den 17 februari

Interpellation

2010/11:213 Återinförande av friåret

av Annika Lillemets (MP)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Friåret var något så sällsynt som en sann vinna–vinna-lösning. Friårsreformen var såväl en frihetsreform som en mycket effektiv arbetsmarknadsåtgärd. Friår innebär, enkelt uttryckt, att en person med anställning byter plats med en arbetslös under en tid. I Sverige kunde, på Miljöpartiets initiativ, ett antal anställda ta ledigt tre till tolv månader medan en arbetslös vikarierade för den friårslediga, från 2005 tills den moderatledda regeringen tog bort möjligheten 2007. Den friårslediga fick ersättning motsvarande 85 procent av den arbetslöshetsersättning som hon eller han skulle ha fått som arbetslös. Vikarien fick vanlig lön. De långtidsarbetslösa som vikarierade för de friårslediga fick riktiga arbeten under en tid och därmed värdefull arbetslivserfarenhet och lättare att få anställning. I Finland har man liknande goda erfarenheter av alterneringsledigheten, den finska motsvarigheten till friåret. Alterneringsledigheten fanns på prov i flera år och sedan ett år tillbaka är den permanent. I Finland har politiska partier, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och allmänhet gått från att vara kritiska till reformen till att se dess fördelar.

Friåret väckte starka känslor, både för och emot. Det handlar om grundläggande värderingar, människosyn och vilket samhälle vi vill ha. Friåret är ett konkret uttryck för en positiv syn på människor och arbete, att människan är en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar är en grundsten i grön ideologi. Människors kreativitet och vår ständiga förmåga att finna nya lösningar är en förutsättning för att vi ska nå ett långsiktigt hållbart samhälle. Det grundläggande mänskliga behovet att behövas, få bidra till det gemensamma bästa efter förmåga och få utlopp för sin skaparkraft kan tillgodoses på olika sätt varav lönearbete bara är ett, ofta överskattat. All verksamhet som någon avlönas för att utföra är nämligen inte meningsfull eller nyttig. Lika sant är att oavlönat arbete kan vara mycket viktigt. Lönearbete är bara en del av arbetet och arbetet är bara en del av livet. Utifrån grön människosyn är det också en främmande tanke att ”samhället” till varje pris oavbrutet måste sysselsätta vuxna människor, som vore de barn, som hittar på ofog om de inte hålls upptagna med något, meningsfullt eller ej. Både individer och samhälle har mycket att vinna på att låta dem som vill få en paus från arbetslivet medan andra får chansen att jobba i deras ställe.

Arbetsmarknadsåtgärder ska hjälpa människor att finna nytt arbete och arbetsgivarna att finna lämpliga personer att anställa. Att människor tvingas utföra meningslösa eller rent av förnedrande aktiviteter i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsprojekt är helt oacceptabelt utifrån den gröna synen på människan som ansvarstagande och kreativ. Friårsvikariat däremot ger riktig lön och riktiga arbetsuppgifter och större chans att få nytt jobb därefter.

Därför frågar jag om och i så fall hur, arbetsmarknadsministern avser att agera för att återinföra friåret.

På vilket sätt har arbetsmarknadsministern beaktat resultatet för friårsvikarierna under det svenska friåret?

Har arbetsmarknadsministern även tagit del av erfarenheterna från den finska alterneringsledigheten?