den 10 februari

Fråga

2010/11:289 50 fängslade journalister i Turkiet

av Amineh Kakabaveh (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Vänsterpartiet anser att Turkiet ska kunna bli EU-medlem när grundläggande krav på demokrati och mänskliga rättigheter är uppfyllda och landets befolkning vill ansluta sig till EU. Sverige deltog i beslutet att låta Turkiet bli kandidatland i EU med förhoppningen att detta skulle förbättra landets förhållanden vad gäller demokratiska och mänskliga rättigheter. Sedan dess har en del förändringar i turkisk lagstiftning skett, vilket såväl Sverige som EU ansett positivt. Men betydelsen av förändringarna har ibland tillmätts så stor betydelse att intrycket getts att Turkiet förvandlats till en idyll. När det gäller att praktisera ny lagstiftning finns dock stora brister. Dessutom finns många gamla lagar kvar som inskränker yttrandefriheten.

Den 12 september 2010 öppnade en folkomröstning upp för möjlighet till verklig förändring i Turkiet. Likafullt uppger Europeiska journalistfederationen, EFJ, att det i dag sitter 50 journalister fängslade i Turkiet. Inte sällan är de utmätta straffsatserna absurda – två redaktörer vid en kurdiskspråkig tidning, Azadiya Welatb, har till exempel fått domar på 169 respektive 138 år. I skrivande stund pågår över 700 rättegångar mot journalister i Turkiet. Att detta är möjligt beror på att en rad lagar inte räknas som yttrandefrihetslagar utan hänförs till andra lagstiftningsområden, men ändå kan användas för att kväva kritik mot de styrande. Politisk kritik av en ministers agerande hänförs till exempel till lagens ärekränkningsparagrafer. Framsteg må ha gjorts i Turkiet, men någon anledning till förnöjsamhet torde inte finnas. Det borde vara självklart att Sverige och EU kraftfullt protesterar mot den begränsade yttrandefriheten och behandlingen av de 50 fängslade journalisterna i Turkiet.

Avser utrikesministern att rikta kritik mot Turkiet för brister i yttrandefriheten och kräva frigivning av de 50 journalister som i dag sitter fängslade i Turkiet?