den 21 juni

Fråga

2010/11:599 Utbildningens roll i biståndet

av Mikael Damberg (S)

till statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Vid utbildningskonferensen i Dakar år 2000 kom alla närvarande regeringar överens om en serie målsättningar i syfte att ge alla barn och vuxna tillgång till god allmän utbildning till 2015. Denna målsättning har senare bekräftats och fastställts av FN. Utvecklingen går åt rätt håll. Men fortfarande står 67 miljoner barn utanför skolan och av dem är en majoritet, 54 procent, flickor. Fortfarande är 796 miljoner vuxna analfabeter, enligt EFA Global Monitoring Report. Mycket återstår således att göra.

Den ökning av den svenska biståndsvolymen vi sett under senare år har inte avspeglats i utbildningsinvesteringar i världen. Detta trots utbildningens helt centrala roll både som en grundläggande mänsklig rättighet och som ett medel i fattigdomsbekämpningen, i arbetet för ökad hälsa och inte minst i arbetet för en mer demokratisk värld.

Under en längre tid har det varit uppenbart att regeringen inte prioriterat arbetet med att utveckla utbildningsfrågorna inom ramen för Sveriges biståndsarbete. Sida arbetar i dag med bistånd utifrån nio policyer för områden från fred och säkerhet till ekonomisk tillväxt. Det är anmärkningsvärt att det fortfarande inte finns någon policy för utbildningens roll i biståndet. Det är med andra ord svårt att se att Sverige gör sitt yttersta för att nå målsättningen om allas rätt till utbildning till år 2015.

Min fråga till biståndsministern är således:

Varför har statsrådet valt att inte verka för att fastställa en policy för utbildning eller kommer det att ske och i så fall när?