den 4 november

Interpellation

2010/11:33 Biologisk mångfald och täkter

av Åsa Romson (MP)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Under FN:s möte om biologisk mångfald i Nagoya stred Sverige och miljöministern för starkare skydd av biologisk mångfald och en uppgradering av biologiska värden för samhällets långsiktiga utveckling. Samtidigt som konferensen pågick kom ett beslut från Högsta domstolen som är ett hårt slag mot den biologiska mångfalden i Sverige. HD:s beslut avslutar rättsprocessen som ger Nordkalk rätt att bryta kalksten inom unika naturmiljöer på norra Gotland. Trots Naturvårdsverkets överklagande står Miljööverdomstolens dom att ge tillstånd fast. Planerna på att i stället skydda de unika naturlandskapen som nationalpark kommer nu troligen inte att bli av. Både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen har pekat på att Sveriges åtaganden inom EU om skydd för den biologiska mångfalden hotas om kalkbrytning tillåts på denna plats.

Det svenska regelverket satte tidigare stopp för täkter om livsbetingelserna skulle försämras för skyddsvärda arter, men efter en regeländring 2009 finns den stoppregeln, i miljöbalken 9 kap. 6 a §, inte kvar. Enligt ministern och det som redovisades till riksdagen skulle denna regeländring dock inte minska förutsättningarna för att bevara den biologiska mångfalden. Det framstår efter utslaget i Bungemålet som felaktig information.

Bakgrunden i målet är att miljödomstolen i december 2008 avslog Nordkalks ansökan om tillstånd till täkt av kalksten (målnr M 1826-07). Domstolen bedömde att risken för påverkan på omgivande bevarandeområden (Natura 2000) och vattentäkten Bästeträsk samt faran för hotade arter hindrade att tillstånd kunde ges. Rätten konstaterade att lokaliseringen var olämplig eftersom stora naturvärden stod på spel, naturvärden som för alltid skulle förloras genom täcktverksamheten. Domstolen menade vidare att risken var stor för att ändrade yt- och grundvattenförhållanden skulle påverka skyddade områden, arter och Bästeträsk på ett sätt som hindrade tillstånd enligt miljöbalken.

En viktig grund för miljödomstolens avgörande var den så kallade stoppregeln om täkter i miljöbalkens 9 kap. 6 a §: ”Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.” När Nordkalk överklagade beslutet till Miljööverdomstolen hänvisade man till en departementspromemoria som hade föreslagit att just stoppregelen i 9 kap. 6 a § i miljöbalken skulle avskaffas. Miljööverdomstolen gav sedan i oktober 2009 Nordkalk ett villkorat tillstånd att inleda brytningen. Beslutet överklagades till Högsta domstolen, som nu alltså beslutat att inte ta upp ärendet.

I propositionen (2008/09:144) föreslog regeringen att stoppregeln skulle tas bort. Skälet var att regeln ansågs vara otydlig. Regeringen skrev att ”vid lokaliseringsprövningen av en täktansökan ska alltid naturvärdena på platsen beaktas och, om värdena har betydelse från allmän synpunkt, skyddas så långt som möjligt”. Skydd av biologisk mångfald och andra miljövärden skulle, enligt regeringen, även fortsättningsvis vara lika starkt genom en rad andra bestämmelser i miljöbalken. Regeringen slog följaktligen fast att ”ett borttagande av stoppregeln innebär därmed inte att förutsättningarna för att bevara den biologiska mångfalden minskar” (s. 14).

Nordkalks tillstånd på Gotland är såvitt bekant första gången de nya bestämmelserna tillämpas. Vid ett seminarium på Gotland sommaren 2010 uttryckte miljöminister Andreas Carlgren tvivel inför påståendet att lagändringen skulle ge effekten att det aktuella kalkbrottet skulle godkännas. Ministern lovade på seminariet att se över lagändringen om det visade sig att den bäddade för att Nordkalks tillstånd skulle beviljas.

Genom HD:s fastställande av Miljööverdomstolens dom har regeringens förslag om att slopa delar av 9 kap. 6 a § i miljöbalken nu visat sig få konsekvenser som regeringen inte avsett, eller som regeringen i alla fall till riksdagen redovisade som icke avsedda. Miljöbalkens skydd för biologisk mångfald har försvagats och mot den bakgrunden vill jag fråga miljöministern, nu hemkommen från Nagoya:

Avser miljöministern att med anledning av Miljööverdomstolens tolkning av den borttagna stoppregeln för förlust av biologisk mångfald vid täkter ta initiativ till att ändringar i miljöbalken föreslås för att säkra skyddet av biologisk mångfald och skyddsvärda arter?