1
Regeringens proposition
2010/11:126
Avgift enligt Studsvikslagen Prop.
2010/11:126
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 april 2011
Fredrik Reinfeldt
Andreas Carlgren
(Miljödepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för
avvecklingen av vissa verksamheter vid bland annat Studsvik ska tas ut
till och med utgången av 2017.
I propositionen föreslås också att lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) justeras i
några avseenden. Det föreslås vissa förtydliganden i fråga om vilka verksamheter
och åtgärder som omfattas av Studsvikslagen. Vidare föreslås
ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som ska
ingå i den kostnadsberäkning som ska göras enligt lagen och som används
vid bedömningen av om inbetalade avgiftsmedel är tillräckliga för
att finansiera avvecklingen av verksamheterna. Förslaget innebär att
Studsvikslagen anpassas till reglerna om kärnavfallsfonden i lagen
(2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från
kärnteknisk verksamhet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.
Prop. 2010/11:126
2
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................3
2 Lagtext..............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597)
om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. .........................................................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:652) om
upphävande av lagen (1988:1597) om finansiering
av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m...................8
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Förslag ............................................................................................10
4.1 Avgiften enligt Studsvikslagen ........................................10
4.2 Kostnadsberäkning...........................................................12
4.3 Möjlighet att besluta om ett föreläggande m.m................14
5 Ikraftträdande..................................................................................16
6 Konsekvenser..................................................................................16
7 Författningskommentar...................................................................20
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597)
om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. .......................................................................20
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:652)
om upphävande av lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. .......................................................................23
Bilaga 1 Strålsäkerhetsmyndighetens lagförslag.................................24
Bilaga 2 Remissinstanserna ................................................................27
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................................................28
Bilaga 4 Lagrådets yttrande ................................................................33
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 april 2011 .........35
Rättsdatablad ..........................................................................................36

Prop. 2010/11:126
3
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen
av visst radioaktivt avfall m.m.,
2. lag om ändring i lagen (2006:652) om upphävande av lagen (1988:1597)
om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Prop. 2010/11:126
4
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
1
dels att 2 och 6 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 1, 3–5, 7 och 8 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Avgift skall betalas till staten enligt
denna lag som ett bidrag till
kostnader för följande åtgärder
Den som har tillstånd enligt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet
att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor
(reaktorinnehavare)
ska betala en avgift till staten enligt
denna lag som ett bidrag till
kostnader för
1. dekontaminering och nedläggning
av forskningsreaktorerna
R2 och R2-0 i Studsvik med tillhörande
byggnader,
1. avveckling av forskningsreaktorerna
R2 och R2-0 i Studsvik
med isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet
och övriga
tillhörande byggnader,
2. dekontaminering och nedläggning
av kraftvärmereaktorn i Ågesta,
2. avveckling av kraftvärmereaktorn
i Ågesta,
3. dekontaminering och nedläggning
av det aktiva centrallaboratoriet
ACL, fläktanläggningen ACF,
bränslelaboratoriet HCL, van der
Graaf-generatorn, förbränningsanläggningen
HA, behandlingsanläggningen
HM, förvaringsanläggningen
FA, bergrumslagret AM, det s.k.
aktiva tråget AT, tank- och siloanläggningen
TS, hallen för aktivt avfall
AU, f.d. uranförrådet UF, av3.
avveckling av
a) det aktiva centrallaboratoriet
ACL,
b) fläktanläggningen ACF,
c) bränslelaboratoriet HCL,
d) Van de Graaff-anläggningen,
e) förbränningsanläggningen HA,
f) dekontamineringsanläggningen
DK,
g) behandlingsanläggningen HM,
h) förvaringsanläggningen FA,
1 Senaste lydelse av 6 § 2008:241.
2 Senaste lydelse 2006:651.

Prop. 2010/11:126
5
fallsskjulen AS 1–4, upplagsplatsen
UA för fast aktivt avfall och
indunstaren ID för aktivt avfall,
i) bergrumslagret AM,
j) det aktiva tråget AT,
k) tank- och siloanläggningen TS,
l) hallen för aktivt avfall AU,
m) f.d. uranförrådet UF,
n) avfallsskjulen AS 1–4,
o) upplagsplatsen UA för fast
aktivt avfall,
p) indunstaren ID för aktivt avfall
, och
q) kulvertsystemet för vätskeformigt
aktivt avlopp från anläggningarna
i 1 och a–p,
4. hantering och slutförvaring av
kärnavfall, kärnämnen och annat
radioaktivt avfall som före den
30 juni 1991 har genererats till
följd av kärnteknisk verksamhet i
eller förvarats vid de kärntekniska
anläggningar som avses i 1–3,
4. hantering och slutförvaring av
kärnavfall, kärnämne och annat
radioaktivt avfall som före den
30 juni 1991 har genererats till
följd av kärnteknisk verksamhet i
eller förvarats vid de kärntekniska
anläggningar som avses i 1–3,
5. hantering och slutförvaring av
kärnbränsle från forskningsreaktorn
R1 i Stockholm och kraftvärmereaktorn
i Ågesta samt av de
bränsleelement från forskningsreaktorn
R2 i Studsvik som den
30 juni 1991 fanns i anslutning till
reaktorn,
5. hantering och slutförvaring av
a) kärnbränsle från forskningsreaktorn
R1 i Stockholm,
b) kärnbränsle från kraftvärmereaktorn
i Ågesta, och
c) de bränsleelement från forskningsreaktorn
R2 i Studsvik som
den 30 juni 1991 fanns i anslutning
till reaktorn,
6. återställning enligt lag av anläggningen i Ranstad till följd av
tidigare bedriven kärnteknisk verksamhet, och
7. strålskyddsåtgärder som enligt
lag är nödvändiga till följd av
sådan verksamhet som avses i 1–6.
7. åtgärder som enligt lag är
nödvändiga till följd av verksamhet
som avses i 1–6.
3 §3
Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström.
Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen bestämmer.
Avgiften ska betalas till den
myndighet som regeringen bestämmer.
Avgiftsmedlen skall föras över
till Kärnavfallsfonden som förvaltar
medlen särskilt enligt 7 och
7 a §§ lagen (1992:1537) om finansiering
av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m. och föreskrifter
som har meddelats med
Bestämmelser om hur avgiftsmedlen
ska förvaltas finns i lagen
(2006:647) om finansiella åtgärder
för hanteringen av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet.
3 Senaste lydelse 2007:356.

Prop. 2010/11:126
6
stöd av 7 b § samma lag. Av 12 §
lagen (2006:647) om finansiella
åtgärder för hanteringen av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet
framgår att avgiftsmedlen
från och med den 1 januari 2008
förvaltas enligt den lagen.
4 §4
Avgift som har betalats enligt
denna lag får användas för att ersätta
kostnader för sådan verksamhet
som avses i 1 §.
Avgifter som har betalats enligt
denna lag får användas för att ersätta
kostnader för verksamheter
och åtgärder som avses i 1 §.
Strålsäkerhetsmyndigheten beslutar
om den närmare användningen
av avgiftsmedlen.
Regeringen får meddela föreskrifter
om användningen.
5 §5
Den som har tillstånd enligt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet
till sådan verksamhet som avses
i 1 § – eller efter medgivande
av Strålsäkerhetsmyndigheten annan
juridisk person – ska upprätta
en beräkning över kostnaderna för
verksamheten. I de beräknade
kostnaderna ska ingå dels en uppskattning
av kostnaderna för samtliga
de åtgärder som kan anses bli
behövliga, dels kostnaderna för de
åtgärder som avses bli vidtagna
inom en tidsrymd av minst tre år.
Den som har tillstånd enligt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet
till en verksamhet som avses i
1 § ska till den myndighet som
regeringen bestämmer lämna kostnadsberäkningar
för verksamheten
och åtgärder som avses i 1 § och
andra uppgifter som behövs för att
myndigheten ska kunna fullgöra
sina uppgifter enligt denna lag eller
föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Kostnadsberäkningen ska ses
över årligen samt varje år lämnas
till Strålsäkerhetsmyndigheten.
En reaktorinnehavare ska till
den myndighet som regeringen bestämmer
lämna uppgifter om sin
planerade leverans av elström.
Regeringen får meddela föreskrifter
om vad som ska ingå i en
kostnadsberäkning som avses i
första stycket.
4 Senaste lydelse 2008:241.
5 Senaste lydelse 2008:241.

Prop. 2010/11:126
7
6 §
Den myndighet som regeringen bestämmer
får förelägga en reaktorinnehavare
eller den som har tillstånd
enligt lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet till en
verksamhet som avses i 1 § att
vidta de åtgärder som behövs för
verkställigheten av denna lag eller
föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Ett föreläggande får förenas
med vite.
7 §
Till böter döms den som med uppsåt
eller av grov oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift eller på annat
sätt åsidosätter sina skyldigheter
enligt 5 eller 6 §, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbalken
.
Den som med uppsåt eller av grov
oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter
enligt 5 § genom att lämna
oriktig uppgift döms till böter,
om gärningen inte är belagd med
straff i brottsbalken.
8 §6
Beslut av Strålsäkerhetsmyndigheten
enligt denna lag får överklagas
hos regeringen.
Ett beslut om föreläggande enligt
6 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
6 Senaste lydelse 2008:241.
Prop. 2010/11:126
8
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:652) om
upphävande av lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Härigenom föreskrivs att lagen (2006:652) om upphävande av lagen
(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m.
1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Enligt riksdagens beslut föreskrivs
att lagen (1988:1597) om finansiering
av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. ska upphöra att
gälla vid utgången av 2011.
Enligt riksdagens beslut föreskrivs
att lagen (1988:1597) om finansiering
av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. ska upphöra att
gälla vid utgången av 2017.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
1 Senaste lydelse av lagen 2009:331.

Prop. 2010/11:126
9
3 Ärendet och dess beredning
Riksdagen beslutade den 19 maj 2006 att lagen (1988:1597) om finansiering
av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) ska
upphöra att gälla vid utgången av 2009 (prop. 2005/06:183, bet.
2005/06:MJU24, rskr. 2005/06:287). I Studsvikslagen regleras den avgift
som kärnkraftsföretagen betalar för avvecklingen av viss verksamhet vid
Studsvik. Riksdagen beslutade den 24 maj 2007 att höja denna avgift
med 0,1 öre per levererad kilowattimme el till 0,3 öre per levererad kilowattimme
el fr.o.m. den 1 juli 2007 (prop. 2006/07:93, bet. 2006/07:FöU7,
rskr. 2006/07:168). Riksdagen beslutade den 22 april 2009 att flytta fram
tidpunkten för upphävandet av Studsvikslagen till utgången av 2011, dvs.
att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar enligt lagen ska tas ut även
under 2010 och 2011 (prop. 2008/09:121, bet. 2008/09:FöU8, rskr.
2008/09:222).
Regeringen har uppdragit till Strålsäkerhetsmyndigheten att utreda
framtida kostnader, osäkerheter och ansvar samt att göra en grundlig utvärdering
av vilka problem och finansiella risker som kan uppstå för
staten med anledning av att Studsvikslagen upphör att gälla den 1 januari
2012. Uppdraget redovisades i en rapport i mars 2010. Rapporten har remissbehandlats
. Strålsäkerhetsmyndighetens lagförslag återges i bilaga 1.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissvaren och
en sammanställning av svaren finns tillgängliga i Miljödepartementet
(dnr M2010/1696/Ke).
Strålsäkerhetsmyndigheten har i augusti 2010 anmält, enligt 5 § förordningen
(1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m., att avgiften enligt 3 § Studsvikslagen behöver ändras. Enligt
myndigheten behöver avgiftsbeloppet höjas till 1,4 öre per levererad
kilowattimme el per den 1 januari 2011 under förutsättning att lagen upphör
att gälla vid utgången av 2011. Förslaget har remitterats till de instanser
som anges i bilaga 2. Remissvaren och en sammanställning av svaren
finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M2010/3536/Ke).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 10 mars 2011 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som återges i bilaga 3. Lagrådets yttrande återges i
bilaga 4. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren.
Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Prop. 2010/11:126
10
4 Förslag
4.1 Avgiften enligt Studsvikslagen
Regeringens förslag: Lagen om finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) ska upphöra att gälla vid utgången
av 2017.
Det ska förtydligas i lagtexten att isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet
och ytterligare några anläggningar i Studsvik omfattas
av Studsvikslagen.
Strålsäkerhetsmyndighetens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Myndigheten har i första hand föreslagit en lagändring som
innebär att Studsvikslagen fortsätter att gälla tills vidare, utan någon tidsgräns.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket, Uppsala
universitet, Statens råd för kärnavfallsfrågor, Kärnavfallsfonden,
Statens energimyndighet, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning
och Studsvik Nuclear AB har tillstyrkt förslaget att Studsvikslagen ska
fortsätta att gälla tills vidare och att ändringar görs i förordningen
(1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m.
Svensk Energi, Barsebäck Kraft AB, E.ON Kärnkraft Sverige AB, Forsmarks
Kraftgrupp AB, Fortum Generation AB, OKG Aktiebolag, Ringhals
AB, AB SVAFO, Svensk Kärnbränslehantering AB och Vattenfall AB
har motsatt sig att Studsvikslagen förlängs tills vidare och föreslagit att
den förlängs några år men att avgiften sänks. De har också motsatt sig att
Neutronforskningslaboratoriet förs in bland de verksamheter som omfattas
av Studsvikslagen.
Skälen för regeringens förslag
Avgift enligt Studsvikslagen
I Studsvikslagen regleras den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för
avvecklingen av viss historisk verksamhet med koppling till framväxten
av det svenska kärnkraftsprogrammet. De verksamheter och åtgärder som
omfattas av lagen räknas upp i 1 §.
Tillståndshavarna för de anläggningar som omfattas av Studsvikslagen
är skyldiga att för sina verksamheter göra en beräkning av kostnaderna
för de avvecklingsåtgärder som anges i paragrafen. I de beräknade kostnaderna
ska ingå dels en uppskattning av kostnaderna för samtliga de
åtgärder som kan anses bli behövliga, dels kostnaderna för de åtgärder
som avses bli vidtagna inom en tidsrymd av minst tre år. Kostnadsberäkningen
ska ses över årligen och varje år lämnas till Strålsäkerhetsmyndigheten,
som kontrollerar om avgiften ligger på rätt nivå.
När Studsvikslagen började tillämpas uppgick avgiften till 0,1 öre per
levererad kilowattimme elström från kärnkraftsreaktorerna. Riksdagen
beslutade 1993, efter förslag från regeringen och Statens kärnkraftinspek

Prop. 2010/11:126
11
tion, att höja avgiften till 0,15 öre per levererad kilowattimme fr.o.m.
1994. I prop. 2005/06:183 föreslog regeringen en höjning av avgiften till
0,2 öre per levererad kilowattimme fr.o.m. 2007, vilket antogs av riksdagen
. Den senaste höjningen av avgiften, till 0,3 öre per kilowattimme
fr.o.m. den 1 juli 2007, beslutades av riksdagen efter förslag i prop.
2006/07:93 (bet. 2006/07:FöU7, rskr. 2006/07:168). Riksdagen beslutade
den 22 april 2009 att flytta fram tidpunkten för upphävandet av Studsvikslagen
till utgången av 2011, dvs. att den avgift som kärnkraftsföretagen
betalar enligt lagen ska tas ut även under 2010 och 2011 (prop.
2008/09:121, bet. 2008/09:FöU8, rskr. 2008/09:222).
Framtida utbetalningar av medel för avvecklingsåtgärder
Strålsäkerhetsmyndigheten har utrett framtida kostnader, osäkerheter och
ansvar för verksamheter som omfattas av Studsvikslagen och gjort en
grundlig utvärdering av vilka problem och finansiella risker som kan
uppstå för staten med anledning av att Studsvikslagen upphör att gälla
den 1 januari 2012. Uppdraget redovisades i en rapport i mars 2010.
Strålsäkerhetsmyndigheten har också i augusti 2010 anmält enligt 5 §
förordningen (1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. att avgiften enligt 3 § Studsvikslagen behöver ändras.
Av Strålsäkerhetsmyndighetens rapport framgår följande om förutsättningarna
för att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder som omfattas
av Studsvikslagen med medel ur Studsviksfonden. Den långa tidsrymden
för avvecklingen av verksamheter innebär stora osäkerheter i
kostnadsberäkningarna. Avsaknaden av genomarbetade kostnadskalkyler
och systematiska osäkerhetsanalyser innebär att det i dagsläget inte går
att bedöma hur stora osäkerheterna är.
Strålsäkerhetsmyndigheten har i anmälan om den årliga översynen av
avgiften enligt 3 § Studsvikslagen föreslagit att avgiften höjs från 0,3 öre
till 1,4 öre per levererad kilowattimme el för 2011, under förutsättning att
lagen upphör att gälla vid utgången av 2011. Myndigheten har som skäl
för höjningen hänvisat till de stora osäkerheter som råder om de framtida
kostnadernas storlek.
Underlaget i ärendet visar att osäkerheten vid bedömningen av framtida
utbetalningar av medel ur Studsviksfonden är stor. Regeringen delar
Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att de framtida utbetalningarna
kan förväntas bli högre än vad som tidigare har angetts av tillståndshavarna
och som legat till grund för tidigare beslut om den avgift som betalas
enligt Studsvikslagen.
Förlängning av avgiftsskyldigheten
Enligt riksdagens beslut upphör Studsvikslagen att gälla vid utgången av
2011.

Det kan antas att återstående medel i Studsviksfonden då inte kommer
att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder som omfattas av
Studsvikslagen.
Strålsäkerhetsmyndigheten har i rapporten föreslagit att en lagändring
görs som innebär att Studsvikslagen fortsätter att gälla tills vidare, utan
någon tidsgräns. Enligt regeringens bedömning bör dock andra alternativ
i första hand övervägas för att finansiera de kvarvarande avvecklingsåt
Prop. 2010/11:126
12
gärderna. Ett alternativ för finansieringen är att förlänga avgiftsskyldigheten
enligt Studsvikslagen några år. Ett annat alternativ är att höja avgiftsbeloppet
väsentligt under endast ett år.
Om upphävandet av lagen senareläggs till utgången av 2017 och avgiftsnivån
hålls oförändrad, blir belastningen på de avgiftsskyldiga ungefär
densamma som om avgiften för 2011 skulle ha höjts till 1,4 öre per
levererad kilowattimme el. En förlängning med sex år ger den stabilitet
som behövs för att i god tid kunna analysera om inbetalade avgiftsmedel
kommer att räcka för finansiering av avvecklingsåtgärderna. Med en sådan
förlängning kvarstår möjligheten att revidera avgiftens storlek, eftersom
tillståndshavarna årligen ska lämna beräkningsunderlag och Strålsäkerhetsmyndigheten
göra nya analyser av kostnadsutvecklingen. Det är
viktigt att avgiften inte sätts för högt, eftersom eventuella överskjutande
medel inte återbetalas (prop. 2005/06:183 s. 32).
Regeringen gör bedömningen att en oförändrad avgift men med inbetalningar
till och med utgången av 2017 med stor sannolikhet innebär
att medlen i Studsviksfonden räcker för att täcka de avvecklingsåtgärder
som omfattas av Studsvikslagen. Statens risk minskar i motsvarande grad
eftersom framtida beräkningar leder till en noggrannare bedömning av de
faktiska kostnaderna.
Neutronforskningslaboratoriet i Studsvik
Strålsäkerhetsmyndigheten har föreslagit att Neutronforskningslaboratoriet
i Studsvik förs in bland de verksamheter som omfattas av Studsvikslagen.
I 1 § anges att avgift ska betalas för dekontaminering och nedläggning
av bland annat forskningsreaktorerna R2 och R2-0 i Studsvik med
tillhörande byggnader. Regeringen gör ingen annan bedömning än Strålsäkerhetsmyndigheten
i frågan om Neutronforskningslaboratoriet i Studsvik
ska anses höra till de verksamheter som omfattas av Studsvikslagen.
Tillhörigheten bör förtydligas i lagtexten.
4.2 Kostnadsberäkning
Regeringens förslag: Den som har tillstånd till verksamhet som omfattas
av Studsvikslagen ska till den myndighet som regeringen bestämmer
lämna kostnadsberäkningar och andra uppgifter som behövs
för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
En reaktorinnehavare ska till den myndighet som regeringen bestämmer
lämna uppgifter om sin planerade leverans av elström.
Regeringen ska kunna meddela föreskrifter om vad som ska ingå i
en kostnadsberäkning.
Strålsäkerhetsmyndighetens förslag överensstämmer i huvudsak
med regeringens. I regeringens förslag preciseras att en reaktorinnehavare
ska vara skyldig att lämna uppgifter om sin planerade leverans av elström
.

Prop. 2010/11:126
13
Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på bestämmelsen
om vilka uppgifter som ska lämnas av en reaktorinnehavare eller tillståndshavare
.
Skälen för regeringens förslag: I Studsvikslagen finns regler om
skyldighet att upprätta en beräkning över kostnaderna för den verksamhet
som omfattas av lagen. Beräkningen ska göras av den som har tillstånd
till verksamheten enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller,
efter medgivande av Strålsäkerhetsmyndigheten, av en annan juridisk
person. I de beräknade kostnaderna ska ingå dels en uppskattning av
kostnaderna för samtliga de åtgärder som kan anses bli behövliga, dels
kostnaderna för de åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidsrymd av
minst tre år.
Strålsäkerhetsmyndigheten har föreslagit att kraven på att göra en kostnadsberäkning
ska anges i förordningen (1988:1598) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. i stället för lagen. Myndigheten
har också föreslagit att det förtydligas i förordningen vad som ska
ingå i en kostnadsberäkning.
Regeringen delar Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att det bör
preciseras vad som ska ingå i en kostnadsberäkning. Det bör fortfarande
uttryckligen framgå av lagtexten att tillståndshavaren ska lämna en kostnadsberäkning.
En sådan beräkning bör som tidigare innehålla en uppskattning
av förväntade kostnader för den verksamhet och de åtgärder
som omfattas av Studsvikslagen.
Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om vad som ska
ingå i en kostnadsberäkning. Det bör på samma sätt som i dag göras en
beräkning av den förväntade totala kostnaden för verksamheter och åtgärder
som omfattas av Studsvikslagen. I föreskrifterna får vidare preciseras
bland annat vilka behandlings- och rivningsåtgärder som ska ingå i
en kostnadsberäkning. Regeringen får även, utan något särskilt bemyndigande
i lagen, meddela föreskrifter om tidpunkten för redovisningen av
kostnadsberäkningar. Utgångspunkten bör som tidigare vara att en kostnadsberäkning
ska redovisas varje år.
Regeringen delar vidare Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att det
inte behövs någon lagbestämmelse om att myndigheten ska kunna medge
att en annan juridisk person än tillståndshavaren gör kostnadsberäkningen
. Det räcker att det av lagen framgår att det är tillståndshavaren som
ska lämna kostnadsräkningen. En kostnadsberäkning får alltså göras i
samråd med en annan tillståndshavare.
I lagen bör vidare preciseras att en reaktorinnehavare ska till den myndighet
som regeringen bestämmer lämna uppgifter om sin planerade
leverans av elström. Uppgifter om reaktorinnehavarnas elleveranser behövs
när avgiften ska beräknas. Förslaget innebär ingen ändring jämfört
med de uppgifter som i dag ska lämnas av reaktorinnehavare.

Prop. 2010/11:126
14
4.3 Möjlighet att besluta om ett föreläggande m.m.
Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer ska
kunna förelägga en reaktorinnehavare eller den som har tillstånd till sådan
verksamhet som omfattas av Studsvikslagen att vidta de åtgärder
som behövs för verkställigheten av lagen eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen. Ett föreläggande ska kunna förenas med vite.
Ett beslut om föreläggande ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätt
.
Det ska vara straffbelagt att med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätta
skyldigheterna att lämna kostnadsberäkning och andra uppgifter enligt
Studsvikslagen genom att lämna oriktig uppgift.
Avgifter som har betalats enligt Studsvikslagen ska kunna användas för
att ersätta kostnader för verksamheter och åtgärder som omfattas av lagen.
Regeringen ska kunna meddela föreskrifter om användningen.
Strålsäkerhetsmyndighetens förslag överensstämmer i huvudsak
med regeringens. Enligt regeringens förslag ska det införas en bestämmelse
om hur ett beslut om föreläggande får överklagas.
Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på förslaget om
föreläggande.
Skälen för regeringens förslag
I lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet (finansieringslagen) finns bestämmelser
om betalning av avgifter som hanteras i kärnavfallsfonden och som ska
säkerställa finansiering av de skyldigheter som följer av 10–14 §§ lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Regeringen delar Strålsäkerhetsmyndighetens
bedömning att det är lämpligt att i några avseenden anpassa
Studsvikslagen till finansieringslagen.
Föreläggande till en reaktorinnehavare eller tillståndshavare
I finansieringslagen finns en bestämmelse som gör det möjligt att förelägga
tillståndshavaren att vidta de åtgärder som behövs för tillämpningen
av den lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Det bör vara möjligt för den myndighet som regeringen bestämmer att,
på samma sätt som enligt finansieringslagen, förelägga en reaktorinnehavare
eller tillståndshavare att göra det som krävs enligt Studsvikslagen
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Ett föreläggande
bör kunna förenas med vite. Genom ett föreläggande kan myndigheten se
till att tillståndshavaren ger in en sådan beräkning av de förväntade kostnaderna
för avvecklingsåtgärder som krävs enligt lagen.

Prop. 2010/11:126
15
Överklagande
I denna proposition föreslår regeringen att det i Studsvikslagen införs en
möjlighet att förelägga en reaktorinnehavare eller tillståndshavare att
vidta de åtgärder som behövs för verkställigheten av lagen eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen. Det bör i lagen införas bestämmelser
om att ett beslut om ett föreläggande, som enligt förslaget ska
kunna förenas med vite, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol
och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Enligt nuvarande 8 § får beslut av Strålsäkerhetsmyndigheten enligt
Studsvikslagen överklagas hos regeringen. Regeringens förslag innebär
att det i lagen inte finns någon bestämmelse om att en myndighet beslutar
i en fråga som bör kunna överklagas till regeringen. Den nuvarande bestämmelsen
i 8 § bör därför utgå.
Straffbestämmelse
Den nuvarande straffbestämmelsen i Studsvikslagen gäller den som lämnar
oriktig uppgift eller på annat sätt åsidosätter sina skyldigheter enligt
5 eller 6 §. Bestämmelsen innebär att det är straffbelagt att bland annat
inte fullgöra skyldigheten att upprätta en sådan kostnadsberäkning som
avses i 5 §. Med hänsyn till att den myndighet som regeringen bestämmer
föreslås kunna förelägga vid vite att uppfylla denna skyldighet, bör
underlåtenhet att göra en kostnadsberäkning inte längre vara straffbelagd.
Det bör fortfarande vara straffbelagt att med uppsåt eller av grov oaktsamhet
åsidosätta sina skyldigheter att lämna kostnadsberäkning eller
andra uppgifter genom att lämna oriktig uppgift. Förslaget innebär att
Studsvikslagens straffbestämmelse får samma innehåll som finansieringslagens.
Användning av avgiftsmedel
Avgifter som har betalats enligt Studsvikslagen bör även i fortsättningen
få användas för att ersätta kostnader för verksamheter och åtgärder som
omfattas av lagen. Enligt 4 § andra stycket lagen beslutar Strålsäkerhetsmyndigheten
om den närmare användningen av avgiftsmedlen. Bestämmelsen
bör i stället utformas som ett bemyndigande till regeringen att
meddela föreskrifter om användningen. Med stöd av bemyndigandet bör
regeringen kunna meddela föreskrifter som preciserar hur och i vilken utsträckning
avgiftsmedlen i Studsviksfonden får användas för verksamheter
och åtgärder som omfattas av lagen. Föreskrifterna bör på lämpligt
sätt anpassas till motsvarande bestämmelser om användning av avgiftsmedel
i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet.
Återbetalning av överskott i Studsviksfonden
Regler om hur ett eventuellt framtida överskott i kärnavfallsfonden
respektive Studsviksfonden ska hanteras finns i 16 och 17 §§ lagen
(2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från
kärnteknisk verksamhet. Reglerna innebär att ett överskott i kärnavfalls

Prop. 2010/11:126
16
fonden ska återbetalas till den avgiftsskyldige medan ett överskott i
Studsviksfonden ska tillfalla staten.
Regeringen avser att överväga förutsättningarna för en reglering som
i stället innebär att ett eventuellt framtida överskott i Studsviksfonden
ska återbetalas till de avgiftsskyldiga, i likhet med vad som gäller enligt
reglerna om kärnavfallsfonden. Det är regeringens avsikt att avgiften
endast ska täcka faktiska kostnader.
5 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Ändringarna ska träda i kraft den 1 januari
2012.
Strålsäkerhetsmyndighetens förslag: Strålsäkerhetsmyndigheten har
inte föreslagit någon tidpunkt för ikraftträdande.
Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på ikraftträdandet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lagstiftning upphör
Studsvikslagen att gälla vid utgången av 2011. De föreslagna ändringarna
, som innebär en förlängning av kärnkraftsföretagens skyldighet att
betala avgift enligt lagen, bör därför träda i kraft den 1 januari 2012.
6 Konsekvenser
Regeringens bedömning: Förslagen har inga statsfinansiella konsekvenser.
Förslagen har inga finansiella konsekvenser för de kommuner där verksamheter
som omfattas av Studsvikslagen är belägna.
Förslagen berör de som är betalningsskyldiga enligt Studsvikslagen,
dvs. reaktorinnehavarna, och de företag som har rätt till ersättning ur
Studsviksfonden. Förslaget om att förlänga skyldigheten att betala avgift
enligt lagen till utgången av 2017 bedöms innebära en kostnad för de betalningsskyldiga
om sammanlagt cirka 1 200 miljoner kronor. Förslagen
ger förutsättningar för de företag som har rätt till ersättning ur fonden att
ta ett fortsatt ansvar för de avvecklingsåtgärder som omfattas av lagen.
Skälen för regeringens bedömning
I Studsvikslagen regleras den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för
avvecklingen av viss historisk verksamhet med koppling till framväxten
av det svenska kärnkraftsprogrammet. Strålsäkerhetsmyndigheten har utrett
framtida kostnader, osäkerheter och ansvar samt gjort en grundlig
utvärdering av vilka problem och finansiella risker som kan uppstå för
staten med anledning av Studsvikslagens upphörande den 1 januari 2012.
Strålsäkerhetsmyndigheten har i promemorian pekat på att stora osäkerheter
fortfarande finns när det gäller de framtida kostnaderna för att ta
hand om det historiska avfallet. Om medlen i Studsviksfonden inte räcker

Prop. 2010/11:126
17
kan de företag som nu har tillstånd till verksamheten riskera att stå för
kostnaderna. Det finns också en risk att staten får skjuta till medel.
Förslaget innebär att Studsvikslagen ska upphöra att gälla först vid utgången
av 2017, dvs. att kärnkraftsföretagen fortsatt ska betala en avgift
åren 2012–2017. Det ger de företag som har tillstånd till de verksamheter
som omfattas av Studsvikslagen en möjlighet att ge in bättre underbyggda
kostnadsberäkningar. Strålsäkerhetsmyndigheten kommer fortsatt
göra en årlig översyn av avgiftens storlek. Myndigheten kan vid behov få
ett förnyat uppdrag att göra en utvärdering av lagstiftningen och dess
konsekvenser för finansieringen av avvecklingen av den historiska verksamheten.
Statsfinansiella konsekvenser
Enligt riksdagens beslut upphör Studsvikslagen att gälla vid utgången av
2011. Det kan antas att återstående medel i Studsviksfonden då inte kommer
att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder som omfattas av
Studsvikslagen. Om medlen i fonden inte räcker kan de företag som har
tillstånd till de verksamheter som omfattas av Studsvikslagen riskera att
stå för kostnaderna. Det finns också en risk att staten får skjuta till medel.
Förslagen innebär att kärnkraftsföretagens skyldighet att betala en avgift
förlängs till utgången av 2017. Regeringen bedömer att medlen i
Studsviksfonden genom dessa inbetalningar med stor sannolikhet kommer
att räcka för att täcka de avvecklingsåtgärder som omfattas av Studsvikslagen
.
Förslagen har inga statsfinansiella konsekvenser.
Domstolar
Regeringen föreslår att det i Studsvikslagen införs en bestämmelse om
som innebär att Strålsäkerhetsmyndighetens beslut om föreläggande får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt lagen får i dag
överklagas till regeringen. Det är mycket ovanligt med överklaganden
enligt lagen. Om ett överklagande skulle göras är det mest sannolikt att
det skulle avse ett beslut om användning av avgiftsmedel, som även i
fortsättningen får överklagas hos regeringen. Det är inte troligt med mer
än något enstaka överklagande till allmän förvaltningsdomstol fram till
dess att lagen upphör att gälla vid utgången av 2017. Det skulle innebära
en mycket liten kostnad för Sveriges Domstolar och ryms inom befintligt
anslag.
Kommuner
Förslagen innebär att kärnkraftsföretagen får ett fortsatt finansiellt ansvar
för de verksamheter som omfattas av Studsvikslagen. Förslagen har inga
finansiella konsekvenser för de kommuner där verksamheterna är belägna.
Alternativa lösningar
Om ingen lagändring görs upphör Studsvikslagen att gälla den 1 januari
2012, dvs. kärnkraftsföretagen betalar den nuvarande avgiften endast

Prop. 2010/11:126
18
under 2012. Eftersom det kan antas att återstående medel i Studsviksfonden
inte kommer att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder
som omfattas av lagen, kan de företag som har tillstånd till verksamheten
få stå för de ytterligare avvecklingskostnaderna. Det finns också en risk
att staten får skjuta till medel.
En alternativ lösning är att lagen upphör att gälla den 1 januari 2012
och att avgiften ökas väsentligt. Strålsäkerhetsmyndigheten har bedömt
att om lagen upphör vid utgången av 2011 behöver avgiften höjas från
0,3 öre till 1,4 öre per levererad kilowattimme el. Trots en sådan kraftig
höjning riskerar Studsviksfonden att bli underfinansierad eftersom beräkningsunderlagen
från industrin har betydande brister. I likhet med nollalternativet
riskerar tillståndshavarna och staten att stå för de ytterligare
avvecklingskostnader som inte täcks av fondmedel.
Ett tredje alternativ är att lagen får gälla tills vidare och att den nuvarande
avgiften behålls under överskådlig tid. Ett alternativ utan en bortre
tidsgräns för betalningsskyldigheten innebär en sämre förutsebarhet och
större osäkerhet för de betalningsskyldiga.
Företag som berörs av förslagen
Förslagen berör dels de som är betalningsskyldiga enligt lagen, dvs. de
som har tillstånd att inneha och driva en kärnkraftsreaktor, dels de som
rätt till ersättning ur Studsviksfonden. Betalningsskyldiga är för närvarande
Forsmarks Kraftgrupp AB, OKG Aktiebolag och Ringhals AB. De
som har rätt till ersättning ur fonden är för närvarande AB SVAFO,
Ranstad Industricentrum AB, Studsvik Nuclear AB, Vattenfall AB och
Uppsala universitet.
Kostnadsmässiga och andra konsekvenser för alternativen
Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström. Den årliga
kostnaden för de avgiftsskyldiga beror därför på mängden el som levereras
från kärnkraftsverken. Elproduktionen vid dessa har varierat betydligt
över tid. Under 2009 uppgick den till 50,2 terawattimmar. Om ett
genomsnitt baserat på åren 2004–2008 används, kan den framtida elproduktionen
förväntas bli 67 terawattimmar per år. Med nuvarande avgiftsnivå
blir kostnaden då ungefär 200 miljoner kronor per år, fördelat
på de avgiftsskyldiga. Om inbetalningstiden förlängs med sex år, dvs.
åren 2012–2017, blir den ytterligare kostnaden för de avgiftsskyldiga
cirka 1 200 miljoner kronor. En förlängning med sex år ger den stabilitet
som behövs för att i god tid kunna analysera om inbetalade avgiftsmedel
kommer att räcka för finansieringen av avvecklingsåtgärderna. Strålsäkerhetsmyndigheten
ska varje år anmäla till regeringen om avgiftsbeloppet
enligt 3 § Studsvikslagen behöver ändras, jfr förordningen
(1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m.

Myndigheten kan under sexårsperioden anmäla att avgiften bör
sättas ned till 0 öre per levererad kilowattimme el om återstående avgiftsmedel
bedöms vara tillräckliga för avvecklingsåtgärderna.
Om avgiften under ett år i stället höjs till 1,4 öre per levererad kilowattimme
blir engångskostnaden ungefär 940 miljoner kronor för de avgiftsskyldiga.
Alternativet med en kraftig höjning av avgiften under en
Prop. 2010/11:126
19
dast ett år bedöms mindre lämpligt eftersom den får betydande ekonomiska
konsekvenser för de betalningsskyldiga under det året. De kvarvarande
osäkerheterna i beräkningsunderlagen för avgiften talar också
emot en sådan lösning.
EU-rätten
Förslagen är inte hänförliga till EU-rättsliga krav.
Tidpunkten för ikraftträdande
En reglering om den fortsatta finansieringen av de avvecklingsåtgärder
som omfattas av Studsvikslagen behöver träda i kraft innan lagen upphör
att gälla vid utgången av 2011.
Utbildning och information
Det finns inget behov av speciella informationsinsatser.
Administrativa kostnader
Förslagen har marginell påverkan på tidsåtgången för företagen och deras
administrativa kostnader, eftersom företagen redan har rutiner för att hantera
de skyldigheter som följer av Studsvikslagen.
Konkurrensförhållanden
Avgiften till Studsviksfonden ska finansiera kostnader för omhändertagande
av historisk verksamhet som bidragit till företagens utveckling. Om
företagen inte fullt ut står för dessa kostnader innebär det konkurrensmässiga
fördelar jämfört med andra energislag som bär sina egna kostnader
för bland annat avveckling av verksamheter.
Små företag
De små företag som har tillstånd till verksamhet som omfattas av Studsvikslagen
bedöms få svårt att bära de kostnader för avvecklingsåtgärder
som uppstår om Studsviksfonden är underfinansierad. Förslagen ger förutsättningar
för företagen att ta ett fortsatt ansvar för avvecklingsåtgärderna.
Miljön
Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö innebär att människors hälsa och
den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning
i den yttre miljön. Miljökvalitetsmålet omfattar bland annat utsläpp
av radioaktivitet från kärnteknisk verksamhet. Förslagen innebär att kärnkraftsföretagens
skyldighet att betala en avgift enligt Studsvikslagen förlängs
till utgången av 2017. Medlen i Studsviksfonden bedöms genom
dessa inbetalningar med stor sannolikhet räcka för att täcka de avvecklingsåtgärder
som omfattas av Studsvikslagen. Förslagen bidrar därför till
att miljökvalitetsmålet om säker strålmiljö kan uppfyllas.

Prop. 2010/11:126
20
Förslagen saknar betydelse för jämställdheten mellan män och kvinnor,
för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen samt för sysselsättningen
och den offentliga servicen.
Regelrådet
Regelrådet har i ett yttrande den 16 februari 2011 tillstyrkt lagförslagen i
ett remitterat förslag till lagrådsremiss och anfört att konsekvensutredningen
är godtagbar.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m.
1 §
I paragrafen finns en uppräkning av de verksamheter och åtgärder som
omfattas av lagen.
Lagrådet har noterat att orden åtgärd och verksamhet används på ett
inkonsekvent sätt i lagtexten och föreslagit att saken uppmärksammas i
den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Orden verksamhet och
åtgärd används frekvent i miljölagstiftningen för att beteckna aktiviteter
av olika slag. Med verksamhet brukar avses en aktivitet som har en viss
omfattning och tidsutdräkt. Med åtgärd avses ofta en handling med begränsad
omfattning och tidsutdräkt. De aktiviteter som räknas upp i
punkterna 1–6 bör betecknas som verksamheter medan ordet åtgärder bör
användas i punkten 7. För att orden verksamhet och åtgärd ska användas
på ett konsekvent sätt i lagtexten tas ordet ”övriga” bort från punkten 7 i
lagrådsremissens förslag. Att aktiviteterna i punkterna 1–6 betecknas
som verksamheter på ett tydligare sätt än i den nuvarande lagen innebär
ingen ändring i sak.
Paragrafens inledning ändras genom att det anges vem som är betalningsskyldig
enligt lagen. Betalningsskyldig är den som har tillstånd enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att inneha eller driva en
kärnkraftsreaktor (reaktorinnehavare). Detta motsvarar innehållet i 2 §,
som upphör att gälla.
Några ändringar görs i uppräkningen av de verksamheter och åtgärder
som omfattas av lagen. Ändringarna i punkterna 2, 4, 5 och 7 är endast
språkliga och innebär ingen ändring i sak.
Orden ”dekontaminering och nedläggning” ersätts med ”avveckling” i
de tre första punkterna. Det är en anpassning till den terminologi som
används i annan lagstiftning på strålsäkerhetsområdet och innebär ingen
ändring av vilken verksamhet som omfattas av de punkterna.
Ändringen i punkten 1 innebär ett förtydligande av att även isotopcentralen
IC och neutronforskningslaboratoriet vid forskningsreaktorerna
R2 och R2-0 i Studsvik omfattas av lagen.
Ändringen i punkten 3 innebär ett förtydligande av att dekontamineringsanläggningen
DK samt kulvertsystemet för vätskeformigt aktivt av

Prop. 2010/11:126
21
lopp från anläggningarna under punkten 1 och övriga anläggningar enligt
punkten 3 omfattas av lagen.
Punktuppställningen ändras redaktionellt för att göra den mer lättläst.
3 §
I tredje stycket hänvisas inte längre till lagen (1992:1537) om finansiering
av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., eftersom den lagen
har upphävts. Bestämmelser om hur avgiftsmedlen ska förvaltas finns
sedan den 1 januari 2007 i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för
hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet (prop.
2005/06:183). Tredje stycket har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
4 §
I första stycket förtydligas att avgifter som har betalats enligt lagen får
användas för att ersätta kostnader inte bara för verksamheter som avses i
1 § utan också för åtgärder som avses i den paragrafen.
Bestämmelsen i andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen
att meddela föreskrifter om användningen av avgiftsmedlen. Det
behövs ett sådant bemyndigande för att reglera hur och i vilken utsträckning
medlen i Studsviksfonden får användas för verksamheter och åtgärder
som avses i 1 §. De föreskrifter som får meddelas kan innebära att
den behöriga myndigheten behöver göra prioriteringar mellan verksamheter
och åtgärder som en tillståndshavare har ansökt om att få medel för.
Det kan också behövas föreskrifter om skyldighet att återbetala utbetalade
medel som inte har använts inom den tid som har bestämts och skyldighet
att i ett sådant fall kompensera Kärnavfallsfonden, som förvaltar
inbetalade avgiftsmedel, för förlorad avkastning.
5 §
I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för en reaktorinnehavare
och den som har tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § att lämna
kostnadsberäkningar och andra uppgifter som behövs för att den myndighet
som regeringen bestämmer ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt
lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Första och
andra styckena motsvarar i huvudsak 6 §, som upphör att gälla. Bestämmelsen
i nuvarande 5 § om vad som ska ingå i en kostnadsberäkning
ersätts i tredje stycket med ett bemyndigande för regeringen att meddela
föreskrifter om detta.
Ändringen i första stycket innebär att tillståndshavaren har en skyldighet
att utöver kostnadsberäkningar lämna även andra uppgifter som
behövs för att den myndighet som regeringen bestämmer ska kunna fullgöra
sina uppgifter. I de myndighetsuppgifter som avses i första meningen
ingår att besluta om användningen av fondmedlen och att, enligt förordningen
(1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m., göra anmälan till regeringen om avgiftsbeloppet enligt
3 § behöver ändras.

Det behövs inte längre något medgivande av Strålsäkerhetsmyndigheten
för att någon annan juridisk person än tillståndshavaren ska medverka
Prop. 2010/11:126
22
när kostnadsberäkningen görs. En kostnadsberäkning får alltså göras i
samråd med exempelvis en annan tillståndshavare. Även om tillståndshavaren
upprättar en kostnadsberäkning tillsammans med någon annan,
är det tillståndshavaren som ansvarar för innehållet i beräkningen och att
denna redovisas till den myndighet som regeringen bestämmer. Som
Lagrådet har framhållit är det inte längre möjligt att överlämna det ansvaret
till en annan juridisk person.
I andra stycket preciseras att en reaktorinnehavare ska lämna uppgifter
om sin planerade leverans av elström. Det motsvarar skyldigheten att
lämna uppgifter enligt 6 §, som upphör att gälla. Uppgifter om reaktorinnehavarnas
elleveranser behövs när avgiften ska beräknas.
I tredje stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om vad
som ska ingå i en kostnadsberäkning. I föreskrifterna får, i likhet med
vad som gäller i dag, anges krav på att göra en beräkning av dels den förväntade
totala kostnaden för verksamhet och åtgärder som omfattas av
lagen, dels de kostnader som förväntas uppkomma under vart och ett av
de tre närmast kommande kalenderåren. Det får vidare preciseras bland
annat vilka behandlings- och rivningsåtgärder som ska ingå i en kostnadsberäkning
. Regeringen får även, utan något särskilt bemyndigande i
lagen, meddela föreskrifter om tidpunkten för redovisningen av kostnadsberäkningar.
6 §
Enligt paragrafen, som är ny, får den myndighet som regeringen bestämmer
förelägga en reaktorinnehavare eller den som har tillstånd enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet till en verksamhet som avses i
1 § att vidta de åtgärder som behövs för verkställigheten av lagen eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Genom ett föreläggande
kan myndigheten se till att tillståndshavaren uppfyller kravet i 5 § att
lämna en beräkning av de förväntade kostnaderna för verksamheter och
åtgärder som omfattas av lagen.
Ett föreläggande får enligt andra stycket förenas med vite. Allmänna
bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
7 §
Straffbestämmelsen ändras med anledning av de nya bestämmelserna i
6 § om att den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga en
reaktorinnehavare eller tillståndshavare vid vite att vidta de åtgärder som
behövs för verkställigheten av lagen eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.

Ändringen innebär att det inte längre är straffbelagt
att underlåta att göra en sådan kostnadsberäkning som en tillståndshavare
ska lämna enligt 5 §. Däremot är det straffbelagt att med uppsåt eller av
grov oaktsamhet åsidosätta sina skyldigheter genom att lämna oriktig
uppgift i en kostnadsberäkning eller i andra uppgifter som ska lämnas enligt
5 §. Förslaget innebär att straffbestämmelsen får samma innehåll som
straffbestämmelsen i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen
av restprodukter från kärnteknisk verksamhet.
Prop. 2010/11:126
23
8 §
I första stycket införs en bestämmelse som anger att ett beslut om föreläggande
enligt 6 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den
nuvarande bestämmelsen om överklagande av Strålsäkerhetsmyndighetens
beslut hos regeringen utgår, eftersom förslaget innebär att det i lagen
inte längre finns någon bestämmelse om att en myndighet beslutar i en
fråga som bör kunna överklagas till regeringen.
Enligt det nya andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande
till kammarrätt.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:652) om
upphävande av lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Ändringen innebär att lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen
av visst radioaktivt avfall m.m. ska tillämpas även under åren 2012–2017
innan den upphör.
Prop. 2010/11:126
Bilaga 1
24
Strålsäkerhetsmyndighetens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering
av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
dels att 2, 5 och 8 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 1, 3, 4, 6 och 7 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Avgift skall betalas till staten enligt
denna lag som ett bidrag till
kostnader för följande åtgärder
Den som har tillstånd att inneha
och driva en kärnkraftsreaktor (reaktorinnehavare)
ska betala en avgift
till staten som ett bidrag till
kostnader för
1. dekontaminering och nedläggning
av forskningsreaktorerna
R2 och R2-0 i Studsvik med tillhörande
byggnader,
1. avveckling av forskningsreaktorerna
R2 och R2-0 i Studsvik
med isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet
samt övriga
tillhörande byggnader,
2. dekontaminering och nedläggning
av kraftvärmereaktorn i
Ågesta,
2. avveckling av kraftvärmereaktorn
i Ågesta,
3. dekontaminering och nedläggning
av det aktiva centrallaboratoriet
ACL, fläktanläggningen
ACF, bränslelaboratoriet HCL,
van der Graaf-generatorn, förbränningsanläggningen
HA, behandlingsanläggningen
HM, förvaringsanläggningen
FA, bergrumslagret
AM, det s.k. aktiva
tråget AT, tank- och siloanläggningen
TS, hallen för aktivt avfall
AU, f.d. uranförrådet UF, avfallsskjulen
AS 1–4, upplagsplatsen
UA för fast aktivt avfall och
indunstaren ID för aktivt avfall,
3. avveckling av det aktiva centrallaboratoriet
ACL, fläktanläggningen
ACF, bränslelaboratoriet
HCL, van de Graaff-generatorn,
förbränningsanläggningen HA, dekontamineringsanläggningen
DK,
behandlingsanläggningen HM, förvaringsanläggningen
FA, bergrumslagret
AM, det s.k. aktiva
tråget AT, tank- och siloanläggningen
TS, hallen för aktivt avfall
AU, f.d. uranförrådet UF, avfallsskjulen
AS 1–4, upplagsplatsen
UA för fast aktivt avfall, indunstaren
ID för aktivt avfall, och kulvertsystemet
för vätskeformigt aktivt
avlopp från dessa anläggningar
och anläggningarna under 1,
1 Senaste lydelse 2006:651.

Prop. 2010/11:126
Bilaga 1
25
4. hantering och slutförvaring av
kärnavfall, kärnämnen och annat
radioaktivt avfall som före den 30
juni 1991 har genererats till följd
av kärnteknisk verksamhet i eller
förvarats vid de kärntekniska anläggningar
som avses i 1–3,
4. hantering och slutförvaring av
kärnavfall, kärnämne och annat
radioaktivt avfall som före den 30
juni 1991 har genererats till följd
av kärnteknisk verksamhet i eller
förvarats vid de kärntekniska anläggningar
som avses i 1–3,
5. hantering och slutförvaring av kärnbränsle från forskningsreaktorn
R1 i Stockholm och kraftvärmereaktorn i Ågesta samt av de bränsleelement
från forskningsreaktorn R2 i Studsvik som den 30 juni 1991
fanns i anslutning till reaktorn,
6. återställning enligt lag av anläggningen i Ranstad till följd av tidigare
bedriven kärnteknisk verksamhet, och
7. strålskyddsåtgärder som enligt
lag är nödvändiga till följd av
sådan verksamhet som avses i 1–6.
7. övriga åtgärder som enligt
lag är nödvändiga till följd av sådan
verksamhet som avses i 1–6.
3 §2
Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström.
Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen bestämmer.
Avgiften ska betalas till den
myndighet som regeringen bestämmer.
Avgiftsmedlen skall föras över
till Kärnavfallsfonden som förvaltar
medlen särskilt enligt 7 och
7 a §§ lagen (1992:1537) om finansiering
av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m. och föreskrifter
som har meddelats med
stöd av 7 b § samma lag. Av 12 §
lagen (2006:647) om finansiella
åtgärder för hanteringen av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet
framgår att avgiftsmedlen
från och med den 1 januari 2008
förvaltas enligt den lagen.
Bestämmelser om avgiftsmedlens
förvaltning finns i lagen
(2006:647) om finansiella åtgärder
för hanteringen av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet.
4 §3
Avgift som har betalats enligt
denna lag får användas för att ersätta
kostnader för sådan verksamhet
som avses i 1 §.
Avgifter som har betalats enligt
denna lag får användas för att ersätta
kostnader för sådana åtgärder
och sådan verksamhet som avses
i 1 §.
2 Senaste lydelse 2007:356.
3 Senaste lydelse 2008:241.

Prop. 2010/11:126
Bilaga 1
26
Strålsäkerhetsmyndigheten beslutar
om den närmare användningen
av avgiftsmedlen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om användningen
.
6 §
Reaktorinnehavare och den som
ska upprätta kostnadsberäkning
enligt 5 § ska på begäran av Strålsäkerhetsmyndigheten
lämna de
upplysningar och tillhandahålla de
handlingar som behövs för Strålsäkerhetsmyndighetens
verksamhet
enligt denna lag.
Reaktorinnehavare och den som
har tillstånd till de verksamheter
som avses i 1 § är skyldig att
lämna de upplysningar och tillhandahålla
de handlingar som behövs
för att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer
ska kunna fullgöra sina
uppgifter enligt denna lag.
Den myndighet som regeringen
bestämmer får förelägga en reaktorinnehavare
eller en tillståndshavare
att vidta de åtgärder som
behövs för tillämpningen av lagen
eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Ett föreläggande får förenas
med vite.
7 §
Till böter döms den som med uppsåt
eller av grov oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift eller på annat
sätt åsidosätter sina skyldigheter
enligt 5 eller 6 §, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbalken
.
Till böter döms den som med uppsåt
eller av grov oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift eller på annat
sätt åsidosätter sina skyldigheter
enligt 6 §, om gärningen inte är
belagd med straff enligt brottsbalken
.
Prop. 2010/11:126
Bilaga 2
27
Remissinstanserna
Riksrevisionen, Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket, Länsstyrelsen
i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Uppsala universitet,
Statens råd för kärnavfallsfrågor, Kärnavfallsfonden, Statens
energimyndighet, Vattenfall AB, Svenska Naturskyddsföreningen,
Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, AB SVAFO, Barsebäck Kraft AB,
E.ON Kärnkraft Sverige AB, Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen,
Forsmarks Kraftgrupp AB, Fortum AB, Föreningen kärnteknik, Miljöorganisationernas
kärnavfallsgranskning, Miljörörelsens kärnavfallssekretariat,
Miljövänner för kärnkraft, OKG Aktiebolag, Ranstad Industricentrum
, Ringhals AB, Studsvik Nuclear AB, Svensk Kärnbränslehantering
AB.

Prop. 2010/11:126
Bilaga 3
28
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering
av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
1
dels att 2 och 6 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 1, 3–5, 7 och 8 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Avgift skall betalas till staten enligt
denna lag som ett bidrag till
kostnader för följande åtgärder
Den som har tillstånd enligt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet
att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor
(reaktorinnehavare)
ska betala en avgift till staten enligt
denna lag som ett bidrag till
kostnader för
1. dekontaminering och nedläggning
av forskningsreaktorerna
R2 och R2-0 i Studsvik med tillhörande
byggnader,
1. avveckling av forskningsreaktorerna
R2 och R2-0 i Studsvik
med isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet
och övriga
tillhörande byggnader,
2. dekontaminering och nedläggning
av kraftvärmereaktorn i Ågesta,
2. avveckling av kraftvärmereaktorn
i Ågesta,
3. dekontaminering och nedläggning
av det aktiva centrallaboratoriet
ACL, fläktanläggningen ACF,
bränslelaboratoriet HCL, van der
Graaf-generatorn, förbränningsanläggningen
HA, behandlingsanläggningen
HM, förvaringsanläggningen
FA, bergrumslagret AM, det s.k.
aktiva tråget AT, tank- och siloanläggningen
TS, hallen för aktivt avfall
AU, f.d. uranförrådet UF, avfallsskjulen
AS 1–4, upplagsplatsen
UA för fast aktivt avfall och
indunstaren ID för aktivt avfall,
3. avveckling av
a) det aktiva centrallaboratoriet
ACL,
b) fläktanläggningen ACF,
c) bränslelaboratoriet HCL,
d) Van de Graaff-anläggningen,
e) förbränningsanläggningen HA,
f) dekontamineringsanläggningen
DK,
g) behandlingsanläggningen HM,
h) förvaringsanläggningen FA,
i) bergrumslagret AM,
j) det aktiva tråget AT,
k) tank- och siloanläggningen TS,
l) hallen för aktivt avfall AU,
1 Senaste lydelse av 6 § 2008:241.
2 Senaste lydelse 2006:651.

Prop. 2010/11:126
Bilaga 3
29
m) f.d. uranförrådet UF,
n) avfallsskjulen AS 1–4,
o) upplagsplatsen UA för fast
aktivt avfall,
p) indunstaren ID för aktivt avfall
, och
q) kulvertsystemet för vätskeformigt
aktivt avlopp från anläggningarna
i 1 och a–p,
4. hantering och slutförvaring av
kärnavfall, kärnämnen och annat
radioaktivt avfall som före den
30 juni 1991 har genererats till
följd av kärnteknisk verksamhet i
eller förvarats vid de kärntekniska
anläggningar som avses i 1–3,
4. hantering och slutförvaring av
kärnavfall, kärnämne och annat
radioaktivt avfall som före den
30 juni 1991 har genererats till
följd av kärnteknisk verksamhet i
eller förvarats vid de kärntekniska
anläggningar som avses i 1–3,
5. hantering och slutförvaring av
kärnbränsle från forskningsreaktorn
R1 i Stockholm och kraftvärmereaktorn
i Ågesta samt av de
bränsleelement från forskningsreaktorn
R2 i Studsvik som den
30 juni 1991 fanns i anslutning till
reaktorn,
5. hantering och slutförvaring av
a) kärnbränsle från forskningsreaktorn
R1 i Stockholm,
b) kärnbränsle från kraftvärmereaktorn
i Ågesta, och
c) de bränsleelement från forskningsreaktorn
R2 i Studsvik som
den 30 juni 1991 fanns i anslutning
till reaktorn,
6. återställning enligt lag av anläggningen i Ranstad till följd av
tidigare bedriven kärnteknisk verksamhet, och
7. strålskyddsåtgärder som enligt
lag är nödvändiga till följd av
sådan verksamhet som avses i 1–6.
7. övriga åtgärder som enligt
lag är nödvändiga till följd av
verksamhet som avses i 1–6.
3 §3
Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström.
Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen bestämmer.
Avgiften ska betalas till den
myndighet som regeringen bestämmer.
Avgiftsmedlen skall föras över
till Kärnavfallsfonden som förvaltar
medlen särskilt enligt 7 och
7 a §§ lagen (1992:1537) om finansiering
av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m. och föreskrifter
som har meddelats med
stöd av 7 b § samma lag. Av 12 §
lagen (2006:647) om finansiella
åtgärder för hanteringen av restprodukter
från kärnteknisk verkBestämmelser
om avgiftsmedlens
förvaltning finns i lagen
(2006:647) om finansiella åtgärder
för hanteringen av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet.
3 Senaste lydelse 2007:356.

Prop. 2010/11:126
Bilaga 3
30
samhet framgår att avgiftsmedlen
från och med den 1 januari 2008
förvaltas enligt den lagen.
4 §4
Avgift som har betalats enligt
denna lag får användas för att ersätta
kostnader för sådan verksamhet
som avses i 1 §.
Avgifter som har betalats enligt
denna lag får användas för att ersätta
kostnader för verksamheter
och åtgärder som avses i 1 §.
Strålsäkerhetsmyndigheten beslutar
om den närmare användningen
av avgiftsmedlen.
Regeringen får meddela föreskrifter
om användningen.
5 §5
Den som har tillstånd enligt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet
till sådan verksamhet som avses
i 1 § – eller efter medgivande
av Strålsäkerhetsmyndigheten annan
juridisk person – ska upprätta
en beräkning över kostnaderna för
verksamheten. I de beräknade
kostnaderna ska ingå dels en uppskattning
av kostnaderna för samtliga
de åtgärder som kan anses bli
behövliga, dels kostnaderna för de
åtgärder som avses bli vidtagna
inom en tidsrymd av minst tre år.
Den som har tillstånd enligt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet
till en verksamhet som avses i
1 § ska till den myndighet som
regeringen bestämmer lämna kostnadsberäkningar
för verksamheten
och åtgärder som avses i 1 § och
andra uppgifter som behövs för att
myndigheten ska kunna fullgöra
sina uppgifter enligt denna lag eller
föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Kostnadsberäkningen ska ses
över årligen samt varje år lämnas
till Strålsäkerhetsmyndigheten.
En reaktorinnehavare ska till
den myndighet som regeringen bestämmer
lämna uppgifter om sin
planerade leverans av elström.
Regeringen får meddela föreskrifter
om vad som ska ingå i en
kostnadsberäkning som avses i
första stycket.
4 Senaste lydelse 2008:241.
5 Senaste lydelse 2008:241.

Prop. 2010/11:126
Bilaga 3
31
6 §
Den myndighet som regeringen bestämmer
får förelägga en reaktorinnehavare
eller den som har tillstånd
till en verksamhet som avses
i 1 § att vidta de åtgärder som behövs
för verkställigheten av denna
lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Ett föreläggande får förenas
med vite.
7 §
Till böter döms den som med uppsåt
eller av grov oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift eller på annat
sätt åsidosätter sina skyldigheter
enligt 5 eller 6 §, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbalken
.
Den som med uppsåt eller av grov
oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter
enligt 5 § genom att lämna
oriktig uppgift döms till böter,
om gärningen inte är belagd med
straff i brottsbalken.
8 §6
Beslut av Strålsäkerhetsmyndigheten
enligt denna lag får överklagas
hos regeringen.
Ett beslut om föreläggande enligt
6 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
6 Senaste lydelse 2008:241.
Prop. 2010/11:126
Bilaga 3
32
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:652) om upphävande
av lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m.
Härigenom föreskrivs att lagen (2006:652) om upphävande av lagen
(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m.
1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Enligt riksdagens beslut föreskrivs
att lagen (1988:1597) om finansiering
av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. ska upphöra att
gälla vid utgången av 2011.
Enligt riksdagens beslut föreskrivs
att lagen (1988:1597) om finansiering
av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m. ska upphöra att
gälla vid utgången av 2017.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
1 Senaste lydelse av lagen 2009:331.

Prop. 2010/11:126
Bilaga 4
33
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-03-30.
Närvarande: F.d. justitierådet Bo Svensson, f.d. regeringsrådet Leif
Lindstam och justitierådet Ann-Christine Lindeblad.
Avgift enligt Studsvikslagen
Enligt en lagrådsremiss den 10 mars 2011 (Miljödepartementet) har
regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen
av visst radioaktivt avfall m.m.
2. lag om ändring i lagen (2006:652) om upphävande av lagen
(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Anders Lillienau.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen föreslås bl.a. att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar
för avvecklingen av Studsvik och vissa andra verksamheter ska tas
ut till och med utgången av år 2017.
1 §
Paragrafen i dess nuvarande lydelse anger i första stycket att avgift ska
betalas för vissa åtgärder som anges i punkterna 1–6. Avgift ska dessutom
enligt punkt 7 betalas för strålskyddsåtgärder som enligt lag är
nödvändiga till följd av sådan verksamhet som avses i punkterna 1–6. I
nuvarande 4 § görs hänvisning till "verksamheter och åtgärder som avses
i 1 §" och i 5 § görs hänvisning till ”verksamhet som avses i 1 §”. Lagrådet
noterar att orden åtgärd och verksamhet används på ett inkonsekvent
sätt.
Denna inkonsekvens vidlåder paragrafen också i dess föreslagna lydelse.
I punkt 7 sägs sålunda att [en tillståndshavare ska betala avgift för]
övriga åtgärder som enligt lag är nödvändiga till följd av verksamhet
som avses i punkterna 1–6.
Lagrådet föreslår att saken uppmärksammas i den fortsatta beredningen
av lagstiftningsärendet.
3 §
Lagrådet föreslår att orden ”avgiftsmedlens förvaltning” byts mot ”hur
avgiftsmedlen ska förvaltas”.

Prop. 2010/11:126
Bilaga 4
34
5 §
Paragrafen i dess nuvarande lydelse innebär att tillståndshavaren eller,
efter Strålsäkerhetsmyndighetens medgivande, annan juridisk person ska
upprätta en kostnadsberäkning av verksamheten. Bestämmelsen får förstås
så att ansvaret för kostnadsberäkningen i förekommande fall övergår
från tillståndshavaren till den andra juridiska personen.
Paragrafen i dess föreslagna lydelse anger att tillståndshavaren ska
lämna kostnadsberäkningar till den myndighet som regeringen bestämmer.
Det utesluter inte att tillståndshavaren använder sig av en annan
juridisk person för kostnadsberäkningarna, men ansvaret för att beräkningarna
blir korrekta ligger då kvar på tillståndshavaren. Denna skillnad
i förhållande till gällande rätt bör kommenteras i författningskommentaren
.
6 §
Enligt paragrafen får bl.a. ”den som har tillstånd till en verksamhet som
avses i 1 §” föreläggas att vidta vissa åtgärder. Det ska jämföras med formuleringen
i 5 §: ”Den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet till en verksamhet som avses i 1 §”. Vid föredragningen
har upplysts att den tillståndshavare som avses i 6 § är den som
har tillstånd enligt 1984 års lag. Lagrådet föreslår att 6 § formuleras på
samma sätt som 5 §, dvs. med en hänvisning till 1984 års lag.
Prop. 2010/11:126
35
Miljödepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 april 2011
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund,
Olofsson, Larsson, Carlgren, Hägglund, Sabuni, Billström, Adelsohn
Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Attefall, Engström, Kristersson, Ullenhag
Föredragande: statsrådet Carlgren
Regeringen beslutar proposition 2010/11:126 Avgift enligt Studsvikslagen.

Prop. 2010/11:126
36
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upphäver
eller upprepar
ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EUregler
Lag (1988:1597) om
finansiering av
hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m.
4 och 5 §§