Regeringens proposition 2009/10:170

En enklare plan- och bygglag

Prop.

 

2009/10:170

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 mars 2010

Fredrik Reinfeldt

Andreas Carlgren

(Miljödepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny plan- och bygglag som ersätter den nuvar- ande plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.

Den nya lagen är resultatet av att ett stort antal utredningsförslag och innebär att plan- och byggprocesserna förenklas samtidigt som kontrollen av byggandet skärps. För att underlätta tillämpningen har språket i den nya lagen har moderniserats och viktiga termer definierats.

Det införs nya bestämmelser som innebär att miljö- och klimataspekter ska beaktas vid planläggning och byggande. Hänsyn ska också tas till förutsättningarna för telekommunikation och annan informationsteknik. Översiktsplanens strategiska funktion stärks liksom kravet på aktualitets- prövning av planen.

Kraven på detaljplanens utformning nyanseras i förenklande syfte. En möjlighet att begära planbesked införs. Krav på att detaljplan måste före- gås av ett program slopas liksom fastighetsplan.

En handläggningstid på högst tio veckor införs för bygglov. En ny skyldighet att pröva krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i bygglov införs. Det ge- nerella kravet på bygganmälan före byggstart slopas. Innan en bygg-, riv- nings- eller markåtgärd påbörjas krävs startbesked. Innan ett byggnads- verk får tas i bruk krävs ett slutbesked.

Som en följd av genomförande av tjänstedirektivet ställs krav på certi- fiering av kontrollansvariga och sakkunniga. En byggsanktionsavgift er- sätter de nuvarande tre avgiftsmöjligheterna. För att undvika dubbla för- faranden föreslås bestämmelser om samordning av handläggning av vissa ärenden enligt plan- och bygglagen och andra lagar.

Lagen föreslås träda i kraft den 2 maj 2011.

1

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut.................................................................

6

2

Lagförslag.........................................................................................

7

 

2.1

Plan- och bygglag...............................................................

7

 

2.2

Lag om ändring i miljöbalken..........................................

79

 

2.3

Lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred...............

84

2.4Lag om ändring i fastighetsbildningslagen

 

(1970:988)........................................................................

85

2.5

Lag om ändring i väglagen (1971:948)............................

91

2.6

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) ...........

93

2.7

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).............

95

2.8

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)..............

97

2.9Lag om ändring i lagen (1979:558) om

handikappanpassad kollektivtrafik...................................

98

2.10Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152)......................................................................

99

2.11Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa

 

torvfyndigheter...............................................................

103

2.12

Lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716)......

104

2.13Lag om ändring i lagen (1987:11) om

exploateringssamverkan.................................................

105

2.14Lag om ändring i lagen (1987:147) om

 

regionplanering för kommunerna i Stockholms län .......

106

2.15

Lag om ändring i lagen (1988:950) om

 

 

kulturminnen m.m..........................................................

108

2.16

Lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978)..........

110

2.17

Lag om ändring i minerallagen (1991:45)......................

111

2.18Lag om ändring i lagen (1993:320) om

byggfelsförsäkring m.m. ................................................

113

2.19Lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande

av järnväg.......................................................................

115

2.20Lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda

bestämmelser om gaturenhållning och skyltning ...........

116

2.21Lag om ändring i lagen (2006:412) om allmänna

vattentjänster..................................................................

118

2.22Lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i

 

 

vägtunnlar ......................................................................

120

 

2.23

Lag om ändring i lagen (2006:545) om skyddsrum .......

121

 

2.24

Lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign.........

123

3

Ärendet och dess beredning..........................................................

124

4

Behovet av en ny lag.....................................................................

126

5

De tekniska egenskapskraven på byggnadsverk tas in i

 

 

plan- och bygglagen......................................................................

129

6

Strukturen i den nya lagen ............................................................

130

 

6.1

Allmänt ..........................................................................

130

 

6.2

Lag eller förordning .......................................................

135

Prop. 2009/10:170

2

7

Nya definitioner ...........................................................................

140

8

Allmänna och enskilda intressen..................................................

156

9

Översiktsplan ...............................................................................

169

 

9.1

Bakgrund och gällande bestämmelser ...........................

169

 

9.2

Översiktsplanens roll, innehåll och utformning.............

173

 

9.3

Samråd om kommunens förslag till översiktsplan.........

179

9.4Utställning och granskning av kommunens förslag

 

till översiktsplan ............................................................

183

9.5

Antagande av översiktsplan...........................................

185

9.6Ändring för en viss del av kommunen eller

 

genom tillägg för ett särskilt intresse.............................

186

9.7

Översyn av översiktsplanens aktualitet .........................

188

10 Detaljplan och områdesbestämmelser..........................................

191

10.1

Bakgrund och gällande bestämmelser ...........................

191

10.2

Krav på reglering med detaljplan ..................................

193

10.3

Huvudmannaskapet för allmänna platser.......................

196

10.4

Fastighetsplanebestämmelser i detaljplan......................

201

10.5

Övriga nya regleringsmöjligheter i en detaljplan ..........

205

10.6

Detaljplanens omfattning och utformning.....................

211

10.7

Ändring av detaljplan under genomförandetiden ..........

218

10.8

Reglering med områdesbestämmelser ...........................

219

11 Arbetet med att ta fram detaljplaner och områdes-

 

bestämmelser................................................................................

222

11.1

Bakgrund och gällande bestämmelser ...........................

222

11.2

Planbesked.....................................................................

222

11.3Program, samråd, granskning och underrättelse

om en detaljplan ............................................................

231

11.4Regler för ett ännu enklare planförfarande i vissa

 

 

situationer......................................................................

240

 

11.5

Upprättande av miljökonsekvensbeskrivning................

244

 

11.6

Länsstyrelsens uppgifter under detaljplaneprocessen....

245

12

Genomförandet av detaljplaner ....................................................

248

13

Regionplaner................................................................................

252

14

Kraven på byggnadsverk..............................................................

254

 

14.1

Byggnadsverks utformning ...........................................

254

 

14.2

Enkelt avhjälpta hinder..................................................

261

 

14.3

Byggnadsverks tekniska egenskaper .............................

264

 

14.4

Flyttning av byggnadsverk ............................................

266

 

14.5

Underhåll av byggnadsverk...........................................

268

15

Bygglov, rivningslov och marklov m.m.......................................

269

 

15.1

Bakgrund och gällande bestämmelser ...........................

269

 

15.2

Bygglovsplikt ................................................................

272

 

15.3

Rivningslovsplikt...........................................................

273

 

15.4

Marklovsplikt ................................................................

274

 

15.5

Bygganmälan och anmälningsplikt ...............................

274

 

15.6

Villkorsbesked och förhandsbesked ..............................

276

 

15.7

Handläggningen av ärenden ..........................................

278

Prop. 2009/10:170

3

15.8

Samordning av bygglovsärenden enligt plan-

Prop. 2009/10:170

 

och bygglagen och anmälningsärenden enligt

 

 

miljöbalken ....................................................................

282

15.9

Förutsättningar för bygglov............................................

285

15.10

Förutsättningar för rivningslov ......................................

291

15.11

Beslutets innehåll och expediering.................................

292

15.12

Laga kraft för lov och förhandsbesked...........................

293

15.13

Giltighetstiden för lov ....................................................

297

16 Genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder.................

297

16.1Byggherrens ansvar för kontroll av genomförandet

 

av bygg-, rivnings- och markåtgärder ............................

297

16.2

Kontrollplan ...................................................................

300

16.3

Kontrollansvariga...........................................................

305

16.4

Tekniskt samråd .............................................................

310

16.5

Byggnadsnämndens startbesked.....................................

315

16.6

Utstakning......................................................................

318

16.7

Arbetsplatsbesök ............................................................

319

16.8

Kompletterande villkor ..................................................

320

16.9

Slutsamråd......................................................................

321

16.10

Byggnadsnämndens slutbesked......................................

322

17 Tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder .................................

328

17.1

Allmänt om tillsynen......................................................

328

17.2

Tillsynen över kommunala beslut ..................................

334

17.3

Förelägganden................................................................

336

17.4

Förbud mot användning av byggnadsverk .....................

338

17.5Byte av och ingripanden mot en kontrollant eller

 

 

kontrollansvarig .............................................................

339

 

17.6

Byggsanktionsavgifter ...................................................

340

 

17.7

Tystnadsplikt..................................................................

350

18

Byggnadsnämndens avgifter.........................................................

351

19

Ny instansordning.........................................................................

352

20

Överklagande................................................................................

353

 

20.1

Överklagande av beslut..................................................

353

 

20.2

Rätten att överklaga .......................................................

355

21

Samordning mellan plan- och bygglagen och andra lagar............

363

 

21.1

Samordning med miljöbalken ........................................

364

 

21.2

Samordning med trafiklagarna.......................................

369

22

Ändringar till följd av tjänstedirektivet.........................................

371

23

Bemyndiganden............................................................................

375

24

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser..................................

378

25

Ändring i lagen om byggfelsförsäkring ........................................

380

26

Följdändringar i andra lagar..........................................................

383

27

Konsekvenser................................................................................

384

 

27.1

Konsekvenser för staten.................................................

384

 

27.2

Konsekvenser för kommuner .........................................

386

4

Prop. 2009/10:170

5

Prop. 2009/10:170

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.plan- och bygglag,

2.lag om ändring i miljöbalken,

3.lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

4.lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

5.lag om ändring i väglagen (1971:948),

6.lag om ändring ledningsrättslagen (1973:1144),

7.lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

8.lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

9.lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektiv- trafik,

10.lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

11.lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

12.lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),

13.lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan,

14.lag om ändring i lagen (1987:147) om regionplanering för kommu- nerna i Stockholms län,

15.lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,

16.lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),

17.lag om ändring i minerallagen (1991:45),

18.lag om ändring i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m.,

19.lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

20.lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning,

21.lag om ändring i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster,

22.lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar,

23.lag om ändring i lagen (2006:545) om skyddsrum,

24.lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign.

6

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Plan- och bygglag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Syfte, innehåll och definitioner

1 § I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vat- ten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande genera- tioner.

2 § Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten enligt denna lag.

3 § Lagen innehåller bestämmelser om

1.lagens syfte och innehåll och definitioner (1 kap.),

2.allmänna och enskilda intressen (2 kap.),

3.översiktsplan (3 kap.),

4.reglering med detaljplan och områdesbestämmelser (4 kap.),

5.att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser (5 kap.),

6.genomförandet av detaljplaner (6 kap.),

7.regionplanering (7 kap.),

8.krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser (8 kap.),

9.bygglov, rivningslov och marklov m.m. (9 kap.),

10.genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder (10 kap.),

11.tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder (11 kap.),

12.byggnadsnämnden (12 kap.),

13.överklagande (13 kap.),

14.skadeersättning och inlösen (14 kap.),

15.domstolsprövning m.m. (15 kap.), och

16.bemyndiganden m.m. (16 kap.).

4 § I denna lag avses med

allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,

bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk, bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av

andra anläggningar än byggnader,

byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekter- ings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,

Prop. 2009/10:170

7

byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,

byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens upp- gifter enligt denna lag,

byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,

byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,

genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21–25 §§,

kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,

miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgif- ter på miljö- och hälsoskyddsområdet,

nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,

ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,

planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,

sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till var- andra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,

tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggna- dens volym,

tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslut- ning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna använ- das för avsett ändamål,

underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde,

ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och

5 § Om en fastighet har upplåtits med tomträtt, ska det som sägs i den- na lag om fastighetsägaren eller fastigheten tillämpas på tomträttshavaren eller tomträtten. En tomträttshavare är dock inte skyldig att bekosta an- läggande av gator och andra allmänna platser.

6 § Den som innehar egendom med ständig besittningsrätt eller med fi- deikommissrätt eller på grund av testamentariskt förordnande utan att äg- anderätten tillkommer någon ska vid tillämpning av denna lag anses som egendomens ägare.

2 kap. Allmänna och enskilda intressen

1 § Vid prövningen av frågor enligt denna lag ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen.

Prop. 2009/10:170

8

2 § Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller förhandsbe- sked enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas.

3 § Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kul- turvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja

1.en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,

2.en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och använd- bar för alla samhällsgrupper,

3.en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt, och

4.en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens.

Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1–4.

4 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om mar- ken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet.

5 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till

1.människors hälsa och säkerhet,

2.jord, berg- och vattenförhållandena,

3.möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshan- tering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,

4.möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt buller- störningar, och

5.risken för olyckor, översvämning och erosion.

Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energi- försörjningen och energihushållningen.

6 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till

1.stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan,

2.skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,

3.åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,

4.behovet av hushållning med energi och vatten och av goda klimat- och hygienförhållanden,

5. möjligheterna att hantera avfall,

Prop. 2009/10:170

9

6. trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö,

7.möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsför- måga att använda området, och

8.behovet av framtida förändringar och kompletteringar.

Första stycket gäller också i fråga om skyltar och ljusanordningar.

Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska bebyggelse- områdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konst- närliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas.

7 § Vid planläggning enligt denna lag ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebygg- else finns

1.gator och vägar,

2.torg,

3.parker och andra grönområden,

4.lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse, och

5.möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.

8 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska byggnadsverk som placeras under markytan i skälig omfattning utformas så att det inte försvårar användningen av marken ovanför.

9 § Planläggning av mark och vattenområden samt lokalisering, placer- ing och utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar enligt denna lag får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnads- verket, skylten eller ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.

10 § Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska miljö- kvalitetsnormerna i 5 kap. miljöbalken eller i föreskrifter som har medde- lats med stöd av 5 kap. miljöbalken följas.

11 § Planläggning och annan prövning enligt denna lag som avser en användning av ett mark- eller vattenområde som också har prövats eller ska prövas enligt annan lag ska samordnas med det andra arbetet, om det lämpligen kan ske.

3 kap. Översiktsplan

1 § Varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen.

2 § Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utveckl- ingen av den fysiska miljön. Planen ska ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.

Prop. 2009/10:170

10

3 § Översiktsplanen är inte bindande.

Prop. 2009/10:170

4 § Kommunen ska i översiktsplanen redovisa sin bedömning av hur skyldigheten att enligt 2 kap. ta hänsyn till allmänna intressen vid beslut om användningen av mark- och vattenområden kommer att tillgodoses. I redovisningen ska riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken anges särskilt.

5 § Av översiktsplanen ska framgå

1.grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden,

2.kommunens syn på hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras,

3.hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena och följa gällande miljökvalitetsnormer,

4.hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling inom kommu- nen, och

5.sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken.

6 § Översiktsplanen ska utformas så att innebörden och konsekven- serna av den tydligt framgår.

Förslag till översiktsplan

7 § Innan kommunen antar en översiktsplan eller en ändring i den ska kommunen

1.upprätta ett förslag till plan eller ändring som uppfyller kraven i 4– 6 §§,

2.vid upprättandet av förslaget samråda med myndigheter, kommuner och andra som är berörda enligt 9–11 §§, och

3.ställa ut förslaget och låta det granskas enligt 12–18 §§.

8 § Om planförslaget kan antas medföra en sådan betydande miljöpå- verkan som avses i 6 kap. 11 § miljöbalken, ska kommunen låta det bli föremål för samråd och granskning på ett sätt som uppfyller också kraven i 6 kap. 11–18 och 22 §§ miljöbalken. Om en miljökonsekvensbeskriv- ning upprättas ska den finnas tillsammans med planförslaget.

Samråd om kommunens förslag

9 § När kommunen upprättar ett förslag till översiktsplan eller ändring i planen ska kommunen samråda med länsstyrelsen samt med de berörda kommuner, regionplaneorgan och kommunala organ i övrigt som har an- svar för regionalt tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering. Kom- munen ska också ge kommunens medlemmar, de andra myndigheter, sam- manslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av för- slaget tillfälle att delta i samrådet.

11

Syftet med samrådet är att få fram ett så bra beslutsunderlag som möj- ligt och att ge möjlighet till insyn och påverkan.

Under samrådet ska kommunen redovisa förslagets innebörd, skälen för förslaget, förslagets konsekvenser och det planeringsunderlag som har betydelse från nationell, regional, mellankommunal eller annan syn- punkt.

10 § Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt

1.ta till vara och samordna statens intressen,

2.tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. som hänsyn bör tas till vid beslut om användningen av mark- och vattenområden,

3.verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodo- ses, att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs och att redo- visningen av områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen är för- enlig med 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,

4.verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

5.verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

11 § Kommunen ska redovisa resultatet av samrådet i en samrådsredo- görelse som också ska innehålla de förslag som framförda synpunkter har gett anledning till. Samrådsredogörelsen ska finnas tillsammans med planförslaget.

Utställning och granskning av kommunens förslag

12 § Kommunen ska ställa ut planförslaget under minst två månader.

13 § Kommunen ska kungöra utställningen av planförslaget före ut- ställningstidens början. Kommunen ska anslå kungörelsen på kommun- ens anslagstavla och införa den i en ortstidning. Av kungörelsen ska det framgå var utställningen äger rum samt inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget ska lämnas.

Kungörandet ska ske enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

14 § Innan utställningen äger rum ska kommunen skicka planförslaget och kungörelsen till länsstyrelsen och till de kommuner och kommunala organ som avses i 9 §.

15 § Den som vill lämna synpunkter på planförslaget ska göra det skriftligen under utställningstiden.

16 § Länsstyrelsen ska under utställningstiden avge ett granskningsytt- rande över planförslaget.

Av yttrandet ska det framgå om

1. förslaget inte tillgodoser ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljö- balken,

Prop. 2009/10:170

12

2.förslaget kan medverka till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. Prop. 2009/10:170 miljöbalken inte följs,

3.redovisningen av områden för landsbygdsutveckling i strandnära lä-

gen inte är förenlig med 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken,

4.sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt, och

5.en bebyggelse eller ett byggnadsverk blir olämpligt med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översväm- ning eller erosion.

17 § Efter utställningstiden ska kommunen i ett särskilt utlåtande sam- manställa de synpunkter som kommit fram och redovisa de förslag som synpunkterna gett anledning till.

18 § Om planförslaget ändras väsentligt efter utställningen, ska kom- munen ställa ut förslaget på nytt.

Antagande

19 § Kommunfullmäktige beslutar i frågor om antagande och ändring av översiktsplanen.

20 § Kommunen ska redovisa länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 16 § tillsammans med översiktsplanen. Om länsstyrelsen inte har godta- git planen i en viss del, ska det anmärkas i planen.

21 § Ett beslut att anta eller ändra översiktsplanen gäller först sedan be- slutet har vunnit laga kraft.

22 § När ett beslut att anta eller ändra översiktsplanen har vunnit laga kraft, ska kommunen utan dröjsmål skicka följande handlingar till Bover- ket och länsstyrelsen samt de berörda kommuner, regionplaneorgan och kommunala organ i övrigt som har ansvar för regionalt tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering:

1.översiktsplanen,

2.den samrådsredogörelse som avses i 11 §,

3.det granskningsyttrande som avses i 16 §,

4.det utlåtande som avses i 17 §, och

5.ett protokollsutdrag med beslutet.

Ändringar

23 § En översiktsplan kan ändras för en viss del av kommunen. Den kan också ändras genom ett tillägg för att tillgodose ett särskilt allmänt intresse. Om inte annat följer av 24–26 §§, ska 1–22 §§ tillämpas när pla- nen ändras.

En ändring av planen för en viss del av kommunen får redovisas med en annan detaljeringsgrad än för översiktsplanen i övrigt.

Om planen innebär en ändring av den gällande översiktsplanen ska sambanden med och konsekvenserna för översiktsplanen som helhet re- dovisas.

13

24 § Om ett förslag till ändring avser endast en viss del av kommunen, får kommunen, i stället för att ställa ut det enligt 12 §, anslå en kungörel- se om förslaget på kommunens anslagstavla och föra in kungörelsen i en ortstidning. Kommunen ska hålla förslaget, samrådsredogörelsen och i förekommande fall miljökonsekvensbeskrivningen tillgängliga för gransk- ning.

Av kungörelsen ska det framgå

1.var området som avses med ändringen ligger,

2.var förslaget finns tillgängligt för granskning,

3.att den som vill granska förslaget och lämna synpunkter får göra det inom en viss tid (granskningstid) som ska vara minst sex veckor, och

4.till vem synpunkter på förslaget ska lämnas.

25 § Om kommunen kungör ett planförslag enligt 24 §, ska kommunen i stället för att skicka handlingar enligt 14 §

1.senast den dag då kungörandet sker skicka ett meddelande om inne- hållet i kungörelsen till länsstyrelsen samt till de kommuner och kommu- nala organ enligt 9 § som berörs,

2.skicka förslaget till länsstyrelsen, och

3.under granskningstiden hålla förslaget tillgängligt för dem som vill granska det.

26 § Om kommunen kungör ett förslag enligt 24 §, ska det som sägs i 15–17 §§ om utställningstiden i stället avse granskningstiden. Om försla- get ändras väsentligt efter granskningstiden, får kommunen kungöra det ändrade förslaget i stället för att ställa ut det på nytt.

Översyn av planens aktualitet

27 § Kommunfullmäktige ska minst en gång under mandattiden pröva om översiktsplanen är aktuell i förhållande till kraven i 5 §.

28 § Länsstyrelsen ska minst en gång under den mandattid som avses i 27 § redovisa sina synpunkter i fråga om sådana statliga och mellankom- munala intressen som kan ha betydelse för översiktsplanens aktualitet. Synpunkterna ska redovisas i en sammanfattande redogörelse till kom- munen. Av redogörelsen ska det framgå hur synpunkterna förhåller sig till översiktsplanen.

Länsstyrelsen ska lämna en sådan redogörelse till kommunen också när kommunen begär det.

4 kap. Reglering med detaljplan och områdesbestämmelser

1 § Inom kommunen får mark- och vattenområdens användning, be- byggelse och byggnadsverk regleras med detaljplaner eller områdesbe- stämmelser enligt detta kapitel.

Krav på reglering med detaljplan

2 § Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområ- des lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggel- semiljöns utformning för

Prop. 2009/10:170

14

1. en ny sammanhållen bebyggelse, om det behövs med hänsyn till om- Prop. 2009/10:170 fattningen av bygglovspliktiga byggnadsverk i bebyggelsen,

2.en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen be- höver ske i ett sammanhang, och

3.ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om

a)byggnadsverket är en byggnad eller kräver bygglov enligt 9 kap. el- ler föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §, och

b)byggnadsverkets användning får betydande inverkan på omgivning- en eller om det råder stor efterfrågan på området för bebyggande.

Trots första stycket 3 krävs det ingen detaljplan, om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller för- handsbesked och användningen av byggnadsverket inte kan antas medfö- ra en betydande miljöpåverkan.

3 § Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområ- des lämplighet för ett vindkraftverk, om

1.vindkraftverket omfattas av krav på bygglov eller anmälan enligt fö- reskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 eller 8 §,

2.det råder stor efterfrågan på området för bebyggande, och

3.kraftverket inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov, förhandsbesked eller anmälan.

4 § Trots 2 och 3 §§ behöver reglering inte göras med en detaljplan, om tillräcklig reglering har gjorts med områdesbestämmelser.

5 § I en detaljplan ska kommunen

1.bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden,

2.bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, och

3.bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.

Markreservat och allmänna platser

6 § I en detaljplan får kommunen bestämma markreservat för sådana trafik- och väganläggningar, energianläggningar, anordningar för elektro- niska kommunikationsnät och ledningar som behövs för allmänna ända- mål.

7 § Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att kommunen inte ska vara huvudman för en eller flera allmänna platser.

8 § I en detaljplan får kommunen bestämma

1.hur allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas, och

2.hur allmänna platser som kommunen inte ska vara huvudman för ska användas och utformas.

9 § I en detaljplan får kommunen bestämma om stängsel samt utfart el-

ler annan utgång mot allmänna platser.

15

Markytan

Prop. 2009/10:170

10 § I en detaljplan får kommunen bestämma

om vegetation och

om markytans utformning och höjdläge.

 

Bebyggandets omfattning och byggnaders omfattning och användning

11 § I en detaljplan får kommunen bestämma

1.bebyggandets omfattning över och under markytan,

2.byggnaders användning, och

3.andelen lägenheter av olika slag i bostadsbyggnader och lägenheter- nas storlek.

Skydd mot störningar

12 § I en detaljplan får kommunen bestämma

1.skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översväm- ning och erosion,

2.skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgivningen, och

3.om det finns särskilda skäl för det, högsta tillåtna värden för stör- ningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller andra olägenhe- ter som omfattas av 9 kap. miljöbalken.

Parkering

13 § I en detaljplan får kommunen bestämma

1.de krav i fråga om att ordna utrymme för parkering, lastning och lossning som behövs med hänsyn till 8 kap. 9 § första stycket 4,

2.placeringen och utformningen av parkeringsplatser, och

3.att viss mark eller vissa byggnader inte får användas för parkering.

Bygglov, rivningslov och marklov

14 § I en detaljplan får kommunen bestämma att bygglov till en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under förutsättning att

1.en viss anläggning för trafik, energi- eller vattenförsörjning eller av- lopp, som kommunen inte ska vara huvudman för, har kommit till stånd,

2.ett visst byggnadsverk på tomten har rivits, byggts om, flyttats eller fått den ändrade användning som anges i planen,

3.utfarten eller en annan utgång från fastigheten har ändrats,

4. markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom att en markförorening har avhjälpts eller en skydds- eller säkerhetsåtgärd har vidtagits på tomten.

15 § I en detaljplan får kommunen bestämma omfattningen av kraven på

1.bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§,

2.rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 1 och andra stycket, och

3.marklov enligt 9 kap. 11 och 12 §§.

16

Placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter 16 § I en detaljplan får kommunen

1.bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter,

2.i fråga om byggnadsverk ange de områden och i övrigt bestämma de preciserade krav som behövs för att följa förbudet mot förvanskning en- ligt 8 kap. 13 §, kraven på varsamhet enligt 8 kap. 14 § eller kravet på skydd för ett bebyggelseområdes särskilda värden enligt 2 kap. 6 § tredje stycket,

3.bestämma att byggnader som omfattas av förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13 § inte får rivas,

4.bestämma omfattningen av skyddet av tomter enligt 8 kap. 13 § andra stycket 2 och bestämma preciserade krav för att följa förbudet mot för- vanskning av sådana tomter eller som annars behövs för att följa kravet på skydd för ett bebyggelseområdes särskilda värden enligt 2 kap. 6 § tredje stycket, och

5.i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader bestämma sådana krav på byggnadsverk som avses i 16 kap. 2 och 5 §§ och bestäm- ma undantag från sådana krav.

Strandskydd

17 § I en detaljplan får kommunen upphäva strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken för ett område, om det finns särskilda skäl för det och om intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen vä- ger tyngre än strandskyddsintresset. En bestämmelse om upphävande får dock inte avse ett sådant område som enligt 7 kap. 18 § första stycket 2 miljöbalken omfattas av länsstyrelsens beslutanderätt. Bestämmelserna i 7 kap. 18 c–18 g §§ miljöbalken ska tillämpas på detaljplanebestämmel- ser om upphävande av strandskydd.

Fastighetsindelning m.m.

18 § I en detaljplan får kommunen bestämma en största eller minsta storlek på fastigheter, bestämma markreservat för gemensamhetsanlägg- ningar samt, om det behövs för genomförandet av en ändamålsenlig in- delning i fastigheter eller för att annars underlätta detaljplanens genom- förande, bestämma

1.hur området ska vara indelat i fastigheter,

2.de servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som ska bildas, ändras eller upphävas,

3.de anläggningar som ska utgöra gemensamhetsanläggningar, och

4.de fastigheter som ska delta i gemensamhetsanläggningarna och de utrymmen som ska tas i anspråk för anläggningarna.

En detaljplanebestämmelse om markens indelning i fastigheter eller

om servitut eller liknande särskilda rättigheter ska vara förenlig med 3 kap. 1 § och 5 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988).

En detaljplanebestämmelse om inrättande av en gemensamhetsanlägg- ning ska vara förenlig med 5 och 6 §§ anläggningslagen (1973:1149). En detaljplanebestämmelse om ledningsrätt ska vara förenlig med 6 § led- ningsrättslagen (1973:1144).

Prop. 2009/10:170

17

19 § I en detaljplan får kommunen bestämma att planen får genomföras med exploateringssamverkan enligt det som följer av 6 kap. 2 §, om det med hänsyn till bebyggelseutvecklingen är angeläget att i ett samman- hang ställa i ordning mark för bebyggelse och utföra sådana anordningar som behövs för bebyggelsen.

20 § Om en detaljplan antas efter det att ett exploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan har vunnit laga kraft, ska kommunen i planen ange att den ska genomföras enligt den lagen.

Om mark ska tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i exploateringssamverkan, ska planen innehålla en uppgift om det.

Detaljplanens genomförandetid

21 § I detaljplanen ska kommunen ange en genomförandetid. Tiden ska bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen, men tiden får inte vara kortare än fem år och inte längre än femton år.

Tiden räknas från den dag då beslutet att anta planen vinner laga kraft. Om någon del av planen får genomföras tidigare på grund av ett förord- nande enligt 13 kap. 18 § andra stycket, räknas tiden från den dag då ge- nomförandet får påbörjas. Detta gäller dock inte om kommunen i planen har bestämt att tiden ska räknas från en senare tidpunkt eller bestämt olika tider för skilda områden av planen.

22 § Om en detaljplan ändras, ska planens genomförandetid gälla också för den del som ändras.

Om planen vid ändringen inte innehåller någon uppgift om genomför- andetid, ska kommunen med tillämpning av 21 § bestämma en särskild genomförandetid för den del av planen som ändras.

23 § Om detaljplanen saknar uppgift om genomförandetidens längd, ska längden anses vara femton år. Om planen saknar uppgift om när tiden ska börja räknas, ska den räknas enligt 21 § andra stycket.

24 § Innan genomförandetiden har gått ut får den förlängas med högst fem år i sänder. Efter det att genomförandetiden har gått ut, får den för- nyas med högst fem år i sänder.

En förlängning eller förnyelse får avse ett visst område av detaljplanen.

25 § Om någon i fråga om en viss fastighet har påbörjat åtgärder för att genomföra detaljplanen men inte hinner fullfölja åtgärderna före genom- förandetidens utgång och förseningen beror på omständigheter som kom- munen råder över, ska kommunen förlänga genomförandetiden för den fastigheten. Förlängningen ska ske med den tid som är skälig.

En ansökan om förlängning ska göras före genomförandetidens utgång.

Tillfällig användning

26 § I detaljplanen får kommunen bestämma tillfällig användning av mark eller byggnader som inte genast behöver tas i anspråk för det ända- mål som anges i planen.

Prop. 2009/10:170

18

27 § Den tid som den tillfälliga användningen får pågå ska bestämmas i planen. Tiden får bestämmas till högst tio år och ska räknas från den dag som följer av 21 § andra stycket.

28 § Om detaljplanen saknar uppgift om hur lång tid en tillfällig an- vändning får pågå, är tiden fem år.

29 § Tiden för tillfällig användning får förlängas med högst fem år i sänder. Den sammanlagda tiden får dock inte överstiga tjugo år.

Detaljplanens omfattning och utformning

30 § En detaljplan ska bestå av en karta över det område som planen omfattar (plankarta) och de bestämmelser i övrigt som behövs. Av plan- kartan ska det framgå hur planområdet delas upp för skilda ändamål och vilka bestämmelser som gäller för olika områden.

Om det behövs för att planen ska bli tydlig, får reglering av frågor som avses i 18 § första stycket redovisas på en särskild plankarta.

31 § En beskrivning av hur detaljplanen ska förstås och genomföras (planbeskrivning) ska finnas tillsammans med planen.

32 § En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.

Den avsedda regleringen av bebyggelsen och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.

Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte.

33 § Planbeskrivningen ska innehålla en redovisning av

1.planeringsförutsättningarna,

2.planens syfte,

3.hur planen är avsedd att genomföras,

4.de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser, och

5.om planen avviker från översiktsplanen, på vilket sätt den i så fall gör det och skälen för avvikelsen.

Planbeskrivningen ska innehålla det illustrationsmaterial som behövs för att förstå planen.

Av redovisningen enligt första stycket 3 ska framgå de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt samt vilka konsekvenser dessa åtgärder får för fastighetsägarna och andra berörda.

34 § Om genomförandet av planen kan antas få en betydande miljöpå- verkan, ska redovisningen enligt 33 § första stycket 4 i fråga om miljö- konsekvenserna ha det innehåll som följer av 6 kap. 12 § och 13 § första stycket miljöbalken.

Redovisningen ska också uppfylla kraven i 6 kap. 7 § första och andra styckena miljöbalken, om genomförandet av detaljplanen kan antas få en

Prop. 2009/10:170

19

betydande miljöpåverkan på grund av att planområdet får tas i anspråk för

1.industriändamål,

2.ett köpcentrum, en parkeringsanläggning eller något annat projekt för sammanhållen bebyggelse,

3.en skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar,

4.en hamn för fritidsbåtar,

5.ett hotellkomplex eller en fritidsby med tillhörande anläggningar, utanför sammanhållen bebyggelse,

6.en permanent campingplats,

7.en nöjespark, eller

8.en djurpark.

35 § Redovisningen enligt 33 § första stycket 4 behöver inte innehålla någon miljökonsekvensbeskrivning som är särskilt upprättad för detalj- planeärendet, om planen är en sådan som avses i 5 kap. 7 § 2 eller 3 och miljökonsekvensbeskrivningen i det andra ärendet återges i och är aktuell och tillräcklig för detaljplaneärendet.

36 § Detaljplanen ska vara utformad med skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande.

I de delar som planen medför att mark eller annat utrymme eller sär- skild rätt till mark eller annat utrymme kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 3, 4, 13 eller 16 § ska planen vara utformad så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda.

37 § En detaljplan får innebära en närmare reglering av möjligheterna att bedriva handel endast om det finns skäl av betydande vikt för det.

Detaljplanens giltighet

38 § En detaljplan gäller till dess den ändras eller upphävs.

39 § En detaljplan får inte ändras eller upphävas före genomförandeti- dens utgång, om någon fastighetsägare som berörs motsätter sig det.

Första stycket gäller inte om ändringen eller upphävandet behövs

1.på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt som inte har kunnat förutses vid planläggningen, eller

2.för införande av bestämmelser enligt 18 § första stycket.

40 § De rättigheter som har uppkommit genom detaljplanen hindrar inte att detaljplanen ändras eller upphävs efter genomförandetidens ut- gång.

Områdesbestämmelser

41 § Kommunen får anta områdesbestämmelser för att i vissa avseen- den reglera begränsade områden av kommunen som inte omfattas av en detaljplan.

Prop. 2009/10:170

20

42 § Med områdesbestämmelser får kommunen endast reglera

1.grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för be- byggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål, om det behövs för att säkerställa syftet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,

2.användningen och utformningen av mark för gemensam användning och, i samband med det, skydd för sådan mark som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt,

3.största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storle- ken på tomter för sådana hus,

4.omfattningen av kraven på bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§, rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 2 och marklov en- ligt 9 kap. 13 §,

5.placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter och i samband med det bestämma

a) om vegetation och markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 9 kap. 13 § 1,

b) om skyddsanordningar för att motverka sådana störningar från om- givningen som avses i 12 § 1, och

c) i frågor som avses i 16 § 2–5, och

6.om exploateringssamverkan.

En bestämmelse om exploateringssamverkan enligt första stycket 6 ska uppfylla de krav som enligt 6 kap. 2 § gäller för detaljplanebestämmelser om exploateringssamverkan. Det som där sägs om detaljplan ska på mot- svarande sätt tillämpas på områdesbestämmelserna.

43 § Kommunen ska redovisa områdesbestämmelserna och skälen för dem i en särskild handling. Handlingen ska utformas så att det tydligt framgår hur bestämmelserna reglerar bebyggelse, byggnadsverk och mil- jön i övrigt.

Ett beslut om att ändra eller upphäva områdesbestämmelser och skälen för det ska också redovisas i en särskild handling.

5 kap. Att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om hur en detaljplan och om- rådesbestämmelser upprättas, antas, ändras och upphävs samt om besked från kommunen om att inleda ett sådant planläggningsarbete.

Planbesked

2 § På begäran av någon som avser att vidta en åtgärd som kan förut- sätta att en detaljplan antas, ändras eller upphävs eller att områdesbe- stämmelser ändras eller upphävs, ska kommunen i ett planbesked redo- visa sin avsikt i frågan om att inleda ett sådant planläggningsarbete.

3 § En begäran om planbesked ska vara skriftlig och innehålla en be- skrivning av det huvudsakliga ändamålet med den avsedda åtgärden och en karta som visar det område som berörs.

Om åtgärden avser ett byggnadsverk, ska begäran också innehålla en beskrivning av byggnadsverkets karaktär och ungefärliga omfattning.

Prop. 2009/10:170

21

4 § När kommunen har fått en begäran om planbesked som uppfyller kraven i 3 § ska kommunen ge sitt planbesked inom fyra månader, om kommunen och den som har gjort begäran inte kommer överens om nå- got annat.

5 § Av planbeskedet ska det framgå om kommunen avser att inleda ett planläggningsarbete.

Om kommunen avser att inleda ett planläggningsarbete, ska kommu- nen i planbeskedet ange den tidpunkt då arbetet enligt kommunens be- dömning kommer att ha lett fram till ett slutligt beslut om att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller ändra eller upphäva områdesbestämmel- ser.

Om kommunen inte avser att inleda ett planläggningsarbete, ska kom- munen i planbeskedet ange skälen för det.

Processen innan en detaljplan antas

6 § Innan kommunen antar en detaljplan ska kommunen ha tagit fram ett planförslag, samrått om förslaget, kungjort det och låtit det granskas enligt 7–37 §§.

7 § Arbetet med att ta fram en detaljplan får förenklas i den utsträck- ning som anges i 15 och 16 §§, 18 § andra stycket, 19 § tredje stycket, 21 § andra stycket och 23 § andra stycket (enkelt planförfarande), om planförslaget är förenligt med översiktsplanen och länsstyrelsens gransk- ningsyttrande enligt 3 kap. 16 § och

1.inte är av stor vikt eller har principiell betydelse och inte heller kan antas medföra en betydande miljöpåverkan samt saknar intresse för all- mänheten,

2.enbart gäller en verksamhet som har tillståndsprövats eller ska till- ståndsprövas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken, eller

3.enbart gäller åtgärder som har prövats eller ska prövas genom upp- rättande och fastställande av en arbetsplan enligt väglagen (1971:948) el- ler en järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.

Underlag för detaljplanearbetet

8 § I arbetet med att ta fram en detaljplan ska det, om det inte är uppen- bart onödigt, finnas en eller flera kartor som är lämpliga för ändamålet (grundkartor) och en fastighetsförteckning.

9 § Av fastighetsförteckningen ska det framgå

1.vilka fastigheter som är berörda, vilken berörd mark som är samfälld för flera fastigheter och vilka allmänna vattenområden som är berörda,

2.vilka som är ägare till de fastigheter, den mark och de vattenområ- den som avses i 1,

3.vilka som är innehavare av någon annan särskild rätt till egendom som avses i 1 än bostadsrätt eller hyresrätt, och

4.vilka gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) som är berörda och vilka som är ägare till de fastigheter som deltar i an-

läggningarna.

Prop. 2009/10:170

22

Om en samfällighet, särskild rätt eller gemensamhetsanläggning som avses i första stycket förvaltas av en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, ska föreningen anges i förteckningen i stället för ägare eller innehavare.

10 § Om kommunen bedömer att det behövs för att underlätta detalj- planearbetet, ska kommunen ange planens utgångspunkter och mål i ett särskilt program.

Samråd

11 § I arbetet med att ta fram ett program enligt 10 § eller ett förslag till en detaljplan ska kommunen samråda med

1.länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och de kommuner som berörs,

2.de kända sakägarna och de kända bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs,

3.de kända organisationer av hyresgäster som har avtal om förhand- lingsordning för en berörd fastighet eller, om någon förhandlingsordning inte gäller, som är anslutna till en riksorganisation inom vars verksam- hetsområde en berörd fastighet är belägen, och

4.de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget.

För samråd enligt första stycket 2–4 är det tillräckligt att kommunen ger tillfälle till samråd.

Om genomförandet av planen kan antas medföra en betydande miljö- påverkan, ska samrådet genomföras så att det uppfyller bestämmelserna i 6 kap. 6 §, 13 § andra stycket och 15 § miljöbalken.

12 § Samrådet ska syfta till att få fram ett så bra beslutsunderlag som möjligt och att ge möjlighet till insyn och påverkan.

13 § Under ett samråd om en detaljplan ska kommunen redovisa plan- förslaget, skälen för förslaget och det planeringsunderlag som har bety- delse. Om det finns ett program enligt 10 §, ska programmet redovisas.

14 § Under samrådet ska länsstyrelsen särskilt

1.ta till vara och samordna statens intressen,

2.ge råd om tillämpningen av 2 kap.,

3.verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodo- ses, att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs och att strand- skydd enligt 7 kap. miljöbalken inte upphävs i strid med gällande be- stämmelser,

4.verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

5.verka för att en bebyggelse eller ett byggnadsverk inte blir olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

15 § För ett planförslag som avses i 7 § 1 är det, i stället för det som sägs i 11 och 13 §§, tillräckligt att kommunen underrättar länsstyrelsen,

Prop. 2009/10:170

23

kända sakägare och dem som anges i 11 § första stycket 3 och 4 och ger dem tillfälle till samråd om förslaget.

16 § För ett planförslag som avses i 7 § 2 eller 3 behöver samråd enligt 11–15 §§ endast ske om prövningen av det andra ärendet är avslutad och

1.den miljökonsekvensbeskrivning som finns i det ärendet inte är till- räcklig eller inte längre är aktuell för detaljplaneärendet, eller

2.samråd inte har skett i det andra ärendet med alla dem som ska om- fattas av samråd enligt 11 §.

I ett fall som avses i första stycket 2 är det tillräckligt att komplettera detaljplaneärendet så att samråd sker med dem som inte omfattades av samrådet i det andra ärendet.

17 § Kommunen ska redovisa de synpunkter som kommit fram i sam- rådet samt de kommentarer och förslag som kommunen har med anled- ning av synpunkterna. Redovisningen ska göras samlat för alla synpunk- ter som har kommit fram (samrådsredogörelse). För ett planförslag som avses i 7 § är det tillräckligt att redovisningen görs i granskningsutlåtan- det enligt 23 §.

Om genomförandet av detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska samrådsredogörelsen utformas så att den också upp- fyller kraven i 6 kap. 16 § andra stycket miljöbalken.

Kungörelse och granskning

18 § När samrådet enligt 11–17 §§ är klart ska kommunen kungöra sitt förslag till detaljplan och låta det granskas under en viss tid (gransk- ningstid) som ska vara minst tre veckor.

Om förslaget är ett sådant som avses i 7 § 1 behöver en kungörelse dock inte ske. I stället ska kommunen ge dem som har underrättats enligt 15 § tillfälle att godkänna förslaget eller att inom två veckor granska det och lämna synpunkter. Denna granskningstid får göras kortare, om alla berörda är överens om det.

19 § Kungörelsen ska anslås på kommunens anslagstavla och föras in i en ortstidning. Av kungörelsen ska det framgå

1.vilket område detaljplanen avser,

2.om förslaget avviker från översiktsplanen,

3.vilken mark eller särskild rätt till mark som kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 3 eller 4 §§,

4.var förslaget finns tillgängligt för granskning och hur lång gransk- ningstiden är,

5.att den som vill lämna synpunkter på förslaget ska göra det under granskningstiden,

6.till vem synpunkter på förslaget ska lämnas, och

7.att den som inte senast under granskningstiden har lämnat någon skriftlig synpunkt på förslaget kan förlora rätten att överklaga beslut att anta planen.

Kungörandet ska ske enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Om förslaget är ett sådant som avses i 7 § 2 eller 3, får kungörandet

samordnas med det kungörande som ska ske i det andra ärendet.

Prop. 2009/10:170

24

20 § Kommunen ska senast den dag då kungörandet sker skicka

1.ett meddelande om innehållet i kungörelsen till kända sakägare och dem som avses i 11 § första stycket 3 och 4, och

2.förslaget och den samrådsredogörelse som avses i 17 § till länssty- relsen och de kommuner som berörs.

21 § Under granskningstiden ska kommunen hålla förslaget tillgängligt för alla som vill granska det. Kommunen ska också se till att det underlag som avses i 8–10 §§ och den samrådsredogörelse som avses i 17 § finns tillgängliga liksom det planeringsunderlag i övrigt som kommunen anser har betydelse för bedömningen av förslaget.

Om förslaget är ett sådant som avses i 7 § 2 eller 3 och kungörandet har samordnats enligt 19 § tredje stycket, får kommunen fullgöra sin skyldighet enligt första stycket genom att hålla en kopia av handlingarna i det andra ärendet tillgänglig i den mån informationen finns där.

22 § Under granskningstiden ska länsstyrelsen yttra sig över planförsla- get, om förslaget enligt länsstyrelsens bedömning innebär att

1.ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,

2.en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,

3.strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande bestämmelser,

4.regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt, eller

5.en bebyggelse eller ett byggnadsverk annars blir olämplig med hän- syn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, över- svämning eller erosion.

23 § Efter granskningstiden ska kommunen göra ett granskningsutlåt- ande. Det ska innehålla en sammanställning av de skriftliga synpunkter som har kommit in under granskningstiden och en redovisning av kom- munens förslag med anledning av synpunkterna.

Om förslaget är ett sådant som avses i 7 § 2 eller 3 och kungörandet har samordnats enligt 19 § tredje stycket, ska granskningsutlåtandet ock- så behandla de skriftliga synpunkter som har kommit in i det andra ären- det och har betydelse för detaljplaneprövningen.

24 § Kommunen ska så snart som möjligt skicka granskningsutlåtandet eller ett meddelande om var det finns tillgängligt till dem som inte har fått sina synpunkter tillgodosedda.

Granskningsutlåtandet ska finnas tillgängligt tillsammans med övriga handlingar i ärendet.

25 § Om kommunen efter granskningstiden ändrar sitt förslag väsent- ligt, ska kommunen kungöra och låta granska det ändrade förslaget enligt 18–24 §§.

Prop. 2009/10:170

25

Föreläggande om anspråk på ersättning eller inlösen

Prop. 2009/10:170

26 § Om ett förslag till detaljplan kan medföra en sådan skada som

 

avses i 14 kap. 7, 10 eller 12 §, får kommunen förelägga den som kan

 

komma att drabbas av skadan att inom en viss tid anmäla sitt anspråk på

 

ersättning eller inlösen. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om

 

att rätten till ersättning annars kan gå förlorad.

 

Föreläggandet ska innehålla upplysningar om förslagets innebörd.

 

Tidsfristen för anmälan ska bestämmas till minst två månader. En be-

 

stämmelse om att kommunen inte får anta planen innan tidsfristen har

 

löpt ut finns i 28 §.

 

Antagandet av en detaljplan

 

27 § En detaljplan ska antas av kommunfullmäktige, men fullmäktige

 

får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta en plan

 

som inte är av stor vikt eller har principiell betydelse.

 

28 § Om kommunen har meddelat ett föreläggande enligt 26 §, får

 

kommunen inte anta detaljplanen innan tidsfristen för anmälan av an-

 

språk har löpt ut.

 

Om kommunen har ansökt om att länsstyrelsen enligt 6 kap. 5 § ska

 

pröva en fråga om skyldighet att upplåta eller avstå mark eller annat ut-

 

rymme, får kommunen inte anta detaljplanen innan länsstyrelsens beslut

 

har vunnit laga kraft.

 

29 § När detaljplanen har antagits ska kommunen skicka ett meddelan- de om detta till

1.länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten,

2.de kommuner och regionplaneorgan som är berörda, och

3.dem som anges i 11 § första stycket 2 och 3 och föreningar som får överklaga enligt 13 kap. 13 eller 14 § och

a) senast under granskningstiden har lämnat skriftliga synpunkter som inte blivit tillgodosedda, eller

b) har rätt att överklaga beslutet enligt 13 kap. 12 § andra stycket 1. Meddelandet ska innehålla ett protokollsutdrag med beslutet och upp-

lysningar om vad den som vill överklaga beslutet måste göra. Kommunen ska till länsstyrelsen skicka det granskningsutlåtande som

avses i 23 § tillsammans med meddelandet om att planen har antagits, om kommunen inte redan har skickat utlåtandet enligt 24 §.

30 § Meddelandet enligt 29 § ska skickas senast dagen efter det att jus- teringen av det protokoll som innehåller beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla.

31 § Om det för detaljplanen ska finnas en miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 4 kap. 34 §, ska kommunen när planen har antagits skicka ett meddelande om det till den myndighet som avses i 6 kap. 8 § andra stycket miljöbalken.

26

32 § När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft ska kom- Prop. 2009/10:170 munen

1.på planhandlingarna anteckna det datum då planen vann laga kraft och, om ett förordnande enligt 13 kap. 18 § andra stycket har meddelats, det datum då förordnandet meddelades,

2.snarast möjligt skicka planen, planbeskrivningen och fastighetsför- teckningen enligt 9 § till länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten, om det inte är uppenbart obehövligt, och

3.med en kungörelse på det sätt som anges i 19 § eller med ett skrift- ligt meddelande underrätta de fastighetsägare som kan ha rätt till ersätt- ning enligt 14 kap. 5, 6, 7, 9, 10 eller 11 § och dem som enligt 14 kap. 12 § kan ha motsvarande rätt till ersättning samt i underrättelsen upplysa om innehållet i 15 kap. 5 §.

Om kommunen inte kan skicka de handlingar som anges i första styck- et 2 inom två veckor, ska kommunen genast underrätta mottagarna om innehållet i handlingarna.

Meddelanden till samfälligheter och bostadsrättshavare

33 § Ett meddelande enligt 20, 24 eller 29 § som ska skickas till en samfällighet får skickas till

1.en ledamot av den styrelse som finns för samfälligheten,

2.den som är utsedd att förvalta samfällighetens angelägenheter, eller

3.om det inte finns någon styrelse eller förvaltare, någon av samfällig- hetens delägare för att hållas tillgänglig för de andra delägarna.

34 § Ett meddelande enligt 20, 24 eller 29 § som ska skickas till en bo- stadsrättshavare som saknar känd adress, får i stället skickas till en leda- mot av styrelsen för bostadsrättsföreningen.

Meddelanden till ett stort antal personer

35 § Om ett meddelande enligt 20, 24 eller 29 § ska skickas till ett stort antal personer som inte är samfälligheter eller bostadsrättshavare, och det skulle innebära större kostnader och besvär än vad som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med meddelandet att skicka det till var och en av dem, får kommunen

1.om meddelandet är ett sådant som avses i 20 §, låta bli att skicka det enligt 20 § 1, och

2.om meddelandet är ett sådant som avses i 24 eller 29 §, i stället för att skicka det, kungöra meddelandet genom att anslå det på kommunens anslagstavla och

a) föra in det i en ortstidning, eller

b) sprida ett informationsblad om kungörelsen till de boende som är berörda, om det stora antalet mottagare av meddelandet är boende.

Om kungörelsen avser ett meddelande enligt 29 §, ska det av kungörel- sen framgå vilket beslut som meddelandet avser, när beslutet tillkänna- gavs och vad den måste göra som vill överklaga beslutet. Om kungörel- sen förs in i en ortstidning, ska det ske samma dag som beslutet tillkän- nages.

27

36 § Om ett meddelande avser en detaljplan som innebär att ett mark- eller vattenområde eller ett utrymme kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 3, 4, 13 eller 16 §, får 35 § inte tillämpas för meddelanden till äga- ren eller innehavaren av en särskild rätt till området eller utrymmet.

37 § I fråga om den som har fått ett föreläggande enligt 26 § får kom- munen inte tillämpa 35 § för att meddela att detaljplanen har antagits.

Att ändra och upphäva detaljplaner

38 § Det som enligt detta kapitel gäller i fråga om förslag till och an- tagande av en detaljplan ska också gälla i fråga om förslag till och beslut om att ändra eller upphäva en detaljplan.

Att anta, ändra och upphäva områdesbestämmelser

39 § I fråga om förslag till och beslut om att anta, ändra eller upphäva områdesbestämmelser ska kommunen tillämpa bestämmelserna om för- slag till och antagande av en detaljplan i 7 § 1, 8 § i den del som avser fastighetsförteckning, 9 och 10 §§, 11 § första och andra styckena, 12– 15 §§, 17 § första stycket, 18 §, 19 § första stycket 1, 2 och 4–7 och and- ra stycket, 20 §, 21 § första stycket, 22 §, 23 § första stycket, 24, 25, 27, 29 och 30 §§, 32 § första stycket 1 och 2 och andra stycket, 33–35 §§ och 38 §. Vid tillämpningen ska det som sägs om detaljplan avse områdes- bestämmelserna.

Effekten av beslut enligt detta kapitel

40 § Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdes- bestämmelser gäller först sedan beslutet har vunnit laga kraft.

Bestämmelser som innebär att beslutet kan få tillämpas innan det har vunnit laga kraft finns i 13 kap. 18 § andra stycket.

41 § Områdesbestämmelser upphör att gälla när ett beslut att anta en detaljplan för området vinner laga kraft eller när en detaljplan för områ- det får genomföras med stöd av ett förordnande enligt 13 kap. 18 § andra stycket.

6 kap. Genomförandet av detaljplaner

1 § Genomförandet av en detaljplan ska grundas på den planbeskriv- ning som kommunen har gjort enligt 4 kap. 31 och 33 §§.

Exploateringssamverkan

2 § En bestämmelse enligt 4 kap. 19 § om genomförande med exploa- teringssamverkan

1.ska avse exploateringssamverkan enligt lagen (1987:11) om exploa- teringssamverkan,

2.ska ange samverkansområdets huvudsakliga avgränsning,

3.ska ange den tid inom vilken ett exploateringsbeslut enligt lagen om exploateringssamverkan ska meddelas, och

Prop. 2009/10:170

28

4. upphör att gälla vid utgången av den tid som avses i 3, om något ex- ploateringsbeslut enligt lagen om exploateringssamverkan inte har med- delats innan dess.

Den tid som avses i första stycket 3 får inte vara längre än fem år från den dag då beslutet att anta detaljplanen vann laga kraft eller från den ti- digare dag då genomförandet får påbörjas med stöd av ett förordnande enligt 13 kap. 18 § andra stycket.

Skyldighet att utan ersättning upplåta eller avstå mark eller annat utrymme

3 § Den som äger mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för en allmän plats är skyldig att utan ersättning upplåta marken eller utrymmet till huvudmannen för den allmänna platsen, om

1.någon annan än kommunen ska vara huvudman för platsen,

2.marken eller utrymmet behövs för en ändamålsenlig användning av området, och

3.länsstyrelsen innan planen antogs har beslutat att marken eller ut- rymmet ska upplåtas till huvudmannen utan ersättning.

4 § Den som äger mark eller annat utrymme är skyldig att utan ersätt- ning avstå marken eller utrymmet till kommunen, om

1.marken eller utrymmet enligt detaljplanen ska användas för en all- män plats som kommunen ska vara huvudman för eller för en allmän byggnad,

2.marken eller utrymmet behövs för en ändamålsenlig användning av området, och

3.länsstyrelsen, innan planen antogs, har beslutat att marken eller ut- rymmet ska avstås till kommunen utan ersättning.

5 § Länsstyrelsen ska pröva en fråga om skyldighet att upplåta eller av- stå mark eller annat utrymme enligt 3 eller 4 §, om kommunen ansöker om det.

Länsstyrelsen får besluta att ägaren utan ersättning ska upplåta eller av- stå från marken eller utrymmet endast i den mån det kan anses skäligt med hänsyn till den nytta som ägaren kan väntas få av planens genomför- ande och med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

I samband med att en detaljplan ändras, får länsstyrelsen besluta att mark eller annat utrymme som tidigare har upplåtits eller avståtts ska by- tas ut mot annan mark eller annat utrymme, om det är lämpligt och kan ske utan olägenhet för ägaren.

6 § När en fråga om prövning enligt 5 § har väckts, ska kommunen ge- nast vidta de åtgärder som behövs för att en anteckning om det ska bli in- förd i fastighetsregistrets allmänna del.

7 § Den bedömning som ska göras enligt 5 § andra stycket påverkas inte av att mark eller annat utrymme överlåts efter det att ärendet om an- teckning i fastighetsregistret har anmälts hos den som ska föra in anteck- ningen i registret eller, om det är kommunen som ska föra in antecknin- gen i registret, efter att anteckningen har förts in i registret.

Prop. 2009/10:170

29

Bestämmelser om vem som ska föra in uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del finns i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

8 § Om länsstyrelsen beslutar att en ägare ska upplåta eller avstå mark eller annat utrymme enligt 3 eller 4 §, ska länsstyrelsen i beslutet ange markens eller utrymmets läge och gränser.

Om kommunen har begärt det och i den mån det är skäligt, får länsstyr- elsen i beslutet också bestämma att ägaren ska bekosta anläggande av ga- tor och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp och i vilken ordning arbetet ska utföras.

9 § Den som är skyldig att upplåta eller avstå mark eller annat utrymme enligt 3 eller 4 §, ska upplåta eller avträda marken eller utrymmet senast den dag då marken eller utrymmet behöver tas i anspråk för det avsedda ändamålet.

10 § Den som har avstått mark eller annat utrymme enligt 4 § ska frigö- ra marken eller utrymmet från inteckningar och andra särskilda rätter. Om detta inte kan ske, ska den som har avstått marken eller utrymmet er- sätta kommunen för den skada som därigenom uppkommer.

11 § Det som gäller i fråga om ägare enligt 3–10 §§ gäller också ex- ploateringssamfälligheter enligt lagen (1987:11) om exploateringssam- verkan.

Konkurrens mellan olika rättigheter till mark eller annat utrymme

12 § En rätt att använda mark eller annat utrymme med stöd av 3 eller 4 § har företräde framför annan rätt till marken eller utrymmet som har uppkommit efter det att detaljplanen antogs.

Kommunens rätt att lösa fastigheter, mark och andra utrymmen

13 § Kommunen får lösa mark eller annat utrymme som enligt detalj- planen ska användas för

1.en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för, eller

2.annat än enskilt bebyggande, om markens eller utrymmets använd- ning för det avsedda ändamålet inte kan anses säkerställd ändå.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa mark eller annat utrymme finns i 14 kap.

14 § Om ett markområde enligt detaljplanen ska vara en enda fastighet men vid genomförandetidens utgång omfattar flera fastigheter med olika ägare och kommunen enligt planen är huvudman för en allmän plats, får kommunen lösa fastigheter eller delar av fastigheter så att fastighetsin- delningen överensstämmer med planen.

15 § Om kommunen är huvudman för en allmän plats som är avsedd att tillgodose en kvartersmarks eller ett annat utrymmes behov av den all- männa platsen och kvartersmarken eller utrymmet vid genomförandeti-

Prop. 2009/10:170

30

dens utgång inte har bebyggts på ett sätt som i huvudsak följer detaljpla- Prop. 2009/10:170 nen, får kommunen lösa marken eller utrymmet.

Första stycket gäller inte om marken eller utrymmet omfattas av ett bygglov som får tas i anspråk.

16 § Om någon har särskild rätt till mark eller annat utrymme som om- fattas av kommunens rätt enligt 13, 14 eller 15 §, får kommunen också lösa den särskilda rätten.

17 § Om kommunen använder sig av sin rätt enligt 13, 14, 15 eller 16 §, ska ersättningen bestämmas enligt 4 kap. expropriationslagen (1972:719).

Ordnandet av allmänna platser

18 § Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen, ska kommunen ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att platserna kan användas för deras avsedda ändamål.

Kommunen ska upplåta platserna för allmän användning så snart det område som platserna finns inom har bebyggts enligt planen eller, om genomförandetiden har löpt ut, efter hand som bebyggelsen färdigställs.

När platserna upplåts för allmän användning ska de vara ordnade på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. De ska i fråga om ga- tubredd, höjdläge och utformning i övrigt följa detaljplanen. Kommunen får göra små avvikelser från planen, om det inte motverkar syftet med planen.

19 § I den mån staten är väghållare inom ett område som omfattas av detaljplanen, ska det som enligt 18 § gäller i fråga om kommunens skyl- dighet att ordna gator i stället gälla staten.

Om en gata ges en större bredd eller ett dyrbarare utförande i övrigt än vad som behövs med hänsyn till trafiken, ska kommunen trots första stycket betala merkostnaden.

Regeringen får i det enskilda fallet besluta att staten ska svara för den merkostnad som avses i andra stycket.

20 § Innan kommunen har hunnit ordna den gata som en fastighet ska ha utgång till eller den avloppsledning som en fastighet ska få vara anslu- ten till, får den som vill bygga på fastigheten

1.själv ordna utfartsväg och avloppsanordning, och

2.utan ersättning använda kommunens mark för utfartsvägen och av- loppsanordningen, om marken är avsedd för det ändamålet.

Underhållet av allmänna platser

21 § Kommunen ska svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Detta gäller även om detaljpla- nen upphävs.

22 § Om staten är väghållare för en allmän väg inom ett område som omfattas av detaljplanen, ska staten svara för att vägen underhålls i enlig-

het med väglagen (1971:948).

31

Om underhållet blir dyrare än vad som behövs med hänsyn till trafiken, ska kommunen trots första stycket betala merkostnaden. Detta gäller dock inte om regeringen beslutar att staten ska betala merkostnaden.

23 § I anläggningslagen (1973:1149) finns bestämmelser om underhåll av vägar och andra allmänna platser som kommunen inte är huvudman för.

Fastighetsägares skyldighet att betala för gatukostnader m.m.

24 § Om kommunen i egenskap av huvudman har skyldighet att anläg- ga eller förbättra en gata eller annan allmän plats eller vidta en annan åt- gärd som är avsedd att tillgodose ett områdes behov av allmänna platser och av anordningar som normalt hör till sådana platser, får kommunen besluta att ägarna till fastigheterna i området ska betala kostnaderna för sådana åtgärder.

Kostnaderna ska fördelas mellan fastigheterna på ett skäligt och rättvist sätt.

Kommunen ska besluta om avgränsningen av det område som ska om- fattas av fördelningen, vilka kostnader som ska fördelas och grunderna för fördelningen.

25 § Om kommunen i egenskap av huvudman har skyldighet att anläg- ga eller förbättra en gata, får kommunen i stället för att tillämpa 24 § be- sluta att kostnaderna för detta ska betalas av ägarna till de fastigheter som ligger vid gatan.

Kostnaderna får fördelas mellan fastigheterna så att

1.varje fastighet svarar för hälften av den del av kostnaden som belö- per på gatan framför fastigheten,

2.kostnaden för sådana anordningar som normalt hör till en gata förde- las lika, och

3.kostnaden för att anlägga ett gatukors fördelas lika mellan fastighet- erna vid gatukorset.

Om kostnaden för att anlägga eller förbättra en gata inte är densamma utmed hela gatan, får kommunen besluta att kostnaden ska fördelas mel- lan fastigheterna på något annat sätt som är skäligt och rättvist.

Det som enligt denna paragraf gäller för en gata ska också gälla för andra allmänna platser än gator.

26 § Om en fastighet ligger vid en allmän plats som inte är en gata, ska platsen vid tillämpningen av 24 och 25 §§ anses ha en bredd som mot- svarar fem fjärdedelar av den högsta byggnadshöjd som enligt detalj- planen gällde för fastigheten när den mark som platsen ligger på uppläts för allmän användning.

27 § Till grund för bestämmandet av betalningsskyldighetens omfatt- ning enligt 24 eller 25 § får kommunen lägga

1.de faktiska kostnaderna, eller

2.beräkningar av vad det erfarenhetsmässigt kostar att i motsvarande utförande anlägga eller förbättra gator och andra allmänna platser.

Prop. 2009/10:170

32

Samråd och granskning före beslut om kostnadsfördelning

Prop. 2009/10:170

28 § Innan kommunen beslutar om betalningsskyldighet enligt 24 eller

 

25 §, ska kommunen utreda frågan och upprätta det förslag till kostnads-

 

fördelning som utredningen föranleder.

 

Kommunen ska ge sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och

 

boende som berörs av förslaget samt andra sammanslutningar och enskil-

 

da som kan ha ett väsentligt intresse av förslaget tillfälle till samråd med

 

kommunen. Samrådet ska syfta till ett utbyte av information och synpunk-

 

ter. Under samrådet bör kommunen redovisa skälen för förslaget, det pla-

 

neringsunderlag som har betydelse och de viktigaste följderna av försla-

 

get.

 

Kommunen ska redovisa resultatet av samrådet och de förslag som

 

samrådet har gett anledning till i en samrådsredogörelse.

 

29 § Om kommunens förslag avser kostnadsfördelning enligt 24 §, ska

 

kommunen kungöra att förslaget finns tillgängligt för granskning. Kun-

 

görelsen ska anslås på kommunens anslagstavla och föras in i en ortstid-

 

ning enligt lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myn-

 

dighet m.m.

 

Av kungörelsen ska det framgå vilket område som förslaget avser, att

 

den som vill granska förslaget och lämna synpunkter får göra det inom

 

en viss angiven granskningstid och till vem synpunkterna ska lämnas.

 

Granskningstiden ska vara minst tre veckor. Kommunen ska skicka en

 

underrättelse om kungörelsen och dess innehåll i brev till de kända fas-

 

tighetsägare som berörs men som inte skriftligen har godkänt förslaget.

 

30 § Under granskningstiden enligt 29 § ska kommunen hålla förslaget

 

till kostnadsfördelning och samrådsredogörelsen enligt 28 § tillgängliga

 

för dem som vill granska förslaget.

 

31 § Om kommunens förslag avser kostnadsfördelning enligt 25 §, ska

 

kommunen ge de kända fastighetsägare som berörs men som inte skrift-

 

ligen har godkänt förslaget tillfälle att senast en viss dag yttra sig över

 

förslaget och samrådsredogörelsen.

 

32 § Kommunen får inte slutligt besluta om kostnadsfördelning

1.enligt 24 § förrän granskningstiden enligt 29 § har löpt ut, eller

2.enligt 25 § förrän tiden för yttrande enligt 31 § har löpt ut.

Jämkning av betalningsskyldigheten

33 § En fastighetsägares betalningsskyldighet enligt 24 eller 25 § ska jämkas, om

1.kostnaden för kommunens åtgärder är oskäligt hög, eller

2.den eller de åtgärder som kostnaden avser har en omfattning eller ett utförande som går utöver det som kan anses normalt med hänsyn till den användning som är tillåten för fastigheten.

33

Fullgörandet av betalningsskyldigheten

Prop. 2009/10:170

34 § Om kommunen beslutar att en fastighetsägare ska betala kostnader

 

enligt 24 eller 25 §, inträder betalningsskyldigheten när den anläggning

 

som betalningen avser kan användas för fastigheten på avsett sätt.

 

35 § När betalningsskyldighet har inträtt enligt 34 §, ska betalningen

 

ske när kommunen begär det.

 

På obetalt belopp som har förfallit till betalning ska ränta enligt 6 §

 

räntelagen (1975:635) betalas från förfallodagen.

 

36 § Trots 35 § får betalningsskyldigheten fullgöras genom avbetal- ningar med minst en tiondel årligen, om

1.betalningsskyldigheten är betungande för fastighetsägaren med hän- syn till fastighetens ekonomiska bärkraft eller andra omständigheter, och

2.fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.

På obetalt belopp som inte har förfallit till betalning ska ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) betalas från den dag då den första inbetalningen ska ske. På obetalt belopp som har förfallit till betalning ska ränta enligt 6 § räntelagen betalas från förfallodagen.

37 § Betalningsvillkoren enligt 36 § ska jämkas, om de är alltför be- tungande för fastighetsägaren.

38 § Om en fastighetsägare har blivit betalningsskyldig enligt 34 § och fastigheten därefter byter ägare, är den nya ägaren betalningsskyldig i samma omfattning som den tidigare ägaren var. Detta gäller dock inte be- lopp som har förfallit till betalning före tillträdesdagen.

Kapitlets tillämpning på samfälligheter

39 § Det som gäller i fråga om fastigheter enligt detta kapitel ska också tillämpas på mark eller annat utrymme som hör till flera fastigheter ge- mensamt. Vid en sådan tillämpning ska

1.det som gäller i fråga om fastighetsägaren gälla ägarna till de fastig- heter som har del i samfälligheten, och

2.en samfällighet som inte är avsedd för bebyggelse anses vara be- byggd när samfälligheten i väsentlig omfattning har tagits i anspråk för dess avsedda ändamål.

Om en samfällighet ska anses vara bebyggd enligt första stycket 2, ska den högsta tillåtna byggnadshöjden anses vara den genomsnittliga högsta tillåtna byggnadshöjden för de fastigheter som har del i samfälligheten.

7 kap. Regionplanering

1 § Regeringen får besluta att det under en viss tid eller tills vidare ska finnas ett regionplaneorgan med uppgift att

1.utreda sådana frågor om användningen av mark- eller vattenområden som angår två eller fler kommuner och behöver utredas gemensamt, och

2.samordna översiktlig planering för två eller fler kommuner i den mån det behövs.

34

Regeringen ska besluta om ett sådant regionplaneorgan endast om det gemensamma utredningsarbetet eller samordningen inte kommer till stånd på annat sätt och det bland de berörda kommunerna inte finns ett utbrett motstånd mot detta. I beslutet ska regionplaneorganets huvudsakliga upp- gifter anges.

2 § I ett beslut enligt 1 § får regeringen bestämma att

1.ett kommunalförbund ska vara regionplaneorgan, eller

2.de berörda kommunerna ska bilda ett särskilt regionplaneförbund som ska vara regionplaneorgan.

3 § I frågor som inte särskilt regleras i detta kapitel ska bestämmelserna om kommunalförbund i kommunallagen (1991:900) tillämpas på region- planeförbund.

4 § Bestämmelser om regionplanering i Stockholms län finns i lagen (1987:147) om regionplanering för kommunerna i Stockholms län.

5 § Regionen för ett regionplaneorgan omfattar de kommuner som or- ganet har utsetts för.

Regionplaneorganet ska inom sin region bevaka regionala frågor och i sådana frågor fortlöpande lämna underlag till kommunerna och de statli- ga myndigheterna för deras planering.

6 § Ett regionplaneorgan får, för regionen eller en del av den, anta en regionplan som ska

1.vara vägledande för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och om- rådesbestämmelser, och

2.ange grunddragen för användningen av mark- och vattenområden och riktlinjer för lokaliseringen av bebyggelse- och byggnadsverk, om det har betydelse för regionen.

7 § Regionplanen ska utformas så att innebörden och konsekvenserna av den tydligt framgår.

8 § Bestämmelserna i 3 kap. 7–18 §§ om samråd, utställning och gransk- ning ska tillämpas också i fråga om regionplaner och även när en region- plan ska ändras eller upphävas. Vid tillämpningen ska det som sägs där om översiktsplan i stället gälla regionplan och det som sägs om kommu- nen gälla regionplaneorganet. Utställningstiden ska dock vara minst tre månader.

9 § En regionplan ska antas, ändras och upphävas av fullmäktige i det kommunalförbund eller regionplaneförbund som är regionplaneorgan.

Regionplaneorganet ska se till att

1.ett beslut om att anta, ändra eller upphäva en regionplan tillkännages genom att justeringen av protokollet med beslutet anslås på den plats som avses i 3 kap. 28 § 10 kommunallagen (1991:900),

2.ett meddelande om tillkännagivandet och ett protokollsutdrag med beslutet sänds till de kommuner och länsstyrelser som berörs av planen

och till regeringen senast dagen efter tillkännagivandet, och

Prop. 2009/10:170

35

3. planen sänds till länsstyrelserna inom regionen och Boverket, när Prop. 2009/10:170 beslutet har vunnit laga kraft.

10 § En regionplan gäller i åtta år räknat från

1.dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 13 § att inte överpröva planen, eller

2.dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 14 §, om det innebär att regionplanen inte har upphävts i dess helhet.

11 § Om en regionplan ändras, gäller den ändrade planen från

1.dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 13 § att inte överpröva ändringen, eller

2.dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 14 §, om det innebär att ändringen inte har upphävts i dess helhet.

Den ändrade planen gäller endast under återstoden av planens ur- sprungliga giltighetstid enligt 10 §.

12 § Om en regionplan upphävs, upphör planen att gälla från

1.dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 13 § att inte överpröva upphävandet, eller

2.dagen för regeringens beslut enligt 11 kap. 14 §, om det innebär att planen har upphävts.

8 kap. Krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser

Byggnadsverks utformning 1 § En byggnad ska

1.vara lämplig för sitt ändamål,

2.ha en god form-, färg- och materialverkan, och

3.vara tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse- el- ler orienteringsförmåga.

2 § Om inte annat följer av detta kapitel eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska kraven i 1 § uppfyllas på så sätt att de,

1.vid nybyggnad uppfylls för hela byggnaden,

2.vid ombyggnad uppfylls för hela byggnaden eller, om detta inte är rimligt, den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom ombyggnaden, och

3.vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad uppfylls i fråga om ändringen.

När det gäller kravet i 1 § 3 ska hinder mot tillgänglighet till eller an- vändbarhet av lokaler dit allmänheten har tillträde trots första stycket all- tid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa.

3 § I den omfattning som framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska det som

36

1. enligt 1 och 2 §§ gäller för en byggnad också gälla för en annan an- Prop. 2009/10:170 läggning, och

2. enligt 1 § gäller för en byggnad också gälla för skyltar och ljusan- ordningar.

Byggnadsverks tekniska egenskaper

4 § Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om

1.bärförmåga, stadga och beständighet,

2.säkerhet i händelse av brand,

3.skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön,

4.säkerhet vid användning,

5.skydd mot buller,

6.energihushållning och värmeisolering,

7.lämplighet för det avsedda ändamålet,

8.tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, och

9.hushållning med vatten och avfall.

Vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla första styck- et framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §.

5 § Kraven i 4 § ska uppfyllas på så sätt att de

1.uppfylls vid nybyggnad, ombyggnad och annan ändring av en bygg- nad än ombyggnad, och

2.med normalt underhåll kan antas komma att fortsätta att vara upp- fyllda under en ekonomiskt rimlig livslängd.

De egenskapskrav som ska uppfyllas vid tillämpningen av första styc- ket är de krav som gäller när uppförandet eller ändringen görs. Kraven ska uppfyllas i samma omfattning av byggnaden som anges i 2 § första stycket, om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 §.

Det som enligt första och andra styckena gäller i fråga om byggnad ska också tillämpas på andra anläggningar än byggnader.

Undantag från utformnings- och egenskapskraven på byggnadsverk

6 § Kraven på tillgänglighet och användbarhet i 1 § 3 och 4 § 8 gäller inte i fråga om

1.en arbetslokal, om kraven är obefogade med hänsyn till arten av den verksamhet som lokalen är avsedd för,

2.ett fritidshus med högst två bostäder, och

3.tillgänglighet till ett en- eller tvåbostadshus, om det med hänsyn till terrängen inte är rimligt att uppfylla kraven.

7 § Vid ändring eller flyttning av en byggnad får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens om- fattning eller flyttningens syfte samt med hänsyn till byggnadens förut- sättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot för- vanskning i detta kapitel. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § 8 får dock

göras endast om det med hänsyn till ändringens omfattning eller flytt-

37

ningens syfte och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla Prop. 2009/10:170 kraven.

Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad ska tilläm- pas också på andra anläggningar än byggnader.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd 16 kap. 2 § 4.

8 § I fråga om en byggåtgärd som inte kräver bygglov eller anmälan enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras i den ut- sträckning som är skälig med hänsyn till åtgärdens art och omfattning. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § 8 får dock göras endast om det med hänsyn till åtgärdens omfattning och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven.

Första stycket gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd 16 kap. 2 § 4.

Tomter

9 § En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Tomten ska ordnas så att

1.naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,

2.betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkom-

mer,

3.det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,

4.det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,

5.personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och

6.risken för olycksfall begränsas.

Om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jäm- förlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas till- räckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand ordna friyta.

10 § Det som gäller i fråga om utrymme för parkering, lastning och lossning och om friyta i 9 § första stycket 4 och andra stycket ska i skälig utsträckning också tillämpas om tomten är bebyggd.

11 § I fråga om att på en bebyggd tomt vidta byggnadsåtgärder som är anmälningspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § ska 9 § tillämpas i den utsträckning som är skälig med hän- syn till kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper.

38

Allmänna platser och andra områden

Prop. 2009/10:170

12 § Det som gäller i fråga om tomter enligt 9–11 §§ ska i skälig ut-

 

sträckning tillämpas också på allmänna platser och på områden för andra

 

anläggningar än byggnader.

 

Allmänna platser ska dock, trots första stycket, ordnas så att personer

 

med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan använda platsen eller

 

området i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd

 

av denna lag. Ett hinder mot tillgänglighet eller användbarhet ska alltid

 

avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förut-

 

sättningarna är enkelt att avhjälpa.

 

Förbud mot förvanskning

 

13 § En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistor-

 

isk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

 

Första stycket ska tillämpas också på

 

1.anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,

2.tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en de- taljplan eller i områdesbestämmelser,

3.allmänna platser, och

4.bebyggelseområden.

Underhåll och varsamhet

14 § Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och bygg- nadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konst- närlig synpunkt.

Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de sär- skilda värdena bevaras.

En anordning för ett syfte som avses i 4 § 2–4, 6 eller 8, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål.

15 § En tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.

Om det på tomten finns en anordning som är avsedd att uppfylla kra- ven i 9 §, ska den i skälig utsträckning hållas i sådant skick att den fyller sitt ändamål. Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska under- hållas så att risken för olycksfall begränsas.

Byggnadsnämnden får besluta att det ska planteras på tomten och att befintlig växtlighet på tomten ska bevaras, om det behövs för att uppfylla kraven i första stycket.

16 § Det som gäller i fråga om vård och skötsel av en tomt enligt 15 § ska i skälig utsträckning också tillämpas på allmänna platser och på om- råden för andra anläggningar än byggnader.

39

17 § Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.

18 § Det som gäller i fråga om ändring och flyttning av en byggnad en- ligt 17 § ska tillämpas också på ändring och flyttning av en anläggning som kräver bygglov enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §.

Byggprodukters lämplighet

19 § En byggprodukt får ingå i ett byggnadsverk endast om den är lämplig för det avsedda användningen.

En byggprodukt ska anses lämplig, om den

1.har sådana egenskaper att det byggnadsverk som produkten ska ingå

ikan uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § 1–6 när bygg- nadsverket är projekterat och uppfört på rätt sätt, eller

2. uppfyller kraven i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 §.

Utsläppande på marknaden

20 § En byggprodukt får släppas ut på marknaden för avsedd använd- ning endast om den är lämplig enligt 19 §.

21 § För byggprodukter som ska vara CE-märkta enligt föreskrifter som har meddelats med stöd 16 kap. 6 § 2 gäller bestämmelserna om märkning i lagen (1992:1534) om CE-märkning.

Typgodkännande och tillverkningskontroll

22 § Material, konstruktioner och anordningar får typgodkännas för an- vändning i byggnadsverk. Ett sådant typgodkännande får endast medde- las av någon som är ackrediterad för uppgiften enligt 14 § lagen (1992: 1119) om teknisk kontroll eller som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om det följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § 4 ska ett visst materialslag eller en viss konstruktion eller anordning vara typgodkänd för att få användas i ett byggnadsverk (obligatoriskt typgodkännande). Även om ett typgodkännande inte är obligatoriskt, får ett typgodkännande meddelas på ansökan (frivilligt typgodkännande).

Ett visst materialslag eller en viss konstruktion eller anordning som är typgodkänd ska anses uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § i de avseenden som typgodkännandet gäller.

23 § Ett typgodkännande enligt 22 § får förenas med ett villkor om att tillverkningen av produkten fortlöpande kontrolleras (tillverkningskont- roll). Även i fråga om materialslag, konstruktioner eller anordningar som inte är typgodkända får den som är behörig att typgodkänna enligt 22 § på ansökan besluta att tillverkningen ska omfattas av tillverkningskont- roll.

Prop. 2009/10:170

40

Material, konstruktioner och anordningar som är tillverkningskontrol- lerade ska anses uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § i de avseenden som tillverkningskontrollen gäller.

Hissar och linbaneanläggningar

24 § Hissar i byggnader och linbaneanläggningar för persontransport ska alltid ha det utförande och den utrustning som skäligen kan fordras för att uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 §.

Ventilationssystem

25 § Om det med stöd av 16 kap. 11 § är särskilt föreskrivet att funk- tionen hos ett ventilationssystem ska kontrolleras för att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat i byggnader enligt 4 § 3–6, ska byggna- dens ägare se till att kontrollen görs av en sakkunnig funktionskontrollant som är certifierad av någon som är ackrediterad för uppgiften enligt 14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll eller uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet.

Dispens

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet ge dispens från bestämmelserna i detta kapitel.

9 kap. Bygglov, rivningslov och marklov m.m.

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om

1.bygglov, rivningslov, marklov och anmälningsplikt,

2.förhandsbesked och villkorsbesked,

3.handläggningen av lovärenden,

4.förutsättningar och villkor för lov, och

5.vad ett beslut om lov ska innehålla, hur det ska expedieras och hur länge det gäller.

Bygglov

2 § Det krävs bygglov för

1.nybyggnad,

2.tillbyggnad, och

3.annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att a) byggnaden helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentli-

gen annat ändamål än det som byggnaden senast har använts för eller en- ligt senast beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda an- vändningen kommit till stånd,

b)det i byggnaden inreds någon ytterligare bostad eller någon ytterli- gare lokal för handel, hantverk eller industri, eller

c)byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial el- ler byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.

Första stycket 3 c gäller bara om byggnaden ligger i ett område som omfattas av en detaljplan.

Prop. 2009/10:170

41

3

§ Trots 2 § 1, 2 och 3 b krävs det inte bygglov för en ekonomibygg- Prop. 2009/10:170

nad för jordbruk, skogsbruk eller annan liknande näring, om åtgärden

vidtas i ett område som inte omfattas av en detaljplan.

4

§ För en- och tvåbostadshus och till dem hörande fristående uthus,

garage och andra små byggnader (komplementbyggnader) krävs det, trots

2

§, inte bygglov för att

1. med en mur eller ett plank anordna en skyddad uteplats inom 3,6 meter från bostadshuset, om muren eller planket inte är högre än 1,8 meter och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter,

2.anordna ett skärmtak över en sådan uteplats som anges i 1 eller över en altan, balkong eller entré, om skärmtaket tillsammans med andra skärmtak som har anordnats på tomten med stöd av undantag från krav på bygglov inte täcker en större area än 15,0 kvadratmeter och inte place- ras närmare gränsen än 4,5 meter, eller

3.i omedelbar närhet av bostadshuset uppföra en komplementbyggnad

som

a) tillsammans med andra komplementbyggnader som har uppförts på tomten med stöd av undantag från krav på bygglov inte har en större byggnadsarea än 15,0 kvadratmeter,

b) har en taknockshöjd som inte överstiger 3,0 meter, och c) inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter.

En åtgärd som avses i 1–3 får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det.

Första stycket 3 gäller inte om kommunen enligt 8 § första stycket 2 a har bestämt att åtgärden kräver bygglov.

5 § För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgär- den inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.

Första stycket gäller inte om kommunen enligt 8 § första stycket 2 a har bestämt att åtgärden kräver bygglov.

6 § För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader, murar och plank utanför ett område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att

1.göra en liten tillbyggnad, om åtgärden inte vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, eller

2.uppföra en komplementbyggnad, en mur eller ett plank i omedelbar närhet av bostadshuset, om åtgärden inte vidtas närmare gränsen än 4,5 meter.

En åtgärd som avses i 1 eller 2 får vidtas närmare gränsen än 4,5 meter, om de grannar som berörs medger det.

Första och andra styckena gäller inte om kommunen enligt 8 § första stycket 3 har bestämt att åtgärden kräver bygglov eller om åtgärden vid- tas inom en sammanhållen bebyggelse och bygglov behövs med hänsyn till omfattningen av byggnadsverk i bebyggelsen.

42

7 § I den omfattning som kommunen med stöd av 4 kap. 15 eller 42 § har bestämt ska gälla som undantag från kravet på bygglov krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att

1.inom ett område med detaljplan, genomföra en åtgärd på det sätt och under den tid som kommunen har bestämt i planen, eller

2.inom ett område som omfattas av områdesbestämmelser på det sätt som kommunen har bestämt i områdesbestämmelserna

a) vidta en åtgärd som avser en komplementbyggnad, b) göra en liten tillbyggnad,

c) göra en tillbyggnad till eller annan ändring av en industribyggnad, eller

d) vidta en åtgärd som avser ett enkelt fritidshus, en kolonistuga eller annan liknande byggnad.

För att inom en sammanhållen bebyggelse vidta en åtgärd som avses i första stycket 2 a eller b krävs medgivande från berörda grannar för att åtgärden ska få vidtas utan bygglov, om ett sådant medgivande behövs med hänsyn till omfattningen av byggnadsverk i bebyggelsen.

Första och andra styckena gäller inte om en bygglovsprövning är nöd- vändig för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen.

8 § Utöver det som följer av 2–7 §§ krävs det bygglov i den utsträck- ning som framgår av

1.föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §,

2.det som kommunen för ett område som utgör en värdefull miljö

a)i en detaljplan har bestämt för att vidta en åtgärd som avses i 4 § första stycket 3 eller 5 § första stycket,

b)i en detaljplan eller områdesbestämmelser har bestämt för att under- hålla ett byggnadsverk eller bebyggelseområde som avses i 8 kap. 13 §,

c)i områdesbestämmelser har bestämt för att i området byta en bygg- nads färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller vidta någon annan åtgärd som avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende,

3. det som kommunen i områdesbestämmelser har bestämt för att utan- för en sammanhållen bebyggelse vidta åtgärder som avses i 6 § första stycket 1 och 2,

4. det som kommunen i områdesbestämmelser har bestämt i fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller liknande näring,

5. det som kommunen i en detaljplan eller områdesbestämmelser har bestämt för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för sådana grundvattentäkter som avses i 11 kap. 11 § 1 miljöbalken.

Första stycket 4 och 5 gäller endast om det finns särskilda skäl för en bygglovsprövning.

9 § Om ett bygglov används för ett ändamål som har en sådan säsongs- karaktär att den åtgärd som omfattas av bygglovet behöver upprepas un- der två eller flera år i följd, får åtgärden vidtas igen utan ny prövning, om det sker inom ett år från det att åtgärden senast avslutades.

Rivningslov

10 § Det krävs rivningslov för att riva en byggnad eller en del av en byggnad

Prop. 2009/10:170

43

1. inom ett område med detaljplan, om kommunen inte har bestämt nå- Prop. 2009/10:170 got annat i planen, och

2. utanför ett område med detaljplan, om kommunen i områdesbestäm- melser har bestämt att ett rivningslov krävs.

Det krävs dock inte rivningslov, om byggnaden eller byggnadsdelen får uppföras utan bygglov och kommunen i detaljplanen eller områdesbe- stämmelserna inte har bestämt att det krävs rivningslov.

Marklov

11 § Det krävs marklov för schaktning eller fyllning som inom ett om- råde med detaljplan avsevärt ändrar höjdläget inom en tomt eller för mark inom en allmän plats, om inte kommunen har bestämt annat i de- taljplanen.

Om ett viss höjdläge för markytan är bestämd i detaljplanen, krävs det trots första stycket inte marklov för att höja eller sänka markytan till den nivån.

12 § Det krävs marklov för trädfällning och skogsplantering inom ett område med detaljplan, om kommunen har bestämt det i planen.

13 § Det krävs marklov för schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering i ett område utanför detaljplan, om

1.åtgärden ska genomföras i ett område som är avsett för bebyggelse eller i närheten av en befintlig eller planerad anläggning för totalförsva- ret, statlig flygplats, annan flygplats för allmänt bruk, kärnreaktor, annan kärnenergianläggning eller annan anläggning som kräver ett skydds- eller säkerhetsområde, och

2.kommunen i områdesbestämmelser har bestämt att det krävs sådant marklov i området.

Lov för åtgärder som inte kräver lov

14 § Även om en åtgärd med ett byggnadsverk eller mark inte kräver bygglov, rivningslov eller marklov, får den som avser att vidta åtgärden ansöka om att åtgärden prövas och har rätt att få sin ansökan prövad som om åtgärden krävde lov. Prövningen ska avse åtgärdens förenlighet med denna lag.

Åtgärder för totalförsvaret

15 § Bestämmelser om bygglov, rivningslov och marklov gäller inte åt- gärder med byggnader eller andra anläggningar som är avsedda för total- försvaret och som är av hemlig natur. Sådana åtgärder ska föregås av samråd med länsstyrelsen som på lämpligt sätt ska underrätta kommunen om åtgärderna och var de ska utföras.

Anmälningsplikt

16 § Även om en åtgärd inte kräver bygglov, rivningslov eller marklov, får åtgärden inte påbörjas i strid med föreskrifter om skyldighet att anmä-

la åtgärden som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 §.

44

Förhandsbesked

Prop. 2009/10:170

17 § Om den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd begär det,

 

ska byggnadsnämnden ge ett förhandsbesked i fråga om åtgärden kan

 

tillåtas på den avsedda platsen.

 

18 § Ett förhandsbesked som innebär att åtgärden kan tillåtas är bind-

 

ande vid den kommande bygglovsprövningen, om ansökan om bygglov

 

görs inom två år från den dag då förhandsbeskedet vann laga kraft.

 

Villkorsbesked

 

19 § Om den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd begär det,

 

ska byggnadsnämnden i ett villkorsbesked redovisa sin bedömning i frå-

 

ga om åtgärden kan antas komma att bli föremål för villkor för att upp-

 

fylla kraven i 8 kap. 1 och 2 §§. Ett sådant villkorsbesked är inte bindan-

 

de.

 

Handläggningen av ärenden om lov och förhandsbesked

 

20 § Ansökningar om bygglov, rivningslov, marklov och förhandsbe-

 

sked prövas av byggnadsnämnden.

 

21 § En ansökan om lov eller förhandsbesked ska vara skriftlig och in- nehålla de ritningar, beskrivningar och andra uppgifter som behövs för prövningen.

En ansökan om lov ska dessutom innehålla

1.byggherrens förslag om vem eller vilka som ska vara kontrollansvar- iga enligt det som följer av 10 kap. 9 och 10 §§, och

2.de handlingar som krävs för beslut om startbesked enligt 10 kap., om ansökningen avser tillbyggnad eller annan ändring av ett en- eller tvåbo- stadshus.

22 § Om ansökningen är ofullständig, får byggnadsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Föreläggandet ska inne- hålla en upplysning om att ansökan kan komma att avvisas eller att ären- det kan komma att avgöras i befintligt skick om föreläggandet inte följs.

Om föreläggandet inte följs, får byggnadsnämnden avvisa ansökan el-

ler avgöra ärendet i befintligt skick.

 

23 § Om byggnadsnämnden finner att en åtgärd som avses med ansök-

 

ningen också kräver tillstånd av eller anmälan till någon annan myndig-

 

het, ska nämnden upplysa sökanden om detta.

 

24 § Om ansökningen avser en åtgärd som måste anmälas till kommu-

 

nen enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 6 § miljö-

 

balken, ska byggnadsnämnden underrätta miljönämnden om sitt ärende.

 

Byggnadsnämnden och miljönämnden ska samordna handläggningen av

 

ärendena så att

 

1. berörda myndigheter, organisationer och enskilda parter ges tillfälle

 

att i ett sammanhang yttra sig i båda ärendena, och

 

2. beslut i båda ärendena meddelas i ett sammanhang.

45

 

Om det finns särskilda skäl, får nämnderna besluta att någon samord- Prop. 2009/10:170 ning enligt första stycket inte ska ske. Innan de fattar ett sådant beslut ska

de ge varandra och de berörda parterna tillfälle att yttra sig.

25 § Om ansökningen avser en åtgärd som innebär en avvikelse från en detaljplan eller områdesbestämmelser eller ska utföras i ett område som inte omfattas av en detaljplan eller områdesbestämmelser och åtgärden inte är en kompletteringsåtgärd, ska byggnadsnämnden underrätta de som avses i 5 kap. 11 § första stycket 2 och 3 samt de kända organisationer eller föreningar som avses i 5 kap. 11 § första stycket 4 om ansökningen och ge dem tillfälle att yttra sig.

Om ett stort antal personer ska underrättas, får nämnden tillämpa 5 kap. 35 § första stycket 2.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte ske om det är uppenbart

att lov inte kan ges.

 

26 § Om det inte är uppenbart onödigt, får en fråga om lov eller för-

 

handsbesked inte avgöras utan att sökanden och fastighetsägaren har un-

 

derrättats om vad andra har tillfört ärendet och fått tillfälle att yttra sig

 

över det.

 

27 § Byggnadsnämnden ska handlägga ärenden om lov och förhands-

 

besked skyndsamt och meddela sitt beslut om lov eller förhandsbesked

 

inom tio veckor från det att den fullständiga ansökningen kom in till

 

nämnden. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får ti-

 

den förlängas en gång med högst tio veckor utöver de ursprungliga tio

 

veckorna. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den

 

innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

 

Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden

 

när en fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant

 

bevis finns i 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden.

 

28 § Om ett ärende om lov eller förhandsbesked avser en byggnad eller

 

ett markområde som omfattas av en ansökan om expropriationstillstånd

 

eller av ett påbörjat ett arbete för att anta, ändra eller upphäva en detalj-

 

plan eller områdesbestämmelser, får byggnadsnämnden besluta att ären-

 

det om lov eller förhandsbesked inte ska avgöras förrän frågan om expro-

 

priationstillstånd har avgjorts eller planarbetet har avslutats. Om kom-

 

munen inte har avslutat planarbetet inom två år från det att ansökningen

 

om lov eller förhandsbesked kom in till byggnadsnämnden, ska dock

 

ärendet om lov eller förhandsbesked avgöras utan dröjsmål.

 

29 § Om ett bygglov för en åtgärd tidigare har vägrats på grund av att

 

ett tillstånd till expropriation har getts och det tillståndet har upphört att

 

gälla, får en ny ansökan om bygglov till åtgärden inte avslås på grund av

 

ett nytt expropriationstillstånd förrän tio år har förflutit från den dag då

 

det första expropriationstillståndet gavs.

 

Förutsättningar för bygglov

 

30 § Bygglov ska ges för en åtgärd som

46

 

1. överensstämmer med detaljplanen eller gällande områdesbestämmel- ser,

2.inte förutsätter planläggning enligt 4 kap. 2 eller 3 § eller måste av- vakta att genomförandetiden för en detaljplan börjar löpa, eller

3.uppfyller kraven i 2 kap. och 8 kap. 1–3, 9, 13, 17 och 18 §§ i de de- lar som inte har prövats i detaljplan eller områdesbestämmelser.

31 § Bygglov ska ges för en åtgärd som avviker från gällande detaljplan eller områdesbestämmelser, om

1.åtgärden är en sådan ändring av en byggnad som avses i 2 § 3 b eller c,

2.avvikelsen endast består i att åtgärden avses att vidtas på en fastighet eller ett byggnadsverk som avviker från detaljplanen eller områdesbe- stämmelserna och den avvikelsen har godtagits vid en tidigare bygglovs- prövning enligt denna lag eller äldre bestämmelser eller vid en fastighets- bildning enligt 3 kap. 2 § första stycket andra meningen fastighetsbild- ningslagen (1970:988), eller

3.avvikelsen är liten och förenlig med detaljplanens eller områdesbe- stämmelsernas syfte.

I fall som avses i första stycket 2 och 3 ska en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder som söks och de som tidigare har godtagits.

32 § För en åtgärd på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt ändamål, får bygglov ges endast om ändamålet är närmare angivet i planen.

Tidsbegränsade bygglov

33 § För en åtgärd som uppfyller något eller några men inte alla förut- sättningar enligt 30–32 §§ får ett tidsbegränsat bygglov ges, om sökan- den begär det och åtgärden avses att pågå under en begränsad tid. Ett sådant lov ska ges, om åtgärden har stöd i en detaljplanebestämmelse om tillfällig användning av byggnad eller mark.

Ett tidsbegränsat bygglov får ges för högst fem år. Tiden kan på sökan- dens begäran förlängas med högst fem år i taget. Den sammanlagda tiden får överstiga tio år endast om lovet ska användas för ett ändamål som av- ses i 9 §.

Förutsättningar för rivningslov

34 § Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad eller byggnadsdel som inte

1.omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser,

eller

2.bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.

Förutsättningar för marklov

35 § Marklov ska ges för en åtgärd som inte

1.strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,

2.förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för be-

byggelse,

Prop. 2009/10:170

47

3.medför olägenheter för användningen av sådana anläggningar som anges i 13 § 1, eller

4.medför störningar eller betydande olägenheter för omgivningen. Marklov får ges till en åtgärd som endast innebär en liten avvikelse

från detaljplanen eller områdesbestämmelserna, om avvikelsen är fören- lig med syftet med planen eller bestämmelserna.

Villkorade lov

36 § Om ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om- rådesbestämmelser inte har vunnit laga kraft, får ett bygglov, rivningslov eller marklov för en åtgärd som avses att vidtas inom det område som de- taljplanen eller områdesbestämmelserna omfattar ges med villkoret att planbeslutet vinner laga kraft. Beslutet om lov ska i så fall innehålla en upplysning om att åtgärden inte får påbörjas innan planbeslutet har vun- nit laga kraft.

37 § I ett beslut om bygglov får byggnadsnämnden bestämma att bygg- nadsarbeten inte får påbörjas förrän fastighetsägaren har betalat ersätt- ning för gator eller andra allmänna platser eller har ställt säkerhet för er- sättningen.

38 § I ett bygglov eller marklov för en åtgärd som redan har utförts, får byggnadsnämnden bestämma om skyldighet att vidta de ändringar i det utförda som behövs. I beslutet ska nämnden i så fall ange den tid inom vilken ändringarna ska vara utförda.

Beslutets innehåll och expediering

39 § Ett förhandsbesked som innebär att en åtgärd kan tillåtas ska inne- hålla

1.en upplysning om att förhandsbeskedet endast gäller om bygglov för åtgärden söks inom två år efter det att beslutet om förhandsbesked vann laga kraft,

2.en upplysning om att förhandsbeskedet inte innebär att åtgärden får påbörjas, och

3.de villkor som behövs för att förhandsbeskedet ska vara förenligt med de förutsättningar som gäller för den kommande bygglovspröv- ningen.

40 § Av ett bygglov, rivningslov eller marklov ska det framgå

1.vilken giltighetstid lovet har,

2.om det ska finnas någon som är kontrollansvarig och i så fall vem eller vilka som är kontrollansvariga, och

3.att lovet inte innebär en rätt att påbörja den sökta åtgärden förrän byggnadsnämnden har gett startbesked enligt 10 kap.

Lovet ska också innehålla de villkor och upplysningar som följer av 23, 36, 37 eller 38 § eller behövs i övrigt.

41 § Senast dagen efter det att justeringen av protokollet med beslut om lov eller förhandsbesked har tillkännagetts på kommunens anslagstavla ska en underrättelse om tillkännagivandet, ett protokollsutdrag med be-

Prop. 2009/10:170

48

slutet och en uppgift om vad den som vill överklaga beslutet måste göra Prop. 2009/10:170 skickas i brev till

1.sökanden och annan part, om det inte är uppenbart obehövligt, och

2.dem som anges i 25 § och har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda.

Underrättelsen får ske genom delgivning. Sökanden får dock inte del- ges enligt 12, 15, 16 eller 17 § delgivningslagen (1970:428).

Ett beslut om lov eller förhandsbesked ska också kungöras genom ett meddelande i Post- och Inrikes Tidningar. Av meddelandet ska beslutets huvudsakliga innehåll och var beslutet hålls tillgängligt framgå. Beslut som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar ska anses ha kommit till okända sakägares kännedom vid tidpunkten för kungörelsen.

42 § Om byggnadsnämndens beslut omfattas av ett beslut enligt 11 kap. 12 § om att länsstyrelsen ska överpröva beslutet, ska byggnads- nämnden genast skicka beslutet till länsstyrelsen.

Giltighetstiden för lov

43 § Om inte annat följer av 9 eller 33 §, upphör ett bygglov, rivnings- lov eller marklov att gälla, om den åtgärd som lovet avser inte har påbör- jats inom två år och avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

10 kap. Genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om

1.förutsättningar för att få påbörja vissa åtgärder och ta ett byggnads- verk i bruk,

2.byggherrens skyldighet att kontrollera genomförandet och ha en kontrollplan,

3.kontrollansvariga och deras uppgifter,

4.tekniskt samråd och startbesked innan åtgärderna påbörjas,

5.utstakning av en planerad byggnad, tillbyggnad eller anläggning,

6.byggnadsnämndens arbetsplatsbesök, och

7.slutsamråd och slutbesked i samband med att åtgärderna avslutas.

2 § Om annat inte särskilt anges i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska en åtgärd som avser ett byggnadsverk, en tomt eller en allmän plats genomföras så att åtgärden inte strider mot

1.det lov som har getts för åtgärden, eller

2.om åtgärden inte kräver lov, den detaljplan eller de områdesbestäm- melser som gäller för området.

Åtgärder som avses i 9 kap. 4 och 5 §§ får, trots första stycket 2, strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Startbesked och slutbesked

3 § En åtgärd får inte påbörjas innan byggnadsnämnden har gett ett start- besked, om åtgärden kräver

1. bygglov, marklov eller rivningslov, eller

49

2. en anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av Prop. 2009/10:170 16 kap. 8 §.

4 § Ett byggnadsverk får inte tas i bruk i de delar som omfattas av ett startbesked för byggåtgärder förrän byggnadsnämnden har gett ett slutbe- sked, om nämnden inte beslutar annat.

Byggherrens ansvar för kontrollen av genomförandet

5 § Byggherren ska se till att varje bygg-, rivnings- och markåtgärd som byggherren utför eller låter utföra genomförs i enlighet med de krav som gäller för åtgärden enligt denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Om åtgärden är lov- eller anmälnings- pliktig, ska byggherren se till att den kontrolleras enligt den kontrollplan som byggnadsnämnden fastställer i startbeskedet.

Kontrollplan

6 § Byggherren ska se till att det finns en plan för kontrollen av en bygg- eller rivningsåtgärd som avses i 3 § (kontrollplan) med uppgifter om

1.vilka kontroller som ska göras och vad kontrollerna ska avse,

2.vem som ska göra kontrollerna,

3.vilka anmälningar som ska göras till byggnadsnämnden,

4.vilka arbetsplatsbesök som byggnadsnämnden bör göra och när be- söken bör ske,

5.vilket farligt avfall som rivningsåtgärder kan ge upphov till, och

6.hur farligt avfall och annat avfall ska tas om hand.

7 § Kontrollplanen ska vara anpassad till omständigheterna i det enskil- da fallet och ha den utformning och detaljeringsgrad som behövs för att på ett ändamålsenligt sätt säkerställa att alla väsentliga krav som avses i 8 kap. 4 § uppfylls.

8 § Av kontrollplanen ska det framgå i vilken omfattning kontrollen ska utföras

1.inom ramen för byggherrens dokumenterade egenkontroll, eller

2.av någon som har särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga om så- dana åtgärder som kontrollen avser (sakkunnig) och som kan styrka sin sakkunnighet med ett certifikat som har utfärdats av ett organ som har ackrediterats för detta ändamål enligt 14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll eller av någon som uppfyller motsvarande krav enligt bestäm- melser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekono- miska samarbetsområdet.

Kontrollansvariga

9 § För den kontroll som avses i 5 § ska det finnas en eller flera kon- trollansvariga som

1. har den kunskap, erfarenhet och lämplighet som behövs för uppgif- ten och kan styrka detta med ett bevis om certifiering, och

50

2. har en självständig ställning i förhållande till den som utför den åt- gärd som ska kontrolleras.

Om det finns flera kontrollansvariga, ska byggherren se till att någon av dem samordnar de kontrollansvarigas uppgifter.

Den certifiering som avses i första stycket 1 ska vara gjord av någon som har ackrediterats för detta ändamål enligt 14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll eller av någon som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Certifieringen ska vara tidsbegränsad och avse ett visst slag av arbete.

10 § Trots 9 § krävs det inte någon kontrollansvarig i fråga om

1.små ändringar av en- eller tvåbostadshus, om byggnadsnämnden inte beslutar annat, eller

2.andra små åtgärder enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 10 §.

11 § En kontrollansvarig ska

1.biträda byggherren med att upprätta förslag till den kontrollplan som krävs enligt 6 § och, i fråga om rivningsåtgärder, biträda vid inventering- en av farligt avfall och annat avfall,

2.se till att kontrollplanen och gällande bestämmelser och villkor för åtgärderna följs samt att nödvändiga kontroller utförs,

3.vid avvikelser från föreskrifter och villkor som avses i 2 informera byggherren och vid behov meddela byggnadsnämnden,

4.närvara vid tekniska samråd, besiktningar och andra kontroller samt vid byggnadsnämndens arbetsplatsbesök,

5.dokumentera sina byggplatsbesök och notera iakttagelser som kan vara av värde vid utvärderingen inför slutbeskedet,

6.avge ett utlåtande till byggherren och byggnadsnämnden som under- lag för slutbesked, och

7.om den kontrollansvarige lämnar sitt uppdrag, meddela detta till byggnadsnämnden.

12 § Om en kontrollansvarig inte utför sina uppgifter enligt 11 §, ska byggherren omedelbart underrätta byggnadsnämnden. Om en kontrollan- svarig har lämnat sitt uppdrag, ska byggherren föreslå en ny kontrollan- svarig.

13 § Om en kontrollansvarig har lämnat sitt uppdrag ska byggnads- nämnden utse en ny kontrollansvarig.

Tekniskt samråd

14 § I fråga om sådana åtgärder som avses i 3 § ska byggnadsnämnden utan dröjsmål efter att lov har getts eller anmälan har kommit in kalla till ett sammanträde för tekniskt samråd, om

1.det krävs en kontrollansvarig enligt det som följer av 9 och 10 §§,

2.ett sådant samråd inte är uppenbart obehövligt, eller

3.byggherren har begärt ett sådant samråd.

Prop. 2009/10:170

51

En kallelse enligt första stycket ska vara skriftlig och skickas till bygg- herren och den eller dem som är kontrollansvariga. Kallelsen ska också skickas till dem i övrigt som enligt detta kapitel ska ges tillfälle att delta i samrådet eller som enligt byggnadsnämndens bedömning bör ges tillfälle att delta.

15 § Om samrådet rör byggåtgärder som avser en arbetslokal eller ett personalrum för arbetstagare som ska utföra arbete för en arbetsgivares räkning, ska byggnadsnämnden ge den myndighet som ansvarar för ar- betsmiljöfrågor (arbetsmiljömyndigheten) och en representant för arbets- tagarna tillfälle att delta i samrådet. Om det behövs, ska nämnden även i andra fall ge arbetsmiljömyndigheten tillfälle att delta i samrådet.

Om samrådet rör byggåtgärder som avser tillfälliga personalbostäder för sammanlagt minst tio boende ska byggnadsnämnden ge en represen- tant för arbetstagarna tillfälle att delta i samrådet.

Vid tillämpningen av denna paragraf ska det som gäller i fråga om ar- betstagare också gälla andra som enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) ska likställas med arbetstagare.

16 § Om samrådet avser en åtgärd för vilken det krävs en byggfelsför- säkring eller ett färdigställandeskydd enligt lagen (1993:320) om bygg- felsförsäkring m.m., ska byggnadsnämnden ge försäkringsgivaren eller den som svarar för färdigställandeskyddet tillfälle att delta i samrådet.

17 § Om samrådet avser en befintlig byggnad som innehåller ett skyddsrum, ska byggnadsnämnden ge den myndighet som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:545) om skyddsrum tillfälle att yttra sig.

18 § Byggherren ska senast vid det tekniska samrådet till byggnads- nämnden lämna

1.ett förslag till en sådan kontrollplan som krävs enligt 6 §, samt

2.de tekniska handlingar som, utöver ansökningshandlingarna enligt 9 kap. 21 §, krävs för att byggnadsnämnden ska kunna pröva frågan om startbesked.

Första stycket 1 gäller inte rivningsåtgärder, om byggnadsnämnden i det enskilda fallet har beslutat att det inte behövs någon kontrollplan.

19 § Vid det tekniska samrådet ska man gå igenom

1.arbetets planering och organisation,

2.byggherrens förslag till kontrollplan och de handlingar i övrigt som byggherren har gett in,

3.hur förekomsten av tänkbart farligt avfall har inventerats, om samrå- det avser en rivningsåtgärd,

4.behovet av att byggnadsnämnden gör arbetsplatsbesök eller av andra tillsynsåtgärder,

5.behovet av en byggfelsförsäkring eller ett färdigställandeskydd,

6.behovet av utstakning,

7.byggnadsnämndens behov av ytterligare handlingar inför beslut om kontrollplan eller startbesked, och

8.behovet av ytterligare sammanträden.

Prop. 2009/10:170

52

20 § Om byggnadsnämnden finner att de åtgärder som det tekniska Prop. 2009/10:170 samrådet avser kräver tillstånd av eller anmälan till någon annan myndig-

het, ska nämnden upplysa byggherren om detta under samrådet.

21 § Byggnadsnämnden ska föra protokoll över det tekniska samrådet.

Förfarandet när det inte behövs något tekniskt samråd

22 § Om det enligt 14 § inte behövs något tekniskt samråd, ska bygg- nadsnämnden i beslutet om lov eller snarast möjligt därefter eller efter det att anmälan har kommit in

1.ge startbesked, eller

2.förelägga byggherren att ge in de ytterligare handlingar som behövs för nämndens prövning i frågan om startbesked.

Om byggnadsnämnden finner att de åtgärder som lovet eller anmälan avser kräver tillstånd av någon annan myndighet, ska nämnden upplysa byggherren om detta.

Byggnadsnämndens startbesked

23 § Byggnadsnämnden ska med ett startbesked godkänna att en åtgärd som avses i 3 § får påbörjas, om

1.åtgärden kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

2.ett bevis om att det finns en byggfelsförsäkring eller ett färdigställ- andeskydd som avses i 16 § har visats upp för nämnden, om det krävs en sådan försäkring eller ett sådant skydd,

3.ett bevis om besked om skyddsrum har visats upp för nämnden, om det krävs ett sådant besked enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skydds- rum, och

4.en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem har visats upp för nämnden, om en sådan redovisning krävs enligt 23 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader.

24 § I startbeskedet ska byggnadsnämnden

1.fastställa den kontrollplan som ska gälla för åtgärderna enligt bygg- herrens förslag och det som kommit fram i det tekniska samrådet eller annars i handläggningen av ärendet, med uppgift om vem eller vilka som är sakkunniga eller kontrollansvariga,

2.bestämma villkor för att få påbörja åtgärderna, om sådana villkor be- hövs,

3.bestämma villkor och ungefärlig tidpunkt för utstakning, om utstak- ning behövs,

4.bestämma vilka handlingar som ska lämnas till nämnden inför beslut om slutbesked, och

5.ge upplysningar om krav enligt annan lagstiftning, i den mån sådana upplysningar behövs.

25 § Ett startbesked för lovpliktiga åtgärder upphör att gälla den dag då beslutet om lov upphör att gälla.

53

Ett startbesked för anmälningspliktiga åtgärder upphör att gälla två år Prop. 2009/10:170 efter att startbeskedet gavs. Om arbetena då har påbörjats men inte av-

slutats och ett nytt tekniskt samråd behövs, ska byggnadsnämnden kalla till ett nytt sammanträde för tekniskt samråd. Om det finns förutsättning- ar för slutsamråd enligt 30 § får byggnadsnämnden i stället kalla till slut- samråd.

Det som sägs om slutsamråd i andra stycket gäller även när startbesked enligt första stycket upphör att gälla.

Utstakning

26 § När byggnadsnämnden har gett ett startbesked enligt 23 §, ska nämnden skyndsamt och inom den tid som anges i beskedet låta staka ut byggnaden, tillbyggnaden eller anläggningen och märka ut dess höjdläge, om det behövs med hänsyn till förhållandena på platsen och omständig- heterna i övrigt.

Om byggnaden eller anläggningen till sitt läge är direkt beroende av gränsen mot en grannes fastighet, ska grannen kallas till utstakningen.

Arbetsplatsbesök

27 § Efter ett startbesked enligt 23 § ska byggnadsnämnden minst en gång under arbetets gång besöka den plats där åtgärderna genomförs, om

1.startbeskedet har föregåtts av ett tekniskt samråd, och

2.ett arbetsplatsbesök inte kan anses obehövligt.

Ett arbetsplatsbesök ska alltid göras, om startbeskedet avser ett stort eller komplicerat byggprojekt eller om byggnadsnämnden och byggher- ren vid det tekniska samrådet har kommit överens om ett arbetsplatsbe- sök.

28 § Byggnadsnämnden ska föra protokoll över arbetsplatsbesöket. Protokollet ska skickas till byggherren och den kontrollansvarige.

Kompletterande villkor

29 § Byggnadsnämnden får besluta om kompletterande villkor för bygg- eller rivningsåtgärderna eller för kontrollen, om

1.sådana villkor behövs för att uppfylla kraven enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och

2.behovet av villkoren inte kunde förutses när startbeskedet gavs.

Slutsamråd

30 § I samband med att byggåtgärder som har omfattats av ett tekniskt samråd avslutas ska byggnadsnämnden kalla till ett sammanträde för slutsamråd, om det inte är uppenbart obehövligt.

31 § En kallelse enligt 30 § ska vara skriftlig och skickas till

1.byggherren,

2.den eller de kontrollansvariga, och

3.övriga som enligt byggnadsnämnden bör ges tillfälle att delta.

54

32 § Slutsamrådet ska normalt hållas på den plats där byggåtgärderna har genomförts. Vid slutsamrådet ska följande gås igenom:

1.hur kontrollplanen, andra villkor i startbeskedet och kompletterande villkor har följts,

2.avvikelser från de krav som gäller för åtgärderna,

3.den kontrollansvariges utlåtande enligt 11 § 6,

4.den kontrollansvariges och byggnadsnämndens dokumentation över besök på byggarbetsplatsen och annan dokumentation över arbetets utfö- rande,

5.behov av andra åtgärder, och

6.förutsättningarna för ett slutbesked.

33 § Byggnadsnämnden ska föra protokoll över slutsamrådet.

Byggnadsnämndens slutbesked

34 § Byggnadsnämnden ska med ett slutbesked godkänna att en eller flera åtgärder som avses i 3 § ska anses slutförda och, i fråga om byggåt- gärder, att byggnadsverket får tas i bruk, om

1.byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lo- vet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är uppfyllda, och

2.nämnden inte har funnit skäl att ingripa enligt 11 kap.

35 § Trots 34 § 1 får ett slutbesked ges om det finns brister i uppfyllan- det som är försumbara.

Byggnadsnämnden ska i slutbeskedet göra de anmärkningar som be- hövs med anledning av bristerna.

36 § Om ett slutbesked inte kan ges på grund av att en brist som inte är försumbar behöver avhjälpas eller på grund av att en kontroll behöver göras i ett senare skede, får byggnadsnämnden ge ett slutbesked som är beroende av att bristen avhjälps eller att kontrollen görs (interimistiskt slutbesked). Om det behövs, ska nämnden i ett sådant besked ange vad som gäller i fråga om möjligheterna att ta ett byggnadsverk i bruk.

När bristen är avhjälpt eller kontrollen är gjord ska nämnden slutligt pröva frågan om slutbesked enligt 34 §.

37 § Byggnadsnämnden ska pröva frågan om slutbesked så snart nämn- den har fått in eller skaffat sig det underlag som behövs för prövningen. Handläggningen ska ske skyndsamt.

Om nämnden finner att det finns skäl för ett ingripande enligt 11 kap., ska nämnden också handlägga den frågan skyndsamt.

11 kap. Tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om

1.tillsynen allmänt, möjlighet att få ett ingripandebesked samt skyldig- het att ge tillträde och lämna upplysningar för tillsynen,

2.tillsynen över kommunala beslut och regionplanebeslut,

Prop. 2009/10:170

55

3. förelägganden som behövs för att regler, domar och beslut ska föl- Prop. 2009/10:170 jas,

4.genomförande på den försumliges bekostnad och förbud mot fortsatt arbete eller användning av byggnadsverk,

5.ingripanden mot kontrollanter och kontrollansvariga,

6.att förelägganden och förbud får förenas med vite eller ska genomfö- ras omedelbart,

7.handräckning,

8.anteckningar av förelägganden och förbud i fastighetsregistret samt verkan av förelägganden och förbud vid ägarbyte,

9.byggsanktionsavgifter,

10.överlåtelse av egendom efter en överträdelse, och

11.tystnadsplikt.

Allmänt om tillsynen

2 § Tillsynen över att denna lag och EU-förordningar i frågor inom lag- ens tillämpningsområde samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller en sådan EU-förordning följs utöv- as enligt detta kapitel och föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap.

3 § Tillsynen ska utövas av regeringen, länsstyrelsen och den eller de statliga myndigheter i övrigt som regeringen bestämmer och av bygg- nadsnämnden (tillsynsmyndigheterna).

Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som fullgör uppgifter av betydelse för till- synsverksamheten.

4 § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att tillsyns- uppgifter som byggnadsnämnden har enligt detta kapitel ska skötas helt eller delvis av byggnadsnämnden i den andra kommunen. Befogenheten att meddela beslut i tillsynsärenden får dock inte överlåtas..

5 § En tillsynsmyndighet ska pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd enligt detta kapitel, så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i denna lag, i föreskrifter, domar eller andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller i EU-förordningar som rör frågor inom lagens tillämp- ningsområde.

6 § Det som gäller för byggnadsverk i detta kapitel ska tillämpas också i fråga om skyltar och ljusanordningar.

Ingripandebesked

7 § Om någon begär det, ska byggnadsnämnden i ett skriftligt ingripan- debesked redovisa om det i fråga om ett visst byggnadsverk har vidtagits någon åtgärd som enligt nämndens bedömning motiverar ett ingripande enligt detta kapitel.

56

Tillträde och upplysningar

Prop. 2009/10:170

8 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har

1.byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på nämndens eller länsstyrelsens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastig- heter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet,

2.en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar från byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, riv- nings- och markåtgärder, och

3.en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar, importerar, salu- för eller använder byggprodukter som omfattas av tillsynen

a) få tillgång till produkter för kontroll,

b) på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och

c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bo- städer.

En myndighet som framställer kartor för samhällets behov har för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt till tillträde som an- ges i första stycket 1, dock inte till bostäder. Om det behövs för att till- synsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran vi- sas i översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara auktori- serad.

9 § Polismyndigheterna ska lämna det biträde som behövs för tillträde enligt 8 §.

Tillsyn över kommunala beslut

10 § När länsstyrelsen enligt 5 kap. 29, 38 eller 39 § har fått ett medde- lande om att en kommun beslutat att anta, ändra eller upphäva en detalj- plan eller områdesbestämmelser, ska länsstyrelsen inom tre veckor beslu- ta om den ska överpröva kommunens beslut eller inte.

Länsstyrelsen ska överpröva kommunens beslut, om beslutet kan antas innebära att

1.ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses,

2.regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,

3.en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,

4.strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande bestämmelser, eller

5.en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion.

11 § Länsstyrelsen ska upphäva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser i dess helhet, om be- slutet har en sådan innebörd som anges i 10 § andra stycket. Om kommu- nen medger det, får beslutet upphävas i en viss del.

12 § För ett visst geografiskt område får regeringen eller länsstyrelsen, om det finns särskilda skäl, besluta att det som enligt 10 och 11 §§ gäller

57

för länsstyrelsens prövning av kommunens beslut också ska tillämpas i fråga om byggnadsnämndens beslut om lov eller förhandsbesked enligt 9 kap.

Om länsstyrelsen beslutar att överpröva ett lov eller förhandsbesked, får länsstyrelsen besluta att lovet eller förhandsbeskedet inte ska gälla förrän prövningen har avslutats.

Tillsyn över regionplanebeslut

13 § När regeringen enligt 7 kap. 9 § har fått ett meddelande om ett be- slut att anta, ändra eller upphäva en regionplan, ska regeringen inom tre månader besluta om den ska överpröva regionplanebeslutet eller inte.

Regeringen får överpröva regionplanebeslutet endast om beslutet kan antas innebära att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses.

14 § Regeringen får upphäva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan i dess helhet eller i en viss del, om beslutet innebär att ett riks- intresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken inte tillgodoses.

Planförelägganden

15 § Regeringen får förelägga en kommun att inom en viss tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföre- läggande), om det behövs för att tillgodose ett intresse som avses i 10 § andra stycket 1 eller 2.

16 § Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får regeringen

1.besluta att länsstyrelsen på kommunens bekostnad ska ta fram det förslag och i övrigt göra det arbete som enligt 5 kap. behövs för att de- taljplanen eller områdesbestämmelserna ska kunna antas, ändras eller upphävas, och

2.anta, ändra eller upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna.

Lovförelägganden

17 § Om en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov har vidtagits utan lov, ska byggnadsnämnden i ett föreläggande ge fastighe- tens eller byggnadsverkets ägare tillfälle att inom en viss tid ansöka om lov, om det är sannolikt att lov kan ges för åtgärden (lovföreläggande).

Förelägganden om underhållsutredning

18 § Om det brister i underhållet av ett byggnadsverk, får byggnads- nämnden uppdra åt en sakkunnig att utreda behovet av underhållsåtgär- der. Innan nämnden beslutar om ett sådant uppdrag, ska nämnden i ett föreläggande ge byggnadsverkets ägare tillfälle att inom en viss tid ge synpunkter på uppdraget och på frågan om vem som ska betala kostnad- erna för uppdraget.

Den sakkunnige ska vara certifierad enligt 10 kap. 8 § 2.

Prop. 2009/10:170

58

Åtgärdsförelägganden

Prop. 2009/10:170

19 § Om en byggherre, ägare, nyttjanderättshavare,

väghållare, kon-

trollansvarig, sakkunnig eller huvudman för en allmän plats låter bli att vidta en åtgärd och därigenom bryter mot en skyldighet enligt denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga denne att inom en viss tid vidta åtgärden (åtgärdsföreläggande).

Rättelseförelägganden

20 § Om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk har vidta- gits en åtgärd i strid mot denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga den som äger fastigheten eller byggnadsverket att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande).

Rivningsförelägganden

21 § Om ett byggnadsverk är förfallet eller skadat i väsentlig omfatt- ning och inte sätts i stånd inom skälig tid, får byggnadsnämnden föreläg- ga ägaren att inom viss tid riva byggnadsverket (rivningsföreläggande).

Förelägganden för ökad trafiksäkerhet

22 § Om ett byggnadsverk inom ett område med detaljplan innebär sto- ra olägenheter för trafiksäkerheten på grund av att förhållandena har änd- rats, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att ta bort byggnadsverket eller att vidta någon annan åtgärd med det som avhjälper eller minskar olägenheterna.

Om byggnadsverket är en byggnad, får ett föreläggande att ta bort eller flytta byggnaden meddelas endast om byggnaden kan flyttas utan svårig- het eller har ett ringa värde.

23 § Byggnadsnämnden får förelägga ägaren av en fastighet eller en byggnad inom ett område med detaljplan att anordna stängsel eller ändra utfart eller annan utgång mot gator eller vägar, om det behövs med hän- syn till trafiksäkerheten.

Förelägganden om stängsel kring industrianläggningar som inte används

24 § Om ett byggnadsverk för industriändamål inte längre används, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att anordna stängsel kring det, om det behövs till skydd mot olycksfall.

Produktförelägganden

25 § Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det före- läggande eller förbud som från skyddssynpunkt behövs för att bestäm- melsen om byggprodukter i 8 kap. 20 § eller en bestämmelse som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § ska följas.

59

26 § Om en byggprodukt har CE-märkts trots att den inte överensstäm- mer med de krav som gäller för CE-märkning, får tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, importören eller den som saluför byggprodukten att

1.upphöra med CE-märkningen,

2.upphöra med användningen av CE-märkningen,

3.återkalla osålda produkter, eller

4.ta bort CE-märkningen.

Ett sådant föreläggande gäller så länge som produkten inte överens- stämmer med kraven.

Genomförande på bekostnad av den som fått ett föreläggande

27 § Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att på ägarens bekostnad låta upprätta de ritningar och beskriv- ningar samt vidta de åtgärder i övrigt som är nödvändiga för att pröva frågan om lov.

När den tid för synpunkter som har angetts i ett föreläggande enligt 18 § har gått ut, får byggnadsnämnden uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder.

Om ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumli- ges bekostnad och hur det ska ske.

28 § Byggnadsnämnden får besluta om genomförande enligt 27 § en- dast om föreläggandet har innehållit en upplysning om detta.

Nämnden ska se till att genomförandet inte ger upphov till oskäliga kostnader.

29 § Kronofogdemyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att genomföra en åtgärd som avses i 27 § tredje stycket.

Förbud mot fortsatt arbete eller åtgärd

30 § Om det är uppenbart att ett byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en annan åtgärd äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa, ska byggnadsnämnden förbjuda att arbetet eller åtgärden fortsätter.

31 § Om det är uppenbart att ett byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en annan åtgärd strider mot denna lag eller en föreskrift eller ett be- slut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förbju- da att arbetet eller åtgärden fortsätter.

32 § Om byggherren i fråga om ett byggnads-, rivnings- eller markar- bete eller en annan åtgärd inte följer någon väsentlig del av en kontroll- plan, får byggnadsnämnden förbjuda att arbetet fortsätter tills dess brist- erna har avhjälpts.

Förbud mot användning av byggnadsverk

33 § Byggnadsnämnden får förbjuda den som äger eller har nyttjanderätt till ett byggnadsverk att använda hela eller delar av byggnadsverket, om

Prop. 2009/10:170

60

1. byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem Prop. 2009/10:170 som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket, eller

2. det inte finns förutsättningar för att ge slutbesked enligt 10 kap. 34 eller 35 §.

Byte av och ingripanden mot en funktionskontrollant eller kontrollansvarig

34 § Om byggnadsnämnden finner att en funktionskontrollant som av- ses i 8 kap. 25 § har åsidosatt sina skyldigheter, får nämnden besluta att en annan funktionskontrollant ska utses.

Nämnden ska anmäla sitt beslut till den som har certifierat kontrollan- ten.

35 § Om byggnadsnämnden finner att en kontrollansvarig som avses i 10 kap. 9 § har åsidosatt sina skyldigheter enligt 10 kap. 11 §, ska nämn- den

1.entlediga den kontrollansvarige från sitt uppdrag och underrätta den som har certifierat den kontrollansvarige om beslutet, och

2.efter förslag från byggherren besluta om en ny kontrollansvarig.

36 § Om en kontrollansvarig har visat sig vara olämplig för sin uppgift, får den som har certifierat den kontrollansvarige återkalla certifieringen.

Vite

37 § Ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25 eller 26 § eller ett beslut om förbud enligt 25, 30, 31, 32 eller 33 § får förenas med vite.

Vitet får inte förvandlas till fängelse.

Omedelbart genomförande

38 § I ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § eller ett be- slut enligt 27 § tredje stycket får byggnadsnämnden bestämma att den åt- gärd som föreläggandet eller beslutet avser ska genomföras omedelbart trots att föreläggandet eller beslutet inte har vunnit laga kraft.

Beslut om förbud enligt 25, 30, 31, 32 eller 33 § gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.

Handräckning

39 § Kronofogdemyndigheten får efter ansökan av tillsynsmyndigheten besluta om handräckning för att genomföra en åtgärd

1.som avses i 8 §, eller

2.som avses med ett föreläggande enligt 19, 20, 22, 23, 24 eller 25 § och det inte har förflutit mer än tio år från den överträdelse som förelägg- andet avser.

Den tioårsgräns som anges i första stycket 2 gäller inte om överträdel- sen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägen- het för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål.

Bestämmelser om handräckning finns i lagen (1990:746) om betalnings- föreläggande och handräckning.

61

Anteckningar i fastighetsregistrets inskrivningsdel m.m.

Prop. 2009/10:170

40 § Den myndighet som beslutar om ett föreläggande enligt 19, 20,

 

21, 22 eller 23 § eller förbud enligt 33 § ska genast skicka sitt beslut till

 

inskrivningsmyndigheten.

 

41 § När ett beslut som avses i 40 § har kommit in till inskrivnings-

 

myndigheten, ska myndigheten genast göra en anteckning om det i fas-

 

tighetsregistrets inskrivningsdel. Om föreläggandet eller förbudet har för-

 

enats med ett löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om vite, ska myn-

 

digheten göra en anteckning också om detta.

 

Inskrivningsmyndigheten ska genast i ett rekommenderat brev under-

 

rätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomt-

 

rätt om anteckningen, om föreläggandet eller förbudet inte är riktat mot

 

denne.

 

42 § Om byggnadsnämnden återkallar ett föreläggande eller ett förbud

 

som avses i 40 §, ska nämnden genast anmäla återkallelsen till inskriv-

 

ningsmyndigheten.

 

43 § Så snart byggnadsnämnden har fått kännedom om att ett föreläg-

 

gande eller förbud som avses i 40 § har upphävts genom ett lagakraftvun-

 

net beslut eller av annan anledning har upphört att gälla, ska nämnden

 

anmäla detta till inskrivningsmyndigheten.

 

44 § Så snart byggnadsnämnden har fått kännedom om att ett förelägg-

 

ande som avses i 40 § har följts, ska nämnden anmäla detta till inskriv-

 

ningsmyndigheten.

 

45 § När en anmälan enligt 42, 43 eller 44 § som avser en anteckning

 

som har gjorts enligt 41 § har kommit in till inskrivningsmyndigheten,

 

ska myndigheten ta bort anteckningen.

 

Verkan av ett föreläggande eller förbud vid ägarbyte

 

46 § Om ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22 eller 23 § eller förbud

 

enligt 33 § har riktats mot fastighetens ägare och fastigheten därefter by-

 

ter ägare, gäller föreläggandet eller förbudet i stället mot den nya ägaren.

 

47 § Om ett föreläggande eller förbud i ett fall som avses i 46 § har fö-

 

renats med löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten och ägarby-

 

tet har skett genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot den nya ägaren

 

räknat från och med den första tidsperiod som börjar löpa efter ägande-

 

rättsövergången under förutsättning att vitesföreläggandet dessförinnan

 

har antecknats enligt 41 §.

 

48 § Andra viten än sådana löpande viten som avses i 47 § gäller inte

 

mot den nya ägaren vid ett ägarbyte som avses i 46 §. Byggnadsnämnden

 

får i stället besluta om ett särskilt vitesföreläggande mot den nya ägaren.

 

 

62

49 § Det som enligt 46 och 48 §§ gäller i fråga om byte av ägare till en Prop. 2009/10:170 fastighet ska tillämpas också på byte av ägare till en byggnad på mark

som tillhör någon annan.

50 § I ärenden om förelägganden eller förbud som avses i 46 § ska rät- tegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Byggsanktionsavgifter

51 § Om någon bryter mot en bestämmelse i 8–10 kap. eller i föreskrif- ter eller beslut som har meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 16 kap. 2–10 §§ eller mot en bestämmelse i en EU-förordning om krav på byggnadsverk eller byggprodukter, ska tillsynsmyndigheten ta ut en särskild avgift (byggsanktionsavgift) enligt föreskrifter som har medde- lats med stöd av 16 kap. 12 §.

52 § Byggsanktionsavgiftens storlek ska framgå av de föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 12 §. Avgiften får uppgå till högst 50 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. När av- giftens storlek bestäms, ska hänsyn tas till överträdelsens allvar och bety- delsen av den bestämmelse som överträdelsen avser.

53 § En byggsanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiften behöver dock inte tas ut om det är oskäligt med hänsyn till

1.att den avgiftsskyldige på grund av sjukdom inte har förmått att själv eller genom någon annan fullgöra sin skyldighet,

2.att överträdelsen berott på en omständighet som den avgiftsskyldige inte har kunnat eller bort förutse eller kunnat påverka, eller

3.vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa.

54 § En byggsanktionsavgift ska inte tas ut om rättelse sker innan frå- gan om sanktion eller ingripande enligt detta kapitel har tagits upp till överläggning vid ett sammanträde med tillsynsmyndigheten.

55 § En byggsanktionsavgift ska inte tas ut om överträdelsen har med- fört att ett vite har dömts ut.

56 § En byggsanktionsavgift ska inte tas ut om överträdelsen avser riv- ning av en byggnad och rivningen har

1.gjorts med stöd av annan lag eller författning,

2.varit nödvändig för att undanröja risk för människors liv eller hälsa eller för att avvärja eller begränsa en omfattande skada på annan egen- dom, eller

3.gjorts på grund av att byggnaden till väsentlig del var skadad till följd av en eldsvåda eller någon annan liknande händelse.

63

57 § En byggsanktionsavgift ska tas ut av

1.den som när överträdelsen begicks var ägare till den fastighet eller det byggnadsverk som överträdelsen avser,

2.den som begick överträdelsen, eller

3.den som har fått en fördel av överträdelsen.

58 § Innan tillsynsmyndigheten beslutar att ta ut en byggsanktionsav- gift ska den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig.

En byggsanktionsavgift får inte beslutas, om den som anspråket riktas mot inte har getts tillfälle att yttra sig inom fem år efter överträdelsen.

59 § Ett beslut om att ta ut en byggsanktionsavgift ska delges den av- giftsskyldige.

60 § Om två eller flera är avgiftsskyldiga för samma överträdelse, är de solidariskt ansvariga för betalningen.

61 § En byggsanktionsavgift ska betalas inom två månader efter det att beslutet om att ta ut avgiften har delgetts den avgiftsskyldige enligt 59 §. Det gäller dock inte, om tillsynsmyndigheten i beslutet har bestämt en se- nare betalningsdag.

Ett beslut om byggsanktionsavgift får efter sista betalningsdagen verk- ställas som en dom som har vunnit laga kraft.

Om ett beslut om byggsanktionsavgift inte har verkställts inom tio år från det att beslutet vann laga kraft, behöver avgiften inte betalas.

62 § Byggsanktionsavgiften ska tillfalla kommunen när det är bygg- nadsnämnden som har beslutat att ta ut avgiften och i övrigt tillfalla staten.

63 § Om en skyldighet att betala en byggsanktionsavgift har upphävts genom ett beslut som har vunnit laga kraft, ska tillsynsmyndigheten åter- betala avgiften jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag återbetalningen sker.

Överlåtelse av egendom efter en överträdelse

64 § Bestämmelserna om rätt till avdrag på köpeskilling eller hävning av köp i 4 kap. 12 § jordabalken ska tillämpas när egendom överlåts mot ersättning efter en överträdelse som avses i 51 § men innan rättelse har skett, om inte överlåtaren vid överlåtelsen upplyst om överträdelsen eller förvärvaren annars känt till eller bort känna till överträdelsen.

Tystnadsplikt

65 § Den som i ett ärende som gäller tillsyn enligt denna lag eller EU- förordningar i frågor inom lagens tillämpningsområde samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller en så- dan EU-förordning har fått information om någons affärs- eller driftsför- hållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar, får inte obe- hörigen röja eller utnyttja informationen.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400).

Prop. 2009/10:170

64

12 kap. Byggnadsnämnden

1 § I varje kommun ska det finnas en byggnadsnämnd.

2 § Utöver de uppgifter som byggnadsnämnden har enligt andra be- stämmelser i denna lag ska nämnden

1.verka för en god byggnadskultur samt en god och estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö,

2.uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning,

3.samarbeta med de myndigheter, organisationer och enskilda vars ar- bete och intressen rör nämndens verksamhet, och

4.lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet.

3 § Om någon begär det, ska byggnadsnämnden ge skriftliga upplys- ningar om planläggning, byggande och fastighetsbildning.

4 § Om det behövs en karta för prövningen av en fråga om bygglov in- om ett område med sammanhållen bebyggelse (nybyggnadskarta) och sökanden begär det, ska byggnadsnämnden tillhandahålla en sådan karta.

5 § Bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) om nämnder ska gäl- la för byggnadsnämnden.

6 § Ett delegationsuppdrag enligt 6 kap. 33 § kommunallagen (1991: 900) får, utöver det som följer av 6 kap. 34 § kommunallagen, inte om- fatta befogenhet att

1.avgöra ärenden som är av stor vikt eller har principiell betydelse,

2.i andra fall än som avses i 11 kap. 30–32 §§ och 33 § 1 besluta före- lägganden eller förbud som förenas med vite,

3.besluta förelägganden som förenas med en upplysning om att den åtgärd som föreläggandet avser kan komma att utföras genom byggnads- nämndens försorg på bekostnad av den som föreläggandet riktas mot, eller

4.avgöra frågor om byggsanktionsavgift enligt 11 kap.

7 § Byggnadsnämnden ska ha minst en person med arkitektutbildning till sin hjälp och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

8 § Byggnadsnämnden får ta ut avgifter för

1.beslut om planbesked, förhandsbesked, villkorsbesked, startbesked, slutbesked och ingripandebesked,

2.beslut om lov,

3.tekniska samråd och slutsamråd,

4.arbetsplatsbesök och andra tillsynsbesök på byggarbetsplatsen,

5.upprättande av nybyggnadskartor,

6.framställning av arkivbeständiga handlingar,

7.kungörelser enligt 9 kap. 41 § tredje stycket, och

8. andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder.

Prop. 2009/10:170

65

9 § Byggnadsnämnden får ta ut en planavgift för att täcka programkost- nader och kostnader för andra åtgärder som behövs för att upprätta eller ändra detaljplaner eller områdesbestämmelser, om

1.nämnden ger bygglov för nybyggnad eller ändring av en byggnad,

och

2.den fastighet som bygglovet avser har nytta av planen eller områdes- bestämmelserna.

Det som enligt första stycket gäller i fråga om en byggnad ska också tillämpas på en anläggning som kräver bygglov enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 §.

10 § En avgift enligt 8 eller 9 § får inte överstiga kommunens genom- snittliga kostnad för den typ av besked, beslut eller handläggning som avgiften avser.

Grunderna för hur avgifterna ska beräknas ska anges i en taxa som be- slutas av kommunfullmäktige.

11 § En avgift enligt 8 eller 9 § ska betalas av den som är sökande eller har gjort anmälan i det ärende som beskedet, beslutet eller handlägg- ningen avser. Avgiften får tas ut i förskott.

13 kap. Överklagande

Överklagande av kommunala beslut

1 § Följande beslut enligt denna lag får överklagas i den ordning som gäller för laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900):

1.kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan,

2.kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden att anta, ändra eller upphäva detaljplaner eller områdesbestämmelser,

3.kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden att fatta beslut om skyldighet för fastighetsägare att betala kostnader för ga- tor och andra allmänna platser eller att fatta beslut om villkoren för sådan betalning,

4.kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut att inte anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser,

5.kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut om grunderna för skyldighet att betala kostnader för gator och andra allmänna platser och om generella villkor för sådan betalning,

6.kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos byggnadsnämn- den, och

7.ett kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut om regionplan.

2 § Kommunala beslut enligt denna lag får inte överklagas i den del de avser

1.avbrytande av ett planarbete,

2.planbesked enligt 5 kap. 2 §,

3.andra frågor om gatukostnader än de som avses i 1 § 5,

4.villkorsbesked enligt 9 kap. 19 §,

5.förlängd handläggningstid enligt 9 kap. 27 §,

Prop. 2009/10:170

66

6. behovet av kontrollansvarig, särskilt sakkunnig, tekniskt samråd el- ler slutsamråd,

7.ingripandebesked enligt 11 kap. 7 §, eller

8.en fråga som redan är avgjord genom en detaljplan, områdesbestäm- melser eller ett förhandsbesked.

Att tvister rörande gatukostnader prövas av fastighetsdomstol framgår av 15 kap. 10 §.

3 § Andra kommunala beslut enligt denna lag än de som avses i 1 och 2 §§ får överklagas hos länsstyrelsen.

Överklagande av länsstyrelsens och andra statliga förvaltningsmyndigheters beslut

4 § Länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 10 § i frågan om att överpröva kommunens beslut får inte överklagas. Detsamma gäller länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 12 § om att överprövningsbestämmelserna också ska gälla lov eller förhandsbesked inom ett visst geografiskt område eller att ett lov eller förhandsbesked inte ska gälla förrän en överprövning har av- slutats.

5 § Länsstyrelsens beslut enligt 11 kap. 11 § att helt eller i en viss del upphäva kommunens beslut om detaljplan, områdesbestämmelser, lov el- ler förhandsbesked får överklagas hos regeringen.

6 § Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende om antagande, ändring eller upphävande av en detaljplan eller områdesbestämmelser får över- klagas hos regeringen.

7 § Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som avses i 4– 6 §§ och andra beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

8 § Om ett ärende som har överklagats hos en allmän förvaltningsdom- stol rör en fråga som har särskild betydelse för Försvarsmakten, Fortifi- kationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, ska domstolen överlämna målet till regeringen för prövning.

Rätten att överklaga

9 § Bestämmelser om vem som får överklaga beslut som avses i 3 och 5–7 §§ finns i 22 § förvaltningslagen (1986:223).

10 § Enbart det förhållandet att någon har underrättats eller ska ha un- derrättats enligt denna lag ger inte denne rätt att överklaga beslut som av- ses i 3 och 5–7 §§.

11 § Ett beslut som gäller staten i egenskap av fastighetsägare eller in- nehavare av en särskild rätt till en fastighet får överklagas av den statliga myndighet som förvaltar fastigheten.

Prop. 2009/10:170

67

12 § Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdes- bestämmelser får överklagas endast av den som före utgången av gransk- ningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte har blivit tillgo- dosedda.

Den inskränkning i rätten att överklaga som följer av första stycket gäl- ler inte om

1.beslutet har gått emot sakägaren genom att förslaget ändrats efter granskningstiden, eller

2.överklagandet grundas på att beslutet inte har tillkommit i laga ord- ning.

13 § En ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får över- klaga ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan som kan antas få en betydande miljöpåverkan på grund av att planområdet får tas i an- språk för verksamheter eller åtgärder som anges i 4 kap. 34 § denna lag.

14 § En ideell förening som avses i 16 kap. 13 eller 14 § miljöbalken får överklaga ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan som in- nebär att ett område inte längre ska omfattas av strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken.

15 § Ett beslut om lov eller förhandsbesked inom sådana skydds- eller säkerhetsområden som avses i 9 kap. 13 § får överklagas av

1.Transportstyrelsen, om beslutet rör en civil flygplats,

2.Strålsäkerhetsmyndigheten, om beslutet rör en kärnkraftsreaktor el- ler annan kärnteknisk anläggning, och

3.Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap, i andra fall än de som anges i 1 och 2.

16 § Ett beslut om startbesked får överklagas endast av sökanden i bygglovsärendet.

Överklagandetid m.m.

17 § Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 3 och 5– 7 §§ finns i 23–25 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser liksom beslut om lov eller för- handsbesked räknas dock, för alla utom för sökanden och övriga som har delgetts beslutet, från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt 23–25 §§ förvalt- ningslagen gäller i fråga om den myndighet som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen.

Prövningen av ett överklagande

18 § Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser ska anting- en fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens med- givande.

Prop. 2009/10:170

68

Om kommunen begär det, får myndigheten förordna att det överklaga- de beslutet i sådana delar som uppenbarligen inte berörs av överklagan- det får genomföras trots att överklagandet inte har avgjorts slutligt. Ett sådant förordnande får inte överklagas.

14 kap. Skadeersättning och inlösen

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om

1.skyldighet för kommunen att betala ersättning för skador som upp- kommer till följd av beslut enligt denna lag,

2.skyldighet för kommunen och andra att lösa in eller på annat sätt förvärva rätt till egendom,

3.hur en skada ska bedömas och ersättning beräknas,

4.kommunens rätt till ersättning i vissa fall, och

5.att rätten till ersättning eller inlösen kan gå förlorad.

Ersättning i samband med en myndighets tillträde m.m.

2 § Om

en skada har uppkommit till följd av en åtgärd som avses i

11 kap. 8

§ första stycket 1 eller andra stycket, har den skadelidande rätt

till ersättning av kommunen eller, om åtgärden har vidtagits på uppdrag av en statlig myndighet, av staten.

Ersättning vid vissa förelägganden

3 § Om byggnadsnämnden med stöd av 11 kap. 22, 23 eller 24 § har meddelat ett föreläggande som innebär att ett byggnadsverk ska tas bort eller bli föremål för en annan åtgärd eller att en utfart eller annan utgång ska ändras, har den som äger byggnadsverket rätt till ersättning för den skada som föreläggandet medför.

Ersättning på grund av vägrat bygglov

4 § Om ersättning har betalats för gatukostnader enligt 6 kap. 24 eller 25 § eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, ska kommunen betala tillbaka ersättningen i den mån skada uppkommer genom att fastighets- ägaren på grund av att bygglov vägras inte kan använda fastigheten på det sätt som förutsattes när ersättningen togs ut.

Kommunen ska också betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag ersättningen betalades till kommunen.

5 § Om bygglov vägras för en åtgärd som avser att en byggnad som är förstörd genom en olyckshändelse eller riven ska ersättas med en i hu- vudsak likadan byggnad, har fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som det vägrade bygglovet medför.

Om den byggnad som ska ersättas inte är förstörd genom en olyckshän- delse, gäller rätten till ersättning endast om den skada som det vägrade bygglovet medför är betydande i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten.

Rätten till ersättning gäller endast om ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes.

Prop. 2009/10:170

69

Ersättning på grund av vägrat marklov

Prop. 2009/10:170

6 § Om marklov vägras med stöd av 9 kap. 35 § första stycket 2 eller 3,

 

har fastighetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som

 

det vägrade marklovet medför.

 

Rätten till ersättning gäller dock endast om det vägrade marklovet in-

 

nebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom den berörda

 

delen av fastigheten.

 

Ersättning på grund av rivningsförbud eller vägrat rivningslov

 

7 § Om en detaljplan eller områdesbestämmelser innehåller ett riv-

 

ningsförbud eller om ett rivningslov vägras enligt 9 kap. 34 §, har fastig-

 

hetens ägare rätt till ersättning av kommunen för den skada som rivnings-

 

förbudet eller det vägrade rivningslovet medför.

 

Rätten till ersättning gäller dock endast om den skada som rivningsför-

 

budet eller det vägrade rivningslovet medför är betydande i förhållande

 

till värdet av den berörda delen av fastigheten.

 

Ersättning när en detaljplan ändras eller upphävs

 

8 § Om ett område som enligt en detaljplan har varit avsett för allmän

 

samfärdsel kommer att helt eller delvis användas för ett annat ändamål

 

eller få sitt höjdläge ändrat när en ny eller ändrad detaljplan genomförs,

 

har den som äger en fastighet som ligger intill området rätt till ersättning

 

av väghållaren för den skada som genomförandet av den nya eller änd-

 

rade detaljplanen medför för ägaren.

 

9 § Om en detaljplan ändras eller upphävs före genomförandetidens ut-

 

gång, har den som äger en fastighet rätt till ersättning av kommunen för

 

den skada som ändringen eller upphävandet medför för ägaren.

 

En sådan rätt till ersättning gäller också om ändringen eller upphävan-

 

det sker efter genomförandetidens utgång och skadan avser en åtgärd

 

som när genomförandetiden löpte ut omfattades av ett bygglovsärende

 

som inte var slutligt avgjort.

 

Ersättning på grund av bestämmelser om skydd, placering,

 

utformning och utförande av byggnadsverk och tomter

 

10 § Om kommunen i en detaljplan inför en bestämmelse som avses i

 

4 kap. 8 § 1 eller 16 § eller i områdesbestämmelser inför en bestämmelse

 

som avses i 4 kap. 42 § första stycket 2 eller 5 och bestämmelsen innebär

 

att pågående markanvändning avsevärt försvåras, har den som äger en

 

fastighet som berörs rätt till ersättning av kommunen för den skada som

 

bestämmelsen medför.

 

Första stycket gäller inte bestämmelser om rivningsförbud. För sådana

 

bestämmelser gäller i stället 7 §.

 

Ersättning på grund av områdesbestämmelser om vegetation och

 

markyta

 

11 § Om kommunen i områdesbestämmelser för ett område som avses i

 

9 kap. 13 § inför en bestämmelse om vegetation eller om markytans ut-

70

formning eller höjdläge och föreskriften innebär att pågående markan- Prop. 2009/10:170 vändning avsevärt försvåras, har den som äger en fastighet som berörs av

föreskriften rätt till ersättning av kommunen för den skada som före- skriften medför.

Ersättning till innehavare av särskild rätt

12 § Det som enligt 511 §§ gäller i fråga om fastighetens ägare ska gälla också den som har en särskild rätt till fastigheten.

Inlösen

13 § Om ett beslut som avses i 5, 6 eller 7 §, 9 § första stycket eller 10 eller 11 § medför att användningen av fastigheten synnerligen försvåras, är kommunen skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in fastig- heten.

14 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska användas för en allmän plats som kommunen är huvudman för eller för annat än enskilt byggande, är kommunen skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in marken eller utrymmet.

15 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska användas för en allmän plats som kommunen inte är huvudman för, är den som ska vara huvudman för platsen skyldig att på fastighetsägarens begäran för- värva äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken eller utrymmet.

Första stycket gäller inte om staten enligt 16 § eller kommunen enligt 17 § är skyldig att lösa in marken eller utrymmet.

16 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska användas för en väg som staten ska vara väghållare för enligt väglagen (1971:948) och som kommunen inte är huvudman för, är staten skyldig att på fastig- hetsägarens begäran förvärva äganderätt, nyttjanderätt eller annan sär- skild rätt till marken eller utrymmet.

17 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska användas för en väg som kommunen ska vara väghållare för enligt väglagen (1971: 948) men som kommunen inte är huvudman för, är kommunen skyldig att på fastighetsägarens begäran förvärva äganderätt, nyttjanderätt eller an- nan särskild rätt till marken eller utrymmet.

18 § Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska användas för enskilt byggande men också för en allmän ledning, en allmän trafik- anläggning eller en trafikanläggning som är gemensam för flera fastighe- ter, är den som ska vara huvudman för anläggningen skyldig att på fastig- hetsägarens begäran förvärva nyttjanderätt eller annan särskild rätt i den omfattning som behövs för ändamålet.

19 § Den som är skyldig att förvärva en rätt till mark eller utrymme en-

ligt 15, 16, 17 eller 18 § får bestämma vilken rätt som förvärvet ska avse.

71

20 § Skyldigheterna i 14–17 §§ gäller inte för tid då tillfällig använd- Prop. 2009/10:170 ning av marken eller utrymmet enligt detaljplanen får pågå enligt det som

följer av 4 kap. 26–29 §§.

21 § Särskilda bestämmelser om inlösen av mark eller utrymme inom ett samverkansområde finns i lagen (1987:11) om exploateringssamver- kan.

Bedömningen av en skadas betydelse

22 § Vid bedömningen av en skadas betydelse enligt någon av bestäm- melserna i 5–7 och 10–13 §§ ska hänsyn också tas till

1.andra beslut som avses i 5–7 och 10–13 §§,

2.beslut enligt 3 kap. 2 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,

3.beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 § miljöbalken,

4.beslut som innebär att tillstånd enligt 7 kap. 11 § andra stycket eller 28 b–29 a §§ miljöbalken inte ges,

5.förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbal-

ken,

6.beslut som innebär att dispens inte ges i fråga om de bestämmelser som avses i 1–5,

7.beslut enligt 18 § skogsvårdslagen (1979:429), och

8.inverkan av föreskrifter som har meddelats med stöd av 30 § skogs- vårdslagen.

Första stycket gäller endast i fråga om beslut och föreskrifter som har meddelats inom tio år före det senaste beslutet.

Att en talerätt eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av ett beslut som avses i första stycket har gått förlorad till följd av bestämmel- serna i 15 kap 4 § eller motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller lagen om kulturminnen m.m. hindrar inte att hänsyn tas till beslutet.

Ersättningens bestämmande

23 § Vid bestämmande av ersättning enligt detta kapitel ska 4 kap. ex- propriationslagen (1972:719) tillämpas.

24 § I fall som avses i någon av bestämmelserna i 3 och 5–8 §§, 9 § första stycket samt 10–12 §§ ska, trots det som sägs i 23 §, ersättning för minskning av en fastighets marknadsvärde bestämmas

1.som skillnaden mellan fastighetens marknadsvärde före och efter be- slutet eller den åtgärd som avses i 8 §, och

2.utan hänsyn till förväntningar om ändring av markanvändningen. Vid bestämmande av ersättningen ska 4 kap. 1 § andra stycket expro-

priationslagen (1972:719) tillämpas.

I fall som avses i 5, 7 och 12 §§ ska ersättningen minskas med ett be- lopp som motsvarar det som på grund av 5 § andra stycket och 7 § andra stycket ska tålas utan ersättning.

Ersättning för kommunens kostnader enligt detta kapitel

 

25 § Om kommunens införande av ett rivningsförbud som avses i 7 §

 

eller en bestämmelse som avses i 10 § har gjorts efter ett planföreläggan-

72

 

de enligt 11 kap. 15 § och för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostna- der för ersättning eller inlösen.

26 § Om kommunen har betalat ersättning på grund av någon av be- stämmelserna i 6, 11 och 12 §§, är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommu- nen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

Förlorad rätt till ersättning eller inlösen

27 § Den som inte anmäler sina anspråk inom den tid som avses i 5 kap. 26 § förlorar sin rätt till ersättning eller inlösen.

Trots det som sägs i första stycket gäller rätt till ersättning eller inlösen om skadan inte rimligen kunde förutses inom den angivna tiden.

15 kap. Domstolsprövning m.m.

1 § Om annat inte anges i denna lag, ska, utöver det som följer av 6 kap. 17 § och 14 kap. 23 och 24 §§ denna lag, expropriationslagen (1972:719) tillämpas i mål om

1.inlösen enligt 6 kap. 13, 14, 15 eller 16 §, och

2.ersättning eller inlösen eller förvärv av nyttjanderätt eller annan sär- skild rätt i fall som avses i någon av bestämmelserna i 14 kap. 2–18 §§.

2 § En talan om inlösen enligt 6 kap. 13 § får väckas även om beslutet att anta detaljplanen inte har vunnit laga kraft.

3 § Om en talan om inlösen av ett markområde enligt 6 kap. 14 § har väckts, ska fastighetsdomstolen omedelbart underrätta lantmäterimyndig- heten.

Om det vid prövningen av målet om inlösen pågår ett ärende om fastig- hetsbildning i överensstämmelse med den detaljplan som gäller för mark- området, ska målet om inlösen förklaras vilande till dess att fastighets- bildningsärendet är slutligt avgjort.

Om en fastighet bildas som överensstämmer med detaljplanen, förfaller kommunens talan om inlösen.

4 § En talan om inlösen av mark eller utrymme enligt 6 kap. 15 § ska väckas inom tre år efter utgången av detaljplanens genomförandetid.

Om det vid prövningen av målet om inlösen pågår ett ärende om en förlängning eller förnyelse av genomförandetiden, ska målet om inlösen förklaras vilande till dess ärendet om genomförandetiden är slutligt av- gjort.

Om genomförandetiden förlängs eller förnyas, förfaller kommunens ta- lan om inlösen.

5 § I fall som avses i 14 kap. 3–7 och 9–13 §§ ska talan väckas inom två år från den dag då det beslut som talan grundas på vann laga kraft.

I fall som avses i 14 kap. 2 och 8 §§ ska talan väckas inom två år från den dag då den åtgärd som talan grundas på utfördes.

Prop. 2009/10:170

73

En talan får dock väckas senare än som anges i första och andra styck- Prop. 2009/10:170 ena, om skadan inte rimligen kunde förutses inom tvåårsperioden.

6 § Ersättning enligt 14 kap. 2, 3 och 5–13 §§ ska bestämmas i pengar som ska betalas på en gång eller, om det finns särskilda skäl, med ett visst årligt belopp. Om ersättningen ska betalas årligen och förhållandena ändras, ska det årliga beloppet omprövas på begäran av kommunen, fas- tighetsägaren eller den som har en särskild rätt till fastigheten.

Om kommunen begär det och det inte är uppenbart oskäligt, ska dom- stolen förordna att ersättning enligt 14 kap. 7, 10 eller 12 § ska betalas ut först när vissa åtgärder med byggnaden har utförts.

7 § Om kommunen och fastighetsägaren eller den som har en särskild rätt till fastigheten har träffat avtal eller uppenbarligen förutsatt att något ska gälla i fråga om ersättning gäller det även mot en ny ägare av fas- tigheten eller en ny innehavare av den särskilda rätten.

8 § Om domstolen i ett mål som avses i 1 § ogillar en talan på grund av att en fastighetsägare eller någon som har en särskild rätt till en fastighet har inlett rättegången utan tillräckliga skäl, får domstolen förordna att den som väckte talan ska bära sina egna kostnader. Om rättegången in- leddes trots att det måste ha varit uppenbart för den som väckte talan att talan väcktes utan skälig grund, får domstolen dessutom förplikta den som väckte talan att ersätta motparten för dennes rättegångskostnader.

9 § På begäran av den som har rätt till ersättning som har fastställts i ett mål om inlösen enligt denna lag, ska den väckta frågan om avstående av mark eller annat utrymme förfalla i den del som rör dennes rätt, om

1.ersättningen inte har nedsatts på det sätt som sägs i expropriationsla- gen (1972:719), och

2.marken eller utrymmet inte har tillträtts eller övergått enligt 6 kap. 10 § expropriationslagen.

10 § En tvist mellan kommunen och en fastighetsägare om ersättning för gatukostnader eller kostnader för andra allmänna platser eller om vill- koren för betalning av sådan ersättning prövas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten ligger.

I ett sådant mål ska lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål tillämpas. I mål om jämkning av ersättning enligt 6 kap. 37 § ska dock expropriationslagen (1972:719) tillämpas i fråga om rättegångskostnader.

Om fastighetsägaren förlorar ett mål om jämkning på grund av att fas- tighetsägaren har inlett rättegången utan tillräckliga skäl, får domstolen förordna att fastighetsägaren ska bära sina egna kostnader. Om fastig- hetsägaren inledde rättegången trots att det måste ha varit uppenbart för fastighetsägaren att talan väcktes utan skälig grund, får domstolen dess- utom förplikta fastighetsägaren att ersätta kommunens rättegångskostna- der.

74

16 kap. Bemyndiganden m.m.

Prop. 2009/10:170

Föreskrifter om detaljplaner

1 § Regeringen får meddela föreskrifter om när genomförandet av en detaljplan på grund av en sådan användning som avses i 4 kap. 34 § and- ra stycket kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Föreskrifter om byggnadsverk, tomter och allmänna platser m.m.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 och 2 §§ ska tillämpas också på en annan anläggning än en byggnad,

2.att det som gäller i fråga om en byggnad i 8 kap. 1 § 2 ska tillämpas också på skyltar och ljusanordningar,

3.vad som krävs för att ett byggnadsverk ska anses uppfylla kraven i 8 kap. 1 och 4 §§,

4.att vissa krav trots 8 kap. 2 och 4 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ alltid ska uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad, och

5.att vissa krav trots 8 kap. 2 och 4 §§ eller vid tillämpning av 8 kap. 7 och 8 §§ inte behöver uppfyllas vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring av en byggnad.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att vissa slags hinder mot tillgänglighet eller användbarhet vid tillämpningen av 8 kap. 2 eller 12 § ska anses vara enk- la att avhjälpa.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana undantag från de tekniska egenskapskrav som avses i 8 kap. 4 § som det finns särskilda skäl för och avser nybygg- nad eller ändring av en byggnad i experimentsyfte. Undantagen får inte medföra en oacceptabel risk för människors hälsa eller säkerhet.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter om krav på byggnadsverk, tomter, allmänna plat- ser och annat som omfattas av 8 kap. och som utöver bestämmelserna i 8 kap. behövs

1.till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, och

2.för en lämplig utformning av byggnadsverk, tomter, områden för andra anläggningar än byggnader och allmänna platser.

Föreskrifter om byggprodukter

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vad som krävs för att en byggprodukt enligt 8 kap. 19 § ska anses lämplig för att ingå i ett byggnadsverk,

2.märkning av byggprodukter enligt 8 kap. 21 § som förutsättning för att de ska få släppas ut på marknaden och användas,

75

3. typgodkännanden och tillverkningskontroll enligt 8 kap. 22 och

23§§,

4.att en byggprodukt måste vara typgodkänd enligt 8 kap. 22 § för att få användas i ett byggnadsverk, och

5.bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav på byggpro- dukter och att, i fråga om byggprodukter som har liten betydelse med hänsyn till hälsa och säkerhet, det för ett sådant bestyrkande är tillräck- ligt att tillverkaren har utfärdat en försäkran om byggprodukternas över- ensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad teknik.

Föreskrifter enligt första stycket 4 får endast avse typgodkännande som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.

Föreskrifter om bygglov

7 § Regeringen får meddela föreskrifter om att det, utöver det som föl- jer av 9 kap. 27 §§, krävs bygglov för

1.skyltar och ljusanordningar, och

2.andra anläggningar än byggnader, om anläggningarna genom sin storlek eller funktion kan ha en betydande inverkan på omgivningen.

Föreskrifter om anmälningsplikt

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om att anmälan krävs för vissa åtgärder enligt 9 kap. 16 §.

Föreskrifter om funktionskontrollanter, kontrollansvariga och sakkunniga

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.föreskrifter om funktionskontrollanter enligt 8 kap. 25 §,

2.föreskrifter om vad som i fråga om kunskap, erfarenhet och certifier-

ing krävs av sådana kontrollansvariga och sakkunniga som avses i 10 kap., och

3. de föreskrifter i övrigt om kontrollansvariga och sakkunniga som be- hövs utöver bestämmelserna i 10 kap. 9–13 §§.

10 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka små åtgärder som enligt 10 kap. 10 § 2 innebär ett undantag från kravet på kontrollansvarig enligt 10 kap. 9 §.

Föreskrifter om kontroll

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kontroll av att föreskrifter som har meddelats med stöd av 2, 5 eller 6 § följs.

Föreskrifter om tillsyn och byggsanktionsavgifter

12 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om tillsyn och byggsanktionsavgifter enligt 11 kap.

Prop. 2009/10:170

76

Föreskrifter i extraordinära situationer

Prop. 2009/10:170

13 § Om det har inträffat en naturhändelse med synnerligen omfattande negativa effekter på miljön eller egendom och om det behövs för att nöd- vändiga åtgärder snabbt ska kunna vidtas, får regeringen meddela före- skrifter om tidsbegränsade undantag från

1.krav på att hänsyn ska tas till allmänna intressen vid lokalisering av bebyggelse enligt 2 kap.,

2.krav på byggnader, andra anläggningar, tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader enligt 8 kap.,

3.krav på att en åtgärd ska vara förenlig med en detaljplan eller områ- desbestämmelser,

4.krav på bygglov, rivningslov och marklov enligt 9 kap., samt

5.bestämmelserna i 10 kap. om förfarandet efter bygg- och rivningslov m.m.

14 § Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomor- dentliga förhållanden som beror på krig eller krigsfara som riket har be- funnit sig i, får regeringen meddela sådana från denna lag avvikande föreskrifter som är av betydelse för totalförsvaret eller som behövs för att nödvändig byggnadsverksamhet i övrigt ska kunna utföras.

1.Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011 då plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på bygg- nadsverk, m.m. ska upphöra att gälla.

2.Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för mål och ärenden som har påbörjats före den 2 maj 2011 och mål och ärenden som avser över- klagande av beslut i ett sådant mål eller ärende till dess målet eller ären- det är slutligt avgjort.

3.För överträdelser som har ägt rum före den 2 maj 2011 ska äldre be- stämmelser tillämpas på prövningen i sak. Den nya lagen ska dock till- ämpas, om den leder till lindrigare påföljd.

4.Generalplaner som den 1 maj 2011 gäller som områdesbestämmelser enligt 17 kap. 3 § första stycket i den upphävda plan- och bygglagen ska även i fortsättningen gälla som områdesbestämmelser.

5.Stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner och andra planer och bestämmelser som den 1 maj 2011 enligt 17 kap. 4 § i den upphävda plan- och bygglagen ska anses ha antagits med stöd av den upphävda la- gen ska även i fortsättningen anses ha antagits med stöd av den upphävda lagen. Bestämmelserna i 17 kap. 4 § sista stycket i den upphävda plan- och bygglagen gäller fortfarande för sådana planer.

6.Bestämmelserna i 6 kap. 15 § gäller inte i fråga om planer som avses

ipunkten 5.

7.Bestämmelserna i 4 kap. 7 § första stycket gäller inte inom områden som omfattas av en byggnadsplan eller avstyckningsplan som avses i punkten 5.

8.Bestämmelserna i 9 kap. 32 § gäller inte inom områden som omfat- tas av en stadsplan eller byggnadsplan som avses i punkten 5.

9.Fastighetsplaner enligt den upphävda plan- och bygglagen och tomt- indelningar som före den 2 maj 2011 gäller som fastighetsplaner enligt

77

17 kap. 11 § i den upphävda lagen ska i fortsättningen gälla som detalj- Prop. 2009/10:170 planebestämmelser enligt 4 kap. 18 § i den nya lagen.

10.Sådana förbud mot nybyggnad som avses i 17 kap. 14 § i den upp- hävda plan- och bygglagen ska i fortsättningen gälla som detaljplanebe- stämmelser enligt 4 kap. 14 § 1 i den nya lagen.

11.I områden som avses i 17 kap. 16 § första stycket i den upphävda plan- och bygglagen ska det som gäller för detaljplaner i 11 kap. 10 och 11 §§ i den nya lagen också tillämpas i fråga om bygglov, marklov och förhandsbesked.

12.Kravet på marklov för schaktning, fyllning, trädfällning eller andra åtgärder enligt 17 kap. 16 § andra stycket eller 17 § i den upphävda plan- och bygglagen ska gälla även i fortsättningen. För marklovsprövningen gäller 9 kap. 11–13 §§ i den nya lagen.

13.I ett beslut om bygglov får byggnadsnämnden förklara att en sådan avvikelse från en stadsplan, byggnadsplan, avstyckningsplan eller tomt- indelning som avses i 17 kap. 18 a § i den upphävda plan- och bygglagen ska anses vara en sådan avvikelse som avses i 9 kap. 31 § första stycket 2 i den nya lagen.

14.Förordnanden som avses i 17 kap. 19 § i den upphävda plan- och bygglagen om skyldighet att upplåta mark ska gälla som beslut enligt 6 kap. 3 § i den nya lagen. Förordnanden som avses i 17 kap. 19 § i den upphävda plan- och bygglagen om skyldighet att avstå mark ska gälla som beslut enligt 6 kap. 4 § i den nya lagen.

15.Den upphävda plan- och bygglagen gäller fortfarande för ersättning med anledning av

a) ett sådant beslut som avses i 14 kap. 3, 5, 7 och 8 §§ i den lagen, om beslutet har meddelats före den 2 maj 2011, och

b) en sådan åtgärd som avses i 14 kap. 4 och 6 §§ i den lagen, om åt- gärden har utförts före den 2 maj 2011.

78

Prop. 2009/10:170

2.2Lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 6 kap. 19 och 21 §§, 7 kap. 8, 18, 18 e och 18 g §§, 12 kap. 7 § och 31 kap. 9 § miljöbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §1

För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde skall det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet skall kunna upp- nås med minsta intrång och olä- genhet för människors hälsa och

miljön.

 

 

Vid

prövning av frågor

enligt

7 kap.,

tillståndsprövning

enligt

9 och 11 kap., regeringens tillåtlig- hetsprövning enligt 17 kap. och prövning av verksamheter enligt 9 kap. 6 §, 11 kap. 9 a § och 12 kap. 6 § skall bestämmelserna i 3 och 4 kap. tillämpas endast i de fall som gäller ändrad användning av mark- eller vattenområden.

Ett tillstånd eller en dispens får inte ges i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10). Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas.

För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna upp- nås med minsta intrång och olä- genhet för människors hälsa och

miljön.

 

 

Vid

prövning av frågor

enligt

7 kap.,

tillståndsprövning

enligt

9 och 11 kap., regeringens tillåtlig- hetsprövning enligt 17 kap. och prövning av verksamheter enligt 9 kap. 6 §, 11 kap. 9 a § och 12 kap.

6 § ska bestämmelserna

i

3

och

4 kap. tillämpas endast

i

de

fall

som gäller ändrad användning av mark- eller vattenområden.

Ett tillstånd eller en dispens får inte ges i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:000). Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas.

6 kap.

19 §2

Varje myndighet som skall tilläm- pa denna balk skall se till att såda- na planer enligt plan- och byggla-

1Senaste lydelse 2006:1014.

2Senaste lydelse 2004:606.

Varje myndighet som ska tillämpa denna balk ska se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen

79

gen (1987:10) och sådant planer-

(2010:000) och sådant planerings- Prop. 2009/10:170

ingsunderlag som behövs för att

underlag som behövs för att belysa

belysa frågor om hushållning med

frågor om hushållning med mark

mark och vatten finns tillgängliga i

och vatten finns tillgängliga i

målet eller ärendet. Myndigheten

målet eller ärendet. Myndigheten

skall också se till att sådana beslu-

ska också se till att sådana beslu-

tade åtgärdsprogram och förvalt-

tade åtgärdsprogram och förvalt-

ningsplaner som avses i 5 kap. och

ningsplaner som avses i 5 kap. och

som har betydelse för prövningen

som har betydelse för prövningen

finns tillgängliga i målet eller

finns tillgängliga i målet eller

ärendet.

ärendet.

Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

21 §3

Regeringen får i ett visst fall be- sluta att en eller flera kommuner skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kom- munen eller kommunerna i sin pla- nering enligt plan- och bygglagen

(1987:10) avser att

Regeringen får i ett visst fall be- sluta att en eller flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kom- munen eller kommunerna i sin pla- nering enligt plan- och bygglagen

(2010:000) avser att

1.genomföra ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. 5 § eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. uppfylls, och

2.tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark och vatten enligt 3 och 4 kap.

Statliga myndigheter skall an- mäla till regeringen om det upp- kommer behov av en sådan redo- visning.

Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en sådan redovisning.

7kap.

8 §

Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte strida mot detaljplan eller områ- desbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10). Mindre av- vikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.

Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte strida mot en detaljplan eller områ- desbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:000). Små avvi- kelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.

3 Senaste lydelse 2004:606.

80

18 §4

Prop. 2009/10:170

Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att upphäva strandskyddet i ett område, om

1.det är uppenbart att området strandskyddets syften, eller

2.området enligt plan- och bygg- lagen (1987:10) avses att omfattas av en detaljplan och

saknar betydelse för att tillgodose

2. området enligt plan- och bygg- lagen (2010:000) avses att omfat- tas av en detaljplan och

a)behövs för byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller järnväg, eller

b)skyddas enligt andra bestämmelser i detta kapitel och skyddet har beslutats av någon annan än en kommun.

Ett upphävande enligt första stycket 2 får göras endast om det finns sär- skilda skäl och intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset.

Bestämmelser om kommunens möjligheter att upphäva strand- skyddet genom en bestämmelse i en detaljplan finns i 5 kap. 7 a § plan- och bygglagen.

Bestämmelser om kommunens möjligheter att upphäva strand- skyddet genom en bestämmelse i en detaljplan finns i 4 kap. 17 § plan- och bygglagen

18 e §5

Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som

1.är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,

2.är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strand- skyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,

3.endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften a) i eller i närheten av tätorter,

b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Veda vid

Storfjärden i Ångermanland eller från Skataudden vid Näskefjärden till gränsen mot Finland,

c)på Gotland, eller

d)vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efter- frågan på mark för bebyggelse i området, och

4. inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i Ångermanland från Veda vid Storfjärden till Skataudden vid Näskefjärden.

En översiktsplan enligt 4 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10) ska ge vägledning vid bedömning- en av om en plats ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bin- dande för myndigheter och enskilda.

4Senaste lydelse 2009:532.

5Senaste lydelse 2009:532.

En översiktsplan enligt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:000) ska ge vägledning vid bedömning- en av om en plats ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bindande.

81

18 g §6

Prop. 2009/10:170

I fråga om strandskydd som har upphävts för ett område genom en bestämmelse i en detaljplan enligt plan- och bygglagen (1987:10) eller för ett område som har av- setts att omfattas av en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt samma lag gäller strandskyddet åter, om

I fråga om strandskydd som har upphävts för ett område genom en bestämmelse i en detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:000) eller för ett område som har av- setts att omfattas av en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt samma lag gäller strandskyddet åter, om

1.området upphör att omfattas av detaljplanen eller områdesbestäm- melserna, eller

2.detaljplanen eller områdesbestämmelserna ersätts med en ny detaljplan.

12 kap.

7 §

Med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betes- mark som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Be- stämmelserna i samma paragrafer skall dock inte tillämpas på jord- bruksmark

1.som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jord- bruk och som därefter inte har tax- erats, eller

2.som i detaljplan eller områ- desbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10) är avsedd för annat ändamål än jordbruk.

Med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betes- mark som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Be- stämmelserna i samma paragrafer ska dock inte tillämpas på jord- bruksmark

1.som ingår i en fastighet, som har bildats för ett annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats, eller

2.som i en detaljplan eller i om- rådesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:000) är avsedd för ett annat ändamål än jordbruk.

31 kap.

9 §

Vid tillämpningen av 4 och 8 §§ skall beaktas även andra beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 §, förbud enligt 7 kap. 11 § andra stycket, förelägganden och förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, beslut enligt 18 § skogsvårdslagen (1979:429) samt beslut som avses i 14 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10). Detta

6 Senaste lydelse 2009:532.

Vid tillämpningen av 4 och 8 §§ ska hänsyn tas också till andra beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 §, förbud enligt 7 kap. 11 § andra stycket, förelägganden och förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, beslut enligt 18 § skogs- vårdslagen (1979:429) samt beslut som avses i 14 kap. 5–7 och 10– 13 §§ plan- och bygglagen (2010:

82

Har rätt till talan, ersättning el- ler inlösen med anledning av ett sådant beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 12 eller 13 § el- ler motsvarande bestämmelser i plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket.

gäller under förutsättning att be-

000). Detta gäller under förut-

sluten har meddelats inom tio år

sättning att besluten har meddelats

före det senaste beslutet. Dess-

inom tio år före det senaste beslut-

utom skall beaktas sådan inverkan

et. Dessutom ska sådan inverkan

av hänsynstaganden

enligt 30 §

av hänsynstaganden

enligt 30 §

skogsvårdslagen som

i särskilda

skogsvårdslagen som

i särskilda

fall har inträtt inom samma tid.

fall har inträtt inom samma tid

 

 

uppmärksammas.

 

Om en rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning av ett sådant beslut har förlorats på grund av bestämmelserna i 12 eller 13 § eller motsvarande bestämmelser i plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

Prop. 2009/10:170

83

Prop. 2009/10:170

2.3Lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § lagen (1933:269) om ägofred ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

9 §1

Vad i denna lag är stadgat om stängselskyldighet gäller inte be- träffande områden med fastighets- plan.

Det som sägs i denna lag om stängselskyldighet gäller inte be- träffande områden med detaljplan.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

1 Senaste lydelse 1987:149.

84

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får fastig- hetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Prop. 2009/10:170

2.4Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)1 dels att 3 kap. 2 §, 5 kap. 5, 8 a och 10 a §§, 7 kap. 1, 4 och 6 §§,

8 kap. 4 §, 16 kap. 14 § samt 17 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 5 kap. 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §2

Inom område med detaljplan, fast- ighetsplan eller områdesbestäm- melser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestäm- melserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motver- kas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, ska fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det på grund av ett särskilt medgivande får uppföras en byggnad eller vidtas en annan därmed jämförlig åtgärd i strid mot en sådan be- stämmelse, utgör det som nu har sagts inte hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet ska kunna utnyttjas.

Om det finns särskilda skäl, får undantag medges från andra stycket första meningen. Frågan om undantag prövas på lantmäterimyndighetens begäran av

1.länsstyrelsen, om undantaget avser fastighetsbildningens förenlighet med bestämmelser om strandskydd och motsvarar ett sådant fall som avses i 7 kap. 18 a § miljöbalken,

2.kommunen, om undantaget avser fastighetsbildningens förenlighet med bestämmelser om strandskydd i ett fall som inte omfattas av 1, eller

3.länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens förordnande, kommunen i övriga fall.

Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap. 29 § miljö- balken.

En kommuns beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överkla- gas hos regeringen.

1Lagen omtryckt 1992:1212.

2Senaste lydelse 2009:533.

85

Prop. 2009/10:170

5 kap.

4 a §

Bestämmelsen i 4 § första stycket ska inte tillämpas om det i en de- taljplan har meddelats bestämmel- ser om fastighetsindelning eller servitut och fastighetsbildningsbe- slut meddelas under detaljplanens genomförandetid.

5 §3

Fastighetsreglering som begärts av sakägare får genomföras endast om den är nödvändig för att en fastighet som tillhör sökanden skall förbättras. Kravet på att fast- igheten skall förbättras gäller inte om regleringen har begärts av en samfällighetsförening och berör en samfällighet som inte längre är av gemensam betydelse för delägar- fastigheterna. Kravet gäller inte heller om fastighetsregleringen be- hövs för att få fastigheten att stäm- ma bättre överens med gällande detaljplan, fastighetsplan eller järnvägsplan.

Har regleringen påkallats av an- nan än sakägare eller innebär an- sökan av sakägare att regleringen, för att ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras mer om- fattande än som krävs för att sök- andens fastighet skall förbättras, får regleringen ej äga rum, om de sakägare som har ett väsentligt in- tresse i saken mera allmänt mot- sätter sig regleringen och har be- aktansvärda skäl för det. Vid pröv- ningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerligen angeläget.

3 Senaste lydelse 1995:1650.

Fastighetsreglering som begärts av sakägare får genomföras endast om den är nödvändig för att en fastighet som tillhör sökanden ska förbättras. Kravet på att fastighe- ten ska förbättras gäller inte om regleringen har begärts av en sam- fällighetsförening och berör en samfällighet som inte längre är av gemensam betydelse för delägar- fastigheterna. Kravet gäller inte heller om fastighetsregleringen be- hövs för att få fastigheten att stäm- ma bättre överens med gällande detaljplan eller järnvägsplan.

Har regleringen påkallats av an- nan än sakägare eller innebär an- sökan av sakägare att regleringen, för att inte möta hinder enligt 4 § andra stycket, ska göras mer om- fattande än som krävs för att sök- andens fastighet ska förbättras, får regleringen inte äga rum, om de sakägare som har ett väsentligt in- tresse i saken mera allmänt mot- sätter sig regleringen och har be- aktansvärda skäl för det. Vid pröv- ningen av sådan fråga ska främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller inte, om be- hovet av fastighetsreglering är syn- nerligen angeläget.

86

8 a §

Prop. 2009/10:170

Mark som skulle ha kunnat inlösas enligt 6 kap. 17 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10) får överföras genom fastighetsregler- ing utan hinder av bestämmelserna i 7 och 8 §§. Detsamma gäller i fråga om upphävande av servitut som besvärar sådan mark. Bestäm- melserna i 7 och 8 §§ utgör inte heller något hinder mot att servitut bildas för en sådan allmän trafik- anläggning som avses i 14 kap. 2 § plan- och bygglagen.

Mark som skulle ha kunnat inlösas enligt 6 kap. 13 § första stycket 1 plan- och bygglagen (2010:000) får överföras genom fastighetsreg- lering utan hinder av bestämmel- serna i 7 och 8 §§. Detsamma gäl- ler i fråga om upphävande av ser- vitut som besvärar sådan mark. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ utgör inte heller något hinder mot att servitut bildas för en sådan allmän trafikanläggning som avses i 14 kap. 18 § plan- och bygglagen.

Lydelse enligt prop. 2009/10:162 Föreslagen lydelse

10 a §

Vid värdering av egendom enligt 10 § gäller andra och tredje styckena.

Vid värdering av egendom som

Vid värdering av egendom som

kan tas i anspråk enligt 14 kap. 1

kan tas i anspråk enligt 14 kap. 14,

eller 2 § plan- och bygglagen

15, 16, 17 eller 18 § plan- och bygg-

(1987:10) och vid värdering i

lagen (2010:000) och vid värder-

andra fall där det är uppenbart att

ing i andra fall där det är uppen-

egendomen i stället skulle ha kun-

bart att egendomen i stället skulle

nat tas i anspråk genom expropri-

ha kunnat tas i anspråk genom ex-

ation eller något annat liknande

propriation eller något annat liknan-

tvångsförvärv, tillämpas 4 kap. ex-

de tvångsförvärv, tillämpas 4 kap.

propriationslagen (1972:719).

expropriationslagen (1972:719).

Vid värdering av egendom som inte kunnat tas i anspråk på sätt som sägs i andra stycket tillämpas 4 kap. expropriationslagen med undantag för 1 § andra stycket och, såvitt gäller värdestegring, 2 §. Det ska även tas skälig hänsyn till det särskilda värde som egendomen har för den

tillträdande fastigheten.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

7 kap.

1 §

Servitut som bildas genom fastig- hetsreglering skall vara av väsent- lig betydelse för fastighets ända- målsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej tagas till rättighet som är grundad på fri- villig upplåtelse.

Servitut som bildas genom fastig-

 

hetsreglering ska vara av väsentlig

 

betydelse för fastighets ändamåls-

 

enliga användning. Vid detta be-

 

dömande ska hänsyn inte tas till

 

rättighet som är grundad på fri-

 

villig upplåtelse.

87

Utan stöd av överenskommelse

Utan stöd av överenskommelse Prop. 2009/10:170

mellan ägaren av den härskande

mellan ägaren av den härskande

fastigheten och ägaren av den tjän-

fastigheten och ägaren av den tjän-

ande fastigheten får servitutet ej

ande fastigheten får servitutet inte

innefatta skyldighet för den senare

innefatta skyldighet för den senare

att underhålla väg, byggnad eller

att underhålla väg, byggnad eller

annan anläggning som avses med

annan anläggning som avses med

servitutet. Servitut får ej bildas för

servitutet. Servitut får inte bildas

viss tid eller göras beroende av

för viss tid eller göras beroende av

villkor. Dock får bestämmas att

villkor. Dock får bestämmas att

servitut skall gälla endast så länge

servitut ska gälla endast så länge

ändamålet ej tillgodosetts på annat

ändamålet inte tillgodosetts på an-

sätt som särskilt anges.

nat sätt som särskilt anges.

 

För bildande av servitut varom

För bildande av servitut som det

bestämmelser har meddelats i en

har meddelats bestämmelser om i

fastighetsplan gäller inte första

en detaljplan gäller inte första

stycket och 5 kap. 8 §.

stycket och 5 kap. 8 §.

 

 

4 §

 

För att servitut skall få ändras

För att servitut ska få ändras krävs

krävs att det hindrar ett ändamåls-

att det hindrar ett ändamålsenligt

enligt utnyttjande av den tjänande

utnyttjande av den tjänande fastig-

fastigheten eller dess användning i

heten eller dess användning i en-

enlighet med detaljplan, fastighets-

lighet med detaljplan eller områ-

plan eller områdesbestämmelser

desbestämmelser och att

denna

och att denna olägenhet kan un-

olägenhet kan undanröjas

genom

danröjas genom ändringen.

ändringen.

 

Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst, får servitu- tet ändras, om det skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande fastigheten utan att för den andra medföra olägenhet av betydelse.

6 §

För ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsregler- ing som avser ändring i fastighets- indelningen gäller icke de i 4 och 5 §§ föreskrivna särskilda villko- ren, om åtgärden är av betydelse för regleringen.

För ändring eller upphävande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäl- ler inte 4 och 5 §§ samt 5 kap. 8 §.

För ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsregler- ing som avser ändring i fastighets- indelningen gäller inte de i 4 och 5 §§ föreskrivna särskilda villko- ren, om åtgärden är av betydelse för regleringen.

För ändring eller upphävande av servitut som det har meddelats be- stämmelser om i en detaljplan gäl- ler inte 4 och 5 §§ samt 5 kap. 8 §.

88

Prop. 2009/10:170

8kap.

4 §

Tillhör områden som enligt en fas- tighetsplan skall bilda en fastighet olika ägare, får ägare av sådant område på begäran lösa återstoden av den blivande fastigheten utan hinder av de inskränkningar be- träffande inlösen som framgår av 5 kap. 7 § och av 1–3 §§ i detta kapitel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars område vid uppskattning åsättes största värdet. Åsättes områdena lika värde, äger den företräde som först yrkat inlö- sen. Om ändringar i fastighetsin- delningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap., skall dessa beaktas vid uppskattningen.

Tillhör områden som enligt en detaljplan ska bilda en fastighet olika ägare, får ägare av sådant område på begäran lösa återstoden av den blivande fastigheten utan hinder av de inskränkningar be- träffande inlösen som framgår av 5 kap. 7 § och av 1–3 §§ i detta kapitel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars område vid uppskattning åsätts största värdet. Åsätts områdena lika värde, äger den företräde som först yrkat inlö- sen. Om ändringar i fastighetsin- delningen samtidigt genomförs med tillämpning av 5 kap., ska dessa beaktas vid uppskattningen.

16 kap.

14 §

Fastighetsdomstolen kan, efter vad som är skäligt med hänsyn till om- ständigheterna, besluta att sakäga- re som förlorar målet skall ersätta annan sakägare dennes rättegångs- kostnad.

I mål om inlösenersättning skall dock sakägare som avstår mark el- ler särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av ut- gången i målet. Detsamma skall gälla i mål om ersättning för mark- överföring eller reglering av rättig- het som avses i 5 kap. 10 a § andra stycket.

Första och andra styckena gäller inte, om annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. Ogillas i mål enligt andra stycket talan som har fullföljts av den som av- står eller upplåter mark eller rättig- het, tillämpas 15 kap. 6 § plan- och bygglagen (1987:10).

Vinner sakägare mål mot före- trädare för allmänt intresse, kan

Fastighetsdomstolen kan, efter vad

 

som är skäligt med hänsyn till om-

 

ständigheterna, besluta att sakäga-

 

re som förlorar målet ska ersätta

 

annan sakägare dennes rättegångs-

 

kostnad.

 

I mål om inlösenersättning ska

 

dock sakägare som avstår mark el-

 

ler särskild rättighet få gottgörelse

 

för sin kostnad oberoende av ut-

 

gången i målet. Detsamma ska

 

gälla i mål om ersättning för mark-

 

överföring eller reglering av rättig-

 

het som avses i 5 kap. 10 a § andra

 

stycket.

 

Första och andra styckena gäller

 

inte, om annat följer av 18 kap. 6

 

eller 8 § rättegångsbalken. Ogillas

 

i mål enligt andra stycket talan

 

som har fullföljts av den som av-

 

står eller upplåter mark eller rättig-

 

het, tillämpas 15 kap. 8 § plan-

 

och bygglagen (2010:000).

 

Vinner sakägare mål mot före-

 

trädare för allmänt intresse, kan

89

 

domstolen tillerkänna honom er- sättning för rättegångskostnad, om synnerliga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av statsver- ket eller, om endast kommunen företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Skall i annat fall än som avses i 13 § kostnad för bevisning eller särskild åtgärd enligt rättens beslut utgå av allmänna medel, kan dom- stolen när det är skäligt förordna att kostnaden skall stanna på stats- verket.

domstolen tillerkänna honom eller Prop. 2009/10:170 henne ersättning för rättegångs-

kostnad, om det finns synnerliga skäl. Sådan ersättning ska utges av staten eller, om endast kommunen företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Ska i annat fall än som avses i 13 § kostnad för bevisning eller särskild åtgärd enligt rättens beslut utgå av allmänna medel, kan dom- stolen när det är skäligt förordna att kostnaden ska stanna på staten.

 

 

17 kap.

 

 

 

3 §4

 

I fråga om rättegången i hovrätten

I fråga om rättegången i hovrätten

tillämpas 16 kap. 3, 7 och 9–13 §§,

tillämpas 16 kap. 3, 7 och 9–13 §§,

14 § första, fjärde och femte styck-

14 § första, fjärde och femte styck-

ena, 14 a §, 15 § samt 16 §. Dock

ena, 14 a §, 15 § samt 16 §. Dock

skall

16 kap. 15 § inte tillämpas

ska 16 kap. 15 § inte tillämpas när

när hovrätten återförvisar mål till

hovrätten återförvisar mål till fas-

fastighetsdomstolen.

tighetsdomstolen.

 

I mål som avses i 16 kap. 14 §

I mål som avses i 16 kap. 14 §

andra stycket skall den som har att

andra stycket ska den som har att

betala ersättning för mark eller rät-

betala ersättning för mark eller rät-

tighet, om inte något annat följer

tighet, om inte något annat följer

av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångs-

av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångs-

balken, alltid själv bära sina kost-

balken, alltid själv bära sina kost-

nader samt kostnad som han eller

nader samt kostnad som han eller

hon orsakar motparten genom att

hon orsakar motparten genom att

själv överklaga. Ogillas i ett sådant

själv överklaga. Ogillas i ett sådant

mål talan som har fullföljts av den

mål talan som har fullföljts av den

som avstår eller upplåter mark

som avstår eller upplåter mark el-

eller

rättighet,

tillämpas dock

ler rättighet, tillämpas dock 15 kap.

15 kap. 6 § plan-

och bygglagen

8 § plan- och bygglagen

(2010:

(1987:10). I övrigt skall bestäm-

000). I övrigt ska bestämmelserna i

melserna i 18 kap. rättegångsbal-

18 kap. rättegångsbalken

tilläm-

ken tillämpas.

 

pas.

 

Bevis genom syn på stället får tas upp i hovrätten endast om det finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

4 Senaste lydelse 2004:393.

90

En väg upphör att vara allmän, när vägen dras in. Om en kommun är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när den enligt plan- och bygglagen (2010:000) upplåts eller ska vara upplåten till allmänt begagnande som gata. Om en väg har upplåtits till allmänt begag- nande som gata medan staten är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen övertar väghållningen.

Prop. 2009/10:170

2.5Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att 1, 12, 27 och 69 §§ väglagen (1971:948) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag gäller allmän väg.

Allmän väg är, förutom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller en kommun.

En väg upphör att vara allmän, när vägen dras in. Om en kommun är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när den enligt plan- och bygglagen (1987:10) upplåts eller skall vara upplåten till all- mänt begagnande som gata. Om en väg har upplåtits till allmänt be- gagnande som gata medan staten är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen över- tar väghållningen.

12 §2

I 6 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10) finns bestämmelser om skyldighet för staten att inom om- råden med detaljplan ställa i ord- ning och till allmänt begagnande upplåta gata.

Bestämmelser om skyldighet för staten att inom områden med de- taljplan ställa i ordning och till all- mänt begagnande upplåta gata finns i 6 kap. 19 § plan- och bygg- lagen (2010:000).

27 §3

Inom område med detaljplan, där kommunen är huvudman för all- männa platser och staten är väg- hållare, begränsas statens skyldig- het att ombesörja drift av allmän väg av 6 kap. 29 § andra stycket

1Senaste lydelse 1987:459.

2Senaste lydelse 1987:459.

3Senaste lydelse 1987:459.

En bestämmelse som begränsar statens skyldighet att ombesörja drift av allmän väg inom ett områ- de som omfattas av en detaljplan finns i 6 kap. 19 § andra stycket plan- och bygglagen (2010:000).

91

plan- och bygglagen (1987:10).

Prop. 2009/10:170

Detsamma gäller i fråga om gata,

 

som har förklarats tillika vara all-

 

män väg.

 

Lydelse enligt prop. 2009/10:162

Föreslagen lydelse

69 §

I mål om ersättning enligt 55, 58

I mål om ersättning enligt 55, 58

eller 61 § eller om gottgörelse en-

eller 61 § eller om gottgörelse en-

ligt 68 § gäller i tillämpliga delar

ligt 68 § gäller i tillämpliga delar

bestämmelserna i expropriationsla-

bestämmelserna i expropriationsla-

gen (1972:719) om rättegång samt

gen (1972:719) om rättegång samt

om rättegångskostnader och kost-

om rättegångskostnader och kost-

nader vid fördelning av ersättning,

nader vid fördelning av ersättning,

om inte annat är särskilt föreskri-

om inte annat är särskilt föreskri-

vet. Om ett yrkande om ersättning

vet. Om ett yrkande om ersättning

enligt 58 eller 61 § eller om gott-

enligt 58 eller 61 § eller om gott-

görelse enligt 68 § ogillas och må-

görelse enligt 68 § ogillas och må-

let inte har anhängiggjorts av väg-

let inte har anhängiggjorts av

hållaren, tillämpas 15 kap. 6 §

väghållaren, tillämpas 15 kap. 8 §

plan- och bygglagen (1987:10) i

plan- och bygglagen (2010:000) i

fråga om rättegångskostnaderna.

fråga om rättegångskostnaderna.

I mål om inlösen enligt 56, 59 eller 62 § gäller i tillämpliga delar expropriationslagen (1972:719), om inte annat är särskilt föreskrivet. Om ett yrkande om inlösen enligt 59 eller 62 § ogillas, tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

92

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får en led- ningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Prop. 2009/10:170

2.6Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs att 6 a och 8 §§ ledningsrättslagen (1973:1144) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 a §1

Bestämmelsen i 6 § skall inte tillämpas om det i en fastighets- plan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och ledningsbe- slut meddelas under detaljplanens genomförandetid.

Bestämmelsen i 6 § ska inte tillämpas om det i en detaljplan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens ge- nomförandetid.

8 §2

Inom område med detaljplan, fas- tighetsplan eller områdesbestäm- melser får en ledningsrätt inte upp- låtas i strid mot planen eller be- stämmelserna. Om syftet med pla- nen eller bestämmelserna inte mot- verkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, ska ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får undantag medges från andra stycket. Frågan om undantag prövas på lantmäterimyndighetens begäran av

1.länsstyrelsen, om undantaget avser ledningsrättens förenlighet med bestämmelser om strandskydd och motsvarar ett sådant fall som avses i 7 kap. 18 a § miljöbalken,

2.kommunen, om undantaget avser ledningsrättens förenlighet med bestämmelser om strandskydd i ett fall som inte omfattas av 1, eller

3.länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens förordnande, kommunen i övriga fall.

Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgär- der finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken.

En kommuns beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överkla- gas hos regeringen.

1Senaste lydelse 1987:127.

2Senaste lydelse 2009:534.

93

Prop. 2009/10:170

1.Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller för ledningsrätter som omfattas av en gäll- ande fastighetsplan enligt plan- och bygglagen (1987:10).

94

Prop. 2009/10:170

2.7Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs att 6 a och 9 §§ anläggningslagen (1973:1149) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 a §1

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ skall inte tillämpas om det i en fastig- hetsplan har meddelats bestäm- melser om en gemensamhetsan- läggning och anläggningsbeslut meddelas under detaljplanens ge- nomförandetid.

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ ska inte tillämpas om det i en detalj- plan har meddelats bestämmelser om en gemensamhetsanläggning och anläggningsbeslut meddelas under detaljplanens genomföran- detid.

9 §2

Inom område med detaljplan, fas-

Inom område med detaljplan eller

tighetsplan eller områdesbestäm-

områdesbestämmelser får en ge-

melser får en gemensamhetsan-

mensamhetsanläggning inte inrät-

läggning inte inrättas i strid mot

tas i strid mot planen eller bestäm-

planen eller bestämmelserna. Om

melserna. Om syftet med planen

syftet med planen eller bestämmel-

eller bestämmelserna inte motver-

serna inte motverkas, får dock

kas, får dock mindre avvikelser

mindre avvikelser göras.

göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, ska anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får undantag medges från andra stycket. Frågan om undantag prövas på lantmäterimyndighetens begäran av

1.länsstyrelsen, om undantaget avser anläggningens förenlighet med bestämmelser om strandskydd och motsvarar ett sådant fall som avses i 7 kap. 18 a § miljöbalken,

2.kommunen, om undantaget avser anläggningens förenlighet med bestämmelser om strandskydd i ett fall som inte omfattas av 1, eller

3.länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens förordnande, kommunen i övriga fall.

Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgär- der finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken.

En kommuns beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överkla- gas hos regeringen.

1Senaste lydelse 1987:126.

2Senaste lydelse 2009:535.

95

Prop. 2009/10:170

1.Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

2.Äldre föreskrifter gäller för gemensamhetsanläggningar som omfat- tas av en gällande fastighetsplan enligt plan- och bygglagen (1987:10).

96

Om ett föreläggande har medde- lats beträffande en åtgärd som krä- ver bygglov, rivningslov eller marklov enligt plan- och bygg- lagen (2010:000) men sådant lov inte beviljas, upphör föreläggandet att gälla i fråga om den åtgärden.

Prop. 2009/10:170

2.8Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § och 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen (1977:1160)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap.

9 §

Om konstruktion och utformning av byggnad är särskilt föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10) och med stöd därav meddelade föreskrifter.

Särskilda bestämmelser om kon- struktion och utformning av bygg- nader finns i plan- och bygglagen (2010:000) och föreskrifter som har meddelats med stöd av den la- gen.

7 kap.

7 §2

Arbetsmiljöverket får gentemot den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 2–12 §§, 5 kap. 3 § första stycket eller 6 § i detta kapitel meddela de förelägganden eller förbud som behövs

1.för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas, och

2.för att artikel 35 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska följas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket sätta ut vite.

Om någon inte följer ett föreläggande, får Arbetsmiljöverket besluta att rättelse ska ske på dennes bekostnad.

Om ett föreläggande har medde- lats beträffande någon åtgärd till vilken det krävs bygglov, rivnings- lov eller marklov enligt plan- och bygglagen (1987:10) men sådant lov inte beviljas, upphör förelägg- andet att gälla såvitt avser åtgär- den.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

1Lagen omtryckt 1991:677.

2Senaste lydelse 2008:934.

97

Prop. 2009/10:170

2.9Lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

I plan- och bygglagen (1987:10) finns bestämmelser om byggnad med utrymme för resande i kollek- tivtrafik.

Bestämmelser om byggnaders till- gänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga finns i plan- och bygglagen (2010:000).

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

1 Senaste lydelse 1987:159.

98

Prop. 2009/10:170

2.10Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 18 kap. 11 § fastighetstaxerings- lagen (1979:1152) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §1

Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indel- ningen får inte påverkas av före- komsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sam- manlagda taxeringsvärde inte skul- le uppgå till 50 000 kronor.

Tomt- Mark som upptas av små- mark hus, hyreshus, kraftverks- byggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplags- plats, kommunikationsut- rymme m.m., som ligger i anslutning till sådan

byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, kraftverksbygg- nad, industribyggnad, spe- cialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin hel- het utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en to- tal areal som inte över- stiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till nå-

1 Senaste lydelse 2001:1218.

Mark ska indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt ska indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som ska rivas (sanerings- byggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda tax- eringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

Tomt- Mark som upptas av små- mark hus, hyreshus, kraftverks- byggnad, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplags- plats, kommunikationsut- rymme m.m., som ligger i anslutning till en sådan

byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, kraftverksbygg- nad, industribyggnad, spe- cialbyggnad eller övrig byggnad, ska i sin helhet utgöra tomtmark, om fas- tigheten ligger i ett ägo- skifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta ska dock inte gälla om fastighet- ens mark till någon del

99

 

gon del skall taxeras till-

 

ska

taxeras

tillsammans Prop. 2009/10:170

 

sammans

med

 

annan

 

med annan egendom en-

 

egendom enligt reglerna

 

ligt reglerna i 4 kap.

 

i 4 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad nu har sagts om

 

Vad nu har sagts om

 

tomtmark skall också gälla

 

tomtmark ska också gälla

 

mark till obebyggd fas-

 

mark till obebyggd fas-

 

tighet,

som har

bildats

 

tighet,

som

har

bildats

 

för byggnadsändamål un-

 

för byggnadsändamål un-

 

der de senaste två åren.

 

der de senaste två åren.

 

Har

fastigheten

bildats

 

Har

fastigheten

bildats

 

längre

tillbaka

i

tiden

 

längre

tillbaka

i

tiden

 

skall marken utgöra tomt-

 

ska marken utgöra tomt-

 

mark endast om det är

 

mark endast om det är

 

uppenbart att den får be-

 

uppenbart att den får be-

 

byggas. I övriga fall skall

 

byggas. I övriga fall ska

 

obebyggd

mark

anses

 

obebyggd mark

 

anses

 

som

tomtmark

 

endast

 

som

 

tomtmark

endast

 

om marken enligt detalj-

 

om marken enligt detalj-

 

plan utgör kvartersmark

 

plan utgör kvartersmark

 

för enskilt

bebyggande

 

för

enskilt

bebyggande

 

och det inte är uppenbart

 

och det inte är uppenbart

 

att bebyggelsen inte skall

 

att bebyggelsen inte ska

 

genomföras. Detsamma

 

genomföras. Detsamma

 

gäller om det finns gil-

 

gäller om det finns gil-

 

tigt bygglov eller till-

 

tigt bygglov eller till-

 

stånd enligt ett förhands-

 

stånd enligt ett förhands-

 

besked enligt plan- och

 

besked enligt plan- och

 

bygglagen (1987:10), av-

 

bygglagen

(2010:000),

 

seende

sådan

byggnad

 

avseende sådan byggnad

 

som anges i andra styc-

 

som anges i andra styc-

 

ket.

 

 

 

 

 

 

ket.

 

 

 

 

 

Täkt-

Mark för vilken täkttill-

Täkt-

Mark för vilken täkttill-

mark

stånd enligt 18 §

natur-

mark

stånd enligt 18 § natur-

 

vårdslagen

(1964:822),

 

vårdslagen

(1964:822),

 

vattenlagen

(1983:291)

 

vattenlagen

(1983:291)

 

eller

miljöbalken

gäller.

 

eller

miljöbalken gäller.

 

Med

täkttillstånd skall

 

Med

täkttillstånd

ska

 

jämställas pågående täkt.

 

jämställas pågående täkt.

 

Byggnad på täktområde

 

Byggnad på täktområde

 

för

täktens

utnyttjande

 

för

täktens

utnyttjande

 

hindrar

inte att

marken

 

hindrar inte

att

marken

 

indelas som täktmark.

 

indelas som täktmark.

Åkermark

 

 

Mark som används eller lämpligen kan användas till

 

 

 

växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark

 

Mark som används eller lämpligen kan användas till

 

 

 

bete och som inte är lämplig att plöjas.

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skogs-

Mark som är lämplig för

Skogs-

Mark som är lämplig för Prop. 2009/10:170

mark

virkesproduktion och som

mark

virkesproduktion och som

 

inte i väsentlig utsträck-

 

inte i väsentlig utsträck-

 

ning används för annat

 

ning används för annat

 

ändamål. Mark där det

 

ändamål. Mark där det

 

bör finnas skog till skydd

 

bör finnas skog till skydd

 

mot sand- eller jordflykt

 

mot sand- eller jordflykt

 

eller mot att fjällgränsen

 

eller mot att fjällgränsen

 

flyttas ned.

 

flyttas ned.

 

Mark som ligger helt

 

Mark som ligger helt

 

eller i huvudsak outnytt-

 

eller i huvudsak outnytt-

 

jad skall dock inte anses

 

jad ska dock inte anses

 

som skogsmark, om den

 

som skogsmark, om den

 

grund av särskilda

 

grund av särskilda

 

förhållanden inte bör tas

 

förhållanden inte bör tas

 

i anspråk för virkespro-

 

i anspråk för virkespro-

 

duktion.

 

duktion.

 

Mark skall anses lämp-

 

Mark ska anses lämp-

 

lig för virkesproduktion,

 

lig för virkesproduktion,

 

om den enligt vedertag-

 

om den enligt vedertag-

 

na

bedömningsgrunder

 

na

bedömningsgrunder

 

kan producera i genom-

 

kan producera i genom-

 

snitt minst en kubikme-

 

snitt minst en kubikme-

 

ter virke om året per

 

ter virke om året per

 

hektar.

 

hektar.

Skogsimpedi- Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan ment produktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.

Övrig

Mark som inte skall ut-

Övrig

Mark som inte ska ut-

mark

göra något av de tidigare

mark

göra något av de tidigare

 

nämnda ägoslagen.

 

nämnda ägoslagen.

18 kap.

11 §2

Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet skall i be- hövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer, lämna Skatteverket upp- gift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som av- ses med bygglov, rivningslov,

Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet ska i be- hövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer, lämna Skatteverket upp- gift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som av- ses med bygglov, rivningslov,

2 Senaste lydelse 2003:650.

101

marklov, bygganmälan eller till- stånd enligt förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10).

Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats samt de bygganmälningar som kommit in under kvartalet.

Länsstyrelsen skall, enligt före- skrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer, lämna Skatteverket uppgift om sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighets- taxeringen.

marklov, anmälan eller tillstånd Prop. 2009/10:170 enligt förhandsbesked enligt plan-

och bygglagen (2010:000). Uppgift ska lämnas för varje

fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats samt de bygganmälningar som kommit in under kvartalet.

Länsstyrelsen ska, enligt före- skrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer, lämna Skatteverket uppgift om sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighets- taxeringen.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

102

Prop. 2009/10:170

2.11Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas tillämp- liga föreskrifter i miljöbalken, plan- och bygglagen (1987:10) och andra författningar.

I fråga om verksamhet som avses i denna lag gäller också tillämpliga föreskrifter i miljöbalken, plan- och bygglagen (2010:000) och andra författningar.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

1 Senaste lydelse 1998:825.

103

Prop. 2009/10:170

2.12Lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716)

Härigenom föreskrivs att 54 § konsumenttjänstlagen (1985:716) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

54 §1

Näringsidkaren skall i god tid un-

Näringsidkaren ska i god tid un-

derrätta konsumenten om när arbe-

derrätta konsumenten om när arbe-

tet beräknas vara avslutat och slut-

tet beräknas vara avslutat och slut-

besiktning kan göras. Konsumen-

besiktning kan göras. Konsumen-

ten skall därefter utan dröjsmål

ten ska därefter utan dröjsmål

meddela näringsidkaren om han

meddela näringsidkaren om han

eller hon begär besiktning och, om

eller hon begär besiktning och, om

så är fallet, utse en person att ut-

så är fallet, utse en person att ut-

föra besiktningen (besiktningsman).

föra besiktningen (besiktningsman).

Om konsumenten inte utser någon besiktningsman, får näringsidkaren göra det. Parterna kan också utse en besiktningsman gemensamt.

Besiktningsmannen skall så snart

Besiktningsmannen ska så snart

som möjligt kalla parterna samt

som möjligt kalla parterna samt

den kvalitetsansvarige enligt 9 kap.

den kontrollansvarige enligt 10 kap.

13 § plan- och bygglagen (1987:10)

9 § plan- och bygglagen (2010:000)

till slutbesiktningen.

till slutbesiktningen.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

1 Senaste lydelse 2004:554.

104

Prop. 2009/10:170

2.13Lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1987:11) om exploateringssamver- kan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Lantmäterimyndigheten får besluta om exploateringsamverkan endast om kommunen enligt 6 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10) har beslutat att sådan samverkan skall få ske.

Lantmäterimyndigheten får besluta om exploateringsamverkan endast om kommunen enligt 6 kap. 2 § plan- och bygglagen (2010:000) har beslutat att sådan samverkan ska få ske.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

1 Senaste lydelse 1995:1413.

105

Prop. 2009/10:170

2.14Lag om ändring i lagen (1987:147) om regionplanering för kommunerna i Stockholms län

Härigenom föreskrivs att 1–3 och 6 §§ lagen (1987:147) om regionpla- nering för kommunerna i Stockholms län ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

För kommunerna i Stockholms län skall Stockholms läns landstings- kommun som regionplaneorgan ha hand om sådan utrednings- och samordningsverksamhet beträffan- de regionala frågor (regionplaner- ing) som avses i 7 kap. 1 § första stycket plan- och bygglagen

(1987:10).

För kommunerna i Stockholms län ska Stockholms läns landstings- kommun som regionplaneorgan ha hand om sådan utrednings- och samordningsverksamhet beträffan- de regionala frågor (regionplaner- ing) som avses i 7 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:000).

2 §

 

 

 

Bestämmelserna i 7 kap. 3 § första

Landstingskommunen

ska bevaka

stycket och andra stycket första

regionala

frågor och

fortlöpande

meningen plan- och bygglagen

lämna underlag i sådana frågor

(1987:10) tillämpas på landstings-

för kommunernas och statliga myn-

kommunens verksamhet.

digheters

planering.

Landstings-

 

kommunen får anta en regionplan

 

enligt 7 kap. plan- och bygglagen

 

(2010:000) för regionen eller en

Regeringen kan besluta att ut-

del av den.

 

 

Regeringen kan besluta att ut-

rednings- och samordningsverk-

rednings- och samordningsverk-

samheten skall avse vissa angivna

samheten ska avse vissa angivna

frågor.

frågor.

 

 

3 §

 

 

 

I fråga om regionplan tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 4, 5 och 8 §§ plan- och bygglagen

(1987:10).

I fråga om regionplan tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 6, 8 och 10–12 §§ plan- och bygglagen

(2010:000).

106

6 §

Prop. 2009/10:170

Vad som i 13 kap. 1 § 6 plan- och bygglagen (1987:10) sägs om kommunalförbunds eller region- planeförbunds fullmäktiges beslut skall i fråga om Stockholms län gälla landstingets beslut.

Det som i 13 kap. 1 § 7 plan- och bygglagen (2010:000) sägs om kommunalförbunds eller region- planeförbunds fullmäktiges beslut ska i fråga om Stockholms län gälla landstingets beslut.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

107

Prop. 2009/10:170

2.15Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

10 §1

Ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning av staten om skyddsbestämmelser

1.utgör hinder för rivning av en byggnad och skadan därav är bety- dande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten, eller

2.på annat sätt innebär att pågående markanvändning avsevärt försvå- ras inom berörd del av fastigheten.

Ersättning enligt första stycket får, om det är lämpligt, utgå med årliga belopp med rätt för sakägaren eller staten att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Medför skyddsbestämmelser att synnerligt men uppkommer vid an- vändningen av fastigheten, är staten skyldig att lösa fastigheten om ägaren begär det.

Bestämmelserna enligt första styc- ket tillämpas också då länsstyrel- sen meddelat förbud enligt 5 §. Er- sättning som därvid utgår skall, om det finns skäl, avräknas mot ersätt- ning som sedermera kan komma att utgå med stöd av denna paragraf.

Vid tillämpningen av första och tredje styckena skall, utan hinder av föreskrifterna om förlust av ta- lan eller rätt till ersättning eller in- lösen i 11 och 20 §§ eller 15 kap. 4 § plan- och bygglagen (1987:10), även beaktas andra beslut om skyddsbestämmelser samt beslut som avses i 14 kap. 8 § första styc- ket 2 och 3 plan- och bygglagen, under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet om skyddsbestäm- melser.

Bestämmelserna enligt första styc- ket tillämpas också då länsstyrel- sen meddelat förbud enligt 5 §. Er- sättning som därvid utgår ska, om det finns skäl, avräknas mot ersätt- ning som sedermera kan komma att utgå med stöd av denna paragraf.

Vid tillämpningen av första och tredje styckena ska, utan hinder av föreskrifterna om förlust av talan eller rätt till ersättning eller in- lösen i 11 och 20 §§ eller 15 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:000), även beaktas andra beslut om skyddsbestämmelser samt beslut som avses i 14 kap. 7, 10 och 12 §§ plan- och bygglagen, under förut- sättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste be- slutet om skyddsbestämmelser.

1 Senaste lydelse 2000:265.

108

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

Prop. 2009/10:170

109

Prop. 2009/10:170

2.16Lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978)

Härigenom föreskrivs att 8 § prisregleringslagen (1989:978) ska ha följ- ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §1

Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en all- varlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjäns- ter, får regeringen meddela föreskrifter om att en eller flera av

1. bestämmelserna i 13, 14, 19,

1. bestämmelserna i 13, 14, 19,

22–26, 28 och 29 §§ skall tilläm-

22–26, 28 och 29 §§ ska tillämpas

pas på varor och tjänster som till-

på varor och tjänster som tillhan-

handahålls i näringsverksamhet,

dahålls i näringsverksamhet,

2. bestämmelserna i 13, 14 och

2. bestämmelserna i 13, 14 och

19 §§ skall tillämpas på avgifter

19 §§ ska tillämpas på avgifter

som tas ut i annan verksamhet hos

som tas ut i annan verksamhet hos

staten än näringsverksamhet,

staten än näringsverksamhet,

3. bestämmelserna i 13, 14 och

3. bestämmelserna i 13, 14 och

19 §§ skall tillämpas på avgifter

19 §§ ska tillämpas på avgifter

som tas ut i annan verksamhet hos

som tas ut i annan verksamhet hos

kommunerna än näringsverksam-

kommunerna än näringsverksam-

het enligt föreskrifter i

het enligt föreskrifter i

– 27 kap. 4–7 §§ miljöbalken,

a) 27 kap. 4–7 §§ miljöbalken,

– plan- och bygglagen (1987:10),

b) plan- och bygglagen (2010:000),

– lagen (2003:778) om skydd mot

c) lagen (2003:778) om skydd mot

olyckor, och

olyckor, och

– lagen (2006:412) om allmänna

d) lagen (2006:412) om allmän-

vattentjänster.

na vattentjänster.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

1 Senaste lydelse 2006:415.

110

Prop. 2009/10:170

2.17Lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § och 3 kap. 7 § minerallagen (1991:45) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §1

Bestämmelser som berör verksam-

Bestämmelser som berör verksam-

het som avses i denna lag finns i

het som avses i denna lag finns i

miljöbalken, plan- och bygglagen

miljöbalken, plan- och bygglagen

(1987:10) och lagen (1988:950)

(2010:000) och lagen (1988:950)

om kulturminnen m.m.

om kulturminnen m.m.

Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller mineral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva verksamhet med strålning finns i strålskyddslagen (1988:220).

3 kap.

7 §2

Undersökningsarbete får inte utan medgivande av bergmästaren äga rum inom

1.område inom trettio meter från allmän väg eller sådan vägsträckning enligt fastställd arbetsplan, trettio meter från järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller trettio meter från allmän flygplats,

2.område inom tvåhundra meter från bostadsbyggnad,

3.område inom tvåhundra meter från kyrka, annan samlingslokal, un- dervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller område inom tvåhundra meter från vårdanstalt, elevhem eller liknande inrättning, om den är av- sedd för mer än femtio personer,

4.område inom tvåhundra meter från elektrisk kraftstation eller indu- striell anläggning, eller

5. område med detaljplan eller

5. område med detaljplan eller

områdesbestämmelser enligt plan-

områdesbestämmelser enligt plan-

och bygglagen (1987:10).

och bygglagen (2010:000).

I fall som anges i första stycket 5 får medgivande inte lämnas i strid med planen eller områdesbestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

1Senaste lydelse 1998:845.

2Senaste lydelse 2005:161.

111

Trots första stycket 2–4 får un- dersökning ske, om medgivande har lämnats av den som berörs av arbetet. I fall som anges i första stycket 2 ska medgivande lämnas av ägaren till byggnaden eller mar- ken och den som har nyttjanderätt till den. I fall som anges i första stycket 3 och 4 ska medgivandet lämnas av ägare och nyttjande- rättshavare.

Utan hinder av vad som före- skrivs i första stycket 2–4 får un- dersökning ske, om medgivande har lämnats av den som berörs av arbetet. I fall som anges i första stycket 2 skall medgivande lämnas av ägaren till byggnaden eller mar- ken och den som har nyttjanderätt till den. I fall som anges i första stycket 3 och 4 skall medgivandet lämnas av ägare och nyttjande- rättshavare.

Bergmästaren får förena sitt medgivande med villkor.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

Prop. 2009/10:170

112

Prop. 2009/10:170

2.18Lag om ändring i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 1 a, 13 och 22 §§ lagen (1993:320) om bygg- felsförsäkring m.m.1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

En byggfelsförsäkring skall finnas när

1.en byggnad som helt eller till övervägande del skall användas som bostad för permanent bruk uppförs, eller

2.när det i fråga om en sådan byggnad utförs åtgärder som krä- ver bygganmälan och som avse- värt förlänger byggnadens bruks- tid.

En byggfelsförsäkring ska finnas vid en nybyggnad eller ombyggnad som avses i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:000), om bygg- naden helt eller till övervägande del är avsedd att användas som bostad för permanent bruk.

1 a §

I fråga om en- eller tvåbostadshus (småhus) gäller i stället för vad som sägs i 1 § att en byggfelsför- säkring skall finnas

1.när ett småhus uppförs, och

2.när ett småhus byggs till eller är föremål för en åtgärd som avses

i9 kap. 2 § första stycket 3–5 plan- och bygglagen (1987:10) och det finns behov av en sådan försäkring.

En byggfelsförsäkring som avses

iförsta stycket behövs dock inte, om åtgärden enligt 8 kap. 4 § plan- och bygglagen inte kräver bygglov.

I fråga om en- eller tvåbostadshus (småhus) gäller i stället för det som sägs i 1 § att en byggfelsför- säkring ska finnas

1.vid en nybyggnad, och

2.vid en tillbyggnad eller åtgärd som är anmälningspliktig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § plan- och bygglagen (2010:000), om det finns behov av en sådan försäkring.

Trots första stycket behöver en byggfelsförsäkring inte finnas för åtgärder som enligt 9 kap. 4 § plan- och bygglagen inte kräver bygglov eller åtgärder som utförs av byggherren i egenskap av kon- sument av huset.

1 Lagen omtryckt 2004:552.

113

13 §

Prop. 2009/10:170

Ett färdigställandeskydd skall fin- nas

1.när ett småhus uppförs, och

2.när ett småhus byggs till eller är föremål för en åtgärd som avses

i9 kap. 2 § första stycket 3–5 plan- och bygglagen (1987:10) samt det finns behov av ett sådant skydd.

Ett färdigställandeskydd behövs

dock

inte,

om

åtgärden enligt

8 kap.

4 §

plan-

och bygglagen

inte kräver bygglov.

Ett färdigställandeskydd ska finnas i fråga om småhus

1.vid en nybyggnad, och

2.vid en tillbyggnad eller åtgärd som är anmälningspliktig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § plan- och bygglagen (2010:000), om det finns behov av ett sådant skydd.

Ett färdigställandeskydd behövs

dock

inte,

om

åtgärden enligt

9 kap.

4 §

plan-

och bygglagen

inte kräver bygglov.

22 §

Att byggnadsarbetet inte får påbör- jas förrän ett bevis om byggfels- försäkring och färdigställandeskydd har företetts för den eller de nämn- der som fullgör kommunens upp- gifter inom plan- och byggnads- väsendet, framgår av 9 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10).

Att byggnadsarbetet inte får påbör- jas förrän ett bevis om byggfels- försäkring och färdigställandeskydd har företetts för den eller de nämn- der som fullgör kommunens upp- gifter inom plan- och byggnads- väsendet, framgår av 10 kap. 23 § plan- och bygglagen (2010:000).

1.Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

2.Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för mål och ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet och för mål och ärenden som avser över- klagande av beslut i ett sådant mål eller ärende till dess målet eller ären- det är slutligt avgjort.

114

Prop. 2009/10:170

2.19Lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 § och 5 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2009/10:162

Föreslagen lydelse

4kap.

5 §

I mål om inlösen och ersättning ska expropriationslagen (1972:719) tillämpas, i den mån avvikande be- stämmelser inte meddelas i denna lag. Om en talan i ett mål som väckts av en fastighetsägare eller den som innehar särskild rätt till en fastighet ogillas, tillämpas be- stämmelserna i 15 kap. 6 § plan- och bygglagen (1987:10) i fråga om rättegångskostnaderna.

I mål om inlösen och ersättning ska expropriationslagen (1972:719) tillämpas, i den mån avvikande be- stämmelser inte meddelas i denna lag. Om en talan i ett mål som väckts av en fastighetsägare eller den som innehar särskild rätt till en fastighet ogillas, tillämpas be- stämmelserna i 15 kap. 8 § plan- och bygglagen (2010:000) i fråga om rättegångskostnaderna.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

3 §1

Trafikverket och kommuner får överklaga länsstyrelsens beslut. Kommuner, trafikhuvudmän enligt lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik och re- gionplaneorgan enligt 7 kap. plan- och bygglagen (1987:10) får över- klaga Trafikverkets beslut.

Trafikverket och kommuner får överklaga länsstyrelsens beslut. Kommuner, trafikhuvudmän enligt lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik och re- gionplaneorgan enligt 7 kap. plan- och bygglagen (2010:000) får över- klaga Trafikverkets beslut.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

1 Senaste lydelse 2010:93.

115

Prop. 2009/10:170

2.20Lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning

Härigenom föreskrivs att 2 och 10 §§ lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

På gator, torg, parker och andra allmänna platser som är redovi- sade i detaljplan enligt plan- och bygglagen (1987:10) och för vilka kommunen är huvudman, ansvarar kommunen för att platserna genom gaturenhållning, snöröjning och lik- nande åtgärder hålls i ett sådant skick att uppkomsten av olägenhe- ter för människors hälsa hindras och de krav tillgodoses som med hänsyn till förhållandena på plat- sen och övriga omständigheter kan ställas i fråga om trevnad, fram- komlighet och trafiksäkerhet. Kom- munens skyldigheter gäller inte, om åtgärderna skall utföras av sta- ten som väghållare.

Fastighetsinnehavare är skyldig att utföra sådana åtgärder som av- ses i första stycket inom områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark och som har iord- ningställts och begagnas för all- män trafik.

Utan hinder av vad som sägs i andra stycket ansvarar dock kom- munen i enlighet med vad som an- ges i första stycket för områden som skall användas för allmän tra- fik och som har upplåtits till kom- munen med nyttjanderätt eller an- nan särskild rätt enligt 14 kap. 2 § plan- och bygglagen.

På gator, torg, parker och andra allmänna platser som är redovi- sade i detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:000) och för vilka kommunen är huvudman, ansvarar kommunen för att platserna genom gaturenhållning, snöröjning och lik- nande åtgärder hålls i ett sådant skick att uppkomsten av olägenhe- ter för människors hälsa hindras och de krav tillgodoses som med hänsyn till förhållandena på plat- sen och övriga omständigheter kan ställas i fråga om trevnad, fram- komlighet och trafiksäkerhet. Kom- munens skyldigheter gäller inte, om åtgärderna ska utföras av sta- ten som väghållare.

Fastighetsinnehavare är skyldiga att utföra sådana åtgärder som av- ses i första stycket inom områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark och som har iord- ningställts och begagnas för all- män trafik.

Trots det som sägs i andra styc- ket ansvarar kommunen i enlighet med det som anges i första stycket för områden som ska användas för allmän trafik och som har upplåtits till kommunen med nyttjanderätt eller annan särskild rätt enligt 14 kap. 18 eller 19 § plan- och bygglagen.

116

När särskilda skäl föreligger, får regeringen på framställning av kom- munen medge undantag från kom- munens skyldighet enligt första stycket.

Om det finns särskilda skäl, får Prop. 2009/10:170 regeringen på kommunens begäran

ge dispens från kommunens skyl- dighet enligt första stycket.

10 §

Bestämmelserna i 6–9 §§ gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäl- ler inte heller sådana åtgärder av- seende skyltar och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter be- slut enligt 8 kap. 5 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10).

Bestämmelserna i 6–9 §§ gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäl- ler inte heller sådana åtgärder av- seende skyltar och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter be- slut enligt 9 kap. 7 § första stycket plan- och bygglagen (2010:000).

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

117

allmän platsmark: mark som i detaljplan enligt plan- och byggla- gen (2010:000) redovisas som all- män plats eller, om marken inte omfattas av detaljplan, väg eller mark som funktionellt och i övrigt motsvarar sådan mark,

Prop. 2009/10:170

2.21Lag om ändring i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjäns- ter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I denna lag avses med

vattenförsörjning: tillhandahållande av vatten som är lämpligt för nor- mal hushållsanvändning,

avlopp: bortledande av dagvatten och dränvatten från ett område med samlad bebyggelse eller från en begravningsplats, bortledande av spill- vatten eller bortledande av vatten som har använts för kylning,

vattentjänster: vattenförsörjning och avlopp (va),

va-anläggning: en anläggning som har till ändamål att tillgodose be- hov av vattentjänster för bostadshus eller annan bebyggelse,

allmän va-anläggning: en va-anläggning över vilken en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt denna lag,

enskild anläggning: en va-anläggning eller annan anordning för vat- tenförsörjning eller avlopp som inte är eller ingår i en allmän va-anlägg-

ning,

 

verksamhetsområde: det geogra-

verksamhetsområde: det geogra-

fiska område inom vilket en eller

fiska område inom vilket en eller

flera vattentjänster har ordnats el-

flera vattentjänster har ordnats el-

ler skall ordnas genom en allmän

ler ska ordnas genom en allmän

va-anläggning,

va-anläggning,

huvudman: den som äger en allmän va-anläggning,

fastighetsägare: den som äger en fastighet inom en allmän va-anlägg- nings verksamhetsområde eller innehar sådan fast egendom med tomt- rätt, ständig besittningsrätt, fideikommissrätt eller på grund av testamen- tariskt förordnande,

va-installation: ledningar och därmed förbundna anordningar som inte ingår i en allmän va-anläggning men som har ordnats för en eller flera fastigheters vattenförsörjning eller avlopp och är kopplade eller avsedda att kopplas till en allmän va-anläggning,

förbindelsepunkt: gränsen mellan en allmän va-anläggning och en va- installation,

allmän platsmark: mark som i detaljplan enligt plan- och byggla- gen (1987:10) redovisas som all- män plats eller, om marken inte omfattas av detaljplan, väg eller mark som funktionellt och i övrigt motsvarar sådan mark,

118

anläggningsavgift: engångsavgift

anläggningsavgift: engångsavgift Prop. 2009/10:170

för täckande av en kostnad för att

för täckande av en kostnad för att

ordna en allmän va-anläggning,

ordna en allmän va-anläggning, och

brukningsavgift: periodisk avgift för täckande av drift- och underhålls- kostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra kostnader för en allmän va-anläggning som inte täcks av en anläggningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

119

Föreslagen lydelse
För varje tunnel som projekteras, byggs eller är i drift ska det finnas en tunnelhållare som ansvarar för tunneln.

2.22Lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

5 §

För varje tunnel som projekteras, byggs eller är i drift skall det fin- nas en tunnelhållare som ansvarar för tunneln.

Tunnelhållare är i fråga om

1. allmän väg, den som enligt väglagen (1971:948) ansvarar för väg-

hållningen,

 

2. gata som inte är allmän väg,

2. gata som inte är allmän väg,

den som enligt plan- och byggla-

den som enligt plan- och byggla-

gen (1987:10) ansvarar för gatu-

gen (2010:000) ansvarar för gatu-

hållningen, och

hållningen, och

3. annan väg, den som tunnelmyndigheten utser.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

Prop. 2009/10:170

120

Prop. 2009/10:170

2.23Lag om ändring i lagen (2006:545) om skyddsrum

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2–5 §§ lagen (2006:545) om skyddsrum ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap.

2 §

Skall ett skyddsrum byggas utan att frågan uppkommit i samband med att någon sådan byggnadsåt- gärd skall utföras som anges i 9 kap. 2 § 1 och 3 plan- och bygg- lagen (1987:10) och som kräver bygganmälan, skall den myndighet som enligt 1 § fattat beslutet om- besörja att skyddsrummet byggs och utrustas.

Om ett skyddsrum ska byggas utan att frågan uppkommit i samband med att någon sådan byggåtgärd ska utföras som kräver bygglov enligt plan- och bygglagen

(2010:000), ska den myndighet som enligt 1 § fattat beslutet om- besörja att skyddsrummet byggs och utrustas.

3 §

 

 

Den som inom ett område där

Den som inom ett område där

skyddsrum skall byggas avser att

skyddsrum ska byggas avser att ut-

utföra sådana byggnadsåtgärder

föra sådana byggåtgärder

som

som anges i 9 kap. 2 § 1 och 3

kräver bygglov enligt plan- och

plan- och bygglagen (1987:10)

bygglagen (2010:000) och

som

och som kräver bygganmälan skall

kräver anmälan ska underrätta den

underrätta den myndighet som av-

myndighet som avses i 1 § om sin

ses i 1 § om sin avsikt.

avsikt.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om undantag från underrättelseskyldigheten enligt första stycket.

4 §

Den som har lämnat en underrätt- else enligt 3 § har rätt att få ett be- slut i skyddsrumsfrågan enligt 1 §. Innebär beslutet att ett skyddsrum skall byggas skall beslutet även in- nehålla uppgift om det antal perso- ner som skall kunna få plats i ut- rymmet.

Den som har lämnat en underrätt- else enligt 3 § har rätt att få ett be- slut i skyddsrumsfrågan enligt 1 §. Om beslutet innebär att ett skydds- rum ska byggas, ska beslutet även innehålla uppgift om det antal per- soner som ska kunna få plats i ut- rymmet.

121

Ett beslut enligt första stycket gäller i två år. Ett sådant beslut får ändras endast om den som beslutet gäller godtar ändringen.
Vid ett tekniskt samråd enligt
10 kap. plan- och bygglagen (2010:000) ska en genomgång gö- ras av de åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kontroll som är nödvändiga för att ett skyddsrum ska kunna antas komma att uppfyl- la de krav som ställs i 2 kap. 3 § och med stöd av 2 kap. 4 § denna lag.
Bestämmelserna i 10 kap. 3, 5– 7, 18, 27, 29 och 34–37 §§ plan- och bygglagen om kontroll m.m. och om slutbevis ska tillämpas på arbetet med att bygga ett skydds- rum.

I samband med att ett beslut enligt första stycket delges, får den som Prop. 2009/10:170 lämnat underrättelsen föreläggas att vidta åtgärder i enlighet med beslu-

tet.

Ett beslut enligt första stycket gäller i två år eller, om bygganmä- lan enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10) har gjorts, under två år från dagen för bygg- anmälan. Ett sådant beslut får änd- ras endast om den som beslutet gäller godtar ändringen.

5 §

Vid byggsamråd enligt 9 kap. 7 § plan- och bygglagen (1987:10) skall en genomgång göras av de åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kontroll som är nödvändiga för att ett skyddsrum skall kunna antas komma att uppfylla de krav som ställs i 2 kap. 3 § och med stöd av 2 kap. 4 § denna lag.

Bestämmelserna i 9 kap. 9 och 10 §§ plan- och bygglagen om kontroll m.m. och om slutbevis skall tillämpas på arbetet med att bygga ett skyddsrum.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

122

Föreskrifter enligt första stycket får inte avse produkter eller delar som är avsedda att stadigvarande ingå i byggnadsverk och som om- fattas av bestämmelserna i plan- och bygglagen (2010:000) och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Prop. 2009/10:170

2.24Lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2008:112) om ekodesign ska ha följ- ande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka typer av produkter och delar som ska omfattas av lagens bestämmelser. Sådana föreskrifter får bara avse produkter och delar som varit föremål för genomförandeåtgär- der enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets di- rektiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG.

Föreskrifter enligt första stycket får inte avse produkter eller delar som är avsedda att stadigvarande ingå i byggnadsverk och som om- fattas av bestämmelserna i lagen (1994:847) om tekniska egenskaps- krav på byggnadsverk, m.m. och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.

123

Prop. 2009/10:170

3 Ärendet och dess beredning

PBL-kommittén

Regeringen beslutade 2002 att ge en parlamentariskt sammansatt kom- mitté i uppdrag att se över plan- och bygglagstiftningen samt föreslå be- hövliga lagändringar (dir. 2002:97). Kommittén antog namnet PBL-kom- mittén. I september 2005 överlämnade kommittén slutbetänkandet ”Får jag lov? Om planering och byggande” (SOU 2005:77). Kommitténs lag- förslag har delvis behandlats i regeringens proposition ”Ett första steg för en enklare plan- och bygglag” (prop. 2006/07:122, bet. 2007/08:CU3, rskr. 2007/08:54). Övriga delar av kommitténs förslag behandlas i allt väsentligt i detta lagstiftningsärende. Kommitténs lagförslag återges i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M2005/4958/H).

Byggprocessutredningen

Regeringen beslutade 2007 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att se över vissa frågor i plan- och bygglagstiftningen (dir. 2007:136). Upp- draget utökades med tilläggsdirektiv i april 2008 (dir. 2008:50). Utred- ningen antog namnet Byggprocessutredningen. I juni 2008 överlämnade utredningen betänkandet ”Bygg – helt enkelt!” (SOU 2008:68). Utred- ningens lagförslag återges i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställ- ning av remissvaren finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M2008/ 2877/H).

Klimat- och sårbarhetsutredningen

Regeringen beslutade i juni 2005 att ge en särskild utredare i uppdrag att kartlägga det svenska samhällets sårbarhet för globala klimatförändringar och de regionala och lokala konsekvenserna av dessa förändringar samt bedöma kostnader för skador som klimatförändringarna kan ge upphov till. Utredningen antog namnet Klimat- och sårbarhetsutredningen. I oktober 2007 överlämnade utredningen slutbetänkandet ”Sverige inför klimatförändringarna – hot och möjligheter” (SOU 2007:60). Utredning- ens förslag till ändring i plan- och bygglagen (1987:10) återges i bilaga 5. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin- stanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns till- gänglig i Miljödepartementet (dnr M2007/4227/Mk).

Bredband 2013

Regeringen beslutade i juli 2007 att ge en särskild utredare i uppdrag att utvärdera det nuvarande bredbandsstödet. Utredningen antog namnet Bredband 2013. I april 2008 överlämnade utredningen slutbetänkandet ”Bredband till hela landet” (SOU 2008:40). Utredningen lämnade inget förslag till ändring i plan- och bygglagen. Betänkandet har remissbe-

124

handlats och en sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i När- Prop. 2009/10:170 ingsdepartementet (dnr N2008/3390/ITP).

Energieffektiviseringsutredningen

Regeringen beslutade i juni 2006 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/ EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster ska ge- nomföras i Sverige (dir. 2006:89). Utredningen antog namnet Energi- effektiviseringsutredningen. I november 2008 överlämnade utredningen slutbetänkandet ”Vägen till ett energieffektivare Sverige” (SOU 2008:110). Utredningen lämnade inget förslag till ändring i plan- och bygglagen. Be- tänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2008/7634/E).

Uppdraget om ansvar och tillsyn över plan- och byggnadsväsendet

Miljödepartementet gav 2006 Boverket i uppdrag att i samverkan med länsstyrelserna redovisa förslag till hur nuvarande 1 kap. 8 § plan- och bygglagen kan revideras för att tydliggöra Boverkets och länsstyrelsernas ansvar för uppsikt respektive tillsyn över plan- och byggnadsväsendet. Boverket överlämnade i juni 2007 rapporten ”Tydligare statligt ansvar i plan- och bygglagen”. Boverkets lagförslag återges i bilaga 7. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bila- ga 8. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Miljödepar- tementet (dnr M2007/3162/H).

Uppdraget om enkelt avhjälpta hinder

Miljödepartementet gav 2006 Boverket i uppdrag att lämna förslag till de författningsändringar som kan behövas för att förtydliga och underlätta genomförandet av bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder i nuvar- ande 17 kap. 21 a § plan- och bygglagen. Boverket överlämnade i okto- ber 2007 rapporten ”Tydligare bestämmelser om enkelt avhjälpta hin- der”. Boverkets lagförslag återges i bilaga 9. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 10. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr M2007/4624/H).

Genomförande av tjänstedirektivet

I ärendet finns också förslag till ändrade bestämmelser som en följd av Tjänstedirektivssekretariatets departementspromemoria ”Genomförande av tjänstedirektivet” (Ds 2008:75) och regeringens proposition Genom- förande av tjänstedirektivet (prop. 2008/09:187). Sekretariatets förslag till ändringar i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på bygg- nadsverk, m.m. återges i bilaga 11. Förslaget har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 12. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (dnr UD2008/ 33742/FIM).

125

En samlad ny lagtext

Prop. 2009/10:170

Inom ramen för beredningen av de många olika förslagen har det i Miljö-

 

departementet upprättats en promemoria med ett utkast till en samlad ny

 

lagtext, en ny plan- och bygglag. Promemorians lagtext återges i bilaga

 

13 och kallas i fortsättningen lagtextpromemorian. Lagtextpromemorian

 

har remitterats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 14.

 

En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Miljödepartemen-

 

tet (dnr M2009/2171/R).

 

Lagrådet

 

Regeringen beslutade den 3 december 2009 att inhämta Lagrådets ytt-

 

rande över de lagförslag som återges i bilaga 15. Lagrådets yttrande åter-

 

ges i bilaga 16.

 

Förutom några övergripande språkliga synpunkter har Lagrådet pekat

 

på behovet att komplettera författningskommentaren till den nya plan-

 

och bygglagen så att alla sakliga ändringar som förslaget innebär blir

 

kommenterade. I övrigt har Lagrådet haft detaljerade synpunkter på de

 

enskilda paragraferna i lagförslagen.

 

Författningskommentaren har kompletterats i enlighet med Lagrådets

 

synpunkter. Lagrådets förslag till lydelse av enskilda paragrafer har i allt

 

väsentligt följts i de delar som förslagen inte ger en annan saklig inne-

 

börd än den som är avsedd. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i

 

författningskommentaren.

 

4

Behovet av en ny lag

 

 

 

Regeringens förslag: En ny plan- och bygglag ersätter plan- och

 

bygglagen (1987:10).

 

 

 

 

 

Lagtextpromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

förslaget att omarbeta den nuvarande plan- och bygglagen till en ny lag.

 

Regelrådet har dock avstyrkt förslaget med motiveringen att det inte

 

finns någon konsekvensutredning för de delar av den föreslagna lagtex-

 

ten som inte innebär någon förändring av gällande rätt i sak.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Den nuvarande plan- och bygglagen (1987:10) trädde i kraft den 1 juli

 

1987. Införandet av lagen syftade främst till att modernisera och förenkla

 

plansystemet, att decentralisera ansvaret för planläggning från staten till

 

kommunen, att förbättra medborgarinflytandet samt att lägga grunden för

 

ökade rättigheter och förenklingar för enskilda.

 

 

Flera lagändringar har genomförts sedan lagen trädde i kraft, bl.a. har

 

bygglovsprocessen delats upp i två delar – bygganmälansskedet och

 

bygglovsprövningen. Ett fristående system för tillsyn och kontroll av

 

byggnader och anläggningar infördes när bestämmelserna om de tekniska

 

egenskapskraven flyttades från plan- och bygglagen och sammanfördes

126

 

 

med reglerna i byggproduktlagen (1992:1535) till en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk. Dessutom har bestämmelserna ändrats som en följd av genomförandet av olika EG-direktiv.

De utredningsarbeten som har gjorts sedan plan- och bygglagen trädde i kraft visar på ett starkt stöd för de grundläggande syftena i lagen, dvs. att det kommunala självstyret och kommunernas ansvar för planeringen bör ligga fast, att staten också fortsättningsvis bör ha en stark roll, att plansystemet i stort sett är ändamålsenligt samt att man bör värna om for- merna för medborgarinflytande och om enskildas rättigheter.

De problem som har uppmärksammats i utredningarna beror framför- allt på brister i tillämpningen. Samtidigt är det uppenbart att vissa föränd- ringar i samhället och problem vid tillämpningen bör leda till lagändring- ar. Sedan lagen trädde i kraft har flera företeelser inneburit samhällsför- ändringar, bl.a. de demografiska förändringarna i landet, ökat regionalt beroende, klimat- och miljöpolitikens framväxt samt IT-teknikens snabba utveckling. Förändringar har även skett i plan- och byggverksamhetens inriktning.

Vid tillämpningen av lagen har det uppmärksammats att översiktspla- neringen inte bedrivs kontinuerligt i alla kommuner vilket leder till en inriktning mot en mer kortsiktig plan- och markberedskap. Samtidigt ställer framväxten av nationella mål och beslut ökade krav på samspelet mellan kommunerna och staten. En tendens är att detaljplaner blir mer detaljerade än tidigare och att det finns en viss oklarhet om vad som bör prövas i en plan och vad som bör prövas i samband med ansökan om bygglov. Systemet för prövning, tillsyn och kontroll av byggandet är oklar. Planerings- och beslutsprocesserna enligt lagen bedöms ta för lång tid. Slutligen leder bristande samordning mellan olika regelverk till onö- dig dubbelprövning samt att resurser inte används på bästa sätt.

De av utredningarna identifierade frågeställningarna kan till viss del avhjälpas genom en utveckling av arbetssätt och rutiner såväl inom kom- munerna som inom länsstyrelsen och hos andra beslutsmyndigheter. Men frågeställningarna har också lett fram till att i första hand PBL-kommit- tén, Byggprocessutredningen och Boverket under de senaste fyra åren har föreslagit över 250 ändringar i plan- och bygglagen. Det är dessa förslag som ligger till grund för förslaget att nu ändra i plan- och bygglagen. Det stora antalet föreslagna ändringar i kombination med det omfattande be- hovet av att rent språkligt modernisera och omstrukturera lagen genom förtydliganden och förenklingar både inom och mellan lagens olika kapi- tel ligger bakom förslaget att föreslå en helt ny lag.

Enklare och effektivare planerings- och beslutsprocesser

God tillgång till ändamålsenliga bostäder och lokaler är en nödvändig förutsättning för tillväxt och välfärd. Hur den kommunala processen för planläggning och byggande bedrivs är en viktig faktor för effektiviteten i samhällsbyggandet, inte minst för bostadsförsörjningen. Plan- och bygg- processen, framförallt i initialskedet, har en stor betydelse för en effektiv konkurrens mellan byggföretag. Behovet av förenkling och effektiviser- ing av kommunernas planprocesser har varit en återkommande fråga i olika utredningar om plan- och bygglagstiftningen under de senaste åren. Även om det finns fog för påståendet att betydande förenklingar och

Prop. 2009/10:170

127

effektiviseringar kan åstadkommas genom förändrade arbetssätt och ruti- Prop. 2009/10:170 ner såväl inom kommunerna som hos länsstyrelserna och inom närings-

livet, är det uppenbart att lagstiftningen i vissa avseenden sätter hinder för en effektiv process.

Ett övergripande syfte med regeringens förslag är att så långt möjligt begränsa den totala tidsåtgången för planläggningen och att där det är möjligt och lämpligt ange tidsfrister för handläggningen av plan- och byggärenden. Inte minst för sådana investeringar som är angelägna för samhällsutvecklingen, t.ex. i bostäder, infrastruktur och omställningen av energisystemet är en snabb process avgörande. Det är även från konkur- renssynpunkt angeläget att så långt möjligt begränsa den tid det tar från initiativ till att byggandet kommer igång. Särskilt små eller nyetablerade företag uppges ha svårigheter att komma in på byggmarknaden eftersom de till skillnad från de etablerade och finansiellt starkare företagen inte klarar av den många gånger långa och komplicerade planprocessen. En reformering av plan- och bygglagen i syfte att effektivisera beslutspro- cesserna är därför nödvändig för att främja goda konkurrensförhållanden.

Ökad förutsägbarhet för enskilda och företag

En annan förutsättning för att olika intressenter ska kunna bygga och till- handahålla såväl bostäder och lokaler som infrastrukturanläggningar är att reglerna för plan- och byggprocessen är enkla, tydliga och väl funger- ande. Otydlighet i reglerna bidrar till osäkerhet om genomförandet och minskad förutsägbarhet samt risker för att intressenter inte behandlas på ett likartat sätt.

Regeringens förslag syftar till att genom tydligare regler lägga grunden för en ökad förutsägbarhet för enskilda och företag samt ökade förutsätt- ningar för lika behandling.

Det mesta i den nya lagen motsvarar innehållet i den nuvarande lagen

Den nya plan- och bygglag som föreslås i denna proposition är till över- vägande del enbart en språklig och redaktionell omarbetning av den nu- varande plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1994:847) om tek- niska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Omarbetningen är föranledd av att de olika utredningarnas mer än 250 ändringsförslag inte skulle komma till uttryck på ett bra sätt i de nuvarande plan- och bygglagen. I arbetet med den språkliga och redaktionella omarbetningen visade det sig också att många av de nuvarande reglerna på grund av sin språkliga och redaktionella utformning är svåra att förstå.

I den fortsatta framställningen i denna proposition redogörs för de änd- ringar i sak som förslagen innebär. I övrigt anmärks endast att förslagen innebär en språklig och redaktionell omarbetning av den nu gällande lagtexten med upplysningar om var de nya bestämmelserna har sin mot- svarighet i den nuvarande lagtexten.

128

Prop. 2009/10:170

5De tekniska egenskapskraven på byggnadsverk tas in i plan- och bygglagen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tekniska egenskapskrav i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m., förs in i plan- och bygglagen. Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. upphör att gälla.

Lagtextpromemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

förslaget att flytta bestämmelserna i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. till plan- och bygglagen.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om tekniska egen- skapskrav fanns inledningsvis i plan- och bygglagen. Den 1 juli 1995 flyttades flertalet av dessa bestämmelser tillsammans med reglerna om byggprodukter, som fanns i byggproduktlagen (1992:1535), till en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Syftet var då att sam- ordna dessa bestämmelser i en lag. Någon motivering till varför det inte var lämpligt att föra in bestämmelserna om byggprodukter i plan- och bygglagen finns inte i förarbetena (prop. 1993/94:178, bet. 1993/94:BoU18, rskr. 1993/94:372).

Både PBL-kommitténs och Byggprocessutredningens analyser visar på problem vid tillämpningen av lagen (1994:847) om tekniska egenskaps- krav på byggnadsverk m.m. Problemen handlar i första hand om tillsynen och kontrollen av att bestämmelserna följs, men Byggprocessutredningen har också för vissa egenskapskrav ifrågasatt lämpligheten i att dessa prö- vas först efter att ett bygglov har getts.

I vissa delar är vidare förhållandet mellan bestämmelserna i plan- och bygglagen och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. oklart. För att undanröja dessa oklarheter och för att tydliggöra att be- stämmelserna i plan- och bygglagen och lagen om tekniska egenskaps- krav på byggnadsverk hänger naturligt ihop i den kedja som plan- och byggprocessen utgör bör samtliga bestämmelser i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk föras in i plan- och bygglagen samtidigt som de delvis ändras. Ändringarna behandlas på annan plats i denna pro- position. Som en följd av detta bör lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. upphävas.

129

Prop. 2009/10:170

6

Strukturen i den nya lagen

 

6.1

Allmänt

 

 

 

Regeringens förslag: Den nya plan- och bygglagen får en delvis ny

 

struktur där bestämmelserna delas in i sexton kapitel. Första kapitlet

 

begränsas till att innehålla bestämmelser om lagens syfte, innehåll och

 

definitioner. I andra kapitlet samlas lagens bestämmelser om allmänna

 

och enskilda intressen. I tredje kapitlet finns bestämmelserna om över-

 

siktsplan. I fjärde kapitlet finns bestämmelser om vilken reglering som

 

ska eller får göras med detaljplan och områdesbestämmelser. I femte

 

kapitlet samlas de processuella bestämmelserna om hur detaljplaner

 

och områdesbestämmelser tas fram. I sjätte kapitlet finns bestämmel-

 

ser om genomförande av detaljplaner. I sjunde kapitlet återfinns be-

 

stämmelserna om regionplanering. I åttonde kapitlet finns bestämmel-

 

ser om krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna

 

platser. I nionde kapitlet finns bestämmelser om bygglov, rivningslov

 

och marklov. I tionde kapitlet finns bestämmelser om genomförandet

 

av bygg-, rivnings- och markåtgärder. I elfte kapitlet samlas bestäm-

 

melserna om tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder. I tolfte kapit-

 

let finns bestämmelserna om den eller de kommunala nämnder som

 

fullgör kommunens uppgifter enligt lagen. I trettonde kapitlet finns

 

bestämmelser om överklagande och i fjortonde kapitlet bestämmelser-

 

na om skadeersättning och inlösen. I femtonde kapitlet finns bestäm-

 

melserna om domstolsprövning m.m. och i sextonde kapitlet samlas

 

alla normgivningsbemyndiganden.

 

 

 

PBL-kommitténs förslag överensstämmer delvis med regeringens. I

 

syfte att få en mer logisk och överskådlig struktur föreslog PBL-kommit-

 

tén att de olika paragraferna i 1 kap. plan- och bygglagen (1987:10) skulle

 

ges en ny ordningsföljd. Kommittén föreslog dessutom att bestämmel-

 

serna om de allmänna intressena i 2 och 3 kap. skulle samlas i ett gemen-

 

samt kapitel med ett delvis nytt innehåll. Syftet med förslaget var att göra

 

tydligt vilka allmänna intressen som ska läggas till grund för olika lämp-

 

lighetsbedömningar vid beslut om mark- och vattenanvändningen, lokali-

 

sering av bebyggelse och utformning av bebyggelse.

 

Lagtextpromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig över PBL-

 

kommitténs förslag i denna del, bl.a. Länsstyrelsen i Stockholms län,

 

Boverket och Sveriges Kommuner och Landsting, har tillstyrkt PBL-kom-

 

mitténs förslag om en sammanläggning av 2 och 3 kap.

 

Följande har framförts om lagtextpromemorians förslag. Boverket har

 

anfört att bestämmelserna i nuvarande 12 kap. plan- och bygglagen även

 

framöver bör vara samlade i ett eget kapitel. Sveriges Kommuner och

 

Landsting och Boverket har anfört att bestämmelserna om byggprodukter

 

bör samlas i ett eget kapitel liksom bestämmelserna om påföljder och in-

 

gripanden när bestämmelserna om bygg-, rivnings- och markåtgärder inte

 

har följts. Socialstyrelsen har anfört att de nya sanktionsavgiftsbestäm-

130

 

 

melserna bör brytas ut ur tillsynskapitlet till ett eget kapitel. Miljööver- Prop. 2009/10:170 domstolen har avstyrkt språkliga ändringar i nuvarande 14 kap. då det

inte ändras i sak. Domstolen menar att den nuvarande anknytningen mel- lan förarbeten och lagtext kommer att gå förlorad med ändringarna. Lant- mäteriet är å andra sidan positiv till den nya utformningen av 14 kap. eftersom det blir lättare att läsa och förstå.

Skälen för regeringens förslag

Ett lagsystem bör vara tydligt och överskådligt utan onödiga upprepning- ar. Därför bör den nya lagen få en delvis ny struktur jämfört både med den nuvarande plan- och bygglagen och med PBL-kommitténs förslag. Nya underrubriker bör införas i de olika kapitlen och språket bör moder- niseras för att underlätta läsbarheten och tillämpningen.

De inledande kapitlen

I stället för att upprepa lagens huvudsakliga instrument och bestämmelser i första kapitlet bör det inledande kapitlet begränsas till att innehålla be- stämmelser om lagens syfte, definitioner samt en beskrivning av lagens kapitel. Genom detta förstärks kapitlets funktion som introduktion till lagen och ger en översikt av lagens disposition och innehåll. Det nuvar- ande första kapitlets mer materiella bestämmelser om planläggning och byggande bör flyttas till kapitlen om planläggning respektive byggande i syfte att samla de materiella bestämmelserna i ett kapitel. Den nya ut- formningen av första kapitlet ger ökad tydlighet samtidigt som onödig upprepning av bestämmelser med samma innebörd undviks.

Plan- och bygglagen är en lag som till huvudsaklig del reglerar förfar- andet vid de olika typer av planering, tillståndsgivning och tillsyn som lagen omfattar. De materiella bestämmelser som behandlar de krav som ställs när det gäller det sakliga innehållet i olika beslut, bl.a. vilka hänsyn som ska tas vid såväl bevarande som förändring av den fysiska miljön, är i den nuvarande lagen huvudsakligen samlade i 2 och 3 kap.

Syftet med de allmänna bestämmelser av övergripande natur som finns i nuvarande 2 kap. angavs i förarbetena till lagen vara att ge vägledning i fråga om mål och inriktning vid både planläggning och prövning av lov (prop. 1985/86:1 s. 96 f). Bestämmelserna skulle ses som ett uttryck för de samlade krav som statsmakterna riktar mot kommunerna när det gäller beslut i markanvändningsfrågor. Avsikten var att tillämpningen till stor del skulle vara en kommunal angelägenhet och att det skulle finnas ett brett spektrum för kommunala bedömningar. Vidare angavs att meningen var att bestämmelserna i 2 kap. skulle läggas till grund för den lämplig- hetsprövning som alltid ska ske av att mark som ska användas för bebyg- gelse först måste prövas vara lämplig från allmän synpunkt för detta än- damål. Vissa grundläggande bestämmelser om bebyggelsemiljöns ut- formning ansågs också behöva tas in i 2 kap.

När det gäller bestämmelserna i nuvarande 3 kap. angavs att de borde avse de egenskapskrav som enligt statsmakterna skulle ställas på enskilda byggnader och andra anläggningar samt på tomter och allmänna platser.

Förhållandet mellan bestämmelserna i nuvarande 2 och 3 kap. beskrevs

så att när kommunen med stöd av 2 kap. hade gjort de planmässiga över-

131

vägandena och funnit att ett visst markområde var lämpligt för t.ex. be- byggelse så skulle därefter med stöd av 3 kap. avgöras var de enskilda byggnaderna skulle placeras i detalj och hur de skulle utformas estetiskt och utföras tekniskt.

Uppdelningen mellan nuvarande 2 och 3 kap. av olika allmänna krav som rör markanvändning och bebyggelse har på olika sätt rättslig bety- delse vid den prövning som sker vid planläggning och lovgivning. Det framgår kanske tydligast genom den skillnad som framgår av bestämmel- serna i nuvarande 8 kap. 11 och 12 §§ av vad som ska prövas när det gäl- ler bygglov inom respektive utom detaljplanelagda områden. I båda fal- len ska det prövas huruvida den åtgärd som en ansökan om bygglov av- ser uppfyller angivna krav i 3 kap. När det gäller bygglov utom plan ska det också prövas om åtgärden uppfyller kraven i 2 kap. För bygglov inom plan gäller i stället att en prövning ska ske av att åtgärden inte strider mot planens bestämmelser.

Tidigare fanns också den skillnaden när det gällde prövningen av över- klaganden av bygglov utanför planlagda områden att frågan om åtgär- dens förenlighet med kraven i 2 kap. skulle slutligt prövas av regeringen medan en domstol skulle pröva frågor som rörde kraven i 3 kap. Denna skillnad har numera upphört sedan i princip all prövning av överklagade lovärenden går till domstol.

Nuvarande 2 och 3 kap. bör slås samman i den utsträckning bestäm- melserna avser allmänna och enskilda intressen som man bör ta hänsyn till både vid planläggning och annan prövning enligt lagen. Ofta behand- las frågor som rör 3 kap. redan enligt nuvarande lagstiftning i samband med planläggning. Av bestämmelserna i nuvarande 5 kap. 7 § framgår exempelvis att frågor om byggnaders placering, utformning och utför- ande kan regleras med planbestämmelser. Det är därför ofta oklart om det egentligen finns något utrymme för ytterligare prövning av kraven i 3 kap. när det gäller bygglov inom plan.

Vidare är gränserna mellan vad som regleras i nuvarande 2 kap. och i 3 kap. i vissa avseenden mycket otydliga. Skillnaden mellan att pröva lokaliseringen av en byggnad, vilket i princip är en fråga som hör till 2 kap., och att pröva byggnadens närmare placering, vilket regleras i 3 kap., är i många fall flytande. När det gäller utformningsfrågor ställs i 2 kap. vissa krav som gäller en bebyggelses utformning bl.a. från estet- iska utgångspunkter medan 3 kap. innehåller krav bl.a. på att enstaka byggnader ska ha en sådan form och färg att de är estetiskt tilltalande och ger en god helhetsverkan. Frågan om en lokaliserings påverkan på om- givningen behandlas över huvud taget inte i 2 kap. medan 3 kap. ställer krav på att en byggnad inte får placeras och utformas så att betydande olägenheter för omgivningen uppkommer.

I praktiken gäller dock frågan huruvida en bebyggelse innebär olägen- heter för omgivningen till stor del en bedömning av konsekvenserna av lokaliseringen som sådan och inte enbart av placeringen av enstaka bygg- nader.

Angivna exempel visar att det i flera avseenden är svårt att dra tydliga gränser mellan kraven i nuvarande 2 kap. och kraven i 3 kap. Erfarenhet- erna från den tid då bygglov skulle prövas i olika instanser beroende på om prövningen avsåg bestämmelserna i 2 kap. eller 3 kap. var också att regleringen delvis var svårtolkad och att det fanns ett betydande utrymme

Prop. 2009/10:170

132

för olika uppfattningar om vad prövningen i ett ärende egentligen avsåg. Prop. 2009/10:170 En tanke bakom uppdelningen mellan 2 kap. och 3 kap. var att kraven i

2 kap. till övervägande del avsåg sådana frågor som kunde avgöras ge- nom kommunala lämplighetsbedömningar av mera skönsmässig karaktär, medan kraven i 3 kap. till huvudsaklig del kunde prövas som rättsliga frågor. Det är dock tydligt att också vissa av kraven i främst nuvarande 3 kap. 1 § om byggnaders placering och utformning med hänsyn till stads- eller landskapsbilden eller om vad som är estetiskt tilltalande läm- nar stort utrymme för lämplighetsbedömningar av samma karaktär som de som sker enligt 2 kap. Samtidigt har det visat sig att vissa bestämmel- ser i 2 kap., bl.a. med hänsyn till den utveckling inom miljörätten som också berör plan- och bygglagen, i bland innebär en reglering som ger ett mycket begränsat utrymme för mera skönsmässiga bedömningar.

Med hänsyn till det som har redovisats här är det mycket tveksamt om den nuvarande uppdelningen mellan 2 och 3 kap. av olika allmänna krav när det gäller markanvändning och byggande är ändamålsenlig. Enligt regeringens bedömning är det lämpligt att i den nya lagens andra kapitel samla de olika bestämmelser som i dag finns i 2 och 3 kap. plan- och bygglagen och som har till syfte att redovisa olika allmänna intressen och krav som ska gälla vid lagens tillämpning. Med en sådan utgångspunkt behöver man inte längre ägna uppmärksamheten åt i vilket av kapitlen en fråga regleras och vad detta får för konsekvenser för frågans behandling i sak eller för när frågan ska behandlas. Det blir lättare att undvika att lik- nande frågor behandlas på flera ställen eller att vissa sakfrågor kanske inte prövas alls därför att de aktualiseras vid fel tillfälle. Inriktningen bör i stället vara att olika sakfrågor ska behandlas i den ordning och på det sätt som med hänsyn förhållandena i varje ärende bäst gagnar en effektiv och rättssäker beslutsordning.

Bestämmelserna i de två första kapitlen kommer sammantaget att ge ramarna och utgångspunkterna för innehållet i olika planformer och för bygglovsprövningen. De två inledande kapitlen kommer därmed att fung- era som en generell plattform för efterföljande materiella och process- uella bestämmelser.

Kapitlen om de olika planerna

Den nya lagens tredje kapitel bör innehålla bestämmelserna om över- siktsplan. Dessa bestämmelser återfinns i nuvarande 4 kap.

I den nya lagens fjärde kapitel bör bestämmelserna om reglering med detaljplan och områdesbestämmelser samlas. Dessa bestämmelser finns i delar av nuvarande 5 och 6 kap. Vissa ändringar i ordningsföljden av be- stämmelserna bör göras med tydliga underrubriker för att få en mer över- skådlig och logisk struktur. Bestämmelserna om detaljplanens innehåll bör anges uttömmande i 4 kap.

Bestämmelserna i nuvarande 5 kap. om processen med att ta fram de- taljplaner och områdesbestämmelser bör samlas den nya lagens femte kapitel.

I den nya lagens sjätte kapitel bör bestämmelserna om genomförande av detaljplaner samlas. Sjunde kapitlet bör innehålla bestämmelserna om regionplanering.

133

Kapitlen med krav på byggnadsverk och tomter m.m.

Bestämmelserna i nuvarande 3 kap. som avser krav på enskilda bygg- nadsverk, tomter m.m. och som inte avser sådana allmänna eller enskilda intressen som man ska ta hänsyn till både vid planläggning och annan prövning enligt den nya lagen, bör inordnas i ett nytt åttonde kapitel till- sammans med de bestämmelser om krav på byggnadsverk och byggpro- dukter som i dag finns i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.

Till det nya åttonde kapitlet bör också flyttas den bestämmelse om en- kelt avhjälpta hinder som finns i nuvarande 17 kap. Med den nya lagens struktur bör bestämmelserna om kontroll och överklagande av beslut om byggprodukter placeras i kapitlet om tillsyn respektive i kapitlet om överklagande. De återstående bestämmelserna om byggprodukter blir då för få för att, som några remissinstanser har förordat, motivera ett eget kapitel om byggprodukter. På samma sätt som bestämmelserna om bygg- produkter ansågs nära knutna till bestämmelserna om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk när lagen (1994:847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m. tillkom, är det lämpligt att placera reg- lerna om byggprodukterna tillsammans med reglerna om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk i den nya lagen.

Kapitlen om bygg-, rivnings- och markåtgärder

I den nya lagens nionde kapitel bör bestämmelserna om byggherrens skyldigheter och byggnadsnämndens kontroll i samband med prövning av en ansökan om lov eller anmälan samlas.

I tionde kapitlet bör samlas bestämmelser om genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder inklusive det besök på byggarbetsplatsen som byggnadsnämnden normalt ska göra minst en gång innan slutbesked kan ges.

Slutkapitlen och övergångsbestämmelser

I den nya lagens elfte kapitel bör bestämmelserna om tillsyn samlas, in- klusive de som finns i nuvarande 12 kap. För att stärka och tydliggöra tillsynsansvaret bör kapitlet inledas med generella bestämmelser som tydliggör tillsynen. Vid utformningen har 26 kap. miljöbalken varit en förebild. Den närmare uppdelningen av olika tillsynsuppgifter mellan till- synsmyndigheterna bör regleras på förordningsnivå på liknande sätt som görs i förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken.

I elfte kapitlet bör också bestämmelserna om tillträde, ingripanden och påföljder finnas. De olika föreläggandena bör ges särskilda benämningar såsom lovföreläggande, åtgärdsföreläggande, rättelseföreläggande etc. för att underlätta tillämpningen. Vid utformningen av bestämmelserna om byggsanktionsavgifter har 30 kap. miljöbalken varit en förebild.

Bestämmelserna om den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt lagen bör tas in i den nya lagens tolfte kapitel. Det trettonde kapitlet bör innehålla bestämmelserna om överkla- gande och fjortonde kapitlet bör innehålla bestämmelserna om skadeer- sättning och inlösen. Femtonde kapitlet bör innehålla bestämmelserna om

Prop. 2009/10:170

134

domstolsprövning m.m. Normgivningsbemyndigandena bör samlas i sex- Prop. 2009/10:170 tonde kapitlet.

Med undantag av den nuvarande bestämmelsen om enkelt avhjälpta hinder, som bör placeras i föreslagna 8 kap., bör övergångsbestämmel- serna i nuvarande 17 kap., i den utsträckning som de fortfarande är tillämpliga, komma till uttryck i övergångsbestämmelserna till den nya lagen.

6.2

Lag eller förordning

 

 

 

Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om krav på lov

 

för andra anläggningar än byggnader och krav på anmälan för vissa

 

åtgärder ska ligga på förordningsnivå.

 

 

 

PBL-kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Lagtextpromemorians förslag överensstämmer delvis med regering-

 

ens. I promemorian föreslogs att fler frågor skulle regleras på förord-

 

ningsnivå, bl.a. bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder och bestäm-

 

melserna om undantag från reglerna om bygglovsplikt för en- och två-

 

bostadshus, de s.k. friggebodsreglerna.

 

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län har tillstyrkt PBL-

 

kommitténs förslag men anfört att bestämmelserna bör förtydligas så att

 

det klart framgår att en viss åtgärd som har betydande inverkan på om-

 

givningen kan kräva lov även om den inte finns med i regeringens för-

 

teckning. Flera kommuner, bl.a. Bollnäs, Haninge, Mönsterås och Töre-

 

boda kommuner, är i princip positiva till att PBL-kommitténs förslag om-

 

fattar alla anläggningar vars inverkan på omgivningen genom sin storlek

 

eller funktion inte är helt försumbar. Boverket och Lessebo kommun har

 

avstyrkt förslaget. Boverket har anfört att ett alternativt sätt att något

 

förbättra dagens lagstiftning vore att överväga, att utöver de uppräknade

 

anläggningarna, ange att bygglovsplikt även gäller för anläggningar som

 

genom sin form eller funktion har betydande påverkan på omgivningen.

 

I fråga om lagtextpromemorians förslag har Sveriges Arkitekter anfört

 

att det är positivt att lagtexten kan förenklas och att förordningar gör det

 

möjligt att utveckla och precisera kraven i högre utsträckning än i lagtext.

 

Blekinge tekniska högskola har noterat att flera frågor förs över från lag

 

beslutad av riksdagen till föreskrifter meddelade av regeringen och har

 

anfört att detta gör det lättare att göra regeländringar, vilket är en fördel

 

då problem snabbare kan åtgärdas, men kan vara en nackdel ur demo-

 

kratisk synvinkel. Kammarrätten i Göteborg har ifrågasatt lämpligheten i

 

att använda denna lagstiftningsteknik inom områden som är centrala för

 

lagstiftningen och av stor vikt för enskilda medborgare, då den innebär

 

att lagtexten blir svår att överblicka. Enligt Göteborgs kommun och För-

 

eningen Sveriges Byggnadsinspektörer är det olyckligt att så mycket hän-

 

visas till framtida förtydligande genom förordningstexter, att det innebär

 

en praxisförändring att lämna så viktiga frågor till en förordning som

 

saknar de normala förarbeten som en lag har och som är till ledning vid

 

framtida tolkningar och domar. Flera remissinstanser anser att avsakna-

 

den av förslag till förordningstexter i samband med remissen har påver-

 

kat möjligheterna att göra en samlad helhetsbedömning av förslaget. Sve-

135

riges Byggindustrier har motsatt sig den föreslagna ordningen att flytta Prop. 2009/10:170 bestämmelser från lagnivå till förordningsnivå och har anfört att de in-

tresseavvägningar som ska göras måste ske i lag, eftersom det handlar om inskränkningar i enskildas äganderätt till fastigheter, samt att det kan ifrågasättas om den valda ordningen är förenlig med egendomsskyddet i Europakonventionen. Diskrimineringsombudsmannen och flera handi- kapporganisationer har avstyrkt förslaget att föra över frågorna om be- stämmelser om krav på vissa byggnader och enkelt avhjälpta hinder från lagen till en förordning, särskilt med hänsyn till det pågående utrednings- arbetet om att underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglig- het skulle kunna ses som en form av diskriminering.

Skälen för regeringens förslag

Ett syfte med detta lagstiftningsärende är att göra regelverket på plan- och byggområdet tydligt och överskådligt så att det blir enklare att tillämpa. I detta ligger inte bara att ge lagtexten en ordalydelse som på ett bättre sätt än i dag ger uttryck för det som enligt förarbetena till den nu- varande plan- och bygglagen samt utvecklad praxis och kommentarer har tolkats vara lagstiftarens avsikt. Ambitionen att förenkla tillämpningen innebär också att ge goda förutsättningar för en samordning med andra regelverk som styr användningen av mark, vatten och byggnadsverk, t.ex. hela det miljöregelverk där miljöbalken anger de yttre ramarna och förutsättningarna för ingripanden mot enskildas användning av mark, vatten och byggnadsverk.

På miljörättens område framgår det t.ex. av lagtexten vilka förutsätt- ningar som gäller för att få tillstånd att bedriva en verksamhet som kan skada människors hälsa eller miljön medan det detaljerade utpekandet av vilka verksamheter eller anläggningar som är tillståndspliktiga görs i fö- reskrifter som regeringen meddelar med stöd av riksdagens bemyndig- ande. Den ordningen har fungerat väl och har gjort det möjligt att snabbt anpassa tillståndspliktens omfattning till nya krav från gemenskapslag- stiftningen eller uppkomna behov som t.ex. det behov av utökad timmer- lagring som stormen Gudrun för några år sedan medförde.

I regelförenklingsarbetet ingår att underlätta en samordning av tillämp- ningen av plan- och byggreglerna med miljöreglerna. Även om den detal- jerade avgränsningen av tillståndspliktens omfattning för ett visst slags verksamheter eller anläggningar inte kräver lagändringar på miljöområ- det, så försvåras en samordning av att en motsvarande ändring av till- ståndspliktens omfattning kräver lagändringar på plan- och byggområdet.

Beredningen av de olika utredningarnas ändringsförslag visade att summan av förslagen inte skulle komma till uttryck på ett bra sätt i den nuvarande plan- och bygglagen. Det blev nödvändigt att språkligt och redaktionellt ta fram en ny lagtext. Det var den omarbetade lagtexten som sådan som remitterades i lagtextpromemorian. Syftet med den remitter- ingen var inte att hämta in synpunkter på detaljregleringen på förord- ningsnivå. En särskild remittering av förordningstexter är planerad att ske senare. Med anledning av remisskritiken gör regeringen följande överväganden i frågan om reglering i lag eller förordning.

136

Lovplikt för andra anläggningar än byggnader

Enligt nuvarande bestämmelser krävs bygglov både för uppförande och för väsentlig ändring av många andra slags anläggningar än byggnader. De berörda objekten är av mycket olika slag och storlek, och är särskilt förtecknade i 8 kap. 2 § plan- och bygglagen. Den aktuella förteckningen upptar ett tjugotal objekt, från stora publika anläggningar som idrottsplat- ser och campingplatser eller tekniska anläggningar som tunnlar och vind- kraftverk till mindre anläggningar som plank och murar. Dessutom är skyltar och ljusanordningar bygglovspliktiga enligt 8 kap. 3 § inom om- råden med detaljplan. Undantagna från lovplikten är bl.a. tunnlar för tun- nelbana, bergrum för gruvdrift, parkeringsplatser på gatumark samt några anläggningar under viss storlek eller avsedda för en viss fastighets behov.

Bakgrunden till att de bygglovspliktiga anläggningarna förtecknas sär- skilt är att anläggningar av annat slag än byggnader kan vara av närmast oändligt varierande typ. Det har därför bedömts som angeläget att få till stånd en uttömmande uppräkning av de anläggningar som ska förprövas. Några större ändringar av innehållet i förteckningen har inte gjorts sedan lagen infördes 1987.

Många byggnadsnämnder har erfarenhet av att anläggningar av både större och mindre slag kan vara föremål för dispyter och klagomål. Det gäller både lovpliktiga och inte lovpliktiga objekt. Aktuella exempel är telemaster och basstationer samt återvinningsstationer. Andra exempel är plank och altaner.

Problemen med lovplikten är huvudsakligen av tre slag.

Det första gäller tolkningen och avgränsningen av vissa anläggningar som finns med i förteckningen över lovpliktiga objekt. Exempel på detta är plank, som saknar definition och är oklart avgränsade mot staket och andra slags inhägnader. Andra exempel är parkeringsplatser, som inte kräver mycket anläggningsarbete för att vara funktionsdugliga, småbåts- hamnar, som definitionsmässigt kan vara svåra att avgränsa, och upplag, som kan anses omfatta all slags lös egendom utomhus.

Det andra slaget av problem som har framförts är att bygglovsplikten inte är tillräckligt omfattande. Exempel på vad som i bland saknas bland de lovpliktiga anläggningarna är både små objekt som altaner, pooler och bryggor och stora objekt som broar och vissa störande industrianlägg- ningar.

Slutligen ses det som ett problem att vissa anläggningar måste prövas enligt både plan- och bygglagen och miljöbalken. Det kan uppfattas som en onödig dubbelprövning eftersom prövningsgrunderna framstår som likartade. Det kan också anses vara en inkonsekvent ordning, eftersom det finns exempel på anläggningar som ska prövas enbart utifrån en av dessa lagar. Genom propositionen ”Prövning av vindkraft” (prop. 2008/ 09:146, bet. 2008/09:MJU27, rskr. 2008/09:258) har ett samordnat för- farande införts specifikt för vindkraftverk.

Eftersom nya anläggningar kan utvecklas snabbare än lagen hinner ändras, och förteckningen kan bli allt längre och allt mer tyngande i lag- stiftningen och på så sätt bryta uppbyggnaden av lagen i övrigt, har PBL- kommittén föreslagit att lagen endast bör innehålla generella kriterier för bygglovsplikten. Enligt kommittén bör regeringen sedan bemyndigas att uttolka och uttrycka dessa kriterier konkret i en förteckning över aktuella

Prop. 2009/10:170

137

objekt. Bygglovsplikten behöver enligt kommitténs uppfattning justeras och förtydligas på vissa punkter, och förteckningen över de avsedda ob- jekten sålunda uppdateras. Förslaget innebär alltså att bygglovsplikten omformuleras i allmänna termer, som anger de generella grunderna för urvalet av de anläggningar som ska kräva bygglov, medan den speciella förteckningen över sådana anläggningar överlåts åt regeringen, och lämp- ligen införs i plan- och byggförordningen. Kommitténs bedömning är att regeringen kan utgå från den uppräkning som i dag finns i 8 kap. 2 § plan- och bygglagen, men att en samlad översyn är önskvärd. Den för- teckning som gäller i dag har vuxit fram under olika skeden och kan inte anses präglad av en helhetssyn på problembilden i dag.

Regeringen delar delvis PBL-kommitténs bedömning. Det är viktigt att förteckningen av bygglovspliktiga anläggningar dels lättare och snabbare kan anpassas till efter hand uppkomna nya behov utifrån förändringar i tiden, dels kan göras utförligare och tydligare med avseende på defini- tioner och avgränsningar av de aktuella objekten. Regeringen delar kom- mitténs uppfattning att detta bäst görs genom en reglering på förord- ningsnivå. Regeringen ser också skäl för att på lagnivå tydliggöra vilken typ av andra anläggningar än byggnader som regeringen får ställa krav på bygglov för. Det bör vara sådana anläggningar som genom sin storlek eller funktion kan ha en betydande inverkan på omgivningen. Detta mot- svarar det upplägg som finns i miljöbalken. Detta tydliggörande bör lämpligen placeras i den bestämmelse som reglerar regeringens bemyn- digande. Det bör i plan- och bygglagen införas ett bemyndigande för re- geringen att i föreskrifter ange vilka andra anläggningar än byggnader som ska kräva bygglov.

Vissa remissinstanser har uttalat farhågor för att bestämmelser på för- ordningsnivå är enklare att ändra och att det därför finns en risk för åter- kommande förändringar i lovpliktssystemet för anläggningar. På miljö- området regleras, som tidigare sagts, alla krav på tillstånd för olika verk- samheter på förordningsnivå utan att detta har lett till sådana problem som några remissinstanser har framfört. Naturligtvis måste varje ändring i regelverket föregås av en beredning med berörda intressen.

Eftersom förteckningen över de bygglovspliktiga objekten föreslås ut- gå ur plan- och bygglagen och införas i plan- och byggförordningen, är det för tidigt att i det här lagstiftningsärendet göra några detaljerade ställ- ningstaganden i fråga om vilka anläggningar som ska återfinnas i regler- ingen på förordningsnivå. Ett förslag till förordningstext kommer att re- mitteras särskilt.

Men några utgångspunkter och riktlinjer bör ändå förmedlas här utifrån de erfarenheter och synpunkter som har kommit fram. Till att börja med kan noteras att de i dag bygglovspliktiga anläggningarna eller anordning- arna är av mycket olika slag. Två huvudgrupper kan urskiljas. Den första innehåller anläggningar som kan utgöra element i infrastrukturen eller inslag i det offentliga rummet eller som på annat sätt har ett stort allmänt intresse och en ofta betydande storlek. Den andra gruppen utgörs av små anläggningar, som mestadels har ett enskilt eller lokalt begränsat intresse, men som ändå kan ha en betydande inverkan på närmiljön och inte sällan vållar konflikter mellan grannar och kräver insatser från byggnadsnämn- derna. Självfallet kan flera av objekten från fall till fall hänföras till den ena eller andra gruppen.

Prop. 2009/10:170

138

Anläggningar av stort format eller stor betydelse för omgivningen kan i sin tur sorteras i två grupper. Den ena utgörs av stora anläggningar för idrotts-, fritids-, nöjes- eller annat publikt ändamål. I den gruppen ingår nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar, kabinbanor, camping- platser, skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorbanor, golfbanor och begravningsplatser. Den andra gruppen utgörs av ett urval anlägg- ningar för olika ändamål. I denna ingår parkeringsplatser, upplag, mate- rialgårdar, tunnlar, bergrum, cisterner, telemaster och torn samt vind- kraftverk. Till denna grupp kan också i många fall räknas skyltar och ljusanordningar. Dessa betecknas dock inte som anläggningar i plan- och bygglagen, men är bygglovspliktiga i områden med detaljplan. De kan också ha en inverkan på omgivningen som vida överstiger den fysiska storleken. Det kan finnas goda motiv för den bygglovsplikt som redan gäller för alla dessa anläggningar. Någon utökning av bygglovsplikten är inte planerad.

Anmälningsplikt för vissa åtgärder

Enligt nuvarande bestämmelser i 9 kap. 2 § plan- och bygglagen krävs en bygganmälan för vissa åtgärder innan de får påbörjas. Vissa av dessa åt- gärder är också lovpliktiga. För de lovpliktiga åtgärderna föreslås det på annan plats i detta lagstiftningsärende att kravet på anmälan slopas. Vissa åtgärder kräver endast en bygganmälan enligt nuvarande bestämmelser.

Åtgärder som enligt nuvarande bestämmelser endast kräver en byggan- mälan:

Ändringar av en byggnad som rör konstruktionen av de bärande del- arna eller som avsevärt påverkar byggnadens planlösning.

Installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation i byggnader.

Installation eller väsentlig ändring av anordningar för vattenförsörj- ning eller avlopp i byggnader eller inom tomter.

Underhåll av bebyggelse med särskilt bevarandevärde.

Enligt nuvarande bestämmelser gäller kravet på bygganmälan inte:

Åtgärder som rör en- eller tvåbostadshus och till dessa hörande kom- plementbyggnader och som har undantagits från krav på bygglov.

Uppförande, tillbyggnad eller annan ändring av ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan.

Vissa åtgärder på bygglovsbefriade anläggningar.

Vissa åtgärder på byggnader eller tomter som tillhör staten eller ett landsting.

Åtgärder som rör sådana byggnader eller andra anläggningar som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur.

Enligt nuvarande 9 kap. 2 a § plan- och bygglagen ska en anmälan göras om det i samband med byggnadsåtgärder uppkommer rivningsmaterial som innehåller farligt avfall. Även med den föreslagna nya lagen bör en anmälan krävas för denna typ av åtgärd.

Prop. 2009/10:170

139

Frågan i detta avsnitt är dock om uppräkningen av vilka åtgärder som Prop. 2009/10:170 är anmälningspliktiga ska regleras på lag- eller förordningsnivå. Liksom

för bygglovspliktiga anläggningar är den nuvarande uppräkningen uttöm- mande. Problematiken med en uttömmande uppräkning av de anmäl- ningspliktiga åtgärderna på lagnivå är likartad med den som gäller för andra lovpliktiga anläggningar än byggnader. I takt med teknikutveck- lingen i samhället och behovet av exempelvis energibesparande åtgärder uppkommer ett behov av anmälan för nya eller ändrade åtgärder. Nya åtgärder kan behöva anmälas samtidigt som en del åtgärder kan tas bort från listan.

Den detaljerade regleringen av de anmälningspliktiga åtgärderna på plan- och byggområdet bör, på samma sätt som redan sker på miljöom- rådet, ske på förordningsnivå.

Övrigt

I lagtextpromemorian förslogs att följande nuvarande bestämmelser på lagnivå i stället borde regleras på förordningsnivå – kommunens rätt att i en detaljplan eller områdesbestämmelser besluta om bygglov, undantag för bestämmelserna om krav på bygglov för en- och tvåbostadshus samt regleringen av enkelt avhjälpta hinder. Mot bakgrund av remisskritiken gör regeringen bedömningen att dessa bestämmelser även framöver i huvudsak bör regleras på lagnivå.

På annan plats i detta lagstiftningsärende föreslås att vissa bestämmel- ser om krav på byggnadsverk flyttas från förordningsnivå till lagnivå.

7 Nya definitioner

Regeringens förslag: Väsentliga termer och uttryck som förekommer på flera ställen i lagen definieras i första kapitlet. Nya definitioner i lagen är allmän plats, bebygga, bebyggelse, byggherre, byggnad, byggnadsverk, byggnadsnämnden, byggprodukt, genomförandetiden, kvartersmark, miljönämnden, nybyggnad, ombyggnad, planläggning, sammanhållen bebyggelse, tillbyggnad, tomt, underhåll och ändring av en byggnad.

Byggprocessutredningens förslag överensstämmer delvis med reger- ingens. Utredningen föreslog definitioner av ”byggherren”, ”byggnads- verk”, ”nybyggnad”, ”tillbyggnad”, ”ändring av byggnadsverk”, ”under- håll” och ”ombyggnad”. Av dessa är det främst definitionen av ombygg- nad som skiljer sig från regeringens förslag.

Lagtextpromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med re- geringens. I promemorian föreslogs även en definition av ”detaljplan”, ”fritidshus”, ”områdesbestämmelser”, men inte av ”planläggning”.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att väsent- liga termer och uttryck i lagen definieras i första kapitlet. Några har dock haft invändningar och synpunkter på vad som ska definieras och hur de- finitionerna ska formuleras. Svea hovrätt, Länsstyrelsen i Skåne län, Bo-

verket och Lantmäteriet har anfört att det kan finnas en risk med s.k.

140

legaldefinitioner eftersom de kan bli för vida eller för snäva och därige- nom leda till tillämpningsproblem. Byggherrarna Sverige AB har föresla- git att ”tillsynsmyndighet” definieras för att underlätta tillämpningen av det föreslagna 11 kap. Växjö tingsrätt, Statens geotekniska institut samt Stockholms, Göteborgs och Karlstads kommuner har anfört att listan be- höver kompletteras med definitioner av ”översiktsplan”, ”bygglov”, ”re- gionplan” och ”villkorsbesked”. Blekinge tekniska högskola, Boverket, Lantmäteriet, Åre kommun och Sveriges Kommuner och Landsting har avrått från att införa en definition av ”fritidshus”. Sveriges Kommuner och Landsting har vidare anfört i huvudsak följande. Definitionerna bör i vissa delar utgå, i andra delar ändras och på några punkter kompletteras. Uttrycket ”allmänna platser” avser ett begrepp som bara är tänkt att före- komma inom detaljplan men denna viktiga förutsättning framgår inte av den föreslagna definitionen. Termen ”byggnad” anknyter någorlunda till vad som enligt förarbeten och rättspraxis anses vara en byggnad, men de- finitionen är inte heltäckande bl.a. genom att konstruktioner på vatten (t.ex. husbåtar) eller ovan mark inte täcks in av definitionen. Det är olämpligt att ha med termerna ”detaljplan”, ”områdesbestämmelser” och ”genomförandetiden” eftersom definitionerna ändå bara hänvisar till and- ra bestämmelser. Uttrycket ”sammanhållen bebyggelse” har sitt främsta tillämpningsområde utanför detaljplan och då är det mindre relevant att tala om gata eller parkmark. Vissa termer förekommer upprepade gånger i lagen utan att en definition föreslås, t.ex. ”anläggning”, ”markreservat” och ”prövning”.

Skälen för regeringens förslag

Definitioner i en författningstext fyller funktionen att på ett ställe i texten förklara den närmare innebörden av en viss term eller ett visst uttryck som förekommer på flera ställen i författningen. Detta för att undvika att på varje plats där termen eller uttrycket förekommer i texten behöva upp- repa den avsedda innebörden. Definitionerna gör att man på ett kortfattat sätt – med ett eller ett fåtal ord – kan utforma lättlästa bestämmelser utan att tappa den utvecklade innebörd som beskrivs i definitionen. Definitio- nerna kan alltså sägas vara förkortningar som gäller enbart för förståelsen av den författningstext som definitionerna finns i. Enbart det förhållandet att en term eller ett uttryck förekommer på flera ställen i texten gör det dock inte nödvändigt att införa en definition. En term eller ett uttryck be- höver inte heller definieras om innebörden är klar eller om det av någon annan anledning inte behövs fler ord för att beskriva det begrepp som termens eller uttryckets ord beskriver. Om definitionerna utformas med angivelsen ”i denna lag avses med …” eller liknande blir det också tyd- ligt att plan- och bygglagens definitioner bara har betydelse för tolkning- en av plan- och bygglagens bestämmelser.

Mot denna bakgrund är det svårt att förstå invändningen att en defini- tion skulle försvåra tillämpningen mer än vad avsaknaden av en defini- tion kan medföra. En annan sak är att det kan vara svårt att skriva den definition som bäst återspeglar lagstiftarens mening.

Beredningen har visat att utformningen och förståelsen av den före- slagna nya plan- och bygglagen underlättas om vissa begrepp beskrivs med korta termer eller uttryck i de olika bestämmelserna och att dessa

Prop. 2009/10:170

141

termer och uttryck förklaras mer utförligt i en s.k. definitionsparagraf i lagens inledande kapitel.

Mot bakgrund av vad Lagrådet har anfört bör den föreslagna para- grafen dels kompletteras med en ny definition av termen ”planläggning”, dels kortas ner genom att de definitioner i lagtextpromemorian som endast innehöll en hänvisning till en viss bestämmelse på annan plats i lagtexten tas bort.

De termer och uttryck som bör förklaras mer utförligt i eller via en in- ledande definitionsparagraf är de som beskrivs i det följande.

Allmän plats

När ett område exploateras för bebyggelse är det vanligtvis nödvändigt att vissa delar av området måste användas för gemensamma ändamål som rymmer allmänna nyttigheter eller ska nyttjas av allmänheten. Det gällan- de regelverket bygger på att kommunen har ett grundläggande ansvar för sådana allmänna platser inom en detaljplan. Som en remissinstans har på- pekat bör definitionen återspegla att det begrepp som uttrycket ”allmänna platser” beskriver endast förekommer inom områden som omfattas av en detaljplan. Detta är den normala situationen. Samtidigt förekommer ut- trycket enligt nuvarande 5 kap. 16 § plan- och bygglagen även i samband med reglering med områdesbestämmelser. Till skillnad mot vad som gäller för uttrycket i en detaljplan är det dock inte förenat med några rättsverkningar i områdesbestämmelser. Denna skillnad och då uttrycket har olika funktion och innebörd i reglering med detaljplan och områdes- bestämmelser bör det enligt regeringens bedömning förbehållas reglering med detaljplan. I samband med reglering med områdesbestämmelser bör uttrycket ”allmän plats” bytas ut mot ”mark för gemensam användning” (se författningskommentaren till föreslagna 4 kap. 42 §). Ändringen överensstämmer med vad Lagrådet har anfört.

Uttrycket ”allmän plats” bör mer utförligt beskrivas som en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov. Uttrycket förekommer i 1, 4, 6, 8–11 och 14 kap. i den föreslagna nya lagen.

Bebygga

Termen ”bebygga” i olika böjningsformer förekommer på några ställen i den föreslagna nya lagen. Med termen avses att ett område förses med ett eller flera byggnadsverk. Termen återfinns i bl.a. den föreslagna 8 kap. 9 § där den ersätter det tidigare uttrycket ”tas i anspråk för bebyggelse” för att undvika tillämpningsproblem i förhållande till de bestämmelser i lagen där termen bebyggelse har en annan innebörd.

Bebyggelse

Termen ”bebyggelse” är ett vanligt uttryck i dagens plan- och bygglag- stiftning och även i dagligt tal. Problemet med termen är att den i både den gällande lagen och i dagligt tal har två olika betydelser.

För det första kan termen ta sikte på att ett markområde är bebyggt eller ska bebyggas. För det andra kan termen ha innebörden ”en samling av byggnader och andra anläggningar”. Det är dock oklart hur stor denna

Prop. 2009/10:170

142

samling av byggnader och andra anläggningar ska vara och huruvida en- Prop. 2009/10:170 dast en samling med andra anläggningar än byggnader kan anses vara be-

byggelse i lagens mening. Enligt förarbetena till den nuvarande lagen innefattar termen ”bebyggelse” bl.a. byggnader, vägar, parker och andra anläggningar som ligger i nära anslutning till och sammanhänger med byggnaderna, såsom lekplatser, men inte friluftsområden eller utrymmes- krävande anläggningar som t.ex. golfbanor och skidliftar.

För att undvika tillämpningsproblemet med den dubbla innebörden av termen ”bebyggelse” bör termen i den nya lagen begränsas till innebör- den ”en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra an- läggningar än byggnader”. Med en samling avses då minst tre byggnader.

I de fall där de nuvarande bestämmelserna tar sikte på mark som ska bebyggas bör termen ”bebygga” användas i den nya lagen.

För att undvika att exempelvis ett antal master framöver anses utgöra en bebyggelse som ska leda till planering för grönområden etc. bör defi- nitionen formuleras så att man med bebyggelse avser en samling bygg- nadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader.

Det förhållandet att man i definitionen inte preciserar att det handlar om bygglovspliktiga byggnadsverk skulle, som Boverket har invänt, kun- na leda till att ett antal verktygsbodar anses utgöra bebyggelse och där- med leda till krav på torg och gator m.m. Definitionen behöver dock vara så generell att den passar i samtliga bestämmelser där termen förekom- mer i lagen. För att undvika den problematik som Boverket har pekat på, bör de aktuella bestämmelserna vid behov förses med ytterligare krite- rier. I den bestämmelse (föreslagna 2 kap. 7 §) som avser planläggning för gator, torg, grönområden m.m. inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse bör det t.ex. förtydligas att ”hänsyn ska tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning” till bebyggelsen finns gator, torg, grönområden etc. Detta innebär att sådan planläggning ska ske endast om det finns behov av gator, torg, grönom- råden etc.

Termen ”bebyggelse” förekommer i 1–6, 8, 9, 11, 12 och 16 kap. i den föreslagna nya lagen. Se också det som sägs om uttrycket ”sammanhållen bebyggelse” senare i detta avsnitt.

Byggherre

Definitionen av ”byggherre” i nuvarande i 9 kap. 1 § plan- och byggla- gen bör med endast språkliga ändringar flyttas till den föreslagna nya definitionsparagrafen. Med ”byggherre” avses den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markar- beten. Byggherren är en fysisk eller juridisk person. Termen återfinns i 1 och 9–11 kap. i den föreslagna nya lagen.

Byggnad

Sedan länge är en byggnad i plan- och bygglagstiftningen att se som en slags anläggning. Samtidigt ställs i plan- och bygglagstiftningen ofta olika krav på byggnader och andra anläggningar. I den nuvarande lagen finns ingen definition av termen ”byggnad”.

143

I allmänt språkbruk avses med byggnad en varaktig konstruktion av tak och väggar som står på marken och är så stor att människor kan uppe- hålla sig i den. En sådan definition är dock lite för snäv i förhållande till den praxis som har vuxit fram. De fall som har vållat störst tillämpnings- problem är små och enkla konstruktioner, lätt flyttbara konstruktioner och vissa konstruktioner för speciella ändamål. Exempelvis har tropik- hyddor, lekstuga, campingvagn, transformatorbyggnad och sol- och vind- skydd bedömts som byggnader (RÅ 1953 K 154, NJA 1950 s. 387, NJA 1955 s. 446, NJA 1927 s. 598 och RÅ 1963 K 183). Många exempel finns på att husvagnar har betraktats som byggnad och i några fall också husbåtar. Däremot har inte en båtkran eller en underjordisk cistern an- setts vara byggnader (RÅ 1979 2:27 och RÅ 1947 s. 77). Vid bedöm- ningen har Regeringsrätten tagit hänsyn till användningssättet, utform- ningen och varaktigheten i användningen. En användning för bostadsän- damål på samma ställe under en längre tid än en normal campingsemes- ter har oftast medfört en klassificering som byggnad.

I vissa delar kan den praxis som har vuxit fram anses väl långtgående i förhållande till de krav på byggnader som ställs i plan- och bygglagen. För att underlätta tillämpningen av termen ”byggnad” i plan- och bygg- lagen bör därför en definition av termen införas.

Termen ”anläggning” behöver däremot inte definieras. I enlighet med rättspraxis får termen ”anläggning” i plan- och bygglagen anses täcka de flesta konstruktioner i samhället – dock inte skyltar och ljusanordningar som regleras särskilt i plan- och bygglagen. Normalt ställs i plan- och bygglagen endast krav på sådana andra anläggningar än byggnader som är lovpliktiga. Eftersom det uttömmande, på förordningsnivå, kommer att regleras vilka dessa anläggningar är uppkommer inte samma behov av definition av termen ”anläggning”.

I lagtextpromemorian förslogs att termen ”byggnad” skulle definieras som en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som står på mark eller är placerad helt eller delvis under mark samt är så stor att människor kan uppehålla sig i den. Terminologicentrum och Boverket har konstaterat att det sedan länge funnits en oklarhet om innebörden av termen ”byggnad”. Boverket har påpekat att det får anses finnas en tillräcklig praxis för vad som ska betraktas som en byggnad och att den i promemorian föreslagna definitionen väcker frågor om hur t.ex. husbåtar och långtidsuppställda husvagnar ska bedömas. Boverket har också påpekat att vissa små och enkla konstruktioner som i dag är bygg- lovspliktiga, exempelvis en transformatorstation, inte uppfyller kravet på att människor ska kunna vistas i dem. Liknande synpunkter har framförts av Lantmäteriet och Sveriges Kommuner och Landsting.

Trots de nu redovisade påpekandena är det rimligt som utgångspunkt att en byggnad bör vara konstruerad så att avsikten är att människor ska kunna vistas i den för att konstruktionen ska kunna betraktas som en byggnad i lagens mening. Denna bedömning överensstämmer med vad Lagrådet har anfört. Långtidsuppställda husvagnar täcks av definitionen genom att en sådan uppställning kan bedömas som en varaktig placering. För att täcka in fast förankrade husbåtar bör det av definitionen framgå att konstruktionen också kan vara varaktigt placerad i vatten. Även var- aktigt placerade lekstugor omfattas av definitionen.

Prop. 2009/10:170

144

Termen ”byggnad” finns i 1, 4, 6, 8–12 och 14–16 kap. i den före- Prop. 2009/10:170 slagna nya lagen.

Byggnadsverk

Liksom i dag – i 1 § första stycket lagen (1994:847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m. – bör termen ”byggnadsverk” vara ett samlingsnamn för byggnader och andra anläggningar. Termen bör använ- das i den nya lagen när samma krav ska ställas på byggnader och andra anläggningar. I förslaget finns termen i 1–5, 7–11, 14 och 16 kap.

I några av de föreslagna nya bestämmelserna används termen ”bygg- nadsverk” i stället för ”byggnad” och ”lovpliktiga anläggningar”. Detta gäller i första hand i det föreslagna 2 kap. som avser hänsynstagande till allmänna och enskilda intressen vid planläggning och annan prövning en- ligt den nya lagen. Bytet av term för med sig att man vid planläggning och annan prövning ska ta hänsyn även till icke-lovpliktiga anläggningar. Denna utökning bedöms endast få en begränsad effekt i praktiken, efter- som alla bestämmelser i 2 kap. är begränsade till prövningen enligt plan- och bygglagen. Planläggning för och placering och lokalisering av exem- pelvis vägar och broar som sker enligt annan lagstiftning påverkas alltså inte.

I vissa av de föreslagna nya bestämmelserna kompletteras termen ”be- byggelse” med termen ”byggnadsverk”. Anledningen till detta är att den nya definitionen av ”bebyggelse” exkluderar enstaka byggnadsverk. För att enstaka byggnadsverk ska omfattas av den nya regleringen behöver detta framgå direkt av den aktuella bestämmelsen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Byggnadsnämnden

I nuvarande 1 kap. 7 § plan- och bygglagen sägs dels att det i varje kom- mun ska finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens upp- gifter inom plan- och byggnadsväsendet och ha det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten, dels att det som i lagen sägs om byggnads- nämnd ska avse denna eller dessa nämnder.

I den nya lagen bör termen ”byggnadsnämnden” definieras som den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt den nya lagen.

Byggprodukt

Termen ”byggprodukt” finns i dag i lagen (1994:847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m. och tas i den föreslagna nya lagen in i 8 kap. Termen ”byggprodukt” bör mer utförligt beskrivas som en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk.

Genomförandetiden

Liksom i dag ska kommunen enligt den föreslagna nya lagen ange den tid inom vilken detaljplanen ska genomföras – genomförandetid. Tiden ska bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen, men tiden får inte vara kortare än fem år och inte längre än femton år.

Flera bestämmelser i den nya lagen har samband med och refererar till

145

denna genomförandetid. I lagens inledande definitionsparagraf bör därför Prop. 2009/10:170 termen ”genomförandetiden” förklaras som den tid för genomförandet av

en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21–25 §§. Termen bör anges i bestämd form eftersom den i den föreslagna nya lagen endast förekommer i bestämd form.

Kvartersmark

Enligt de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. 3 § plan- och bygglagen – liksom enligt den föreslagna nya lagen – ska allmänna platser, kvarters- mark och vattenområden redovisas i detaljplanen. Uppräkningen är ut- tömmande.

Frågan är dock vad som avses med ”kvartersmark”. I nuvarande 5 kap.

 

3 § ges exemplen bebyggelse, idrotts- och fritidsanläggningar, begrav-

 

ningsplatser, anläggningar för trafik, vatten, avlopp och energi samt

 

skydds- och säkerhetsområden.

 

Eftersom termen ”allmän plats” föreslås få en särskild definition i den

 

nya lagen och då innebörden av termen ”vattenområde” får anses förhåll-

 

andevis självklar bör termen ”kvartersmark” definieras som sådan mark

 

som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde.

 

Detta innebär alltså att all annan mark är kvartersmark. Som framgår av

 

exemplifieringen ovan finns normalt bostäder samt byggnader för handel

 

och annan service eller industriändamål på kvartersmark.

 

Termen ”kvartersmark” finns i 1, 4, 6 och 9 kap. i den föreslagna nya

 

lagen.

 

Miljönämnden

 

I konsekvens med att ”byggnadsnämnden” definieras bör också termen

 

”miljönämnden” definieras. Med ”miljönämnden” avses den eller de

 

nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskydds-

 

området. Termen finns i 9 kap. i den föreslagna nya lagen.

 

Nybyggnad

 

I den nuvarande lagstiftningen finns inga uttryckliga definitioner vare sig

 

för uppförande av byggnad eller för ändring av byggnad. Det framgår

 

emellertid ändå av lagstiftningen, inte minst mot bakgrund av de ändring-

 

ar som sommaren 2007 gjordes i lagen om tekniska egenskapskrav på

 

byggnadsverk, m.m. (prop. 2006/07:62, bet. 2006/07:CU28, rskr. 2006/

 

07:189) och som innebär att flyttning av byggnad ska betraktas som upp-

 

förande.

 

För att underlätta tillämpningen av den föreslagna nya lagen (främst

 

8 kap.) bör termen ”nybyggnad” definieras. I en sådan definition bör

 

såväl ”nyuppförande” som ”flyttning” ingå. ”Nybyggnad” bör således

 

förklaras som uppförande av en ny byggnad och flyttning av en tidigare

 

uppförd byggnad till en ny plats.

 

Frågan är då vad som avses med ”flyttning” inom ramen för termen

 

”nybyggnad”. Det första man tänker på är s.k. volymflyttning, dvs. att

 

byggnadsverket flyttas i en eller flera delar som hela volymer. Vid en så-

 

dan flyttning kommer det dock troligen att behövas en ny grundläggning.

 

En annan förekommande metod vid flyttning är demontering, dvs. att

146

 

byggnadsverket demonteras sektorsvis och flyttas som ”platta paket” för att sedan byggas upp igen på ny plats. Tanken att leverans av prefabri- cerade byggelement skulle betraktas som flyttning (från husfabriken till hustomten) borde inte bli aktuellt eftersom bestämmelserna om flyttning bör utformas så att de avser flyttning av ett tidigare uppfört byggnads- verk.

I vissa fall kan det vara svårt att dra gränsen mellan flyttning av bygg- nadsverk och en rivning som följs av återanvändning av byggnadsdelar. En byggnad kan innehålla en viss andel återanvänt byggnadsmaterial. Så- dana fall bör betraktas som nyuppförande. En ny byggnad kan också innehålla återanvänt material från flera byggnadsverk. Inte heller de fal- len bör betraktas som flyttning.

Man kan också tänka sig att man på en byggnad som ska flyttas måste byta ut en eller flera byggnadsdelar, t.ex. på grund av att byggnadsdel- arna är angripna av fukt eller mögel. Det kommer alltid att finnas fall där gränsen är flytande mellan nyuppförande av byggnadsverk som innehål- ler en större eller mindre andel återanvända byggnadsdelar och en ren flyttningssituation. I sådana fall får kommunen göra en bedömning av vilken slags nybyggnad det handlar om. Det bör dock krävas att byggna- den på den nya platsen nästan uteslutande består av flyttade byggnadsde- lar för att det ska betraktas som flyttning av ett byggnadsverk och inte uppförande av ett nytt byggnadsverk. Kraven för att åtgärden ska anses som en flyttning bör således vara höga.

Ombyggnad

Vid tillkomsten av den nuvarande plan- och bygglagen användes termen ”ombyggnad”. Enligt den dåvarande lydelsen av lagen avsågs med om- byggnad åtgärder som fordrar bygglov och som dessutom avsevärt för- länger brukstiden för en byggnad eller en del av den. Till ombyggnad hänfördes också en ändring som utfördes i avsikt att väsentligt ändra byggnadens eller byggnadsdelens användning. Ombyggnader skulle upp- fylla nybyggnadskraven i den utsträckning som angavs i plan- och bygg- förordningen (1987:383) och i tillämpliga myndighetsföreskrifter. Andra ändringar, som inte var lovpliktiga, skulle uppfylla nybyggnadskraven i ”skälig utsträckning”.

Sedan den 1 juli 1995 förekommer inte längre termen ”ombyggnad” i plan- och bygglagstiftningen. Anledningen till detta är bl.a. att det var svårt att vid en ombyggnad urskilja åtgärder som var en följd av eftersatt underhåll och därmed att anse som underhållsåtgärder. Dessutom fram- fördes att definitionen av ombyggnad var olämplig, eftersom den grunda- des på svåra bedömningar av åtgärdens effekt och syfte. En definition av termen ”ändring” bedömdes som obehövlig med hänvisning till att var- ken ”nybyggnad” eller ”tillbyggnad” definierades (prop. 1993/94:178 s. 96 och 99).

I samband med att de tekniska egenskapskraven överfördes till lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. överfördes dock uttrycket ”avsevärt förlängd brukstid” till förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Uttrycket kom att användas som ett kriterium för huruvida följdkraven blir aktuella vid ändringar. I den proposition som föregick lagen om tekniska egenskaps-

Prop. 2009/10:170

147

krav på byggnadsverk, m.m. (prop. 1993/94:178, bet. 1993/94:BoU18,

Prop. 2009/10:170

rskr. 1993/94:372) antyddes inte att någon förändrad innebörd av ”avse-

 

värt förlängd brukstid” eftersträvades. Stor osäkerhet har därför rått, både

 

bland byggnadsnämndernas handläggare och bland byggherrar, om hur

 

detta krav ska tolkas.

 

Även rättsinstanserna har haft svårt att tillämpa principerna i praktiken.

 

Det visar bl.a. två uppmärksammade rättsfall om dessa frågor vid Kam-

 

marrätten i Stockholm (mål nr 4122-1998, dom 2000-03-08) och Kam-

 

marrätten i Jönköping (mål nr 362-07, dom 2007-07-05).

 

En fråga som är oklar i gällande lagstiftning är frågan huruvida andra

 

delar av en byggnad än de som omfattas av en ändring också ska uppfylla

 

de tekniska egenskapskraven, som s.k. följdkrav. Vid bedömningen krävs

 

ett ställningstagande till flera oprecisa bestämmelser i förordningen

 

(1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Det

 

gäller för det första bedömningen av antingen uttrycket ”avsevärt för-

 

längd brukstid” eller uttrycket ”väsentligt ändrad användning”. För det

 

andra ska en bedömning göras av vilka delar av byggnaden som, utan att

 

omfattas av ändringen, indirekt berörs av denna. Hänsyn ska också tas till

 

ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar. En specialregel

 

gäller dock för tillgänglighetskravet i 12 § förordningen om tekniska

 

egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som ska tillämpas i den utsträck-

 

ning det inte är uppenbart oskäligt med hänsyn till ändringens omfattning

 

och byggnadens standard.

 

Uttrycket ”avsevärt förlängd brukstid” ingick i den ursprungliga lydel-

 

sen av plan- och bygglagen som ett led i definitionen av ombyggnads-

 

begreppet. Uttrycket ”avsevärt förlängd brukstid” är otydligt och har tol-

 

kats olika i praxis.

 

Vid plan- och bygglagens införande uttalade departementschefen sin

 

syn på hur man bör se på ombyggnadskraven (prop. 1985/86:1 s. 502)

 

och förnyelsen av den befintliga bebyggelsen. Då förde departementsche-

 

fen ett långt resonemang om hur kraven vid ombyggnad skulle tillämpas.

 

”De resurser som kan avdelas för förbättringar inom den befintliga be-

 

byggelsen måste sättas in på att undanröja sådana brister eller missför-

 

hållanden som inte kan accepteras, om en byggnad eller en del av den

 

skall användas under en längre tid. Nivån på kraven i de föreskrifter som

 

gäller ombyggnad måste avvägas med hänsyn till om kraven är motive-

 

rade av hänsyn till hälsa och säkerhet eller om de i huvudsak syftar till att

 

främja en god funktion. I vissa hänseenden finns knappast skäl att formu-

 

lera kraven vid ombyggnad på ett sätt som avviker från kraven på nya

 

byggnader. Jag tänker då närmast på sådana tekniska krav som är nöd-

 

vändiga för att garantera säkerhet och hälsa för dem som vistas i eller

 

kring byggnaderna. Exempel på detta är kraven på skydd av personer vid

 

brand, kraven på skyddsanordningar på tak samt kraven på bärighet och

 

stabilitet i de konstruktioner som ändras genom ombyggnaden. När det

 

gäller kraven på energihushållning bör dessa tillgodoses på ett sätt som

 

tar hänsyn till byggnadens förutsättningar. Det kan innebära att t.ex. ut-

 

vändig isolering av fasaden inte skall utföras på vissa byggnader med

 

hänsyn till kravet på varsamhet. I stället bör andra åtgärder vidtas för att

 

tillgodose kraven. I fråga om andra krav som t.ex. storleken på rum och

 

inredningsstandard i bostäder, ljudisolering inom byggnader eller brand-

 

krav som syftar till att skydda egendom bör en särskild ombyggnadsnivå

 

kunna anges. Inom den äldre bebyggelsen finns stora brister i fråga om

148

tillgänglighet. Vid ombyggnad måste kraven på tillgänglighet enligt min Prop. 2009/10:170 mening uppfyllas på ett sådant sätt att människor tillförsäkras möjlighet

att bo kvar inom sitt bostadsområde eller sin stadsdel även om de genom olycka, sjukdom eller ålder drabbas av ett tillfälligt eller varaktigt handi- kapp. Varje del av en byggnad som byggs om bör alltså vara tillgänglig och kunna användas på i huvudsak samma sätt som en nybyggnad. Även om t.ex. endast en lägenhet i ett trapphus är avsedd att byggas om skall denna lägenhet göras tillgänglig. Avser ombyggnaden en bostadslägenhet som ligger på tredje våningsplanet eller högre skall hiss normalt installe- ras. Saknas hiss i en bostadsbyggnad med tre eller flera våningar bör i vissa fall även en ombyggnad av lägenheterna på bottenvåningen och andra våningsplanet utlösa krav på tillgång till hiss för alla lägenheter i samma trapphus. Detta gäller om de övriga lägenheterna redan har en sådan standard att de aktuella åtgärderna medför att rekvisitet om en väsentligt förlängd brukstid uppfylls för hela den del av huset som ligger kring detta trapphus.”

Den redovisade synen på ombyggnadskraven bör ha fortsatt giltighet, men kraven vid ombyggnader – som de formulerades i förarbetena till plan- och bygglagen i början på 1980-talet – utgick delvis från andra för- utsättningar än de som råder i dag. Vid den tiden fanns det fortfarande ett bestånd av byggnader med en standard som understeg lägsta godtagbara standard enligt den dåvarande bostadssaneringslagen. Uttrycket ”avsevärt förlängd brukstid” syftade därför på byggnader som genomgick sådana standardförbättringar att de kunde nyttjas på ett normalt sätt under en längre tid. I dag finns knappast några byggnader med så låg standard kvar. Motivet för samhället att lägga till nya anspråk på en byggnad som genomgår förändringar måste därför utgå från andra förutsättningar.

En annan utgångspunkt vid formuleringen av ombyggnadskraven på 1980-talet var att kommunerna mer aktivt skulle planera vilken standard hela områden skulle få genom en ombyggnadsverksamhet som skulle regleras i detaljplaner och med statliga föreskrifter. I verkligheten har dock kommunerna i endast liten utsträckning utnyttjat möjligheten att planera standarden för hela bebyggelseområden. Det kan därför knappast anses finnas något behov av att ha kvar de föreskrifter i förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som avser ombyggnads- krav i detaljplaner.

En komplikation har varit att, trots att lagstiftaren både 1985 och 1995 förutsatte att det skulle utfärdas statliga ombyggnadsföreskrifter, några sådana aldrig har kommit till stånd. Svårigheten har troligen varit att det är omöjligt att generellt detaljreglera krav på byggnader med vitalt olika förutsättningar.

I dag har bebyggelsen en standard som inte generellt behöver höjas genom statlig reglering. Erfarenheterna har också visat att det inte finns behov av att områdesvis reglera byggnaders egenskaper genom planlägg- ning. De krav som bör ställas vid ändringar kan med stöd av lag regleras i de enskilda fallen vid bygglovstillfället.

Två egenskaper har från allmän synpunkt framstått som mer angelägna att förbättra i hela byggnadsbeståndet än andra egenskaper, nämligen till- gänglighet och energieffektivitet. Att höja nivån på dessa egenskaper kan i många lägen leda till stora ingrepp i byggnaden, vilka samtidigt kan

149

strida mot ett annat angeläget samhällsbehov, nämligen att bevara de kulturhistoriska värdena eller vissa tidstypiska drag i bebyggelsen.

När en fastighetsägare gör en stor investering genom att ändra byggna- den, finns det i vissa lägen motiv för samhället att samtidigt kräva att byggnaden i sin helhet rustas upp till en högre nivå och att de olika egen- skaperna i olika grad förbättras. Detta är lika logiskt som att samhället begär att fastighetsägaren i nybyggnadsfallet ska uppfylla egenskapskrav som fastighetsägaren kanske inte anser nödvändiga.

Ett sätt att beskriva när dessa högre krav på byggnaden bör ställas skulle kunna vara att relatera ombyggnadskostnaden till en genomsnittlig nybyggnadskostnad för ett likadant objekt på den aktuella orten. Bl.a. har man i Danmark valt en liknande lösning. En rimlig nivå skulle kunna vara när ombyggnadskostnaden överstiger ca 25 % av nybyggnadskost- naden för en motsvarande byggnad. I den kostnaden skulle i så fall inräk- nas även underhållsåtgärder som utförs i samband med de bygglovs- pliktiga ändringsåtgärderna, eftersom även t.ex. byte av taktäckning, vat- ten- och avloppsledningar och inredning leder till en förnyelse av bygg- naden. En sådan gräns borde i så fall inte vara strikt utan kunna varieras utifrån den omständigheten att det för vissa hus är lättare att nå kraven än för andra.

En annan väg vore att inte fixera uppgraderingen till en generell gräns utan låta kommunerna själva bedöma från fall till fall var denna nivå bör ligga. Nackdelen med en sådan lösning är att det inte blir förutsägbart när kommunen kommer att kräva denna högre nivå. För att inte bedömning- arna ska bli nyckfulla skulle ändå kommunen genom en detaljplanebe- stämmelse själv kunna få bestämma vid vilken nivå samhället kräver en upprustning av hela byggnaden.

Fördelen med en generell gräns är att byggherren i förväg vet vad man kan räkna med. Nackdelen är en risk att vissa byggherrar medvetet ser till att lägga sig strax under denna gräns. Ett sätt att komma undan denna effekt är att samhället inte ställer högre krav än att kraven kan uppfattas som rimliga även av fastighetsägaren och de boende. Det måste anses vara attraktivt även för byggherren att byggnaden rustas upp till en nivå som närmar sig den hos ett nybyggt hus men med bibehållna äldre kvali- teter.

Ett annat sätt, som Byggprocessutredningen har förordat, är att i beräk- ningen av om kvalifikationsgränsen har uppnåtts eller inte räkna in de upprustningar som successivt görs, sedan ett krav på en viss kvalifika- tionsgräns har införts.

Det är svårt att kontrollera om en generell kvalifikationsgräns har upp- nåtts genom ackumulerade bygg- och underhållsåtgärder. Anledningen till detta är att underhållsåtgärder varken är lov- eller anmälningspliktiga. Samtidigt är det viktigt för fastighetsbeståndet att fastighetsägarna under- håller sina byggnadsverk. Om dessa åtgärder vid en viss nivå ska utlösa s.k. följdkrav, kan detta leda till att underhållet i stället eftersätts.

Det bör ändå förtydligas vilka förutsättningar som bör vara uppfyllda för att följdkrav ska utlösas. För det första bör uttrycket ”avsevärt för- längd brukstid” utmönstras ur lagstiftningen. I stället bör uttrycket ”på- taglig förnyelse av byggnaden eller en betydande och avgränsad del av denna” införas som en del i definitionen av termen ”ombyggnad”. Defi- nitionen av ”ombyggnad” bör vara ”en ändring av en byggnad som inne-

Prop. 2009/10:170

150

bär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggna- Prop. 2009/10:170 den påtagligt förnyas”.

Med ”påtaglig förnyelse” avses sådana större ändringsåtgärder att följdkrav på hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av den ska kunna ställas av byggnadsnämnden. Det räcker med att någon av ändringsåtgärderna är bygglovspliktig. Däremot bör det krävas att den to- tala ekonomiska insatsen för den sökta ändringsåtgärden är så omfattande att den motiverar ganska långtgående följdkrav från samhällets sida. Kra- ven bör dock modifieras till en rimlig nivå och ta hänsyn till de kultur- värden och andra tidstypiska värden som kan finnas i byggnaden. Med en ”betydande och avgränsbar del” menas t.ex. ett trapphus med omkring- liggande lägenheter i en byggnad.

Hur de tekniska egenskapskraven bör tillämpas med hänsyn till bygg- nadens förutsättningar utvecklas i avsnitt 14.3.

Planläggning

Termen ”planläggning” förekommer i första hand i regeringens förslag till nytt 2 kap., men också i föreslagna 1, 4, 5 och 12 kap. Lagrådet har föreslagit att termen definieras i den nya lagen. Enligt regeringens bedömning bör termen framöver liksom enligt nuvarande bestämmelser hållas generell och omfatta arbetet med att ta fram de planformer som regleras i lagen, dvs. både de vägledande instrumenten (regionplaner och översiktsplaner) och de rättsverkande planerna (detaljplaner och om- rådesbestämmelser).

I några få bestämmelser i plan- och bygglagen syftar ”planläggning” endast på arbetet med att ta fram en detaljplan. Detta framgår då av be- stämmelsen.

Termen ”planering” förekommer på några ställen i lagen. Med denna term avses normalt den planering för olika verksamheter som leder fram till planläggning.

Sammanhållen bebyggelse

Liksom för termen ”bebyggelse” bör det i lagens inledande definitions- paragraf finnas en förklaring av vad som i lagen menas med uttrycket ”sammanhållen bebyggelse”. I uttrycket ingår termen ”bebyggelse” med den innebörd som anges i definitionen av ”bebyggelse”.

En av anledningarna till att en definition av termen ”bebyggelse” bör införas i lagen är de tillämpningsproblem som termen hittills har vållat, särskilt vid tillämpningen av gällande 5 kap. 1 § om krav på detaljplan (jfr prop. 2008/09:146 s. 32 f.). En fråga som har uppkommit är vad som avses med ”sammanhållen” och hur långt ifrån varandra byggnaderna eller anläggningarna kan vara placerade.

Uttrycket ”sammanhållen bebyggelse” bör definieras som ”bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark”. Liksom i dag bör kommunen även enligt den nya lagen pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och bygg- nadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning med detaljplan för en ny sammanhållen bebyggelse.

151

Det nuvarande uttrycket ”samlad bebyggelse” som används i några be- Prop. 2009/10:170 stämmelser i nuvarande 8 kap. bör i den nya lagen ersättas med uttrycket

”sammanhållen bebyggelse” (se författningskommentaren till 9 kap. 6– 8 §§). För att inte denna förenkling av använda uttryck i lagen ska leda till att dessa senare bestämmelser om krav på bygglov m.m. ändras i sak bör, på samma sätt som föreslås i bestämmelsen om krav på detaljplan (se föreslagna 4 kap. 2 §), i två av bestämmelserna uttrycket ”samman- hållen bebyggelse” förenas med ett krav på ”behov med hänsyn till om- fattningen av byggnadsverk i bebyggelsen”.

Tillbyggnad

Vid den nuvarande plan- och bygglagens tillkomst angav departements- chefen att ”begreppet tillbyggnader täcker både en tillbyggnad som ger byggnaden en större planyta och en påbyggnad som ökar byggnadsvoly- men. Att en vind inreds inom befintlig byggnadsvolym utgör däremot inte tillbyggnad” (prop. 1985/86:1 s. 501).

Detta bör fortfarande tjäna som vägledning för vad som menas med ”tillbyggnad”. I praktiken har det dock vid vissa åtgärder varit oklart om de ska räknas som tillbyggnader eller inte, t.ex. takkupor, balkonger och altaner. Framförallt frågan om dessa åtgärder ska vara bygglovspliktiga tillbyggnader eller inte har varit oklar, trots att viss rättspraxis har ut- vecklats. Enligt Regeringsrättens dom, RÅ 1995 ref. 42, kan en altan med räcken men utan tak och väggar inte betraktas som en tillbyggnad enligt den definition som departementschefen uttryckte i förarbetena till plan- och bygglagen. Detta oavsett hur högt över marken altanen ligger. Enligt senare domar från Regeringsrätten (2027-05, 7070-06 och 609-08) kan konstateras att både altanens storlek och höjd över marken bör tas till utgångspunkt för en samlad bedömning om en altan ska betraktas som en bygglovspliktig tillbyggnad eller inte. I sammanhanget kan konstateras att balkonger och altaner inom detaljplan ofta kan anses som sådana bygglovspliktga ändringar som avsevärt påverkar byggnadens yttre ut- seende.

Den nuvarande lydelsen i 14 § förordningen om tekniska egenskaps- krav på byggnadsverk, m.m. omfattar tillbyggnader. Även av den nya lagen bör det framgå att de tekniska egenskapskraven för en tillbyggnad bör modifieras med hänsyn till ändringens omfattning, byggnadens förut- sättningar, bestämmelser om varsamhet och förbudet mot förvanskning.

Det bör, genom en definition av termen ”tillbyggnad” vara tydligt att med termen avses alla volymutvidgningar. En tilläggsisolering på bygg- nadens utsida bör dock inte kunna anses vara en tillbyggnad.

En tillbyggnad kan också vara ett led i en ombyggnad enligt den före- slagna definitionen av ”ombyggnad”.

Tomt

Enligt förarbetena till den nuvarande plan- och bygglagen (prop. 1985/ 86:1 s. 517) avses med ”tomt” sådan mark som utgör en för bebyggelse avsedd enhet. Till tomten hör den mark som upptas av bebyggelsen och sådan mark som ligger i direkt anslutning till denna och som används eller behövs för att bebyggelsen ska kunna användas för avsett ändamål,

152

t.ex. friytor för lek och utevistelse, kommunikationsytor samt plats för Prop. 2009/10:170 parkering, lossning och lastning.

I den nuvarande lagtexten finns det ingen specifik bestämning av be- greppet tomt. En tomt kan överensstämma med fastigheten men den kan också utgöra endast en del av den. Termen ”tomt” bör i den föreslagna nya lagtexten få en förklaring som motsvarar det som sades i de tidigare förarbetena. Samtidigt bör det av definitionen framgå att en allmän plats aldrig kan vara en tomt. För att tydliggöra att marken inte behöver vara avsedd för flera byggnader (vilket innebär att termen ”bebyggelse” inte kan användas), men heller inte endast kan vara avsedd för andra anlägg- ningar än byggnader (vilket innebär att termen ”byggnadsverk” inte kan användas) bör definitionen av ”tomt” lyda ”ett område som inte är en all- män plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål”.

Underhåll

Innan 3 kap. 13 § i den nuvarande plan- och bygglagen ändrades 1995 fanns regler om underhåll som hade samma lydelse som i nuvarande 2 § tredje stycket lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., dvs. att byggnader ska underhållas så att deras egenskaper i huvudsak be- varas. I den sistnämnda bestämmelsen finns även särskilda krav på un- derhåll av anordningar till skydd mot olycksfall och brand, avfallshanter- ing och tillgänglighet.

I förarbetena till den nuvarande plan- och bygglagen (prop. 1985/86:1 s. 509) uttryckte departementschefen att som underhåll bör räknas sådana åtgärder som vidtas enbart i syfte att hålla byggnaden i ett gott tekniskt skick eller att främja en rationell drift av byggnaden. Som exempel på underhållsåtgärder angavs byte av inredning i kök och badrum, ommål- ning, omläggning av tak samt byte av golvbeläggning.

I dagens lagstiftning finns underhållsregler i 3 kap. 13 § plan- och bygglagen, där det framgår att byggnaders yttre ska hållas i vårdat skick. Underhållet ska anpassas till byggnadens olika värden (bl.a. historiska och kulturhistoriska). I 2 § tredje stycket lagen om tekniska egenskaps- krav på byggnadsverk, m.m. framgår att byggnadsverk ska underhållas så att deras egenskaper med avseende på de tekniska egenskapskraven i huvudsak bevaras. Anordningar som är avsedda att tillgodose kraven av- seende brandsäkerhet, skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, säkerhet vid användning samt tillgänglighet och användbarhet ska hållas i stånd.

I nuvarande 10 kap. plan- och bygglagen finns de sanktionsregler som kommunen kan tillgripa om en fastighetsägare inte underhåller sin bygg- nad (15 §) eller har underhållit på fel sätt (3, 12 och 14 §§). Byggnads- nämnden har också möjlighet att uppdra åt en sakkunnig att utreda be- hovet av underhållsåtgärder (20 §).

Det finns också två särskilda förordningar som har till syfte att säker- ställa underhållet, nämligen förordningen (1991:1273) om funktionskont- roll av ventilationssystem och förordningen (1999:371) om kontroll av hissar och andra motordrivna anordningar i byggnadsverk.

153

I den föreslagna nya lagen bör innebörden av termen ”underhåll” pre- ciseras till åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kultur- historiska värde.

Att ”bibehålla eller återställa ett byggnadsverks egenskaper” innebär att ett byte av en 1960-talsspis mot en modern spis skulle inrymmas i be- greppet underhåll, även om den moderna spisen har väsentligt ändrade egenskaper och utökade funktioner. Motsvarande synsätt bör gälla även för andra ursprungliga funktioner och byggnadsdelar när de byts ut.

Det diskuteras ofta var gränsen mellan underhåll och ändring går. Frå- gan är om det finns en sådan gräns och om det ens är möjligt att exakt bestämma en sådan gräns.

I vissa fall kan underhållsåtgärderna vara mycket omfattande, t.ex. när en fastighetsägare i flera år inte har underhållit sin byggnad. I ett sådant fall kan åtgärderna, när de väl görs, vara sådana att de skulle kunna be- traktas som en påtaglig förnyelse av byggnaden, dvs. utgöra en ombygg- nad. Om ingen av åtgärderna är bygglovspliktig bör det dock inte anses rimligt att samtidigt ställa krav på stora följdinsatser.

Det är ofrånkomligt att gränsen mellan underhåll och ändring är flyt- ande och i vissa fall att begreppen t.o.m. överlappar varandra. Men efter- som byggherren enligt den föreslagna nya lagen bör kunna begära ett villkorsbesked av byggnadsnämnden, borde det inte vara något problem för denne att ta reda på var gränsen går och därmed vilka krav som kommer att gälla.

Det finns rättfall som handlar om ändring av byggnad. I flera av dessa rättsfall har det avgörande för domstolarna varit huruvida ändringen av- sevärt har påverkat byggnadens utseende, t.ex. RÅ 1993 ref. 85, RÅ 1997 not. 227 och RÅ 2001 not. 123. Domstolarna har däremot inte tagit ställning till huruvida åtgärden är att betrakta som en ändring eller i stället ska bedömas som underhåll.

Termen ”underhåll” bör i lagtexten preciseras till att avse åtgärder som vidtas i syftet att byggnadens konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde ska bibehållas och återställas.

Ändring av en byggnad

Vid tillkomsten av den nuvarande plan- och bygglagen användes term- erna ”tillbyggnad” och ”ombyggnad” och uttrycket ”annan ändring”. Tillbyggnader som krävde bygglov skulle uppfylla nybyggnadskraven, medan tillbyggnader som inte krävde bygglov skulle uppfylla kraven i ”skälig utsträckning”. Enligt dåvarande lydelse av lagen avsågs med ”ombyggnad” åtgärder som kräver bygglov och som dessutom avsevärt förlänger brukstiden för en byggnad eller en del av den. Till ”ombygg- nad” hänfördes också sådan ändring som utfördes i avsikt att väsentligt ändra byggnadens eller byggnadsdelens användning. Ombyggnader skul- le uppfylla nybyggnadskraven i den utsträckning som angavs i plan- och byggförordningen (1987:383) och i tillämpliga myndighetsföreskrifter. Andra ändringar (som inte var lovpliktiga) skulle uppfylla nybyggnads- kraven i ”skälig utsträckning”.

Sedan den 1 juli 1995 förekommer inte längre termen ”ombyggnad” i plan- och bygglagstiftningen. Anledningen till detta är bl.a. att det var

Prop. 2009/10:170

154

svårt att vid en ombyggnad urskilja åtgärder som var en följd av eftersatt underhåll och därmed att anse som underhållsåtgärder. Dessutom anför- des att definitionen av ombyggnad var olämplig eftersom den grundades på svåra bedömningar av åtgärdens effekt och syfte. En definition av termen ”ändring” bedömdes som obehövlig med hänvisning till att var- ken ”nybyggnad” eller ”tillbyggnad” definierades i lagen (prop. 1993/ 94:178 s. 96 och 99). I nuvarande lagstiftning anses i princip allt som inte är ”nybyggnad” eller ”underhåll” vara ”ändring”. ”Ändring” delas i sin tur in i ”tillbyggnad” och ”annan ändring”. Med ”ändringar” avses såle- des dels tillbyggnader, dels andra ändringar än tillbyggnader. ”Ändring” omfattar däremot inte ändrad användning.

Uttrycket ”väsentligt ändrad användning” i 15 § förordningen om tek- niska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. skulle i och för sig kunna vara förhållandevis oproblematiskt. Det kan dock noteras att om den änd- rade användningen inte innebär några fysiska ändringar i byggnaden så ställs inga krav alls, men om man gör en liten fysisk ändring i byggnaden ställs det krav inte endast på den ändrade delen utan även s.k. följdkrav utlöses. Då en ändrad användning utan byggnadsåtgärder kan medföra t.ex. ett behov av ökade luftflöden, kan det synas rimligt att en ändrad användning alltid ska medföra att de tekniska egenskapskraven uppfylls. Detta talar för att ”väsentligt ändrad användning” bör göras till en åtgärd som utlöser tekniska krav och som är föremål för samhällets tillsyn och kontroll. Även ett ändrat användningssätt bör alltså betraktas som en ändring.

Med tanke på att ”ombyggnad” fortfarande är en term som används av många och som uppfattas som ändringsåtgärder av lite större omfattning, bör även ”ombyggnad” återinföras för att beskriva de situationer där samhället ställer s.k. följdkrav. Uttrycket ”ändring av en byggnad” bör således avse såväl ”tillbyggnader”, ”ombyggnader” och ”andra änd- ringar”.

I betänkandet Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94 s. 235) föreslogs att med ändring skulle avses en åtgärd som förändrar en bygg- nads konstruktion, funktion eller utseende. Med språkliga modifieringar kan en sådan definition användas än i dag, kompletterad med det kultur- historiska värdet och användningssättet. Uttrycket ”ändring av en bygg- nad” bör användas och definieras som en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde.

Fortfarande kommer det dock att finnas två olika typer av ändringar – bygglovspliktiga ändringar och icke bygglovspliktiga ändringar. Så länge ändringarna inte har uppnått kvalifikationsnivån för ”ombyggnad”, kom- mer kraven endast att riktas mot de ändringsåtgärder som byggherren ön- skar utföra. Det finns inga bärande skäl för att reducera kraven på änd- ringsåtgärder som inte är bygglovspliktiga då de flesta ändringsåt- gärderna ska vara väsentliga för att utlösa bygglovsplikt. Kraven i den föreslagna nya lagens 8 kap. bör även omfatta ändringsåtgärder som inte är bygglovspliktiga. Vid bygglovspliktiga ändringsåtgärder ska bygg- nadsnämnden göra en skälighetsbedömning, där kraven för nybyggnad ska vägas mot bl.a. byggnadens förutsättningar och varsamhetskravet. Trots att Boverkets byggregler saknar föreskrifter om ändringar, brukar de krav som enligt byggreglerna gäller för nya byggnader vara en ut-

Prop. 2009/10:170

155

gångspunkt för skälighetsbedömningen. Varsamhetskravet och de andra Prop. 2009/10:170 modifieringskriterierna bör dock aldrig kunna leda till att kraven helt slo-

pas.

När användningen av en byggnad ändras, aktualiseras alltså alla tek- niska egenskapskrav inklusive kraven på tillgänglighet och lämplighet, vägda mot modifieringskriterierna. Om en byggherre vill använda en bo- stadslägenhet som daghem, aktualiseras t.ex. kraven på luftutbyte, ener- gieffektivitet och tillgänglighet i bygglovsprövningen och bedömningen inför startbeskedet.

Övrigt

Det finns inget behov av att i den inledande definitionsparagrafen förklara vad som i den föreslagna nya lagen avses med termen ”tillsynsmyndig- het”. Innebörden av termen i sig är inte svår att förstå och med stöd av lagen avser regeringen att i en förordning peka ut den eller de myndig- heter som ska vara tillsynsmyndigheter samt deras tillsynsuppgifter.

Termerna ”villkorsbesked”, ”startbesked”, ”slutbesked” och ”förhands- besked” är i sig redan så specifika samt förekommer och förklaras i lag- texten på ett sådant sätt att någon särskild förklarande definition i lagens inledning är överflödig.

Termen ”fritidshus” rymmer en vid skala av bostäder där standard, lokalisering och tillgång till teknisk och social service varierar kraftigt. Den i lagtextpromemorian föreslagna definitionen riskerar att öppna för att byggnader som i praktiken redan från början är avsedda att användas som permanentbostäder får byggas med fritidshusstandard. Som flera re- missinstanser har påpekat är en sådan definition inte lämplig. Både frå- gan om definition av termen ”fritidshus” och vilka krav som bör ställas på sådana hus behöver analyseras ytterligare.

8 Allmänna och enskilda intressen

Regeringens förslag: Vid prövningen av frågor enligt den nya lagen ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen.

De allmänna intressena avser bl.a. miljö- och klimataspekter, mel- lankommunala och regionala förhållanden, samhällsservice som vat- tenförsörjning, avlopp, avfallshantering och elektronisk kommunika- tion, skydd för värdefulla bebyggelseområden samt behovet av vägar, gator och torg i sammanhållen bebyggelse. Den goda livsmiljö som ska främjas ska vara tillgänglig och användbar för alla samhällsgrup- per. I lagen anges vilka intressen som det ska tas hänsyn till vid olika slags prövningar (planläggning, lokaliseringsprövning, bygglovspröv- ning respektive prövning i andra ärenden).

Vid planläggning och annan prövning som avser mark- och vatten- användningen och som också har prövats eller ska prövas enligt annan lag ska man samordna arbetet, om det lämpligen kan ske.

PBL-kommitténs förslag överensstämmer delvis med regeringens.

Kommittén föreslog också att det i lagen anges att det alltid ska finnas en

156

rimlig balans mellan nyttan av ett beslut i en fråga och de konsekvenser som beslutet får för motstående enskilda intressen.

Lagtextpromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med re- geringens.

Remissinstanserna: Några instanser har haft synpunkter på utform- ningen av vissa paragrafer i PBL-kommitténs förslag. Många är positiva till att tillgänglighet lyfts fram som ett viktigt allmänt intresse. Några, bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges stadsarkitektförening, har avstyrkt eller förklarat sig tvek- samma till att den s.k. proportionalitetsprincipen skrivs in i lagen på det sätt som kommittén föreslog – bl.a. eftersom den ger intryck av ett hand- lingsutrymme som inte är avsett, nämligen att alla bestämmelser i lagen kan sättas ur spel om den prövande myndigheten finner att slutsatsen av deras tillämpning inte är tillräckligt ”nyttig” från allmän synpunkt i för- hållande till den enskildes intressen.

I fråga om lagtextpromemorians förslag har flera remissinstanser, bl.a.

Boverket, Stockholms kommun, Karlstads kommun och Sveriges Kommu- ner och Landsting anfört att rubriken är missvisande eftersom det, bort- sett från första bestämmelsen, endast är allmänna intressen som regleras i kapitlet. Enligt Boverket bör utformningen av paragraferna anpassas bätt- re till de olika prövningar där de faktiskt kan aktualiseras. En liknande synpunkt har framförts av Sveriges Kommuner och Landsting som gärna ser att det tydligare framgår vem som är adressat för bestämmelserna och när de ska tillämpas. Växjö tingsrätt har anfört att bestämmelserna i nu- varande 3 kap. plan- och bygglagen bör föras till det nya 2 kap. Boverket och Länsstyrelsen i Stockholms län m.fl. har frågat varför ”om inte annat är särskilt föreskrivet” inte finns med i första paragrafen.

Flertalet av remissinstanserna, bl.a. Statens geotekniska institut och Länsstyrelsen i Skåne län, är positiva till att klimatförhållanden och kli- matpåverkan ska ingå i prövningen. Boverket har dock anfört att den del av punkten 4 i 3 § som rör klimatpåverkan inte bör tas med, eftersom det är tveksamt hur den ska tillämpas. Enligt Boverket bör det i stället tas in en punkt som syftar till att åtgärda konsekvenser av klimatförändringar. Även Göteborgs kommun har anfört att här finns en otydlighet som kan komplicera planeringen ytterligare, bl.a. genom fler klagomål.

Riksantikvarieämbetet har föreslagit att uttrycket ”stads- och land- skapsbild” ersätts med ”landskapets karaktär” då det sistnämnda ansluter till europeiska landskapskonventionens definition av landskap och inne- fattar både det urbana och rurala landskapet. Även Länsstyrelsen i Upp- sala län har anfört att konventionen bör inarbetas i den nya lagen.

Lantmäteriet och Länsstyrelsen i Skåne län har anfört att 4 § kan utgå eftersom den är en upprepning av 2 § eller i alla fall inte tillför något.

Statens geotekniska institut har föreslagit att klimatanpassning tydligt uttrycks i 5 § genom att en ny punkt läggs till i paragrafen med formuler- ingen ”6. behov av anpassning till långsiktiga klimatförändringar.” samt ytterligare en ny punkt med formuleringen ”risker för spridning av för- oreningar från förorenade områden.”

Sveriges Kommuner och Landsting har anfört att det är oklart vad som menas med ”god form-, färg- och materialverkan” och att formuleringen ger intryck av att lägre krav ställs jämfört med i dag, där det också beto- nas vikten av en estetiskt tilltalande utformning och god helhetsverkan.

Prop. 2009/10:170

157

Även Göteborgs kommun anser att uttrycket ”god helhetsverkan” bör Prop. 2009/10:170 finnas kvar i lagtexten eftersom det är just det planering och prövning

bör sträva mot.

Enligt Boverket leder det till oklarhet att ”skyltar och andra ljusanord- ningar” uttryckligen nämns i 6 §, eftersom denna typ av anordningar rim- ligen borde innefattas i begreppet byggnadsverk. Boverket och Riksantik- varieämbetet har ifrågasatt uttrycket ”fackmässiga bedömningar” i para- grafens sista stycke då det inte framgår vem som ska följa dessa krav och inte heller vad som krävs för att det ska vara fackmässigt. Riksantikvarie- ämbetet har föreslagit att texten kompletteras så att det framgår att karak- tärsdrag inte bara ska respekteras utan också ”tillvaratas”. Länsstyrelsen i Stockholms län har ställt sig frågande till vad som egentligen menas med ”skyddas” och ”respekteras”.

Boverket har påpekat att uttrycket ”sammanhållen bebyggelse” enligt definitionen i 1 kap. 3 § är knutet till en samling av byggnadsverk. Ver- ket har ifrågasatt om det verkligen är meningen att, som en konsekvens av detta, ett fåtal byggnader ska medföra krav på att det ska finnas torg, parker och andra grönområden m.m. Liknande synpunkter har framförts av Blekinge tekniska högskola, länsstyrelserna i Uppsala och Skåne län, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Sveriges Kommuner och Landsting och Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer. Banverket har föreslagit ett tillägg i 7 § som innebär att även ”gång- och cykelvägar samt kollektivtrafik” ska finnas i anslutning till områden med samman- hållen bebyggelse.

Enligt Länsstyrelsen i Stockholms län har 10 § formulerats som en direkt stoppregel. Länsstyrelsen anser att lydelsen i nuvarande 2 kap. 2 § tredje stycket plan- och bygglagen som anger att ”miljökvalitetsnormerna ska följas” bör behållas i den nya lagtexten. Göteborgs kommun har, med hänvisning till Regeringsrättens praxis i flera domslut, anfört att bestäm- melsen bör formuleras om så att dess karaktär av stoppregel inte slår ige- nom. Liknande synpunkter har framförts av Föreningen Sveriges Bygg- nadsinspektörer och Sveriges Stadsarkitektförening.

Lantmäteriet, Socialstyrelsen, Banverket, Växjö tingsrätt, Länsstyrel- sen i Uppsala län, Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms kom- mun och Sveriges Stadsarkitektförening har anfört att 11 § måste precise- ras och att, om bestämmelsen inte kan förtydligas, bör innebörden tydligt framgå av motivtexten. Enligt Sveriges Byggindustrier är problemet inte dubbelarbete utan dubbelprövningarna. Denna synpunkt delas av flera remissinstanser.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund och gällande bestämmelser

Vid prövningen av frågor enligt den nuvarande plan- och bygglagen ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. Detta framgår av bestämmelserna i 1–3 kap. I 2 kap. finns bestämmelser om de allmänna intressen som ska beaktas vid planläggning och lokalisering av bebygg- else m.m. Bestämmelserna ska tillämpas både vid beslut om planlägg- ning och vid prövning av nya byggnader eller anläggningar i områden utanför detaljplan. Bestämmelserna i 2 kap. kan således säga uttrycka de

158

krav som staten ställer på kommunen vid besluten samtidigt som de anger ramarna för kommunens handlingsutrymme (jfr prop. 1985/86:1 s. 110). De generellt formulerade intressena ska tolkas och avvägas mot varandra i planläggningen. I 3 kap. finns bestämmelser med krav på pla- cering och utformning av byggnader och anläggningar, liksom särskilda krav på tomter och allmänna platser. Bestämmelserna om placering och utformning är tillämpliga vid prövning av bygglov i områden både inom och utanför detaljplan, men tillämpas i första hand vid prövning av bygg- lov utanför detaljplan. Vid prövning av bygglov i områden inom detalj- plan sker prövningen i första hand i förhållande till de planbestämmelser som reglerar placering och utformning av byggnadsverk i området.

Enligt PBL-kommittén har bestämmelserna i 2 kap. inte ifrågasatts. Däremot har det framförts kritik och lämnats förslag som rör såväl be- stämmelsernas utformning som deras tillämpning. En vanlig uppfattning som har förts fram från framförallt kommunerna är att det inte alltid finns en förståelse för att flertalet allmänna intressen i 2 kap. ska omsättas av kommunerna i planer och beslut. En annan problemställning är att reg- lerna anses ge kommunen ett alltför stort handlingsutrymme. Detta ak- tualiseras främst i översiktsplaneringen och riskerar att bl.a. medverka till att översiktsplanen i bland blir ett omfattande redovisningsdokument i stället för att redovisa de för kommunen strategiska frågorna.

Även innebörden av olika bestämmelser i 2 och 3 kap. liksom de inbör- des sambanden mellan dessa har diskuterats. Tillämpningen av bestäm- melserna i enskilda beslut kan försvåras av att det finns både överlapp- ningar och oklarheter i gränsdragningen mellan olika bestämmelser. Den åtskillnad mellan regler för lokaliseringsprövning och planläggning i 2 kap. och regler för prövning av bygglov i 3 kap – som de nuvarande bestämmelserna i 2 och 3 kap. syftar till – är inte entydig eller konse- kvent varken när det gäller innehållet eller vid användningen av olika ter- mer och uttryck. Bestämmelserna anses ha bidragit till att detaljplanerna blir alltmer detaljreglerande, vilket komplicerar både planprocessen och den efterföljande bygglovsprövningen.

Åtskillnaden mellan allmänna intressen som bör tillgodoses och krav som ska uppfyllas är också i viss mån missvisande. Dessa oklarheter för- stärks dessutom av att olika termer och uttryck inte definieras på ett en- hetligt och konsekvent sätt och att samma term används med olika inne- börd. För att undanröja dessa oklarheter föreslog PBL-kommittén att 2 och 3 kap. läggs samman med ett delvis nytt innehåll.

De övergripande reglerna om allmänna och enskilda intressen bör samlas

Plan- och bygglagen är till sin karaktär en avvägningslag. Denna egen- skap hos lagen har varit dess främsta kännetecken sedan den infördes 1987. I varje enskilt ärende, i varje kommun, görs dagligen avvägningar som beror på de förhållanden som råder just där vid den tidpunkten och de bedömningar som kommunen gör om framtiden. Det gäller avväg- ningar i ärenden om översiktsplan, detaljplan och bygglov. Kommunerna har mycket olika förutsättningar för sin samhällsplanering, bl.a. när det gäller storlek, geografiskt läge, organisation och bemanning i den kom- munala organisationen. Gemensamt är att var och en i varje ärende gör

Prop. 2009/10:170

159

en unik avvägning mellan olika motstående intressen. Det utgör själva kärnan i lagen.

De övergripande reglerna om de intressen, såväl allmänna som en- skilda som bör läggas till grund för planläggning och annan prövning, bör samlas i den nya lagens andra kapitel. Utgångspunkten är att bestäm- melserna även fortsättningsvis ska vara allmängiltiga och generellt utfor- made. Samtidigt är det angeläget att bestämmelserna inte är diffusa utan tillräckligt konkreta för att förstås av dem som ska tillämpa lagen. Vissa förtydliganden bör därför göras.

För det första behöver förtydligas att prövningen av de allmänna och enskilda intressena i kapitlet endast avser prövning enligt plan- och bygglagen. Bestämmelserna är alltså inte tillämpliga vid prövning enligt andra lagar. För det andra bör det i varje bestämmelse förtydligas om be- stämmelsen är tillämplig vid planläggning, i ärenden om bygglov eller förhandsbesked eller också i andra ärenden.

Redan av den inledande paragrafen i andra kapitlet bör det framgå att vid prövning av frågor enligt lagen ska man ta hänsyn till både allmänna och enskilda intressen. Även om det är en av de grundläggande princip- erna att bedömningar i olika frågor enligt plan- och bygglagstiftningen ska utgå från vad som är en från allmän synpunkt lämplig markanvänd- ning, ska alltid hänsyn tas till berörda enskilda intressen. Detta framgår av nuvarande bestämmelse i 1 kap. 5 § plan- och bygglagen som anger att både allmänna och enskilda intressen ska beaktas vid prövning enligt lagen, om inte annat är särskilt föreskrivet. Det kan finnas skäl för att överväga utformningen av bestämmelsen med hänsyn till enskilda intres- sen. Sedan plan- och bygglagen infördes har Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna blivit en del av svensk rätt. En del av denna konvention är den s.k. pro- portionalitetsprincipen som kan beskrivas som ett krav på att det alltid ska finnas en rimlig balans mellan nyttan av ett beslut i en fråga och de konsekvenser som beslutet får för motstående enskilda intressen. För att det inte ska råda något tvivel om att konventionen gäller bör formuler- ingen ”om inte annat är särskilt föreskrivet” inte finnas med i den nya lagtexten.

Det är viktigt att en avvägning alltid görs i det enskilda ärendet och att beslut som går emot enskilda intressen har en tillräcklig motivering.

Som ett led i att få en tydligare och mer logisk struktur när det gäller bestämmelserna om allmänna intressen bör den allmänna inledande para- grafen följas av paragrafer som innehåller utgångspunkter för bedöm- ningar av vad som är lämplig mark- och vattenanvändning och vilka hän- syn som ska tas vid lokalisering av bebyggelse och enstaka lovpliktiga byggnadsverk. Därefter bör bestämmelserna om bebyggelsens och de en- staka lovpliktiga byggnadsverkens placering och utformning finnas. Slut- ligen bör särskilda krav på planläggningen och prövningen av lov, t.ex. hänsyn till omgivningen och behov av allmänna platser m.m., finnas. Innehållet i 2 kap. i den föreslagna nya lagen motsvarar med vissa juster- ingar bestämmelserna i nuvarande 2 kap. plan- och bygglagen men även några bestämmelser i nuvarande 3 kap. En av de föreslagna bestämmel- serna är helt ny.

Prop. 2009/10:170

160

Nya bestämmelser om klimatförhållanden

Prop. 2009/10:170

I den nuvarande plan- och bygglagen saknas uttryckliga krav på att

 

hänsyn ska tas till klimataspekter. Däremot har riksdagen genom de änd-

 

ringar i plan- och bygglagen som trädde i kraft den 1 januari 2008 tyd-

 

liggjort att planläggning och lokalisering ska ske med hänsyn till risker

 

för olyckor, översvämningar och erosion. Länsstyrelsen har en uttrycklig

 

skyldighet att bevaka att så sker vid både översiktsplanering och detalj-

 

planeläggning.

 

Klimatberedningen har i sitt betänkande ”Svensk klimatpolitik” (SOU

 

2008:24) påtalat behovet av att föra in klimat- och energifrågorna tydli-

 

gare i samhällsplaneringen. Klimatberedningen ansåg att en strävan att

 

minimera växthusgasutsläpp bör genomsyra hela samhällsplaneringen

 

samt att kommunernas möjligheter och skyldigheter att verka för mins-

 

kade transportbehov och lägre växthusgasutsläpp vid planering bör stär-

 

kas. Enligt Klimatberedningens bedömning bör det i lagstiftningen ställas

 

krav på kommunerna att redovisa hur planen bidrar till att minska växt-

 

husgasutsläppen, t.ex. genom att minimera transportbehoven och minska

 

energianvändningen. Klimatberedningen förordade även en ökad mellan-

 

kommunal samordning av samhälls- och transportplanering samt en för-

 

stärkt stödfunktion och tillsyn från länsstyrelserna i dessa frågor.

 

Energieffektiviseringsutredningen har i sitt betänkande ”Vägen till ett

 

energieffektivare Sverige” (SOU 2008:110) lyft fram samhällsplaner-

 

ingen som ett centralt styrmedel för ökad energieffektivisering. Utred-

 

ningen bedömde att samhällsplaneringen i större utsträckning behöver

 

stimulera en samhällsstruktur som främjar resurssnåla transporter. En

 

medveten styrning av bebyggelseutvecklingen har enligt utredningen stor

 

betydelse för det framtida transportberoendet eftersom bebyggelsen för-

 

ändras långsamt och transportalstrande bebyggelsemönster får långsik-

 

tiga konsekvenser. Det är också viktigt enligt utredningen att utnyttja den

 

potential till energieffektivisering som samverkan mellan olika transport-

 

slag kan ge. Utredningen såg även ett behov av en regional planerings-

 

samordning. Utredningen föreslog en ökad samordning av infrastruktur-,

 

trafik- och bebyggelseplaneringen.

 

Regeringen delar Klimatberedningens och Energieffektiviseringsutred-

 

ningens uppfattning att kommunernas samhällsplanering bör kunna spela

 

en viktig roll i klimatarbetet. Detta framgår av såväl klimatpropositionen

 

”En sammanhållen klimat- och energipolitik” (prop. 2008/09:162), den

 

transportpolitiska propositionen ”Framtidens resor och transporter” (prop.

 

2008/09:35) samt budgetpropositionen ”Budget för 2010” (prop. 2009/

 

10:1 s. 43). Det handlar framförallt om en mer integrerad och förutseende

 

samhällsplanering för minskade klimatpåverkande utsläpp genom ett mer

 

transport- och energieffektivt samhällsbyggande. Syftet med tillägget i

 

lagtexten om att ta hänsyn till klimataspekter vid planläggning är att

 

främja goda miljöförhållanden dels genom anpassning till klimatföränd-

 

ringar, dels genom en minskad klimatpåverkan och därigenom bidra till

 

att nå miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan (jfr klimatpropositio-

 

nen s. 139, transportpolitiska propositionen s. 124 och 134 f. samt bud-

 

getpropositionen s. 34 f. i utgiftsområde 18, s. 29 och 37 i utgiftsområde

 

20).

 

 

161

På regeringens uppdrag har Boverket i en rapport redovisat exempel Prop. 2009/10:170 och metoder för hur planering och byggande kan anpassas för att före-

bygga, undvika och minimera negativa effekter av klimatförändringar (”Bygg för morgondagens klimat”, Boverket, maj 2009). Boverket har redovisat exempel på hur samhällsplaneringen kan fungera som styrme- del för en minskad klimatpåverkan (Rapporten Planer som styrmedel för att minska samhällets klimatpåverkan, Boverket, december 2009). Reger- ingen behandlar denna fråga i klimatpropositionen (prop. 2008/09:162, s. 130–140).

Enligt regeringens bedömning bör de inledande bestämmelserna i det föreslagna 2 kap. om allmänna intressen och enskilda intressen komplet- teras så att det görs tydligt att planläggning utöver natur- och kulturvär- den, även ska ta hänsyn till miljö- och klimataspekter.

För att nå en mer transport- och energieffektiv samhällsbyggnad är det viktigt att den fysiska planeringen samordnas bättre med infrastrukturpla- neringen.

I syfte att effektivisera planeringsprocessen för infrastruktur har reger- ingen den 19 mars 2009 tillsatt en parlamentarisk kommitté (N 2009:03) som ska analysera planeringsprocessen för byggande av transportinfra- struktur och föreslå sådana ändringar av väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg som innebär att processen effekti- viseras. Utredningsarbetet ska även, med ett transportinfrastrukturper- spektiv, omfatta frågor om miljökonsekvensbeskrivning och tillåtlighets- prövning enligt miljöbalken samt frågor om samordning med övrig fysisk planering enligt plan- och bygglagen. En bakgrund till behovet av denna utredning framgår i propositionen ”Framtidens resor och transporter – infrastruktur för hållbar tillväxt” (prop. 2008/09:35).

Tydligare bestämmelser om hänsyn till regionala förhållanden

Enligt bestämmelserna i den nuvarande plan- och bygglagen ska man vid planläggning ta hänsyn till förhållandena i angränsande kommuner. Som PBL-kommittén har framhållit, tar denna formulering främst fasta på gränskommunala hänsyn samtidigt som behovet av samverkan och sam- arbete i ett bredare regionalt perspektiv har ökat under senare år. Kom- mungränsen minskar alltmer i betydelse, framförallt i takt med den pågå- ende regionförstoringen till följd av en ökad pendling inom allt större områden.

PBL-kommittén påpekade att det finns brister när det gäller samverkan mellan kommuner när det gäller planläggning och prövning av åtgärder med mellankommunal och regional räckvidd. Trafikinfrastruktur, anlägg- ningar för energidistribution och avfall samt vindkraftverk är exempel på sådana anläggningar som behöver belysas i ett regionalt sammanhang. EU:s strukturfonder och tillväxtpolitiken har bidragit till att nya arbets- former med delvis nya regionala aktörer har utvecklats. I den kommunela fysiska planeringen behöver hänsyn tas även till detta.

I likhet med PBL-kommittén och ett stort antal remissinstanser anser regeringen att de nuvarande bestämmelserna bör kompletteras så att hän- syn till både mellankommunala och regionala förhållanden bör tas vid planläggning enligt plan- och bygglagen.

162

Bestämmelser om främjande av tillgänglighet och användbarhet

Prop. 2009/10:170

Den nuvarande plan- och bygglagens inledande bestämmelser anger att

 

bestämmelserna i lagen syftar till att främja en samhällsutveckling med

 

jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt

 

hållbar livsmiljö. Att planläggning enligt plan- och bygglagen ska främja

 

en från social synpunkt god livsmiljö slås fast i nuvarande 2 kap. 2 §. Be-

 

greppet ”en från social synpunkt god livsmiljö” omfattar enligt förarbe-

 

tena (prop. 1985/86:1 s. 112) målet att offentliga platser och byggnader

 

är tillgängliga för alla. Inom områden med s.k. sammanhållen bebyggelse

 

krävs att bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av möjlig-

 

heter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att an-

 

vända området. Det gäller både vid utformning av ny sammanhållen be-

 

byggelse och vid ändring eller komplettering av sammanhållen bebyggel-

 

se, dvs. bebyggelse som i princip ska regleras genom detaljplan. Kravet

 

ska emellertid enligt förarbetena ses som en sammanfattning av de krav

 

på tillgänglighet som ställs på byggnader, tomter och allmänna platser

 

(prop. s. 477).

 

PBL-kommittén fann att nuvarande materiella bestämmelser i huvud-

 

sak tillräckligt väl speglar de grundläggande kraven på hänsyn till till-

 

gänglighet för funktionshindrade, men att bestämmelserna inte tillräck-

 

ligt väl speglar att all bebyggelse bör utformas med hänsyn till möjlighet-

 

erna för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att an-

 

vända bebyggelsen. Kommittén föreslog därför att det införs uttryckliga

 

krav på att hänsyn till frågor om tillgänglighet inte enbart ska tas inom

 

områden med sammanhållen bebyggelse, utan ska gälla vid utformning

 

av all bebyggelse.

 

Bebyggelsens tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt

 

rörelse- och orienteringsförmåga är ett väsentligt samhällsintresse, som

 

dock inte har fått fullt genomslag vid tillämpningen av bygglagstift-

 

ningen. Regeringen delar PBL-kommitténs bedömning att en förbättrad

 

tillgänglighet främst handlar om en bättre tillämpning, men att tillämp-

 

ningen behöver stödjas genom vissa förtydliganden i bestämmelserna om

 

allmänna intressen. Det bör därför förtydligas att en från social synpunkt

 

god livsmiljö ska vara tillgänglig för alla samhällsgrupper. Bestämmel-

 

serna om hänsyn till behovet av att personer med nedsatt rörelse- eller

 

orienteringsförmåga ska kunna använda ett bebyggelseområde bör inte

 

enbart gälla inom områden med sammanhållen bebyggelse, utan generellt

 

för all bebyggelse.

 

Bestämmelser om hänsyn till elektronisk kommunikation samt

 

avfallshantering vid lokalisering av bebyggelse

 

De inledande bestämmelserna om vilka grundläggande aspekter som bör

 

främjas vid planläggningen i ärenden om bygglov och förhandsbesked

 

bör kompletteras med bestämmelser som redovisar vilka ytterligare hän-

 

syn som ska tas i samband med prövning av bebyggelsens lokalisering

 

(se föreslagna 2 kap. 5 §). Även denna prövning ska göras både vid plan-

 

läggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

 

Vid den inledande lokaliseringsprövningen ska, enligt nuvarande be-

 

stämmelser, förutom en bedömning av markens lämplighet för avsett än-

163

 

damål hänsyn tas till de boendes och övrigas hälsa och säkerhet, jord-, berg- och vattenförhållanden, möjligheterna att ordna trafik, vattenför- sörjning och avlopp samt annan samhällsservice, möjligheterna att före- bygga vatten- och luftföroreningar och bullerstörningar samt risken för olyckor, översvämning och erosion.

PBL-kommittén konstaterade att de nuvarande bestämmelserna inte ställer uttryckliga krav på att möjligheterna att ordna avfall ska utgöra en förutsättning för planläggning och lokalisering av bebyggelse. Reger- ingen delar kommitténs bedömning att bestämmelserna bör kompletteras så att detta tydligt framgår. Syftet är att hänsyn till frågor om avfallshan- tering ska tas i ett tidigare skede i den fysiska planeringen.

Regeringen delar också Bredbandsutredningens bedömning i betänkan- det ”Bredband till hela landet” (SOU 2008:40) att planeringen för den s.k. IT-infrastrukturen behöver samordnas bättre med planläggningen enligt plan- och bygglagen, både i översiktsplaneringen och i samband med detaljplaneläggning. Tillgången till IT-infrastruktur har blivit en allt viktigare förutsättning för att människor ska kunna delta och verka i samhället oavsett var de bor och oavsett om de bor i glesbygd eller inte. I rapporten Bredbandsstrategi för Sverige (Regeringskansliets dnr N2009/ 8317/ITP), som presenterades den 3 november 2009, föreslås ett antal insatser för att förbättra förutsättningarna för marknadens aktörer att svara för att driva verksamhet och investera i bredband i hela landet. I rapporten (s. 30) konstateras bl.a. att samordningen mellan planeringen för IT-infrastruktur behöver samordnas med kommunernas planering en- ligt plan- och bygglagen, på motsvarande sätt som sker när det gäller annan infrastruktur. Det bör därför i plan- och bygglagen föras in en grundläggande bestämmelse om att hänsyn ska tas till elektronisk kom- munikation vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbe- sked enligt lagen.

Den nya lagen bör alltså kompletteras med bestämmelser om att lokali- seringsprövningen ska ske med hänsyn också till möjligheterna att ordna avfallshantering och elektronisk kommunikation. Bestämmelserna inne- bär att man bör ta hänsyn även till dessa aspekter och väga dem mot andra allmänna intressen för ett från helhetssynpunkt bra resultat. Dessa generella krav behöver normalt konkretiseras med stöd av kompletter- ande underlag.

När det gäller underlag för bedömningen av om mark är lämplig för bebyggelse och byggnadsverk med hänsyn till t.ex. risken för översväm- ningar kan sådant underlag bestå av utredningar, faktasammanställningar och bedömningar av ansvariga myndigheter om hur bl.a. ändrade klimat- förhållanden kan påverka vattenståndet i sjöar och vattendrag och där- med frågan om vilka områden eller platser som är lämpliga för bebyggel- se. Sådana karteringar som ska göras enligt förordningen (2009:956) om översvämningsrisker bör kunna utgöra bra underlag för bedömningen av översvämningsrisker.

Förtydligande i bestämmelserna om placering och utformning av bebyggelse och byggnadsverk

Bestämmelserna i 2 kap. bör i likhet med i dag, utöver krav på hänsyn vid lokaliseringsprövning, även ange vilka hänsyn som ska tas vid ut-

Prop. 2009/10:170

164

formning och placering av bebyggelse på viss mark (jfr föreslagna 2 kap. 6 §). Som har anförts ovan delar regeringen PBL-kommitténs bedömning (SOU 2005:77 s. 371) att gränsdragningen mellan bestämmelserna i 2 och 3 kap. i den nuvarande plan- och bygglagen är oklar, bl.a. genom att lokaliseringsprövningen ofta innehåller bedömningar av en lämplig pla- cering på viss mark. Vidare är det uppenbart att flera av de krav som ställs på s.k. sammanhållen bebyggelse också är relevanta för såväl be- byggelse i allmänhet som för enstaka byggnadsverk. Det gäller t.ex. be- hovet av skydd mot uppkomst av brand och olyckshändelser samt kraven på tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsför- måga. Vidare är det uppenbart att vissa av de krav som ställs på enstaka byggnadsverk också bör ställas på bebyggelse. Det gäller främst kravet på att byggnadsverk ska placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden samt naturvärden på platsen och att byggnaderna ska ge en god helhetsverkan. Det är således inte längre befogat att fullt ut behålla den nuvarande uppdelningen mellan kraven på bebyggelse och kraven på enstaka byggnadsverk. Därför bör vissa av de bestämmelser i nuvarande 3 kap. som avser utformning av byggnadsverk lämpligen föras samman med motsvarande bestämmelser i 2 kap. På så sätt samlas de krav som gäller de allmänna intressen som man ska ta hänsyn till vid placeringen och utformningen av såväl bebyg- gelse som enstaka byggnadsverk.

De nya bestämmelserna bör med några undantag ha samma innebörd som bestämmelserna i 2 och 3 kap. i den nuvarande lagen. Det innebär bl.a. att bebyggelse och lovpliktiga byggnadsverk ska utformas och pla- ceras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen, skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser. Man ska också ta hänsyn till behovet av hushållning med energi och vatten och av att få goda klimat- och hygienförhållanden, trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö samt möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda om- rådet.

När det gäller de nuvarande bestämmelserna i 3 kap. 1 § som säger att byggnader ska ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande delar regeringen PBL-kommitténs uppfattning att uttrycket ”estetiskt tilltal- ande” inte bör användas i lagtexten. Uttrycket är subjektivt och svårt att tillämpa. Bestämmelsen bör i stället utformas så att de olika komponenter som är väsentliga för bedömningen uttryckligen framgår, dvs. krav på en god form-, färg- och materialverkan. Denna del av bestämmelsen bör dock flyttas till kapitlet om krav på byggnadsverk (jfr föreslagna 8 kap.) I kapitlet om allmänna och enskilda intressen bör bestämmelsen begränsas till ”intresset av en god helhetsverkan”.

Liksom vid lokalisering av bebyggelse bör det också vid utformningen av bebyggelsen uttryckligen framgå att hänsyn ska tas till möjligheten att hantera avfall.

Utformningsbestämmelserna bör även gälla vid förändringar och kom- pletteringar av bebyggelsen, vilket innebär ett förtydligande jämfört med motsvarande bestämmelser i dag.

Bestämmelserna om utformning och placering bör också gälla i fråga om skyltar och ljusanordningar. I avsnittet om definitionerna framgår att

Prop. 2009/10:170

165

skyltar och ljusanordningar i plan- och bygglagen inte ses som anlägg- ningar och därför inte heller omfattas av ”byggnadsverk”. När krav behö- ver ställas på skyltar och ljusanordningar bör detta därför regleras sär- skilt.

Bestämmelserna om placering och utformning av bebyggelse och byggnadsverk bör även innebära krav på att bebyggelseområdets särskil- da historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden ska skyddas. Bestämmelsen, som utgår från PBL-kommitténs förslag, inne- bär ett förtydligande i förhållande till dagens 3 kap. 12 § plan- och bygg- lagen. För det första bör förtydligas att kravet bör kunna ställas inte en- bart vid planläggning eller i ärenden om bygglov utan också i t.ex. till- synsärenden.

För det andra föreslogs i lagtextpromemorian ett förtydligande med innebörden att de uppräknade värdena borde grundas på fackmässiga bedömningar. Mot bakgrund av det som Riksantikvarieämbetet m.fl. har anfört om att det bl.a. inte framgår vad som krävs av en fackmässig bedömning bör ett sådant krav inte införas.

Den nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 10 § plan- och bygglagen säger att byggnadens karaktärsdrag ska beaktas och dess ”värden” tas till vara. I lagtextpromemorian föreslogs i stället att befintliga karaktärsdrag ska respekteras. Bakgrunden till förslaget är PBL-kommitténs och flera re- missinstansers bedömning att tillräcklig hänsyn inte tas till bebyggelsens värden trots höga ambitioner. Riksantikvarieämbetet har dock föreslagit att bestämmelsen kompletteras så att det framgår att karaktärsdrag inte bara ska respekteras utan också ”tillvaratas”. Regeringen delar Riksantik- varieämbetets bedömning att termen ”tillvaratas” bör finnas kvar. Natur- ligtvis bör kravet på tillvaratagande inte tillämpas så strikt att man avstår från varje ändring i gamla byggnader som kan behövas t.ex. i energi- effektiviseringssyfte.

En viktig förutsättning för att byggnader med särskilda värden ska få ett tillräckligt skydd enligt lagen är att kommunerna tar fram det kun- skaps- och beslutsunderlag som behövs.

Två remissinstanser har föreslagit att uttrycket ”stads- och landskaps- bild” ändras för att få överensstämmelse med europeiska landskapskon- ventionens definition av landskap som innefattar både det urbana och det rurala landskapet. Konventionen, som antogs av Europarådet den 20 ok- tober 2000, trädde i kraft den 1 april 2004. Riksantikvarieämbetet har på regeringens uppdrag lämnat två rapporter med förslag till nationellt genomförande av landskapskonventionen (Regeringens dnr Ku2008/97/ KT). Riksantikvarieämbetet föreslår bl.a. att termen ”landskap” enligt konventionen ska föras in som ett allmänt intresse i plan- och bygglagen. Rapporterna har remitterats. Därefter har regeringen i en skrivelse till riksdagen gjort bedömningen att den europeiska landskapskonventionen bör ratificeras, men att ratificeringen inte kräver några författningsänd- ringar (Vissa kulturmiljöfrågor, skr. 2009/10:74 s. 14).

Tydligare bestämmelser om krav på sammanhållen bebyggelse

PBL-kommittén ansåg att det, utöver de generella kraven på utformning- en av bebyggelse och byggnadsverk, även är befogat att i en särskild be- stämmelse ange vilka ytterligare krav som ska gälla för utformningen av

Prop. 2009/10:170

166

sammanhållen bebyggelse. Regeringen delar denna bedömning. Som Prop. 2009/10:170 redovisas i avsnitt 7 föreslår regeringen att uttrycket ”sammanhållen be-

byggelse” i plan- och bygglagen ska avse ”bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark”. Utgångspunkten är att kommunen för en ny sammanhållen bebyggelse liksom i dag bör pröva både ett mark- eller vattenområdes lämplighet samt reglera bebyggelsemiljöns utformning i huvudsak genom detaljplan.

I bestämmelserna om sammanhållen bebyggelse bör således i likhet med i dag krav ställas på att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse ska finnas lämpliga platser för lek, mo- tion och annan utevistelse samt möjligheter att anordna en rimlig sam- hällsservice och kommersiell service.

I bestämmelserna bör också ställas krav på hänsyn till behovet av andra gemensamma funktioner. De nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 4 § 5 anger bl.a. att bebyggelsemiljön ska utformas med hänsyn till behovet av parker och andra grönområden. Det saknas dock ett uttryckligt krav på att behovet av allmänna platser ska tillgodoses, vilket är ologiskt med tanke på att bestämmelserna om detaljplanens obligatoriska innehåll i nuvar- ande 5 kap. 3 § ställer krav på att allmänna platser ska redovisas. Mot bakgrund av detta och de problem i tillämpningen av bestämmelserna om allmänna platser som PBL-kommittén har redovisat i sitt betänkande (SOU 2005:77, avsnitt 9.4.3) gör regeringen bedömningen att ett sådant grundläggande krav bör införas i den nya bestämmelsen. Med hänsyn till att bestämmelsen inte bara avser detaljplan utan all planläggning enligt lagen bör dock inte uttrycket ”allmän plats” användas eftersom detta en- ligt förslaget i avsnitt 7 är förbehållet områden inom detaljplan. I bestäm- melsen bör därför i stället räknas upp vad som avses i detta sammanhang, nämligen gator, vägar och torg. Det i bestämmelsen nämnda behovet bör värderas både i förhållande till områdets värden och framtida behov för att markera det långsiktiga förvaltningsperspektivet.

Bestämmelser om placering av byggnadsverk under markytan

Enligt nuvarande 3 kap. 2 § plan- och bygglagen ska man, i fråga om byggnader som placeras under markytan, i skälig omfattning beakta att användningen av marken över byggnaderna inte försvåras. Byggande under markytan har betydligt större omfattning än vad man i allmänhet föreställer sig. Det är därför angeläget att man vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt plan- och bygglagen noggrant undersöker för- utsättningarna och konsekvenserna för den framtida markanvändningen på platsen eller inom området. Kommunerna bör ägna större uppmärk- samhet åt byggande under mark och tillämpningsområdet för bestämmel- sen bör därför utökas dels till att omfatta alla byggnadsverk, dels på så sätt att kommunen inte bara ska beakta att användningen av marken över byggnadsverket inte försvåras utan se till att detta inte sker. På så sätt blir kommunens ansvar för den framtida markanvändningen i dessa områden tydligare.

167

Bestämmelser om hänsyn till omgivningen

Prop. 2009/10:170

I gällande lagstiftning finns i 3 kap. 2 § en bestämmelse som innehåller

 

ett krav på att byggnader ska placeras och utformas så att de inte innebär

 

betydande olägenheter för omgivningen. Bestämmelsen har emellertid

 

genom sin placering i 3 kap. och genom det sätt på vilken den är formu-

 

lerad en formellt begränsad räckvidd. För att undanröja något av den

 

oklarhet som finns bör bestämmelsen ersättas av en bestämmelse med

 

mera generell innebörd. En sådan bestämmelse föreslås i 2 kap. 9 §. Be-

 

stämmelsen syftar till att tydligt ange att hänsyn till omgivningen ska tas

 

såväl vid planläggning av mark- och vattenområden som vid lokalisering,

 

placering och utformning av bebyggelse. Vidare bör framgå att bestäm-

 

melsen inte som nu gäller konsekvenserna av den avsedda användningen

 

enbart av byggnader utan också när det gäller hur de mark- och vatten-

 

områden som planläggningen eller lokaliseringen reglerar allmänt kom-

 

mer att användas. Det finns också skäl att i den nya bestämmelsen tydlig-

 

are markera att bestämmelsen särskilt avser sådan omgivningspåverkan

 

som innebär risk för fara för människors hälsa och säkerhet. I denna del

 

är det naturligt att bedömningarna av vilka olägenheter eller risker som

 

kan godtas anpassas till de bedömningar som görs vid prövning enligt

 

miljöbalken i likartade fall. När det gäller vad som innebär betydande

 

olägenheter på annat sätt är avsikten inte att den nya bestämmelsen ska

 

innebära någon förändring i förhållande till nuvarande praxis.

 

Bestämmelser om samordning med prövning enligt annan lagstiftning

 

Flera byggnadsverk och byggnadsåtgärder kan kräva tillstånd enligt såväl

 

plan- och bygglagstiftningen som enligt andra lagar. I dessa fall innebär

 

varken en detaljplan eller ett givet bygglov ett slutligt besked från sam-

 

hällets sida, utan åtgärden kan inte påbörjas förrän andra tillstånd har

 

getts. Enligt nuvarande bestämmelser ska byggnadsnämnden i samband

 

med bygglovsprövningen, om den finner anledning anta att en åtgärd

 

som kräver lov fordrar tillstånd även av någon annan myndighet, upplysa

 

sökanden om detta. Utöver denna bestämmelse innehåller plan- och bygg-

 

lagen inga särskilda bestämmelser som rör samordningen mellan pröv-

 

ningen enligt plan- och bygglagen och annan lagstiftning.

 

PBL-kommittén har föreslagit vissa lagändringar i syfte att förbättra

 

samordningen mellan plan- och bygglagen och miljöbalken, i första hand

 

genom en samordning av den formella hanteringen (SOU 2005:77 s. 754

 

f.). Kommitténs utgångspunkt är att undvika dubbelprövning, underlätta

 

för de olika enskilda parter som berörs samt ge möjligheter till förenk-

 

lingar och en snabbare handläggning. Kommittén anser vidare att det

 

finns vissa möjligheter till en bättre samordning mellan planläggning en-

 

ligt plan- och bygglagen och planeringen enligt de s.k. trafiklagarna, dvs.

 

väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

 

men har inte lämnat något författningsförslag i dessa delar.

 

Regeringen delar kommitténs bedömning att det finns möjligheter till

 

samordning av handläggningen av ärenden enligt olika lagar. Förslag om

 

detta presenteras i avsnitt 11.4 och 15.8. Det är angeläget att alla möjlig-

 

heter till samordning tas till vara för att undvika dubbelarbete och för att

 

effektivisera beslutsprocesserna. En bättre samordning är till gagn både

168

 

för samhället i stort och för företag och enskilda. En bestämmelse bör Prop. 2009/10:170 därför infogas i den nya lagen med innebörden att man vid planläggning

och annan prövning som avser mark- och vattenanvändningen och som också har prövats eller ska prövas enligt annan lag ska samordna arbetet, om det lämpligen kan ske. På så sätt kan dubbelarbete undvikas.

9

Översiktsplan

9.1

Bakgrund och gällande bestämmelser

Enligt 1 kap. 3 § i den nuvarande plan- och bygglagen ska varje kommun

 

ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. Ett motiv för

 

införandet av bestämmelser om en obligatorisk översiktsplan var decent-

 

raliseringen av beslutsansvaret från staten till kommunerna som fick hu-

 

vudansvaret för plan- och byggbeslut. Formerna för dialog i planeringen

 

mellan staten, via länsstyrelserna, och kommunerna regleras i plan- och

 

bygglagens bestämmelser där översiktsplanen och länsstyrelsens gransk-

 

ningsyttrande är centrala. Översiktsplanen motiverades även med att

 

kommunen behöver en plattform som ger framförhållning och handlings-

 

beredskap för efterföljande detaljplanering och beslut om bygglov.

 

Översiktsplanens syfte är att ge vägledning för beslut om användning

 

av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön ska utveck-

 

las. Enligt nuvarande bestämmelser ska kommunen i översiktsplanen

 

redovisa sin bedömning av hur man kommer att tillgodose de allmänna

 

intressen som man ska ta hänsyn till vid användningen av mark- och vat-

 

tenområden. Planläggningen ska medföra att mark- och vattenområden

 

ska användas för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för

 

med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan

 

användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Vid

 

redovisningen ska kommunen tillämpa bestämmelserna i 3 och 4 kap.

 

miljöbalken. Det betyder bl.a. att översiktsplaneringen måste – utöver de

 

olika riksintressena – ta hänsyn till att oexploaterade områden, områden

 

som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt och skogsmark som har

 

betydelse för skogsnäringen så långt som möjligt ska skyddas samt att

 

brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller an-

 

läggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhälls-

 

intressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt

 

tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

 

Länsstyrelsens granskningsyttrande ska ge ett samlat besked om i vil-

 

ken utsträckning kommunens översiktsplan kan genomföras utan ingrip-

 

ande från staten, utifrån de intressen som staten ska bevaka enligt plan-

 

och bygglagen.

 

Översiktsplanen ska möjliggöra en rationalisering av efterföljande, mer

 

detaljerad planläggning. Enligt bestämmelserna om detaljplaner kan

 

exempelvis enkelt planförfarande tillämpas i vissa fall och under förut-

 

sättning att planförslaget är förenligt med översiktsplanen. Översiktspla-

 

nens avvägningar mellan olika allmänna intressen och ställningstagande

 

till markanvändning och bebyggelseutveckling förutsätts även ge vägled-

 

ning för bygglovsprövning i områden där det saknas rättsverkande pla-

169

 

ner. Samtidigt ska planen ge berörda intressenter och kommuninvånare en uppfattning om hur kommunen kan komma att ställa sig till framtida anspråk på förändringar. Planens huvuduppgift är att ge stöd och väg- ledning för kommunens beslut om bebyggelse och andra åtgärder som prövas enligt lagen, framförallt i de områden som saknar rättsverkande planer. Planen är inte juridiskt bindande för myndigheter och enskilda. Bestämmelser om översiktsplanen finns främst i nuvarande 4 kap. plan- och bygglagen. I förslaget till den nya lagen finns bestämmelserna om översiktsplan i 3 kap.

I förarbetena till plan- och bygglagen utgick man även från att en mer utvecklad översiktsplan skulle kunna fungera som ett sektorsövergripande, strategiskt instrument för kommunens långsiktiga utveckling. Tanken var att översiktsplanen skulle kunna utformas med hänsyn till den politiska viljeinriktningen och till skilda kommunala behov eller förutsättningar.

Översiktsplanen ska även vägleda andra myndigheters beslut enligt plan- och bygglagen och vissa andra lagar, i första hand miljöbalken. Myndigheter ska i sina beslut ange om den prövade anläggningen eller åtgärden går att förena med den för området gällande översiktsplanen.

Översiktsplaneringen bedrivs i dag med skiftande inriktning och aktivi- tetsgrad i landets kommuner. Vissa kommuner driver översiktsplanering- en som en strategisk utvecklingsplanering medan andra begränsar pla- neringen till en beslutsförberedande planering för mark- och vattenan- vändning och bebyggelseutveckling. I många kommuner är översiktspla- nerna inaktuella och har inte heller i övrigt fått den betydelse som ett politiskt vägledande, strategiskt dokument för kommunens långsiktiga utveckling som var avsikten när planinstitutet infördes.

Enligt uppgifter från Boverket har drygt 30 procent av landets kommu- ner översiktsplaner som är mer än 15 år gamla (Boverkets rapport ”Upp- sikt enligt plan- och bygglagen – Utvecklingen i landet inom plan- och byggväsendet”, 2008). De flesta kommuner som har inaktuella översikts- planer ligger norr om Vänern och Mälardalen och har en befolkning på mindre än 25 000 invånare. Flera av dessa kommuner har också svaga resurser för fysisk planering. Att en så stor andel av landets kommuner fortfarande har gamla och med stor sannolikhet också inaktuella över- siktsplaner innebär en rad problem. Enligt Boverket låter centrala myn- digheter, som exempelvis Transportstyrelsen, gamla översiktsplaner lig- ga till grund för bedömningar av nya investeringar. Detta är ett problem. Det är också ett problem med inaktuella översiktsplaner när kommunerna i en region försöker att samordna olika insatser. Likaså är det ett problem när prövningar enligt plan- och bygglagen eller miljöbalken grundar sig på inaktuella översiktsplaner. Problemen blir också uppenbara, enligt Bo- verket, då allt fler kommuner gör fördjupningar och tillägg till översikts- planen. Detta gäller särskilt för tillägg till översiktsplanen där avväg- ningar ska göras mellan tillägget och övriga allmänna intressen över hela kommunens yta. Boverkets uppfattning är att tillägg enbart bör göras till aktuella översiktsplaner.

Sammantaget kan inaktuella översiktsplaner leda till felaktiga bedöm- ningar i andra ärenden som grundar sig på planen. Boverket bedömer att det kan bli mycket svårt för kommunerna att möta de framväxande för- väntningarna på kommunalt inflytande, t.ex. när det gäller möjligheterna att bygga strandnära, möta klimatförändringarna och bygga ut vindkraf-

Prop. 2009/10:170

170

ten. Aktiviteten för att uppdatera översiktsplanerna var mycket låg under 1990-talet men har nu ökat både genom översyner av kommunomfatt- ande översiktsplaner och genom fördjupningar och tillägg, främst för vindkraft. Det planeringsstöd för vindkraft som regeringen införde den 1 juli 2007 har bidragit till en ökad planeringsaktivitet. Andra frågor som har planerats genom tillägg till översiktsplaner är s.k. grönstruktur (dvs. parker, alléer, grönområden och andra inslag av växtlighet), förorenade områden, järnväg och snöskotertrafik.

Aktualitetsprövningen sker inte i den utsträckning som det var tänkt enligt lagens krav. Det är bara en tredjedel av landets kommuner som någon gång har aktualitetsprövat sin översiktsplan. Behovet av mellan- kommunal samverkan har dock ökat i första hand med anledning av vindkrafts- och infrastrukturplanering, men också med anledning av pla- nering för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, gemensamma planer- ingsunderlag och gemensamma översiktsplaner (Boverkets årliga upp- följning av översiktsplaneringens utveckling, redovisad bl.a. i Årsredo- visning 2008).

De stora skillnaderna mellan kommunerna beror ofta på olika utveck- lingsförutsättningar och tillgång på resurser i kommunerna. Stora och ex- panderande kommuner upplever som regel ett större behov av att fort- löpande diskutera den framtida utbyggnaden medan små kommuner i glesbygd med svagt förändringstryck inte är lika motiverade att upprätta en ny översiktsplan. Särskilt de små kommunerna upplever i bland att be- stämmelserna är alltför betungande när det gäller förfarande och redovis- ning för att motsvara nyttan. Det framhålls ofta att plan- och bygglagens planinstrument, inklusive översiktsplanen, främst är avsedda som exploa- teringsinstrument för att hantera utveckling och expansion medan de pas- sar sämre för att hantera stagnation och befolkningsminskning, rivning av bostäder och avveckling av service.

Enligt en enkät 2004, gjord av Sveriges Kommuner och Landsting, be- drivs ”översiktsplanering” även i andra former än genom översiktsplan. Visioner, strategier, program och liknande dokument kompletterar och i vissa fall ersätter de formella planinstrumenten. Enligt samma enkät an- ser mer än hälften av de kommunala planerarna att de har stor nytta av översiktsplanen medan endast ett fåtal anser sig ha liten nytta av planen. Den upplevda nyttan är störst i storstadsregioner och tillväxtkommuner medan små kommuner, främst i glesbygden, anser att översiktsplanen har liten nytta. Användbarheten är störst som beslutsunderlag för bygglov och andra PBL-ärenden (90 %), därefter som program för detaljplane- arbete (70 %) och slutligen som underlag för tillståndsprövning enligt miljöbalken (50 %). En majoritet (90 %) har uppgett att översiktsplanens intentioner följs i mycket stor eller stor utsträckning.

Bristen när det gäller att följa bestämmelserna om en aktuell översikts- plan beror i många kommuner på inställningen till översiktsplanens nytta vid efterföljande beslut samt bristen på resurser för planeringen. Det finns ett behov av att vitalisera översiktsplaneprocessen och av att stärka översiktsplanen genom att bredda den och göra den mer strategisk. Över- siktsplanen behöver sättas in i ett nationellt och regionalt sammanhang där kopplingarna till övergripande mål och program tydliggörs. Plando- kumenten behöver bli mer överskådliga och förfarandet förenklas för att tidsmässigt förkorta processen.

Prop. 2009/10:170

171

Genom den av riksdagen antagna propositionen ”Ett första steg för en enklare plan- och bygglag” (prop. 2006/07:122, bet. 2007/08:CU3, rskr. 2007/08:54) genomfördes förslag om förändringar i plan- och byggla- gens bestämmelser som rör vissa frågor i översiktsplanen. Den ekono- miska dimensionen av hållbar utveckling förtydligades genom det all- männa kravet i 2 kap. 2 § att en god ekonomisk utveckling och effektiv konkurrens ska främjas vid planläggning och byggande. Behovet av revi- deringar av översiktsplanen har ökat och möjligheten att ändra en över- siktsplan för en viss del av kommunen eller genom ett tillägg för att till- godose ett särskilt intresse klargjordes genom en ändring i 4 kap. 1 a § (med ikraftträdande den 1 januari 2008). För att förenkla förfarandet vid utställning ändrades samtidigt bestämmelsen i 4 kap. 7 § så att det räcker att kungöra utställningen före utställningstidens början. Vidare infördes en bestämmelse om att för det fall planförslaget innebär en ändring av översiktsplanen ska det framgå av kungörelsen. Skyldigheten att ta hän- syn till miljö- och riskfaktorer i den översiktliga planeringen betonades genom ett tydligare stöd i bestämmelserna i 2 kap. 3 § samt i 4 kap. 9 §.

I juli 2009 trädde de lagändringar om ett differentierat strandskydd i kraft som riksdagen beslutade med anledning av propositionen ”Strand- skyddet och utvecklingen av landsbygden” (prop. 2008/09:119, bet. 2008/09:MJU13, rskr. 2008/09:227). Ändringarna innebär att kommun- erna får ansvaret för och skyldigheten att i översiktsplanen redovisa om- råden som enligt kommunens bedömning uppfyller miljöbalkens kriterier för områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, inom vilka vissa lättnader i strandskyddet avses gälla. I 4 kap. plan- och bygglagen infördes en ändring i 1 §. Denna innebär att det av översiktsplanen ska framgå om det inom kommunen finns områden som är av betydelse för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Redovisningen ska vara vägled- ande vid prövning av upphävande- och dispensfrågor. Av propositionen framgår att en redovisning i översiktsplanen av områden för landsbygds- utveckling i strandnära lägen bör kunna behandlas som ett tillägg till pla- nen, under förutsättning att planen i övrigt är aktuell och att sambanden med och konsekvenserna för översiktsplanen som helhet redovisas. Sam- tidigt framhålls att kommunens redovisning i översiktsplanen bara är vägledande och att det är först vid prövningen i det enskilda fallet som det slutligen avgörs om den tänkta åtgärden ligger inom ett område där lättnader i strandskyddet gäller. Redovisningen av områdena i översikts- planen kommer att få stor betydelse för den kommande rättstillämp- ningen. Det är därför av stor vikt att det finns ett statligt inflytande över hur kommunen redovisar områdena. Länsstyrelsen har därför samtidigt getts en stärkt roll för att bevaka strandskyddets intressen vid kommunal planläggning genom att länsstyrelsen under samrådet särskilt ska verka för att redovisningen av områdena är förenlig med 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken. Om redovisningen inte är förenlig med den bestäm- melsen, ska det framgå av länsstyrelsens granskningsyttrande. Länsstyr- elsen har även fått i uppgift att överpröva kommunala beslut om upphäv- ande och dispenser.

Prop. 2009/10:170

172

Prop. 2009/10:170

9.2Översiktsplanens roll, innehåll och utformning

Regeringens förslag: Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Av översiktsplanen ska det framgå inte bara hur den byggda miljön ska utvecklas och be- varas utan också hur den ska användas.

Översiktsplanens strategiska funktion stärks genom att det av planen ska framgå hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hän- syn till och samordna översiktsplanen med nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen.

Det nuvarande kravet på att en särskild planbeskrivning ska fogas till planen tas inte in i den lya lagen. Om en miljökonsekvensbeskriv- ning ska upprättas, ska den anses utgöra en del av förslaget.

PBL-kommitténs förslag överensstämmer delvis med regeringens. För att förenkla och avlasta redovisningen föreslog kommittén att det görs en tydlig åtskillnad mellan själva planen och beslutsunderlaget. Dagens inledande bestämmelser i 4 kap. 1 § föreslogs därför förtydligas med en redovisning av kommunens bedömning av vilka allmänna intres- sen som har relevans för översiktsplanen. PBL-kommittén föreslog att invändningar från berörda kommuner i frågor av mellankommunal bety- delse eller med påverkan utanför kommunens gränser ska framgå av översiktsplanen. Det hänger samman med kommitténs förslag om ett ökat kommunalt ansvar för de mellankommunala frågorna som föreslogs övergå från länsstyrelsen till kommunerna.

Lagtextpromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med reger- ingens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna delar PBL-kommit- téns inställning att översiktsplaneringen behöver breddas och bli mer strategisk och tydligare koppla till övergripande mål och program. Sam- tidigt har många remissinstanser anfört att kommitténs förslag är otill- räckliga för att åstadkomma dessa förändringar och att det behövs en tyd- ligare lagtext i såväl det inledande kapitlet som i kapitlet om översikts- planen – inte minst behöver kopplingen mellan översiktsplanen och det mellankommunala och regionala sammanhanget förtydligas i lagtexten. Remissinstanserna stödjer kommitténs förslag att översiktsplanen ska re- dovisa kommunens bedömning av de allmänna intressen som man ska ta hänsyn till vid beslut som rör mark- och vattenanvändning. Boverket, Regionplane- och trafiknämnden i Stockholms län, Regionförbundet i Uppsala län, Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Nutek, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Örebro län har önskat en tydligare lagtext om hur översiktsplanen ska beakta kopplingar till andra planer och program. Flera remissinstanser har påpekat att enligt förord- ningen (2007:713) om regionalt tillväxtarbete ska det regionala tillväxt- arbetet samordnas med bl.a. kommunernas översiktsplanering, länsplaner för regional transportinfrastruktur och arbetet med energiomställningen. För att garantera en ömsesidig dialog och utveckling av samarbetsform-

173

erna bör, enligt remissinstanserna, översiktsplaneringen även ta hänsyn till bl.a. det regionala tillväxt- och utvecklingsarbetet.

Sveriges Kommuner och Landsting har anfört i huvudsak följande. Be- hovet av regional och mellankommunal samverkan vid planläggning och beslut enligt plan- och bygglagen har ökat sedan lagen trädde i kraft. Erfarenheterna visar att det brister i systemet när det gäller samverkan mellan kommuner vid planering och beslut som har effekter utanför kommungränsen. Kravet på hållbar utveckling gör behovet av en samlad hantering tydligare. Det går inte att hantera kollektivtrafik, infrastruktur, energiförsörjning och markanvändning utan att se till sociala, ekonomis- ka och miljömässiga aspekter, om målet är att åstadkomma en uthållig och robust utveckling. Dialogen med staten behöver utvecklas.

Boverket delar uppfattningen att samverkan mellan kommuner behöver förstärkas och större hänsyn måste tas till regionala sammanhang. Enligt verket bör det tydligare framgå av reglerna i 4 kap. 1 § att överordnade mål och riktlinjer som är av särskild vikt för att nå en hållbar samhällsut- veckling alltid ska beaktas i den översiktliga planeringen. Boverket har samtidigt framhållit att översiktsplanen inte får bli så vidlyftig att den inte har tillräcklig substans i frågor som rör den fysiska miljön. Även Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört att det är viktigt att översikts- planen är tillräckligt konkret när det gäller den fysiska miljön så att den kan ge vägledning för kommande beslut enligt plan- och bygglagen.

Regionförbundet i Kalmar län har anfört att markanvändning, infra- struktur, energianvändning och kollektivtrafik måste ”samplaneras” för att nå en uthållig och robust utveckling. Regionförbundet stödjer kom- mitténs förslag att kommunen ska redovisa ställningstagande till regio- nala mål. Regionförbundet i Uppsala län har lyft fram behovet av att ut- veckla formerna för mellankommunal och regional samverkan mot bak- grund av samhällsutvecklingen med ökad pendling och större bostads- och arbetsmarknadsregioner. Regionförbundet delar kommitténs bedöm- ning av vikten av att förstärka de regionala perspektiven i den kommu- nala planeringen.

Blekinge tekniska högskola har anfört att PBL-kommittén inte har full- gjort sitt uppdrag att lämna förslag på hur lagstiftningen kan stärka den regionala planeringsnivån och saknar konkreta förslag till samordning av fysisk samhällsplanering med regional utvecklingsplanering och trafik- lagstiftning. Statens institut för kommunikationsanalys har anfört att en kraftigt minskad miljöpåverkan från transporter aldrig kan åstadkommas enbart genom förändringar inom transportsektorn – även markanvänd- ning och bebyggelse m.m. måste samverka. Institutet har vidare anfört att många aspekter på hållbar utveckling som rör fysisk planering kan vara lättare att hantera i ett regionalt perspektiv än i ett lokalt, t.ex. ambitionen att förändra transporterna i en mer hållbar riktning. Banverket har fram- fört liknande tankar och vill se en integrerad bebyggelse- och transport- planering, liksom Länsstyrelsen i Örebro län som vill ha en planering för effektivare energianvändning och transporter. Länsstyrelsen i Stockholms län har tagit upp behovet av att värna en lämplig regional struktur så att strategiskt viktiga lägen inte enbart styrs av lokala intressen. Som exem- pel har länsstyrelsen nämnt goda kollektivtrafiklägen i anslutning till spårbunden trafik för bostäder och arbetsplatser, där många små lokala ställningstaganden sammantaget kan orsaka betydande problem för den i

Prop. 2009/10:170

174

dag redan besvärliga trafiksituationen. Övergripande regionala mål om minskad biltrafik och ökad andel kollektivtrafikresande främjas på så sätt, enligt länsstyrelsen, som också har anfört att även energiförsörjning- en är en regional fråga där väsentliga statliga intressen behöver inordnas i ett regionalt sammanhang och där den enskilda kommunen kan ha svårt att prioritera det regionala perspektivet framför lokalt viktiga frågor.

Statens energimyndighet har tillstyrkt förslaget om ökad mellankom- munal samordning eftersom energianläggningar med tillhörande led- ningsdragningar och transporter ofta är en mellankommunal angelägen- het. Myndigheten vill se en samhällsplanering där man tydligare tar hän- syn till energiaspekten genom en fysisk samhällsmiljö och bebyggelse- struktur som bidrar till att transporter kan utföras på ett hållbart sätt och att en effektiv energiförsörjning och energianvändning kan säkerställas. Som exempel har Energimyndigheten nämnt förutsättningar för lokal energiproduktion som vindkraft.

Ett antal remissinstanser har tillstyrkt förslaget att det ges större frihet till olika typer av utformning och förenkling. Länsstyrelsen i Västman- lands län har anfört att översiktsplanen ska kunna utformas på olika sätt så länge konsekvenser och innebörd kan utläsas. Marks kommun har däremot ifrågasatt vad kommittén menar med en enklare översiktsplan. Kommunen undrar om det handlar om att göra avkall när det gäller redo- visning av förutsättningar, krav på allmänna intressen och hur riksintres- sen ska avvägas samt att redovisning av konsekvenser inte längre ska vara obligatoriska moment. Enligt kommunen kan enklare översiktspla- ner möjligen fungera som komplement till äldre mer genomarbetade översiktsplaner men inte som en fristående plan. Även Karlshamns kom- mun har ifrågasatt om det går att genomföra en förenklad översiktsplan med kortare tider samtidigt som den ska vara bredare, mer visionär med konsekvensbeskrivningar och djupare förankring regionalt.

Ett antal remissinstanser delar kommitténs uppfattning att mellankom- munala frågor får en allt större betydelse och därför bör få ökad upp- märksamhet i översiktsplaneringen. Samtidigt är meningarna delade om kommitténs förslag att lyfta över ansvaret för de mellankommunala frå- gorna från länsstyrelsen till kommunerna. Medan vissa remissinstanser, företrädesvis regionorgan, ser det som en naturlig utveckling har andra uttryckt tveksamhet till kommunernas kapacitet att fullt ut axla detta an- svar och menar att länsstyrelsen bör ha ett fortsatt ansvar för frågor på mellankommunal nivå.

Lagtextpromemorians förslag om en mer strategisk översiktsplan som tar hänsyn till nationella och regionala mål, planer och program av bety- delse för hållbar utveckling stöds av flertalet av remissinstanserna, däri- bland Boverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Regionplane- och trafiknämnden i Stockholms läns landsting, Blekinge tekniska högskola, Malmö kommun samt ett antal länsstyrelser. Några remissinstanser har dock anfört att lagförslaget behöver förtydligas angående vilken typ av mål, planer och program som avses. Regionplane- och trafiknämnden i Stockholms läns landsting är även positiv till förslaget att kommunen ska redovisa motiven och det planeringsunderlag som har betydelse från regional, mellankommunal eller annan synpunkt, eftersom det kommer att stärka översiktsplanernas roll vid behandling av regionala och mellan- kommunala frågor. Malmö kommun är positiv till att planbeskrivningen

Prop. 2009/10:170