den 10 februari

Fråga

2009/10:498 Skarven

av Birgitta Eriksson (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

I början av 1900-talet var storskarven i det närmaste utrotad som häckningsfågel i Sverige. På 1940-talet uppstod en liten koloni i Kalmarsund som långsamt växte sig större. På 1990-talet ökade storskarven stort i både skärgårdar och insjöar. I dag torde det finnas ca 200 kolonier med sammanlagt över 35 000 par i Sverige. I Stockholms skärgård upptäcktes den första kolonin 1994 på ön Grän utanför Utö. Fiskare upplever skarven som en konkurrent och ett skadedjur. Skarven plockar bland annat fisk ur nät och fiskodlingar. På de öar där skarven häckar i stort antal dödas träden av spillningen, vilket ger öarna ett oestetiskt utseende. Viss skyddsjakt tillåts i Sverige, men dels är fågeln skyddad av EU:s fågeldirektiv, dels häckar den ofta inom naturreservat, vilket enligt vissa innebär att skyddsjakten är otillräcklig.

Mot bakgrund av det anförda, vilka initiativ avser jordbruksministern att ta i fråga om storskarven?