den 20 april

Interpellation

2010/11:329 Scenkonstarbetares pensionsvillkor

av Siv Holma (V)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

Scenkonstarbetares pensioner är en fråga som har dragits i långbänk under många år. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth sade 2006 att det var en prioriterad fråga som skulle få sin lösning under mandatperioden. I kulturutskottet gjordes 2008 en uppföljning av pensionsvillkoren inom scenkonstområdet. Även då gavs löften om att det skulle ske en skyndsam behandling. I maj 2009 presenterades en utredning med förslag till nytt pensionssystem för scenkonstarbetare. Förslaget innebär att arbetsmarknadens parter ska ansvara för scenkonstnärernas pensionsvillkor. Inför den ekonomiska vårpropositionen var vi många som hoppades att en lösning till slut skulle komma, något som visade sig vara falska förhoppningar.

I dag är pensionspremien för den som anställer till exempel en dansare eller sångare ibland mycket högre än själva lönen. Många scenkonstarbetare får dessutom inte ut sin pension eftersom man måste vara fast anställd när man når pensionsåldern. För kulturinstitutionerna skapar dagens system osäkerhet och ekonomiska problem eftersom pensionskostnaderna när man ska anställa scenkonstarbetare är höga och mycket svårförutsägbara. För alla oss i publiken innebär problemen för den som vill anställa till scenkonsten naturligtvis ett sämre kulturliv.

Kultursverige genomgår just nu en stor förändring i och med den pågående regionaliseringen. Arbetet att ta fram samverkansmodeller försvåras av att det råder en sådan osäkerhet kring pensionsfrågan. Behovet av en snar lösning är mycket stort.

Den segdragna processen reser ofrånkomligen frågan om hur regeringen prioriterar kulturfrågor och kulturarbetares villkor. Eftersom scenkonstnärer har legat under det statliga pensionsavtalet ligger frågan hos civil- och bostadsministern, och min fråga till statsrådet Stefan Attefall är därför:

Finns det någon tidsplan för att lösa frågan om scenkonstnärers pensionsvillkor?