Regeringens proposition 2010/11:119

Domstolarnas handläggning av ärenden

Prop.

 

2010/11:119

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 april 2011

Jan Björklund

Tobias Billström

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att handläggningen av vissa ärendetyper ska

 

flyttas från tingsrätt till förvaltningsmyndighet, som ett led i arbetet med

 

att renodla domstolarnas verksamhet till dömande uppgifter. Samman-

 

taget motsvarar överflyttningen cirka 26 000 inkomna ärenden per år.

 

Den enskildes rätt till domstolsprövning garanteras genom möjligheten

 

att överklaga förvaltningsmyndighetens beslut.

 

Handläggningen av vissa associationsrättsliga ärenden flyttas till Bo-

 

lagsverket. Det gäller ärenden om att en tillgång i vissa fall ska tillfalla

 

Allmänna arvsfonden, förordnande av ersättare för styrelseledamot i

 

aktiebolag och förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier

 

samt vissa ärenden om likvidation av finansiella företag.

 

Handläggningen av ärenden om dödande av förkommen handling flyt-

 

tas till Kronofogdemyndigheten. En ansökan om dödande av förkommen

 

handling som avser en handling som blivit inskriven i en inskrivningsbok

 

eller inskrivningsregister ska dock göras hos den inskrivningsmyndighet

 

som handlägger ärenden om inskrivning av sådan handling.

 

Skatteverket ska överta hanteringen av äktenskapsregistret från

 

Statistiska centralbyrån. Därmed möjliggörs också för Skatteverket att

 

överta handläggningen av registreringsärenden enligt äktenskapsbalken,

 

dvs. ärenden om bodelning, bodelningshandling, äktenskapsförord och

 

gåva mellan makar. Skatteverket ska också överta handläggningen av

 

vissa ärenden om arvskungörelse m.m. enligt 16 kap. ärvdabalken.

 

Handläggningen av ärenden om fingerade personuppgifter flyttas från

 

Stockholms tingsrätt till Rikspolisstyrelsen. Länsstyrelsen övertar hand-

 

läggningen av ärenden om synemän enligt jordabalken.

 

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2011.

1

 

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut.................................................................

5

2

Lagtext

..............................................................................................

6

 

2.1

Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken ..................

6

 

2.2 ...........................

Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

9

 

2.3 .........................

Förslag till lag om ändring i jordabalken

12

2.4Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619)........................................................................

14

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar.....................................................

18

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om

fingerade personuppgifter ................................................

20

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker ................................................................

22

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse .........................................

26

2.9Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

 

 

(2005:551)........................................................................

27

 

2.10

Förslag till lag om dödande av förkommen handling.......

30

3

Ärendet och dess beredning............................................................

36

4

Allmänna utgångspunkter...............................................................

36

 

4.1

Bakgrund..........................................................................

36

4.2Den fortsatta renodlingen av domstolarnas

 

verksamhet .......................................................................

37

5 Associationsrättsliga ärenden .........................................................

38

5.1

Genomförda förändringar.................................................

38

5.2

Ärenden om likvidation ...................................................

39

5.3Ärenden om entledigande av likvidator och

ersättning av allmänna medel till likvidator.....................

42

5.4Ärenden om att en tillgång av obetydligt värde ska

 

tillfalla Allmänna arvsfonden...........................................

43

5.5

Ärenden om ersättare för styrelseledamot........................

44

5.6Ärenden om förordnande av god man vid inlösen av

minoritetsaktier ................................................................

45

5.7Ärenden om förordnande av förvaltare att företräda

aktier och andelar.............................................................

46

6 Ärenden om dödande av handling ..................................................

48

6.1Dödande av förkommen handling och dödande av

 

inteckning.........................................................................

48

6.2

Handläggande förvaltningsmyndigheter ..........................

49

6.3

Handläggningsfrågor........................................................

50

6.4Dödande av handling i samband med utmätning eller

 

konkurs.............................................................................

52

6.5

Ny lag om dödande av förkommen handling ...................

53

6.6Ärenden om förklaring att handling som innehåller

fullmakt ska vara kraftlös.................................................

54

Prop. 2010/11:119

2

7

Ärenden med anknytning till äktenskapsbalken.............................

55

Prop. 2010/11:119

 

7.1

Registreringsärenden .......................................................

55

 

 

 

7.1.1

Handläggningen flyttas till

 

 

 

 

 

förvaltningsmyndighet ....................................

55

 

 

 

7.1.2

Ansvaret för äktenskapsregistret .....................

56

 

 

 

7.1.3

Handläggningsregler och överklagande ..........

57

 

 

7.2

Bodelningsförrättare........................................................

59

 

8

Ärenden med anknytning till föräldrabalken..................................

61

 

 

8.1

Förmyndare för underårig................................................

61

 

 

8.2

Särskild företrädare för barn, m.m...................................

63

 

 

8.3

God man

..........................................................................

65

 

9

Ärenden om medgivande att använda fingerade

 

 

 

personuppgifter ..............................................................................

 

69

 

10

Ärenden med anknytning .....................................till ärvdabalken

70

 

 

10.1

Preskription ..................av rätten till arv och testamente

70

 

 

10.2

Boutredningsman ....................................och skiftesman

72

 

10.3Bevaknings- och tillsynsmyndighet över

 

 

boutredningsmans förvaltning .........................................

75

11

Ärenden om ställföreträdare för jordbruksfastigheter ....................

76

12

Ärenden om synemän enligt jordabalken, m.m..............................

77

13

Järnvägstrafikärenden ....................................................................

78

14

Bemyndigande att besluta hur avgifter får användas .....................

79

15

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ...................................

80

16

Konsekvenser.................................................................................

81

17

Författningskommentar..................................................................

82

 

17.1

Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken.............

82

 

17.2

Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken .....................

84

 

17.3

Förslaget till lag om ändring i jordabalken......................

86

17.4Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619) .......................................................................

87

17.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar ....................................................

90

17.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om

fingerade personuppgifter................................................

91

17.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker................................................................

92

17.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om

 

bank- och finansieringsrörelse.........................................

95

17.9

Förslaget om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) ......

95

17.10Förslaget till lag om dödande av förkommen

 

handling...........................................................................

97

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Domstolarnas

 

 

handläggning av ärenden (SOU 2007:65)..........................

107

Bilaga 2

Lagförslagen i betänkandet Domstolarnas handläggning

 

 

av ärenden (SOU 2007:65) ................................................

111

3

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig

Prop. 2010/11:119

 

över betänkandet Domstolarnas handläggning av

 

 

ärenden (SOU 2007:65)......................................................

164

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag...............................................

165

Bilaga 5

Lagrådets yttrande ..............................................................

194

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 2011 .......

199

Rättsdatablad ........................................................................................

200

4

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2010/11:119

Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i äktenskapsbalken,

2.lag om ändring i ärvdabalken,

3.lag om ändring i jordabalken,

4.lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

5.lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

6.lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,

7.lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

8.lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse,

9.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

10.lag om dödande av förkommen handling,

dels godkänner

11. att regeringen får besluta att de avgifter som Bolagsverket tar ut för handläggningen av ärenden om att en tillgång i vissa fall ska tillfalla Allmänna arvsfonden, ärenden om förordnande av ersättare för styrelseledamot i aktiebolag, ärenden om förordnande av god man vid inlösen av aktier, ärenden om likvidation av sparbanker, medlemsbanker och bankaktiebolag samt ärenden om dödande av förkommen handling får disponeras av Bolagsverket för att täcka verksamhetens kostnader (avsnitt 14).

5

2

Lagtext

Prop. 2010/11:119

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken

dels att 7 kap. 3 §, 9 kap. 1 §, 13 kap. 6 § och 16 kap. 2–4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 16 kap. 5 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar be- stämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem skall vara dennes enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att egendomen skall vara giftorättsgods.

Äktenskapsförord skall upprät- tas skriftligen och undertecknas av makarna eller de blivande makar- na. Detta gäller även om någon av dem är underårig eller om äkten- skapsförordet avser egendom, som till någon del omfattas av för- valtarskap enligt föräldrabalken. I så fall skall dock förmyndarens eller förvaltarens skriftliga med- givande inhämtas.

Äktenskapsförord skall registre- ras hos domstolen. Ett äktenskaps- förord som har slutits mellan bli- vande makar gäller från äkten- skapets ingående, om det ges in till domstolen inom en månad från det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den dag då det ges in till domstolen.

3 §1

Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar be- stämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem ska vara hans eller hennes enskilda egendom. Ge- nom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att egendomen ska vara giftorättsgods.

Äktenskapsförord ska upprättas skriftligen och undertecknas av makarna eller de blivande makar- na. Detta gäller även om någon av dem är underårig eller om äkten- skapsförordet avser egendom, som till någon del omfattas av för- valtarskap enligt föräldrabalken. I så fall ska dock förmyndarens eller förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.

Äktenskapsförord ska registreras hos Skatteverket. Ett äktenskaps- förord som har slutits mellan bli- vande makar gäller från äkten- skapets ingående, om det ges in till Skatteverket inom en månad från det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den dag då det ges in till Skatteverket.

1 Senaste lydelse 1988:1254.

6

9kap.

1 §

När ett äktenskap upplöses, skall makarnas egendom fördelas mel- lan dem genom bodelning. Bodel- ning behövs dock ej, om makarna har endast enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken.

Är makarna ense, får de efter skriftlig anmälan till tingsrätt för- dela sin egendom genom bodel- ning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår. Anmälan skall registreras av tingsrätten.

När ett äktenskap upplöses, ska makarnas egendom fördelas mel- lan dem genom bodelning. Bodel- ning behövs dock inte, om makar- na har endast enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken.

Är makarna ense, får de efter skriftlig anmälan till Skatteverket fördela sin egendom genom bodel- ning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår. Anmälan ska registreras av

Skatteverket.

13 kap.

6 §

När bodelning har förrättats, får

När bodelning har förrättats, får

makarna eller en av dem ge in bo-

makarna eller en av dem ge in bo-

delningshandlingen till domstol för

delningshandlingen till Skatte-

registrering.

verket för registrering.

16 kap.

 

2 §

Ansökan om registrering görs

Ansökan om registrering görs

hos tingsrätt.

hos Skatteverket.

Till ansökan skall fogas den

Till ansökan ska fogas den hand-

handling som skall registreras. Be-

ling som ska registreras. Begärs

gärs registrering av en gåva som

registrering av en gåva som inte

inte har skett skriftligen, skall upp-

har skett skriftligen, ska uppgift

gift om gåvan lämnas i en hand-

om gåvan lämnas i en handling

ling som har undertecknats av

som har undertecknats av båda

båda makarna.

makarna.

Beträffande anmälan om bodelning finns bestämmelser i 9 kap. 1 § andra stycket.

3 §2

När handlingen registrerats skall rätten genast översända en kopia till den myndighet som för äktenskapsregistret med uppgift om dagen då handlingen gavs in till rätten.

2 Senaste lydelse 1996:243. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

Prop. 2010/11:119

7

Begärs registrering av en gåva, skall tingsrätten låta föra in en kungörelse om detta i Post- och In- rikes Tidningar och i ortstidning.

Detsamma gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap. 1 § andra stycket eller om makarna eller en av dem ger in en bodelningshandling för registre- ring.

Om ansökan bifalls, anses regi- strering ha skett den dag hand- lingen kom in till rätten.

Begärs registrering av en gåva, Prop. 2010/11:119 ska Skatteverket kungöra detta i

Post- och Inrikes Tidningar. Detsamma gäller om makar gör en

anmälan

om bodelning enligt

9 kap. 1

§ andra stycket eller om

makarna eller en av dem ger in en bodelningshandling för registre- ring.

4 §

Om ansökan bifalls, anses regi- strering ha skett den dag hand- lingen kom in till Skatteverket.

5 §

Skatteverkets beslut i fråga om registrering får överklagas till den tingsrätt där någon av sökandena ska svara i tvistemål i allmänhet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan eller anmälan har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

8

2.2Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken1

dels att 16 kap. 1, 2, 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 16 kap. 10 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 kap.

1 §2

Vistas, då bouppteckning förrät- tas, till namnet känd arvinge efter den döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, skall rätten låta i Post- och Inrikes Tidningar ofördröj- ligen intaga kungörelse, att arv efter den döde tillfallit den borto- varande, med anmaning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kun- görelsen var införd i tidningen. I kungörelsen skall den bortovaran- des namn upptagas.

I fall som avses i 3 kap. 2 § skall, vid tillämpning av vad nu sagts, den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

Vistas, då bouppteckning förrät- tas, till namnet känd arvinge efter den döde okänd ort, ska det hos Skatteverket anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan an- mälan sker eller förhållandet an- nars blir känt, ska Skatteverket utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes Tidningar, att arv efter den döde tillfallit den bortovarande, med uppmaning till honom eller henne att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag kungörelsen var införd i tid- ningen. I kungörelsen ska den bortovarandes namn anges.

I fall som avses i 3 kap. 2 § ska, vid tillämpning av vad nu sagts, den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

Kan, när bouppteckning för- rättas, ej utrönas huruvida arvinge finnes som före allmänna arvs- fonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arv, skall rätten, på anmälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet eljest varder kunnigt, låta i Post- och Inrikes Tidningar

2 §

Kan det, när bouppteckning för- rättas, inte utrönas huruvida arvinge finns som före Allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arv, ska Skatteverket, på an- mälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet annars blir känt, utan dröjsmål kungöra

1Balken omtryckt 1981:359.

2Senaste lydelse 1987:231.

Prop. 2010/11:119

9

ofördröjligen intaga kungörelse om arvfallet, med anmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningen. Vad nu är sagt skall ock gälla, där vid bouppteckningen kännedom finnes om arvinge men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort.

arvfallet i Post- och Inrikes Tid- ningar, med uppmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag kungörelsen var införd i tid- ningen. Detta gäller också om det vid bouppteckningen finns känne- dom om arvinge men det saknas kunskap såväl om arvingens namn som om hans eller hennes vistelseort.

Undandrar sig en arvinge eller

5 §3

Undandrar sig en arvinge eller

testamentstagare att ge

tillkänna

testamentstagare att ge tillkänna

huruvida han eller hon vill göra

huruvida han eller hon vill göra

anspråk på arv eller på rätt enligt

anspråk på arv eller på rätt enligt

testamentet, får rätten

förelägga

testamentet, får Skatteverket före-

honom eller henne att göra sin rätt

lägga honom eller henne att göra

gällande inom sex månader från

sin rätt gällande inom sex månader

det att föreläggandet

delgavs

från det att föreläggandet delgavs

honom eller henne. Delgivning får

honom eller henne. Delgivning får

inte ske enligt 34–38 och 48 §§

inte ske enligt 34–38 och 48 §§

delgivningslagen (2010:1932).

delgivningslagen (2010:1932).

Ett sådant föreläggande ska meddelas på ansökan av någon som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvarlåtenskapen om denne försummar att bevara sin rätt.

6 §

Vill arvinge eller testaments- tagare, utan att tillträda kvarlåten- skapen eller sin lott däri, göra sin rätt gällande, skall han anmäla sitt anspråk hos god man, om sådan förordnats att bevaka hans rätt, eller hos var dödsbodelägare som tillträtt kvarlåtenskapen eller ock, om skifte ej skett, hos boutred- ningsman eller annan som sitter i boet. Anmälan må ock göras hos rätten.

Har god man mottagit anmälan, skall han tillkännagiva den hos rätten. Om anmälan, som gjorts eller tillkännagivits hos rätten, skall genom dess försorg med posten underrättelse översändas

Vill arvinge eller testaments- tagare, utan att tillträda kvarlåten- skapen eller sin lott däri, göra sin rätt gällande, ska han eller hon anmäla sitt anspråk hos god man, om sådan förordnats att bevaka hans eller hennes rätt, eller hos varje dödsbodelägare som tillträtt kvarlåtenskapen eller, om skifte inte skett, hos boutredningsman eller annan som sitter i boet. Anmälan får också göras hos

Skatteverket.

Har en god man tagit emot an- mälan, ska han eller hon tillkänna- ge den hos Skatteverket. Om an- mälan gjorts eller tillkännagetts hos Skatteverket, ska verket se till att underrättelse översänds med

3 Senaste lydelse 2010:1934.

Prop. 2010/11:119

10

till övriga dödsbodelägare, vilkas namn och vistelseort äro upptagna i bouppteckningen efter den döde eller eljest kända för rätten.

posten till övriga dödsbodelägare, Prop. 2010/11:119 vilkas namn och vistelseort är

upptagna i bouppteckningen efter den döde eller annars är kända för

Skatteverket.

10 §

Skatteverkets beslut får över- klagas till den tingsrätt där den döde skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första stycket är Stockholms tingsrätt behörig domstol.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan eller en anmälan har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

11

2.3

Förslag till lag om ändring i jordabalken

Prop. 2010/11:119

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1 dels att 9 kap. 24 § ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 9 kap. 24 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

24 §2

Syn skall förrättas av minst två med ortens jordbruksförhållanden förtrogna synemän, vilka utses bland personer som av länsstyrelse förklarats behöriga att hålla syn. Synemännen skall utses av jord- ägaren och arrendatorn gemen- samt. Enas parterna ej om valet, utser rätten synemän. Mot syne- man gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika me- ningar, skall flertalets mening gälla. Kan beslut ej åstadkommas på sådant sätt, skall, om synemän- nen är flera än två samt parterna eller rätten utsett en av syne- männen att vara ordförande, den- nes mening gälla som synemän- nens beslut. Kan ej heller på detta sätt beslut åstadkommas, skall synemännen välja ytterligare en syneman, som då blir ordförande. Enas ej synemännen om valet, skall rätten utse synemannen.

Syn får ej påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vil- ken den hänför sig och skall vara avslutad inom fyra månader från nämnda dag, om ej rätten på be- gäran av synemännen medger att synen får avslutas senare. Sådant medgivande behövs dock inte för syn som äger rum inom två måna-

Syn ska förrättas av minst två med ortens jordbruksförhållanden förtrogna synemän, vilka utses bland personer som av länsstyrelse förklarats behöriga att hålla syn. Synemännen ska utses av jord- ägaren och arrendatorn gemen- samt. Enas inte parterna om valet, ska länsstyrelsen utse synemän. Mot syneman gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika me- ningar, ska flertalets mening gälla. Kan beslut inte åstadkommas på sådant sätt ska, om synemännen är fler än två samt parterna eller läns- styrelsen utsett en av synemännen att vara ordförande, dennes me- ning gälla som synemännens be- slut. Kan inte heller på detta sätt beslut åstadkommas, ska syne- männen välja ytterligare en syne- man, som då blir ordförande. Enas inte synemännen om valet, ska länsstyrelsen utse synemannen.

Syn får inte påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vil- ken synen hänför sig och ska vara avslutad inom fyra månader från nämnda dag, om inte länsstyrelsen på begäran av synemännen medger att synen får avslutas senare. Så- dant medgivande behövs dock inte för syn som äger rum inom två

1Balken omtryckt 1971:1209.

2Senaste lydelse 1984:678.

12

der efter fristens utgång för att undersöka förekomsten av ogräs.

månader efter fristens utgång för att undersöka förekomsten av ogräs.

24 a §

Länsstyrelsens beslut enligt 24 § får överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

Prop. 2010/11:119

13

2.4Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)1 dels att 6 kap. 4 § ska upphöra att gälla,

dels att 6 kap. 2, 3, 5 och 18 §§ samt rubriken närmast före 6 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 6 kap. 2 a och 20 §§ och 11 kap. 7 §, samt en rubrik närmast före 6 kap. 20 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

2 §2

Rätten skall förordna att en sparbank skall träda i likvidation, om

1.tillståndet att driva bankrörel- se har återkallats, eller

2.sparbanken efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 18 § andra stycket.

Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.

Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av Finansinspektionen, styrelsen, styrelseledamot eller huvudman. I det fall som avses i första stycket 2 prövas frågan även på ansökan av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda spar- banken.

Bolagsverket ska besluta att en sparbank ska gå i likvidation, om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats.

Rätten ska besluta att en spar- bank ska gå i likvidation, om spar- banken har försatts i konkurs och denna avslutats med överskott. Beslutet ska fattas i samband med att konkursen avslutas.

Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av Finansinspektionen, styrelsen, styrelseledamot eller huvudman.

1Lagen omtryckt 1996:1005.

2Senaste lydelse 2004:304.

Prop. 2010/11:119

14

 

2 a §

 

Ett beslut om likvidation enligt

 

2 § gäller omedelbart.

Förfarandet hos rätten

Handläggningen av ärenden om

 

likvidation

 

3 §3

Görs en ansökan eller en anmälan som avses i 2 §, ska rätten genast kalla sparbanken, Finansinspektionen samt de huvudmän och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för spar- banken att träda i likvidation ska prövas. Kallelsen ska delges spar- banken, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§ del- givningslagen (2010:1932).

Kallelsen ska kungöras genom rät- tens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

I ett ärende enligt 2 § första stycket ska Bolagsverket förelägga sparbanken, Finansinspektionen samt de huvudmän och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttran- de inom en viss tid. Föreläggandet ska delges sparbanken, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före utgången av den utsatta tiden.

Sparbanksstämman eller den domstol som beslutar att spar- banken skall träda i likvidation skall genast anmäla beslutet till registreringsmyndigheten för registrering.

Finansinspektionen skall utan dröjsmål utse två eller flera likvi- datorer och underrätta registre- ringsmyndigheten om vilka som har utsetts. Likvidatorerna träder i styrelsens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

5 §4

Ett beslut om likvidation ska registreras. En sparbanksstämma eller domstol som beslutar om likvidation ska genast anmäla beslutet till registreringsmyndig- heten.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål utse två eller flera likvi- datorer och underrätta registre- ringsmyndigheten om vilka som har utsetts. Likvidatorerna träder i styrelsens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

18 §5

Om en sparbank har försatts i konkurs och denna avslutas utan över- skott, är sparbanken upplöst när konkursen avslutas.

Om det finns överskott, skall

3Senaste lydelse 2010:1949.

4Senaste lydelse 2000:819.

5Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Prop. 2010/11:119

15

sparbanksstämman inom en månad från det att konkursen av- slutades besluta att sparbanken skall träda i likvidation. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 2 §.

Var sparbanken i likvidation när den försattes i konkurs, skall lik- vidationen fortsättas enligt 16 §, om konkursen avslutas med över- skott.

Bevis om tillskott till garanti- fond eller till grundfond, som skall återbäras, medför rätt till utdelning först efter övriga fordringar i kon- kursen, däri inbegripet fordringar på grund av sparbankens för- lagsupplåning. Beträffande den in- bördes förmånsrätten mellan dessa fondmedel skall gälla vad som föreskrivs i 12 §.

Prop. 2010/11:119

Var sparbanken i likvidation när den försattes i konkurs, ska lik- vidationen fortsättas enligt 16 §, om konkursen avslutas med över- skott.

Bevis om tillskott till garanti- fond eller till grundfond, som ska återbäras, medför rätt till utdelning först efter övriga fordringar i kon- kursen, inklusive fordringar på grund av sparbankens förlagsupp- låning. I fråga om den inbördes förmånsrätten mellan dessa fond- medel ska 12 § gälla.

Överklagande av Bolagsverkets beslut om likvidation

20 §

Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 2 § första stycket får över- klagas till tingsrätten i den ort där sparbankens styrelse har sitt säte. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om dom- stolsärenden.

11 kap.

7 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggning av ärenden om likvidation enligt denna lag.

16

Prop. 2010/11:119

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan om likvidation har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet eller om en sparbank har försatts i konkurs och denna avslutats före ikraftträdandet.

17

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 13 § och 15 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

13 §

När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälnings- tiden har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvi- datorerna skifta föreningens be- hållna tillgångar. Om något skuld- belopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall så mycket av föreningens medel som kan be- hövas för denna betalning behållas och återstoden skiftas.

De föreningsmedlemmar eller innehavare av förlagsandelar som vill klandra skiftet skall väcka talan mot föreningen senast tre månader efter det att slutredovis- ning lades fram på förenings- stämman.

Om en medlem eller innehavare av en förlagsandel inte inom fem år efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på an- mälan av likvidatorerna förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall 16 § tillämpas.

När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälnings- tiden har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, ska likvida- torerna skifta föreningens behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, ska så mycket av föreningens medel som kan be- hövas för denna betalning behållas och återstoden skiftas.

De föreningsmedlemmar eller innehavare av förlagsandelar som vill klandra skiftet ska väcka talan mot föreningen senast tre månader efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman.

Om en medlem eller innehavare av en förlagsandel inte inom fem år efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han eller hon erhållit vid skiftet, har han eller hon förlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i för- hållande till de skiftade tillgån- garna, kan Bolagsverket på an- mälan av likvidatorerna förordna att medlen ska tillfalla Allmänna arvsfonden. I annat fall ska 16 § tillämpas.

Prop. 2010/11:119

18

15 kap.

7 §1

Beslut av registreringsmyndig- heten i ärende enligt 11 kap. 4 a, 6 b eller 6 c § överklagas till tingsrätten i den ort där förenin- gens styrelse har sitt säte. Skrivel- sen med överklagandet skall ges in till registreringsmyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklaganden av registre- ringsmyndighetens beslut i ären- den enligt 11 kap. 4 a, 6 b eller 6 c § gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Beslut av Bolagsverket i ärende enligt 11 kap. 4 a, 6 b, 6 c eller 13 § överklagas till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande av beslut enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan eller anmälan har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2003:865.

Prop. 2010/11:119

19

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om

Prop. 2010/11:119

 

fingerade personuppgifter

 

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter1

dels att 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 2, 4, 8 och 10 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §2

Medgivande att använda finge- rade personuppgifter lämnas av

Stockholms tingsrätt.

Ansökan om medgivande görs av Rikspolisstyrelsen efter fram- ställning från den som vill an- vända fingerade personuppgifter.

I ansökan till tingsrätten skall Rikspolisstyrelsen ange varför kvarskrivning eller någon annan mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig.

En person som begär eller har fått medgivande för egen del, får

även göra en framställning eller ansöka om medgivande för ett barn som personen är vårdnads- havare för och varaktigt bor till- sammans med, om syftet är att ge skydd mot den andre vårdnads- havaren.

En fråga om medgivande att använda fingerade personuppgifter prövas av Riks- polisstyrelsen.

Ansökan om medgivande görs av den som vill använda fingerade personuppgifter.

4 §3

En person som ansöker om eller har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter för egen del, får ansöka om medgivande även för ett barn som personen är vårdnadshavare för och varaktigt bor tillsammans med, om syftet är att ge skydd mot den andre vårdnadshavaren.

Om den som har fått med- givande att använda fingerade personuppgifter skriftligen an- mäler hos Rikspolisstyrelsen att medgivandet inte längre behövs, skall detta efter beslut av Riks- polisstyrelsen upphöra att gälla.

Om det finns synnerliga skäl får

8 §4

Om den som har fått med- givande att använda fingerade personuppgifter skriftligen anmä- ler hos Rikspolisstyrelsen att med- givandet inte längre behövs eller om det finns synnerliga skäl för det, ska Rikspolisstyrelsen besluta att medgivandet att använda fin-

1Senaste lydelse av 3 § 1997:988.

2Senaste lydelse 1997:988. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

3Senaste lydelse 1997:988.

4Senaste lydelse 1997:988. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

20

Rikspolisstyrelsen hos Stockholms

gerade

personuppgifter ska

upp- Prop. 2010/11:119

tingsrätt ansöka om att ett medgiv-

höra att gälla.

 

ande att använda fingerade person-

 

 

 

uppgifter skall upphöra att gälla.

 

 

 

Vid

rättens

handläggning

av

10 §5

 

 

Rikspolisstyrelsens beslut

får

ärenden om fingerade personupp-

överklagas till Stockholms tings-

gifter gäller lagen (1996:242) om

rätt. Ett beslut enligt 6 § första

domstolsärenden.

 

stycket får dock inte överklagas.

Ett

beslut av

Rikspolisstyrelsen

Vid

ett överklagande gäller

att avslå en framställning om att

lagen (1996:242) om domstols-

få använda fingerade personupp-

ärenden.

 

gifter

får inte

överklagas.

Det-

 

 

 

samma gäller beslut enligt 6 § första stycket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan om medgivande att använda fingerade personuppgifter har kommit in till tingsrätten före ikraft- trädandet.

3.En framställning om medgivande att använda fingerade person- uppgifter som gjorts till Rikspolisstyrelsen ska, om Rikspolisstyrelsen inte har avgjort ärendet vid ikraftträdandet, behandlas som en ansökan enligt de nya bestämmelserna.

5 Senaste lydelse 1997:988.

21

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsbanker

dels att 9 kap. 6 § ska upphöra att gälla,

dels att 9 kap. 4, 5, 7 och 19 §§ samt rubriken närmast före 9 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 9 kap. 4 a, 6 och 21 §§ samt en ny rubrik närmast före 9 kap. 21 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

4 §1

Rätten skall besluta att med- lemsbanken skall träda i likvida- tion, om

1. medlemsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande,

2. tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att banken i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse, eller

3. medlemsbanken efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 § andra stycket.

Bolagsverket ska besluta att medlemsbanken ska gå i likvidation, om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att banken i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

Rätten ska besluta att med- lemsbanken ska gå i likvidation, om

1.medlemsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande, eller

2.medlemsbanken har försatts i konkurs och denna avslutats med överskott.

 

Ett beslut enligt andra stycket 2

 

ska fattas i samband med att

Beslut om likvidation skall dock

konkursen avslutas.

Beslut om likvidation ska dock

inte meddelas, om det styrks att

inte meddelas, om det styrks att

likvidationsgrunden har upphört

likvidationsgrunden har upphört

under ärendets handläggning i

under ärendets handläggning i

första instans.

första instans.

1 Senaste lydelse 2004:318.

 

Prop. 2010/11:119

22

Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseleda- mot, medlem eller innehavare av förlagsandel. I det fall som avses i första stycket 3 prövas frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda medlems- banken.

En fråga om

likvidation

enligt Prop. 2010/11:119

första stycket eller andra stycket 1

prövas

ansökan

av

Finansinspektionen,

styrelsen,

styrelseledamot,

medlem

eller

innehavare av förlagsandel.

 

4 a §

Ett beslut om likvidation enligt 4 § gäller omedelbart.

Förfarandet hos rätten

Handläggningen av ärenden om

 

likvidation

Görs en ansökan eller en anmälan som avses i 2 eller 4 §, ska rätten genast kalla medlems- banken, Finansinspektionen samt de medlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att in- ställa sig för rätten på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för banken att träda i likvidation ska prövas. Kallelsen ska delges ban- ken, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§ delgiv- ningslagen (2010:1932). Rätten ska se till att kallelsen kungörs i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

5 §2

Görs en ansökan eller en anmälan som avses i 2 § eller 4 § andra stycket 1, ska rätten genast kalla medlemsbanken, Finans- inspektionen samt de medlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för banken att träda i likvidation ska prövas. Kallelsen ska delges banken, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47– 51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Rätten ska kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

6 §

I ett ärende enligt 4 § första stycket ska Bolagsverket förelägga medlemsbanken, Finansinspektio- nen samt de medlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande inom en viss tid. Föreläggandet ska delges banken

2 Senaste lydelse 2010:1965.

23

Var medlemsbanken i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsättas enligt 17 §, om konkursen avslutas med överskott.
Överklagande av Bolagsverkets beslut om likvidation
21 §
Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 4 § första stycket får över- klagas till tingsrätten i den ort där medlemsbankens styrelse har sitt

om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§ delgiv- ningslagen (2010:1932). Bolags- verket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före utgången av den utsatta tiden.

7 §3

Föreningsstämman eller den domstol som beslutar att medlems- banken skall träda i likvidation skall genast anmäla beslutet till registreringsmyndigheten för regi- strering.

Finansinspektionen skall utan dröjsmål utse två eller flera likvi- datorer och underrätta registre- ringsmyndigheten om vilka som har utsetts. Likvidatorerna träder i styrelsens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

Ett beslut om likvidation ska registreras. En föreningsstämma eller domstol som beslutar om likvidation ska genast anmäla beslutet till registreringsmyndigheten.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål utse två eller flera likvi- datorer och underrätta registreringsmyndigheten om vilka som har utsetts. Likvidatorerna träder i styrelsens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

19 §4

Om en medlemsbank har försatts i konkurs och denna avslutas utan överskott, är banken upplöst när konkursen avslutas.

Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att banken skall träda i likvidation. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 4 §.

Var medlemsbanken i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 17 §, om konkursen avslutas med överskott.

3Senaste lydelse 2000:820.

4Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Prop. 2010/11:119

24

säte. Överklagandet ska ges in till Prop. 2010/11:119 Bolagsverket inom tre veckor från

dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om dom- stolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan om likvidation har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet eller om en medlemsbank har försatts i konkurs och denna har avslutats före ikraftträdandet.

25

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 31 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

31 §1

Förutom i de fall som anges i 25 kap. 12, 17, 21, 50 och 51 §§ aktiebolagslagen (2005:551) skall allmän domstol besluta att ett bankaktiebolag skall gå i likvidation om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att bolaget i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finan- siell rörelse.

Förutom i de fall som anges i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) ska Bolagsverket be- sluta att ett bankaktiebolag ska gå i likvidation om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att bolaget i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finan- siell rörelse.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2005:932.

Prop. 2010/11:119

26

2.9Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 16 §, 22 kap. 8 §, 25 kap. 42 och 44 §§ och 31 kap. 3 § samt rubriken närmast före 8 kap. 16 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

8 kap.

 

 

Domstolsbeslut om ersättare för

Bolagsverkets

beslut

om

en styrelseledamot

ersättare för en styrelseledamot

 

16 §

 

 

Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen skall utses på ett annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, skall allmän domstol på ansökan utse en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen ska utses på ett annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, ska Bolagsverket på ansökan utse en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

22 kap.

8 §1

Om inte samtliga i aktieboken

Om inte samtliga i aktieboken

införda aktieägare, som lös-

införda aktieägare, som lös-

ningsanspråket riktas

mot,

inom

ningsanspråket riktas mot, inom

den tid som anges i underrättelsen

den tid som anges i underrättelsen

enligt 7 § har uppgett en gemen-

enligt 7 § har uppgett en gemen-

sam skiljeman, skall styrelsen hos

sam skiljeman, ska styrelsen hos

Stockholms tingsrätt ansöka om att

Bolagsverket ansöka om att en god

en god man utses.

 

 

man utses.

En sådan ansökan skall prövas

En sådan ansökan ska prövas

skyndsamt.

 

 

skyndsamt.

Prövningstillstånd

krävs

vid

 

överklagande till hovrätten.

1 Ändringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs.

Prop. 2010/11:119

27

25 kap.

42 §

En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovis- ningen lades fram på bolagsstäm- ma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått vid skiftet förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna. Med tillämp- ning av 44 § skall kvarvarande till- gångar då skiftas mellan bolagets övriga aktieägare. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna skall tillfalla Allmänna arvsfonden.

En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovis- ningen lades fram på bolagsstäm- ma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått vid skiftet förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna. Med tillämp- ning av 44 § ska kvarvarande till- gångar då skiftas mellan bolagets övriga aktieägare. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan Bolags- verket på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna i stället ska tillfalla Allmänna arvsfonden.

44 §

Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning en- ligt 41 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl upp- kommer behov av en likvida- tionsåtgärd, skall likvidationen fortsätta.

Likvidatorn skall genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i aktiebolagsregistret. Kallelse till den första bolags- stämman efter återupptagandet skall ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas till varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget.

Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången i stället skall tillfalla Allmänna arvsfonden.

Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning en- ligt 41 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl upp- kommer behov av en likvida- tionsåtgärd, ska likvidationen fort- sätta.

Likvidatorn ska genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i aktiebolagsregistret. Kallelse till den första bolags- stämman efter återupptagandet ska ske enligt bolagsordningen. Dessutom ska skriftlig kallelse sändas till varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget.

Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan Bolagsverket på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången i stället ska tillfalla Allmänna arvsfonden.

 

31 kap.

Bolagsverkets beslut

i ärenden

3 §

Bolagsverkets beslut i ärenden

enligt 25 kap. 11, 28

eller 29 §

enligt 8 kap. 16 §, 25 kap. 11, 28,

överklagas hos tingsrätten i den ort

29, 42 eller 44 § får överklagas till

där bolagets styrelse har sitt säte.

tingsrätten i den ort där bolagets

 

 

styrelse har sitt säte.

Prop. 2010/11:119

28

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Bolagsverkets

beslut

enligt

Prop. 2010/11:119

22 kap. 8 § får

överklagas till

 

Stockholms tingsrätt.

 

 

Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan eller anmälan har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

29

2.10

Förslag till lag om dödande av förkommen handling

Prop. 2010/11:119

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag gäller dödande av förkommen handling, efterlysning av förkommen bankbok och förkommet livförsäkringsbrev samt dödande av inteckning.

Dödande av förkommen handling

2 § Följande handlingar omfattas av bestämmelserna om dödande av förkommen handling:

1.löpande skuldebrev,

2.växlar,

3.konossement,

4.andra handlingar än de som anges i 1–3, vars uppvisande utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att begära att någon annan förpliktelse fullgörs,

5.handlingar, vars uppvisande utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

6.aktiebrev, och

7.inteckningshandlingar.

Bestämmelserna tillämpas inte på banksedlar. De tillämpas inte heller på obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om obligationer med en löptid på högst ett år som har ställts till innehavaren och som ges ut av en bank eller ett kreditmarknadsföretag.

3 § En sådan handling som avses i 2 § får dödas efter ansökan av den som har förlorat handlingen, om det kan antas att handlingen har förstörts eller kommit bort.

4 § En ansökan om dödande av förkommen handling ska göras hos Kronofogdemyndigheten, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Avser ansökan en förkommen inteckningshandling ska den göras hos den inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av sådan handling som ansökan avser.

Avser ansökan ett förkommet aktiebrev eller annan handling vars upp- visande utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finan- siella instrument, ska ansökan göras hos Bolagsverket.

5 § Ansökan ska vara skriftlig och innehålla uppgifter om de omständig- heter som åberopas till stöd för att handlingen har förstörts eller kommit bort. Till ansökan ska fogas en kopia av handlingen eller sådana

30

uppgifter om handlingens innehåll, som är nödvändiga för att den med säkerhet ska kunna identifieras.

Avser ansökan dödande av en inteckningshandling ska inskrivnings- myndigheten göra en anteckning om ansökan i inskrivningsboken, in- skrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskrivningsdel.

6 § Om en ansökan inte innehåller de uppgifter som krävs enligt 5 § första stycket, ska myndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven avgift inte har betalats. Av föreläggan- det ska det framgå att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet behöver inte delges.

Följer sökanden inte ett föreläggande enligt första stycket, ska myndig- heten avvisa ansökan, om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak eller om föreskriven avgift inte har betalats.

7 § Var och en som i egenskap av gäldenär, borgensman eller på annat sätt är förpliktad på grund av handlingen ska underrättas om ansökan, om det är möjligt. Detsamma gäller aktiebolag, om ansökan avser dödande av aktiebrev.

Avser ansökan en inteckningshandling ska, om det är möjligt, även den intecknade egendomens ägare och den person som senast, i den ordning som är särskilt föreskriven, blivit antecknad som innehavare av handlingen underrättas.

Den myndighet som handlägger ärendet ansvarar för underrättelserna.

8 § Har sökanden gjort sannolikt att handlingen har förstörts eller kommit bort, ska myndigheten utfärda ett föreläggande som snarast ska kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen samt uppgift om att sökanden har gjort sannolikt att handlingen har förstörts eller kommit bort. I föreläggandet ska det finnas en uppmaning till den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet, att anmäla detta till myndigheten senast en viss angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst ett och högst två år kommer att ha förflutit från dagen för kungörandet. Sökan- den ska underrättas om innehållet i föreläggandet.

9 § Om tiden för anmälan enligt 8 § andra stycket har gått ut och det inte finns någon omständighet som visar eller ger skälig anledning att anta att handlingen finns i behåll, ska handlingen dödas genom beslut av myndigheten.

När det gäller inteckningshandlingar ska beslutet innehålla en upp- lysning om att beslutet inte innebär att inteckningen dödas.

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av in- teckningshandling i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastig- hetsregistrets inskrivningsdel.

10 § Om förutsättningarna för att döda en handling enligt denna lag inte är uppfyllda, ska myndigheten avslå ansökan.

Prop. 2010/11:119

31

Ett beslut om att avslå en ansökan om dödande av inteckningshandling Prop. 2010/11:119 ska, sedan beslutet vunnit laga kraft, antecknas i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskrivningsdel.

11 § Om en handling har dödats, får sökanden göra gällande den rätt som handlingen grundas på utan att handlingen behöver visas upp.

12 § Den som är förpliktad att fullgöra vad som blivit utfäst i en dödad handling ska utfärda en ny handling som svarar mot den handling som har dödats. Är den dödade handlingen en intecknad fordringshandling eller ett aktiebrev ska i stället den intecknade egendomens ägare respek- tive aktiebolaget utfärda en ny handling. Någon ny handling ska dock inte utfärdas, om den dödade handlingen var en handling vars uppvisande endast utgjorde ett villkor för att någon ska antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

En ny handling, som enligt första stycket utfärdas i stället för en dödad

 

inteckningshandling, gäller inte som inteckningshandling förrän anteck-

 

ning gjorts enligt 13 § andra stycket.

 

I fråga om växel och konossement gäller även särskilda bestämmelser

 

om ställande av säkerhet.

 

13 § Sedan ett beslut om dödande av pantbrev eller företagsintecknings-

 

brev vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda

 

nytt pantbrev eller inteckningsbrev som svarar mot det dödade samt göra

 

anteckning om detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller

 

fastighetsregistrets inskrivningsdel.

 

Har en intecknad fordringshandling dödats genom beslut som vunnit

 

laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan anteckna i

 

inskrivningsboken eller inskrivningsregistret att ny handling, som

 

utfärdats enligt 12 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den

 

dödade handlingen.

 

Efterlysning av förkommen bankbok och förkommet

 

livförsäkringsbrev

 

14 § Har en bankbok förkommit, får insättaren eller dennes rättsinne-

 

havare i stället för att ansöka om dödande av bankbok begära att bank-

 

styrelsen efterlyser den.

 

Om någon begär en sådan efterlysning och lämnar trovärdiga uppgifter

 

om när och under vilka omständigheter bankboken förkommit, får bank-

 

styrelsen på sökandens bekostnad verkställa efterlysningen. Det sker

 

genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Har bankboken inte

 

kommit till rätta inom sex månader från kungörandet och finns det inte

 

skälig anledning att anta att den finns i behåll, har sökanden rätt att få

 

tillgodohavandet utbetalt till sig. Efter det att innestående medel har

 

betalts ut är bankboken utan verkan.

 

15 § Bestämmelserna i 14 § tillämpas även på livförsäkringsbrev. En

 

begäran om efterlysning ställs då till styrelsen för det försäkringsbolag

32

 

där försäkringen tagits eller, om den tagits hos en utländsk försäkrings- Prop. 2010/11:119 anstalt som får driva försäkringsrörelse här i landet, till generalagenten,

som också har att verkställa efterlysningen.

Om försäkringsfallet ännu inte har inträffat har sökanden, i stället för vad som gäller enligt 14 § andra stycket om utbetalning av tillgodo- havande, rätt att få ett nytt försäkringsbrev. När det nya försäkringsbrevet har utställts är det förkomna försäkringsbrevet utan verkan.

Dödande av handling i samband med utmätning eller konkurs

16 § Bestämmelserna i 2 och 5–13 §§ gäller i tillämpliga delar även när en handling inte har kunnat påträffas vid utmätning av en fordran eller en rättighet eller vid konkurs, om det kan antas att handlingen undanhålls. Ansökan om dödande görs i sådant fall av Kronofogdemyndigheten eller konkursboet.

17 § En ansökan enligt 16 § ska göras hos den tingsrätt där gäldenären ska svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.

Avser ansökan en inteckningshandling ska rätten underrätta den inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av hand- lingen om ansökan. Rätten ska underrätta samma myndighet om sitt slutliga beslut i ärendet.

18 § Tingsrätten får som villkor för dödande bestämma att utmätnings- sökanden eller konkursboet ska ställa säkerhet enligt 2 kap. utsöknings- balken för den skada som rätt innehavare av handlingen kan lida. Finns det enligt 2 kap. 27 § utsökningsbalken inte någon skyldighet att ställa säkerhet, får tingsrätten i stället som villkor bestämma att utmätnings- sökanden ska utfästa sig att ersätta sådan skada. Säkerheten eller utfästel- sen får inte åberopas om talan väcks senare än tre år från den dag då beslut om handlingens dödande vann laga kraft.

19 § Har en handling dödats av tingsrätten ska en ny handling utfärdas endast om den dödade handlingen är ett pantbrev eller en intecknad fordringshandling. Om beslutet om dödande avser en fordringshandling som är intecknad i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, ska den nya handlingen efter ansökan utfärdas av inskrivningsmyndigheten.

Om ett överskott uppkommer vid utmätning, får det inte betalas ut till utmätningsgäldenären utan att den dödade handlingen visas upp eller att utmätningsgäldenären gör sannolikt att han eller hon inte har handlingen i behåll.

Dödande av inteckning

20 § Är det inte känt var ett pantbrev eller någon annan intecknings- handling finns och har tio år gått från det att handlingen visades upp för anteckning om innehav eller i övrigt visades upp i ett inteckningsärende, får den intecknade egendomens ägare ansöka om att inteckningen dödas

trots att handlingen inte kan visas upp.

33

Kan det antas att ett pantbrev eller företagsinteckningsbrev har tillkom- Prop. 2010/11:119 mit på sådant sätt eller förlorats av ägaren under sådana omständigheter

som utesluter giltig pantsättning, får ansökan om dödande av inteck- ningen göras även om den i första stycket angivna tiden inte har förflutit.

21 § En ansökan om dödande av inteckning ska göras hos den inskriv- ningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av inteck- ningen.

Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen ska del- ges ansökan, om det kan ske. Inskrivningsmyndigheten ska därefter utfärda ett föreläggande, som ska kungöras på det sätt som anges i 8 §. Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen. I föreläggan- det ska det också finnas en uppmaning till den som kan inneha handlin- gen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplys- ningar i ärendet, att anmäla detta till myndigheten senast en angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst sex månader kommer att ha för- flutit från dagen för kungörandet. Sökanden ska underrättas om inne- hållet i föreläggandet.

När en ansökan om dödande av inteckning har kommit in till inskriv- ningsmyndigheten, ska myndigheten anteckna detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Vid handläggningen i övrigt gäller 5 och 6 §§ och 10 § första stycket.

22 § Om tiden för anmälan enligt 21 § andra stycket har gått ut och det inte finns någon omständighet som utgör skälig anledning att låta inteck- ningen fortsätta gälla, ska myndigheten besluta att inteckningen, efter ansökan hos inskrivningsmyndigheten, får dödas utan att handlingen kan visas upp.

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckning i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighets- registrets inskrivningsdel. Har ansökan avslagits, ska detta dock inte antecknas förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Vilandebevis och vilandeförklarad inteckningsansökan

23 § Vid tillämpning av bestämmelserna om dödande av förkommen handling i 1–13 §§ jämställs vilandebevis med pantbrev.

Vid tillämpning av bestämmelserna om dödande av inteckning i 20– 22 §§ jämställs vilandeförklarad inteckningsansökan med inteckning.

Överklagande

24 § En förvaltningsmyndighets beslut om dödande av pantbrev i en fastighet eller en tomträtt får överklagas till tingsrätten i den ort där det inskrivningskontor som handlägger inskrivningsärenden avseende fastig- heten ligger. Om beslutet avser pantbrev på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge, får det överklagas till tingsrätten i skeppets hemort eller i den ort där bygget utförs.

34

En förvaltningsmyndighets beslut om dödande av företagsintecknings- Prop. 2010/11:119 brev eller företagsinteckning får överklagas till tingsrätten i den ort där inskrivningsmyndigheten ligger.

En förvaltningsmyndighets beslut om dödande av intecknad fordrings- handling får överklagas till tingsrätten i den ort där inskrivningsmyndig- heten ligger eller, i fråga om inteckning i järnväg, tingsrätten i den ort där det inskrivningskontor som handlägger inskrivningsärenden avseende järnvägen ligger.

En förvaltningsmyndighets beslut om dödande av konossement får överklagas till tingsrätten i godsets bestämmelseort.

I andra fall än som avses i första–fjärde styckena får en förvaltnings- myndighets beslut om dödande av förkommen handling överklagas till tingsrätten i den ort där förpliktelsen ska fullgöras. Om en sådan ort inte är nämnd i handlingen får beslutet överklagas till den tingsrätt där den förpliktade ska svara i tvistemål som avser betalningsskyldighet i allmän- het.

25 § Ett överklagande ska ges in till förvaltningsmyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Bemyndigande

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggning av ärenden enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011, då lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling ska upphöra att gälla.

2.Den upphävda lagen gäller om en ansökan om dödande av handling eller inteckning har kommit in till tingsrätten före den 1 oktober 2011.

35

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2010/11:119

Regeringen tillkallade den 10 november 2005 en särskild utredare för att utreda förutsättningarna för och lämpligheten av att till förvaltningsmyn- dighet flytta över handläggningen av ärenden som handläggs av tingsrätt i första instans (dir. 2005:124). Utredningen, som antog namnet Ärendeutredningen, överlämnade i oktober 2007 betänkandet Domstolar- nas handläggning av ärenden (SOU 2007:65).

En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lag- förslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remitterats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissinstan- sernas synpunkter finns i lagstiftningsärendet (Ju 2007/8611/DOM). Synpunkter på förslaget i avsnitt 14, till vilket utredningen inte lämnat något beredningsunderlag, har under hand inhämtats från Bolagsverket.

I propositionen behandlas förslagen i utredningens betänkande.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 31 mars 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har, med några undantag (se avsnitt 5.2, 17.1, 17.4, 17.6 och 17.7), följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas i avsnitt 15 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har även några språkliga justeringar gjorts.

4 Allmänna utgångspunkter

4.1Bakgrund

För att domstolarna ska kunna leva upp till medborgarnas krav på hög kvalitet, snabb och effektiv handläggning samt god service bör enligt regeringens mening deras verksamhet i möjligaste mån renodlas till dömande uppgifter. Sedan tidigare har handläggningen i första instans av ett antal ärendetyper flyttats från allmän domstol till förvaltningsmyndig- het. För att tillförsäkra den enskilde rätt till domstolsprövning bör han eller hon ges möjlighet att överklaga myndighetens beslut till domstol.

De flesta ärenden om förmynderskap och godmanskap har flyttats från allmän domstol till överförmyndaren med möjlighet att överklaga över- förmyndarens beslut till tingsrätt (prop. 1993/94:251). Flera slags associationsrättsliga ärenden som tidigare handlades vid allmän domstol handläggs numera av Bolagsverket med möjlighet att överklaga till tings- rätt, dock att verket i flera ärendetyper inte ska handlägga ett tvistigt ärende utan i stället direkt överlämna det till tingsrätt (bl.a. prop. 1993/94:136 och 2000/01:150). Ärenden om bouppteckningar och ären- den om dödförklaring har överförts från allmän domstol till dåvarande Riksskatteverket, numera Skatteverket (prop. 2000/01:21 och

2004/05:88). Skatteverkets beslut i dessa ärenden får överklagas till för-

36

valtningsrätt. Fastighetsrättsliga inskrivningsärenden har överförts från Prop. 2010/11:119 inskrivningsmyndighet till Lantmäteriverket, numera Lantmäteriet, med

möjlighet att överklaga till tingsrätt (prop. 2007/08:54). Andra slags in- skrivningsärenden som tidigare förekom vid allmän domstol handläggs numera av Bolagsverket, Sjöfartsverket eller Luftfartsstyrelsen och be- slut i dessa ärenden får överklagas till tingsrätt (prop. 2000/01:88 och 2003/04:27).

Erfarenheterna av de reformer som hittills har genomförts är goda. En- ligt regeringens mening bör nu renodlingen av domstolarnas verksamhet fortsätta genom att ytterligare ärenden som handläggs av tingsrätt i första instans flyttas till förvaltningsmyndighet.

4.2

Den fortsatta renodlingen av domstolarnas

 

 

verksamhet

 

Vilka ärendetyper kan flyttas över?

 

De allmänna domstolarna handlägger varje år ett stort antal ärendetyper

 

som första instans. En utgångspunkt i det fortsatta arbetet med att renodla

 

domstolarnas verksamhet bör vara att domstolarna som första instans

 

endast ska handlägga ärendetyper som kräver domstolsprövning.

 

Vissa ärenden bör typiskt sett handläggas i domstol. Det gäller ärenden

 

i vilka det är vanligt med muntliga sammanträden. Det gäller också ären-

 

den där det kan bli aktuellt med bevisupptagning och bevisvärdering

 

samt ärenden som är av särskilt stor betydelse för den enskildes rättsliga

 

status. I andra ärendetyper kan prövningens civil- eller straffrättsliga

 

karaktär göra att ärendena bör handläggas av allmän domstol.

 

En del av de ärenden som handläggs av domstol som första instans är

 

dock varken tvistiga eller inrymmer motstående intressen. I sådana ären-

 

den saknas typiskt sett behov av muntlig handläggning eller bevisupp-

 

tagning. I dessa ärenden ska domstolen i allmänhet inte heller göra någon

 

kvalificerad rättslig bedömning. Utgångspunkten bör vara att sådana

 

ärenden ska flyttas från domstol till förvaltningsmyndighet. En förut-

 

sättning är dock att det finns en förvaltningsmyndighet som har till-

 

räcklig kompetens för att hantera den aktuella ärendetypen. Vidare bör i

 

möjligaste mån handläggningen flyttas till en myndighet som har anknyt-

 

ning till den aktuella ärendetypen. För att den enskilde ska vara tillför-

 

säkrad en rätt till domstolsprövning bör det vid en överflyttning införas

 

en möjlighet att överklaga myndighetens beslut till domstol.

 

Vid bedömningen av om handläggningen bör flyttas till förvaltnings-

 

myndighet måste dessutom beaktas att det på vissa rättsområden finns

 

EU-rättsakter och internationella konventioner som förpliktar Sverige att

 

garantera domstolsprövning redan i första instans. Av betydelse är också

 

att det enligt utländsk rätt kan krävas att ett beslut har fattats av domstol

 

för att verkställighet ska ske av ett svenskt avgörande.

 

Överklagande

 

Beslut av förvaltningsmyndighet överklagas vanligen till allmän förvalt-

 

ningsdomstol. I tidigare lagstiftningsärenden som avser överflyttning av

37

ärenden från domstol till förvaltningsmyndighet förekommer såväl att Prop. 2010/11:119 myndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol som

att beslutet får överklagas till allmän domstol. Avgörande för valet av överinstans har varit vilken instans som framstår som bäst lämpad att överpröva ett beslut med hänsyn till ärendets karaktär (bl.a. prop. 2000/01:88 s. 46 f. och 2003/04:27 s. 69). Regeringen anser att samma synsätt bör gälla även i fortsättningen. Det innebär exempelvis att om den prövning som ska göras i ett överklagat ärende har civilrättslig karaktär, denna bör göras av allmän domstol. Detsamma bör enligt regeringens uppfattning gälla om ärendetypen har nära anknytning till andra ärendetyper som överklagas till allmän domstol.

5 Associationsrättsliga ärenden

5.1Genomförda förändringar

De allmänna domstolarna handlägger flera olika slags associationsrätts- liga ärenden. I betydande omfattning har under senare år domstolarna avlastats sådana ärenden genom att prövningen i första instans har flyttats till förvaltningsmyndighet.

Efter reformer 1993 och 2001 har flertalet ärenden om likvidation förts över till nuvarande Bolagsverket (prop. 1993/94:196 och 2000/01:150).

Den 1 januari 1995 trädde ett antal ändringar i den då gällande aktie- bolagslagen (1975:1385) i kraft som innebar en anpassning till EG:s tredje bolagsrättsliga direktiv (fusionsdirektivet). Samtidigt – som ett led i renodlingen av domstolarnas verksamhet – flyttades ärenden om till- stånd till fusion från allmän domstol till Patent- och registreringsverket, numera Bolagsverket. Tvistiga ärenden ska dock överlämnas till tings- rätt. Den 15 februari 2008 införlivades EG:s direktiv om gränsöver- skridande fusioner i svensk rätt. Enligt bestämmelserna ska Bolagsverket i huvudsak ha samma roll vid en sådan gränsöverskridande fusion som verket har vid en fusion mellan svenska bolag. I det sammanhanget skedde också en anpassning av bestämmelserna i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om förfarandet vid fusioner mellan svenska ekonomiska föreningar till motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen om fusion mellan svenska aktiebolag (prop. 2007/08:19 s. 71 f.)

Före den 1 januari 2006 handlades alla ärenden om tillstånd till verk- ställighet av beslut om nedsättning av aktiekapital och tillstånd till vinst- utdelning efter sådan nedsättning av allmän domstol. Numera handlägger Bolagsverket dessa ärenden som första instans. Tvistiga ärenden ska dock överlämnas till tingsrätt.

38

5.2

Ärenden om likvidation

Prop. 2010/11:119

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om likvidation av medlemsbank eller bankaktiebolag på den grunden att tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att banken eller bolaget i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse ska flyt- tas från allmän domstol till Bolagsverket. Detsamma gäller handläggningen av ärenden om likvidation av sparbank på den grunden att tillståndet att driva bankrörelse har återkallats.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Be- hörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där bolagets eller bankens styrelse har sitt säte.

För Bolagsverkets handläggning av ärenden om likvidation av spar- banker och medlemsbanker införs bestämmelser om kungörelse av ett s.k. likvidationsföreläggande.

Om en sparbank eller medlemsbank försätts i konkurs och konkursen avslutas med överskott ska rätten i samband med att den fastställer utdelning i konkursen besluta att banken ska gå i likvidation.

Utredningens förslag i fråga om sparbanker, medlemsbanker och bankaktiebolag överensstämmer med regeringens (SOU 2007:65 s. 228 f.). Utredningen föreslår vidare att handläggningen av ärenden om likvi- dation av aktiebolag och ekonomiska föreningar efter avslutad konkurs flyttas från allmän domstol till Bolagsverket (SOU 2007:65 s. 190 f. och 204 f.). Utredningen föreslår också att handläggningen av ärenden om likvidation av stiftelser på grund av brist på tillgångar i stiftelsen ska flyttas från allmän domstol till Bolagsverket. Om en stiftelse försätts i konkurs och konkursen avslutas med överskott ska rätten i samband med att den fastställer utdelning i konkursen besluta att stiftelsen ska gå i likvidation (SOU 2007:65 s. 216 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ingen invändning mot utredningens förslag.

Ystads tingsrätt avstyrker förslaget att ärenden om likvidation av aktie- bolag och ekonomiska föreningar efter avslutad konkurs ska flyttas till Bolagsverket och anför att ärendena är nära förknippade med själva kon- kursen som handläggs vid allmän domstol, varför det framstår som mest effektivt att domstolen i samband med avslutandet av konkursen fattar likvidationsbeslutet. Enligt tingsrätten är en sådan handläggning också enhetlig och logisk för den enskilde.

I fråga om ärenden om likvidation av stiftelser avstyrker Hovrätten för Övre Norrland, Falu tingsätt, Ystads tingsrätt, Gävle tingsrätt, Justitie- kanslern och Institutionen för fastigheter och byggande vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) förslaget. Hovrätten för Övre Norrland, Ystads tingsrätt, Justitiekanslern och Institutionen för fastigheter och byggande vid KTH påpekar att en överflyttning av handläggningen av ärenden om likvidation av stiftelser från allmän domstol till Bolagsverket skulle avvika från den ordning som gäller för aktiebolag och att fördelar- na med att flytta handläggningen inte uppväger nackdelarna. Falu tingsrätt och Gävle tingsrätt anför att Bolagsverket enligt nuvarande ord-

39

ning inte har några ärenden rörande stiftelser och att antalet ärenden Prop. 2010/11:119 dessutom är så litet att några samordningsvinster knappast kan göras.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att handläggningen av dessa ärenden i stället ska flyttas till länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för stiftelser.

Skälen för regeringens förslag

Handläggningen av vissa ärenden om likvidation av sparbank, medlemsbank och bankaktiebolag flyttas till Bolagsverket

Enligt 6 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 9 kap 4 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker och 10 kap. 31 § bank- och finansie- ringsrörelselagen (2004:297) ska en sparbank, en medlemsbank eller ett bankaktiebolag gå i likvidation om bankens eller bolagets tillstånd att driva bankrörelse har återkallats. För att ett beslut om likvidation av medlemsbank och bankaktiebolag ska bli aktuellt krävs dessutom att banken respektive bolaget inte i stället har fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse. En fråga om likvidation på grund av återkallat tillstånd att driva bankrörelse prövas enligt gällande ordning av allmän domstol på ansökan av bl.a. Finansinspektionen. När det gäller likvidation i nu aktuella fall är rättens prövning begränsad till att under- söka om banken har tillstånd att driva bankrörelse. Det är således inte fråga om några rättsliga överväganden som ska göras vid handlägg- ningen, utan en kontroll av förekomsten av vissa fakta. Handläggningen av ärenden av detta slag kräver dessutom normalt sett inte något inslag av muntlighet. Enligt regeringens uppfattning är ärendena av sådan karaktär att de, i enlighet med utredningens förslag, bör flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut i ärenden om likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Motsvarande forumregel bör gälla för överklaganden av beslut som rör likvidation av sparbanker, medlemsbanker och bankaktiebolag.

De ärenden om likvidation av sparbanker och medlemsbanker som flyttas över till Bolagsverket kommer, om inte några särskilda förfaran- deregler skapas, att handläggas enligt förvaltningslagen (1986:223). För bankaktiebolag gäller bestämmelserna om handläggning av likvidations- ärenden i aktiebolagslagen (2005:551), enligt vilka Bolagsverket ska förelägga bolaget, aktieägare och de borgenärer som vill yttra sig att komma in med skriftligt yttrande och efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska kungöras i Post- och Inrikes Tid- ningar. Motsvarande bestämmelser om Bolagsverkets handläggning av likvidationsärenden bör införas i sparbankslagen och lagen om medlems- banker.

Enligt 6 kap. 4 § sparbankslagen och 9 kap. 6 § lagen om medlems- banker har sökanden i ett likvidationsärende under vissa förutsättningar rätt till ersättning av bankens medel för kostnader för delgivning, kun- görelse och expeditioner i ärendet. Sådana kostnader kan numera inte uppkomma för sökanden annat än i mycket speciella fall. Bestäm-

40

melserna har därmed förlorat sin praktiska betydelse och bör, i likhet med motsvarande tidigare bestämmelser i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar, tas bort (prop. 2000/01:150 s. 54 f. och prop. 2002/03:147 s. 28 f.).

Enligt de nuvarande bestämmelserna i sparbankslagen och lagen om medlemsbanker ska, om en bank är försatt i konkurs och denna avslutas med överskott, styrelsen eller förvaltaren inom en månad från det att kon- kursen avslutades besluta att banken ska gå i likvidation. Om det inte fat- tas ett sådant beslut inom föreskriven tid ska tingsrätten besluta att spar- banken eller medlemsbanken ska gå i likvidation (6 kap. 2 § första stycket 2 sparbankslagen och 9 kap. 4 § första stycket 3 lagen om medlemsbanker). Enligt regeringens mening bör förfarandet i samband med överskottskonkurs i sparbank eller medlemsbank förenklas på mot- svarande sätt som tidigare skett på aktiebolagsrättens och förenings- rättens områden. Detta innebär att tingsrätten i anslutning till att den fastställer utdelning i konkursen också ska besluta om likvidation.

Lagrådet har anfört att det bör övervägas att i 10 kap. 31 § bank- och finansieringsrörelselagen föra in bestämmelser om ansökan av samma slag som finns i 6 kap. 2 § sparbankslagen och 9 kap. 4 § lagen om medlemsbanker, dvs. om vem som kan göra en ansökan om likvidation på den grunden att tillståndet att driva bankrörelse har återkallats. Den överflyttning av handläggningen av ärenden om likvidation av bankaktiebolag till Bolagsverket som nu görs innebär ingen förändring i fråga om vilka som är behöriga att ansöka om likvidation på den aktuella grunden. Den fråga om ändring i 10 kap. 31 § bank- och finansieringsrörelselagen som Lagrådet tar upp bör enligt regeringens uppfattning behandlas vid en framtida översyn av lagstiftningen.

Ärenden som även i fortsättningen bör handläggas av allmän domstol

Regeringen har i tidigare lagstiftningsärenden avseende aktiebolag och ekonomiska föreningar gjort bedömningen att den nuvarande uppdel- ningen av ärenden om likvidation mellan allmän domstol och Bolags- verket är väl avvägd (2000/01:150, 2002/03:147 och 2004/05:85). Regeringen finner inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Rege- ringen delar alltså inte utredningens bedömning att handläggningen av vissa likvidationsärenden avseende aktiebolag och ekonomiska före- ningar bör flyttas från allmän domstol.

Reglerna om likvidation av stiftelser är utformade i nära överensstäm- melse med bestämmelserna om likvidation av aktiebolag. I linje med regeringens bedömning att nuvarande uppdelning mellan allmän domstol och Bolagsverket avseende likvidation av aktiebolag bör bestå, bör inte heller några ärenden om likvidation av stiftelser nu flyttas över till Bolagsverket. Till detta kommer, som några remissinstanser påpekat, att Bolagsverket inte handlägger några andra ärenden avseende stiftelser. Sammantaget anser regeringen att allmän domstol även i fortsättningen bör pröva ärenden om likvidation av stiftelser på grund av kapitalbrist. Vid den bedömningen saknas skäl att inom ramen för detta lagstiftnings- ärende göra några andra förändringar i bestämmelserna om likvidation av stiftelser.

Prop. 2010/11:119

41

5.3Ärenden om entledigande av likvidator och ersättning av allmänna medel till likvidator

Regeringens bedömning: Den nuvarande uppdelningen av ärenden om entledigande av likvidator mellan allmän domstol och Bolagsverket bör bestå. Detsamma gäller ärenden om ersättning av allmänna medel till likvidator.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att handläggningen av ärenden om entledigande av likvidator för ekonomiska föreningar och aktiebolag ska flyttas från allmän domstol till Bolagsverket. Utredningen föreslår vidare att det i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och i aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivs att en likvidator har rätt till skälig ersättning av allmänna medel, om inte ersättningen kan betalas ur bolagets eller föreningens tillgångar. Ersättningen ska beslutas av Bolagsverket (SOU 2007:65 s. 192 f. och 206 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ingen invändning mot utredningens förslag.

Bolagsverket anför beträffande förslaget om överflyttning av ärenden om entledigande av likvidator till Bolagsverket att verkets tillgång till information om hur likvidatorer fullgör sina uppdrag i hög grad varierar mellan olika bolag eller föreningar och likvidatorer. Verket bör därför inte åläggas en skyldighet att agera för att entlediga en likvidator utan endast ges möjlighet att göra detta när det finns anledning därtill. Institu- tionen för fastigheter och byggande vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) framhåller att den föreslagna ordningen framstår som lämplig när likvidatorn själv begär eller medger att bli entledigad. När ansökningen görs av annan än likvidatorn kan det emellertid vara fråga om motsätt- ningar mellan olika aktieägare eller mellan likvidatorn och vissa aktie- ägare eller medlemmar i föreningen. Enligt Institutionen för fastigheter och byggande vid KTH framstår det bl.a. därför som mindre lämpligt att flytta över dessa ärenden till förvaltningsmyndighet.

Hovrätten för Nedre Norrland anför beträffande förslaget att överflytta ersättningsärenden till Bolagsverket att de föreslagna bestämmelserna är otydliga rörande rätten till överklagande.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande ordning ska, om en likvidator själv ansöker om att bli entledigad, ansökan prövas av den instans som har förordnat honom eller henne. Om frågan om entledigan- de initieras av någon annan än likvidatorn, ska ansökan prövas av allmän domstol, oavsett om det är Bolagsverket eller allmän domstol som har förordnat likvidatorn (11 kap. 6 c § lagen om ekonomiska föreningar och 25 kap. 29 § aktiebolagslagen). I ett tidigare lagstiftningsärende har an- setts att frågan om entledigande i dessa situationer typiskt sett är tvistig i något avseende och att den därför lämpligen bör prövas av domstol (prop. 2000/01:150).

Bedömningen av om en person är lämplig att inneha uppdrag som lik- vidator är i och för sig ingen typisk domstolsuppgift. Som anförs av Insti- tutionen för fastigheter och byggande vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) är ett ärende där någon annan än likvidatorn begär dennes ent- ledigande emellertid typiskt sett tvistigt, antingen genom att motsätt-

Prop. 2010/11:119

42

ningar föreligger mellan olika aktieägare eller medlemmar eller mellan Prop. 2010/11:119 likvidatorn och vissa aktieägare eller medlemmar. I tvistiga fall bör enligt

regeringens mening frågan om entledigande prövas av domstol, oavsett vem som har förordnat likvidatorn.

Ett alternativ skulle, som Institutionen för fastigheter och byggande vid KTH anfört, kunna vara att låta Bolagsverket besluta om entledigande av likvidator så länge det inte finns några intressemotsättningar. Om det un- der ärendets handläggning visar sig att det föreligger olika uppfattningar, skulle Bolagsverket kunna överlämna ärendet till domstol för fortsatt handläggning. En sådan ordning skulle emellertid innebära att myndig- heten måste bygga upp en kompetens för att handlägga dessa ärenden samtidigt som tingsrätterna fortfarande skulle behöva avdela resurser för handläggningen av de tvistiga ärendena i sådan utsträckning att det kan ifrågasättas om någon egentlig renodling av verksamheten skulle uppnås. Därtill kommer att en sådan ordning skulle riskera att leda till att hand- läggningen av ärendena – som regelmässigt är brådskande – skulle för- dröjas samt att ett sådant system skulle vara oöverskådligt ur den enskil- des perspektiv. En sådan ordning framstår därför inte som något lämpligt alternativ.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att den befintliga uppdel- ningen mellan allmän domstol och Bolagsverket vad gäller ärenden om entledigande av likvidator för ekonomiska föreningar och aktiebolag bör bestå.

Vid den bedömningen saknas skäl att inom ramen för detta lagstift- ningsärende göra någon ändring av uppdelningen mellan allmän domstol och Bolagsverket vad gäller handläggningen av ärenden om ersättning av allmänna medel till likvidator.

Enligt regeringens uppfattning finns, som utredningen funnit, skäl att överväga regleringen av Bolagsverkets rätt att besluta om ersättning av allmänna medel till likvidator. Stöd för dessa beslut finns för närvarande i 4 § förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket till- sammans med regeringens regleringsbrev till myndigheten. Formerna för en sådan författningsreglering bör dock övervägas i särskild ordning. Regeringen avstår därför nu från att lämna något författningsförslag i den delen.

5.4Ärenden om att en tillgång av obetydligt värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om att en tillgång av obetydligt eller ringa värde i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska tillfalla Allmänna arvsfonden i samband med likvidation, ska flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (SOU

2007:65 s. 193 f. och 207).

43

Remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot Prop. 2010/11:119 förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Om en aktieägare inom fem år från avslutad likvidation inte anmäler sig för att lyfta sin andel av kvar- varande tillgångar, ska andelen tillfalla övriga aktieägare. Är det fråga om en tillgång av obetydligt värde, kan dock tingsrätten på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången ska tillfalla Allmänna arvsfonden (25 kap. 42 § aktiebolagslagen). Detsamma gäller om det efter att ett aktiebolag upplösts efter likvidation framkommer en tillgång av obetyd- ligt värde (25 kap. 44 § aktiebolagslagen).

På motsvarande sätt kan tingsrätten när det gäller ekonomiska före- ningar på anmälan av likvidatorn besluta att vissa tillgångar av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden (11 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar).

Ärenden av detta slag är som regel okomplicerade och domstolen behöver sällan göra några kvalificerade rättsliga överväganden. Till detta kommer att dessa sällan kan antas vara tvistiga. Ärendena är alltså inte av sådan karaktär att de behöver handläggas av domstol. Handläggningen av ärenden om att en tillgång av obetydligt eller ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden bör således, som utredningen föreslår, överföras från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut bör kunna överklagas. Med hänsyn till allmän domstols roll i övrigt när det gäller frågor om likvidation är det lämpligt att överklagande sker till tingsrätt. Behörig domstol bör vara tingsrätten i den ort där bolagets respektive föreningens styrelse har sitt säte.

5.5Ärenden om ersättare för styrelseledamot

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om utseende av ersättare för styrelseledamot i aktiebolag ska flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (SOU 2007:65 s. 197).

Remissinstanserna har ingen invändning mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande ordning utser allmän domstol ersättare för en styrelseledamot i ett aktiebolag som enligt bolagsordningen ska utses på annat sätt än genom val av bolags- stämman, om sådan ledamot inte har utsetts (8 kap. 16 § aktiebolags- lagen). Handläggningen är skriftlig och går i stort sett ut på att kontrol- lera förekomsten av vissa faktiska förhållanden. Visserligen inbegriper handläggningen en tolkning av det civilrättsliga avtal som bolagsordningen utgör, men det torde sällan bli fråga om några större tolkningsproblem eller kvalificerade rättsliga överväganden. I allmänhet råder heller inte tvist i något avseende. Enligt regeringens uppfattning är

44

alltså ärendenas karaktär sådan att en överflyttning från allmän domstol Prop. 2010/11:119 till förvaltningsmyndighet kan ske.

Bolagsverket handlägger ett antal andra ärenden på det associationsrättsliga området och har stor erfarenhet av aktiebolagsrätt i allmänhet. Bolagsverket framstår därmed som en naturlig mottagare av den nu aktuella ärendetypen.

Mot den angivna bakgrunden bör handläggningen av ärenden om ersättare för styrelseledamot flyttas till Bolagsverket. I linje med tidigare förslag bör Bolagsverkets beslut kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol bör vara tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

5.6Ärenden om förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier ska flyttas från Stockholms tingsrätt till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara Stockholms tingsrätt.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (SOU 2007:65 s. 198 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ingen invändning mot förslaget. Institutionen för fastigheter och byggande vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) gör samma överväganden i denna del som i fråga om entledigande av likvidator (se närmare avsnitt 5.3).

Skälen för regeringens förslag: En aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag har rätt att av de övriga aktieägarna lösa in återstående aktier (22 kap. 1 § aktiebolagslagen). Om överens- kommelse inte kan träffas om rätten till inlösen eller om lösenbeloppets storlek, kan majoritetsägaren hos bolagets styrelse begära att tvisten av- görs av skiljemän och därvid uppge skiljeman. Styrelsen ska enligt 22 kap. 7 § aktiebolagslagen genom kungörelse underrätta de aktieägare mot vilka lösenanspråket riktar sig och därvid ange att dessa har att uppge skiljeman. Om dessa aktieägare inte kan enas om en skiljeman ska bolagets styrelse hos Stockholms tingsrätt begära att en god man utses. Den vars aktier kan lösas in har rätt att begära att så sker. Den gode mannen har bl.a. till uppgift att utse en skiljeman.

Ärenden om utseende av god man vid inlösen av minoritetsaktier inne- fattar inte någon kvalificerad rättslig prövning. Frågan om det föreligger förutsättningar för att utse god man är typiskt sett inte tvistig. Hand- läggningen av ärendena går i stället ut på att bedöma en viss persons lämplighet att inneha uppdraget som god man. Ärendenas karaktär är således sådan att handläggningen kan flyttas till förvaltningsmyndighet. Bolagsverket handlägger ett antal andra ärenden på det associations- rättsliga området och har stor erfarenhet av aktiebolagsrätt i allmänhet. Bolagsverket framstår därmed som en naturlig mottagare av den nu

aktuella ärendetypen.

45

Regeringen föreslår därför att handläggningen av ärenden om Prop. 2010/11:119 förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier flyttas från

Stockholms tingsrätt till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut bör kunna överklagas. Mål om inlösen av minori- tetsaktier kan, efter klander av skiljemännens avgörande, prövas av all- män domstol. Detta gäller såväl i fråga om skiljemännens slutliga av- görande som i fråga om förordnanden om s.k. förhandstillträde. Mot denna bakgrund är det naturligt att också Bolagsverkets beslut om för- ordnande av god man får överklagas till allmän domstol.

Regeringen har i olika sammanhang uttalat att alla allmänna domstolar respektive allmänna förvaltningsdomstolar ska kunna pröva alla slags mål och att specialfora som huvudregel bör undvikas (se t.ex. prop. 2008/09:165 s. 105). Endast när det för en viss måltyp finns mycket speciella behov som inte kan tillgodoses på annat sätt kan det enligt rege- ringens uppfattning vara aktuellt att vidta särskilda åtgärder, t.ex. genom att koncentrera måltypen till viss domstol. Samma överväganden gör sig gällande när det gäller överklagande.

Vad gäller ärenden om förordnande av god man vid inlösen av minori- tetsaktier konstaterar regeringen att handläggningen enligt nuvarande ordning är koncentrerad till Stockholms tingsrätt. Stockholms tingsrätt är också enligt 22 kap. 24 § aktiebolagslagen exklusivt behörig att pröva talan mot skiljedom i inlösenmål. Enligt regeringens uppfattning bör därför koncentrationen till Stockholms tingsrätt bestå tills vidare (jfr SOU 2010:44 s. 342 och 343). Bolagsverkets beslut bör alltså få över- klagas till Stockholms tingsrätt.

5.7Ärenden om förordnande av förvaltare att företräda aktier och andelar

Regeringens bedömning: Ärenden enligt lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden om förordnande av förvaltare att företräda aktier eller andelar som inte får företrädas av ägare, bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att denna ärendetyp flyttas från allmän domstol till Finansinspektionen (SOU 2007:65 s. 232 f.)

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot förslaget. Hovrätten för Övre Norrland avstyrker förslaget och ifrågasätter lämpligheten av att Finansinspektionen ska utse förvaltare att rösta för innehav i ett av inspektionens tillsynsobjekt.

Skälen för regeringens bedömning: I samband med att någon avser att förvärva en större post aktier eller andelar i en bank, ett kreditmark- nadsföretag eller ett försäkringsföretag, ska Finansinspektionen enligt 24 kap. 1–3 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden göra en lämplighetsprövning av denne. Prövningen sker i samband med att frågan om verksamhetstillstånd prövas och vid förvärv av aktier eller andelar i en redan bestående verksamhet. Syftet med bestämmelsen om ägarprövning är att så långt som möjligt förhindra att olämpliga personer

blir ägare till aktier och andelar som ger ett väsentligt inflytande över

46

verksamheten. Finansinspektionen har i sin verksamhet också andra möj- ligheter att ingripa mot ägare som har visat sig vara olämpliga eller som annars kan komma att missbruka sin ställning. Finansinspektionen får t.ex. besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i stället ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att företräda aktierna eller andelarna (24 kap. 10 § lagen om värdepappersmarknaden).

I samband med att möjligheten att förordna förvaltare för aktier eller andelar infördes diskuterades om denna uppgift borde ankomma på Finansinspektionen (prop. 1995/96:173 s. 82). Det ansågs att det i viss mån kunde ifrågasättas om det var lämpligt att Finansinspektionen utsåg förvaltare att rösta för ett kvalificerat aktie- eller andelsinnehav i ett av inspektionens tillsynsobjekt. Dessutom anfördes att det var vanligt före- kommande att förvaltare av olika slag utses av domstol. Regeringen stan- nade mot denna bakgrund för att uppgiften att förordna förvaltare skulle ankomma på domstol. Enligt utredningens mening finns ändå starka skäl för att uppgiften i stället bör anförtros en förvaltningsmyndighet. Utred- ningen har därför föreslagit att uppgiften flyttas till Finansinspektionen.

Finansinspektionen har enligt nuvarande ordning i sin tillsyn över finansiella företag och försäkringsföretag långt gående befogenheter. Ett beslut av Finansinspektionen om förbud att företräda aktier eller andelar är ett mycket ingripande beslut för den enskilde. Beslutet kan dessutom kombineras med ett föreläggande att avyttra aktierna eller andelarna. Det kan därför synas naturligt att även beslut om att förordna en förvaltare att företräda aktierna i den aktuella situationen ska kunna fattas av inspek- tionen.

Möjligheten att förordna förvaltare infördes för att begränsa sådana olägenheter som kan följa av förbudet att företräda aktier eller andelar. En förutsättning för att förvaltare ska kunna förordnas är att det finns sär- skilda skäl. Det kan antas att aktieägaren och Finansinspektionen ofta har olika uppfattningar om behovet att förordna förvaltare. En sådan situa- tion påminner om en tvist. Dessutom bör, som framhållits såväl i det tidi- gare lagstiftningsärendet som av Hovrätten för Övre Norrland, beaktas att Finansinspektionen i sin roll som tillsynsmyndighet har intressen att bevaka som kan stå i strid med aktieägarens samt att det från allmänna utgångspunkter framstår som mindre lämpligt att inspektionen – låt vara indirekt – tillåts ha inflytande över beslutsfattandet i ett av sina egna till- synsobjekt. Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl alltjämt talar för att frågor om förordnande av förvaltare i de nu aktuella ärendena bör prövas av domstol.

Prop. 2010/11:119

47

6

Ärenden om dödande av handling

Prop. 2010/11:119

6.1Dödande av förkommen handling och dödande av inteckning

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om dödande av förkommen handling och ärenden om dödande av inteckning ska flyttas från allmän domstol till förvaltningsmyndighet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (SOU 2007:65 s. 248 f.).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker utred- ningens förslag eller lämnar det utan invändning. Hovrätten för Övre Norrland anför när det gäller löpande skuldebrev och växlar att det ofta framställs sakinvändningar som måste prövas, vilket gör att hovrätten ställer sig tveksam till att ärendena handläggs av förvaltningsmyndighet.

Skälen för regeringens förslag: I lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, i det följande kallad 1927 års lag, finns bestämmelser om dödande av förkommen handling och om dödande av inteckning. Syftet med dödningsförfarandet är att den som har förlorat en handling, vars innehav utgör villkor för utövande av en rättighet, inte ska förlora möjligheten att göra sin rätt gällande. Antalet ärenden som handläggs enligt 1927 års lag uppgår för närvarande till cirka 7 000 per år, varav det stora flertalet är fastighetsanknutna. Allt fler av de handlingar som berörs av bestämmelserna hanteras elektroniskt.

Förfarandet enligt 1927 års lag bygger på att den som kan lämna upp- lysningar om en förkommen handling ska underrättas om att den är för- kommen genom ett offentligt förfarande och därigenom få en möjlighet att höra av sig. Ansökan om dödande av handling ska göras av den som har förlorat handlingen. Ansökan ges enligt huvudregeln in till tings- rätten på den ort där förpliktelsen ska fullgöras eller, om sådan ort inte är angiven i handlingen, vid den förpliktades allmänna tvistemålsforum.

Handläggningen vid tingsrätten, som vanligtvis sköts av domstols- sekreterare och notarier, består till största delen av att kontrollera att alla formaliteter beträffande ansökan och kungörande är uppfyllda samt, i förekommande fall, att kontrollera fakta i något inskrivningsregister. Handläggningen innefattar inte några rättsliga överväganden och pröv- ningen sker huvudsakligen utan någon egentlig bevisvärdering. Därtill kommer att ärendena mycket sällan är tvistiga. Mot denna bakgrund talar starka skäl för att flytta handläggningen från allmän domstol till förvalt- ningsmyndighet.

Flyttas dessa ärenden från domstol till förvaltningsmyndighet kan emellertid handläggningen av ärenden om dödande av handling inte ske vid muntlig förhandling. Betydelsen av detta bör dock inte överdrivas eftersom muntliga inslag knappast förekommer vid handläggningen av dessa ärenden. Det bör också beaktas att en part även vid handläggning av ett ärende vid förvaltningsmyndighet enligt förvaltningslagen vanligt- vis har rätt att lämna uppgifter muntligt. Den faktiska möjligheten för en part att lägga fram sin sak muntligen i första instans försvinner därför

inte även om handläggningen flyttas från domstol. Inom ramen för myn-

48

digheternas muntliga handläggning torde tillfredsställande utredning i Prop. 2010/11:119 många fall kunna åstadkommas och behovet av upptagning av muntlig

bevisning därmed minska. Ett eventuellt behov av att ta upp muntlig bevisning kan tillgodoses vid domstolens handläggning av ett överklagat beslut från förvaltningsmyndigheten.

Sammantaget anser regeringen att handläggningen av ärenden om dödande av förkommen handling och ärenden om dödande av inteckning bör flyttas från allmän domstol till förvaltningsmyndighet.

6.2Handläggande förvaltningsmyndigheter

Regeringens förslag: Ärenden om dödande av förkommen handling ska som huvudregel handläggas av Kronofogdemyndigheten.

Ärenden om dödande av förkommen handling som avser en handling som blivit inskriven i en inskrivningsbok eller ett inskriv- ningsregister och ärenden om dödande av inteckning, ska dock hand- läggas av den inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av sådan handling som ansökan om dödande avser.

Ärenden om dödande av aktiebrev eller handling vars uppvisande utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finan- siella instrument, ska handläggas av Bolagsverket.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (SOU 2007:65 s. 249 f.)

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har ingen invändning mot förslaget. Enligt Skellefteå tingsrätt framstår Kronofogdemyndigheten inte som något naturligt val när det gäller handläggande myndighet för ärendena som avser handlingar som inte har blivit inskrivna i något register. För att handlägga dödandeärendena som gäller skuldebrev och liknande borde man enligt tingsrätten välja en myndighet som inte själv driver kravmål. Kronofogdemyndigheten anför att det bör övervägas om inte uppdelningen mellan Kronofogdemyndig- heten och Bolagsverket bör ändras så att endera myndigheten handlägger samtliga ärenden om dödning. Kronofogdemyndigheten ser inget hinder mot att handlägga de ärenden som utredningen föreslår ska handläggas av Bolagsverket.

Skälen för regeringens förslag: Vid valet av den eller de förvaltnings- myndigheter som ska överta handläggningen av ärendena om dödande av förkommen handling bör myndighetens verksamhet i övrigt vara av av- görande betydelse.

Ärenden om dödande av förkommen inteckningshandling och dödande av inteckning har stark anknytning till den myndighet som är inskriv- ningsmyndighet för den handling eller inteckning som ärendet om död- ning avser. Handläggningen av dödandeärendet förutsätter att vissa upp- gifter hämtas från inskrivningsmyndigheten. Inskrivningsmyndigheten ska vidare underrättas såväl om att en ansökan om dödning har kommit in som om att den slutligen har prövats för att registreringsåtgärder ska kunna vidtas. Dessutom ska inskrivningsmyndigheten efter ansökan ut-

49

färda en ny handling. Om handläggningen av ärenden om dödande av Prop. 2010/11:119 inteckningshandling och dödande av inteckning förs över till de myndig-

heter som är inskrivningsmyndigheter skulle samordning i de olika delarna underlättas och hanteringen rationaliseras. Starka ändamålsskäl talar därför för att ärenden om dödande av inteckningshandling och dödande av inteckning handläggs vid de myndigheter som är inskriv- ningsmyndigheter.

Det anförda innebär att ärenden om dödande av pantbrev på grund av inteckning i fastighet eller tomträtt eller vissa järnvägar bör handläggas av Lantmäteriet. Ärenden om dödande av pantbrev på grund av inteck- ning i skepp eller skeppsbygge och inteckning i luftfartyg bör handläggas av Transportstyrelsen. Hos respektive inskrivningsmyndighet bör dess- utom handläggas ärenden om dödande av inteckning för vilken pantbrev utfärdats.

Ärenden om dödande av handling med associationsrättslig anknytning, exempelvis företagsinteckningar, företagsinteckningsbrev, aktiebrev och handlingar vars företeende utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, bör fortsättningsvis handläggas av Bolagsverket. Bolagsverket handlägger ett stort antal andra ärenden med associationsrättslig anknytning och ansvarar för associationsrättsliga register. Ärenden om dödande av nyss nämnda handlingar har enligt regeringens mening sådan anknytning till Bolagsverkets övriga verksam- het att de bör handläggas av den myndigheten.

Ärenden om dödande av sådan handling som inte blivit inskriven i inskrivningsbok eller inskrivningsregister och som inte heller har asso- ciationsrättslig anknytning, bör handläggas av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndighetens primära verksamhetsområde är exekutionsrätt. Detta rättsområde tangerar i viss mån det fordringsrättsliga området. Bland de ärenden som i fortsättningen bör handläggas av Kronofogdemyndigheten finns ärenden om dödande av löpande skuldebrev och växlar.

6.3Handläggningsfrågor

Regeringens förslag: I ärenden om dödande av förkommen handling och ärenden om dödande av inteckning ska den förvaltningsmyndighet som handlägger ärendet genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar ge den som har kännedom om handlingen tillfälle att yttra sig.

Förvaltningsmyndighetens beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där förpliktelsen ska fullgöras eller, om sådan ort inte framgår av handlingen, den tingsrätt där den förpliktade ska svara i tvistemål i allmänhet. Om det är fråga om pantbrev i en fastighet eller en tomträtt, är behörig domstol den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger.

50

Prop. 2010/11:119

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (SOU 2007:65 s. 252 f.). Utredningen föreslår dock att behörig tingsrätt att pröva överklaganden av förvaltningsmyndighetens beslut ska vara Gävle tingsrätt.

Remissinstanserna: Falu tingsrätt, Gävle tingsrätt, Sjöfartsverket och

Lantmäteriet tillstyrker eller har ingen invändning mot valet av Gävle tingsrätt som behörig domstol. Länsrätten i Västernorrlands län anför med hänvisning till den ordning som gäller för överklagande i övriga in- skrivningsärenden att det är otillfredsställande att inte samma instansordning gäller för alla beslut från inskrivningsmyndighet.

Skälen för regeringens förslag

Förfaranderegler

De ärenden som regeringen föreslår ska flyttas över till förvalt- ningsmyndighet kommer, i den mån inga särskilda förfaranderegler införs, att vid myndigheten handläggas enligt förvaltningslagen (1986:223).

Enligt nuvarande ordning ska tingsrätten, om sökanden har gjort sannolikt att handlingen har förstörts eller förkommit, utfärda offentlig stämning. Stämningen ska kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Med hänsyn till skyddet för tredje man anser regeringen att en ordning som motsvarar den som för närvarande gäller även bör gälla efter överflytt- ningen. Den förvaltningsmyndighet som handlägger ett dödandeärende ska således ge den som har kännedom om handlingen tillfälle att yttra sig. Det sker lämpligen genom att myndigheten utfärdar ett föreläggande om detta som kungörs i Post- och Inrikes Tidningar.

Det bör föreskrivas att inskrivningsmyndigheterna ska underrätta bl.a. den intecknade egendomens ägare och den senast antecknade innehava- ren av handlingen om ansökan. Enligt nuvarande ordning ska sökanden underrätta dessa personer, även om det i praktiken brukar göras av rätten. De nu utpekade förvaltningsmyndigheterna har genom sina register direkt tillgång till den information som behövs för att ombesörja under- rättelsen. Det framstår därför som naturligt att föreskriva att myndig- heterna ska underrätta berörda personer. Det innebär dessutom att för- farandet effektiviseras.

Utöver dessa förfaranderegler behövs enligt regeringens uppfattning inga särskilda regler för handläggningen som komplement till förvalt- ningslagens bestämmelser.

Överklagande

Förvaltningsmyndighetens beslut i ett ärende om dödande av förkommen handling bör kunna överklagas till domstol.

Vid prövningen av ärenden om dödande av förkommen handling ifrågasätts inte sällan om den handling som ansökan avser är ett presen- tationspapper eller inte (jfr. NJA 1967 s. 451). Med hänsyn till att detta

51

är en civilrättslig frågeställning som ofta gäller det bakomliggande rätts- Prop. 2010/11:119 förhållandet bör överprövning ske i allmän domstol.

Utredningen har föreslagit att de överklagade dödandeärendena ska handläggas vid Gävle tingsrätt. Som skäl för detta har i huvudsak anförts att det kan bli fråga om ett mycket litet antal ärenden. En koncentrerad handläggning vore enligt utredningen därför till fördel för såväl en enhet- lig rättstillämpning som en effektiv och snabb handläggning.

Regeringen har i olika sammanhang redovisat ståndpunkten att alla all- männa domstolar respektive allmänna förvaltningsdomstolar ska kunna pröva alla slags mål och att olika specialfora som huvudregel bör und- vikas (se t.ex. prop. 2008/09:165 s. 105). Enligt regeringens uppfattning är det endast när det för en viss måltyp finns behov av särskild kompe- tens eller snabbhet eller det annars finns mycket speciella behov som inte kan tillgodoses på annat sätt som det kan vara aktuellt att vidta särskilda åtgärder, t.ex. att koncentrera måltypen till en viss domstol. Ett behov av sådana åtgärder för att uppnå särskild kompetens kan t.ex. föreligga när den juridiska komplexiteten är stor samtidigt som målunderlaget är klart begränsat (jfr SOU 2010:44 s. 342 och 343). Samma överväganden gör sig gällande när det gäller överklagande.

Ärenden om dödande av förkommen handling och ärendena om dödande av inteckning är enligt nuvarande ordning inte koncentrerade till viss domstol. Den flytt av ärendena till förvaltningsmyndighet som regeringen nu föreslår innebär ingen saklig förändring av den materiella regleringen. Till detta kommer att de ärenden som kommer att bli föremål för domstolsprövning inte är särskilt juridiskt komplicerade. Mot bakgrund av det som anförts ovan bedömer regeringen, till skillnad från utredningen och vissa remissinstanser, att det inte finns skäl att koncentrera överprövningen. Att målunderlaget kan komma att bli förhållandevis begränsat ändrar inte denna bedömning Bestämmelserna om överklagande av ärenden om dödande av förkommen handling bör därför utformas i enlighet med nu gällande forumbestämmelse i 2 § lagen om dödande av förkommen handling.

6.4Dödande av handling i samband med utmätning eller konkurs

Regeringens bedömning: Ärenden om dödande av handling i samband med utmätning och konkurs bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Regeringens förslag: Behörig domstol att handlägga ärenden om dödande av handling i samband med utmätning och konkurs ska vara tingsrätten i den ort där gäldenären ska svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.

Utredningens bedömning och förslag överensstämmer med regeringens (SOU 2007:65 s. 254 f.).

Remissinstanserna har ingen invändning mot bedömningen eller förslaget.

52

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Om det i samband Prop. 2010/11:119 med utmätning eller konkurs kan antas att en värdehandling undanhålls,

kan handlingen dödas utan att den har förstörts eller kommit bort (12 a § lagen om dödande av förkommen handling). Ansökan om dödande av handling görs i dessa fall av Kronofogdemyndigheten eller konkursboet. För denna ärendetyp gäller den allmänna forumbestämmelsen i 2 § lagen om dödande av förkommen handling, vilket som huvudregel innebär att ansökan ska ges in till tingsrätten i den ort där förpliktelsen ska fullgöras eller, om sådan inte är nämnd i handlingen, den tingsrätt där den förplik- tade är skyldig att svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.

Bakgrunden till en ansökan om dödande av handling i nu aktuella fall är vanligtvis att det finns en tvist mellan Kronofogdemyndigheten och gäldenären eller mellan konkursförvaltaren och konkursgäldenären om var handlingen finns. Med hänsyn till att ärendet alltså till sin karaktär är tvistigt bör det även fortsättningsvis handläggas av allmän domstol.

När det gäller frågan vilken tingsrätt som ska vara behörig att hand- lägga ärenden om dödande av handling i samband med utmätning och konkurs konstaterar regeringen, med hänsyn till att ett ärende av denna typ i princip alltid har sin bakgrund i en konflikt om var en handling finns, att det regelmässigt torde finnas ett behov av att höra gäldenären. Detta talar för att ärendet bör handläggas av tingsrätten i den ort där gäldenären har sitt hemvist. Denna tingsrätt är dessutom som huvudregel den tingsrätt som, om gäldenären är försatt i konkurs, handlägger ärendet om gäldenärens konkurs. Vidare handläggs ärenden om utmätning vanligtvis vid Kronofogdemyndighetens kontor på den ort där gäldenären har sitt hemvist. Övervägande skäl talar alltså för att tingsrätten i den ort där gäldenären har sitt hemvist bör handlägga ärenden om dödande av handling i samband med konkurs eller utmätning. En särskild forumregel bör därför införas för dessa ärenden.

För forumregelns utformning är det lämpligt att knyta an till rätte- gångsbalkens regler om rättegången i tvistemål, vilka för övrigt även gäller för ansökan om konkurs. Enligt 10 kap. 1 § RB är behörig domstol i tvistemål i allmänhet tingsrätten i den ort där svarande har sitt hemvist. I 10 kap. RB finns även bestämmelser om behörig domstol för det fall att svaranden saknar känt hemvist. Mot denna bakgrund bör behörig dom- stol att handlägga ärenden om dödande av handling i samband med ut- mätning och konkurs vara tingsrätten i den ort där gäldenären ska svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.

6.5Ny lag om dödande av förkommen handling

Regeringens förslag: En ny lag om dödande av förkommen handling ska ersätta den nuvarande lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2007:65 s. 256).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Hovrätten för Övre Norrland, Kronofogde-

53

myndigheten, Institutionen för fastigheter och byggande vid Kungliga Prop. 2010/11:119 Tekniska Högskolan (KTH) och Bolagsverket lämnar vissa synpunkter på

den föreslagna lagens närmare utformning.

Skälen för regeringens förslag: Överflyttningen av ärenden om dödande av förkommen handling och ärenden om dödande av inteckning från allmän domstol till förvaltningsmyndighet innebär ingen materiell förändring av reglerna om dödande av förkommen handling. De förslag som lämnas i föregående avsnitt är begränsade till att gälla förfarandet. Förslagen innebär emellertid relativt stora lagtekniska förändringar. Där- till kommer att den nuvarande lagen om dödande av handling i vissa av- seenden behöver moderniseras språkligt. Vidare bör bestämmelserna även i fortsättningen vara samlade i en särskild lag. Mot den angivna bakgrunden bör förslagen tas in i en ny lag om dödande av förkommen handling.

6.6Ärenden om förklaring att handling som innehåller fullmakt ska vara kraftlös

Regeringens bedömning: Ärenden om förklaring att handling som innehåller fullmakt ska vara kraftlös bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att denna ärendetyp ska flyttas från allmän domstol till Kronofogdemyndigheten (SOU 2007:65 s. 256 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot förslaget. Hovrätten för Övre Norrland avstyrker förslaget och anför att enligt hovrättens erfarenhet kan man utgå ifrån att det i dessa ärenden ofta framställs sakinvändningar som måste prövas, vilket gör det tveksamt att låta ärendena handläggas av förvaltningsmyndighet.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om fullmakt finns i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögen- hetsrättens område (avtalslagen). Enligt 16 § avtalslagen återkallas en skriftlig fullmakt, som är avsedd att innehas av den fullmäktige och visas upp för tredje man, genom att fullmaktsgivaren tar tillbaka eller låter för- störa fullmakten. Den som fått fullmakten är på begäran av fullmakts- givaren skyldig att ge tillbaka fullmakten till denne. Om fullmakts- givaren inte kan få tillbaka fullmakten eller om denna har förkommit, kan han eller hon få handlingen förklarad kraftlös genom ett förfarande i domstol.

Utredningen har som skäl för förslaget att flytta över handläggningen av dessa ärenden till förvaltningsmyndighet anfört att handläggningen har stora likheter med handläggningen av ärenden om dödande av förkommen handling. Utredningen har också pekat på att syftet med förfarandet inte är att lösa tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna.

Som Hovrätten för Övre Norrland har påpekat kan man emellertid utgå från att det i dessa ärenden framställs sakinvändningar som måste prövas.

Det intresse som ligger bakom förfarandet med kraftlöshetsförklaring av

54

fullmakt är också delvis ett annat än för de handlingar som kan dödas Prop. 2010/11:119 enligt lagen om dödande av förkommen handling.

Sammantaget är de nu aktuella ärendena av sådan karaktär att de enligt regeringens uppfattning även i fortsättningen bör handläggas av allmän domstol.

7Ärenden med anknytning till äktenskaps- balken

7.1Registreringsärenden

7.1.1Handläggningen flyttas till förvaltningsmyndighet

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om registrering av bodelning, bodelningshandling, äktenskapsförord och gåva mellan makar ska flyttas från allmän domstol till den förvaltningsmyndighet som ska ha ansvaret för det centrala äktenskapsregistret.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (SOU 2007:65 s. 263 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har ingen invändning mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Registreringsärenden enligt äkten- skapsbalken har ofta till syfte att förebygga en framtida tvist. Till exempel kan makar registrera ett äktenskapsförord för att garantera en viss egendomsfördelning i händelse av en framtida äktenskapsskillnad eller ett dödsfall. Vid handläggningen av dessa registreringsärenden är det alltså inte fråga om att lösa tvister. Ärendena är i regel inte heller komplicerade. Handläggningen vid tingsrätten är helt skriftlig och går ut på att kontrollera att vissa enkla formföreskrifter iakttagits samt att ombesörja kungörelser och expediering av handlingar till äktenskapsregistret. Dessa uppgifter kräver tillgång till viss juridisk kompetens samtidigt som merparten av arbetet kan skötas av personal utan sådan kompetens. Vid tingsrätten sköts enligt nuvarande ordning handläggningen av registreringsärendena vanligtvis av domstolssekreterare och tingsnotarier.

Enligt regeringens uppfattning är registreringsärendenas karaktär

 

sådan att de med fördel kan handläggas av en förvaltningsmyndighet.

 

Frågan är då vilken myndighet som bör anförtros den uppgiften. Syftet

 

med registreringsförfarandet är framför allt att ge tredje man möjlighet

 

till insyn i sådana rättshandlingar mellan makar som typiskt sett kan

 

innebära risker för fordringsägare. Denna insyn görs möjlig genom

 

annonsering i tidningar och anteckning i äktenskapsregistret. Ett moment

 

vid tingsrättens handläggning är därför att skicka en kopia av den

 

registrerade handlingen till äktenskapsregistret. Registreringsärendena

 

har därmed en klar anknytning till den förvaltningsmyndighet som har

 

ansvaret för äktenskapsregistret. Om de olika delarna av förfarandet

 

samordnas till den myndigheten skulle hanteringen av registrerings-

 

ärenden bli effektivare.

55

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att handläggningen av Prop. 2010/11:119 ärenden om registrering av anmälan om bodelning, bodelningshandling,

äktenskapsförord och gåva mellan makar bör flyttas från allmän domstol till den förvaltningsmyndighet som ska ha ansvaret för det centrala äktenskapsregistret.

7.1.2Ansvaret för äktenskapsregistret

Regeringens förslag: Ansvaret för äktenskapsregistret ska flyttas från

Statistiska centralbyrån till Skatteverket.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (SOU 2007:65 s. 264 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har ingen invändning mot förslaget. Skatteverket uppger att om ansvaret för äkten- skapsregistret flyttas till Skatteverket har verket för avsikt att koncentrera verksamheten till Kiruna. Statistiska centralbyrån (SCB) anser att verk- samheten bör koncentreras till Örebro medan Länsstyrelsen i Västernorr- lands län och Härnösands kommun anser att verksamheten bör förläggas till Härnösand.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 7.1.1 föreslår regeringen att handläggningen av ärenden om registrering av bodelning, bodelnings- handling, äktenskapsförord och gåva mellan makar flyttas från allmän domstol till den förvaltningsmyndighet som ska ha ansvaret för det cen- trala äktenskapsregistret. Ansvaret för det registret ligger enligt nu- varande ordning på Statistiska centralbyrån, som är central förvaltnings- myndighet för den officiella statistiken och annan statlig statistik. Han- teringen av äktenskapsregistret skiljer sig från Statistiska centralbyråns övriga verksamhet och sköts också av en fristående enhet. Frågan är om byrån mot denna bakgrund är bäst lämpad att ta över de uppgifter som regeringen föreslår ska föras över från allmän domstol till förvaltnings- myndighet eller om ansvaret för äktenskapsregistret bör flyttas till någon annan myndighet.

En del av de uppgifter som domstolarna enligt dagens system lämnar till äktenskapsregistret används även i folkbokföringen, t.ex. uppgifter om äktenskapsskillnader. Ansvaret för folkbokföringen ligger hos Skatte- verket. Enligt regeringens uppfattning framstår det som en klar fördel ur såväl effektivitets- som kvalitetssynpunkt om den myndighet som ändå tillförs och använder en stor del av uppgifterna i folkbokföringen också svarar för registreringen av uppgifterna. Regeringen föreslår därför att äktenskapsregistret ska flyttas från Statistiska centralbyrån till Skatte- verket. Av 8 § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket följer att verket bestämmer hur den verksamhet som är förknippad med registreringen ska organiseras.

56

7.1.3

Handläggningsregler och överklagande

Prop. 2010/11:119

 

 

Regeringens förslag: Handläggningsregler motsvarande dem som

 

gäller för rättens handläggning av registreringsärenden ska gälla för

 

handläggningen hos Skatteverket. Kungörelse i ortstidning ska dock

 

inte längre ske.

 

Skatteverkets beslut i ett registreringsärende ska kunna överklagas

 

till allmän domstol. Behörig domstol ska vara den tingsrätt där någon

 

av sökandena ska svara i tvistemål i allmänhet.

 

Utredningens förslag överensstämmer i stort med regeringens (SOU

 

2007:65 s. 265 f.). Utredningen föreslår dock att behörig domstol ska

 

vara den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats.

 

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har

 

ingen invändning mot förslaget. Skellefteå tingsrätt ifrågasätter om

 

kravet på kungörelse i ortstidning bör slopas och anför att det inte för

 

närvarande kan uteslutas att kungörandet fyller en upplysningsfunktion.

 

Falu tingsrätt anser att den enskildes hemvist ska avgöra vilken tingsrätt

 

som är behörig att pröva ett överklagande av Skatteverkets beslut.

 

Domstolsverket anser att Skattverkets beslut bör överklagas till allmän

 

förvaltningsdomstol. Lantmäteriet påpekar att även datum för ansökan

 

om äktenskapsskillnad bör framgå av äktenskapsregistret.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Handläggningsregler

 

En ansökan om registrering av gåva, bodelningshandling eller anmälan

 

om bodelning under äktenskap kan göras vid vilken tingsrätt som helst.

 

Till ansökan ska fogas den handling som ska registreras. Begärs regi-

 

strering av en gåva som inte har skett skriftligen ska uppgift om gåvan

 

lämnas i en handling som har undertecknats av båda makarna. Hand-

 

läggningen består i att kontrollera att ansökningsavgiften är betald och att

 

pröva om de formella förutsättningarna för registrering föreligger, t.ex.

 

att formkraven för äktenskapsförord är uppfyllda. I de fall ansökan om

 

registrering avser gåva, bodelningshandling eller anmälan om bodelning

 

under äktenskap ska handlingen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar

 

och i ortstidning. Om en ansökan om registrering bifalls, anses regi-

 

strering ha skett den dag handlingen kom in till tingsrätten. Originalhand-

 

lingen förses med bevis om registrering och återlämnas till den som gett

 

in den. En kopia av handlingen tas in i rättens beslutsbok. Beslut om

 

registrering antecknas i dagboken eller på handling i akten (t.ex. kopia av

 

den handling som registreras). En kopia av handlingen eller anmälan

 

sänds därefter till Statistiska centralbyrån för registrering i äktenskaps-

 

registret.

 

 

Regeringen anser att regler motsvarande dem som enligt nuvarande

 

ordning gäller för tingsrättens handläggning av registreringsärenden som

 

utgångspunkt även bör gälla vid handläggningen hos Skatteverket.

 

Ett syfte med handläggningsreglerna för dessa registreringsärenden är

 

att möjliggöra insyn för tredje man i sådant som typiskt sett kan innebära

 

en risk för fordringsägare. Sådan insyn åstadkoms genom kungörelsen

57

och genom att uppgifterna antecknas i äktenskapsregistret. I samband med att den nu gällande äktenskapsbalken infördes år 1986 diskuterades frågan om kungörelseförfarandet skulle slopas. Eftersom det inte kunde uteslutas att kungörelser i tidningar fyller en viss upplysningsfunktion behölls dock kungörelseförfarandet. Den tekniska utvecklingen har däref- ter inneburit nya möjligheter för kreditgivare och andra fordringsägare att bevaka makars förmögenhetsdispositioner. Större kreditgivare, såsom banker, erhåller numera vanligen information om en gåva eller bodelning via kreditupplysning. För sådana kreditgivare kan det antas att annonsering i tidning inte längre fyller någon väsentlig praktisk funktion. Det utesluter dock inte att andra borgenärer alltjämt kan ha ett intresse av att sådan information finns tillgänglig i tidningsform. Detta informations- behov tillgodoses enligt nuvarande ordning bl.a. genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelse bör även i fortsättningen ske i denna publikation. Genom att Post- och Inrikes Tidningar numera finns kostnadsfritt tillänglig på Bolagsverkets webbplats är kungörelserna mer lättåtkomliga och har en större spridning än vad som tidigare var fallet. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte längre finns behov av kungörelse även i ortstidning. Detta innebär att förordningen (1987:1021) om kungörelse enligt äktenskapsbalken bör upphävas.

Lantmäteriet anser att tidpunkten för när en ansökan om äktenskaps- skillnad inkom till tingsrätten bör framgå av äktenskapsregistret, efter- som det är av betydelse för upplösningen av de ekonomiska sambanden mellan makar. Frågan bör enligt regeringen beredas ytterligare och behandlas därför inte i detta lagstiftningsärende.

Överklagande

Skatteverkets beslut i registreringsärenden bör kunna överklagas. Som utredningen konstaterar avser de rättsfrågor som aktualiseras i allmänhet sådana familjerättsliga frågor som hör till de allmänna domstolarnas verksamhetsområde. På grund härav anser regeringen, till skillnad mot Domstolsverket, att Skatteverkets beslut bör överklagas till allmän dom- stol.

Utredningen anser att forumregeln lämpligen bör utformas med lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar som förebild. Enligt 14 § andra stycket ska, om inte annat föreskrivs, ett beslut överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats. Falu tingsrätt anser att tingsrättens behörighet i stället bör avgöras av sökandens hemvist. Regeringen konstaterar att forumregler som i första hand utgår från svarandens hemvist är vanliga i allmän domstol. I de aktuella ärendena finns inte någon som kan anses vara svarande utan makarna är likställda. För sådana situationer finns i vissa fall bestämmelser om att en ansökan kan göras vid tingsrätten på den ort där någon av parterna har sitt hemvist. Ett exempel är 10 kap. 9 § rättegångsbalken där det före- skrivs att en tvist om bodelning ska tas upp av den rätt där någon av ma- karna eller samborna har sitt hemvist. Regeringen anser att det för den enskilde sannolikt framstår som mest naturligt att en motsvarande forumregel gäller för de aktuella registreringsärendena.

Prop. 2010/11:119

58

Sammantaget anser regeringen att Skatteverkets beslut i registrerings- Prop. 2010/11:119 ärenden bör kunna överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets

någon av sökandena ska svara i tvistemål i allmänhet.

7.2Bodelningsförrättare

Regeringens bedömning: Ärenden om förordnande och entledigande av bodelningsförrättare bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om förordnande och entledigande av bodelningsförrättare flyttas från allmän domstol till Skatteverket. Skatteverkets beslut ska kunna överklagas till allmän dom- stol. Behörig domstol ska vara den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats (SOU 2007:65 s. 269 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens förslag. Skatteverket framhåller att ärenden om förordnande av bodelningsförrättare har stark anknytning till de äktenskapsmål som tingsrätterna handlägger men har ingen erinran mot att överta handläggningen av dessa ärenden om de ska flyttas från dom- stol. Uddevalla tingsrätt anser att endast en tingsrätt ska pröva dessa ärenden som andra instans. Falu tingsrätt anser att den enskildes hemvist bör avgöra vilken tingsrätt som ska vara behörig att pröva ett överklag- ande.

Hovrätten för Övre Norrland, Skellefteå tingsrätt, Ystads tingsrätt, Borås tingsrätt, Justitiekanslern och Kammarkollegiet avstyrker försla- get. Malmö tingsrätt och Uddevalla tingsrätt anser att en överflyttning är förenad med såväl praktiska som processuella problem och förordar en ordning där ett ärende, för det fall tvist uppstår under handläggningen hos Skatteverket, lämnas över till tingsrätt för vidare handläggning. Insti- tutionen för fastigheter och byggande vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) är av samma uppfattning. Även Sundsvalls tingsrätt och Riksför- bundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade (RTP) anser att en överflyttning skulle innebära problem.

Skälen för regeringens bedömning: I många ärenden om förordnande eller entledigande av bodelningsförrättare krävs ingen kvalificerad rätts- lig prövning. En make har t.ex. på begäran alltid rätt att få en bodelnings- förrättare utsedd och det spelar ingen roll om den andre maken anser att någon sådan inte behövs. Inte heller i de fall som makarna är oense om vem som ska utses till bodelningsförrättare är prövningen av sådant kvalificerat slag att den måste utföras av domstol. Det är alltså möjligt att flytta i vart fall vissa ärenden om bodelningsförrättare till förvaltnings- myndighet.

Som påpekas av bl.a. Hovrätten för Övre Norrland och Justitiekanslern förekommer emellertid inte sällan att ärenden om förordnande av bodel- ningsförrättare är tvistiga på utpräglat civilrättsliga grunder. Det kan t.ex. behöva prövas om en handling som tidigare upprättats mellan makarna utgör en bodelningshandling eller om det förflutit så lång tid att rätten att påkalla bodelning har gått förlorad. Detta slags överväganden bör göras

59

av domstol. Som bl.a. Uddevalla tingsrätt påpekar är sannolikheten för Prop. 2010/11:119 civilrättsligt kvalificerade tvister ännu större i ärenden om förordnande

av bodelningsförrättare mellan sambor. Det kan i dessa fall t.ex. bli fråga om att bedöma om parterna varit sammanboende i lagens mening, vilket ofta kräver bevisupptagning. Dessa tvistiga ärenden framstår enligt regeringens uppfattning inte som lämpliga att föra över från domstol till förvaltningsmyndighet.

Frågan är då om de intressen som talar för en överflyttning i vart fall delvis kan tillgodoses genom att de ärenden som kräver en kvalificerad rättslig bedömning alltjämt handläggs i domstol medan okomplicerade ärenden flyttas till förvaltningsmyndighet. Utgångspunkten måste vara att ärenden om bodelningsförrättare ska handläggas i samma ordning, oavsett om ärendet rör makar eller sambor. Malmö tingsrätt och Uddevalla tingsrätt har pekat på möjligheten att samtliga ärenden om bo- delningsförrättare ska handläggas av förvaltningsmyndighet i första in- stans, men att myndigheten vid bestridande (eventuellt endast på vissa grunder) ska överlämna ärendet till tingsrätt för prövning. Enligt regeringens bedömning är dock antalet ärenden om bodelningsförrättare för litet för att motivera en sådan särlösning. Det skulle innebära att för- valtningsmyndigheten måste bygga upp ny kompetens för handlägg- ningen av ett begränsat antal ärenden, samtidigt som tingsrätterna fort- farande skulle behöva avdela resurser för handläggningen av de tvistiga ärendena i sådan utsträckning att det kan ifrågasättas om någon egentlig renodling av verksamheten skulle uppnås.

En ytterligare omständighet som talar mot att flytta ärenden om bodel- ningsförrättare till förvaltningsmyndighet är deras naturliga anknytning till de äktenskapsmål som handläggs i tingsrätt. Enligt nuvarande ordning ska en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare göras i äkten- skapsskillnadsmålet, om sådant pågår (17 kap. 2 § äktenskapsbalken). I praktiken torde det också vara inom ramen för sådana mål som de flesta ärenden om bodelningsförrättare aktualiseras. Det kan därför med fog antas att de flesta parter som önskar ansöka om bodelningsförrättare ock- så skulle behöva vända sig till tingsrätten i vart fall för att erhålla äkten- skapsskillnad. I likhet med bl.a. Borås tingsrätt och Kammarkollegiet anser regeringen att det ur den enskildes perspektiv är en påtaglig nack- del om han eller hon måste vända sig till flera myndigheter i frågor som har nära samband med varandra. I det sammanhanget noterar regeringen också att om tingsrätten och förvaltningsmyndigheten skulle ges parallell kompetens att t.ex. förordna bodelningsförrättare så innebär det risk för ”dubbla” beslut, vilket i sig kan leda till olägenhet för såväl makarna som de förordnade bodelningsförrättarna samt till merarbete för domstolen och myndigheten.

Sammantaget anser regeringen att de skäl som talar mot att flytta ären- dena om förordnande och entledigande av bodelningsförrättare från all- män domstol får anses väga tyngre än de skäl som talar för en överflytt- ning. Ärenden om förordnande och entledigande av bodelningsförrättare bör därför även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

60

8 Ärenden med anknytning till föräldrabalken

8.1Förmyndare för underårig

Regeringens bedömning: Ärenden om förordnande och entledigande av förmyndare för underårig bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om förordnande och entledigande av förmyndare för underårig flyttas från allmän domstol till överförmyndaren. Överförmyndarens beslut ska kunna överklagas till allmän domstol (SOU 2007:65 s. 292).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna, bl.a. Uddevalla tingsrätt, Skellefteå tingsrätt, Länsstyrelsen i Östergötlands län och

Luleå kommun, tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens förslag. Av de remissinstanser som tillstyrker förslaget framhåller dock flera att det finns behov av att komma till rätta med brister i överförmyn- darens verksamhet.

Hovrätten för Övre Norrland, Falu tingsrätt, Ystads tingsrätt, Kammarkollegiet, Barnombudsmannen (BO), Överförmyndarnämnden i Göteborgs stad och Västerås kommun avstyrker förslaget, i första hand med hänvisning till att kvaliteten i verksamheten hos överförmyndaren behöver säkerställas innan en överflyttning kan ske. Några remissin- stanser har även synpunkter på kvaliteten i länsstyrelsens tillsyn av över- förmyndarens verksamhet. Institutionen för fastigheter och byggande vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) anser att det framstår som mindre lämpligt att till förvaltningsmyndighet flytta sådana ärenden om förmyn- derskap som är tvistiga. Stockholms kommun påpekar att det finns tillfäl- len då det inte är lämpligt att låta förmynderskapet följa vårdnaden och i sådana fall har rätten möjlighet att förordna olika personer som vårdnads- havare och som förmyndare. Om frågan om förordnande av förmyndare flyttas till överförmyndaren, så kommer dessa frågor inte att kunna hand- läggas gemensamt. Skellefteå tingsrätt anser att en överflyttning av hand- läggningen medför risk för motstridiga beslut.

Skälen för regeringens bedömning: En förmyndare för ett barn har hand om förvaltningen av barnets egendom och företräder det i andra angelägenheter än de personliga. Förmynderskapet för barn är i regel knutet till vårdnaden om barnet. Det finns dock situationer när det finns behov av att förordna en förmyndare utan anknytning till vårdnaden. Så kan vara fallet om föräldrarna själva är underåriga eller har förvaltare el- ler om den eller de som på grund av lag ska vara förmyndare inte anses kunna klara förmynderskapet på egen hand. En förmyndare som inte är vårdnadshavare har då till uppgift att förvalta barnets tillgångar och före- träda honom eller henne i frågor som rör dessa tillgångar.

Även om det kan förekomma att frågor om förmynderskap för under- årig i vissa fall är av känslig natur står det klart att de är mindre ingripan- de än t.ex. frågor förvaltarskap eller adoption. I motsats till Hovrätten för Övre Norrland anser regeringen att ärendenas karaktär inte ensamt utgör hinder mot att de handläggs av förvaltningsmyndighet i första instans.

Prop. 2010/11:119

61

Enligt nuvarande ordning handläggs ärenden om förordnande och ent- ledigande av förmyndare av allmän domstol. Vid 1995 års reformering av lagstiftningen om förmyndares, gode mäns och förvaltares förvaltning av egendom anfördes som skäl för denna ordning att det finns ett nära samband mellan frågor om förmynderskap och frågan om vårdnad (prop. 1993/94:251 s. 153 f). I flera av de fall där frågan om förmynderskap uppkommer särskilt finns dock – som utredningen konstaterar – inte någ- ra egentliga kopplingar till frågan om vårdnaden om barnet. Något inslag av tvistlösning föreligger då inte heller utan prövningen inskränker sig till att avgöra om vissa omständigheter föreligger och om en viss person är lämplig att inneha förtroendeuppdraget som barnets förmyndare.

I de fall förmynderskapet ändå har ett samband med vårdnaden kan det ifrågasättas om det finns behov av att samordna handläggningen så att alla frågor kan samlas i domstol. Utredningen pekar på att bakgrunden till en vårdnadstvist i enstaka fall kan vara att föräldrarnas oenighet i själva verket handlar om hur barnets tillgångar ska förvaltas och att en lösning då kan vara att rätten förordnar en medförmyndare för barnet. I de fall det kan finnas behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare pekar Stockholms kommun på att det ibland finns skäl som talar mot att den person som förordnas som vårdnadshavare också anförtros uppdraget som barnets förmyndare. Om förmyndaren förordnas av förvaltnings- myndighet kommer frågan om överflyttning av vårdnaden inte att kunna handläggas gemensamt med frågan om förmyndare. I det sammanhanget påpekar Skellefteå tingsrätt att en överflyttning av handläggningen med- för viss risk för motstridiga beslut. Särskilda problem kan alltså upp- komma om förmynderskapsfrågorna handläggs av en annan instans än den som handlägger frågor om vårdnad.

Regeringen konstaterar att det finns skäl som talar både för och mot att handläggningen av ärenden om förordnande och entledigande av förmyn- dare flyttas till förvaltningsmyndighet. Detta framgår också tydligt av de synpunkter som framkommit i remissbehandlingen. Utredningen – som anser att fördelarna med att flytta handläggningen till förvaltningsmyn- dighet överväger – föreslår att förmynderskapsärendena ska flyttas till de kommunala överförmyndarna. Detta framstår i sig som ett naturligt val mot bakgrund av överförmyndarens nuvarande uppdrag att bl.a. hantera frågor som rör förmynderskap. Något egentligt alternativ finns inte. Samtidigt bedömer utredningen att det är oklart om myndigheten besitter tillräcklig kompetens för detta uppdrag och att det utan verkningsfulla kompetenshöjande insatser saknas förutsättningar för en överflyttning. Samma synpunkt framförs också av flera remissinstanser, bl.a. Hovrätten för Övre Norrland, Falu tingsrätt, Barnombudsmannen och Västerås kommun.

Frågan om behovet av kompetenshöjande åtgärder hos överförmyn- daren har aktualiserats i olika sammanhang. På senare tid har förslag lämnats i betänkandet ”Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna” (SOU 2004:112). Förslagen innebär att länsstyrelserna ska se till att utbildningen av överförmyndare är tillfredsställande och att kom- munerna ges möjlighet att samverka kring överförmyndaruppgifterna. Som en följd härav infördes år 2006 bestämmelser i föräldrabalken som klargör att kommuner för att fullgöra sina överförmyndaruppgifter har möjlighet att samverka genom att tillsätta en gemensam överförmyndar-

Prop. 2010/11:119

62

nämnd. Nyligen infördes också en ny bestämmelse i 19 kap. 17 § föräl- Prop. 2010/11:119 drabalken som föreskriver att länsstyrelsen ska stödja överförmyndarna

och överförmyndarnämnderna i deras verksamhet med råd och därvid främja en enhetlig rättstillämpning samt se till att utbildningen av över- förmyndarna samt ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnderna är tillfredsställande. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 2009.

Vidare har Riksrevisionen granskat länsstyrelsernas tillsyn över över- förmyndarna. I rapporten Länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare (RiR 2006:5) anför Riksrevisionen att det finns omfattande problem med tillsynen och stora brister i många överförmyndares verksamhet. Enligt rapporten innehåller mer än en tredjedel av de ärenden som granskats av länsstyrelsen brister hänförliga till att överförmyndaren inte följt gällande regler. I rapporten anförs vidare att revisionen anser att en förklaring till omfattningen av dessa problem är att kvalitén i länsstyrelsernas tillsyn inte är tillräckligt hög. En annan förklaring som anges är att överförmyn- darna saknar erforderlig kompetens. Efter Riksrevisionens granskning har regeringen vidtagit åtgärder för att åstadkomma en skärpt tillsyns- verksamhet. Från och med år 2008 ska länsstyrelserna företa årliga inspektioner av överförmyndarna och särskilda inspektioner ska ske om det framkommer behov av detta. Vid sin granskning ska länsstyrelsen bl.a. granska om överförmyndarens handläggning följer reglerna i föräldrabalken och även i övrigt sker på ett rättssäkert och lämpligt sätt. Riksrevisionen har därefter genomfört en uppföljande granskning som redovisats den 29 december 2009 i rapporten Tillsynen av överförmyn- darna – uppföljningsgranskning (RiR 2009:31). Granskningen visar att flera förändringar skett och att länsstyrelsernas tillsyn har förbättrats i vissa avseenden. Riksrevisionen konstaterar samtidigt att brister ännu kvarstår med risk för bristande likabehandling och rättssäkerhet för den enskilde som följd.

Ett antal viktiga åtgärder har alltså vidtagits för att säkerställa en hög grad av kompetens hos överförmyndaren. Huvuddelen av reformerna har emellertid genomförts förhållandevis nyligen. Riksrevisionens uppföljan- de granskning visar också att det fortfarande finns brister i tillsynen av överförmyndarens verksamhet, vilket medför risk för bristande likabe- handling och rättssäkerhet för den enskilde. Regeringen anser därför att det för närvarande saknas förutsättningar att flytta handläggningen av ärenden om förordnande och entledigande av förmyndare från domstol till förvaltningsmyndighet.

8.2Särskild företrädare för barn, m.m.

Regeringens bedömning: Ärenden om särskild företrädare för barn bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag: Åklagaren ges ensam behörighet att förordna särskild företrädare för barn. Beslutet ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där åtal för brot- tet ska väckas (SOU 2007:65 s. 296 och 299).

63

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av Gävle tingsrätt, Brotts- offermyndigheten och Luleå kommun. Hovrätten för Övre Norrland, Borås tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Åklagarmyndigheten och Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget medan Falu tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Justitiekanslern, Barnombudsmannen ställer sig tveksamma. Barnombudsmannen ser dock fördelar med att åklagare ges möjlighet att fatta interimistiska beslut om att förordna särskild företrädare för barn.

Skälen för regeringens bedömning: I lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn föreskrivs att en särskild företrädare ska utses när det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse har be- gåtts mot någon som är under 18 år, om en vårdnadshavare kan misstän- kas för brottet eller det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt. En särskild företrädare ska inte förordnas om det med hänsyn till barnet är obehövligt eller annars särskilda skäl talar mot det. Om en särskild företrädare förordnas, ska han eller hon i stället för vård- nadshavaren ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i efter- följande rättegång. En ansökan om förordnande av särskild företrädare görs av åklagaren hos tingsrätten och ärendet handläggs enligt ärende- lagen. I ärendet är barnets vårdnadshavare motpart.

I förarbetena till lagen om särskild företrädare för barn diskuterades särskilt frågan vilken myndighet som skulle ges behörighet att förordna den särskilda företrädaren. Det konstaterades att beslut om huruvida en särskild företrädare ska förordnas eller inte rör komplicerade frågor om bl.a. enskildas rättssäkerhet och integritet samt att sådana beslut får bety- delsefulla konsekvenser för de personer som berörs av dem. Mot denna bakgrund gjordes bedömningen att beslut om särskild företrädare för barn bör fattas av domstol (prop. 1998/99:133 s. 35).

Utredningen anser att ärenden om särskild företrädare för barn bör handläggas av förvaltningsmyndighet i första instans. Utredningen menar att dessa ärenden i princip inte avser konfliktlösning utan endast innebär ett ställningstagande till om det föreligger behov av en särskild företrä- dare för barnet och i så fall en bedömning av vem som lämpligen bör an- förtros det uppdraget. Regeringen delar inte utredningens uppfattning. I ärenden om särskild företrädare för barn föreligger regelmässigt starka intressemotsättningar mellan sökanden, dvs. åklagaren, och motparten, som ju antingen själv blir åklagarens motpart i det eventuellt efter- följande brottmålet eller i vart fall har en nära koppling till den personen. Barnets vårdnadshavare har, som Uddevalla tingsrätt påpekar, behov av att bemöta de uppgifter som redovisas till stöd för åklagarens ansökan. Tvist kan t.ex. föreligga beträffande frågan om det kan befaras att vård- nadshavaren på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brott inte kommer att ta tillvara barnets rätt eller om en särskild företrädare kan anses obehövlig med hänsyn till barnet eller om annars särskilda skäl talar mot ett förordnande. Vidare bedömer regeringen, till skillnad från utredningen, att ett beslut om särskild företrädare måste be- tecknas som ingripande till sin natur. Samma uppfattning framförs av bl.a. Ystads tingsrätt. Även om den särskilda företrädarens befogenhet är begränsad till rättsliga frågor som kan uppkomma under förundersökning och rättegång är detta frågor av sådan betydelse att höga krav måste ställas på rättssäkerheten i förfarandet när sådan företrädare förordnas.

Prop. 2010/11:119

64

En ytterligare omständighet som anförs till stöd för förslaget att flytta Prop. 2010/11:119 handläggningen av ärenden som rör särskild företrädare för barn till åkla-

garen är att det är åklagaren som förfogar över underlaget för beslutet och därmed i praktiken också är den som har bäst förutsättningar för att bedöma behovet av en särskild företrädare. En överflyttning skulle där- med gynna en snabb och effektiv handläggning. Hovrätten för Övre Norrland påpekar dock att enligt nuvarande ordning kan underlaget från åklagaren ibland behöva kompletteras med uppgifter som hämtas in genom rättens försorg, t.ex. från barnets vårdnadshavare.

Som anförs av bl.a. flertalet domstolar, Åklagarmyndigheten och Advokatsamfundet får det inte råda någon tvekan om att ett beslut om särskild företrädare för barn är fattat på uteslutande objektiva grunder. Åklagarens uppgift är att driva förundersökningen framåt och – om förut- sättningar föreligger – föra talan om ansvar för brott mot barnets vård- nadshavare eller annan som står i ett särskilt förhållande till vårdnads- havaren. Om åklagaren skulle förordna den särskilda företrädaren, kan det finnas en risk för att det uppstår misstankar om att valet av före- trädare påverkas av i vilken mån som han eller hon kan förväntas agera i enlighet med åklagarens föresatser. Detta är en nackdel med utredningens förslag. Det är enligt regeringens uppfattning över huvud taget angeläget att undvika risken för att advokater och biträdande jurister, vilka vanligen förordnas som särskilda företrädare för barn, hamnar i ett förhållande som skulle kunna liknas vid ett beroendeförhållande till åklagaren. Sundsvalls tingsrätt pekar i detta sammanhang särskilt på att åklagaren med den föreslagna ordningen i praktiken även får inflytande över frågan om vem som ska förordnas som målsägandebiträde för barnet i en even- tuell rättegång eftersom det uppdraget ofta ges till den som redan är särskild företrädare för barnet.

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att allmän domstol även i fortsättningen bör handlägga ärenden om särskild företrädare för barn.

Barnombudsmannen tar i sitt remissvar upp frågan om att ge åklagaren möjlighet att fatta intermistiskt beslut i ärenden om särskild företrädare för barn. Ett förslag av den innebörden har lämnats i betänkandet Målsägandebiträdet – ett aktivt stöd i rättsprocessen (SOU 2007:6) och bereds i annat sammanhang. Frågan behandlas därför inte i detta ärende.

8.3God man

Regeringens bedömning: De ärenden om anordnande, omprövning och upphörande av godmanskap, som enligt nuvarande ordning handläggs av allmän domstol, bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag: Handläggning av ärenden om anordnande, om- prövning och upphörande av godmanskap flyttas från allmän domstol till överförmyndaren. Överförmyndaren ska pröva ärenden när den enskilde själv ansöker om anordnande av godmanskap eller samtycker till att god- manskap anordnas för honom eller henne. Överförmyndaren ska även pröva ärenden när den enskilde begär att godmanskapet ska upphöra. Om

65

någon annan än den som ansökan avser motsätter sig att godmanskap an- ordnas, omprövas eller upphör, ska överförmyndaren överlämna ärendet till allmän domstol. Detsamma ska gälla om den enskildes tillstånd hin- drar att hans eller hennes mening inhämtas i frågan. Den nuvarande re- geln i föräldrabalken om rättens skyldighet att i vissa fall inhämta läkar- intyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd ska gälla för överförmyndaren. Därutöver ska det införas en generell möjlig- het för överförmyndaren att inhämta läkarintyg eller annan likvärdig ut- redning. Överförmyndarens beslut ska kunna överklagas till allmän dom- stol (SOU 2007:65 s. 305).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens förslag. Av de instanser som tillstyr- ker förslaget betonar dock Riksdagens ombudsmän (JO), Göta hovrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Borås tingsrätt, Justitiekanslern, Läns- styrelsen i Östergötlands län, Halmstads kommun och Karlstads kommun att kompetensnivån hos överförmyndaren måste säkerställas för att en överflyttning ska kunna ske. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) framhåller att kompetensen i överförmyndarverksamheten har höjts på senare tid.

Skellefteå tingsrätt, Kammarkollegiet, Västerås kommun, Nämndemän- nens riksförbund, Överförmyndarnämnden i Göteborgs stad och Schizo- freniförbundet avstyrker förslaget. Som skäl anför flera av dessa att det under nuvarande förhållanden föreligger alltför stora brister i såväl verk- samheten hos många överförmyndare som i länsstyrelsernas tillsynsverk- samhet.

Föreningen Sveriges Överförmyndare (FSÖ) anser att även de ärenden i vilka den enskildes mening inte kan inhämtas bör handläggas av över- förmyndaren i första instans. Malmö tingsrätt anser att det bör förtydligas om överförmyndaren ska överlämna ett ärende till rätten både när den enskilde inte kan höras muntligen utan skada för honom eller henne och när den enskilde inte förstår vad saken gäller. Skellefteå tingsrätt pekar bl.a. på att det är samma förhållanden som ska beaktas vid bedömningen av om god man respektive förvaltare ska anordnas. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att förslaget medför risk för onödig tidsutdräkt i de fall som en domstol skulle bedöma att den enskildes behov kan tillgodoses genom förordnande av god man i stället för av förvaltare. Liksom Västerås kommun bedömer tingsrätten att ett system där överförmyn- daren i vissa fall ska överlämna ärendet till tingsrätten riskerar att kom- plicera handläggningen och göra förfarandet svåröverskådligt för den en- skilde. Västerås kommun anser vidare att det behövs en tydligare reg- lering av vem som ansvarar för rekrytering och utbildning av bl.a. gode män samt att det bör förtydligas vilket utredningsunderlag som ska inhämtas i ärenden om godmanskap.

Skälen för regeringens bedömning: Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande be- höver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, ska det vid behov anordnas godmanskap för honom eller hen- ne. En ansökan om god man kan göras av förmyndare, den som ansök- ningen avser om han eller hon har fyllt 16 år, hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar samt av överförmyndaren. Frågan kan även tas upp självmant av rätten. På ansökan av någon av de angivna

Prop. 2010/11:119

66

personerna ska rätten pröva om omfattningen av ett godmanskap bör jämkas. Om god man inte längre behövs, ska rätten besluta att godman- skapet ska upphöra. Bestämmelserna är utformade så att ett beslut om att förordna god man inte kan fattas i strid med den enskildes vilja. Det krävs alltså i princip att denne samtycker till beslutet. Undantag gäller endast om det på grund av den enskildes tillstånd finns hinder mot att samtycke inhämtas. Som utredningen konstaterar är det därför inte vanligt att ärenden om anordnande, omprövning och upphörande av god- manskap är tvistiga.

Mot denna bakgrund har frågan om överförmyndaren borde ha behö- righet att själv anordna godmanskap för hjälpbehövande varit föremål för övervägande vid flera tidigare tillfällen, bl.a. i samband med 1995 års förmynderskapsreform (prop. 1993/94:251). Genom reformen gavs över- förmyndaren befogenhet att förordna god man i vissa fall, t.ex. om det behövs en vikarie för en förmyndare, om ett barn och dess vårdnadsha- vare har motstridiga intressen och om det behövs i samband med bout- redning (11 kap. 1–3 §§ föräldrabalken). Denna reform har utvärderats samt kompletterats åren 2006 och 2008 med vissa bestämmelser om överförmyndarens verksamhet (prop. 2005/06:117 och prop. 2007/08:150). I förarbetena till 1995 års reform uttalades bl.a. att en ord- ning där utredningen i ärendet och de inblandades ståndpunkter får pre- senteras för en domstol, som har möjlighet att hålla muntlig förhandling, ger den bästa garantin för att det inte går slentrian i utredningen. I betän- kandet som låg till grund för de senare lagändringarna (SOU 2004:112) anfördes att ärenden om godmanskap visserligen i huvudsak får en for- mell behandling i domstol men att denna prövning ändå utgör en extra garanti för den enskildes rättssäkerhet av sådan vikt att den inte bör av- varas.

I tidigare lagstiftningsärenden har alltså rättssäkerhetsaspekter varit avgörande för att det inte bedömts lämpligt att flytta ärenden om god man till överförmyndaren. Vilka krav som bör ställas på handläggningen kan dock variera beroende på omständigheterna i det enskilda ärendet. I de fall den enskilde själv ansöker om eller samtycker till att god man förordnas – och inte heller någon annan motsätter sig ansökan – saknas utrymme för några egentliga rättsliga överväganden. Några intressemot- sättningar föreligger då inte och handläggningen har snarast till syfte att kontrollera att förutsättningarna för att förordna god man föreligger samt att utse en lämplig person till detta uppdrag. Som utredningen konstaterar är sådana uppgifter väl lämpade att utföras av en förvaltningsmyndighet. Detsamma gäller i ärenden om omprövning respektive upphävande av godmanskap, om inte motstridiga intressen föreligger.

Om däremot någon som är taleberättigad motsätter sig en ansökan om god man eller upphävande av godmanskap uppstår ett större behov av rättsliga överväganden. I en sådan situation kräver hänsynen till den enskildes rättssäkerhet att de rekvisit för godmanskap som är tvistiga kan ges en fullgod prövning. Det kan kräva värdering av såväl skriftlig som muntlig bevisning. Behov av bevisning kan även uppkomma om den en- skildes samtycke inte kan inhämtas. Handläggningen av sådana ärenden sker bäst i domstol.

I betänkandet föreslås en ordning som innebär att en ansökan om god man ska göras hos en förvaltningsmyndighet. Myndigheten ska hand-

Prop. 2010/11:119

67

lägga och fatta beslut i ärendet om den enskilde samtycker till att god man förordnas och ingen annan motsätter sig detta. Om någon motsätter sig att god man förordnas eller den enskildes samtycke inte kan inhämtas med hänsyn till hans eller hennes tillstånd, ska myndigheten överlämna ärendet till tingsrätten för handläggning. Regeringen konstaterar att en sådan lösning har flera fördelar. Varje ärende om god man skulle därmed kunna handläggas på ett ändamålsenligt sätt med hänsyn till omständig- heterna i det enskilda fallet. Nödvändiga krav på rättssäkerhet kan upprätthållas samtidigt som domstolarnas verksamhet renodlas genom att ärenden som inte kräver domstolsprövning flyttas till förvaltningsmyn- dighet. Antalet ärenden om god man som enligt nuvarande ordning hand- läggs i domstol varje år är också så stort att en uppdelning av hand- läggningen på olika instanser beroende på ärendenas svårighetsgrad framstår som motiverad med hänsyn till behovet av ett ändamålsenligt resursutnyttjande (jfr. avsnitt 7.2 om bodelningsförrättare).

Ovan anförda skäl talar enligt regeringen för en överflyttning av ärenden om anordnande, omprövning och upphörande av godmanskap. En grundläggande förutsättning för att en överflyttning ska kunna bli aktuellt är dock att det finns någon förvaltningsmyndighet som lämpligen kan överta handläggningen. Den myndigheten måste ha resurser och ändamålsenlig kompetens samt stå under välfungerande tillsyn. Genom en sådan tillsyn motverkas den risk för slentrian i handläggningen som behandlades i förarbetena till 1995 års lagändringar.

Utredningen föreslår att handläggningen av ärenden om anordnande, omprövning och upphörande av godmanskap ska flyttas till de kom- munala överförmyndarna. I sak framstår detta som naturligt med hänsyn till att överförmyndaren redan enligt nuvarande bestämmelser har till uppgift att förordna god man i vissa fall. Som nämns vid regeringens bedömning i fråga om förmyndare för underårig (avsnitt 8.1) kan det lämpliga i att utvidga överförmyndarens ansvarsområde ifrågasättas. Detta gäller även ärenden om god man och framhålls såväl av utred- ningen som av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del. Som redogörs för i avsnitt 8.1 har åtgärder vidtagits för att säker- ställa en hög grad av kompetens hos överförmyndaren. Huvuddelen av de reformerna har emellertid genomförts förhållandevis nyligen. Riks- revisionens uppföljande granskning av länsstyrelsens tillsyn av överför- myndarens verksamhet visar också att det alltjämt finns brister i denna tillsyn, vilket medför risk för bristande likabehandling och rättssäkerhet för den enskilde.

Av dessa skäl anser regeringen att det för närvarande inte är lämpligt att flytta handläggningen av de aktuella ärendena från domstol. Allmän domstol bör alltså tills vidare fortsätta att handlägga ärenden om anordnande, omprövning och upphävande av godmanskap.

Västerås kommun anser att en översyn av hela rättsområdet är nödvän- dig för att säkerställa rättssäkerheten för enskilda som inte själva kan be- vaka sina rättigheter. En sådan översyn faller dock utanför ramen för detta lagstiftningsärende. Det gör även de av Västerås kommun behand- lade frågorna om rekrytering och utbildning av gode män och förvaltare samt om beslutsunderlaget i ärenden om sådana förordnanden.

Prop. 2010/11:119

68

9

Ärenden om medgivande att använda

Prop. 2010/11:119

 

fingerade personuppgifter

 

 

 

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om medgivande att

 

använda fingerade personuppgifter ska flyttas från Stockholms tings-

 

rätt till Rikspolisstyrelsen. Detsamma gäller handläggningen av såda-

 

na ärenden om upphörande av medgivande att använda fingerade

 

personuppgifter som enligt nuvarande ordning handläggs av

 

Stockholms tingsrätt.

 

 

Rikspolisstyrelsens beslut ska kunna överklagas till allmän domstol.

 

Behörig domstol ska vara Stockholms tingsrätt.

 

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (SOU

 

2007:65 s. 319 f.).

 

 

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har

 

ingen invändning mot utredningens förslag.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1991:483) om fingerade

 

personuppgifter är två myndigheter delaktiga i hanteringen av ärenden

 

om fingerade personuppgifter. Den som vill använda sig av sådana per-

 

sonuppgifter ska göra en framställning till Rikspolisstyrelsen, som gör en

 

utredning av bakomliggande omständigheter. Om Rikspolisstyrelsen fin-

 

ner att förutsättningarna för användning av fingerade personuppgifter är

 

uppfyllda, ska myndigheten ansöka hos Stockholms tingrätt om med-

 

givande för den enskilde att använda sådana uppgifter. Ett medgivande

 

att använda fingerade personuppgifter kan upphävas av Rikspolisstyrel-

 

sen på anmälan av den som fått sådant medgivande, samt av Stockholms

 

tingsrätt efter framställning från Rikspolisstyrelsen om det föreligger

 

synnerliga skäl. Bakgrunden till att förfarandet utformades på detta sätt

 

är att det vid lagens tillkomst ansågs föreligga behov av dels en polisiär

 

utredning av hotsituationen i det enskilda fallet, dels en mer kvalificerad

 

bedömning i sakfrågan än vad som normalt förekom inom folkbok-

 

föringen.

 

 

Bestämmelserna om fingerade personuppgifter syftar till att personer

 

som löper risk att bli utsatta för allvarlig brottslighet ska få skydd. Något

 

inslag av tvistlösning finns inte. Som utgångspunkt kan ärendena därmed

 

prövas av förvaltningsmyndighet. Om handläggningen samlas i en myn-

 

dighet skulle detta också medföra en mer rationell hantering och leda till

 

snabbare beslut, vilket är till fördel för den enskilde som kan vara i akut

 

behov av skydd. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att

 

ärenden om fingerade personuppgifter bör flyttas från Stockholms tings-

 

rätt till en förvaltningsmyndighet.

 

 

Rikspolisstyrelsen har stor erfarenhet av att arbeta med ärenden om

 

fingerade personuppgifter. Det framstår därför som naturligt att denna

 

myndighet övertar handläggningen. Enligt regeringens bedömning bör

 

alltså ärenden om fingerade personuppgifter flyttas från Stockholms

 

tingsrätt till Rikspolisstyrelsen.

 

 

Rikspolisstyrelsens beslut bör kunna överklagas. Ärenden om fin-

 

gerade personuppgifter är av sådan karaktär att det många gånger finns

 

samband med förfaranden i allmän domstol, t.ex. rättens prövning av

 

åklagarens beslut i fråga om besöksförbud. Mot denna bakgrund framstår

69

det som naturligt att Rikspolisstyrelsens beslut i nu aktuella ärenden kan Prop. 2010/11:119 överklagas till allmän domstol.

Regeringen har i olika sammanhang uttalat att alla allmänna domstolar respektive allmänna förvaltningsdomstolar ska kunna pröva alla slags mål och att specialfora som huvudregel bör undvikas (se t.ex. prop. 2008/09:165 s. 105). Endast när det för en viss måltyp finns mycket speciella behov som inte kan tillgodoses på annat sätt kan det, enligt regeringens uppfattning, vara aktuellt att vidta särskilda åtgärder, t.ex. genom att koncentrera måltypen till en viss domstol. Samma över- väganden gör sig gällande när det gäller överklagande.

Vad gäller ärenden om fingerade personuppgifter konstaterar regerin- gen att handläggningen enligt nuvarande ordning är koncentrerad till Stockholms tingsrätt. Ärendena är mycket få och innehåller uppgifter av känslig natur. Enligt regeringens uppfattning bör koncentrationen till Stockholms tingsrätt i vart fall tills vidare bestå (jfr SOU 2010:44 s. 342 och 343). Rikspolisstyrelsens beslut bör alltså överklagas till Stockholms tingsrätt.

10 Ärenden med anknytning till ärvdabalken

10.1Preskription av rätten till arv och testamente

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om arvskungörelse och ärenden om föreläggande av arvinge eller testamentstagare att lämna besked om han eller hon vill göra gällande ett anspråk på arv eller testamente ska flyttas från allmän domstol till Skatteverket. Det- samma gäller ärenden om anmälan att arvinge eller testamentstagare vill göra sin rätt gällande utan att tillträda kvarlåtenskapen eller sin lott i denna.

Skatteverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Be- hörig domstol ska vara den tingsrätt inom vars domkrets den avlidne hade sitt hemvist. Om den avlidne saknade hemvist i Sverige ska Stockholms tingsrätt vara behörig domstol.

Regeringens bedömning: Ärenden om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen föreslår även att ärenden om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente ska flyttas från allmän domstol till Skatteverket och att behörig domstol att överpröva Skatteverkets beslut ska vara den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats (SOU 2007:65 s. 330 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens förslag.

70

Skälen för regeringens förslag

Ärenden enligt 16 kap. ärvdabalken

Enligt nuvarande ordning handlägger tingsrätten ett antal olika slags ärenden som rör preskription av rätten till arv och testamente. Det gäller ärenden om arvskungörelse och ärenden om föreläggande till arvinge eller testamentstagare att lämna besked om han eller hon vill göra gällande ett anspråk på arv eller testamente. Det gäller även ärenden om anmälan av arvinge eller testamentstagare att han eller hon vill göra sin rätt gällande utan att tillträda kvarlåtenskapen eller sin lott i denna. Ärenden om arvskungörelse kan inledas genom anmälan av den som har boet i sin vård eller på rättens initiativ.

Den reglering som ligger till grund för bestämmelserna om arvskun- görelse och om föreläggande av arvinge eller testamentstagare att lämna besked om han eller hon vill göra gällande ett anspråk på arv eller testamente har två syften. Den ska dels tillgodose en arv- eller testa- mentstagares intressen i de fall han eller hon är okänd eller vistas på okänd ort, dels få till stånd en slutpunkt för det tillstånd av rättslig osäkerhet som möjligheten till anspråk från sådana arv- eller testaments- tagare innebär för (övriga) dödsbodelägare och andra intressenter. Även vad gäller ärenden om anmälan att en arvinge eller testamentstagare vill göra sin rätt gällande utan att tillträda kvarlåtenskapen eller sin lott i den- na, är syftet att undanröja rättslig osäkerhet. De angivna förfarandena saknar alltså egentliga moment av konfliktlösning. De utgör i stället exempel på sådan rättsvård som enligt regeringens uppfattning lämpar sig väl för att handläggas av förvaltningsmyndighet.

Frågan är då vilken förvaltningsmyndighet som bör överta tingsrättens uppgift i nu angivna fall. I detta sammanhang fäster regeringen avseende vid att det vanligen är i samband med att en bouppteckning registreras som det framkommer att det finns eller kan finnas en arvinge eller testa- mentstagare som är okänd eller som vistas på okänd ort. Det framstår därför som naturligt att den myndighet som ansvarar för hanteringen av bouppteckningar också handlägger ärenden om arvskungörelse och öv- riga nu angivna ärenden. Enligt nuvarande ordning är det Skatteverket som registrerar bouppteckningar och som ska se till att bouppteckningar förrättas och ges in i rätt tid. Handläggningen av ärenden om arvskun- görelse påminner dessutom om Skatteverkets handläggning av ärenden om dödförklaring, vilket också talar för att Skatteverket bör handlägga nu aktuella ärenden. Sammantaget anser regeringen att tingsrättens uppgifter enligt 16 kap. ärvdabalken bör flyttas till Skatteverket.

Skatteverkets beslut i nu aktuella ärenden bör kunna överklagas. Eftersom det i dessa ärenden uppkommer civilrättsliga frågor som rör vem som har rätt till arv och testamente, bör besluten överklagas till allmän domstol. Utredningen har föreslagit att behörig domstol ska vara den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats. Regeringen anser dock att det framstår som naturligt att utforma överklagandebestämmelsen i enlighet med vad som gäller i fråga om tvist om arv eller testamente. Behörig domstol att pröva ett överklagande bör därför vara den tingsrätt inom vars domkrets den döde hade sitt hemvist. Om han eller hon sak- nade hemvist i Sverige bör Stockholms tingsrätt vara behörig domstol.

Prop. 2010/11:119

71

Ärenden enligt lagen om förlängning av tid för preskription av rätt till Prop. 2010/11:119 arv eller testamente

Lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente kom till mot bakgrund av erfarenheterna från andra världskriget. Lagen tar sikte på sådana situationer där t.ex. en arvinge vistas i ett land som varit krigsskådeplats och råkat i fångenskap eller förts bort och saknat möjlighet att få kännedom om utfärdad kungörelse eller att sätta sig i förbindelse med anhöriga eller myndigheter i hemlandet inom den tid som stadgats i en kungörelse enligt 16 kap. ärvdabalken. I sådana situationer ges rätten möjlighet att förlänga den tid inom vilken en arvinge eller testamentstagare har att göra sin rätt gällande. Även i detta fall är syftet att tillgodose en arv- eller testaments- tagares intressen och samtidigt få till stånd en rättslig slutpunkt för det osäkerhetstillstånd som möjligheten till anspråk från sådana arv- eller testamentstagare innebär för (övriga) dödsbodelägare och andra intressenter.

En ansökan om förlängd preskriptionsfrist kan göras av den som har att bevaka arvingens eller testamentstagarens rätt i boet. Övriga dödsbo- delägare ska ges tillfälle att yttra sig över ansökan. Förlängning ska be- slutas om det finns skäl för det. I de fall som lagen kan bli aktuell är det fråga om situationer i vilka det typiskt sett föreligger motstående intres- sen. För att kunna ta ställning till om det finns skäl för att förlänga pre- skriptionsfristen kan det bli aktuellt att ta upp och värdera skriftlig och muntlig bevisning. Mot denna bakgrund anser regeringen, i motsats till utredningen, att allmän domstol även i fortsättningen bör handlägga dessa ärenden.

10.2Boutredningsman och skiftesman

Regeringens bedömning: Ärenden om förordnande och entledigande av boutredningsman eller skiftesman, ärenden om tillstånd för boutredningsman att överlåta fast egendom eller tomträtt och ärenden om förvaltning av dödsbo vid oenighet mellan boutredningsmän, bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om förordnande och entledigande av boutredningsman eller skiftesman flyttas från allmän domstol till Skatteverket. Verkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats (SOU 2007:65 s. 333 f.).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot förslaget. Hovrätten för Övre Norrland, Ystads tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Skellefteå tingsrätt och Kammarkollegiet avstyrker dock förslaget. Institutionen för fastigheter och byggande vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) anser att det framstår som mindre lämpligt att flytta ärenden som ofta kan vara tvistiga från domstol till förvaltningsmyndighet.

72

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Förordnande och entledigande av boutredningsman eller skiftesman

Liksom beträffande ärenden om förordande av bodelningsförrättare (jfr. avsnitt 7.2) är det i allmänhet ingen kvalificerad rättslig prövning som ska göras när boutredningsman eller skiftesman ska utses enligt ärvda- balken. En dödsbodelägare har alltid rätt att få en boutredningsman eller skiftesman förordnad om han eller hon begär det. På samma sätt som gäl- ler för ärenden om bodelningsförrättare kan emellertid hanteringen av ärenden om boutredningsman i vissa fall kräva komplicerade rättsliga överväganden, t.ex. i fråga om vem som har rätt att göra en sådan an- sökan. Som bl.a. Ystads tingsrätt och Kammarkollegiet påpekar kan en ansökan om att ett dödsbo ska avträdas till förvaltning av boutrednings- man göras även av andra intressenter än dödsbodelägare, t.ex. av en lega- tarie eller borgenär. För bifall till en ansökan av någon av dessa gäller vissa krav som måste vara uppfyllda. Exempelvis är en förutsättning för att en boutredningsman ska förordnas på ansökan av en legatarie att det är nödvändigt för att legatet eller ändamålsbestämmelsen ska kunna verk- ställas. Om sökanden är en borgenär, måste det kunna antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt på annat sätt äventyras för att an- sökan ska vinna bifall. Det kan många gånger råda delade meningar om sådana rekvisit är uppfyllda. För prövningen kan det krävas att parterna hörs och bevisning läggs fram vid ett sammanträde. Sådana åtgärder bör typiskt sett utföras av domstol. Som bl.a. Skellefteå tingsrätt påpekar uppkommer dessutom inte sällan tvist på grund av att dödsbodelägarna har olika uppfattning om vem som ska förordnas som boutredningsman eller skiftesman. Enligt tingsrätten uppkommer motsvarande situationer i ärenden om entledigande från sådana uppdrag. Nämnda omständigheter talar enligt regeringens uppfattning mot att ärenden om förordnande och entledigande av boutredningsman eller skiftesman flyttas från domstol till förvaltningsmyndighet.

Liksom utredningen bedömer regeringen att tvistiga ärenden utgör en minoritet av samtliga ärenden som rör boutredningsman eller skiftesman. Mot denna bakgrund skulle det kunna anses befogat med en ordning som innebär att åtminstone okomplicerade ärenden prövas av förvaltnings- myndighet i första instans. Bland andra Uddevalla tingsrätt skisserar ett system enligt vilket nu aktuella ärenden skulle handläggas av förvalt- ningsmyndighet i första instans och att myndigheten vid eventuellt be- stridande ska överlämna ärendet till tingsrätt för prövning. Ett sådant system omhändertar emellertid inte det behov av kvalificerade rättsliga överväganden som kan uppstå om ansökan görs av annan än dödsbo- delägare. I praktiken innebär förslaget inte någon verkningsfull uppdel- ning av ärendena med utgångspunkt i deras svårighetsgrad. Då det bör finnas en sammanhållen prövning av de aktuella ärendena anser regeringen att ett system som innebär att ansökningar om boutrednings- man ska göras till olika instanser beroende på vem som gör ansökan i görligaste mån bör undvikas. En uppdelning skulle också innebära att förvaltningsmyndigheten måste bygga upp en ny kompetens för hand- läggningen av ett visst antal ärenden, samtidigt som tingsrätten fort- farande skulle behöva avdela resurser för handläggningen i en sådan ut-

Prop. 2010/11:119

73

sträckning att det kan ifrågasättas om någon egentlig renodling av Prop. 2010/11:119 verksamheten skulle uppnås.

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att det finns vägande skäl för att allmän domstol även i fortsättningen bör handlägga ärenden som rör boutredningsman eller skiftesman. Till detta kommer att det framstår som tveksamt vilken förvaltningsmyndighet som skulle kunna ta över handläggningen. Som tas upp i utredningen – och som betonas bl.a. av Hovrätten för Övre Norrland och Ystads tingsrätt – finns skäl som talar mot att Skatteverket ska ta över denna uppgift. Skattverket har nu- mera ansvar för statens borgenärsuppgifter, i vilka bl.a. ingår att ansöka om förordnande av boutredningsman när verket har fordringar mot en av- liden person och dödsboet har skiftats eller är på obestånd. Av principiella skäl får det anses mindre lämpligt att en myndighet uppträder både som sökande och beslutande instans i samma förfarande. Regerin- gen ställer sig, till skillnad från utredningen, tveksam till om denna intressekonflikt kan lösas genom organisatoriska åtgärder hos Skatte- verket. Av likartade skäl kan det inte heller anses lämpligt att handlägg- ningen övertas av Kammarkollegiet eftersom kollegiet företräder All- männa arvsfonden, vilken genom förordnande i testamente inte sällan har ställning av dödsbodelägare.

Sammantaget anser regeringen att ärenden om förordnande av boutred- ningsman eller skiftesman även i fortsättningen bör handläggas av allmän domstol.

Boutredningsmannens förvaltning

En boutredningsman är behörig att företa alla för boets utredning erfor- derliga åtgärder. I ett fall kräver dock hans eller hennes förvaltning till- stånd från dödsbodelägarna. Om boutredningsmannen vill överlåta fast egendom eller tomträtt, måste delägarna skriftligen lämna sitt samtycke till åtgärden. Om sådant tillstånd inte ges, kan rätten tillåta åtgärden efter ansökan från boutredningsmannen. Anledningen till att sådana ärenden handläggs vid tingsrätt är alltså att det föreligger tvist mellan boutred- ningsmannen och en eller flera dödsbodelägare. Ärendena är därmed av sådan karaktär att handläggningen i enlighet med utredningens bedöm- ning även i fortsättningen bör ombesörjas av allmän domstol.

På samma sätt förhåller det sig med ärenden om förvaltning av dödsbo vid oenighet mellan flera förordnade boutredningsmän. Regeringen delar utredningens bedömning att dessa ärenden även fortsättningsvis bör handläggas av allmän domstol.

74

10.3

Bevaknings- och tillsynsmyndighet över

Prop. 2010/11:119

 

boutredningsmans förvaltning

 

Regeringens bedömning: Allmän domstol bör även i fortsättningen fungera som bevaknings- och tillsynsmyndighet över boutrednings- mans förvaltning.

Utredningens förslag: De allmänna domstolarnas roll som bevak- nings- och tillsynsmyndighet över boutredningsmans förvaltning tas över av Skatteverket. Verket ska också besluta om vitesföreläggande och förordna god man att utöva tillsyn över boutredningsmans förvaltning. Frågor om utdömande av vite ska prövas enligt lagen (1985:206) om viten och därmed handläggas av allmän förvaltningsdomstol (SOU 2007:65 s. 336).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens förslag. Ystads tingsrätt och Kam- markollegiet avstyrker förslaget med hänvisning till sin inställning i frågan om handläggning av ärenden som rör förordnande av boutred- ningsman och skiftesman (se närmare avsnitt 10.2).

Skälen för regeringens bedömning: En boutredningsman ska årligen avge redovisning över sin förvaltning. Årsredovisningen ska tillställas minst en delägare i boet. Övriga delägare samt rätten ska samtidigt underrättas om vem som tillställts redovisningen. Fullgör inte boutred- ningsmannen sin redovisningsskyldighet kan rätten utfärda vitesföreläg- gande. I vissa fall kan rätten också förordna god man att öva tillsyn över boutredningsmannens förvaltning och förelägga denne att lämna upp- lysning om boet och dess förvaltning. Rätten har även möjlighet att förelägga boutredningsmannen att avge redogörelse för sin förvaltning.

Enligt utredningens förslag ska den bevaknings- och tillsynsfunktion som enligt gällande ordning fullgörs av allmän domstol tas över av Skatteverket. Förslaget ligger i linje med utredningens förslag att flytta domstolarnas handläggning av ärenden som rör boutredningsman och skiftesman till Skatteverket. Regeringen har i det föregående tagit ställ- ning mot det förslaget (se närmare avsnitt 10.2). Som Ystads tingsrätt och Kammarkollegiet påpekar har den bedömningen också betydelse för frågan var bevaknings- och tillsynsfunktionen beträffande boutrednings- mans förvaltning ska hanteras. Om allmän domstol även i fortsättningen ska handlägga ärenden som rör boutredningsman framstår det som natur- ligt att även kontrollen av sådan förvaltning ska utövas av domstol. Regeringen anser därför att allmän domstol även i fortsättningen bör ha till uppgift att fungera som bevaknings- och tillsynsmyndighet över bo- utredningsmans förvaltning.

75

11

Ärenden om ställföreträdare för

Prop. 2010/11:119

 

jordbruksfastigheter

 

 

 

Regeringens bedömning: Ärenden som rör ställföreträdare för jord-

 

bruksfastighet bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

 

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om byte av ställ-

 

företrädare för jordbruksfastigheter flyttas från allmän domstol till in-

 

skrivningsmyndighet. Inskrivningsmyndighetens beslut ska kunna över-

 

klagas till tingsrätten i den ort där jordbruksfastigheten är belägen (SOU

 

2007:65 s. 348 f.).

 

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har

 

ingen invändning mot förslaget. Hovrätten för Övre Norrland ställer sig

 

tveksam till att ärenden om byte av ställföreträdare ska handläggas av in-

 

skrivningsmyndighet. Institutionen för fastigheter och byggande vid

 

Kungliga tekniska högskolan (KTH) anser att en överflyttning av ärenden

 

om byte av ställföreträdare framstår som mindre lämplig när ansökan om

 

byte görs av annan än ställföreträdaren eller denne motsätter sig byte.

 

Skälen för regeringens bedömning: Samäganderättslagens (1904:48)

 

bestämmelser om förordnande av god man gäller inte i fråga om

 

förvaltning av fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet och som

 

ägs av minst tre gemensamt. För förvaltningen av sådan egendom finns

 

särskilda bestämmelser i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa

 

samägda jordbruksfastigheter. Enligt den lagen ska tingsrätten förordna

 

en ställföreträdare efter anmälan från myndighet eller delägare.

 

Ställföreträdare ska förordnas även om någon av delägarna motsätter sig

 

det. Det kan därför framstå som naturligt att dessa ärenden handläggs av

 

en förvaltningsmyndighet.

 

I ärenden om byte av ställföreträdare för jordbruksfastighet kan det, på

 

samma sätt som i ärenden om samäganderätt enligt samäganderättslagen,

 

bli fråga om att bedöma huruvida ett rättsförhållande innebär sam-

 

äganderätt eller utgör ett enkelt bolag samt att tolka det civilrättsliga

 

avtal som ligger till grund för egendomsgemenskapen. Det kan också bli

 

aktuellt med bevisupptagning och bevisvärdering vid handläggningen av

 

dessa ärenden. Detta är i likhet med vad som tidigare uttalats sådana

 

uppgifter som bör förbehållas domstol.

 

Vid prövning av ärenden om byte av ställföreträdare inskränker sig

 

emellertid prövningen till frågan om en person är lämplig att inneha det

 

aktuella uppdraget eller inte. En sådan fråga kan i och för sig handläggas

 

av en förvaltningsmyndighet. Antalet ärenden om byte av ställföreträdare

 

för jordbruksfastighet som handläggs i domstol varje år är dock mycket

 

litet. Ur ett praktiskt perspektiv framstår därmed värdet av en över-

 

flyttning som begränsat. Som tidigare har konstaterats finns det dessutom

 

ur den enskildes perspektiv ett värde i att han eller hon kan vända sig till

 

en och samma instans i närbesläktade frågor (se närmare avsnitt 7.2).

 

Enligt regeringens uppfattning saknas det mot denna bakgrund tillräck-

 

liga skäl för att ha skilda handläggningsregler för ärenden om förordnan-

 

de av ställföreträdare och ärenden om byte av ställföreträdare. Regerin-

 

gen anser alltså att samtliga ärenden enligt lagen om förvaltning av vissa

 

samägda jordbruksfastigheter alltjämt bör handläggas av allmän domstol.

76

12

Ärenden om synemän enligt jordabalken,

Prop. 2010/11:119

 

m.m.

 

Regeringens förslag: Handläggningen av ärenden om att utse syne- män enligt jordabalken samt av ärenden om anstånd med att avsluta syn enligt samma balk ska flyttas från allmän domstol till läns- styrelsen.

Länsstyrelsens beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (SOU 2007:65 s. 353 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag: En part i ett arrendeförhållande kan i ett flertal situationer ha rätt till ersättning av den andra arrendeparten. Detta kan t.ex. vara fallet om vården av arrendestället är eftersatt eller om arrendatorn avhjälpt en brist som förelegat vid tillträdet till arrendet. Er- sättningsfrågor av detta slag ska i första hand regleras vid avräkning. Om inte annat har avtalats, ska avräkningen grundas på syn vid avräknings- periodens början och slut. Synen ska förrättas av särskilt utsedda syne- män. Huvudregeln är att dessa synemän ska utses av jordägaren och arrendatorn gemensamt. Om parterna inte kan enas om vilka som ska ut- ses, ska rätten efter ansökan förordna synemän. Ett förordnande som syneman får endast ges till en person som av länsstyrelsens förklarats behörig att hålla arrendesyn.

Ärenden om att utse synemän och om anstånd med att avsluta syn handlades tidigare av fastighetsdomstol. Fastighetsdomstolarna och miljödomstolarna ska läggas samman och från och med den 2 maj 2011 benämnas mark- och miljödomstolar (prop. 2009/10:215 Mark- och miljödomstolar). De arrendemål enligt bl.a. jordabalken som enligt tidi- gare ordning handlades i fastighetsdomstol ska i fortsättningen handlägg- as av tingsrätt. Detta gäller även nu aktuella ärenden.

Rättens uppgift i ärenden om att utse synemän avser främst att bedöma om en person är lämplig för uppdraget, t.ex. om en viss syneman är förtrogen med de rådande jordbruksförhållandena på den ort där arrende- stället ligger. Rättens beslut har alltså inte till syfte att lösa en reell tvist mellan jordägaren och arrendatorn. Ärendenas karaktär gör dem därmed väl lämpade för handläggning av en förvaltningsmyndighet. Några särskil- da skäl som talar för att domstol även i fortsättningen bör förordna syne- män finns inte.

När det gäller frågan vilken myndighet som bör ta över uppgiften kan det konstateras att det är länsstyrelsen som ger behörighet för en person att hålla arrendesyn. Länsstyrelsen har alltså redan enligt nuvarande ordning till uppgift att bedöma vem som har förutsättningar att fungera som syneman. Den uppgiften ligger nära domstolens uppgift att bedöma vem som är lämplig att vara syneman i det enskilda ärendet. Mot denna

bakgrund är det enligt regeringens uppfattning lämpligt att länsstyrelsen

77

tar över uppgiften att handlägga ärenden om att utse synemän. För att Prop. 2010/11:119 bibehålla en sammanhållen reglering på området bör även handläggning-

en av ärenden om anstånd med att avsluta syn flyttas till länsstyrelsen.

I enlighet med allmänna principer på området bör den länsstyrelse inom vars län arrendestället finns vara behörig att besluta i ärenden om att utse synemän och ärenden om anstånd med att avsluta syn.

Beslut i nu behandlade ärenden bör kunna överklagas. Vid valet av vil- ken domstol som ska vara behörig att pröva ett överklagande fäster regeringen vikt vid att klander av en syn i fortsättningen kommer att handläggas av allmän domstol (prop. 2009/10:215 sid. 104 f.). Även be- slut i ärenden om att utse synemän och ärenden om anstånd med att av- sluta syn bör därför enligt regeringens uppfattning kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol bör vara den tingsrätt inom vars dom- krets fastigheten ligger.

13 Järnvägstrafikärenden

Regeringens bedömning: Ärenden om förordnande av sakkunnig enligt lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik bör även i fortsättningen handläggas av allmän domstol.

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om förordnande av sakkunnig enligt lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik flyttas från allmän domstol till Järnvägsstyrelsen. Styrelsens beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (SOU 2007:65 s. 358 f).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens förslag. Hovrätten för Övre Norrland avstyrker dock förslaget, i första hand på den grunden att det enligt för- draget om internationell järnvägstrafik föreligger ett krav på att de aktuella frågorna ska handläggas av domstol. Även Järnvägsstyrelsen ifrågasätter om inte fördraget om internationell järnvägstrafik innebär att en sakkunnig i dessa fall måste förordnas av domstol.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 10 § lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik ska tingsrätten efter ansökan förordna en sakkunnig för det fall att resgods eller gods har skadats eller minskat. Den sakkunniges uppgift är att upprätta en redogörelse (rapport) över godsets tillstånd och vikt samt skadans orsak och storlek. Den redo- görelse som den sakkunnige upprättar kan komma att utgöra bevisning i rättegång om parterna inte kan enas t.ex. om ersättning för det skadade eller minskade godset.

Lagen om internationell järnvägstrafik bygger på fördraget om inter- nationell järnvägstrafik (Convention relative aux transports interna- tionaux ferroviaires, COTIF 1980). Enligt artikel 54 i de enhetliga rätts- reglerna för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV, bihang A till fördraget) och artikel 42 i de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell transport av gods på järnväg (CIM, bihang B till fördraget) ska transportören genast upprätta en rapport om det upptäcks

eller finns anledning att anta att egendom (resgods eller fordon) respek-

78

tive gods har skadats eller delvis gått förlorat. Detsamma gäller om den Prop. 2010/11:119 som har rätt till egendomen eller godset påstår att så är fallet. Rapporten

ska utvisa egendomens eller godsets tillstånd och så noga som möjligt ange skadans omfattning, dess orsak och tidpunkten då den inträffade. Beträffande gods ska även vikten anges. Om möjligt ska rapporten upp- rättas i närvaro av den som har rätt till egendomen eller godset. Om den person som har rätt till egendomen eller godset inte godtar uppgifterna i rapporten kan denne begära att egendomens tillstånd respektive godsets tillstånd och vikt samt skadans orsak och omfattning ska fastställas av en sakkunnig. Kan avtalsparterna inte enas om sakkunnig ska denne utses på rättslig väg. Motsvarande bestämmelser återfinns även i artikel 48 i CIV 1980 och i artikel 52 i CIM 1980.

Som skäl för att flytta handläggningen av ärenden om förordnande av sakkunnig enligt lagen om internationell järnvägstrafik anför utredningen att ett sådant förordnande saknar inslag av tvistlösning och främst inne- bär en bedömning av en persons lämplighet för att inneha ett uppdrag. Vidare menar utredningen att artikel 54 i CIV respektive artikel 42 i CIM inte innefattar något internationellt åtagande att en sakkunnig ska förord- nas av domstol. Det skulle med andra ord stå Sverige fritt att föreskriva att den sakkunnige ska utses av en förvaltningsmyndighet.

Regeringen bedömer emellertid, i likhet med Hovrätten för Övre Norrland och Järnvägsstyrelsen, tvärtom att de nämnda konventions- texterna innebär ett krav på att ärendena ska hanteras av domstol. Mot denna bakgrund skulle en överflyttning av ärendena från domstol till förvaltningsmyndighet stå i strid med Sveriges internationella åtaganden. Det faktum att själva förfarandet vid förordnande av sakkunnig ska genomföras i enlighet med bestämmelserna i den stat där utredningen äger rum föranleder ingen annan bedömning.

Sammantaget anser regeringen att ärenden om förordnande av sak- kunnig enligt lagen om internationell järnvägstrafik även i fortsättningen bör handläggas av allmän domstol.

14

Bemyndigande att besluta hur avgifter får

 

 

användas

 

 

 

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att regeringen får besluta

 

att de avgifter som Bolagsverket tar ut för handläggningen av de

 

ärenden som nu flyttas över från allmän domstol får disponeras för att

 

täcka verksamheternas kostnader.

 

Utredningen har inte lämnat något förslag i denna del.

 

Skälen för regeringens förslag: Verksamheten hos Bolagsverket

 

finansieras genom uttag av avgifter, som verket får disponera för att

 

täcka verksamheternas kostnader. Det är lämpligt att samma princip

 

tillämpas även för de ärendetyper som nu förs över till Bolagsverket, dvs.

 

vissa ärenden om likvidation av finansiella företag, ärenden om att en

 

tillgång i vissa fall ska tillfalla Allmänna arvsfonden, ärenden om

 

ersättare för styrelseledamot, ärenden om förordnande av god man vid

79

 

 

inlösen av minoritetsaktier samt ärenden om dödande av förkommen Prop. 2010/11:119 handling. Bolagsverket, som beretts tillfälle att under hand inkomma med

synpunkter på regeringens förslag, har inte haft något att invända. Regeringen lämnar därför ett förslag med denna innebörd.

15 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 oktober 2011.

Äldre bestämmelser ska gälla för ärenden som kommit in till tings- rätten före ikraftträdandet.

I ärenden om fingerade personuppgifter ska en framställning om medgivande att använda fingerade personuppgifter som gjorts till Rikspolisstyrelsen före ikraftträdandet, och som vid ikraftträdandet inte har avgjorts av Rikspolisstyrelsen, behandlas som en ansökan enligt de nya bestämmelserna.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens i fråga om övergångsbestämmelser.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen invändning mot utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag: De lagändringar som regeringen före- slår påverkar såväl domstolar som myndigheter och enskilda. Det kan förutses att det bl.a. kommer att finnas behov av vissa informationsinsat- ser till allmänheten, utbildning av personal och anpassning av IT-system. I budgetpropositionen för 2011 uttalade regeringen att hanteringen av de aktuella ärendena skulle flyttas till angivna förvaltningsmyndigheter un- der 2011 (prop. 2010/11:1). Regeringen föreslog även att vissa resurser för löpande handläggning av ärendena skulle tillföras förvaltningsmyn- digheterna för samma år. Riksdagen har ställt sig bakom detta. De be- rörda myndigheterna har därmed haft möjlighet att påbörja förbe- redelserna för att överta handläggningen. Ikraftträdandet bör mot denna bakgrund bestämmas till den 1 oktober 2011.

Regeringen anser i likhet med utredningen att tingsrätterna bör avsluta handläggningen av ärenden som anhängiggjorts i domstol före ikraftträ- dandet. Äldre bestämmelser bör alltså gälla för ärenden som an- hängiggjorts vid tingsrätten före ikraftträdandet.

Enligt nuvarande ordning ska den som vill använda fingerade per- sonuppgifter göra en framställning om detta hos Rikspolisstyrelsen. Om Rikspolisstyrelsen inte avslår framställningen ska styrelsen ansöka om medgivande hos Stockholms tingsrätt enligt framställningen. En sådan framställning som ännu inte avgjorts av Rikspolisstyrelsen ska behandlas som en ansökan enligt de nya bestämmelserna.

Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Något behov av övergångsbestämmelser i övrigt föreligger inte.

80

16

Konsekvenser

Prop. 2010/11:119

Regeringens bedömning: De kostnadsökningar som uppkommer hos Kronofogdemyndigheten, Skatteverket och Lantmäteriet täcks genom att resurser kommer att överföras från Sveriges Domstolars anslag. Detsamma gäller övergångskostnader hos Bolagsverket. För kost- nadsökningarna som uppkommer hos Skatteverket kommer även resurser att överföras från Statistiska centralbyråns anslag.

De kostnadsökningar som kan uppkomma hos Rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna och Transportstyrelsen ryms inom befintliga anslags- ramar.

Utredningens bedömning: Bortsett från vissa övergångskostnader innebär förslagen inte några ökade kostnader för staten. Övergångskost- naderna bör kunna hanteras inom ramen för befintliga anslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna delar eller har inget att invända mot utredningens bedömning. Hovrätten för Övre Norrland och Uddevalla tingsrätt befarar att en överflyttning inte kom- mer att innebära några gynnsamma kostnadseffekter för domstolarna. Falu tingsrätt anser att det inte är realistiskt att beräkna hur mycket resurser som kan sparas vid tingsrätterna genom en teoretisk beräknings- modell och menar vidare att förslagen inte möjliggör några nedskär- ningar såvitt avser domararbetskraft annat än möjligen i de allra största tingsrätterna. Gävle tingsrätt, Domstolsverket och Fackförbundet ST an- ser att de resurser som frigörs i tingsrätterna ska behållas i tingsrättsorga- nisationen. Länsrätten i Blekinge län menar att utredningen sannolikt har underskattat de initiala kostnaderna för förvaltningsmyndigheterna. Skatteverket reser invändningar framför allt mot utredningens beräkning av vilka övergångskostnader som kan uppstå hos verket.

Flera remissinstanser, bl.a. Hovrätten för Övre Norrland, Gävle tings- rätt och Skellefteå tingsrätt, anser att effekterna på notarieutbildningen måste beaktas. Jusek noterar att ett minskat antal notarieplatser innebär att antalet behöriga sökande till domarutbildningen minskar.

Stockholms tingsrätt anser att det bör övervägas om inte de sökande själva bör svara för kostnaderna i flera ärendetyper.

Skälen för regeringens bedömning: En överflyttning av handlägg- ningen av ärenden från tingsrätt till olika förvaltningsmyndigheter innebär en renodling av domstolarnas verksamhet. Detta möjliggör ett effektivare resursutnyttjande och bidrar till att säkerställa en hög kvalitet i den dömande verksamheten.

Under senare år har antalet inkomna domstolsärenden i tingsrätterna ökat. År 2006 inkom drygt 57 000 ärenden medan antalet år 2009 hade stigit till nästan 69 000. En förklaring till ökningen är att antalet registre- ringar av gåva mellan makar och anmälan om bodelning ökat kraftigt under 2009 till följd av införandet av det s.k. ROT-avdraget i december 2008. Även med hänsyn till sådana tillfälliga effekter är det en allmän tendens att antalet domstolsärenden ökar. Med utgångspunkt i medel- antalet inkomna ärenden för perioden 2005–2009 kan det uppskattas att regeringens förslag innebär att handläggningen av omkring 26 000

ärenden per år flyttas från domstol till förvaltningsmyndighet. Över-

81

flyttningen innebär att kostnaderna för ärendehandläggning i domstol Prop. 2010/11:119 minskar och att kostnaderna ökar hos de förvaltningsmyndigheter som

övertar handläggningen.

Mot denna bakgrund har riksdagen beslutat att resurser ska överföras från Sveriges Domstolar för att täcka kostnadsökningarna hos Krono- fogdemyndigheten, Skatteverket och Lantmäteriet (prop. 2010/11:1). Dessutom minskas Sveriges Domstolars anslag för 2011 för att täcka kostnaderna för verksamheten under 2011 samt vissa övergångskostnader hos Bolagsverket, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket och Lantmä- teriet, t.ex. för utbildning av personal, informationsinsatser och IT-stöd.

Riksdagen har även beslutat att resurser ska överföras från Statistiska centralbyrån till Skatteverket för att täcka kostnaderna för hanteringen av äktenskapsregistret.

Enligt regeringens förslag ska handläggning av ärenden också flyttas till Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen och Transportstyrelsen. I samtliga dessa fall är det beräknade antalet inkomna ärenden per år så litet att de kostnadsökningar som kan uppstå är möjliga att hantera inom de mot- tagande myndigheternas befintliga anslagsramar.

Under remissbehandlingen har några remissinstanser, bl.a. Hovrätten för Övre Norrland och Gävle tingsrätt, pekat på att tingsnotarier många gånger spelar en viktig roll i handläggningen av domstolsärenden. En överflyttning av ett större antal ärenden från domstol till förvaltnings- myndighet kommer sannolikt att till någon del påverka sammansätt- ningen av notariernas arbetsuppgifter. Liksom Gävle tingsrätt är dock regeringen förvissad om att det i tingsrätternas dömande verksamhet och i handläggningen av kvarvarande domstolsärenden även fortsättningsvis kommer att finnas angelägna arbetsuppgifter med stort utbildningsvärde för tingsnotarierna. Bland annat mot den bakgrunden delar regeringen in- te Juseks oro för att den föreslagna reformen skulle få några märkbara negativa konsekvenser på antalet behöriga sökande till domarutbild- ningen.

Stockholms tingsrätt anser att avgiftsnivåerna för de olika ärende- typerna bör ses över. Ett arbete med en sådan översyn har inletts i Justitiedepartementet.

17 Författningskommentar

17.1Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

7 kap.

3 § Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem ska vara hans eller hennes enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att egendomen ska vara giftorättsgods.

Äktenskapsförord ska upprättas skriftligen och undertecknas av makarna eller de blivande makarna. Detta gäller även om någon av dem är underårig eller om äktenskapsförordet avser egendom, som till någon del omfattas av förvaltarskap enligt föräldrabalken. I så fall ska dock förmyndarens eller förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.

82

Äktenskapsförord ska registreras hos Skatteverket. Ett äktenskapsförord som Prop. 2010/11:119 har slutits mellan blivande makar gäller från äktenskapets ingående, om det ges

in till Skatteverket inom en månad från det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den dag då det ges in till Skatteverket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande och registrering av äktenskapsförord. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt paragrafens tredje stycke ska äktenskapsförord registreras hos Skatteverket. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

9 kap.

1 § När ett äktenskap upplöses, ska makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelning behövs dock inte, om makarna har endast enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken.

Är makarna ense, får de efter skriftlig anmälan till Skatteverket fördela sin

 

egendom genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om

 

äktenskapsskillnad pågår. Anmälan ska registreras av Skatteverket.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om bodelning i samband med äkten-

 

skapsskillnad och under bestående äktenskap. Övervägandena finns i

 

avsnitt 7.1

 

Enligt paragrafens andra stycke ska anmälan om bodelning under

 

äktenskapet göras till Skatteverket. Övriga ändringar i paragrafen är

 

endast språkliga.

 

13 kap.

 

6 § När bodelning har förrättats, får makarna eller en av dem ge in

 

bodelningshandlingen till Skatteverket för registrering.

 

Enligt paragrafen ska registrering av en bodelningshandling göras av

 

Skatteverket. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

 

16 kap.

 

2 § Ansökan om registrering görs hos Skatteverket.

 

Till ansökan ska fogas den handling som ska registreras. Begärs registrering av

 

en gåva som inte har skett skriftligen, ska uppgift om gåvan lämnas i en handling

 

som har undertecknats av båda makarna.

 

Beträffande anmälan om bodelning finns bestämmelser i 9 kap. 1 § andra

 

stycket.

 

I paragrafen finns bestämmelser om registrering i äktenskapsregistret.

 

Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

 

Av första stycket framgår att registrering görs hos Skatteverket. Övriga

 

ändringar i paragrafen är endast språkliga.

 

3 § Begärs registrering av en gåva, ska Skatteverket kungöra detta i Post- och

 

Inrikes Tidningar. Detsamma gäller om makar gör en anmälan om bodelning

 

enligt 9 kap. 1 § andra stycket eller om makarna eller en av dem ger in en

 

bodelningshandling för registrering.

83

 

Prop. 2010/11:119

Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet när registrering av en handling i äktenskapsregistret har begärts. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Som en följd av att ansvaret för äktenskapsregistret flyttas från Statis- tiska centralbyrån till Skatteverket och att nu aktuella handlingar ska ges in för registrering direkt till verket upphävs bestämmelsen i nuvarande första stycket som föreskriver att rätten genast ska översända en kopia av en registrerad handling till den myndighet som för äktenskapsregistret.

Begärs registrering av en gåva eller gör makarna en anmälan om bodel- ning eller ger makarna eller en av dem in en bodelningshandling för regi- strering, ska kungörelse i fortsättningen endast föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

4 § Om ansökan bifalls, anses registrering ha skett den dag handlingen kom in till

Skatteverket.

Enligt paragrafen ska, om ansökan bifalls, registrering anses ha skett den dag som handlingen kom in till Skatteverket.

5 § Skatteverkets beslut i fråga om registrering får överklagas till den tingsrätt där någon av sökandena ska svara i tvistemål i allmänhet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överklagande av Skatteverkets beslut i registreringsärenden. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt paragrafens första stycke får Skatteverkets beslut i registrerings- ärenden överklagas till den tingsrätt där någon av sökandena ska svara i tvistemål i allmänhet. I förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser bland annat om hur ett beslut av en förvaltningsmyndighet överklagas.

Av andra stycket framgår att lagen om domstolsärenden ska tillämpas vid domstols handläggning av ett överklagande. Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen formuleras annorlunda så att dess tillämpningsområde tydliggörs. Lagrådet har anfört att om förslaget godtas så bör motsvarande ändring göras i övriga författningar i remissen där den aktuella regeln återfinns. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt men anser med hänsyn till att motsvarande bestämmelse finns i en mängd olika lagar, att frågan kräver ytterligare överväganden som inte ryms inom ramen för detta lagstiftningsärende.

17.2 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

16 kap.

1 § Vistas, då bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge efter den döde

okänd ort, ska det hos Skatteverket anmälas av den som har boet i sin vård. När

 

sådan anmälan sker eller förhållandet annars blir känt, ska Skatteverket utan

 

dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes Tidningar, att arv efter den döde tillfallit

 

den bortovarande, med uppmaning till honom eller henne att göra sin rätt till

 

arvet gällande inom fem år från den dag kungörelsen var införd i tidningen. I

 

kungörelsen ska den bortovarandes namn anges.

84

 

I fall som avses i 3 kap. 2 § ska, vid tillämpning av vad nu sagts, den rätt, som Prop. 2010/11:119 tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes bo, behandlas

som arv efter den efterlevande maken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om arvskungörelse avseende till namnet känd arvinge på okänd ort. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Av första stycket framgår att anmälan om att en känd arvinge vistas på okänd ort när bouppteckningen förrättas ska göras till Skatteverket. I samma stycke anges att det är Skatteverket som ska låta införa arvskungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

2 § Kan det, när bouppteckning förrättas, inte utrönas huruvida arvinge finns som före Allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arv, ska Skatteverket, på anmälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet annars blir känt, utan dröjsmål kungöra arvfallet i Post- och Inrikes Tidningar, med uppmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag kungörelsen var införd i tidningen. Detta gäller också om det vid bouppteckningen finns kännedom om arvinge men det saknas kunskap såväl om arvingens namn som om hans eller hennes vistelseort.

I paragrafen finns bestämmelser om arvskungörelse avseende okänd arvinge samt känd arvinge med okänt namn och okänd vistelseort. Över- vägandena finns i avsnitt 10.1.

Av paragrafen framgår att anmälan om att det kan finnas okänd arvinge, eller att det finns känd arvinge men att kännedom saknas om hans eller hennes namn och vistelseort, ska göras till Skatteverket. Det framgår också att det är Skatteverket som ska låta införa arvskungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

5 § Undandrar sig en arvinge eller testamentstagare att ge tillkänna huruvida han eller hon vill göra anspråk på arv eller på rätt enligt testamentet, får Skatteverket förelägga honom eller henne att göra sin rätt gällande inom sex månader från det att föreläggandet delgavs honom eller henne. Delgivning får inte ske enligt 34–38 och 48 §§ delgivningslagen (2010:1932).

Ett sådant föreläggande ska meddelas på ansökan av någon som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvarlåtenskapen om denne försummar att bevara sin rätt.

I paragrafen finns bestämmelser om att Skatteverket i vissa fall får förelägga en arvinge eller en testamentstagare att ge tillkänna om han eller hon vill göra anspråk på arv eller rätt enligt testamente. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Av första stycket framgår att föreläggandet till arvinge eller testamentstagare får meddelas av Skatteverket.

6 § Vill arvinge eller testamentstagare, utan att tillträda kvarlåtenskapen eller sin lott däri, göra sin rätt gällande, ska han eller hon anmäla sitt anspråk hos god man, om sådan förordnats att bevaka hans eller hennes rätt, eller hos varje dödsbodelägare som tillträtt kvarlåtenskapen eller, om skifte inte skett, hos boutredningsman eller annan som sitter i boet. Anmälan får också göras hos

Skatteverket.

85

Har en god man tagit emot anmälan, ska han eller hon tillkännage den hos Prop. 2010/11:119 Skatteverket. Om anmälan gjorts eller tillkännagetts hos Skatteverket, ska verket

se till att underrättelse översänds med posten till övriga dödsbodelägare, vilkas namn och vistelseort är upptagna i bouppteckningen efter den döde eller annars är kända för Skatteverket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan från arvinge eller testamentstagare om att göra sin rätt gällande utan att tillträda kvarlåtenskap eller lott i kvarlåtenskap. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

I första stycket anges att en sådan anmälan bland annat kan göras hos Skatteverket.

Av andra stycket framgår att om en anmälan har tagits emot av god man ska han eller hon anmäla detta hos Skatteverket. I samma stycke anges att Skatteverket ska underrätta övriga dödsbodelägare om en anmälan.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

10 § Skatteverkets beslut får överklagas till den tingsrätt där den döde skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första stycket är Stockholms tingsrätt behörig domstol.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överklagande av Skatteverkets beslut. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

I paragrafens första stycke anges att Skatteverkets beslut får överklagas till den tingsrätt där den döde skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet. I förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser bland annat om hur ett beslut av en förvaltningsmyndighet överklagas.

Enligt andra stycket är Stockholms tingsrätt behörig domstol om det inte finns någon domstol som är behörig enligt första stycket.

Av tredje stycket framgår att lagen om domstolsärenden ska tillämpas vid rättens handläggning av ett överklagande.

17.3Förslaget till lag om ändring i jordabalken

9 kap.

24 § Syn ska förrättas av minst två med ortens jordbruksförhållanden förtrogna synemän, vilka utses bland personer som av länsstyrelse förklarats behöriga att hålla syn. Synemännen ska utses av jordägaren och arrendatorn gemensamt. Enas inte parterna om valet, ska länsstyrelsen utse synemän. Mot syneman gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika meningar, ska flertalets mening gälla. Kan beslut inte åstadkommas på sådant sätt ska, om synemännen är fler än två samt parterna eller länsstyrelsen utsett en av synemännen att vara ordförande, dennes mening gälla som synemännens beslut. Kan inte heller på detta sätt beslut åstadkommas, ska synemännen välja ytterligare en syneman, som då blir ordförande. Enas inte synemännen om valet, ska länsstyrelsen utse synemannen.

Syn får inte påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vilken synen hänför sig och ska vara avslutad inom fyra månader från nämnda dag, om inte

länsstyrelsen på begäran av synemännen medger att synen får avslutas senare.

86

Sådant medgivande behövs dock inte för syn som äger rum inom två månader Prop. 2010/11:119 efter fristens utgång för att undersöka förekomsten av ogräs.

Paragrafen innehåller bestämmelser om syn och synemän. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.

Ändringarna i första och andra styckena innebär att länsstyrelsen i stäl- let för tingsrätten ska utse synemän. I enlighet med allmänna principer är den länsstyrelse behörig inom vars län arrendestället finns.

Tredje stycket ändras så att länsstyrelsen i stället för tingsrätten får medge anstånd med att avsluta syn.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

24 a § Länsstyrelsens beslut enligt 24 § får överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överklagande av länsstyrelsens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 12.

I första stycket anges att länsstyrelsens beslut får överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten är belägen. I förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser bland annat om hur ett beslut av en förvaltningsmyndighet överklagas.

Av andra stycket framgår att lagen om domstolsärenden ska tillämpas vid rättens handläggning av ett överklagande.

17.4Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

6 kap.

2 § Bolagsverket ska besluta att en sparbank ska gå i likvidation, om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats.

Rätten ska besluta att en sparbank ska gå i likvidation, om sparbanken har försatts i konkurs och denna avslutats med överskott. Beslutet ska fattas i samband med att konkursen avslutas.

Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av Finansinspektionen, styrelsen, styrelseledamot eller huvudman.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation av sparbanker. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Genom första stycket förs uppgiften att besluta om likvidation i sam- band med återkallelse av tillstånd över från allmän domstol till Bolags- verket.

Har en sparbank försatts i konkurs och denna avslutats med överskott ska enligt nuvarande ordning sparbanksstämman inom viss föreskriven tid besluta att banken ska gå i likvidation. Ändringarna i andra stycket innebär att i stället rätten ska fatta ett sådant beslut i samband med att konkursen avslutas.

87

2 a § Ett beslut om likvidation enligt 2 § gäller omedelbart.

Prop. 2010/11:119

Paragrafen, som är ny, anger från vilken tidpunkt ett beslut om likvida- tion av sparbank blir gällande.

Av bestämmelsen framgår, liksom av motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar, att ett beslut om likvidation gäller omedelbart.

Handläggningen av ärenden om likvidation

3 § I ett ärende enligt 2 § första stycket ska Bolagsverket förelägga sparbanken, Finansinspektionen samt de huvudmän och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande inom en viss tid. Föreläggandet ska delges sparbanken, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före utgången av den utsatta tiden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av likvidations- ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringarna i paragrafen innebär att Bolagsverket, när ett tillstånd att driva bankrörelse har återkallats, ska förelägga sparbanken, Finansinspektionen samt de huvudmän och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande inom viss tid. Föreläggandet ska delges sparbanken om det kan ske på annat sätt än genom kungörelsedelgivning. Vidare ska Bolagsverket kungöra före- läggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före utgången av den utsatta tiden. Vid handläggningen hos Bolagsverket gäller i övrigt förvaltningslagen (1986:223).

5 § Ett beslut om likvidation ska registreras. En sparbanksstämma eller domstol som beslutar om likvidation ska genast anmäla beslutet till registreringsmyndigheten.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål utse två eller flera likvidatorer och underrätta registreringsmyndigheten om vilka som har utsetts. Likvidatorerna träder i styrelsens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

Paragrafen innehåller dels en skyldighet att anmäla beslut om likvidation till registreringsmyndigheten för registrering, dels bestämmelser om utseende av likvidator.

Första stycket ändras så att det inleds med en generell bestämmelse som föreskriver att ett beslut om likvidation enligt denna lag ska regist- reras. Lagrådet har föreslagit att ordet ”registreringsmyndigheten” byts ut mot ”Bolagsverket”. Om förslaget godtas bör enligt Lagrådet motsva- rande ändring i förekommande fall göras på andra ställen i lagen. Enligt 13 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse är Bolagsverket registreringsmyndighet för banker. Att Bolagsverket är registreringsmyndighet för sparbanker är således redan reglerat i lag. Det framstår inte som nödvändigt att uttryckligen ange detta även här. Frågan bör i stället övervägas vid en framtida översyn av banklagstiftningen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

88

18 § Om en sparbank har försatts i konkurs och denna avslutas utan överskott, är Prop. 2010/11:119 banken upplöst när konkursen avslutas.

Var sparbanken i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsättas enligt 16 §, om konkursen avslutas med överskott.

Bevis om tillskott till garantifond eller till grundfond, som ska återbäras, medför rätt till utdelning först efter övriga fordringar i konkursen, inklusive fordringar på grund av sparbankens förlagsupplåning. I fråga om den inbördes förmånsrätten mellan dessa fondmedel ska 12 § gälla.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkningarna av en sparbanks konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Det tidigare andra stycket, som reglerade situationen att en sparbanks konkurs avslutats med överskott, har tagits bort. Den situationen regleras numera i 6 kap. 2 § andra stycket.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga eller redaktionella.

Överklagande av Bolagsverkets beslut om likvidation

20 § Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 2 § första stycket får överklagas till tingsrätten i den ort där sparbankens styrelse har sitt säte. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut om likvidation på grund av att tillståndet att driva bankrörelse har återkallats. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Enligt första stycket får Bolagsverkets beslut om likvidation överklagas till tingsrätten i den ort där sparbankens styrelse har sitt säte. Den tidsfrist som gäller för överklagandet överensstämmer med övriga bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut enligt den associationsrättsliga lagstiftningen.

Av andra stycket framgår att lagen om domstolsärenden ska tillämpas vid rättens handläggning av ett överklagande.

11 kap.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggning av ärenden om likvidation enligt denna lag.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande att meddela före- skrifter om avgifter. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Av paragrafen följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggning av de ärenden om likvidation som flyttas över från allmän domstol.

89

17.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om

Prop. 2010/11:119

 

ekonomiska föreningar

 

11 kap.

13 § När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälningstiden har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, ska likvidatorerna skifta föreningens behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, ska så mycket av föreningens medel som kan behövas för denna betalning behållas och återstoden skiftas.

De föreningsmedlemmar eller innehavare av förlagsandelar som vill klandra skiftet ska väcka talan mot föreningen senast tre månader efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman.

Om en medlem eller innehavare av en förlagsandel inte inom fem år efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han eller hon erhållit vid skiftet, har han eller hon förlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan Bolagsverket på anmälan av likvidatorerna förordna att medlen ska tillfalla Allmänna arvsfonden. I annat fall ska 16 § tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skifte av tillgångar i en eko- nomisk förening efter likvidation och om att tillgångarna i vissa fall kan tillfalla Allmänna arvsfonden. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

Ändringarna i första och andra styckena är endast språkliga. Ändringen i tredje stycket innebär att Bolagsverket tar över handlägg-

ningen av ärenden om huruvida kvarvarande tillgångar av ringa värde i en ekonomisk förening ska tillfalla Allmänna arvsfonden. Övriga änd- ringar är endast språkliga.

15 kap.

7 § Beslut av Bolagsverket i ärende enligt 11 kap. 4 a, 6 b, 6 c eller 13 § överklagas till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande av beslut enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets be- slut. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Ändringarna i första stycket innebär att Bolagsverkets beslut i ärenden om huruvida en tillgång av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden ska kunna överklagas till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte. Övriga ändringar är endast språkliga.

Ändringarna i andra stycket är endast språkliga.

90

17.6

Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om

Prop. 2010/11:119

 

fingerade personuppgifter

 

2 § En fråga om medgivande att använda fingerade personuppgifter prövas av

Rikspolisstyrelsen.

Ansökan om medgivande görs av den som vill använda fingerade personupp- gifter.

Paragrafen anger vilken myndighet som prövar frågor om medgivande att använda fingerade personuppgifter och vem som är behörig att ansöka om sådant medgivande. Övervägandena finns i avsnitt 9. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Ändringen i första stycket innebär att Rikspolisstyrelsen övertar Stockholms tingsrätts uppgifter att pröva ansökningar om att använda fingerade personuppgifter.

Av andra stycket framgår att en ansökan om medgivande att använda fingerade personuppgifter ska göras av den som vill använda sådana upp- gifter.

Till följd av att Rikspolisstyrelsen tar över tingsrättens uppgift i ären- den om fingerade personuppgifter tas det nuvarande tredje stycket – som handlar om Rikspolisstyrelsens ansökan till tingsrätten – bort.

4 § En person som ansöker om eller har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter för egen del, får ansöka om medgivande även för ett barn som personen är vårdnadshavare för och varaktigt bor tillsammans med, om syftet är att ge skydd mot den andre vårdnadshavaren.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörighet i vissa fall att ansöka om medgivande för barn som sökanden är vårdnadshavare för.

Paragrafen justeras till följd av att uppgiften att besluta om medgivan- de att använda fingerade personuppgifter flyttas från Stockholms tings- rätt till Rikspolisstyrelsen. I paragrafen görs även en mindre redaktionell ändring.

8 § Om den som har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter skriftligen anmäler hos Rikspolisstyrelsen att medgivandet inte längre behövs eller om det finns synnerliga skäl för det, ska Rikspolisstyrelsen besluta att med- givandet att använda fingerade personuppgifter ska upphöra att gälla.

Paragrafen behandlar fall då ett medgivande att använda fingerande personuppgifter ska upphöra att gälla. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ändringen innebär att Rikspolisstyrelsen i fortsättningen ensam får besluta att ett medgivande att använda fingerade personuppgifter ska upphöra att gälla. Synnerliga skäl kan vara att den enskilde använder både den fingerade och den verkliga identiteten i brottsligt syfte (prop. 1997/98:9 s. 112). Lagrådet har efterlyst ytterligare exempel på vad som kan utgöra synnerliga skäl. De ändringar som nu görs i paragrafen innebär dock ingen ändring i sak. Det bör därför inte nu ges några nya exempel till stöd för tillämpningen.

91

10 § Rikspolisstyrelsens beslut får överklagas till Stockholms tingsrätt. Ett beslut Prop. 2010/11:119 enligt 6 § första stycket får dock inte överklagas.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Rikspolisstyrel- sens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 9.

I paragrafens första stycke, som är nytt, anges att Rikspolisstyrelsens beslut i ärenden om medgivande att använda fingerade personuppgifter får överklagas till Stockholms tingsrätt. I förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser bland annat om hur ett beslut av en förvaltningsmyn- dighet överklagas. Andra meningen motsvarar nuvarande andra styckets andra mening.

Andra stycket, som delvis motsvarar nuvarande första stycket, innebär att lagen om domstolsärenden ska tillämpas vid rättens handläggning av ett överklagande.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller om en ansökan om medgivande att använda fin- gerade personuppgifter har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

3.En framställning om medgivande att använda fingerade personuppgifter som gjorts till Rikspolisstyrelsen ska, om Rikspolisstyrelsen inte har avgjort ärendet vid ikraftträdandet, behandlas som en ansökan enligt de nya bestämmelserna.

Har Rikspolisstyrelsen eller en enskild kommit in med en ansökan till tingsrätten före ikraftträdandet framgår av övergångsbestämmelsen (punkt 2) att tingsrätten ska fortsätta handläggningen av ärendet.

Om en enskild kommit in med en framställning till Rikspolisstyrelsen och myndigheten före ikraftträdandet varken hunnit avslå framställ- ningen eller göra en ansökan till tingsrätten, ska Rikspolisstyrelsen behandla framställningen som en ansökan om medgivande att använda fingerade personuppgifter enligt de nya reglerna (punkt 3).

17.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

9 kap.

4 § Bolagsverket ska besluta att medlemsbanken ska gå i likvidation, om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att banken i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

Rätten ska besluta att medlemsbanken ska gå i likvidation, om

1. medlemsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande, eller

2. medlemsbanken har försatts i konkurs och denna avslutats med överskott. Ett beslut enligt andra stycket 2 ska fattas i samband med att konkursen

avslutas.

Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.

En fråga om likvidation enligt första stycket eller andra stycket 1 prövas på ansökan av Finansinspektionen, styrelsen, styrelseledamot, medlem eller innehavare av förlagsandel.

92

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation av Prop. 2010/11:119 medlemsbanker i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringarna i första stycket innebär att uppgiften att besluta om likvi- dation i samband med återkallelse av tillstånd flyttats från allmän dom- stol till Bolagsverket.

Har en medlemsbank försatts i konkurs och denna avslutats med över- skott ska enligt nuvarande ordning föreningsstämman inom viss föreskri- ven tid besluta att banken ska gå i likvidation. Ändringarna i andra och tredje styckena innebär att i stället rätten ska fatta ett sådant beslut i sam- band med att konkursen avslutas.

4 a § Ett beslut om likvidation enligt 4 § gäller omedelbart.

Paragrafen, som är ny, anger tidpunkten från vilken ett beslut om likvidation gäller.

Av bestämmelsen framgår, liksom av motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar, att beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Handläggningen av ärenden om likvidation

5 § Görs en ansökan eller en anmälan som avses i 2 § eller 4 § andra stycket 1, ska rätten genast kalla medlemsbanken, Finansinspektionen samt de medlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för banken att träda i likvidation ska prövas. Kallel- sen ska delges banken, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51§§ delgivningslagen (2010:1932). Rätten ska kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tingsrättens handläggning av likvidationsärenden.

Ändringen i paragrafen är en följd av att tingsrätten enligt 2 § ska besluta att en medlemsbank, som har försatts i konkurs, ska gå i likvi- dation i samband med att utdelning i konkursen fastställs om konkursen avslutas med överskott. Ändringen innebär att tingsrätten inte ska utfärda något likvidationsföreläggande i dessa ärenden.

6 § I ett ärende enligt 4 § första stycket ska Bolagsverket förelägga medlemsbanken, Finansinspektionen samt de medlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande inom en viss tid. Föreläggandet ska delges banken om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före utgången av den utsatta tiden.

Paragrafen, som är ny, reglerar handläggningen av likvidationsärenden hos Bolagsverket. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Av paragrafen framgår att Bolagsverket ska förelägga medlemsbanken, Finansinspektionen samt de medlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande inom viss tid. Före- läggandet ska delges medlemsbanken om det kan ske på annat sätt än

genom kungörelsedelgivning. Vidare ska Bolagsverket kungöra före-

93

läggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader Prop. 2010/11:119 före utgången av den utsatta tiden. I denna del motsvarar förfarandet det

som gäller vid rättens handläggning av likvidationsärenden. Vid hand- läggningen hos Bolagsverket gäller i övrigt förvaltningslagen (1986:223).

7 § Ett beslut om likvidation ska registreras. En föreningsstämma eller domstol som beslutar om likvidation ska genast anmäla beslutet till registreringsmyndigheten.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål utse två eller flera likvidatorer och underrätta registreringsmyndigheten om vilka som har utsetts. Likvidatorerna träder i styrelsens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

Paragrafen innehåller dels en skyldighet att anmäla beslut om likvidation till registreringsmyndigheten för registrering, dels bestämmelser om utseende av likvidator.

Första stycket ändras så att det inleds med en generell bestämmelse som föreskriver att ett beslut om likvidation enligt denna lag ska regist- reras. Lagrådet har föreslagit att ordet ”registreringsmyndigheten” byts ut mot ”Bolagsverket”. Om förslaget godtas bör enligt Lagrådet motsva- rande ändring i förekommande fall göras på andra ställen i lagen. Enligt 13 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse är Bolagsverket registreringsmyndighet för banker. Att Bolagsverket är registreringsmyndighet för medlemsbanker är således redan reglerat i lag. Det framstår inte som nödvändigt att uttryckligen ange detta även här. Frågan bör i stället övervägas vid en framtida översyn av banklagstift- ningen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

19 § Om en medlemsbank har försatts i konkurs och denna avslutas utan överskott, är banken upplöst när konkursen avslutas.

Var medlemsbanken i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsättas enligt 17 §, om konkursen avslutas med överskott.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkningarna av en medlems- banks konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Det tidigare andra stycket, som reglerade situationen att en medlems- banks konkurs avslutats med överskott, har tagits bort. Den situationen regleras numera i 9 kap. 4 § andra stycket 2.

Övriga ändringar är endast språkliga eller redaktionella.

Överklagande av Bolagsverkets beslut om likvidation

21 § Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 4 § första stycket får överklagas till tingsrätten i den ort där medlemsbankens styrelse har sitt säte. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut om likvidation på grund av att tillståndet att driva

bankrörelse har återkallats. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

94

Enligt första stycket får Bolagsverkets beslut om likvidation överklagas Prop. 2010/11:119 till tingsrätten i den ort där medlemsbankens styrelse har sitt säte. Den

tidsfrist som gäller för överklagandet överensstämmer med övriga bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut enligt den associationsrättsliga lagstiftningen.

Av andra stycket framgår att lagen om domstolsärenden ska tillämpas vid rättens handläggning av ett överklagande.

17.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

10 kap.

31 § Förutom i de fall som anges i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) ska Bolagsverket besluta att ett bankaktiebolag ska gå i likvidation om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att bolaget i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om likvidation av bankaktiebolag. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Paragrafen ändras till följd av att Bolagsverket i stället för allmän domstol ska fatta beslut om likvidation vid återkallelse av ett tillstånd att driva bankrörelse. Av 31 kap. 3 § aktiebolagslagen följer att Bolags- verkets beslut får överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

17.9Förslaget om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

8 kap.

Bolagsverkets beslut om ersättare för en styrelseledamot

16 § Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen ska utses på ett annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, ska Bolagsverket på ansökan utse en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

I paragrafen finns bestämmelser om utseende av styrelseledamot i visst fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Paragrafen ändras till följd av att Bolagsverket övertar handläggningen av ärenden om att utse en styrelseledamot i det fall då styrelseledamoten enligt bolagsordningen ska utses på annat sätt än genom val av bolagsstämman och någon sådan styrelseledamot inte har utsetts.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

95

22 kap.

Prop. 2010/11:119

8 § Om inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, som lösningsanspråket

 

riktas mot, inom den tid som anges i underrättelsen enligt 7 § har uppgett en

 

gemensam skiljeman, ska styrelsen hos Bolagsverket ansöka om att en god man

 

utses.

 

En sådan ansökan ska prövas skyndsamt.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om utseende av god man vid inlösen

 

av minoritetsaktier. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Paragrafen har

 

utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

 

Ändringarna i första stycket innebär att Bolagsverket tar över

 

handläggningen av ärenden om förordnande av god man vid inlösen av

 

minoritetsaktier.

 

Det tidigare tredje stycket, som angav att prövningstillstånd krävdes

 

vid ett överklagande till hovrätten, har tagits bort. Detta framgår numera

 

av 31 kap. 3 §, där överklagande av beslut enligt den aktuella bestäm-

 

melsen regleras.

 

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

 

25 kap.

 

42 § En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades

 

fram på bolagsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått vid

 

skiftet förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna. Med tillämpning av

 

44 § ska kvarvarande tillgångar då skiftas mellan bolagets övriga aktieägare. Om

 

tillgångarna är av obetydligt värde, kan Bolagsverket på anmälan av likvidatorn

 

besluta att tillgångarna i stället ska tillfalla Allmänna arvsfonden.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om skifte av tillgångarna i ett

 

aktiebolag efter avslutad likvidation. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

 

Ändringarna i paragrafen innebär att Bolagsverket tar över hand-

 

läggningen av ärenden om huruvida kvarvarande tillgångar av obetydligt

 

värde i ett aktiebolag ska tillfalla Allmänna arvsfonden.

 

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

 

44 § Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt 41 §

 

eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en

 

likvidationsåtgärd, ska likvidationen fortsätta.

 

Likvidatorn ska genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i

 

aktiebolagsregistret. Kallelse till den första bolagsstämman efter återupptagandet

 

ska ske enligt bolagsordningen. Dessutom ska skriftlig kallelse sändas till varje

 

aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för

 

bolaget.

 

Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan

 

Bolagsverket på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången i stället ska tillfalla

 

Allmänna arvsfonden.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om fortsatt likvidation av ett

 

aktiebolag i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

 

Tredje stycket ändras till följd av att Bolagsverket övertar hand-

 

läggningen av ärenden om huruvida en tillgång av obetydligt värde som

 

framkommit efter att aktiebolaget upplösts på anmälan av likvidatorn ska

 

tillfalla Allmänna arvsfonden.

 

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

96

 

31 kap.

Prop. 2010/11:119

3 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 8 kap. 16 §, 25 kap. 11, 28, 29, 42 eller 44 § får överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Bolagsverkets beslut enligt 22 kap. 8 § får överklagas till Stockholms tingsrätt. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för

beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut.

Ändringarna i första stycket innebär att Bolagsverkets beslut i ärenden om utseende av ersättare för en styrelseledamot och ärenden om huruvida en tillgång av obetydligt värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden får överklagas till tingsrätt.

Av andra stycket framgår att Bolagsverkets beslut i ärenden om förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier får överklagas till Stockholms tingsrätt.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

17.10Förslaget till lag om dödande av förkommen handling

Lagen ersätter lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, i det följande kallad 1927 års lag.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag gäller dödande av förkommen handling, efterlysning av förkommen bankbok och förkommet livförsäkringsbrev samt dödande av inteckning.

Paragrafen anger lagens innehåll. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Av paragrafen framgår att lagen innehåller bestämmelser om dödande av förkommen handling, dödande av inteckning och efterlysning av för- kommen bankbok.

Dödande av förkommen handling

2 § Följande handlingar omfattas av bestämmelserna om dödande av förkommen handling:

1.löpande skuldebrev,

2.växlar,

3.konossement,

4.andra handlingar än de som anges i 1–3, vars uppvisande utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att begära att någon annan förpliktelse fullgörs,

5.handlingar, vars uppvisande utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

6.aktiebrev, och

7.inteckningshandlingar.

97

Bestämmelserna tillämpas inte på banksedlar. De tillämpas inte heller på

Prop. 2010/11:119

obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om obligationer med en löptid på

 

högst ett år som har ställts till innehavaren och som ges ut av en bank eller ett

 

kreditmarknadsföretag.

 

Paragrafen reglerar vilka handlingar som kan dödas. Bestämmelsen mot-

 

svarar 1 § i 1927 års lag.

 

Första stycket innehåller en uppräkning av vilka handlingar som kan

 

dödas och har utan sakliga ändringar överförts från 1 § första stycket i

 

1927 års lag. I syfte att förenkla lagtexten har den tidigare uppräkningen

 

av vissa dödningsbara handlingar ersatts med samlingsbegreppet inteck-

 

ningshandling. Med detta avses en handling som blivit inskriven i en in-

 

skrivningsbok eller i ett inskrivningsregister, dvs. pantbrev på grund av

 

inteckning i fast egendom eller tomträtt, pantbrev på grund av inteckning

 

i skepp eller skeppsbygge, företagsinteckningsbrev och intecknade ford-

 

ringshandlingar. Med intecknad fordringshandling avses en fordrings-

 

handling ställd till viss man som har lämnats in för registrering. Dessa

 

utgörs av handlingar för vilka det har utfärdats företagsinteckning liksom

 

av fordringshandlingar för vilka det har utfärdats inteckning i luftfartyg

 

eller järnväg (jfr. prop. 1970:145 s. 320).

 

Bestämmelsen i andra stycket har utan sakliga ändringar överförts från

 

1 § andra stycket i 1927 års lag.

 

3 § En sådan handling som avses i 2 § får dödas efter ansökan av den som har

 

förlorat handlingen, om det kan antas att handlingen har förstörts eller kommit

 

bort.

 

Paragrafen anger under vilka förutsättningar en handling får dödas.

 

Bestämmelsen har utan sakliga ändringar överförts från 1 § första stycket

 

i 1927 års lag.

 

4 § En ansökan om dödande av förkommen handling ska göras hos Kronofogde-

 

myndigheten, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

 

Avser ansökan en förkommen inteckningshandling ska den göras hos den

 

inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av sådan

 

handling som ansökan avser.

 

Avser ansökan ett förkommet aktiebrev eller annan handling vars uppvisande

 

utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto

 

som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, ska

 

ansökan göras hos Bolagsverket.

 

Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i 1927 års lag, innehåller

 

bestämmelser om var en ansökan om dödande av förkommen handling

 

ska göras. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

 

Av första stycket följer att en ansökan om dödande av förkommen

 

handling ska göras hos Kronofogdemyndigheten om ansökan avser

 

löpande skuldebrev, växlar, konossement eller andra handlingar vars

 

uppvisande utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att påkalla

 

fullgörande av någon annan förpliktelse.

 

Enligt andra stycket ska en ansökan som avser en inteckningshandling

 

göras hos den inskrivningsmyndighet som handlägger ärenden om

 

inskrivning av sådan handling som ansökan avser. Bestämmelsen innebär

 

att en ansökan om dödande av handling som avser pantbrev på grund av

98

inteckning i fastighet, tomträtt eller järnväg ska göras hos Lantmäteriet. Prop. 2010/11:119 En ansökan om dödande av pantbrev på grund av inteckning i skepp eller

skeppsbygge respektive inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg ska göras hos Transportstyrelsen. Om ansökan avser företags- inteckningsbrev eller företagsinteckning ska den göras hos Bolagsverket.

I fråga om aktier och handlingar vars uppvisande utgör villkor för att

 

antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i

 

lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument anges i

 

tredje stycket att ansökan ska göras hos Bolagsverket.

 

5 § Ansökan ska vara skriftlig och innehålla uppgifter om de omständigheter som

 

åberopas till stöd för att handlingen har förstörts eller kommit bort. Till ansökan

 

ska fogas en kopia av handlingen eller sådana uppgifter om handlingens innehåll,

 

som är nödvändiga för att den med säkerhet ska kunna identifieras.

 

Avser ansökan dödande av en inteckningshandling ska inskrivningsmyndig-

 

heten göra en anteckning om ansökan i inskrivningsboken, inskrivningsregistret

 

eller fastighetsregistrets inskrivningsdel.

 

Paragrafen reglerar innehållet i en ansökan om dödande av handling.

 

Genom första stycket första meningen klargörs att sökanden ska ange

 

de omständigheter som han eller hon åberopar till stöd för att handlingen

 

har förstörts eller kommit bort. Bestämmelsen motsvarar 2 § första

 

stycket första meningen i 1927 års lag. Andra meningen i paragrafen har

 

utan sakliga ändringar förts över från 3 § i 1927 års lag.

 

Andra stycket har utan sakliga ändringar överförts från 10 § första

 

stycket första meningen i 1927 års lag.

 

6 § Om en ansökan inte innehåller de uppgifter som krävs enligt 5 § första

 

stycket, ska myndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Detsamma

 

gäller om föreskriven avgift inte har betalats. Av föreläggandet ska det framgå att

 

ansökan kan avvisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet behöver inte

 

delges.

 

Följer sökanden inte ett föreläggande enligt första stycket, ska myndigheten

 

avvisa ansökan, om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för en

 

prövning i sak eller om föreskriven avgift inte har betalats.

 

Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i 1927 års lag, innehåller

 

regler om komplettering och avvisning av en ansökan.

 

Om en ansökan inte innehåller de uppgifter som krävs enligt 5 § första

 

stycket ska enligt första stycket sökanden föreläggas att avhjälpa bristen.

 

Ett föreläggande att komplettera ansökan ska innehålla upplysning om att

 

ansökan kan komma att avvisas om föreläggandet inte följs. Av paragra-

 

fen framgår uttryckligen att föreläggandet inte behöver delges.

 

Om sökanden, trots föreläggandet, inte kompletterar ansökan ska

 

myndigheten enligt andra stycket avvisa ansökan om den är så bristfällig

 

att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak. Detsamma gäller

 

om föreskriven avgift inte har betalats. I detta sammanhang finns anled-

 

ning att erinra om den allmänna serviceskyldighet som myndigheter har

 

enligt 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1986:223).

 

7 § Var och en som i egenskap av gäldenär, borgensman eller på annat sätt är

 

förpliktad på grund av handlingen ska underrättas om ansökan, om det är möjligt.

99

Detsamma gäller aktiebolag, om ansökan avser dödande av aktiebrev.

Avser ansökan en inteckningshandling ska, om det är möjligt, även den Prop. 2010/11:119 intecknade egendomens ägare och den person som senast, i den ordning som är

särskilt föreskriven, blivit antecknad som innehavare av handlingen underrättas. Den myndighet som handlägger ärendet ansvarar för underrättelserna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av ärenden om dödande av handling. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Bestämmelserna i första och andra styckena har utan sakliga ändringar förts över från 4 och 11 §§ i 1927 års lag.

Enligt tredje stycket ska den myndighet som handlägger ärendet om

 

dödande av handlingen ansvara för underrättelserna enligt första stycket

 

och inte, som enligt 1927 års lag, sökanden.

 

8 § Har sökanden gjort sannolikt att handlingen har förstörts eller kommit bort,

 

ska myndigheten utfärda ett föreläggande som snarast ska kungöras i Post- och

 

Inrikes Tidningar.

 

Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen samt uppgift om att

 

sökanden har gjort sannolikt att handlingen har förstörts eller kommit bort. I

 

föreläggandet ska det finnas en uppmaning till den som kan inneha handlingen

 

eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet,

 

att anmäla detta till myndigheten senast en viss angiven dag. Denna dag ska

 

bestämmas så att minst ett och högst två år kommer att ha förflutit från dagen för

 

kungörandet. Sökanden ska underrättas om innehållet i föreläggandet.

 

Paragrafen innehåller regler om handläggningen av ärenden om dödande

 

av handling. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

 

Av första stycket framgår att myndigheten, om sökanden har gjort

 

sannolikt att handlingen har förstörts eller kommit bort, ska utfärda och

 

kungöra ett föreläggande. Bestämmelsen motsvarar 6 § första stycket

 

första meningen i 1927 års lag. Kungörelsen ska föras in i enlighet med

 

3 § förordningen (2006:1221) om Post- och Inrikes Tidningar.

 

I andra stycket har uttrycket ”offentlig stämning” bytts ut mot

 

”föreläggande”. Bestämmelsen i övrigt motsvarar 6 § andra stycket i

 

1927 års lag.

 

9 § Om tiden för anmälan enligt 8 § andra stycket har gått ut och det inte finns

 

någon omständighet som visar eller ger skälig anledning att anta att handlingen

 

finns i behåll, ska handlingen dödas genom beslut av myndigheten.

 

När det gäller inteckningshandlingar ska beslutet innehålla en upplysning om

 

att beslutet inte innebär att inteckningen dödas.

 

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av intecknings-

 

handling i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets

 

inskrivningsdel.

 

I paragrafen anges förutsättningar för att en handling ska dödas.

 

Första stycket har utan sakliga ändringar överförts från 8 § första

 

stycket i 1927 års lag. Vissa redaktionella ändringar har gjorts till följd

 

av att beslutet om dödande av handling numera fattas av förvaltnings-

 

myndighet.

 

Andra stycket har utan sakliga ändringar överförts från 8 § andra

 

stycket i 1927 års lag. Uppräkningen av vissa handlingar har ersatts med

 

samlingsbegreppet inteckningshandlingar (se 2 § och författnings-

 

kommentaren till denna).

100

 

Bestämmelserna i tredje stycket har utan sakliga ändringar överförts från 10 § första stycket andra meningen i 1927 års lag.

10 § Om förutsättningarna för att döda en handling enligt denna lag inte är uppfyllda, ska myndigheten avslå ansökan.

Ett beslut om att avslå en ansökan om dödande av inteckningshandling ska, sedan beslutet vunnit laga kraft, antecknas i inskrivningsboken, inskrivnings- registret eller fastighetsregistrets inskrivningsdel.

I paragrafen anges när en ansökan ska avslås.

Av första stycket framgår att en ansökan om dödande av förkommen handling ska avslås om det inte framgår av ansökan eller annan utredning att det kan antas att den har förstörts eller kommit bort.

Enligt andra stycket ska ett beslut om att avslå en ansökan antecknas i aktuellt inskrivningsregister. En sådan anteckning får dock inte ske förrän avslagsbeslutet har vunnit laga kraft. Bestämmelsen har utan sak- liga ändringar överförts från 10 § första stycket tredje meningen i 1927 års lag. Endast den redaktionella ändringen har gjorts att ordet ”utslag” har ersatts med ”beslut”.

11 § Om en handling har dödats, får sökanden göra gällande den rätt som handlingen grundas på utan att handlingen behöver visas upp.

I paragrafen regleras rättsverkningarna av ett beslut om dödande av hand- ling. Bestämmelsen har utan sakliga ändringar förts över från 9 § första stycket första meningen i 1927 års lag.

12 § Den som är förpliktad att fullgöra vad som blivit utfäst i en dödad handling ska utfärda en ny handling som svarar mot den handling som har dödats. Är den dödade handlingen en intecknad fordringshandling eller ett aktiebrev ska i stället den intecknade egendomens ägare respektive aktiebolaget utfärda ny handling. Någon ny handling ska dock inte utfärdas, om den dödade handlingen var en handling vars uppvisande endast utgjorde ett villkor för att någon ska antecknas som innehavare av en rättighet på ett sådant konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

En ny handling, som enligt första stycket utfärdas i stället för en dödad inteck- ningshandling, gäller inte som inteckningshandling förrän anteckning gjorts enligt 13 § andra stycket.

I fråga om växel och konossement gäller även särskilda bestämmelser om ställande av säkerhet.

Av paragrafen framgår skyldigheten att efter beslut om dödande av hand- ling utfärda en ny handling motsvarande den som dödats. Bestämmel- serna har utan sakliga ändringar överförts från 9 och 11 §§ i 1927 års lag.

Av tredje stycket framgår att det i fråga om växel och konossement finns särskilda bestämmelser om ställande av säkerhet (se 73 § växellagen [1932:130] och 13 kap. 55 § sjölagen [1994:1009]).

13 § Sedan ett beslut om dödande av pantbrev eller företagsinteckningsbrev vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda nytt pantbrev eller inteckningsbrev som svarar mot det dödade samt göra anteckning om detta i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Prop. 2010/11:119

101

Har en intecknad fordringshandling dödats genom beslut som vunnit laga kraft, Prop. 2010/11:119 ska inskrivningsmyndigheten på ansökan anteckna i inskrivningsboken eller

inskrivningsregistret att ny handling, som utfärdats enligt 12 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade handlingen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av nytt pantbrev eller nytt företagsinteckningsbrev efter ett beslut om dödande. Bestämmelserna motsvarar 10 § andra och tredje styckena i 1927 års lag.

I första stycket har ordet ”utslag” ersatts med ”beslut”.

I andra stycket har bestämmelsen kompletterats med en hänvisning till inskrivningsregistret till följd av att inskrivning enligt lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg numera sker i inskrivningsregistret för luftfartyg.

Efterlysning av förkommen bankbok och förkommet livförsäkringsbrev

14 § Har en bankbok förkommit, får insättaren eller dennes rättsinnehavare i stället för att ansöka om dödande av bankbok begära att bankstyrelsen efterlyser den.

Om någon begär en sådan efterlysning och lämnar trovärdiga uppgifter om när och under vilka omständigheter bankboken förkommit, får bankstyrelsen på sökandens bekostnad verkställa efterlysningen. Det sker genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Har bankboken inte kommit tillrätta inom sex måna- der från kungörandet och finns det inte skälig anledning att anta att den finns i behåll, har sökanden rätt att få tillgodohavandet utbetalt till sig. Efter det att inne- stående medel har betalts ut är bankboken utan verkan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om efterlysning av bankbok. Bestämmelserna har utan sakliga ändringar förts över från 12 § första och andra styckena i 1927 års lag.

15 § Bestämmelserna i 14 § tillämpas även på livförsäkringsbrev. En begäran om efterlysning ställs då till styrelsen för det försäkringsbolag där försäkringen tagits eller, om den tagits hos en utländsk försäkringsanstalt som får driva försäkrings- rörelse här i landet, till generalagenten, som också har att verkställa efter- lysningen.

Om försäkringsfallet ännu inte har inträffat har sökanden, i stället för vad som gäller enligt 14 § andra stycket om utbetalning av tillgodohavande, rätt att få ett nytt försäkringsbrev. När det nya försäkringsbrevet har utställts är det förkomna försäkringsbrevet utan verkan.

Paragrafen reglerar förfarandet vid efterlysning av förkommet livför- säkringsbrev. Bestämmelserna har utan sakliga ändringar förts över från 12 § tredje stycket i 1927 års lag.

Dödande av handling i samband med utmätning eller konkurs

16 § Bestämmelserna i 2 och 5–13 §§ gäller i tillämpliga delar även när en handling inte har kunnat påträffas vid utmätning av en fordran eller en rättighet eller vid konkurs, om det kan antas att handlingen undanhålls. Ansökan om

dödande görs i sådant fall av Kronofogdemyndigheten eller konkursboet.

102

Paragrafen innehåller bestämmelser om dödande av förkommen handling i samband med utmätning eller konkurs. Paragrafens sakliga innehåll motsvarar 12 a § första meningen i 1927 års lag.

17 § En ansökan enligt 16 § ska göras hos den tingsrätt där gäldenären ska svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.

Avser ansökan en inteckningshandling ska rätten underrätta den inskriv- ningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av handlingen om ansökan. Rätten ska underrätta samma myndighet om sitt slutliga beslut i ärendet.

Paragrafen reglerar förfarandet vid dödande av förkommen handling i samband med utmätning eller konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Av första stycket framgår att en ansökan om dödande av förkommen handling i samband med utmätning eller konkurs även i fortsättningen ska handläggas av tingsrätt. Vid tingsrättens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Andra stycket motsvarar 10 § första stycket i 1927 års lag. Av andra stycket framgår att rätten ska underrätta inskrivningsmyndigheten om ansökan avser en inteckningshandling. Beträffande begreppet inteck- ningshandling, se kommentaren till 2 §. Enligt 5 § ska inskrivnings- myndigheten göra en anteckning om ansökan i inskrivningsregistret. Vidare ska rätten lämna inskrivningsmyndigheten underrättelse om sitt slutliga beslut i ärendet. Av 9 och 10 §§ framgår att ett sådant beslut ska antecknas i aktuellt register. Anteckning av ett beslut om dödande av inteckningshandling ska ske direkt (9 §) och ett beslut om att avslå en ansökan om dödande av inteckningshandling ska antecknas när beslutet har vunnit laga kraft (10 §).

18 § Tingsrätten får som villkor för dödande bestämma att utmätningssökanden eller konkursboet ska ställa säkerhet enligt 2 kap. utsökningsbalken för den skada som rätt innehavare av handlingen kan lida. Finns det enligt 2 kap. 27 § utsökningsbalken inte någon skyldighet att ställa säkerhet, får tingsrätten i stället som villkor bestämma att utmätningssökanden ska utfästa sig att ersätta sådan skada. Säkerheten eller utfästelsen får inte åberopas, om talan väcks senare än tre år från den dag då beslut om handlingens dödande vann laga kraft.

Paragrafen reglerar tingsrättens möjligheter att som villkor för ett beslut om dödande av handling i samband med utmätning och konkurs bestäm- ma att sökanden ska ställa säkerhet för den skada som rätt innehavare av handlingen kan lida. Bestämmelserna har utan sakliga ändringar förts över från 12 a § andra stycket i 1927 års lag.

19 § Har en handling dödats av tingsrätten ska en ny handling utfärdas endast om den dödade handlingen är ett pantbrev eller en intecknad fordringshandling. Om beslutet om dödande avser en fordringshandling som är intecknad i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, ska den nya handlingen efter ansökan utfärdas av inskrivningsmyndigheten.

Om ett överskott uppkommer vid utmätning, får det inte betalas ut till utmät- ningsgäldenären utan att den dödade handlingen visas upp eller att utmätnings- gäldenären gör sannolikt att han eller hon inte har handlingen i behåll.

Prop. 2010/11:119

103

Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av ny handling efter

Prop. 2010/11:119

tingsrättens beslut om dödande av handling i samband med utmätning

 

och konkurs. Paragrafen har utan sakliga ändringar överförts från 12 a §

 

tredje och fjärde styckena i 1927 års lag och har utformats i enlighet med

 

Lagrådets förslag.

 

Dödande av inteckning

 

20 § Är det inte känt var ett pantbrev eller någon annan inteckningshandling finns

 

och har tio år gått från det att handlingen visades upp för anteckning om innehav

 

eller i övrigt visades upp i ett inteckningsärende, får den intecknade egendomens

 

ägare ansöka om att inteckningen dödas trots att handlingen inte kan visas upp.

 

Kan det antas att ett pantbrev eller företagsinteckningsbrev har tillkommit på

 

sådant sätt eller förlorats av ägaren under sådana omständigheter som utesluter

 

giltig pantsättning, får ansökan om dödande av inteckningen göras även om den i

 

första stycket angivna tiden inte har förflutit.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om dödande av inteckning i vissa

 

fall. Den har utan sakliga ändringar överförts från 13 § första stycket i

 

1927 års lag.

 

21 § En ansökan om dödande av inteckning ska göras hos den inskrivnings-

 

myndighet som handlägger ärenden om inskrivning av inteckningen.

 

Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen ska delges

 

ansökan, om det kan ske. Inskrivningsmyndigheten ska därefter utfärda ett före-

 

läggande, som ska kungöras på det sätt som anges i 8 §. Föreläggandet ska inne-

 

hålla en beskrivning av handlingen. I föreläggandet ska det också finnas en

 

uppmaning till den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller

 

som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet, att anmäla detta till myndigheten

 

senast en angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst sex månader

 

kommer att ha förflutit från dagen för kungörandet. Sökanden ska underrättas om

 

innehållet i föreläggandet.

 

När en ansökan om dödande av inteckning har kommit in till inskrivningsmyn-

 

digheten, ska myndigheten anteckna detta i inskrivningsboken, inskrivningsregis-

 

tret eller fastighetsregistrets inskrivningsdel.

 

Vid handläggningen i övrigt gäller 5 och 6 §§ och 10 § första stycket.

 

Paragrafen reglerar förfarandet vid dödande av inteckning.

 

Paragrafens första stycke anger den nya ordningen att de myndigheter

 

som är inskrivningsmyndigheter ska handlägga ärenden om dödande av

 

inteckning. Vilken inskrivningsmyndighet som ska handlägga en an-

 

sökan beror på vilken inteckningshandling som ansökan avser (se

 

kommentaren till 2 §).

 

Andra stycket innehåller regler om handläggning vid inskrivningsmyn-

 

digheten. Det motsvarar 13 § andra stycket i 1927 års lag. Uttrycket

 

”offentlig stämning” har dock bytts ut mot ”föreläggande”.

 

Tredje stycket motsvarar 13 § fjärde stycket i 1927 års lag.

 

I fjärde stycket har införts en hänvisning till vissa förfaranderegler vid

 

en ansökan om dödande av förkommen handling.

 

22 § Om tiden för anmälan enligt 21 § andra stycket har gått ut och det inte finns

 

någon omständighet som utgör skälig anledning att låta inteckningen fortsätta

 

gälla, ska myndigheten besluta att inteckningen, efter ansökan hos inskrivnings-

 

myndigheten, får dödas utan att handlingen kan visas upp.

104

Inskrivningsmyndigheten ska anteckna ett beslut om dödande av inteckning i Prop. 2010/11:119 inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Har ansökan avslagits, ska detta dock inte antecknas förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för ett beslut om dödande av inteckning samt anteckning av beslut i inskrivningsregistret. Paragrafen motsvarar 13 § tredje och fjärde styckena i 1927 års lag och har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Vilandebevis och vilandeförklarad inteckningsansökan

23 § Vid tillämpning av bestämmelserna om dödande av förkommen handling i 1–13 §§ jämställs vilandebevis med pantbrev.

Vid tillämpning av bestämmelserna om dödande av inteckning i 20–22 §§ jämställs vilandeförklarad inteckningsansökan med inteckning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilandebevis och vilandeför- klarad inteckningsansökan. Bestämmelserna har utan sakliga ändringar överförts från 14 § i 1927 års lag.

Överklagande

24 § En förvaltningsmyndighets beslut om dödande av pantbrev i en fastighet eller en tomträtt får överklagas till tingsrätten i den ort där det inskrivningskontor som handlägger inskrivningsärenden avseende fastigheten ligger. Om beslutet avser pantbrev på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge, får det överklagas till tingsrätten i skeppets hemort eller i den ort där bygget utförs.

En förvaltningsmyndighets beslut om dödande av företagsinteckningsbrev eller

 

företagsinteckning får överklagas till tingsrätten i den ort där inskrivningsmyn-

 

digheten ligger.

 

En förvaltningsmyndighets beslut om dödande av intecknad fordringshandling

 

får överklagas till tingsrätten i den ort där inskrivningsmyndigheten ligger eller, i

 

fråga om inteckning i järnväg, tingsrätten i den ort där det inskrivningskontor

 

som handlägger inskrivningsärenden avseende järnvägen ligger.

 

En förvaltningsmyndighets beslut om dödande av konossement får överklagas

 

till tingsrätten i godsets bestämmelseort.

 

I andra fall än som avses i första–fjärde styckena får en förvaltnings-

 

myndighets beslut om dödande av förkommen handling överklagas till tingsrätten

 

i den ort där förpliktelsen ska fullgöras. Om en sådan ort inte är nämnd i

 

handlingen får beslutet överklagas till den tingsrätt där den förpliktade ska svara i

 

tvistemål som avser betalningsskyldighet i allmänhet.

 

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena

 

finns i avsnitt 6.3. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets

 

förslag.

 

Första – fjärde styckena motsvarar 2 § första stycket tredje meningen

 

samt andra och tredje styckena i 1927 års lag.

 

Enligt femte stycket är i andra fall än som avses i första–fjärde styckena

 

behörig domstol tingsrätten i den ort där förpliktelsen ska fullgöras eller,

 

om en sådan ort inte är nämnd i handlingen, den tingsrätt där den

 

förpliktade är skyldig att svara i tvistemål som angår

105

 

betalningsskyldighet i allmänhet. Bestämmelsen motsvarar forumregeln i Prop. 2010/11:119 2 § första stycket andra meningen i 1927 års lag och innebär bl.a. att ett

beslut om dödande av aktiebrev får överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

25 § Ett överklagande ska ges in till förvaltningsmyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagandefrist och tings- rättens handläggning av överklagade ärenden om dödande av handling.

Enligt första stycket ska ett överklagandet ges in till den beslutande förvaltningsmyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet. Det motsvarar den tidsfrist som genom tillämpning av lagen om domstols- ärenden gäller för överklagande av tingsrättens beslut enligt 1927 års lag.

Av andra stycket framgår att lagen om domstolsärenden ska tillämpas vid rättens handläggning av ett överklagande.

Bemyndigande

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggning av ärenden enligt denna lag.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter.

Av paragrafen följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för handläggning av de ärenden enligt lagen.

106

Sammanfattning av betänkandet Domstolarnas handläggning av ärenden (SOU 2007:65)

Uppdraget

Sedan flera år pågår ett omfattande reformarbete för att utveckla och modernisera domstolsväsendet. Arbetet har bl.a. inriktats på att renodla domstolarnas verksamhet och så långt som möjligt föra bort sådant från domstolarna som inte utgör dömande verksamhet. Under de senaste åren har därför ett antal rättsvårdande uppgifter förts över från domstolarna till förvaltningsmyndigheter.

Utredningen har haft i uppdrag att utreda förutsättningarna för och lämpligheten av att till förvaltningsmyndighet flytta över handläggningen av sådana ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs av tingsrätt i första instans. I utredningens uppdrag har ingått att kartlägga vilka ärendetyper som omfattas av uppdraget och i fråga om var och en av dessa överväga om handläggningen kan och bör flyttas till förvaltnings- myndighet. I uppdraget har också ingått att lämna förslag på vilka för- valtningsmyndigheter som i förekommande fall bör ta över handlägg- ningen. Det har stått utredningen fritt att ta upp och föreslå förändringar som har nära samband med uppdraget.

Tingsrätterna handlägger varje år ett stort antal ärenden. Dessa ärenden är av högst varierande slag och berör bl.a. stora delar av det civilrättsliga området. Det har inte varit möjligt för utredningen att inom ramen för uppdraget beröra alla aspekter som kan aktualiseras i varje enskild ärendetyp.

Utredningen har i enlighet med uppdraget kartlagt alla ärendetyper. Med hänsyn till att vissa ärenden i princip aldrig förekommer vid tingsrätt kan det emellertid inte helt uteslutas att utredningen förbisett något enstaka ärende.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 1

Allmänna utgångspunkter och överväganden

Utredningen har i sitt arbete utgått från att domstolarna som första instans endast bör handlägga ärenden som är av den karaktären att de verkligen kräver domstolsprövning. Otvistiga ärenden som huvudsakligen avser s.k. frivillig rättsvård bör därför flyttas till för respektive ärendetyp lämplig förvaltningsmyndighet, om inte något internationellt åtagande eller annat särskilt skäl utgör hinder eller talar mot det. Rätten till domstolsprövning ska garanteras den enskilde genom att förvaltningsmyndighetens beslut ska kunna överklagas till domstol. Ärendets karaktär får avgöra om överklagande ska ske till allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. Vid bedömningen av de förändringar som bör göras ska rättssäkerhet, effektivitet, kvalitet, snabbhet, service och ett optimalt resursutnyttjande stå i fokus.

Med ovan angivna utgångspunkter är det utredningens bedömning att den alldeles övervägande andelen ärenden som enligt den nuvarande ordningen handläggs av tingsrätt i första instans kan handläggas vid och därmed flyttas till olika förvaltningsmyndigheter. Utredningen bedömer

107

dessutom att en sådan överflyttning av handläggningen är lämplig för de

Prop. 2010/11:119

flesta ärendena.

Bilaga 1

Tingsrätterna handlägger årligen totalt cirka 57 000 ärenden, inklusive

 

de ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande och

 

överlämnande. Antalet ärenden som handläggs av tingsrätt i första

 

instans kan uppskattas till cirka 50 000. Av dessa ärenden föreslår

 

utredningen att cirka 43 500 flyttas till olika förvaltningsmyndigheter.

 

Förslagen innebär att tingsrätt i första instans framgent endast kommer

 

handlägga ett mindre antal ärenden som rör frivillig rättsvård.

 

Utredningen föreslår att förvaltningsmyndigheternas beslut i de

 

överflyttade ärendena i de flesta fall ska kunna överklagas till allmän

 

domstol.

 

Ärenden med anknytning till äktenskapsbalken och ansvaret för

 

äktenskapsregistret

 

Tingsrätterna handlägger årligen cirka 15 000 ärenden om registrering

 

enligt äktenskapsbalken. Ärendena avser registrering av anmälan om

 

bodelning, bodelningshandling, äktenskapsförord och gåva mellan

 

makar. En handling som registrerats av tingsrätten ska antecknas i

 

äktenskapsregistret. Utredningen föreslår att handläggningen av

 

registreringsärenden flyttas till den myndighet som har ansvaret för

 

äktenskapsregistret. Härigenom uppnås även en samordning av de olika

 

delarna av registreringsförfarandet.

 

I dag lämnar domstolarna uppgifter om äktenskapsskillnad och

 

ogiltigförklarade vigslar till äktenskapsregistret. Statistiska centralbyrån

 

ansvarar i dag för registret. Angivna uppgifter används också av

 

Skatteverket i folkbokföringen. Utredningen anser att det ur effektivitets-

 

synpunkt vore en fördel om den myndighet som ändå tillförs och använder

 

uppgifterna i folkbokföringen också svarar för registrering av upp-

 

gifterna. Utredningen föreslår därför att ansvaret för äktenskapsregistret

 

flyttas till Skatteverket. Utredningens förslag innebär att handläggningen

 

av ärenden om registrering av anmälan om bodelning, bodelningshandling,

 

äktenskapsförord och gåva mellan makar flyttas till Skatteverket.

 

Utöver ovan angivna förslag föreslår utredningen att Skatteverket ges

 

ensam behörighet att förordna och entlediga bodelningsförrättare.

 

Förslaget i denna del innebär att det inte längre ska vara möjligt att

 

ansöka om förordnande av bodelningsförrättare i ett pågående mål om

 

äktenskapsskillnad vid tingsrätten.

 

Ärenden med anknytning till föräldrabalken

 

I samband med 1995 års förmynderskapsreform flyttades behörigheten

 

att förordna förvaltare och god man i många fall från tingsrätt till

 

överförmyndaren. Domstolarna behöll dock uppgiften att besluta om

 

anordnande, omprövning och upphörande av förvaltarskap och god-

 

manskap. Utredningens bedömning är att denna ordning bör bestå i fråga

 

om förvaltarskap. Däremot föreslår utredningen att handläggning av

 

ärenden om anordnande, omprövning och upphörande av godmanskap

108

 

flyttas till överförmyndaren. Enligt förslaget ska överförmyndaren pröva

Prop. 2010/11:119

ärenden när den enskilde ansöker om anordnande av godmanskap eller

Bilaga 1

samtycker till att godmanskap anordnas för honom eller henne. Överför-

 

myndaren ska även pröva ärenden när den enskilde begär att

 

godmanskapet ska omprövas eller upphöra. Om någon annan än den som

 

ansökan avser motsätter sig att godmanskap anordnas, omprövas eller

 

upphör ska överförmyndaren överlämna ärendet till tingsrätt. Detsamma

 

ska gälla om den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening

 

inhämtas i frågan. En förutsättning för förslagen i denna del är att er-

 

forderliga kompetenshöjande åtgärder vidtas för överförmyndare,

 

ledamöter i överförmyndarnämnd och ersättare.

 

Utredningen föreslår vidare att bl.a. handläggningen av ärenden om

 

förordnande och entledigande av förmyndare för underårig flyttas till

 

överförmyndaren.

 

Ärenden med anknytning till ärvdabalken

 

Utredningen föreslår att vissa ärenden med anknytning till ärvdabalken

 

flyttas till Skatteverket. Det är bl.a. ärenden om förordnande och ent-

 

ledigande av boutredningsman och skiftesman.

 

Utredningens samtliga förslag innebär att Skatteverket är den förvalt-

 

ningsmyndighet som tar över handläggningen av det sammantaget

 

största antalet ärenden. Det rör sig företrädesvis om ärenden med

 

familjerättslig anknytning och handlar om totalt cirka 20 500 ärenden

 

årligen.

 

Ärenden om dödande av handling m.m.

 

I lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling – den s.k. morti-

 

fikationslagen – finns bestämmelser om att presentationspapper och in-

 

teckningar i vissa fall kan dödas. Tingsrätterna handlägger årligen cirka

 

8 000 ärenden om dödande av sådan handling eller inteckning. Det stör-

 

sta antalet ärenden avser pantbrev och inteckning i fast egendom. Före-

 

tagsinteckningsbrev och företagsinteckning utgör också en stor andel.

 

Handläggningen av ärenden om dödande av inteckningshandling och

 

dödande av inteckning förutsätter informationsutbyte mellan tingsrätten

 

och vederbörande inskrivningsmyndighet. Utredningen föreslår att hand-

 

läggningen av dessa ärenden flyttas till inskrivningsmyndighet. Häri-

 

genom effektiviseras förfarandet. Förslaget innebär bl.a. att handlägg-

 

ningen av ärenden om pantbrev och inteckning i fast egendom flyttas till

 

Lantmäteriverket (fr.o.m. den 1 juni 2008 kommer Lantmäteriverket att

 

vara fastighetsrättslig inskrivningsmyndighet). Förslaget innebär också

 

bl.a. att ärenden om dödande av företagsinteckningsbrev och företags-

 

inteckning flyttas till Bolagsverket.

 

I fråga om handläggningen av ärenden som avser andra handlingar,

 

t.ex. skuldebrev och aktiebrev, föreslår utredningen att den flyttas till

 

Kronofogdemyndigheten respektive Bolagsverket.

 

Utredningens förslag, som inte innebär några sakliga ändringar av den

 

nuvarande regleringen, föreslås genomföras i en ny mortifikationslag.

109

 

Associationsrättsliga ärenden

Enligt den nuvarande ordningen är handläggningen av ärenden om likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar uppdelad mellan tingsrätt och Bolagsverket. Denna ordningen anser utredningen i huvudsak bör bestå. Handläggningen av ärenden om likvidation efter avslutad konkurs föreslås dock flyttas till Bolagsverket. Vidare föreslås att handläggningen av ärenden om likvidation av stiftelser som driver näringsverksamhet flyttas till Bolagsverket.

I dag prövas frågan om byte av likvidator i vissa fall av tingsrätt och i andra fall av Bolagsverket. Detsamma gäller för frågan om ersättning av allmänna medel till likvidator. Utredningen föreslår att Bolagsverket ges ensam behörighet att pröva dessa frågor. Dessutom föreslås att det i aktiebolagslagen (2005:551), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och stiftelselagen (1994:1220) införs en bestämmelse som för- tydligar att en likvidator i vissa fall har rätt till ersättning av allmänna medel.

Utredningen föreslår även att ett antal andra ärenden med associationsrättslig anknytning flyttas till Bolagsverket. Det gäller bl.a. ärenden om att utse ersättare för styrelseledamot i aktiebolag och ärenden om förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier.

Övriga ärenden

De övriga ärenden som utredningen föreslår ska flyttas till förvaltningsmyndighet är t.ex. ärenden om medgivande att använda fin- gerade personuppgifter, ärenden om förordnande av särskild företrädare för barn och ärenden om förordnande av sakkunnig enligt lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik. De nämnda ärendena föreslås flyttas till Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten respektive Järnvägs- styrelsen.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 1

110

Begärs registrering av en gåva, ska Skatteverket låta föra in en kungörelse om detta i Post- och Inrikes Tidningar. Detsamma gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap. 1 §
När handlingen registrerats ska Skattverket genast anteckna uppgiften i äktenskapsregistret.

Lagförslagen i betänkandet Domstolarnas handläggning av ärenden (SOU 2007:65)

1

Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreslås i fråga om äktenskapsbalken dels att 17 kap. 2 § ska upphöra att gälla,

dels att i 7 kap. 3 §, 13 kap. 6 §, 17 kap. 1 § och 5 § första stycket ordet ”domstol” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ”Skatteverket”, 9 kap. 1 § och 16 kap. 2 § ordet ”tingsrätt” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ”Skatteverket” samt 16 kap. 4 § ordet ”rätten” ska bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att 14 kap. 5 §, 16 kap. 3 §, 17 kap. 3–4, 7a §§ samt 18 kap. 3 och 4 a § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap.

5 §1

I mål om äktenskapsskillnad får domstolen pröva frågor om under- hållsbidrag, vårdnad om barn, barns boende, umgänge med barn, rätt att bo kvar i makarnas gemensamma bostad till dess att bodelning sker och förbud att besöka varandra. Yrkanden i sådana frågor framställs i den ansökan genom vilken talan om äktenskapsskillnad väcks. Har sådan talan redan väckts, får yrkandena framställas muntligen inför domstolen eller skriftligen utan särskild stämning.

I målet får även prövas frågan om förordnande av bodelnings- förrättare.

16 kap.

3 §2 När handlingen registrerats

skall rätten genast översända en kopia till den myndighet som för äktenskapsregistret med uppgift om dagen då handlingen gavs in till rätten.

Begärs registrering av en gåva, skall tingsrätten låta föra in en kungörelse om detta i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. Detsamma gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt

1Senaste lydelse 1998:320.

2Senaste lydelse 1996:243.

111

Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt, kan Skatteverket på ansökan av denne besluta att ersättning till bodel- ningsförrättare för högst fem timmars arbete ska betalas av all- männa medel på de villkor som anges i andra stycket (ersätt- ningsgaranti). I fråga om sådan ersättning tillämpas 27 § rätts- hjälpslagen (1996:1619).
Ersättning enligt den beslutade

9 kap. 1 § andra stycket eller om

andra stycket eller om makarna

makarna eller en av dem ger in en

eller en av dem ger in en bodel-

bodelningshandling

för

ningshandling för registrering.

registrering.

 

 

17 kap.

3 §

Skall ansökan prövas i mål om äktenskapsskillnad, gäller vad som sägs i 14 kap. 9 § också för- ordnande av bodelningsförrättare. Även i annat fall skall domstolen, innan den avgör frågan, bereda den andra maken tillfälle att yttra sig.

Skatteverket ska ge den andre maken tillfälle att yttra sig över ansökan innan myndigheten med- delar beslut.

4 §

Till bodelningsförrättare får endast förordnas den som har samtyckt till det. Bodelningsför- rättaren skall entledigas om det finns skäl för det. Innan beslut fattas om entledigande skall bo- delningsförrättaren få tillfälle att yttra sig.

Förordnanden som meddelas i mål om äktenskapsskillnad upphör att gälla, om talan förfaller eller om målet avskrivs av annan anledning än den ena makens död.

Till bodelningsförrättare får endast förordnas den som har samtyckt till det. Bodelningsför- rättaren ska entledigas av Skatte- verket om det finns skäl för det. Innan beslut fattas om entledi- gande ska bodelningsförrättaren få tillfälle att yttra sig.

Förordnanden som meddelas när mål om äktenskapsskillnad pågår vid domstol upphör att gälla, om talan förfaller eller om målet avskrivs av annan anledning än den ena makens död.

7 a §3 Om det är skäligt med hänsyn till

en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt om- ständigheterna i övrigt, kan domstol på ansökan av denne besluta att ersättning till bodelningsförrättare för högst fem timmars arbete skall betalas av allmänna medel på de villkor som anges i andra stycket (ersättningsgaranti). I fråga om sådan ersättning tillämpas 27 § rättshjälpslagen (1996:1619).

Ersättning enligt den beslutade

3 Senaste lydelse 1996:1622.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

112

ersättningsgarantin skall betalas ut,

ersättningsgarantin ska betalas ut,

Prop. 2010/11:119

om den make som har utverkat

om den

make

som

har utverkat

Bilaga 2

garantin har en andel i boet som

garantin har en andel i boet som

 

efter avdrag för täckning av

efter avdrag för täckning av

 

skulder

är

värd

mindre

än

skulder

är

värd

mindre än

 

100 000 kr.

 

Ersättningen

 

skall

100 000 kr.

Ersättningen

ska

 

betalas ut till bodelningsförrättaren

betalas ut till bodelningsförrättaren

 

efter

ansökan.

Utbetalt

belopp

efter

ansökan

hos

Skatteverket.

 

skall

vid

tillämpningen

av

7 §

Utbetalt

belopp

ska

vid

 

tillgodoräknas samme make.

 

tillämpningen av 7 § tillgodoräk-

 

Ansökan enligt första och andra

nas samme make.

 

 

 

stycket görs hos den domstol som

 

 

 

 

 

 

 

avses i 2 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 kap.

 

 

 

 

 

 

Meddelar domstolen under rätte-

3 §

 

 

 

 

 

 

Meddelar

domstolen

under

 

gången beslut i frågor som avses i

rättegången beslut i frågor som

 

14 kap.

7,

15

eller

16 §

eller

avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 §,

 

17 kap.,

skall

talan mot

beslutet

ska talan mot beslutet föras sär-

 

föras särskilt.

 

 

 

 

 

skilt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beslut

som

Skatteverket

fattar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

enligt 16 och 17 kap. får över-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

klagas till den tingsrätt inom vars

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

domkrets ärendet prövats. Skri-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

velsen med överklagandet ska ges

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

in till Skatteverket inom tre veckor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

från dagen för beslutet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid

ett överklagande

gäller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lagen (1996:242) om domstols-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ärenden.

 

 

 

 

 

4 a §4

Vid handläggning som sker enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tings- rätt som inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 17 kap. 1 §.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

4 Senaste lydelse 1996:243.

113

2Förslag till förordning om ändring i förordningen (1987:1022) om äktenskapsregistret

Härigenom föreslås i fråga om förordningen (1987:1022) om äkten- skapsregistret

dels att i 9 § ordet ”statistiska centralbyrån” ska bytas ut mot ”Skatte- verket”,

dels att 1–2, 4 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 §

Äktenskapsregistret skall föras av

Äktenskapsregistret ska föras av

statistiska centralbyrån.

Skatteverket.

 

2 §

Tingsrätterna skall till äkten- skapsregistret sända in uppgifter om

1.domar varigenom en vigsel har förklarats ogiltig eller dom- stolen har dömt till äktenskaps- skillnad,

2.domar eller beslut varigenom domstolen har avgjort ett mål om äktenskapsskillnad utan att ha dömt till äktenskapsskillnad,

3.

anmälningar

som avses i

9 kap.

1 § andra

stycket äkten-

skapsbalken,

 

4.

 

inkomna bodelningshand-

lingar, äktenskapsförord och gåvo- handlingar.

Uppgift om dom eller beslut skall sändas in till statistiska centralbyrån inom tre dagar från det att tiden för att överklaga av- görandet gick ut. Härvid skall det även anges om något överklagande har skett.

Uppgift enligt 2 § 3 eller 4 skall sändas in till centralbyrån inom två veckor från den dag då handlingen kom in till domstolen.

Tingsrätterna ska till äkten- skapsregistret sända in uppgifter om

1.domar varigenom en vigsel har förklarats ogiltig eller dom- stolen har dömt till äktenskaps- skillnad,

2.domar eller beslut varigenom domstolen har avgjort ett mål om äktenskapsskillnad utan att ha dömt till äktenskapsskillnad.

4 §

Uppgift om dom eller beslut ska sändas in till äktenskapsregistret inom tre dagar från det att tiden för att överklaga avgörandet gick ut. Härvid ska det även anges om något överklagande har skett.

 

 

7 §

 

 

Äktenskapsregistret skall

vara

Äktenskapsregistret ska

vara

 

anordnat så, att de uppgifter

som

anordnat så, att de uppgifter

som

114

har sänts in från domstolarna lätt kan återfinnas.

ska antecknas i registret lätt kan

Prop. 2010/11:119

återfinnas.

Bilaga 2

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en anmälan som avses i 9 kap. 1 § andra stycket äktenskaps- balken kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet ska tingsrätten sända in uppgiften till äktenskapsregistret inom två veckor från den dag då handlingen kom in till domstolen. Detsamma gäller i fråga om inkomna bodelningshandlingar, äktenskapsförord och gåvohandlingar.

115

3

Förslag till förordning om ändring i förordningen

Prop. 2010/11:119

 

(1987:1021) om kungörelse enligt äktenskapsbalken

Bilaga 2

Härigenom föreslås att förordningen (1987:1021) om kungörelse enligt äktenskapsbalken ska upphöra att gälla vid utgången av år 2008.

116

4Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:407) om ersättningsgaranti vid bodelning

Härigenom föreslås i fråga om förordningen (1997:407) om er- sättningsgaranti vid bodelning

dels att i 3 § orden ”domstolen” och ”rätten” ska bytas ut mot Skatteverket,

dels att 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

En ansökan från en bodel- ningsförrättare om utbetalning av ersättningsgaranti skall innehålla uppgift om den ersättning som begärs för arbete samt vilken tid som har lagts ned på uppdraget. Om bodelningsförrättaren är skyldig att redovisa mervärdesskatt skall han eller hon ange hur stor del av ersättningen som utgör mervärdesskatt.

Kostnadsräkningen skall ges in till den domstol som skall besluta om ersättningen.

En ansökan från en bodel- ningsförrättare om utbetalning av ersättningsgaranti skall innehålla uppgift om den ersättning som begärs för arbete samt vilken tid som har lagts ned på uppdraget. Om bodelningsförrättaren är skyldig att redovisa mervär- desskatt ska han eller hon ange hur stor del av ersättningen som utgör mervärdesskatt.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan om ersättningsgaranti kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

117

5Förslag till förordning om registrering av handling enligt äktenskapsbalken

Härigenom föreslås att följande föreskrivs.

När Skatteverket har registrerat en handling enligt äktenskapsbalken, ska handlingen förses med ett bevis om detta och därefter återlämnas till ingivaren.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

118

Kan slutligt beslut inte ges omedelbart i ärende om förord- nande av förmyndare, får över- förmyndaren, om den omyndiges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare för
Behörig överförmyndare i frå- gor om förordnande eller entledi- gande av förmyndare är överför- myndaren för den kommun som anges i 11 kap. 25 § första och andra stycket.
Har en underårig inte någon förmyndare, ska överförmyndaren förordna en sådan.
Har förmyndare förordnats enligt första stycket på grund av att fadern eller modern är under- årig, gäller förordnandet till dess fadern eller modern har uppnått myndig ålder.

6

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Prop. 2010/11:119

 

 

Bilaga 2

Härigenom föreslås i fråga om föräldrabalken dels att 10 kap. 14 § ska upphöra att gälla,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 11 kap. 4 b, 19 b och 23 b §§, av följande lydelse,

dels att 10 kap. 5, 13 och 16–18 §§ samt 11 kap. 1, 4, 15–19, 23 och 25 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

5 §1 Har en underårig inte någon

förmyndare, skall rätten förordna en sådan.

Har förmyndare förordnats enligt första stycket på grund av att fadern eller modern är under- årig, gäller förordnandet till dess fadern eller modern har uppnått myndig ålder.

13 §2

Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare tas upp av tingsrätten i den ort där den underårige är folkbokförd. Om den underårige inte är folkbokförd i Sverige, är tingsrätten i den ort där den underårige vistas behörig domstol.

Om det inte finns någon domstol som är behörig enligt första stycket, är Stockholms tingsrätt behörig.

16 §3 Kan slutligt beslut ej ges

omedelbart i ärende om förord- nande av förmyndare, får rätten, om den omyndiges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare för tiden till dess

1Senaste lydelse 1994:1433.

2Senaste lydelse 2006:557.

3Senaste lydelse 1988:1251.

119

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras av förmyndare, vårdnadshavare, den underårige själv, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf ska över- förmyndaren också ta upp själv- mant, när det finns anledning till det.
I ett ärende som avses i första stycket ska överförmyndaren ge en underårig som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
Uppkommer fråga om att enligt 10 § entlediga en förmyndare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får överförmyndaren, om dröjsmål skulle medföra fara för den underårige, besluta att förmyndaren ska skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.
Innan överförmyndaren med- delar beslut enligt första stycket, ska förmyndaren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

ärendet avgörs.

tiden till dess ärendet avgörs.

Prop. 2010/11:119

 

 

Bilaga 2

17 §4 Uppkommer fråga om att enligt

10 § entlediga en förmyndare och kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den underårige, besluta att för- myndaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall för- myndaren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

18 §5 Ansökan om förordnande eller

entledigande av en förmyndare får göras av överförmyndaren, förmyndare, vårdnadshavare, den underårige själv, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när det finns anledning till det.

I ett ärende som avses i första stycket skall rätten ge en under- årig som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

4Senaste lydelse 1988:1251.

5Senaste lydelse 1994:1433.

120

 

 

 

 

 

 

 

 

11 kap.

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2010/11:119

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §6

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 2

Kan en förmyndare på grund av

Kan en förmyndare på grund av

sjukdom eller av någon annan

sjukdom eller av någon annan

orsak inte utöva förmynderskapet

orsak inte utöva förmynderskapet

eller

blir

förmyndaren

enligt

eller

blir

förmyndaren

 

enligt

10 kap. 17 § skild från utövningen

10 kap. 17 § skild från utövningen

av det, skall

överförmyndaren

av det,

ska

 

överförmyndaren

förordna

god

man

att

i

förordna

god

man

 

att

i

förmyndarens

ställe

vårda

 

den

förmyndarens

ställe vårda

 

den

underåriges angelägenheter.

 

 

underåriges angelägenheter.

 

 

När

rätten

enligt

10 kap.

 

17 §

När

överförmyndaren

 

enligt

skiljer en förmyndare från utöv-

10 kap. 17 § skiljer en förmyndare

ningen

av

förmynderskapet

får

från utövningen av förmyn-

rätten förordna god man enligt

derskapet

får

 

överförmyndaren

första stycket.

 

 

 

 

 

 

förordna god man enligt första

Om god man för underåriga

stycket.

 

 

 

 

 

 

 

Om god man för underåriga

utländska medborgare och under-

utländska medborgare och under-

åriga

statslösa

personer

finns

åriga

statslösa

personer

 

finns

bestämmelser

i

4 kap. 3 §

lagen

bestämmelser

i

4 kap.

3 §

lagen

(1904:26 s. 1) om vissa interna-

(1904:26 s. 1) om vissa interna-

tionella

rättsförhållanden

rörande

tionella rättsförhållanden

rörande

äktenskap

och

förmynderskap

äktenskap

och

förmynderskap

samt i lagen (2005:429) om god

samt i lagen (2005:429) om god

man för ensamkommande barn.

man för ensamkommande barn.

 

 

 

 

 

 

 

 

4 §7

 

 

 

 

 

 

 

 

Om någon på grund av sjukdom,

Om någon på grund av sjukdom,

psykisk

störning,

 

försvagat

psykisk

störning,

försvagat

hälsotillstånd eller liknande för-

hälsotillstånd eller liknande för-

hållande behöver hjälp med att

hållande behöver hjälp med att

bevaka sin rätt, förvalta sin egen-

bevaka sin rätt, förvalta sin egen-

dom eller sörja för sin person,

dom eller sörja för sin person, ska

skall rätten, om det behövs, besluta

rätten

eller

överförmyndaren,

om

att anordna godmanskap för honom

det behövs, besluta att anordna

eller henne. Ett sådant beslut får

godmanskap

för honom

eller

inte meddelas utan samtycke av

henne. Ett sådant beslut får inte

den för vilken godmanskap skall

meddelas utan samtycke av den

anordnas, om inte den enskildes

för

vilken

godmanskap

 

ska

tillstånd hindrar att hans eller

anordnas, om inte den enskildes

hennes mening inhämtas.

 

 

 

tillstånd hindrar att hans eller

N

 

 

 

 

 

 

 

 

hennes mening inhämtas.

 

 

 

är rätten meddelar ett beslut

När ett beslut meddelas enligt

enligt första stycket, skall rätten

första stycket, ska rätten eller

samtidigt förordna en god man att

överförmyndaren

samtidigt

 

för-

utföra uppdraget. Om en god man i

ordna

en

god

man

att

utföra

6Senaste lydelse 2005:430.

7Senaste lydelse 1994:1433.

121

Ansökan om förordnande av god man enligt 1–4 §§ eller förvaltare får göras av förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts. Ansökan om anordnande av förvaltarskap får även göras av överförmyndaren.
Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av god man som avses i 4 §.
När det finns anledning till det ska rätten självmant ta upp frågor om anordnande förvaltarskap. Överförmyndaren har samma skyldighet när det gäller anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förordnande av god man eller förvaltare.

något annat fall skall förordnas på

uppdraget. Om

en god man i

Prop. 2010/11:119

grund av ett beslut enligt första

något annat fall

ska

förordnas på

Bilaga 2

stycket,

skall

förordnandet

grund av ett beslut

enligt första

 

meddelas av överförmyndaren.

stycket, ska förordnandet med-

 

 

 

 

delas av överförmyndaren.

 

4 b §

Beslut enligt 4 § första stycket meddelas av överförmyndaren om den enskilde samtycker till att god- manskap anordnas för honom eller henne.

Om någon annan än den en- skilde motsätter sig att godman- skap anordnas ska överförmyn- daren överlämna ärendet till rätten. Detsamma gäller om den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas i frågan.

15 §8 Ansökan om förordnande av god

man enligt 1–4 §§ eller förvaltare får göras av förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts och av över- förmyndaren.

Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av god man som avses i 4 §.

När det finns anledning till det skall rätten självmant ta upp frågor om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Överförmyndaren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare.

8 Senaste lydelse 1994:1433.

122

I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år ska rätten eller överförmyndaren ge denna person tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller för- valtarskap ska, om det inte är obehövligt, rätten eller överför- myndaren också inhämta yttrande från den enskildes make eller sambo och barn, överförmyndaren och vårdinrättning. Yttrande ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökningen avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten eller överförmyndaren kan dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.
Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller för- valtare.
Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten och överförmyndaren sådana upp- gifter som kan vara av betydelse i ärendet.

16 §9 I ärenden om förordnande av

god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år skall rätten eller överförmyndaren ge denna person tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller för- valtarskap skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från den enskildes make eller sambo och barn, överför- myndaren och vårdinrättning. Yttrande skall också, om det be- hövs, inhämtas från andra när- stående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgs- verksamheten. Den som ansök- ningen avser skall höras munt- ligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller för- valtare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av bety- delse i ärendet.

9 Senaste lydelse 1994:1433.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

123

 

 

 

 

17 §10

 

 

 

 

Prop. 2010/11:119

Innan rätten anordnar förval-

Innan rätten anordnar förval-

Bilaga 2

tarskap skall den inhämta läkar-

tarskap ska den inhämta läkarintyg

 

intyg eller annan likvärdig utred-

eller annan likvärdig utredning om

 

ning om den enskildes hälsotill-

den enskildes hälsotillstånd. Detta

 

stånd. Detta gäller även i ärenden

gäller även för överförmyndaren i

 

om

anordnande

av godmanskap

ärenden

om

anordnande

av

 

enligt 4 §, när den enskilde inte

godmanskap enligt 4 §,

när

den

 

har lämnat sitt samtycke.

 

enskilde inte har lämnat sitt

 

 

 

 

 

 

samtycke.

Överförmyndaren

ska

 

 

 

 

 

 

även i annat fall inhämta

 

 

 

 

 

 

läkarintyg om det kan antas vara

 

 

 

 

 

 

till fördel för utredningen i

 

Regeringen eller den myndighet

ärendet.

 

 

 

 

 

Regeringen eller den myndighet

 

som

regeringen

bestämmer

får

som regeringen

bestämmer

får

 

meddela

närmare

föreskrifter

om

meddela närmare föreskrifter

om

 

sådan utredning som avses i första

sådan utredning som avses i första

 

stycket.

 

 

 

stycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 §11

 

 

 

 

 

Kan ett slutligt beslut inte ges

Kan ett slutligt beslut inte ges

 

omedelbart i ett ärende om

omedelbart i ett ärende om

 

anordnande av godmanskap enligt

anordnande av godmanskap enligt

 

4 § eller förvaltarskap, får rätten

4 § eller förvaltarskap, får rätten

 

besluta att anordna godmanskap

eller överförmyndaren besluta att

 

eller förvaltarskap för tiden till

anordna

godmanskap

 

eller

 

dess ärendet slutligt avgörs, om

förvaltarskap för tiden till dess

 

den

enskildes

angelägenheter

ärendet slutligt avgörs, om den

 

kräver omedelbar vård eller ett

enskildes

angelägenheter

kräver

 

dröjsmål

uppenbarligen skulle

omedelbar vård eller ett dröjsmål

 

medföra fara för den enskildes

uppenbarligen skulle medföra

fara

 

person eller egendom. Ett sådant

för den enskildes person eller

 

beslut kan meddelas även för den

egendom. Ett sådant beslut kan

 

som är underårig att gälla från och

meddelas även för den som är

 

med den dag då han eller hon

underårig att gälla från och med

 

fyller arton år.

 

 

den dag då han eller hon fyller

 

Kan ett slutligt beslut inte ges

arton år.

 

 

 

 

 

Kan ett slutligt beslut inte ges

 

omedelbart i ett ärende om

omedelbart i ett ärende om

 

förordnande av god man eller för-

förordnande av god man eller för-

 

valtare, får överförmyndaren för-

valtare, får överförmyndaren för-

 

ordna god man eller förvaltare för

ordna god man eller förvaltare för

 

tiden till dess ärendet slutligt

tiden till dess ärendet slutligt

 

avgörs, om ärendet brådskar av

avgörs, om ärendet brådskar av

 

sådan anledning som anges i första

sådan anledning som anges i första

 

stycket.

 

 

 

stycket.

 

 

 

 

 

10 Senaste lydelse 1994:1433.

11 Senaste lydelse 1994:1433.

124

19 b §
Beslut enligt 19 § första stycket om att godmanskap ska upphöra på begäran av den enskilde fattas av överförmyndaren.
Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. Beslut om att godmanskap enligt 4 § ska upp- höra fattas av rätten eller över- förmyndaren. Beslut om att för- valtarskap ska upphöra fattas av rätten. I övriga fall fattas beslutet av överförmyndaren. Har god man förordnats enligt 3 § 1–5, ska överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, ska han genast anmäla det till överförmyndaren.
En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas av över- förmyndaren. Ska godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten. Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

Innan beslut enligt första eller

Prop. 2010/11:119

andra stycket meddelas ska den

Bilaga 2

som ansökningen avser ha fått

 

tillfälle att yttra sig, om det kan

 

ske utan större tidsförlust och utan

 

skada för honom eller henne.

 

Ett beslut enligt första stycket får

 

när som helst ändras av rätten eller

 

överförmyndaren.

Över-

 

förmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

19 §12 Om en god man eller förvaltare

inte längre behövs, skall godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. Beslut om att godmanskap enligt 4 § eller för- valtarskap skall upphöra fattas av rätten. I övriga fall fattas beslutet av överförmyndaren. Har god man förordnats enligt 3 § 1–5, skall överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till överförmyndaren.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas av över- förmyndaren. Skall godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

12 Senaste lydelse 1994:1433.

125

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om någon annan än den en-

Prop. 2010/11:119

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skilde motsätter sig att godman-

Bilaga 2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skapet upphör ska överförmyn-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

daren

överlämna

ärendet

till

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

rätten. Detsamma gäller om den

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

enskildes tillstånd hindrar att hans

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

eller hennes mening inhämtas i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

frågan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

23 §13

 

 

 

 

 

 

 

Rätten är skyldig att pröva om

Rätten eller överförmyndaren är

 

omfattningen av

ett

godmanskap

skyldig att pröva om omfattningen

 

enligt 4 § eller ett förvaltarskap

av ett godmanskap enligt 4 § bör

 

bör jämkas, om någon av dem som

jämkas, om någon av dem som

 

anges i 15 § första stycket eller

anges i 15 § första stycket eller

 

den gode mannen eller förvaltaren

den gode mannen ansöker om det.

 

ansöker om det. Rätten kan också

Rätten har samma skyldighet i

 

utan ansökan göra en sådan

fråga om förvaltarskap, om någon

 

prövning.

 

 

 

 

 

 

 

av dem som anges i 15 § första

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

stycket

eller förvaltaren ansöker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

om

det.

 

Rätten

 

eller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

överförmyndaren

kan också

utan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ansökan göra en sådan prövning.

 

Innan

rätten

meddelar

beslut

Innan rätten eller överför-

 

enligt första stycket, skall den

myndaren meddelar

beslut

enligt

 

gode

mannen

eller

förvaltaren

första stycket, ska den gode

 

samt

överförmyndaren

och

den

mannen

eller

förvaltaren

 

samt

 

enskilde ges tillfälle att yttra sig.

överförmyndaren och den enskilde

 

Kan ett slutligt beslut inte ges

ges tillfälle att yttra sig.

 

 

 

Kan ett slutligt beslut inte ges

 

omedelbart,

får

rätten

meddela

omedelbart,

får

rätten

 

eller

 

beslut i frågan för tiden till dess

överförmyndaren meddela beslut i

 

ärendet avgörs, om dröjsmål skulle

frågan för tiden till dess ärendet

 

medföra fara för den enskilde. I

avgörs,

om

dröjsmål

skulle

 

fråga om ett sådant beslut

medföra fara för den enskilde. I

 

tillämpas

bestämmelserna

i

18 §

fråga om ett sådant beslut

 

tredje och fjärde styckena.

 

 

tillämpas bestämmelserna

i

18 §

 

I fråga om godmanskap enligt

tredje och fjärde styckena.

 

 

 

I fråga om godmanskap enligt

 

1–3 §§

skall

överförmyndaren

1–3 §§ ska överförmyndaren pröva

 

pröva

 

om

godmanskapets

om godmanskapets omfattning bör

 

omfattning bör jämkas. Bestäm-

jämkas. Bestämmelserna i första–

 

melserna

i

första–tredje

styckena

tredje styckena ska också tillämpas

 

skall också tillämpas vid hand-

vid

handläggningen

 

hos

 

läggningen

hos

överförmyndaren

överförmyndaren

av

frågor

om

 

av frågor om sådan jämkning.

 

sådan jämkning.

 

 

 

 

 

13 Senaste lydelse 1994:1433.

126

 

 

 

 

 

 

23 b §

 

 

 

 

 

 

Prop. 2010/11:119

 

 

 

 

 

 

Beslut enligt 23 § första stycket

Bilaga 2

 

 

 

 

 

 

om jämkning av godmanskap på

 

 

 

 

 

 

 

begäran av den enskilde fattas av

 

 

 

 

 

 

 

överförmyndaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om någon annan än den en-

 

 

 

 

 

 

 

skilde motsätter sig att godman-

 

 

 

 

 

 

 

skapet jämkas, ska överförmyndaren

 

 

 

 

 

 

 

överlämna

ärendet

till

rätten.

 

 

 

 

 

 

 

Detsamma gäller om den enskildes

 

 

 

 

 

 

 

tillstånd hindrar att hans eller

 

 

 

 

 

 

 

hennes mening inhämtas i frågan.

 

 

 

 

 

 

25 §14

 

 

 

 

 

 

 

 

Behörig domstol i frågor som

Behörig domstol i frågor som

 

gäller godmanskap enligt 4 § eller

gäller förvaltarskap är tingsrätten i

 

förvaltarskap är tingsrätten i den

den ort där den enskilde är

 

ort där den enskilde är folkbok-

folkbokförd. Om den enskilde inte

 

förd. Om den enskilde inte är

är folkbokförd i Sverige, är

 

folkbokförd i Sverige, är tings-

tingsrätten i den ort där den

 

rätten i den ort där den enskilde

enskilde vistas behörig domstol.

 

vistas behörig domstol.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Behörig

överförmyndare

i

Behörig

 

överförmyndare

i

 

frågor om godmanskap enligt 1, 2

frågor om godmanskap enligt 1, 2

 

och 4 §§

eller

lagen

(2005:429)

och

4 §§

eller

lagen

(2005:429)

 

om god man för ensamkommande

om god man för ensamkommande

 

barn samt i frågor om för-

barn samt i frågor om förvaltarskap

 

valtarskap är överförmyndaren för

är

överförmyndaren

för

den

 

den kommun där den enskilde är

kommun där den enskilde är

 

folkbokförd. Om den enskilde inte

folkbokförd. Om den enskilde inte

 

är folkbokförd i Sverige, är

är folkbokförd i Sverige, är

 

överförmyndaren för den kommun

överförmyndaren för den kommun

 

där den enskilde vistas behörig

där den enskilde vistas behörig

 

överförmyndare.

 

 

 

 

överförmyndare.

 

 

 

 

 

Om det inte finns någon behörig

Om det inte finns någon behörig

 

domstol enligt första stycket eller

domstol enligt första stycket eller

 

behörig

överförmyndare

enligt

behörig

överförmyndare

enligt

 

andra stycket,

är

Stockholms

andra stycket,

är

Stockholms

 

tingsrätt och överförmyndaren för

tingsrätt och överförmyndaren för

 

Stockholms kommun

behörig

Stockholms

kommun

behörig

 

domstol

respektive

 

behörig

domstol

 

respektive

 

behörig

 

överförmyndare.

 

 

 

 

överförmyndare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om ett ärende har uppkommit vid tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

14 Senaste lydelse 2006:557.

127

1 Senaste lydelse 1995:382.
4 §1
Fråga om ersättning till över- Fråga om ersättning till över- förmyndare prövas av Stockholms förmyndare prövas av Länsstyrel- tingsrätt. sen i Stockholms län.
När det gäller prövning av frågor När det gäller prövning av frågor om ersättning till förmyndare och om ersättning till förmyndare och förvaltare finns bestämmelser i förvaltare finns bestämmelser i 12 kap. 16 och 17 §§ föräldra- 12 kap. 16 och 17 §§ föräldra- balken. balken.
6 §
Länsstyrelsens beslut överklagas till Stockholms tingsrätt. Skrivel- sen med överklagandet ska ges in till länsstyrelsen inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.
Nuvarande lydelse

7Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:1121) om ersättning till vissa överförmyndare, förmyndare och förvaltare

Härigenom föreslås i fråga om förordningen (1976:1121) om ersättning till vissa överförmyndare, förmyndare och förvaltare

dels att det ska införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse, dels att 4 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Föreslagen lydelse

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till Stockholms tingsrätt före ikraft- trädandet gäller äldre bestämmelser.

128

8

Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Prop. 2010/11:119

 

 

Bilaga 2

Härigenom föreslås i fråga om ärvdabalken

dels att i 16 kap. 1–2, 5–6 §§ och 19 kap. 1, 4–6, 8, 14 a–15, 17, 20– 21 §§ ordet ”rätten” ska bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att det ska införas en ny paragraf, 16 kap. 10 §, av följande lydelse,

dels att 19 kap. 9–10 och 21 a § samt 23 kap. 5–6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 kap.

10 §

Skatteverkets beslut får över- klagas till den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats. Skrivel- sen med överklagandet ska ges in till Skatteverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

19 kap

9 §

Har den som gjort ansökan enligt 1 § ej fullgjort vad i 2 § är stadgat, skall rätten förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att, där det felande ej är tillgäng- ligt då ärendet upptages till vidare behandling, ansökningen skall vara förfallen.

Innan rätten meddelar beslut som avses i 1 eller 5 §, skola dödsbodelägarna genom särskilda meddelanden av rätten erhålla till- fälle att yttra sig, såvitt det kan ske utan märklig tidsutdräkt. Där det prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kallas att inställa sig inför

Om en ansökan är bristfällig, ska Skatteverket förelägga sökan- den att avhjälpa bristen. Av före- läggandet ska det framgå att an- sökan kan komma att avvisas om föreläggandet inte följs. Föreläg- gandet behöver inte delges.

Skatteverket ska avvisa en ansökan om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inte har följt ett föreläggande att avhjälpa bristen.

Innan Skatteverket meddelar beslut som avses i 1 eller 5 §, ska dödsbodelägarna genom särskilda meddelanden av Skatteverket få tillfälle att yttra sig, om det kan ske inom rimlig tid.

129

Skatteverkets beslut får över- klagas till den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats. Skri- velsen med överklagandet ska ges in till Skatteverket inom tre veckor från dagen för beslutet. I fråga om interimistiska beslut ska dock över- klagandet ges in till Skatteverket inom tre veckor från den dag kla- ganden fick del av beslutet.
Hovrättens beslut i en fråga som avses i 10 § får inte överklagas.
Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.
Kan i ärende som avses i 1 eller 5 § slutligt beslut inte meddelas omedelbart, får Skatteverket om det behövs, meddela beslut att gälla intill dess att slutligt beslut föreligger; och skall vad i 9 § tredje stycket sägs vinna tillämpning, i fråga om entledi- gande av boutredningsman dock endast där så kan ske inom rimlig tid.

rätten.

Ej må någon förordnas till bo- utredningsman utan att han sam- tyckt därtill eller entledigas från sådant uppdrag utan att han er- hållit tillfälle att yttra sig.

Prop. 2010/11:119

En boutredningsman får inte Bilaga 2 förordnas utan att han eller hon

samtyckt därtill eller entledigas från sådant uppdrag utan att han eller hon fått tillfälle att yttra sig.

10 § Kan i ärende som avses i 1 eller

5 § slutligt beslut ej omedelbart meddelas, äger rätten där det erfordras, meddela beslut att gälla intill dess att slutligt beslut föreligger; och skall vad i 9 § tredje stycket sägs vinna tillämp- ning, i fråga om entledigande av boutredningsman dock endast där så kan ske utan märklig tids- utdräkt.

Mot rättens beslut skall i hän- delse av missnöje talan föras sär- skilt. Mot hovrättens beslut må talan ej föras.

21 a §1

Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tings- rätt som inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 1 och 5 §§.

23 kap.

På en delägares begäran skall rätten förordna någon att vara skiftesman. Vad som föreskrivs i

5 §2

På en delägares begäran ska Skatteverket förordna någon att vara skiftesman. Vad som före-

1Senaste lydelse 1996:245.

2Senaste lydelse 1988:1453.

130

17 kap. 1–4 och 6–9 §§ äkten- skapsbalken om bodelning, bo- delningsförrättare och make skall gälla i fråga om arvskifte, skiftes- man och delägare i boet. Arvode och ersättning till skiftesmannen skall dock betalas av dödsboet.

Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan särskilt förordnande skiftesman. Detta gäller dock ej, om någon annan redan har förordnats som skiftesman eller om testamentsexekutorn är delägare i boet.

skrivs i 17 kap. 1 och 3–4 samt 6–

Prop. 2010/11:119

9 §§ äktenskapsbalken om

bo-

Bilaga 2

delning,

bodelningsförrättare

och

 

make ska gälla i fråga om arv-

 

skifte, skiftesman och delägare i

 

boet. Arvode och ersättning till

 

skiftesmannen ska dock betalas av

 

dödsboet.

 

 

 

Ställs boet under förvaltning av

 

testamentsexekutor, är denne utan

 

särskilt

förordnande skiftesman.

 

Detta gäller dock inte, om någon

 

annan redan har förordnats som

 

skiftesman

eller

om

 

testamentsexekutorn är delägare i boet.

6 §3

Regeringen får bestämma att

Skatteverkets beslut får över-

även sådana anställda i en tings-

klagas till den tingsrätt inom vars

rätt som inte är lagfarna domare

domkrets ärendet prövats. Skrivel-

skall få handlägga enkla ärenden

sen med överklagandet ska ges in

enligt 5 §.

till Skatteverket inom tre veckor

 

 

från dagen för beslutet.

 

 

Vid ett överklagande gäller

 

 

lagen (1996:242) om domstols-

 

 

ärenden.

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3 Senaste lydelse 1996:245.

131

9Förslag till lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente

Härigenom föreslås att lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse1

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

Tid, inom vilken arvinge eller

Tid, inom vilken arvinge eller

testamentstagare

efter

kungörelse

testamentstagare

efter

kungörelse

enligt

16 kap.

1,

2

eller 3 §

enligt

16 kap.

1, 2

eller

3 §

ärvdabalken har att göra sin rätt

ärvdabalken har att göra sin rätt

gällande, må, om skäl äro därtill,

gällande, får förlängas av Skatte-

av rätten förlängas. Sådan förläng-

verket om det finns skäl för det.

ning må ske med högst fem år i

Sådan förlängning får ske med

sänder men sammanlagt ej

högst fem år i sänder men får

avse mera än femton år.

 

sammanlagt inte avse mera än

 

 

 

 

 

skall

femton år.

 

 

 

 

Ansökan om

förlängning

Ansökan om förlängning ska ges

ingivas till rätten, innan preskrip-

in till Skatteverket, innan pre-

tion inträtt, och göras av den

skription inträtt, och får göras av

som har att bevaka arvingens eller

den som har att bevaka arvingens

testamentstagarens

rätt i

boet.

eller testamentstagarens rätt i boet.

Övriga

dödsbodelägare

skola

Övriga dödsbodelägare ska genom

genom särskilda meddelanden av

särskilda

meddelanden

av

rätten erhålla tillfälle att yttra sig

Skatteverket får tillfälle att yttra sig

över ansökningen.

 

 

 

över ansökningen.

 

 

Sedan beslut

om

förlängning

Sedan beslut

om

förlängning

vunnit laga kraft, skall kungörelse

vunnit laga kraft, ska Skatteverket

om beslutet genom rättens försorg

kungöra beslutet i Post- och

intagas i Post- och Inrikes

Inrikes Tidningar.

 

 

Tidningar.

 

 

 

 

Skatteverkets beslut får över-

 

 

 

 

 

 

klagas till den tingsrätt inom vars

 

 

 

 

 

 

domkrets ärendet prövats. Skri-

 

 

 

 

 

 

velsen med överklagandet ska ges

 

 

 

 

 

 

in till Skatteverket inom tre veckor

 

 

 

 

 

 

från dagen för beslutet.

 

 

 

 

 

 

 

Vid

ett

överklagande gäller

 

 

 

 

 

 

lagen (1996:242) om domstols-

 

 

 

 

 

 

ärenden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 1977:661.

132

10

Förslag till lag om ändring i jordabalken

Prop. 2010/11:119

 

 

Bilaga 2

Härigenom föreslås i fråga om jordabalken

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 8 kap. 33 §, av följande lydelse,

dels att 8 kap. 32 § och 9 kap. 24 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

8 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

32 §1

 

 

 

 

 

 

 

 

En arrendetvist som inte enligt

En arrendetvist som inte enligt

30 § skall

prövas av en arren-

30 §

 

ska

prövas

av

en

arren-

denämnd skall tas upp av den

denämnd ska tas upp av den

fastighetsdomstol inom vars om-

fastighetsdomstol inom vars om-

råde fastigheten är belägen. Även

råde fastigheten är belägen.

 

ett ärende

enligt 9 kap. 24 §

tas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

upp av denna domstol.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om laga domstol i tvist med

Om laga domstol i tvist med

anledning

av

tillfällig

upplåtelse

anledning

av

tillfällig

upplåtelse

av mark för uppställning av fordon

av mark för uppställning av fordon

finns bestämmelse i 10 kap. 10 §

finns bestämmelse i 10 kap. 10 §

rättegångsbalken.

 

 

rättegångsbalken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

33 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Länsstyrelsen beslut

i ärenden

 

 

 

 

 

enligt

9 kap.

24 §

överklagas till

 

 

 

 

 

den

fastighetsdomstol

inom vars

 

 

 

 

 

område fastigheten

är belägen.

 

 

 

 

 

Skrivelsen med överklagandet ska

 

 

 

 

 

ges in till länsstyrelsen inom tre

 

 

 

 

 

veckor från dagen för beslutet.

 

 

 

 

 

Vid

ett

överklagande

gäller

 

 

 

 

 

lagen (1996:242) om domstols-

 

 

 

 

 

ärenden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24 §2

 

 

 

 

 

 

 

 

Syn skall förrättas av minst två

Syn ska förrättas av minst två

med ortens jordbruksförhållanden

med

ortens jordbruksförhållanden

förtrogna

synemän, vilka utses

förtrogna

synemän,

vilka

utses

bland personer som av länsstyrelse

bland personer som av länsstyrelse

förklarats behöriga att hålla syn.

förklarats behöriga att hålla syn.

Synemännen

skall

utses

av

Synemännen

ska

 

 

utses

av

1Senaste lydelse 2005:1058.

2Senaste lydelse 1984:678.

133

jordägaren och arrendatorn gemensamt. Enas parterna ej om valet, utser rätten synemän.

Mot syneman gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika me- ningar, skall flertalets mening gälla. Kan beslut ej åstadkommas på sådant sätt, skall, om syne- männen är flera än två samt parterna eller rätten utsett en av synemännen att var ordförande, dennes mening gälla som syne- männens beslut. Kan ej heller på detta sätt beslut åstadkommas, skall synemännen välja ytterligare en syneman, som då blir ordförande. Enas ej synemännen om valet, skall rätten utse syne- mannen.

Syn får ej påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vilken den hänför sig och skall vara avslutad inom fyra månader från nämnda dag, om ej rätten på begäran av synemännen medger att synen får avslutas senare. Sådant medgivande behövs dock inte för syn som äger rum inom två månader efter fristens utgång för att undersöka förekomsten av ogräs.

jordägaren

och

arrendatorn

Prop. 2010/11:119

gemensamt. Enas parterna inte om

Bilaga 2

valet, utser länsstyrelsen synemän.

 

Mot syneman gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika me- ningar, ska majoritetens mening gälla. Kan beslut inte åstadkom- mas på sådant sätt, ska, om syne- männen är flera än två samt parterna eller länsstyrelsen utsett en av synemännen att var ord- förande, dennes mening gälla som synemännens beslut. Kan inte heller på detta sätt beslut åstadkommas, ska synemännen välja ytterligare en syneman, som då blir ordförande. Enas inte synemännen om valet, ska läns- styrelsen utse synemannen.

Syn får inte påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vilken den hänför sig och skall vara avslutad inom fyra månader från nämnda dag, om inte läns- styrelsen på begäran av synemän- nen medger att synen får avslutas senare. Sådant medgivande behövs dock inte för syn som äger rum inom två månader efter fristens utgång för att undersöka förekomsten av ogräs.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till fastighetsdomstolen före ikraft- trädandet gäller äldre bestämmelser.

134

I lagen om dödande av för- kommen handling finns bestäm- melser om att en fullmakt enligt 16 § kan förklaras kraftlös.

11Förslag till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område att 2 kap. 17 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

17 §1

Visar fullmaktsgivaren sanno- lika skäl, att handling, som i 16 § omförmäles, förkommit eller att han av annan orsak icke utan dröjsmål kan få den åter, må hand- lingen, efter ty här nedan sägs, för- klaras kraftlös.

Ansökan härom göres hos tings- rätten i den ort, inom vilken full- maktsgivaren bor. Finnes ansök- ningen kunna bifallas, ska tings- rätten utfärda och sökanden låta i Post- och Inrikes Tidningar införa kungörelse, att handlingen efter utgången av viss tid, som må be- stämmas till högst fjorton dagar efter kungörelsens införande, ska vara kraftlös. Kungörelsen ska jäm- väl, där tingsrätten det föreskriver, införas i annan tidning, en eller flera gånger, innan den införes i Post- och Inrikes Tidningar.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 1981:799.

135

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och ska på begäran förskotteras av försäkringsbolaget. Om den be- talningsskyldige inte godtar för- valtarens anspråk, fastställs er- sättningen av Finansinspektionen.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen förordna en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 2 d § inte får företrädas av ägaren.

12Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreslås i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) att 3 kap. 2 e § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 e §1 Om det finns särskilda skäl, får

Finansinspektionen begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 2 d § inte får företrädas av ägaren. Sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sitt hemvist, eller om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen skall betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och skall på begäran förskotteras av försäkringsbolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 1996:753.

136

Kan parterna i fall som avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2 inte enas om en viss sakkunnig, ska Järn- vägsstyrelsen efter ansökan för- ordna sakkunnig.

13Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

dels att det införs en ny paragraf, 11 §, av följande lydelse, dels att 10 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 § Kan parterna i fall som avses i

bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2 inte enas om en viss sakkunnig, skall tings- rätten i den ort där godset eller resgodset finns efter ansökan för- ordna sakkunnig.

11 §

Järnvägsstyrelsens beslut över- klagas till allmän förvaltnings- domstol. Skrivelsen med överkla- gandet ska ges in till Järnvägs- styrelsen inom tre veckor från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

137

En ansökan om entledigande kan göras av likvidatorn, en för- eningsmedlem eller någon annan vars rätt är beroende av likvi- dationen.
Om en likvidator entledigas ska genast en ny utses. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den entledigades ställe.
Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, ska likvidatorn entledigas. En likvi- dator ska också entledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
En ansökan om entledigande görs hos Bolagsverket. När det finns anledning till det ska Bolags- verket självmant ta upp frågan.

14Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

dels att i 11 kap. 13 § ordet ”rätten” ska bytas ut mot ”Bolagsverket”, dels att det ska införas en ny paragraf, 11 kap. 6 d §, och en ny rubrik

närmast före 11 kap. 6 d § av följande lydelse,

dels att 11 kap. 6 c och 19 §§ och 15 kap. 7 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

6 c §1 Om en likvidator begär att få

avgå och visar skäl till det, skall likvidatorn entledigas. En likvi- dator skall också entledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.

En likvidator entledigas av domstol eller, om likvidatorn har förordnats av registreringsmyn- digheten och själv begär att bli entledigad, av registreringsmyn- digheten.

En ansökan om att domstol skall besluta om entledigande kan göras av registreringsmyndigheten, likvidatorn, en föreningsmedlem eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.

Den som entledigar en likvi- dator skall genast förordna en ny.

Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att förordna en ny likvidator i den entledigades ställe.

1 Senaste lydelse 2003:865.

138

Om en förening är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen eller väcks talan mot föreningen eller uppkommer det av annat skäl behov av en lik- vidationsåtgärd, ska Bolagsverket på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första föreningsstämman efter beslutet ska ske enligt 16 §.
Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egen- domen i konkursboet återställs till föreningen till följd av att ackord har fastställts, ska rätten i samband med att konkursen avslutas besluta att föreningen ska gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.
Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsätta enligt 16 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i andra stycket.

Ersättning till likvidator

6 d §

En likvidator har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt, om inte er- sättning kan betalas på annat sätt. En ansökan om ersättning görs hos Bolagsverket.

19 §2 Om en förening är försatt i

konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen, skall rätten på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första föreningsstämman efter beslutet skall ske enligt 16 §.

Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egen- domen i konkursboet återställs till föreningen till följd av att ackord har fastställts, skall rätten i samband med att konkursen avslutas besluta att föreningen skall gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.

Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsätta enligt 16 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i andra stycket.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

2 Senaste lydelse 2003:865.

139

 

 

 

 

15 kap.

 

 

 

Prop. 2010/11:119

 

 

 

 

7 §3

 

 

 

Bilaga 2

Beslut

av

registreringsmyn-

Beslut

av

registreringsmyn-

digheten

i ärende enligt 11 kap.

digheten

i ärende

enligt 11 kap.

4 a, 6 b eller 6 c § överklagas till

4 a, 6 b,

6 c, 6 d,

13 § eller 19 §

tingsrätten i den ort där föreningens

första stycket överklagas till tings-

styrelse har sitt säte. Skrivelsen

rätten i den ort där föreningens

med överklagandet skall ges in till

styrelse har sitt säte. Skrivelsen

registreringsmyndigheten inom tre

med överklagandet ska ges in till

veckor från dagen för beslutet.

 

registreringsmyndigheten inom tre

Vid överklaganden av regi-

veckor från dagen för beslutet.

Vid överklaganden av regi-

streringsmyndighetens

beslut

i

streringsmyndighetens

beslut i

ärenden

enligt

11 kap.

4 a,

6 b

ärenden

enligt

11 kap. 4 a, 6 b,

eller 6 c § gäller lagen (1996:242)

6 c, 6 d, 13 §

eller

19 § första

om domstolsärenden.

 

 

stycket

gäller

lagen

(1996:242)

 

 

 

 

 

om domstolsärenden.

 

Hovrättens beslut i en överkla- gad fråga angående ersättning till likvidator får inte överklagas, om det inte finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd enligt 39 § tredje stycket 1 lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3 Senaste lydelse 2003:865.

140

Delägarna i fastigheten ska utse en ställföreträdare. Valet av ställföreträdare ska för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel anmälas skriftligen till inskrivningsmyndigheten för det område där fastigheten ligger. Anmälan ska vara undertecknad av ställföreträdaren och innehålla en försäkran av honom eller henne på heder och samvete att bestämmelserna i denna lag har iakttagits vid valet av ställföre- trädare.
Om anmälan enligt första stycket inte har gjorts eller om den som anmälts som ställföreträdare har avlidit, ska rätten på den ort där fastigheten ligger efter anmälan av myndighet eller delägare förordna en ställföre- trädare. Om en ställföreträdare begär det, ska inskrivningsmyn- digheten förordna en ny ställföre- trädare i hans eller hennes ställe. Innan en ställföreträdare förordnas ska delägarna ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt. När rätten har förordnat en ställföreträdare, ska detta anmälas till inskrivningsmyndigheten.
Delägarna kan när som helst utse en ny ställföreträdare i stället för en ställföreträdare som tidigare har anmälts eller förordnats. Därvid gäller första stycket.

15Förslag till lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter

dels att det införs en ny paragraf, 14 §, av följande lydelse, dels att 2 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1 Delägarna i fastigheten skall

utse en ställföreträdare. Valet av ställföreträdare skall för anteck- ning i fastighetsregistrets inskrivningsdel anmälas skriftligen till inskrivningsmyndigheten för det område där fastigheten ligger. Anmälan skall vara undertecknad av ställföreträdaren och innehålla en försäkran av honom på heder och samvete att bestämmelserna i denna lag har iakttagits vid valet av ställföreträdare.

Om anmälan enligt första stycket inte har gjorts eller om den som anmälts som ställföreträdare har avlidit, skall rätten på den ort där fastigheten ligger efter anmälan av myndighet eller delägare förordna en ställföre- trädare. Om en ställföreträdare begär det, skall rätten förordna en ny ställföreträdare i hans ställe. Innan en ställföreträdare förordnas skall delägarna ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt. När rätten har förordnat en ställföreträdare, skall detta anmälas till inskrivningsmyndigheten.

Delägarna kan när som helst utse en ny ställföreträdare i stället för en ställföreträdare som tidigare har anmälts eller förordnats. Därvid gäller första stycket.

1 Senaste lydelse 2000:250.

141

Vid byte av ställföreträdare består den tidigare ställföreträ- darens uppdrag till dess att den nye ställföreträdaren har anteck- nats i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Vid

byte

av ställföreträdare

Prop. 2010/11:119

består

den

tidigare ställföreträ-

Bilaga 2

darens uppdrag till dess att den

 

nye ställföreträdaren har anteck-

 

nats

i

fastighetsregistrets

 

inskrivningsdel.

14 §

Inskrivningsmyndighetens beslut i ärende om byte av ställ- företrädare enligt 2 § andra stycket överklagas till tingsrätten i den ort där fastigheten ligger. Skrivelsen med överklagandet ska ges in till inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

142

En person som begär eller har fått medgivande för egen del, får även ansöka om medgivande för ett barn som personen är vårdnadshavare för och varaktigt bor tillsammans med, om syftet är att ge skydd mot den andre vårdnadshavaren.
Rikspolisstyrelsen ska avslå en ansökan enligt 2 § om sökanden inte uppfyller villkoren enligt 1 § första stycket eller medgivande inte får lämnas på grund av 1 § andra stycket.
Den som vill använda fingerade personuppgifter ska ansöka om medgivande till det hos Riks- polisstyrelsen.

16Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter att 2, 3, 4, 8 och 10 §§ ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Medgivande att använda fin- gerade personuppgifter lämnas av

Stockholms tingsrätt.

Ansökan om medgivande görs av Rikspolisstyrelsen efter fram- ställning från den som vill an- vända fingerade personuppgifter.

I ansökan till tingsrätten skall Rikspolisstyrelsen ange varför kvarskrivning eller någon annan mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig.

3 §2

Rikspolisstyrelsen skall avslå en framställning enligt 2 § andra stycket, om styrelsen anser att det inte är sannolikt att ett medgi- vande att använda fingerade per- sonuppgifter kommer att lämnas.

Om Rikspolisstyrelsen har av- slagit en framställning får den enskilde själv ansöka hos tings- rätten om medgivande att använda fingerade personuppgifter.

4 §3 En person som begär eller har

fått medgivande för egen del, får även göra en framställning eller ansöka om medgivande för ett barn som personen är vård- nadshavare för och varaktigt bor tillsammans med, om syftet är att ge skydd mot den andre vårdnadshavaren.

1Senaste lydelse 1997:988.

2Senaste lydelse 1997:988.

3Senaste lydelse 1997:988.

143

 

 

 

 

 

 

8 §4

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2010/11:119

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 2

Om den som har fått med-

Om den som har fått med-

givande att

använda

fingerade

givande

att

använda

fingerade

personuppgifter

skriftligen

an-

personuppgifter

skriftligen

an-

mäler

hos

Rikspolisstyrelsen

att

mäler hos

Rikspolisstyrelsen

att

medgivandet

inte längre behövs,

medgivandet

inte

längre behövs,

skall detta efter beslut av Riks-

ska detta efter beslut av Riks-

polisstyrelsen upphöra att gälla.

polisstyrelsen upphöra att gälla.

 

Om det finns synnerliga skäl får

Om det finns synnerliga skäl får

Rikspolisstyrelsen

 

hos

Rikspolisstyrelsen

besluta

att

ett

Stockholms

 

tingsrätt

ansöka

om

medgivande att använda fingerade

att ett medgivande att använda

personuppgifter ska

upphöra

att

fingerade

personuppgifter skall

gälla.

 

 

 

 

 

 

 

 

upphöra att gälla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 §5

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid

rättens

handläggning

av

Rikspolisstyrelsens

beslut

över-

ärenden om fingerade personupp-

klagas

till

Stockholms

tingsrätt.

gifter gäller lagen (1996:242) om

Skrivelsen med överklagandet ska

domstolsärenden.

 

 

ges in till Rikspolisstyrelsen inom

Ett beslut

av

Rikspolisstyrelsen

tre veckor från dagen för beslutet.

att avslå en framställning om att

Vid

ett

 

överklagande

gäller

få använda fingerade person-

lagen (1996:242) om domstols-

uppgifter får inte överklagas. Det-

ärenden.

 

 

 

 

 

 

 

samma

gäller

beslut

enligt

6 §

Rikspolisstyrelsens

beslut

enligt

första stycket.

 

 

 

6 § första stycket får inte över-

 

 

 

 

 

 

 

klagas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

4Senaste lydelse 1997:988.

5Senaste lydelse 1997:988.

144

17Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreslås i fråga om stiftelselagen (1994:1220) dels att 7 kap. 6 och 17 §§ ska upphöra att gälla,

dels att i 7 kap. 1 och 4 §§ ordet ”tingsrätt” ska bytas ut mot ordet ”Bolagsverket” och 7 kap. 3 § ordet ”domstols” ska bytas ut mot ”Bolagsverkets”,

dels att rubriken närmast före 7 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 7 kap. 7 a § och 9 kap. 12 §, samt en ny rubrik närmast före 7 kap. 7 a § av följande lydelse,

dels att 7 kap. 5, 7 och 16 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

7 kap.

Förfarandet hos domstolen

Förfarandet hos Bolagsverket

 

5 §

Görs ansökan om likvidation enligt 1 §, skall domstolen genast kalla stiftelsen och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för domstolen på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för stiftelsen att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges stiftelsen, om delgivningen kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428).

Kallelsen skall kungöras genom domstolens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före instäl- lelsedagen.

I ett ärende enligt 1 § ska Bolagsverket förelägga stiftelsen och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande till verket inom viss tid. Föreläggandet ska delges stiftelsen, om delgivningen kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428).

Bolagsverket ska kungöra föreläg- gandet i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

7 §

En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall träda i likvidation skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Likvidatorerna träder i styrelsens eller förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

Likvidatorerna skall för regi-

När Bolagsverket fattar beslut att en stiftelse ska träda i likvidation ska Bolagsverket samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Likvi- datorerna träder i styrelsens eller förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

I fråga om entledigande av lik- vidator tillämpas 25 kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551).

Likvidatorerna ska för regi-

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

145

strering i stiftelseregistret genast anmäla beslut om likvidation och förordnande av likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den mån inte annat följer av detta kapitel. En likvidator har alltid rätt till skäligt arvode.

En stiftelse är alltid bokförings- skyldig under likvidationen.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvidation. Bestämmel- serna i 4 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.

strering i stiftelseregistret genast anmäla beslut om likvidation och förordnande av likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den mån inte annat följer av detta kapitel.

En stiftelse är alltid bokfö- ringsskyldig under likvidationen.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvidation. Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas under likvi- dationen. Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huru- vida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.

Ersättning till likvidator

7 a §

En likvidator har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt, om inte er- sättning kan betalas på annat sätt. En ansökan om ersättning görs hos Bolagsverket.

16 §

Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är försatt i konkurs och denna avslutas med överskott, skall styrelsen eller för- valtaren inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att stiftelsen skall träda i likvida- tion och genast anmäla detta till tingsrätten. Denna skall därefter utan dröjsmål utse en eller flera likvidatorer.

Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 14 §.

Om en stiftelse som utövar näringsverksamhet är försatt i konkurs och denna avslutas med överskott, ska allmän domstol i samband med att konkursen avslutas besluta att bolaget ska gå i likvidation och utse en eller flera likvidatorer. Ett beslut om likvidation gäller omedelbart.

Om stiftelsen var i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsättas enligt 14 §.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

146

9 kap

12 §

Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 7 kap. överklagas hos tings- rätten i den ort där stiftelsens styrelse har sitt säte. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Hovrättens beslut i en överkla- gad fråga angående ersättning till likvidator får inte överklagas, om det inte finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd enligt 39 § tredje stycket 1 lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

147

Bolagsverket ska besluta om likvidation om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att banken i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.
Fråga om likvidation enligt första och tredje stycket prövas på ansökan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, medlem eller innehavare av förlagsandel. I det fall som avses i tredje stycket
Rätten ska besluta att med- lemsbanken ska träda i likvidation, om
1. medlemsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande eller
2. medlemsbanken är försatt i konkurs och denna avslutas med överskott.
Ett beslut enligt första stycket 2 fattas av rätten fatta i samband med att konkursen avslutas. Be- slutet gäller omedelbart.

18Förslag till lag om ändring lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsbanker dels att det ska införas en ny rubrik närmast före 9 kap. 6 § av följande

lydelse,

dels att 9 kap. 4, 6 och 19 §§ ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

4 §1 Rätten skall besluta att med-

lemsbanken skall träda i likvida- tion, om

1. medlemsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande,

2. tillståndet att driva bank- rörelse har återkallats utan att banken i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finan- siell rörelse, eller

3. medlemsbanken efter en kon- kurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 § andra stycket.

Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.

Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelse- ledamot, medlem eller innehavare av förlagsandel. I det fall som avses i första stycket 3 prövas frågan

1 Senaste lydelse 2004:318.

148

Var medlemsbanken i likvi- dation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsättas enligt 17 §, om konkursen avslutas med överskott.

även på ansökan av borgenär eller

prövas frågan även på ansökan av

av annan vars rätt kan vara

borgenär eller av annan vars rätt

beroende av att det finns någon

kan vara beroende av att det finns

som kan företräda medlems-

någon

som

kan

företräda

banken.

medlemsbanken.

 

 

Förfarandet hos Bolagsverket

6 §

Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 2 eller 4 §, skall kostnaderna betalas av medlemsbankens medel, om banken förpliktas träda i likvidation eller om rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av Finans- inspektionen skall dessa kostnader betalas av banken.

Det som anges i 11 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för handläggning- en hos Bolagsverket i ett ärende enligt 4 §.

19 §

Om en medlemsbank har försatts i konkurs och denna avslutas utan överskott, är banken upplöst när konkursen avslutas.

Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att banken skall träda i likvidation. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 4 §.

Var medlemsbanken i likvi- dation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 17 §, om konkursen avslutas med överskott.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

149

19Förslag till lag om ändring i lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn att 4, 6 och 12–13 och 15 §§ samt rubriken närmast före 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ansökan om förordnande

Beslut om förordnande och

 

entledigande

En ansökan om förordnande

4 §

Beslut om förordnande och

enligt 1 eller 2 § görs av åklagaren

entledigande av särskild företrä-

hos tingsrätten.

dare fattas av åklagaren.

 

6 §

Om det kan antas vara nöd- vändigt för att barnets rätt skall kunna tas till vara får domstolen, utan att höra barnets vårdnads- havare, besluta om förordnande enligt 1 eller 2 § för tiden innan ärendet avgörs.

Om det kan antas vara nöd- vändigt för att barnets rätt ska kunna tas till vara får åklagaren, utan att höra barnets vårdnads- havare, besluta om förordnande enligt 1 eller 2 § för tiden innan ärendet avgörs.

12 §

När en särskild företrädare har förordnats tillämpas i övrigt det som sägs om målsägandebiträde i fråga om ersättning och återbetalningsskyldighet för kost- nader i 6 § första stycket, 7 § och 8 § första meningen lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Det som där sägs om måls- ägandebiträde skall avse den sär- skilda företrädaren.

I fråga om skyldighet för någon annan än barnet att i tvistemål ersätta staten dess kostnader för den särskilda företrädaren tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångskostnader.

Beslut om ersättning till en sär- skild företrädare fattas i ett pågå- ende mål vid domstol av rätten och i övriga fall av Domstolsverket.

När en särskild företrädare har förordnats tillämpas i övrigt det som sägs om målsägandebiträde i fråga om ersättning och åter- betalningsskyldighet för kost- nader i 6 § första stycket, 7 § och 8 § första meningen lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Det som där sägs om måls- ägandebiträde ska avse den sär- skilda företrädaren.

I fråga om skyldighet för någon annan än barnet att i tvistemål ersätta staten dess kostnader för den särskilda företrädaren tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångskostnader.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

150

Ansökan om byte eller entle- digande av en särskild företrädare får göras av barnets vårdnadsha- vare eller den särskilda företrä- daren. En särskild företrädare får inte entledigas utan att han eller hon har haft tillfälle att yttra sig i ärendet.
Ansökan enligt 10 § om att återkalla ett förordnande får göras av barnets vårdnadshavare.
Åklagarens beslut överklagas till tingsrätten i den ort där åtal för brottet ska väckas enligt 19 kap. rättegångsbalken. Skrivelsen med överklagandet ska ges in till åkla- garen inom tre veckor från dagen för beslutet. I fråga om interi- mistiska beslut ska dock överkla- gandet ges in till åklagaren inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.
Domstolsverkets beslut i ett ärende om ersättning överklagas till den tingsrätt som anges i första stycket. Skrivelsen med överkla- gandet ska ges in till Domstols- verket inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

Prop. 2010/11:119 13 § Bilaga 2

Ärenden enligt denna lag hand- läggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

15 § Ansökan om byte eller entle-

digande av en särskild företrädare får göras av barnets vårdnadsha- vare, den särskilda företrädaren eller av åklagaren. En särskild företrädare får inte entledigas utan att han eller hon har haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Ansökan enligt 10 § om att återkalla ett förordnande får göras av barnets vårdnadshavare eller av åklagaren.

Domstolen får också självmant ta upp frågor om byte och entledi- gande av företrädare samt åter- kallelse av förordnande.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

151

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna och ska på begäran förskotteras av fondbolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av Finansinspektion- en.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen förordna en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 9 § inte får företrädas av ägaren.

20Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

Härigenom föreslås i fråga om lagen (2004:46) om investeringsfonder att 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap

12 § Om det finns särskilda skäl, får

Finansinspektionen begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 9 § inte får företrädas av ägaren. Sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sitt hemvist eller, om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen skall betalas av ägaren till aktierna och skall på begäran förskotteras av fond- bolaget. Om den betalnings- skyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

152

I vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bankaktiebolag ska gå i likvidation framgår av 25 kap. aktie- bolagslagen (2005:551). Om ett tillstånd att driva bankrörelse har återkallats utan att bankaktie- bolaget i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finan- siell rörelse, beslutar Bolagsverket att bankaktiebolaget ska gå i likvidation.

21Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreslås i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse att 10 kap. 31 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

31 §1

Förutom i de fall som anges i 25 kap. 12, 17, 21, 50 och 51 §§ aktiebolagslagen (2005:551) skall allmän domstol besluta att ett bankaktiebolag skall gå i likvi- dation om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att bolaget i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 2005:932.

153

22

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

Prop. 2010/11:119

 

(2005:551)

Bilaga 2

Härigenom föreslås i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)

dels att i 8 kap. 16 §, 25 kap. 42, 44, 50 §§ ordet ”allmän domstol” ska bytas ut mot ”Bolagsverket” och 22 kap. 8 § ordet ”Stockholms tingsrätt” ska byts ut mot Bolagsverket,

dels att det ska införas en ny paragraf, 25 kap. 28 a § , samt en ny rubrik närmast före 25 kap. 28 a § av följande lydelse,

dels att 25 kap. 29 § och 31 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

25 kap.

 

 

 

 

 

Ersättning till likvidator

 

 

 

 

 

28 a §

 

 

 

 

 

En likvidator har rätt till skälig

 

 

 

 

 

ersättning av allmänna medel för

 

 

 

 

 

arbete, tidsspillan och utlägg som

 

 

 

 

 

uppdraget har krävt, om inte er-

 

 

 

 

 

sättning kan betalas på annat sätt.

 

 

 

 

 

En ansökan om ersättning görs

 

 

 

 

 

hos Bolagsverket.

 

 

 

 

29 §

 

Om en likvidator begär att få

Om en likvidator begär att få

 

avgå och visar skäl till det, skall

avgå och visar skäl till det, ska

 

likvidatorn entledigas. En likvi-

likvidatorn entledigas. En likvi-

 

dator skall också entledigas om

dator ska också entledigas om han

 

han eller hon inte är lämplig eller

eller hon inte är lämplig eller av

 

av någon annan orsak bör skiljas

någon annan orsak bör skiljas från

 

från uppdraget.

 

 

uppdraget.

 

En

likvidator

entledigas

av

En ansökan om entledigande

 

domstol eller, om likvidatorn har

görs hos Bolagsverket. När det

 

utsetts av Bolagsverket och själv

finns anledning till det ska Bolags-

 

begär att bli entledigad, av Bolags-

verket självmant ta upp frågan.

 

verket.

 

 

 

 

 

En ansökan om att domstol skall

En ansökan om entledigande kan

 

besluta om entledigande kan göras

göras av likvidatorn, en aktieägare

 

av Bolagsverket, likvidatorn, en

eller någon annan vars rätt är

 

aktieägare eller någon annan vars

beroende av likvidationen.

 

rätt är beroende av likvidationen.

 

 

Den som entledigar en likvidator

Om en likvidator entledigas ska

 

skall genast utse en ny. Detta gäller

genast en ny utses. Detta gäller

 

dock inte om det finns någon

dock inte om det finns någon

 

annan likvidator och det inte kan

annan likvidator och det inte kan

 

anses

nödvändigt

att utse en

ny

anses nödvändigt att utse en ny

154

 

 

 

 

 

Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 25 kap. 11, 28 eller 29 § överklagas hos tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

likvidator i den entledigades ställe. likvidator i den entledigades

Prop. 2010/11:119

ställe.

Bilaga 2

31 kap.

3 §

Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 8 kap. 16 §, 25 kap. 11, 28,

28 a, 29, 42, 44 eller 50 §

överklagas hos tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Bolagsverkets beslut i ärende enligt 22 kap.8 § överklagas till Stockholms tingsrätt.

Hovrättens beslut i en överkla- gad fråga angående ersättning till likvidator får inte överklagas, om det inte finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd enligt 39 § tredje stycket 1 lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

155

Bolagsverket ska se till att den ersättning som beslutas enligt 25 kap. 28 a § aktiebolagslagen (2005:551), 11 kap. 6 d § lagen (1987:667) om ekonomiska för- eningar och 7 kap. 7 a § stiftelse- lagen (1994:1220 snarast betalas ut till likvidatorn.

23Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till likvidatorer

Härigenom föreslås i fråga om förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till likvidatorer att 1 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Den som av domstol har förord- nats till likvidator enligt 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) har rätt till skälig ersättning av all- männa medel för arbete, tids- spillan och utlägg som uppdraget har krävt, om inte ersättning kan betalas på annat sätt.

Ersättningen beslutas av den domstol som har förordnat likvi- datorn. Domstolen skall se till att ersättningen snarast betalas ut.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan om ersättning kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 2005:565.

156

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och ska på begäran förskotteras av företaget. Om den betalnings- skyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av
Finansinspektionen.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen förordna en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier eller andelar som enligt 7 § inte får företrädas av ägaren.

24Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreslås i fråga om lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden att 24 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 kap.

10 § Om det finns särskilda skäl, får

Finansinspektionen ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier eller andelar som enligt 7 § inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sin hemvist eller, om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen skall betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och skall på begäran förskotteras av företaget. Om den betal- ningsskyldige inte godtar förval- tarens anspråk, fastställs ersätt- ningen av tingsrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

157

25

Förslag till lag om dödande av förkommen handling

Prop. 2010/11:119

Härigenom föreskrivs följande.

Bilaga 2

 

Handlingar som kan dödas

 

1 § Denna

lag innehåller bestämmelser om dödande av förkommen

 

handling, dödande av inteckning och förklaring att fullmakt är kraftlös. Följande handlingar omfattas av bestämmelserna.

1.löpande skuldebrev,

2.växlar,

3.konossement,

4.andra handlingar vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att påkalla fullgörande av någon annan förpliktelse,

5.handling vilkens företeende utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

6.aktiebrev eller

7.inteckningshandling.

Denna lag tillämpas inte på banksedlar. Den tillämpas inte heller på obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om obligationer med en löptid på högst ett år som har ställts till innehavaren och som ges ut av bank eller kreditmarknadsföretag.

Förutsättningar för att en handling ska dödas

2 § En handling som anges i 1 § får dödas på begäran av den som har förlorat handlingen, om det kan antas att handlingen har förstörts eller kommit bort.

Ansökan

3 § En ansökan om dödande av handling ska göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten. Om ansökan avser en inteckningshandling ska ansökan göras hos vederbörande inskrivningsmyndighet. I fråga om aktiebrev och handlingar vilkas företeende utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, ska ansökan göras hos Bolagsverket.

4 § En ansökan ska innehålla uppgifter om de omständigheter som åberopas till stöd för att handlingen ska dödas. Till ansökan ska bifogas en kopia av handlingen eller sådan uppgift om handlingens innehåll, som är nödvändig för att den med säkerhet ska kunna kännas igen.

158

Bristfällig ansökan

5 § Om en ansökan är bristfällig, ska myndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven avgift inte har betalts. Av föreläggandet ska framgå att ansökan kan avisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet behöver inte delges.

Om ett föreläggande enligt första stycket inte följs, ska myndigheten avvisa ansökan, om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, eller föreskriven avgift inte har betalats.

Handläggning av en ansökan

6 § Var och en vilken såsom gäldenär, borgensman eller i annat fall är förpliktad på grund av handlingen ska, om det är möjligt, underrättas om ansökan. Avser ansökan en inteckningshandling ska, om det är möjligt, även den intecknade egendomens ägare underrättas. Dessutom ska den underrättas som senast, i den ordning som är särskilt föreskrivet, blivit antecknad som innehavare av handlingen. En underrättelse görs av den myndighet som handlägger ansökan.

7 § Har sökanden gjort sannolikt att handlingen har förstörts eller kommit bort, ska myndigheten utfärda ett föreläggande, som genom myndighetens försorg kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelsen ska införas i tidningens första nummer för januari, april, juli eller oktober månad.

Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen samt uppgift om att sökanden har gjort sannolikt att handlingen har förstörts eller kommit bort. I föreläggandet ska vidare den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet uppmanas att anmäla detta till myndigheten senast en viss angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst ett och högst två år kommer att förflyta från dagen för kungörandet. Sökanden ska underrättas om innehållet i föreläggandet.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Avslag på ansökan

8 § Om det framgår av ansökan eller annan tillgänglig utredning att förutsättningarna för att döda handlingen enligt denna lag inte är uppfyllda, ska myndigheten avslå ansökan. Detsamma gäller sedan föreläggande har utfärdats enligt 7 §.

Beslut om dödande av handling

 

9 § Sedan tiden för anmälan enligt 7 § andra stycket har gått ut, ska

 

myndigheten avgöra ärendet. Finner myndigheten då att någon om-

 

ständighet inte har förekommit som visar eller ger skälig anledning anta

 

att handlingen finns i behåll, ska handlingen dödas genom beslut av

 

myndigheten.

 

Beträffande inteckningshandlingar ska beslutet innehålla en upplysning

 

om att beslutet inte innebär att inteckningen dödas.

159

 

Rättsverkningar av en dödad handling

10 § Om en handling har dödats, får sökanden ändå göra gällande den rätt som handlingen grundas på, utan att handlingen behöver visas upp. Den som är förpliktad att fullgöra vad som blivit utfäst i handlingen ska utfärda en ny handling som svarar mot den handling som har dödats. I fråga om intecknad fordringshandling ska den intecknade egendomens ägare utfärda ny handling. Ny handling ska inte utfärdas, om dödandet gällde en handling vars företeende endast utgjorde ett villkor för att någon ska antecknas som innehavare av en rättighet på ett konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

Ny handling, som utfärdas enligt första stycket i stället för dödad inteckningshandling, gäller inte såsom inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 11 § tredje stycket.

I fråga om växel och konossement gäller särskilda bestämmelser.

11 § Avser ansökan om dödande en inteckningshandling ska in- skrivningsmyndigheten göra en anteckning om ansökan i inskriv- ningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskriv- ningsdel. Detsamma gäller myndighetens slutliga beslut i ärendet. Har ansökan avslagits, får dock anteckning inte ske förrän beslutet vunnit laga kraft.

Sedan beslut om dödande av pantbrev eller företagsinteckning vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda nytt pantbrev eller inteckningsbrev som svarar mot det dödade samt göra anteckning i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskrivningsdel om detta.

Har intecknad fordringshandling dödats genom beslut som vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten, på ansökan, på inskrivningsdag göra anteckning i vederbörande inskrivningsbok eller inskrivningsregister, att ny handling, som utfärdats jämlikt 10 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade.

12 § Det som tidigare sagts om den förpliktade ska, när fråga är om dödande av aktiebrev, tillämpas på aktiebolaget.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Efterlysning

13 § Har bankbok förkommit, får insättaren eller dennes rättsinnehavare i stället för att ansöka om dödande av bankbok påkalla dess efterlysning genom bankstyrelsens försorg.

Begär någon sådan efterlysning och lämnar han eller hon trovärdiga uppgifter om tid och omständigheter under vilka boken förkommit, får styrelsen på sökandens bekostnad verkställa efterlysningen. Det sker genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar i första numret för någon av månaderna närmast efter det efterlysning begärts. Har boken inte kommit till rätta inom sex månader från kungörandet och finns det inte skälig anledning anta att den finns i behåll, har sökanden rätt att få tillgodohavandet utbetalt till sig. Efter det att innestående medel har

betalts ut är motboken utan verkan.

160

Det som föreskrivs i första och andra styckena om motbok hos bank

Prop. 2010/11:119

tillämpas även på livförsäkringsbrev. Då gäller att efterlysningen ska göras

Bilaga 2

av styrelsen för det försäkringsbolag, där försäkringen tagits, eller, om

 

den tagits hos utländsk försäkringsanstalt som får driva

 

försäkringsrörelse här i riket, av generalagenten. Om försäkringsfallet

 

ännu inte inträffat gäller, i stället för vad som sägs i andra stycket om rätt

 

för sökanden att få tillgodohavandet utbetalt till sig, att sökanden har rätt

 

att få nytt försäkringsbrev. När det nya försäkringsbrevet har utställts är det

 

förkomna försäkringsbrevet utan verkan.

 

Dödande av handling i samband med utmätning eller konkurs

 

14 § Vad som sägs i 1, 3–12 §§ om dödande av en förkommen handling

 

gäller även när en handling inte har kunnat anträffas vid utmätning av

 

fordringen eller rättigheten eller vid konkurs, om det kan antas att

 

handlingen undanhålls.

 

15 § En ansökan om dödande av förkommen handling enligt 14 § görs av

 

Kronofogdemyndigheten eller konkursboet. Den ska göras skriftligen hos

 

den tingsrätt där gäldenären ska svara i tvistemål som gäller

 

betalningsskyldighet.

 

Avser ansökan en inteckningshandling ska rätten underrätta

 

vederbörande inskrivningsmyndighet om ansökan för anteckning i

 

inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets in-

 

skrivningsdel. Vad nu sagts om ansökan ska också gälla rättens slutliga

 

beslut i ärendet. Har ansökan avslagits, får dock anteckning inte göras

 

förrän utslaget vunnit laga kraft.

 

16 § Om det behövs, ska tingsrätten som villkor för dödande enligt 14 §

 

föreskriva att utmätningssökanden eller konkursboet ställer säkerhet enligt

 

vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken för den skada som rätt innehavare

 

av handlingen kan lida. Finns enligt 2 kap. 27 § utsökningsbalken inte

 

skyldighet att ställa säkerhet, ska tingsrätten i stället som villkor föreskriva

 

att utmätningssökanden utfäster sig att ersätta en sådan skada. Säkerheten

 

eller utfästelsen får inte åberopas, om talan väcks senare än tre år från den

 

dag då beslut om handlingens dödande vann laga kraft.

 

17 § Om ett pantbrev eller en intecknad fodringshandling dödats enligt

 

14 § ska ny handling utfärdas. Inskrivningsmyndigheten ska på ansökan

 

utfärda ny handling om handlingen är en fordringshandling som är

 

intecknad i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg. Ny handling ska inte

 

utfärdas om någon annan handling dödats.

 

Om ett överskott uppkommer vid utmätning, får det inte betalas ut till

 

utmätningsgäldenären utan att den dödade handlingen företes eller att

 

utmätningsgäldenären gör sannolikt att han eller hon inte har handlingen

 

i behåll.

 

161

Dödande av inteckning

18 § Är det inte känt var ett pantbrev eller någon annan inteck- ningshandling finns och har tio år förflutit från det att handlingen uppvisades för anteckning om innehav eller i övrigt företeddes i ett inteckningsärende, kan den intecknade egendomens ägare ansöka att inteckningen dödas trots att handlingen inte kan visas upp.

Kan det antas att ett pantbrev eller företagsinteckningsbrev har tillkommit på sådant sätt eller förlorats av ägaren under sådana om- ständigheter som utesluter giltig pantsättning, får ansökan om dödande av inteckningen göras även om den nyss angivna tiden inte har förflutit.

19 § En ansökan om dödande av inteckning ska göras skriftligen hos vederbörande inskrivningsmyndighet.

Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen ska, om det kan ske, delges ansökningen i enlighet med vad som föreskrivs om delgivning av stämning i tvistemål. Inskrivningsmyndigheten ska där- efter utfärda ett föreläggande, som ska kungöras på det sätt som anges i 7 §. Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen. I före- läggandet ska vidare den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet upp- manas att anmäla detta till myndigheten senast en viss angiven dag. Den- na dag ska bestämmas så att minst sex månader kommer att förflyta från dagen för kungörandet. Sökanden ska underrättas om innehållet i före- läggandet.

Vid handläggningen i övrigt gäller 4–5 och 8 §§.

20 § Sedan tiden för anmälan enligt 19 § har gått ut, ska inskriv- ningsmyndigheten avgöra ärendet. Finner myndigheten då att det inte finns någon omständighet som utgör skälig anledning att låta inteckningen fortfarande gälla, ska den dödas.

När en ansökan om dödande av inteckning har kommit in till in- skrivningsmyndigheten, ska myndigheten anteckna detta i inskriv- ningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskriv- ningsdel. Detsamma gäller myndighetens slutliga beslut i ärendet. Har ansökan avslagits, ska anteckning om detta dock inte göras förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 2

Förklaring att fullmakt är kraftlös

21 § Om en fullmaktsgivare visar sannolika skäl att en skriftlig fullmakt har förkommit eller att han eller hon av annan orsak inte utan dröjsmål kan få tillbaka den, får handlingen förklaras kraftlös.

22 § En ansökan om att en fullmakt ska förklaras kraftlös görs skriftligen hos Kronofogdemyndigheten.

Om Kronofogdemyndigheten finner att ansökan ska bifallas, ska myndigheten införa en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. I kungörelsen ska anges att fullmakten efter utgången av viss tid, som får

bestämmas till högst fjorton dagar efter kungörelsens införande, ska vara

162

kraftlös. Kronofogdemyndigheten får också införa kungörelsen i annan

Prop. 2010/11:119

tidning, en eller flera gånger, innan den införs i Post- och Inrikes

Bilaga 2

Tidningar.

 

Vid handläggning i övrigt gäller 4–5 och 8 §§.

 

Övrigt

 

23 § Bestämmelserna i 1–11 §§ om pantbrev tillämpas även i fråga om

 

vilandebevis. Bestämmelserna i 18–20 §§ om dödande av inteckning

 

tillämpas även i fråga om vilandeförklarad inteckningsansökan.

 

Överklagande

 

24 § Kronofogdemyndighetens och inskrivningsmyndighetens beslut får

 

överklagas till Gävle tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått

 

honom eller henne emot. Överklagandet ska ges in till myndigheten inom

 

tre veckor från dagen för beslutet.

 

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

 

 

 

 

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008 då lagen (1927:85) om

 

dödande av förkommen handling ska upphöra att gälla.

 

2. Om en ansökan om dödande av handling eller inteckning kommit in

 

till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

 

163

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över betänkandet Domstolarnas handläggning av ärenden (SOU 2007:65)

Efter remiss har yttrande över betänkandet Domstolarnas handläggning av ärenden (SOU 2007:65) inkommit från Riksdagens ombudsmän (JO), Göta hovrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Falu tingsrätt, Kalmar tingsrätt, Ystads tingsrätt, Malmö tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Borås tingsrätt, Gävle tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Skellefteå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Dalarnas län, Läns- rätten i Västernorrlands län, Länsrätten i Blekinge län, Domstolsverket, Justitiekanslern (JK), Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Brotts- offermyndigheten, Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA), Barnombudsmannen, Finansinspektionen, Skatteverket, Krono- fogdemyndigheten, Datainspektionen (DI), Kammarkollegiet, Statistiska centralbyrån (SCB), Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Institutionen för fastigheter och byggande vid Kungl. Tekniska Högskolan (KTH), Riks- antikvarieämbetet, Lantmäteriverket, Järnvägsstyrelsen, Sjöfartsverket, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket (PRV), Bolagsverket, Stockholms kommun, Täby kommun, Halmstad kommun, Karlstads kommun, Västerås kommun, Krokoms kommun, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Nämndemännens riksförbund, Föreningen Sveriges överförmyndare (FSÖ), Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade (RTP), Överförmyndarnämnden i Göte- borgs Stad, Fackförbundet ST, Schizofreniförbundet.

Statskontoret, Länsstyrelsen i Skåne län och Luftfartsstyrelsen tillstyr- ker förslaget i dess helhet. Statskontoret har dock inte haft möjlighet att bedöma rimligheten i överflyttningen av varje enskild ärendetyp.

Luleå kommun och Riksförbundet Gode män och Förvaltare tillstyrker förslaget i delarna som berör dem.

Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborg, Arvsfondsdelega- tionen, Juridiska fakulteten vid Umeå universitet och Lessebo kommun har meddelat att de inte har några synpunkter att redovisa på betänkandet.

Företagarna, Svenska Bankföreningen, Tjänstemännens Centralorgani- sation (TCO), Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveriges Akademi- kers Centralorganisation (SACO) och Landsorganisationen i Sverige (LO) har uppgett att de avstår från att yttra sig över betänkandet. Handi- kappförbundets samarbetsorgan hänvisar i stället till yttranden som gjorts av medlemsförbund inom Handikappförbundets samarbetsorgan. Yttran- den har bl.a. inlämnats från schizofreniförbundet och Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade (RTP). SACO har bifogat ett ytt- rande från Jusek.

Sveriges domareförbund och Föreningen JAG har inte hörts av.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 3

164

Lagrådsremissens lagförslag

1

Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken

dels att 7 kap. 3 §, 9 kap. 1 §, 13 kap. 6 § och 16 kap. 2–4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 16 kap. 5 §, av följande lydelse.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar be- stämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem skall vara dennes enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att egendomen skall vara giftorättsgods.

Äktenskapsförord skall upprät- tas skriftligen och undertecknas av makarna eller de blivande makar- na. Detta gäller även om någon av dem är underårig eller om äkten- skapsförordet avser egendom, som till någon del omfattas av för- valtarskap enligt föräldrabalken. I så fall skall dock förmyndarens eller förvaltarens skriftliga med- givande inhämtas.

Äktenskapsförord skall registre- ras hos domstolen. Ett äktenskaps- förord som har slutits mellan bli- vande makar gäller från äkten- skapets ingående, om det ges in till domstolen inom en månad från det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den dag då det ges in till domstolen.

3 §1

Genom äktenskapsförord kan ma- kar eller blivande makar bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem ska vara hans eller hennes enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att egendomen ska vara giftorättsgods.

Äktenskapsförord ska upprättas skriftligen och undertecknas av makarna eller de blivande makar- na. Detta gäller även om någon av dem är underårig eller om äkten- skapsförordet avser egendom, som till någon del omfattas av för- valtarskap enligt föräldrabalken. I så fall ska dock förmyndarens eller förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.

Äktenskapsförord ska registreras hos Skatteverket. Ett äktenskaps- förord som har slutits mellan bli- vande makar gäller från äkten- skapets ingående, om det ges in till Skatteverket inom en månad från det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den dag då det ges in till Skatteverket.

9kap.

1 §

När ett äktenskap upplöses, skall

När ett äktenskap upplöses, ska

1 Senaste lydelse 1988:1254.

165

makarnas egendom fördelas mel- lan dem genom bodelning. Bodel- ning behövs dock ej, om makarna har endast enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken.

Är makarna ense, får de efter skriftlig anmälan till tingsrätt för- dela sin egendom genom bodel- ning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår. Anmälan skall registreras av tingsrätten.

makarnas egendom fördelas mel- lan dem genom bodelning. Bodel- ning behövs dock inte, om makar- na har endast enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken.

Är makarna ense, får de efter skriftlig anmälan till Skatteverket fördela sin egendom genom bodel- ning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår. Anmälan ska registreras av

Skatteverket.

13 kap.

6 §

När bodelning har förrättats, får

När bodelning har förrättats, får

makarna eller en av dem ge in bo-

makarna eller en av dem ge in bo-

delningshandlingen till domstol för

delningshandlingen till Skatte-

registrering.

verket för registrering.

16 kap.

 

2 §

Ansökan om registrering görs

Ansökan om registrering görs

hos tingsrätt.

hos Skatteverket.

Till ansökan skall fogas den

Till ansökan ska fogas den hand-

handling som skall registreras. Be-

ling som ska registreras. Begärs

gärs registrering av en gåva som

registrering av en gåva som inte

inte har skett skriftligen, skall upp-

har skett skriftligen, ska uppgift

gift om gåvan lämnas i en hand-

om gåvan lämnas i en handling

ling som har undertecknats av

som har undertecknats av båda

båda makarna.

makarna.

Beträffande anmälan om bodelning finns bestämmelser i 9 kap. 1 § andra stycket.

När handlingen registrerats skall rätten genast översända en kopia till den myndighet som för äktenskapsregistret med uppgift om dagen då handlingen gavs in till rätten.

Begärs registrering av en gåva, skall tingsrätten låta föra in en kungörelse om detta i Post- och In-

3 §2

Begärs registrering av en gåva, ska Skatteverket låta föra in en kungörelse om detta i Post- och In-

2 Senaste lydelse 1996:243. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 4

166

rikes Tidningar och i ortstidning.

Detsamma gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap. 1 § andra stycket eller om makarna eller en av dem ger in en bodelningshandling för registre- ring.

Om ansökan bifalls, anses regi- strering ha skett den dag hand- lingen kom in till rätten.

rikes Tidningar. Detsamma gäller

Prop. 2010/11:119

om makar gör en anmälan om

Bilaga 4

bodelning enligt 9 kap. 1 § andra

 

stycket eller om makarna eller en

 

av dem ger in en bodelnings-

 

handling för registrering.

 

4 §

 

Om ansökan bifalls, anses regi-

 

strering ha skett den dag hand-

 

lingen kom in till Skatteverket.

 

5 §

 

Skatteverkets beslut i fråga om

 

registrering får överklagas till den

 

tingsrätt där någon av sökandena

 

ska svara i tvistemål i allmänhet.

 

Vid ett överklagande gäller

 

lagen (1996:242) om domstols-

 

ärenden.

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller för en ansökan eller anmälan som har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

167

2

Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken1

dels att 16 kap. 1, 2, 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 16 kap. 10 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 kap.

1 §2

Vistas, då bouppteckning förrät- tas, till namnet känd arvinge efter den döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, skall rätten låta i Post- och Inrikes Tidningar ofördröj- ligen intaga kungörelse, att arv efter den döde tillfallit den borto- varande, med anmaning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kun- görelsen var införd i tidningen. I kungörelsen skall den bortovaran- des namn upptagas.

I fall som avses i 3 kap. 2 § skall, vid tillämpning av vad nu sagts, den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

Vistas, då bouppteckning förrät- tas, till namnet känd arvinge efter den döde okänd ort, ska det hos Skatteverket anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan an- mälan sker eller förhållandet an- nars blir känt, ska Skatteverket utan dröjsmål låta kungöra i Post- och Inrikes Tidningar, att arv efter den döde tillfallit den borto- varande, med uppmaning till honom eller henne att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag kungörelsen var införd i tidningen. I kungörelsen ska den bortovarandes namn anges.

I fall som avses i 3 kap. 2 § ska, vid tillämpning av vad nu sagts, den rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

Kan, när bouppteckning för- rättas, ej utrönas huruvida arvinge finnes som före allmänna arvs- fonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arv, skall rätten, på anmälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet eljest varder kunnigt,

2 §3

Kan det, när bouppteckning för- rättas, inte utrönas huruvida arvinge finns som före Allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arv, ska Skatteverket, på an- mälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet annars

1Balken omtryckt 1981:359.

2Senaste lydelse 1987:231.

3Senaste lydelse 1977:659.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 4

168

låta i Post- och Inrikes Tidningar ofördröjligen intaga kungörelse om arvfallet, med anmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningen. Vad nu är sagt skall ock gälla, där vid bouppteckningen kännedom finnes om arvinge men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort.

blir känt, utan dröjsmål låta kungöra arvfallet i Post- och Inrikes Tidningar, med uppmaning till okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag kungörelsen var införd i tidningen. Detta gäller också om det vid bouppteckningen finns kännedom om arvinge men det saknas kunskap såväl om arvingens namn som om hans eller hennes vistelseort.

Undandrar sig en arvinge eller

5 §4

Undandrar sig en arvinge eller

testamentstagare att ge

tillkänna

testamentstagare att ge tillkänna

huruvida han eller hon vill göra

huruvida han eller hon vill göra

anspråk på arv eller på rätt enligt

anspråk på arv eller på rätt enligt

testamentet, får rätten

förelägga

testamentet, får Skatteverket före-

honom eller henne att göra sin rätt

lägga honom eller henne att göra

gällande inom sex månader från

sin rätt gällande inom sex månader

det att föreläggandet

delgavs

från det att föreläggandet delgavs

honom eller henne. Delgivning får

honom eller henne. Delgivning får

inte ske enligt 34–38 och 48 §§

inte ske enligt 34–38 och 48 §§

delgivningslagen (2010:1932).

delgivningslagen (2010:1932).

Ett sådant föreläggande ska meddelas på ansökan av någon som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvarlåtenskapen om denne försummar att bevara sin rätt.

6 §

Vill arvinge eller testaments- tagare, utan att tillträda kvarlåten- skapen eller sin lott däri, göra sin rätt gällande, skall han anmäla sitt anspråk hos god man, om sådan förordnats att bevaka hans rätt, eller hos var dödsbodelägare som tillträtt kvarlåtenskapen eller ock, om skifte ej skett, hos boutred- ningsman eller annan som sitter i boet. Anmälan må ock göras hos rätten.

Har god man mottagit anmälan, skall han tillkännagiva den hos rätten. Om anmälan, som gjorts eller tillkännagivits hos rätten, skall genom dess försorg med posten underrättelse översändas

Vill arvinge eller testaments- tagare, utan att tillträda kvarlåten- skapen eller sin lott däri, göra sin rätt gällande, ska han eller hon anmäla sitt anspråk hos god man, om sådan förordnats att bevaka hans eller hennes rätt, eller hos var dödsbodelägare som tillträtt kvar- låtenskapen eller, om skifte inte skett, hos boutredningsman eller annan som sitter i boet. Anmälan får också göras hos Skatteverket.

Har en god man tagit emot an- mälan, ska han eller hon tillkänna- ge den hos Skatteverket. Om an- mälan gjorts eller tillkännagetts hos Skatteverket, ska verket se till att underrättelse översänds med

4 Senaste lydelse 2010:1934.

Prop. 2010/11:119

Bilaga 4

169

till övriga dödsbodelägare, vilkas namn och vistelseort äro upptagna i bouppteckningen efter den döde eller eljest kända för rätten.

posten till övriga dödsbodelägare,

Prop. 2010/11:119

vilkas

namn och vistelseort är

Bilaga 4

upptagna i bouppteckningen efter

 

den döde eller annars är kända för

 

Skatteverket.

 

 

 

10 §

 

 

 

 

Skatteverkets beslut får över-

 

klagas till den tingsrätt där den

 

döde skulle ha svarat i tvistemål i

 

allmänhet.

 

 

 

Finns det inte någon domstol

 

som är behörig enligt första

 

stycket

är

Stockholms

tingsrätt

 

behörig domstol.

 

 

Vid

ett

överklagande

gäller

 

lagen (1996:242) om domstols-

 

ärenden.

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller för en ansökan eller en anmälan som har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

170

3

Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1 dels att 9 kap. 24 § ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 9 kap. 24 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

24 §2

Syn skall förrättas av minst två med ortens jordbruksförhållanden förtrogna synemän, vilka utses bland personer som av länsstyrelse förklarats behöriga att hålla syn. Synemännen skall utses av jord- ägaren och arrendatorn gemen- samt. Enas parterna ej om valet, utser rätten synemän. Mot syne- män gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika me- ningar, skall flertalets mening gälla. Kan beslut ej åstadkommas på sådant sätt, skall, om synemän- nen är flera än två samt parterna eller rätten utsett en av syne- männen att vara ordförande, den- nes mening gälla som synemän- nens beslut. Kan ej heller på detta sätt beslut åstadkommas, skall synemännen välja ytterligare en syneman, som då blir ordförande. Enas ej synemännen om valet, skall rätten utse synemannen.

Syn får ej påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vil- ken den hänför sig och skall vara avslutad inom fyra månader från nämnda dag, om ej rätten på be- gäran av synemännen medger att synen får avslutas senare. Sådant medgivande behövs dock inte för syn som äger rum inom två måna-

1Balken omtryckt 1971:1209.

2Senaste lydelse 1984:678.

Syn ska förrättas av minst två med ortens jordbruksförhållanden förtrogna synemän, vilka utses bland personer som av länsstyrelse förklarats behöriga att hålla syn. Synemännen ska utses av jord- ägaren och arrendatorn gemen- samt. Enas inte parterna om valet, ska länsstyrelsen utse synemän. Mot synemän gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika me- ningar, ska flertalets mening gälla. Kan beslut inte åstadkommas på sådant sätt ska, om synemännen är fler än två samt parterna eller läns- styrelsen utsett en av synemännen att vara ordförande, dennes me- ning gälla som synemännens be- slut. Kan inte heller på detta sätt beslut åstadkommas, ska syne- männen välja ytterligare en syne- man, som då blir ordförande. Enas inte synemännen om valet, ska länsstyrelsen utse synemannen.