Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2011/12:MJU23 | |
Försäljning av drivmedel till fordonsindustrin | |
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2011/12:127 Försäljning av drivmedel till fordonsindustrin. Regeringen föreslår i propositionen några ändringar i drivmedelslagen (2011:319). Det föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela vissa föreskrifter om undantag från saluföringsförbudet för bensin och dieselbränslen som inte uppfyller gällande miljöspecifikationer. Det är fråga om undantag för försäljning till fordonsindustrins test- och forskningsverksamhet samt till industrins påfyllning av nytillverkade fordon inför leverans. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås också få meddela föreskrifter om provning och kontroll av anordningar för bränslepåfyllning. Ändringar föreslås också för bättre överensstämmelse med den skattelagstiftning som hänför sig till miljöklassindelningen av drivmedel. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Utskottet ställer sig bakom de bedömningar som regeringen har gjort i propositionen och tillstyrker regeringens lagförslag.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Lagförslaget |
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i drivmedelslagen (2011:319). Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:127. |
Stockholm den 10 maj 2012
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Matilda Ernkrans
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Matilda Ernkrans (S), Lars Hjälmered (M), Johan Löfstrand (S), Rune Wikström (M), Helén Pettersson i Umeå (S), Johan Hultberg (M), Jan-Olof Larsson (S), Anita Brodén (FP), Sara Karlsson (S), Roger Tiefensee (C), Pyry Niemi (S), Åsa Coenraads (M), Helena Leander (MP), Irene Oskarsson (KD), Josef Fransson (SD), Jens Holm (V) och Christer Akej (M).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Drivmedelslagen har ersatt lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen i de delar som avser krav på motorbränslen. Drivmedelslagen innehåller bl.a. bestämmelser om att drivmedel ska indelas i miljöklasser med hänsyn till vilka tekniska miljöspecifikationer som drivmedlen uppfyller.
I fråga om drivmedel som inte uppfyller föreskrivna miljökrav har frågan om att införa en möjlighet i svensk rätt att saluföra sådana drivmedel till fordonsindustrin anmälts till Europeiska kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 31998L0034), senast ändrat genom direktiv 2006/96/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 81, Celex 32006L0096).
Transportstyrelsen har i en skrivelse till Regeringskansliet redogjort för hur myndigheten avser att med föreskrifter genomföra direktiv 2009/126/EG. I skrivelsen konstaterades att gällande normgivningsbemyndiganden inte ger en tydlig rätt att meddela föreskrifter om provning och kontroll av anordningar för bränslepåfyllning.
Vid beredningen av detta lagstiftningsärende har det uppmärksammats att det saknas bestämmelser i drivmedelslagen om vad som gäller för drivmedel som inte kan delas in i någon av de gällande miljöklasserna och att drivmedelslagen i denna del inte överensstämmer med lagen (1994:1776) om skatt på energi. Ett förslag till ändringar i drivmedelslagen har därför anmälts till Europeiska kommissionen i enlighet med direktiv 98/34/EG (Regeringskansliets dnr M2011/2514/R och M2011/2584/R).
Vid beredningen av detta lagstiftningsärende har det också uppmärksammats att drivmedelslagens definitioner av bensin och dieselbränslen inte stämmer överens med motsvarande definitioner i bränslekvalitetsdirektivet. Felen avser hänvisningarna till den tekniska nomenklaturen.
Regeringen har begärt in Lagrådets yttrande över lagförslaget. Lagrådet har inga invändningar mot förslaget.
Bakgrund
EU:s bränslekvalitetsdirektiv, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s. 58, Celex 31998L0070), senast ändrat genom direktiv 2011/63/EG (EUT L 147, 2.6.2011, s. 15, Celex 32011L0063), genomförs i svensk rätt med drivmedelslagen (2011:319) samt förordningar och myndighetsföreskrifter som ansluter till den lagen. Direktivet gäller i fråga om bl.a. vissa typer av bensin och dieselbränslen som definieras med hänvisningar till teknisk nomenklatur i enlighet med Gemensamma tulltaxan i dess lydelse efter ändring genom kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 (EGT L 279, 23.10.2001, s. 1, Celex 32001R2031). I direktivet finns bl.a. en bestämmelse om att drivmedel måste uppfylla föreskrivna miljökrav för att få saluföras.
Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer (EUT L 285, 31.10.2009, s. 36, Celex 32009L0126) ska medlemsstaterna ha system för en lägsta nivå av återvinning av bensinångor samt se till att återföringsgraden kontrolleras regelbundet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen några ändringar i drivmedelslagen (2011:319). Det föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela vissa föreskrifter om undantag från saluföringsförbudet för bensin och dieselbränslen som inte uppfyller gällande miljöspecifikationer. Det är fråga om undantag för försäljning till fordonsindustrins test- och forskningsverksamhet samt till industrins påfyllning av nytillverkade fordon inför leverans. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås också få meddela föreskrifter om provning och kontroll av anordningar för bränslepåfyllning. Vidare föreslår regeringen ändringar för att få en bättre överensstämmelse med den skattelagstiftning som hänför sig till miljöklassindelningen av drivmedel.
Ändringarna i drivmedelslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Utskottets överväganden
Lagförslaget
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i drivmedelslagen (2011:319).
Propositionen
Försäljning till fordonsindustrin
Regeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från förbudet att saluföra drivmedel som inte uppfyller lagens miljökrav. Sådana föreskrifter får endast avse saluföring för fordonsindustrins forsknings- och testningsverksamhet eller för fordonsindustrins påfyllning av nytillverkade fordon inför leverans.
Enligt EU:s bränslekvalitetsdirektiv ska det vara förbjudet att saluföra bensin och dieselbränslen som inte uppfyller de miljöspecifikationer som anges i direktivet. Ett sådant saluföringsförbud har gällt sedan den 1 januari 2000. Direktivet genomförs i svensk rätt med drivmedelslagen (2011:319), som har ersatt den tidigare lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. Såväl den nya lagen som den äldre lagen innehåller ett saluföringsförbud som motsvarar direktivets krav.
Saluföringsförbudet innebär, som det är utformat, även ett förbud mot saluföring av drivmedel till fordonsindustrin för test- och forskningsverksamhet samt för sådan påfyllning i nytillverkade fordon som i små mängder behövs för att fordonen ska kunna levereras till deras användare (fabrikspåfyllning). Efter att den nya drivmedelslagen trätt i kraft uppmärksammades Regeringskansliet på att saluföringsförbudet i praxis aldrig har uppfattats som ett hinder för fordonsindustrin att köpa drivmedel som behövs för den forsknings- och testverksamhet som fordonsindustrin bedriver för att ta fram nya motorer och nya drivmedel. Industrin behöver få tillgång till drivmedel som inte uppfyller de fastställda miljöspecifikationerna för att kunna ta fram nya och från miljösynpunkt bättre motorer och drivmedel.
Bränslekvalitetsdirektivet ska säkerställa att bensin och dieselbränslen kan saluföras inom medlemsstaterna endast om de uppfyller de miljöspecifikationer som anges i direktivet.
Det framgår av skälen för direktivet att dess syfte är att motverka att föroreningar från användningen av bränslen släpps ut i stora mängder. Av skälen framgår vidare att detta ska åstadkommas med kostnadseffektiva åtgärder och att hänsyn ska tas till de kostnader och den nytta som följer av en åtgärd. Direktivet ingår i en övergripande strategi för att minska luftutsläppen på ett balanserat sätt. Av skälen framgår också att direktivets krav på bränslesammansättningen har motiverats av nödvändigheten av att särskilt i tätortsområden få till stånd en minskning av förorenande utsläpp från fordon. Det är således tydligt att direktivet syftar till att minska utsläppen från den bränsleanvändning som sker i den dagliga stora mängden fordonstrafik, mobila maskiner och båtar.
Det finns inget i skälen för direktivet som tyder på att EU-lagstiftaren har haft för avsikt att motverka fordonsindustrins möjligheter att utveckla nya och bättre bränslen och motorer.
Ett undantag för forskning och fabrikspåfyllning bör enligt regeringen vara möjligt. För att fordonsindustrin ska ha möjlighet att utveckla och testa nya motorer och nya bränsleblandningar – bl.a. för att få fram motorer och bränslen som från miljösynpunkt är bättre än dagens motorer och bränslen – krävs det att industrin får tillgång till bensin och dieselbränslen med olika typer av bränsleblandningar, även sådana som inte uppfyller direktivets miljöspecifikationer.
Vidare behöver fordonsindustrin ha möjlighet att för fabrikspåfyllning använda bränslen med olika blandningar. Detta för att kunna leverera bilar till återförsäljare och slutkonsumenter för användning i olika klimatförhållanden i olika delar av världen.
Tyskland har i sin nationella lagstiftning infört ett undantag från kraven i direktivet och fått EU-kommissionens godkännande av detta undantag. Det tyska undantaget gäller saluföring av drivmedel i forsknings- och testsyften vilka används internt inom respektive företag och som inte heller sätts i omlopp via allmänna bensinstationer samt inte heller förväntas medföra skadlig miljöpåverkan. I den tyska definitionen av testbränslen ingår även bränslen för fabrikspåfyllning.
Det svenska regelverket bör enligt regeringen, i likhet med det tyska, ge utrymme för den svenska fordonsindustrin att få tillgång till bensin och dieselbränslen som industrin behöver för forskning, testverksamhet och fabrikspåfyllning. Ett sådant undantag för bränslen som inte uppfyller miljöspecifikationerna bör utformas så att det endast gäller till förmån för fordonsindustrins interna behov. Saluföring till eller på försäljningsställen där fordonens slutanvändare, konsumenterna, köper drivmedel bör alltså inte få ske.
Återföring av bensingas
Regeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om provning och kontroll av anordningar för bränslepåfyllning.
Enligt direktiv 2009/126/EG ska medlemsstaterna ha system för en lägsta nivå av återvinning av bensinångor. Återföringsgraden ska kontrolleras regelbundet.
I drivmedelslagen (2011:319) finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om märkning och utformning av anordningar för bränslepåfyllning. Bemyndigandet bör kompletteras så att det också tydligt ger rätt att meddela föreskrifter om provning och kontroll av anordningar för bränslepåfyllning. Med stöd av bemyndigandet blir det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter om provning och kontroll som behövs.
Miljöklassningen av drivmedel
Regeringen föreslår att om någon miljöklass inte kan anges för en bensin eller ett dieselbränsle ska drivmedlet betraktas som annan bensin eller annat dieselbränsle, och den avsedda användningen ska specificeras.
Enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi beskattas bensin och dieselbränslen med hänsyn till den miljöklass som drivmedlet är hänförligt till enligt drivmedelslagen (2011:319). Om ett drivmedel inte är hänförligt till någon miljöklass beskattas det som ett annat drivmedel, dvs. som ett drivmedel som inte hör till någon miljöklass, och beroende på den avsedda användningen.
I drivmedelslagen saknas bestämmelser om vad som i fråga om miljöklassningen gäller för drivmedel som inte kan hänföras till någon miljöklass. Drivmedelslagen bör kompletteras så att det blir tydligt att ett drivmedel som inte kan hänföras till någon miljöklass betraktas på samma sätt i drivmedelslagen som i lagen om skatt på energi. För ett drivmedel som inte kan hänföras till någon miljöklass bör drivmedlets avsedda användning specificeras.
Förslaget anmäldes i juli 2011 till EU-kommissionen i enlighet med direktiv 98/34/EG. Kommissionen har inte haft några synpunkter.
Drivmedlens tekniska nomenklatur
Regeringen föreslår att drivmedelslagens definitioner av bensin och dieselbränslen anpassas till EU:s bränslekvalitetsdirektiv genom att rätt KN-nummer enligt den tekniska nomenklaturen anges.
Drivmedelslagen (2011:319) innehåller bestämmelser om samma slags bensin och dieselbränslen som EU:s bränslekvalitetsdirektiv. Drivmedelslagens definitioner av bensin och dieselbränsle bör därför överensstämma med det som i direktivet avses med en bensin eller ett dieselbränsle. Lagens definitioner innehåller fel som inte uppmärksammades när lagen togs fram. Lagen bör ändras så att den överensstämmer med direktivet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden och tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i drivmedelslagen (2011:319).
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2011/12:127 Försäljning av drivmedel till fordonsindustrin:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i drivmedelslagen (2011:319).
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
