kvalitetssäkras. Handledarna behöver också ha kunskap om konsekvenser av funktionsnedsättning i skolan och kunskap om lärmiljöer.

Utskottets ställningstagande

När det gäller lärlingsutbildning i gymnasieskolan – alltså inte specifikt gymnasiesärskolan – aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2011 (prop. 2010/11:1 utg.omr. 16) en omfattande satsning i syfte att öka antalet lärlingsplatser. För perioden 2011–2014 avsattes 794 miljoner kronor. I budgetpropositionen för 2012 anfördes att det är regeringens ambition att öka antalet lärlingsplatser. Utbildningsinnehållets relevans och kvaliteten på det arbetsplatsförlagda lärandet är en förutsättning för att lärlingsutbildningen ska växa och utvecklas till ett ännu mer attraktivt alternativ för både elever och arbetsgivare. Regeringen avser därför att följa utvecklingen av såväl omfång som kvalitet noga (prop. 2011/12:1 utg.omr. 16 s. 54).

Utskottet vill framhålla vikten av arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildningar i gymnasiesärskolan. Förslagen om förändrad programstruktur antas leda till att i genomsnitt 250 fler elever per årskull kommer att välja nationellt program i gymnasiesärskolan och därmed omfattas av kravet på 22 veckors arbetsplatsförlagt lärande. Som anförs i propositionen är den nya elevgruppen troligen i behov av individuellt stöd i form av t.ex. assistans på arbetsplatsen, vilket är mer kostnadskrävande än om eleverna hade befunnit sig i skolan. Dessa ökade kostnader beräknas till 9,5 miljoner kronor.

Handledarnas kompetens är naturligtvis av stor vikt för kvaliteten i lärlingsutbildningen i gymnasiesärskolan. Kompetens handlar dels om djup och bredd i yrkeskunskaperna, dels om kunskap om de särskilda förutsättningarna för lärlingsutbildningen i gymnasiesärskolan. Skolhuvudmannen har ett stort ansvar när det gäller att se till att handledarna har den kunskap och erfarenhet som krävs.

Utskottet avstyrker därmed motion 2011/12:Ub7 yrkande 2.

Urval till gymnasiesärskolan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om att urval till gymnasiesärskolan även fortsättningsvis bör grundas på elevernas behov. Utskottet delar regeringens uppfattning att det krävs tydliga anvisningar för att motverka skilda tolkningar av bestämmelserna.

Jämför reservation 2 (S, V).

Motionen

I Socialdemokraternas kommittémotion 2011/12:Ub7 yrkande 3 anförs att de allra flesta elever som söker till gymnasiesärskolan och som bedömts tillhöra målgruppen antas på det program och den inriktning som de har önskat. I vissa fall måste dock ett urval göras. Hittills har lagstiftningen varit sådan att urvalet ska grundas på elevens behov, men enligt propositionen kommer regeringen att meddela föreskrifter om urvalet.

Socialdemokraterna anser att urval även fortsättningsvis bör grundas på elevernas behov. Om urvalet grundas på elevernas förutsättningar finns det en risk att det kan uppstå skäl till urval som kan vara kopplat till graden av kostnader för anpassning och investeringar i miljön. Graden av funktionshinder kan också bli en variabel som avgör om en elev antas till ett program eller inte. Elevens behov, trots de brister som det kriteriet har, är det som ska vara vägledande. Hur behov ska definieras bör framgå tydligt för att tillämpningen ska vara rättssäker och lika för alla. Hur urvalet i praktiken kommer att göras måste noggrant följas upp.

Utskottets ställningstagande

Av redovisningen för propositionen tidigare i betänkandet framgår att regeringen avser att i förordning reglera på vilka grunder urval ska göras om antalet platser på ett nationellt program är färre än antalet sökande.

Företräde ska enligt nuvarande bestämmelser ges åt den som bedöms ha störst behov av utbildningen. Utredningen Den framtida gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning (SOU 2011:8) undersökte hur huvudmännen tolkar och tillämpar bestämmelsen. Slutsatsen var att bestämmelsen ges högst varierande innebörd. Behov tolkas ofta i termer av intresse, motivation och förmåga, men även elevens kommunala tillhörighet och möjlighet att få arbete eller sysselsättning inom området samt hur eleven förväntas passa in i gruppen kan spela in i bedömningen av vem som ska ges företräde till utbildningen. Som regeringen påpekar är det rättsosäkert att bestämmelsen går att tolka på så många olika sätt och att tillämpningen därmed ser så olika ut.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det krävs tydliga anvisningar för att motverka skilda tolkningar av bestämmelserna. Utskottet välkomnar att regeringen avser att ge Statens skolverk i uppdrag att utarbeta allmänna råd kring urval till gymnasiesärskolans nationella program.

Utskottet vill inte föregripa den kommande processen och avstyrker därmed motion 2011/12:Ub7 (S) yrkande 3.

Nationell it-strategi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om en nationell it-strategi för skolan, inklusive för särskolan. Utskottet hänvisar till den nya skollagen och Statens skolverks kontinuerliga uppföljning.

Jämför reservation 3 (S, V).

Motionen

Socialdemokraterna framhåller i kommittémotion 2011/12:Ub7 yrkande 4 att gymnasiesärskolans elever har mycket att vinna på ett gediget it-stöd i undervisningen. Modern teknik kan underlätta inlärning och kommunikation och ska finnas oavsett i vilken skola eleven går. För att underlätta alla skolors arbete med it bör en nationell it-strategi för skolan tas fram. Den bör också omfatta särskolan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrkte motionsyrkanden om behovet av en nationell it-strategi i skolan i motionsbetänkande 2010/11:UbU7 Grundskolan.

Utbildningsministern besvarade en interpellation om it i skolan den 31 januari 2012 (ip. 2011/12:166). Utbildningsministern påminde om att regeringen i början av oktober 2011 beslutade om en digital agenda för Sverige. Där framhålls att läroplanernas mål är att eleverna ska få den digitala kompetens som behövs i dagens samhälle och att skolans huvudmän – kommuner och fristående aktörer – har ansvar för att läroplanerna följs. Regeringen ser positivt på att skolans huvudmän samverkar med andra berörda aktörer så att målet nås med god kvalitet i hela landet. Vidare anförde utbildningsministern att kraven i den nya lärarutbildningens examensbeskrivningar har förtydligats när det gäller lärares pedagogiska användning av modern teknik.

Utskottet vill påminna om att den nya skollagen har anpassats till den moderna undervisningssituationen. Också för den nya gymnasiesärskolan anges att eleverna utan kostnad ska ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning (propositionens förslag till lag om ändring i skollagen [2010:800] 18 kap. 17 § andra stycket).

I läroplanen för den nya gymnasieskolan anges att rektor har ett särskilt ansvar för att utbildningen utformas så att eleverna får tillgång till handledning och läromedel av god kvalitet samt andra lärverktyg för en tidsenlig utbildning, bl.a. bibliotek, datorer och andra tekniska hjälpmedel.

Skolverket ska enligt regleringsbrevet för 2012 kontinuerligt följa upp barns, elevers och lärares it-användning och it-kompetens i förskola, skola och vuxenutbildning. Nästa uppföljning ska redovisas till regeringen senast den 15 april 2013.

Utskottet avstyrker med hänvisning till detta motion 2011/12:Ub7 yrkande 4.

Modersmålsundervisning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om att obligatorisk modersmålsundervisning i gymnasiesärskolan med undantag för de nationella minoritetsspråken inte ska föreskrivas i skollagen. Utskottet hänvisar till skollagen och språklagen.

Jämför reservation 4 (SD).

Motionen

I motion 2011/12:Ub6 av Richard Jomshof (SD) påminns om att det anges i propositionens förslag till 18 kap. 19 § skollagen att gymnasiesärskolan ska erbjuda modersmålsundervisning då ”språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet” och då ”eleven har goda kunskaper i språket”.

I motionen anförs att modersmålsundervisningen inte främjar assimilationen till det svenska samhället och att dess effekter för inlärning av det svenska språket är tveksamma. I motionen föreslås ett tillkännagivande om att obligatorisk modersmålsundervisning i gymnasiesärskolan med undantag för de nationella minoritetsspråken inte ska föreskrivas i skollagen. Däremot ska det fortfarande vara möjligt för en enskild kommun att anordna modersmålsundervisning om man så önskar, dock utanför ordinarie skoltid.

Utskottets ställningstagande

I den aktuella propositionen föreslås att vissa bestämmelser överförs med i sak oförändrat innehåll till den nya regleringen. Bland dessa finns bestämmelser om modersmålsundervisning. Frågan kommenteras inte närmare i propositionen.

Utskottet vill påminna om att när den nya skollagen beslutades fördes grundläggande bestämmelser om skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning som tidigare funnits i förordning till den nya skollagen (prop. 2009/10:165, bet. 2009/10:UbU21, rskr. 2009/10:370, SFS 2010:800). Syftet var att markera ämnets vikt.

Av språklagen (2009:600) följer att den som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska och att den som har ett annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål. Det är det allmänna som ansvarar för att den enskilde ges tillgång till språk, t.ex. genom rätten till modersmålsundervisning enligt skolförfattningarna.

Utskottet avstyrker med hänvisning till detta motion 2011/12:Ub6 (SD).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.

Handledning vid arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning, punkt 3 (S, MP, V)

 

av Louise Malmström (S), Thomas Strand (S), Caroline Helmersson Olsson (S), Håkan Bergman (S), Gunilla Svantorp (S), Jabar Amin (MP), Rossana Dinamarca (V) och Adnan Dibrani (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om handledning vid arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning. Därmed bifaller riksdagen motion

2011/12:Ub7 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 2.

Ställningstagande

Vi delar regeringens bedömning att det är mycket värdefullt att elever i gymnasiesärskolan får möjlighet till arbetsplatsförlagt lärande. Arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildningar i gymnasiesärskolan ställer stora krav på handledaren. Eleverna i gymnasiesärskolans målgrupp har särskilda behov som måste förstås av handledaren. Det är därför mycket viktigt att handledarutbildning konsekvent genomförs och att upplägget med arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning regelmässigt kvalitetssäkras. Handledarna behöver också ha kunskap om konsekvenser av funktionsnedsättning i skolan och kunskap om lärmiljöer.

Vi anser att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om handledning vid arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning.

2.

Urval till gymnasiesärskolan, punkt 4 (S, V)

 

av Louise Malmström (S), Thomas Strand (S), Caroline Helmersson Olsson (S), Håkan Bergman (S), Gunilla Svantorp (S), Rossana Dinamarca (V) och Adnan Dibrani (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om urval till gymnasiesärskolan. Därmed bifaller riksdagen motion

2011/12:Ub7 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 3.

Ställningstagande

De allra flesta elever som söker till gymnasiesärskolan och som bedömts tillhöra målgruppen antas på det program och den inriktning som de har önskat. I vissa fall måste dock ett urval göras. Hittills har lagstiftningen varit att urvalet ska grundas på elevens behov men enligt propositionen kommer regeringen att meddela föreskrifter om urvalet.

Vi anser att urval även fortsättningsvis bör grundas på elevernas behov. Om urvalet grundas på elevernas förutsättningar finns det en risk att det kan uppstå skäl till urval som kan vara kopplade till graden av kostnader för anpassning och investeringar i miljön. Graden av funktionshinder kan också bli en variabel som avgör om en elev antas till ett program eller inte. Elevens behov, trots de brister som det kriteriet har, är det som ska vara vägledande. Hur behov ska definieras bör tydligt framgå för att tillämpningen ska vara rättssäker och lika för alla. Hur urvalet i praktiken kommer att göras måste noggrant följas upp.

Vi anser att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om urval till gymnasiesärskolan.

3.

Nationell it-strategi, punkt 5 (S, V)

 

av Louise Malmström (S), Thomas Strand (S), Caroline Helmersson Olsson (S), Håkan Bergman (S), Gunilla Svantorp (S), Rossana Dinamarca (V) och Adnan Dibrani (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en nationell IT-strategi för skolan. Därmed bifaller riksdagen motion

2011/12:Ub7 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 4.

Ställningstagande

Gymnasiesärskolans elever har mycket att vinna på ett gediget it-stöd i undervisningen. Modern teknik kan underlätta inlärning och kommunikation och ska finnas oavsett i vilken skola eleven går. För att underlätta alla skolors arbete med it bör en nationell it-strategi för skolan tas fram. Den bör också omfatta särskolan.

Vi anser att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en nationell it-strategi för skolan.

4.

Modersmålsundervisning, punkt 6 (SD)

 

av Richard Jomshof (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om modersmålsundervisning. Därmed bifaller riksdagen motion

2011/12:Ub6 av Richard Jomshof (SD).

Ställningstagande

Enligt regeringens förslag ska skollagen 18 kap. 19 § ange att gymnasiesärskolan ska erbjuda modersmålsundervisning då ”språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet” och då ”eleven har goda kunskaper i språket”.

Jag vill framhålla att modersmålsundervisningen inte främjar assimilationen till det svenska samhället och att dess effekter för inlärning av det svenska språket är tveksamma. Skollagen bör ändras så att ingen tvingande lag föreskriver obligatorisk modersmålsundervisning i gymnasiesärskolan med undantag för de nationella minoritetsspråken. Däremot ska det fortfarande vara möjligt för en enskild kommun att anordna modersmålsundervisning om man så önskar, dock utanför ordinarie skoltid.

Regeringen bör återkomma med ett lagförslag enligt vad som här anförts.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2011/12:50 En gymnasiesärskola med hög kvalitet:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

Följdmotionerna

2011/12:Ub6 av Richard Jomshof (SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ändring i 18 kap. 19 § skollagen (Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan) för att avskaffa den obligatoriska modersmålsundervisningen med undantag för de nationella minoritetsspråken.

2011/12:Ub7 av Mikael Damberg m.fl. (S):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgången på legitimerade lärare i särskolan och möjligheten till validering av befintliga lärares kunskaper.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om handledning vid arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsutbildning.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om urval.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en nationell it-strategi.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2012 och tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2013.

2. De nya bestämmelserna i 20 kap. 6, 27, 28 och 30 §§, 22 kap. 21, 22 och 24 §§ samt 29 kap. 24 § ska dock tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2012.

2. De nya bestämmelserna i 29 kap. 24 § tillämpas dock för tid från och med den 1 juli 2011. De nya bestämmelserna i 20 kap. 6, 27, 28 och 30 §§ samt 22 kap. 21, 22 och 24 §§ ska dock tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2012.

3. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för utbildning som har påbörjats före den 1 juli 2012 i fråga om 20 kap. 6, 27, 28 och 30 §§, 22 kap. 21, 22 och 24 §§ samt 29 kap. 24 § och i övrigt för utbildning som har påbörjats före den 1 juli 2013, om inte annat följer av 4 eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 5.

3. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för utbildning som har påbörjats före den 1 juli 2011 i fråga om 29 kap. 24 § och före den 1 juli 2012 i fråga om 20 kap. 6, 27, 28 och 30 §§ samt 22 kap. 21, 22 och 24 §§ och i övrigt för utbildning som har påbörjats före den 1 juli 2013, om inte annat följer av 4 eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 5.

4. För utbildning som har påbörjats före den 1 juli 2013 ska dock de nya bestämmelserna i 18 kap. 32 § tillämpas från och med den 1 juli 2013.

5. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att elever som har påbörjat sin utbildning före den 1 juli 2013 och som fullföljer denna senare än fem år från det att den påbörjades, ska fullfölja utbildningen enligt de bestämmelser som gäller för utbildning som har påbörjats efter den 30 juni 2013.