den 23 april

Interpellation

2009/10:340 Målet för skattekvoten

av Lars Johansson (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Under den borgerliga regeringsperioden har skatterna sänkts med närmare 100 miljarder kronor. Skattesänkningarna under 2009 och 2010 har varit ofinansierade. Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Det har nu förbytts i ett underskott om 70 miljarder. Välfärden har fått stå tillbaka när sänkt skatt på stora förmögenheter och höga inkomster prioriterats. Klyftorna mellan olika samhällsgrupper och individer inom samma grupp har vuxit.

Samtidigt har sysselsättningsgraden minskat och därmed minskas också det ekonomiska utrymmet för välfärdsstatens finansiering. Trots detta planerar de borgerliga partierna för nya ofinansierade skattesänkningar. Vi socialdemokrater har låtit riksdagens utredningstjänst, RUT, räkna på de förslag regeringspartiernas arbetsgrupper har lagt inför nästa valperiod. Märk väl att vi inte tagit med de ytterligare skattesänkningar som olika borgerliga riksdagsledamöter motionerat om enskilt.

Vi har hållit oss till förslaget från Moderaterna kring skatter, centerns skattegrupps förslag och en rapport från Alliansens ekonomiarbetsgrupp 2010–2014 ledd av statsrådet. RUT har kostnadsberäknat förslagen till 92,2 miljarder kronor och fördelningspolitiskt skulle förslagen ge den tiondel med störst inkomster lika mycket som 80 procent av svenska folket tillsammans.

Säkert kan detaljer i beräkningarna ifrågasättas men det intressanta är ändå riktningen mot en skattekvot som är betydligt lägre än den nuvarande.

Min fråga till finansministern är:

Vad är finansministerns mål för skattekvoten, alltså förhållandet mellan de totala skatteintäkterna och bruttonationalprodukten, bnp?