den 8 mars

Fråga

2010/11:360 Lekmannainflytandet i statlig förvaltning

av Hans Olsson (S)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

Lekmannamedverkan i statlig förvaltning har en lång tradition i Sverige och kan ses som en bakgrund till vår mer ”demokratiska” statstradition. Lekmän har balanserat juristers och andra statstjänstemäns ”expertkunskap”.

Socialförsäkringsnämnderna avvecklades från och med den 1 januari 2008. Beslut i ärenden som tidigare avgjorts i socialförsäkringsnämnd avgörs nu i stället av enbart tjänsteman hos Försäkringskassan. Socialförsäkringsnämnden beslutade i ärenden som under avsevärd tid hade väsentlig betydelse för den enskilde ur försörjningssynpunkt. Samtidigt skulle ärendet innehålla utrymme för bedömning. Socialförsäkringsnämnderna bestod av sju ledamöter. Fem av ledamöterna nominerades av de politiska partier som var representerade i riksdagen och två av de organisationer på arbetsmarknaden som fanns inom Försäkringskassans verksamhetsområde. Det fanns totalt 190 socialförsäkringsnämnder i landet med drygt 1 300 ledamöter.

Beslutet genomdrivs utifrån en argumentation om större enhetlighet och rättssäkerhet. Mot bakgrund av hur en rad enskilda fall av märkliga utförsäkringar paraderar genom medierna och hur tjänstemän tvår sina händer genom att peka på lagstiftningen, så kan man undra över hur det blivit.

I vilket fall avser regeringen nu att även avskaffa lekmannainflytandet i skattenämnderna, en idé som ansvarigt statsråd för statsförvaltningen borde ompröva mot bakgrund av vad som hänt på Försäkringskassans område.

Avser statsrådet att ta initiativ till en utvärdering av avskaffandet av socialförsäkringsnämnderna innan förslaget till beslut om avskaffandet av lekmannainflytandet i skattenämnderna läggs fram?