den 15 oktober

Fråga

2010/11:11 Försvarsmaktens helikopterinköp och samhällets förmåga att hantera kriser

av Åsa Lindestam (S)

till försvarsminister Sten Tolgfors (M)

Sverige lider i dag brist på helikopterförmåga. Detta har konstaterats såväl av oberoende experter som av försvarsministern. Om Sverige i dag skulle råka ut för en större samhällskris som kräver helikopterkapacitet likt den vid Estonias förlisning, så finns det inte resurser att tillgå. Anledningarna är flera.

På försvarsområdet ligger en försenad nordisk upphandling av helikopter 14 som vid beställandet ej ännu fanns utvecklad, än mindre gripbar.

För att råda bot på denna brist deklarerade försvarsministern i april sin avsikt att inhandla befintliga helikoptertyper för att snabbt tillgodose Försvarsmaktens behov av medeltunga helikoptrar. I dag pågår en upphandling där både Sikorsky och Eurocopter enligt medierna har lagt anbud.

Helikopterutredningen SOU 2008:129 Helikoptern i samhällets tjänst tydliggjorde den brist som finns på såväl samordning som struktur för samhällets behov av helikopterförmåga. Vilka slutsatser regeringen dragit av utredningen är oklar. Tydligt är dock att Försvarsmakten inte längre har uppdraget att dimensionera sin förmåga efter civila behov. Försvarsmakten har emellertid uppdraget att stödja det civila samhället vid en större kris. Det är ett rimligt förhållningssätt för ett maximalt användande av skattebetalarnas pengar.

Av denna anledning vill jag fråga försvarsministern:

Vilken samordning anser försvarsministern ska ske vid uppköpet med de delar av samhället som skulle kunna kräva stöd av Försvarsmakten vid en större samhällskris?