Interpellation
2009/10:208 Export av snus och förpliktelserna mot WHO:s
tobakskonvention
av Gunvor G
Ericson (mp)
till
statsrådet Ewa Björling (m)
År
2005 ratificerade Sverige Världshälsoorganisationens ramkonvention om
tobakskontroll, numera undertecknad av 161 länder. Konventionen har kommit till
i syfte att fortlöpande och kraftigt minska tobaksbruket i världen.
Handelsministern
och regeringen driver på för att Sverige ska få exportera snus till EU:s
medlemsländer av handelsskäl. Hur går det ihop med ramkonventionen när det kan
leda till ökat tobaksbruk.
Det är
en myt att snus bidragit till minskningen av tobaksrökning. I Läkartidningen
har bland annat de nordiska socialstyrelsernas generaldirektörer skrivit om
detta. ”Högst fem procent av svenska män har haft hjälp av snus i sitt rökslut.
I stället för att främja snusanvändning behövs kraftfulla förebyggande åtgärder
mot rökning” skrev de redan 2008.
I tobakskonventionen
finns flera olika artiklar och särskilt intressant är artikel 5.3 när det
gäller handelsministerns och regeringens ambitioner om att sälja mer snus.
Där
slås fast att när ett land fastställer och genomför sin folkhälsopolitik i fråga
om tobakskontroll ”skall det” skydda denna politik från påverkan av
kommersiella och andra intressen inom tobaksindustrin.
I svaret
på en skriftlig fråga i december 2009 skriver ministern ”att sedan jag
tillträdde som handelsminister har jag arbetat aktivt för att utförselförbudet
av snus inom EU ska upphävas.
I en
rad olika sammanhang och genom debattartiklar, i både svensk och europeisk
press, har jag fört fram att denna fråga är av principiell vikt då förbudet är
diskriminerande och oproportionerligt. Det torde för många framstå som ologiskt
att snusförsäljning är förbjudet i övriga EU, samtidigt som ett antal andra mer
hälsovådliga tobaksprodukter kan cirkulera fritt på den inre marknaden. Vid
kontakter med mina europeiska kolleger har jag mötts av en förståelse för
frågan. I våras anordnade jag en mycket givande hearing, där jag bjöd in personer
som har olika utgångspunkter gällande snusfrågan, i syfte att inhämta ett
bredare kunskapsunderlag.
Ett
viktigt initiativ för att upphäva utförselförbudet av snus togs för ett år
sedan när jag inledde en dialog med inre marknadskommissionären Charlie
McCreevy. Frågan diskuteras fortfarande men är inte prioriterad av det svenska
ordförandeskapet. Snart stundar ett nytt år och då avser jag att intensifiera
detta arbete igen.
Slutligen
vill jag fastslå att riksdagen och regeringens gemensamma linje är att arbeta
för att utförselförbudet av snus inom EU upphävs.”
Svaret
visar att regeringen enbart ser handelspolitiska och ekonomiska intressen i
snusfrågan och har glömt bort andan i Världshälsoorganisationens ramkonvention
om tobakskontroll som Sverige faktiskt har ratificerat.
Snusförespråkarna
bygger sin argumentation delvis på en förmodan att det till största delen är
snusningens förtjänst att tobaksrökning – och därmed förekomst av lungcancer
och hjärt-kärlsjukdom – bland svenska män är låg i ett internationellt
perspektiv. Harm reduction-debatten – att ersätta en tobaksprodukt med en annan
– understöds inte oväntat av snusindustrin. Myten om snusets starka positiva
inverkan på svenska rökvanor motsägs av data från befolkningsenkäten Hälsa på
lika villkor, genomförd av Statens folkhälsoinstitut i Sverige. Den
visar att fyra av tio snusare faktiskt har börjat sitt tobaksbruk med snus och
att nästan lika många fortsätter att röka dagligen eller ibland vid sidan av
snusningen (1).
Snus är
knappast en vanlig handelsvara. Snus innehåller nikotin, ett starkt
beroendeskapande ämne. Utbud och lätt tillgänglighet är två välkända faktorer
som kan öka konsumtionen. Forskningen om snusets effekter på hälsan pågår.
Folkhälsoinstitutet i Sverige gav 2005 ut rapporten Hälsorisker med svenskt snus.
Den kom fram till att svenskt snus är cancerframkallande. WHO:s
cancerforskningsinstitut IARC har också bedömt snus vara cancerframkallande
(4). En samlad bedömning av kunskapsläget har också gjorts av en expertgrupp på
EU-kommissionens uppdrag (2).
Generaldirektörerna
på Nordens socialstyrelser skrev 2008 i ovan nämnda artikel: ”Tillsammans med
senaste publicerade resultat av svensk forskning kan läget nu sammanfattas:
Snusning ökar risken för reversibla och ickereversibla munslemhinneförändringar,
cancer i bukspottkörtel, matstrupe och magsäck, dödlig hjärtinfarkt, dödlig
stroke och förhöjt blodtryck (2–8). Det finns indikationer på att snusning
dessutom ökar risken för diabetes och metabolt syndrom, förtidsbörd, reducerad
födelsevikt och havandeskapsförgiftning (9–10).
Nikotinberoende
och långvarigt nikotinintag i sig har ännu okända effekter på hälsan. I dag är
var tredje svensk man och var femte kvinna dagligt beroende av nikotin. Vuxnas
snusning ökar risken för att barn börjar snusa (9). Ett ytterligare skäl för en
mer restriktiv hållning i snusfrågan är ny kunskap om interaktion i hjärnans
belöningssystem mellan nikotin och andra droger. Så är t ex ungdomar som
snusar de som också alkoholberusar sig mest (11–12).”
Varför
lyssnar inte regeringen på dessa expertmyndigheter även om det inte stämmer
överens med viljan att få exportera svenskt snus till EU?
Redan
2004 slog EG-domstolen fast att försäljningsförbudet i unionen följer
regelverket.
Varför
ska Sverige verka för att fler människor ska nyttja svenskt snus som vi vet är
förenat med hälsorisker. Det handlar inte om att förbjuda snusning i Sverige,
utan om ett etiskt och moraliskt förhållningssätt. Ska vi bryta mot en
konvention som vi i solidaritet med andra länder anslutit oss till? Är det egna
ekonomiska intressen som ska styra politiken eller är det att stå upp för de
åtaganden man har skrivit under på i Världshälsoorganisationens ramkonvention
mot tobak?
På
senare år har forskning visat att ekonomisk utveckling inte självklart är det
som främjar hälsa utan att hälsa i sig främjar ekonomisk utveckling. Bättre
hälsa medför, enligt studierna, högre tillväxt genom högre produktivitet hos
arbetskraften, fler produktiva år, bättre inlärningsförmåga, större kreativitet
och bättre möjligheter att klara förändringar. Minskad ohälsa innebär att en
större andel av samhällets resurser kan användas produktivt. Utgångspunkten för
flertalet av studierna har varit och är fortfarande makroekonomisk
teoribildning, men steg har börjat tas för att föra över kunskaperna om sambandet
till en mer praktisk kontext (11). Med det resonemanget som utgångspunkt skulle
även handelspolitiken kunna tjäna på att beakta folkhälsoaspekter.
Handelsministern
stöder snustillverkarnas krav att få sälja sina produkter i unionen, trots att
Sverige ratificerat WHO:s tobakskonvention. Denna omfattar alla tobaksformer
och kräver att parterna inte får stödja tobaksindustrins intressen.
Det är
inte etiskt försvarbart att tvinga på EU:s medlemsländer ytterligare en hälsofarlig
tobaksprodukt. Snus räddar inte liv, det gör bara rökslut. Är det inte bättre
att regeringen ägnar sina krafter åt stöd till implementering av WHO:s breda
tobaksförebyggande strategi, det som långsiktigt kan minska tobaksbruket och
därmed dess förödande konsekvenser på rökare, miljö och ekonomi? Hälsa leder
till bättre ekonomisk utveckling än snusförsäljning.
Jag
vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:
Vilka
initiativ avser statsrådet – i sin roll som ansvarig för handelsfrågor – att ta
i syfte att fortlöpande och kraftigt minska tobaksbruket i enlighet med
Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll som Sverige
ratificerat?
Vilka
åtgärder har statsrådet vidtagit som gör att folkhälsoaspekter beaktas i
handelspolitiken?
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att uppfylla artikel 5.3 i ovannämnda
konvention – om att skydda politiken från påverkan av kommersiella och andra
intressen inom tobaksindustrin?
Referenser
1.
Hälsa på lika villkor. Stockholm: Folkhälsoinstitutet; 2006.
2.
Cnattingius S, Galanti R, Grafström R, Hergens M-P, Lambe M Nyrén O, et al.
Hälsorisker med svenskt snus. Stockholm: Folkhälsoinstitutet, 2005. Rapport A
nr 2005:15.
3. Smokeless tobacco and some tobacco-specific
NNitrosamines. IARCMonogr Eval Carcinog Risks Hum. 2007;89:1-592. Lyon:
International Agency for the Research on Cancer, WHO; 2007.
4. Health effects of smokeless tobacco products.
Preliminary report. Scientific Committee on Emerging and Newly Identified
Health Risks. Brussels: European Commission; 2007.
5. Luo J, Ye W, Zendehdel K, Adami J, Adami HO,
Boffetta P, et al. Oral use of Swedish moist snuff (snuff) and risk for cancer
of the mouth, lung and pancreas in male construction workers: a retrospective
cohort study. Lancet. 2007;369:2015-20.
6. Zendehdel K, Nyrén O, Luo J, Dickman PW, Boffetta
P, Englund A, et al. Risk of gastroesophageal cancer among smokers and users of
Scandinavian moist snuff. Int J Cancer. 2008;122:1095-9.
7. Bofetta P, Hecht S, Gupta P, Straif K. Smokeless
tobacco and cancer. Lancet Oncol. 2008;9:667-75.
8. Hergens MP. Swedish moist snuff and the risk of
cardiovascular diseases [dissertation). Stockholm: Karolinska institutet; 2007.
9. Norberg M, Stenlund H, Lindahl B, Boman K,
Weinehall L. Contribution of Swedish moist snuff to the metabolic syndrome: a
wolf in sheep’s clothing? Scand J Public Health. 2006;34:576-83.
10. England LJ, Levine RJ, Mills JL, Klebanoff MA, Yu
KF, Cnattingius S. Adverse pregnancy outcomes in snuff users. AmJObstet Gynecol.
2003;189:939-43.
11. Hälsans
betydelse för individens och samhällets ekonomiska utveckling. FHI 2007.