den 30 november

Interpellation

2010/11:103 Finanskommission

av Jacob Johnson (V)

till statsrådet Peter Norman (M)

Vänsterpartiet föreslog efter den djupa finanskrisen hösten 2008 att en finanskommission borde tillsättas med bred representation från riksdagens partier, arbetsmarknadens parter, branschföreträdare och forskare. Vi såg det som självklart att det som inträffade i världsekonomin med dess allvarliga påverkan också på det svenska finansiella systemet och den så kallade reala ekonomin med företagsnedläggelser och hög arbetslöshet kräver en djupgående analys av det inträffade och strukturella reformer av de finansiella systemen.

Riksdagen avslog emellertid vid ett antal tillfällen våra förslag, men våren 2010 uttalade regeringen helt plötsligt att den avsåg att tillsätta en finanskriskommission. Kommissionen skulle enligt regeringen få till uppgift att se över ansvarsfördelningen mellan myndigheterna, utvärdera huruvida regelverket på de finansiella marknaderna behöver skärpas, samt analysera om myndigheterna har de verktyg som behövs för att främja en stabil utveckling på finansmarknaderna. Kommissionen förväntades tillsättas före sommaren 2010.

Riksbanken har å sin sida föreslagit att en eller flera utredningar tillsätts för att se över det svenska finansiella regelverket. Riksbanken tog i sin framställan bland annat upp

- hantering av institut med problem

- definition av finansiell stabilitet

- den finansiella infrastrukturen

- rollfördelningen mellan myndigheter

- lagen om Sveriges riksbank.

Finansutskottet välkomnade regeringens och Riksbankens initiativ på området och ansåg att ”det är angeläget att man nu drar nytta av de lärdomar och erfarenheter som gjorts under finanskrisen i syfte att utforma ett effektivt och långsiktigt hållbart svenskt finansiellt regelverk”. Utskottet ansåg vidare att Riksbankens förslag med undantag av frågan om en modernisering av riksbankslagen skulle kunna ingå i den av regeringen aviserade finanskriskommissionen och att det var viktigt att snabbt komma i gång med utredningsarbetet.

Från Vänsterpartiets sida anförde vi att en finanskommission bör ha ett betydligt bredare uppdrag än den finanskriskommission som regeringen aviserade och vi påpekade att vi ville att kommissionen borde ha en bred sammansättning, med representanter för samtliga riksdagspartier, företrädare för den akademiska världen och för arbetsmarknadens parter. Vi uppmärksammade särskilt att utredningen borde lämna förslag på hur hela too big to fail-problematiken kan lösas, det vill säga förekomsten av finansiella företag som är så stora eller sammankopplade att ett fallissemang av ett sådant företag hotar stabiliteten i hela det finansiella systemet.

Regeringen har emellertid fortfarande inte tillsatt kommissionen, som nu är försenad med mer än ett halvår. Och behovet av en bred och djup finanskommission har knappast minskat, snarare tvärtom. Turbulensen på de finansiella marknaderna har under det senaste halvåret varit mycket stor, och såväl Grekland som Irland har tvingats till nödlån från EU och IMF. De senaste månadernas turbulens visar att finanskrisen långt ifrån är över och finans- och statsministrar runt hela EU har tvingats förklara för sina medborgare att skattebetalarna måste garantera bankernas överlevnad.

Mot bakgrund av ovanstående har jag följande frågor till statsrådet:

1. När kommer statsrådet att ta initiativ till att den aviserade finanskriskommissionen tillsätts?

2. Hur avser statsrådet att säkerställa ett brett deltagande i finanskriskommissionens arbete?

3. Är statsrådet beredd att liksom den tyska regeringen utarbeta lagförslag om så kallad bail in, det vill säga öka möjligheterna att omvandla skulder till eget kapital, för att på så sätt låta fordringsägarna vara med och betala innan skattebetalarna tvingas gå in?

4. Är statsrådet beredd att på olika sätt försöka separera normal affärsbankverksamhet från mer investmentliknande verksamheter, till exempel genom att förbjuda affärsbankerna att handla med egna pengar, så kallad propriatory trading?