Civilutskottets betänkande

2010/11:CU5

Ny konsumentkreditlag

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2009/10:242 samt två motioner som väckts med anledning av propositionen och två motioner från den allmänna motionstiden 2010.

I propositionen föreslår regeringen en ny konsumentkreditlag som ska ersätta den nuvarande lagen från 1992. Förslaget syftar till att genomföra ett nytt EU-direktiv om konsumentkrediter och att motverka de skuldsättningsproblem som sms-lån och andra s.k. snabblån fört med sig. Den nya lagen ska i huvudsak ha samma tillämpningsområde som 1992 års lag, dvs. omfatta i princip alla slag av krediter som näringsidkare lämnar konsumenter. Lagen ska, liksom den nu gällande konsumentkreditlagen, vara tvingande till konsumentens förmån.

En nyhet i förhållande till den nuvarande konsumentkreditlagen är att konsumenten föreslås få rätt att ångra ett kreditavtal inom 14 dagar. Det föreslås också att det ska ställas högre krav på information till konsumenten i marknadsföringen av en kredit och i anslutning till att ett kreditavtal ingås. Vidare föreslås det att kreditgivaren ske ge konsumenten de förklaringar som behövs för att konsumenten ska kunna avgöra om det föreslagna kreditavtalet passar hans eller hennes behov och ekonomiska situation.

För snabblån innebär förslagen bl.a. att kreditgivaren alltid ska lämna information om den effektiva räntan i marknadsföringen och att kreditgivaren alltid ska göra en kreditprövning. Konsumenten föreslås få rätt att ångra snabblånet.

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2011.

Utskottet föreslår att riksdagen, med vissa lagtekniska justeringar, antar lagförslagen och avslår motionsyrkandena.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Ny konsumentkreditlag

 

Riksdagen antar

- dels regeringens förslag till

a. konsumentkreditlag,

b. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,

c. lag om ändring i utsökningsbalken,

d. lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade

betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.,

e. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

f. lag om ändring i lagen (1996:1179) om ändrade förutsättningar för vissa statligt reglerade bostadslån m.m.,

g. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

h. lag om ändring i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),

i. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) med den ändringen att 1 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 4,

- dels det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.

Därmed bifaller riksdagen delvis propositionerna 2009/10:125 i denna del och 2009/10:242.

2.

Förhandsinformation vid snabblån

 

Riksdagen avslår motion 2010/11:C269.

3.

Räntetak för snabblån

 

Riksdagen avslår motionerna 2010/11:C2 och 2010/11:C205.

4.

Tillsyn

 

Riksdagen avslår motion 2010/11:C1 yrkande 1.

Reservation (S, MP, V)

5.

Uppföljning

 

Riksdagen avslår motion 2010/11:C1 yrkande 2.

Stockholm den 25 november 2010

På civilutskottets vägnar

Maryam Yazdanfar

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Maryam Yazdanfar (S), Magdalena Andersson (M), Anti Avsan (M), Carina Ohlsson (S), Maria Abrahamsson (M), Hillevi Larsson (S), Eva Bengtson Skogsberg (M), Jonas Gunnarsson (S), Hannah Bergstedt (S), Per Lodenius (C), Yilmaz Kerimo (S), Jan Lindholm (MP), Otto von Arnold (KD), Carina Herrstedt (SD), Marianne Berg (V), Thomas Finnborg (M) och Anna SteeleKarlström (FP).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har i april 2008 antagit ett nytt direktiv om konsumentkreditavtal (konsumentkreditdirektivet) som ersätter direktivet om konsumentkrediter från 1986 (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG). Det nya direktivet syftar till att ytterligare harmonisera medlemsstaternas regler på området.

I frågor om tolkningen och genomförandet av direktivet har överläggningar hållits med företrädare för berörda departement i Danmark, Finland, Norge och Island. Vid överläggningarna har man sökt enas om hur direktivet bör tolkas och hur det lämpligen kan genomföras. Synpunkter har också inhämtats under hand från berörda myndigheter och organisationer.

Som ett led i genomförandet av direktivet utarbetades i Justitiedepartementet departementspromemorian Ny konsumentkreditlag (Ds 2009:67). I promemorian lämnades också förslag i syfte att motverka de skuldsättningsproblem som sms-lån och andra snabblån fört med sig. Promemorian har remissbehandlats och ligger i huvudsak till grund för förslagen i propositionen.

I propositionen behandlas i anslutning till frågorna om genomförande av direktivet även vissa frågor som tas upp i den remitterade promemorian Konsumentskyddet inom det finansiella området. Promemorian har utarbetats på uppdrag av Finansdepartementet.

Vidare behandlas i propositionen framställningar från Svenska Bankföreningen och Konsumentverket samt frågor som tas upp i en rapport om snabblån från Sveriges Konsumenter.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen antar det förslag till ny konsumentkreditlag och de förslag till följdändringar i ett antal lagar som har lagts fram i propositionen.

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslagen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2. I detta sammanhang behandlar utskottet även det i proposition 2009/10:125 framlagda förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486). Socialutskottet har i sitt betänkande 2010/11:SoU4 ställt sig bakom de i propositionen föreslagna ändringarna i sak. Av lagtekniska skäl och i syfte att samordna lagförslaget i proposition 2009/10:125 med det nu aktuella förslaget till ändring i samma lag har socialutskottet överfört den formella behandlingen av lagstiftningen till civilutskottet för beredning i detta ärende. Lagförslaget finns i bilaga 3.

Med anledning av propositionen har två motioner väckts. I ärendet behandlar utskottet också två motioner från den allmänna motionstiden 2010. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

I ärendet har vidare en skrivelse från Svenska Bankföreningen inkommit.

Konsumentkreditdirektivet

Konsumentkreditdirektivets övergripande syfte är att underlätta framväxten av en väl fungerande inre marknad för konsumentkrediter.

Direktivet innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Enligt artikel 1 är syftet med direktivet att harmonisera vissa aspekter av medlemsstaternas lagar och andra författningar om kreditavtal för konsumenter. Direktivet är ett s.k. fullharmoniseringsdirektiv (artikel 22.1). Det innebär att i den mån direktivet innehåller harmoniserande bestämmelser får medlemsstaterna inte behålla eller införa bestämmelser i nationell lag som skiljer sig från vad som fastställs i direktivet. I artikel 2.1 anges att direktivet ska gälla kreditavtal. Genom undantag faller dock flera slag av kreditavtal utanför direktivets tillämpningsområde (artikel 2.2). Det gäller t.ex. avtal som avser ett sammanlagt kreditbelopp under 200 euro eller över 75 000 euro. Inte heller omfattas kreditavtal där det finns en säkerhet i fast egendom eller liknande. Därutöver undantas ytterligare ett antal speciella slag av kreditavtal från tillämpningsområdet, bl.a. pantlån. För kontokrediter, som ska betalas tillbaka på uppmaning eller inom tre månader, gäller endast vissa artiklar i direktivet.

Definitioner av betydelse för direktivets tillämpningsområde finns i artikel 3. Där definieras i sammanhanget centrala begrepp som konsument, kreditgivare och kreditavtal. Vidare finns definitioner av kontokredit, överskridande, kreditförmedlare, konsumentens sammanlagda kreditkostnad, sammanlagt belopp som ska betalas av konsumenten, effektiv ränta, kreditränta, fast kreditränta, sammanlagt kreditbelopp, varaktigt medium och kombinerat kreditavtal.

En central del av direktivets konsumentskydd är kravet i artikel 4.1 på viss standardinformation i all reklam där det anges en räntesats eller andra sifferuppgifter som rör kreditkostnaden för konsumenten.

Direktivet innehåller i artiklarna 5–7 omfattande bestämmelser om förhandsinformation. Kreditgivaren eller kreditförmedlaren ska enligt artikel 5 lämna konsumenten förhandsinformation i god tid innan kreditavtalet ingås. Informationen, som syftar till att konsumenten ska kunna jämföra olika erbjudanden och fatta ett välgrundat beslut, ska tillhandahållas genom en särskild, standardiserad blankett som benämns ”Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation”. För vissa krediter, bl.a. vissa kreditavtal i form av kontokredit, finns det något mindre omfattande informationskrav (artikel 6). Informationen kan i dessa fall tillhandahållas genom en annan blankett, ”Europeisk konsumentkreditinformation”. Enligt artikel 7 undantas sådana näringsidkare som endast förmedlar en kredit i samband med försäljning av en vara som näringsidkaren tillhandahåller.

I artikel 8 finns bestämmelser om att kreditgivaren ska göra en prövning av konsumentens kreditvärdighet innan kreditavtalet ingås. Kreditprövningen ska ske på grundval av tillräckliga uppgifter som i förekommande fall erhållits från konsumenten och, när så är nödvändigt, på grundval av sökning i en databas. Om konsumenten nekas en kredit på grund av uppgifter i en databas, har konsumenten enligt artikel 9 rätt att få reda på uppgifterna och vilken databas som använts.

Kreditavtalet ska enligt artikel 10 dokumenteras i pappersform eller på något annat varaktigt medium. Dokumentet ska innehålla information om ett drygt tjugotal olika särskilt angivna förhållanden. Till exempel ska dokumentet innehålla information om vilken sorts kredit det rör sig om och de avtalsslutande parternas identitet och adress. Vidare ska uppgifter om kreditavtalets löptid, sammanlagt kreditbelopp och villkoren för utnyttjande av krediten anges. Vid kontokrediter, som ska betalas tillbaka på uppmaning eller inom tre månader, är informationskraven i princip likalydande men mindre omfattande.

Artikel 11 innehåller en skyldighet att informera om ränteändringar. Artikel 12 innehåller en skyldighet för kreditgivaren att vid kontokrediter regelbundet se till att konsumenten får information genom ett kontoutdrag. Artikel 13 innehåller särskilda bestämmelser för krediter med obestämd löptid.

Artikel 14 innehåller bestämmelser om ångerrätt för konsumenten. Konsumenten ska ha rätt att inom 14 kalenderdagar frånträda kreditavtalet utan att behöva ange några skäl. Ångerfristen ska börja löpa fr.o.m. den dag kreditavtalet ingås. Fristen börjar dock aldrig löpa före den dag då konsumenten får avtalsvillkoren och den information som ska anges i dokumentationen av kreditavtalet.

I artikel 15 regleras konsumentens rätt att framställa invändningar vid kreditköp.

Bestämmelser om förtidsbetalning finns i artikel 16. Konsumenten har rätt att när som helst, helt eller delvis, fullgöra sina skyldigheter enligt kreditavtalet. Konsumenten har då rätt till en nedsättning av den sammanlagda kreditkostnaden. Kreditgivaren har vid förtidsbetalning rätt till en rimlig och objektivt motiverad kompensation för eventuella kostnader som har ett direkt samband med förtidsbetalningen.

Artikel 17 behandlar överlåtelse av rättigheter enligt ett kreditavtal. Konsumenten, som ska informeras om överlåtelsen, ska ha rätt att framställa samma invändningar mot förvärvaren av rättigheterna som han eller hon kunde göra mot överlåtaren.

Enligt artikel 18 finns det vissa skyldigheter för kreditgivaren att informera konsumenten om kostnader m.m. när denne har överskridit en kreditgräns.

I direktivet finns vidare bestämmelser om beräkning av den effektiva räntan för ett konsumentkreditavtal (artikel 19), om kontroll av kreditgivare (artikel 20) och om vissa skyldigheter för kreditförmedlare (artikel 21). Genomförande-, övergångs- och slutbestämmelser finns i artiklarna 22–32. Artikel 22.4 innehåller en lagvalsbestämmelse som ger konsumenten ett visst minimiskydd om ett tredje lands (dvs. ett land utanför EU) lag skulle vara tillämplig på ett kreditavtal.

I direktivets artikel 27.1 anges att de nationella bestämmelser som genomför direktivet ska tillämpas fr.o.m. den 12 maj 2010. Genom en rättelse av direktivet har sista dagen för genomförande flyttats fram till den 11 juni 2010 (EUT L 207, 11.8.2009, s. 14).

Utskottets överväganden

Ny konsumentkreditlag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag med vissa lagtekniska justeringar.

Propositionen

Inledning

I propositionen föreslår regeringen att det nya konsumentkreditdirektivet ska genomföras i svensk rätt genom en ny konsumentkreditlag, som ska ersätta den nuvarande konsumentkreditlagen från 1992.

I propositionen anför regeringen att det svenska genomförandet bör ske på ett sådant sätt att direktivets konsumentskydd säkert är uppfyllt. Samtidigt är det viktigt att avgöra i vad mån nya regler ska gälla också för kreditavtal som faller utanför direktivets tillämpningsområde. Utgångspunkten bör vara att de nya reglerna ska gälla också för kreditavtal som faller utanför direktivets tillämpningsområde, om inte särskilda skäl talar emot det. Tillämpningsområdet för de svenska bestämmelserna bör alltså även fortsättningsvis vara brett.

Under de senaste åren har s.k. snabblån i växande omfattning erbjudits konsumenter på den svenska marknaden. Typiskt för snabblånen är att det handlar om att låna en relativt liten summa pengar en kort tid. Lånebeloppen är många gånger mellan 1 000 och 3 000 kr, och tiden för återbetalning är ofta en till tre månader. Lånen löper för det mesta inte med ränta, utan i stället ska en avgift betalas när lånet förfaller. Vanligen är det fråga om lån utan säkerhet. Ansökningar om lån görs på distans, ofta genom ett sms-meddelande eller via Internet. Lånebeloppet utbetalas snabbt. Antalet kreditgivare som erbjuder snabblån har stadigt ökat från det att låneformen lanserades i Sverige.

Snabblånen är undantagna från vissa bestämmelser i 1992 års konsumentkreditlag. Det gäller t.ex. kravet på information om den effektiva räntan i marknadsföring och innan ett avtal ingås. Snabblånen är också typiskt sett undantagna från kravet på kreditprövning i 1992 års lag.

I propositionen lämnas också förslag som syftar till att motverka de skuldsättningsproblem som sms-lån och andra s.k. snabblån fört med sig.

Åtgärder mot problem med snabblån

I propositionen anför regeringen bl.a. att utvecklingen på kreditmarknaden har fört med sig att olika typer av snabblån gjorts mer tillgängliga för konsumenterna. Samtidigt som en ökad tillgänglighet kan vara positiv för många konsumenter, innebär det en större risk för att andra konsumenter fattar förhastade och dåligt underbyggda beslut om lån. Många konsumenter har inte betalat tillbaka kreditbeloppet i tid. Det bör eftersträvas en lagstiftning som leder till att färre får problem med överskuldsättning, utan att i onödan försvåra för kreditgivare och konsumenter som uppskattar och kan hantera lånen.

Kreditavtal där lånebeloppet understiger 200 euro omfattas inte av konsumentkreditdirektivets tillämpningsområde. När det gäller lån som inte omfattas av direktivet, däribland många snabblån, står det medlemsstaterna fritt att välja reglering. Regeringen föreslår att samma regler som gäller för konsumentkrediter i allmänhet också ska gälla för snabblån. Information, bl.a. om den effektiva räntan, ska lämnas i marknadsföringen. Fullständig information ska också lämnas innan ett kreditavtal ingås och i kreditavtalet, som ska dokumenteras i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form. Kreditprövning ska göras. Konsumenten ska ha rätt att ångra krediten.

Den nya konsumentkreditlagen m.m.

Vad gäller själva genomförandet av direktivet konstaterar regeringen att det kommer att krävas ett stort antal ändringar. En lämplig lösning är då att ersätta 1992 års lag med en ny konsumentkreditlag. Den nya lagen bör – där så är möjligt och lämpligt – bygga vidare på de lösningar som valts i 1992 års lag. De bestämmelser i 1992 års lag som inte berörs av direktivet bör överföras i sak oförändrade till den nya lagen.

Beträffande den nya lagens tillämpningsområde i övrigt anför regeringen att skälen för att 1992 års lags tillämpningsområde i princip omfattar alla konsumentkrediter fortfarande är övertygande. Det har inte heller framkommit att det nuvarande tillämpningsområdet generellt skulle ha medfört problem. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att den nya lagen ska ha i huvudsak samma tillämpningsområde som 1992 års lag, dvs. omfatta i princip alla slag av krediter som näringsidkare lämnar konsumenter. Författningsreglerade lån som lämnas av statsmedel (t.ex. studielån) och lån som lämnas i pantbanksverksamhet ska undantas helt från lagens tillämpningsområde. För fakturakrediter, vissa kontokrediter, bostadskrediter och s.k. värdepapperskrediter ska delar av regleringen undantas. Lagen ska, liksom den nu gällande lagen, vara tvingande till konsumentens förmån.

Regeringens förslag i övrigt innebär sammanfattningsvis följande. Näringsidkaren ska vid all marknadsföring av krediter lämna information om den effektiva räntan. Anges någon annan räntesats eller sifferuppgift i marknadsföringen, ska näringsidkaren lämna ytterligare information. Det ska inte längre finnas något särskilt undantag från informationskravet för små krediter eller krediter med kort löptid. I rimlig tid innan ett kreditavtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten förhandsinformation. Informationen ska i de flesta fall lämnas i ett särskilt formulär. Formuläret ska tillhandahållas konsumenten i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Konsumenten ska också ha rätt att få ett utkast till ett kreditavtal. Informationskraven ska inte gälla för fakturakrediter, vissa räntefria kontokrediter eller värdepapperskrediter. För bostadskrediter ska särskilda regler om förhandsinformation gälla.

Det ska införas särskilda bestämmelser om kreditförmedlares skyldigheter. Näringsidkaren ska, i enlighet med god kreditgivningssed, ge konsumenten de förklaringar som konsumenten behöver. Nuvarande bestämmelser om näringsidkarens skyldighet att göra en kreditprövning innan ett kreditavtal ingås preciseras och anpassas till direktivet. Kravet på kreditprövning ska gälla för snabblån men inte för fakturakrediter. Om en kreditansökan inte beviljas, ska näringsidkaren underrätta konsumenten om orsaken till det. Beror det på uppgifter som härrör från en extern databas, ska konsumenten underrättas om uppgifterna och vilken databas som använts.

Kravet på att ett kreditavtal ska ingås skriftligt tas bort. Kreditavtalet ska i stället dokumenteras genom att nedtecknas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form. Dokumentationskravet ska inte gälla för fakturakrediter. Avtalsdokumentet ska innehålla den information som direktivet föreskriver. Den nya lagens informationskrav ska inte gälla för fakturakrediter, vissa kontokrediter eller värdepapperskrediter.

Kreditgivaren ska informera konsumenten om en ränteändring innan ändringen börjar gälla. Beror en ränteändring enbart på en ändring i en offentliggjord referensränta, ska parterna kunna avtala om att informationen ska lämnas periodvis.

Konsumenten ska ha rätt att utan kostnad få en betalningsplan. Detta ska dock inte gälla vid bostadskrediter. Vid kontokrediter ska kreditgivaren tillhandahålla konsumenten kontoutdrag och information om avgiftshöjningar.

Konsumenten ska när som helst få säga upp ett kreditavtal med obestämd löptid. Om ingen uppsägningstid har avtalats, ska avtalet upphöra att gälla omedelbart. En eventuell uppsägningstid ska inte få vara längre än en månad. Kreditgivaren ska få säga upp ett kreditavtal med obestämd löptid bara om det har överenskommits i avtalet. Uppsägningstiden ska vara minst två månader. Uppsägningen ska ske i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Detta ska inte gälla för fakturakrediter, vissa kontokrediter, bostadskrediter eller värdepapperskrediter.

Det ska införas en ångerrätt för konsumenten. Ångerfristen ska vara 14 dagar och börja löpa den dag då kreditavtalet ingås, dock tidigast den dag då konsumenten får del av avtalsvillkor och övrig information. Ångerrätten ska inte gälla bostadskrediter, fakturakrediter eller vissa kontokrediter.

Konsumenten ska alltid ha rätt att betala sin skuld före den avtalade förfallotiden. Kreditgivaren ska då ha rätt till ränteskillnadsersättning, under förutsättning att det framgår av avtalet och att räntan är bunden när förtidsbetalningen sker. Ersättningen vid krediter som inte avser bostäder ska vara högst 0,5 % av det förtidsbetalade beloppet om det är mindre tid än ett år kvar på kreditavtalets ordinarie löptid och i andra fall högst 1 % av beloppet. Regeringen bedömer att metoden för att beräkna ersättning vid förtidsbetalning av bostadskrediter inte bör ändras.

Vid överlåtelse av rättigheterna enligt ett kreditavtal ska konsumenten ha rätt att göra samma invändningar mot förvärvaren som han eller hon vid överlåtelsen kunde göra mot överlåtaren. Detsamma ska gälla när kreditgivaren pantsätter sina rättigheter enligt kreditavtalet. Överlåtaren ska underrätta konsumenten om överlåtelsen. Konsumenten behöver dock inte underrättas om överlåtaren har åtagit sig att fullgöra de skyldigheter som följer av kreditavtalet. Vid kreditköp ska konsumenten ha rätt att göra samma invändningar mot kreditgivaren som han eller hon kan göra mot säljaren.

Konsumentverket och Finansinspektionen ska på sina respektive områden utöva tillsyn över att näringsidkarna följer konsumentkreditlagen. Om information i marknadsföringen respektive förhandsinformation inte lämnas i den omfattning och på det sätt som lagen föreskriver, ska marknadsföringslagen tillämpas. Om någon kreditprövning inte sker, ska tillsynsmyndigheten kunna förbjuda näringsidkaren att fortsätta lämna krediter.

Förfarandena i Allmänna reklamationsnämnden och nätverket European Consumer Centres (ECC) är lämpliga och effektiva tvistlösningsförfaranden utanför domstol för att lösa konsumenttvister som gäller kreditavtal.

Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på kreditavtalet ska inte gälla i fråga om regler om kreditavtal, om den lag som gäller för avtalet med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom EES och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd.

De nya bestämmelserna, däribland den nya konsumentkreditlagen, ska träda i kraft den 1 januari 2011. För kreditavtal som ingåtts innan den nya lagen trätt i kraft ska äldre bestämmelser gälla. Vissa bestämmelser ska dock tillämpas även på kreditavtal med obestämd löptid som har ingåtts före lagens ikraftträdande.

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan kräver genomförandet av direktivet ett stort antal lagändringar. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den lämpligaste lösningen är att ersätta 1992 års lag med en ny konsumentkreditlag.

Utskottet välkomnar att regeringen nu lägger fram förslag i syfte att minska problemen med snabblånen. Utskottet delar regeringens uppfattning att samma regler som gäller för konsumentkrediter i allmänhet ska gälla också för snabblån. Genom de föreslagna förändringarna kommer kreditgivarna att få ett tydligt ansvar för att lämna information om bl.a. den effektiva räntan och för att pröva låntagarens återbetalningsförmåga. En förbättrad information om lånets kostnader kan ge konsumenten ökad möjlighet att bedöma om han eller hon bör ingå ett kreditavtal på de föreslagna villkoren. Konsumenten får också rätt att ångra krediten. Kreditgivaren ska också alltid vara skyldig att göra en kreditprövning. Genom att utforma lagstiftningen så att snabblån omfattas av kravet på kreditprövning kommer också sådan kreditgivning, liksom annan kreditgivning till konsumenter, att stå under Konsumentverkets tillsyn. Skulle en kreditgivare brista i kreditprövningen, kan Konsumentverket i förlängningen förbjuda kreditgivaren att fortsätta med sin verksamhet.

De förändringar som föreslås kan, enligt utskottets mening, antas ge goda förutsättningar att minska de negativa följderna av snabblånen.

Vad gäller den nya lagens tillämpningsområde i övrigt delar utskottet regeringens uppfattning att den nya konsumentkreditlagen i stort bör ha samma tillämpningsområde som 1992 års lag, dvs. omfatta i princip alla slag av krediter som näringsidkare lämnar konsumenter. Med den nya lagen stärks det samlade konsumentskyddet på området.

Svenska Bankföreningen har i ärendet framfört synpunkter på utformningen av 14 § andra stycket punkten 2 och 36 § tredje stycket punkten 1 i förslaget till ny konsumentkreditlag. När det gäller 14 § andra stycket punkten 2 anser Svenska Bankföreningen att kravet på att i kreditavtalet ange det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten inte bör omfatta bolånen eftersom det i praktiken är omöjligt att förutsäga det sammanlagda beloppet vid tidpunkten för avtalets ingående och att en uppskattning riskerar att bli missvisande för konsumenterna. Här vill utskottet peka på att det i propositionen uttalas att både den effektiva räntan och det sammanlagda beloppet ska beräknas utifrån de förutsättningar som gäller vid tidpunkten för avtalets ingående. Enligt Svenska Bankföreningen bör det vidare i bestämmelsen om ränteskillnadsersättning i 36 § tredje stycket punkten 1, efter exemplifieringen av säkerheter, införas tillägget ”eller om krediten är avsedd för bostadsändamål”. Svenska Bankföreningen anser att ett sådant tillägg behövs för att därmed fånga upp kreditavtal som är avsedda för bostadsändamål men som på grund av uppräkningen av säkerheter i lagtexten riskerar att falla utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Vad gäller denna fråga pågår för närvarande ett arbete inom EU som rör en integrering av hypoteksmarknaden. Kommissionen har lagt fram en vitbok och i juli 2010 presenterat ett dokument om den framtida regleringen av bolånemarknaden. Ett förslag till direktiv har aviserats till våren 2011. Om det skulle visa sig behövligt anser utskottet att de frågeställningar som behandlas i skrivelsen lämpligen kan tas upp i samband med arbetet med det kommande direktivet.

Sammantaget ställer sig utskottet således bakom regeringens lagförslag. Några justeringar av lagteknisk karaktär bör dock göras, och de redovisas nedan.

Under beredningen av propositionen har utskottet uppmärksammat att en följdändring med anledning av den nya konsumentkreditlagen bör göras även i 17 § lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Bestämmelsen bör ändras i enlighet med det förslag som utskottet lagt fram i bilaga 4.

En annan åtgärd som behöver vidtas gäller den i propositionen (lagförslag 9) föreslagna ändringen i 1 § marknadsföringslagen (2008:486). Ändringar i samma paragraf föreslås i proposition 2009/10:125 (lagförslag 15) som bereds av socialutskottet. I betänkande 2010/11:SoU4 har socialutskottet ställt sig bakom de föreslagna ändringarna i sak. I syfte att samordna lagförslaget i proposition 2009/10:125 med det nu aktuella förslaget till ändring i samma paragraf har socialutskottet överfört behandlingen av den lagtekniska regleringen till civilutskottet i det nu aktuella betänkandet. Därutöver bör ytterligare några justeringar av lagteknisk karaktär göras i förslaget till ändring i 1 § marknadsföringslagen (2008:486). Utskottets förslag framgår av bilaga 4.

Utskottet övergår nu till att under särskilda rubriker behandla de motioner som innehåller begäran om tillkännagivanden som rör frågor som anknyter till lagförslagen.

Förhandsinformation vid snabblån

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om förhandsinformation vid snabblån. Utskottet hänvisar till innehållet i den nya konsumentkreditlagen.

Motionen

Eva Flyborg (FP) anför i motion 2010/11:C269 att en åtgärd mot problemen med sms-lån skulle kunna vara att införa bestämmelser om att ett sms-lån måste föregås av tydlig information om vilken räntesats som utgår och om den totala kostnaden för lånet. Först därefter skulle en avtalsbekräftelse få skickas. Ett tillkännagivande föreslås i enlighet härmed.

Utskottets ställningstagande

Enligt 8 § i den nya konsumentkreditlagen ska näringsidkaren i rimlig tid innan ett kreditavtal ingås ge konsumenten information om bl.a. kreditbeloppet och villkoren för utnyttjandet av krediten (tredje punkten), krediträntan (sjätte punkten) och den effektiva räntan, med angivande av ett representativt exempel, och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten (sjunde punkten). Informationen ska i de flesta fall lämnas i ett särskilt formulär. Formuläret ska tillhandahållas konsumenten i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Konsumenten ska också ha rätt att få ett utkast till ett kreditavtal. Informationsskyldigheten gäller också vid snabblån.

Mot bakgrund av regleringen i den nya konsumentkreditlagen får önskemålen i motionen anses i huvudsak tillgodosedda, varför motionen bör avslås.

Räntetak för snabblån

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om införande av räntetak för snabblån. Utskottet hänvisar till överväganden i propositionen.

Motionerna

Krister Örnfjäder (S) föreslår i motion 2010/11:C2 ett tillkännagivande om att det ska införas ett räntetak för sms-lån.

Kerstin Lundgren (C) anser i motion 2010/11:C205 att ett absolut räntetak för snabblån bör övervägas och föreslår ett tillkännagivande i enlighet härmed.

Utskottets ställningstagande

Ett förslag om räntetak har bl.a. lämnats i promemorian Konsumentskyddet inom det finansiella området som har utarbetats på uppdrag av Finansdepartementet. Regeringen konstaterar i propositionen att förslaget har kritiserats av flera remissinstanser och att bl.a. Riksbanken anser det vara ett trubbigt instrument vid sidan av bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor och ocker. Regeringen väljer därför att inte lägga fram något förslag om räntetak.

Utskottet delar regeringens bedömning att ett absolut räntetak inte är lämpligt att införa generellt. Som regeringen anför skulle en sådan reglering föra med sig avgränsningsproblem och kunna leda till försämrade konkurrensförutsättningar. En utgångspunkt för den nya regleringen är också att samma regler ska gälla alla slag av krediter.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna.

Tillsyn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att alla finansiella institutioner som erbjuder krediter till konsumenter ska stå under Finansinspektionens tillsyn. Utskottet hänvisar till pågående översynsarbete.

Jämför reservation (S, MP, V).

Bakgrund

Enligt 35 § i 1992 års konsumentkreditlag har Konsumentverket tillsyn över att lagen följs med undantag för verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten. Finansinspektionen har tillsyn över kreditinstitut, dvs. banker och kreditmarknadsföretag. Tillsynen över att bestämmelserna i lagen följs är alltså delad mellan främst Konsumentverket och Finansinspektionen. Tillsynsregleringen i 1992 års lag överensstämmer i princip med den reglering som fanns före 1992. I förarbetena till 1992 års lag anförs att organisationen av tillsynen visserligen innebär en splittring av tillsynen samt att Konsumentverkets och Finansinspektionens tillsyn överlappar varandra i vissa delar. De båda myndigheterna har emellertid hittills kunnat lösa detta på ett praktiskt sätt genom olika former av samverkan. Departementschefen utgick från att det skulle kunna ske även i fortsättningen. Enligt departementschefen fanns det därför inte anledning att överväga någon ändring i fråga om organisationen av tillsynen (prop. 1991/92:83 s. 95).

Finansiella institut som ägnar sig åt kreditgivning men inte finansierar sig genom upplåning från allmänheten, t.ex. sms-låneföretag, behöver inte tillstånd från Finansinspektionen för att driva sin verksamhet och står därför inte heller under någon egentlig tillsyn av Finansinspektionen.

Ett finansiellt institut som lämnar eller förmedlar krediter, t.ex. i form av konsumentkrediter, ska dock anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet.

Motionen

I motion 2010/11:C1 av Maryam Yazdanfar m.fl. (S) föreslås ett tillkännagivande om att alla finansiella institutioner som erbjuder krediter till konsumenter ska stå under Finansinspektionens tillsyn (yrkande 1).

Den nya konsumentkreditlagen

Den nya konsumentkreditlagen innebär inte någon förändring när det gäller myndigheternas tillsynsansvar utan Konsumentverket och Finansinspektionen ska fortfarande på sina respektive områden utöva tillsyn över att näringsidkarna följer konsumentkreditlagen. Eftersom snabblånen omfattas av kravet på kreditprövning enligt den nya lagen kommer dock också sådan kreditgivning, liksom annan kreditgivning till konsumenter, att stå under Konsumentverkets tillsyn. Skulle en kreditgivare brista i kreditprövningen, kan Konsumentverket i förlängningen förbjuda kreditgivaren att fortsätta med sin verksamhet. I propositionen redovisas att några remissinstanser haft synpunkter i tillsynsfrågan. Kronofogdemyndigheten menar att företag som tillhandahåller krediter bör stå under Finansinspektionens tillsyn på liknande sätt som kreditinstitut. Finansinspektionen menar att uppdelningen av tillsynsansvaret mellan myndigheterna behöver tydliggöras och att en översyn av tillsynsregleringen behöver göras. Av propositionen framgår att regeringen efter remissbehandlingen gett Finansinspektionen i uppdrag att se över regleringen av tillsynen över de företag som för närvarande är registrerade hos Finansinspektionen men över vilka ingen egentlig tillsyn sker. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2011. I propositionen anför regeringen att den nuvarande regleringen bör bestå i avvaktan på resultatet av övervägandena med anledning av Finansinspektionens rapport.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är ense med motionärerna om att det är angeläget att tillsynen av kreditgivarnas verksamhet regleras på ett ändamålsenligt sätt. En väl fungerande tillsyn säkerställer ett högt konsumentskydd.

Utskottet kan konstatera att Finansinspektionen kommer att redovisa sitt arbete inom en mycket snar framtid. Den fråga som tas upp i motionen om Finansinspektionens tillsyn kommer därefter att övervägas. Även bl.a. frågor om skärpta tillsynsbestämmelser och ansvarsfördelningen mellan Finansinspektionen och Konsumentverket kommer att övervägas. Mot denna bakgrund anser utskottet att resultatet av översynsarbetet nu inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagen. Utskottet utgår dock från att arbetet bedrivs skyndsamt så att regeringen snarast möjligt kan återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Motionsyrkandet bör avslås.

Uppföljning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på ett tillkännagivande om att den nya lagstiftningen bör följas upp. Utskottet förutsätter att en uppföljning kommer att göras.

Motionen

Maryam Yazdanfar m.fl. (S) anser i motion 2010/11:C1 att det är viktigt att den föreslagna nya lagstiftningen följs upp och utvärderas för att säkerställa att lagstiftningen svarar upp mot syftet att motverka överskuldsättning. Motionärerna anser att regeringen bör ge berörda myndigheter, exempelvis Kronofogdemyndigheten, Finansinspektionen och Konsumentverket, i uppdrag att följa upp den nya lagstiftningen. Ett tillkännagivande föreslås i enlighet härmed (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att den nya lagstiftningen följs upp. En uppföljning bör särskilt ta sikte på vilka effekter den nya lagstiftningen får när det gäller snabblånen.

Utskottet förutsätter att en sådan uppföljning kommer till stånd utan något tillkännagivande från riksdagens sida, varför motionsyrkandet bör avslås.

Reservation

Tillsyn, punkt 4 (S, MP, V)

av Maryam Yazdanfar (S), Carina Ohlsson (S), Hillevi Larsson (S), Jonas Gunnarsson (S), Hannah Bergstedt (S), Yilmaz Kerimo (S), Jan Lindholm (MP) och Marianne Berg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2010/11:C1 yrkande 1.

Ställningstagande

Konsumenter av finansiella tjänster behöver ett fullgott skydd. Vi vill därför att alla finansiella institutioner som erbjuder krediter till konsumenter ska stå under Finansinspektionens tillsyn. I dag krävs tillstånd endast för de verksamheter som kombinerar utlåningsverksamhet med inlåning. Många av de företag som erbjuder de mest kostsamma lånen står därmed utan tillsyn av Finansinspektionen. Vi anser att det inte är acceptabelt.

Regeringen hänvisar i propositionen till att Finansinspektionen fått i uppdrag att se över regelverket när det gäller de företag som för närvarande är registrerade hos Finansinspektionen men som inte omfattas av någon egentlig tillsyn. Finansinspektionen har fått tid till den 31 mars 2011 att färdigställa sin översyn.

Vi kan konstatera att Finansinspektionen, tillsammans med flera andra berörda myndigheter, redan påtalat behovet av skärpta regler som innebär att registrerade företag även ska omfattas av myndighetens tillsyn. Regeringens uppdrag till inspektionen framstår därför, enligt vår mening, som obehövligt och innebär att angelägen lagstiftning fördröjs.

Vi anser därför att regeringen omgående måste återkomma till riksdagen med förslag. Vad vi nu anfört bör riksdagen, med bifall till motion 2010/11:C1 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2009/10:125

Proposition 2009/10:125 En ny alkohollag:

Riksdagen antar regeringens förslag till

15.  lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).

Övriga lagförslag behandlas av socialutskottet i betänkande 2010/11:SoU4.

Proposition 2009/10:242

Proposition 2009/10:242 Ny konsumentkreditlag:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    konsumentkreditlag,

2.    lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,

3.    lag om ändring i utsökningsbalken,

4.    lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.,

5.    lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

6.    lag om ändring i lagen (1996:1179) om ändrade förutsättningar för vissa statligt reglerade bostadslån m.m.,

7.    lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

8.    lag om ändring i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),

9.    lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).

Följdmotioner med anledning av proposition 2009/10:242

2010/11:C1 av Maryam Yazdanfar m.fl. (S):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla finansiella institutioner som erbjuder krediter till konsumenter ska stå under Finansinspektionens tillsyn.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av utvärdering och uppföljning för att säkerställa att det föreslagna regelverket får avsedd verkan och att ytterligare åtgärder för att förhindra överskuldsättning föreslås om detta anses nödvändigt.

2010/11:C2 av Krister Örnfjäder (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa ett räntetak för sms-lån.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2010

2010/11:C205 av Kerstin Lundgren (C):

Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till skärpningar av konsumentkreditlagen i enlighet med vad som anförs i motionen.

2010/11:C269 av Eva Flyborg (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sms-lån med varningstext.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag i prop. 2009/10:242

Bilaga 3

Regeringens lagförslag i prop. 2009/10:125

Bilaga 4

Utskottets lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §

Bestämmelserna i 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen (1992:830) skall tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med betalningen enligt upplåtelse- eller överlåtelseavtalet eller då någon del av betalningen skall erläggas med ett belopp som konsumenten har lånat av näringsidkaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan den kreditgivaren och näringsidkaren.

Bestämmelserna i 28–30 §§ konsumentkreditlagen (2010:000) ska tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med betalningen enligt upplåtelse- eller överlåtelseavtalet eller då någon del av betalningen ska erläggas med ett belopp som konsumenten har lånat av näringsidkaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan den kreditgivaren och näringsidkaren.

–––––––––––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1 §

Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i

– konsumentkreditlagen (2010: 000),

 

– lagen (1992:1672) om paketresor,

– tobakslagen (1993:581),

– alkohollagen (2010:000),

 

– lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

– radio- och tv-lagen (2010:000),

 

– lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

– lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,

– lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,

– lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

– lagen (1999:158) om investerarskydd,

– lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,

– lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

– prisinformationslagen (2004:347),

– distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),

– försäkringsavtalslagen (2005:104),

– lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

– lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, och

– lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,

– lagen (2010:510) om lufttransporter.

– lagen (2010:510) om lufttransporter,

 

– radio- och tv-lagen (2010:696),

– alkohollagen (2010:000) och

– konsumentkreditlagen (2010: 000).