Regeringens proposition 2009/10:31

Genomförande av skyddsgrundsdirektivet och

Prop.

asylprocedurdirektivet

2009/10:31

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 oktober 2009

Fredrik Reinfeldt

Tobias Billström

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till genomförande av skyddsgrunds- direktivet och asylprocedurdirektivet.

Det föreslås att utlänningslagen anpassas till skyddsgrundsdirektivets statusreglering. Vidare föreslås att det införs två kategorier av skyddsbehövande: alternativt skyddsbehövande och övriga skydds- behövande. Den förstnämnda kategorin motsvarar alternativt skydds- behövande enligt skyddsgrundsdirektivet och den andra kategorin sådana skyddsbehövande som inte omfattas av direktivet.

Det föreslås också att bestämmelser om uteslutande från att anses som flykting respektive annan skyddsbehövande införs i utlänningslagen. En utlänning föreslås vara utesluten från att anses som flykting bl.a. om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han eller hon kom hit. En utlänning föreslås vara utesluten från att anses som annan skyddsbehövande bl.a. om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser, ett grovt brott eller utgör en fara för rikets säkerhet.

Dessutom föreslås att det i vissa fall ska vara möjligt att vägra en flykting uppehållstillstånd, nämligen om han eller hon genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige eller om han eller hon har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här. Under samma förutsättningar ska en utlänning kunna vägras flyktingstatus.

1

Kan utlänningens asylansökan prövas i ett annat land på grund av bestämmelser om första asylland eller säkert tredjeland eller på grund av bestämmelserna i Dublinförordningen ska enligt förslaget ansökan avvisas.

Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd och åberopat skyddsskäl föreslås huvudregeln vara att ett beslut om avvisning eller utvisning inte får verkställas innan ansökan har prövats genom ett beslut som har vunnit laga kraft eller ett beslut om att avvisa ansökan har vunnit laga kraft.

Slutligen föreslås ändringar av reglerna om handläggning av ärenden med säkerhetsaspekter. Ändringarna föranleds förutom av asylprocedur- direktivet även av det s.k. rörlighetsdirektivet. Flertalet ärenden med säkerhetsaspekter ska enligt förslaget kunna prövas av domstol på samma sätt som andra utlänningsärenden. Särskilt kvalificerade säkerhets- ärenden ska handläggas enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Detta ska gälla även om ärendet innefattar frågor om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedokument. Migrationsverkets beslut i dessa ärenden ska kunna överklagas till regeringen. Har regeringen beslutat att utvisa en EES-medborgare eller en familjemedlem till en sådan medborgare med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll ska han eller hon ha möjlighet att hos Regeringsrätten ansöka om rättsprövning.

Lagändringarna föreslås träda ikraft den 1 januari 2010.

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................

8

2

Lagtext

.............................................................................................

9

 

2.1

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

 

 

 

(2005:716) .........................................................................

9

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.............................................................

46

2.3Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen

(1991:481) .......................................................................

48

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om

särskild utlänningskontroll ..............................................

49

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl......................................

65

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om

garantipension. ................................................................

66

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2006:304) om

rättsprövning av vissa regeringsbeslut.............................

68

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot

gästforskare .....................................................................

69

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om

 

hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl..........................

70

3 Ärendet och dess beredning ...........................................................

71

4 Huvuddragen i gällande ordning....................................................

72

4.1

Utlänningslagen...............................................................

72

 

4.1.1

Flyktingar .......................................................

72

 

4.1.2

Skyddsbehövande i övrigt ..............................

73

 

4.1.3

Uppehållstillstånd...........................................

74

 

4.1.4

Asyl ................................................................

74

 

4.1.5

Verkställighetshinder och nya

 

 

 

omständigheter ...............................................

75

 

4.1.6

Förfarandet .....................................................

76

 

4.1.7

Ärenden med säkerhetsaspekter .....................

77

4.2

Internationella förpliktelser .............................................

78

 

4.2.1

Förenta nationerna (FN) .................................

78

 

4.2.2

Europarådet.....................................................

81

 

4.2.3

Europeiska unionen (EU) ...............................

82

5 Skyddsgrundsdirektivet..................................................................

84

5.1

Syfte m.m.

.......................................................................

84

5.2

Definitioner .....................................................................

84

5.3Bedömning av ansökningar om internationellt skydd

(kapitel II)........................................................................

85

5.4Förutsättningar för att betraktas som flykting

 

(kapitel III) ......................................................................

86

5.5

Flyktingstatus (kapitel IV)...............................................

87

5.6Förutsättningar för att betecknas som alternativt

skyddsbehövande (kapitel V) ..........................................

88

Prop. 2009/10:31

3

 

5.7

Status som alternativt skyddsbehövande (kapitel VI) ......

89

 

5.8

Innebörden av internationellt skydd (kapitel VII)............

89

 

5.9

Administrativt samarbete (kapitel VIII)...........................

90

 

5.10

Slutbestämmelser (kapitel IX)..........................................

91

6

Asylprocedurdirektivet ...................................................................

91

 

6.1

Syfte m.m.........................................................................

91

 

6.2

Definitioner......................................................................

91

 

6.3

Ansvariga myndigheter....................................................

92

 

6.4

Grundläggande principer och garantier (kapitel II)..........

92

 

6.5

Förfaranden i första instans (kapitel III) ..........................

94

6.6Förfaranden för återkallande av flyktingstatus

 

(kapitel IV).......................................................................

95

6.7

Överklagande (kapitel V).................................................

95

6.8Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

 

(kapitel VI).......................................................................

95

7 Genomförande av skyddsgrundsdirektivet .....................................

96

7.1

Utgångspunkter ................................................................

96

7.2

Flyktingar

.........................................................................

98

 

7.2.1

Inledning .........................................................

98

 

7.2.2

Flyktingdefinitionen........................................

98

 

7.2.3

Beviljande av flyktingstatus..........................

109

 

7.2.4

Upphörande av att vara flykting....................

112

 

7.2.5

Återkallelse av flyktingstatus........................

113

7.3

Andra skyddsbehövande ................................................

115

 

7.3.1

Inledning .......................................................

115

 

7.3.2

Skyddsgrundsdirektivet och

 

 

 

utlänningslagens bestämmelser om

 

 

 

skyddsbehövande i övrigt..............................

115

 

7.3.3

Beviljande av skyddsbehövandestatus ..........

122

 

7.3.4

Upphörande av att vara skyddsbehövande ....

123

 

7.3.5

Återkallelse av skyddsbehövandestatus ........

124

7.4Bedömningen av ansökningar om internationellt

skydd

..............................................................................

125

7.4.1

Inledning .......................................................

125

7.4.2Bedömningen av fakta och

 

omständigheter ..............................................

125

7.4.3

Internationellt skyddsbehov sur place ...........

131

7.4.4Aktörer som utövar förföljelse eller

 

tillfogar allvarlig skada .................................

132

7.4.5

Aktörer som ger skydd..................................

133

7.4.6

Internt skydd .................................................

135

7.5Uppehållstillstånd och skydd mot avvisning och

 

utvisning

.........................................................................

136

 

7.5.1 .......................................................

Inledning

136

 

7.5.2 ..........................................

Uppehållstillstånd

137

 

7.5.3 .....

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar

144

 

7.5.4 .....................................

Skydd mot avvisning

149

7.6

Innebörden ...............................av internationellt skydd

151

 

7.6.1 .......................................................

Inledning

151

 

7.6.2 ................................

Allmänna bestämmelser

153

Prop. 2009/10:31

4

 

7.6.3

Information...................................................

154

 

7.6.4

Resedokument ..............................................

154

 

7.6.5

Tillträde till arbetsmarknaden.......................

155

 

7.6.6

Tillträde till utbildning..................................

157

 

7.6.7

Tillgång till sociala trygghetssystem och

 

 

 

sociala förmåner ...........................................

158

 

7.6.8

Hälso- och sjukvård......................................

161

 

7.6.9

Underåriga utan medföljande vuxen.............

162

 

7.6.10

Tillgång till bostad........................................

165

 

7.6.11

Rätt till fri rörlighet inom medlemsstaten.....

165

 

7.6.12

Tillgång till integrationsfrämjande

 

 

 

åtgärder.........................................................

166

 

7.6.13

Återvandring.................................................

167

 

7.6.14

Förmåner som enligt direktivet ska

 

 

 

tillkomma familjemedlemmar ......................

167

7.7

Administrativt samarbete inom EU ...............................

168

 

7.7.1

Nationell kontaktpunkt .................................

168

 

7.7.2

Utbildning och tystnadsplikt.........................

169

8 Genomförande av asylprocedurdirektivet ....................................

170

8.1

Utgångspunkter .............................................................

170

8.2

Ansvariga myndigheter .................................................

171

8.3Grundläggande principer och garantier i

asylförfarandet...............................................................

172

8.3.1

Inledning.......................................................

172

8.3.2

Rätten till prövning av ansökan ....................

173

8.3.3Rätten att stanna kvar i medlemsstaten när

 

ansökan prövas .............................................

174

8.3.4

Krav som ställs på prövningen av ansökan...

180

8.3.5Krav som ställs på beslut av den

 

beslutande myndigheten ...............................

182

8.3.6

Garantier för asylsökande.............................

183

8.3.7

Den asylsökandes skyldigheter.....................

187

8.3.8

Personlig intervju..........................................

188

8.3.9

Rättsligt bistånd och biträde .........................

191

8.3.10

Garantier för ensamkommande barn ............

196

8.3.11

Förvar ...........................................................

200

8.3.12

Förfarandet när ansökan återkallas ...............

201

8.3.13

UNHCR:s roll...............................................

202

8.3.14Insamling av uppgifter om enskilda

ärenden .........................................................

203

8.4Förfaranden för prövning av en asylansökan i första

instans

............................................................................

204

8.4.1 .......................................................

Inledning

204

8.4.2Grundläggande principer för

 

handläggningen och handläggningstid..........

205

8.4.3

Prioritera och påskynda ärenden...................

206

8.4.4

Ogrundande ansökningar..............................

208

8.4.5Särskilda förfaranden där undantag från direktivets rättssäkerhetsgarantier är tillåtna209

Prop. 2009/10:31

5

 

8.5

Ansökningar som nekas prövning..................................

213

 

 

8.5.1

Inledning .......................................................

213

 

 

8.5.2

När ansökan kan nekas prövning på grund

 

 

 

 

av bestämmelserna om första asylland och

 

 

 

 

säkert tredjeland ............................................

214

 

 

8.5.3

När ansökan kan nekas prövning i andra

 

 

 

 

fall .................................................................

218

 

 

8.5.4

Dublinärenden...............................................

220

 

 

8.5.5

Rätten till informationshandling....................

221

 

8.6

Förfaranden för återkallelse av flyktingstatus................

221

 

 

8.6.1

Inledning .......................................................

221

 

 

8.6.2

Återkallelse av flyktingstatus........................

222

 

 

8.6.3

Förfaranderegler............................................

222

 

8.7

Överklagande .................................................................

224

 

 

8.7.1

Rätten att överklaga och krav på

 

 

 

 

prövningstillstånd..........................................

224

 

 

8.7.2

Möjligheten för migrationsdomstolarna

 

 

 

 

att i vissa fall besluta om avvisning eller

 

 

 

 

utvisning av barn...........................................

226

 

 

8.7.3

Förfarandet vid överklagande........................

227

 

 

8.7.4

Förfarandet när en asylsökande har

 

 

 

 

utvisats på grund av brott ..............................

229

 

8.8

Ärenden med säkerhetsaspekter.....................................

233

 

 

8.8.1

Instansordningen ...........................................

233

 

 

8.8.2

Möjlighet att bevilja tidsbegränsat

 

 

 

 

uppehållstillstånd enligt lagen om särskild

 

 

 

 

utlänningskontroll .........................................

243

 

 

8.8.3

Beslut om anmälningsplikt och om

 

 

 

 

tillämpning av reglerna om tvångsmedel

 

 

 

 

efter beslut om utvisning...............................

246

 

 

8.8.4

Övriga processuella frågor ............................

248

 

8.9

Allmänna bestämmelser.................................................

253

 

 

8.9.1

Tystnadsplikt.................................................

253

9

Ekonomiska konsekvenser............................................................

254

10

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser..................................

256

11

Författningskommentar.................................................................

257

11.1Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(2005:716)......................................................................

257

11.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring ...........................................................

289

11.3Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen

(1991:481)......................................................................

290

11.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572) om

särskild utlänningskontroll.............................................

290

11.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl. ...................................

305

11.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:702) om

garantipension................................................................

306

Prop. 2009/10:31

6

11.7

Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:304) om

Prop. 2009/10:31

 

rättsprövning av vissa regeringsbeslut...........................

306

11.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:290) om

godkännande för forskningshuvudmän att ta emot

 

gästforskare ...................................................................

307

11.9Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:344) om

 

hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl........................

308

Bilaga 1

Skyddsgrundsdirektivet......................................................

309

Bilaga 2

Sammanfattning av skyddsgrundsutredningens

 

 

betänkande .........................................................................

322

Bilaga 3

Skyddsgrundsutredningens lagförslag ...............................

334

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanser (SOU 2006:6)...............

345

Bilaga 5

Asylprocedurdirektivet ......................................................

346

Bilaga 6

Rörlighetsdirektivet............................................................

369

Bilaga 7

Sammanfattning av asylförfarandeutredningens

 

 

betänkande .........................................................................

384

Bilaga 8

Asylförfarandeutredningens lagförslag..............................

394

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanser (SOU 2006:61).............

410

Bilaga 10

Sammanfattning av utdrag ur utkast till lagrådsremiss ......

411

Bilaga 11

Utdragets lagförslag...........................................................

412

Bilaga 12

Förteckning över remissinstanser (utdrag ur utkast till

 

 

lagrådsremiss) ....................................................................

436

Bilaga 13

Lagrådsremissens lagförslag..............................................

437

Bilaga 14

Lagrådets yttrande..............................................................

497

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 2009....

511

Rättsdatablad........................................................................................

512

7

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2009/10:31

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

2.lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

4.lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

5.lag om ändring i lagen (1994:481) om mottagande av asylsökande

6.lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

7.lag om ändring i lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut,

8.lag om ändring i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare,

9.lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

8

– villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.),

2

Lagtext

Prop. 2009/10:31

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om utlänningslagen (2005:716)

dels att 5 kap. 26 §, 14 kap. 12 och 13 §§ och 16 kap. 7 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1, 3, 7 och 12 §§, 4 kap. 1–3, 5 och 6 §§, 5 kap. 1, 3, 3 a, 15 a, 18, 20, 21, 24 och 25 §§, 5 a kap. 4 §, 7 kap. 7 §, 8 kap. 11, 13, 14, 16, 18–21 §§, 9 kap. 8 §, 10 kap. 11 och 13–16 §§, 11 kap. 5 §, 12 kap. 3, 4, 8, 11, 14–17 och 19–21 §§, 13 kap. 1 §, 14 kap. 5, 6, 9 och 11 §§, 15 kap. 3 §, 16 kap. 1, 6, 8 och 11 §§, 18 kap. 1 §, 20 kap. 2 §, 21 kap. 2 och 5 §§ och 22 kap. 2 §, rubrikerna till 4 kap. och 14 kap. samt rubrikerna närmast före 4 kap. 3, 5 och 6 §§, 5 kap. 1 § och 14 kap. 6 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas arton nya paragrafer, 1 kap. 14 §, 4 kap. 2 a–2 c, 3 a–3 c, och 5 a–5 c §§, 5 kap. 1 a–1 c §§, 12 kap. 8 a och 19 a §§, 13 kap. 9 a §, 14 kap. 14 a § och 18 kap. 1 a § av följande lydelse samt närmast före 4 kap. 5 b §, 12 kap. 8 a § och 14 kap. 14 a § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det ska införas en ny rubrik närmast före 5 kap. 2 a § som ska lyda ”Uppehållstillstånd för varaktigt bosatta”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

I denna lag finns föreskrifter om

– lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.),

– villkor för att en utlänning skall få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.),

visering (3 kap.),

uppehållsrätt (3 a kap.),

1Jfr rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 30.9.2004, s.12, efter ompublicering EUT L 204, 5.8.2005, s. 24, Celex 32004L0083, rättad Celex 32004L0083R[2]) och rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13, Celex 32005L0085).

2Senaste lydelse 2006:219.

9

– flyktingar och skydds-

flyktingar och andra skydds- Prop. 2009/10:31

behövande i övrigt (4 kap.),

behövande (4 kap.),

uppehållstillstånd (5 kap.),

tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatta i Sverige (5 a kap.),

arbetstillstånd (6 kap.),

återkallelse av tillstånd (7 kap.),

avvisning och utvisning (8 kap.),

kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),

förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.),

– hur en utlänning som hålls i

– hur en utlänning som hålls i

förvar skall behandlas (11 kap.),

förvar ska behandlas (11 kap.),

verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),

handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.),

överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),

nöjdförklaring (15 kap.),

migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),

skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),

offentligt biträde (18 kap.),

kostnadsansvar (19 kap.),

bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),

tillfälligt skydd (21 kap.),

tribunalvittnen (22 kap.), och

särskilda bemyndiganden (23 kap.).

3 §

Med asyl avses i denna lag ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting.

Med asyl avses i denna lag ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Säkerhetsärenden enligt denna lag är ärenden där Säkerhets- polisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar

att en utlänning skall avvisas eller utvisas,

att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd skall avslås,

eller

att en utlännings uppehålls- tillstånd skall återkallas.

7 §

Säkerhetsärenden enligt denna lag är ärenden där Säkerhets- polisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar

att en utlänning ska avvisas eller utvisas,

att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd ska avslås eller att en utlännings uppehålls- tillstånd ska återkallas,

att en utlänning inte ska beviljas statusförklaring eller att en utlännings statusförklaring ska återkallas, eller

– att en utlänning inte ska

10

beviljas resedokument.

Ett ärende hos Migrationsverket om ny prövning ska beviljas enligt 12 kap. 19 eller 19 a § är ett säkerhetsärende om beslutet om avvisning eller utvisning har fattats i ett säkerhetsärende.

12 §

En ansökan om uppehålls- tillstånd som grundar sig på sådana omständigheter som anges i 4 kap. 2 § skall handläggas som en ansökan om asyl.

4 kap. Flyktingar och skydds- behövande i övrigt

En ansökan om uppehålls- tillstånd som grundar sig på sådana omständigheter som anges i 4 kap. 2 a § ska handläggas som en ansökan om asyl.

14 §

Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd, statusför- klaring eller resedokument och Säkerhetspolisen har ansökt om att utlänningen ska utvisas enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska an- sökningarna handläggas till- sammans enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

En ansökan om uppe- hållstillstånd, statusförklaring eller resedokument av en utlänning som är utvisad enligt lagen om särskild utlännings- kontroll eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag och befinner sig i Sverige, ska handläggas enligt den lagen.

4 kap. Flyktingar och andra skyddsbehövande

Definitioner

1 §3

Med flykting avses i denna lag en utlänning som

– befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och

3 Senaste lydelse 2005:1239.

Prop. 2009/10:31

11

– inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta

lands skydd.

 

 

 

 

Detta gäller oberoende av om

Detta gäller oberoende av om

det är landets myndigheter som är

det är landets myndigheter som är

ansvariga

för

att utlänningen

ansvariga för

att

utlänningen

utsatts för förföljelse eller om

riskerar att utsättas för förföljelse

dessa inte kan antas erbjuda

eller om dessa inte kan antas

trygghet

mot

förföljelse från

erbjuda trygghet

mot

förföljelse

enskilda.

 

 

från enskilda.

 

 

Som flykting skall även anses en

Som flykting ska även anses en

utlänning som är statslös och som

utlänning som är statslös och som

– av samma skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort, och

– inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, återvända dit.

Av 2 b § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som flykting.

2 §4

Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon

1.känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

2.behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp,

3.inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof.

Med alternativt skydds- behövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att

1.det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och

2.utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.

4 Senaste lydelse 2005:1239.

Prop. 2009/10:31

12

Motsvarande gäller för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som där avses eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk genom handlingar från enskilda.

Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som alternativt skydds- behövande.

2 a §

Med övrig skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 och 2 §§ befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon

1.behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller

2.inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof.

Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som där avses eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk genom handlingar från enskilda.

Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att

Prop. 2009/10:31

13

anses som övrig skyddsbehövande.

2 b §

En utlänning är utesluten från att anses som flykting om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till

1.brott mot freden, krigs- förbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott,

2.ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han eller hon kom hit, eller

3.gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga.

Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de brott eller gärningar som där nämns.

2 c §

En utlänning är utesluten från att anses som alternativt skydds- behövande och övrig skydds- behövande om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon

1.har gjort sig skyldig till sådana brott eller gärningar som avses i 2 b § första stycket 1 eller 3,

2.har gjort sig skyldig till ett grovt brott, eller

3.utgör en fara för rikets säkerhet.

Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de brott eller gärningar som avses i första stycket 1 och 2.

Prop. 2009/10:31

14

Flyktingförklaring

Om en flykting begär det, skall det antingen i samband med att uppehållstillstånd beviljas eller därefter förklaras att utlänningen är flykting (flyktingförklaring).

En flyktingförklaring skall återkallas, om det kommer fram att utlänningen inte längre kan anses som flykting.

Statusförklaring

3 §

En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om uppehållstillstånd, ska förklaras vara flykting (flyktingstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 1 § och inte är utesluten från att anses som flykting enligt 2 b §.

En utlänning får dock vägras flyktingstatusförklaring om han eller hon

1.genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige, eller

2.har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här.

3 a §

En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om uppehållstillstånd, ska förklaras vara alternativt skyddsbehövande (alternativ skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 2 § och inte är utesluten från att anses som alternativt skydds- behövande enligt 2 c §.

En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl har ansökt om uppehållstillstånd, ska förklaras vara övrig skydds- behövande (övrig skyddsstatus- förklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 2 a § och inte är utesluten från att anses som övrig skyddsbehövande enligt 2 c §.

Prop. 2009/10:31

15

3 b §

Frågan om statusförklaring får inte prövas om asylansökan avvisas enligt 5 kap. 1 b § eller 1 c § andra stycket.

 

3 c §

 

 

 

En utlänning som har beviljats

 

uppehållstillstånd i

Sverige

får

 

ansöka om statusförklaring.

En

 

sådan ansökan ska prövas enligt 3

 

eller 3 a §.

 

 

När flyktingskap upphör

När en utlänning

upphör

att

 

vara flykting eller annan skydds-

 

behövande

 

 

5 §

En flykting upphör att vara flykting om han eller hon

1.av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han eller hon är medborgare,

2.av fri vilja på nytt förvärvar det medborgarskap som han eller hon tidigare har förlorat,

3.förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,

4.av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land där han eller hon är medborgare eller som statslös tidigare hade sin vistelseort, eller

5. inte längre befinner sig i en sådan situation att han eller hon kan anses som flykting och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd där han eller hon är medborgare eller som statslös tidigare hade sin vistelseort.

5. på grund av väsentliga och bestående förändringar i hemlandet eller i det land där han eller hon som statslös tidigare hade sin vistelseort inte längre befinner sig i en sådan situation att han eller hon kan anses som flykting och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av hemlandets eller vistelselandets skydd.

5 a §

En utlänning upphör att vara alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande, om de omständigheter som medförde att han eller hon bedömdes som skyddsbehövande inte längre föreligger eller har ändrats i sådan omfattning att skydd inte längre behövs. Vid bedömningen ska endast väsentliga och bestående förändringar beaktas.

Prop. 2009/10:31

16

Prop. 2009/10:31

Återkallelse av statusförklaring

5 b §

En flyktingstatusförklaring ska återkallas, om det kommer fram att utlänningen inte kan anses vara flykting.

Om det föreligger sådana omständigheter som anges i 3 § andra stycket får en flykting- statusförklaring återkallas.

 

5 c §

 

 

 

 

En

alternativ

skyddsstatus-

 

förklaring ska återkallas, om det

 

kommer fram att utlänningen inte

 

kan

anses vara

alternativt

 

skyddsbehövande.

 

 

 

En övrig skyddsstatusförklaring

 

ska återkallas, om det kommer

 

fram att utlänningen inte kan

 

anses

vara

övrig

skydds-

 

behövande.

 

 

Beslutande myndighet

Beslutande myndighet, m.m.

6 §

Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

Migrationsverket får dock inte bevilja statusförklaring för en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott. Om en sådan utlänning ansöker om statusförklaring och Migrations- verket finner att han eller hon bör beviljas statusförklaring, ska verket inte besluta i ärendet utan med eget yttrande lämna över detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut om status- förklaring hade kunnat över- klagas.

17

Prop. 2009/10:31

5 kap.

Vem som har rätt till uppehålls-

Uppehållstillstånd som skydds-

tillstånd som skyddsbehövande

behövande

Flyktingar och skydds- behövande i övrigt som befinner sig i Sverige har rätt till uppe- hållstillstånd.

Uppehållstillstånd får dock vägras

1. en flykting enligt 4 kap. 1 § om det finns synnerliga skäl att inte bevilja uppehållstillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet,

2. en skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3, om det på grund av hans eller hennes brottslighet finns särskilda skäl att inte bevilja utlänningen uppehållstillstånd eller om det finns synnerliga skäl att inte bevilja sådant tillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet,

3.en asylsökande som har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och kan sändas tillbaka till något av dessa länder i enlighet med en överenskommelse mellan Sverige och det landet, om det inte är uppenbart att utlänningen inte kommer att beviljas uppehållstillstånd där,

4.en asylsökande som i annat fall före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i ett annat land än hemlandet och där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas till hemlandet eller ett annat land där

1 §1

Flyktingar, alternativt skydds- behövande och övriga skydds- behövande som befinner sig i Sverige har rätt till uppehålls- tillstånd.

Uppehållstillstånd får dock vägras en flykting om han eller hon

1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige, eller

2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här.

1 Senaste lydelse 2005:1239.

18

han eller hon inte har motsvarande skydd,

5.en asylsökande som har särskild anknytning till ett annat land och där är skyddad på det sätt som anges i 4, eller

6.en asylsökande som kan sändas till Danmark enligt konventionen den 15 juni 1990 rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlems- staterna i de Europeiska gemenskaperna (Dublinkonven- tionen) och där är skyddad på det sätt som anges i 4.

I Dublinförordningen finns bestämmelser som tillämpas gentemot Europeiska unionens medlemsstater samt Island och Norge.

Prop. 2009/10:31

Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket ska vara permanent eller gälla i minst tre år. Detta gäller dock inte om tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver en kortare giltighetstid. Ett uppe- hållstillstånd som beviljas enligt första stycket får dock inte ha en kortare giltighetstid än ett år.

1 a §

Om en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas statusförklaring efter ansökan enligt 4 kap. 3 c § ska uppehållstillståndets giltighetstid omprövas och bestämmas i enlighet med vad som föreskrivs i 1 § tredje stycket.

1 b §

En asylansökan får avvisas om sökanden

1.i en annan EU-stat har förklarats vara flykting,

2.i ett land som inte är en EU- stat har förklarats vara flykting eller har motsvarande skydd, om sökanden kommer att släppas in i det landet och där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas

vidare till ett annat land där han

19

eller hon riskerar förföljelse, eller Prop. 2009/10:31 3. kan sändas till ett land där

han eller hon

inte riskerar att utsättas för förföljelse,

inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon inte har motsvarande skydd,

har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och

har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är rimligt för honom eller henne att resa dit.

I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte avvisas om 1. sökanden har en make, ett barn eller en förälder som är bosatt i Sverige och sökanden inte har en lika nära familjeanknytning till det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut kan ske, eller

2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga i det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske.

1 c §

I Dublinförordningen finns bestämmelser om överföring av asylsökande som tillämpas gentemot EU-stater samt Island, Norge och Schweiz.

Vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen ska asyl- ansökan avvisas.

20

 

3 §2

Uppehållstillstånd skall, om inte

Uppehållstillstånd ska, om inte

annat följer av 17–17 b §§, ges till

annat följer av 17–17 b §§, ges till

1.en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige,

2.ett utländskt barn som är ogift och

a)har en förälder som är bosatt, eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning, i Sverige, eller,

b)har en förälder som är gift eller sambo med någon som är bosatt, eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning, i Sverige,

3.ett utländskt barn som är ogift och som adopterats eller som avses bli adopterat av någon som vid tidpunkten för adoptionsbeslutet var och som fortfarande är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om barnet inte omfattas av 2 och om adoptionsbeslutet

– har meddelats eller avses komma att meddelas av svensk domstol,

– gäller i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsför- hållanden rörande adoption, eller

– gäller i Sverige enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid

internationella adoptioner, och

 

 

 

 

4. en utlänning som är förälder

4. en utlänning som är förälder

till ett ogift utländskt barn som är

till ett ogift utländskt barn som är

flykting

eller

skyddsbehövande i

flykting eller annan skydds-

övrigt, om barnet vid ankomsten

behövande, om

barnet

vid

till Sverige var skilt från båda sina

ankomsten till Sverige var skilt

föräldrar eller från någon annan

från båda sina föräldrar eller från

vuxen person som får anses ha

någon annan vuxen person som får

trätt i föräldrarnas ställe, eller om

anses ha trätt i föräldrarnas ställe,

barnet

lämnats

ensamt

efter

eller om barnet lämnats ensamt

ankomsten.

 

 

 

efter ankomsten.

 

 

När

en

 

ansökan

om

När

en

ansökan

om

uppehållstillstånd

grundas

på ett

uppehållstillstånd

grundas

på ett

beslut om adoption som har

beslut om adoption som har

meddelats av

svensk domstol,

meddelats av svensk domstol, ska

skall den anknytning som har

den anknytning som har upp-

uppkommit genom beslutet godtas

kommit genom beslutet godtas i

i ärendet om uppehållstillstånd.

ärendet om uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd enligt

denna

Uppehållstillstånd enligt

denna

paragraf skall gälla minst ett år.

paragraf ska gälla minst ett år.

Uppehållstillstånd som beviljas ett

Uppehållstillstånd som beviljas ett

ogift barn enligt första stycket 2 b

ogift barn enligt första stycket 2 b

skall gälla för samma tid som

ska gälla för samma tid som

förälderns uppehållstillstånd.

förälderns uppehållstillstånd.

2 Senaste lydelse 2006:220.

Prop. 2009/10:31

21

3 a §3

Uppehållstillstånd får, om inte annat anges i 17 § andra stycket, ges till

1.en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om förhållandet framstår som seriöst och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges,

2.en utlänning som på något annat sätt än som avses i 3 § eller i denna paragraf är nära anhörig till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om han eller hon har ingått i samma hushåll som den personen och det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i hemlandet,

3. en utlänning som skall utöva

3. en utlänning som ska utöva

umgänge, som inte är av

umgänge, som inte är av

begränsad omfattning, med ett i

begränsad omfattning, med ett i

Sverige bosatt barn, och

Sverige bosatt barn, och

4. en utlänning som har svenskt ursprung eller som har vistats i Sverige

under lång tid med uppehållstillstånd.

 

Om en utlänning har getts

Om en utlänning har getts

uppehållstillstånd enligt första

uppehållstillstånd enligt första

stycket 1 skall uppehållstillstånd

stycket 1 ska uppehållstillstånd för

för samma tid också ges till

samma tid också ges till

utlänningens ogifta barn.

utlänningens ogifta barn.

När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i andra fall än som avses i första och andra styckena beviljas en utlänning som

1. är adopterad i Sverige i vuxen ålder,

 

 

 

 

2. är anhörig till en utlänning,

 

2. är anhörig till en utlänning,

om är flykting eller

 

 

som är flykting eller annan

skyddsbehövande i övrigt, eller

 

skyddsbehövande, eller

3. på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.

 

 

 

 

15 a §4

 

 

 

 

Ett tidsbegränsat uppehålls-

Ett

tidsbegränsat

uppehålls-

tillstånd får beviljas en utlänning

tillstånd får beviljas en utlänning

vars ansökan om uppehållstillstånd

vars ansökan om uppehållstillstånd

som flykting enligt 4 kap. 1 § eller

som flykting enligt 4 kap. 1 § eller

skyddsbehövande i övrigt enligt 4

annan

 

skyddsbehövande enligt

kap. 2 § eller motsvarande äldre

4 kap. 2 eller 2 a § eller mot-

bestämmelser avslagits genom ett

svarande

äldre

bestämmelser

lagakraftvunnet

beslut,

om

avslagits genom ett lagakraft-

utlänningen vistas här och

 

vunnet

 

beslut,

om

utlänningen

 

 

 

vistas här och

 

 

1. sedan minst sex månader har en anställning som uppfyller de krav som anges i 6 kap. 2 § första stycket och avser en tidsperiod om minst ett år från ansökningstillfället, eller

3Senaste lydelse 2006:220.

4Senaste lydelse 2008:884.

Prop. 2009/10:31

22

2. enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1 eller andra stycket Prop. 2009/10:31 har stark anknytning till en person som beviljats uppehållstillstånd enligt

1.

En ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första stycket ska ha kommit in till Migrationsverket senast två veckor efter det att beslutet att avslå ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt har vunnit laga kraft.

En ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första stycket ska ha kommit in till Migrationsverket senast två veckor efter det att beslutet att avslå ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller annan skydds- behövande har vunnit laga kraft.

18 §5

En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan. Detta gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till

1. utlänningen har rätt till

uppehållstillstånd här som flykting

uppehållstillstånd här som flykting

eller skyddsbehövande i övrigt

eller annan skyddsbehövande

enligt 1 § eller kan beviljas

enligt 1 § eller kan beviljas

uppehållstillstånd här med stöd av

uppehållstillstånd här med stöd av

21 kap. 2, 3 eller 4 §,

21 kap. 2, 3 eller 4 §,

2.utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd här,

3.en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbe- gränsat uppehållstillstånd som getts en utlänning med familjeanknytning med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra stycket,

4.utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat uppehållstillstånd här med stöd av 15 §,

5.utlänningen enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1–3 eller andra stycket har stark anknytning till en person som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan krävas att utlänningen reser till ett annat land för att ge in ansökan där,

6.en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som med stöd av 10 § har beviljats en utlänning i fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket,

7.utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd enligt 15 a §,

8.utlänningen med stöd av 10 § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och antingen slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid forskarutbildning, eller

9.det annars finns synnerliga skäl.

Det som föreskrivs i första stycket gäller inte heller om utlänningen har beviljats en visering för att besöka en arbetsgivare i Sverige eller är undantagen från kravet på visering om han eller hon ansöker om ett uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där det råder stor efterfrågan på arbetskraft. En ytterligare förutsättning är att arbetsgivaren skulle förorsakas olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land för att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda skäl.

5 Senaste lydelse 2008:884.

23

I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas eller utvisas enligt dom eller beslut som har vunnit laga kraft gäller föreskrifterna i 15 a §, 8 kap. 14 § och 12 kap. 18–20 §§.

 

20 §

 

 

 

 

 

Beslut om uppehållstillstånd

Beslut

om

uppehållstillstånd

meddelas av Migrationsverket.

meddelas av Migrationsverket.

 

 

Migrationsverket

får dock

inte

 

bevilja uppehållstillstånd

för

en

 

utlänning som av allmän domstol

 

har utvisats på grund av brott. Om

 

en sådan utlänning ansöker om

 

uppehållstillstånd

som

flykting

 

enligt 4 kap. 1 § eller som annan

 

skyddsbehövande enligt 4 kap. 2

 

eller 2 a §

och

Migrationsverket

 

finner att utlänningen bör beviljas

 

uppehållstillstånd ska verket

inte

 

besluta i ärendet utan med eget

 

yttrande lämna över detta till den

 

migrationsdomstol

till

vilken

 

verkets beslut om uppehålls-

 

tillstånd hade kunnat överklagas.

Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av Regeringskansliet. 21 §

Av 8 kap. 14 och 21 §§ och 12 kap. 20 § följer att regeringen och den instans som prövar över- klagande av beslut om avvisning och utvisning i vissa fall också får besluta om uppehållstillstånd.

Av 8 kap. 14 och 21 §§ följer att regeringen och den instans som prövar överklagande av beslut om avvisning och utvisning i vissa fall också får besluta om uppe- hållstillstånd.

24 §

Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela föreskrifter om permanent uppehållstillstånd därför att de är skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3.

Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela föreskrifter om permanent uppehållstillstånd därför att de är övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a §.

25 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehålls- tillstånd inte får beviljas för skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Regeringen skall anmäla sådana

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehålls- tillstånd inte får beviljas för övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a § om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Regeringen ska anmäla sådana

Prop. 2009/10:31

24

föreskrifter till riksdagen genom

föreskrifter till riksdagen

genom

en särskild skrivelse inom tre

en särskild skrivelse inom tre

månader.

månader.

 

5 a kap.

 

 

 

4 §6

 

 

Flyktingar och skyddsbehövan-

Flyktingar enligt 4 kap. 1 § och

de i övrigt enligt 4 kap. 1 och 2 §§

andra

skyddsbehövande

enligt

skall inte beviljas ställning som

4 kap. 2 eller 2 a §§ ska inte

varaktigt bosatta i Sverige.

beviljas

ställning som varaktigt

 

bosatta i Sverige.

 

7kap.

7 §

Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas för en utlänning som inte längre är bosatt i Sverige.

För en utlänning som har vistats här som flykting eller skydds- behövande i övrigt får dock uppehållstillståndet återkallas tidigast när två år har förflutit efter det att bosättningen här i landet upphörde, om utlänningen har återvänt till ett land där han eller hon tidigare har varit bosatt därför att de politiska förhållandena i landet har ändrats.

Ett permanent uppehållstillstånd ska återkallas för en utlänning som inte längre är bosatt i Sverige.

För en utlänning som har vistats här som flykting eller annan skyddsbehövande får dock uppehållstillståndet återkallas tidigast när två år har förflutit efter det att bosättningen här i landet upphörde, om utlänningen har återvänt till ett land där han eller hon tidigare har varit bosatt därför att de politiska förhållandena i landet har ändrats.

8kap.

11 §7

När en domstol överväger om en

När en domstol överväger om en

utlänning bör utvisas enligt 8 §,

utlänning bör utvisas enligt 8 §,

skall

den

ta

hänsyn

till

ska den ta hänsyn till utlänningens

utlänningens

anknytning till

det

anknytning till det svenska

svenska

samhället.

Domstolen

samhället. Domstolen ska särskilt

skall särskilt beakta

 

 

beakta

1.utlänningens levnadsomständigheter,

2.om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas,

3.utlänningens övriga familjeförhållanden, och

4.hur länge utlänningen har vistats i Sverige.

En utlänning som är flykting och som behöver en fristad i Sverige får utvisas endast om han eller hon har begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta utlänningen stanna här. Utvisning får också ske om utlänningen i Sverige

6Senaste lydelse 2006:219.

7Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Prop. 2009/10:31

25

eller utomlands har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta sådan verksamhet här.

En utlänning som har en flyktingförklaring skall anses som flykting med behov av fristad i Sverige, om det inte är uppenbart att han eller hon inte längre är flykting med ett sådant behov.

13 §

En allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott skall innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning. I en dom eller ett beslut med tidsbegränsning skall utlänningen upplysas om vilken dag förbudet upphör att gälla. I domen eller beslutet skall utlänningen också upplysas om den påföljd som överträdelse av förbudet kan medföra enligt 20 kap.

En allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott ska innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning. I ett beslut med ett tidsbegränsat återreseförbud ska utlänningen upplysas om vilken dag förbudet upphör att gälla. I beslutet ska utlänningen också upplysas om den påföljd som överträdelse av förbudet kan medföra enligt 20 kap.

Om regeringen finner att en allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott inte kan verkställas eller om det annars finns särskilda skäl för att beslutet inte längre skall gälla, får regeringen upphäva avgörandet helt eller delvis. Därvid får regeringen fatta beslut också i fråga om uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd meddelas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan tillståndet gäller.

14 §

Om regeringen finner att en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott inte kan verkställas eller om det annars finns särskilda skäl för att beslutet inte längre ska gälla, får regeringen upphäva beslutet helt eller delvis. Därvid får regeringen meddela beslut också i fråga om uppehållstillstånd och arbets- tillstånd.

Om beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbets- tillstånd beviljas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan tillståndet gäller.

Om en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen, efter Migrationsverkets överlämnade av ärendet enligt 5 kap. 20 §, finner att en utlänning som av allmän

Prop. 2009/10:31

26

 

 

 

 

 

domstol har utvisats på grund av Prop. 2009/10:31

 

 

 

 

 

brott ska beviljas uppehålls-

 

 

 

 

 

tillstånd som flykting enligt 4 kap.

 

 

 

 

 

1 § eller som annan skydds-

 

 

 

 

 

behövande enligt 4 kap. 2

eller

 

 

 

 

 

2 a §,

får

migrationsdomstolen

 

 

 

 

 

eller

Migrationsöverdomstolen

 

 

 

 

 

upphäva

utvisningsbeslutet

och

 

 

 

 

 

bevilja uppehållstillstånd

enligt

5

 

 

 

 

 

kap. 1 §. Samma befogenhet

har

 

 

 

 

 

migrationsdomstolen

 

 

eller

 

 

 

 

 

Migrationsöverdomstolen

om

en

 

 

 

 

 

utlänning som av allmän domstol

 

 

 

 

 

har utvisats på grund av brott har

 

 

 

 

 

överklagat

 

Migrationsverkets

 

 

 

 

 

beslut att inte bevilja uppehålls-

 

 

 

 

 

tillstånd som flykting enligt 4 kap.

 

 

 

 

 

1 § eller som annan skydds-

 

 

 

 

 

behövande enligt 4 kap. 2

eller

 

 

 

 

 

2 a §.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om en migrationsdomstol eller

 

 

 

 

 

Migrationsöverdomstolen

 

inte

 

 

 

 

 

upphäver beslutet om utvisning får

 

 

 

 

 

den

bevilja

ett

tidsbegränsat

 

 

 

 

 

uppehållstillstånd enligt

5

kap.

 

 

 

 

 

1 §.

Utvisningsbeslutet

får

inte

 

 

 

 

 

verkställas

medan

tillståndet

 

 

 

 

 

gäller.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

 

 

 

 

Om

en

ansökan

om

Avslås eller avvisas en ansökan

uppehållstillstånd

avslås

eller

ett

om

uppehållstillstånd

 

eller

uppehållstillstånd

 

återkallas

återkallas

ett

sådant

tillstånd

och

medan utlänningen befinner sig i

befinner sig utlänningen i Sverige,

Sverige,

skall

det

samtidigt

ska det samtidigt meddelas beslut

meddelas

beslut

om

avvisning

om avvisning eller utvisning, om

eller utvisning, om inte särskilda

inte särskilda skäl talar mot det.

 

skäl talar mot det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det som föreskrivs i första stycket gäller inte om ansökan avvisas enligt 5 kap. 1 c § andra stycket.

 

 

 

 

18 §

 

 

I beslut om avvisning eller

I beslut om avvisning eller

utvisning

som

meddelas

av

utvisning

som

meddelas av

regeringen,

 

 

Migrations-

Migrationsverket, en migrations-

överdomstolen,

en

migrations-

domstol

eller

Migrationsöver-

domstol eller

Migrationsverket

domstolen ska anges till vilket

skall anges till vilket land

land utlänningen ska avvisas eller

utlänningen

skall

avvisas

eller

utvisas.

 

27

Ett beslut om avvisning eller utvisning som avser en EES- medborgare eller en sådan medborgares familjemedlem, får förenas med ett sådant förbud som avses i första stycket endast om beslutet har meddelats av hänsyn till allmän ordning och säkerhet.
När Migrationsverket beslutar om avvisning eller utvisning, får beslutet förenas med förbud för utlänningen att under viss tid återvända till Sverige.

utvisas.

 

 

 

 

 

 

Prop. 2009/10:31

Om det finns särskilda skäl, får mer än ett land anges i beslutet.

 

Ett beslut av en sådan

Ett beslut av en sådan

myndighet som avses i första

myndighet som avses i första

stycket och som rör avvisning eller

stycket och som rör avvisning eller

utvisning

skall

innehålla

de

utvisning

ska

innehålla

de

anvisningar

om

verkställigheten

anvisningar

om

verkställigheten

som omständigheterna i

det

som omständigheterna i

det

enskilda fallet kan ge anledning

enskilda fallet kan ge anledning

till.

 

 

 

till.

 

 

 

19 §8 När Migrationsverket beslutar

om avvisning eller utvisning, får beslutet förenas med förbud för utlänningen att under viss tid återvända till Sverige utan att ha tillstånd av Migrationsverket eller, i ett säkerhetsärende, regeringen.

Ett beslut om avvisning eller utvisning som avser en EES- medborgare eller hans eller hennes familjemedlem, får förenas med ett sådant förbud som avses i första stycket endast om beslutet har fattats på grund av hänsyn till allmän ordning och säkerhet.

20 §9

En utlänning som med stöd av 13, 19 eller 21 § har förbjudits att åter- vända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning får ges särskilt tillstånd av Migrationsverket att göra ett kort besök här, om besöket gäller synnerligen viktiga angelägenheter. Om det finns särskilda skäl, får ett sådant tillstånd ges också på ansökan av någon annan än utlänningen.

Om en utlänning har förbjudits att återvända till Sverige i ett säkerhetsärende ges ett sådant tillstånd som avses i första stycket i stället av regeringen.

21 §

När ett överklagat ärende eller mål om avvisning eller utvisning avgörs, får också beslut fattas i fråga om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Detta gäller även om dessa frågor inte har tagits upp av

utlänningen.

 

Vid prövning av ett beslut om

Vid prövning av ett beslut om

8Senaste lydelse 2006:219.

9Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

28

avvisning eller utvisning får en

avvisning

eller

utvisning

får

en Prop. 2009/10:31

migrationsdomstol,

 

 

eller

migrationsdomstol

 

eller

Migrationsöverdomstolen

 

Migrationsöverdomstolen

besluta

regeringen besluta att utlänningen

att utlänningen för viss tid ska

för viss tid skall förbjudas att

förbjudas

att

återvända

till

återvända till Sverige, även om

Sverige, även om ingen lägre

ingen lägre instans har meddelat

instans har meddelat ett sådant

ett sådant förbud.

 

 

 

förbud.

 

 

 

 

 

När

Migrationsverket,

en

När

Migrationsverket,

en

migrationsdomstol,

Migrations-

migrationsdomstol

eller

Migra-

överdomstolen

eller regeringen

tionsöverdomstolen

prövar

ett

prövar ett beslut om avvisning

beslut

om

avvisning

eller

eller

utvisning,

får

samtidigt

utvisning,

får

samtidigt

sådant

sådant

beslut

meddelas angående

beslut meddelas angående den som

den som är under 16 år och som

är under 16 år och som står under

står under utlänningens

vårdnad.

utlänningens vårdnad. Detta gäller

Detta gäller även om ingen lägre

även om ingen lägre instans har

instans har prövat denna fråga. I

prövat denna fråga. I mål

hos en

mål hos en migrationsdomstol och

migrationsdomstol

och

Migra-

Migrationsöverdomstolen

samt i

tionsöverdomstolen

gäller

detta

ärenden hos

regeringen

gäller

dock inte, om det för barnet har

detta dock inte, om det för barnet

åberopats

sådana

omständigheter

har åberopats sådana omständlig-

som avses i 4 kap. 1, 2 eller 2 a §.

heter som avses i 4 kap. 1 och 2

 

 

 

 

 

 

§§, såvida det inte är uppenbart

 

 

 

 

 

 

att det inte finns grund för

 

 

 

 

 

 

uppehållstillstånd

enligt

dessa

 

 

 

 

 

 

bestämmelser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9kap.

8 §

Migrationsverket eller polismyndigheten får fotografera en utlänning

 

och, om utlänningen fyllt 14 år, ta hans eller hennes fingeravtryck om

 

1. utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer

 

till Sverige,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2.

utlänningen

ansöker

om

2. utlänningen

ansöker

om

 

uppehållstillstånd

som

flykting

uppehållstillstånd

som

flykting

 

eller skyddsbehövande i övrigt och

enligt 4 kap. 1 § eller som annan

 

anger skäl som avses i 4 kap. 1

skyddsbehövande enligt 4 kap. 2

 

eller 2 §, eller

 

 

 

eller 2 a §, eller

 

 

 

 

3. det finns grund för att besluta om förvar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 kap.

 

 

 

 

 

Varje ny prövning av ett beslut

11 §

 

 

 

 

 

Varje ny prövning av ett beslut

 

om förvar skall föregås av en

om förvar ska föregås av en

 

muntlig förhandling. Detta

gäller

muntlig

förhandling. Detta

gäller

 

även en ny prövning av ett beslut

även en ny prövning av ett beslut

 

om uppsikt, om det inte med

om uppsikt, om det inte med

 

hänsyn till utredningens art eller

hänsyn till utredningens art eller

 

andra

omständigheter

framstår

andra

omständigheter

framstår

29

I ärenden om förvar eller uppsikt som handläggs av regeringen får ansvarigt statsråd, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om muntlig förhandling och uppdra åt en migrationsdomstol att hålla den. Bestämmelserna i 13 kap. gäller i tillämpliga delar vid förhand- lingen. Vid den muntliga förhandlingen ska en representant från Regeringskansliet närvara. Regeringskansliet får besluta att även andra personer än utlänningen ska höras vid för- handlingen.

som uppenbart att en muntlig som uppenbart att en muntlig förhandling saknar betydelse. förhandling saknar betydelse.

Bestämmelser som gäller för muntlig handläggning hos en myndighet finns i 13 kap. 1–8 §§. I fråga om muntlig förhandling i domstol finns bestämmelser i 16 kap.

I ärenden om förvar som handläggs av regeringen får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om muntlig förhandling och uppdra åt en migrationsdomstol att hålla den. Bestämmelserna i 13 kap. gäller i tillämpliga delar vid förhand- lingen. Vid den muntliga förhandlingen skall en representant från Regerings- kansliet närvara. Regeringskansliet får besluta att även andra personer än utlänningen skall höras vid förhandlingen. I säkerhetsärenden gäller i stället att uppdrag att hålla muntlig förhandling får lämnas till Migrationsöver- domstolen.

 

 

 

13 §

 

 

Polismyndigheten är handläggande myndighet

 

 

1. från det att en utlänning begär

1. från det att en utlänning begär

att få resa in i landet och till dess

att få resa in i landet och till dess

att ett ärende som skall prövas av

att ett ärende som ska prövas av

Migrationsverket tas

emot

av

Migrationsverket tas

emot

av

verket eller utlänningen har lämnat

verket eller utlänningen har lämnat

landet, och

 

 

landet, och

 

 

2. från det att myndigheten tar

2. från det att myndigheten tar

emot ett beslut om avvisning eller

emot ett beslut om avvisning eller

utvisning för verkställighet och till

utvisning för verkställighet och till

dess att verkställighet har skett,

dess att verkställighet har skett,

även om ärendet är föremål för

även om ärendet är föremål för

prövning enligt 12 kap. 18–20 §§,

prövning enligt 12 kap. 18–20 §§,

dock inte under den tid då beslutet

dock inte under den tid då beslutet

inte får verkställas på grund av ett

inte får verkställas på grund av ett

beslut om inhibition.

 

 

beslut om inhibition eller ny

 

 

 

prövning.

 

 

 

 

 

14 §

 

 

Migrationsverket är handläggande myndighet

 

 

1. från det att verket tar emot ett

1. från det att verket tar emot ett

ärende som verket skall pröva och

ärende som verket ska pröva och

till dess verket fattar

beslut

eller

till dess verket fattar

beslut

eller

Prop. 2009/10:31

30

utlänningen har lämnat landet eller

utlänningen har lämnat landet eller

polismyndigheten

har

tagit emot

polismyndigheten har tagit emot

ärendet,

eller,

om

ärendet

ärendet eller, om Migrations-

överklagas, till dess ärendet tas

verkets beslut överklagas, till dess

emot av migrationsdomstolen eller

ärendet tas emot av migrations-

Migrationsöverdomstolen, och

domstolen, och

2. från det att verket tar emot ett beslut om avvisning eller utvisning för verkställighet och till dess att beslutet har verkställts eller ärendet lämnas över till polismyndigheten. I fråga om beslut som gäller omedelbart är, även om beslutet överklagas, Migrationsverket handläggande myndighet till dess domstolen meddelar beslut om inhibition.

15 §

Regeringen är handläggande myndighet när ärendet har tagits emot av

det departement som har till uppgift att bereda ärendet.

 

Beslut i frågor om förvar och

Beslut i frågor om förvar och

uppsikt fattas av det statsråd som

uppsikt fattas av det statsråd som

skall föredra ärendet. Regeringen

ska föredra ärendet. Regeringen

får inte fatta beslut om att ta eller

får inte fatta beslut om att ta eller

hålla kvar någon i förvar eller om

hålla kvar någon i förvar eller om

att ställa någon under uppsikt.

att ställa någon under uppsikt.

Regeringen får däremot upphäva

Regeringen får

däremot upphäva

ett beslut om förvar eller uppsikt.

ett beslut om förvar eller uppsikt.

I ett ärende där beslut om

I ett ärende där beslut om

inhibition kan meddelas med stöd

inhibition kan meddelas med stöd

av 12 kap. 11 § första stycket, 12

av 12 kap. 11 § första stycket och

och 20 §§ skall regeringen inte

12 § ska regeringen inte anses som

anses

som

handläggande

handläggande

myndighet

innan

myndighet

innan

beslut om

beslut

om

inhibition

har

inhibition har meddelats.

meddelats.

 

 

 

 

 

16 §

 

 

 

I säkerhetsärenden är Migra- tionsöverdomstolen handläggande myndighet från det att domstolen tar emot ett ärende till dess det departement som har till uppgift att bereda ärendet tar emot det.

En migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen är i ärenden, där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av 12 kap. 11 § första stycket, handläggande myndighet från det att den meddelar beslut om inhibition.

11kap.

5 §

En utlänning som hålls i förvar skall ha tillgång till hälso- och sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om uppehålls- tillstånd enligt 4 kap. 1 eller 2 § även om utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd.

Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under

En utlänning som hålls i förvar ska ha tillgång till hälso- och sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om uppehålls- tillstånd enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a § även om utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd.

Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under

Prop. 2009/10:31

31

förvarstiden, skall han eller hon ges tillfälle till sådan vård.

Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där en utlänning vårdas skall se till att Migra- tionsverket eller den som förestår den lokal där utlänningen skall vistas genast underrättas, om utlänningen önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset.

förvarstiden, ska han eller hon ges tillfälle till sådan vård.

Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där en utlänning vårdas ska se till att Migra- tionsverket eller den som förestår den lokal där utlänningen ska vistas genast underrättas, om utlänningen önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset.

12 kap.

3 §

Avvisning och utvisning av en utlänning som avses i 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3 får inte verkställas till utlänningens hemland eller till ett land där han eller hon riskerar att sändas vidare till hemlandet, om det inte finns synnerliga skäl för detta.

Ett beslut om avvisning eller utvisning av en utlänning som avses i 4 kap. 2 § första stycket 1, i fall av väpnad konflikt, eller 2 a § första stycket får inte verkställas till utlänningens hemland eller till ett land där han eller hon riskerar att sändas vidare till hemlandet, om det finns synnerliga skäl mot det.

4 §

Ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av regeringen, Migrationsöver- domstolen, en migrationsdomstol eller Migrationsverket skall verkställas genom att utlänningen sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av de länder som anges i beslutet.

Ett beslut om avvisning som meddelas av en polismyndighet samt allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott skall verkställas genom att utlänningen sänds till sitt hemland eller, om möjligt, till det land från vilket utlänningen kom till Sverige. Om verkställighet inte kan genomföras till något av dessa länder får en utlänning i stället sändas till ett land som utlänningen har anknytning till.

En utlänning som skall avvisas eller utvisas får alltid sändas till ett land som utlänningen visar att mottagande kan ske i.

Ett beslut om avvisning eller ut- visning som meddelas av

Migrationsverket, en migrations- domstol eller Migrationsöver- domstolen ska verkställas genom att utlänningen sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av de länder som anges i beslutet.

Ett beslut om avvisning som meddelas av en polismyndighet samt allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott ska verkställas genom att utlänningen sänds till sitt hemland eller, om möjligt, till det land från vilket utlänningen kom till Sverige. Om verkställighet inte kan genomföras till något av dessa länder får en utlänning i stället sändas till ett land som utlänningen har anknytning till.

En utlänning som ska avvisas eller utvisas får alltid sändas till ett land som utlänningen visar att mottagande kan ske i.

Prop. 2009/10:31

32

En allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott får verkställas, om utlän- ningen har avgett nöjdförklaring och åklagaren medger att domen eller beslutet får verkställas.

8 §

En allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott får verkställas, om utlänningen har avgett nöjdförklaring och åkla- garen medger att beslutet får verkställas.

Avvisning och utvisning av utlänning som ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande

 

8 a §

 

 

 

 

 

 

Om en utlänning har ansökt om

 

uppehållstillstånd

 

som

flykting

 

enligt 4 kap. 1 § eller som annan

 

skyddsbehövande enligt 4 kap. 2

 

eller 2 a § får ett beslut om

 

avvisning

eller

utvisning

inte

 

verkställas

innan

ansökan

har

 

prövats och därvid

avslagits

 

genom ett beslut som har vunnit

 

laga kraft eller innan ett beslut att

 

avvisa ansökan enligt 5 kap. 1 b §

 

har vunnit laga kraft.

 

 

 

Första stycket gäller inte om

 

Migrationsverket

har

förordnat

 

om omedelbar verkställighet enligt

 

8 kap. 6 § eller om utlänningen

 

har utvisats på grund av brott. I

 

dessa fall får beslutet om

 

avvisning

eller

utvisning

 

verkställas

när

 

ansökan

om

 

uppehållstillstånd har prövats i en

 

instans och därvid avslagits.

 

 

Första stycket hindrar inte att

 

utlänningen överlämnas, utlämnas

 

eller överförs till en annan stat

 

eller internationell

domstol

eller

 

tribunal för att lagföras eller

 

avtjäna

en

frihetsberövande

 

påföljd.

 

 

 

 

 

När regeringen prövar en fråga

11 §

 

 

en migrations-

När regeringen,

om att upphäva en allmän

domstol

eller

Migrationsöver-

domstols dom eller beslut om

domstolen prövar en fråga om att

utvisning på grund av brott, får

upphäva en allmän domstols beslut

regeringen besluta om inhibition

om utvisning på grund av brott, får

Prop. 2009/10:31

33

av det tidigare meddelade beslutet.

regeringen eller domstolen besluta Prop. 2009/10:31

 

 

 

 

 

 

 

 

 

om inhibition av det tidigare

När ett ärende enligt denna lag

meddelade beslutet.

 

 

 

När ett ärende enligt denna lag

skall prövas av regeringen får, för

ska prövas av regeringen får, för

tiden till dess regeringen avgör

tiden till dess regeringen avgör

ärendet, det statsråd som har till

ärendet, ansvarigt statsråd besluta

uppgift

att

föredra

ärendena

om inhibition av avvisning eller

besluta om inhibition av avvisning

utvisning.

 

 

 

 

 

 

eller utvisning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14 §

 

 

 

 

 

 

 

Beslut

om

avvisning

 

eller

Beslut

om

avvisning

eller

utvisning

skall

verkställas

av

utvisning

ska

verkställas

av

Migrationsverket,

om

inte

annat

Migrationsverket,

om

 

inte

annat

sägs i andra, tredje eller fjärde

föreskrivs i andra, tredje eller

stycket.

 

 

 

 

 

 

 

fjärde stycket.

 

 

 

 

 

Säkerhetspolisen skall verkställa

Säkerhetspolisen

ska

verkställa

beslut om avvisning eller utvisning

beslut om avvisning eller utvisning

i säkerhetsärenden.

Regeringen

i säkerhetsärenden.

Migrations-

eller

Migrationsverket

får

dock

verket eller den domstol som

förordna att en annan myndighet

avgör ärendet får dock i beslutet

skall ombesörja verkställigheten.

om

avvisning

eller

 

utvisning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

bestämma att en annan myndighet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ska ombesörja verkställigheten.

Polismyndigheten

skall

verk-

Polismyndigheten ska verkställa

ställa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. en polismyndighets beslut om avvisning,

 

 

 

 

 

 

2. en allmän domstols dom eller

2. en allmän domstols beslut om

beslut om utvisning på grund av

utvisning på grund av brott.

 

brott enligt 8 kap. 8 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Migrationsverket får lämna över

Migrationsverket får lämna över

ett avvisnings- eller utvisnings-

ett avvisnings- eller utvisnings-

ärende

för

verkställighet

 

till

ärende för verkställighet

till

polismyndigheten,

om

den

 

som

polismyndigheten,

om

den

som

skall avvisas eller utvisas håller

ska avvisas eller utvisas håller sig

sig undan och inte kan anträffas

undan och inte kan anträffas utan

utan

polismyndighetens

med-

polismyndighetens

 

 

medverkan

verkan eller om det kan antas att

eller om det kan antas att tvång

tvång kommer att behövas för att

kommer att behövas för att

verkställa beslutet.

 

 

 

 

 

verkställa beslutet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15 §10

 

 

 

 

 

 

 

En

polismyndighets

beslut

om

En

polismyndighets

 

beslut om

avvisning,

Migrationsverkets

avvisning,

 

Migrationsverkets

beslut om avvisning enligt 8 kap.

beslut om avvisning enligt 8 kap.

4 §

andra stycket,

Migrations-

4 §

andra

stycket,

Migrations-

verkets beslut om avvisning med

verkets beslut om avvisning med

10 Senaste lydelse 2006:219.

34

omedelbar

verkställighet

och en

omedelbar verkställighet

och

en

Prop. 2009/10:31

allmän

domstols lagakraftvunna

allmän

domstols

lagakraftvunna

 

dom eller beslut om utvisning på

beslut om utvisning på grund av

 

grund av brott skall verkställas

brott

ska

verkställas

snarast

 

snarast möjligt.

 

 

 

 

möjligt.

 

 

 

 

 

 

 

I andra fall skall en utlänning

I andra fall ska en utlänning som

 

som avvisas lämna landet inom två

avvisas lämna landet inom två

 

veckor och en utlänning som

veckor och en utlänning som

 

utvisas lämna landet inom fyra

utvisas lämna landet inom fyra

 

veckor efter det att beslutet vann

veckor efter det att beslutet vann

 

laga kraft, om inte annat bestämts i

laga kraft, om inte annat bestämts i

 

beslutet.

 

 

 

 

 

beslutet.

 

 

 

 

 

 

Om

utlänningen

inte

lämnar

Om

utlänningen

 

inte

lämnar

 

landet inom den föreskrivna tiden

landet inom den föreskrivna tiden

 

eller det måste antas att

eller det måste antas att

 

utlänningen inte har för avsikt att

utlänningen inte har för avsikt att

 

frivilligt lämna landet inom denna

frivilligt lämna landet inom denna

 

tid,

skall

beslutet

verkställas

tid, ska beslutet verkställas snarast

 

snarast möjligt av den myndighet

möjligt av den myndighet som

 

som enligt 14 § är ansvarig för

enligt 14 § är ansvarig för

 

verkställigheten.

 

 

 

 

verkställigheten.

 

 

 

 

 

Verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning av en EES-

 

medborgare eller hans eller hennes familjemedlem som har rest in i

 

Sverige får ske tidigast fyra veckor från den dag EES-medborgaren eller

 

familjemedlemmen fick del av beslutet, om det inte finns synnerliga skäl

 

för att verkställa beslutet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

Migrationsverket

efter

16 §

 

 

 

 

 

 

 

Om

Migrationsverket

efter

 

omprövning beviljar en utlänning

omprövning beviljar en utlänning

 

tidsbegränsat

uppehållstillstånd,

tidsbegränsat

uppehållstillstånd,

 

får verket samtidigt upphäva ett av

får verket samtidigt upphäva ett av

 

verket fattat beslut om avvisning

verket fattat beslut om avvisning

 

eller utvisning. Om Migrations-

eller utvisning.

 

 

 

 

 

verket meddelar ett tidsbegränsat

 

 

 

 

 

 

 

 

uppehållstillstånd utan att upp-

 

 

 

 

 

 

 

 

häva beslutet om avvisning eller

 

 

 

 

 

 

 

 

utvisning,

får

beslutet

om

 

 

 

 

 

 

 

 

avvisning

eller

utvisning

inte

 

 

 

 

 

 

 

 

verkställas

medan

tillståndet

 

 

 

 

 

 

 

 

gäller.

 

 

 

 

 

 

Om Migrationsverket beviljar ett

 

Motsvarande

gäller

om

en

 

migrationsdomstol,

Migrations-

tidsbegränsat

uppehållstillstånd

 

överdomstolen eller

regeringen i

utan att upphäva beslutet om av-

 

ett

överklagat

eller

överlämnat

visning eller utvisning, får beslutet

 

ärende

beviljar

ett

tidsbegränsat

om avvisning eller utvisning inte

 

uppehållstillstånd utan att upphäva

verkställas

medan

tillståndet

 

beslutet om avvisning eller utvis-

gäller. Motsvarande gäller om en

 

ning.

 

 

 

 

 

 

migrationsdomstol

eller

Migra-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tionsöverdomstolen i ett över-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

klagat

ärende

beviljar

ett

35

Migrationsverket ska i sådana fall ge anvisningar om verk- ställigheten eller vidta andra åtgärder.
Om en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott av en EES-medborgare eller en sådan medborgares familjemedlem ska verkställas mer än två år efter det att avgörandet meddelades, ska polismyndigheten innan beslutet verkställs utreda om de omständigheter som låg till grund för beslutet har ändrats. Om det vid utredningen kommer fram att omständigheterna har ändrats på ett sådant sätt att utvisnings- beslutet inte längre bör gälla, ska ärendet lämnas över till Migrationsverket som med ett eget yttrande ska lämna över ärendet
Om en annan myndighet än Migrationsverket ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning och denna myndighet finner att den inte kan verkställa beslutet eller att den behöver ytterligare besked, ska myndigheten under- rätta Migrationsverket. Detsamma gäller om utlänningen hos myndigheten åberopar att det finns sådana hinder som avses i 1, 2 eller 3 § mot verkställigheten eller det på annat sätt kommer fram att det kan finnas sådana hinder.

Migrationsverket får dock inte upphäva en allmän domstols dom eller beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § eller meddela uppehålls- tillstånd för den som har utvisats genom en sådan dom eller ett sådant beslut.

tidsbegränsat

uppehållstillstånd Prop. 2009/10:31

utan att upphäva beslutet om

avvisning eller utvisning.

I 5 kap. 20 § föreskrivs att

Migrationsverket

inte får bevilja

uppehållstillstånd för den som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

17 §11 Om en annan myndighet än

Migrationsverket skall verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning och denna myndighet finner att den inte kan verkställa beslutet eller att den behöver ytterligare besked, skall myndig- heten underrätta Migrationsverket. Detsamma gäller om utlänningen hos myndigheten åberopar att det finns sådana hinder som avses i 1, 2 eller 3 § mot verkställigheten eller det på annat sätt kommer fram att det kan finnas sådana hinder.

Migrationsverket skall i sådana fall ge anvisningar om verk- ställigheten eller vidta andra åtgärder.

Om en allmän domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott av en EES-medborgare eller av hans eller hennes familjemedlem skall verkställas mer än två år efter det att avgörandet meddelades, skall polismyndigheten innan beslutet verkställs utreda om de omständigheter som låg till grund för beslutet har ändrats. Om det vid utredningen kommer fram att omständigheterna har ändrats på ett sådant sätt att utvisnings- beslutet inte längre bör gälla, skall ärendet lämnas över till Migrationsverket som med ett eget

11 Senaste lydelse 2006:219.

36

yttrande skall lämna över ärendet till regeringen för prövning enligt 8 kap. 14 §. Verkställighet får i sådant fall inte ske innan regeringen har avgjort ärendet.

till regeringen för prövning enligt Prop. 2009/10:31 8 kap. 14 §. Verkställighet får i

sådant fall inte ske innan regeringen har avgjort ärendet.

19 §

Om utlänningen i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft åberopar nya omständigheter

1.som kan antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställigheten som avses i 1, 2 eller 3 §, och

2.dessa omständigheter inte kunnat åberopas av utlänningen tidigare, eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna tidigare,

skall Migrationsverket, om beslut om uppehållstillstånd inte kan meddelas enligt 18 §, ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning samt besluta om inhibition i verkställighetsärendet.

Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, skall Migrationsverket besluta att inte bevilja ny prövning.

ska Migrationsverket, om beslut om uppehållstillstånd inte kan meddelas enligt 18 §, ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning.

Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, ska Migrationsverket besluta att inte bevilja ny prövning.

Beslutet om avvisning eller utvisning får inte verkställas innan Migrationsverket har avgjort frågan om ny prövning ska ske eller, om ny prövning beviljas, innan frågan om uppe- hållstillstånd har avgjorts genom ett beslut som har vunnit laga kraft.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § och en sådan ansökan inte tidigare under utlänningens vistelse i Sverige har prövats genom ett lagakraftvunnet beslut. I ett sådant fall ska Migrations- verket pröva ansökan och besluta om inhibition i verkställighets- ärendet.

37

19 a §

Om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott har fått en ansökan om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § prövad, och ansökan därvid avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft, åberopar sådana omständigheter som anges i 19 § första stycket 1 och dessa omständigheter inte kunnat åberopas av utlänningen tidigare, eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna tidigare, ska Migrationsverket ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning.

Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, ska Migrationsverket besluta att inte bevilja ny prövning.

Utvisningsbeslutet får inte verkställas innan Migrationsverket har avgjort frågan om ny prövning ska ske eller, om ny prövning beviljas, innan frågan om uppehållstillstånd har prövats i en instans och ansökan därvid avslagits.

 

 

 

 

 

20 §

 

 

 

 

 

 

Om det i ett ärende som avser en

Om det i ett ärende som avser en

allmän domstols dom eller beslut

allmän

domstols

beslut

om

om utvisning på grund av brott

utvisning på grund av brott

kommer

fram att

verkställighet

kommer fram att

verkställighet

inte kan

genomföras,

skall

inte

kan

genomföras,

ska

Migrationsverket

inte fatta

eget

Migrationsverket inte fatta beslut i

beslut i ärendet utan skyndsamt

ärendet utan skyndsamt med eget

med eget yttrande lämna över

yttrande lämna över detta till

detta till regeringen för prövning

regeringen

för

prövning

 

enligt

enligt 8 kap. 14 §.

 

 

 

8 kap. 14 §.

 

 

 

 

 

Om det vid verkställigheten av

Det som föreskrivs i första

ett beslut om avvisning eller

stycket gäller dock inte om

utvisning

i

ett

säkerhetsärende

utlänningen

 

ansöker

 

om

kommer fram uppgifter om att

uppehållstillstånd

 

som

flykting

verkställigheten

 

inte

kan

enligt 4 kap. 1 § eller som annan

genomföras,

skall

Migrations-

skyddsbehövande

enligt 4

kap. 2

Prop. 2009/10:31

38

verket skyndsamt överlämna ärendet till regeringen för prövning enligt 18 §. Regeringen skall vid denna prövning inhämta yttrande från Migrationsöver- domstolen. I yttrandet skall särskilt anges om det finns hinder mot verkställighet enligt 1, 2 eller 3 §. Finner domstolen att sådant hinder mot verkställighet före- ligger, får regeringen vid prövningen inte avvika från domstolens bedömning.

Regeringen får vid prövning enligt andra stycket besluta om inhibition, uppehållstillstånd och arbetstillstånd samt upphäva beslutet om avvisning eller utvisning.

eller 2 a § eller, om utlänningen har fått en sådan ansökan prövad och därvid avslagen genom ett avgörande som inte har upphört att gälla, åberopar nya omständigheter som kan antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställighet som avses i 1, 2 eller 3 §. I dessa fall ska frågan om uppehållstillstånd prövas enligt 5 kap. 20 § respektive 19 a §.

Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, om utlänningen har lämnat landet.

21 §

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska anses verkställt, om utlänningen har lämnat landet.

Detta gäller dock inte om utlänningen utlämnas, överlämnas eller överförs till en annan stat eller internationell domstol eller tribunal inom ett straffrättsligt förfarande med villkor om att utlänningen ska återföras.

13 kap.

1 §

Migrationsverket får inte besluta om avvisning eller utvisning av en utlänning som har ansökt om asyl i Sverige utan att det förekommit muntlig handläggning hos Migrationsverket. Muntlig hand- läggning skall även annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra asylärendet. Handläggningen kan ske i form av en muntlig förhandling eller i annan form.

Migrationsverket får inte besluta om avvisning eller utvisning av en utlänning som har ansökt om asyl i Sverige eller vägra en utlänning begärd statusförklaring utan att det förekommit muntlig handläggning hos Migrations- verket. Muntlig handläggning ska även annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra asyl- ärendet. Handläggningen kan ske i form av en muntlig förhandling eller i annan form.

Prop. 2009/10:31

39

 

 

 

9 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

När Migrationsverket inleder ett

 

 

 

ärende om återkallelse av status-

 

 

 

förklaring ska utlänningen under-

 

 

 

rättas.

 

 

 

 

 

 

 

 

En

statusförklaring

får

inte

 

 

 

återkallas utan att utlänningen har

 

 

 

fått tillfälle att yttra sig.

 

 

 

14

kap.

Överklagande av

14

kap.

Överklagande

av

förvaltningsmyndighets beslut

förvaltningsmyndighets

beslut

 

 

 

m.m.

 

 

 

 

 

Migrationsverkets beslut att inte

5 §

 

 

 

 

 

Migrationsverkets beslut att inte

bevilja

ny

prövning enligt

bevilja

ny

prövning

enligt

12 kap. 19 § får överklagas till en

12 kap. 19 eller 19

a

§

får

migrationsdomstol.

överklagas till en migrations-

 

 

 

domstol.

 

 

 

 

Flyktingförklaring och rese-

Statusförklaring och

 

 

 

dokument

 

resedokument

 

 

 

 

 

 

6 §

 

 

 

 

 

Migrationsverkets beslut enligt 4 kap. 3 och 4 §§ i fråga om flyktingförklaring eller rese- dokument eller om återkallelse av flyktingförklaring får överklagas till en migrationsdomstol.

Migrationsverkets beslut enligt 4 kap. 3, 3 a, 3 c och 4 §§ i fråga om statusförklaring eller rese- dokument eller om återkallelse av statusförklaring får överklagas till en migrationsdomstol.

Förvar

Förvar och uppsikt

9 §

Beslut av en polismyndighet eller av Migrationsverket om förvar får överklagas till en migrationsdomstol.

Beslut om förvar får överklagas särskilt och utan begränsning till viss tid.

Om ett beslut om förvar har fattats av det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, prövar Regeringsrätten på framställning av utlänningen, om åtgärden skall bestå.

Beslut av en polismyndighet eller av Migrationsverket om förvar eller uppsikt får överklagas till en migrationsdomstol.

Beslut om förvar eller uppsikt får överklagas särskilt och utan begränsning till viss tid.

Om ett beslut om förvar eller uppsikt har fattats av ett statsråd, prövar Regeringsrätten på framställning av utlänningen, om åtgärden ska bestå.

Prop. 2009/10:31

40

I ett säkerhetsärende gäller i

11 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

stället för det som sägs i 3 § att ett

 

 

 

 

 

beslut av Migrationsverket i fråga

 

 

 

 

 

om

avvisning,

utvisning,

 

 

 

 

 

uppehållstillstånd eller arbetstill-

 

 

 

 

 

stånd

får

överklagas

till

 

 

 

 

 

regeringen. Beslut i fråga om

 

 

 

 

 

arbetstillstånd får dock överklagas

 

 

 

 

 

endast i de fall frågan om tillstånd

 

 

 

 

 

har behandlats i samband med ett

 

 

 

 

 

beslut

om

avvisning

eller

 

 

 

 

 

utvisning.

 

 

enligt

Migrationsverkets beslut i fråga

Migrationsverkets

beslut

första stycket får överklagas även

om

avvisning,

utvisning, uppe-

av Säkerhetspolisen.

 

 

hållstillstånd,

 

arbetstillstånd,

 

 

 

 

 

statusförklaring,

resedokument

 

 

 

 

 

och förvar i ett säkerhetsärende

 

 

 

 

 

får överklagas av Säkerhets-

 

 

 

 

 

polisen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Avvisning

av

ansökan

om

 

 

 

 

 

uppehållstillstånd

 

 

 

 

 

 

14 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

Beslut att avvisa en asylansökan

 

 

 

 

 

med tillämpning av 5 kap. 1 b §

 

 

 

 

 

eller

1 c §

andra stycket

får

 

 

 

 

 

överklagas till en migrations-

 

 

 

 

 

domstol.

 

 

 

15kap.

3 §

En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka. Om utlänningen har överklagat beslutet eller domen när nöjdförklaringen avges, skall utlänningen genom nöjd- förklaringen anses ha tagit tillbaka sitt överklagande av beslutet om avvisning eller utvisning. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, arbetstillstånd, resedokument, flyktingförklaring eller främlingspass, skall utlänningen genom nöjd- förklaringen anses ha tagit tillbaka sin ansökan.

En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka. Om utlänningen har överklagat beslutet eller domen när nöjdförklaringen avges, ska utlänningen genom nöjd- förklaringen anses ha tagit tillbaka sitt överklagande av beslutet om avvisning eller utvisning. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, arbetstillstånd, statusförklaring, resedokument eller främlingspass, ska utlänningen genom nöjd- förklaringen anses ha tagit tillbaka sin ansökan.

Prop. 2009/10:31

41

De länsrätter som regeringen bestämmer skall vara migrations- domstolar. Migrationsöverdomstol är Kammarrätten i Stockholm.

16 kap.

1 §

Regeringen meddelar före- skrifter om vilka länsrätter som ska vara migrationsdomstolar och att endast en av dessa ska vara behörig att pröva säkerhets- ärenden. Migrationsöverdomstol är Kammarrätten i Stockholm.

Om migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen och förfarandet i dessa gäller vad som allmänt är föreskrivet om länsrätt och kammarrätt och rättskipningen i dessa, om inte något annat följer av denna lag.

6 §

I ett mål om avvisning är Migrationsverket motpart till utlänningen.

När ett beslut i ett säkerhets-

När ett beslut i ett säkerhets-

ärende

överklagas

är

såväl

ärende

 

överklagas

är

såväl

Migrationsverket

som

Säkerhets-

Migrationsverket

som

Säkerhets-

polisen

motparter

till

utlänningen

polisen

motparter

till

utlänningen

vid handläggningen i Migrations-

vid handläggningen i migrations-

överdomstolen

och

 

hos

domstolen och i Migrationsöver-

regeringen.

 

 

 

 

 

domstolen.

 

 

 

 

 

Om

det

under

handläggningen

8 §

 

 

 

 

 

 

 

Om

det

under

handläggningen

av ett mål i en migrationsdomstol

av ett mål i en migrationsdomstol

framkommer att det rör sig om ett

framkommer att det rör sig om ett

säkerhetsärende, skall

domstolen

säkerhetsärende enligt

denna

lag

undanröja det överklagade beslutet

eller ett ärende som ska hand-

och

visa

målet

åter

till

läggas enligt lagen (1991:572) om

Migrationsverket

för

fortsatt

särskild

utlänningskontroll,

ska

handläggning.

 

 

 

 

domstolen undanröja det över-

 

 

 

 

 

 

 

klagade

beslutet

och

överlämna

 

 

 

 

 

 

 

målet

till

Migrationsverket

för

Om det under handläggningen i

handläggning

 

 

 

 

Om det under handläggningen i

Migrationsöverdomstolen

av

ett

Migrationsöverdomstolen

fram-

mål som överklagats från en

kommer att det rör sig om ett

migrationsdomstol

framkommer

säkerhetsärende enligt

denna

lag

att det rör sig om ett säkerhets-

eller ett ärende som ska

ärende,

skall

Migrationsöver-

handläggas

enligt

lagen

om

domstolen

undanröja

migrations-

särskild

utlänningskontroll,

ska

domstolens beslut. Om utred-

Migrationsöverdomstolen

undan-

ningen i målet behöver kom-

röja

migrationsdomstolens

och

pletteras, får domstolen undanröja

Migrationsverkets

beslut

 

och

Migrationsverkets beslut och visa

överlämna målet till Migrations-

målet åter till Migrationsverket för

verket för handläggning.

 

 

fortsatt handläggning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2009/10:31

42

12 Senaste lydelse 2006:219.
1 a §
I mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut i fråga om statusförklaring ska på utlänningens begäran offentligt biträde förordnas om utlänningen
Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt 10 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet.
3. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migra- tionsöverdomstolen eller om ny prövning beviljats,
4. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, dock endast såvitt avser fråga om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § och utlänningen hållits i förvar sedan mer än tre dagar, och
5. hemsändande enligt 23 kap. 2 §. Offentligt biträde skall alltid
förordnas för barn som hålls i förvar enligt 10 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet.
3. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats,

 

11 §

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande av en migrationsdomstols

beslut till Migrationsöverdomstolen.

 

Vid överklagande av en migra-

Vid överklagande av en migra-

tionsdomstols beslut enligt 9 §

tionsdomstols beslut enligt 9 § andra

andra stycket krävs dock inte

stycket krävs dock inte prövnings-

prövningstillstånd.

tillstånd. Prövningstillstånd

krävs

 

inte heller vid överklagande av en

 

migrationsdomstols beslut i

fråga

 

om statusförklaring eller uppehålls-

 

tillstånd efter överlämnande enligt 4

 

kap. 6 § andra stycket eller 5 kap.

 

20 § andra stycket.

 

18 kap.

 

Offentligt biträde skall förordnas

1 §12

 

Offentligt biträde ska förordnas

för den som åtgärden avser, om

för den som åtgärden avser, om

det inte måste antas att behov av

det inte måste antas att behov av

biträde saknas, i mål och ärenden

biträde saknas, i mål och ärenden

om

om

 

1.avvisning, dock inte hos polismyndighet om inte utlänningen enligt 10 kap. 1 eller 2 § hållits i förvar sedan mer än tre dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 7 eller 7 a §,

Prop. 2009/10:31

43

befinner sig i Sverige och det inte är uppenbart att utlänningen inte kommer att beviljas yrkad statusförklaring.

20 kap.

2 §13

Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i Sverige fastän han eller hon enligt ett verkställt beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § eller motsvarande beslut enligt äldre lag inte har haft rätt att återvända hit.

Bestämmelserna i första stycket

Bestämmelserna i första stycket

gäller inte om utlänningen har flytt

gäller inte om utlänningen har flytt

hit av skäl som avses i 4 kap. 1

hit av skäl som avses i 4 kap. 1, 2

eller 2 §.

eller 2 a §.

I ringa fall ska åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.

21 kap.

2 §

En utlänning som omfattas av ett beslut om tillfälligt skydd enligt direktiv 2001/55/EG och som i enlighet med direktivet överförs till eller tas emot i Sverige skall ges ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd, uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får vägras utlänningen endast om det föreligger sådana omständigheter som innebär att en flykting får vägras uppehålls- tillstånd enligt 5 kap. 1 §.

En utlänning som omfattas av ett beslut om tillfälligt skydd enligt direktiv 2001/55/EG och som i enlighet med direktivet överförs till eller tas emot i Sverige ska ges ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd, uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får vägras utlänningen endast om det föreligger sådana omständigheter som innebär att en utlänning är utesluten från att vara flykting enligt 4 kap. 2 b § eller att en flykting får vägras uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 §.

5 §

Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd hindrar inte att en ansökan om asyl enligt 4 kap. 1 § prövas. Detsamma gäller för ansökan om flyktingförklaring enligt 4 kap. 3 § och en ansökan om resedokument enligt 4 kap. 4 §.

Prövningen av en ansökan enligt

Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd hindrar inte att en ansökan om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § prövas. Detsamma gäller för ansökan om flykting- statusförklaring enligt 4 kap. 3 § och en ansökan om resedokument enligt 4 kap. 4 §.

Prövningen av en ansökan enligt

13 Senaste lydelse 2009:16

Prop. 2009/10:31

44

första stycket får skjutas upp endast om det finns särskilda skäl för det. Om ansökan inte har prövats innan det tillfälliga skyddet har upphört att gälla, skall den prövas så snart det kan ske efter denna tidpunkt.

första stycket får skjutas upp Prop. 2009/10:31 endast om det finns särskilda skäl

för det. Om ansökan inte har prövats innan det tillfälliga skyddet har upphört att gälla, ska den prövas så snart det kan ske efter denna tidpunkt.

 

 

 

22 kap.

 

 

 

Ett tidsbegränsat uppehålls-

2 §

 

 

 

Ett tidsbegränsat uppehålls-

tillstånd om minst ett år skall ges

tillstånd om minst ett år ska ges till

till en utlänning för vilken en

en utlänning för vilken en

framställan

om

omplacering

av

framställan

om

omplacering

av

vittne eller nära anhörig till vittne

vittne eller nära anhörig till vittne

har gjorts från en internationell

har gjorts från en internationell

domstol

eller

tribunal,

om

domstol

eller

tribunal,

om

framställan

 

bedöms

vara

framställan

 

bedöms

vara

berättigad.

 

 

 

berättigad.

 

 

 

Med vittne avses i denna paragraf den som har vittnat eller kommer att vittna i förhandlingar inför en internationell domstol eller tribunal i enlighet med dess procedur- eller bevisupptagningsregler.

Med nära anhörig till vittne avses vittnets

– make eller sambo,

 

– barn under 18 år som är

– barn som är beroende av

beroende av vittnet, samt

vittnet, samt

– annan anhörig till vittnet som ingår i samma hushåll som vittnet och

mellan vilka det föreligger ett särskilt beroendeförhållande.

 

Om uppehållstillstånd anses

Om en framställan enligt första

berättigat enligt första stycket, får

stycket

anses

berättigad får

det vägras endast om det

uppehållstillstånd

vägras

endast

föreligger sådana omständigheter

om

det

föreligger

sådana

som anges i 5 kap. 1 § andra

omständigheter som innebär att en

stycket 1.

utlänning är utesluten från att

 

 

anses

som flykting enligt 4 kap.

 

 

2 b §

eller att en flykting får

 

 

vägras

uppehållstillstånd

enligt

 

 

5 kap. 1 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

2.Ärenden som rör överklaganden och som har kommit in till regeringen men inte avgjorts före den 1 januari 2010 ska överlämnas till Migrationsöverdomstolen för prövning. Ärenden som överlämnats till regeringen enligt 12 kap. 20 § andra stycket i dess äldre lydelse men inte avgjorts före den 1 januari 2010 ska överlämnas till Migrationsverket för prövning.

3.Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i denna lag jämställs flyktingförklaring med flyktingstatusförklaring.

45

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ska ha följande lydelse.

9 kap.

4 §1

Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med tillämpning av 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) skall som faktisk försäkringstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inräknad den tid som avses i 3 § 2, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med året före försäkringsfallet. Vid beräkning enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet och som inte enligt 11 § andra stycket skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlännings- lagen (2005:716) eller enligt motsvarande äldre bestämmelser eller beviljats statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande förklaring enligt äldre bestämmelser ska som faktisk försäkringstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först kom till Sverige. Därvid ska en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inräknad den tid som avses i 3 § 2, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och hela tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med året före försäkringsfallet. Vid beräkning enligt detta stycke bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet och som inte enligt 11 § andra stycket ska ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

1 Senaste lydelse 2005:732.

Prop. 2009/10:31

46

Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid under vilken den försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Prop. 2009/10:31

47

2.3Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs att 4 § folkbokföringslagen (1991:481) ska ha följande lydelse.

4 §1

En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga skäl för att han ändå folkbokförs.

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd, enligt 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) skall inte folkbokföras, om utlänningen kan antas komma att vistas i landet med stöd av det beviljade tillståndet under kortare tid än tre år. Detta gäller dock inte, om utlänningen fått en flykting- förklaring enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen eller ett resedokument enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen eller om det i övrigt föreligger synnerliga skäl för folkbokföring.

En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd ska inte folkbokföras om han eller hon saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga skäl för att han eller hon ändå folkbokförs.

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd, enligt 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) ska inte folkbokföras, om utlänningen kan antas komma att vistas i landet med stöd av det beviljade tillståndet under kortare tid än tre år. Detta gäller dock inte, om utlänningen beviljats en flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller en motsvarande förklaring enligt äldre bestämmelser eller ett resedokument enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen eller om det i övrigt föreligger synnerliga skäl för folkbokföring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1 Senaste lydelse 2005:724.

Prop. 2009/10:31

48

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

dels att 6 och 7 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 1–3, 5, 8 a, 10–14, 22, 23 och 27 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 6 § ska sättas närmast före 13 b §,

dels att det i lagen ska införas arton nya paragrafer, 2 b, 3 a – 3 d, 4 a, 4 b, 9 a – 9 d, 11 a, 13 a – 13 c och 28 a – 28 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En utlänning som inte avvisas eller utvisas enligt utlännings- lagen (2005:716), får utvisas ur landet enligt denna lag, om det

1.behövs av hänsyn till rikets säkerhet, eller

2.med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

Beslut om utvisning enligt denna lag meddelas av Migrationsverket. Frågan tas upp på ansökan av Säkerhetspolisen.

Om en polismyndighet, en länsstyrelse eller Migrationsverket finner anledning att anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, skall myndigheten anmäla detta till Säkerhetspolisen.

1Senaste lydelse 2005:720.

2Senaste lydelse 2005:720.

Föreslagen lydelse

1 §1

En utlänning får utvisas ur landet enligt denna lag, om det

1.är särskilt påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, eller

2.med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han eller hon kommer att begå eller

medverka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

2 §2

Beslut om utvisning enligt denna lag meddelas av Migrationsverket. Frågan om utvisning tas upp på ansökan av Säkerhetspolisen.

Om en polismyndighet, en länsstyrelse eller Migrationsverket finner anledning att anta att ett beslut om utvisning enligt 1 § bör meddelas, ska myndigheten anmäla detta till Säkerhetspolisen.

Om Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning enligt 1 § och utlänningen har ansökt om

Prop. 2009/10:31

49

 

 

 

 

uppehållstillstånd,

 

status- Prop. 2009/10:31

 

 

 

 

förklaring eller resedokument, ska

 

 

 

 

ansökningarna

 

 

handläggas

 

 

 

 

tillsammans

enligt

denna

lag.

 

 

 

 

Detsamma gäller om utlänningen

 

 

 

 

ansöker

om

 

uppehållstillstånd,

 

 

 

 

statusförklaring

eller

rese-

 

 

 

 

dokument

under handläggningen

 

 

 

 

av ärendet om utvisning.

 

 

 

 

 

 

Även en ansökan om uppehålls-

 

 

 

 

tillstånd,

statusförklaring

eller

 

 

 

 

resedokument som görs av en

 

 

 

 

utlänning som är utvisad enligt 1 §

 

 

 

 

eller

har

meddelats

motsvarande

 

 

 

 

beslut enligt äldre lag ska

 

 

 

 

handläggas enligt denna lag om

 

 

 

 

utlänningen befinner sig i Sverige.

 

 

 

2 a §3

 

 

 

 

 

enligt

Migrationsverkets beslut i fråga

Migrationsverkets

beslut

om utvisning får överklagas till

denna lag i fråga om utvisning,

regeringen. I övrigt får beslut som

uppehållstillstånd,

 

status-

meddelas av en förvaltnings-

förklaring

eller

resedokument

får

myndighet enligt denna

lag

överklagas till regeringen. I övrigt

överklagas endast i de fall som det

får beslut

som

meddelas

av

en

anges i denna lag.

 

förvaltningsmyndighet

enligt

 

 

 

 

denna lag överklagas endast i de

 

 

 

 

fall som anges i denna lag.

 

 

Säkerhetspolisen får överklaga Migrationsverkets beslut enligt denna

lag, om det kan överklagas och går Säkerhetspolisen emot.

 

 

 

När ett beslut enligt denna lag

 

 

 

 

 

 

 

 

överklagas är såväl Migrations-

 

 

 

 

 

 

 

 

verket

som

Säkerhetspolisen

 

 

 

 

 

 

 

 

utlänningens

motparter

vid

 

 

 

 

 

 

 

 

handläggningen i Migrationsöver-

 

 

 

 

 

 

 

 

domstolen och hos regeringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 b §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har Migrationsverket beslutat

 

 

 

 

att en utlänning som har ansökt

 

 

 

 

om

uppehållstillstånd,

status-

 

 

 

 

förklaring eller resedokument inte

 

 

 

 

ska utvisas enligt denna lag, ska

 

 

 

 

ett överklagande från utlänningen

 

 

 

 

handläggas enligt utlänningslagen

 

 

 

 

(2005:716), om inte Säkerhets-

 

 

 

 

polisen

överklagar

Migrations-

verkets beslut.

3 Senaste lydelse 2005:720.

50

När Migrationsverkets beslut i fråga om utvisning överklagas, skall verket skyndsamt lämna över handlingarna i ärendet till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolen skall med ett eget yttrande lämna handlingarna vidare till rege- ringen.

I yttrandet skall särskilt anges om det finns hinder enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen (2005:716) mot att beslutet verkställs. Om det enligt Migrationsöverdomstolen finns sådant hinder mot verkställighet och regeringen beslutar om utvisning, skall regeringen, i enlighet med 10 § första stycket, förordna att beslutet tills vidare inte får verkställas.

3 §4

När Migrationsverkets beslut i fråga om utvisning överklagas, ska verket skyndsamt lämna över handlingarna i ärendet till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolen ska med ett eget yttrande lämna handlingarna vidare till rege- ringen.

I yttrandet ska det särskilt anges om det finns hinder enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen (2005:716) mot att beslutet verk- ställs. Finner Migrationsöver- domstolen att sådant hinder mot verkställighet finns, får regeringen inte avvika från den bedömningen.

3 a §

Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning och utlän- ningen ansöker om uppehålls- tillstånd, statusförklaring eller resedokument ska regeringen upphäva det överklagade beslutet och överlämna ärendet till Migra- tionsverket för handläggning.

3 b §

Beslutar regeringen att en utlänning inte ska utvisas enligt denna lag och har utlänningen ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring eller resedoku- ment, får regeringen överlämna ärendet i dessa delar till Migrationsverket för prövning enligt utlänningslagen (2005:716).

4 Senaste lydelse 2005:720.

Prop. 2009/10:31

51

Prop. 2009/10:31

3 c §

Vid överklagande enligt denna lag är såväl Migrationsverket som Säkerhetspolisen utlänningens motpart vid handläggningen i Migrationsöverdomstolen och hos regeringen.

3 d §

I 2 a § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regerings- beslut finns en bestämmelse om rätt för EES-medborgare och sådana medborgares familje- medlemmar att hos Regerings- rätten ansöka om rättsprövning av ett beslut om utvisning enligt denna lag.

4 a §

En utlänning som enligt 4 §, eller motsvarande äldre be- stämmelser, har förbjudits att återvända till Sverige för en viss tid eller utan tidsbegränsning får ges ett särskilt tillstånd av regeringen att göra ett kort besök här, om besöket gäller synnerligen viktiga angelägenheter. Om det finns särskilda skäl, får ett sådant tillstånd ges på ansökan av någon annan än utlänningen.

4 b §

I ett beslut om utvisning enligt denna lag ska anges till vilket land utlänningen ska utvisas.

Om det finns särskilda skäl, får mer än ett land anges i beslutet.

Beslutet ska innehålla de anvisningar om verkställigheten som omständigheterna i det enskilda fallet kan ge anledning till.

52

 

 

 

 

 

5 §5

 

 

 

 

Prop. 2009/10:31

I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlänningslagen

(2005:716) i tillämpliga delar:

 

1

kap.

3

b §

om

EES-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

medborgare,

 

 

 

 

1 kap. 13 § om skyndsam handläggning,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

a kap.

2 §

om

familje-

 

 

 

 

 

medlemmar till EES-medborgare,

 

 

 

 

 

4 kap. 1–4 §§ om flyktingar och

 

 

 

 

 

andra skyddsbehövande,

 

 

 

 

 

 

5 kap. 1–1 c, 3–10, 12–16 och

 

 

 

 

 

17–19 §§ om uppehållstillstånd,

8 kap. 7 a § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt,

EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast

föregående åren och EES-medborgare som är barn,

 

 

 

 

8 kap. 17 a § om sådana hänsyn

8 kap. 17 a § om sådana hänsyn

som skall tas till anknytningen till

som ska tas till anknytningen till

Sverige, om fråga uppkommit om

Sverige, om fråga uppkommit om

utvisning av en EES-medborgare

utvisning av en EES-medborgare

eller en sådan utlännings familje-

eller

en

sådan

medborgares

medlem,

 

 

 

familjemedlem,

 

 

8 kap. 20 § om tillstånd till kort

 

 

 

 

 

 

besök,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 kap. 20 a § om upphävande av

8 kap. 20 a § om upphävande av

ett förbud att återvända till Sverige

ett förbud att återvända till Sverige

som

meddelats

en

EES-

som

meddelats

en

EES-

medborgare eller hans eller hennes

medborgare

 

eller

en

sådan

familjemedlem,

 

 

 

medborgares familjemedlem,

9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck,

 

 

 

 

10 kap. 4 § andra

stycket,

5 §,

10 kap. 1 , 2 , 4 , 5–10 §§ , 11 §

7 §

första stycket,

8–17 §§

om

första och andra styckena och 17 §

förvar och uppsikt,

 

 

 

om förvar och uppsikt,

 

12 kap. 1–5 §§, 13 a §, 15 § fjärde stycket och 21–23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning,

13 kap. 2–7 §§ om muntlig handläggning i ärenden om förvar eller uppsikt,

12 kap. 1–5, 13 a och 21–23 §§ om verkställighet av beslut om utvisning,

13 kap. 1–7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltnings- myndighet,

13 kap. 10 § om motivering av beslut,

13 kap. 11 § om tolkersättning,

13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift,

13 kap. 15 och 16 §§ om DNA- analys,

14 kap. 13 § om överklagande,

 

16 kap. 1 § andra och tredje

16 kap. 1 § andra stycket om

5 Senaste lydelse 2006:225.

 

53

styckena

om

Migrationsöver-

Migrationsöverdomstolen,

Prop. 2009/10:31

domstolen,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

17

kap.

1

och

2 §§

om

17

 

kap.

1

och

2 §§

om

skyldighet

att

lämna

uppgifter,

skyldighet att lämna uppgifter,

 

samt

 

 

 

 

 

 

18 kap. 1 § andra stycket

om

 

 

 

 

 

 

 

19 kap. 1–4 §§ om kostnadsansvar.

offentligt biträde för barn, samt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 a §6

 

 

 

 

 

 

 

Säkerhetspolisen svarar för att ett beslut om förvar verkställs.

 

 

En utlänning som hålls i förvar

En utlänning som hålls i förvar

enligt denna lag skall placeras i

enligt denna lag ska placeras i

kriminalvårdsanstalt,

häkte

eller

kriminalvårdsanstalt,

häkte

eller

polisarrest. Den som är under 18

polisarrest.

Den

som

är under

år får dock inte utan synnerliga

18 år får dock inte utan synnerliga

skäl placeras i sådana lokaler.

 

skäl placeras i sådana lokaler.

 

 

 

 

 

 

 

 

En utlänning som är under 18 år

 

 

 

 

 

 

 

och som hålls i förvar enligt denna

 

 

 

 

 

 

 

lag ska i första hand placeras i

 

 

 

 

 

 

 

sådana

 

förvarslokaler

som

 

 

 

 

 

 

 

Migrationsverket

ansvarar

för

 

 

 

 

 

 

 

enligt 11 kap. 2 § utlänningslagen

 

 

 

 

 

 

 

(2005:716). För behandlingen av

 

 

 

 

 

 

 

en utlänning som placerats i

 

 

 

 

 

 

 

verkets

förvarslokaler

gäller

 

 

 

 

 

 

 

bestämmelserna

om

Migrations-

 

 

 

 

 

 

 

verkets behandling av förvars-

För

behandlingen

av

en

tagna i 11 kap. utlänningslagen.

För

behandlingen

 

av

en

utlänning som placerats i krimi-

utlänning som placerats i krimi-

nalvårdsanstalt, häkte eller polis-

nalvårdsanstalt, häkte eller polis-

arrest gäller lagen (1976:371) om

arrest gäller lagen (1976:371) om

behandlingen av

häktade

och

behandlingen av häktade

och

anhållna m.fl. i tillämpliga delar.

anhållna m.fl. i tillämpliga delar.

Utlänningen skall, utöver vad som

Utlänningen ska, utöver vad som

följer av nämnda lag, beviljas de

följer av nämnda lag, beviljas de

lättnader och förmåner som kan

lättnader och förmåner som kan

medges med hänsyn till ordningen

medges med hänsyn till ordningen

och

säkerheten

inom

anstalten,

och

säkerheten

inom

anstalten,

häktet eller arresten.

 

 

 

häktet eller arresten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har en ansökan om utvisning

 

 

 

 

 

 

 

gjorts enligt denna lag beslutar

 

 

 

 

 

 

 

den

myndighet

som

handlägger

 

 

 

 

 

 

 

ärendet om förvar eller uppsikt.

 

 

 

 

 

 

 

Om en utlänning som har tagits

6 Senaste lydelse 2005:720.

54

i förvar eller står under uppsikt utvisas enligt denna lag, ska den myndighet som beslutar om utvisningen pröva om utlänningen fortfarande ska hållas i förvar eller stå under uppsikt.

9 b §

Migrationsverket är hand- läggande myndighet från det att verket tar emot en ansökan om utvisning till dess att verket meddelar beslut eller utlänningen har lämnat landet eller Säkerhets- polisen har tagit emot ärendet, eller, om Migrationsverkets beslut överklagas, till dess att ärendet tas emot av Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolen är handläggande myndighet från det att domstolen tar emot ett ärende till dess att ansvarigt departement tar emot det.

Regeringen är handläggande myndighet från det att ärendet tagits emot av ansvarigt departement.

Säkerhetspolisen är hand- läggande myndighet från det att myndigheten tar emot ett beslut om utvisning för verkställighet till dess att verkställighet har skett.

9 c §

När regeringen är hand- läggande myndighet beslutar ansvarigt statsråd i frågor om förvar och uppsikt. Regeringen får inte besluta att ta eller hålla kvar någon i förvar eller att ställa någon under uppsikt. Regeringen får däremot upphäva ett beslut om förvar eller uppsikt.

9 d §

Säkerhetspolisens beslut om förvar i andra fall än som avses i 9 § och Migrationsverkets beslut om förvar får överklagas till Migrationsöverdomstolen. Ett sådant beslut får överklagas utan

Prop. 2009/10:31

55

 

 

 

 

 

 

begränsning till viss tid.

 

 

 

 

 

 

 

Om ett statsråd har beslutat om

 

 

 

 

 

 

förvar prövar Regeringsrätten på

 

 

 

 

 

 

framställan

 

av

utlänningen

om

 

 

 

 

 

 

åtgärden ska bestå.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Migrationsverkets

 

beslut

i

 

 

 

 

 

 

särskilda fall i frågor om

 

 

 

 

 

 

behandlingen eller placeringen av

 

 

 

 

 

 

en utlänning som hålls i förvar får

 

 

 

 

 

 

överklagas

 

till

Migrationsöver-

 

 

 

 

 

 

domstolen.

 

 

 

 

 

 

Om utvisning

har

beslutats

10 §7

 

 

 

 

 

 

 

Om

utvisning

har

beslutats

enligt denna lag men hinder som

enligt denna lag eller om

anges i 12 kap. 1, 2 eller 3 §

motsvarande beslut har meddelats

utlänningslagen (2005:716) möter

enligt äldre lag men hinder som

mot att beslutet verkställs eller om

anges i 12 kap. 1, 2 eller 3 §

beslutet av någon annan särskild

utlänningslagen

(2005:716) möter

anledning

inte

bör

verkställas,

mot att beslutet verkställs eller om

skall den beslutande myndigheten

beslutet av någon annan särskild

förordna

att

verkställighet

tills

anledning inte bör verkställas, ska

vidare inte får ske (inhibition).

den

beslutande

myndigheten

 

 

 

 

 

 

förordna att

verkställighet

tills

 

 

 

 

 

 

vidare inte får ske (inhibition)

 

 

 

 

 

 

eller bevilja utlänningen ett tids-

 

 

 

 

 

 

begränsat

 

uppehållstillstånd.

 

 

 

 

 

 

Utvisningsbeslutet

får

inte

 

 

 

 

 

 

verkställas under den tid ett uppe-

Utvisningsbeslutet

 

och

hållstillstånd gäller.

 

 

 

 

Har

 

 

den

 

 

beslutande

förordnandet

om

inhibition

skall

myndigheten

 

beslutat

om

prövas på nytt av den beslutande

inhibition

ska

utvisningsbeslutet

myndigheten när det finns skäl till

och beslutet om inhibition prövas

det. Så

länge utvisningsbeslutet

på nytt av myndigheten när det

fortfarande gäller men inte har

finns skäl till det. Så länge

kunnat verkställas, skall Säker-

utvisningsbeslutet

 

fortfarande

hetspolisen före utgången av varje

gäller men inte har kunnat

kalenderår efter det då beslutet

verkställas,

ska

Säkerhetspolisen

meddelades

anmäla

hos

den

före utgången av varje kalenderår

beslutande myndigheten huruvida

efter det då beslutet meddelades

det finns skäl för prövning av

anmäla

hos

den

beslutande

beslutet.

 

 

 

 

 

myndigheten

huruvida

det finns

 

 

 

 

 

 

skäl för prövning av beslutet.

 

 

 

 

 

 

 

Har

utlänningen

beviljats

ett

 

 

 

 

 

 

tidsbegränsat

uppehållstillstånd

 

 

 

 

 

 

ska Migrationsverket

ompröva

 

 

 

 

 

 

utvisningsbeslutet när

uppehålls-

7 Senaste lydelse 2005:720.

Prop. 2009/10:31

56

Om regeringen vid prövningen enligt andra stycket överväger att häva ett förordnande om inhibition, skall yttrande inhämtas från Migrationsöverdomstolen.

Regeringen får häva förordnandet om inhibition endast om Migrationsöverdomstolen funnit att det inte finns sådant hinder mot verkställighet som anges i 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen (2005:716).

Migrationsverkets beslut i fråga om inhibition får överklagas till regeringen. Därvid tillämpas 3 §. Om det inte är uppenbart obehövligt, skall även 6 och 7 §§ tillämpas.

Den myndighet som har beslutat om utvisning får besluta att utlänningen på vissa tider skall anmäla sig hos en polismyndighet (anmälningsplikt), om ett beslut om utvisning enligt denna lag tills vidare inte skall verkställas på grund av inhibition. Om utvis- ningsbeslutet grundas på 1 § 2, får myndigheten också besluta att 19– 22 §§ skall tillämpas på utlänningen.

Första stycket tillämpas också, om ett beslut om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (2005:716) inte kan verkställas och Säkerhetspolisen anmält att det föreligger sådana omständlig- heter beträffande utlänningen som avses i 1 § 1 eller 2.

tillståndet löper ut.

Prop. 2009/10:31

Om regeringen

vid prövningen

enligt andra stycket överväger att häva ett beslut om inhibition, ska

ansvarigt

statsråd

eller

den

tjänsteman

som

statsrådet

bestämmer,

inhämta

ett yttrande

från

Migrationsöverdomstolen.

Därvid

tillämpas

3 §

tredje

stycket.

 

 

 

 

Migrationsverkets beslut i fråga om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd får överklagas till regeringen. Därvid tillämpas 3 §.

11 §8

Den myndighet som beslutar om utvisning enligt denna lag får besluta att utlänningen på vissa tider ska anmäla sig hos en polis- myndighet (anmälningsplikt), om ett beslut om utvisning enligt denna lag tills vidare inte ska verkställas på grund av inhibition eller ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd. Om utvisningsbeslutet grundas på 1 § 2, får myndigheten också besluta att 19–22 §§ ska tillämpas på utlänningen.

Efter beslut om utvisning enligt denna lag får Migrationsverket på ansökan av Säkerhetspolisen besluta enligt första stycket. Även regeringen får efter beslut om utvisning enligt denna lag meddela beslut enligt första stycket i samband med att regeringen beslutar om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd i ett ärende om verkställighet enligt 13 a § första stycket.

Innan regeringen som första instans beslutar om anmälnings-

8 Senaste lydelse 2005:720.

57

 

plikt

ska ansvarigt statsråd eller Prop. 2009/10:31

 

den

tjänsteman

som

statsrådet

 

bestämmer inhämta ett yttrande

Ett beslut av Migrationsverket i

från Migrationsöverdomstolen.

Ett beslut av Migrationsverket i

en fråga som avses i första stycket

en fråga som avses i första stycket

får överklagas till regeringen.

får

överklagas

till

regeringen.

Därvid tillämpas 3 §. Om det inte

Därvid tillämpas

3 §

första och

är uppenbart obehövligt, skall

andra styckena.

 

 

även 6 och 7 §§ tillämpas.

 

 

 

 

11 a §

Om ett beslut om avvisning eller utvisning enligt 8 kap. utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser inte kan verkställas och det finns sådana omständigheter beträffan- de utlänningen som avses i 1 § 1 eller 2, får Migrationsverket på ansökan av Säkerhetspolisen besluta om anmälningsplikt enligt 11 § första stycket. Om det finns sådana omständigheter beträffan- de utlänningen som avses i 1 § 2, får Migrationsverket också besluta att 19–22 §§ ska tillämpas på utlänningen.

Ett beslut som Migrationsverket har meddelat enligt första stycket får överklagas till regeringen. Därvid tillämpas 3 § första och andra styckena.

Ett beslut av

Migrationsverket

12 §9

 

Ett beslut enligt 11 eller 11 a §

eller regeringen enligt 11 § gäller i

gäller i längst tre år räknat från

längst tre år räknat från dagen för

dagen för beslutet om avvisning

beslutet

om

avvisning

eller

eller utvisning.

 

utvisning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 §10

 

Om

inhibition

inte

har

Om inhibition eller ett beslut om

meddelats, skall ett beslut om

tidsbegränsat

uppehållstillstånd

utvisning

enligt

denna

lag

inte har meddelats, ska ett beslut

verkställas så snart det kan ske.

om utvisning enligt denna lag

Säkerhetspolisen

skall svara

för

verkställas så

snart det kan ske

9Senaste lydelse 2005:720.

10Senaste lydelse 2005:720.

58

verkställigheten.

Den

beslutande

efter

det att

beslutet

vunnit laga Prop. 2009/10:31

myndigheten

får

dock

bestämma

kraft. Säkerhetspolisen ska svara

att en annan myndighet skall

för

verkställigheten.

Den

ombesörja

verkställigheten.

För

beslutande

myndigheten

får dock

verkställighet av ett beslut om

bestämma att en annan myndighet

utvisning skall meddelas sådana

ska ombesörja verkställigheten.

anvisningar som avses i 8 kap.

 

 

 

 

 

 

18 § tredje stycket utlänningslagen

 

 

 

 

 

 

(2005:716).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om

den

verkställande

Verkställighet av ett beslut om

myndigheten

 

finner

att

utvisning av en EES-medborgare

verkställigheten

inte

kan

eller

en

sådan

medborgares

genomföras

 

eller

att

ytterligare

familjemedlem får ske tidigast fyra

besked behövs, skall myndigheten

veckor från den dag då EES-

underrätta

 

den

beslutande

medborgaren

eller

familje-

myndigheten

om

detta.

Innan

medlemmen fick del av beslutet,

regeringen

har prövat huruvida

om det inte finns synnerliga skäl

förordnande

om

inhibition

skall

för att verkställa beslutet genast.

meddelas, får det statsråd som har

 

 

 

 

 

 

till uppgift

 

att föredra ärenden

 

 

 

 

 

 

enligt denna lag besluta att verkställighet inte skall ske.

13 a §

Om den verkställande myndig- heten finner att verkställigheten av ett beslut om utvisning inte kan genomföras eller att ytterligare besked behövs, ska myndigheten underrätta den beslutande myndigheten om detta. Den beslutande myndigheten ska då pröva om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 10 § ska meddelas.

Innan regeringen prövar frågan om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd ska ansvarigt statsråd eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer inhämta ett yttrande från Migrationsöver- domstolen. Beträffande yttrandet gäller 3 § tredje stycket.

Innan regeringen har prövat om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 10 § ska meddelas, får ansvarigt statsråd besluta att verkställighet inte får ske.

59

13 b §

Migrationsöverdomstolen ska innan den yttrar sig enligt denna lag hålla muntlig förhandling. I

fall som avses i 10 §

fjärde och

femte

styckena,

11 §

tredje och

fjärde

styckena,

11

a § andra

stycket och 13 a § andra stycket behöver dock inte någon muntlig förhandling hållas, om en sådan är uppenbart obehövlig.

Vid en muntlig förhandling ska utlänningen höras. Migrations- överdomstolen får bestämma att även andra än utlänningen ska höras vid förhandlingen. Utlänningen ska få tillfälle att ange sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

När

muntlig förhandling

hålls

innan

Migrationsöverdomstolen

yttrar sig enligt

3 §,

10 §

femte

stycket,

11 § fjärde stycket

eller

11 a §

andra

stycket

ska

Säkerhetspolisen

och

Migrations-

verket

redogöra

för

omständig-

heterna i ärendet och ges tillfälle att ställa frågor till utlänningen och andra som hörs i ärendet. Säkerhetspolisen och Migrations- verket ska även lämna andra upplysningar som behövs för att genomföra förhandlingen.

13 c §

I ett ärende om förvar som handläggs av regeringen får ansvarigt statsråd eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer besluta om muntlig förhandling och uppdra åt Migrationsöverdomstolen att hålla denna.

Vid en muntlig förhandling ska utlänningen höras. Regerings- kansliet får bestämma att även andra personer än utlänningen ska höras. En representant för Regeringskansliet ska närvara vid förhandlingen.

Prop. 2009/10:31

60

 

 

 

Utlänningen

ska

vid

 

 

 

förhandlingen få

tillfälle

att

 

 

 

redogöra för sin ståndpunkt och

 

 

 

uttala sig om de omständigheter

 

 

 

som åberopas i ärendet.

 

Om det i fall som avses i 11 §

14 §1

 

 

Om det i fall som avses i 11

bedöms föreligga risk för att

eller 11 a § bedöms föreligga risk

utlänningen begår eller medverkar

för att utlänningen begår eller

till brott mot rikets säkerhet eller

medverkar till brott mot rikets

brott som anges i 1 § första stycket

säkerhet eller brott som anges i 1 §

2 efter utgången av den i 12 §

första stycket 2 efter utgången av

angivna

treårsfristen,

får

den i 12 § angivna treårsfristen, får

anmälningsplikt beslutas även för

anmälningsplikt beslutas även för

tid efter denna frists utgång. På

tid efter denna frists utgång. På

motsvarande grunder får förordnas

motsvarande grunder får förordnas

att 19–22 §§ ska tillämpas på

att 19–22 §§ ska tillämpas på

utlänningen för sådan tid, om

utlänningen för sådan tid, om

risken avser brott som anges i 1 §

risken avser brott som anges i 1 §

första stycket 2.

 

första stycket 2.

 

 

Frågor som avses i första stycket prövas av Stockholms tingsrätt på ansökan av Säkerhetspolisen. Beslut i en sådan fråga ska meddelas för en viss tid och högst tre år, räknat från den dag då beslutet ska börja tillämpas.

För förfarandet vid rätten gäller, utom i de hänseenden som anges i fjärde stycket, vad som är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader.

Tvångsmedel enligt 24 och 25 kap. rättegångsbalken får inte tillgripas. En skriftlig berättelse eller en uppteckning eller upptagning av en sådan berättelse som avses i 35 kap. 14 § rättegångsbalken får åberopas som bevis. Bestämmelsen i 10 kap. 3 § andra stycket andra meningen offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller inte. Beslutet får grundas även på handlingar eller annat material som enligt första stycket samma paragraf inte får lämnas ut till parter.

22 §

En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig teleavlyssning skall granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av rätten, Säkerhetspolisen, en polis- myndighet eller en åklagare.

Om upptagningen eller uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för det

En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig teleavlyssning ska granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av rätten, Säkerhetspolisen, en polis- myndighet eller en åklagare.

Om upptagningen eller uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för det

1 Lydelse enligt 2009:446.

Prop. 2009/10:31

61

Om en utlänning under den tid då han står under åtal för brott enligt första stycket 3 fortsätter att begå sådant brott, ska vad han gjort sig skyldig till före varje åtal anses som ett särskilt brott.

ändamål som har

föranlett

ändamål som

har

föranlett Prop. 2009/10:31

avlyssningen, skall den i denna del

avlyssningen, ska den i denna del

omedelbart

förstöras

efter

omedelbart

förstöras

efter

granskningen. I fråga om brott

granskningen. I fråga om brott

eller förestående brott som inte är

eller förestående brott som inte är

av betydelse för det ändamål som

av betydelse för det ändamål som

har föranlett

avlyssningen skall

har föranlett

avlyssningen ska

dock 27 kap. 24 § andra och tredje

dock 27 kap. 24 § andra och fjärde

styckena

rättegångsbalken

styckena

rättegångsbalken

tillämpas.

 

 

tillämpas.

 

 

En

försändelse

eller

någon

En

försändelse

eller

någon

annan handling som omfattas av

annan handling som omfattas av

tillstånd enligt 20 § får inte

tillstånd enligt 20 § får inte

närmare undersökas, öppnas eller

närmare undersökas, öppnas eller

granskas av någon annan än rätten,

granskas av någon annan än rätten,

Säkerhetspolisen,

en

polis-

Säkerhetspolisen,

en

polis-

myndighet eller en åklagare. En

myndighet eller en åklagare. En

sådan

handling skall undersökas

sådan

handling ska

undersökas

snarast möjligt. När under-

snarast möjligt. När under-

sökningen har slutförts, skall en

sökningen har slutförts, ska en

försändelse som finns hos ett

försändelse som finns hos ett

befordringsföretag

tillställas den

befordringsföretag tillställas den

till vilken försändelsen är ställd

till vilken försändelsen är ställd

och en annan handling återlämnas

och en annan handling återlämnas

till den hos vilken handlingen

till den hos vilken handlingen

påträffats, om den inte tas i beslag.

påträffats, om den inte tas i beslag.

23 §

Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms

1.den som hjälper en utlänning som är underkastad förbud enligt 4 § att komma in i Sverige,

2.den som hindrar eller försöker hindra verkställighet av ett beslut om utvisning enligt denna lag, eller

3. en utlänning som bryter mot

3. en utlänning som bryter mot

anmälningsplikt som har beslutats

anmälningsplikt som har beslutats

enligt 11 eller 14 §.

enligt 11, 11 a eller 14 §.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Om en utlänning under den tid då han står under åtal för brott enligt första stycket 3 fortsätter att begå sådant brott, skall vad han gjort sig skyldig till före varje åtal anses som ett särskilt brott.

62

I ärende

angående

utvisning

27 §2

 

 

 

 

Offentligt biträde ska förordnas

eller anmälningsplikt enligt denna

för den som åtgärden avser, om

lag samt i ärende hos Migrations-

det inte måste antas att behov av

verket eller

regeringen

angående

biträde saknas, i ärenden enligt

beslut enligt 11 § skall offentligt

denna lag om

 

 

biträde förordnas för den som

1. utvisning,

 

 

åtgärden avser, om det inte måste

2. anmälningsplikt,

 

antas att behov av biträde saknas.

3. verkställighet av beslut om

 

 

 

utvisning, om beslut om inhibition

 

 

 

eller

tidsbegränsat

uppehålls-

 

 

 

tillstånd meddelats,

 

 

 

 

4. verkställighet av beslut om

 

 

 

utvisning dock endast såvitt avser

 

 

 

fråga om förvar och utlänningen

 

 

 

hållits i förvar sedan mer än tre

 

 

 

dagar, och

 

 

 

 

 

 

5. om tillämpning av tvångs-

 

 

 

medel enligt 11 eller 11 a §.

 

 

 

28 a §

 

 

 

 

 

 

 

Beslut

av

Säkerhetspolisen,

 

 

 

Migrationsverket

eller Regerings-

 

 

 

kansliet enligt denna lag får

 

 

 

överklagas

till

Migrationsöver-

 

 

 

domstolen

när

 

myndighetens

 

 

 

beslut avser

 

 

 

 

 

1. fråga om offentligt biträde,

 

 

 

eller

 

 

 

 

 

 

 

2. ersättning i ett ärende som

 

 

 

handläggs enligt denna lag.

 

 

 

28 b §

 

 

 

 

 

 

 

Säkerhetspolisens,

Migrations-

 

 

 

verkets

eller Regeringskansliets

 

 

 

beslut om avvisande av ombud

 

 

 

eller

biträde

får

överklagas

 

 

 

särskilt

 

till

Migrationsöver-

 

 

 

domstolen.

 

 

 

 

 

 

Samma

myndigheters beslut i

 

 

 

jävsfrågor

får

överklagas till

 

 

 

Migrationsöverdomstolen endast i

 

 

 

samband med överklagande av det

 

 

 

beslut

varigenom

myndigheten

 

 

 

avgör ärendet.

 

 

2 Senaste lydelse 2005:720.

Prop. 2009/10:31

63

28 c §

Migrationsverkets beslut enligt denna lag om ersättning för kostnad för DNA-analys får överklagas till Migrationsöver- domstolen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

2.Om Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning före den 1 januari 2010 tillämpas 1 § i dess äldre lydelse.

Prop. 2009/10:31

64

1. har ansökt om uppehålls- tillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser (asylsökande),

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om

Prop. 2009/10:31

 

mottagande av asylsökande m.fl.

 

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska ha följande lydelse.

1 §1

I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till utlänningar som

1. har ansökt om uppehålls- tillstånd i Sverige enligt 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) (asylsökande),

2.har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här

ilandet, eller

3.har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.

Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) för förmåner av motsvarande karaktär. Rätt till bistånd föreligger inte heller för bostadskostnader.

Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.

En utlänning som vistas här med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen omfattas inte av denna lag. Detsamma gäller en utlänning för vilken en ansökan om ett sådant tillstånd är under prövning.

I 2 och 3 §§ finns särskilda bestämmelser om mottagande av barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare (ensamkommande barn). Bestämmelserna är tillämpliga endast så länge barnet är att anse som ensamkommande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1 Senaste lydelse 2007:323.

65

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension.

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § lagen (1998:702) om garanti- pension ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §1

Den som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) skall som försäkringstid för garantipension även tillgodoräknas tid under vilken han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensionssökande fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den pensionssökande har varit bosatt i Sverige, inräknad den tid som avses i 2 §, från den första ankomsten till landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden från det att den pensionssökande första gången kom till landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år. Vid beräkningen skall bortses från tid för vilken personen, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.

Den som har beviljats uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller enligt motsvarande äldre bestämmelser eller beviljats statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande förklaring enligt äldre bestämmelser ska som försäkringstid för garantipension även tillgodoräknas tid under vilken han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensionssökande fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid ska en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot för- hållandet mellan den tid under vilken den pensionssökande har varit bosatt i Sverige, inräknad den tid som avses i 2 §, från den första ankomsten till landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och hela tidsrymden från det att den pensionssökande första gången kom till landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år. Vid beräkningen ska bortses från tid för vilken personen, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.

1 Senaste lydelse 2005:728.

Prop. 2009/10:31

66

Med tid i hemlandet skall likställas tid då den pensions- sökande före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon har beretts en tillfällig fristad.

Med tid i hemlandet ska Prop. 2009/10:31 likställas tid då den pensions-

sökande före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon har beretts en tillfällig fristad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

67

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut

dels att 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

2 a §

 

 

 

 

En EES-medborgare eller en

 

sådan familjemedlem till en EES-

 

medborgare som avses i 3 a kap.

 

2 § utlänningslagen (2005:716)

 

som har utvisats av regeringen

 

enligt

lagen

(1991:572)

om

 

särskild

utlänningskontroll

får

 

ansöka

om

rättsprövning

av

 

beslutet.

 

 

 

 

4 §

 

 

 

En ansökan om rättsprövning skall ha kommit in till Regeringsrätten senast tre månader från dagen för beslutet.

Det skall framgå av ansökan vilken rättsregel sökanden anser att beslutet strider mot och vilka omständigheter som åberopas till stöd för detta.

En ansökan om rättsprövning enligt 1 eller 2 § ska ha kommit in till Regeringsrätten senast tre månader från dagen för beslutet.

En ansökan om rättsprövning enligt 2 a § ska ha kommit in till Regeringsrätten senast tre veckor från dagen för beslutet.

Det ska framgå av ansökan vilken rättsregel sökanden anser att beslutet strider mot och vilka omständigheter som åberopas till stöd för detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77, Celex 32004L0038).

Prop. 2009/10:31

68

1. har ansökt om uppehålls- tillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser,

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare ska ha följande lydelse.

3 §

Bestämmelserna om gästforskare i denna lag är inte tillämpliga på en tredjelandsmedborgare som

1. har ansökt om uppehålls- tillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) eller skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § samma lag eller motsvarande äldre bestämmelser,

2.har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd enligt 21 kap. utlänningslagen,

3.har ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut som inte kan verkställas,

4.utför forskning uteslutande inom ramen för högskoleutbildning för att därigenom få en doktorsexamen, eller

5.har lånats ut av en forskningshuvudman i en annan EU-stat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Prop. 2009/10:31

69

1. har ansökt om uppehålls- tillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser,

2.9

Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om

Prop. 2009/10:31

 

hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

 

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. ska ha följande lydelse.

4 § Denna lag omfattar utlänningar som 1. har ansökt om uppehålls-

tillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller skydds- behövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestäm- melser,

2.har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här

ilandet,

3.hålls i förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen och som inte har placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, eller

4.vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen.

Sådana utlänningar som avses i första stycket 1 eller 2 omfattas av lagen även om de har meddelats beslut om avvisning eller utvisning. Det gäller dock inte utlänning som håller sig undan så att beslutet inte kan verkställas, om han eller hon har fyllt 18 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

70

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2009/10:31

Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 direktivet 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet).1 Direktivet, som trädde i kraft den 20 oktober 2004, skulle vara genomfört i medlemsstaterna den 10 oktober 2006. Skyddsgrundsdirektivet bifogas som bilaga 1.

Regeringen beslutade den 16 september 2004 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ta ställning till hur skyddsgrundsdirektivet skulle genomföras i svensk rätt (dir. 2004:114). Utredningen antog namnet Skyddsgrundsutredningen (UD 2004:05). Utredningen lämnade i januari 2006 betänkandet Skyddsgrundsdirektivet och svensk rätt – En anpassning av svensk lagstiftning till EG-direktiv 2004/83/EG angående flyktingar och andra skyddsbehövande (SOU 2006:6). En sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 2. Utredningens lagförslag finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2007/407/L7).

Europeiska unionens råd antog den 1 december 2005 direktivet 2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (asylprocedurdirektivet).2 Direktivet, som trädde i kraft den 2 januari 2006, skulle vara genomfört i medlemsstaterna den 1 december 2007 utom artikel 15 som skulle vara genomförd senast den 1 december 2008. Asylprocedurdirektivet bifogas som bilaga 5.

Regeringen beslutade den 11 augusti 2005 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ta ställning till hur asylprocedurdirektivet skulle genomföras i svensk rätt (dir. 2005:88). Utredningen antog namnet Asylförfarandeutredningen (UD 2005:05). Utredningen lämnade i juni 2006 betänkandet Asylförfarandet – genomförandet av asylprocedurdirektivet i svensk rätt (SOU 2006:61). Utredningens uppdrag omfattade även att föreslå hur rättssäkerhetsgarantierna enligt artikel 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (rörlighetsdirektivet)3 skulle genomföras i svensk rätt. Direktivet, som trädde i kraft den 30 april 2004, skulle vara genomfört i medlemsstaterna

1EUT L 304, 30.9.2004, s. 12, Celex 32004L0083. Ompublicering EUT L 204, 5.8.2005 s. 24, rättad Celex 32004L0083R(02).

2EUT L 326, 13.12.2005, s. 13, Celex 32005L0085.

3EUT L 158, 30.4.2004, s.77, Celex 32004L0038. Ompublicering EUT L 229, 29.6.2004, s. 35, rättad Celex 32004L0038R(1), EUT L 197, 28.7.2005, s. 34, Celex 32004L0038R(2) och EUT L 204, 4.8.2007, s. 28, Celex 32004L0038R(3).

71

den 30 april 2006. Rörlighetsdirektivet bifogas som bilaga 6. En Prop. 2009/10:31 sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 7.

Utredningens lagförslag finns i bilaga 8. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2007/413/L7).

Ett utkast till lagrådsremiss som behandlade hanteringen av ärenden med säkerhetsaspekter skickades i december 2008 ut på remiss. En sammanfattning av utkastet finns som bilaga 10. Utdragets lagförslag finns i bilaga 11. I bilaga 12 finns en förteckning över remissinstanserna. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2008/10100/L7).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 2 juli 2009 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 13. Lagrådets yttrande finns i bilaga 14.

Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitt 7.2.2, 7.3.2, 8.5.2, 8.6.3, 8.8.1 och 8.8.4 samt i författningskommentaren. I den mån Lagrådets förslag till språkliga ändringar har följts, helt eller med vissa justeringar, kommenteras de inte i det följande. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag innehåller propositionen dessutom vissa ytterligare justeringar i utlänningslagen (2005:716).

4 Huvuddragen i gällande ordning

4.1Utlänningslagen

4.1.1Flyktingar

I 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716, UtlL) definieras begreppet flykting. Enligt bestämmelsen är en flykting en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen utsatts för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet från förföljelse från enskilda. Som flykting ska även anses en utlänning som är statslös och som av nyss nämnda skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare haft sin vanliga vistelseort och inte kan, eller på grund av sin fruktan, inte vill återvända dit.

Definitionen överensstämmer i allt väsentligt med den som finns i artikel 1 (A) 2 i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen). Vägledning för tolkningen av flyktingbestämmelsen kan, förutom i förarbeten och praxis, hämtas i de

rekommendationer som ges i FN:s flyktingkommissaries (UNHCR)

72

handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars Prop. 2009/10:31 rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll

angående flyktingars rättsliga ställning och de slutsatser som utfärdas av UNHCR:s exekutivkommitté (prop. 1996/97:25 s. 97).

I 4 kap. 5 § UtlL finns en bestämmelse om upphörande av flyktingskap. Den motsvarar i sak artikel 1 C i Genèvekonventionen. En person upphör att vara flykting om han eller hon av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han eller hon är medborgare, efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det på nytt, förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd, av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land som han eller hon är medborgare i, eller, för statslösa, det land han eller hon tidigare har haft sin vistelseort. Dessutom upphör flyktingskap när flyktingen inte längre befinner sig i en sådan situation att han eller hon kan anses som flykting enligt 4 kap. 1 § UtlL och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av hemlandets beskydd.

En flykting kan erhålla en flyktingförklaring som ska klargöra, såväl för flyktingen själv som för berörda myndigheter, att personen är flykting och har rätt till de förmåner som tillkommer en flykting. En sådan förklaring ska utfärdas av Migrationsverket på begäran av en flykting i samband med att uppehållstillstånd beviljas eller senare (4 kap. 3 § första stycket UtlL). Flyktingförklaringen ska återkallas av Migrationsverket om det framkommer att personen inte längre är att anse som flykting (4 kap. 3 § andra stycket UtlL). Frågan om återkallelse av flyktingförklaring tas upp när det finns särskild anledning till detta t.ex. i samband med utvisning på grund av brott, vid verkställighet av ett utvisningsbeslut eller vid utfärdande av resedokument.

4.1.2Skyddsbehövande i övrigt

Vad som avses med skyddsbehövande i övrigt, dvs. andra skyddsbehövande än flyktingar, anges i 4 kap. 2 § UtlL. Med skyddsbehövande i övrigt avses en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § (flyktingdefinitionen) befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (första stycket 1). Även den som behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller som på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan för att utsättas för allvarliga övergrepp är att anse som skyddsbehövande i övrigt (första stycket 2). Till kategorin skyddsbehövande i övrigt hör också den som inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof (första stycket 3). Bestämmelserna om skyddsbehövande i övrigt gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare haft sin vanliga vistelseort.

73

4.1.3

Uppehållstillstånd

Prop. 2009/10:31

Den som är flykting eller skyddsbehövande i övrigt har rätt till uppehållstillstånd (5 kap. 1 § UtlL). Uppehållstillstånd kan dock i vissa fall vägras med stöd av 5 kap. 1 § andra stycket UtlL. Av bestämmelsen i punkten 1 framgår att uppehållstillstånd får vägras en flykting om det finns synnerliga skäl att inte bevilja uppehållstillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet. Av bestämmelsen i punkten 2 framgår att uppehållstillstånd för en utlänning som avses i 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3 UtlL får vägras om det på grund av hans eller hennes brottslighet finns särskilda skäl att inte bevilja uppehållstillstånd eller om det finns synnerliga skäl att inte bevilja sådant tillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet.

Med stöd av 5 kap. 1 § andra stycket 3–6 UtlL får uppehållstillstånd nekas om utlänningen kan sändas till ett annat land där han eller hon är skyddad mot förföljelse och mot att sändas vidare till ett land som inte erbjuder motsvarande skydd.

En grundprincip inom utlänningsrätten är att hålla samman kärnfamiljen, principen om familjens enhet. Denna princip som tillämpas i enlighet med UNHCR:s handbok par. 181–188, innebär att nära anhöriga till en flykting normalt också beviljas uppehållstillstånd som flyktingar. De anhöriga som omfattas av principen om familjens enhet är make och minderåriga barn. Även andra familjemedlemmar, såsom gamla föräldrar, kan omfattas under förutsättning att de tillhör samma hushåll och att det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i hemlandet. Principen om familjens enhet tar sikte på den familj som flyktingen har vid det tillfälle då han eller hon flyr. En individuell prövning görs i varje enskilt fall, varvid den omständigheten att sökanden är nära anhörig till en person som beviljats uppehållstillstånd som flykting tillmäts stor betydelse vid bedömningen av om sökanden löper risk för förföljelse vid ett återvändande till hemlandet. Principen om familjens enhet tillämpas också beträffande skyddsbehövande i övrigt (reg. 2005-11-17 UD2004/30155/MAP).

Någon ovillkorlig rätt för familjemedlemmar till en flykting eller skyddsbehövande i övrigt att beviljas uppehållstillstånd på samma grund som flyktingen eller den skyddsbehövande finns inte. När principen om familjens enhet inte är tillämplig kan uppehållstillstånd, efter en individuell prövning, i stället beviljas anhöriga till en i Sverige bosatt flykting eller skyddsbehövande i övrigt med stöd av bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning (5 kap. 3 och 3 a §§ UtlL) eller med stöd av bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (5 kap. 6 § UtlL).

4.1.4Asyl

I 1 kap. 3 § UtlL definieras asyl som ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting. En ansökan om

uppehållstillstånd som grundar sig på sådana omständigheter som anges i

74

4 kap. 2 § UtlL (skyddsbehövande i övrigt) ska enligt 1 kap. 12 § UtlL Prop. 2009/10:31 handläggas som en ansökan om asyl.

4.1.5 Verkställighetshinder och nya omständigheter

Verkställighetshinder

Om en utlänning får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd eller ett uppehållstillstånd återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige ska samtidigt ett avvisnings- eller utvisningsbeslut meddelas om inte särskilda skäl talar emot det (8 kap. 16 § UtlL). I vissa situationer får beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas. Bestämmelser om detta finns i 12 kap. UtlL. Bestämmelserna om verkställighetshinder ska beaktas av den beslutande myndigheten eller domstolen när beslut fattas i uppehållstillståndsfrågan (8 kap. 17 § UtlL).

Enligt 12 kap. 1 § UtlL får avvisning och utvisning aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Verkställighet får inte heller ske till ett land där utlänningen inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon skulle vara i sådan fara. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller enligt artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (FN:s tortyrkonvention) och artikel 3 i den europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Förbudet mot verkställighet enligt paragrafen är absolut vilket innebär att någon avvägning mot svenska säkerhetsintressen inte kan göras.

Enligt 12 kap. 2 § UtlL får avvisning och utvisning inte verkställas till ett land om utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse i det landet eller om hon eller han inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land där han eller hon löper risk för förföljelse. Förbudet mot verkställighet enligt denna paragraf är inte absolut. Undantag får enligt paragrafens andra stycke göras om utlänningen genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom eller henne stanna kvar i Sverige och det inte är möjligt att verkställa avvisningen eller utvisningen till något annat land. Undantag får dock inte göras om den förföljelse som hotar i det andra landet innebär fara för utlänningens liv eller annars är av särskilt svår art. Undantag får enligt paragrafens tredje stycke också göras om utlänningen har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här i landet och det inte är möjligt att sända honom eller henne till något annat land.

Enligt 12 kap. 3 § UtlL får ett beslut om avvisning eller utvisning av en utlänning som avses i 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3 inte verkställas till utlänningens hemland eller till ett land där han eller hon riskerar att sändas vidare till hemlandet, om det inte finns synnerliga skäl för detta.

75

Nya omständigheter Prop. 2009/10:31

Om det kommer fram nya omständigheter som innebär att det föreligger verkställighetshinder enligt någon av bestämmelserna i 12 kap. UtlL när ett beslut om avvisning eller utvisning som har vunnit laga kraft ska verkställas, får Migrationsverket enligt 12 kap. 18 § UtlL bevilja utlänningen uppehållstillstånd. Detsamma gäller om det kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns anledning att anta att mottagarlandet inte kommer att ta emot utlänningen, att det finns medicinska hinder mot att verkställa beslutet eller att det finns någon annan särskild anledning att inte verkställa beslutet. Om hindret är bestående får Migrationsverket bevilja utlänningen ett permanent uppehållstillstånd. Om det i stället är fråga om ett tillfälligt hinder får utlänningen beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Utöver Migrationsverkets skyldighet att ex officio beakta verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 § UtlL har utlänningen en möjlighet att få en ny prövning av ett lagakraftvunnet beslut om han eller hon åberopar nya omständigheter som kan antas utgöra bestående hinder mot verkställighet och dessa omständigheter inte har kunnat åberopas tidigare eller om han eller hon kan visa en giltig ursäkt för att inte ha åberopat dem tidigare. Migrationsverket ska då, om verket inte kan fatta beslut om uppehållstillstånd enligt 12 kap. 18 § UtlL, enligt 12 kap. 19 § UtlL ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning samt besluta om inhibition i verkställighetsärendet. Med nya omständigheter avses omständigheter som inte har prövats tidigare.

4.1.6 Förfarandet

Det är enligt 5 kap. 20 § UtlL Migrationsverket som meddelar beslut om uppehållstillstånd. Handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd regleras dels av de allmänna bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223, FL), dels av bestämmelser i 13 kap. UtlL. Bestämmelser som är av intresse för handläggningen av asylärenden är bl.a. bestämmelser om muntlighet, partsinsyn och beslutsmotivering. Den allmänna bestämmelsen om muntlighet i 14 § FL föreskriver att en part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild ska få tillfälle till det om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Enligt 13 kap. 1 § UtlL får Migrationsverket inte besluta om avvisning eller utvisning om en utlänning har sökt asyl utan att det har förekommit muntlig handläggning hos verket. Muntlig handläggning ska även annars företas om utlänningen begär det i ett asylärende, om det inte skulle sakna betydelse för att avgöra ärendet. I 13 kap. 3 § UtlL anges att de omständigheter som behöver klarläggas noga ska utredas vid den muntliga handläggningen och vidare att utlänningen ska få tillfälle att redogöra för sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet. I 13 kap. 4 § UtlL anges att utlänningen ska höras vid en muntlig förhandling och att myndigheten även får bestämma att andra personer ska höras vid förhandlingen.

76

Enligt den allmänna bestämmelsen om kommunikation i 17 § FL får ett ärende inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten får dock i vissa i paragrafen särskilt angivna fall avgöra ärendet ändå. Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL).

Beslut om uppehållstillstånd måste enligt 13 kap. 10 § UtlL alltid innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet.

Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om eller återkallelse av uppehållstillstånd får enligt 14 kap. 3 § UtlL överklagas till en migrationsdomstol. Detsamma gäller enligt 14 kap. 6 § UtlL verkets beslut om avslag på en ansökan om eller återkallelse av en flyktingförklaring. Migrationsdomstolens beslut får enligt 16 kap. 9 § UtlL överklagas till Migrationsöverdomstolen där det enligt 16 kap. 11 § UtlL krävs prövningstillstånd. Prövningstillstånd meddelas enligt 16 kap. 12 § UtlL om det är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas av Migrationsöverdomstolen eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Handläggningen hos domstolarna regleras av förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL) och bestämmelser i 16 kap. UtlL. Förfarandet hos domstolen är enligt 16 kap. 5 § UtlL skriftligt men muntlig handläggning får ingå beträffande viss fråga när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. I migrationsdomstol ska muntlig förhandling hållas om en utlänning som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det (tredje stycket).

4.1.7Ärenden med säkerhetsaspekter

Säkerhetsärenden kännetecknas av att Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet motsätter sig att en utlänning ska tillåtas vara i Sverige. Det finns två olika typer av säkerhetsärenden, säkerhetsärenden enligt utlänningslagen och säkerhetsärenden enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll (LSU). De flesta säkerhetsärenden handläggs enligt utlänningslagen. Ett ärende utgör ett säkerhetsärende enligt utlänningslagen om Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet motsätter sig att en utlänning beviljas uppehållstillstånd i Sverige eller förordar att utlänningen avvisas eller utvisas eller att utlänningens uppehållstillstånd återkallas. En utlänning som inte avvisas eller utvisas enligt utlänningslagen kan under vissa förutsättningar utvisas enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Lagen är tillämplig om inte avvisning eller utvisning sker enligt utlänningslagens regler (1 § LSU). En utlänning kan utvisas med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll om det behövs av hänsyn till rikets säkerhet eller om det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

Prop. 2009/10:31

77

Säkerhetsaspekter kan finnas såväl i asylärenden som i andra ärenden Prop. 2009/10:31 som handläggs enligt utlänningslagen. Det kan röra sig om en ansökan

om uppehållstillstånd från en person som befinner sig i Sverige eller en ansökan om uppehållstillstånd från en person som befinner sig utom- lands. Utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll aktualiseras i huvudsak i de fall utlänningen redan har uppehållstillstånd. Lagen om särskild utlänningskontroll är bara tillämplig på personer som befinner sig i Sverige.

Migrationsverket fattar beslut i första instans både i säkerhetsärenden enligt utlänningslagen och i säkerhetsärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Frågan om utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll tas endast upp på ansökan av Säkerhetspolisen. Om Migrationsverket, en polismyndighet eller en länsstyrelse finner anledning att anta att ett utvisningsbeslut enligt lagen om särskild utlänningskontroll bör meddelas ska myndigheten anmäla detta till Säkerhetspolisen.

Migrationsverkets beslut i ett säkerhetsärende kan överklagas till regeringen av den enskilde och av Säkerhetspolisen. Migrationsverket och Säkerhetspolisen är den enskildes motparter hos regeringen oavsett utgången i Migrationsverket. Om Migrationsverkets beslut överklagas ska verket lämna över handlingarna i ärendet till Migrationsöver- domstolen som, med eget yttrande, ska lämna över ärendet till regeringen för prövning. Migrationsöverdomstolen ska inför sitt yttrande hålla muntlig förhandling i ärendet. I ärenden enligt utlänningslagen behöver förhandling dock inte hållas om det är uppenbart obehövligt. Detta gäller i princip endast om utlänningen inte befinner sig i Sverige (prop. 2004/05:170 s. 309). I Migrationsöverdomstolens yttrande ska särskilt anges om det finns hinder enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 § UtlL mot att beslutet verkställs. Om det enligt Migrationsöverdomstolen finns sådant hinder mot verkställighet är regeringen bunden av yttrandet i den delen. Om regeringen beslutar om utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll måste regeringen i en sådan situation förordna att beslutet tills vidare inte får verkställas. När Migrationsöverdomstolen har funnit att det föreligger verkställighetshinder i ett ärende enligt utlänningslagen beviljas utlänningen normalt ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd av regeringen. Ett sådant uppehållstillstånd kan förenas med ett beslut om avvisning eller utvisning.

4.2Internationella förpliktelser

4.2.1

Förenta nationerna (FN)

 

Genèvekonventionen

 

De grundläggande internationella bestämmelserna om flyktingskap finns

 

i Genèvekonventionen. I konventionen anges bl.a. kriterier för när en

 

person

ska betraktas som flykting. Tillämpningsområdet för

 

Genèvekonventionen utvidgades genom protokollet angående flyktingars

 

rättsliga ställning från den 31 januari 1967 (New York-protokollet) på så

 

sätt att de begränsningar som konventionen gav möjlighet till att göra,

 

både en

geografisk begränsning och en tidsmässig sådan, togs bort.

78

Sverige har tillträtt såväl Genèvekonventionen som New York- protokollet.

Med flykting avses i artikel 1 A 2 i Genèvekonventionen den som ”…i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit.”

Artikel 1 A 2 ska läsas tillsammans med artiklarna 1 C–F som anger i vilka fall en person är utesluten från flyktingskap (1 D–F) och när flyktingskap enligt konventionen upphör (1 C).

Artikel 1 D gäller personer som redan erhåller FN:s skydd eller bistånd och är tillämplig på flyktingar från Palestina, som får ekonomiskt bistånd genom en särskild organisation, United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East (UNRWA). Artikel 1 E gäller personer som inte anses vara i behov av internationellt skydd och anger att konventionen inte är tillämplig ”på den som av vederbörliga myndigheter i det land, vari han bosatt sig, erkännes hava de rättigheter och skyldigheter, som äro förbundna med innehav av medborgarskap i sagda land.” Artikel 1 F utesluter personer som inte är berättigade till internationellt skydd från att erhålla skydd enligt konventionen. Enligt artikel 1 F är konventionen inte tillämplig på ”den beträffande vilken föreligga allvarliga skäl antaga, att han a) förövat brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, sådana dessa brott blivit definierade i de internationella överenskommelser, som tillkommit för att meddela bestämmelser angående sådana brott; eller b) förövat grovt icke- politiskt brott utanför tillflyktslandet, innan han erhöll tillträde till detsamma såsom flykting; eller c) gjort sig skyldig till gärningar, stridande mot Förenta Nationernas syften och grundsatser.”

I artikel 1 C anges att konventionen ska upphöra att vara tillämplig på den som omfattas av bestämmelserna i artikel 1 A men som ” 1) av fri vilja på nytt begagnar sig av det lands skydd, vari han är medborgare; eller 2) efter att hava förlorat sitt medborgarskap, av fri vilja återförvärvar detsamma; eller 3) förvärvar medborgarskap i ett nytt land och kommer i åtnjutande av detta lands skydd; eller 4) av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som han lämnat eller utanför vilket han fortsatt att uppehålla sig på grund av fruktan för förföljelse, eller 5) icke kan fortfara att vägra begagna sig av det lands skydd, vari han är medborgare, enär de omständigheter, till följd av vilka han blivit erkänd såsom flykting, icke längre föreligga, dock att denna bestämmelse icke avser flykting hänförligt under A 1) ovan, som kan åberopa på tidigare förföljelse grundade, tungt vägande skäl för vägran att begagna sig av det lands skydd, vari han är medborgare; eller 6) utan att äga medborgarskap i något land kan återvända till det land, vari han tidigare hade sin vanliga vistelseort, enär de omständigheter, till följd av vilka han blivit erkänd såsom flykting, icke längre föreligga, dock att denna bestämmelse icke avser flykting hänförligt under A 1) ovan, som kan

Prop. 2009/10:31

79

åberopa på tidigare förföljelse grundade, tungt vägande skäl för vägran Prop. 2009/10:31 att återvända till det land, vari han tidigare hade sin vanliga vistelseort.”

Genèvekonventionen innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om att konventionsstaterna är skyldiga att ta emot flyktingar men däremot innehåller artikel 33 en bestämmelse om förbud mot avvisning eller utvisning av en flykting (refoulement) till gränsen mot ett område där han eller hon riskerar politisk förföljelse. Enligt artikel 33.2 kan dock förbudet inte åberopas av ”flykting, vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn till att han genom lagakraftägande dom har dömts för synnerligen grovt brott, utgör en samhällsfara i sagda land.”

Genèvekonventionen innehåller även andra bestämmelser om flyktingars rättigheter och skyldigheter i asyllandet. Konventionen innehåller däremot inte några föreskrifter om hur prövningen av flyktingskapet ska gå till. Den frågan lämnas till konventionsstaternas nationella lagstiftning. Vissa processuella bestämmelser finns dock i artikel 32 om utvisning av en flykting som lagligen befinner sig inom en stat. En sådan flykting får endast utvisas av skäl som hänför sig till nationell säkerhet eller allmän ordning. Utvisningen får endast ske till följd av ett i laga ordning fattat beslut. Om inte tvingande nationella säkerhetsskäl kräver något annat, ska flyktingen tillåtas att lägga fram bevisning till stöd för sin sak samt att överklaga och anlita ombud inför en behörig myndighet eller någon som har utsetts av en behörig myndighet.

UNHCR:s exekutivkommitté behandlar bl.a. rättsliga frågor som rör tolkning och tillämpning av Genèvekonventionen. Executivkommittén antar slutsatser för staternas handlande (eng. conclusions). Slutsatserna är inte formellt bindande för medlemsstaterna men har stor faktisk betydelse vid tolkningen av Genèvekonventionen.

UNHCR:s handbok om förfaranden och kriterier för fastställande av flyktingskap utgör ett internationellt erkänt tolkningsinstrument vid förfarandet för fastställande av flyktingskap och följer i huvudsak exekutivkommitténs slutsatser men beaktar även tillgänglig information om de olika staternas praxis. Handboken kompletteras med riktlinjer. Hittills har sju riktlinjer utfärdats: om könsrelaterad förföljelse,4 om tillhörighet till viss samhällsgrupp,5 om upphörande av flyktingstatus,6 om internt flyktalternativ,7 om uteslutning från flyktingskap,8 om

4Guidelines on International Protection: Gender-Related Persecution within the Context of Article 1A (2) of the 1951 Convention and/or its 1967 Protocol relating to the Status of Refugees, HCR/GIP/02/01, 7 May 2002.

5Guidelines on International Protection: Membership of a Particular Social Group within the Context of Article 1A (2) of the 1951 Convention and/or its 1967 Protocol relating to the Status of Refugees, HCR/GIP/02/02, 7 May 2002.

6Guidelines on International Protection: Cessation of Refugee Status under Article 1C(5) and (6) of the 1951 Convention and/or its 1967 Protocol relating to the Status of Refugees, HCR/GIP/03/03, 10 February 2003.

7Guidelines on International Protection: Internal Flight or Relocation Alternative within the Context of Article 1 A(2) of the 1951 Convention and/or its 1967 Protocol relating to the Status of Refugees, HCR/GIP/03/04, 23 July 2003.

80

religionsbaserade ansökningar,9 och om tillämpningen av Prop. 2009/10:31 flyktingdefinitionen på asylansökningar från personer som varit utsatta

för människohandel.10

FN:s tortyrkonvention

FN:s tortyrkonvention innehåller bl.a. förbud mot att utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han eller hon skulle vara i fara att utsättas för tortyr. Tortyrkommittén övervakar konventionens efterlevnad. En konventionsstat kan avge en förklaring att den erkänner kommitténs behörighet att motta och pröva ansökningar från enskilda personer som anser sig ha blivit utsatta för kränkning av konventionens bestämmelser. Sverige har, i likhet med ett 50-tal andra länder, avgivit en sådan förklaring.

Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) bygger på fyra grundprinciper, förbud mot diskriminering, principen om barnets bästa, rätten till liv och utveckling samt rätten att framföra sina åsikter och få dem respekterade. Kommittén för barnets rättigheter har till uppgift att följa upp och kontrollera staternas tillämpning av konventionen.

4.2.2 Europarådet

Europakonventionen

Europakonventionen påverkar normalt inte konventionsstaternas rätt att utvisa eller avvisa utlänningar. Några artiklar har dock betydelse vid prövningen av utlänningsärenden. Det är främst artikel 2 (rätt till livet), artikel 3 (förbud mot tortyr), artikel 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv) och artikel 13 (rätt till ett effektivt rättsmedel).

Artikel 3 innebär enligt Europadomstolens praxis ett förbud mot att avvisa eller utvisa en utlänning om det finns grundad anledning att anta att utlänningen i hemlandet riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan också innebära ett brott mot skyddet för privat- och familjelivet i artikel 8.

8Guidelines on International Protection: Application of the Exclusion Clauses: Article 1F of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees, HCR/GIP/03/05, 4 September 2003.

9Guidelines on International Protection: Religion-Based Refugee Claims under Article 1 A(2) of the 1951 Convention and/or its 1967 Protocol relating to the Status of Refugees, HCR/GIP/04/06, 28 April 2004.

10Guidelines on International Protection: The Application of Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol relating to the Status of Refugees to Victims of Trafficking and Persons at Risk of Being Trafficked (”UNHCR GIP trafficking”) HCR/GIP/06/07, 7 April 2006.

81

Artikel 13 innehåller bestämmelser om rätten till ett effektivt Prop. 2009/10:31 rättsmedel för den som har utsatts för en kränkning enligt konventionen.

I artikeln anges att var och en, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet. I artikel 13 ställs inga krav på domstolsprövning. En konventionsstats rätt att avvisa eller utvisa en person kan tänkas komma i konflikt med artikel 13, om inte staten tillhandahåller ett sådant rättsmedel som där krävs när artikel 3 eller 8 berörs i ett avvisnings- eller utvisningsärende.

Frågor som gäller viseringar, uppehållstillstånd och andra utlänningsrättsliga frågor rör som regel inte enskildas civila rättigheter och skyldigheter. Artikel 6 om rätt till en rättvis rättegång är därmed inte tillämplig på sådana frågor. Detta gäller även om besluten i dessa frågor får återverkningar på den enskildes privat- och familjeliv (jfr Europadomstolens dom i målet Maaouia mot Frankrike den 5 oktober 2000).

Det fjärde tilläggsprotokollet till Europakonventionen innehåller i artikel 2 bestämmelser om rätt att röra sig fritt. Inskränkningar i rörelsefriheten måste vara föreskrivna i lag och de måste vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle av hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den allmänna ordningen eller förhindra brott eller för att skydda hälsa eller moral eller annans fri- och rättigheter. I artikel 4 finns ett förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar.

Det sjätte tilläggsprotokollet till Europakonventionen förbjuder dödsstraff för gärningar som har begåtts i fredstid och det trettonde tilläggsprotokollet innehåller ett totalt förbud mot användning av dödsstraff. Förbudet mot dödsstraff torde även innebära ett förbud mot utvisning eller avvisning av en person till ett land där det finns grundad anledning att anta att personen i fråga riskerar dödsstraff.

Enligt artikel 1 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen får en utlänning som är lagligen bosatt på en konventionsstats område inte utvisas utan ett i laga ordning fattat beslut härom. Utlänningen ska därvid tillåtas att (a) framlägga skäl som talar mot utvisningen, (b) få sin sak omprövad (reviewed) och (c) för dessa ändamål företrädas genom ombud inför vederbörande myndighet.

4.2.3Europeiska unionen (EU)

I de s.k. Tammerforsslutsatserna från Europeiska rådet hösten 1999 sattes ett gemensamt europeiskt asylsystem upp som mål. Därefter har ett antal rättsakter för att harmonisera asyllagstiftningen inom EU antagits. Enligt det femåriga handlingsprogram som antogs år 2004, Haagprogrammet, ska en utvärdering ske av den första fasens minimiregler och ett gemensamt asylsystem utarbetas. Under 2009 ska ett nytt femårigt handlingsprogram antas, Stockholmsprogrammet.

82

Dublinförordningen Prop. 2009/10:31

Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat11 (Dublinförordningen) garanterar att en tredjelandsmedborgare som söker asyl i någon av EU:s medlemsstater får sin ansökan prövad i en medlemsstat. Om en ansökan om asyl omfattas av Dublinförordningens bestämmelser medför detta normalt att den asylsökande överförs till den ansvariga staten utan att den sändande staten prövar hans eller hennes asylansökan i sak. Dublinförordningen är också tillämplig gentemot Danmark, Norge, Island och Schweiz.12

Massflyktsdirektivet

Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följden av detta13 (massflyktsdirektivet) syftar till att medlemsländerna ska ha ett gemensamt ansvar för att ge skydd åt utlänningar som vid en massflykt har ett omedelbart och tillfälligt skyddsbehov. Ansvaret ska fördelas rättvist mellan medlemsstaterna. Beslut om vilka grupper av personer som ska få tillfälligt skydd fattas av rådet på förslag av kommissionen.

Mottagandedirektivet

Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna14 (mottagandedirektivet) huvudsakliga syfte är att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

Familjeåterföreningsdirektivet

Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening15 (familjeåterföreningsdirektivet) syftar till att fastställa villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i medlemsstaterna.

Direktivet behandlar tredjelandsmedborgares rätt till familjeåter- förening med familjemedlemmar som också är tredjelandsmedborgare. För att omfattas av direktivets bestämmelser om rätt till familjeåter- förening ska anknytningspersonen, dvs. den tredjelandsmedborgare som bor i en medlemsstat och som önskar få återförenas med sina familje-

11EUT L 50, 25.2.2003, s.1, Celex 32003R0343.

12EUT L 66, 8.3.2006, s.37, Celex 22006A0308(03), EUT L 57, 28.2.2006, s. 15, Celex 22006A0228(01), EUT L 53, 27.2.2008, s. 3, Celex 22008A0227 (01).

13EGT L 212, 7.8.2001, s. 12, Celex 32001L0055.

14EUT L 31, 6.2.2003, s. 18, Celex 32003L0009.

15EUT L 251, 3.10.2003, s. 12, Celex 32003L0086.

83

medlemmar inneha ett uppehållstillstånd med en giltighetstid på minst ett Prop. 2009/10:31 år och ha välgrundade utsikter att få ett permanent sådant.

Direktivet föreskriver som huvudregel en skyldighet för medlemsstaterna att bevilja uppehållstillstånd för make och omyndiga ogifta barn till anknytningspersonens make. Vidare ska uppehållstillstånd beviljas för föräldrar till ensamkommande flyktingbarn. Undantag från rätten till uppehållstillstånd får göras i vissa angivna situationer.

5 Skyddsgrundsdirektivet

5.1Syfte m.m.

Syftet med direktivet är enligt artikel 1 att införa miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd och innehållet i det beviljade skyddet. Av artikel 3 följer att medlemsstaterna får införa eller behålla förmånligare bestämmelser än vad som följer av direktivet för att fastställa vem som ska betraktas som flykting eller som alternativt skyddsbehövande och för att fastställa innebörden av internationellt skydd, förutsatt att bestämmelserna är förenliga med direktivet.

5.2 Definitioner

Artikel 2 i direktivet innehåller definitioner av olika begrepp i direktivet.

 

Med internationellt skydd avses flyktingstatus och status som

 

alternativt skyddsbehövande.

 

Med flykting avses en tredjelandsmedborgare som med anledning av

 

välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet,

 

politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig

 

utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller

 

på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd, eller en

 

statslös person som av samma skäl befinner sig utanför det land där han

 

eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på

 

grund av sin fruktan inte vill återvända dit och som inte omfattas av

 

direktivets artikel 12.

 

Med flyktingstatus avses en medlemsstats erkännande av en

 

tredjelandsmedborgare eller en statslös person som flykting.

 

Med person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt

 

skyddsbehövande avses en tredjelandsmedborgare eller statslös person

 

som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men där det

 

finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han

 

eller hon återsänds till sitt ursprungsland, eller, i fråga om en statslös

 

person, till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort,

 

skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15

 

och som inte omfattas av undantagen i artikel 17.1 och 17.2 och som inte

 

kan, eller på grund av en sådan risk inte vill begagna sig av det landets

 

skydd.

84

 

Med status som alternativt skyddsbehövande avses en medlemsstats Prop. 2009/10:31 erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som en

person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande.

Med ansökan om internationellt skydd avses en ansökan om skydd som ges in till en medlemsstat av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför direktivets tillämpningsområde och som kan omfattas av en separat ansökan.

Med familjemedlemmar avses följande familjemedlemmar till den som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande, om dessa familjemedlemmar befinner sig i samma medlemsstat och om familjen existerade redan i ursprungslandet. Make och ogift partner i en stadigvarande relation om lagstiftningen eller sedvanerätten i den berörda medlemsstaten behandlar ogifta par på samma sätt som gifta enligt dess utlänningslagstiftning. Underåriga ogifta barn till sådana par eller till den person som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande under förutsättning att de är beroende av flyktingen eller den alternativt skyddsbehövande för sin försörjning. Adoptivbarn ska enligt direktivet likställas med biologiska barn..

Med begreppet underåriga utan medföljande vuxen avses tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som är yngre än 18 år som anländer till en medlemsstats territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för dem, så länge de inte faktiskt tas om hand av en sådan person. Begreppet omfattar också underåriga som lämnas ensamma utan medföljande vuxen efter det att de rest in på en medlemsstats territorium.

Med uppehållstillstånd avses tillstånd som utfärdats av myndigheterna i en medlemsstat i enlighet med den statens lagstiftning och som ger en tredjelandsmedborgare eller statslös person rätt att uppehålla sig på dess territorium.

Med ursprungsland avses det land eller de länder där en person är medborgare eller, i fråga om statslösa personer, tidigare haft sin vanliga vistelseort.

5.3Bedömning av ansökningar om internationellt skydd (kapitel II)

I artiklarna 4–8 i direktivet finns bestämmelser som ska tillämpas vid bedömningen av ansökningar om internationellt skydd.

Medlemsstaterna får enligt artikel 4.1 betrakta det som sökandens skyldighet att så snart som möjligt lägga fram alla faktorer som behövs för att styrka ansökan om internationellt skydd. De faktorer som sökanden ska lägga fram utgörs enligt artikel 4.2 av den sökandes utsagor och alla handlingar som han eller hon förfogar över avseende sin ålder, bakgrund, inklusive relevanta släktingars bakgrund, identitet, nationalitet, tidigare bosättningsländer, tidigare asylansökningar,

85

resvägar, identitets- och resehandlingar samt orsakerna till ansökan om Prop. 2009/10:31 internationellt skydd.

I artikel 4.1 anges att det är medlemsstaternas skyldighet att i samarbete med sökanden bedöma de relevanta faktorerna i ansökan.

Av artikel 4.3 framgår att bedömningen av en ansökan om internationellt skydd ska vara individuell och att den individuella prövningen ska omfatta viss information som räknas upp i artikeln. Enligt artikel 4.4 är det faktum att en sökande redan har varit utsatt för förföljelse eller annan allvarlig skada, eller för direkta hot om sådan förföljelse eller skada, en allvarlig indikation på att sökandens fruktan för förföljelse är välgrundad eller att det finns en verklig risk för att han eller hon kommer att lida allvarlig skada, såvida det inte finns goda skäl till att anta att sådan förföljelse eller allvarlig skada inte kommer att upprepas. I artikel 4.5 finns en bevislättnadsregel för sökanden om medlemsstaten tillämpar principen att det är sökandens skyldighet att styrka sin ansökan om internationellt skydd (jfr artikel 4.1 första meningen), som innebär en kodifiering av principen om tvivelsmålets fördel (eng. the benefit of the doubt).

Artikel 5 innehåller bestämmelser om skyddsbehov sur place. Enligt artikel 5.1 kan en välgrundad fruktan för förföljelse eller en verklig risk för allvarlig skada grunda sig på händelser som har ägt rum efter det att sökanden lämnade ursprungslandet. Enligt artikel 5.2 kan en välgrundad fruktan för förföljelse eller en verklig risk för allvarlig skada grunda sig på verksamhet som sökanden ägnat sig åt sedan han eller hon lämnade ursprungslandet. Av artikel 5.3 följer att medlemsstaterna får besluta att en sökande som lämnar in en efterföljande ansökan normalt inte ska beviljas flyktingstatus om risken för förföljelse grundar sig på omständigheter som sökanden genom eget beslut har skapat efter att ha lämnat ursprungslandet.

I artikel 6 preciseras vilka aktörer som kan utöva förföljelse eller tillfoga allvarlig skada.

I artikel 7 ges exempel på aktörer som kan ge skydd. Artikeln anger också närmare vilka åtgärder av en aktör som normalt ska anses innebära skydd.

I artikel 8 finns bestämmelser om internt skydd. Medlemsstaterna får enligt artikel 8.1 besluta att en sökande inte är i behov av internationellt skydd om det i en del av ursprungslandet inte finns någon välgrundad fruktan för förföljelse eller någon verklig risk för att lida allvarlig skada, och sökanden rimligen kan förväntas uppehålla sig i den delen av landet.

5.4Förutsättningar för att betraktas som flykting (kapitel III)

Som framgår av avsnitt 5.2 avses med flykting en tredjelandsmedborgare

 

som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras,

 

religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss

 

samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är

 

medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill

 

begagna sig av det landets skydd, eller en statslös person som av samma

 

skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin

86

vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill Prop. 2009/10:31 återvända dit och som inte omfattas av direktivets artikel 12.

I artikel 9.1 anges vad som avses med förföljelse. I artikel 9.2 ges exempel på åtgärder som kan utgöra förföljelse. Av artikel 9.3 följer att det måste finnas ett samband mellan förföljelsen och de skäl till förföljelse som anges i artikel 10.

I artikel 10.1 anges ett antal faktorer som medlemsstaterna ska ta hänsyn till vid bedömningen av begreppen ras, religion, nationalitet, särskild samhällsgrupp och politisk åskådning. Enligt artikel 10.2 är det vid bedömningen av huruvida en sökande har en välgrundad fruktan för förföljelse irrelevant huruvida sökanden faktiskt har någon av de ifrågavarande egenskaperna om en sådan egenskap tillskrivs den sökande av den som utövar förföljelsen.

Artikel 11 anger när en flykting ska upphöra att vara flykting.

I artikel 12 anges vilka som är undantagna från att kunna anses som flyktingar enligt direktivet. Det är personer som omfattas av artikel 1 D i Genèvekonventionen om skydd eller bistånd från andra organ eller kontor inom FN än UNHCR (artikel 12.1 a) och de som av de behöriga myndigheterna i bosättningslandet har tillerkänts samma rättigheter och skyldigheter som följer med medborgarskap i det landet eller rättigheter och skyldigheter som motsvarar dessa (artikel 12.1 b). En person är också utesluten från att anses som flykting om det finns synnerliga skäl för att anse att han eller hon har förövat ett brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott (artikel 12.2 a), eller har förövat ett grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet innan vederbörande fick tillträde till landet som flykting (artikel 12.2 b) eller har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga (artikel 12.2 c). Undantagsbestämmelserna gäller även personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av dessa brott eller gärningar (artikel 12.3).

5.5

Flyktingstatus (kapitel IV)

 

Direktivet innehåller i artikel 13 en tvingande bestämmelse om

 

beviljande

av flyktingstatus. Medlemsstaterna ska bevilja en

 

tredjelandsmedborgare eller en statslös person flyktingstatus om han eller

 

hon kan betraktas som flykting enligt kapitlen II och III.

 

I artikel 14 finns bestämmelser om återkallande av, upphävande av och

 

vägran att förnya flyktingstatus. Enligt artikel 14.3 ska medlemsstaterna

 

återkalla, upphäva eller vägra att förnya en persons flyktingstatus om han

 

eller hon inte skulle ha ansetts vara eller inte kan vara flykting i enlighet

 

med artikel 12 (a) eller om han eller hon har förvrängt eller utelämnat

 

fakta, inklusive användandet av falska handlingar och detta varit

 

avgörande för beviljandet av flyktingstatus (b).

 

Enligt artikel 14.4, som är fakultativ, får medlemsstaterna återkalla,

 

upphäva eller vägra att förnya flyktingstatus i ytterligare två situationer.

 

Återkallelse får ske om det finns skälig anledning att betrakta flyktingen

 

som en fara för säkerheten i medlemsstaten (a) eller om flyktingen utgör

87

en samhällsfara i medlemsstaten på grund av att vederbörande genom en Prop. 2009/10:31 lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott (b). I

artikel 14.5 anges att medlemsstaterna i dessa situationer även får vägra en tredjelandsmedborgare eller statslös person flyktingstatus. En utlänning vars flyktingstatus återkallas i enlighet med artikel 14.4 eller som vägras flyktingstatus i enlighet med artikel 14.5 ska enligt artikel 14.6 ha de rättigheter som anges i eller som liknar de som anges i artiklarna 3, 4, 16, 22, 31, 32 och 33 i Genèvekonventionen.

5.6Förutsättningar för att betecknas som alternativt skyddsbehövande (kapitel V)

Som framgår av avsnitt 5.2 avses med person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande en tredjelandsmedborgare eller statslös person som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men där det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, eller, i fråga om en statslös person, till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15 och som inte omfattas av undantagen i artikel 17.1 och 17.2 och som inte kan, eller på grund av en sådan risk inte vill begagna sig av det landets skydd.

Allvarlig skada utgörs enligt artikel 15 av dödsstraff eller avrättning (a), tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av en sökande i ursprungslandet (b) samt allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt (c).

Artikel 16 reglerar när en tredjelandsmedborgare eller en statslös person upphör att uppfylla kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande

I artiklarna 17.1 och 17.2 anges vilka som är undantagna från att kunna betecknas som alternativt skyddsbehövande enligt direktivet. En person är enligt artikel 17.1 undantagen från att betecknas som alternativt skyddsbehövande om det finns synnerliga skäl för att anse att han eller hon har förövat ett brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott (a), har förövat ett allvarligt brott (b), har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga (c) eller utgör en fara för samhället eller säkerheten i den medlemsstat där han eller hon befinner sig (d). I artikel 17.2 anges att undantagsbestämmelserna även gäller personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av aktuella brott eller gärningar.

Enligt artikel 17.3 får medlemsstaterna besluta att en tredjelandsmedborgare eller en statslös person inte uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande om vederbörande innan han eller hon fick tillträde till medlemsstaten begått ett eller flera brott som inte omfattas av artikel 17.1, men som skulle gett fängelsestraff om

88

de hade begåtts i den berörda medlemsstaten, och han eller hon lämnade Prop. 2009/10:31 sitt ursprungsland endast för att undvika påföljder för dessa brott.

5.7Status som alternativt skyddsbehövande (kapitel VI)

Direktivet innehåller i artikel 18 en tvingande bestämmelse om beviljande av status som alternativt skyddsbehövande. Medlemsstaterna ska bevilja en tredjelandsmedborgare eller en statslös person status som alternativt skyddsbehövande om han eller hon uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande enligt kapitel II och V.

I artikel 19 finns bestämmelser om återkallande av, upphävande av och vägran att förnya status som alternativt skyddsbehövande. Enligt artikel 19.1 ska medlemsstaterna vidta sådana åtgärder om utlänningen inte längre uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande enligt artikel 16 i direktivet. Enligt artikel 19.2 får medlemsstaterna återkalla, upphäva eller vägra att förnya en utlännings status som alternativt skyddsbehövande om han eller hon inte längre uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande i enlighet med artikel 17.3. Enligt artikel 19.3 ska medlemsstaterna återkalla, upphäva eller vägra att förnya en persons status som alternativt skyddsbehövande om han eller hon inte borde ha betecknats som eller inte längre uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande i enlighet med artiklarna 17.1 eller 17.2 (a) eller har förvrängt eller utelämnat fakta, inklusive användandet av falska handlingar och detta varit avgörande för beviljandet av status som alternativt skyddsbehövande (b).

Artikel 19.4 innehåller en bestämmelse om vem som har bevisbördan för att en utlänning har upphört att vara eller aldrig har varit att beteckna som alternativt skyddsbehövande.

5.8 Innebörden av internationellt skydd (kapitel VII)

I artikel 20 i direktivet finns allmänna bestämmelser om innebröden av

 

internationellt skydd. I artikel 20.1 anges att bestämmelserna om

 

innebörden av internationellt skydd i direktivet inte ska påverka de

 

rättigheter som följer av Genèvekonventionen. Enligt artikel 20.2 ska

 

bestämmelserna i kapitlet om innebörden av internationellt skydd

 

tillämpas på både flyktingar och personer som uppfyller kraven för att

 

betecknas som alternativt skyddsbehövande om inte något annat anges.

 

Vid genomförandet av bestämmelserna ska medlemsstaterna enligt

 

artikel 20.3 beakta situationen för utsatta personer, t.ex. underåriga,

 

underåriga utan medföljande vuxen, funktionshindrade, äldre, gravida,

 

ensamstående föräldrar med underåriga barn och personer som utsatts för

 

tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller

 

sexuellt våld. Detta ska dock, enligt artikel 20.4, endast gälla de personer

 

som man finner har särskilda behov efter en individuell prövning av

 

deras situation. I artikel 20.5 anges att medlemsstaterna i första hand ska

 

se till barnets bästa vid genomförandet av de bestämmelser i kapitlet som

 

rör underåriga. Enligt artikel 20.6 får medlemsstaterna, inom de gränser

89

 

som anges i Genèvekonventionen, inskränka de förmåner som en Prop. 2009/10:31 flykting beviljas enligt kapitlet om denne har erhållit flyktingstatus på

grundval av verksamhet som bedrivits med enda syfte eller med huvudsyfte att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att bli erkänd som flykting. Av samma skäl får medlemsstaterna, enligt artikel 20.7, inom de gränser som följer av medlemsstaternas internationella förpliktelser, inskränka de förmåner som en person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande beviljas enligt kapitlet.

I artikel 21 finns bestämmelser om skydd mot avvisning. Artikel 22 innehåller en bestämmelse om att flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska erhålla information om sina rättigheter och skyldigheter på ett språk som de kan förstå. Artikel 23 innehåller bestämmelser om sammanhållning av familjer.

Artikel 24 innehåller bestämmelser om uppehållstillstånd. En person som har erhållit flyktingstatus ska så snart som möjligt efter det att statusen har beviljats ges ett uppehållstillstånd som ska gälla i minst tre år och vara förnybart om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat (artikel 24.1). En person som har beviljats status som alternativt skyddsbehövande ska så snart statusen har beviljats ges ett uppehållstillstånd som ska gälla i minst ett år och vara förnybart om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat (artikel 24.2).

Artikel 25 innehåller bestämmelser om rätt till resedokument. I artikel 26 finns bestämmelser om flyktingars och alternativt skyddsbehövandes tillträde till arbetsmarknaden. I artikel 27 finns bestämmelser om tillträde till utbildning och om erkännande av utländska utbildningsbevis. Artiklarna 26.5 och 28 innehåller bestämmelser om rätt till social trygghet respektive sociala förmåner. Artikel 29 behandlar tillgång till hälso- och sjukvård för flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Artikel 30 innehåller särskilda bestämmelser om behandlingen av underåriga utan medföljande vuxen. Artikel 31 behandlar tillgång till bostad och artikel 32 rätten att röra sig fritt inom medlemsstaten. I artikel 33 finns bestämmelser om tillgång till integrationsfrämjande åtgärder och i artikel 34 bestämmelser om bidrag för återinvandring.

5.9Administrativt samarbete (kapitel VIII)

Medlemsstaterna ska enligt artikel 35 utse en nationell kontaktpunkt för samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna sinsemellan. Samarbetet ska även omfatta utbyte av information. I artikel 36 finns bestämmelser om utbildning och tystnadsplikt för de personer som svarar för direktivets genomförande.

90

5.10

Slutbestämmelser (kapitel IX)

Prop. 2009/10:31

Slutbestämmelserna i artiklarna 37–40 innehåller bl.a. bestämmelser om kommissionens rapporteringsskyldighet till Europaparlamentet och rådet, införlivande och ikraftträdande.

6 Asylprocedurdirektivet

6.1Syfte m.m.

Syftet med direktivet är enligt artikel 1 att fastställa miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus. Direktivet är enligt artikel 3.1 tillämpligt på alla asylansökningar som lämnas in på medlemsstaternas territorium, inbegripet vid gränsen eller i deras transitzoner, samt på återkallande av flyktingstatus. Enligt artikel 3.2 är direktivet inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar. När medlemsstaterna tillämpar eller inför ett förfarande där asylansökningar prövas både som ansökningar på grundval av Genèvekonventionen och som ansökningar om andra typer av internationellt skydd som grundar sig på omständigheter som fastställs i artikel 15 i skyddsgrundsdirektivet ska direktivet enligt artikel 3.3 tillämpas under hela förfarandet. Medlemsstaterna får dessutom enligt artikel 3.4 besluta att tillämpa direktivet på förfaranden för att fatta beslut om ansökningar om alla typer av internationellt skydd.

Av artikel 5 följer att medlemsstaten får införa eller behålla förmånligare normer än vad som följer av direktivet för förfarande för beviljande eller återkallande av flyktingstatus, förutsatt att de normerna är förenliga med direktivet.

6.2Definitioner

Artikel 2 i direktivet innehåller definitioner av olika begrepp i direktivet. Med ansökan eller asylansökan avses en ansökan som görs av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och som kan förstås som en begäran om internationellt skydd från en medlemsstat i enlighet med Genèvekonventionen. En ansökan om internationellt skydd antas vara en asylansökan, om inte personen i fråga uttryckligen begär en annan typ av

skydd som kan ansökas om separat.

Med sökande eller asylsökande avses en tredjelandsmedborgare eller statslös person som har ansökt om asyl och vars ansökan ännu inte lett till ett slutligt beslut.

Med slutligt beslut avses ett beslut om huruvida en tredjelandsmedborgare eller statslös person ska beviljas flyktingstatus i enlighet med skyddsgrundsdirektivet och som inte längre kan överklagas i enlighet med kapitel V i asylprocedurdirektivet, oberoende av om ett sådant överklagande innebär att sökandena får stanna kvar i

medlemsstaten i avvaktan på resultat.

91

Med beslutande myndighet avses en myndighet med domstolsliknande Prop. 2009/10:31 uppgifter eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är

ansvarig för att pröva asylansökningar och behörig att fatta beslut i första instans i sådana ärenden.

Med flykting avses en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 1 i Genèvekonventionen så som den återges i skyddsgrundsdirektivet.

Med flyktingstatus avses en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller statslös person som flykting.

Med ensamkommande barn avses en person som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap av en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom eller henne, så länge som han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan person. Begreppet omfattar också en underårig som lämnas utan sällskap av en vuxen efter att ha rest in på medlemsstaternas territorium.

Med företrädare avses en person som agerar för en organisations räkning vilken företräder ett ensamkommande barn i egenskap av förmyndare, en person som agerar för en nationell organisations räkning vilken ansvarar för underårigas omvårdnad och välbefinnande eller någon annan lämplig företrädare som utsetts att värna om barnets bästa.

Med återkallande av flyktingstatus avses ett beslut av en behörig myndighet om att återkalla, upphäva eller vägra att förnya en persons flyktingstatus i enlighet med skyddsgrundsdirektivet.

Med stanna kvar i medlemsstaten avses att stanna kvar på den medlemsstats territorium där asylansökan har lämnats in eller håller på att prövas, inbegripet vid gränsen eller i denna medlemsstats transitzoner.

6.3Ansvariga myndigheter

Enligt artikel 4.1 i direktivet ska medlemsstaterna för alla förfaranden utse en beslutande myndighet som ska ansvara för en korrekt prövning av ansökningarna enligt direktivet. Enligt artikel 4.2 får medlemsstaterna i vissa angivna situationer besluta att en annan myndighet ska vara ansvarig. En annan myndighet får vara ansvarig för prövningen om t.ex. det är fråga om ett Dublinärende (a) eller om ärendet aktualiserar nationella säkerhetsbestämmelser (b).

6.4 Grundläggande principer och garantier (kapitel II)

I artiklarna 6–22 i direktivet finns bestämmelser om grundläggande

 

principer och garantier som ska tillämpas vid förfarandet.

 

Artikel 6 behandlar rätten till prövning av ansökan. Enligt artikel 6.1

 

får medlemsstaterna kräva att en asylansökan lämnas in av den som

 

ansökan gäller och/eller på en angiven plats. Artikel 6.2 innehåller en

 

tvingande bestämmelse om att varje enskild myndig person med

 

rättskapacitet ska ha rätt att lämna in en ansökan för egen räkning.

 

Medlemsstaterna får enligt artikel 6.3 föreskriva att en asylsökande får

 

lämna in ansökan för en person som är beroende av honom eller henne

 

för sin försörjning. Artikel 6.4 innehåller bestämmelser om ansökningar

92

 

från underåriga. Medlemsstaterna ska enligt artikel 6.5 se till att de myndigheter dit en asylsökande kan komma att vända sig är i stånd att informera personen i fråga om hur en ansökan lämnas in och/eller får kräva att dessa myndigheter ska vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten.

Artikel 7 innehåller bestämmelser om rätt att stanna kvar i medlemsstaten under prövningen av en asylansökan i första instans.

Artikel 8 behandlar de grundläggande principer som ska gälla för själva prövningen av en ansökan bl.a. att en asylansökan inte får avslås eller nekas prövning endast på den grunden att den inte lämnats in så snart som möjligt och att en asylansökan ska prövas individuellt, objektivt och opartiskt. Artikeln innehåller även bestämmelser om myndigheternas tillgång till landinformation, om personalens kompetens och om översättning av handlingar.

Artikel 9 behandlar hur ett beslut om flyktingstatus ska utformas. Medlemsstaterna ska enligt artikel 9.1 se till att beslut meddelas skriftligen. Enligt artikel 9.2 ska avslagsbeslut innehålla skälen till avslaget och en överklagandehänvisning.

Artikel 10 behandlar garantier för asylsökande som ska gälla i alla förfaranden i första instans. Artikeln innehåller bestämmelser om rätt till information, rätt till tolk, möjlighet att kontakta UNHCR och om beslutsunderrättelse.

Artikel 11 behandlar myndigheters möjligheter att ålägga den enskilde skyldigheter. Bland annat får medlemsstaterna ålägga en asylsökande skyldighet att samarbeta med de behöriga myndigheterna i den utsträckning behandlingen av ansökan kräver. Artikel 11.2 innehåller en uppräkning av vissa tillåtna åtgärder som t.ex. att den asylsökande ska rapportera till eller infinna sig hos myndigheterna och att den asylsökande måste överlämna vissa handlingar till myndigheterna.

Artiklarna 12–14 innehåller bestämmelser om rätten för den enskilde att få höras muntligt om skälen för ansökan (personlig intervju).

I artiklarna 15 och 16 behandlas rätten till rättsligt bistånd och biträde. Artikel 17 innehåller särskilda bestämmelser om ensamkommande barn. Enligt artikel 17.1 ska medlemsstaterna som huvudregel se till att det finns en företrädare för det ensamkommande barnet. Enligt artikel

17.5får medlemsstaterna i samband med prövningen av asylansökan genomföra läkarundersökningar i syfte att fastställa åldern på ensamkommande barn. Om sådana läkarundersökningar förekommer ska medlemsstaterna uppfylla vissa rättssäkerhetsgarantier. Enligt artikel

17.6ska barnets bästa komma i första hand när medlemsstaterna genomför bestämmelserna i den aktuella artikeln.

Artikel 18 innehåller bestämmelser om förvar. Enligt artikel 18.1 får medlemsstaterna inte hålla en asylsökande i förvar endast av det skälet att han eller hon är asylsökande. Enligt artikel 18.2 ska medlemsstaterna säkerställa att det finns en möjlighet till påskyndad rättslig prövning om en asylsökande hålls i förvar.

Artiklarna 19 och 20 innehåller bestämmelser om förfaranden vid återkallelse av en asylansökan.

Artikel 21 innehåller bestämmelser om UNHCR:s roll i asylärenden. Artikel 22 innehåller regler om sekretess.

Prop. 2009/10:31

93

6.5

Förfaranden i första instans (kapitel III)

Prop. 2009/10:31

Artiklarna 23–36 i direktivet behandlar förfarandet i första instans. Artikel 23 behandlar förfarandet enligt huvudregeln. Enligt artikel 23.1

ska de grundläggande principer och garantier som framgår av kapitel II i direktivet följas vid förfaranden i första instans. Enligt artikel 23.2 ska medlemsstaterna se till att förfarandet avslutas så snart som möjligt utan att åsidosätta en lämplig och fullständig prövning. Om beslut inte kan fattas inom sex månader ska medlemsstaterna antingen informera sökanden om förseningen eller på begäran ge denne information om den tid inom vilken beslut är att vänta. Artiklarna 23.3 och 23.4 anger i vilka fall ärenden får prioriteras eller påskyndas.

Artikel 24 behandlar särskilda förfaranden, dvs. de fall när undantag från förfarandet enligt huvudregeln tillåts. Medlemsstaterna får enligt artikel 24.1 föreskriva särskilda förfaranden som avviker från de grundläggande principerna och garantierna som framgår av kapitel II för en preliminär prövning i syfte att handlägga ärenden i enlighet med bestämmelserna i avsnitt IV (efterföljande ansökan) (a) och för förfaranden i syfte att handlägga ärenden i enlighet med bestämmelserna i avsnitt V (gränsförfaranden) (b). Enligt artikel 24.2 får medlemsstaterna också föreskriva ett undantag från avsnitt VI (bestämmelserna om Europeiska säkra länder).

Artikel 25 behandlar ansökningar som kan nekas prövning. Enligt artikel 25.1 behöver medlemsstaterna inte pröva om sökanden kan betraktas som flykting om ansökan i stället kan nekas prövning enligt artikel 25.2. Medlemsstaterna får neka att pröva en asylansökan enligt artikel 25.2 om en annan medlemsstat har beviljat flyktingstatus (a), om ett land som inte är en medlemsstat betraktas som första asylland för sökanden enligt artikel 26 (b), om ett land som inte är en medlemsstat betraktas som säkert tredjeland för sökanden enligt artikel 27 (c), om sökanden har rätt att stanna kvar i medlemsstaten av andra skäl (d och e), om sökanden har lämnat in en identisk ansökan efter ett slutligt beslut (f) eller om sökandens ansökan prövas som del av en annan ansökan (g). Artikel 26 reglerar begreppet första asylland och artikel 27 begreppet säkert tredjeland.

Artikel 28 behandlar ogrundade ansökningar. Artiklarna 29–31 behandlar säkra ursprungsländer.

I artiklarna 32–34 regleras förfarandet för s.k. efterföljande ansökningar, dvs. när en asylsökande åberopar nya omständigheter eller ger in en ny ansökan efter det att den beslutande myndigheten redan har prövat en ansökan. Handläggningen av sådana ansökningar får avvika från rättssäkerhetsgarantierna i kapitel II, om förfarandereglerna i artiklarna 32.3–32.7 och 34 i stället beaktas.

Artikel 35 ger medlemsstaterna möjlighet att föreskriva särskilda förfaranden vid gränsen och i transitzoner.

Artikel 36 ger en möjlighet att ha särskilda förfaranden som avviker från rättsäkerhetsgarantierna i kapitel II om sökanden rest in illegalt från ett land som fastställts som ett säkert europeiskt tredjeland av rådet.

94

6.6

Förfaranden för återkallande av flyktingstatus (kapitel Prop. 2009/10:31

 

IV)

Enligt artikel 37 i direktivet ska medlemsstaterna se till att en utredning får inledas om att återkalla en persons flyktingstatus så snart det framkommer nya fakta eller uppgifter som tyder på att det finns skäl att ompröva giltigheten av hans eller hennes flyktingstatus. Artikel 38 anger vissa förfaranderegler som ska gälla för det förfarande som tillämpas i ärenden om återkallande av flyktingstatus. Artikel 38.4 medger att medlemsstaterna avviker från de aktuella förfarandereglerna i fall där flyktingstatusen återkallas på grund av att den enskilde frivilligt agerat på ett visst sätt som leder till att hon eller han inte längre är i behov av skydd.

6.7Överklagande (kapitel V)

Artikel 39 behandlar rätten till ett effektivt rättsmedel. En asylsökande har enligt artikel 39.1 rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot ett beslut som fattats om en asylansökan, inbegripet beslut att inte ta upp ansökan till prövning och beslut som med stöd av artikel 35.1 har fattats vid en medlemsstats gräns eller i en transitzon (a). Rätten till domstolsprövning omfattar vidare beslut att inte ta upp prövningen på nytt efter det att sökanden har återkallat eller avstår från sin asylansökan

(b) samt beslut om att inte gå vidare med en preliminär prövning av s.k. efterföljande ansökan enligt artikel 32 (c). Rätten gäller också ett beslut att vägra inresa enligt artikel 35.2 (d) och ett beslut att återkalla flyktingstatus (e).

Enligt artikel 39.2 ska medlemsstaterna fastställa tidsfrister och andra nödvändiga bestämmelser så att sökanden kan utöva sin rätt till effektivt rättsmedel. Medlemsstaterna ska vidare enligt artikel 39.3, vid behov, fastställa föreskrifter i enlighet med sina internationella åtaganden när det gäller t.ex. frågan om suspensiv effekt.

6.8Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser (kapitel VI)

De avslutande bestämmelserna i artiklarna 40–46 innehåller bl.a. bestämmelser om tystnadsplikt, kommissionens rapporteringsskyldighet till Europaparlamentet och rådet och införlivande, övergångs- bestämmelser och ikraftträdande.

95

7

Genomförande av skyddsgrundsdirektivet

Prop. 2009/10:31

7.1Utgångspunkter

Regeringens bedömning:. Det finns ett behov av att kunna särskilja skyddsbehövande som omfattas av skyddsgrundsdirektivet från andra skyddsbehövande. Andra skyddsbehövande bör därför utgöra en egen nationell kategori av skyddsbehövande.

Utlänningslagen bör anpassas till direktivets statusreglering. Detta bör ske genom att en sådan reglering införs i utlänningslagen och genom att förutsättningarna för att bevilja status för flyktingar och andra skyddsbehövande korresponderar med förutsättningarna för att bevilja dessa utlänningar uppehållstillstånd. Prövningen av status och uppehållstillstånd bör normalt ske i ett sammanhang.

Utredningens bedömning: Enligt utredningen måste det faktum att direktivet är ett minimidirektiv innebära att det är tillåtet för medlemsstaterna att ha en mer generös bestämning av kretsen flyktingar och alternativt skyddsbehövande än den som följer av direktivet förutom att personer som uppfyller kriterierna i artiklarna 12 och 17 inte får inkluderas. Frågan om anpassning till direktivets statusreglering har inte särskilt berörts av utredningen. Utredningen föreslår dock att flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska ges flyktingstatus respektive status som alternativt skyddsbehövande.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har berört frågan om vilka som får omfattas av begreppen flykting och alternativt skyddsbehövande och inte heller frågan om anpassning till direktivets statusreglering.

Skälen för regeringens förslag: Skyddsgrundsdirektivet är ett minimidirektiv och medlemsstaterna får således ha förmånligare bestämmelser än direktivets. Detta gäller dock endast om de förmånligare bestämmelserna är förenliga med direktivet (artikel 3). I skäl 6 i ingressen anges att huvudsyftet med direktivet är att garantera dels att medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka personer som har ett verkligt behov av internationellt skydd, dels att en miniminivå av förmåner är tillgänglig för dessa personer i samtliga medlemsstater. Med internationellt skydd avses enligt artikel 2 a flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande enligt definitionerna i artiklarna 2 d och 2 f. Uttrycket personer som beviljats internationellt skydd (eng. beneficiaries of international protection) används i EG-rättsliga sammanhang för att beteckna just tredjelandsmedborgare och statslösa personer som har beviljats flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande enligt skyddsgrundsdirektivet. För närvarande pågår förhandlingar om att utöka räckvidden av rådets förordning 2003/343/EG av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen) och rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av

asylsökande i medlemsstaterna (mottagandedirektivet) till att omfatta

96

personer som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd enligt definitionen i skyddsgrundsdirektivet. Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att kriterierna för vilka som omfattas av begreppen flykting och alternativt skyddsbehövande måste vara desamma i samtliga medlemsstater. Enligt undantagsbestämmelser i direktivet (artiklarna 12 och 17) är en utlänning utesluten från att anses som flykting respektive som alternativt skyddsbehövande under vissa förutsättningar. Dessa bestämmelser måste innebära att medlemsstaterna inte får ge internationellt skydd till dem som omfattas av undantagen. Eftersom skyddsgrundsdirektivet är ett minimidirektiv hindrar det däremot inte medlemsstaterna att ge utlänningar som inte kan få internationellt skydd uppehållstillstånd på annan grund.

En tredjelandsmedborgare eller en statslös person som enligt direktivet betraktas som flykting ska enligt artikel 13 beviljas flyktingstatus. På motsvarande sätt ska en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande enligt artikel 18 beviljas status som alternativt skyddsbehövande. Den som har beviljats flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande har rätt till de förmåner som anges i artiklarna 21–34 i direktivet. Det är således statusen som är det centrala begreppet i direktivet och till statusen kopplas sedan de förmåner som anges i direktivet, t.ex. rätten till uppehållstillstånd. Den svenska ordningen är annorlunda uppbyggd. Bestämmelser om flyktingar och andra skyddsbehövande finns i utlänningslagen (2005:716, UtlL). I utlänningslagen är det centrala begreppet uppehållstillstånd. En utlänning som är i behov av skydd beviljas enligt utlänningslagen uppehållstillstånd utan att det först separat tagits ställning till om han eller hon är flykting eller skyddsbehövande i övrigt. Av beslutet om uppehållstillstånd framgår på vilken grund uppehållstillståndet beviljats, t.ex. på grund av att utlänningen är flykting, men någon särskild status beviljas inte utlänningen. Ett EG-direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås men överlåter åt staterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 249 i EG-fördraget). Det innebär att staterna inte är bundna av sådant som ett direktivs terminologi och systematik, om det avsedda resultatet kan uppnås med en annan terminologi och systematik. De svenska bestämmelserna om vem som har rätt till skydd och vilka rättigheter han eller hon har rätt till motsvarar i allt väsentligt direktivets bestämmelser. Som framgår har dock direktivet en annan struktur med statusen som grund för erhållandet av uppehållstillstånd och andra rättigheter. För att inte den svenska regleringens struktur i allt för hög grad ska skilja sig från direktivets med de problem som det kan innebära

tveksamheter kring direktivets genomförande och rättsförluster för enskilda som beviljas uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige

bör utlänningslagen anpassas till direktivets statusreglering. Det ligger nära till hands att välja en ordning där de rättigheter som tillerkänns utlänningen kopplas till statusen på samma sätt som i direktivet. Utredningen har dock inte närmare berört frågan om införandet av en sådan ordning. Remissinstanserna har inte heller uttalat sig om direktivets statusordning. Att övergå till en ordning där rättigheter

kopplas till statusen kan inte komma ifråga utan att frågan först

Prop. 2009/10:31

97

analyseras mer ingående. Det är inte möjligt inom ramen för detta Prop. 2009/10:31 lagstiftningsarbete. Utlänningslagen bör därför anpassas till direktivets

statusreglering genom att begreppet status – som utredningen föreslagit – införs i lagen och genom att förutsättningarna för att bevilja status för flyktingar och andra skyddsbehövande korresponderar med förutsättningarna för att bevilja dessa utlänningar uppehållstillstånd. Prövningen av såväl status som uppehållstillstånd bör ske i ett sammanhang.

7.2Flyktingar

7.2.1Inledning

Direktivet ger skydd åt två kategorier av skyddsbehövande, flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Definitionen av begreppet flykting i direktivet är hämtad från Genèvekonventionen. I detta avsnitt behandlas direktivets bestämmelser som rör definitionen av begreppet flykting (artiklarna 2 c, 9, 10 och 12), beviljande av flyktingstatus (artiklarna 13 och 14.5), upphörande av flyktingskap (artikel 11) samt återkallelse av, upphävande av och vägran att förnya flyktingstatus (artiklarna 14.1–14.4 och 14.6).

7.2.2Flyktingdefinitionen

Regeringens förslag: Det ska av utlänningslagens flyktingdefinition framgå att den riskbedömning som ska göras avseende förföljelse ska vara framåtsyftande.

En utlänning ska inte anses som flykting om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott, ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han eller hon kom hit, eller gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga. Detta ska gälla även en utlänning som har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av dessa brott eller gärningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Enligt utredningens förslag ska även uteslutandegrunderna i artiklarna 12.1 a och 12.1 b i direktivet, dvs. artiklarna 1 D och 1 E i Genèvekonventionen, knytas till flyktingdefinitionen i utlänningslagen.

Remissinstanserna: Svenska Röda Korset och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar tillstyrker förslaget att det av lagtextens ordalydelse ska framgå att den riskbedömning som görs i asylprövningen ska vara framåtsyftande. Kammarrätten i Stockholm föreslår att lagtexten ska utformas så att det framgår att både vad utlänningen riskerar vid ett återvändande och förhållandena vid flykttillfället ska beaktas. Kammarrätten föreslår därför följande ordalydelse utlänningen utsatts för

eller riskerar att utsättas för. FN:s flyktingkommissariat UNHCR,

98

Stockholm (UNHCR) välkomnar utredningens uttalande att den svenska

Prop. 2009/10:31

författningsregleringen ska återge Genèvekonventionen så nära som

 

möjligt och anser i likhet med utredningen att en alltför långtgående

 

precisering tenderar att låsa rättsutvecklingen och verka begränsande.

 

Den föreslagna uteslutandebestämmelsen bör enligt UNHCR innehålla

 

hela artikel 1 D i Genèvekonventionen. UNHCR ser gärna att det i

 

författningstexten ges exempel på andra grupper, utöver kön och sexuell

 

läggning, som kan utgöra samhällsgrupper i lagens mening, t.ex. ålder,

 

funktionshinder och hälsotillstånd, och att det görs en hänvisning till

 

Genèvekonventionen

i

utlänningslagens

flyktingdefinition.

 

Migrationsverket anser att det är angeläget att uteslutandegrunderna får

 

en tydligare utformning än i nuvarande lagstiftning och att direktivets

 

definition av icke-politiskt brott bör tas in i lagtexten. Hovrätten för

 

Västra Sverige och Migrationsverket anser att det finns skäl att överväga

 

en författningsreglering av förföljelsebegreppet. Barnombudsmannen

 

(BO), Rädda Barnens Riksförbund, Caritas, Rådgivningsbyrån för

 

asylsökande och flyktingar, Amnesty International – Svenska sektionen,

 

UNICEF Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) tycker

 

att lämnade förslag inte speglar vikten av att beakta barns egna asylskäl.

 

Bland annat BO, Rädda Barnens Riksförbund och UNICEF anser att det

 

behövs en ordentlig genomgång och analys av vad som är barnspecifik

 

förföljelse och att regeringen därför bör tillsätta en utredning. UNICEF

 

anser att det finns skäl att införa en bestämmelse i utlänningslagen som

 

specifikt handlar om barns egna asylskäl och BO anför att barnspecifik

 

förföljelse kan vara rekrytering av barnsoldater, våld inom familjen,

 

barnamord, barnäktenskap, könsstympning av barn, tvångsarbete,

 

barnprostitution, handel med barn eller barn som föds utanför de strikta

 

regler för familjeplanering som gäller i vissa länder. Svensk flyktinghjälp

 

– SWERA anser att en direkt hänvisning till barnkonventionen bör göras.

 

BO anser att barn inte bör omfattas av den föreslagna

 

uteslutandebestämmelsen t.ex. om det finns synnerliga skäl att anta att

 

barnet begått vissa grova brott såsom krigsförbrytelser eller brott mot

 

mänskligheten. Röda Korset framhåller att asylsökande som enligt

 

förslaget ska uteslutas från att beviljas flyktingstatus också kommer att

 

uteslutas från att beviljas status som alternativt skyddsbehövande och

 

detta även om det föreligger hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 1–

 

3 §§ UtlL. Röda Korset anser därför att en särskild bestämmelse om

 

skyddsbehov på grund av verkställighetshinder bör införas.

 

Skälen för regeringens förslag

 

 

 

Direktivets definition av begreppet flykting

 

 

Definitionen av begreppet flykting finns i artikel 2 c i direktivet.

 

Definitionen motsvarar den som finns i artikel 1 A 2 i

 

Genèvekonventionen, med undantag för att definitionen i direktivet

 

enbart omfattar tredjelandsmedborgare och statslösa. Med flykting avses

 

i direktivet en tredjelandsmedborgare som med anledning av välgrundad

 

fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk

 

åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför

 

det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund

99

av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd eller en statslös person som av samma skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit, under förutsättning att han eller hon inte omfattas av artikel 12.

Enligt artikel 12.1 a i direktivet är en tredjelandsmedborgare eller en statslös person utesluten från att vara flykting om han eller hon omfattas av artikel 1 D i Genèvekonventionen om skydd eller bistånd från andra organ eller kontor inom Förenta nationerna än FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). I artikeln anges att om sådant skydd eller bistånd av något skäl har upphört, utan att de berörda personernas ställning har fastställts slutgiltigt i enlighet med de relevanta resolutioner som antagits av FN:s generalförsamling, ska dessa personer automatiskt komma i åtnjutande av förmånerna i direktivet. Enligt artikel 12.1 b är en tredjelandsmedborgare eller en statslös person också utesluten från att vara flykting om han eller hon av de behöriga myndigheterna i bosättningslandet tillerkänns samma rättigheter och skyldigheter som följer med medborgarskap i det landet eller rättigheter och skyldigheter som motsvarar dessa.

Enligt artikel 12.2 a är en tredjelandsmedborgare eller en statslös person utesluten från att vara flykting om det finns synnerliga skäl för att anta att han eller hon har förövat brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott. Detsamma gäller, enligt artikel 12.2 b, om det finns synnerliga skäl att anta att personen har förövat ett grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet, innan han eller hon fick tillträde till det landet som flykting. I artikeln anges att särskilt grymma handlingar, även om de begåtts i förment politiskt syfte, får betecknas som allvarliga icke-politiska brott. Enligt artikel 12.2 c är en tredjelandsmedborgare eller en statslös person också utesluten från att vara flykting om det finns synnerliga skäl att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga. Vad som sagts i artikel 12.2 a, b och c gäller enligt artikel 12.3 även personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av de brott eller gärningar som nämns däri.

Utlänningslagens definition av begreppet flykting

En flykting är enligt 4 kap. 1 § UtlL en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen utsatts för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet från förföljelse från enskilda. Som flykting ska även anses en utlänning som är statslös och som av samma skäl som nyss nämnts befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare haft sin

Prop. 2009/10:31

100

vanliga vistelseort och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, Prop. 2009/10:31 återvända dit.

Riskbedömningen

För att en utlänning ska anses vara flykting krävs såväl enligt direktivet som enligt Genèvekonventionen och utlänningslagen att utlänningen befinner sig utanför sitt hemland därför att han eller hon känner en välgrundad fruktan för förföljelse. Fruktan anses välgrundad om det med hänsyn till den asylsökandes personliga förhållanden och förhållandena i hemlandet finns anledning att anta att sökanden kan komma att utsättas för förföljelse vid ett återvändande till hemlandet. Det är således en framåtsyftande riskbedömning som ska göras (UNHCR:s handbok par. 42).

I 4 kap. 1 § andra stycket UtlL anges att vad som sagts om välgrundad

 

fruktan för förföljelse gäller oberoende av om det är landets myndigheter

 

som är ansvariga för att utlänningen utsatts för förföljelse eller om dessa

 

inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda (jfr

 

UNHCR:s handbok par 65). Eftersom den riskbedömning som ska göras

 

gäller risken för att personen i fråga ska bli förföljd vid ett återvändande

 

till hemlandet anser regeringen, i likhet med utredningen, att uttrycket

 

utsatts bör ändras till riskerar att utsättas. Om en sökande tidigare har

 

varit utsatt för förföljelse är det en omständighet som talar för att risk för

 

förföljelse alltjämt föreligger (prop. 2005/06:6 s. 9 och MIG 2007:16, se

 

även avsnitt 7.4.2). Vid bedömningen av om en utlänning riskerar att

 

utsättas för förföljelse vid ett återvändande ska således, som

 

Kammarrätten i Stockholm påpekat, förhållandena vid flyktillfället

 

beaktas. Något särskilt förtydligande av lagtexten i det avseendet behövs

 

enligt regeringens mening inte.

 

Förföljelse

 

En förutsättning för att en utlänning ska anses vara flykting är att de

 

åtgärder som han eller hon riskerar i hemlandet är att bedöma som

 

förföljelse. Genèvekonventionen innehåller inte någon definition av

 

begreppet förföljelse. Någon sådan finns inte heller i direktivet men

 

enligt artikel 9.1 måste förföljelse i artikel 1 A i Genèvekonventionens

 

mening utgöras av handlingar som är tillräckligt allvarliga till sin natur

 

eller på grund av sin upprepning för att innebära en allvarlig överträdelse

 

av de grundläggande mänskliga rättigheterna, särskilt de rättigheter från

 

vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i

 

Europakonventionen, eller handlingar som är en ackumulation av olika

 

åtgärder däribland sådana överträdelser av de mänskliga rättigheterna

 

som är tillräckligt allvarliga för att påverka en individ på ett liknande

 

sätt. I artikel 9.2 i direktivet anges att förföljelse bl.a. kan ta sig uttryck i

 

fysiskt eller psykiskt våld, inklusive sexuellt våld, rättsliga,

 

administrativa, polisiära och/eller judiciella åtgärder som i sig är

 

diskriminerande eller som genomförs på ett diskriminerande sätt, åtal

 

eller straff som är oproportionerliga eller diskriminerande, ett avslag i

 

fråga om rättsligt överklagande som resulterar i ett oproportionerligt eller

101

 

diskriminerande straff, åtal eller straff för vägran att utföra militärtjänst i en konflikt om fullgörandet av militärtjänsten skulle innefatta brott eller handlingar som omfattas av undantagsklausulerna i artikel 12.2, köns- eller barnspecifika handlingar. Någon definition av begreppet förföljelse finns inte i utlänningslagen. Frågan är om det för direktivets genomförande i svensk rätt krävs en bestämmelse som närmare reglerar förföljelsebegreppet.

Regeringen konstaterar att artiklarna 9.1 och 9.2 till övervägande del motsvarar den i svensk rätt sedan länge etablerade tolkningen av Genèvekonventionen som kommit till uttryck i tidigare förarbets- uttalanden. I 1980 års utlänningslag fanns en uttrycklig bestämmelse om vad som avsågs med begreppet förföljelse. Med förföljelse avsågs enligt 3 § tredje stycket i den lagen förföljelse som riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet. Denna bestämmelse har inte förts över till de följande utlänningslagarna. I förarbetena till 1989 års lag uttalas emellertid att avsaknaden av definition i den nya lagtexten inte innebär att någon ändring är avsedd (prop. 1988:86 s. 77 och 154). Stöd för tolkningen av förföljelse- begreppet hämtas i svensk rätt ur bl.a. UNHCR:s handbok och dess exekutivkommittés slutsatser (prop. 1996/97:25 s. 97 och MIG 2006:1).

Att de åtgärder som utlänningen riskerar ska vara av viss beskaffenhet för att de ska bedömas som förföljelse framgår av olika förarbets- uttalanden. I prop. 1988/89:86 uttalas att ”Det kan i sammanhanget påpekas att varje slag av frihetsberövande som en asylsökande har varit föremål för i hemlandet inte innebär att förföljelse i paragrafens mening skall anses föreligga. Ett kortvarigt frihetsberövande torde endast kunna ge uttryck för förföljelse om ytterligare omständigheter talar härför. Så kan t.ex. vara fallet om misshandel har förekommit eller om frihetsberövandet har varit ett led i en rad trakasserier.” (s. 154 f., se även prop. 1954:134 s. 20, prop. 1988/89:86 s. 154 f., prop. 1996/97:25 s. 89 f. och prop. 2005/06:6 s. 10). På samma sätt som enligt direktivet kan en kombination av olika trakasserier och inskränkande åtgärder i vissa fall vara att bedöma som förföljelse i utlänningslagens mening även om varje åtgärd för sig inte är det (prop. 1996/97:25 s. 101 och UNHCR:s handbok par. 53).

Såväl utlänningslagens som direktivets flyktingdefinition är avspeglingar av Genèvekonventionens definition. Förföljelsebegreppet i utlänningslagen tolkas mot bakgrund av internationella rättsprinciper och Genèvekonventionen. Det har framhållits att det inte kan komma i fråga att Sverige tillämpar Genèvekonventionen på ett sätt som, oavsett i vilken riktning det sker, avsevärt avviker från tillämpningen i andra länder (prop. 1996/97:25 s. 96 f.). Mot den bakgrunden anser regeringen att det finns anledning att låta lagtexten ligga så nära Genèvekonventionens formulering som möjligt. Det finns inte skäl att vid genomförandet av direktivet vid sidan av vad som anges i internationellt vedertagna tolkningsanvisningar slå fast principer för tolkningen. Det bör i stället överlämnas till rättstillämpningen att med stöd av förarbeten och internationella riktlinjer närmare utveckla tolkningen och tillämpningen av förföljelsebegreppet. Enligt regeringens bedömning kräver direktivets genomförande inte heller att det i utlänningslagen ges en närmare definition av detta begrepp. I likhet med

Prop. 2009/10:31

102

utredningen anser regeringen att en precisering av förföljelsebegreppet i författningstext kan medföra en risk för att rättstillämpningen låses. Någon sådan precisering bör därför inte göras.

Enligt regeringens uppfattning är artiklarna 9.1 och 9.2 i direktivet uppfyllda genom regleringen i 4 kap. 1 § UtlL. I artikel 9.3 i direktivet anges att det enligt artikel 2 c i direktivet måste finnas ett samband mellan förföljelsegrunderna och den fruktade förföljelsen. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt Genèvekonventionen och utlänningslagen. Något behov av lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser i artikel 9 finns därför inte.

Flera remissinstanser har framfört kritik av innebörd att utredningens förslag inte speglar vikten av att beakta barns egna asylskäl. BO, Rädda Barnens Riksförbund och UNICEF anser att det behövs en ordentlig genomgång och analys av vad som är barnspecifik förföljelse och att regeringen för detta ändamål bör tillsätta en utredning. Regeringen vill här framhålla att utgångspunkten i den svenska asylprocessen är att barn som söker asyl i Sverige ska få sin ansökan prövad i en process där deras röst hörs och där hänsyn tas till deras behov. Barns egna asylskäl ska självklart beaktas. Det är viktigt att barnet uppmärksammas som en egen individ inte bara när barnet är ensamkommande utan även när en hel familj söker asyl. Beslut i asylärenden som rör barn bör innehålla en redovisning av barnets egna skäl och av hur barnets bästa har beaktats. Det finns i detta sammanhang skäl att påminna om att det upprepade gånger i tidigare förarbeten har uttalats att barn ska uppmärksammas som individer som har egna skäl för uppehållstillstånd (prop. 1988/89:86 s. 80 f., prop. 1996/97:25 s. 244 f. och 2004/05:170 s. 194). I 2005 års utlänningslag har bestämmelsen om att barn ska höras, om det inte är olämpligt, flyttats till lagens inledning (1 kap. 11 § UtlL). Därigenom understryks vikten av att artikel 12 i barnkonventionen följs. Vid prövningen av asylärenden som rör barn ska alltid den s.k. portalbestämmelsen om barnets bästa beaktas (1 kap. 10 § UtlL). Vid införandet av portalbestämmelsen anfördes att prövningen av barnets bästa inte kan gå så långt att det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn. Risken skulle i sådant fall finnas att det blev frestande att utnyttja barnen när önskan att bosätta sig i ett visst land är stark men skyddsskälen otillräckliga (prop. 1996/97:25 s. 247). Denna bedömning gör sig alltjämt gällande.

Vidare vill regeringen här lyfta fram andra åtgärder som har vidtagits för asylsökande barn. Migrationsverket har fått i uppdrag att se till att särskild barnkompetens finns på samtliga enheter som utreder barns asylärenden. Migrationsverket ska vidta åtgärder för att säkerställa att barn kommer till tals och att deras situation redovisas i ärendena. Om det inte är möjligt att höra barnet direkt ska barnets situation klarläggas genom barnfokuserade föräldrasamtal. I 2008 års regleringsbrev anges att barns egna asylskäl alltid ska utredas och bedömas samt redovisas i besluten. Migrationsverket har utarbetat en samtals- eller intervjuguide som ska användas vid samtal med barn i utlänningsärenden. Verket har under åren 2005 och 2006 vidare utfärdat interna anvisningar för hanteringen av ärenden som omfattar barn såväl inom prövnings- som mottagandeverksamheten. Samtliga enheter med asylprövning har fått utbildning i att utreda barn. Prövningen av ärenden för ensamkommande

Prop. 2009/10:31

103

barn handläggs vid särskilt utsedda enheter hos verket, där både beslutsfattare och handläggare har genomgått en särskild barnutbildning. Sedan år 2005 har utbildningar genomförts med delar av personalen i samarbete med Barnombudsmannen, bl.a. när det gäller barnkonsekvensanalyser. På flertalet tillståndsenheter finns det särskilt utsedda barnansvariga, varav flera har genomgått verkets utbildning i barnfrågor. På de större enheterna finns särskilda grupper som enbart handlägger barnärenden. I dessa s.k. barngrupper finns det handläggare och beslutsfattare med särskild barnkompetens.

När det gäller barnspecifika former av förföljelse kan särskilt framhållas att Migrationsverkets handbok innehåller avsnitt om hörande av barn i utlänningsärenden beträffande deras asylskäl. Den samtals- eller intervjuguide som har utarbetats för Migrationsverket beskriver en teknik som ska möjliggöra att barnet fritt kan berätta så detaljerat som möjligt om sina asylskäl. Migrationsverket fick i regleringsbrevet för år 2006 i uppdrag att redovisa hur barns asylskäl har beaktats i specifika former av förföljelse av barn, exempelvis könsstympning och tvångsrekrytering av barnsoldater. I regleringsbrevet för år 2008 ålades Migrationsverket att i återrapporteringen särskilt redovisa hur arbetet med att använda barnkonsekvensanalyser fortskrider, vilka åtgärder som vidtagits för att beakta barnperspektivet såväl i prövningen och mottagandet som i återvändandet samt i bosättningsärenden och hur myndigheten tillförsäkrar att ändamålsenlig barnkompetens finns att tillgå.

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att ytterligare åtgärder avseende barnspecifik förföljelse och barns asylskäl för närvarande inte behöver vidtas.

Förföljelsegrunderna

En utlänning är endast flykting om den fruktade förföljelsen har sin grund i utlänningens ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller hans eller hennes religiösa eller politiska uppfattning. Någon definition av de olika förföljelsegrunderna finns inte i Genèvekonventionen. Någon sådan definition finns inte heller i direktivet men i artikel 10.1 anges vilka faktorer som medlemsstaterna ska ta hänsyn till vid bedömningen av skälen till förföljelsen. I artikeln anges att de olika förföljelsegrunderna ska omfatta särskilt vissa uppräknade faktorer. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i utlänningslagen. Frågan är om det för direktivets genomförande i svensk rätt krävs att det i svensk författningstext lämnas en närmare definition av skälen till förföljelse.

Regeringen konstaterar att artikel 10.1 i direktivet motsvarar den i svensk rätt sedan länge etablerade tolkningen av Genèvekonventionen som kommit till uttryck i tidigare förarbetsuttalanden, t.ex. prop. 2005/06:6 s. 10 f. Det har framhållits att det inte kan komma ifråga att Sverige tillämpar Genèvekonventionen på ett sätt som, oavsett i vilken riktning det sker, avsevärt avviker från tillämpningen i andra länder (prop. 1996/97:25 s. 96 f.). Mot den bakgrunden anser regeringen, i likhet med UNHCR, att det finns anledning att låta lagtexten ligga så nära

Prop. 2009/10:31

104

Genèvekonventionens formulering som möjligt. Det finns inte skäl att vid genomförandet av direktivet vid sidan av vad som anges i internationellt vedertagna tolkningsanvisningar slå fast principer för tolkningen. Det bör i stället överlämnas till rättstillämpningen att med stöd av förarbeten och internationella riktlinjer närmare utveckla tolkningen och tillämpningen av de olika förföljelsegrunderna. En allt för långtgående precisering i författningstext kan, som UNHCR påpekar, låsa rättsutvecklingen och verka begränsande. Artikel 10.1 bör alltså inte medföra några författningsändringar.

UNHCR har anfört att det i författningstext bör anges andra grupper – utöver kön och sexuell läggning – som kan utgöra samhällsgrupper i lagens mening. Tillhörighet till viss samhällsgrupp är den förföljelsegrund som anses mest svårdefinierad. I internationella sammanhang pågår ett kontinuerligt arbete för att bestämma begreppets innebörd. Vägledning för den svenska tolkningen av begreppet kan hämtas ur UNHCR:s handbok och exekutivkommitténs slutsatser (t.ex. UNHCR, Guidelines on International protection: Membership of a particular social group). Det är mot bakgrund av att det bland ett stort antal länder råder enighet om att Genèvekonventionen bör ges en mer vidsträckt tolkning än tidigare i fråga om förföljelsegrunden tillhörighet till viss samhällsgrupp som det svenska flyktingbegreppet utvidgats till att uttryckligen omfatta en utlänning som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning. Med hänsyn till att en omfattande uppräkning bl.a. kan få till följd att uppräkningen uppfattas som uttömmande anser regeringen att det i författningstexten inte bör räknas upp fler grupper som kan anses utgöra en samhällsgrupp i lagens mening.

Artikel 10.2 i direktivet anger att det vid bedömningen av huruvida en sökande har en välgrundad fruktan för förföljelse är irrelevant om sökanden faktiskt har de egenskaper i fråga om ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning som är skälet till förföljelsen om en sådan egenskap tillskrivs den sökande av den som utövar förföljelsen. Motsvarande gäller enligt svensk rätt och några författningsändringar krävs därför inte för att genomföra artikel 10.2.

Undantagsbestämmelserna

Definitionen av flykting i artikel 2 c i direktivet anger som en förutsättning för att en person ska anses vara flykting att han eller hon inte omfattas av artikel 12. En person som omfattas av något av undantagen i artikel 12 är således utesluten från att vara flykting.

I utlänningslagen finns det inte några bestämmelser som utesluter någon från flyktingskap på motsvarande sätt. Detta hänger samman med utlänningslagens konstruktion där uppehållstillståndet är det centrala. Sådana omständigheter som innebär att Genèvekonventionens bestämmelser inte ska tillämpas beträffande en utlänning, dvs. att han eller hon gjort sig skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelse, brott mot mänskligheten, ett grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet eller gärningar som strider mot Förenta Nationernas syften och grundsatser, beaktas därför i stället i utlänningslagens bestämmelser om uppehålls-

Prop. 2009/10:31

105

tillstånd. Enligt 5 kap. 1 § andra stycket 1 UtlL får uppehållstillstånd vägras en flykting om det finns synnerliga skäl att inte bevilja ett sådant tillstånd på grund av vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet. Bestämmelsen tar sikte dels på sådana omständigheter som innebär att Genèvekonventionens bestämmelser inte ska tillämpas beträffande utlänningen, dels på situationer då det av hänsyn till rikets säkerhet inte är möjligt att ge asyl (prop. 1954:41 s. 77 och prop. 1975/76:18 s. 107, jfr Genèvekonventionen artikel 1 F).

Som nämns i föregående avsnitt anser regeringen att det följer av direktivet att kriterierna för vilka som omfattas av begreppen flykting och alternativt skyddsbehövande ska vara desamma i samtliga medlemsstater. För att uppnå full förenlighet med direktivet bör därför bestämmelser om uteslutande från flyktingskap införas i utlänningslagen.

Artikel 12.1 a i direktivet motsvarar artikel 1 D i Genèvekonventionen och är tillämplig på sådana flyktingar från Palestina som får ekonomiskt bistånd genom United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East (UNRWA). Artikel 12.1 b i direktivet motsvarar artikel 1 E i Genèvekonventionen, som vid sin tillkomst främst tog sikte på personer som utan att vara medborgare i Tyskland ändå åtnjöt samma rättigheter som sådana medborgare. Dessa båda undantag utgår från att de utlänningar som omfattas av dem inte behöver något ytterligare skydd. Huruvida en utlänning redan har beviljats tillräckligt skydd och därmed inte är i behov av skydd i Sverige är en omständighet som måste beaktas vid prövningen av frågan om han eller hon riskerar förföljelse. Dessa undantag ryms således inom gällande lydelse av flyktingdefinitionen i 4 kap. 1 § UtlL och behöver inte enligt regeringens bedömning uttryckligen anges i utlänningslagen. I artikel 12.1 a i direktivet anges att om det skydd eller bistånd från andra organ eller kontor inom FN än UNHCR som utlänningen omfattas av har upphört utan att de berörda personernas ställning har fastställts slutgiltigt i enlighet med de relevanta resolutioner som antagits av FN:s generalförsamling, ska dessa personer automatiskt komma i åtnjutande av förmånerna i direktivet. UNHCR har anfört att lagtexten bör omfatta hela artikel 12.1 a. Regeringens förslag innebär att en utlänning som har erhållit sådant skydd eller bistånd som anges i artikel 12.1 a kommer att omfattas av flyktingdefinitionen om detta skydd eller bistånd av någon anledning upphör. Därmed saknas skäl att särskilt reglera den situationen.

Artikel 12.2 a motsvarar artikel 1 F a i Genèvekonventionen och avser brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott. Dessa brott har allt sedan andra världskrigets slut givits skiftande definitioner. Ledning för vad som avses med internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott finns i UNHCR:s handbok par. 150. Där anges att den mest uttömmande definitionen finns i 1945 års Londonöverenskommelse och i stadgan för den internationella krigstribunalen. En annan viktig internationell överenskommelse som räknas upp i UNHCR:s handbok är 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide). Den senast överenskomna definitionen av brott mot

Prop. 2009/10:31

106

mänskligheten och krigsförbrytelse finns i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen från år 1998. Det är också förutsett att Romstadgan ska innehålla en definition av aggressionsbrott (brott mot freden). Någon sådan definition lyckades man dock inte enas om vid förhandlingarna av Romstadgan. Förhandlingar pågår för närvarande i syfte att skapa en definition av det brottet. Artikel 12.2 b i direktivet motsvarar artikel 1 F b i Genèvekonventionen och avser grovt icke- politiskt brott utanför tillflyktslandet. Artikel 12.2 c motsvarar artikel 1 F c i Genèvekonventionen och behandlar gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser. En utlänning som har gjort sig skyldig till sådana brott eller gärningar som omfattas av dessa bestämmelser kan som nämns ovan vägras uppehållstillstånd i Sverige. För att uppnå full förenlighet med direktivet anser regeringen att en bestämmelse bör införas i utlänningslagen som föreskriver att en utlänning som har gjort sig skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådan brott, ett grovt icke- politiskt brott utanför tillflyktslandet eller gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga ska vara utesluten från att anses vara flykting. En sådan reglering ligger närmare Genèvekonventionens bestämmelser än den nuvarande svenska regleringen eftersom det i artikel 1 F i konventionen anges att stadgandena i konventionen inte ska äga tillämpning på den beträffande vilken det föreligger allvarliga skäl antaga att han förövat brott mot freden, krigsförbrytelse, osv. Lagrådet har anfört att uttryckssättet utesluten från att anses som flykting framstår som främmande för svenskt språkbruk. Uttryckssättet är emellertid vedertaget inom flyktingrättens område. Föreskrifterna i artiklarna 1 D, 1 E och 1 F i Genèvekonventionen benämns t.ex. uteslutandeklausuler. Regeringen anser därför att uttryckssättet utesluten från att anses som flykting bör användas. Lagrådet har vidare anmärkt att olika uttryckssätt används för att beteckna allvarlighetsgraden på brott som medför att flyktingar och alternativt skyddsbehövande utesluts från att anses vara flyktingar och alternativt skyddsbehövande. I artikel 12.2 b i direktivet anges att en tredjelandsmedborgare eller en statslös person inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting om det finns synnerliga skäl att anse att han eller hon har förövat ett grovt icke-politiskt brott. Detta uttryckssätt skiljer sig från det som i motsvarade fall används beträffande alternativt skyddsbehövande där det i artikel 17.1 b i direktivet anges att en tredjelandsmedborgare eller en statslös person inte uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande om det finns synnerliga skäl att anse att han eller hon har förövat ett allvarligt brott. Lagrådet har ifrågasatt om inte ordet allvarligt borde användas i båda sammanhangen för att undvika tillämpningsproblem. En strävan i detta lagstiftningsärende har varit att behålla sedan länge etablerad flyktingrättslig nomenklatur. Det begrepp som används i Genèvekonventionen och i UNHCR:s handbok är grovt icke-politiskt brott. Som Lagrådet påpekat bör samma uttryckssätt användas avseende brottets allvarlighetsgrad i uteslutandebestämmelserna vad gäller

Prop. 2009/10:31

107

flyktingar och alternativt skyddsbehövande. I båda bestämmelserna bör därför grovt användas.

I artikel 12.2 b i direktivet om grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet anges att särskilt grymma handlingar, även om de begåtts i förment politiskt syfte, får betecknas som allvarliga icke-politiska brott. Detta överensstämmer med vad som uttalas i UNHCR:s handbok (par. 152) om grymma icke-politiska brott och också med vad som ligger till grund för den svenska tolkningen (jfr prop. 1996/97:25 s. 97). Migrationsverket anser att direktivets definition bör tas in i utlänningslagen. Enligt regeringens uppfattning är det inte nödvändigt att denna framgår direkt av lagtexten. Det har framhållits att det inte kan komma i fråga att Sverige tillämpar Genèvekonventionen på ett sätt som, oavsett i vilken riktning det sker, avsevärt avviker från tillämpningen i andra länder (prop. 1996/97:25 s. 96 f.). Mot den bakgrunden anser regeringen att det finns anledning att låta lagtexten ligga så nära Genèvekonventionens formulering som möjligt. Det finns inte skäl att vid genomförandet av direktivet vid sidan av vad som anges i internationellt vedertagna tolkningsanvisningar slå fast principer för tolkningen. Det bör i stället överlämnas till rättstillämpningen att med stöd av förarbeten och internationella riktlinjer närmare utveckla tolkningen och tillämpningen av icke-politiskt brott. En allt för långtgående precisering i författningstext kan låsa rättsutvecklingen och verka begränsande. Med hänsyn härtill bör direktivets definition av icke- politiskt brott inte tas in i utlänningslagen.

Enligt artikel 12.3 i direktivet gäller undantagen i artikel 12.2 även personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av de brott eller gärningar som nämns. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.

Som nämns ovan anser regeringen att det följer av direktivet att kriterierna för vilka som omfattas av begreppen flykting och alternativt skyddsbehövande ska vara desamma i samtliga medlemsstater. Direktivet medger därför inte, som BO föreslagit, att barn undantas från uteslutandebestämmelsen. Att en utlänning är utesluten från flyktingskap innebär emellertid inte att han eller hon är utesluten från möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

Genom att i utlänningslagen införa bestämmelser om uteslutande från möjligheten att vara flykting eller annan skyddsbehövande kan, som Röda Korset har påpekat, den situationen uppkomma att en utlänning är utesluten från att anses som flykting eller annan skyddsbehövande samtidigt som det föreligger hinder mot verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. När ett beslut om avvisning eller utvisning ska fattas ska den beslutande myndigheten eller domstolen enligt 8 kap. 17 § UtlL ta hänsyn till om det föreligger verkställighetshinder. Om det föreligger verkställighetshinder eller om det senare visar sig att verkställighet inte kan ske, kan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas med stöd av 5 kap. 11 § UtlL. Bestämmelsen tar enligt förarbetena bl.a. sikte på fall då det före ett avvisnings- eller utvisningsbeslut visar sig att ett sådant beslut inte skulle gå att verkställa under viss tid (prop. 2004/05:170 s. 282 f.). Om verkställighetshindret bedöms vara bestående under så lång tid att utlänningen kan bedömas få en särskild anknytning till Sverige kan ett uppehållstillstånd ges med stöd av 5 kap. 6 § UtlL, uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande

Prop. 2009/10:31

108

omständigheter. Regeringen anser, till skillnad från Röda Korset, att det Prop. 2009/10:31 inte bör införas någon särskild grund för uppehållstillstånd för

utlänningar som har begått sådana handlingar att de är uteslutna från flyktingskap och från att anses som annan skyddsbehövande. Bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder och synnerligen ömmande omständigheter ger enligt regeringens uppfattning tillräckliga möjligheter att hantera angivna situationer.

7.2.3Beviljande av flyktingstatus

Regeringens förslag: En utlänning som uppfyller kriterierna för att vara flykting och som inte är utesluten från att anses som flykting ska förklaras vara flykting (flyktingstatusförklaring).

En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd på någon annan grund än att han eller hon är flykting ska kunna ansöka om flyktingstatusförklaring.

En utlänning får vägras flyktingstatusförklaring om han eller hon genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige eller om han eller hon har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.

 

Enligt utredningens förslag skulle direktivets bestämmelser som ger

 

möjlighet

att

vägra

flyktingstatus

inte

föranleda

några

 

författningsändringar.

 

 

 

 

 

Remissinstanserna: Många remissinstanser som har yttrat sig om