den 13 april

Interpellation

2010/11:321 Kvinnors asylskäl

av Amineh Kakabaveh (V)

till statsrådet Tobias Billström (M)

Det är ingen nyhet att kvinnor som flyr sina hemländer på grund av könsrelaterad förföljelse och sexuellt våld har svårt att få dessa bedömda som tillräckliga skäl för asyl i Sverige. Vänsterpartiet har lyft frågan vid åtskilliga tillfällen tidigare, bland annat i interpellationsdebatter (se interpellation 2008/09:227).

År 2006 infördes bestämmelser om flyktingskap och förföljelse på grund av kön och sexuell läggning i utlänningslagen. Sådan förföljelse är alltså tillräcklig för att utgöra asylskäl enligt svensk lagstiftning.

I en rapport från Röda Korset 2008 konstaterades att en stor del av asylhandläggarna inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bland annat till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuella övergrepp beaktade som asylskäl.

Migrationsverkets egna rapporter om situationen för kvinnor i olika länder visar inte heller hela sanningen. Ett exempel är rapporten Hedersrelaterat våld i Libanon, Syrien och de kurdstyrda provinserna i norra Irak (MIV den 24 juli 2009) där det påstås att utsatta kvinnor i de nämnda länderna har tillgång till skyddat boende och där olika myndighetspersoner påstår att personer som uppger hedersrelaterat våld som asylskäl i Sverige ofta ljuger om detta. Det är ett stort problem att dokument av denna typ påverkar svenska myndigheters bedömning av utsatta kvinnors asylskäl (se till exempel MIG 2008:39).

Kvinnors asylskäl hänger även ihop med den så kallade tvåårsregeln i utlänningslagen. Den praxis som gäller i dag gör att utländska kvinnor som misshandlats av sin man under den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd oftast blir utvisade från Sverige om de avslutar relationen.

Vänsterpartiet har i tidigare interpellationer påpekat tvåårsregelns oacceptabla konsekvenser för våldsutsatta kvinnor (interpellationerna 2009/10:9 och 2008/09:227). Dess värre visar Roks senaste rapport Fruimporten fortsätter – Om kvinnor som utsätts för våld i anknytningsrelationer (2010) att inga åtgärder vidtagits för att förbättra dessa kvinnors situation. Detta trots att Roks tidigare rapport Täckmantel: äktenskap – Kvinnojourernas erfarenhet av fru-import (2009) visade att situationen för dessa kvinnor och barn var ohållbar, trots den lagändring som gjordes år 2000.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kvinnor som utsatts för könsrelaterad förföljelse, sexuellt våld och hedersrelaterat våld och förtryck ska få sina asylskäl prövade av svenska myndigheter på ett rättssäkert sätt?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att komma till rätta med missförhållandena när det gäller den så kallade tvåårsregelns konsekvenser för kvinnor som utsätts för våld av den man de lever med i Sverige?