Regeringens proposition 2009/10:160

Modern personalförsörjning för ett användbart försvar Prop.

- vissa frågor om Försvarsmaktens personal

2009/10:160

 

 

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 mars 2010

Fredrik Reinfeldt

Sten Tolgfors

(Försvarsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen består av två huvudsakliga delar. Den ena delen innehåller

 

förslag som rör totalförsvarsplikten, rekrytering och militär grundutbild-

 

ning. I propositionens andra del redovisar regeringen en samlad svensk

 

veteransoldatpolitik.

 

I propositionen föreslås att försvarets personalförsörjning i första hand

 

ska vila på frivillighet och inte längre huvudsakligen på en totalförsvars-

 

plikt. Syftet med förslagen är att införa ett flexibelt, effektivt och till-

 

gängligt system som bättre svarar mot de behov som Försvarsmakten och

 

dess verksamhet och ytterst Sverige har i dag.

 

Förslagen innebär att totalförsvarsplikten i grunden kvarstår. Däremot

 

föreslås att skyldigheten att genomgå mönstring och skyldigheten att

 

fullgöra värnplikt eller civilplikt i framtiden ska kräva att regeringen med

 

hänsyn till Sveriges försvarsberedskap först har beslutat om detta. Det

 

föreslås också att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt med

 

längre grundutbildning ska omfatta även kvinnor.

 

Regeringen redovisar vidare sina bedömningar i fråga om rekrytering

 

och grundutbildning i det nya personalförsörjningssystemet. En frivillig

 

grundläggande militär utbildning och en frivillig kompletterande militär

 

utbildning inrättas inom Försvarsmakten. Totalförsvarets pliktverk före-

 

slås byta namn till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet.

 

Lagändringarna i den delen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010 utom

 

såvitt avser namnbytet på Totalförsvarets pliktverk som föreslås träda

 

ikraft den 1 januari 2011.

 

Den svenska veteransoldatpolitiken utgår från en helhetssyn på ansva-

 

ret för personalen före, under och efter internationella militära insatser.

1

 

En ny lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insat- ser föreslås ersätta lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. I den nya lagen förstärks och framhålls vikten av omhändertagandet av perso- nal som deltar i internationella militära insatser genom ett uppföljnings- ansvar för Försvarsmakten, stödåtgärder utan fast tidsbegränsning och t.ex. kontakter med anhöriga. Den nya lagen föranleder vissa följdänd- ringar.

Utöver förslaget till ny lag redovisar regeringen sin bedömning inom en rad veteransoldatpolitiska områden. Regeringen bedömer också att kunskapen i samhället om den fredsfrämjande verksamheten bör breddas så att förståelsen ökar för verksamheten och den verklighet som den utsända personalen lever i.

Lagändringarna i fråga om Försvarsmaktens personal vid internationel- la militära insatser föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.

Prop. 2009/10:160

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................

7

2

Lagtext

.............................................................................................

8

 

2.1

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

 

 

 

totalförsvarsplikt................................................................

8

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt..............................................................

14

2.3Förslag till lag om Försvarsmaktens personal vid

internationella militära insatser .......................................

22

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2003:169) om

 

väpnad styrka för tjänstgöring utomlands........................

26

2.5

Förslag till lag om ändring i brottsbalken........................

27

2.6Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160) .....................................................................

29

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.............................................................

30

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om

 

statligt personskadeskydd................................................

34

2.9

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken......

37

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om

införande av socialförsäkringsbalken ..............................

40

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om

statlig ersättning vid ideell skada m.m. ...........................

41

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring....................................................

42

2.13Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen

(2008:567) .......................................................................

43

2.14Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1810)

om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

 

civilplikt med längre grundutbildning .............................

45

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. .......................

46

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. .......................

47

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m. ..........................................................

48

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m. ..........................................................

49

2.19Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) .....................................................................

50

2.20Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) .....................................................................

52

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om

offentlig anställning.........................................................

53

Prop. 2009/10:160

3

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvars-

pliktiga .............................................................................

54

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid

extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.....

58

2.24Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

 

 

sekretesslagen (2009:400)................................................

60

3

Ärendet och dess beredning............................................................

61

 

3.1

Totalförsvarsplikt, rekrytering och grundutbildning ........

61

3.2Försvarsmaktens personal vid internationella

 

 

militära insatser – en svensk veteransoldatpolitik............

62

 

3.3

Lagrådet

...........................................................................

62

4

Totalförsvarsplikt, rekrytering och grundutbildning.......................

63

 

4.1

Totalförsvarspliktens .........................nuvarande ordning

63

 

4.2

Ny lagstiftning .................................................................

70

 

 

4.2.1

Säkerhets - och försvarspolitiska

 

 

 

................................................

utgångspunkter

70

 

 

4.2.2

Utgångspunkter för Försvarsmaktens

 

 

 

.........................................

personalförsörjning

72

 

 

4.2.3

Behovet av en förändrad tillämpning av

 

 

 

..........................................

totalförsvarsplikten

73

 

4.3

Skyldigheten ...........att fullgöra värnplikt eller civilplikt

77

4.4Möjlighet att med plikt ta i anspråk personal som har

 

utbildats på frivillig grund................................................

80

4.5

Skyldigheten att genomgå mönstring...............................

82

4.6Skyldigheten att medverka vid utredning om

 

personliga förhållanden....................................................

84

4.7

En frivillig militär grundutbildning..................................

88

 

4.7.1

Behovet av en ny utbildning............................

88

 

4.7.2

Villkor och förmåner under utbildningen........

97

 

4.7.3

Medinflytande för rekryter............................

100

 

4.7.4

Försvarsmaktens utbildningsbehov ...............

104

4.8Ansvarig myndighet för rekrytering av soldater och

 

sjömän............................................................................

107

4.9

Framtida krav på rekryteringsverksamheten ..................

112

4.10

Information om försvar och krisberedskap ....................

118

4.11Socialförsäkringsskydd, diskrimineringsskydd och

 

skattefrihet för rekryter m.m. .........................................

121

4.12

Ikraftträdande m.m.........................................................

129

4.13

Konsekvenser.................................................................

131

5 Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser

 

– en svensk veteransoldatpolitik...................................................

133

5.1

Inledning ........................................................................

133

5.2

En samlad svensk veteransoldatpolitik ..........................

135

5.3

Gällande rätt och bakgrund ............................................

140

5.4En ny lag med bestämmelser för Försvarsmaktens

 

personal..........................................................................

142

5.5

Försvarsmaktens ansvar för uppföljning och stöd..........

147

Prop. 2009/10:160

4

5.6

Försäkringskassans beslut om arbetsskada....................

153

5.7

Anhöriga – stöd och ersättning......................................

155

5.8

Anställningsform, arbetstid, arbetsmiljö m.m. ..............

159

5.9

Internationella erfarenheter ...........................................

161

5.10

Rekrytering och insatsfrekvens .....................................

167

5.11

Vissa försäkrings- och ersättningsfrågor .......................

173

5.12

Medicinskt omhändertagande........................................

179

5.13

Kunskapen om fredsfrämjande verksamhet...................

184

5.14

Statens erkännande........................................................

187

5.15

Insatsen som merit.........................................................

196

5.16

Organisationers roll, m.m. .............................................

200

5.17

Veteranadministration ...................................................

201

5.18

Följdändringar ...............................................................

204

5.19

Ikraftträdande ................................................................

205

5.20

Konsekvenser ................................................................

206

6 Författningskommentar................................................................

209

6.1Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt............................................................

209

6.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt............................................................

211

6.3Förslag till lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser, .................................... 212

6.4Förslag till lag om ändring i lagen (2003:169) om

 

väpnad styrka för tjänstgöring utomlands......................

220

6.5

Förslag till lag om ändring i brottsbalken......................

220

6.6Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160) ...................................................................

220

6.7Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring...........................................................

221

6.8Förslag till lag om ändring i lagen (1977:263) om

 

statligt personskadeskydd..............................................

221

6.9

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken....

222

6.10Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om

införande av socialförsäkringsbalken ............................

223

6.11Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om

statlig ersättning vid ideell skada...................................

223

6.12Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring..................................................

223

6.13Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen

(2008:567) .....................................................................

223

6.14Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1810)

om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

 

civilplikt med längre grundutbildning ...........................

224

6.15Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. .....................

224

6.16Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. .....................

224

6.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m. ........................................................

225

Prop. 2009/10:160

5

6.18

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om

Prop. 2009/10:160

 

skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

 

 

totalförsvaret m.m. .........................................................

225

6.19Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)....................................................................

225

6.20Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

 

(1999:1229)....................................................................

226

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Totalförsvarsplikten i

 

 

framtiden (SOU 2008:98)...................................................

227

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2008:98)..........

234

Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet Totalförsvarsplikt och

 

 

frivillighet (SOU 2009:63) .................................................

235

Bilaga 4

Lagförslagen i betänkandet (SOU 2009:63) .......................

249

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2009:63)..........

266

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanserna till rapporten från

 

 

Stödutredningen (Fö2009:A)..............................................

267

Bilaga 7 Sammanfattning av betänkandet En svensk

 

 

veteranpolitik, del 1 (SOU 2007:77) ..................................

268

Bilaga 8

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2007:77)..........

270

Bilaga 9 Sammanfattning av betänkandet En svensk

 

 

veteranpolitik, del 2 (SOU 2008:91) ..................................

271

Bilaga 10

Lagförslagen i betänkandet (SOU 2008:91) .......................

276

Bilaga 11

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2008:91)..........

287

Bilaga 12

Lagrådsremissens lagförslag...............................................

288

Bilaga 13

Lagrådets yttrande ..............................................................

324

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2010.......

329

6

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2009/10:160

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2.lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

3.lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insat-

ser,

4.lag om ändring i lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands,

5.lag om ändring i brottsbalken,

6.lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

7.lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8.lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

9.lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

10.lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäk- ringsbalken,

11.lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.,

12.lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

13.lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567) och

14.lag om upphävande av lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

15.lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total- försvaret, m.m.,

16.lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total- försvaret, m.m.,

17.lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.,

18.lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.,

19.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

20.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

21.lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,

22.lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgif- ter om totalförsvarspliktiga,

23.lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd bered- skap och

24.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

7

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt

dels att 1 kap. 2–5 §§, 2 kap. 2 och 3 §§, 3 kap. 1, 3, 5, 6, 9, 12 och 13 §§ samt 4 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 3 a § och 3 kap. 4 a § samt närmast före 3 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydel- se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

2 §

Totalförsvarets personalförsörj- ning skall tryggas genom en total- försvarsplikt som gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

Totalförsvarsplikt gäller för var- je svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att

1.medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållan-

den,

2.tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hen- nes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och

3.iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.

Utredning om personliga förhål- landen enligt första stycket 1 är mönstring eller annan utredning.

Tjänstgöring enligt första styck- et 2 fullgörs som värnplikt, civil- plikt eller allmän tjänsteplikt.

3 a §

En totalförsvarspliktig är skyl- dig att genomgå mönstring enligt

Prop. 2009/10:160

8

2 kap. 2 och 3 §§ eller fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt 4 kap. endast om regeringen med hänsyn till att det behövs för Sve- riges försvarsberedskap har beslu- tat det.

Tjänstgöring enligt 3 § 2 full- görs som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.

Värnplikten och civilplikten om- fattar grundutbildning, repetitions- utbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.

Den allmänna tjänsteplikten in- nebär att den som är totalförsvars- pliktig under höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

4 §1

Värnplikten och civilplikten om- fattar grundutbildning, repetitions- utbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.

Den allmänna tjänsteplikten in- nebär att den som är totalförsvars- pliktig under höjd beredskap ska tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

5 §2

Värnplikten skall fullgöras hos Försvarsmakten och skall alltid inledas med grundutbildning.

Skyldigheten att fullgöra värn- plikt omfattar endast män som är svenska medborgare och gäller från början av det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller nitton år till slutet av det kalender- år när han fyller fyrtiosju år.

Av 5 § lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med läng- re grundutbildning följer dock att en kvinna som efter antagnings- prövning enligt den lagen skrivits in för värnplikt därefter är skyldig att fullgöra värnplikten.

Värnplikten ska fullgöras hos Försvarsmakten och ska alltid inledas med grundutbildning enligt denna lag, om inte den totalför- svarspliktige redan har fullgjort annan motsvarande militär utbild- ning eller tjänstgöring.

Skyldigheten att fullgöra värn- plikt omfattar endast svenska med- borgare och gäller från början av det kalenderår när den totalför- svarspliktige fyller nitton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller fyrtiosju år.

1Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

2Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Prop. 2009/10:160

9

2kap.

2 §

Varje svensk man som är total- försvarspliktig är för utredning som avses i 1 § skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring, om det inte är uppen- bart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt.

Skyldigheten inträder det kalen- derår när den totalförsvarspliktige fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönst- ring efter det kalenderår när han fyller tjugofyra år.

Varje svensk medborgare som är totalförsvarspliktig är, för ut- redning som avses i 1 §, skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring, om det inte är uppenbart att han eller hon saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt.

Skyldigheten inträder det kalen- derår när den totalförsvarspliktige fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han eller hon blir svensk medbor- gare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han eller hon fyller tjugofyra år.

Mönstringen skall ske i den to-

3 §

Mönstringen ska ske i den total-

talförsvarspliktiges

personliga

försvarspliktiges personliga närva-

närvaro. Den skall omfatta medi-

ro. Den ska omfatta medicinska

cinska och psykologiska under-

och psykologiska undersökningar

sökningar samt annan utredning av

samt annan utredning av hans eller

hans personliga förhållanden.

hennes personliga förhållanden.

3kap.

1 §

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets pliktverk placera honom i en eller flera befattnings- grupper samt skriva in honom för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv. Befattnings- grupper skall finnas för chefer, för specialister och för övriga.

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, ska Total- försvarets pliktverk placera honom eller henne i en eller flera befatt- ningsgrupper samt skriva in ho- nom eller henne för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsre- serv. Befattningsgrupper ska fin- nas för chefer, för specialister och för övriga.

Om

resultatet av

mönstringen

3 §

 

 

Om

resultatet av

mönstringen

visar

att den totalförsvarspliktige

visar att den totalförsvarspliktige

saknar förutsättningar

att fullgöra

saknar

förutsättningar

att fullgöra

värnplikt och civilplikt, skall To-

värnplikt och civilplikt, ska Total-

talförsvarets pliktverk besluta att

försvarets pliktverk besluta att han

Prop. 2009/10:160

10

han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring.

För den som skrivs in för värn- plikt eller för sådan civilplikt som omfattar grundutbildning, skall följande bestämmas vid inskriv- ningen:

1.den befattning eller typ av be- fattning som han eller hon skall utbildas till,

2.de förband, skolor, myndighe- ter eller andra organisationer där grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras,

3.grundutbildningens längd, och

4.om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och månaden när grundutbildningen är planerad att börja.

Vid inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning skall det bestämmas vilken befatt- ning som den som skrivs in skall upprätthålla.

Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får ändras av Totalförsvarets plikt- verk. Om den som har skrivits in har påbörjat en grundutbildning, får beslutet också ändras av den myndighet som verket bestämmer. Om det behövs för bedömningen, är den som är totalförsvarspliktig skyldig att genomgå förnyad mönstring eller annan utredning

eller hon inte är skyldig att fullgö- ra sådan tjänstgöring.

Inskrivning efter annan militär utbildning eller tjänstgöring

4 a §

En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan motsvarande mili- tär utbildning eller tjänstgöring än vad som anges i denna lag får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för värnplikt.

5 §

För den som skrivs in för sådan värnplikt eller civilplikt som om- fattar grundutbildning, ska följan- de bestämmas vid inskrivningen:

1.den befattning eller typ av be- fattning som han eller hon ska utbildas till,

2.de förband, skolor, myndighe- ter eller andra organisationer där grundutbildningen huvudsakligen ska fullgöras,

4. om grundutbildningen ska pågå mer än 60 dagar, året och månaden när grundutbildningen är planerad att börja.

6 §

Vid inskrivning för värnplikt eller civilplikt som inte omfattar grundutbildning ska det bestäm- mas vilken befattning som den som skrivs in ska upprätthålla.

9 §

Ett beslut enligt 1, 3, 4 eller 4 a § får ändras av Totalförsvarets pliktverk. Om den som har skrivits in har påbörjat en grundutbildning, får beslutet också ändras av den myndighet som verket bestämmer. Om det behövs för bedömningen, är den som är totalförsvarspliktig skyldig att genomgå förnyad mönstring eller annan utredning

Prop. 2009/10:160

11

enligt 2 kap.

 

 

enligt 2 kap.

Om en ändring av ett beslut om

Om en ändring av ett beslut om

inskrivning innebär att tiden för

inskrivning innebär att tiden för

grundutbildningen blir

längre än

grundutbildningen blir längre än

enligt det tidigare beslutet, krävs

enligt det tidigare beslutet, krävs

att den som beslutet avser godkän-

att den som beslutet avser godkän-

ner ändringen. Om inte annat

ner ändringen. Om inte annat

följer av 10 §,

skall

detsamma

följer av 10 §, ska detsamma gälla

gälla i fråga om ändring av ett

i fråga om ändring av ett beslut om

beslut om inskrivning i utbild-

inskrivning i utbildningsreserven

ningsreserven till

inskrivning för

till inskrivning för värnplikt eller

värnplikt eller för sådan civilplikt

för sådan civilplikt som omfattar

som omfattar en längre grundut-

en längre grundutbildning än 60

bildning än 60 dagar.

 

dagar.

 

 

 

12 §3

En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har för- värvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundut- bildning än 60 dagar skall krigs- placeras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets syn- punkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.

Krigsplaceringen skall inte kvar- stå längre än tio år efter det senas- te tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning.

En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har för- värvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift ska krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundutbild- ning än 60 dagar ska krigsplaceras i den verksamhet där grundutbild- ningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksam- het.

En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan militär utbildning än sådan grundutbildning som anges i denna lag eller tjänstgö- ring och som därigenom har för- värvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift får krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för.

Krigsplaceringen ska inte kvar- stå längre än tio år efter det senas- te tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning.

3 Senaste lydelse 2002:276.

Prop. 2009/10:160

12

En totalförsvarspliktig som har

13 §

En totalförsvarspliktig som har

skrivits in för civilplikt enligt 6 §

skrivits in för värnplikt eller civil-

skall krigsplaceras i den befattning

plikt enligt 6 § ska krigsplaceras i

som han eller hon skall upprätthål-

den befattning som han eller hon

la.

ska upprätthålla.

4kap.

3 §

En svensk man som är medbor- gare även i en annan stat än Sveri- ge är inte skyldig att fullgöra en längre grundutbildning än 60 da- gar, om han antingen har fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten eller, innan han har fyllt nitton år, väljer att göra detta och det står klart att tjänstgöringen kommer att fullgöras i den andra staten och att den utbildningen till längd och effektivitet är minst likvärdig med den som krävs av honom i Sverige.

En svensk medborgare som är medborgare även i en annan stat än Sverige är inte skyldig att full- göra en längre grundutbildning än 60 dagar, om han eller hon anting- en har fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten eller, innan han eller hon har fyllt nitton år, väljer att göra detta och det står klart att tjänstgöringen kommer att fullgöras i den andra staten och att den utbildningen till längd och effektivitet är minst likvärdig med den som krävs av honom eller henne i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

Prop. 2009/10:160

13

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt

dels att 2 kap. 1, 2 och 4 §§, 3 kap. 1, 3, 4, 4 a, 9, 15, 15 a och 22 §§, 5 kap. 1, 6, 7, 10, 15 och 17 §§, 7 kap. 1 § och 10 kap. 6–8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att punkterna 10 och 15 i ikraftträdande- och övergångsbestäm- melserna till lagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn- plikt eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på begäran av

Totalförsvarets pliktverk, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller ett landsting, skriftligen eller muntli- gen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nöd- vändiga uppgifter om hälsotill- stånd, utbildning, arbete och per- sonliga förhållanden i övrigt.

För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn- plikt eller civilplikt ska kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på begäran av

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller ett landsting, skrift- ligen eller muntligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.

Lydelse enligt lagförslag 2.1

Föreslagen lydelse

 

Varje svensk medborgare som är

2 §

 

Varje svensk medborgare som är

totalförsvarspliktig är för utred-

totalförsvarspliktig är, för utred-

ning som avses i 1 § skyldig att

ning som avses i 1 §, skyldig att

vid Totalförsvarets pliktverk ge-

vid Totalförsvarets

rekryterings-

nomgå mönstring, om det inte är

myndighet genomgå

mönstring,

uppenbart att han eller hon saknar

om det inte är uppenbart att han

förmåga att fullgöra värnplikt och

eller hon saknar förmåga att full-

civilplikt.

göra värnplikt och civilplikt.

Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han eller hon blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han eller hon fyller tjugofyra år.

1 Senaste lydelse 1999:950.

Prop. 2009/10:160

14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4 §

Kommuner, landsting och en- skilda vårdinrättningar skall till

Totalförsvarets pliktverk lämna de uppgifter om en totalförsvarsplik- tigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värn- plikt eller civilplikt.

Kommuner, landsting och en- skilda vårdinrättningar ska till

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civil- plikt.

Lydelse enligt lagförslag 2.1

Föreslagen lydelse

 

3 kap.

 

1 §

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, ska Total- försvarets pliktverk placera honom eller henne i en eller flera befatt- ningsgrupper samt skriva in ho- nom eller henne för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsre- serv. Befattningsgrupper ska fin- nas för chefer, för specialister och för övriga.

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, ska Total- försvarets pliktverk besluta att han eller hon inte är skyldig att fullgö- ra sådan tjänstgöring.

Nuvarande lydelse

Den som efter en annan utred- ning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för sådan tjänstgöring, dock inte för civil- plikt som omfattar längre grundut- bildning än 60 dagar.

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, ska Total- försvarets rekryteringsmyndighet placera honom eller henne i en eller flera befattningsgrupper samt skriva in honom eller henne för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv. Befattnings- grupper ska finnas för chefer, för specialister och för övriga.

3 §

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, ska Total- försvarets rekryteringsmyndighet besluta att han eller hon inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgö- ring.

Föreslagen lydelse

4 §

Den som efter en annan utred- ning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt får av Totalförsvarets rekryteringsmyndighet skrivas in för sådan tjänstgöring, dock inte för civilplikt som omfattar längre grundutbildning än 60 dagar.

Prop. 2009/10:160

15

Lydelse enligt lagförslag 2.1

Föreslagen lydelse

 

 

 

En totalförsvarspliktig

som har

4 a §

 

 

 

 

En totalförsvarspliktig som

har

fullgjort annan motsvarande mili-

fullgjort annan motsvarande mili-

tär utbildning eller tjänstgöring än

tär utbildning eller tjänstgöring än

vad som anges i denna lag får av

vad som anges i denna lag får av

Totalförsvarets pliktverk skrivas in

Totalförsvarets

rekryteringsmyn-

för värnplikt.

 

dighet skrivas in för värnplikt.

 

Ett beslut enligt 1, 3, 4 eller 4

9 §

 

 

 

 

Ett beslut enligt

1,

3, 4

eller

a § får ändras av Totalförsvarets

4 a § får ändras av Totalförsvarets

pliktverk. Om den som har skrivits

rekryteringsmyndighet.

Om

den

in har påbörjat en grundutbildning,

som har skrivits in har påbörjat en

får beslutet också ändras av den

grundutbildning, får beslutet också

myndighet som verket bestämmer.

ändras av den myndighet som

Om det behövs för bedömningen,

Totalförsvarets

rekryteringsmyn-

är den som är totalförsvarspliktig

dighet bestämmer. Om det behövs

skyldig

att genomgå

förnyad

för bedömningen, är den som är

mönstring

eller annan

utredning

totalförsvarspliktig

skyldig

att

enligt 2 kap.

 

genomgå förnyad mönstring eller

 

 

 

annan utredning enligt 2 kap.

 

Om en ändring av ett beslut om inskrivning innebär att tiden för grundutbildningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att den som beslutet avser godkänner ändringen. Om inte annat följer av 10 §, ska detsamma gälla i fråga om ändring av ett beslut om inskrivning i utbildningsreserven till inskrivning för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.

Nuvarande lydelse

Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets pliktverk efter framställningar från statliga myn- digheter, kommuner, landsting, bolag, föreningar, samfälligheter, registrerade trossamfund, organi- satoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda (bemannings- ansvariga). Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.

Även utan sådan framställning som avses i första stycket får To- talförsvarets pliktverk besluta om krigsplacering, om det sker i en- lighet med en anmälan om behov

Föreslagen lydelse

15 §2

Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets rekryterings- myndighet efter framställningar från statliga myndigheter, kom- muner, landsting, bolag, förening- ar, samfälligheter, registrerade trossamfund, organisatoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda (bemanningsansvariga). Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.

Även utan sådan framställning som avses i första stycket får To- talförsvarets rekryteringsmyndig- het besluta om krigsplacering, om det sker i enlighet med en anmälan

2 Senaste lydelse 2002:276.

Prop. 2009/10:160

16

av

totalförsvarspliktiga

och den

om behov av totalförsvarspliktiga Prop. 2009/10:160

bemanningsansvarige inte har

och den bemanningsansvarige inte

meddelat annat.

 

 

 

har meddelat annat.

 

 

 

 

 

15 a §3

 

 

En bemanningsansvarig får änd-

En bemanningsansvarig får änd-

ra ett beslut om krigsplacering i

ra ett beslut om krigsplacering i

sin krigsorganisation till en annan

sin krigsorganisation till en annan

krigsplacering i organisationen. Ett

krigsplacering i organisationen. Ett

sådant beslut om ändrad krigspla-

sådant beslut om ändrad krigspla-

cering skall anmälas till Totalför-

cering ska anmälas till Totalför-

svarets pliktverk.

 

 

 

svarets rekryteringsmyndighet.

Framställning om ändrad krigs-

Framställning om ändrad krigs-

placering för den som är krigspla-

placering för den som är krigspla-

cerad i en verksamhet som är

cerad i en verksamhet som är

gemensam för flera bemannings-

gemensam för flera bemannings-

ansvariga skall göras i samråd med

ansvariga ska göras i samråd med

den

myndighet

som

regeringen

den myndighet

som

regeringen

bestämmer. Beslut

om

ändrad

bestämmer. Beslut

om ändrad

krigsplacering fattas i dessa fall av

krigsplacering fattas i dessa fall av

Totalförsvarets pliktverk.

 

Totalförsvarets

rekryteringsmyn-

 

 

 

 

 

dighet.

 

 

Ansökningar om rätt att vara va-

22 §

 

 

Ansökningar om rätt att vara va-

penfri prövas av

Totalförsvarets

penfri prövas av Totalförsvarets

pliktverk.

 

 

 

rekryteringsmyndighet.

5 kap.

1 §4

Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyldig att i den mån verk- samheten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att förflytta sig inom landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i övrigt.

Den som fullgör värnplikt eller

Den som fullgör värnplikt eller

civilplikt är, efter beslut av Total-

civilplikt är, efter beslut av Total-

försvarets

pliktverk eller

efter

försvarets

rekryteringsmyndighet

verkets bestämmande av en annan

eller efter myndighetens bestäm-

statlig myndighet, också skyldig

mande av en annan statlig myndig-

att genomgå den medicinska och

het, också skyldig att genomgå den

psykologiska undersökning

som

medicinska och psykologiska un-

krävs för att utreda och bedöma

dersökning som krävs för att utreda

hans eller

hennes förutsättningar

och bedöma hans eller hennes

att tjänstgöra inom totalförsvaret.

förutsättningar att tjänstgöra inom

Utöver vad som framgår av

totalförsvaret.

Utöver vad som framgår av

andra stycket är den som fullgör

andra stycket är den som fullgör

värnplikt

eller civilplikt,

efter

värnplikt

eller civilplikt, efter be-

3Senaste lydelse 2002:276.

4Senaste lydelse 2007:1258.

17

beslut av Totalförsvarets pliktverk eller, efter verkets bestämmande, av annan statlig myndighet, skyl- dig att på anmaning lämna urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att han eller hon inte är påverkad av bero- endeframkallande medel eller något sådant dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfat- tas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Detta gäller dock inte om det finns me- dicinska eller liknande skäl mot sådan provtagning.

slut av Totalförsvarets rekryte- ringsmyndighet eller, efter myn- dighetens bestämmande, av annan statlig myndighet, skyldig att på anmaning lämna urin-, utand- nings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att han eller hon inte är påverkad av beroendeframkal- lande medel eller något sådant dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Detta gäller dock inte om det finns medicinska eller liknande skäl mot sådan prov- tagning.

Kontroll enligt tredje stycket får ske endast i den mån åtgärden är för- svarlig med hänsyn till dess syfte och övriga omständigheter. Vidare gäller att kontrollen får genomföras endast i den form och utsträckning som är nödvändig för det angivna syftet.

6 §

Inkallelser till tjänstgöring skall göras av Totalförsvarets pliktverk, om inte regeringen föreskriver något annat.

Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning skall sändas ut i god tid, om det inte finns särskilda skäl för något an- nat. Detsamma gäller för en åter- kallelse av inkallelsen.

Inkallelser till tjänstgöring ska göras av Totalförsvarets rekryte- ringsmyndighet, om inte regering- en föreskriver något annat.

Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning ska sändas ut i god tid, om det inte finns särskilda skäl för något an- nat. Detsamma gäller för en åter- kallelse av inkallelsen.

En totalförsvarspliktig skall in-

7 §

En totalförsvarspliktig ska in-

ställa sig till tjänstgöring enligt

ställa sig till tjänstgöring enligt

inkallelsen. Hinder att inställa sig

inkallelsen. Hinder att inställa sig

skall snarast anmälas till Totalför-

ska snarast anmälas till Totalför-

svarets pliktverk.

svarets rekryteringsmyndighet.

 

10 §

Ärenden om uppskov prövas av

Ärenden om uppskov prövas av

Totalförsvarets pliktverk.

Totalförsvarets rekryteringsmyn-

 

dighet.

Prop. 2009/10:160

18

1. se till att han eller hon inom rimlig tid kan nås av postförsän- delser från Totalförsvarets rekry- teringsmyndighet,

15 §5

Ärenden om avbrott skall prövas av Totalförsvarets pliktverk eller efter verkets bestämmande av en annan statlig myndighet, en kom- mun eller ett landsting. Ärenden som avses i 14 § skall dock alltid prövas av Totalförsvarets plikt- verk.

Ärenden om avbrott ska prövas av Totalförsvarets rekryterings- myndighet eller efter myndighetens bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun eller ett landsting. Ärenden som avses i 14 § ska dock alltid prövas av Total- försvarets rekryteringsmyndighet.

Om en grundutbildning avbryts

17 §

 

 

 

 

Om en grundutbildning avbryts

sedan 40

tjänstgöringsdagar

har

sedan 40

tjänstgöringsdagar

har

fullgjorts, får den som fullgjort

fullgjorts, får den som fullgjort

tjänstgöringen

tillgodoräkna

sig

tjänstgöringen

tillgodoräkna

sig

tiden före avbrottet, utom tjänstgö-

tiden före avbrottet, utom tjänstgö-

ringsdagar under vilka han eller

ringsdagar under vilka han eller

hon har varit frånvarande från

hon har varit frånvarande från

tjänsten. Om det enda skälet till

tjänsten. Om det enda skälet till

avbrottet är frånvaro på grund av

avbrottet är frånvaro på grund av

sjukdom

eller

skada,

behöver

sjukdom

eller

skada,

behöver

grundutbildningen

inte

fullföljas.

grundutbildningen inte

fullföljas.

Om den som fullgjort tjänstgö-

Om den som fullgjort tjänstgö-

ringen begär det, skall han eller

ringen begär det, ska han eller hon

hon dock på nytt inkallas till

dock på nytt inkallas till grundut-

grundutbildning. I sådant fall skall

bildning. I sådant fall ska Totalför-

Totalförsvarets

pliktverk bestäm-

svarets

rekryteringsmyndighet

ma i vilken utsträckning utbild-

bestämma

i vilken utsträckning

ningstiden

före

avbrottet

skall

utbildningstiden före avbrottet ska

tillgodoräknas.

 

 

 

 

tillgodoräknas.

 

 

 

Avbryts utbildningen i annat fall än som avses i första stycket, får ingen tjänstgöringstid tillgodoräknas.

7kap.

1 §

En totalförsvarspliktig är skyldig att 1. se till att han eller hon inom

rimlig tid kan nås av postförsän- delser från Totalförsvarets plikt- verk,

2.efter uppmaning bekräfta mottagandet av kallelser till utredning, in- kallelser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering och ta del av inne- hållet i sådana handlingar, samt

3.ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning som rör tjänstgöring inom totalförsvaret.

5 Senaste lydelse 1999:950.

Prop. 2009/10:160

19

Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller person- lig inställelse vid annan utredning enligt 2 kap., inkallats till värn- plikt eller civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan giltigt skäl uteblir, får Total- försvarets pliktverk eller den myn- dighet som verket bestämmer besluta att han eller hon på egen bekostnad skall hämtas genom polismyndighetens försorg.
En totalförsvarspliktig skall an- ses ha haft giltigt skäl att utebli, om det är sannolikt att han eller hon har hindrats att inställa sig på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon inte bort förutse eller av en om- ständighet i övrigt som den be- slutande myndigheten finner utgör giltig ursäkt.
Totalförsvarets pliktverk får vid vite förelägga
1. en totalförsvarspliktig att till
Totalförsvarets pliktverk eller den myndighet som regeringen eller verket bestämmer skriftligen läm- na uppgifter som avses i 2 kap. 1 §, och

10 kap.

6 §

Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller person- lig inställelse vid annan utredning enligt 2 kap., inkallats till värn- plikt eller civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan giltigt skäl uteblir, får Total- försvarets rekryteringsmyndighet eller den myndighet som Totalför- svarets rekryteringsmyndighet bestämmer besluta att han eller hon på egen bekostnad ska hämtas genom polismyndighetens försorg.

En totalförsvarspliktig ska an- ses ha haft giltigt skäl att utebli, om det är sannolikt att han eller hon har hindrats att inställa sig på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon inte bort förutse eller av en om- ständighet i övrigt som den be- slutande myndigheten finner utgör giltig ursäkt.

7 §

Totalförsvarets rekryterings- myndighet får vid vite förelägga

1. en totalförsvarspliktig att till

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet eller annan myndighet som regeringen eller Totalförsvarets rekryteringsmyndighet bestämmer skriftligen lämna uppgifter som avses i 2 kap. 1 §, och

2. en arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare att till en myndighet som avses i 6 kap. 3 § lämna upplysningar som avses i 6 kap. 5 §.

 

 

8 §

 

Totalförsvarets pliktverk

får i

Totalförsvarets

rekryterings-

särskilda fall besluta att en total-

myndighet får i särskilda fall be-

försvarspliktig tills vidare

inte

sluta att en totalförsvarspliktig tills

skall kallas till mönstring eller

vidare inte ska kallas till mönst-

inkallas till värnplikt eller civil-

ring eller inkallas till värnplikt

plikt, om han eller hon

 

eller civilplikt, om han eller hon

1. vägrar eller underlåter att fullgöra vad som åligger honom eller hen- ne eller avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället och det kan antas att

Prop. 2009/10:160

20

han eller hon inte kommer att fullgöra den värnplikt eller civilplikt som Prop. 2009/10:160 inskrivningen avser, eller

2. med hänvisning till sin anslutning till visst religiöst samfund förkla- rar att han eller hon inte kommer att fullgöra vare sig värnplikt eller ci- vilplikt.

10. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens ikraftträdande har på- börjat utbildning enligt värn- pliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om hälso- och sjuk- vårdspersonal samt veterinärper- sonal m. m. samt lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvars- pliktiga att tjänstgöra utanför civil- försvaret. Totalförsvarets pliktverk får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat tjänstgöring- en före den 1 juli 1995, om den tjänstgöringsskyldige medger det.

15. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvis- ning till Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, skall hänvis- ningen i stället avse Totalförsva- rets pliktverk.

10. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens ikraftträdande har på- börjat utbildning enligt värn- pliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om hälso- och sjuk- vårdspersonal samt veterinärper- sonal m. m. samt lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvars- pliktiga att tjänstgöra utanför civil- försvaret. Totalförsvarets rekryte- ringsmyndighet får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat tjänstgöringen före den 1 juli 1995, om den tjänstgörings- skyldige medger det.

15. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvis- ning till Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, ska hänvisning- en i stället avse Totalförsvarets rekryteringsmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

21

2.3 Förslag till lag om Försvarsmaktens personal vid in- Prop. 2009/10:160 ternationella militära insatser

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag ska tillämpas på anställda i Försvarsmakten vid tjänstgö- ring i en internationell militär insats. Lagen ska dock inte tillämpas på den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet.

Med internationell militär insats enligt denna lag avses verksamhet som Försvarsmakten bedriver i ett insatsområde utomlands i syfte att

1.avvärja risk för en väpnad konflikt,

2.hejda en pågående väpnad konflikt,

3.övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller

4.skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humani- tärt arbete i samband med en väpnad konflikt.

Anställning

2 § Den som ska tjänstgöra i en internationell militär insats och inte har en anställning i Försvarsmakten får anställas särskilt för tjänstgöring i en sådan insats.

3 § En anställning enligt 2 § ska vara tidsbegränsad och avse tiden för både utbildning och tjänstgöring. Anställningen får dock tidsbegränsas till att avse endast utbildningstiden eller tjänstgöringstiden.

Anställningen får sägas upp före anställningstidens utgång med en upp- sägningstid av tre månader för både arbetsgivare och arbetstagare. Ar- betsgivaren får dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid. Om den anställde genomgått utbildning för tjänstgöring utan att få godkända vitsord får arbetsgivaren säga upp anställningen med en uppsägningstid av en månad.

För den som anställs enligt 2 § ska 15–17 §§ lagen (1982:80) om an- ställningsskydd inte tillämpas.

4 § För den som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en interna- tionell militär insats ska arbetstidslagen (1982:673) och 12 § semesterla- gen (1977:480) inte tillämpas.

Arbetsmiljö

5 § I fråga om Försvarsmaktens arbetsmiljöansvar i en internationell militär insats ska följande bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160) tillämpas i insatsområdet, om inte tjänstgöringsförhållandena hindrar detta:

2 kap. 1–8 §§,

3 kap. 1–4 §§, 7 g § första och andra styckena samt 12 §,

22

– 6 kap. 1–6 §§, 6 a § första stycket första och andra meningarna och Prop. 2009/10:160 andra stycket samt 8 och 9 §§.

Särskilt uppföljningsansvar

6 § Försvarsmakten ska utreda om personal som tjänstgjort i en interna- tionell militär insats har fått fysiska eller psykiska besvär till följd av tjänstgöringen i insatsområdet.

Utredningen enligt första stycket ska ha den form och den omfattning som motiveras av förhållandena under tjänstgöringen i insatsområdet. Utredningen ska innefatta personlig kontakt, om detta inte kan anses uppenbart obehövligt eller inte kan genomföras.

Försvarsmaktens ansvar enligt första och andra styckena kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen i insatsområdet avslutats.

7 § Försvarsmakten ska vid utredning enligt 6 § bistå den enskilde med information och vägledning. Detta gäller även efter den tid som anges i 6 § tredje stycket.

Stödåtgärder

8 § Om någon drabbas av fysiska eller psykiska besvär under tjänstgö- ring i insatsområdet eller vid resa till eller från sådan tjänstgöring ska Försvarsmakten i samråd med den skadade utreda behovet av och vid behov lämna stöd till den enskilde för att bidra till att stärka dennes möj- lighet att

1.återfå full arbetsförmåga, eller

2.försörja sig genom förvärvsarbete.

Försvarsmakten ska ge den enskilde lämplig arbetsträning inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet, om det är möjligt.

Om besvären kan antas leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art, ska Försvarsmakten stödja och bistå den enskilde så att hans eller hennes möjlighet att leva ett aktivt och självständigt liv stärks.

9 § I de fall där besvär som avses i 8 § första stycket föranleder behov av tillgång till lämplig yrkesutbildning eller fortbildning för den enskilde i syfte att stärka dennes förvärvsförmåga, ska Försvarsmakten ge ekono- miskt stöd till sådan utbildning eller utbildning som förlängs till följd av besvären.

Försvarsmakten ska också ge ekonomiskt stöd till andra åtgärder som främjar den enskildes återgång till arbetslivet samt till anskaffande av hjälpmedel som han eller hon behöver.

10 § Stöd enligt 8 § första stycket och 9 § ska ges endast om det inte ska tillhandahållas av någon annan till följd av andra bestämmelser och i den utsträckning som det framstår som skäligt med hänsyn till besvären samt omständigheterna i övrigt.

23

11 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 8 och 9 §§ ska För- svarsmakten samarbeta med andra berörda myndigheter och organisatio- ner.

12 § Försvarsmaktens ansvar enligt 8 och 9 §§ innebär ingen inskränk- ning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 3 kap. 2 a § och 3 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 30 kap. social- försäkringsbalken.

Om en annan arbetsgivare har vidtagit stödåtgärder ska Försvarsmak- tens stödåtgärder enligt 8 och 9 §§ samordnas med dessa.

Arbetsskada

13 § För tjänstgöringen i en internationell militär insats gäller bestäm- melserna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken från det att den första färden till insatsområdet påbörjas till det att den sista färden från insatsområdet avslutas. En skada som inträffar under denna tid ska anses som arbetsskada, om övervägande skäl talar för det.

Skador som inträffar under semester eller motsvarande ledighet utanför insatsområdet ska omfattas av arbetsskadeförsäkringen endast om det finns särskilda skäl för det.

Vid prövning av om den som tjänstgör i en internationell militär insats drabbats av en arbetsskada ska bestämmelserna i 43 kap. 4–6 §§ social- försäkringsbalken tillämpas för den tid som avses i första och andra styckena, om det är förmånligare för den enskilde än en tillämpning av 39 kap. 3 och 5–7 §§ socialförsäkringsbalken.

14 § Vid tillämpning enligt 13 § av bestämmelserna om arbetsskada i socialförsäkringsbalken utgör livränteunderlaget minst 7 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ nämnda balk.

15 § Trots 42 kap. 12 § socialförsäkringsbalken ska Försäkringskassan på begäran av den enskilde pröva om han eller hon har fått en arbetsska- da i ett sådant fall som avses i denna lag.

Stöd till anhöriga

16 § Försvarsmakten ska tillhandahålla stöd i form av information till anhöriga till anställda som tjänstgör i en internationell militär insats. Försvarsmakten ska vidare ha en sammanhållen planering för sitt arbete med anhöriga i sin helhet.

17 § Om den som tjänstgör i en internationell militär insats skadas så att han eller hon behöver sjukhusvård eller förolyckas, ska Försvarsmakten efter ansökan av den anhörige ersätta denne för skäligt antal resor till den skadade eller förolyckade samt uppehälle och tidsspillan vid sådan resa på samma grunder som gäller i fråga om ersättning av allmänna medel till vittnen.

Prop. 2009/10:160

24

I fall som avses i första stycket ska Försvarsmakten efter ansökan ge Prop. 2009/10:160 skäligt bidrag till kostnader för psykosocialt stöd till anhöriga som är i

behov av det om det framstår som skäligt med hänsyn till omständighe- terna i övrigt. Försvarsmakten får även i övrigt ge sådant bidrag om det finns särskilda skäl för det.

Om en anhörigs medverkan är av särskild betydelse för den skadades rehabilitering, ska Försvarsmakten efter ansökan ge den anhörige skälig ersättning för kostnader som sådan medverkan medför.

Överklagande

18 § Försvarsmaktens beslut enligt 8, 9 och 17 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Försäkringskassans beslut som innebär tillämpning av 13, 14 eller 15 §

får ändras, omprövas och överklagas i den ordning som föreskrivs i 113 kap. socialförsäkringsbalken.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Genom lagen upphävs lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

2.Den gamla lagen gäller dock fortfarande i tillämpliga delar för den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka.

3.Den nya lagen tillämpas även i fråga om tidigare anställda i utlands- styrkan som skadats efter utgången av 1992. Ersättning enligt 17 § andra stycket för kostnader som uppkommit av annan anledning än i samband med att en närstående förolyckats eller skadats så svårt att sjukhusvård krävs, betalas dock endast för kostnader som har uppkommit efter ikraft- trädandet.

25

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:169) om

Prop. 2009/10:160

 

väpnad styrka för tjänstgöring utomlands

 

Härigenom föreskrivs att lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringen får på begäran av Förenta nationerna eller enligt beslut som fattats av Organisa- tionen för säkerhet och samarbete i Europa ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands. Högst tretu- sen personer ur Försvarsmaktens utlandsstyrka får samtidigt tjänst- göra utomlands i väpnad tjänst.

Föreslagen lydelse

Regeringen får på begäran av Förenta nationerna eller enligt beslut som fattats av Organisa- tionen för säkerhet och samarbete i Europa ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands. Högst tretu- sen personer anställda i För- svarsmakten får samtidigt tjänst- göra i väpnad tjänst utomlands i internationella militära insatser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

26

3. om brottet begåtts vid tjänst- göring utom riket av någon som är anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

2.5

Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Prop. 2009/10:160

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken ska ha följande

 

lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

2 kap.

3 §1

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1.om brottet förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg,

2.om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett om- råde där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänst- göring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tull- tjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför gränsöver- skridande arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

4.om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan me- nighet eller svensk allmän inrättning,

5.om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och för- övats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild in- rättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

6.om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, folkrättsbrott, olovlig be- fattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök till sådant brott samt brott som avses i 5 § samma lag, eller

7.om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5 §2

Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt

1Senaste lydelse 2003:149.

2Senaste lydelse 2000:646.

27

intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regering- Prop. 2009/10:160 en eller den regeringen bemyndigat därtill.

Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förord- nande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förord- nande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om brottet begåtts

1.å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2.av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i utlands- styrkan inom Försvarsmakten eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvars- makten och tjänstgör i en interna- tionell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

4.i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför gränsöverskridande arbetsuppgifter en- ligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

5.i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg

ireguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

6.av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

28

Att denna lag i vissa fall, utöver vad som framgår av 2 § första stycket andra meningen, gäller även utomlands framgår av 5 § lagen (2010:000) om Försvars- maktens personal vid internatio- nella militära insatser.

2.6

Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

Prop. 2009/10:160

 

(1977:1160)

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § arbetsmiljölagen (1977:1160)1 ska ha

 

följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

4 §2

För deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är denna lag tillämp- lig i den utsträckning som framgår av 7 § lagen (2000:625) om arbets- marknadspolitiska program.

För deltagare i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som har anvisats av socialnämnd är denna lag tillämplig i den utsträckning som framgår av 4 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453).

För dem som Migrationsverket ger sysselsättning enligt 4 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. är denna lag tillämplig i den utsträckning som framgår av 5 § lagen om mottagande av asylsökan- de m.fl.

Att denna lag i vissa fall, utöver vad som framgår av 2 § första stycket andra meningen, gäller även utomlands framgår av 1 a och 2 §§ lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvars- makten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

1Lagen omtryckt 1991:677.

2Senaste lydelse 2008:295.

29

2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

Prop. 2009/10:160

 

allmän försäkring

 

 

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 5 d §§ lagen (1962:381) om all-

 

män försäkring1 ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 kap.

5 §2

Försäkringskassan ska besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpen- ningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos Försäkringskassan. Av beslutet ska framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen ska omprövas

a)när Försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades in- komstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b)när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller sär- skild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har beviljats den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges har ändrats med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmå- ga eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,

d)när tjänstepension har beviljats den försäkrade,

e)när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitets- ersättning enligt 16 kap. 16 § har upphört, samt

f)när livränta har beviljats den försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller redan utgående livränta har ändrats.

Ändring som avses i första stycket ska gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande in- komst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om in- komständringen.

Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, d eller f är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

Under tid som anges under 1–7 får, om inte första stycket b, d eller f är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1Lagen omtryckt 1982:120.

2Senaste lydelse 2008:861.

30

6. fullgör tjänstgöring enligt la- gen (1994:1809) om totalförsvars- plikt.

1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

2.erhåller periodiskt ekonomiskt stöd, utgivet enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter, enligt de grunder som fastställs av re- geringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

3.deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet reger- ingen bestämmer,

4.är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5.helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsva- rande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt la- gen (1994:1809) om totalförsvars- plikt,

7. genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 2 eller deltar i ett ar- betsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingser- sättning ska Försäkringskassan, vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenning- grundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, ska årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under den aktuella tiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som av- ses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning ska Försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenning- grundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 ska dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjuk- penningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning be- räknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för

Fjärde stycket tillämpas även för

försäkrad som avses i tredje styck-

försäkrad som avses i tredje styck-

et 6 när den försäkrade genomgår

et 6 eller 7 när den försäkrade

grundutbildning som är längre än

genomgår grundutbildning som är

60 dagar.

längre än 60 dagar.

Prop. 2009/10:160

31

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a ska ej Prop. 2009/10:160 omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av

sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket ska göras senast när den försäkrade gör anspråk på ersättning som betalas ut per

dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 d §3

 

 

 

När Försäkringskassan ska fast-

När Försäkringskassan ska fast-

ställa

den sjukpenninggrundande

ställa

den sjukpenninggrundande

inkomsten för en försäkrad som

inkomsten för en försäkrad som

omfattas av 5 § tredje stycket 1–6

omfattas av 5 § tredje stycket 1–7

eller 5 e § och som helt eller delvis

eller 5 e § och som helt eller delvis

saknar anställning ska den sjuk-

saknar anställning ska den sjuk-

penninggrundande

inkomsten i

penninggrundande

inkomsten i

vissa fall räknas om. Detsamma

vissa fall räknas om. Detsamma

ska gälla för en försäkrad vars

ska gälla för en försäkrad vars

anställning upphör under en pågå-

anställning upphör under en pågå-

ende

ersättningsperiod.

Omräk-

ende

ersättningsperiod.

Omräk-

ningen ska göras när minst ett år

ningen ska göras när minst ett år

har förflutit räknat från den tid-

har förflutit räknat från den tid-

punkt då den anställning upphörde

punkt då den anställning upphörde

som senast föranlett eller kunnat

som senast föranlett eller kunnat

föranleda beräkning av sjukpen-

föranleda beräkning av sjukpen-

ninggrundande inkomst. Därefter

ninggrundande inkomst. Därefter

görs omräkningen

årligen räknat

görs omräkningen

årligen räknat

ett år från den senaste omräkning-

ett år från den senaste omräkning-

en. Med den tidpunkt då anställ-

en. Med den tidpunkt då anställ-

ningen

upphörde

jämställs den

ningen

upphörde

jämställs den

tidpunkt då den försäkrade helt

tidpunkt då den försäkrade helt

upphörde med annat förvärvsarbe-

upphörde med annat förvärvsarbe-

te än arbete som anställd. När

te än arbete som anställd. När

omräkning har gjorts enligt 5 c §

omräkning har gjorts enligt 5 c §

räknas

tidpunkten

från

utgången

räknas

tidpunkten

från

utgången

av det senaste hela år som avses

av det senaste hela år som avses

där.

 

 

 

där.

 

 

 

Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete, grun- dad på annan inkomst än som avses i 2 a § första stycket, ska också räk- nas om för en försäkrad som inte har upphört med förvärvsarbetet. Om- räkning ska göras under en pågående ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit räknat från ersättningsperiodens början. Därefter görs om- räkningen årligen räknat ett år från den senaste omräkningen.

Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det all- männa prisläget räknad från det senast fastställda talet för konsument- prisindex jämfört med motsvarande tal tolv månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av den sjukpenninggrundande in- komsten ska inte beaktas. Den sjukpenninggrundande inkomsten kan

3 Senaste lydelse 2009:1454.

32

aldrig fastställas till ett belopp som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

Prop. 2009/10:160

33

2.8

Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om

Prop. 2009/10:160

 

statligt personskadeskydd

 

Härigenom föreskrivs att 1 och 12–13 a §§ lagen (1977:265) om stat-

 

ligt personskadeskydd ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

1 §1

 

Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på

 

1. den som tjänstgör enligt lagen

1. den som tjänstgör enligt lagen

 

(1994:1809) om totalförsvarsplikt

(1994:1809) om totalförsvarsplikt

 

eller inställer sig till mönstring,

eller inställer sig till mönstring,

 

eller annan uttagning enligt den

eller annan uttagning enligt den

 

lagen eller till antagningsprövning

lagen eller rekryt som genomgår

 

enligt lagen (1994:1810) om möj-

militär utbildning inom Försvars-

 

lighet för kvinnor att fullgöra

makten,

 

värnplikt eller civilplikt med läng-

 

 

re grundutbildning,

 

 

2.den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommu- nal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luft- fartslagen (1957:297),

3.den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som av- ses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

iett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som medde- lats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6.den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak- ning med elektronisk kontroll.

Regeringen får föreskriva att la- gen skall tillämpas även på den som i annat fall än som avses i första stycket frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

Regeringen får föreskriva att la- gen ska tillämpas även på den som i annat fall än som avses i första stycket frivilligt deltar i verksam- het inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

1 Senaste lydelse 2006:895.

34

Den som avses i 1 § första stycket 1 har rätt till särskild sjuk- penning, om han eller hon under militär utbildning inom Försvars- makten som är längre än 60 dagar, har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller måna- den efter denna.
För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under militär utbildning inom Försvarsmakten ska sjukpenning- underlag inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.
För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under militär utbildning inom Försvarsmakten, utgör livränteun- derlaget minst sju prisbasbelopp.
För den som avses i 1 § första stycket 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader ska sjukpen- ningunderlag och livränteunderlag inte beräknas till lägre belopp än som anges i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring. Detta gäller även för den som avses i 1 § andra stycket om regeringen föreskriver det.

12 §2 För den som avses i 1 § första

stycket 1 och som har skadats under grundutbildning eller repeti- tionsutbildning skall sjukpenning- underlag inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under grundutbildning eller repeti- tionsutbildning utgör livränteun- derlaget minst sju prisbasbelopp.

För den som avses i 1 § första stycket 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader skall sjukpen- ningunderlag och livränteunderlag inte beräknas till lägre belopp än som anges i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring. Detta gäller även för den som avses i 1 § andra stycket om regeringen föreskriver det.

13 §3 Den som avses i 1 § första

stycket 1 har rätt till särskild sjuk- penning, om han under grundut- bildning som är längre än 60 dagar har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjär- dedel. Detta gäller även vid sjuk- dom som har ådragits under ut- ryckningsmånaden eller månaden efter denna.

2Senaste lydelse 2002:279.

3Senaste lydelse2002:279.

Prop. 2009/10:160

35

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som uppgår till Prop. 2009/10:160 belopp som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.

Hel särskild sjukpenning utgör för dag 80 procent av ersättningsunder- laget, delat med 365.

Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har rätt till an- nan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt lagen om arbetsskade- försäkring eller sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre. För den period sjukpenning har beräknats med tillämpning av 3 kap. 10–10 b §§ lagen om allmän försäkring utges den särskilda sjuk-

penningen endast i den mån den är högre för sådan period.

 

 

 

 

13 a §4

 

 

 

Den

som avses i

1 § första

Den

som avses i

1 §

första

stycket 1 och som har skadats

stycket 1 och som har skadats

under grundutbildning eller repeti-

under

militär utbildning

inom

tionsutbildning, har efter skyddsti-

Försvarsmakten, har efter skydds-

dens utgång rätt till ersättning för

tidens utgång rätt till ersättning för

nödvändiga kostnader för läkar-

nödvändiga kostnader för läkar-

vård,

sjukvårdande

behandling,

vård,

sjukvårdande

behandling,

sjukhusvård samt läkemedel under

sjukhusvård samt läkemedel under

högst tre års tid. I kostnader för

högst tre års tid. I kostnader för

vård inräknas nödvändiga kostna-

vård inräknas nödvändiga kostna-

der för resor.

 

der för resor.

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som före ikraftträdandet inställt sig till antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbild- ning.

4 Senaste lydelse 2002:279.

36

2.9

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Prop. 2009/10:160

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 26 kap. 16 och 20 §§, 43 kap. 12–14 och 18 §§ och 110 kap. 35 § samt rubrikerna närmast före 26 kap. 16 och 20 §§ och 110 kap. 35 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7kap.

2 §

Försäkrad för statligt personska- deskydd enligt 43 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen, eller till antagningspröv- ning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med läng- re grundutbildning,

Försäkrad för statligt personska- deskydd enligt 43 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen eller genomgår militär ut- bildning inom Försvarsmakten som rekryt,

2.den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommu- nal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luft- fartslagen (1957:297),

3.den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som av- ses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare

ivissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har med- delats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6.den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak- ning med elektronisk kontroll.

 

26 kap.

Plikttjänstgöring

Plikttjänstgöring samt annan mili-

 

tär utbildning och tjänstgöring

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om total- försvarsplikt.

16 §

 

SGI-skydd gäller under tid då

 

den försäkrade fullgör tjänstgöring

 

enligt lagen (1994:1809) om total-

 

försvarsplikt eller genomgår mili-

 

tär utbildning inom Försvarsmak-

 

ten som rekryt.

37

Plikttjänstgöring

Plikttjänstgöring samt annan

 

militär utbildning och tjänstgöring

 

20 §

Det som föreskrivs i 19 § andra stycket tillämpas även vid sjuk- dom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring som avses i 16 §. Detta gäller dock endast vid grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Det som föreskrivs i 19 § andra stycket tillämpas även vid sjuk- dom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring eller militär ut- bildning inom Försvarsmakten som avses i 16 §. Detta gäller dock endast vid utbildning som är läng- re än 60 dagar.

43 kap.

12 §

För en försäkrad som har ska- dats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör sjuk- penningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

4,5 prisbasbelopp för tid mel- lan 21 och 25 års ålder, och

5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

För en försäkrad som har ska- dats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör livrän- teunderlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.

En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under grundutbildning som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjär- dedel. Detta gäller även vid sjuk- dom som har uppkommit under utryckningsmånaden eller måna- den efter denna.

För en försäkrad som har ska- dats under militär utbildning inom Försvarsmakten utgör sjukpen- ningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

4,5 prisbasbelopp för tid mel- lan 21 och 25 års ålder, och

5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

13 §

För en försäkrad som har ska- dats under militär utbildning inom Försvarsmakten utgör livränteun- derlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.

14 §

En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under militär utbildning inom Försvarsmakten som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjuk- dom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes för- måga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har uppkommit under utryck- ningsmånaden eller månaden efter denna.

Prop. 2009/10:160

38

En försäkrad som har skadats

18 §

 

Prop. 2009/10:160

En försäkrad som har skadats

under grundutbildning eller repeti-

under militär

utbildning

inom

tionsutbildning har under högst tre

Försvarsmakten

har under

högst

års tid efter skyddstiden rätt till

tre års tid efter skyddstiden rätt till

ersättning för nödvändiga

ersättning för nödvändiga

 

kostnader för

kostnader för

 

 

1. läkarvård,

1. läkarvård,

 

 

2. sjukvårdande behandling,

2. sjukvårdande behandling,

 

3. sjukhusvård, och

3. sjukhusvård, och

 

4. läkemedel.

4. läkemedel.

 

 

Som kostnader för vård räknas även nödvändiga utgifter för resor.

110 kap.

Totalförsvarets pliktverk och andra ansvariga för grundutbild- ning av totalförsvarspliktiga

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet och andra ansvariga för grundutbildning av totalförsvars- pliktiga

35 §

Totalförsvarets pliktverk ska lämna Pensionsmyndigheten de uppgifter som behövs för beräk- ning av pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. 17 §.

Den som är ansvarig för grund- utbildning av en totalförsvarsplik- tig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska underrätta

Totalförsvarets pliktverk om utbe- talad dagersättning samt i före- kommande fall om att utbildning- en har avbrutits.

Totalförsvarets rekryterings- myndighet ska lämna Pensions- myndigheten de uppgifter som behövs för beräkning av pensions- grundande belopp enligt 60 kap. 17 §.

Den som är ansvarig för grund- utbildning av en totalförsvarsplik- tig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska underrätta

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet om utbetalad dagersättning samt i förekommande fall om att utbildningen har avbrutits.

39

2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om

Prop. 2009/10:160

 

införande av socialförsäkringsbalken

 

 

 

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2010:111) om införande av soci-

 

alförsäkringsbalken ska införas en ny paragraf, 2 kap. 15 a §, av följande

 

lydelse.

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

2 kap.

 

 

 

 

 

 

15 a §

 

 

 

 

 

Bestämmelserna i 1 § i den upp-

 

 

 

hävda lagen (1977:265) om stat-

 

 

 

ligt

personskadeskydd

i

deras

 

 

 

lydelse före den 1 juli 2010 tilläm-

 

 

 

pas i fråga om den som inställt sig

 

 

 

till

antagningsprövning

enligt

 

 

 

lagen

(1994:1810) om

möjlighet

 

 

 

för kvinnor att fullgöra värnplikt

 

 

 

eller civilplikt med längre grund-

 

 

 

utbildning.

 

 

 

40

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om

Prop. 2009/10:160

 

statlig ersättning vid ideell skada m.m.

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning vid

 

ideell skada m.m. ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 §1

 

 

Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt

 

personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.

 

Om skadan har ådragits under

Om skadan har ådragits under

 

ledighet eller annan fritid vid vis-

ledighet eller annan fritid vid vis-

 

telse

utanför

förläggningsplats

telse utanför

förläggningsplats

 

eller annan plats där verksamheten

eller annan plats där verksamheten

 

i fråga bedrivs, och skadan inte har

i fråga bedrivs, och skadan inte har

 

orsakats av olycksfall vid färd till

orsakats av olycksfall vid färd till

 

eller från nämnda plats då färden

eller från nämnda plats då färden

 

föranleddes av och stod i nära

föranleddes av och stod i nära

 

samband med verksamheten, utges

samband med verksamheten, utges

 

ersättning endast till den som

ersättning endast till den som

 

fullgör grundutbildning eller repe-

fullgör grundutbildning eller repe-

 

titionsutbildning

enligt lagen

titionsutbildning

enligt lagen

 

(1994:1809) om

totalförsvarsplikt

(1994:1809) om

totalförsvarsplikt

 

och som har skadats under tjänst-

samt till den som genomgår mili-

 

göringen.

 

tär utbildning inom Försvarsmak-

 

 

 

 

ten som rekryt och som har skadats

 

 

 

 

under tjänstgöringen.

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2002:280.

41

2.12

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

Prop. 2009/10:160

 

arbetslöshetsförsäkring

 

 

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-

säkring ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

17 §1

 

När ramtid ska bestämmas räknas inte heller tid då den sökande

 

1. fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän för-

säkring,

 

 

 

2. varit hindrad att arbeta på

2. varit hindrad att arbeta på

grund av tjänstgöring enligt lagen

grund av tjänstgöring enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt,

(1994:1809) om totalförsvarsplikt,

eller

 

 

 

3. utfört förvärvsarbete som ar-

3. utfört förvärvsarbete som ar-

betsgivaren finansierat med sär-

betsgivaren finansierat med sär-

skilt anställningsstöd enligt för-

skilt anställningsstöd enligt för-

ordningen (1997:1275) om an-

ordningen (1997:1275) om an-

ställningsstöd.

ställningsstöd, eller

 

 

 

4. varit hindrad att arbeta

grund av militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt.

Tid som enligt 13 a § har jämställts med förvärvsarbete ska dock räk- nas in i ramtiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2009:666.

42

Diskriminering är förbjuden
1. vid mönstring eller annan ut- redning om personliga förhållan- den enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt samt vid inskriv- ning för och under fullgörande av värnplikt eller civilplikt, samt

2.13

Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen

Prop. 2009/10:160

 

(2008:567)

 

 

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 15 och 16 §§ diskrimineringslagen

 

(2008:567)

samt rubriken närmast före 2 kap. 15 § ska ha följande lydel-

 

se.

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

2 kap.

Värnplikt och civilplikt Värnplikt och civilplikt samt annan motsvarande militär ut- bildning inom Försvarsmakten

15 § Diskriminering är förbjuden vid

mönstring, antagningsprövning eller annan utredning om personli- ga förhållanden enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt samt vid inskrivning för och under fullgörande av värnplikt eller civilplikt.

 

 

 

 

2.

vid antagningsprövning till

 

 

 

 

 

samt under fullgörande av annan

 

 

 

 

 

motsvarande

militär

utbildning

 

 

 

 

 

inom Försvarsmakten.

 

 

 

Förbudet gäller dock inte diskriminering som har samband med ålder.

 

Förbudet hindrar inte heller till-

Förbudet hindrar inte heller till-

 

lämpning av bestämmelser om

lämpning av bestämmelser om att

 

1. mönstrings-

och

tjänstgö-

en

totalförsvarspliktig

inte

ska

 

ringsskyldighet endast

för

män,

kallas till mönstring eller inkallas

 

eller att en totalförsvarspliktig inte

till värnplikt eller civilplikt om

 

ska kallas till mönstring eller in-

han eller hon hänvisar till sin an-

 

kallas till värnplikt eller civilplikt

slutning till visst religiöst sam-

 

om han eller hon hänvisar till sin

fund.

 

 

 

 

anslutning till visst religiöst sam-

 

 

 

 

 

 

fund, eller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. möjlighet för kvinnor att full-

 

 

 

 

 

 

göra värnplikt eller civilplikt i

 

 

 

 

 

 

lagen (1994:1810)

om

möjlighet

 

 

 

 

 

 

för kvinnor att fullgöra värnplikt

 

 

 

 

 

 

eller civilplikt med längre grund-

 

 

 

 

 

 

utbildning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om en myndighet eller en orga-

16 §

 

 

 

 

 

Om en myndighet eller en orga-

 

nisation som omfattas av förbudet

nisation som omfattas av förbudet

 

i 15 § får kännedom om att en

i 15 § får kännedom om att en

 

totalförsvarspliktig

anser

sig i

person som söker till eller deltar i

 

samband med sådan verksamhet

utbildning eller annan verksamhet

 

som avses i paragrafen ha blivit

som anges i bestämmelsen anser

 

utsatt för trakasserier eller sexuella

sig

i samband

därmed

ha

blivit

43

trakasserier, är myndigheten eller organisationen skyldig att utreda omständigheterna kring de upp- givna trakasserierna och i före- kommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden.

utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier, är myndigheten eller organisationen skyldig att utreda omständigheterna kring de upp- givna trakasserierna och i före- kommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden.

Första stycket gäller dock inte trakasserier som har samband med ålder.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

Prop. 2009/10:160

44

2.14Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2010.

Prop. 2009/10:160

45

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

Prop. 2009/10:160

 

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

 

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1811) om disciplinansvar

 

inom totalförsvaret, m.m. ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

1 §1

 

Denna lag gäller för

 

 

1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra

 

värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

 

2. dem som genomgår utbild-

2. dem som genomgår utbild-

 

ning för att få militär anställning i

ning för att få militär anställning i

 

Försvarsmakten,

Försvarsmakten eller i övrigt ge-

 

 

 

nomgår militär utbildning inom

 

 

 

myndigheten,

 

3.hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

4.dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

5.dem som tjänstgör utomlands i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2003:171.

46

2.16

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

Prop. 2009/10:160

 

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

 

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1811) om disciplinansvar

 

inom totalförsvaret, m.m. ska ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt lagförslag 2.15

Föreslagen lydelse

 

1 §

Denna lag gäller för

1.totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2.dem som genomgår utbildning för att få militär anställning i För- svarsmakten eller i övrigt genomgår militär utbildning inom myndighe- ten,

3.hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

4.dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

5.dem som tjänstgör utomlands

iutlandsstyrkan inom Försvars- makten.

5. dem som är anställda i För- svarsmakten och tjänstgör utom- lands i en internationell militär insats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

47

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om Prop. 2009/10:160 skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom total-

försvaret m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall gälla även med avseende på tjänstgöring som någon fullgör

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska gälla även med avseende på tjänstgöring som någon fullgör

1.åt det allmänna på grund av skyldighet i annan lag än lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2.som reservofficer,

3.vid en krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt åtagande,

4.i Försvarsmakten för att till- godose särskilda behov av perso- nal för beredskapsändamål eller

5.i utlandsstyrkan i Försvars- makten.

4.i Försvarsmakten för att till- godose särskilda behov av perso- nal för beredskapsändamål,

5.i utlandsstyrkan i Försvars- makten, eller

6.i Försvarsmakten under mili- tär utbildning som rekryt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

48

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om Prop. 2009/10:160 skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom total-

försvaret m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt lagförslag 2.17 Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska gälla även med avseende på tjänstgöring som någon fullgör

1.åt det allmänna på grund av skyldighet i annan lag än lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2.som reservofficer,

3.vid en krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt åtagande,

4.i Försvarsmakten för att tillgodose särskilda behov av personal för beredskapsändamål,

5. i utlandsstyrkan i Försvars-

5. i Försvarsmakten i en

inter-

makten, eller

nationell militär insats, eller

 

6. i Försvarsmakten under militär utbildning som rekryt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

49

Totalförsvarspliktigas dagersätt- ningar och tillägg till sådana er- sättningar, naturaförmåner, fält- traktamenten, befattningspen- ningar, utbildningspremier, ut- ryckningsbidrag samt avgångs- vederlag ska inte tas upp.
Familjebidrag till totalförsvars- pliktiga ska tas upp bara om bidra- get betalas ut i form av näringsbi- drag. Familjebidrag anses tillfalla den totalförsvarspliktige, även om bidraget betalas ut till någon an- nan. Familjebidrag i form av när- ingsbidrag ska tas upp i inkomst- slaget tjänst, om näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som den värnpliktige inte är delägare i, och i annat fall i inkomstslaget när- ingsverksamhet.
1 Lagen omtryckt 2008:803.

2.19Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 20 §, 11 kap. 25 § och 29 kap. 16 § samt rubriken närmast före 29 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

20 §

Ersättningar vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskga- rantier för totalförsvarspliktiga samt de som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka och utlandsstyrkan inom Försvarsmakten är skattefria.

Ersättningar vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskga- rantier för totalförsvarspliktiga, de som genomgår eller har genom- gått militär utbildning inom För- svarsmakten som rekryter samt de som tjänstgör i Polisens utlands- styrka och utlandsstyrkan inom Försvarsmakten är skattefria.

11 kap.

25 §

Dagersättningar och tillägg till sådana ersättningar, månads- ersättningar, naturaförmåner, fält- traktamenten, befattningspen- ningar, utbildningspremier, ut- ryckningsbidrag samt avgångs- vederlag till totalförsvarspliktiga eller till de som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryter ska inte tas upp.

Familjebidrag till totalförsvars- pliktiga eller till rekryter som avses i första stycket ska tas upp bara om bidraget betalas ut i form av näringsbidrag. Familjebidrag anses tillfalla den totalförsvars- pliktige, även om bidraget betalas ut till någon annan. Familjebidrag i form av näringsbidrag ska tas upp i inkomstslaget tjänst, om näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt han- delsbolag som den värnpliktige inte är delägare i, och i annat fall i inkomstslaget näringsverksamhet.

Prop. 2009/10:160

50

Första och andra styckena tillämpas också för annan personal vid det Prop. 2009/10:160 svenska totalförsvaret som avlönas enligt de grunder som gäller för total-

försvarspliktiga.

29 kap.

Familjebidrag till totalförsvars-

Familjebidrag till totalförsvars-

pliktiga

pliktiga och rekryter

Särskilda bestämmelser om fa-

16 §

Särskilda bestämmelser om fa-

miljebidrag till totalförsvarsplikti-

miljebidrag i form av näringsbi-

ga i form av näringsbidrag finns i

drag till totalförsvarspliktiga och

11 kap. 25 §.

till rekryter som genomgår militär

 

utbildning inom Försvarsmakten

 

finns i 11 kap. 25 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

51

Ersättningar vid dödsfall eller invaliditet genom statens risk- garantier för totalförsvarspliktiga, de som genomgår eller har genomgått militär utbildning inom Försvars- makten som rekryter samt de som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka och i Försvarsmakten i en interna- tionell militär insats är skattefria.

2.20

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

Prop. 2009/10:160

 

(1999:1229)

 

 

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 20 § inkomstskattelagen (1999:1229)1

 

ska ha följande lydelse.

 

 

Lydelse enligt lagförslag 2.19

Föreslagen lydelse

 

8 kap.

20 § Ersättningar vid dödsfall eller

invaliditet genom statens risk- garantier för totalförsvarspliktiga, de som genomgår eller har genomgått militär utbildning inom Försvars- makten som rekryter samt de som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka och utlandsstyrkan inom För- svarsmakten är skattefria.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

52

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

31 §1

En arbetstagare vid polisväsen- det, utrikesförvaltningen, För- svarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Totalför- svarets pliktverk, Försvarshögsko- lan eller Försvarets radioanstalt får med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa.

En arbetstagare vid polisväsen- det, utrikesförvaltningen, För- svarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Totalför- svarets rekryteringsmyndighet, Försvarshögskolan eller Försvarets radioanstalt får med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsupp- gifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

1 Senaste lydelse 1997:178.

Prop. 2009/10:160

53

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om Prop. 2009/10:160 behandling av personuppgifter om totalförsvars-

pliktiga

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 5, 7–9, 12, 13 och 17 §§ lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas vid behand- ling av personuppgifter om total- försvarspliktiga i den verksamhet

Totalförsvarets pliktverk bedriver för att

Denna lag tillämpas vid behand- ling av personuppgifter om total- försvarspliktiga i den verksamhet

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet bedriver för att

1.ta fram underlag för beslut om inskrivning, krigsplacering eller an- nat ianspråktagande av personal till totalförsvaret,

2.redovisa personal med uppgifter inom totalförsvaret,

3.säkerställa att den registrerade fortlöpande får ändamålsenlig utbild- ning och lämplig placering inom totalförsvaret,

4.se till att den registrerade fullgör sina skyldigheter såvitt avser total- försvarsplikten,

5.tillgodose den registrerades rättigheter och trygghet i hans eller hen- nes egenskap av totalförsvarspliktig, och

6.planera, följa upp och utvärdera den verksamhet som anges i 1–5.

I de fall det anges särskilt gäller

I de fall det anges särskilt gäller

lagen även i verksamhet som be-

lagen även i verksamhet som be-

drivs av någon annan än Totalför-

drivs av någon annan än Totalför-

svarets pliktverk.

svarets rekryteringsmyndighet.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sam- manställning enligt särskilda kriterier.

3 §

Med utredning avses i denna lag mönstring och annan utredning om den totalförsvarspliktiges förhållanden som kan utföras enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt samt särskild antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

Med automatiserat register över

Med automatiserat register över

totalförsvarspliktiga avses register

totalförsvarspliktiga avses register

med personuppgifter om totalför-

med personuppgifter om totalför-

svarspliktiga som förs av Totalför-

svarspliktiga som förs av Totalför-

svarets pliktverk med hjälp av

svarets

rekryteringsmyndighet

automatiserad behandling för de

med hjälp av automatiserad be-

ändamål som anges i 1 § första

handling för de ändamål som an-

stycket.

ges i 1 § första stycket.

54

3. ska utföra särskild uppgift vid höjd beredskap eller på grund av viss kompetens är viktig för total- försvaret,

Personuppgifter som samlats in av Totalförsvarets pliktverk skall anses insamlade för de ändamål som anges i 1 § första stycket om inte Totalförsvarets pliktverk vid insamlingen uttryckligen angett att den sker för andra ändamål. Mot- svarande skall gälla vid verkets behandling av uppgifter som an- nan myndighet samlat in.

5 §

Personuppgifter som samlats in av Totalförsvarets rekryterings- myndighet ska anses insamlade för de ändamål som anges i 1 § första stycket om inte Totalförsvarets rekryteringsmyndighet vid insam- lingen uttryckligen angett att den sker för andra ändamål. Motsva- rande ska gälla vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighets behand- ling av uppgifter som annan myn- dighet samlat in.

Totalförsvarets pliktverk är per-

7 §

 

Totalförsvarets

rekryterings-

sonuppgiftsansvarigt för den be-

myndighet är personuppgiftsansva-

handling av personuppgifter om

rigt för den behandling av person-

totalförsvarspliktiga som verket

uppgifter om totalförsvarspliktiga

utför.

som myndigheten utför.

8 §

I automatiserat register över totalförsvarspliktiga får personuppgifter föras in endast om den som

1.är eller har varit aktuell för utredning enligt 3 § första stycket,

2.genom avtal, beslut om krigsplacering eller på annat sätt är tagen i anspråk för totalförsvaret,

3. skall utföra särskild uppgift vid höjd beredskap eller på grund av viss kompetens är viktig för totalförsvaret,

4.av en redan registrerad uppgetts som närstående, eller

5.nämns bland de uppgifter som avses i 9 § första stycket 13. Uppgifter om en person som avses i första stycket 4 får registreras en-

dast vid höjd beredskap.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får personuppgifter registreras om den som fattat be- slut eller handlagt ärende som rör den registrerade hos Totalförsva- rets pliktverk eller hos någon an- nan som utfört en utredning som avses i 3 § första stycket. Det- samma gäller personuppgifter om den som gjort journalanteckning i samband med sådan utredning eller i samband med den registre- rades tjänstgöring inom totalför- svaret.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får personuppgifter registreras om den som fattat be- slut eller handlagt ärende som rör den registrerade hos Totalförsva- rets rekryteringsmyndighet eller hos någon annan som utfört en utredning som avses i 3 § första stycket. Detsamma gäller person- uppgifter om den som gjort jour- nalanteckning i samband med sådan utredning eller i samband med den registrerades tjänstgöring inom totalförsvaret.

Prop. 2009/10:160

55

9 §1

Prop. 2009/10:160

I automatiserat register över totalförsvarspliktiga får endast följande

 

personuppgifter föras in:

 

1.personnummer eller samordningsnummer, namn, adress, telefon- nummer och folkbokföringsort,

2.hinder för genomförande av utredning som avses i 3 § första stycket, för utbildning eller för krigsplacering eller annat ianspråktagande av den registrerade för totalförsvarets räkning,

3. boende- och familjeförhållan- den samt försörjning, om uppgif- ten behövs för att Totalförsvarets pliktverk skall kunna fullgöra sina åligganden i fråga om förmåner till totalförsvarspliktiga,

3. boende- och familjeförhållan- den samt försörjning, om uppgif- ten behövs för att Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska kunna fullgöra sina åligganden i fråga om förmåner till totalförsvarspliktiga,

4.utbildning, anställning, kunskaper, färdigheter, anlag och intressen som har betydelse för bedömningen av den registrerades användbarhet inom totalförsvaret,

5.fysisk och psykisk hälsa och förmåga jämte de uppgifter som ligger till grund för bedömningen härav,

6.om den registrerade är svensk medborgare eller inte,

7.utgången i mål om ansvar för brott mot totalförsvarsplikten,

8. att den registrerade har dömts till påföljd för brott som framgår av uppgift ur belastningsregistret som Totalförsvarets pliktverk fått del av,

8. att den registrerade har dömts till påföljd för brott som framgår av uppgift ur belastningsregistret som Totalförsvarets rekryterings- myndighet fått del av,

9.att den registrerade genomgått säkerhetsprövning enligt säkerhets- skyddslagen (1996:627), vilken säkerhetsklass prövningen avsett och resultatet av denna,

10.vad som bestämts vid inskrivningen enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att

fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,

11. krigsplacering, annat ian-

11. krigsplacering, annat ian-

språktagande av den registrerade

språktagande av den registrerade

för totalförsvaret eller särskild

för totalförsvaret

eller

särskild

uppgift som han eller hon skall

uppgift som han

eller

hon ska

utföra vid höjd beredskap,

utföra vid höjd beredskap,

 

12.tjänstgöring inom totalförsvaret samt betyg, vitsord, förordnanden och utmärkelser som är att hänföra till denna, samt

13.personliga förhållanden i övrigt som åberopas av den registrerade, om de rör hans eller hennes tjänstgöring inom totalförsvaret.

Andra känsliga personuppgifter än sådana uppgifter som rör hälsa eller religiös övertygelse får inte föras in i ett automatiserat register över total- försvarspliktiga. Uppgifter om religiös övertygelse får endast registreras om den registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke till att uppgif- terna behandlas i registret och de rör hans eller hennes tjänstgöring inom totalförsvaret.

1 Senaste lydelse 1999:1061.

56

Totalförsvarets pliktverk har di-

12 §

 

 

Totalförsvarets

rekryterings-

rektåtkomst

till automatiserat

myndighet har direktåtkomst

till

register över

totalförsvarspliktiga.

automatiserat register över total-

Regeringen får meddela föreskrif-

försvarspliktiga.

Regeringen

får

ter om att annan får ha direktåt-

meddela föreskrifter om att annan

komst till registret.

får ha direktåtkomst till registret.

 

 

13 §

 

 

Regeringen får meddela före- skrifter om att annan än Totalför- svarets pliktverk får föra in per- sonuppgifter i automatiserat regis- ter över totalförsvarspliktiga och rätta dessa.

Regeringen får meddela före- skrifter om att annan än Totalför- svarets rekryteringsmyndighet får föra in personuppgifter i automati- serat register över totalförsvars- pliktiga och rätta dessa.

17 §

Tillsynsmyndigheten enligt per- sonuppgiftslagen (1998:204) får inte förbjuda Totalförsvarets plikt- verk att behandla personuppgifter om totalförsvarspliktiga.

Tillsynsmyndigheten enligt per- sonuppgiftslagen (1998:204) får inte förbjuda Totalförsvarets re- kryteringsmyndighet att behandla personuppgifter om totalförsvars- pliktiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Prop. 2009/10:160

57

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om Prop. 2009/10:160 kommuners och landstings åtgärder inför och vid ex-

traordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap.

1 §

Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna skall uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotill- stånd och liknande förhållanden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveri- ges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har sådana uppgifter skall, under tid när den nationella upplysningsby- rån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Totalförsvarets pliktverk och i fråga om andra skyddade personer till Migrationsverket. Totalförsva- rets pliktverk och Migrationsver- ket skall vidarebefordra uppgifter- na till den nationella upplysnings- byrån.

Varje kommun och landsting skall också till Totalförsvarets pliktverk respektive Migrations- verket lämna uppsamlade värdefö- remål och handlingar, som kvar- lämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyd- dade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift skall även lämnas om var avlidna skyd- dade personers gravar är belägna.

Totalförsvarets pliktverk och Mi- grationsverket skall lämna vidare

Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna ska uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotill- stånd och liknande förhållanden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveri- ges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har sådana uppgifter ska, under tid när den nationella upplysningsbyrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Totalför- svarets rekryteringsmyndighet och i fråga om andra skyddade perso- ner till Migrationsverket. Totalför- svarets rekryteringsmyndighet och Migrationsverket ska vidarebe- fordra uppgifterna till den natio- nella upplysningsbyrån.

Varje kommun och landsting ska också till Totalförsvarets re- kryteringsmyndighet respektive Migrationsverket lämna uppsam- lade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift ska även lämnas om var avlidna skyddade personers gravar är belägna. Totalförsvarets rekry-

teringsmyndighet och Migrations-

58

uppsamlade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter om gravars belägenhet till den nationella upplysningsby- rån.

verket ska lämna vidare uppsam- Prop. 2009/10:160 lade värdeföremål och handlingar

samt vidarebefordra uppgifter om gravars belägenhet till den natio- nella upplysningsbyrån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

59

2.24Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 37 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

37 kap.

 

 

Utöver vad som följer av 21 kap.

4 §

 

 

Utöver vad som följer av 21 kap.

5 § gäller sekretess hos Totalför-

5 § gäller sekretess hos Totalför-

svarets pliktverk och Migrations-

svarets rekryteringsmyndighet och

verket i verksamhet som avser

Migrationsverket

i

verksamhet

mottagande

och

vidarebefordran

som avser mottagande och vidare-

av upplysningar m.m. om krigs-

befordran av upplysningar m.m.

fångar och andra skyddade perso-

om krigsfångar och andra skydda-

ner som avses i Genèvekonventio-

de personer som avses i Genève-

nerna den 12 augusti 1949 rörande

konventionerna

den

12 augusti

skydd för offren i internationella

1949 rörande skydd för offren i

väpnade konflikter och tilläggs-

internationella väpnade konflikter

protokollen

till

konventionerna

och tilläggsprotokollen till kon-

(SÖ 1953:14–17 samt 1979:22 och

ventionerna (SÖ 1953:14–17 samt

23), för uppgift om en enskilds

1979:22 och 23), för uppgift om

vistelseort,

hälsotillstånd eller

en enskilds vistelseort, hälsotill-

andra personliga förhållanden, om

stånd eller andra personliga förhål-

det inte står klart att uppgiften kan

landen, om det inte står klart att

röjas utan att den enskilde eller

uppgiften kan röjas utan att den

någon närstående till denne lider

enskilde eller någon närstående till

men.

 

 

denne lider men.

 

 

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Prop. 2009/10:160

60

3 Ärendet och dess beredning

3.1Totalförsvarsplikt, rekrytering och grundutbildning

Den 6 december 2007 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté med det huvudsakliga uppdraget att överväga vilka författ- ningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som enligt nuva- rande förhållanden tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt. Kommittén antog namnet Utredningen om totalförsvarsplikten. I oktober 2008 överlämnade kommittén ett delbetänkande, Totalförsvars- plikten i framtiden (SOU 2008:98). En sammanfattning av förslagen i delbetänkandet finns i bilaga 1. Delbetänkandet har remissbehandlats. Remissinstanserna finns förtecknade i bilaga 2. En sammanställning av remissvaren finns i Försvarsdepartementet (dnr Fö2008/3223/MIL). Den 24 juni 2009 överlämnade kommittén sitt slutbetänkande, Totalförsvars- plikt och frivillighet (SOU 2009:63). En sammanfattning av kommitténs förslag finns i bilaga 3. Lagförslaget finns i bilaga 4. Slutbetänkandet har remissbehandlats. Remissinstanserna finns förtecknade i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns i Försvarsdepartementet (Fö2008/3223/MIL).

Regeringen beslutade den 22 januari 2009 att inom Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) tillsätta en utredning med uppgift att se över stödet till Försvarsmakten (Fö2009:A). Utredningen, som antagit namnet Stödutredningen, lämnade i maj 2009 sin rapport Ett användbart och tillgängligt försvar – Stödet till Försvarsmakten. Rapporten har remiss- behandlats. Remissinstanserna finns förtecknade i bilaga 6. En samman- ställning av remissvaren finns i Försvarsdepartementet (Fö2008/3334/MIL).

Regeringen lämnade den 19 mars 2009 propositionen (2008/09:140) Ett användbart försvar till riksdagen. Propositionen innehöll bl.a. reger- ingens ställningstaganden till förslagen i delbetänkandet från Utredning- en om totalförsvarsplikten. Till grund för propositionen låg även bl.a. Försvarsberedningens rapporter Säkerhet i samverkan (Ds 2007:46) och Försvar i användning (Ds 2008:48).

Av propositionen framgår bl.a. att personalförsörjningen av samtliga ingående personalkategorier i Försvarsmakten bör vila på frivillighet om försvarsberedskapen så medger och att regeringen anser att en reforme- ring av soldatförsörjningen bör ta sin början den 1 juli 2010. Med anled- ning av propositionen beslutade riksdagen den 15 juni 2009 bl.a. om Försvarsmaktens operativa förmåga från och med 2010 samt inriktningen för insatsorganisationens utformning 2014 m.m. (bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292).

Mot bakgrund av riksdagens beslut om den försvarspolitiska inrikt- ningen beslutade regeringen den 30 juli 2009 om uppdrag till Försvars- makten och Totalförsvarets pliktverk i fråga om reformerad rekrytering och militär grundutbildning m.m. samt anvisningar för verksamhetens genomförande (dnr Fö2008/3223/MIL). I enlighet med uppdraget har Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk den 15 oktober 2009 till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) redovisat en bedömning av vissa ekonomiska konsekvenser m.m.

Prop. 2009/10:160

61

3.2

Försvarsmaktens personal vid internationella militära Prop. 2009/10:160

 

insatser – en svensk veteransoldatpolitik

Den 14 juni 2007 beslutade regeringen om direktiv (dir. 2007:83) till en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till en svensk veteran- politik, dvs. ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser. Utredningen, som antog namnet Veteransoldatutred- ningen, skulle genomföras med utgångspunkt i en helhetssyn från rekry- tering via utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen till omhändertagande, stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. Utredningen skulle också göra en allmän översyn av lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (LUF). Den 6 de- cember 2007 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2007:159).

Veteransoldatutredningen lämnade i oktober 2007 ett delbetänkande, En svensk veteranpolitik, del 1 (SOU 2007:77). En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 7. I delbetänkandet redovisade utredningen en kartläggning av nuläget, lämnade förslag på åtgärder i det korta per- spektivet samt redovisade inriktningen av det fortsatta arbetet. Delbetän- kandet har remissbehandlats. Remissyttrandena och en remissamman- ställning finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fö2007/2371/MIL). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. Regeringen behandlade delbetänkandet i regleringsbrevet för För- svarsmakten för 2008.

I oktober 2008 redovisade Veteransoldatutredningen sitt slutbetänkan- de, En svensk veteranpolitik, del 2 (SOU 2008:91). I betänkandet lämna- de utredningen förslag inom en lång rad områden, bl.a. rekrytering och insatsfrekvens, arbetsmiljö och risker, medicinskt omhändertagande, Försvarsmaktens särskilda uppföljningsansvar, stöd till anhöriga, stöd vid kritik, statens erkännande, insatsen som en merit, organisationers roll samt en svensk veteranadministration. Utredningen föreslog också att lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten skulle ersättas med en ny lag. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 9. Be- tänkandets lagförslag finns i bilaga 10. Betänkandet har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 11. Remissytt- randena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Försvarsde- partementet (dnr Fö2008/3053/MIL).

I december 2009 har Försvarsmakten redovisat underlag till Rege- ringskansliet (Försvarsdepartementet) i fråga om dels lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, dels behovet av läkare vid internationella insatser (dnr Fö2008/3053/MIL).

När regeringen i denna proposition hänvisar till Veteransoldatsutred- ningen avses slutbetänkandet, om inte annat anges.

3.3

Lagrådet

 

Regeringen beslutade den 4 februari 2010 att inhämta Lagrådets yttrande

 

över de lagförslag som finns i bilaga 12. Lagrådets yttrande finns i bila-

 

ga 13. Regeringens lagförslag har i allt väsentligt utformats i enlighet

 

med vad Lagrådet förordat. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.5

62

och författningskommentaren. Därutöver har vissa språkliga och redak- Prop. 2009/10:160 tionella ändringar gjorts.

I propositionen finns lagförslag som till följd av sin enkla beskaffenhet inte varit föremål för Lagrådets granskning. Det är de lagförslag som har anknytning till namnbytet för Totalförsvarets pliktverk till Totalförsva- rets rekryteringsmyndighet.

4Totalförsvarsplikt, rekrytering och grundut- bildning

4.1Totalförsvarspliktens nuvarande ordning

Totalförsvarsplikt

Den 1 juli 1995 trädde den i dag gällande lagen ikraft, lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Syftet med lagen är att trygga hela totalförsvarets behov av personal. Totalförsvarspliktiga är samtliga svenska medborgare och i Sverige bosatta personer mellan det år de fyller 16 och det år de fyller 70 år.

Lagen ålägger den totalförsvarspliktige en skyldighet att

1)medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållan-

den.

2)tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hen- nes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och

3)iaktta de föreskrifter som i övrigt meddelas i lagen om totalförsvars- plikt.

Den totalförsvarspliktiges skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret fullgörs genom värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Värnplikt och civilplikt omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskaps- tjänstgöring och krigstjänstgöring. Allmän tjänsteplikt är totalförsvars- pliktiga bara skyldiga att fullgöra i samband med höjd beredskap.

Skyldighet att fullgöra värnplikt gäller svenska män från det år de fyl- ler 19 till och med utgången av det år de fyller 47. Kvinnor kan enligt lagen (1994:1810) om möjligheter för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, genomgå frivillig antagningspröv- ning för att därefter skrivas in till värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar. Efter inskrivning omfattas kvinnorna av samma bestämmelser som män som har skrivits in efter mönstring. I det skedet övergår saken alltså till att bli en plikt även för kvinnorna.

Lagen om totalförsvarsplikt innefattar ingen skyldighet att tjänstgöra inom Försvarsmaktens utlandsstyrka. De soldater som tjänstgör i utlands- styrkan gör detta på frivillig grund.

Reglering

Totalförsvarsplikten regleras som nämns ovan huvudsakligen genom lagen om totalförsvarsplikt. Någon grundlagsreglerad totalförsvarsplikt

63

finns inte. Däremot innefattar totalförsvarsplikten vissa grundlagsrelate- rade aspekter.

Enligt 2 kap. 8 § regeringsformen (RF) är den enskilde medborgaren gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande och även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Totalför- svarsplikten utgör en begränsning av denna frihet eftersom den innebär en skyldighet för enskilda att inställa sig för mönstring och grundutbild- ning och för fullgörande av totalförsvarsplikten i övrigt. Av 2 kap. 12 § första stycket RF följer att rörelsefriheten får begränsas endast genom lag. Enligt 12 § andra stycket får en begränsning bara göras för att tillgo- dose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den måste också vara proportionerlig med hänsyn till det ändamål den avser att fylla och får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsikts- bildningen. Eftersom totalförsvarsplikten är en begränsning av rörelsefri- heten måste den svara mot de krav som ställs upp i 2 kap. 12 § RF.

Totalförsvarsplikten berörs även av bestämmelserna i 2 kap. 16 § RF. Enligt 2 kap. 16 § RF får lag eller föreskrift inte innebära att någon med- borgare missgynnas på grund av sitt kön. Denna princip får emellertid frångås om föreskriften i fråga avser värnplikt eller motsvarande tjänste- plikt. Det är alltså tillåtet att i nämnda hänseende göra skillnad mellan kvinnor och män.

Lagen om totalförsvarsplikt är således en s.k. skyldighetslagstiftning och innehåller bland annat bestämmelser om förfarandet vid inskrivning, mönstring och krigsplacering, skyldigheter för den enskilde, formerna för grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigs- tjänstgöring, samt längd på och villkor under tjänstgöringen. Vidare definierar lagen vad som avses med totalförsvarsplikt, värnplikt, civil- plikt och allmän tjänsteplikt, samt vem som omfattas av bestämmelserna härom. Lagen innehåller även bestämmelser om brott mot totalförsvars- plikten.

Bestämmelser om verkställighet av lagen om totalförsvarsplikt finns i förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt.

Kvinnors möjligheter att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning regleras i lagen (1994:1810) om möjligheter för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Denna lag kompletteras av förordningen (1995:240) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

Fler bestämmelser finns vidare i ett antal andra förordningar samt i oli- ka myndigheters föreskrifter. Bland övriga förordningar på området kan nämnas förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarsplik- tiga, förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga samt förordningen (1995:649) om ledighet och fritid för totalförsvarspliktiga under tjänstgöring.

Utöver särskilda författningar på området omfattas totalförsvarspliktiga även av ett antal författningar som även gäller andra personalkategorier inom Totalförsvaret, exempelvis lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet, lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

Prop. 2009/10:160

64

Skyldigheten att medverka till utredning om sina personliga förhål- landen

För att kunna utreda totalförsvarspliktigas förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt är alla totalförsvarspliktiga enligt 2 kap. 1 §, lagen om totalförsvarsplikt, skyldiga att medverka till föreskriven utred- ning om sina personliga förhållanden. Sådan utredning kan utföras som mönstring eller som annan utredning.

Skyldigheten att efter begäran delta i annan utredning gäller för samtli- ga totalförsvarspliktiga och regleras i 2 kap. 1 § lagen om totalförsvars- plikt. Utredningen kan genomföras av Totalförsvarets pliktverk, annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, av kommun eller lands- ting. Om det inte är nödvändigt behöver utredningen inte ske i den en- skildes närvaro. Den kan också genomföras genom att den enskilde på begäran skriftligen eller muntligen lämnar uppgifter om sig själv.

Skyldigheten att genomgå mönstring gäller bara för män som är svens- ka medborgare och regleras genom 2 kap. 2 och 3 §§ lagen om totalför- svarsplikt. Mönstringsskyldigheten inträder det år den totalförsvarsplikti- ge fyller 18, eller den senare dag då personen ifråga förvärvar svenskt medborgarskap. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår personen fyller 24 år. Mönstring ska genomföras vid Totalförsvarets pliktverk och ska ske i den enskildes personliga närvaro. Enligt lagen om totalförsvarsplikt ska mönstring innefatta medicinska och psykologiska undersökningar och annan utred- ning av den enskildes personliga förhållanden. I samband med mönst- ringen ska Totalförsvarets pliktverk lämna information till den enskilde om värnplikt, civilplikt, utbildningsreserven samt om rätten att vara va- penfri.

Alla män kallas i dag inte till mönstring. För att bedöma vilka personer som är lämpliga att skriva in till tjänstgöring ska alla mönstringsskyldiga i enlighet med Totalförsvarets pliktverks föreskrifter först lämna uppgif- ter om sig själva i en webbaserad lämplighetsundersökning. Baserat på resultatet från den undersökningen kallas sedan de män som bedöms ha förutsättningar för att skrivas in för tjänstgöring till mönstring. Den webbaserade lämplighetsundersökningen genomförs enligt bestämmel- serna om annan utredning i 2 kap. 1 § och faller inte in under bestämmel- serna om mönstring i 2 kap. 2 §.

En ytterligare typ av utredning som kan föregå inskrivning till värn- plikt eller civilplikt, är den särskilda antagningsprövning som genomförs av kvinnor som vill fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grund- utbildning. Denna typ av utredning är helt frivillig. Kvinnor som vill genomgå antagningsprövning ska först ansöka om detta hos Totalförsva- rets pliktverk. De som bedöms ha förutsättningar för att klara grundut- bildning kallas sedan av Totalförsvarets pliktverk till ett frivilligt pröv- ningstillfälle. Förfarandet vid antagningsprövningen motsvarar förfaran- det vid mönstring. Denna antagningsprövning regleras genom lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning.

Sedan 2008 skickas Totalförsvarets pliktverks webbaserade lämplig- hetsundersökning ut till samtliga 17-åriga kvinnor oavsett om de har

Prop. 2009/10:160

65

ansökt om särskild antagningsprövning eller inte. För kvinnor föreligger Prop. 2009/10:160 dock ingen skyldighet att svara på lämplighetsundersökningen.

Inskrivning

En totalförsvarspliktig kan efter att ha genomgått utredning om sina personliga förhållanden skrivas in för värnplikt, civilplikt eller i utbild- ningsreserven. För att skrivas in till värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar krävs att den totalförsvarspliktige har ge- nomgått mönstring eller, för kvinnor, särskild antagningsprövning. Det- samma gäller för inskrivning i utbildningsreserven. Efter annan utredning än mönstring kan en totalförsvarspliktig med andra ord bara skrivas in till civilplikt med kort grundutbildning eller helt utan grundutbildning.

I lagen om totalförsvarsplikt anges att det antal personer ska skrivas in till värnplikt och civilplikt som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Det är med andra ord det reella försvarsbehovet som ska styra volymerna. Ett större antal totalförsvarspliktiga än nödvändigt ska inte skrivas in för tjänstgö- ring. I lagen slås också fast att det är de bäst lämpade i varje befattnings- grupp som ska skrivas in för tjänstgöring. Överskjutande antal totalför- svarspliktiga som är lämpade för tjänstgöring ska skrivas in i utbildnings- reserven.

Beslut om inskrivning fattas alltid av Totalförsvarets pliktverk, oavsett vilken myndighet som har genomfört själva utredningen. Totalförsvarets pliktverk kan också ändra ett beslut om inskrivning. Den enskilde kan överklaga ett sådant beslut till den myndighet som regeringen bestäm- mer, vilket i dag är Statens överklagandenämnd.

Att notera är att fullgörande av allmän tjänsteplikt inte kräver att den enskilde har skrivits in för tjänstgöring.

Särskilt om inskrivning efter mönstring och antagningsprövning

Den som efter genomförd mönstring bedöms ha förutsättningar att full- göra värnplikt eller civilplikt, ska av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för värnplikt, civilplikt eller i utbildningsreserven. Det samma gäller för kvinnor som efter antagningsprövning bedöms ha förutsättningar för tjänstgöring. Kvinnor måste dock samtycka till inskrivning. Efter detta omfattas de av bestämmelserna i lagen om totalförsvarsplikt och är skyl- diga att fullgöra tjänstgöring.

Om någon efter genomförd mönstring bedöms sakna förutsättningar för att fullgöra värnplikt eller civilplikt ska Totalförsvarets pliktverk besluta om att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring. Om en kvinna efter antagningsprövning på samma sätt befinns sakna förutsätt- ningar för att fullgöra värnplikt eller civilplikt skrivs hon inte in till tjänstgöring.

För män ska genomförd mönstring med andra ord alltid följas av ett beslut. Antingen ska mannen skrivas in för tjänstgöring eller i utbild- ningsreserven eller befrias från skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt.

66

Vid inskrivningen ska den totalförsvarspliktige placeras i en befattning Prop. 2009/10:160 eller i en befattningsgrupp. För den som skrivs in till värnplikt eller civil-

plikt som omfattar grundutbildning, ska inskrivningsbeslutet också in- kludera information om befattning och förband samt vid vilken myndig- het eller motsvarande där utbildningen ska fullgöras. Beslutet ska även ange längden på grundutbildningen, samt, om grundutbildningen är läng- re än 60 dagar, när den ska påbörjas.

Särskilt om inskrivning efter annan utredning än mönstring

Annan utredning än mönstring behöver till skillnad från mönstring inte följas av något beslut. Om en totalförsvarspliktig ska skrivas in för tjänstgöring efter annan utredning än mönstring kan detta bara innefatta civilplikt med kort grundutbildning eller civilplikt utan grundutbildning.

Särskilt om inskrivning för värnplikt

Inskrivning till värnplikt får bara ske efter att den totalförsvarspliktige har genomgått mönstring eller antagningsprövning, samt om den enskilde har visat sig ha förutsättningar att fullgöra sådan tjänstgöring. Kvinnor måste samtycka för att kunna skrivas in till värnplikt.

Vid inskrivning till värnplikt ska inskrivningsbeslutet inkludera befatt- ning samt förband, myndighet eller motsvarande där utbildningen ska fullgöras. Värnplikt ska enligt bestämmelserna i lagen om totalförsvars- plikt alltid inledas med grundutbildning och vid inskrivningen ska även längden på grundutbildningen anges, samt när den ska börja.

Särskilt om inskrivning för civilplikt

Inskrivning till civilplikt kan ske efter mönstring, annan utredning än mönstring samt efter antagningsprövning.

För att skrivas in för civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar krävs fullgjord mönstring eller fullgjord antagningsprövning. Precis som vid inskrivning till värnplikt, måste kvinnor samtycka för att kunna skri- vas in till civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar.

Inskrivning för civilplikt med kort grundutbildning och inskrivning för civilplikt utan grundutbildning kan även ske efter annan utredning än mönstring. För att kvinnor ska kunna skrivas in till dessa typer av civil- plikt behövs heller inte något samtycke från den enskilde. Att notera är att civilplikt, till skillnad från värnplikt, inte måste inledas med grundut- bildning. Om det vid utredningen om den enskildes förhållande fram- kommer att denne har tillräckliga färdigheter för att upprätthålla en tjänst, kan inskrivning för civilplikt ske direkt mot en befattning.

Vid beslut om inskrivning till civilplikt som innefattar grundutbildning ska även bestämmas vilken befattning eller befattningstyp den enskilde ska utbildas mot, vid vilket förband, myndighet eller motsvarande utbild- ningen ska fullgöras, grundutbildningens längd och, om grundutbildning- en är längre än 60 dagar, även när utbildningen ska påbörjas. Vid beslut om inskrivning till civilplikt som inte innefattar grundutbildning behöver

67

vid inskrivningen bara bestämmas vilken befattning det är som den en-

Prop. 2009/10:160

skilde ska upprätthålla.

 

Särskilt om inskrivning i utbildningsreserven

 

För värnplikt och civilplikt ska det antal totalförsvarspliktiga skrivas in

 

som i krig behövs i Försvarsmakten och för det civila försvaret samt för

 

Försvarsmaktens fredstida beredskap. Övriga män som vid mönstring

 

visar sig ha förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt ska skri-

 

vas in i utbildningsreserven. Kvinnor som har genomgått antagnings-

 

prövning kan efter samtycke skrivas in i utbildningsreserven. En totalför-

 

svarspliktig som endast har genomgått annan utredningen än mönstring

 

kan däremot inte skrivas in i utbildningsreserven. Inskrivning till utbild-

 

ningsreserven innebär inte att den enskilde åläggs att genomgå någon

 

utbildning.

 

Ett beslut om inskrivning till utbildningsreserven ska innehålla infor-

 

mation om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp. Vidare ska an-

 

tecknas om han eller hon har begärt att få vara vapenfri.

 

Inskrivning i utbildningsreserven ska upphöra efter fem år. Regeringen

 

kan med hänsyn till försvarsberedskapen föreskriva att inskrivningen inte

 

ska upphöra. Ingen totalförsvarspliktig ska emellertid stå kvar i utbild-

 

ningsreserven efter att hon eller han har fyllt 30 år.

 

Om försvarsberedskapen kräver det, kan regeringen föreskriva att total-

 

försvarspliktiga som har skrivits in i utbildningsreserven i stället ska

 

skrivas in för värnplikt eller för civilplikt med längre grundutbildning än

 

60 dagar.

 

Fullgörande av tjänstgöring

 

Tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt kan som tidigare har

 

nämnts fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.

 

Värnplikt och civilplikt innefattar grundutbildning, repetitionsutbild-

 

ning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Endast totalförsvars-

 

pliktiga som har skrivits in för värnplikt eller civilplikt är skyldiga att

 

fullgöra sådan tjänstgöring. När en kvinna väl har samtyckt till inskriv-

 

ning och har skrivits in för värnplikt eller civilplikt med lång grundut-

 

bildning omfattas hon av samma regler som män, dvs. är skyldig att

 

fullgöra den tjänstgöring hon är inskriven för.

 

Värnplikt ska fullgöras inom Försvarsmakten och ska alltid inledas

 

med grundutbildning. Civilplikt ska fullgöras inom de verksamheter

 

inom totalförsvaret som regeringen föreskriver och kan inledas med

 

grundutbildning.

 

Allmän tjänsteplikt tillämpas bara vid höjd beredskap och omfattar alla

 

totalförsvarspliktiga. Till skillnad för vad som gäller för värnplikt eller

 

civilplikt behöver en totalförsvarspliktig inte ha skrivits in för att kunna

 

åläggas att fullgöra allmän tjänsteplikt. Allmän tjänsteplikt fullgörs ge-

 

nom att den totalförsvarspliktige kvarstår i sin anställning eller fullföljer

 

ett uppdrag, tjänstgör enligt avtal om frivillig tjänstgöring inom totalför-

 

svaret, eller genom att han eller hon utför arbete som har anvisats av

 

regeringen.

68

Att totalförsvarspliktiga som skrivits in för värnplikt eller civilplikt kan åläggas att genomgå utbildning syftar till att de ska få kunskaper och färdigheter för att kunna krigsplaceras och ytterst vid behov tjänstgöra i en befattning inom totalförsvaret i händelse av högsta beredskap, dvs. då landet är i krig. Enligt lagen om totalförsvarsplikt ska grundutbildningen för både värnpliktiga och civilpliktiga ge de kunskaper och färdigheter som krigsuppgiften kräver. Omfattningen av repetitionsutbildningen bestäms för varje totalförsvarspliktig mot bakgrund av dennes krigsupp- gift och utbildningsbehovet för den funktion där han eller hon är krigs- placerad.

Repetitionsutbildningen ska sedan vidmakthålla och utveckla skicklig- heten för krigsuppgiften. Både grundutbildning och repetitionsutbildning får innehålla utbildning för fredsfrämjande verksamhet, om denna utbild- ning ger eller vidmakthåller sådana färdigheter som krävs för krigsupp- giften. Grund- och repetitionsutbildning får också innehålla uppgifter som syftar till att upprätthålla försvarsberedskapen.

Den sammanlagda tiden för grund- och repetitionsutbildning får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 700 dagar.

Längden på grundutbildningen ska för totalförsvarspliktiga som har skrivits in för värnplikt vara minst 80 dagar lång och får omfatta högst 615 dagar. För totalförsvarspliktiga som har skrivits in för civilplikt får grundutbildningen vara högst 320 dagar lång. Något lägsta antal dagar finns inte. Om inga särskilda skäl talar emot det ska grundutbildningen både för värnpliktiga och civilpliktiga genomföras i en följd.

Repetitionsutbildningen får för varje totalförsvarspliktig totalt omfatta högst 240 dagar. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen totalförsvars- pliktig heller skyldig att fullgöra repetitionsutbildning vid mer än två tillfällen varje år, tillsammans omfattande som mest 34 dagar.

Krigsplacering och beredskapstjänstgöring

För att kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänstgöring och krigstjänst- göring måste en totalförsvarspliktig först ha krigsplacerats av Totalför- svarets pliktverk i enlighet med lagen om totalförsvarsplikt. Detta kräver att de har gått igenom föreskriven utredning om sina personliga förhål- landen samt inskrivning för tjänstgöring och grundutbildning. Om de får godkända vitsord kan de sedan krigsplaceras. Efter att de har krigsplace- rats kan de kallas in för krigs- eller beredskapstjänstgöring. De totalför- svarspliktiga som skrivs in till civilplikt utan grundutbildning kan där- emot krigsplaceras direkt efter inskrivning.

Efter avslutad grundutbildning ska totalförsvarspliktiga som har fått tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift, alltså krigspla- ceras i en befattning eller en verksamhet. Krigsplaceringen ska inte kvar- stå mer än tio år efter det senaste tjänstgöringstillfället. I enskilda fall får beslut dock fattas om att krigsplaceringen ska förlängas.

Även totalförsvarspliktiga som har skrivits in för civilplikt utan grund- utbildning ska krigsplaceras i en befattning.

Totalförsvarets pliktverk beslutar om krigsplacering efter framställan från bemanningsansvariga myndigheter. En bemanningsansvarig myn- dighet får ändra ett beslut om krigsplacering till en annan placering inom

Prop. 2009/10:160

69

organisationen. Totalförsvarets pliktverk får även i vissa fall besluta om Prop. 2009/10:160 krigsplacering även utan framställan från bemanningsansvarig myndig-

het.

Den som har fullgjort grundutbildning längre än 60 dagar krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen har fullgjorts om det inte ur totalförsvarssynpunkt är bättre med en annan placering. Totalförsvars- pliktiga som har skrivits in för civilplikt utan grundutbildning ska krigs- placeras i den befattning som hon eller han ska upprätthålla.

Den som efter avslutad grundutbildning inte har krigsplaceras, får skri- vas in för civilplikt utan grundutbildning eller för civilplikt med grundut- bildning som inte överstiger 60 dagar.

Totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats kan således kallas in till krigstjänstgöring eller till beredskapstjänstgöring när det råder höjd be- redskap och är då skyldiga att fullgöra sådan tjänstgöring. Om det i annat fall, alltså även utan att det föreligger höjd beredskap, behövs för för- svarsberedskapen kan regeringen föreskriva om att totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att fullgöra beredskapstjänstgöring. Denna får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 180 tjänstgöringsdagar.

Regeringen ska för varje tillfälle bestämma hur många totalförsvars- pliktiga som ska kallas in till krigs- eller beredskapstjänstgöring.

4.2Ny lagstiftning

4.2.1Säkerhets- och försvarspolitiska utgångspunkter

Regeringen har i propositionen Ett användbart försvar redovisat sina bedömningar i fråga om målen för vår säkerhet och konsekvenser för svensk säkerhetspolitik samt utgångspunkter för den svenska försvarspo- litiken (prop. 2008/09:140). Vidare har regeringen i propositionen redo- visat sin bedömning av insatsorganisationens beredskap m.m. Riksdagen har med anledning av propositionen beslutat om mål för det militära försvaret och Försvarsmaktens operativa förmåga samt inriktningen för insatsorganisationens utformning 2014 (bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292).

Försvarspolitisk inriktning

Förmågan till väpnad strid utgör grunden för att upprätthålla och utveck- la ett militärt försvar. Målet för det militära försvaret är från och med 2010 att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, för- svara Sverige och främja vår säkerhet. Detta kan ske genom att hävda Sveriges suveränitet, värna suveräna rättigheter och nationella intressen, förebygga och hantera konflikter och krig, samt skydda samhället och dess funktionalitet i form av stöd till civila myndigheter.

Försvarsmakten ska bidra till målen för vår säkerhet och till målet för det militära försvaret genom att enskilt, och tillsammans med andra myndigheter, länder och organisationer,

-försvara Sverige och främja vår säkerhet genom insatser på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet

70

- upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och Prop. 2009/10:160 i enlighet med internationell rätt värna suveräna rättigheter

och nationella intressen i områden utanför detta och

-med befintlig förmåga och resurser bistå det övriga samhället

och andra myndigheter vid behov.

Från och med 2010 ska Försvarsmakten ha en operativ förmåga som möjliggör genomförande av omvärldsbevakning, insatser och utveckling av insatsorganisationen. Denna operativa förmåga ska uppnås enskilt och med andra. Den operativa förmågan bör möta kraven på ett användbart, tillgängligt och flexibelt försvar för insatser i Sverige, i och utanför när- området.

Insatsorganisationens framtida utformning

I förhållande till vad som tidigare gällt innebär den nya försvarspolitiska inriktningen betydligt högre krav på insatsorganisationens tillgänglighet, användbarhet och flexibilitet. I den framtida insatsorganisationen ska samtliga förband, utom hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna, kunna användas i insatser såväl nationellt som internationellt. Inget för- band som kräver återtagning och komplettering under längre tid för att bli användbart ska finnas i insatsorganisationen. Insatsorganisationen kompletteras med en personalreserv som innehåller militär personal som tidigare tjänstgjort i Försvarsmakten. Vid beslut om höjd beredskap ska huvuddelen av förbanden vara användbara inom några dagar och samtli- ga förband inom en vecka. Vid sidan av de krav som är kopplade till höjd beredskap kommer förbandens beredskap för insatser att variera över tiden. Huvuddelen av förbanden kommer dock att vara tillgängliga för insats inom tre månader. Förbandens ökade tillgänglighet och kvalitet – vilket leder till ökad operativ effekt – skapas genom uppsättandet av stående förband, kontraktsförband och ett utvecklat hemvärn med natio- nella skyddsstyrkor.

Enligt regeringens uppfattning måste nationella och internationella in- satser betraktas som kärnan i Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Övergången till ett insatsförsvar innebär att sannolikheten för att våra förband ska bli insatta i stridssituationer är större än förr och att persona- lens och förbandens förmåga kommer att prövas allt mer. Insatsförban- den ska ofta lösa kvalificerade uppgifter tillsammans med multinationell trupp i, ur ett svenskt perspektiv, främmande miljö och klimat. Detta förutsätter förmåga att verka tillsammans med andra länder, och ställer stora krav på materiel och personal.

Kvalificerad personal i välövade förband är en förutsättning för att kunna hantera högt ställda och snabbt skiftande krav i framtidens insat- ser. All personal i insatsförbanden måste på ett ändamålsenligt och kost- nadseffektivt sätt ges utbildning och övning som ger dem bästa möjliga förutsättningar för att lösa sina nya uppgifter framgångsrikt och säkert.

71

Civilt försvar

Prop. 2009/10:160

Totalförsvar består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil

 

verksamhet (civilt försvar). Den säkerhetspolitiska utvecklingen har

 

medfört att förberedelser inom det civila försvaret inte behöver bedrivas i

 

samma omfattning som tidigare. Åtgärder som vidtas för att stärka sam-

 

hällets förmåga att hantera kriser och extrema händelser i fred utgör

 

grunden för sådana satsningar som kan behöva vidtas inom det civila

 

försvaret vid ett förändrat säkerhetspolitiskt läge. I linje med denna ut-

 

veckling har civilpliktsutbildningen minskat successivt under de senaste

 

åren. Civilplikt med lång grundutbildning har upphört helt.

 

Med krisberedskap avses förmågan att genom utbildning, övning och

 

andra åtgärder samt genom den organisation och de strukturer som ska-

 

pas före, under och efter en kris förebygga, motstå och hantera krissitua-

 

tioner.

 

4.2.2Utgångspunkter för Försvarsmaktens personalförsörjning

Som redovisats ovan innebär den försvarspolitiska inriktningen och kra- ven på operativ förmåga att alla delar av insatsorganisationen bör vara tillgängliga för Försvarsmaktens samtliga uppgifter utan föregående beslut om t.ex. mobilisering eller höjd beredskap. Mot denna bakgrund bör Försvarsmaktens personalförsörjning i alla delar vara utformad för att på ett kostnadseffektivt sätt gagna insatsorganisationens tillgänglighet och användbarhet.

En reformerad personalförsörjning är en avgörande förutsättning för att genomföra den försvarspolitiska inriktning som riksdagen har beslutat om. Förändringsbehovet är särskilt tydligt i fråga om principerna för att tillgodose behovet av soldater och sjömän. Regeringen anser att en över- gång till en personalförsörjning som grundas på frivillighet för samtliga personalkategorier i insatsorganisationen väsentligt skulle förbättra förut- sättningarna att skapa en insatsorganisation som motsvarar dagens krav på säkerhetspolitisk handlingsfrihet.

Utvecklingen mot ett mer användbart och tillgängligt försvar kan bara ske i den takt ekonomin medger. Detta gäller även övergången till en insatsorganisation där all personal tjänstgör på frivillig grund. Ett mer kostnadseffektivt system för rekrytering och grundläggande utbildning är av avgörande betydelse för att frigöra en del av de resurser som kommer att krävas för att rekrytera personal till stående och kontrakterade för- band. Därutöver kommer ytterligare resurser att behöva frigöras genom fortsatta förändringar och rationaliseringar i fråga om personal-, materiel- och logistikförsörjning samt övrig stödverksamhet.

På längre sikt är Försvarsmaktens möjlighet att uppfylla de krav som ställs på insatsorganisationen beroende av ett kontinuerligt inflöde av kvinnor och män som vill verka som yrkes- eller reservofficerare, sjömän och soldater i kontrakterade eller stående förband eller hemvärnssoldater. Förmågan att attrahera och behålla personal – dvs. rekryteringskraften – måste enligt regeringens mening ställas i förgrunden vid utformningen av det nya personalförsörjningssystemet. I syfte att stärka personalförsörj-

ningen måste därutöver ytterligare ansträngningar göras för att såväl

72

kvinnor som män ska utgöra en självklar rekryteringsbas för både militär Prop. 2009/10:160 och civil personal inom Försvarsmakten.

Enligt regeringens mening finns även i framtiden ett tydligt behov av olika tjänstgöringsformer för den militära personalen. Regeringen avvisar därför ståndpunkten att det redovisade reformbehovet skulle innebära en utveckling mot ett yrkesförsvar. Merparten av personalen kommer att tjänstgöra tidvis i insatsorganisationen. Detta gäller bl.a. reservofficerare, soldater i de kontrakterade förbanden samt soldater i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. Tidvis tjänstgöring innebär att personalens huvudsakliga värv finns utanför Försvarsmakten. Tjänstgöring inom Försvarsmakten sker dock regelbundet i form av utbildning, övning, beredskap eller insatser. En jämförelse kan här göras med dagens tjänst- göringsförhållanden för reservofficerare. Vid sidan av tidvis tjänstgöran- de personal kommer att finnas en mindre andel soldater och sjömän som anställs för viss tid för kontinuerlig tjänstgöring i de stående förbanden. Endast i fråga om yrkesofficerare – och eventuellt vissa kategorier av specialistofficerare – kommer militär personal att kunna anställas tills vidare. Den utredning som regeringen tillsatt om personalförsörjningen (Dir. 2009:58, Personalförsörjning för det reformerade försvaret) kom- mer bl.a. att lämna förslag till hur längre tidsbegränsade anställningar kan uppnås och vilka författningsändringar som kan behövas. Utredning- en ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2010. I enlighet med den försvarspolitiska inriktningen kommer tre fjärdedelar av soldaterna inom arméstridskrafterna att tjänstgöra tidvis, medan personalen inom marin- och flygstridskrafterna huvudsakligen kommer att bestå av konti- nuerligt tjänstgörande.

Förekomsten av olika tjänstgöringsformer är bl.a. nödvändigt för att över tiden kunna upprätthålla eller anpassa insatsorganisationen till vari- erande krav på beredskap eller insatser. Tidvis eller tidsbegränsad tjänst- göring för soldater och sjömän innebär vidare att den belastning som insatser kan innebära begränsas för den enskilde. Den tidsbegränsade tjänstgöringen har också betydelse för att skapa bästa möjliga förutsätt- ningar för den enskilde att övergå till civil verksamhet. Enligt regering- ens mening finns därutöver ett värde i att en stor del av insatsorganisa- tionens personal har sin huvudsakliga sysselsättning utanför Försvars- makten. Detta innebär bl.a. att den militära personalen kan bidra med civila kompetenser och kunskaper i verksamheten, samtidigt som den bidrar till att kunskap om Försvarsmakten sprids till andra delar av sam- hället och därmed stärker försvarets folkliga förankring.

4.2.3Behovet av en förändrad tillämpning av totalförsvarsplik- ten

Kraven på soldatförsörjningen

Enligt regeringens mening måste de principer som styr rekryteringen, utbildningen, bibehållandet och avvecklingen av soldater och sjömän – soldatförsörjningssystemet – ytterst kunna motiveras utifrån kraven på Försvarsmaktens operativa förmåga och insatsorganisationens behov.

Principerna för soldatförsörjningen måste betraktas som ett medel för att

73

uppnå verksamhetens mål. Under vissa förutsättningar har det varit moti- verat att använda totalförsvarsplikten som ett sådant medel. Totalför- svarsplikten kan däremot aldrig betraktas som ett mål i sig.

För att uppnå de försvarspolitiska målen krävs enligt regeringen ett soldatförsörjningssystem som i betydligt större utsträckning präglas av kostnadseffektivitet, ändamålsenlighet och flexibilitet. Den grundläggan- de militära utbildningen måste vara tydligt kopplad till de uppgifter som Försvarsmakten ska utföra. Ett effektivt utbildningssystem innebär att andelen utbildade som inte kan användas för Försvarsmaktens samtliga uppgifter måste minimeras. Systemet måste vidare på kort tid kunna svara mot nya inriktningar i verksamheten och stödja Försvarsmaktens rekryteringsbehov i ett bredare perspektiv – främst vad avser officersre- krytering och rekrytering till hemvärnet med de nationella skyddsstyr- korna. Därutöver finns starka skäl för att inom soldatförsörjningssyste- met tillmäta den enskildes vilja till tjänstgöring en större betydelse och ta vara på kvinnors kompetens på ett bättre sätt än i dag.

Regeringen vill betona att totalförsvarsplikten även fortsättningsvis kommer att vara ett viktigt instrument för att i en förändrad omvärldssi- tuation med tider av krig eller krigsfara ytterst kunna säkra Sveriges självständighet som stat. Totalförsvarsplikten är avgörande för möjlighe- terna att i ett sådant läge kunna tillskapa en väsentligt större insatsorgani- sation än i dag. Tjänstgöring med plikten som grund kan även vara avgö- rande under andra förhållanden för att upprätthålla den befintliga insats- organisationens förmåga och beredskap. Detta innebär att regeringen ser ett fortsatt tydligt behov av en lagstiftning som ger förutsättningar att använda en plikt att tjänstgöra när försvarsberedskapen så kräver, även om tillämpningen anpassas för att bättre svara mot dagens krav avseende insatsorganisationen.

Brister i den nuvarande tillämpningen av totalförsvarsplikten

Totalförsvarsplikten och dess föregångare den allmänna värnplikten, har sin grund i en tid när det militära försvarets personalbehov bestämdes av uppgiften att kunna möta en storskalig militär invasion av Sverige. I förhållande till denna uppgift var plikten under lång tid ett väl fungeran- de soldatförsörjningssystem. Ännu i dag är systemet till viss del effektivt i det avseendet att Försvarsmakten förmår att bemanna krigsförbanden med grundutbildade och krigsplacerade totalförsvarspliktiga. Tillämp- ningen av totalförsvarsplikten är dock samtidigt ett av de viktigaste skä- len till att samma krigsförband har en alltför låg omedelbar tillgänglighet, användbarhet och flexibilitet i förhållande till dagens uppgifter för För- svarsmakten.

De krigsförband som i dag till största delen består av totalförsvarsplik- tiga kan inte användas med mindre än att personalen genom regeringsbe- slut kallas in för tjänstgöring. Trots att personalen omsätts i en hög takt är förbanden i allmänhet heller inte användbara omedelbart efter en even- tuell inkallelse till tjänstgöring. Tvärtom krävs i många fall komplette- rande övning, utbildning och utrustning. Regeringen har möjlighet att besluta om partiell eller allmän mobilisering för att möta ett väpnat an- grepp mot Sverige. I fråga om möjligheten att svara mot plötsliga eller

Prop. 2009/10:160

74

begränsade händelser eller kriser med militära inslag i närområdet är mobiliseringsinstrumentet dock långt ifrån alltid användbart. Utifrån den säkerhetspolitiska inriktning som redovisats ovan måste detta betraktas som en allvarlig brist.

Till detta kommer att förband bestående av totalförsvarspliktiga inte kan användas för insatser utanför Sverige, i närområdet eller utanför närområdet. Denna begränsning är det huvudsakliga skälet till att en dubblerad förbandsstruktur har uppkommit – dels för krigsförband och dels för förband med internationella uppgifter. Detta förhållande har i sin tur lett till ineffektivitet i fråga om bl.a. samövning, resursutnyttjande och personalplanering.

I dag används en betydande del av grundutbildningen för att samöva det krigsförband som de totalförsvarspliktiga efter utbildningen ska krigsplaceras vid. Personal som ska genomföra internationella insatser (eller ingå i förband som upprätthåller beredskap för sådana insatser) samövas därefter i nya förband. Dessa förband upplöses dock i allmänhet efter insatsens eller beredskapens slut. Sammantaget innebär detta att de förhållandevis omfattande resurser som läggs ned på att samöva krigs- förbanden inte får något större genomslag i den internationella verksam- heten. Samtidigt kan de resurser som lagts ner på samövning av förban- den i utlandsstyrkan inte tas tillvara av de ordinarie krigsförbanden. Den dubbla förbandsstrukturen leder därutöver till påfrestningar för För- svarsmaktens organisation till följd av att personal, materiel och infra- struktur måste fördelas mellan produktionen av krigsförband och förband för internationella uppgifter.

Dagens grundutbildning styrs vidare helt av de behov som finns vid krigsförbanden och inte av Försvarsmaktens samtliga uppgifter. Kompe- tensbehovet för internationella insatser är inte styrande för grundutbild- ningen vad avser innehåll och antal. I fråga om krigsförbanden – som endast kan användas för insatser inom Sverige vid höjd beredskap – tillgodoses däremot behovet väl. Befattningarna i dessa förband kan i allmänhet omsättas inom två till fyra år.

Av de soldater som har genomgått värnpliktsutbildningen söker sig en- dast en mindre del vidare till annan tjänstgöring inom Försvarsmakten. Detta får till följd att en stor del av de som skrivits in för värnplikt ge- nomgår en utbildning som många gånger är resurskrävande utan att detta därefter kommer verksamheten till godo. Samtidigt finns brister i fråga om vissa kompetensområden inom den internationella verksamheten.

Det rådande systemet med mönstring, inskrivning och efterföljande grundutbildning innebär att mellan ett halvår och upp till ett och ett halvt år förflyter från inskrivningen och till det att grundutbildningen kan på- börjas. Utbildningen kan i vissa fall vara avslutad först tre år efter in- skrivningen, om soldaten efter värnpliktsutbildningen valt att genomgå den frivilliga tredje terminen. De långa ledtiderna försvårar Försvarsmak- tens personalplanering. Vidare kan den enskildes förutsättningar eller vilja att genomföra utbildningen ha hunnit ändras. Den förändrade plane- ring som kan behöva ske mellan inskrivningen och utbildningen innebär många gånger att grundutbildningens innehåll blir ett annat än vad som framgått vid mönstringen, vilket i sig kan påverka den enskildes inställ- ning negativt.

Prop. 2009/10:160

75

Värnpliktsvolymerna bestäms mot bakgrund av Försvarsmaktens be- hov av personal för krig och för att upprätthålla den fredstida beredska- pen. På sikt riskerar det antal värnpliktiga som fullgör grundutbildning att inte räcka till som rekryteringsbas för militär personal. Ett tecken på detta är att det under senare år har varit nödvändigt att tillskapa nya ut- bildningsvägar för att uppfylla rekryteringsbehovet i fråga om officerare (aspirantutbildning) och hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna (direktutbildning). Utifrån krigsförbandens behov kan volymerna fortsät- ta att sjunka, samtidigt som Försvarsmaktens rekryteringsbehov för andra uppgifter fortsätter att öka. Även om en högre andel av de värnpliktiga än i dag fortsatte inom Försvarsmakten efter att de hade fullgjort grundut- bildning riskerar värnpliktsvolymerna ändå att visa sig otillräckliga som rekryteringsbas. Vidare innehåller dagens system inte tillräckligt bra ingångar för den som utan att ha fullgjort värnplikt vill engagera sig i Försvarsmakten.

Att både kvinnor och män tjänstgör inom Försvarsmakten har betydel- se för verksamhetens kvalitet och Försvarsmaktens förmåga. I första hand handlar det emellertid om att Försvarsmakten inom sin verksamhet kan rekrytera personer med de rätta kvalifikationerna. I detta samman- hang saknar den enskilde personens kön betydelse. Regeringen kan kon- statera att det nuvarande systemet har varit otillräckligt när det gäller att rekrytera kvinnor till Försvarsmakten. Trots omfattande insatser från myndigheternas sida har intresset från unga kvinnor legat på en i stort sett konstant nivå över tiden. Det nuvarande systemet med frivillig an- tagningsprövning och inskrivning för kvinnor har inte heller förmått ta hand om det intresse som finns i tillräcklig omfattning. Endast en mindre del av de kvinnor som anmäler sitt intresse har genomfört grundutbild- ningen. Eftersom värnpliktsutbildningen är den huvudsakliga rekryte- ringsbasen för militär personal inom Försvarsmakten har den låga ande- len kvinnor som genomgår värnpliktsutbildning fått konsekvenser även för andelen kvinnor inom officerskåren.

I enlighet med den försvarspolitiska inriktningen kommer insatsorgani- sationen framöver att bemannas med anställda soldater som tidvis eller kontinuerligt tjänstgör i förbanden. Tjänstgöring inom insatsorganisatio- nen kommer helt att bygga på frivillighet. Enligt regeringen kan denna inriktning svårligen förenas med en fortsatt grundutbildning med total- försvarsplikten som grund. Det finns tvärtom en tydlig risk för att de brister som finns i dag skulle förstärkas. Regeringen ansluter sig i denna del till de slutsatser som redovisats av Utredningen om totalförsvarsplik- ten i fråga om möjligheterna till en fortsatt tillämpning av plikten att tjänstgöra (SOU 2008:98 s. 96 ff.).

I detta sammanhang vill regeringen understryka att utbildningssyste- mets effektivitet kräver att de som genomgår grundutbildning i hög grad måste vilja engagera sig i Försvarsmakten i någon form. Den enskildes inställning är med andra ord en avgörande förutsättning. Med dagens pliktsystem ges inte den enskildes vilja tillräckligt genomslag. Regering- en ser inga möjligheter att låta den enskildes vilja få ett större genomslag än i dag inom ramen för en fortsatt tillämpning av plikten att tjänstgöra inom totalförsvaret.

Prop. 2009/10:160

76

4.3

Skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt

Prop. 2009/10:160

 

 

Regeringens förslag: Totalförsvarets personalförsörjning ska inte hu-

 

vudsakligen tryggas genom en totalförsvarsplikt. Totalförsvarspliktiga

 

ska vara skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt 4 kap.

 

lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt endast om regeringen med

 

hänsyn till försvarsberedskapen beslutar det. Denna skyldighet ska

 

omfatta svenska medborgare, såväl kvinnor som män. Lagen

 

(1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller ci-

 

vilplikt med längre grundutbildning upphävs.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser till-

 

styrker förslaget eller framför inga synpunkter på det. Svenska Försvars-

 

utbildningsförbundet och Värnpliktsrådet tillstyrker dock inte att skyl-

 

digheten att tjänstgöra läggs vilande. Värnpliktsrådet tillstyrker inte hel-

 

ler att Försvarsmaktens personalförsörjningssystem görs frivilligt. Värn-

 

pliktsrådet anser vidare att det måste klargöras under vilka förhållanden

 

som skyldigheten åter ska tas i bruk. Hänvisningen till ”försvarsbered-

 

skapens behov” är alltför otydlig, enligt rådet. Även Sveriges reservoffi-

 

cersförbund menar att det måste beskrivas tydigare under vilka förhål-

 

landen systemet ska kunna tas i bruk. Hovrätten över Skåne och Blekinge

 

har synpunkter på den lagtekniska utformningen av förslaget och ifråga-

 

sätter om det inte vore bättre att ha två lagar – en som tillämpas när lan-

 

det befinner sig i ordinärt läge och en som tillämpas när regeringen anser

 

att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt ska tillämpas.

 

Skälen för regeringens förslag

 

En nödvändig förändring av dagens system

 

Som framgått ovan är totalförsvarsplikten, som den är utformad och

 

tillämpas i dag, otillräcklig för att förse Försvarsmakten med ett tillräck-

 

ligt antal soldater för dess samtliga uppgifter. Försvarsmakten har tving-

 

ats utveckla två separata förbandssystem för nationella respektive för

 

internationella uppgifter. Tillgängligheten på förband som är bemannade

 

med krigsplacerade totalförsvarspliktiga för värnplikt är låg även för

 

nationella uppgifter.

 

En förändring av dagens soldatförsörjningssystem är därför av yttersta

 

vikt. En hög andel av de soldater som utbildas ska kunna användas för att

 

lösa Försvarsmaktens huvuduppgifter. Systemet ska också kunna svara

 

mot förändrade prioriteringar i Försvarsmaktens verksamhet och på ett

 

ändamålsenligt sätt tillvarata kompetensen hos personalen. Vidare måste

 

systemet kunna svara mot hemvärnets behov och stödja Försvarsmaktens

 

rekrytering och utbildning av officerare. Vidare är det önskvärt att den

 

enskildes vilja till tjänstgöring ges ett större genomslag än i dag och att

 

andelen kvinnor inom Försvarsmakten ökar.

 

Utredningen har i sitt delbetänkande redogjort för möjligheterna att

 

med en fortsatt tillämpning av pliktsystemet försöka angripa de problem

 

som finns med dagens system. Utredningens slutsats blev dock att För-

 

svarsmaktens soldatförsörjning bör göras oberoende av en tillämpad

77

 

 

totalförsvarsplikt. Regeringen delar utredningens uppfattning i denna fråga. Ett soldatförsörjningssystem bör, för att vara effektivt, känneteck- nas av kostnadseffektivitet, ändamålsenlighet och flexibilitet. Dagens soldatförsörjningssystem med totalförsvarsplikten som grund uppfyller inte dessa kriterier. Rekrytering och utbildning av soldater bör därför, såsom utredningen föreslagit, ske på frivillig grund. Det kan inte anses rimligt att under hot om straffansvar kalla in unga människor till tjänst- göring med plikt när varken Försvarsmaktens behov av personal eller den säkerhetspolitiska situationen påkallar det. Genom att i första hand inte grunda Försvarsmaktens personalförsörjning på totalförsvarsplikten i tider av lugn och säkerhet, minskar den nuvarande begränsningen av den enskildes grundlagsstadgade rörelsefrihet som plikten utgör.

Någon garanti för att det frivilliga rekryteringssystemet i alla situatio- ner i framtiden kommer att vara tillräckligt för att kunna försvara Sverige kan däremot självklart inte lämnas. Även om vi inte ser något behov av plikten i dag så kräver en ansvarsfull planering att det finns ett regelverk på plats även för att hantera det oväntade. Något annat framstår som ansvarslöst. Att kunna ta totalförsvarspliktiga i anspråk för tjänstgöring med plikt är, naturligtvis, ett mycket viktigt instrument för att kunna möta hot och för att kunna upprätthålla försvarsberedskapen. I detta sammanhang är det även viktigt att komma ihåg att totalförsvarsplikten består av flera olika komponenter som kan ha betydelse för samhällets förmåga att möta en krigssituation, även om dessa delar inte har direkt betydelse för Försvarsmaktens personalförsörjning (jfr. t.ex. den allmän- na tjänsteplikten). Lagen om totalförsvarsplikt ska därför, som även ut- redningen funnit, finnas kvar i sin helhet. Vid behov måste dess bestäm- melser om möjligheten att ianspråkta personer för tjänstgöring med plikt kunna tillämpas.

Mot bakgrund av det anförda menar regeringen att det framstår som uteslutet att – som Svenska Försvarsutbildningsförbundet och Värn- pliktsrådet förordar – ha kvar skyldigheten att tjänstgöra inom totalför- svaret i dess nuvarande form och basera Förvarsmaktens personalförsörj- ning på den. Regeringen vill dock, med anledning av Svenska Försvars- utbildningsförbundets principiella ställningstagande för bl.a. en levande plikt, framhålla att regeringens förslag i den här delen faktiskt innebär att plikten finns kvar och kommer att kunna tillämpas när det finns behov av den för Sveriges försvarsberedskap.

Om försvarsberedskapen så kräver måste en tillämpning av totalför- svarsplikten enligt dagens system snabbt kunna åstadkommas. De nuva- rande bestämmelserna i lagen om totalförsvarsplikt är väl beprövade och fungerande. Lagstiftningen får således anses vara väl inarbetad hos såväl berörda myndigheter som berörd allmänhet. I en krissituation får det inte råda någon tvekan om vad som avses med olika bestämmelser. De före- slagna ändringarna, i fråga om totalförsvarsplikten som sådan och möj- ligheten att vid behov tillämpa denna, bör således införas i lagen om totalförsvarsplikt. Det är regeringens uppfattning att detta är det effekti- vaste, flexiblaste och säkraste lagtekniska sättet att genomföra föränd- ringarna på. Till detta kommer också att det i stora delar saknas bered- ningsunderlag för att göra om regelverket på det sätt som Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår.

Prop. 2009/10:160

78

När ska totalförsvarspliktiga vara skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt?

Utredningen har föreslagit att skyldigheten för totalförsvarspliktiga att fullgöra värnplikt och civilplikt i framtiden görs beroende av att rege- ringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar om det (se SOU 2009:63 s. 180 ff. och s. 395). Regeringen delar utredningens uppfatt- ning. Förutsättningar för att totalförsvarspliktiga i framtiden ska kunna åläggas att fullgöra värnplikt eller civilplikt blir i och med detta motsva- rande vad som i dag krävs för att den som fullgör värnplikt eller civilplikt ska kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänstgöring eller för att total- försvarspliktiga som har skrivits in i utbildningsreserven i stället ska kunna skrivas in för värnplikt eller civilplikt. Detsamma gäller för att regeringen ska kunna fatta beslut om att inskrivning i utbildningsreserven inte ska upphöra.

Att totalförsvarspliktiga endast är skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt efter att regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslu- tar om det ska naturligtvis framgå av lagen om totalförsvarsplikt. Lös- ningen säkerställer att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt vid behov åter snabbt kan börja tillämpas. Värnpliktsrådet och Sveriges reservofficersförbund har önskat besked om under vilka förhållanden som skyldigheten att tjänstgöra åter ska kunna tas i bruk. Ett beslut om att totalförsvarspliktiga ska fullgöra tjänstgöring kan komma att bli aktu- ellt exempelvis mot bakgrund av att det säkerhetspolitiska läget har för- ändrats eller mot bakgrund av att totalförsvarets behov av personal inte längre kan tryggas enbart genom frivillig rekrytering. När försvarsbered- skapen kommer att kräva denna typ av beslut är dock avhängigt av reger- ingens bedömning och måste naturligtvis avgöras mot bakgrund av samt- liga omständigheter vid varje given tidpunkt. Regeringen kan t.ex. finna att det är tillräckligt att endast repetitionsutbildning genomförs för att en tillräcklig försvarsberedskap ska upprätthållas. I så fall kan regeringen besluta om det. Regeringens beslut ska göras utifrån de reella behoven och i den utsträckning som försvarsberedskapen kräver. Omvärlden och utvecklingen är under ständig förändring och det framstår som olämpligt och omöjligt att på ett alltför detaljerat sätt ange förutsättningarna i lag. Ett ianspråktagande av plikten i detta avseende förutsätter således inte att höjd beredskap föreligger. I dessa fall ankommer det således på regering- en under konstitutionellt ansvar att göra bedömningen och fatta beslut.

För att värnpliktiga och civilpliktiga ska kunna åläggas att fullgöra be- redskapstjänstgöring krävs att regeringen beslutar särskilt om detta. För skyldigheten att fullgöra krigstjänstgöring krävs dessutom att det förelig- ger höjd beredskap.

Könsneutralitet

Utredningen har föreslagit att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning även ska omfatta kvinnor. Som en konsekvens av detta förslag har utredningen föreslagit att lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civil- plikt med längre grundutbildning ska upphävas.

Prop. 2009/10:160

79

I ett läge där det finns behov av att använda plikten måste ansvariga Prop. 2009/10:160 myndigheter ha största möjliga handlingsfrihet vad gäller att ta ut total-

försvarspliktiga till utbildning och tjänstgöring. Hur personalbehovet i en sådan situation kommer att se ut går inte att förutsäga. Det är en orealis- tisk och omodern tanke att kön i en sådan situation skulle vara den avgö- rande urvalsfaktorn för att hitta den som är bäst lämpad för varje befatt- ning. Det måste självklart vara lämpligheten hos den enskilde som är avgörande. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att skyldig- heten att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning, när denna tillämpas, även bör omfatta kvinnor. Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning ska därför upphävas. Detta får konsekvensen att även andra bestämmel- ser i lagen om totalförsvarsplikt behöver ändras och ska omfatta såväl kvinnor som män.

4.4Möjlighet att med plikt ta i anspråk personal som har utbildats på frivillig grund

Regeringens förslag: En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan militär utbildning eller tjänstgöring än vad som anges i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska få skrivas in för värnplikt utan grundutbildning. Detta ska få göras utan att den enskilde först behöver genomgå mönstring.

En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan militär utbildning el- ler tjänstgöring än vad som anges i lagen om totalförsvarsplikt och därigenom förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift ska få krigsplaceras i en befattning eller i en viss verk- samhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget

eller har inte framfört synpunkter på det. Försvarsmakten tillstyrker utredningens förslag. Myndigheten anser dock att bl.a. begreppet ”annan militär utbildning” bör definieras i förhållande till utbildningsmålen för aktuell grundutbildning. Svenska försvarsutbildningsförbundet menar också att ”annan motsvarande militär utbildning eller tjänstgöring” bättre måste definieras för att det ska vara tydligt vilka sorter av utbildning eller tjänstgöring som avses.

Skälen för regeringens förslag: Värnplikt ska enligt 1 kap. 5 § lagen om totalförsvarsplikt alltid inledas med grundutbildning. Fullgjord grundutbildning är också en förutsättning för att en värnpliktig ska kunna krigsplaceras. Krigsplaceringen är i sin tur en förutsättning för att värn- pliktiga och civilpliktiga ska kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänst- göring eller krigstjänstgöring. För att en värnpliktig ska kunna kallas in till beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring krävs alltså att han eller hon först har mönstrat eller genomgått antagningsprövning och därefter har skrivits in till tjänstgöring. Efter detta måste personen ha genomgått grundutbildning och därefter ha krigsplacerats.

80

Regeringen har ovan föreslagit att Försvarsmaktens personalförsörj- ning så länge som försvarsberedskapen tillåter det ska göras oberoende en tillämpad skyldighet att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Rekrytering och utbildning av soldater ska i stället ske på frivillig grund. En militär utbildning som den enskilde frivilligt kan ansöka till ska inrättas i För- svarsmaktens regi, se avsnitt 4.7. Denna kan sedan följas av ett fortsatt engagemang inom Försvarsmakten. Ett sådan engagemang kan bland annat bestå i anställning som tidvis eller kontinuerligt tjänstgörande sol- dat eller gruppbefäl. Inom ramen för sådant engagemang kommer den enskilde att genomgå ytterligare utbildning.

Totalförsvarsplikten syftar till att totalförsvarets behov av personal ska kunna tryggas. Vid behov ska totalförsvarspliktiga kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänstgöring och, vid höjd beredskap, även krigs- tjänstgöring och allmän tjänsteplikt. Värnplikt och civilplikt omfattar även utbildningsmoment i form av grundutbildning och repetitionsut- bildning. Även om det är grund- och repetitionsutbildning som de flesta förknippar med värnplikt och civilplikt så är dessa att betrakta som medel snarare än mål vad gäller totalförsvarspliktens utformning. Anledningen till att totalförsvarspliktiga åläggs att fullgöra grundutbildning och repeti- tionsutbildning inom ramen för värnplikt och civilplikt, är framförallt att de ska få tillräckliga färdigheter och kunskaper för att kunna lösa en krigsuppgift och vid behov kunna åläggas att tjänstgöra i en befattning.

Regeringen uttalade i propositionen som föregick lagen om totalför- svarsplikt att det saknades anledning att med stöd av pliktbestämmelser grundutbilda en enskild när utbildningsbehov saknades (prop. 1994/95:6 s. 120). En person kan således skrivas in för civilplikt utan grundutbild- ning och därefter omedelbar krigsplaceras. Personen kan sedan vid behov tas i anspråk för beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring. Någon anledning att kunna skriva in totalförsvarspliktiga för värnplikt utan grundutbildning har hittills inte funnits. De kunskaper och färdigheter som krävs för krigsplacering för sådan typ av tjänst, har hittills i princip endast kunnat förvärvas genom grundutbildning inom ramen för värn- plikt.

Skyldigheten att fullgöra värnplikt ska alltså kunna tillämpas om reger- ingen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar om det. Totalför- svarspliktiga kan efter ett sådant beslut skrivas in för värnplikt. Denna ska enligt gällande rätt alltid innefatta grundutbildning. Efter fullgjord grundutbildning kan de sedan krigsplaceras och därefter vid behov åläg- gas att fullgöra beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring. Beroende på ledtiderna mellan mönstring och grundutbildning och beroende på grundutbildningens längd kommer det då att ta en viss tid från politiskt beslut till dess att systemet börjar generera färdigutbildade värnpliktiga som kan krigsplaceras. Under den period som någon grundutbildning av värnpliktiga inte har skett, har – enligt den nu föreslagna ordningen – emellertid personal i stället utbildats inom Försvarsmakten på frivillig grund.

Inskrivning enligt lagen sker ytterst för att klara krigsuppgiften. För att skrivas in med stöd av denna lag måste personen ifråga ha utbildning och färdighet som minst motsvarar vad som ges totalförsvarspliktig som genomgår grundutbildning för värnplikt. Vid denna bedömning är såle- des utbildningsmålen för grundutbildning för värnplikt utgångspunkten.

Prop. 2009/10:160

81

Detta innebär att lägre krav inte kan ställas på kunskaper och färdigheter Prop. 2009/10:160 hos den som genomgått annan militär utbildning än utbildning inom

ramen för lagen om totalförsvarsplikt vid inskrivning. Mot bakgrund av detta ser inte regeringen behov av någon sådan ytterligare reglering av begreppen som efterfrågas av Svenska försvarsutbildningsförbundet och Försvarsmakten.

Inskrivning till värnplikt utan grundutbildning kommer att kunna ske med stöd av de uppgifter om den enskildes tjänstgöring som har lämnats till Totalförsvarets pliktverk av Försvarsmakten. Det finns i ett sådant läge ingen anledning att den enskilde först måste genomgå mönstring för att kunna skrivas in för värnplikt. Hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt och lämplighet för olika befattningar framgår av upp- gifterna från den militära utbildning eller tjänstgöring som hon eller han har fullgjort.

Mot bakgrund av det anförda är det regeringens uppfattning att det är en effektiv, lämplig och naturlig ordning att en totalförsvarspliktig, som genom militär utbildning eller tjänstgöring har uppnått motsvarande kunskaper som erhålls genom grundutbildning eller tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt, ska kunna användas i en situation när för- svarsberedskapen kräver det. En totalförsvarspliktig som fullgör annan motsvarande utbildning än enligt lagen om totalförsvarsplikt bör därför kunna skrivas in för värnplikt utan grundutbildning enligt lagen om total- försvarsplikt. Efter att ha skrivits in för värnplikt ska personen kunna krigsplaceras i en befattning som han eller hon är lämplig för. För krigs- placeringen gäller förstås att den pliktige genom utbildningen eller tjänstgöringen har erhållit tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift. Samma resonemang som regeringen haft ovan om begrep- pen ”motsvarande militär utbildning eller tjänstgöring” och ”annan mot- svarande utbildning” gör sig gällande även här. Den enskilde kan, efter krigsplaceringen, vid behov åläggas att fullgöra repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring enligt vad som anges i lagen om totalförsvarsplikt. En person som har utbildats eller tjänstgjort i Försvarsmakten på frivillig grund kan naturligtvis bli eller fortsätta vara inskriven för värnplikt eller vara krigsplacerad även efter det att utbild- ningen eller tjänstgöringen har avslutats. Skyldigheten att fullgöra värn- plikt ska enligt vad som föreslås ovan bara tillämpas när regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar om det. Denna begränsning vad gäller skyldigheten att fullgöra värnplikt ska självklart gälla även för totalförsvarspliktiga som har skrivits in för värnplikt utan grundutbild- ning. Möjligheten till inskrivning eller krigsplacering kommer dock att gälla oavsett om regeringen har beslutat att skyldigheten att fullgöra värnplikt ska tillämpas.

4.5Skyldigheten att genomgå mönstring

Regeringens förslag: Totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att ge- nomgå mönstring enligt 2 kap. 2 och 3 §§ lagen (1994:1809) om total- försvarsplikt endast om regeringen med hänsyn till försvarsberedska-

82

pen beslutar det. Denna skyldighet ska omfatta svenska medborgare, såväl kvinnor som män.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak försla-

get. Värnpliktsrådet anser att det, oberoende av om regeringen föreskri- ver om det, ska finnas och tillämpas en skyldighet att mönstra. Svenska Försvarsutbildningsförbundet förordar en mönstringsplikt som gäller både kvinnor och män.

Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att genomgå mönstring omfattar i dag bara män som är svenska medborgare. Bestämmelserna om mönstring finns i 2 kap. 2 och 3 §§ lagen om totalförsvarsplikt. Mönstringsskyldigheten inträder det år en man fyller 18, eller den senare dag då personen ifråga förvärvar svenskt medborgarskap. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår personen fyller 24 år. Mönstring ska genomföras vid Totalför- svarets pliktverk och ske i den enskildes personliga närvaro. Enligt lagen om totalförsvarsplikt ska mönstring innefatta medicinska och psykolo- giska undersökningar och annan utredning av den enskildes personliga förhållanden.

Regeringen har ovan föreslagit att totalförsvarspliktiga ska vara skyl- diga att fullgöra värnplikt eller civilplikt endast om regeringen med hän- syn till försvarsberedskapen har beslutat om det. Värnpliktsrådet har invänt att det alltjämt bör gälla och tillämpas en skyldighet att genomgå mönstring. Regeringen menar dock att det i normalfallet inte kan vara nödvändigt med någon utredning som innefattar personlig inställelse i form av mönstring i samband med att skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt inte tillämpas. Det torde vara tillräckligt med den upp- giftsskyldighet som följer av 2 kap. 1 § lagen om totalförsvarsplikt, se avsnitt 4.6. Detta följer av hur systemet är uppbyggt och fungerar. Total- försvarsplikten består, som tidigare nämnts, av flera olika komponenter som kan ha betydelse för samhällets förmåga att möta en krigssituation. När försvarsberedskapen kräver det måste bestämmelser om möjligheten att ianspråkta personer för tjänstgöring med plikt kunna tillämpas, se avsnitt 4.3. Enligt regeringen bör därför även totalförsvarspliktigas skyl- dighet att genomgå mönstring kunna tillämpas och då, på samma sätt som skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt, göras beroende av att regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar om det. Vid behov kan regeringen besluta om att mönstringsskyldigheten ska börja tillämpas och att totalförsvarspliktiga ska fullgöra värnplikt eller civil- plikt. Pliktsystemet kan då omgående tillämpas i sin helhet. Alternativt kan regeringen, om behovet skulle se annorlunda ut, besluta om att en- dast bestämmelserna om mönstringsskyldighet ska tillämpas. Mönst- ringsskyldigheten kommer i ett sådant läge att tillämpas utan att tjänstgö- ringsskyldigheten i lagen om totalförsvarsplikt blir gällande. Detta bör enligt regeringen inte vara det typiska förfaringssättet. Detta eftersom fullgjord mönstring ska följas av ett inskrivningsbeslut eller av att den totalförsvarspliktige befrias från att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Att som huvudregel ålägga totalförsvarspliktiga en mönstringsskyldighet som inte följs av en skyldighet att tjänstgöra är därför inte lämpligt. Det

Prop. 2009/10:160

83

kan dock inte uteslutas att det i vissa situationer, t.ex. när uppgiftsskyl- Prop. 2009/10:160 digheten utan personlig inställelse inte är tillräcklig, kommer att finnas

ett behov av att som en första åtgärd tillämpa mönstringsskyldigheten som förberedelse. Regeringen anser därför att denna möjlighet vid behov ska finnas till hands.

Som en följd av att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt ska omfatta både kvinnor och män ska naturligtvis mönstringsskyldigheten också omfatta såväl kvinnor som män.

4.6Skyldigheten att medverka vid utredning om person- liga förhållanden

Regeringens bedömning: Utredning om personliga förhållanden för bedömning av en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn- plikt eller civilplikt bör ske genom en lämplighetsundersökning i form av ett webbaserat frågeformulär.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte haft något att erinra. Värnpliktsrådet anser att en webb-enkät är otillräcklig, och att den nuvarande skyldigheten att mönstra alltjämt bör

gälla.

Skälen för regeringens bedömning

Allmänt om uppgiftsskyldigheten för totalförsvarspliktiga

Utredningen har bedömt att skyldigheten för totalförsvarspliktiga att medverka vid utredning om sina personliga förhållanden ska fortsätta att tillämpas såvitt avser annan sådan utredning än mönstring. Tillämpning- en av bestämmelserna om annan utredning bör, i samband med att det övriga pliktsystemet inte används, ta sin utgångspunkt i den webbenkät som i dag föregår mönstringen.

Enligt utredningen ska frågorna i webbenkäten vara utformade för att ansvariga myndigheter på bästa sätt vid behov ska kunna göra en preli- minär bedömning av totalförsvarspliktigas förmåga att tjänstgöra inom totalförsvaret. Enkätens utformning bör som i dag kontinuerligt utvärde- ras och uppdateras av ansvarig myndighet.

Utredningen menar vidare att eftersom den har föreslagit att mönst- ringsskyldigheten och skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt med lång grundutbildning i framtiden ska gälla både för män och kvin- nor, bör skyldigheten att medverka till annan utredning även den tilläm- pas på både män och kvinnor.

Totalförsvarspliktigas uppgiftsskyldighet är en förutsättning för att kunna använda skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt. Såsom framgår ovan föreslås att regeringen, om försvarsberedskapen kräver det, ska kunna besluta om att totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att full- göra värnplikt och civilplikt. Detta är nödvändigt för att Sveriges förmå-

ga att möta hot och krissituationer ska kunna säkerställas och för att

84

försvarsberedskapen vid behov ska kunna hållas på en tillfredsställande nivå. Ansvariga myndigheter måste då även ha möjlighet att ålägga total- försvarspliktiga att genomgå mönstring eller annan utredning. Självklart måste bestämmelserna om skyldigheten att medverka vid utredning om personliga förhållanden tillämpas när en skyldighet att fullgöra värnplikt eller civilplikt föreligger.

Fråga uppkommer då i vilken utsträckning det finns behov av uppgifts- skyldighet för totalförsvarspliktiga i det nya systemet som här föreslås.

För att skyldigheterna att genomgå mönstring eller fullgöra värnplikt eller civilplikt åter ska kunna tas i bruk krävs vissa förberedelser. Rege- ringen, liksom utredningen, anser därför att en ändamålsenlig personal- redovisning och registerstruktur måste finnas på plats och uppdateras kontinuerligt. Ansvarig inskrivningsmyndighet måste ha en löpande tillgång till uppgifter från vissa myndigheter, bland annat folkbokfö- ringsuppgifter från Skatteverket. En tillämpning av pliktsystemet blir annars i praktiken mycket svår. Den skulle behöva inledas med att grund- läggande uppgifter om totalförsvarspliktiga samlades in vilket skulle ta både tid och resurser i anspråk och väsentligen försvåra en tillämpning av systemet. Om registersystem inte vidmakthålls och en fungerande perso- nalredovisning inte finns, skulle också den omfattande information om krigsplaceringsläget som finns i dag behöva byggas upp på nytt, om plikten behöver tillämpas. Försvarsmakten har till utredningen angett att det finns ett behov av att kunna krigsplacera personal som har utbildats och tjänstgjort på frivillig grund, även när inga totalförsvarspliktiga full- gör grundutbildning för värnplikt. Även detta kräver en fortsatt personal- redovisning av krigsplaceringsläget.

En förutsättning för att ålägga de totalförsvarspliktiga en skyldighet att lämna personliga uppgifter, oavsett om skyldighet att mönstra eller full- göra värnplikt eller civilplikt föreligger, är att det är nödvändigt för att pliktsystemet ska kunna användas vid behov.

Myndigheternas behov

Det är svårt att uttömmande ange under vilka förhållanden som regering- en kan behöva besluta att totalförsvarspliktiga ska fullgöra värnplikt och civilplikt. Bedömningen av om vilka förberedelser som behöver göras för att dessa skyldigheter ska kunna tas i bruk, måste dock utgå ifrån att ett sådant beslut kan komma att fattas till följd av en relativt hastigt föränd- rad försvars- och säkerhetspolitisk situation. Hur personalbehovet i ett sådant läge kommer att se ut går inte att förutse. Försvaret kan komma att ha ett behov av både värnpliktig och civilpliktig personal. Inskrivnings- systemet kan i en sådan situation mycket fort åter behöva tas i bruk. Det måste då präglas av största möjliga effektivitet. Om systemet inte är användbart kort efter beslut, riskerar totalförsvarsplikten att upphöra att vara ett trovärdigt och användbart försvarspolitiskt instrument.

Ska skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt tillämpas kommer en av de första åtgärderna troligtvis att bestå i att totalförsvarspliktiga börjar skrivas in för värnplikt och civilplikt. För att kunna skriva in per- soner för värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning krävs att de har genomgått mönstring. Genom uppgifter från bland annat Skatteverket

Prop. 2009/10:160

85

kommer tillräckliga uppgifter att finnas till hands för att totalförsvars- pliktiga ska kunna kontaktas och kallas till mönstring. Om skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt snabbt måste börja tillämpas, kan det emellertid visa sig alltför tidsödande att fullt ut involvera hela årskullar av totalförsvarspliktiga i ett mönstrings- och inskrivningsförfarande. Initialt kanske inte infrastrukturen för att hantera ett stort antal mönstran- de finns på plats och systemets kapacitet kan allmänt sett vara begränsad. I en sådan situation kan det visa sig avgörande att det finns ett stöd för att med viss precision kunna kalla i första hand de totalförsvarspliktiga som är bäst lämpade för tjänstgöring till uttagning och inskrivning. Belast- ningen på systemet hålls då nere. Samtidigt kan systemet redan i ett tidigt skede verka med relativt hög effekt och de totalförsvarspliktiga som kallas kommer i stor utsträckning också att kunna skrivas in för tjänstgö- ring.

Det ligger även i den totalförsvarspliktiges intresse att korrekta uppgif- ter för bedömningen av förmågan att fullgöra värnplikt och civilplikt finns. Den enskilde ska naturligtvis inte åläggas skyldigheter som inte behövs eller som han eller hon inte har förmåga att fullgöra.

Sammantaget anser regeringen att det finns ett påtagligt värde i att an- svariga myndigheter, i samband med att pliktsystemet snabbt behöver tillämpas, kan göra en preliminär bedömning av vilka totalförsvarsplikti- ga som det initialt är lämpligt att kalla. En förutsättning för detta är att ansvariga myndigheter har ett tillräckligt underlag för att kunna göra en sådan bedömning.

Vilken typ av utredning om den enskildes förhållanden är nödvändig?

Eftersom ett insamlande av uppgifter som svarar mot ovan nämnda be- hov, kräver ett deltagande från den enskildes sida, bör det belysas vilka möjligheter som finns att ålägga enskilda någon sådan skyldighet.

Till att börja med kan konstateras att en föreskrift som ålägger den en- skilde en uppgiftsskyldighet till staten är en fråga som rör förhållandet mellan det allmänna och en enskilde. Enligt 8 kap. 3 § RF ska sådana föreskrifter som huvudregel stiftas genom lag. Det ändamål som ska tillgodoses genom att totalförsvarspliktiga åläggs en uppgiftsskyldighet är att försvarsberedskapen vid behov ska kunna förstärkas. De begräns- ningar av den enskildes grundlagsskyddade rörelsefrihet (se 2 kap. 8 § RF) som görs i lagen om totalförsvarsplikt har gjorts för att tillgodose detta ändamål.

Syftet med att löpande samla in vissa uppgifter från totalförsvarsplikti- ga är att det i en situation där pliktsystemet åter måste tillämpas fullt ut ska finnas ett grundläggande uppgiftsunderlag för att kunna kalla de personer som är bäst lämpade till tjänstgöring. Det uppgiftsunderlag som samlas in måste då vara heltäckande. Med enbart ett frivilligt åtagande skulle detta vara mycket svårt att garantera. Att den enskilde åläggs en ständig skyldighet att medverka till utredning om sina personliga förhål- landen kan därför vara nödvändigt för att syftet ska kunna uppnås. En sådan skyldighet måste emellertid utformas så att den är lämplig för att uppnå sitt syfte. Samtidigt måste den innebära ett så litet ingrepp för den enskilde som möjligt. Regeringen bedömer – baserat på Totalförsvarets

Prop. 2009/10:160

86

pliktverks erfarenheter – att tillräckliga uppgifter om totalförsvarsplikti- ga, för att ansvariga myndigheter ska kunna göra en preliminär bedöm- ning om deras förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, kan samlas in utan någon personlig inställelse från den enskildes sida. Då är det inte nödvändigt att, som i dag vid mönstring, inskränka den enskildes rörelsefrihet. Undersökningen om den enskildes personliga omständighe- ter bör utformas för att ge ansvariga myndigheter tillräckliga uppgifter för att vid behov kunna bedöma vilka personer som är bäst lämpande för tjänstgöring. Tidsåtgången och arbetsinsatsen för den enskilde minimeras på detta sätt, samtidigt som ansvariga myndigheter ges tillräckligt under- lag för att vid behov kunna ta ut de personer som är bäst lämpade för tjänstgöring till fortsatt utredning.

Erfarenheterna från Totalförsvarets pliktverks webbenkät visar att ett lämpligt underlag framförallt bör bestå av grundläggande uppgifter om totalförsvarspliktigas hälsa, färdigheter och utbildning. Webbenkäten har, i kombination med uppgifter från andra myndigheter, visat sig vara ett mycket effektivt första urvalsinstrument vid bedömning av vilka perso- ner som är lämpliga för att skrivas in för tjänstgöring. För att samla in denna typ av uppgifter krävs dock någon form av medverkan från den enskildes sida.

Eftersom regeringen redan har föreslagit att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt i framtiden ska gälla både män och kvinnor ska uppgiftsskyldigheten, för att fylla sitt syfte, också tillämpas på både män och kvinnor.

I sammanhanget bör framhållas att de insamlade uppgifterna självklart inte bör sparas längre än nödvändigt. De måste även omgärdas av ett tillräckligt sekretesskydd.

Ett alternativ till att totalförsvarspliktiga skriftligen besvarar frågor om sig själva, är att i stället kalla dem till utredning som innefattar personlig inställelse. För att kunna stödja en framtida tillämpning av skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt behöver ett sådant förfarande omfatta såväl kvinnor som män. Regeringen ställer sig emellertid avvisande till ett sådant förslag. Ett sådant förfarande skulle påverka ett betydande antal personer och kräva en omfattande struktur och administration. Mervärdet av en sådan betydligt mer omfattande och krävande lösning framstår som begränsat. Inskränkningen i den enskildes frihet samt tids- åtgången och arbetsinsatsen för den enskilde skulle vara avsevärt mycket större jämfört med en skyldighet att skriftligen svara på frågor. Vidare förutsätter det ett ingrepp i den grundlagsstadgade rörelsefriheten som är svår att motivera mot bakgrund av resonemanget ovan. En lösning där enskilda löpande kallas till utredning med personlig inställelse, samtidigt som någon skyldighet att fullgöra värnplikt eller civilplikt inte föreligger, framstår varken som ändamålsenlig eller proportionerlig.

Sammanfattningsvis anser regeringen således att en fortlöpande insam- ling av vissa uppgifter om totalförsvarspliktiga avsevärt underlättar en tillämpning av pliktsystemet om detta är nödvändigt. Det finns med andra ord ett tydligt behov av en sådan åtgärd. Det går också att förutse vilken typ av uppgifter det skulle röra sig om. Mot bakgrund av det an- förda anser regeringen – i motsats till Värnpliktsrådet – att en sådan lämplighetsundersökning som liknar eller baserar sig på en sådan webb-

Prop. 2009/10:160

87

enkät som i dag används av Totalförsvarets pliktverk bör kunna vara Prop. 2009/10:160 tillräcklig för syftet.

4.7En frivillig militär grundutbildning

4.7.1

Behovet av en ny utbildning

 

 

 

Regeringens bedömning: En grundläggande militär utbildning och en

 

kompletterande militär utbildning bör inrättas i Försvarsmaktens regi.

 

Utbildningen bör vara utgångspunkten för all frivillig militär tjänstgö-

 

ring inom Försvarsmakten.

 

Endast svenska medborgare över 18 år som har genomgått nödvän-

 

digt testförfarande bör kunna antas till utbildningen.

 

Försvarsmakten bör fastställa utbildningsmålen för och ansvara för

 

kvalitetssäkringen av den grundläggande militära utbildningen.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

bedömning. Utredningen har dock bland annat även föreslagit att en

 

inspektörsfunktion för den grundläggande militära utbildningen ska inrät-

 

tas inom Försvarsmakten.

 

Remissinstanserna: Remissinstanserna, däribland Försvarsmakten,

 

Totalförsvarets pliktverk, Högskoleverket och Officersförbundet tillstyr-

 

ker i huvudsak förslaget. Försvarsmakten framhåller dock bl.a. att myn-

 

digheten själv bör ha rätten att besluta om hur utbildningen bör kvalitets-

 

säkras. Vidare anför Försvarsmakten att regeringen bör vidta de åtgärder

 

som är nödvändiga för att misstanke- och belastningsregistren även fort-

 

sättningsvis ska kunna användas i inledningen av urvalsprocessen. Värn-

 

pliktsrådet tillstyrker i huvudsak utredningens förslag men anser att det

 

kan ifrågasättas om tre månaders utbildning är tillräckligt för att den

 

enskilde ska kunna fatta ett välgrundat beslut om fortsatt tjänstgöring

 

inom Försvarsmakten.

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Behovet av en militär grundutbildning

 

I samband med att skyldigheten att fullgöra värnplikt inte tillämpas läng-

 

re måste dagens värnpliktsutbildning ersättas av en annan form av militär

 

utbildning. En ny Försvarsmaktsgemensam kvalitetssäkrad grundläggan-

 

de militär utbildning bör därför införas. Den grundläggande utbildningen

 

bör utgöra utgångspunkten för alla former av vidare militärt engagemang

 

inom Försvarsmakten. Vid behov bör den kunna byggas på med en kom-

 

pletterande militär utbildning. Utbildningen kommer att motsvara den

 

verksamhet som i dag genomförs inom ramen för den första delen av

 

värnpliktsutbildningen, den frivilliga aspirantutbildningen och de direkt-

 

utbildningar som genomförs i hemvärnets regi. Därigenom kommer i

 

princip all grundläggande militär utbildning inom Försvarsmakten att

 

samlas under ett regelverk.

 

Den nya grundläggande militära utbildningen, som bör vara cirka tre

 

månader lång, bör vara den naturliga utgångspunkten för samtliga militä-

88

ra befattningar inom Försvarsmakten, oavsett om det handlar om enga- gemang inom hemvärnet, om en framtida anställning som soldat eller sjöman i ett stående eller kontrakterat förband eller om fortsatt utbildning till officer. Den som genomför utbildningen bör benämnas rekryt.

Efter fullgjord och godkänd grundläggande militär utbildning har den enskilde möjlighet att söka en anställning i Försvarsmakten, tjänstgö- ringsavtal i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna eller fortsatt utbildning till officer. Den grundläggande utbildningen tjänar som en möjlighet för såväl den enskilde som Försvarsmakten att överväga ett fortsatt engagemang i Försvarsmakten och hur detta i så fall bör se ut.

Kompletterande utbildning

Försvarsmakten har i vissa fall behov av att kunna erbjuda en komplette- rande militär utbildning efter den grundläggande militära utbildningen, enligt samma regelverk som finns för den grundläggande militära utbild- ningen. Detta kan exempelvis gälla den som genomgår förstegsutbildning för att kunna läsa till officer.

Efter grundläggande och eventuell kompletterande utbildning, och ef- ter att den enskilde och Försvarsmakten därefter har enats om fortsatt engagemang inom Försvarsmakten, kommer specifik befattningsutbild- ning och ytterligare vidareutbildning – det vill säga huvuddelen av den totala utbildningen – att genomföras inom ramen för anställningen i ett stående eller kontrakterat förband. I sammanhanget vill regeringen un- derstryka att den totala utbildningstiden för de flesta soldater och sjömän även i framtiden kommer att vara minst tio månader.

Regleringen

Enligt regeringens bedömning finns en rad faktorer som talar emot att den enskilde redan under den grundläggande militära utbildningen skulle anställas i Försvarsmakten. En grundläggande militär utbildning ger både den enskilde och Försvarsmakten en möjlighet att avgöra om fortsatt engagemang för den enskilde är lämpligt och vilken tjänst som den en- skilde i så fall passar för. Det är vidare av stor vikt att olämpliga personer omgående kan avskiljas från utbildningen. Likaså måste den som under utbildningen ändrar inställning till engagemang inom Försvarsmakten kunna avbryta denna. Vidare kan konstateras att det fortsatta engage- manget efter en grundläggande militär utbildning i flera fall inte kommer att utgöras av en anställning, bland annat i fråga om officersutbildningar och tjänstgöring i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. En utbildning under anställning för den som vill engagera sig i hemvärnet skulle alltså behöva övergå till en annan avtalsform efter utbildningen, vilket skulle kunna vara försvårande för rekryteringen. Att den enskilde inte anställs motsvarar vidare vad som gällt den värnpliktsutbildning som har genomförts enligt lagen om totalförsvarsplikt, och som den nya grundläggande militära utbildningen kommer att ersätta.

Att den grundläggande utbildningen och den kompletterande utbild- ningen inte sker inom ramen för ett anställningsförhållande innebär att ett flertal förutsättningar som annars regleras genom anställningsavtal måste

Prop. 2009/10:160

89

regleras i annan ordning. Regeringen avser därför att i förordning reglera Prop. 2009/10:160 de grundläggande principerna rörande den grundläggande och den kom-

pletterande utbildningen med utgångspunkt från det förslag som lämnats av utredningen. Förordningen bör reglera bl.a. antagning, avskiljande, förmåner och andra villkor, utbildningens innehåll samt former för medinflytande. Den närmare utformningen av utbildningen bör överlåtas till Försvarsmakten, som anordnar och genomför utbildningen.

Vissa av de villkor som bör gälla under utbildningen förutsätter änd- ringar i lag. Detta gäller bl.a. skyddet för den enskildes ordinarie anställ- ning och frågor om disciplinansvar. Regeringen redogör i avsnitt 4.11 för dessa förslag.

Antagning

I likhet med vad som föreslagits av utredningen anser regeringen att endast svenska medborgare som har fyllt 18 år ska kunna antas till grundläggande militär utbildning. Därutöver bör den som ska antas ha genomgått ett fysiskt, medicinskt och psykiskt testförfarande. Försvars- makten bör ha möjlighet att meddela föreskrifter om krav för att bli anta- gen till grundläggande eller kompletterade utbildning.

Säkerhetskontroll m.m.

Mot bakgrund av den speciella karaktär som kännetecknar Försvarsmak- tens verksamhet är det av stor vikt att tillräckliga kontroller kan göras av den som ska antas till en utbildning inom myndigheten. Förutom fysiska, psykiska och medicinska tester måste även erforderliga bakgrundskon- troller kunna göras av den som söker till utbildningen.

Regeringen anser att Försvarsmakten bör ha tillgång till uppgifter ur misstanke- och belastningsregistren angående personer som ska antas till frivilliga utbildningar inom myndigheten. En sådan ordning motsvarar vad som idag gäller i fråga om de totalförsvarspliktiga. Förutom den grundläggande militära och kompletterande utbildningen bör detta gälla även för grundläggande officersutbildning. Regeringen avser mot denna bakgrund att besluta om de ändringar som krävs i förordningarna om belastnings- respektive misstankeregister.

Försvarsmakten har till Utredningen om totalförsvarsplikten framfört att man avser att placera samtliga rekryter i säkerhetsklass. Den som Försvarsmakten har för avsikt att anta till grundläggande eller komplette- rande militär utbildning kommer därför att genomgå säkerhetsprövning med tillhörande registerkontroll.

Tester och urval

Som tidigare nämnts finns idag en skyldighet för totalförsvarspliktiga svenska män att genomgå mönstring vid Totalförsvarets pliktverk i syfte att utreda förutsättningarna för att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Mönstringen ska omfatta medicinska och psykologiska undersökningar och annan utredning av personliga förhållanden.

90

Även vid rekrytering på frivillig grund måste finnas tester och urval Prop. 2009/10:160 som säkerställer att den enskilde har de rätta förutsättningarna för att

klara av utbildningen. Exempelvis kommer psykologintervjuer även i ett frivilligsystem att vara viktiga för att få nödvändigt underlag för att fast- ställa en individs lämplighet för militär verksamhet. Vidare måste tester- na och urvalet vara av sådan kvalitet att det så långt som möjligt kan säkerställas att de personer som antas till utbildningen har fysisk och psykisk förmåga att klara av de moment som ingår. Noggranna tester i det första skedet kan även motiveras utifrån ett kostnadsperspektiv, både genom att minska risken för att personer senare avbryter utbildningen eller inte kan rekryteras och genom att minska behovet av ytterligare tester i ett senare skede.

Därutöver bör tester och urval i det framtida systemet på ett tydligare

 

sätt än idag användas för att identifiera de enskilda personer som kan

 

antas vilja fortsätta inom Försvarsmakten efter den grundläggande ut-

 

bildningen. Regeringen bedömer vidare att övergången till frivillig rekry-

 

tering och den nya grundläggande militära utbildningen medför möjlig-

 

heter att genomföra förenklingar och rationaliseringar av testverksamhe-

 

ten inom ramen för en bibehållen kvalitet.

 

Enligt regeringens mening bör det vara Försvarsmakten som beslutar

 

om vilka moment som ska ingå i de tester och urval som genomförs inför

 

grundläggande militär utbildning. Försvarsmakten bör även ansvara för

 

att utforma metoder för att avgöra vilka som ska erbjudas att genomföra

 

tester och för att ge ut föreskrifter om ersättning till dem som genomför

 

testförfarandet.

 

Beslut om tillträde

 

För att säkerställa att enskilda ärenden behandlas lika bör administration

 

av ansökningar och beslut om antagning till den grundläggande militära

 

utbildningen hanteras centralt inom Försvarsmakten. En sådan ordning

 

minimerar även behovet av extra administrativa resurser för sådan verk-

 

samhet vid förband eller andra verksamhetsställen.

 

Att antagningen till den grundläggande militära utbildningen hanteras

 

centralt förhindrar givetvis inte att marknadsföring och rekrytering sam-

 

tidigt kan genomföras lokalt eller regionalt. Tvärtom gör regeringen

 

bedömningen att den lokala anknytningen sannolikt kommer att ha en

 

mycket stor betydelse för rekryteringen. Enligt regeringens mening talar

 

detta även för att beslut om antagning till en kompletterande grundut-

 

bildning, annan utbildning, anställning eller tjänstgöring inom hemvärnet

 

i normalfallet bör fattas på förbandsnivå.

 

Den grundläggande militära utbildningens utformning

 

I enlighet med vad regeringen tidigare har anfört i propositionen Ett

 

användbart försvar bör den nya grundläggande utbildningen i stort mot-

 

svara alla sådana moment som följer av krav som är gemensamma för all

 

militär personal inom Försvarsmakten.

 

Ett övergripande mål med utbildningen bör enligt regeringen vara att

 

rekryten ska lära sig grundläggande militära färdigheter, det vill säga att

91

 

kunna försvara sig själv och kunna bevaka eller försvara terräng, plats, Prop. 2009/10:160 anläggning eller verksamhet oavsett årstid, tid på dygnet eller stridsbe-

tingelser. Vidare bör rekryten efter genomförd utbildning kunna handla på ett sådant sätt att gällande lagar och andra bestämmelser, inklusive folkrättens regler, efterlevs. Ett ytterligare mål bör vara att rekryten ska kunna lösa sina uppgifter utifrån en förståelse för dessa i ett större sam- manhang, vilket innebär att rekryten översiktligt ska kunna redogöra för mål och syfte med svensk säkerhetspolitik samt Försvarsmaktens upp- drag, uppgifter och organisation. De övergripande mål som nu nämnts motsvarar de moment som idag fastställs av Försvarsmakten under nam- net Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjö- män (FSS).

Precis som idag bör det vara Försvarsmakten som fastställer vilka mo- ment som ska ingå i de försvarsmaktsgemensamma kraven på soldater och sjömän. För att säkerställa att alla rekryter får erforderliga färdighe- ter bör den grundläggande militära utbildningen som lägst omfatta 65 utbildningsdagar. Utbildningen bör dock inte sträcka sig över 90 utbild- ningsdagar. Efter detta bör mer specifikt inriktad utbildning påbörjas.

Slutmålet för utbildningen bör vara att rekryten blir godkänd på nöd- vändiga utbildningsmoment vilket bör vara ett krav för tillträde till offi- cersutbildning, kompletterande militär grundutbildning, anställning vid stående eller kontrakterade förband eller avtal om tjänstgöring i hemvär- net med de nationella skyddsstyrkorna. De färdigheter som krävs för att bli godkänd bör vara jämförbara inom hela Försvarsmakten oavsett vilket förband som har genomfört utbildningen.

För att åstadkomma bästa möjliga rekryteringsförutsättningar är det av stor betydelse att Försvarsmakten genomför utbildningen på flera olika platser i landet och vid flera olika tillfällen under året. Utbildningen bör kunna genomföras vid såväl förband som vid hemvärnets utbildnings- grupper.

Kvalitetssäkring

Enligt regeringens mening är det av stor betydelse att Försvarsmakten fokuserar på kvalitetssäkring av den nya grundläggande utbildningen. Detta gäller särskilt i ett inledningsskede. Ett mål för kvalitetsarbetet bör enligt regeringen vara att garantera att utbildningen är kvalitetssäkrad oavsett var utbildningen genomförs.

Utredningen har i detta sammanhang föreslagit att regeringen ska inrät- ta en ny inspektörsfunktion inom Försvarsmakten som ska ansvara för kvalitetssäkringen av den grundläggande militära utbildningen. Reger- ingen delar inte utredningens uppfattning i denna del. I likhet med vad som framförts av Försvarsmakten anser regeringen att det är naturligt att det ligger inom myndighetens ansvar att besluta om tillvägagångssättet i fråga om kvalitetssäkringen. Mot denna bakgrund avser regeringen att ge i uppdrag till Försvarsmakten att före den 1 juli 2010 redovisa hur myn- digheten avser att genomföra kvalitetssäkringsarbetet i fråga om den grundläggande militära utbildningen. Därutöver avser regeringen även att uppdra åt Försvarsmakten att inkomma med regelbunden återrapporte-

92

ring som gör det möjligt för regeringen att följa resultaten av kvalitets- Prop. 2009/10:160 säkringsarbetet.

Examination

Den grundläggande militära utbildningen bör avslutas genom en exami- nation för att fastställa i vilken utsträckning rekryterna har uppfyllt de mål som har satts för utbildningen. Vid sidan av den examination som sker bör Försvarsmakten även genomföra sådana utvärderingar som krävs för att bedöma den enskildes förutsättningar för vidare engage- mang inom Försvarsmakten. Myndigheten bör bygga vidare på de erfa- renheter som gjorts inom ramen för dagens frivilliga aspirantutbildning.

En kompletterande militär grundutbildning

 

Som tidigare nämnts bör Försvarsmakten i vissa fall även kunna bedriva

 

fortsatt utbildning av en soldat under en kortare tid efter den grund-

 

läggande militära utbildningen har avslutats utan att den enskilde har

 

tecknat avtal om anställning eller annan tjänstgöring.

 

Den grundläggande militära utbildningen ska bland annat kunna utgöra

 

förberedelse för att en enskild ska kunna gå vidare till studier till officer.

 

Den grundläggande militära utbildningen kommer då att fylla samma

 

funktion som dagens aspirantutbildning. För detta kan behövas en något

 

förlängd utbildning utöver de tre månader som ingår i den grundläggande

 

militära utbildningen. Som jämförelse kan nämnas att aspirantutbildning-

 

en av i dag är cirka fem månader lång. För att den grundläggande militära

 

utbildningen ska kunna fullgöra sitt syfte som grund för allt vidare mili-

 

tärt engagemang inom Försvarsmakten kan den därför behöva komplette-

 

ras med en mer funktionsinriktad del.

 

Även för andra kategorier av rekryter kan det vara behövligt med en

 

ytterligare utbildningsperiod efter den grundläggande militära utbild-

 

ningen, innan anställning eller kontraktering tar vid. Vid vissa förband

 

kan det exempelvis finnas ett behov av att låta en rekryt genomgå viss

 

funktionsutbildning innan beslut om anställning eller kontraktering tas.

 

Det är vidare troligt att flera personer som söker till den grundläggande

 

militära utbildningen redan är intresserade av ett specifikt verksamhets-

 

område. Ur ett rekryteringsperspektiv måste detta intresse kunna tas till

 

vara. Att Försvarsmakten innan den enskilde tar ställning för fortsatt

 

engagemang, kan erbjuda ett utbildningspaket som innefattar en grund-

 

läggande militär utbildning kombinerad med en kortare funktionsinriktad

 

utbildning kan då vara ett viktigt rekryteringsmedel. Ett annat exempel

 

på när en kompletterande militär utbildning kan vara motiverad är rekry-

 

teringen till de nationella skyddsstyrkorna inom hemvärnet. För att kunna

 

tjänstgöra i en befattning inom de nationella skyddsstyrkorna kan tre

 

månaders utbildning vara otillräckligt. Det vore inte ändamålsenligt att

 

anställa en hemvärnssoldat under en kort tid endast för att genomföra

 

kompletterande utbildning.

 

I detta sammanhang vill regeringen understryka att möjligheten till

 

kompletterande militär utbildning endast bör användas i särskilda fall när

 

detta är påkallat av starka rekryterings- eller utbildningsbehov. Regering-

93

 

ens utgångspunkt är att den grundläggande militära utbildningen i de Prop. 2009/10:160 allra flesta fall ska avslutas med att den enskilde och Försvarsmakten

avtalar om efterföljande anställning, eller annan tjänstgöring, eller att den enskilde påbörjar officersutbildning.

Regeringen avser att reglera den kompletterande militära utbildningen- på samma sätt som den grundläggande militära utbildningen. Även de som genomgår kompletterande militär utbildning kommer att benämnas rekryter. Utbildningen kommer inte att genomföras inom ramen för en anställning. De grundläggande kraven för att bli antagen bör vara de- samma som för rekryter som genomgår grundläggande utbildning, lik- som förmåner, kvalitetssäkring, medinflytande och skydd för anställning med mera. Däremot bör Försvarsmakten kunna fatta beslut om ytterligare krav för antagning till den kompletterande utbildningen. Försvarsmakten bör också ha möjlighet att avgöra om beslut om antagning till komplette- rande militär utbildning bör fattas centralt eller vid den del av Försvars- makten där utbildningen ska genomföras.

Det bör vara en fråga för Försvarsmakten att närmare ta ställning till hur olika former av kompletterande utbildning bör utformas utifrån det behov som finns, både hos Försvarsmakten och den enskilde rekryten. Enligt regeringens mening bör dock den kompletterande utbildningen som längst kunna omfatta två månaders utbildningstid innan ett ställ- ningstagande om fortsatt engagemang görs.

Fortsatt engagemang efter den grundläggande utbildningen

Anställning eller kontraktering som gruppbefäl, soldat eller sjöman i stående eller kontrakterade förband

Efter avslutad grundläggande och eventuellt kompletterande utbildning, och efter att eventuella ytterligare bedömningar som kan vara nödvändi- ga har genomförts, kan avtal om tjänstgöring tecknas mellan den enskilde och Försvarsmakten. Regeringens uppfattning är att ett sådant avtal bör tecknas först efter att den grundläggande eller den kompletterande militä- ra utbildningen har avslutats med godkända resultat. Därefter kommer den enskilde att genomföra den ytterligare utbildning som är nödvändig för tjänsten inom ramen för anställningsavtalet eller tjänstgöringskon- traktet.

Utbildning till och anställning som yrkes- och reservofficer

Försvarsmakten genomför för närvarande en övergång till ett tvåbefäls- system bestående av officerare och specialistofficerare. Rekryteringsba- sen för grundläggande officersutbildning kommer bland annat att utgöras av dem som har genomgått militär grundutbildning, men även av anställ- da gruppchefer, soldater och sjömän med flera kategorier.

Enligt regeringens uppfattning bör den grundläggande militära utbild- ningen på sikt vara den huvudsakliga rekryteringsbasen för samtliga officersutbildningar. Försvarsmakten bör kunna fatta beslut om särskilda krav för antagning till officersutbildning, exempelvis att den enskilde även ska ha genomgått viss kompletterande militär utbildning.

Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna

94

Alla som har genomgått den grundläggande militära utbildningen med godkända resultat bör i princip ha möjlighet att teckna avtal om tjänstgö- ring i hemvärnet.

Enligt regeringens bedömning kommer flera olika typer av rekrytering att vara nödvändig under de kommande åren för att tillgodose hemvär- nets personalbehov i fråga om gruppbefäl och soldater. På sikt kommer gruppbefäl, soldater och sjömän att vara möjliga att rekrytera till hem- värnet med de nationella skyddsstyrkorna efter avslutad tjänstgöring inom ett stående eller kontrakterat förband. Omvänt kommer soldater från hemvärnet att kunna söka till stående eller kontrakterade förband och där gå in i den fas som innehåller befattningsutbildning. I de fall den grundläggande militära utbildningen avslutats med godkända resultat men den enskilde inte har tecknat avtal om tjänstgöring i stående eller kontrakterade förband bör Försvarsmakten erbjuda den enskilde att i stället teckna avtal om tjänstgöring i hemvärnet. Därutöver kan det komma att finnas ett behov av att bedriva en viss del av den grund- läggande militära utbildningen direkt utifrån hemvärnets behov.

Vissa specialister inom insatsorganisationen med civil kompetens

I fråga om vissa befattningar i insatsorganisationen krävs omfattande civil kompetens men endast en mindre del av militär kompetens. Efter- som rekryteringen i dessa fall allvarligt skulle kunna försvåras av ett krav på fullgjord grundläggande militär utbildning gör regeringen bedömning- en att Försvarsmakten bör ha möjlighet att rekrytera till vissa befattning- ar vid sidan av den grundläggande militära utbildningen.

Närmare om övergången till frivillig grundutbildning

Som tidigare nämnts lämnade regeringen den 19 mars 2009 propositio- nen (2008/09:140) Ett användbart försvar till riksdagen. Propositionen innehöll bl.a. regeringens ställningstagande till förslagen i delbetänkan- det Totalförsvarsplikten i framtiden (SOU 2008:98) från Utredningen om totalförsvarsplikten. Av propositionen framgår bl.a. att personalförsörj- ningen av samtliga ingående personalkategorier i Försvarsmakten bör vila på frivillighet och att regeringen ställer sig bakom den målsättning utredningen föreslagit att en reformering av soldatförsörjningen bör ta sin början den 1 juli 2010. Med anledning av propositionen beslutade riks- dagen den 15 juni 2009 om Försvarsmaktens operativa förmåga från och med 2010 samt inriktningen för insatsorganisationen 2014 m.m. (bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292).

Med anledning av riksdagens beslut fattade regeringen den 30 juli 2009 beslut om den inriktning och de planeringsförutsättningar som ska gälla för Försvarsmaktens och Totalförsvarets pliktverks verksamhet till och med den 30 juni 2010 och, med förbehåll för riksdagens beslut, från och med den 1 juli 2010, i fråga om reformerad rekrytering och militär grundutbildning m.m. Beslutet överensstämmer i huvudsak med utred- ningens förslag om hur övergången bör genomföras.

Enligt regeringens mening bör utgångspunkten för övergången vara att i största möjliga utsträckning ta hänsyn till konsekvenserna för de enskil- da totalförsvarspliktiga och rekryter som berörs av reformen. I detta

Prop. 2009/10:160

95

sammanhang bör understrykas att regeringens beslut inte innehåller någ- ra föreskrifter som anger hur Försvarsmakten eller Totalförsvarets plikt- verk ska förfara vid myndighetsutövning mot enskild. Vid planeringen av verksamheten ska myndigheterna däremot beakta de förutsättningar som anges i beslutet och som är beroende av att riksdagen under våren 2010 beslutar om de av regeringen föreslagna lagändringarna. Förvaltningsbe- slut som rör enskilda kommer att kunna fattas efter att riksdagen under våren 2010 har behandlat regeringens förslag.

Enligt regeringens beslut den 30 juli 2009 ska bland annat följande gäl- la som inriktning och planeringsförutsättningar för Försvarsmaktens och Totalförsvarets pliktverks verksamhet.

Försvarsmakten ska erbjuda den som har påbörjat grundutbildning som värnpliktig men inte kommer att ha avslutat utbildningen den 1 juli 2010 möjlighet att slutföra utbildningen, som normalt är sammanlagt elva månader lång, på frivillig grund. Utgångspunkten ska vara att så många som möjligt av de berörda bör förmås att fullfölja grundutbildningen.

Den som har skrivits in för värnplikt men som den 1 juli 2010 inte kommer att ha påbörjat sin grundutbildning ska erbjudas att frivilligt genomföra en utbildning som till innehåll och varaktighet i huvudsak motsvarar den planerade utbildningen.

Den som har skrivits in för värnplikt men som den 1 januari 2011 inte kommer att ha påbörjat sin grundutbildning ska i stället erbjudas att fri- villigt genomföra en tre månader lång frivillig militär grundutbildning.

Alla totalförsvarspliktiga som berörs av reformen ska så snart som möjligt informeras av Totalförsvarets pliktverk om innebörden av refor- men och dess följder. De ska även få information om vilka alternativ till utbildning och tjänstgöring som Försvarsmakten erbjuder. Totalförsva- rets pliktverk ska samverka med Försvarsmakten i fråga om utformning- en av den information som lämnas.

De totalförsvarspliktiga som skrivs in i en utbildningsreserv ska under- rättas om att de – om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsbered- skap – kan komma att i stället skrivas in för värnplikt.

Därutöver ska den personal som tidigare genomfört värnpliktsutbild- ning och som är krigsplacerad i insatsorganisationen informeras om att reformen inte innebär någon förändring vad avser deras skyldigheter att bl.a. fullgöra krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt.

När det gäller antagning till frivillig utbildning under 2010 och 2011 ska Försvarsmakten så långt som möjligt använda sig av resultatet från tidigare genomförd mönstring och inskrivning. Detta innebär bl.a. att en totalförsvarspliktig som har genomfört mönstring eller antagningspröv- ning under 2009 eller 2010, och som därefter skrivits in för värnplikt eller i utbildningsreserven, ska anses uppfylla de medicinska och psyko- logiska krav som gäller för att bli antagen till den frivilliga utbildningen, om inte särskilda skäl i det enskilda fallet talar däremot. Den komplette- rande utredning som i övrigt kan behövas bör minimeras.

Regeringen redogör för sin bedömning av Försvarsmaktens utbild- ningsbehov 2010-2014 i avsnitt 4.7.4.

Prop. 2009/10:160

96

4.7.2

Villkor och förmåner under utbildningen

Prop. 2009/10:160

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör ges möjlighet att av- skilja den som visar sig olämplig för fortsatt utbildning eller den som är frånvarande från utbildning i sådan utsträckning att det kan antas att han eller hon inte kommer att kunna tillgodogöra sig denna. Rekryter bör när som helst kunna avbryta utbildningen.

En månatlig kostnadsersättning bör betalas till rekryter som genom- går frivillig grundläggande militär utbildning. Ersättningen bör mot- svara den dagersättning, måltidsersättning och utbildningspremie som betalas ut till totalförsvarspliktiga. Rekryter bör även ha rätt till gratis kost och logi, hälso- och sjukvård samt till kläder och utrustning som hör till utbildningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna, däribland För- svarsmakten, Totalförsvarets pliktverk, Officersförbundet och Sveriges förenade studentkårer tillstyrker i huvudsak förslaget. Även Värnplikts- rådet tillstyrker i huvudsak förslaget men motsätter sig att rätten till fria hemresor under tjänstefria helger avskaffas. Försäkringskassan anser att behovsprövade förmåner inte bör betalas ut under den grundläggande militära utbildningen. I stället bör de generella förmånerna vara så stora att behovsprövade förmåner inte är nödvändiga under den korta tid som utbildningen omfattar. Om familjebidragen ska finnas kvar anser myn- digheten att administrationen bör föras över från Försäkringskassan till Försvarsmakten.

Skälen för regeringens bedömning

Försäkring, skydd för anställning och disciplinansvar m.m.

Regeringen redogör i avsnitt 4.11 för ett antal förslag som gäller rekry- ternas villkor i fråga om bl.a. försäkring, personskadeskydd, disciplinan- svar och skydd för civil anställning och som kräver ändring i lag. Försla- gen innebär bl.a. att rekryter som genomgår eller har genomgått militär utbildning inom Försvarsmakten ska ha samma villkor som den som utbildas eller har utbildats enligt lagen om totalförsvarsplikt i fråga om allmän försäkring, statligt personskadeskydd och statlig ersättning vid ideell skada. Vidare innebär förslagen bland annat att rekryterna ska omfattas av samma bestämmelser som totalförsvarspliktiga i fråga om disciplinansvar, skydd för anställning och diskrimineringsskydd.

Rekryternas tjänstgöring

Syftet med en grundläggande militär utbildning är att möjliggöra rekryte- ring för efterföljande tjänstgöring. Syftet är inte att rekryterna under sin utbildning ska användas vid Försvarsmaktens operativa verksamhet. Under utbildningen bör annan tjänstgöring än direkt utbildning bara

förekomma om den har omedelbar anknytning till utbildningsmålen.

97

Exempelvis kan rekryter under utbildningen behöva vakta egen materiel. Prop. 2009/10:160 I övrigt bör den grundläggande militära utbildningen inte innefatta några

andra moment än övningsmoment.

Den enskildes möjlighet att avbryta tjänstgöringen

Den frivilliga grundläggande militära utbildningen syftar till att den som genomgår utbildningen ska fortsätta inom i Försvarsmakten. I vissa fall kommer dock enskilda personer att ändra inställning till fortsatt engage- mang under utbildningens gång. I linje med att utbildningen genomförs på frivillig grund står det den enskilde fritt att avbryta utbildningen i förtid. Den som väljer att avbryta utbildningen bör därför avskiljas och avrustas vid första möjliga tillfälle. Målsättningen bör naturligtvis vara att så många som möjligt av dem som påbörjar den grundläggande ut- bildningen också ska rekryteras till Försvarsmakten.

Försvarsmaktens möjligheter att avskilja någon från utbildningen

Försvarsmaktens verksamhet ställer, som tidigare nämnts, särskilda krav på den enskilde på grund av dess särskilda karaktär. Eftersom Försvars- maktens verksamhet syftar till att upprätthålla förmågan till väpnad strid innefattar utbildning inom myndigheten ofrånkomligen till exempel va- penhantering. Detta innebär ett särskilt ansvar för att säkerställa att en- dast sådana personer som är lämpliga genomgår utbildningen. Mot denna bakgrund måste Försvarsmakten även ha en möjlighet att omgående avskilja den som visar sig olämplig för fortsatt utbildning.

Om det under något skede i utbildningen står klart att den enskilde har

 

varit frånvarande i så stor utsträckning att utbildningsmålen inte kommer

 

att uppnås, finns det ingen anledning att utbildningsresurser tas i anspråk

 

i onödan. Enligt regeringens mening bör Försvarsmakten därför även ha

 

en möjlighet att avskilja en sådan person från utbildningen. Samtidigt vill

 

regeringen understryka att en person som anses lämpad för engagemang

 

inom Försvarsmakten men som har varit frånvarande exempelvis till

 

följd av graviditet, sjukdom eller skada, bör uppmuntras av Försvarsmak-

 

ten att senare fullgöra utbildningen.

 

Regeringen avser att reglera möjligheterna till avskiljande i den sär-

 

skilda förordning som kommer att reglera utbildningen. Ett beslut om

 

avskiljande från utbildningen bör vidare vara möjligt att överklaga till

 

Statens överklagandenämnd.

 

Förmåner

 

Vid en övergång till ett militärt personalförsörjningssystem baserat på

 

frivillighet är det av största vikt att de förmåner och villkor som erbjuds

 

uppfattas som tillräckligt attraktiva i konkurrens med den övriga arbets-

 

marknaden. Ersättningarna måste vara på en sådan nivå att rekryterna har

 

förmåga att klara av sina normala och förutsägbara utgifter. Samtidigt

 

vill regeringen understryka att den ekonomiska ersättningen inte kan

 

användas för att kompensera för andra faktorer som är av stor betydelse

 

för rekryteringen. Utbildningens attraktionskraft handlar i första hand om

98

att innehållet måste uppfattas som givande, utvecklande och meningsfullt samt att Försvarsmakten kan erbjuda tydliga möjligheter i fråga om vida- re utbildning eller tjänstgöring efter att den grundläggande utbildningen är avslutad.

Enligt regeringens uppfattning bör det vara Försvarsmakten som beslu- tar om nivån i fråga om de förmåner som betalas ut till dem som genom- går den grundläggande eller kompletterande militära utbildningen. Ut- gångspunkten bör dock vara att förmånerna i stort sett motsvarar den ersättning som i dag betalas ut till totalförsvarspliktiga, det vill säga dagersättning, ersättning för måltidskostnader samt utbildningspremie. De nu nämnda förmånerna bör dock slås samman till en enhetlig må- nadsersättning vid en övergång till en frivillig militär utbildning, vars nivå fastställs av Försvarsmakten. Därigenom bör en minskad utbetal- ningsadministration möjliggöras. Att Försvarsmakten beslutar om ersätt- ningens nivå möjliggör även att ersättningen på ett mer flexibelt sätt kan anpassas utifrån rekryteringsbehovet och andra förutsättningar. För- svarsmakten bör upprätthålla beredskap för att justera ersättningsnivån efterhand som myndigheten vinner erfarenheter av rekryteringen till den nya utbildningen och dess rekryteringskraft.

I enlighet med regeringens förslag i avsnitt 4.11, Socialförsäkrings- skydd, diskrimineringsskydd och skattefrihet för rekryter m.m., bör er- sättningar och förmåner som lämnas till rekryter vara skattefria.

Försvarsmakten bör ge ut föreskrifter om antalet fria hemresor under den grundläggande militära utbildningen. Mot bakgrund av att den nya utbildningen är väsentligt kortare än värnpliktsutbildningen och sker under frivillighet finns emellertid inte någon anledning att bibehålla dagens generella rätt till fria resor varje helg. I stället bör utbildningsmå- len vara styrande för hur omfattande ledigheter som kan erbjudas. Ut- bildningen på lokal nivå bör därför planeras på sådant sätt att ledigheter- na – i förhållande till dagens värnpliktsutbildning – blir färre men längre. Enligt regeringens bedömning innebär detta att resekostnaderna bör kun- na minskas väsentligt i förhållande till dagens nivåer. De resurser som frigörs kan vid behov i stället användas för att förstärka rekryteringskraf- ten genom att till exempel höja nivån på den månatliga ersättningen.

Rekryter under utbildning bör även ha rätt till gratis kost och logi samt till kläder och utrustning som hör till utbildningen. Vidare bör rekryterna erbjudas hälso- och sjukvård samt tandvård. Tills vidare bör även beklädnadsersättning till kvinnor betalas ut på grund av avsaknad av för kvinnor anpassade kläder. Försvarsmakten bör emellertid intensifiera arbetet med att anpassa den personliga utrustningen efter olika individers behov.

Utöver de generella ersättningar som nämnts ovan bör rekryter som genomför en grundläggande militär utbildning ha rätt att söka behovs- prövade familjebidrag motsvarande vad som gäller för totalförsvarsplik- tiga. Att helt ta bort möjligheten till behovsprövade familjebidrag – vilket Försäkringskassan föreslår i sitt remissvar – skulle däremot enligt reger- ingen riskera att leda till betydande svårigheter för Försvarsmakten att rekrytera kvinnor och män som är föräldrar, och därigenom har ett för- sörjningsansvar, vilket skulle innebära en väsentlig begränsning av rekry- teringsunderlaget. Att i stället motverka denna risk genom till exempel en väsentligt höjd generell ersättning skulle enligt regeringens mening riske-

Prop. 2009/10:160

99

ra att leda till totalt sett kraftigt ökade kostnader för Försvarsmakten. En Prop. 2009/10:160 sådan lösning skulle inte kunna försvaras ur ett effektivitetsperspektiv.

Enligt regeringen talar lämplighetsskäl för att prövningen av ansök- ningar om behovsprövade bidrag bör göras av Försäkringskassan, som redan har erfarenhet av handläggning av ärenden om behovsprövade bidrag till totalförsvarspliktiga. En sådan lösning ger även bättre förut- sättningar för enhetliga bedömningar. En överföring av denna administ- ration till Försvarsmakten, i enlighet med Försäkringskassans förslag, skulle däremot riskera att leda till en mindre effektiv ansvarsfördelning, eftersom en ny administration, utan möjlighet till samordningsvinster med annan verksamhet, skulle behöva byggas upp vid myndigheten. Försäkringskassans verksamhet i detta avseende bör dock i likhet med dagens förhållanden bekostas av Försvarsmakten. Regeringen bedömer inte att administrationen vid Försäkringskassan i fråga om bidragen till rekryter kommer att bli mer omfattande än vad som gällt hittills i fråga om bidrag till totalförsvarspliktiga. De lägre utbildningsvolymerna och den kortare utbildningstiden i det nya systemet talar tvärtom för att ad- ministrationen sammantaget kan komma att minska. Ytterst bestäms dock detta naturligtvis av Försvarsmaktens utbildningsbehov och av hur behoven ser ut för de enskilda som rekryteras till utbildningen.

Utbetalningsadministrationen i fråga om generella förmåner bör hand- has av Försvarsmakten som även bör besluta om formerna för detta. Beslut om förmåner bör få överklagas hos Statens överklagandenämnd

4.7.3Medinflytande för rekryter

Regeringens bedömning: Rekryternas medinflytande på lokal nivå bör säkerställas genom förtroendevalda som kan föra rekryternas ta- lan, samordna medinflytandearbetet och bedriva utbildning i medin- flytandefrågor. Vid alla förband där den frivilliga militära grundut- bildningen genomförs bör det finnas tjänstemän med särskilt ansvar för genomförandet av rekryternas medinflytandearbete. Utbildning i medinflytandefrågor bör vara en del av utbildningsmålen för utbild- ningen.

En myndighetsgemensam funktion till stöd för medinflytandearbetet bland rekryter bör inrättas i Försvarsmakten. Inom funktionen bör ett råd organiseras med ledamöter från bl.a. Försvarsmakten och arbetsta- garorganisationerna.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

bedömning. Utredningen har dock föreslagit att en ny nämndmyndighet

 

bör inrättas för att bl.a. granska behandlingen av rekryter och deras

 

medinflytande. Enligt utredningens förslag ska det vidare vara möjligt att

 

överklaga ett beslut om att inte godkänna någon från den grundläggande

 

utbildningen till nämnden.

 

Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) tillstyrker utred-

 

ningens förslag att inrätta en särskild nämnd för att granska behandlingen

 

av rekryter och dessas medinflytande m.m. men avstyrker samtidigt att

 

nämnden ska ha möjligheten att överlämna ärenden till JO. Försvarsmak-

 

ten avstyrker att den nämnd som utredningen föreslår ska inrättas och

100

särskilt förslaget att nämnden ska kunna pröva ett beslut om att inte god-

Prop. 2009/10:160

känna någon från den grundläggande utbildningen. Värnpliktsrådet till-

 

styrker i huvudsak förslaget men föreslår bl.a. att den föreslagna nämn-

 

den i stället bör ha formen av en enrådighetsmyndighet med ett insyns-

 

råd. I likhet med Försvarsmakten anser Värnpliktsrådet vidare att den

 

nya myndigheten inte bör ha uppgiften att pröva beslut om godkännande

 

från den grundläggande utbildningen. LO anser att formerna för stude-

 

randeinflytande i den högre utbildningen kan vara en modell att bygga

 

vidare på i fråga om rekryternas medinflytande.

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Rekryternas medinflytande

 

Att Försvarsmakten får det fulla ansvaret för rekryteringen av all militär

 

personal innebär att myndigheten som utbildare har ett tydligt ansvar för

 

rekryternas förhållanden under utbildningen. I första hand kan måste det

 

därför vara Försvarsmakten som ansvarar för att rekryterna kan utöva ett

 

medinflytande i fråga om utbildningen och de förhållanden som har att

 

göra med denna.

 

Som tidigare nämnts kommer de rekryter som genomför den grund-

 

läggande utbildningen inte att vara anställda. Detta innebär att det inte

 

finns möjligheter att genom till exempel arbetstagarorganisationerna

 

säkerställa ett organiserat medinflytande för rekryter. Regeringen avser

 

därför att i nödvändig omfattning reglera grunderna för hur medinflytan-

 

det ska säkerställas.

 

För att utbildningen ska framstå som attraktiv krävs att innehållet mås-

 

te uppfattas som givande, utvecklande och meningsfullt. Enligt regering-

 

ens uppfattning är det en nödvändighet att detta synsätt genomsyrar För-

 

svarsmaktens verksamhet. Rekryternas möjlighet till medinflytande är ett

 

viktigt instrument för att verksamheten ska kunna utvecklas i enlighet

 

med målen för utbildningen och för att i övrigt främja goda utbildnings-

 

förhållanden.

 

Medinflytandet på den lokala nivån

 

Enligt regeringens mening bör formerna för rekryternas medinflytande på

 

den lokala nivån utformas med förebild i det system som har gällt för

 

totalförsvarspliktiga. Detta innebär bland annat att rekryterna på plutons-

 

och kompaninivå eller motsvarande bör ha möjlighet att välja förtroen-

 

depersoner som kan föra rekryternas talan i frågor som rör utbildningen.

 

Vidare bör rekryterna varje vecka ha möjlighet att genomföra plutonens

 

timme. På kompaninivå eller motsvarande bör förtroendepersonerna ha

 

möjlighet att sammanträda tillsammans med kompaniledningen. I likhet

 

med vad som gäller för totalförsvarspliktiga bör rekryterna även ha möj-

 

lighet att välja skyddsassistenter som företrädare i arbetsmiljöfrågor.

 

Regeringen ser även positivt på det nätverksarbete för och av kvinnor

 

som bedrivs inom Försvarsmakten.

 

Mot bakgrund av att utbildningstiden endast kommer att vara cirka tre

 

månader, eller maximalt fem månader, lång bedömer regeringen inte att

 

det är meningsfullt att genomföra någon motsvarighet till dagens för-

101

bandsnämnder. Däremot bör det vid varje förband finnas officerare eller Prop. 2009/10:160 andra anställda som har ett särskilt ansvar för genomförandet av rekry-

ternas medinflytandearbete. Regeringen avser att ge i uppdrag åt För- svarsmakten att säkerställa att medinflytandeansvariga finns vid varje förband och utbildningsgrupp som genomför utbildningen. Jämfört med dagens förhållanden kommer detta att innebära en förstärkning av den lokala medinflytandeverksamheten.

Enligt regeringens uppfattning bör en grundläggande kunskap om ar- betsmiljöfrågor, utbildningssäkerhet och medinflytande vara en del av utbildningsmålen för den grundläggande utbildningen. De rekryter som väljs till förtroendepersoner bör få den särskilda utbildning som krävs för att fullgöra uppdraget.

Stöd till medinflytandearbetet på central nivå

Utredningen har föreslagit att en nämndmyndighet bör inrättas för att granska behandlingen av rekryter inom Försvarsmakten och dessas medinflytande. Nämndmyndigheten bör enligt förslaget få administrativt stöd från Försvarsmakten. Enligt förslaget bör nämnden vidare ha till uppgift att

granska behandlingen av rekryter som genomgår grundläggande eller kompletterande militär utbildning enligt utredningens förslag

granska medinflytandeverksamheten för rekryter

ta emot och hantera klagomål och kritik från rekryter

genomföra förbandsbesök och inleda undersökningar inom verksam- hetsområdet

lämna rekommendationer eller anmärkningar till Försvarsmakten

samt

pröva beslut om godkännande från den grundläggande utbildningen. Regeringen konstaterar att övergången till en grundläggande utbildning

på frivillig grund innebär att mycket stora krav kommer att ställas på Försvarsmakten vad gäller att tidigt upptäcka och åtgärda oklarheter eller missförhållanden i fråga om rekryternas förhållanden. I fråga om den grundläggande utbildningen blir detta särskilt viktigt eftersom utbild- ningen syftar till rekrytering av nya medarbetare. I motsats till vad som gäller totalförsvarspliktiga kommer rekryterna att ha möjlighet att välja att avbryta tjänstgöringen om de inte upplever att utbildningen stämmer med vad de förväntar sig, vilket innebär att eventuella missförhållanden kommer att påverka rekryteringsmöjligheterna negativt. Detta innebär att frivilligheten i sig kommer att vara kvalitetsdrivande både vad gäller utbildningens innehåll och andra förhållanden. I detta sammanhang vill regeringen även erinra om att regeringens förslag innebär att rekryterna kommer att ha ett skydd enligt diskrimineringslagen (2008:567) som motsvarar vad som gäller för totalförsvarspliktiga.

Som en konsekvens av att värnpliktutbildningen upphör kommer även Värnpliktsrådets verksamhet att upphöra. Regeringen gör dock bedöm- ningen att det lokala medinflytandearbetet för rekryter även i fortsätt- ningen har ett behov av centralt stöd i någon form.

Försvarsmakten har ansvaret för rekryternas utbildningsförhållanden,

där ansvaret för medinflytandeverksamheten ingår som en naturlig del. I

102

linje med detta är det regeringens uppfattning att alla delar av detta an- svar bör hållas inom myndigheten. Detta kan även jämföras med de för- hållanden som gällt hittills, och där Värnpliktsrådet har varit en del av Försvarsmakten. Inrättandet av en ny myndighet vid sidan av Försvars- makten med ansvar för vissa frågor som rör rekryterna skulle riskera att ge en otydlighet i fråga om Försvarsmaktens ansvar. Det bör i stället vara ett myndighetsgemensamt ansvar för Försvarsmakten att granska förhål- landen under utbildningen och utbildningens kvalitet.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det inom Försvarsmakten bör inrättas en myndighetsgemensam funktion med ett särskilt ansvar för att stödja medinflytandearbetet för rekryter. Denna funktion bör kunna fun- gera som en kontaktpunkt för rekryter – såväl förtroendevalda som andra

– som till exempel har frågor kring medinflytandet eller kritik mot ut- bildningsförhållandena och i övrigt kunna bidra med rådgivning. Vidare bör den särskilda funktionen kunna genomföra besök vid förbanden för att granska utbildningsförhållanden och hur medinflytandearbetet genomförs. Funktionen bör även ha möjlighet att bistå myndighetsled- ningen med rekommendationer i frågor som rör utbildningsförhållanden och medinflytande för rekryter.

Regeringen anser vidare att det vore lämpligt att det organiseras ett råd inom den myndighetsgemensamma funktionen vars ledamöter hämtas både utanför och inom Försvarsmakten. Exempel på ledamöter som bör ingå i rådet är representanter från arbetstagarorganisationerna, personal med särskild erfarenhet av medinflytandeverksamheten, representanter från myndighetsledningen och – under ett inledningsskede – personer med tidigare erfarenhet från Värnpliktsrådets arbete.

Den nya myndighetsgemensamma funktionen – med det ingående rå- det – bör till stor del att ha en motsvarande roll och verksamhet i förhål- lande till rekryterna och Försvarsmakten, som den som Värnpliktsrådet hittills har haft i förhållande till de totalförsvarspliktiga och Försvars- makten.

Regeringen avser att ge i uppdrag till Försvarsmakten att närmare re- dovisa hur en central funktion till stöd för rekryternas medinflytande och utbildningsbevakning inom myndigheten bör organiseras. I detta uppdrag kommer även att ingå att finna lämpliga former för hur rekryternas med- verkan i det myndighetsgemensamma arbetet kan säkerställas.

Regeringen vill i detta sammanhang understryka att det i första hand måste vara de ordinarie befattningshavarna vid förbanden som ansvarar för förhållandena under utbildningen, inklusive att medinflytandearbetet genomförs. Det är därför av största betydelse att till exempel klagomål och kritik som framkommer i första hand tas om hand vid de förband eller andra enheter där utbildningen bedrivs. Försvarsmakten kommer även att ha ett centralt ansvar för medinflytandearbetet och utbildnings- förhållanden inom ramen för den centrala kvalitetssäkringen av utbild- ningen. Den särskilda funktion som inrättas kan inte ersätta detta ansvar, utan bör betraktas som ett stöd gentemot såväl Försvarsmaktens centrala ledning och förbanden som rekryterna.

Prop. 2009/10:160

103

Beslut som innebär att en rekryt inte har godkänts får inte överklagas

Prop. 2009/10:160

Som tidigare framgått beslutar Försvarsmakten efter genomförd utbild-

 

ning om rekryten ska godkännas. Utredningen har i detta sammanhang

 

föreslagit att ett sådant beslut ska kunna överklagas.

 

I enlighet med 26 § förvaltningslagen (1986:223) får uppenbara orik-

 

tigheter till följd av Försvarsmaktens eller någon annans skrivfel, räkne-

 

fel eller liknande förbiseende självklart rättas av myndigheten. Det finns

 

däremot inte någon generell rätt enligt svensk lagstiftning att överklaga

 

betyg. Som exempel kan nämnas att betyg i grundskolan inte överklagas.

 

Inte heller kan polisstuderande överklaga sina betyg eller polisaspiranter

 

sina vitsord.

 

Enligt regeringens bedömning finns det inte skäl att beslut som innebär

 

att rekryt inte blivit godkänd från militär utbildning ska kunna överkla-

 

gas.

 

 

Regeringen vill dock i detta sammanhang understryka att det naturligt-

 

vis är av mycket stor vikt att Försvarsmakten har en dialog med rekryten

 

under utbildningen och kontinuerligt handleder på ett lämpligt sätt.

 

4.7.4

Försvarsmaktens utbildningsbehov

 

 

 

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör från och med 2011

 

genomföra den grundläggande militära utbildningen utifrån det samla-

 

de rekryteringsbehovet i fråga om militär personal. Från och med 2012

 

bör majoriteten av dem som väljer att teckna avtal om anställning i

 

Försvarsmakten, tjänstgöring i hemvärnet med de nationella skydds-

 

styrkorna eller gå vidare till officersutbildning kunna rekryteras bland

 

personer som efter den 1 juli 2010 genomgått grundläggande militär

 

utbildning.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

bedömning. Utredningen har dessutom bland annat föreslagit att För-

 

svarsmakten från och med 2011 årligen bör kunna erbjuda grundläggan-

 

de militär utbildning för upp till 6 050 rekryter.

 

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinsatser har haft synpunkter

 

i denna fråga. Försvarsmakten motsätter sig utredningens förslag och

 

anför att rekryteringsmål för all personal bör beräknas utifrån myndighe-

 

tens behov och beslutas av Försvarsmakten. Enligt myndighetens mening

 

bör det ligga inom ramen för myndighetens ansvar att besluta om hur

 

många rekryter som vid olika tillfällen ska erbjudas genomföra den

 

grundläggande utbildningen. Rikshemvärnsrådet anför bl.a. att det vore

 

orealistiskt att bygga hemvärnets personalförsörjning på avkastning från

 

de stående och kontrakterade förbanden.

 

Skälen för regeringens bedömning: Försvarsmakten redovisade den

 

30 januari 2009 i myndighetens underlag inför regeringens försvarspoli-

 

tiska proposition att det antal personer som årligen påbörjar en grund-

 

läggande militär utbildning bör uppgå till 3 500 till 4 000 för att möjlig-

 

göra en långsiktig personalförsörjning utifrån myndighetens uppgifter

 

(dnr. Fö2008/3305/MIL). Beräkningen bygger bland annat på att ungefär

 

åttiofem procent av dem som genomför utbildningen kan rekryteras och

104

 

 

att huvuddelen av hemvärnets rekryteringsbehov kan tillgodoses genom rekrytering av personal som tidigare tjänstgjort i de stående eller kontrak- terade förbanden. Vidare gör Försvarsmakten antagandet att den genom- snittliga anställningstiden för gruppbefäl, soldater och sjömän kommer att vara fyra år.

Utredningen har sammanfattningsvis gjort bedömningen att det årliga rekryteringsbehovet till den grundläggande militära utbildningen kom- mer att ligga på strax över 6 000 personer. Av detta antal utgörs cirka 4 300 av det utbildningsbehov som motiveras av rekryteringen till de stående och kontrakterade förbanden och resterande del av rekryterings- behovet till hemvärnet. Utredningen har bedömt att det är rimligt att anta att cirka sjuttio procent av de personer som genomgår utbildningen kan rekryteras. Siffran bedöms dock vara högre – nittio procent – i fråga om utbildning som är direkt riktad till hemvärnet. Enligt utredningens be- dömning finns det en rekryteringspotential till hemvärnet som går utöver vad som gäller de stående och kontrakterade förbanden. Utredningen bygger vidare sin bedömning på antagandet att den genomsnittliga tjänstgöringstiden i de stående och kontrakterade förbanden tills vidare kommer att vara två år.

Regeringen gav den 30 juli 2009 Försvarsmakten i uppdrag bland an- nat att planera för att från och med 2011 rekrytera till och genomföra en cirka tre månader lång frivillig militär grundutbildning utifrån det årliga rekryteringsbehovet i enlighet med vad som framgår av regeringens pro- position Ett användbart försvar (dnr. Fö2008/3223/MIL). Försvarsmak- ten har angett att myndigheten planerar för en grundläggande militär utbildning för 2 750 rekryter under 2011 och 4 000 rekryter från och med 2012 till och med 2014.

Enligt regeringens uppfattning bör det i första hand ligga inom myn- dighetens ansvar för sin personalförsörjning att närmare fastställa årliga utbildningsvolymer för den militära grundläggande utbildningen. Ut- gångspunkten bör därvid vara att utbildningsvolymerna måste vara till- räckliga för att genomföra omställningen till en insatsorganisation som till övervägande del ska vara bemannad av frivilligt rekryterad personal från och med 2014.

Regeringen avser att mot denna bakgrund ge Försvarsmakten i uppdrag att från och med 2011 genomföra den grundläggande militära utbildning- en med utgångspunkt i det samlade rekryteringsbehovet i fråga om mili- tär personal. Från och med 2012 bör majoriteten av dem som väljer att engagera sig i Försvarsmakten (genom avtal om anställning i Försvars- makten, tjänstgöring i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna eller officersutbildning) kunna rekryteras bland personer som efter den 1 juli 2010 genomgått grundläggande militär utbildning. Regeringen följer kontinuerligt införandet av den nya grundutbildningen och rekryteringen till insatsorganisationen.

Regeringen kan konstatera att såväl tjänstgöringstidens längd som tak- ten i införandet av de stående och kontrakterade förbanden självklart påverkar utbildningsbehovet. Likaså kommer andelen som kan rekryteras från den grundläggande utbildningen att vara en betydelsefull faktor. De osäkerheter som fortfarande finns i fråga om dessa faktorer talar för att Försvarsmakten bör utforma sin planering på ett sådant sätt att nya be- dömningar av behovet kan göras kontinuerligt under införandet av den

Prop. 2009/10:160

105

nya utbildningen och rekryteringsförfarandet. Särskilt gäller detta i fråga om den förväntade andelen som kommer att kunna rekryteras från ut- bildningen, där det råder en betydande skillnad mellan Försvarsmaktens respektive utredningens bedömningar. Regeringen utesluter inte att re- kryteringsgraden kan komma att bli lägre än den som Försvarsmakten antagit, vilket skulle innebära ett behov av större utbildningsvolymer än vad Försvarsmakten hittills planerat för. Myndigheten måste mot denna bakgrund upprätthålla en beredskap för att öka eller minska utbildnings- volymerna i förhållande till de erfarenheter som kommer att vinnas under de inledande åren.

Övergången från värnpliktsutbildningen till det nya systemet för ut- bildning och rekrytering innebär att särskilda rekryteringsåtgärder kom- mer att behövas under en övergångsperiod. I fråga om rekrytering till de stående och kontrakterade förbanden bör Försvarsmakten under åren 2010 och 2011 i första hand rekrytera personal som genomför grundut- bildning under 2010 (värnpliktsutbildning eller motsvarande frivillig utbildning) eller som har fullgjort militär grundutbildning under de se- naste åren. Under de senaste fem åren har mer än 40 000 personer ge- nomfört värnpliktsutbildning. Det är av stor betydelse att Försvarsmakten riktar rekryteringsinsatser mot denna grupp för att ta tillvara det intresse som finns.

Regeringen har i propositionen Ett användbart försvar redovisat be- dömningen att antalet personer i hemvärnet som uppfyller kontraktens krav på tjänstgöring bör öka till omkring 22 000. Samtidigt bör huvudde- len av hemvärnet omformas till mer kvalificerade nationella skyddsstyr- kor. Denna förstärkning innebär även att stora krav ställs på Försvars- maktens förmåga att rekrytera till hemvärnet, inte minst vad gäller de nationella skyddsstyrkorna. Även i fråga om hemvärnet kan det därför finnas anledning för Försvarsmakten att under de närmsta åren rikta särskilda rekryteringsinsatser mot personer som utbildats under de senas- te åren. Försvarsmakten bör vidare erbjuda avtal om tjänstgöring i hem- värnet i samtliga fall där den grundläggande militära utbildningen avslu- tats med godkända resultat men den enskilde inte har tecknat avtal om tjänstgöring i stående eller kontrakterade förband. På några års sikt och efter att personal har rekryterats till de stående och de kontrakterade förbanden bedömer regeringen att det kommer vara möjligt att rekrytera huvuddelen av hemvärnets personal från dessa förband. Under den över- gångsperiod som kommer att råda fram till dess finns dock skäl att även genomföra grundläggande militär utbildning som direkt syftar till att möta hemvärnets behov. Viss direktutbildning till hemvärnet kan också komma att behöva finnas kvar på lång sikt, bl.a. mot bakgrund av hem- värnets behov av att kunna rekrytera personal i alla delar av landet. Vida- re kan direktutbildning på lång sikt komma att vara nödvändigt om rekry- teringen till hemvärnet från det stående och kontrakterade förbanden skulle ge ett sämre utfall än förväntat. I detta sammanhang vill regering- en även framhålla de erfarenheter som utredningen redovisat och som visar att rekryteringsbasen för hemvärnet kan antas omfatta ett större antal än i fråga om anställd militär personal.

Prop. 2009/10:160

106

4.8Ansvarig myndighet för rekrytering av soldater och sjömän

Regeringens förslag: Totalförsvarets pliktverk ska byta namn till Total- försvarets rekryteringsmyndighet från och med 2011.

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör vara ansvarig myndig- het för rekrytering av soldater och sjömän. I detta bör bland annat ingå ansvar för marknadsföring och urval. Försvarsmakten bör besluta om vilka tester som ska föregå en grundläggande militär utbildning.

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet bör ansvara för att bedriva lämplighetsundersökning av totalförsvarspliktiga. Vidare bör myndighe- ten fortsatt ansvara för den centrala personalredovisningen av totalförsva- rets personal, att föra register över krigsplacerade totalförsvarspliktiga, att skriva in totalförsvarspliktiga för värnplikt eller civilplikt och att pröva ansökningar om rätt att vara vapenfri. Därutöver bör myndigheten mot avgift tillhandahålla urvalstester till Försvarsmakten och andra myn- digheter.

Försvarsmakten bör under en övergångsperiod åläggas att köpa urvals- tester av personer som sökt grundläggande militär utbildning från Total- försvarets rekryteringsmyndighet.

Förslaget från Utredningen om totalförsvarsplikten: Överensstäm- mer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen om totalför- svarsplikten har dock inte något förslag om nytt namn för Totalförsvarets pliktverk. Enligt utredningens förslag ska Försvarsmakten vidare under en övergångsperiod om fem till tio år åläggas att köpa nödvändiga ur- valstester av dem som ska antas till grundläggande militär utbildning från Totalförsvarets pliktverk.

Förslaget från Stödutredningen: Stödutredningen har föreslagit att Totalförsvarets pliktverk ska avvecklas senast den 31 december 2011. Vidare föreslår utredningen att Försvarsmakten ska få ansvaret för rekry- tering inklusive prövning och uttagning av myndighetens samtliga perso- nalkategorier. Enligt utredningen bör prövningen och uttagningen för- enklas väsentligt och registerhållningen i fråga om militär personal ratio- naliseras. Utredningen bedömer att förslagen innebär en årlig besparing om ca 150 miljoner kronor.

Remissinstanserna: Sammanfattningsvis avstyrker huvuddelen av re- missinstanserna förslaget från Stödutredningen om avveckling av Total- försvarets pliktverk (bl.a. Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Officers- förbundet, Sveriges reservofficersförbund, Totalförsvarets pliktverk och

Värnpliktsrådet) och tillstyrker istället det förslag som lämnats av Utred- ningen om totalförsvarsplikten.

Försvarsmakten anser att Stödutredningens förslag kan få allvarliga konsekvenser för införandet av det nya personalförsörjningssystemet. Enligt Försvarsmakten är det väsentligt att den kunskap och kompetens inom test- och urvalsområdet som Totalförsvarets pliktverk innehar vid- makthålls och att Försvarsmakten fortsatt ges möjlighet att upphandla test och urval på det sätt som idag genomförs av andra myndigheter som Polisen och Tullverket. Försvarsmakten menar att de tidsförhållanden och den rationalisering utredaren anger för förändring av den verksamhet

Prop. 2009/10:160

107

Totalförsvarets pliktverk idag bedriver kan få allvarliga konsekvenser för Prop. 2009/10:160 införandet av det nya personalförsörjningssystemet i allmänhet och frivil-

lig grundutbildning i synnerhet. Frågan om Totalförsvarets pliktverk bör prövas på nytt först när det nya systemet är infört och fungerande.

Huvuddelen av remissinstanserna bejakar att Försvarsmakten ska vara ansvarig myndighet för rekrytering av soldater och sjömän – vilket båda utredningarna föreslår – och ser positivt på att urvalsverksamheten av- giftsfinansieras.

I fråga om registerverksamheten anför Försvarsmakten bl.a. att en centraliserad redovisning av totalförsvarets personal är nödvändig så länge totalförsvarspliktig (icke anställd) personal är krigsplacerad. Läns- styrelsen i Värmlands län anför att Totalförsvarets pliktverk i praktiken är den enda myndighet som, genom sina väl fungerande registerorganisa- tion, kan ansvara för en centraliserad personalredovisning.

Statskontoret anser inte att betänkandet från Utredningen om totalför- svarsplikten tillräckligt klart redovisar andra lösningar än Totalförsvarets pliktverk som huvudman för personalredovisningen, exempelvis För- svarsmakten. Statskontoret saknar en bredare analys av vilka uppgifter som förutsätter fortsatt verksamhet vid Totalförsvarets pliktverk och vilka uppgifter som på kort och lång sikt kan överföras till andra aktörer. Statskontoret anser vidare att det är tveksamt med en så lång övergångs- period som fem till tio år för kunskapsöverföring och kompetensupp- byggnad inom Försvarsmakten. I fråga om Stödutredningens förslag ställer sig Statskontoret tveksam till realismen i bedömningen att före- slagna förändringar kan medföra en besparing motsvarande 90 procent av nuvarande anslagsnivå, främst mot bakgrund av de omfattande rationali- seringar som genomförts inom Totalförsvarets pliktverk under senare år.

Totalförsvarets pliktverk delar inte uppfattningen att testverksamheten på sikt bör konkurrensutsättas. Verket anför bland annat att samhällsin- tresset av insyn i Försvarsmaktens rekryteringsprocess bäst tillvaratas när en i förhållande till Försvarsmakten oberoende statlig myndighet utför testerna. Vidare föreslår myndigheten bland annat att den ska byta namn till Centrum för urval.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ansvarig myndighet för rekryteringen

Enligt regeringen är det en naturlig ordning i ett system som är baserat på frivillighet att Försvarsmakten har det samlade ansvaret för rekryteringen av all militär personal och därmed även det yttersta ansvaret för sin egen rekryteringsverksamhet. Detta gäller även i fråga om den grundläggande militära utbildningen som i förlängningen syftar till tjänstgöring inom olika befattningar inom Försvarsmakten.

Med ett uttalat ansvar för Försvarsmakten i fråga om rekryteringen av gruppbefäl, soldater och för hela rekryteringsprocessen bör bättre förut- sättningar skapas för ökad flexibilitet och kostnadseffektivitet.

Regeringen redovisar i avsnitt 4.9, Försvarsmaktens framtida rekryte- ring, sina bedömningar i fråga om utgångspunkterna för Försvarsmaktens framtida rekryteringsverksamhet.

108

Test- och urvalsverksamheten

Försvarsmaktens verksamhet ställer särskilda krav på att de som deltar i verksamheten har de rätta fysiska och psykiska förutsättningarna. De tester som görs innan uttagningen måste därför säkerställa att inte olämp- liga personer väljs ut till Försvarsmaktens utbildningar. Mot denna bak- grund är det av stor vikt att den unika kompetens som har byggts upp vid Totalförsvarets pliktverk i fråga om fysiska, psykiska och medicinska tester samt andra utredningar av den enskildes personliga förhållanden kan tas tillvara inom test- och urvalsverksamheten i samband med en övergång till ett militärt personalförsörjningssystem som baseras på fri- villighet. Att sådan kompetens tillvaratas är även nödvändigt för den beredskap som måste finnas för att kunna personalförsörja det militära försvaret genom tillämpning av skyldigheten att mönstra eller fullgöra värnplikt och civilplikt ifall försvarsberedskapen skulle kräva detta.

Stödutredningen och Utredningen om totalförsvarsplikten har delvis haft motsvarande uppdrag i fråga om rekrytering, prövning, uttagning och registerhållning av militär personal. Båda utredningarna har haft uppdraget att föreslå en mer kostnadseffektiv verksamhet. Båda utred- ningarna innehåller förslaget att huvudmannaskapet för rekryteringen ska föras över till Försvarsmakten.

I enlighet med regeringens uppdrag den 30 juli 2009 har Försvarsmak- ten och Totalförsvarets pliktverk i oktober 2009 redovisat en bedömning av de ekonomiska konsekvenserna utifrån förslagen från Utredningen om totalförsvarsplikten respektive Stödutredningen i fråga om prövning och uttagning av militär personal m.m. (dnr Fö2008/3223/MIL). Med ut- gångspunkt från förslagen och myndigheternas kompletterande redovis- ning bedömer regeringen att förslaget från Utredningen om totalförsvars- plikten bör möjliggöra en betydande besparing i förhållande till dagens kostnader för verksamheten. Den eventuella ytterligare besparing som Stödutredningens förslag skulle kunna innebära framstår som osäker på grund av andra kostnader som kan tillkomma. Till exempel riskerar en lägre grad av precision i det urval som föregår den grundläggande militä- ra utbildningen i förlängningen leda till högre utbildningsbehov. Reger- ingen kan vidare konstatera att omställningskostnaderna för att genomfö- ra Stödutredningens förslag skulle vara väsentligt högre än i fråga om förslaget från Utredningen om totalförsvarsplikten.

Enligt regeringens mening framstår det som naturligt att urvalsverk- samheten på sikt bör överföras till Försvarsmakten eller upphandlas av Försvarsmakten av externa aktörer i konkurrens. För närvarande är det emellertid svårt att finna någon annan aktör på marknaden än Totalför- svarets pliktverk som har tillräckliga kunskaper om urval av militär per- sonal. Den nödvändiga kompetensen finns inte inom Försvarsmakten och bedöms heller inte vara möjlig att bygga upp inom denna myndighet under de närmaste åren utan att övergången till det nya rekryteringssy- stemet riskerar att allvarligt försvåras eller äventyras. Detta leder reger- ingen till slutsatsen att urvalsverksamheten vid Totalförsvarets pliktverk, under en övergångstid, bör bestå och garanteras som en extern resurs utanför Försvarsmaktens organisation. I likhet med vad Försvarsmakten anfört bör frågan om myndighetsstrukturen därför prövas på nytt först när det nya systemet är infört och fungerande.

Prop. 2009/10:160

109

Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att Försvarsmakten bör åläggas att under en övergångsperiod köpa urvalstester av personer som sökt grundläggande militär utbildning från Totalförsvarets pliktverk (från den 1 januari 2011 Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, se ne- dan).

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet

För att på ett tydligare sätt återspegla de uppgifter som myndigheten kommer att fullgöra framöver i enlighet med regeringens förslag bör namnet Totalförsvarets pliktverk ändras till Totalförsvarets rekryterings- myndighet från och med 2011.

I samband med att skyldigheten att genomgå mönstring inte tillämpas kommer test- och urvalsverksamheten att upphöra vad gäller totalför- svarspliktiga som ska skrivas in för värnplikt eller civilplikt. Detta får till följd att myndigheten, när det gäller testverksamhet, uteslutande kommer att arbeta på uppdrag av andra myndigheter.

För att stimulera kostnadseffektiva lösningar bör Totalförsvarets rekry- teringsmyndighets stöd till Försvarsmakten i fråga om test och urval avgiftsfinansieras. I ett system där Försvarsmakten är ansvarig för alla led i sin rekrytering har myndigheten möjlighet att styra både antalet individer som ska genomgå tester och vad som ska mätas i testerna. Detta är inte möjligt i dagens system där antalet som ska mönstras istället av- görs av hur många som Totalförsvarets pliktverk bedömer har förutsätt- ningar att skrivas in för värn- eller civilplikt samt det anslag myndigheten tilldelas. Försvarsmakten får därmed ökade möjligheter att påverka de kostnader som myndigheten betalar. Övergången till frivillig rekrytering och den nya grundläggande militära utbildningen bör medföra möjlighe- ter att genomföra förenklingar och rationaliseringar av testverksamheten inom ramen för en bibehållen kvalitet

I fråga om lämplighetsundersökningen av totalförsvarspliktiga gör re- geringen i huvudsak samma bedömning som i fråga om urvalsverksam- heten, det vill säga att en överföring av denna verksamhet till Försvars- makten under de närmsta åren inte kan ske utan att riskera att allvarligt försvåra införandet av det nya rekryteringssystemet. Det är vidare lämp- ligt ur ett verksamhetsperspektiv att lämplighetsundersökningen och urvalsverksamheten hålls samman inom en myndighet. Mot denna bak- grund bör Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ansvara för att genom- föra lämplighetsundersökningen av totalförsvarspliktiga. I denna verk- samhet ingår också informationsinsatser till totalförsvarspliktiga i sam- band med lämplighetsundersökningen. Däremot bör myndigheten inte längre i övrigt bedriva verksamhet som syftar till att öka ungdomars kunskaper om totalförsvaret. Genomförandet av lämplighetsundersök- ningen bör vara anslagsfinansierad.

Totalförsvarets pliktverk har idag till uppgift att genomföra personal- redovisning, vilket innefattar bland annat att placera personal för tjänst- göring under höjd beredskap och krig. Totalförsvarets pliktverk är även ansvarig myndighet för att skriva in totalförsvarspliktiga för värnplikt eller civilplikt. Myndigheten för register över alla krigsplacerade total- försvarspliktiga samt över hälso- och sjukvårdspersonal. Detta personal-

Prop. 2009/10:160

110

redovisningsansvar påverkas inte direkt av att Försvarsmakten föreslås bli huvudman för sin egen rekryteringsverksamhet. Mot bakgrund av Totalförsvarets rekryteringsmyndighets fortsatta ansvar i fråga om ur- valstjänster och genomförandet av lämplighetsundersökningen av total- försvarspliktiga bedömer regeringen att myndigheten även fortsatt bör ha ett ansvar för personalredovisningen. För att säkerställa att myndigheten har tillgång till uppgifter som är viktiga ur ett totalförsvarsperspektiv om personal som har utbildats på frivillig väg avser regeringen att ålägga Försvarsmakten att lämna information till Totalförsvarets rekryterings- myndighet om totalförsvarspliktiga som har genomgått frivillig militär utbildning eller tjänstgöring inom Försvarsmakten. Totalförsvarets rekry- teringsmyndighet kommer även fortsättningsvis att ha ett ansvar för att skriva in totalförsvarspliktiga för värnplikt eller civilplikt och för att pröva ansökningar om rätt att vara vapenfri.

I fråga om verksamheten vid Totalförsvarets pliktverk under inneva- rande år innebär regeringens förslag och bedömningar sammanfattnings- vis att mönstringsverksamheten kommer att fortsätta till och med den 30 juni 2010. Därefter bör myndigheten genomföra testverksamhet ut- ifrån Försvarsmaktens behov samt fortsatt genomföra lämplighetsunder- sökning av totalförsvarspliktiga och upprätthålla verksamheten i fråga om krigsplacering samt stöd och service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga och personalredovisning. I enlighet med reger- ingens förslag om att lagen om totalförsvarsplikt ska gälla lika för kvin- nor och män kommer lämplighetsundersökningen även att omfatta total- försvarspliktiga kvinnor. Myndigheten bör även fortsatt ha möjlighet att inom sitt verksamhetsområde åta sig uppdrag från andra myndigheter och andra med bemanningsansvar inom totalförsvaret.

Enligt regeringens bedömning bör den verksamhet vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighet som kan hänföras till det militära försvaret, det vill säga i huvudsak urvalsverksamheten inför den grundläggande militä- ra utbildningen, personalredovisning och stöd och service samt lämplig- hetsundersökningen av totalförsvarspliktiga, kunna bedrivas till en kost- nad om drygt 100 miljoner kronor per år. Av denna kostnad bedömer regeringen att cirka tre fjärdedelar kommer att utgöras av kostnader för Försvarsmakten i samband med antagning till den grundläggande militä- ra utbildningen och avgifter till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet för personalredovisning samt urval som genomförs för Försvarsmaktens räkning. Övriga kostnader är till största delen hänförliga till administra- tion vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighet och genomförandet av lämplighetsundersökningen av totalförsvarspliktiga. I förhållande till dagens kostnader för motsvarande verksamhet innebär detta en reducer- ing om mer än 70 miljoner kronor per år eller över 40 procent. Regering- en bedömer vidare den samlade omställningskostnaden för reformen till mellan 100 och 150 miljoner kronor, varav merparten utgörs av avveck- lingskostnader vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighet från och med 2010.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i fråga om närmare kon- sekvenser för anslagen för verksamheten vid Totalförsvarets pliktverk och Försvarsmakten i budgetpropositionen för 2011. Vad gäller de av- vecklingskostnader som faller ut under innevarande år avser regeringen

Prop. 2009/10:160

111

att återkomma till riksdagen under våren på tilläggsbudget till stadsbud- Prop. 2009/10:160 geten för 2010.

4.9Framtida krav på rekryteringsverksamheten

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör – inom ramen för sitt ansvar för myndighetens personalförsörjning – även ansvara för att närmare utforma och genomföra rekryteringsverksamheten.

Försvarsmakten bör under 2010 och 2011 prioritera utformningen av ändamålsenliga och effektiva metoder för rekrytering på grundval av analyser av personalbehovet och de målgrupper som rekryteringen bör rikta sig till.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som yttrat sig över ut- redningen i denna del – däribland Totalförsvarets pliktverk, Arbetsför- medlingen, Sveriges reservofficersförbund och Värnpliktsrådet – delar utredningens bedömningar.

Totalförsvarets pliktverk anför i denna del bl.a. att det i grunden måste finnas ett förtroende hos allmänheten för Försvarsmaktens verksamhet för att det nya systemet ska bli framgångsrikt. Arbetsförmedlingen ser positivt på förslaget att samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och För- svarsmakten bör fördjupas. Värnpliktsrådet framhåller att information som ges i syfte att rekrytera personal måste vara objektiv och saklig för att utbildningen ska motsvara de förväntningar som marknadsförts. Vida- re framhåller Värnpliktsrådet bl.a. att Försvarsmaktens verksamhet måste präglas av en transparens och att information måste präglas av öppenhet och ärlighet.

Skälen för regeringens bedömning

Försvarsmaktens rekryteringsverksamhet idag

Försvarsmakten har en lång erfarenhet av rekrytering till olika militära personalkategorier. Rekrytering har skett bland annat till officersutbild- ningen, utlandsstyrkan (dit även rekrytering av civila kompetenser har skett) och hemvärnet. Gemensamt för denna rekrytering är att den har fokuserat på personer med en personlig erfarenhet av Försvarsmakten. Erfarenhet finns dock även av rekrytering av personer som inte har full- gjort värnplikt, exempelvis vid rekrytering till specialistbefattningar.

Eftersom rekryteringsunderlaget bland dem som har fullgjort värn- pliktsutbildning endast kan tillgodose en mindre del av rekryteringsbe- hovet i fråga om officerare har Försvarsmakten under senare år infört en ny utbildning, den så kallade aspirantutbildningen, som genomförs på frivillig grund. Denna riktar sig till personer som inte har fullgjort värn- pliktsutbildning, men som är intresserade av utbildning till och anställ- ning som officer. Den första aspirantutbildningen påbörjades i januari 2009. Försvarsmaktens rekrytering till officersyrket har på senare år

112

vidare utsträckts till att även omfatta ett antal årsgrupper av personer som tidigare genomgått värnpliktsutbildning.

Därutöver har Försvarsmakten erbjudit utbildning i hemvärnets regi för personer som inte har fullgjort värnplikt men som är intresserade av tjänstgöring inom hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. Utbild- ningen har främst genomförts i områden varifrån uttaget av värnpliktiga har varit ringa. Under 2010 utbildas cirka 600 personer på detta sätt.

För rekrytering till de internationella fredsfrämjande insatserna har den huvudsakliga målgruppen hittills bestått av personer som har fullgjort grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Samma problematik som för officersrekryteringen – till följd av minskade värnpliktskullar – gör sig emellertid i allt högre grad gällande även för rekrytering till den internationella verksamheten. Regeringen kan konstatera att kommunika- tionskostnaderna för rekrytering till internationell verksamhet hittills har varit relativt låga jämfört med annan typ av rekrytering. En förklaring till detta är att rekryteringen riktar sig till personer som redan är förtrogna med verksamheten och som i många fall redan tjänstgjort vid något till- fälle.

Rekryteringen till den nya aspirantutbildningen skiljer sig från övrig rekrytering till militära befattningar inom Försvarsmakten genom att rekryteringen i sin helhet har varit externt inriktad. Rekryteringen till en framtida grundläggande militär utbildning kommer på motsvarande sätt att behöva rikta sig till personer utan tidigare erfarenhet av Försvarsmak- ten, i synnerhet efter att det har gått ett antal år sedan reformens genom- förande.

Krav på Försvarsmaktens framtida rekrytering

Övergången till ett system som bygger på rekrytering på frivillig grund kommer att ställa helt nya krav på Försvarsmaktens förmåga att ta till vara det intresse som visas för dess verksamhet. I första hand kommer det att vara Försvarsmaktens ansvar att, som en del av ansvaret för myn- dighetens personalförsörjning, närmare utforma och genomföra det nya systemet. Det krävs emellertid att samtliga berörda aktörer, däribland till exempel stödmyndigheterna inom det militära försvaret, andra myndig- heter och frivilligorganisationer, samverkar med Försvarsmakten för att reformen ska kunna genomföras framgångsrikt. Även den politiska nivån har ett ansvar för att Försvarsmakten har förutsättningar att möta de nya kraven med utgångspunkt från tilldelade resurser och de bestämmelser som styr verksamheten.

Enligt regeringens mening kommer övergången till rekrytering på fri- villig grund att kräva en tydligare information och kommunikation till de personer som kan vara intresserade av att engagera sig i Försvarsmakten om det militära försvaret, dess uppgifter och förmåga. Vidare kommer högre krav att ställas på att informera och kommunicera om bakgrunden till Försvarsmaktens verksamhet i såväl Sverige som i omvärlden, samt hur den enskilde personen kan finna en roll i och bidra till verksamheten. Därutöver är det nödvändigt att på ett bättre sätt än tidigare förmedla information om den kompetens som militär tjänstgöring och utbildning innebär.

Prop. 2009/10:160

113

För att möta dessa krav på information och kommunikation är enligt regeringen flera olika typer av insatser nödvändiga. För det första ställs krav på den renodlade informationsverksamheten, som till största delen bedrivs av Försvarsmakten, men även av andra myndigheter i samverkan med Försvarsmakten, såsom Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap när det gäller försvarsinformation i ett bredare perspektiv och Total- försvarets pliktverk när det gäller information i samband med lämplig- hetsundersökningen av totalförsvarspliktiga. Informationsarbetet inom Försvarsmakten bör ta sig uttryck i såväl centrala som lokala insatser. De frivilliga försvarsorganisationerna bör bidra till Försvarsmaktens framti- da rekrytering av soldater och sjömän. Försvarsmakten bör därför analy- sera på vilket sätt de frivilliga försvarsorganisationerna bör och kan an- vändas för att åstadkomma en effektiv informationsverksamhet.

För det andra kräver ett framgångsrikt informationsarbete att För- svarsmakten är synlig i samhället, genom till exempel övningsverksam- het, rekrytering eller informationsinsatser. Den nya grundläggande mili- tära utbildningen – som kommer att bedrivas på flera olika platser i lan- det flera gånger per år – är ett exempel på en verksamhet som ger goda förutsättningar för att skapa en sådan synlighet.

För det tredje finns enligt regeringen ett tydligt ansvar även för den po- litiska nivån att informera och kommunicera i frågor som rör Försvars- makten och den försvarspolitiska inriktningen, inte minst i fråga om betydelsen av det militära försvaret och bakgrunden till dess verksamhet i Sverige och världen.

Det nya personalförsörjningssystemet kommer att ställa höga krav på Försvarsmakten som arbetsgivare. Den som är rekryterad på frivillig grund kommer att ha möjlighet att ställa berättigade krav på att utbild- ning och tjänstgöring genomförs på ett effektivt sätt och att denna har ett innehåll som uppfattas som utvecklande och meningsfullt för den enskil- de. Att en stor del av personalen i framtiden kommer att vara äldre och ha med sig erfarenheter av annan verksamhet innebär att deras krav kommer att vara än högre. Denna utveckling ger enligt regeringen förut- sättningar för en högre kvalitet i verksamheten.

Förtroendet för Försvarsmakten och allmänhetens syn på betydelsen av dess verksamhet och myndighetens förmåga att lösa sina uppgifter är på lång sikt de viktigaste faktorerna för att myndigheten ska uppfattas som en attraktiv arbetsgivare. Detta innebär att det individuella intresset för ett engagemang inom Försvarsmakten inte enbart påverkas av vilka vill- kor, utvecklingsmöjligheter med mera som erbjuds under en anställning, utan även av den bild potentiella anställda har av myndigheten och dess verksamhet. De direkta marknadsföringsåtgärderna utgör på så sätt bara en del av vad som skapar Försvarsmaktens attraktionskraft. För att rekry- teringen ska kunna vara effektiv krävs vidare att de förväntningar som ges av marknadsföringen motsvarar det Försvarsmakten erbjuder. Detta understryker vikten av att Försvarsmaktens kommunikation i alla lägen präglas av korrekt information, öppenhet och ärlighet.

Samtidigt är det givetvis av stor betydelse för rekryteringen att För- svarsmakten uppfattas som en attraktiv potentiell arbetsgivare. För- svarsmaktens attraktionskraft som arbetsgivare förutsätter att utbildning, anställning eller tjänstgöring i Försvarsmakten uppfattas som utvecklan- de av både arbetstagare och andra arbetsgivare. Under den grundläggan-

Prop. 2009/10:160

114

de militära utbildningen är det nödvändigt att erbjuda goda utbildnings- förhållanden, förmåner och övriga villkor som upplevs rimliga. Erfaren- heterna från tidigare rekrytering visar även att yrkes- och utbildningsin- formation samt vilka behörighetskrav som har ställts har varit viktiga grundläggande delar av marknadsföringen.

Regeringen vill i detta sammanhang även understryka att en övergång till en personalförsörjning som baseras på frivillighet kommer att medfö- ra delvis nya krav i fråga om förhållningssättet mellan personalkategori- er. Gruppen totalförsvarspliktiga har hittills varit en specifik personalka- tegori bland Försvarsmaktens personal vilket har påverkat såväl förhål- landen som umgängesformer gentemot andra personalkategorier. Refor- men innebär att några totalförsvarspliktiga normalt sett inte längre kom- mer att finnas i organisationen. I stället kommer de personer som genom- för grundläggande militär utbildning att befinna sig där av egen vilja. Ur myndighetens perspektiv är syftet med den grundläggande utbildningen en efterföljande rekrytering av medarbetare. Att de som genomgår ut- bildningen behandlas som framtida kollegor är nödvändigt för att För- svarsmakten ska betraktas som en attraktiv arbetsgivare. Att personalka- tegorier behandlas olika – utom i de fall tjänstgöringen kräver detta – kommer däremot att uppfattas som oacceptabelt. Mot denna bakgrund är det nödvändigt för Försvarsmaktens framtida attraktionskraft att eventu- ella otidsenliga och ojämlika traditioner som inte är förenliga med detta synsätt upphör. I stället bör de stora kunskaper om modernt ledarskap som finns inom myndigheten tas till vara och ytterligare utvecklas.

Rekrytering till Försvarsmaktens militära verksamhet uppvisar specifi- ka särdrag jämfört med rekrytering till civil verksamhet, eftersom bas- kunskaper i form av militär utbildning krävs för det stora flertalet tjäns- ter. Vid införandet av en rekrytering och grundutbildning som till alla delar kommer att genomföras på frivillig grund finns anledning för För- svarsmakten att dra lärdom både av tidigare rekryteringsverksamhet inom myndigheten och av andra aktörers erfarenheter.

Majoriteten av den militära personal som idag tjänstgör inom För- svarsmakten har egen erfarenhet av värnpliktsutbildning. I samband med att denna personal rekryterades hade de redan en god uppfattning av Försvarsmaktens – och sina egna – uppgifter. En följd av detta har sanno- likt varit att Försvarsmakten i sin rekrytering till lediga tjänster inte be- hövt avsätta lika stora resurser för information om verksamhetens inne- håll som annars hade varit fallet. Kunskaperna om Försvarsmakten och dess verksamhet kommer mot denna bakgrund troligtvis att vara mindre hos stora delar av de målgrupper som rekryteringen kommer att rikta sig till än vad som är fallet i dag.

Mot denna bakgrund är det enligt regeringen naturligt att rekryterings- kostnaderna för Försvarsmakten ökar i det nya systemet jämfört med vad som varit fallet under tillämpningen av totalförsvarsplikten. Denna ökade kostnad ska dock sättas i relation till den besparing som det nya systemet för rekrytering och grundutbildning innebär totalt sett. Regeringen kan konstatera att Försvarsmakten har bedömt att rekryteringskostnaderna under de kommande tre åren kommer att uppgå till runt 230 miljoner kronor per år för att rekrytera ett tillräckligt antal personer till den grund- läggande militära utbildningen för att möta insatsorganisationens behov, medan utredningen har bedömt kostnaden till cirka 120 miljoner kronor

Prop. 2009/10:160

115

per år. Enligt regeringen måste det vara Försvarsmakten som inom ramen för sitt ansvar för myndighetens personalförsörjning beslutar vilka medel som ska användas för rekryteringsinsatser. Samtidigt vill regeringen framhålla vikten av att Försvarsmakten snabbt finner metoder att genom analyser av målgruppen och personalbehovet utforma en så kostnadsef- fektiv rekrytering som möjligt.

Som utredningen har redovisat visar internationella erfarenheter att en lokal förankring kan vara en mycket betydelsefull faktor vid rekrytering. Regeringen har ovan redovisat bedömningen att betydelsen av den lokala verksamheten talar för att beslut om antagning till en kompletterande grundutbildning, annan utbildning, anställning eller tjänstgöring inom hemvärnet i normalfallet bör fattas på förbands- eller skolnivå. Enligt regeringens mening talar erfarenheterna även för att en betydande del av Försvarsmaktens rekryteringsverksamhet bör bedrivas på det lokala pla- net. I linje med detta bör Försvarsmakten därför bedriva marknadsföring och andra rekryteringsinsatser vid förband, utbildningsgrupper och andra verksamhetsställen.

Regeringen kan i detta sammanhang konstatera att utredningen har framhållit att Försvarsmakten bör analysera möjligheterna till fördjupat samarbete med Arbetsförmedlingen. Regeringen delar – liksom Arbets- förmedlingen i sitt remissvar - utredningens bedömning i denna del. Ge- nom en samverkan med Arbetsförmedlingens kontor runt om i landet skulle Försvarsmakten sannolikt på ett effektivt sätt kunna få ett omfat- tande genomslag för sitt rekryteringsarbete på det lokala planet.

Som utredningen har påtalat visar internationella erfarenheter att det är av stor betydelse att personer som visar ett intresse för Försvarsmakten kan erbjudas grundutbildning så snabbt som möjligt. Det är angeläget att Försvarsmakten tar tillvara den kunskapen. Detta förutsätter i sin tur att Försvarsmakten ställer krav på att testförfarande kan genomföras fortlö- pande över året.

I detta sammanhang finns även anledning att lyfta fram att allmänhe- tens förtroende för Försvarsmaktens verksamhet påverkas av hur myn- digheten porträtteras i media. Av denna anledning är det av vikt att För- svarsmakten har en beredskap för att snabbt agera vid exempelvis felak- tig rapportering. I ett bredare perspektiv gäller detta oavsett om en hän- delse som rapporterats har anknytning till Försvarsmaktens verksamhet inom eller utom landet. I fråga om möjligheterna att särskilt hantera kritik som uppkommer vid internationella insatser redovisar regeringen sina bedömningar i avsnitt 5.13.

Det är naturligt att möjligheterna att rekrytera personal kommer att på- verkas av yttre förutsättningar såsom till exempel ekonomisk konjunktur och demografiska förhållanden. Enligt regeringen kan dock eventuella rekryteringssvårigheter som är en följd av sådana förhållanden inte tillå- tas påverka de grundläggande krav som ställs på de personer som antas till utbildning eller tjänstgöring inom Försvarsmakten. Det vore på sikt negativt för rekryteringsförmågan om det skapades en bild av att tjänst- göring inom Försvarsmakten ställer lägre krav på den enskildes kvalifi- kationer än andra arbeten. Att upprätthålla relevanta krav på personalen är på så sätt en del i att bibehålla en stark rekryteringskraft.

I enlighet med vad regeringen tidigare beskrivit kommer den nya grundläggande militära utbildningen att införas successivt under åren

Prop. 2009/10:160

116

2010–2012. Enligt regeringens mening är det av största vikt att Försvars- makten utnyttjar den tidsfrist som det successiva införandet innebär väl, och genomför nödvändiga åtgärder för att kunna möta det sammanlagda personalbehovet i fråga om militär personal genom den grundläggande militära utbildningen från och med 2012. Det inriktningsbeslut som re- geringen har fattat i fråga om Försvarsmaktens verksamhet 2010-2012 samt det beslut regeringen har fattat i fråga om inriktningen för plane- ringen av det nya systemet för rekrytering och grundutbildning kommer att vara ett stöd för Försvarsmakten i det fortsatta arbetet. Regeringen följer därutöver kontinuerligt införandet av det nya systemet genom den rapportering som inkommer från Försvarsmakten.

Särskilt om vikten av behovs- och målgruppsanalys

För att lyckas med den framtida rekryteringen är det väsentligt att För- svarsmakten finner metoder för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt använda marknadsföringsinsatser. Information om de målgrupper som rekryteringen ska rikta sig till är en förutsättning för en effektiv rekrytering. Det är därför av avgörande betydelse att Försvarsmakten snabbt skaffar sig kunskap om vilka grupper som har intresse för och förmåga att genomgå den grundläggande militära utbildningen och som i förlängningen kan vara möjliga att rekrytera. En förutsättning för rekryte- ringsarbetet är givetvis myndighetens personalplanering, som ger vid handen hur många personer av olika kategorier som behövs för att fullgö- ra de uppdrag myndigheten har att utföra. Försvarsmakten bör under perioden 2010 och 2011 prioritera utformningen av ändamålsenliga och effektiva metoder för rekrytering.

Försvarsmaktens rekryteringsverksamhet och de behovs- och mål- gruppsanalyser som ligger till grund för denna måste ständigt utvecklas för att vara i fas med samhällsutvecklingen och för att kunna anpassas efter behov hos både Försvarsmakten och enskilda.

Regeringen vill i detta sammanhang framhålla de slutsatser som redo- visats av utredningen i fråga om vilka målgrupper som på en övergripan- de nivå kan vara aktuella när det gäller rekryteringen till den grund- läggande militära utbildningen. Enligt utredningen bör marknadsföringen av den grundläggande utbildningen riktas både till personer som hyser ett visst intresse för Försvarsmakten, men som känner tvekan till ett mer långsiktigt engagemang, och till personer som redan innan utbildningen är intresserade av vissa specifika befattningar eller fortsatta utbildnings- vägar inom Försvarsmakten. För att uppnå effektivitet i rekryteringen bör dock kommunikationen i förhållande till dessa grupper utformas och anpassas på olika sätt.

I rekryteringsarbetet är särskilda ansträngningar motiverade för att åstadkomma en jämnare könsfördelning bland dem som rekryteras, ge- nom att öka andelen kvinnor, samt i övrigt sträva efter en representativ sammansättning med hänsyn till ursprung och tillhörighet till minoritets- grupper. Det är vidare angeläget att Försvarsmakten fortsätter arbetet med mångfalds- och värdegrundsfrågor, utifrån perspektivet att myndig- heten måste vara en intressant arbetsgivare även för grupper som i dag är underrepresenterade i verksamheten.

Prop. 2009/10:160

117

En persons inställning till en viss specifik befattning kan givetvis för- Prop. 2009/10:160 ändras under utbildningens gång. På samma sätt kan möjligheterna för

tjänstgöring i en specifik befattning påverkas genom ökade kunskaper om personens förutsättningar eller förändrade behov inom Försvarsmak- ten. För att åstadkomma en effektiv rekrytering krävs att Försvarsmakten förmår att hantera sådana ändrade förhållanden på ett flexibelt sätt. För- svarsmakten bör i den utsträckning det är möjligt vara lyhörd för enskilda önskemål utifrån individens förutsättningar. Under den grundläggande militära utbildningen är det naturligtvis viktigt att Försvarsmakten genomför särskilda informations- och rekryteringsinsatser gentemot de individer som är osäkra om sin fortsatta utvecklingsbana.

I fråga om rekrytering till hemvärnet konstaterar regeringen att utred- ningen har pekat på att rekryteringsgrunden för hemvärnet troligen i stor utsträckning består av andra personer än de som är intresserade av tjänst- göring inom övriga Försvarsmakten. Mot denna bakgrund bör Försvars- makten genomföra särskilda målgruppsanalyser i fråga om rekryteringen till hemvärnet. I detta arbete bör Försvarsmakten särskilt beakta de erfa- renheter som finns av hemvärnets tidigare rekrytering.

4.10Information om försvar och krisberedskap

Regeringens bedömning: Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap bör – inom ramen för sitt ansvar att samordna information om skydd mot olyckor, krisberedskap och totalförsvar samt säkerhetspoli- tik – fortsätta att utveckla sitt arbete för att finna lämpliga arbetsfor- mer för myndigheters samverkan när det gäller information om områ- det försvar. Vidare bör myndigheten arbeta för att finna effektiva me- toder för informationsspridning med utgångspunkt från de målgrupper som kan identifieras.

Information om försvar och om krisberedskap bör distribueras till samtliga kvinnor och män som åläggs att medverka till utredning om sina personliga förhållanden. Myndigheten för samhällsskydd och be- redskap bör ha ansvaret för att utarbeta denna information.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslår dock även att en ny journalistisk publi- kation ska inrättas för att bevaka försvarsområdet.

Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinsatser som yttrat sig om förslaget, däribland Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Totalförsvarets pliktverk, Statskontoret, Försvarshögsko- lan och Officersförbundet, tillstyrker i allt väsentligt utredningens för- slag.

Värnpliktsnytt och Värnpliktsrådet tillstyrker förslaget att en ny journa- listisk publikation ska inrättas för att bevaka försvarsområdet, medan

Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap avstyrker utredningens förslag i denna del.

118

Skälen för regeringens bedömning

Samordning av information om försvar och samhällets krisberedskap

Idag finns flera olika myndigheter, institutioner och organisationer som bidrar till att sprida kunskap om försvar och om krisberedskap. En stor mängd information om försvar och samhällets krisberedskap finns till exempel samlad på olika webbplatser. Även frivilligorganisationer som exempelvis Civilförsvarsförbundet och Svenska Röda Korset bedriver utbildning på området. Utredningen har samtidigt pekat på att kunskaps- nivån hos allmänheten vad gäller det civila och militära försvaret är låg trots den stora mängd information som finns tillgänglig.

Regeringen har ovan redovisat sina bedömningar i fråga om kraven på rekryteringen till Försvarsmakten. Enligt regeringens mening bör det göras en distinktion mellan den form av kommunikationsverksamhet som i ett bredare perspektiv syftar till att informera om Försvarsmakten och dess uppdrag, och den kommunikation som mer direkt syftar till att re- krytera personal. Som redan nämnts kan en god kunskap om Försvars- makten och dess verksamhet bland allmänheten bidra till att skapa förut- sättningar för en framgångsrik rekrytering, eftersom Försvarsmaktens attraktionskraft påverkas av det förtroende som finns för myndigheten. En sammanblandning mellan dessa verksamheter bör dock inte göras.

En konsekvens av att större delen av den manliga årsklassen tidigare genomförde värnplikts- och civilpliktsutbildningen var i viss utsträckning att ökad kunskap spreds om försvaret. De senaste decenniernas minskade utbildningsbehov har emellertid kraftigt begränsat denna effekt av ut- bildningen. Enligt regeringens mening finns mot denna bakgrund anled- ning att förbättra informationen om försvarsfrågor i ett bredare perspek- tiv. Försvarsmakten har en viktig roll i detta arbete, men information av allmän karaktär bör separeras från den kommunikation som syftar till att rekrytera personal till verksamheten.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har redan idag till upp- gift att, tillsammans med andra berörda aktörer, verka för en sammanhål- len information om skydd mot olyckor, krisberedskap och totalförsvar samt säkerhetspolitik. Myndigheten driver bland annat webbplatser om krisberedskap och säkerhetspolitik. Vidare finns i myndighetens regi ett informationsråd med deltagande från andra myndigheter som bedriver informationsarbete i försvarsfrågor.

Enligt regeringens mening bör Myndigheten för samhällsskydd och be- redskap utveckla sitt arbete inom området försvar, exempelvis genom att fortsatt utveckla arbetsformerna för samordningen av de berörda myn- digheternas arbete för informationssammanställning och informations- spridning. Myndigheter som i särskilt hög grad berörs av detta är, förut- om Försvarsmakten, exempelvis Försvarshögskolan, Totalförsvarets pliktverk och Statens skolverk. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bör också spela en aktiv roll för att identifiera hur man på effektivast möjliga sätt når ut med information till de målgrupper den har identifierat. Till grund för arbetet bör vidare läggas en fördjupad analys av hur information om försvar på ett effektivt sätt kan kommuniceras till befolkningen i allmänhet och till specifika målgrupper i synnerhet. Vida- re bör myndigheten analysera på vilket sätt engagemanget i de frivilliga

Prop. 2009/10:160

119

försvarsorganisationerna kan tas tillvara. Särskild uppmärksamhet bör Prop. 2009/10:160 vidare ägnas frågan om information till ungdomar.

Regeringen anser även att det bör klarläggas vilka ytterligare möjlighe-

 

ter som kan finnas för att inom ramen för skolan sprida information om

 

försvar och krisberedskap till högstadie- och gymnasieelever. Regeringen

 

avser att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i uppdrag att,

 

i samråd med Statens skolverk och övriga berörda myndigheter, utveckla

 

informationsverksamheten i enlighet med dessa utgångspunkter.

 

Information i samband med lämplighetsundersökningen

 

Inför dagens lämplighetsundersökning skickas information om försvar

 

och samhällets krisberedskap till samtliga 17-åringar. Ytterligare infor-

 

mation om värnpliktsutbildningen delas ut vid mässor, skolbesök och

 

liknande.

 

Som tidigare nämnts innebär regeringens förslag att de totalförsvars-

 

pliktigas skyldigheter, när skyldigheten att fullgöra värnplikt och civil-

 

plikt inte tillämpas, begränsas till att lämna sådana uppgifter om sig själ-

 

va som begärs av den ansvariga myndigheten. Detta kan jämföras med de

 

moment som innefattas av dagens webbaserade lämplighetsundersök-

 

ning, med skillnaden att det blir obligatoriskt för både kvinnor och män i

 

en ålderskull att svara på frågorna. Innebörden av regeringens förslag är

 

vidare att bestämmelserna i lagen om totalförsvarsplikt fortfarande gäller.

 

I samband med att de totalförsvarspliktiga ungdomarna lämnar uppgif-

 

ter om sig själva, det vill säga deltar i lämplighetsundersökningen, ser

 

regeringen ett tydligt behov av att informera om vad totalförsvarsplikten

 

innebär för den enskilde såväl i fred, under höjd beredskap som då reger-

 

ingen beslutar om att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt

 

åter ska tillämpas. I det sammanhanget är det vidare lämpligt att även

 

informera om försvar och krisberedskap på liknande sätt som i dag. På

 

detta sätt får en hel åldersgrupp tillgång till information. Eftersom denna

 

information innefattar sakområden som ligger inom flera myndigheters

 

ansvarsområden, och inte syftar till rekrytering, bör den tas fram och

 

samordnas under ledning av Myndigheten för samhällsskydd och bered-

 

skap. Regeringen avser att ge ett uppdrag av denna innebörd till myndig-

 

heten.

 

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i fråga om eventuella

 

anslagskonsekvenser av förslagen inom utgiftsområdet i budgetproposi-

 

tionen för 2011.

 

Värnpliktsnytt

 

Som en konsekvens av att inga totalförsvarspliktiga fullgör värnplikt

 

kommer Försvarsmaktens utgivning av tidningen Värnpliktsnytt att upp-

 

höra. Utredningen har föreslagit att en ny statlig publikation, som är

 

fristående från andra myndigheter, bör inrättas med uppgift att bevaka

 

och rapportera om verksamhet inom försvarsområdet.

 

Regeringen kan konstatera att utgivningen och tidningens uppdrag har

 

motiverats av de speciella förhållanden som gäller totalförsvarspliktiga.

 

Vidare har utgivningen av Värnpliktsnytt varit en förutsättning för ut-

120

 

bildningen av totalförsvarspliktiga informationssoldater. I och med att Prop. 2009/10:160 skyldigheten att fullgöra värnplikt inte tillämpas försvinner behovet av en

tidning som särskilt granskar totalförsvarspliktigas situation under grundutbildningen.

En oberoende rapportering och bevakning i media av Försvarsmakten är en betydelsefull faktor för att ge bästa möjliga förutsättningar för insyn och objektiv rapportering om verksamheten. I förlängningen ger en jour- nalistisk granskning bättre förutsättningar för att utveckla verksamheten och upprätthålla dess förankring i samhället. Enligt regeringens mening talar starka principiella skäl dock emot att den journalistiska granskning- en av Försvarsmaktens verksamhet utförs av en publikation som ges ut av en myndighet under regeringen.

Däremot finns möjligheter för Försvarsmakten och andra myndigheter att ge ut publikationer som riktar sig till allmänheten som ett led i myn- dighetens ansvar för att tillhandahålla information om myndighetens verksamhet i enlighet med myndighetsförordningen. Vidare finns möj- lighet att ge ut publikationer inom myndigheten som ett led i den interna informationsverksamheten, till exempel en publikation som skulle kunna rikta sig till rekryter. Försvarsmakten bör därför överväga på vilket sätt upphörandet av Värnpliktsnytt föranleder ett behov av att myndigheten skapar en ny publikation eller vidtar någon annan åtgärd för att säkerstäl- la myndighetens behov av informationsspridning. I denna bedömning bör även vägas in de fortsatta behoven av och möjligheterna till utbildning av informationssoldater.

I detta sammanhang vill regeringen även peka på de bedömningar som regeringen redovisat ovan i fråga om de framtida kraven på informa- tionsverksamheten, både för att skapa förutsättningar för rekrytering till Försvarsmakten och för att förstärka den information som i ett bredare perspektiv syftar till att sprida kunskap om försvaret och samhällets kris- beredskap. Det bör i första hand vara Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som, inom respektive ansvarsområde, avgör på vilket sätt som de resurser som frigörs i och med att Värnplikts- nytt upphör bör användas för att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt bidra till informationsarbetet.

4.11Socialförsäkringsskydd, diskrimineringsskydd och skattefrihet för rekryter m.m.

Regeringens förslag: Rekryt som genomgår eller har genomgått mi- litär utbildning inom Försvarsmakten ska ha samma villkor som den som utbildas eller har utbildats enligt lagen (1994:1809) om totalför- svarsplikt vad gäller lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Rekryt som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten ska omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Rekryt som fullgör den nya militära utbildningen på frivillig grund ska omfattas av lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.

121

Den tid då en enskild varit hindrad att arbeta på grund av den militä- ra utbildningen på frivillig grund inom Försvarsmakten ska inte räknas med när ramtiden enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring bestäms.

Ersättningar och förmåner som lämnas till rekryter ska vara skatte- fria. Familjebidrag till rekryter ska omfattas av samma skatteregler som familjebidrag till totalförsvarspliktiga. Rekryter ska även omfat- tas av skattefrihet när de får ersättning vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskgaranti.

Rekryterna ska vara skyddade mot diskriminering och ansvariga myndigheter eller organisationer ha skyldighet att utreda och åtgärda trakasserier eller sexuella trakasserier. Undantaget i diskriminerings- lagen (2008:567) om tillämpning av bestämmelser om mönstrings- och tjänstgöringsskyldighet endast för män utgår. Vidare utgår i sam- ma lag undantaget beträffande lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbild- ning.

Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningens lagtekniska lösning skiljer sig från regeringens förslag i flera fall såsom t.ex. ändringen i inkomstskattelagen (1999:1229). Utred- ningen har inte heller i diskrimineringslagen (2008:567) föreslagit att den som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten på frivillig grund ska vara skyddad mot diskriminering på samma sätt som den totalför- svarspliktige som fullgör sina skyldigheter enligt lagen om totalförsvars- plikt.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inga syn- punkter på förslagen.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Enskilda som genomgår sådan militär utbildning inom Försvarsmakten på frivillig grund som är avsedd att träda i stället för grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt benämns rekryt. Enskild som genomgår grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten omfattas inte av begreppet.

Regeringen anser att det huvudsakligen föreligger samma skyddsbehov och principiella ställningstaganden som gör sig gällande för en enskild som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som denne sökt och blivit antagen till, som för den som genomgår utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Verksamheten och miljön är av samma särpräglade och farliga art. Utbildningen pågår endast en kortare tid och leder inte med säkerhet till fast anställning eller andra tryggade förhållanden. Det kommer med stor sannolikhet vara personer i ung ålder utan etablering på arbets- och bostadsmarknaden m.m., som söker för att bli antagen till en militär utbildning inom Försvarsmakten. De är jämförbara med de som i dag åläggs utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Regering- en menar därför att det finns starka skäl för att de som genomgår en mili- tär utbildning på frivillig grund huvudsakligen ska omfattas av samma

Prop. 2009/10:160

122

bestämmelser som de som grundutbildas enligt lagen om totalförsvars- plikt. Nedan följer en mer detaljerad motivering till de olika lagändringar som är aktuella.

Lagen om allmän försäkring

Utredningen har föreslagit att personer som genomgår frivillig militär utbildning under utbildningstiden ska ha ett skydd för sin sjukpenning- grundande inkomst (SGI) motsvarande vad som gäller för den som full- gör tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Sjukpenninggrundande inkomst används bland annat vid beräkning av sjukpenning och föräldrapenning. SGI fastställs av Försäkringskassan utifrån den årsarbetsinkomst som en enskild beräknas få. Om en person saknar arbetsinkomst finns som regel inga förutsättningar för att fastställa någon SGI. Enlig lagen om allmän försäkring kan en person dock i vissa fall behålla en tidigare fastställd SGI under en period, trots att han eller hon inte längre har någon arbetsinkomst. Sådant så kallat SGI-skydd gäller bland annat under tid som en person bedriver studier och uppbär studiestöd, deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitets- stöd eller fullgör tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt (3 kap. 5 §, lagen (1962:381) om allmän försäkring, förkortad AFL). SGI- skyddet motiveras i flera fall utifrån den enskildes anknytning till för- värvslivet. I andra fall, exempelvis för viss biståndspersonal, har SGI- skyddet också ansetts motiverat utifrån samhällsnyttan av verksamheten (3 kap. 5 b §, AFL).

Åldersspridningen bland de rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten kommer jämfört med dagens totalförsvarspliktiga att vara större. Ett betydande antal kommer med all sannolikhet att vara etablerade på arbetsmarkanden när de påbörjar utbildningen. Samtidigt kommer inte utbildningen för alla som genomför den att leda till en an- ställning inom Försvarsmakten. Mot bakgrund av detta anser regeringen att den enskilde bör ha ett skydd för sin ordinarie anställning under ut- bildningen (se nedan om lagen om skydd för anställning vid viss tjänst- göring inom totalförsvaret m.m.). På samma sätt är det viktigt att den som genomgår utbildningen inte befinner sig i en sämre SGI-situation efter genomförd utbildning jämfört med före. Förutom detta ser regering- en ytterligare skäl att skydda den enskildes SGI under utbildningen. Fri- villigt engagemang inom Försvarsmakten är att se som samhällsnyttig verksamhet på samma sätt som exempelvis biståndsarbete. Den som frivilligt engagerar sig i försvaret bör även av detta skäl garanteras ett skydd för sin SGI under utbildningen enligt 3 kap. 5 § AFL och även få denna omräknad enligt 3 kap. 5 d § samma lag.

För vissa grupper av försäkrade ställer lagen om allmän försäkring upp särskilda beräkningsgrunder vad gäller sjukpenninggrundande inkomst. Detta gäller bland annat för studenter som studerar med studiemedel och för totalförsvarspliktiga som genomgår längre grundutbildning än 60 dagar. Sådan så kallad studietids-SGI respektive värnplikts-SGI be- räknas på underlag av extraarbete som den enskilde utför vid sidan om sina studier eller grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt (3 kap. 5 § tredje, fjärde respektive sjunde stycket, AFL). Det är enligt

Prop. 2009/10:160

123

regeringens uppfattning rimligt att detta ska gälla även rekryter som Prop. 2009/10:160 genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten. Regeringens förslag

innebär att sjukpenning till rekryter kommer att kunna utges för dagar då den enskilde skulle ha förvärvsarbetat, enligt samma principer som gäller för totalförsvarspliktiga i dag.

Regeringen beslutar denna dag även propositionen Utökad finansiell samordning, m.m., prop. 2009/10:154. I den propositionen föreslås att en ny punkt 8 införs i 3 kap. 5 § tredje stycket AFL, med ikraftträdande den 1 december 2010. I nu föreliggande proposition föreslås en ändring i samma lagrum, dock med ett tidigare ikraftträdandetidpunkt. Följden härav blir att den ovan nämnda punkten 8 inte finns med i den här aktuel- la proposition.

Lagen om statligt personskadeskydd och lagen om statlig ersättning vid ideell skada

Utredningen har föreslagit att rekryter som genomgår grundläggande militär utbildning ska läggas till som personalkategori i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Detta för att säkerställa att rekryter- na får samma personskadeskydd som totalförsvarspliktiga har. Enligt utredningen bör rekryter vidare läggas till i 1 § lagen om statlig ersätt- ning vid ideell skada m.m. (Li). Rekryter omfattas då av samma skydd som totalförsvarspliktiga och kan, med vissa begränsningar, ha rätt till ersättning för skada som inträffar vid ledighet och annan fritid utanför förläggningsplats eller annan plats där verksamheten i fråga bedrivs.

Totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt omfattas av LSP och Li. Genom dessa tillförsäkras den som skadas under den skyddstid som lagarna anger, ersättning oberoende av om skadan har orsakats av vållande eller inte.

Det är regeringens uppfattning att de risker som är förknippade med grundläggande militär utbildning även fortsättningsvis kommer att vara desamma. Dagens system är väl anpassat för att ersätta skador hos icke- anställda enskilda som har inträffat under militär utbildning och reger- ingen ser ingen anledning till att genomföra förändringar i det.

Personskadeskyddet i LSP gäller under den skyddstid som lagen ställer upp. För rekryter bör skyddstiden enligt kommittén börja löpa från första färden till verksamheten till den sista färden därifrån.

LSP ger rätt till ersättning vid sjukdom och vid bestående nedsättning av arbetsförmågan. Ersättningen kan bestå av sjukpenning, särskild sjuk- penning, livränta eller sjukvårdsersättning. Sjukpenning eller livränta utgår dock inte under skyddstiden. Vidare lämnas ersättning vid dödsfall.

Den exakta omfattningen av personskadeskyddet varierar något för de olika personalkategorier som omfattas av LSP. Enligt regeringen bör rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten ha ett skydd som motsvarar vad som gäller för totalförsvarspliktiga. Detta in- nebär att rekryter vid vissa tillfällen kan ha rätt till särskild sjukpenning samt att beräkning av sjukpenning, särskild sjukpenning och livränta omfattas av vissa garantinivåer. Det sistnämnda är viktigt mot bakgrund av att de som genomgår utbildningen ofta kan vara unga. De kanske inte

har haft något arbete innan de påbörjar utbildningen. Det går då inte att

124

fastställa någon sjukpenninggrundande inkomst för dem. Att rekryter får Prop. 2009/10:160 ett motsvarande skydd som totalförsvarspliktiga innebär vidare att rekry-

ter som har skadats under utbildningen kommer att omfattas av bestäm- melserna i 13 a § LSP. De kommer därigenom även efter skyddstidens utgång ha rätt till ersättning för vissa sjukvårds- och läkemedelskostna- der.

Den som ådrar sig skada som omfattas av LSP kan även ha rätt till er-

 

sättning för sveda, värk, lyte och men samt för särskilda olägenheter

 

enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada m.m. Enligt regeringen

 

bör rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten

 

läggas till i 1 § Li. Rekryterna omfattas då av samma skydd som totalför-

 

svarspliktiga och kan, med vissa begränsningar, ha rätt till ersättning för

 

skada som inträffar vid ledighet och annan fritid utanför förläggnings-

 

plats eller annan plats där verksamheten i fråga bedrivs.

 

Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

 

Utredningen har föreslagit att rekryter som genomgår militär utbildning

 

inom Försvarsmakten ska omfattas av bestämmelserna i lagen om disci-

 

plinansvar inom totalförsvaret, m.m.

 

Militär verksamhet är av speciell natur. Den är inte sällan farligt både

 

för den enskilde och allmänheten. Inom verksamheten hanteras vapen,

 

tunga fordon och en del farliga ämnen. Oavsett om det rör utbildning

 

eller operativa insatser krävs att ordning kan upprätthållas inom För-

 

svarsmakten och att personalen följer givna instruktioner. Som komple-

 

ment till straffrättsliga bestämmelser lyder personalen i Försvarsmakten

 

under disciplinära regelverk. Dessa finns till för att hantera och förebyg-

 

ga förseelser bland personalen och för att upprätthålla ordningen.

 

Anställd personal inom Försvarsmakten lyder i fredstid under lagen

 

(1994:260) om offentlig anställning (LOA). Totalförsvarspliktiga som

 

fullgör värnplikt eller civilplikt lyder under lagen (1994:1811) om di-

 

sciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Denna lag är även tillämplig på

 

personal som tjänstgör i Försvarsmaktens utlandsstyrka, på hemvärns-

 

män under tiden som de är tjänstgöringsskyldiga, på krigsfrivillig perso-

 

nal och på personal som genomgår utbildning för att få anställning i

 

Försvarsmakten.

 

Regeringen anser att rekryter som genomgår militär utbildning bör lyda

 

under någon form av disciplinärt regelverk. Till skillnad från totalför-

 

svarspliktiga genomgår rekryter utbildning på helt frivillig grund och kan

 

avbryta denna när de själva vill. Detta gör emellertid inte att behovet av

 

ett fungerande disciplinsystem försvinner. Utbildningen innefattar va-

 

penhantering och andra utbildningsmoment som ställer stora krav på att

 

de som genomgår utbildningen rättar sig efter instruktioner. Det finns

 

därför behov av ett system som kan motverka sådana disciplinförseelser

 

som inte är av så allvarlig art att personen ska avskiljas från utbildningen

 

eller åtalsanmälas.

 

Rekryter kommer inte att vara anställda under utbildningen. De kom-

 

mer således inte heller att omfattas av LOA och den disciplinhantering

 

som ryms inom denna lag. I dag finns ett fungerande system vid För-

 

svarsmaktens organisationsenheter för handläggning av disciplinärenden

125

 

rörande totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt som är reglerat i lagen Prop. 2009/10:160 om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Under denna lag faller även

viss militär personal som genomgår frivillig grundutbildning inom För- svarsmakten. Detta gäller officersaspiranter såväl som aspiranter som utbildas enligt förordningen om grundläggande militär utbildning inom Försvarsmakten. Självfallet bör ytterligare något annat disciplinärt sy- stem inte skapas för just rekryter. Regeringen delar därför utredningens uppfattning. Lagen om disciplinansvar inom totalförvaret, m.m. bör såle- des kompletteras så att den också omfattar rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten, oavsett om rekryterna genomgår ut- bildningen för att få anställning inom Försvarsmakten eller inte. Rege- ringen förslår därför ett sådant tillägg. Ändringar i den här aktuella lagen diskuteras även i avsnitt 5.18.

Lagen om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.

Utredningen har föreslagit att den som genomgår militär utbildning ska ha samma skydd för den anställning från vilken han eller hon är tjänstle- dig (civil anställning) som tillkommer totalförsvarspliktig personal i enlighet med 9 kap. lagen om totalförsvarsplikt.

Enligt 9 kap. lagen om totalförsvarsplikt får ingen arbetstagare sägas upp eller avskedas på grund av att han eller hon fullgör totalförsvarsplikt. Arbetstagarens förmåner i anställningen får inte heller försämras annat än vad som följer av uppehållet i arbetet. Arbetstagaren har å sin sida bland annat en skyldighet att informera sin arbetsgivare om när tjänstgöring ska påbörjas och avslutas. Genom lagen (1994:2076) om skydd för anställ- ning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. görs bestämmelserna i 9 kap. lagen om totalförsvarsplikt, även tillämpliga på personal som reservofficer, hemvärnspersonal samt på personal i Försvarsmaktens utlandsstyrka.

Försvarsmaktens verksamhet är, som har nämnts tidigare, av speciellt slag. Det är svårt att på förhand med visshet veta vem som kommer att passa för tjänstgöring. Det är först i slutet av den grundläggande militära utbildningen som Försvarsmakten och den enskilde tar slutlig ställning till om samarbetet bör fortsätta och hur ett fortsatt engagemang ska se ut. Mot bakgrund av detta är det rimligt att den enskilde har en möjlighet att återgå till sin civila anställning för det fall att antingen hon eller han eller Försvarsmakten inte finner anledning till ett fortsatt engagemang. Ett skydd för anställningen i detta avseende kan ha mycket stor betydelse för rekryteringen av personal till Försvarsmakten. Genom skyddet för an- ställningen vågar unga personer på arbetsmarknaden pröva att söka sig till Försvarsmakten och dess grundläggande utbildning. Regeringen anser därför att rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmak- ten bör tillföras som skyddsvärd grupp i lagen om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. och därmed erhålla ett skydd för sin eventuella civila anställning. Förslag till ändringar i den här aktuella lagen finns även i avsnitt 5.18.

126

Lagen om arbetslöshetsförsäkring

Prop. 2009/10:160

Utredningen har föreslagit att en ändring bör göras i lagen (1997:238) om

 

arbetslöshetsförsäkring så att tid då en enskild inte har kunnat förvärvs-

 

arbeta för att han eller hon deltagit i militär utbildning inom Försvars-

 

makten inte räknas med när ramtiden ska bestämmas.

 

En person kan söka till militär utbildning av flera skäl. Ett skäl kan

 

vara att personen vill pröva om fortsatt engagemang inom Försvarsmak-

 

ten är något som passar för honom eller henne. Ett annat skäl kan vara att

 

personen avser att engagera sig inom hemvärnet. Tillträde till utbildning-

 

en är emellertid ingen garanti för fortsatt utbildning, kontraktering eller

 

anställning inom Försvarsmakten. Det kan finnas flera olika skäl till att

 

den grundläggande militära utbildningen inte leder till något fortsatt

 

engagemang inom Försvarsmakten. Personen ifråga kan visa sig olämp-

 

lig för fortsatt tjänstgöring inom Försvarsmakten eller inte uppfylla kra-

 

ven för någon av de tjänster som erbjuds inom myndigheten för tillfället.

 

Ur detta perspektiv tar den enskilde en risk när han eller hon söker till

 

utbildningen. Regeringen har uppmärksammat denna risk ovan och före-

 

slagit att ingen arbetstagare får sägas upp eller avskedas på grund av att

 

han eller hon genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten. Nämnas

 

bör också att i de fall när en person, frivilligt, söker sig till militär utbild-

 

ning i syfte att senare engagera sig i hemvärnet, är anställning inom För-

 

svarsmakten överhuvudtaget inte det slutliga målet med utbildningen.

 

Även ur detta perspektiv är det viktigt att den enskilde har ett skydd för

 

sin ordinarie anställning.

 

Den utbildning som utredningen har föreslagit är relativt kort och den

 

som genomgår den kommer att ha kvar en anknytning till arbetsmarkna-

 

den. Mot bakgrund av detta och mot vad som har sagts i ovanstående

 

stycke, är det regeringens åsikt att det inte vore rimligt om den enskilde

 

befann sig i en ur arbetslöshetsförsäkringsrättsligt hänseende markant

 

sämre situation efter genomförd utbildning än innan utbildningen påbör-

 

jades. Detta betyder dock inte att utbildningen ska betraktas som för-

 

värvsarbete. Utbildningen är frivillig och den enskilde har inte på något

 

sätt ålagts att genomgå den. Sett mot detta föreslår regeringen därför att

 

tid med frivillig utbildning inte ska räknas med då ramtiden bestäms.

 

Som sådan så kallad överhoppningsbar tid räknas i dag bland annat

 

tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt, avslutade heltidsstudier i

 

vissa fall, tid med föräldrapenningförmån, samt arbete som har finansie-

 

rats med särskilt anställningsstöd. Lagen om arbetslöshetsförsäkring bör

 

alltså ändras på sätt som utredningen har föreslagit.

 

Inkomstskattelagen

 

Utredningen har föreslagit att en månadsersättning ska betalas till rekry-

 

ter som genomför frivillig grundläggande militär utbildning. Månadser-

 

sättningen ska motsvara den dagersättning, ersättning för måltidskostna-

 

der och utbildningspremie som betalas ut till totalförsvarspliktiga i dag.

 

Försvarsmakten föreslås få besluta om hur stor månadsersättningen ska

 

vara. Utredningen föreslår även att rekryter under militär utbildning ska

 

ha rätt till gratis kost och logi samt till kläder och utrustning som hör till

 

utbildningen. Utredningen anser att dessa ersättningar och naturaförmå-

127

ner ska vara skattebefriade och att det därför bör införas en ny bestäm- melse om detta i inkomstskattelagen.

Enligt 11 kap. 25 § inkomstskattelagen ska totalförsvarspliktigas dag- ersättningar och tillägg till sådana ersättningar, naturaförmåner, fälttrak- tamenten, befattningspenningar, utbildningspremier, utryckningsbidrag samt avgångsvederlag inte tas upp till beskattning. Familjebidrag till totalförsvarspliktiga ska tas upp till beskattning bara om bidraget betalas ut i form av näringsbidrag. Familjebidrag anses tillfalla den totalför- svarspliktige, även om bidraget betalas ut till någon annan. Familjebidrag i form av näringsbidrag ska tas upp i inkomstslaget tjänst, om näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som den totalförsvarspliktige inte är delägare i, och i annat fall i inkomstslaget näringsverksamhet. Det nu sagda tillämpas också för annan personal vid det svenska totalförsvaret som avlönas enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, t.ex. inom hemvärnet och för reservofficersaspiran- ter.

I likhet med utredningen anser regeringen att det är rimligt att ersätt- ning och förmåner till rekryter i likhet med vad som gäller för totalför- svarspliktiga ska vara skattebefriade.

Regeringen föreslår emellertid en annan lagteknisk utformning än ut- redningen. För att öka överskådligheten bör den gällande skattefrihetsre- geln för totalförsvarspliktiga utvidgas till att även avse rekryter.

Enligt 8 kap. 20 § inkomskattelagen är ersättning vid dödsfall eller in- validitet som lämnas till totalförsvarspliktiga genom statens riskgaranti skattefri. I likhet med utredningen anser regeringen att rekryter bör om- fattas av denna skattefrihet, vilket uttryckligen ska regleras i nämnda bestämmelse. Förslag till ändringar i den här aktuella lagen finns även i avsnitt 5.18.

Diskrimineringslagen

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet med diskriminering vid bl.a. mönstring, utredning om personliga förhållanden eller fullgörande av värnplikt eller civilplikt. De ansvariga myndigheterna eller organisatio- nerna har ett ansvar att utreda och vidta åtgärder vid kännedom om att en totalförsvarspliktig anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med t.ex. mönstring eller fullgörande av värnplikt eller civilplikt. Utredningen har inte lämnat några förslag som innebär att rekryterna ska omfattas av dessa regler i diskrimineringslagen. Utred- ningen har i den delen föreslagit att det ska tillsättas en ny nämnd, en central tillsyns- och utbildningsbevakningsfunktion, som bl.a. ska hante- ra klagomål och kritik från rekryterna samt granska behandlingen av dessa så att de inte utsätts för felaktig behandling. Det är självklart mycket viktigt att ingen utsätts för diskriminering. Den som genomgår militär utbildning på frivillig grund är i princip i samma situation som den som fullgör sina skyldigheter enligt lagen om totalförsvarsplikt. Regeringen anser därför, att de som söker till och genomgår den före- slagna militära utbildningen inom Försvarsmakten ska ha samma skydd enligt diskrimineringslagen som de totalförsvarspliktiga som mönstrar och tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Prop. 2009/10:160

128

Mot bakgrund av att mönstringsskyldigheten och skyldigheten att Prop. 2009/10:160 tjänstgöra enligt lagen om totalförsvarsplikt ovan föreslås bli könsneutral

anser regeringen att undantaget från diskrimineringsförbudet avseende mönstringsskyldigheten och tjänstgöringsskyldighet endast för män bör utgå. Av samma anledning bör även undantaget från diskrimineringsför- budet avseende lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning utgå.

4.12Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: De ändringar i lagen om totalförsvarsplikt som innebär att Totalförsvarets pliktverk byter namn till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska träda i kraft den 1 januari 2010. Ändringarna i övrigt i lagen om totalförsvarsplikt ska träda i kraft den 1 juli 2010. Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2010. Övriga författningsändringar ska träda ikraft den 1 juli 2010.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Utredning- en har dock inte föreslagit att Totalförsvarets pliktverk ska ändra namn och att denna ändring ska träda ikraft den 1 januari 2011.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inga syn- punkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att änd- ringarna i lagen om totalförsvarsplikt ska träda i kraft den 1 juli 2010 samtidigt som lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning upphör att gälla, samt att övriga författningsändringar också ska träda i kraft den 1 juli 2010.

Utredningen har noga övervägt hur det nya systemet för soldatförsörj- ning ska införas. Den har belyst alternativ som t.ex. ett införande i flera steg eller minskade utbildningsvolymer under en övergångsperiod.

Särskilt angående ett alternativ med införande i flera steg eller med minskade värnpliktsvolymer

Ett alternativ till en omedelbar övergång är en successiv övergång där en del av utbildningen av soldater skulle ske med värnplikt som grund sam- tidigt som andra soldater skulle utbildas inom ramen för ett nytt system till vilket den enskilde sökt på frivillig väg. Värnpliktskullarna skulle då successivt minskas medan kullarna av frivilliga rekryter skulle ökas. En sådan typ av övergång skulle emellertid medföra ett flertal svårigheter. Soldater skulle grundutbildas med olika regelverk som bas. Att ha en grupp soldater som utbildas enligt ett system som baseras på plikt och i förlängningen under hot om straffansvar och en annan som utbildas på helt frivillig grund framstår inte som lämpligt. En sådan lösning skulle också leda till att Försvarsmakten är tvungen att använda två olika regel- system för soldater under utbildning, bland annat vad gäller förmåner och villkor, trots att innehållet i utbildningarna skulle vara detsamma.

129

Utredningens förslag innebär att ingen totalförsvarspliktig från och med den 1 juli 2010 ska vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt eller genomgå mönstring om inte regeringen med hänsyn till försvarsbe- redskapen har beslutat om det. Regeringen delar utredningens bedöm- ning. Ett införande i flera steg skulle kräva att övergångsbestämmelser infördes med innebörden att skyldigheten att fullgöra värnplikt fortsatte att gälla för vissa grupper av totalförsvarspliktiga även efter 1 juli 2010. Regeringen anser inte att det skulle vara lämpligt att på detta sätt undanta vissa totalförsvarspliktiga från ett generellt stadgande i lagen om totalför- svarsplikt. En konsekvens skulle också bli att man även efter införandet av en reform som innebär att soldatutbildning i Sverige ska ske på frivil- lig grund fortsatte att lagföra individer för brott mot totalförsvarsplikten. Regeringen menar att detta inte skulle kunna motiveras på något rimligt sätt.

Regeringen anser också att effektivitetsskäl talar för en lösning där re- formeringen av soldatförsörjningssystemet sker i ett steg. Dagens plikt- baserade utbildningssystem är ineffektivt på flera plan. Ett tydligt exem- pel utgörs av att alltför få totalförsvarspliktiga fortsätter inom Försvars- makten efter att ha fullgjort sin grundutbildning. Samtidigt är antalet utbildade – till följd av krigsorganisationens behov – lågt. Försvarsmak- ten har för att möta vissa delar av sina personalförsörjningsproblem bland annat nödgats att införa nya utbildningar för personer som är in- tresserade av en officerskarriär, men som inte har fullgjort värnplikt. Under övergången till ett nytt och mer ändamålsenligt personalförsörj- ningssystem framstår det som olämpligt att vidmakthålla delar av ett ineffektivt personalförsörjningssystem. I stället bör vakanser under en övergångsperiod mötas genom t.ex. riktade rekryteringsinsatser bland annat mot dem som har fullgjort värnplikt under tidigare år.

Den grundläggande militära utbildningen är utformad för att möjliggö- ra en ändamålsenlig militär personalförsörjning. Antalet rekryter som utbildas kommer att vara anpassat utifrån Försvarsmaktens samlade be- hov av militär personal. Såsom utredningen har visat är det nya utbild- ningssystemet avsevärt mer kostnadseffektivt för att utbilda insatsbered- da soldater. Regeringen anser därför att det framstår som uppenbart att det lämpligaste är att snarast övergå till det mest funktionella personal- försörjningssystemet.

Regeringens förslag innebär att ingen totalförsvarspliktig från och med detta datum ska vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt eller att genomgå mönstring om regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen inte har beslutat om det. Detta innefattar även totalförsvarspliktiga som är inskrivna för värnplikt, som genomgår grundutbildning för värnplikt, eller som är kallade till mönstring under eller efter den 1 juli 2010. Ut- bildning av soldater och sjömän ska från detta datum ske på frivillig grund.

Totalförsvarets pliktverk

Som framgår av avsnitt 4.8 anser regeringen att Totalförsvarets pliktverk ska byta namn till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet. Detta bl.a. för att bättre återspegla de uppgifter som myndigheten kommer att fullgöra

Prop. 2009/10:160

130

framöver. Namnbytet kräver vissa förberedelser och andra åtgärder för Prop. 2009/10:160 myndigheten. Vidare måste vissa saker som t.ex. myndighetens anslag

och namnbyte däri hinna hanteras. Regeringen anser därför att namnbytet ska träda ikraft den 1 januari 2011.

Genomförande av övriga lagändringar

Utredningen har föreslagit att samtliga förslag om författningsändringar rörande inrättandet av en ny militär grundläggande respektive ny militär kompletterande utbildning som vilar på frivillig grund ska träda i kraft 1 juli 2010. Regeringen delar utredningens bedömning i dessa delar. De övriga författningsändringar som är nödvändiga för att möjliggöra den nya utbildningen ska därför träda i kraft den 1 juli 2010.

4.13 Konsekvenser

Effekter för systemet för soldatförsörjning och den enskilde

 

Föreslagen ger Försvarsmakten bättre möjlighet att på ett kostnadseffek-

 

tivt och ändamålsenligt sätt personalförsörja sin insatsorganisation ut-

 

ifrån statsmakternas krav. Regeringens förslag innebär bl.a. att samma

 

skyldigheter ska gälla för kvinnor och män. Vidare kan rekrytering på

 

frivillig grund förväntas ge förbättrade förutsättningar att åstadkomma en

 

jämnare könsfördelning och en i övrigt mer representativ sammansätt-

 

ning bland dem som rekryteras. Regeringens förslag kommer därför att

 

skapa förbättrade förutsättningar för att öka jämställdheten mellan kvin-

 

nor och män samt för att nå de integrationspolitiska målen. I och med att

 

bestämmelserna om tjänstgöring med värnplikt eller civilplikt inte längre

 

ska tillämpas upphör inskränkningen för den enskildes rörelsefrihet.

 

Regeringens förslag är därmed till gagn för den personliga integriteten.

 

Vad gäller konsekvenserna för småföretagande och sysselsättning samt

 

offentlig service i olika delar av landet kommer de sannolikt att till över-

 

vägande del vara positiva.

 

Totalkostnaden för att utbilda rekryter enligt det nya systemet är av-

 

hängigt kostnader för marknadsföring, test- och urval samt de faktiska

 

utbildningskostnaderna. För att nå ut till nödvändigt antal rekryter måste

 

marknadsföringsinsatser genomföras, vars omfattning är beroende av

 

utbildningsbehovet. För att lämpliga personer ska erbjudas tillträde till

 

utbildningen måste tester och urval genomföras. Erfarenheter anger att

 

för varje utbildningsplats måste cirka tre personer genomgå test- och

 

urval. Slutligen tillkommer utbildningskostnader som kan delas upp i

 

flertal poster såsom ekonomiska ersättningar till rekryterna, löner till

 

befälen, sjukvårdskostnader och kostnader för utrustning.

 

Pliktsystemet är ett ineffektivt sätt att utbilda insatsberedda soldater på.

 

För att illustrera detta ur ett ekonomiskt perspektiv har utredningen gjort

 

en beräkning av vilka kostnaderna kan vara för att få ut 3 000 insatsklara

 

soldater i det nuvarande pliktsystemet, det vill säga den volym som krävs

 

för att fullgöra de mål som Försvarsmakten har fått av statsmakterna.

 

Denna kostnad har ställts i relation till vilka kostnaderna är för att få ut

 

motsvarande antal soldater i det föreslagna frivilligsystemet. Redovisade

131

 

osäkerhetsfaktorer till trots är skillnaderna mellan systemens effektivitet Prop. 2009/10:160 markant i och med att pliktsystemet är cirka 140 procent dyrare än frivil-

ligsystemet.

Förslagens betydelse för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet

Förslaget bedöms ha betydelse för sysselsättningen i olika delar av lan- det. De främsta orsakerna är dels att den militära utbildningen bör genomföras i olika delar av landet, dels att nämnda utbildning avses ge Försvarsmakten möjligheter att vidareutbilda, anställa och kontraktera de rekryter som har uppfyllt kraven på militär behörighet.

Att den grundläggande militära utbildningen bör kunna genomföras i

 

olika delar av landet innebär att Försvarsmakten måste fördela den utbil-

 

dande personalen utifrån var utbildningen ska genomföras. Det är i nulä-

 

get svårt att uttala sig om var utbildningarna kommer att ske och därige-

 

nom bedöma hur en omfördelning av Försvarsmaktens personal i denna

 

del kommer att påverka sysselsättningen regionalt.

 

Internationella erfarenheter visar att rekryteringsmålen ofta är lättare

 

att uppnå i de delar av landet där militärbaser är förlagda. Mot denna

 

bakgrund gör regeringen bedömningen att proportionerligt betraktat fler

 

personer kommer att söka till den grundläggande militära utbildningen

 

från områden i nära anslutning till existerande förband jämfört med andra

 

delar av landet. Fler bland dem som genomgår utbildningen kommer att

 

anställas av Försvarsmakten jämfört med dagens system. Detta innebär

 

att positiva sysselsättningseffekter kan förväntas där personer anställs.

 

Den lokala rekryteringsbasen framstår vara ännu starkare för hemvärnet

 

med de nationella skyddsstyrkorna. Denna personalkategori kommer,

 

utöver en del utbildande befäl, inte att vara anställd utan kontrakterad.

 

Regeringen bedömer därför att rekryteringen till hemvärnet med de na-

 

tionella skyddsstyrkorna inte kommer att ha nämnvärd betydelse för

 

sysselsättningen.

 

Förslagens betydelse för små företags arbetsförutsättningar m.m.

 

Förslaget om att erbjuda skydd för den enskildes ordinarie anställning

 

under den tid han eller hon fullgör en grundläggande militär utbildning

 

kan ha konsekvenser för ett mindre företag. Ett exempel är ifall ett före-

 

tag har en handfull anställda varav var och en är nödvändig för att bedri-

 

va verksamheten. Om en av dessa nyckelpersoner är frånvarande under

 

minst cirka tre månaders tid kan detta påverka ett mindre företag i dess

 

vardag. En negativ följd kan bli att vissa kategorier av individer bedöms

 

som mindre attraktiva att anställa av mindre företag. Samtidigt talar

 

mycket för att ett mindre företag som ställs inför en sådan situation be-

 

höver anställa en ersättare under åtminstone en begränsad tid. Detta in-

 

nebär i sin tur att förslaget skapar förutsättningar för en mer dynamisk

 

arbetsmarknad där fler personer ges möjlighet att testa olika arbetsupp-

 

gifter. I sammanhanget påpekas att småföretagare redan under pliktsy-

 

stemets tid har påverkats av att anställda har ryckt in till grundutbildning.

 

I jämförelse med utbildningsvolymerna i pliktsystemet under senare år

132

 

kommer påverkan på företagandet snarare att vara mindre om tiden som Prop. 2009/10:160 en person är frånvarande från sin ordinarie anställning begränsas till

tidsåtgången för den grundläggande militära utbildningen.

En annan viktig aspekt är att den person som väljer att genomföra en grundläggande militär utbildning under denna utbildnings gång får kun- skaper som är gynnsamma för företaget. Exempelvis leder Försvarsmak- tens utbildningar ofta till ökade insikter om ledarskap, specialkunskaper i tekniska applikationer med mera. Erfarenheter som dessa kan bidra posi- tivt till företagets utveckling.

Regeringens sammantagna bedömning är att dess förslag kommer att påverka små företags arbetsförutsättningar. Effekterna är emellertid svåra att kvantifiera jämfört med de sannolikt större effekterna i ett pliktsystem och de mervärden en utbildning inom Försvarsmakten kan ge som resul- tat.

5Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser – en svensk veteransoldat- politik

5.1Inledning

Allmänt

Riksdagen beslutade i juni 2009 om en ny inriktning för det militära försvaret i enlighet med regeringens försvarspolitiska inriktningsproposi- tion Ett användbart försvar (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292). Beslutet innebär förändringar på flera viktiga områ- den för att skapa ett användbart och tillgängligt försvar. Insatsförbanden ska bestå av stående och kontrakterade förband och de ska vara använd- bara för insatser i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Samtli- ga förband i insatsorganisationen ska vara rätt utrustade, utbildade och övade.

Försvarsmaktens internationella verksamhet

Försvarsmaktens internationella verksamhet är i dag omfattande och har en stor spännvidd. Den innefattar bl.a. enskilda officerares deltagande i kursverksamhet, svensk representation med försvarsattachéer, tillhanda- hållande av militära observatörer och rådgivare samt deltagande med enskilda officerare eller förband i gemensamma övningar eller i freds- främjande internationella militära insatser. Genom den utveckling av Försvarsmakten mot ökad användbarhet och tillgänglighet som regering- en redovisat i prop. 2008/09:140 kommer myndighetens engagemang i insatser utanför Sverige att vara fortsatt hög eller öka. Insatsförbanden ska vara utformade för att kunna hantera komplexa situationer och svåra uppgifter. Försvarsmakten ska kunna verka utmed hela skalan av kris- hanteringsuppgifter från förtroendeskapande, konfliktförebyggande,

humanitära, fredsbevarande uppgifter till fredsframtvingande insatser.

133

Försvarsmakten har i dag i huvudsak den förmåga som krävs för att Prop. 2009/10:160 medverka i militära insatser internationellt. Dessa militära insatser har

bidragit till att utveckla myndighetens förmåga att förebygga och hantera kriser i omvärlden, inklusive förmågan till väpnad strid och att upprätt- hålla territoriell integritet. Särskilt har förmågan att genomföra insatser i den högsta konfliktskalan vid fredsframtvingande insatser förbättrats jämfört med tidigare år.

Den ökade användbarheten och tillgängligheten i det nya försvaret med stående och kontrakterade förband får som en veteransoldatpolitisk följd att fokus i verksamheten delvis förflyttas från utbildning och beredskap till utbildning inför och genomförande av komplexa internationella mili- tära insatser. Detta ställer nya krav både på myndigheten och personalen som deltar i sådana insatser. Och det understryker vikten av frågan hur personalen på bästa sätt ska omhändertas före, efter och under en insats.

Fredsfrämjande verksamhet

Riksdagen lade fast den säkerhetspolitiska inriktningen i sitt beslut med anledning av prop. 2008/09:140. Ur ett veteransoldatperspektiv vill re- geringen komplettera med följande när det gäller fredsfrämjande verk- samhet. Händelser som innebär hot mot internationell fred och säkerhet och allvarliga risker kan vara svåra att förutse och uppstå plötsligt. I dag kan hot som är geografiskt avlägsna vara lika påtagliga som hot på nära håll. De största utmaningarna och riskerna för Sveriges säkerhet finns i dag på den globala arenan. Händelseutvecklingar långt från Sverige kan snabbt få konsekvenser även nationellt. Svenska militära förband kan behövas i internationella fredsfrämjande insatser. Insatserna kan behövas långt från Sverige och under krävande omständigheter.

Försvarsmaktens förband ska kunna användas för internationella freds- främjande insatser som sker i komplexa och farliga miljöer på långt av- stånd från Sverige. Försvarsmakten ska också kunna uppträda i alla geo- grafiska arenor inom ett brett spektrum av uppgifter. Detta ställer enligt regeringen höga krav på rekrytering, utbildning, utrustning och omhän- dertagande av personalen före, under och efter fredsfrämjande insatser.

Andra myndigheter

Vid sidan om Försvarsmakten finns flera andra myndigheter som bedri- ver internationell verksamhet, vilken i vissa avseenden kan liknas vid Försvarsmaktens. Det gäller främst Folke Bernadotteakademin, polisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Enligt 1 a § lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten gäller vissa delar av lagen också för den som tjänstgör utomlands i Poli- sens utlandsstyrka. Enligt övergångsbestämmelserna till förslaget till lag (2010:000) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser ska lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten i tillämpliga delar fortfarande gälla för den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka, se avsnitt 5.19.

134

De nämnda myndigheterna har program för att insatspersonalen ska ha Prop. 2009/10:160 en mental beredskap före och under en insats. Före insatsen ges en förbe-

redande utbildning i stress- och krishantering.

Det finns likheter mellan programmen för hur t.ex. psykisk stress han- teras. Under insatsen genomförs vid behov uppföljningssamtal och av- lastningssamtal. Det finns också en planering för kontakt med och infor- mation till anhöriga. Efter insatsen hålls samtal och avlastningssamtal. Dessutom genomförs verksamhet för att stödja en återgång till normalt arbetsliv. Uppföljning sker bl.a. genom återträffar och olika slag av kon- takter.

Regeringen konstaterar att Försvarsmakten och de nämnda myndighe- terna i väsentliga avseenden har samma former för omhändertagande av personalen före, under och efter en internationell insats. Försvarsmakten och de andra myndigheterna har en betydande erfarenhet av verksamhet i olika kris- och konfliktområden. Även om det redan i dag förekommer kontakter och erfarenhetsutbyte mellan myndigheter och organisationer kan det enligt regeringen finnas skäl att överväga ett mer strukturerat samarbete mellan berörda myndigheter och organisationer. På detta sätt skulle man bättre kunna samla gjorda erfarenheter och kunskap inom ämnesområdet. Initiativ till ett sådant eventuellt samarbete bör dock komma från de berörda intressenterna.

5.2 En samlad svensk veteransoldatpolitik

Inledning

Det är i de flesta fall riksdagen som på regeringens förslag beslutar om en internationell militär insats. Riksdag och regering har därför det yt- tersta ansvaret för att den utsända personalen ges förutsättningar för att lösa sina uppgifter. I detta ansvar ligger att gentemot både den deltagande personalen och medborgarna i övrigt tillförsäkra att förberedelserna för personalen och omhändertagandet av personalen är det bästa möjliga. I detta ansvar ligger också att tillförsäkra att samhällets olika resurser samverkar för att tillgodose även kraven med anledning av den freds- främjande militära verksamheten. Vidare är det viktigt att den utsända personalen har samhällets stöd, såväl före insatsen, i den som efter genomförd insats.

Att utveckla omhändertagandet av personalen vid internationella mili-

 

tära insatser – veteransoldatpolitiken – är en viktig del i den pågående

 

reformeringen av det militära försvaret. Den samlade veteransoldatpoliti-

 

ken är således ett led i att fullfölja den inriktning som regeringen redovi-

 

sade i propositionen Ett användbart försvar våren 2009.

 

Utgångspunkter för en utvecklad veteransoldatpolitik

 

Riksdag och regering har uttalat att Sverige fortsatt ska ha höga ambitio-

 

ner när det gäller deltagande i fredsfrämjande verksamhet. Det innebär

 

att antalet personer som deltar kommer att vara stort.

 

Deltagande i internationella militära insatser medför risker. Förbere-

 

delserna för personalen inför en insats, stödet under och omhändertagan-

135

 

det efter insatsen är därför grundläggande för att Sverige ska kunna upp- fylla sitt ansvar för den berörda personalen. Detta förutsätter att verk- samheten grundas på en sammanhängande, trovärdig och allmänt accep- terad personalpolitik. Denna politik måste täcka alla delar i kedjan från det att en insats initieras till långt efter att den avslutats.

Den framtida veteransoldatpolitiken utgår från en helhetssyn som in- kluderar rekrytering av personalen, utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen, omhändertagande samt stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. Också stödet till de anhöriga, särskilt barnen, utgör en viktig del i denna helhetssyn.

Vidare innefattas hur samhället som helhet – dvs. Försvarsmakten, andra myndigheter och institutioner, frivilligorganisationer, den enskilde veteranen, anhöriga m.fl. – kan medverka i en utvecklad veteransoldatpo- litik. Kontinuerligt bör frågan ställas vad som bör göras, hur detta bör göras och av vem det bör göras. Regeringens utgångspunkt är att den myndighet eller organisation som från ett samlat samhällsperspektiv är mest lämpad också bör svara för åtgärden.

Vid internationella militära insatser deltar försvarsmaktspersonal av skilda kategorier. För att inte onödigtvis tynga framställningen använder regeringen i denna proposition i allmänhet ordet soldat som samlingsbe- teckning för den militära personalen, dvs. officerare, soldater och sjö- män.

I likhet med Veteransoldatutredningen har regeringen identifierat vissa behov som är av särskild betydelse när det gäller en samlad svensk vete- ransoldatpolitik.

Före insats är behovet av information stort både för soldaten och den- nes anhöriga. Detta gäller inte minst de som åker ut för första gången. Soldaten och de anhöriga vill veta bl.a. vad insatsen kan komma att inne- bära, vilka risker och påfrestningar som kan uppstå och vilken ekono- misk och medicinsk trygghet som kan påräknas.

Soldaten vill kunna ha kontakt med anhöriga även under själva insatsen utomlands, och vice versa. Att under långa perioder inte kunna träffas sätter relationer på prov. Vetskapen om att man snabbt kan komma i kontakt med varandra om något inträffar, hemma eller i insatsområdet, betyder mycket för att dämpa oron, både hos soldaten och hos de anhöri- ga.

Efter insats är uppföljningen av soldaten av stor betydelse. Att kunna identifiera soldater som drabbats av fysiska eller psykiska besvär under insatsen är en grundläggande förutsättning för att erbjuda relevanta stöd- åtgärder och kunna hjälpa den enskilde tillbaka till en normal livssitua- tion. Det är också av stor betydelse hur tillgängliga och väl utformade stödåtgärderna är.

Kedjan av information, kontakt och uppföljning utgör en utgångspunkt vid bedömningen av vilka åtgärder i omhändertagandet som ska priorite- ras före, under och efter insatsen.

Regeringen vill i detta sammanhang också erinra om det pågående ar- betet med Försvarsmaktens personalförsörjningssystem. Lagstiftningen på personalförsörjningsområdet ses för närvarande över av utredningen om personalförsörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58). Den översynen kan i förlängningen komma att påverka lagstiftningen även på

Prop. 2009/10:160

136

veteransoldatområdet. Allteftersom det nya personalförsörjningssystemet Prop. 2009/10:160 utvecklas kan sedan ytterligare nya frågor uppkomma.

Den framtida veteransoldatpolitiken

Allmänt

Regeringen kan konstatera att utvecklingen bara de senaste decennierna har förändrat karaktären på de internationella militära insatserna. Sverige och Försvarsmakten är i dag engagerade i andra insatsområden och i andra typer av insatser. Det handlar även om nya rättsliga ramverk, andra huvudmän för insatserna, mer dynamiska konfliktmiljöer och mindre förutsägbara risker. Man kan förutse att dessa förändringar kommer att fortsätta, vilket i sin tur ställer krav på anpassningar inom omhänderta- gandet.

Även Försvarsmakten förändrar sin organisation. Därmed ändras också myndighetens interna ansvarsförhållanden och de funktioner som ska planera för, besluta om och genomföra omhändertagandet av veteransol- daterna. Detsamma gäller för de övriga myndigheter som deltar i omhän- dertagandet och de regelverk som styr deras verksamhet, bl.a. Försäk- ringskassan, sjukvårdshuvudmännen och primärkommunerna.

Kunskaperna om veteransoldaters situation och reaktioner ökar konti- nuerligt. Jämfört med andra forskningsområden är detta område ganska nytt och utvecklingen går därför snabbt. Inte minst kravet på Försvars- makten att sammanställa uppgifter om veteransoldater så att de kan redo- visas statistiskt kan påskynda utvecklingen.

Inte heller de ideella organisationer som företräder och stödjer veteran- soldater och anhöriga förblir oförändrade. Nya organisationer och nät- verk dyker upp, andra ändrar innehållet i sin verksamhet.

För att uppnå ett framgångsrikt omhändertagande måste man därför lö- pande anpassa detta till den pågående utvecklingen. Bl.a. av detta skäl bör Försvarsmakten överväga att inrätta en veteranadministrativ enhet. Enheten ska vara en fast punkt för att fånga upp förändringar och driva på en kontinuerlig anpassning av omhändertagandet.

Den framtida veteransoldatpolitiken bygger på utvecklande åtgärder inom en rad olika områden.

En ny lagstiftning; begreppet utlandsstyrkan avskaffas

En ny lag om Försvarsmaktens personal i internationella militära insatser införs. Genom den nya lagen avskaffas utlandsstyrkan som ett särskilt begrepp. Förutom att den nya lagen inkluderar av Försvarsmakten tillfäl- ligt utsänd personal i insatsområden som i dag kan sakna särskilt skydd, understryker den att Försvarsmakten är en myndighet och att insatser internationellt är en naturlig del av den samlade försvarsverksamheten. (Se avsnitt 5.4–5.8)

Förstärkt uppföljningsansvar

Försvarsmaktens utredande och uppföljande verksamhet förstärks. Denna verksamhet ska bedrivas mer aktivt än tidigare och innefatta personlig

137

kontakt, om detta inte är uppenbart obehövligt eller omöjligt att genom- föra. (Se avsnitt 5.5)

Förstärkt stöd till tidigare tjänstgörande

Stödet till soldater som skadats till följd av tjänstgöring ska inte längre begränsas i tid. Istället ska stödåtgärderna pågå så länge behovet består och åtgärderna framstår som skäliga. Försvarsmakten ska också ta ansvar för skador som inte är så allvarliga att de påverkar den enskildes för- värvsförmåga. (Se avsnitt 5.5)

Särskilt stöd i vissa fall

Försvarsmakten får ett ansvar för att kunna lämna extra hjälp eller väg- ledning till en enskild veteransoldat i särskilt svåra fall som kräver om- fattande åtgärder och resurser. (Se avsnitt 5.5)

Servicebeslut av Försäkringskassan

Försäkringskassan ska på begäran av den enskilde pröva om denne som anställd i Försvarsmakten under tjänstgöring i en internationell militär insats drabbats av skada som är att anse som arbetsskada. En sådan pröv- ning ska ske oavsett om prövning av ersättningsanspråk aktualiserats i ärendet, s.k. servicebeslut. (Se avsnitt 5.6)

Utökat stöd till anhöriga

De anhöriga är av stor betydelse för den internationella insatsen. Kon- taktpersoner inom myndigheten ska ge de anhöriga stöd och hjälp. Stöd- åtgärder ska inte kunna påräknas bara när den anhörige soldaten skadas eller förolyckas utan även i andra situationer. Möjligheterna till kontakt mellan soldaten i fält eller till sjöss och dennes anhöriga bör utvecklas. Särskilda informationssatsningar görs för barnen. Även enskilda organi- sationer till stöd för anhöriga ska kunna få ekonomiskt stöd för sitt arbe- te. Stöd och vägledning för anhöriga ska av Försvarsmakten sammanstäl- las i en familjepolicy. (Se avsnitt 5.7)

Rekrytering

Genom det förändrade försvar som regeringen redovisat i prop. 2008/09:140 kommer insatsförbanden i framtiden att bestå av stående och kontrakterade förband. Förbanden kommer att ha en helt annan till- gänglighet och användbarhet än de har idag. Rekryteringen till förbanden kommer därmed att förändras. Dock kan man förutse att det även i fram- tiden kommer vara nödvändigt att inför en specifik internationell insats rekrytera bl.a. vissa specialister.

Försvarsmaktens rekrytering förbättras. Detta gäller också vid special- rekrytering inför en internationell insats. Det ska vara ett större inslag av personliga kontakter med de kvinnor och män som söker tjänst i För- svarsmakten. Forskning till stöd för myndighetens rekrytering och nya metoder när det gäller rekryteringen av specialister är andra viktiga in- slag. (Se avsnitt 5.10)

Prop. 2009/10:160

138

Skyldighet att delta

Prop. 2009/10:160

Genom det förändrade personalförsörjningssystemet kommer det, på sikt,

 

vara naturligt att delta i den fredsfrämjande verksamheten. Personalen i

 

de stående och kontrakterade förbanden ska delta i insatser både natio-

 

nellt och internationellt. För närvarande ser utredningen om personalför-

 

sörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58) över vissa frågor

 

knutna till detta. (Se avsnitt 5.10)

 

Insatsfrekvens

 

Frågan om insatsfrekvens, dvs. hur ofta en soldat ska tjänstgöra i en

 

internationell insats är viktig. Försvarsmakten bör läggas fast en insats-

 

frekvens. En sådan underlättar för den enskilde att planera bl.a. familjeliv

 

och karriär. Den är också en utgångspunkt för Försvarsmakten i plane-

 

ringen av insatser. Försvarsmakten bör initiera fortsatt forskning om

 

frågor om insatsfrekvens. (Se avsnitt 5.10)

 

Försäkrings- och ersättningsfrågor

 

Försvarsmakten bör fortsätta att göra försäkrings- och ersättningsförhål-

 

landena tydliga för personalen i internationella militära insatser. Det är i

 

första hand parterna inom det statliga avtalsområdet som ska pröva frå-

 

gor om försäkringslösningar och skadeersättning för personalen vid så-

 

dana insatser. (Se avsnitt 5.11)

 

Medicinskt omhändertagande

 

Försvarsmakten ansvarar för att den deltagande personalen får det stöd

 

och den vård som behövs vid skador. Myndigheten ska också uppfylla

 

tidsmålen för olika delar i det medicinska omhändertagandet. Generallä-

 

karen bör överväga att intensifiera sitt tillsynsarbete och försäkra sig om

 

att de brister som påtalas också blir åtgärdade. Härutöver bör Försvars-

 

makten ha en planering för om en olycka eller annan allvarlig händelse

 

med stort skadeutfall i insatsområdet skulle inträffa. Myndigheten bör

 

också genomföra större sådana övningar med övriga berörda aktörer. (Se

 

avsnitt 5.12)

 

Kunskapen om fredsfrämjande verksamhet

 

Kunskapen i samhället om den fredsfrämjande verksamheten breddas.

 

Därmed vidgas också förståelsen för verksamheten och den verklighet

 

som den utsända personalen lever i. Det är naturligt med – så långt om-

 

ständigheterna medger – kontakt mellan den utsända personalen och de

 

hemmavarande. Vid oriktig kritik får personal och anhöriga lämpligt stöd

 

av Försvarsmakten. (Se avsnitt 5.13)

 

Statens erkännande

 

Statens erkännande av personalen i den fredsfrämjande verksamheten ska

 

vara tydligt. Därför införs nya medaljer. Medaljerna ska delas ut av För-

 

svarsmakten och regeringen. Ett gemensamt monument till minne av

 

svenska veteraner uppförs på Djurgården i Stockholm. Den 29 maj blir

139

 

en ny årlig minnesdag, gemensam för alla svenska veteransoldater. (Se Prop. 2009/10:160 avsnitt 5.14)

Ökat meritvärde

Med stående och kontrakterade förband som kan tjänstgöra både natio- nellt och internationellt kommer grunderna för bl.a. befordran inom För- svarsmakten delvis att förändras. Intill dess, men även därefter, bör För- svarsmakten fortsätta arbetet med att ge internationell tjänstgöring ett ökat meritvärde. Det gäller vid både anställning och befordran och ge- nom att göra sådan tjänstgöring attraktiv. (Se avsnitt 5.15)

Organisationernas roll

Flera veteransoldat- och andra organisationer utför redan i dag ett viktigt arbete i veteransoldatfrågor. Detta samarbete bör utvecklas för att kunna trygga verksamheten långsiktigt. (Se avsnitt 5.16)

En veteranadministration införs

En veteranadministrativ enhet bör inrättas inom Försvarsmakten. Enhe- ten ska vägleda veteransoldater och deras anhöriga. Den ska även vara en kontaktpunkt för veteran- och anhörigorganisationer och för andra myn- digheter och organisationer av betydelse för omhändertagandet. Vidare ska den veteranadministrativa enheten ge myndighetsledningen råd i veteranpolitiska frågor. (Se avsnitt 5.17)

5.3Gällande rätt och bakgrund

Lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

Lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (LUF) trädde i kraft den 1 juli 1999. Lagen avser att förstärka omhändertagandet av den som tjänstgör i utlandsstyrkan. Särregleringen i LUF har motiverats av den specifika hotbild som tjänstgöringen i utlandsstyrkan ansetts med- föra samt det förhållande att många endast har en kortare visstidsanställ- ning. I lagen anges bl.a. i vilken utsträckning arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd ska tillämpas för personalen i utlandsstyrkan under tjänstgöring utomlands. Bestämmelserna i 6–10 §§ reglerar den anställdes rätt till rehabiliteringsåtgärder och stöd i händelse av skador som inträffar under utlandstjänstgöring. Av 11 § framgår vida- re att anhöriga till den som förolyckats eller skadats har rätt till ersättning för vissa kostnader m.m.

Av LUF följer vidare att delar av lagen (1982:80) om anställnings- skydd, semesterlagen (1977:480) och hela arbetstidslagen (1982:673) är undantagna från tillämpning när det gäller anställda i utlandsstyrkan. Detta gäller oavsett om tjänstgöringen sker i Sverige eller utomlands. En särskild anställning i utlandsstyrkan ska vara tidsbegränsad och uppsäg- ningstiden ska som huvudregel vara tre månader lång.

140

Internationella militära insatser

Den första fredsbevarande styrkan skapades år 1956 för att övervaka det vapenstilleståndsavtal som träffats efter Suez-krisen. Dessförinnan hade svenska trupper under FN-flagg efter säkerhetsrådets rekommendation tjänstgjort i Sydkorea. Efter insatsen vid Suez följde under början av 1960-talet den fredsfrämjande insatsen i Kongo och därefter en rad insat- ser som främst var koncentrerade till regionen kring östra Medelhavet. I dag grundar sig Försvarsmaktens internationella engagemang till stor del på samarbete inom olika internationella organ såsom Förenta nationerna, Europeiska Unionen, försvarsalliansen Nato inom ramen för Partnerskap för fred och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Dessa organisationer genomför såväl insatser och övningar som kurser och inspektioner.

Regler om när svensk trupp får sändas utomlands finns i 10 kap. reger- ingsformen. Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får regeringen sätta in rikets försvarsmakt eller delar av den i strid för att möta ett väpnat an- grepp mot riket. I övrigt får svensk väpnad styrka sättas in i strid eller sändas till ett annat land endast om riksdagen medger det, om det är tillåtet enligt en lag som anger förutsättningarna för åtgärden eller om skyldigheten att vidta åtgärden följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen. Riksdagen har beslutat om två lagar där regeringen bemyndigas att besluta i sådana frågor. Den ena är lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Enligt den lagen får regeringen på begäran av Förenta nationerna eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet. Den andra är lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet. Enligt den lagen får regeringen sända en väpnad styrka till utlandet i den mån den ska delta i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för internationellt samarbete. Den sistnämnda lagen kom till främst för att ge regeringen befogenhet att sända väpnad styrka till övningar inom ramen för samarbetet inom Partnerskap för fred.

Fredsfrämjande verksamhet är inte något entydigt begrepp. De freds- främjande insatserna bygger i regel på beslut av Förenta nationerna, men någon enhetlig definition av sådana insatser finns inte i FN-stadgan. I stället har en avgränsning av vad som anses höra till fredsfrämjande verksamhet vuxit fram efterhand. I Sverige har begreppet fått inkludera konfliktförebyggande, fredsskapande, fredsbevarande, fredsframtvingan- de och fredsförebyggande insatser. Avväpning och avrustning har också ansetts kunna ingå som en fredsfrämjande åtgärd.

Fredsbevarande insatser i traditionell bemärkelse avser insatser som görs efter ett freds- eller eldupphöravtal. Insatserna baseras på parternas medgivande samt på en opartisk inställning till konflikten. Våldsanvänd- ning kan förekomma inom ramen för självförsvar. Det använda våldet ska då vara ett direkt svar på en motsvarande åtgärd från någon av par- terna, våldet ska stå i proportion till vad angriparen använt och våldet ska inte förorsaka onödig skada eller onödigt lidande. Fredsframtvingande insatser utförs för att med militärt våld, eller hot om militärt våld, upp- rätthålla eller återställa fred i ett område. Denna typ av insatser kan alltså innebära våldsanvändning utöver vad som kan anses vara självförsvar.

Prop. 2009/10:160

141

Både våldsanvändningen och själva insatsen i sig kan ske utan medgi- Prop. 2009/10:160 vande från parterna i konflikten.

5.4En ny lag med bestämmelser för Försvarsmaktens personal

Regeringens förslag: Lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom För- svarsmakten upphävs och ersätts av en ny lag om Försvarsmaktens per- sonal vid internationella militära insatser. I den nya lagen finns vissa bestämmelser om vad som särskilt ska gälla för Försvarsmaktens perso- nal vid tjänstgöring i internationella militära insatser i fråga om:

anställning av personer som inte redan är anställda i Försvarsmakten,

arbetstid,

arbetsmiljö,

Försvarsmaktens särskilda uppföljningsansvar och ansvar att vidta stödåtgärder,

arbetsskador och

stöd och ersättning till anhöriga.

Någon reglering av vad som ska gälla för Polisens utlandsstyrka görs inte i den nya lagen.

Upphävandet av lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvars- makten innebär att utlandsstyrkan inom Försvarsmakten avvecklas som organisatorisk enhet. Med tjänstgöring i en internationell militär insats avses motsvarande verksamhet som fullgörs av utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insat- ser är tillämplig på av Försvarsmakten anställd personal, dock endast vid tjänstgöring i en internationell militär insats. Lagen ska inte tillämpas på den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet.

Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen har dock föreslagit ett annat namn på den nya lagen. Utred- ningen har vidare inte föreslagit någon övergångsbestämmelse avseende tillämpningen av lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (LUF) i fråga om Polisens utlandsstyrka.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till ut- redningens förslag till ny lag. Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Skåne län har dock pekat på att lagförslaget innehåller en del otydliga gränsdragningar och att det kan vara svårt att uttyda vad lagstiftningen innebär för den enskilde. Försvarsmakten framhåller bl.a. att lagstift- ningen i stora delar motsvarar nu gällande lag. En mer grundlig problem- inventering efterlyses i de delar förändringar föreslås. Några sakskäl till att förändra LUF har inte framkommit i utredningens betänkande. Ge- nom upphävandet av LUF rycks grunden för regelverket för Polisens utlandsstyrka bort. Försäkringskassan har bl.a. framhållit att det är vik- tigt att det förtydligas vilken roll respektive myndighet ska ha vid utred- ning och beslut om arbetsskada i de fall där personen ifråga tjänstgör i internationella militära insatser. Kammarkollegiet framhåller att alla

statligt anställda som tjänstgör utomlands i kris- och konfliktområden ska

142

ha samma försäkringsskydd och samma möjlighet till stöd vid rehabili- Prop. 2009/10:160 tering. Det är frågor som borde samordnas, förslagsvis genom kollektiv-

avtal. Även Folke Bernadotteakademin framhåller i sitt yttrande att pro- blemen för utsänd personal, oavsett vilken myndighet som är arbetsgiva- re, till stora delar är likartade. En samlad svensk veteranpolitik bör inne- fatta även den civila personalen. Försvarshögskolan ser det bl.a. som positivt att begreppet utlandsstyrkan avvecklas.

Skälen för regeringens förslag

Avgränsning till Försvarsmaktens personal

Utredarens uppdrag har varit att se över LUF och ta ställning till ansvaret för Försvarsmaktens personal före, under och efter en internationell mili- tär insats. Det är således Försvarsmaktens personal som fallit inom ramen för detta arbete. Motsvarande utredningsarbete avseende rättsväsendets personal har genomförts av Utredningen om svenskt rättsväsende i inter- nationella uppdrag. Utredningens betänkande Svenskt rättsväsende i internationella uppdrag, m.m. (SOU 2009:76) har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Försvarsmaktens personal har dock redan i dagsläget en särskild lagstiftning på området, LUF. Verksamhe- ten är av en sådan art att det är mycket angeläget att nödvändiga juster- ingar på detta område kan genomföras snarast möjligt. Regeringen ser därför att det inte finns anledning att, i enlighet med vad bl.a. Folke Ber- nadotteakademin framhållit, i detta sammanhang invänta övriga förslag och ta ställning till behovet av en för statliga myndigheter samlad politik på området omhändertagande av personal före, under och efter interna- tionella insatser. Såsom påpekats av Försvarsmakten innebär ett upphä- vande av LUF att grunden för tillämpning av den lagens bestämmelser för Polisens utlandsstyrka försvinner. Mot bakgrund av att polisens verk- samhet behandlats av Utredningen om svenskt rättsväsende i internatio- nella uppdrag och därmed kommer att hanteras inom ramen för det fort- satta arbetet med den produkten finns dock ett behov av övergångsregler i fråga om polisens verksamhet. Detta för att undvika att grunden för det förstärkta skyddet för polisens utlandsstyrka ska försvinna. Regeringen anser därför att LUF även fortsättningsvis ska tillämpas i fråga om Poli- sens utlandsstyrka, i enlighet med vad som gäller i dag, fram till dess att annat beslutas (se även avsnitt 5.19).

En ny lag

Försvarsmaktens deltagande i internationella militära insatser ställer stora krav på personalen. Tjänstgöringen utövas i insatsområden under svåra och komplexa förhållanden. Utredningen har funnit att det finns ett fort- satt behov av särskild lagstiftning med bl.a. ett förstärkt omhändertagan- de vad gäller personal i Försvarsmakten som tjänstgör i internationella militära insatser. Utredningen har föreslagit en ny lag som ska ersätta LUF. Innehållet i den nya lagen är, i förhållande till LUF, delvis något förändrat. Den nya lagen har sin utgångspunkt i den reglering som finns i LUF. Även fortsättningsvis ska det finnas särskilda bestämmelser om

anställning, arbetstid, semester, arbetsmiljö, arbetsskador, m.m. Bestäm-

143

melserna i den nya lagen anpassas till förhållandet att begreppet utlands- Prop. 2009/10:160 styrkan avskaffas i lagstiftningen och att det i stället enbart är verksam-

hetens art som anger lagens tillämpningsområde. I LUF samt i förord- ningen till LUF finns även bestämmelser om rehabilitering, något som i utredningens förslag inbegrips i stödåtgärder och föreslås regleras samlat. Den nya regleringen i utredningens förslag avser bl.a. att:

Försvarsmakten får ett utökat uppföljningsansvar under fem år för anställda som tjänstgjort i internationella militära insatser,

Försvarsmakten får ett kvarstående men begränsat uppföljningsan- svar även efter det att fem år gått från insatsen,

Försäkringskassan ska lämna ett så kallade servicebeslut efter ansö- kan av den person som skadats under en internationell militär insats, dvs. ta ställning till om det är fråga om en arbetsskada oavsett om inkomstför- lust uppstått, och

Försvarsmakten ska ge visst stöd till anhöriga till personalen i en in- ternationell militär insats.

Regeringen återkommer till de specifika förslagen till ny reglering i de olika delarna i avsnitten 5.5–5.8. Allmänt kan dock konstateras att det är viktigt att lagstiftningen på området, som i grundläggande delar blir en rättighetslagstiftning med syfte att förbättra omhändertagandet av perso- nalen, är tydlig och att det eftersträvas att dess tillämpning blir förutsebar för den enskilde. Vikten av detta är också något som framkommer i

Kammarrättens i Stockholms, Länsrättens i Skåne läns och Försäkrings- kassans remissvar. Mot bakgrund härav har vissa justeringar gjorts i det lagförslag som lämnats av utredningen i de delar som avhandlas i de kommande avsnitten.

I fråga om en ny lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser konstaterar dock regeringen inledningsvis att en sådan lagreglering även fortsättningsvis behövs. Detta är även något som re- missutfallet i stort indikerar. Det är dock viktigt att komma ihåg att den aktuella lagen är avsedd att komplettera de allmänna regler som gäller ifråga om skador i arbetslivet och arbetsgivarens ansvar, arbetsmiljö m.m. De grundläggande reglerna om t.ex. arbetsskada och vissa myndig- heters ansvar gäller även i fortsättningen. Den hittillsvarande socialför- säkringslagstiftningen, såsom bl.a. lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd ska ersättas av socialförsäkringsbalken enligt förslag som överlämnats till riksdagen (prop. 2008/09:200 och 2009/10:69). Socialförsäkringsbalken föreslås träda i kraft den 1 januari 2011. Hänvisningarna till socialförsäkringslagstiftningen görs därför i denna del till socialförsäkringsbalken. Detta innebär dock ingen ändring i sak i förhållande till nu gällande socialförsäkringslagstiftning. Den lag- stiftning som nu föreslås i denna proposition av regeringen är avsedd att på vissa områden förbättra skyddet för den enskilda mot bakgrund av den mycket speciella, komplexa och många gånger farliga verksamhet som utförs av Försvarsmaktens personal i ett insatsområde under en interna- tionell militär insats. Som grund finns dock alltid det arbete i fråga om rehabilitering och stöd m.m. som ska utföras av Försäkringskassan, alla arbetsgivare, sjukvården med flera aktörer vid skador m.m. i arbetslivet. Avsikten med denna lagstiftning är att vid behov möjliggöra visst ytterli-

gare stöd.

144

Begreppet utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

Prop. 2009/10:160

Bestämmelserna i LUF gäller den som tjänstgör i utlandsstyrkan inom

 

Försvarsmakten. Det innebär att lagens tillämpningsområde är kopplat

 

till den enskildes anställning eller tjänstgöring i utlandsstyrkan som or-

 

ganisatorisk enhet inom myndigheten Försvarsmakten. Vissa bestämmel-

 

ser i lagen gäller oavsett om tjänstgöringen äger rum i Sverige eller ut-

 

omlands. Andra bestämmelser gäller endast vid tjänstgöring utomlands.

 

Ett borttagande av begreppet utlandsstyrkan ligger i linje med de nya

 

krav på operativ förmåga och en insatsorganisation med stående förband

 

och kontraktsförband som har redovisats i proposition 2008/09:140.

 

Utredningens förslag innebär en omarbetning av LUF, där bl.a. begreppet

 

Försvarsmaktens utlandsstyrka avskaffas. Detta är något som även fram-

 

hållits som positivt av Försvarshögskolan, då det understryker att För-

 

svarsmakten är en myndighet och att internationella insatser är en natur-

 

lig del av den samlade försvarsverksamheten. Regeringen instämmer i

 

denna bedömning. Regeringen anser därför att det inte ska göras någon

 

reglering om en utlandsstyrka inom Försvarsmakten, på motsvarande sätt

 

som i LUF, i den nya lagen. Detta får i sin tur till följd att den verksam-

 

het som ska träffas av bestämmelserna i den nya lagen måste avgränsas

 

på annat sätt än genom att hänvisa till en organisatorisk enhet.

 

Lagens tillämpningsområde

 

LUF:s bestämmelser träffar, såsom nämnts ovan, personal som tjänstgör i

 

utlandsstyrkan som enhet. I och med att begreppet utlandsstyrkan inom

 

Försvarsmakten upphör genom den nya lagen måste avgränsningen av i

 

vilken verksamheten det särskilda skyddet ska aktualiseras ske på annat

 

sätt än genom organisationsformen.

 

Utredningens förslag innebär att den nya lagens tillämpningsområde

 

kopplas till tjänstgöring i en internationell militär insats. Med begreppet

 

internationell militär insats avses verksamhet som Försvarsmakten bedri-

 

ver i ett insatsområde utomlands i syfte att avvärja risk för en väpnad

 

konflikt, hejda en pågående väpnad konflikt, övervaka överenskommel-

 

ser om fred och vapenstillestånd, eller skapa förutsättningar för varaktig

 

fred och säkerhet genom humanitärt arbete i samband med en väpnad

 

konflikt. En internationell militär insats kan omfatta ett eller flera av de

 

ändamål som anges ovan. Det är riksdagen, eller i de fall som anges i

 

lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, regering-

 

en, som beslutar om att en militärt väpnad styrka ska sändas utomlands

 

för en sådan insats.

 

Den verksamhet som avses med begreppet internationell militär insats

 

motsvarar den verksamhet som Försvarsmaktens utlandsstyrka har haft

 

att bedriva.

 

Genom utredningens förslag införs även begreppet insatsområde i la-

 

gen. Syftet med detta är att det tydligt ska framgå att det förstärkta om-

 

händertagandet inte ska gälla generellt vid tjänstgöring i utlandet utan

 

endast vid tjänstgöring kopplad till insatsområdet. Detta eftersom insats-

 

området utgör det geografiska område inom vilket det kan anses förelig-

 

ga ökade risker och en ökad hotbild mot Försvarsmaktens personal. Vil-

 

ket geografiskt område som utgör insatsområdet i en specifik insats följer

145

av Försvarsmaktens verkställighetsbeslut, som ligger till grund för den militära insatsen. Detta område kan utgöras av hela eller delar av det operationsområde som FN, EU, Nato eller annan insatsansvarig aktör, såsom t.ex. Afrikanska unionen, fattar beslut om i varje särskilt fall och som därmed anger de geografiska gränserna inom vilka den internatio- nella styrkan får genomföra den internationella militära insatsen. Ett insatsområde kan även innefatta ett annat geografiskt område som är beläget på avstånd från det huvudsakliga insatsområdet, t.ex. ett område inom vilket en särskild militär enhet ur insatsen är grupperad.

Regeringen anser att det av utredningen föreslagna sättet att avgränsa tillämpningsområdet för lagen medför att den verksamhet som är av särskild och utsatt karaktär i Försvarsmaktens verksamhet, dvs. anställ- das verksamhet vid tjänstgöring i en internationell militär insats, träffas av lagstiftningen. Avsedd effekt uppnås därmed och den verksamhet som i LUF ansetts vara i behov av det särskilda regelverket, omfattas även fortsättningsvis.

Genom att använda sig av avgränsningen anställda i Försvarsmakten vid tjänstgöring i en internationell militär insats omfattas de anställda i myndigheten som tar del i den aktuella verksamheten. Ingen åtskillnad görs mellan militära och civila befattningsinnehavare inom myndigheten. Något krav på särskild organisatorisk tillhörighet inom myndigheten uppställs inte, vilket är fallet i LUF. Utredningen har framhållit att det i dag kan förekomma att personal som visserligen är anställd av Försvars- makten, men inte organisatoriskt hör till utlandsstyrkan, har uppgifter i insatsområdet. Det kan vara fråga om såväl militära som civila befatt- ningshavare i Försvarsmakten som normalt har sin ordinarie verksam- hetsplats i Sverige men tillfälligt stödjer verksamheten på plats i insats- området. Dessa personer verkar då i många avseenden under samma förutsättningar som den personal som organisatoriskt är placerade i ut- landsstyrkan men faller utanför LUF:s tillämpningsområde. Försvars- makten har ansett att det är angeläget att det uttrycks explicit i lagtexten om lagstiftningen även ska gälla personal från myndigheten som verkar i insatsområdet genom att lämna understöd, t.ex. vid uppförande av bygg- nader i insatsområdet och vid inspektionsresor. Regeringen delar utred- ningens bedömning att det bör vara det faktum att en person som är an- ställd i Försvarsmakten utför uppgifter inom ramen för myndighetens verksamhet i insatsområdet som ska avgöra att lagen blir tillämplig. Det får förutsättas att av Försvarsmakten utsänd personal till insatsområdet åker dit av skäl som faller inom ramen för verksamhet som behövs för genomförandet av insatsen. Skäl att behandla av Försvarsmakten anställd personal olika i dessa situationer har inte framkommit. Genom den re- glering som föreslagits av utredningen får det dock anses framgå direkt av ordalydelsen att så blir fallet. Detta då det är fråga om i Försvarsmak- ten anställd personal som utför för insatsens genomförande nödvändiga uppgifter i insatsområdet. Således bör detta falla inom det som avses med vid tjänstgöring i en internationell militär insats. Detta innebär att också den som är anställd i Försvarsmakten utan att ha en formell placering i insatsförbandet (motsvarande) och i tjänsten reser till eller från insatsom- rådet samt tjänstgör där får samma förstärkta skydd som den personal som tjänstgör i förbandet i insatsområdet.

Prop. 2009/10:160

146

Utredningen har framhållit att lokalt anställd personal i insatsområdet i Prop. 2009/10:160 dag inte är anställd i Försvarsmaktens utlandsstyrka och därmed inte

faller inom tillämpningsområdet för LUF. Regeringen anser att detta förhållande bör bibehållas i den nya lagen. I syfte att klarlägga lagens tillämpningsområde, med beaktande av den nya terminologin som inte inkluderar begreppet utlandsstyrkan, har därför en uttrycklig bestämmel- se som anger att lagen inte ska tillämpas på den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet lagts till. Därmed uppnås effekten att tillämpningen blir densamma som enligt LUF i dessa fall. Det skulle visserligen kunna hävdas att en lokalt anställd utsätter sig för samma risker som den personal som omfattas av den nya lagen, och att den nya lagens skydd därför borde gälla även lokalanställda. Det har också före- kommit att lokalt anställda skadats eller dödats i den svenska internatio- nella militära verksamheten. Regeringen anser emellertid att de principi- ella förhållandena inte ändrats sedan LUF trädde i kraft för tio år sedan. Regeringen anser vidare att det skulle vara mindre lämpligt att generellt tillämpa svenska socialförsäkringsbestämmelser m.m. på utländska med- borgare i en verksamhet utanför Sveriges gränser. Den nuvarande re- gleringens tillämpningsområde bör därför bibehållas i detta avseende.

5.5Försvarsmaktens ansvar för uppföljning och stöd

Regeringens förslag: Försvarsmakten ska ha ett särskilt uppföljnings- ansvar under fem år för anställda som tjänstgjort i internationella mili- tära insatser. Därefter har myndigheten ett kvarstående, men begränsat uppföljningsansvar. Försvarsmakten ska ge stöd till anställda som drabbats av fysiska eller psykiska besvär i en internationell militär in- sats. Beslut om stödåtgärder får överklagas på motsvarande sätt som i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör ha ett ansvar för att kunna lämna extra hjälp eller vägledning till en enskild veteransoldat i särskilt svåra fall som kräver omfattande åtgärder och resurser.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Ut- redningen har dock sammanfattat de stödåtgärder som Försvarsmakten enligt LUF ska ge på ett annat sätt i sitt lagförslag. Vidare har utredning- en använt en delvis annan vokabulär såsom sjukdom eller skada, uppfölj- ning och utredning, information och råd. Utredningen har inte lämnat några förslag i fråga om Försvarsmaktens ansvar att lämna extra hjälp i särskilt svåra fall.

Remissinstanserna: Utöver de synpunkter av generell karaktär avse- ende lagförslaget som återgivits i avsnitt 5.4 och som även träffar be- stämmelserna i denna del, har även andra remissinstanser haft synpunkter på förslaget om uppföljningsansvar och stödåtgärder. Bland annat Offi- cersförbundet och Fredsbaskrarna Sverige tillstyrker utredningens för- slag. Försvarsmakten delar utredningens förslag i fråga om att förstärka och införa ett mer personligt uppföljningsansvar och ser detta som något mycket positivt. Myndigheten uppfattar dock att detta är något som framgår redan i den befintliga lagstiftningen och snarare är en verksam-

147

hetsutvecklingsfråga. Det är dock viktigt att klargöra Försvarsmaktens Prop. 2009/10:160 ansvar i förhållande till andra aktörer och skapa tydliga arbetsmetoder.

Rollspelet mellan olika aktörer måste göras tydligare så att det undviks att parallella strukturer upprättas i samhället. Myndigheten ställer sig vidare tveksam till borttagandet av en bortre tidsgräns för de stödåtgärder som ska utföras. Detta då svårigheter i bevisfrågor blir fallet och att da- gens tidsgränser enligt utredningen inte medför några problem. Tidsgrän- sen har också ansetts rimlig i nu gällande regelverk. Totalförsvarets pliktverk tillstyrker utredningens förslag i fråga om uppföljningsansvar och stödåtgärder men ifrågasätter om inte perspektivet borde vara ännu mer långsiktigt. Styrelsen för psykologiskt försvar (numera nedlagd, verksamheten övertagen av Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap) framhåller att en väl genomförd uppföljning, innefattande en per- sonlig kontakt med den anställde efter tjänstgöringen, bidrar till ett ökat förtroende för Försvarsmakten. Försäkringskassan konstaterar att lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring gäller när personer deltar i interna- tionella insatser och skadar sig. Utredningen föreslår att Försvarsmakten ska utreda om den som tjänstgjort i en internationell insats har drabbats av skada eller sjukdom. Att utreda och bedöma en arbetsskada och rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring är en uppgift för Försäkringskassan. Det är viktigt att det förtydligas vilken roll respektive myndighet ska ha vid utredning och beslut om arbetsskada för de som tjänstgör vid internationella militära insatser. Arbetsgivarverket och Kammarkollegiet konstaterar att när det gäller övergripande frågor om försäkrings- och rehabiliteringsfrågor är det något som ska gälla lika för alla statligt anställda. Det är frågor som bäst hanteras genom kollektivav- tal. Försvarshögskolan ser att utredningens förslag kan stärka möjlighe- terna för den enskilde att få adekvat hjälp, men pekar på att det alltid finns risk att den enskilde inte väljer att vända sig till sin ”forne arbetsgi- vare”, då detta kan upplevas som om man stänger dörren för eventuella framtida insatser. Såväl Kammarkollegiet som Försvarsmakten har pekat på det kompletterande ersättningssystem vid arbetsskada som finns ge- nom det statliga personskadeavtalet (PSA).

Socialstyrelsen anser att Försvarsmaktens ansvar för uppföljning av soldater som deltagit i internationella insatser bör innefatta stöd och hjälp till veteraner i deras kontakter med den civila hälso- och sjukvården.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Inledning

Utredningen har föreslagit ett ansvar för Försvarsmakten att dels följa upp och utreda om personal som deltagit i internationella militära insat- ser drabbats av skada eller sjukdom under viss tid, dels att gå in med stödåtgärder om så visar sig vara fallet. Avsikten med detta är att För- svarsmakten, utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet, aktivt ska söka kontakt med sin personal och försöka fånga upp problem, samt sätta in åtgärder vid behov. Regeringen vill i detta sammanhang understryka att den aktuella lagen är avsedd att komplettera de allmänna regler som

gäller ifråga om skador i arbetslivet och arbetsgivarens och andra aktö-

148

rers ansvar. Det bakomliggande motivet till att en särskild lag behövs på just detta område är, såsom tidigare konstaterats, den mycket speciella, komplexa och farliga verksamhet som utförs av Försvarsmaktens perso- nal i ett insatsområde under en internationell militär insats. Ett i vissa avseenden förbättrat skydd för den enskilde är till följd av detta motive- rat. I grunden finns dock givetvis det arbete i fråga om rehabilitering och stöd m.m. som alltid ska utföras av Försäkringskassan, alla arbetsgivare, sjukvården med flera aktörer vid skador m.m. i arbetslivet. De anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i internationella militära insatser faller självklart in under det socialförsäkringsrättsliga skydd som gäller gene- rellt i Sverige. Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats av Försäk- ringskassan, Försvarsmakten och allmänt även av Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Skåne län ser regeringen dock ett behov av att tydliggöra att så är fallet. För att understryka detta väljer regeringen att uttrycka sig på ett något annorlunda sätt än utredningen i enlighet med vad som framgår nedan.

Försvarsmaktens uppföljningsansvar i förhållande till andra aktörer

Den föreslagna lagen ska utgöra ett förstärkt skydd för den enskilde. Det är därför i enlighet med vad som gäller generellt, Försäkringskassan som har att pröva om en skada är att anse som arbetsskada. Någon förändring i detta avseende föreslås inte. Däremot föreslår regeringen en skyldighet för Försäkringskassan att meddela så kallade servicebeslut gällande ar- betsskada. Den frågan behandlas i avsnitt 5.6.

Det är av vikt att den verksamhet som Försvarsmakten ska ägna sig åt inom ramen för det särskilda uppföljningsansvaret och stödåtgärder inte sammanblandas med Försäkringskassans arbetsskadebedömningar och det rehabiliteringsarbete som allmänt ska genomföras enligt regelverket på socialförsäkringsområdet. För att tydliggöra detta justeras utredning- ens förslag något.

Försvarsmakten ska således ges ett ansvar att utreda om personal som tjänstgjort i en internationell militär insats har drabbats av fysiska eller psykiska besvär till följd av tjänstgöringen i området. Utredningen ska ha den form och omfattning som motiveras av förhållandena under en speci- fik tjänstgöring. Det är nödvändigt att ge utrymme för viss flexibilitet i utförandet av det uppföljningsansvar som Försvarsmakten ges. Avsikten med bestämmelsen om uppföljningsansvaret är framför allt att Försvars- makten, i sin egenskap av arbetsgivare under de särskilda förhållanden som råder i ett insatsområde, aktivt har att följa upp den personal som tjänstgjort där. Genom den utredning som ska ske är förhoppningen att personal som drabbats av besvär till följd av tjänstgöringen ska kunna identifieras och ges möjlighet till olika former av stöd vid behov. En sådan utredningsverksamhet måste givetvis bedrivas med stor respekt för den enskildes vilja. Försvarsmakten har ingen möjlighet att tvinga den enskilde att delta, om möjligt ska dock personliga kontakter tas. Det faktum att insatser kan vara mer eller mindre präglade av särskilt svåra händelser, att olika individer hanterar upplevelser på skilda sätt, att hur den enskildes fortsatta yrkesliv ser ut varierar etc. medför dock att ut- formningen och omfattningen av den uppföljning som ska ske inte kan

Prop. 2009/10:160

149

slås fast generellt. Försvarsmakten har påpekat att myndigheten redan i dag arbetar utifrån principen att det ska finnas ett personligt uppfölj- ningsansvar. Detta är något som regeringen uppfattar som mycket posi- tivt. Genom en uttrycklig lagreglering på området ges frågan dock den tyngd som den förtjänar och ingen tveksamhet kan råda om att så är fal- let.

Försvarsmaktens särskilda uppföljningsansvar ska ta sikte på att perso- nalen ska ges tillfälle att berätta om sina upplevelser, få hjälp att bearbeta dem och vid behov få information och vägledning om vad Försvarsmak- ten eller andra aktörer, såsom andra arbetsgivare, Försäkringskassan, landsting, ideella organisationer med flera aktörer kan och ska bistå med. Avsikten är inte att Försvarsmakten ska gå in och ta över andra aktörers uppgifter och ansvar. Däremot ska Försvarsmakten, som arbetsgivare med ansvar för verksamheten i insatsområdet, alltså finnas tillgänglig och bistå med kontaktpersoner, information och vägledning i den omfatt- ning och form som varje situation motiverar.

Uppföljningsansvaret ska kvarstå under fem år efter det att tjänstgö- ringen i insatsområdet avslutats. Även därefter ska dock Förvarsmakten bistå en enskild som vänder sig till myndigheten med den information och vägledning myndigheten har tillgänglig inom ramen för sin uppfölj- ningsverksamhet i stort.

Regeringen ser det som angeläget att lyfta fram uppföljningsverksam- heten som sådan och låta den komma till uttryck i den föreslagna lagen på området. Detta framför allt för att markera vikten av att staten tar ansvar för personal som skickas ut för tjänstgöring i internationella mili- tära insatser och för att skapa en större generell medvetenhet om de risker som personalen kan utsättas för i dessa sammanhang.

Lagrådet har övervägt behovet av överklagandeförbud om beslut skul- le komma att fattas till följd av bestämmelsen om uppföljningsansvar. Regeringen konstaterar att avsikten är att eventuella beslut riktade till enskilda ska fattas när det gäller stödåtgärder. I författningskommentaren tydliggörs att uppräkningen i fråga om överklagande av Försvarsmaktens beslut i lagen är uttömmande.

Stödåtgärder

Försvarsmakten har enligt regleringen i LUF och därtill kopplad förord- ningsreglering ett ansvar för viss rehabilitering. Utredningen har ansett att så ska vara fallet även fortsättningsvis. De åtgärder som Försvarsmak- ten har att vidta ska även fortsättningsvis komplettera det stöd som ska lämnas av annan arbetsgivare, Försäkringskassan, landsting med flera som har att agera vid exempelvis arbetsskador. De besvär som kan föran- leda behov av stödåtgärder kan vara av såväl fysisk som psykisk natur. Försvarsmakten ska dock, om så är påkallat, kunna agera även i situatio- ner där det inte finns en fastslagen arbetsskada. Regeringen har mot bak- grund av detta valt uttryckssättet fysiska eller psykiska besvär. Såsom påpekats av Kammarrätten i Stockholm kan vidare de skrivningar som föreslagits av utredningen i lagförslaget inte helt anses motsvara innehål- let enligt gällande rätt i fråga om stödåtgärderna. Regeringen har mot bakgrund av detta valt att i större utsträckning använda den beskrivning

Prop. 2009/10:160

150

som i dag gäller, i syfte att uppnå den avsedda motsvarande regleringen på området.

Utredningen har dock inte föreslagit någon bortre tidsgräns för de stödåtgärder som Försvarsmakten ska bistå med, något som är fallet enligt LUF. Försvarsmakten har ställt sig tveksam till borttagandet av denna bortre tidsgräns för de stödåtgärder som ska utföras. Detta då svå- righeter i bevisfrågor kan bli fallet och att det inte framkommit att tids- gränsen i sig medfört några problem. Myndigheten påpekar också att tidsgränsen som sådan har ansetts rimlig i LUF. Utredningen har i denna fråga konstaterat att LUF möjliggör rehabiliteringsåtgärder i form av arbetsträning och utbildning upp till fem år efter det att åtgärderna inletts. Enligt vad utredningen erfarit har ytterst få ärenden krävt aktiva åtgärder därutöver, de fåtal ärenden som funnits har normalt avslutats efter en betydligt kortare period. Utredningen har ändå ansett att det saknas an- ledning att ha en bortre tidsgräns i dessa fall, dels för att det i praktiken torde sakna betydelse, dels för att en sådan begränsning rimmar illa med det förstärkta skydd som efterstävas för den personal som tjänstgjort i internationella militära insatser. Regeringen konstaterar att stödåtgärder- na förutsätter att besvären har en koppling till tjänstgöringen som sådan. Vidare ska stödet ges vid behov och det blir alltså fråga om en prövning i det enskilda fallet utifrån omständigheterna i stort. Det kan mot bakgrund av detta antas att den tidsgräns som i dag gäller i det absoluta flertalet fall är tillräcklig. Det kan dock inte uteslutas att det i något enstaka, särskilt allvarligt fall kan vara motiverat med ytterligare stöd även i tid därefter. I första hand kan det tänkas handla om att avsluta pågående insatser där Försvarsmakten kan bidra ytterligare. Avsikten är dock inte att För- svarsmakten aldrig ska kunna sätta punkt för sina åtgärder. Prövningen ska, i likhet med vad som gäller i dag, givetvis bygga på att det finns en sådan koppling och sådana omständigheter i den enskilda fallet att verk- samheten fyller en praktisk funktion. Försvarsmaktens resurser ska läg- gas på det som är syftet med lagstiftningen, att faktiskt ge personer som till följd av tjänstgöring i internationella militära insatser drabbats av fysiska eller psykiska besvär möjlighet att få ett meningsfullt stöd som samhället annars inte hade kunnat bistå med. Stödverksamheten som sådan måste rymmas inom ramen för den verksamhet som Försvarsmak- ten har att bedriva, tanken är inte att Försvarsmakten ska omvandlas till någon form av alternativ försäkringskassa, sjukvårdsinrättning eller dy- likt. Parallella strukturer ska inte byggas upp – däremot ska Försvars- makten utnyttja de möjligheter som finns att bistå med det stöd som inom rimliga gränser kan ges, utöver i förekommande fall övrigt stöd från andra håll. Den föreslagna lagen måste också givetvis läsas mot bak- grund av det faktum att avsikten inte är att regleringen ska frånta samhäl- let i övrigt dess ansvar. På motsvarande sätt ska givetvis t.ex. det kom- pletterande ersättningssystem vid arbetsskada som finns genom det stat- liga personskadeavtalet (PSA), som såväl Kammarkollegiet som För- svarsmakten har pekat på, utnyttjas till fullo.

Prop. 2009/10:160

151

Särskilt stöd i vissa fall

Inom ramen för Försvarsmaktens ansvar för utredning av och stöd till personer som drabbats av fysiska eller psykiska besvär vid en internatio- nell militär insats vill regeringen peka på följande. I sitt delbetänkande (SOU 2007:77) konstaterade Veteransoldatutredningen att den som drab- bats av skada eller sjukdom ofta upplever sig vara i ett mycket utsatt läge. Kontakter med myndigheter och att vaka över sin rätt kan framstå som tungt eller ibland omöjligt. Utredningen anförde att den i sitt fortsat- ta arbete skulle överväga om det fanns behov av stöd på detta område, t.ex. genom juridiskt ombud.

I slutbetänkandet (SOU 2008:91) ansåg Veteransoldatutredningen att det inte hade framkommit att de svårigheter som olika veteransoldater uppgett sig ha i sina kontakter med Försvarsmakten och andra myndighe- ter skulle motivera en särreglering inom rättshjälpsområdet för veteran- soldaterna. I stället erinrade utredningen om bestämmelserna om myn- digheternas serviceskyldighet i förvaltningslagen (1986:223). Som ett led i serviceskyldigheten ska en myndighet lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Utredningen betonade vikten av att Försvarsmakten som en del i en sammanhållen och trovärdig framtida veteranpolitik fullt ut tillämpar förvaltningslagens bestämmelser om bl.a. serviceskyldighet med att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till den enskilde veteransoldaten och dennes anhöriga i enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde och den enskilde. Regeringen delar Veteransoldatutredningens syn.

Regeringen noterar vidare Socialstyrelsens uppfattning att Försvars- makten bör ha ett helhetsansvar för att följa upp soldater som deltagit i internationella insatser, och att detta ansvar bör innefatta stöd och hjälp till veteraner i deras kontakter med den civila hälso- och sjukvården. En soldat kan ha skadats svårt vid en internationell militär insats. Genom de förslag regeringen redovisar i denna proposition klarläggs ansvaret för medicinsk vård och rehabilitering samt frågor om ekonomisk ersättning. Såsom Veteransoldatutredningen pekat på i sitt delbetänkande kan det emellertid för den enskilde veteransoldaten, vars förmåga kanske är ned- satt genom de skador han eller hon har fått, vara svårt att på ett ända- målsenligt sätt klara alla kontakter med sjukvårdens instanser eller berör- da myndigheter. I sådana fall bör Försvarsmakten ha ett ansvar att hjälpa den enskilde med t.ex. vägledning så att den skadade kan vända sig till rätt instans eller med hjälp att ta kontakt med en viss instans eller myn- dighet. Det ska således inte vara fråga om att företräda den skadade, utan att hjälpa honom eller henne genom t.ex. vägledning. Regeringen anser således att Försvarsmakten bör ha ett ansvar för att i de särskilt svåra fall som kräver omfattande åtgärder och resurser hjälpa eller vägleda den enskilde veteranen. Detta ansvar för Försvarsmakten att lämna extra hjälp bör vara utan tidsbegränsning.

Det är inte regeringen utan Försvarsmakten som ska bestämma hur en hjälp eller vägledning för de svårt skadade bör utformas i detalj. Likaså är det Försvarsmakten som ska avgöra vem inom myndigheten som bör tillhandahålla denna hjälp. Regeringen noterar att Prehabenheten i dag svarar för en betydande del av kontakterna med de enskilda veteransolda-

Prop. 2009/10:160

152

terna. Den extra hjälp som regeringen menar kan behövas i vissa fall bör Prop. 2009/10:160 ses som ett förtydligande av det ansvar Försvarsmakten redan har och

genomför genom främst Prehab. För att underlätta för den enskilde vete- ransoldaten bör det enligt regeringens mening vara den redovisade vete- ranadministrativa enheten – se nedan avsnitt 5.17 – som är den initiala och centrala kontaktpunkten för veteransoldaten i denna fråga. Det bör således vara den veteranadministrativa enheten som ansvarar för att den- na hjälpverksamhet organiseras inom myndigheten.

Försvarsmaktens hjälp i dessa avseenden utgår från förvaltningslagens bestämmelser om serviceskyldighet och det ansvar Försvarsmakten har enligt förslaget till lag (2010:000) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. Stödet bör till sin karaktär i första hand ses som ett utökat ansvar i förhållande till 6 och 7 §§ i lagförslaget. Re- gleringen gentemot myndigheten bör lämpligen genomföras i förord- ningsform.

5.6Försäkringskassans beslut om arbetsskada

Regeringens förslag: Försäkringskassan ska på begäran av den enskilde pröva om denne som anställd i Försvarsmakten under tjänstgöring i en internationell militär insats drabbats av skada som är att anse som arbets- skada. En sådan prövning ska ske oavsett om prövning av ersättningsan- språk aktualiserats i ärendet, så kallat servicebeslut. Motsvarande re- glering om prövning av arbetsskada, bevisregler och prisbasbelopp som i övrigt finns i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten ska även fortsättningsvis gälla.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Utred- ningen har dock föreslagit en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Försäkringskassan framhåller att utredningens förslag frångår den huvudprincip som gäller enligt lagen om arbetsskade- försäkring om att en arbetsskada bara ska prövas i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt den lagen. Motiven att frångå den principen behöver utvecklas i förhållande till förslaget. Försvarsmakten tillstyrker utredningens förslag i sak och konstaterar bl.a. att ett beslut om godkänd arbetsskada från Försäkringskassan krävs för att PSA- nämnden/AFA ska pröva rätten till ersättning enligt kollektivavtalet vid sjukdomar.

Skälen för regeringens förslag: Det är Försäkringskassan som har att ta ställning till om en skada är att anse som arbetsskada enligt bestäm- melserna på socialförsäkringsområdet. Det är vidare den från den 1 janu- ari 2010 inrättade Pensionsmyndigheten som kommer att besluta i ären- den om efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen (se bl.a. prop. 2009/10:69, s. 31, 77 kap. 5 § socialförsäkringsbalken och prop. 2009/10:69, s. 68). Närmare bestämmelser om prövningen av arbetsska- dor återfinns bl.a. i socialförsäkringsbalken (fram till den 1 januari 2011 lagen om arbetsskadeförsäkring). Denna ordning gäller även för anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i en internationell militär insats. I den nu föreslagna lagen finns därför endast anledning att reglera arbetsskador

153

och prövningen av sådana i den mån behov av frånsteg från regleringen på socialförsäkringsområdet i allmänhet anses nödvändiga att göra. För- säkringskassans beslut om arbetsskador i fall som här avses omfattas således av bestämmelserna i 113 kap. socialförsäkringsbalken. Om För- säkringskassan beslutar att inte göra någon prövning med stöd av be- stämmelserna i den föreslagna 15 § lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser är bestämmelserna i 42 kap. 12 § socialförsäkringsbalken tillämpliga. Ett sådant beslut kan följaktligen bli föremål för omprövning eller överklagande enligt 113 kap. socialförsäk- ringsbalken.

Utredningen har konstaterat att det för en person som skadats i en in- ternationell militär insats finns behov av att få frågan om arbetsskada prövad av Försäkringskassan även i situationer där den skadade inte samtidigt begär att rätt till ersättning ska prövas av den myndigheten, dvs. så kallade servicebeslut. Därutöver har utredningen även föreslagit reglering motsvarande den som återfinns i LUF i fråga om prövning av arbetsskada och prisbasbelopp.

De anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i en internationell militär insats omfattas alltså av regleringen i socialförsäkringsbalken (fram till den 1 januari 2011 lagen om arbetsskadeförsäkring). Huvudprincipen på detta område är, såsom Försäkringskassan framhållit i sitt remissyttran- de, att ett beslut om en skada är att anse som arbetsskada ska fattas först när även ersättningsanspråk läggs fram i ärendet. Tjänstgöring i en inter- nationell militär insats sker dock, såsom tidigare konstaterats, under mycket speciella förhållanden kopplade till den verksamhet som sker i ett militärt insatsområde. Det är också detta faktum som föranledde till- komsten av LUF till att börja med. I LUF återfinns alltså specialreglering i fråga om vilka överväganden som ska göras i fråga om presumtionen för arbetsskada, vilka bevisregler som ska tillämpas och prisbasbelopp vid livränteunderlag. Skälen för denna reglering har utvecklats närmare i propositionen 1998/99:68, Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, avsnitt 7.3. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att en sådan reglering som i dag finns i LUF om arbetsskador även fortsättningsvis behövs. De skäl som låg till grund för LUF gör sig alltjämt gällande. Utredningen har även föreslagit en generell rätt till prövning av arbets- skada, dvs. så kallade servicebeslut. Alldeles oavsett hur LUF kommit att tolkas i detta sammanhang anser regeringen att det i den nya lagen bör göras ett avsteg från den huvudprincip som gäller enligt socialförsäk- ringsbalken (fram till den 1 januari 2011 lagen om arbetsskadeförsäk- ring). Anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i internationella militära insatser ska alltså kunna få prövat om en skada är att anse som arbetsska- da, alldeles oavsett om Försäkringskassan samtidigt har att pröva ersätt- ningsanspråk. Som Försvarsmakten har framhållit är detta av betydelse för att en skadad person ska kunna få rätten till ersättning från PSA- nämnden prövad. Vidare kan ett beslut om fastställd arbetsskada under- lätta den verksamhet i form av stödåtgärder som Försvarsmakten har att utföra. För att uppnå syftet med den nya lagen, ett förstärkt skydd för anställda som skadats vid tjänstgöring i internationella militära insatser, är det av stor vikt att en arbetsskadeprövning kan genomföras snarast möjligt. Att staten i dessa fall bistår med en viktigt pusselbit genom För- säkringskassans arbetsskadeprövning är av stor betydelse för helheten.

Prop. 2009/10:160

154

En uttrycklig reglering av att så kallade servicebeslut i dessa fall ska Prop. 2009/10:160 fattas av Försäkringskassan föreslås därför i den nya lagen.

5.7Anhöriga – stöd och ersättning

Regeringens förslag: Försvarsmakten ska tillhandahålla stöd i form av information till anhöriga till dem som tjänstgör i en internationell militär insats och vidare ha en sammanhållen planering för sitt arbete med anhö- riga i stort. Viss ersättning ska i likhet med vad som gäller enligt lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten kunna ges till anhö- riga till sådan personal. Sådan ersättning ska även få betalas ut i särskilda fall i situationer då den anställde inte skadats så att sjukhusvård krävs eller förolyckats. Beslut om ersättning till anhöriga får överklagas på motsvarande sätt som i lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens i fråga om ersättning till anhöriga. När det gäller stöd till anhöriga har utredningen föreslagit en annan formulering i lagtext med tillhörande överklaganderätt.

Remissinstanserna: Utöver de synpunkter av generell karaktär avse- ende lagförslaget som återgivits i avsnitt 5.4 och som även träffar be- stämmelserna i denna del, har även remissinstanser haft synpunkter i frågan om stöd till anhöriga. Kammarrätten i Stockholm framhåller i detta sammanhang även att det bör klargöras vilka som är att anse som anhöriga. Bland annat Folke Bernadotteakademin bejakar att utredningen lyfter fram behovet av att närmare studera situationen för anhöriga och då speciellt barn. Försvarsmakten framhåller att myndigheten i allt vä- sentligt delar utredningens förslag om en sammanhållen familjepolicy avseende stöd till anhöriga. Ett mer samlat grepp från myndighetens sida inom detta område kommer att bli nödvändigt. En sammanhållen famil- jepolicy ska inte bara fungera här och nu, utan även bära mot framtidens insatser och hänger samman med frågor om insatsfrekvens. Myndigheten bedriver redan ett partssammansatt arbete på området. Frågan om prak- tiskt stöd avseende tjänster kräver ytterligare utredande med hänsyn till rådande skattelagstiftning. Styrelsen för psykologiskt försvar (numera nedlagd, verksamheten övertagen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) delar utredningens uppfattning att behovet av information i samband med en insats är grundläggande, både för den tjänstgörande och anhöriga samt att det är viktigt att den tjänstgörande och de anhöriga snabbt kan sätta sig i kontakt med varandra om något inträffar. Totalför- svarets forskningsinstitut utgår från att Försvarsmakten upprättar en sammanhållen familjepolicy till stöd för anhöriga vilken även innehåller delar som information till anhöriga och kommunikation med anhöriga. Försvarshögskolan välkomnar ansatsen att Försvarsmakten ska utveckla en policy för anhörigstödet i hela den bredd som föreslås. Ett väl funge- rande anhörigstöd kan ha stor positiv inverkan på prestation och välmå- ende hos soldaten, synen på Försvarsmakten i samhället i stort och där- med för rekryteringen av personal. Officersförbundet tillstyrker utred- ningens förslag och framhåller vikten av att regeringen är väldigt tydlig

155

mot Försvarsmakten i kommande regleringsbrev. Fredsbaskrarna Sveri- Prop. 2009/10:160 ge och Svenska Soldathemsförbundet är positiva till att utredningen lyfter

fram anhörigstödet. Fredsbaskrarna ser fram emot att Försvarsmakten tar initiativ till att samordna familjestödet mellan sig själv, Soldathems- rörelsen och Fredsbaskrarna. Svenska Soldathemsförbundet anser att åtgärder som en sammanhållen familjepolicy, medvetenhet om den anhö- riges livssituation och förbättrad information för anhöriga överensstäm- mer väl med förbundets verksamhetsmål och ligger i linje med det ge- mensamma ansvaret för soldaten och den anhörige.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt

Frågan om stöd till anhöriga är ett mycket viktigt område som förtjänar att lyftas fram, något som framgår av såväl utredningens som remissin- stansernas synpunkter. Försvarsmakten har i sitt remissvar framhållit nödvändigheten av ett mer samlat grepp från myndighetens sida på detta område. I LUF regleras att anhöriga i vissa situationer ska få skälig er- sättning. Det är Försvarsmakten som betalar ut denna ersättning. Mot bakgrund av den vikt som frågan om stöd till anhöriga bör tillmätas finns det, såsom utredningen förslagit, anledning att lyfta fram området ytterli- gare i den nya lagen. Det är i detta sammanhang dock fråga om vad som bör komma till uttryck i lag. Detta då Försvarsmakten aktivt bör arbeta med frågor om stöd till anhöriga och ta fram en sammanhållen policy på området. Den exakta utformningen av stödet till anhöriga bör däremot inte slås fast i lag. Detta eftersom Försvarsmaktens arbete på området bör präglas av lyhördhet och behöver anpassas till en mängd olika faktorer, något som även Försvarsmakten uppmärksammar i sitt remissvar. Avsik- ten med att ändå lyfta fram området på lagnivå är att framhålla att För- svarsmakten ska bedriva ett arbete där rutiner byggs upp och förberedel- ser görs för att myndigheten på bästa möjliga sätt ska kunna hantera även de anhörigas behov av information och i möjligaste mån annat stöd som kontaktmöjligheter etc. Frågan om information till anhöriga är mycket viktig, något som framhålls av remissinstanser som t.ex. Styrelsen för psykologiskt försvar (numera nedlagd, verksamheten övertagen av Myn- digheten för samhällsskydd och beredskap) och Svenska Soldathemsför- bundet. En annan viktig faktor som uppmärksammats av utredningen och även bejakats av Försvarsmakten och flera andra remissinstanser, är behovet av en sammanhållen planering av arbetet med stöd till anhöriga. Vikten av en sammanhållen policy på området står, på motsvarande sätt som informationsbehovet, ut som särskilt viktigt och värdefullt att låta komma till uttryck i regelverket.

Utredningen har föreslagit en lagteknisk lösning som innebär en över- klaganderätt för den enskilde i fråga om stöd allmänt. Vilket stöd som kan påräknas i olika situationer är dock mycket svårt att förutse och frå- gan lämpar sig inte för en domstolsprövning. Risken är uppenbar att det kommer att bli mycket svårt att förutse utgången i det enskilda fallet. En lagreglering som medför tillämpningsproblem och otydligheter i förhål-

lande till enskilda bör undvikas. Såväl Kammarrätten i Stockholm som

156

Länsrätten i Skåne län har i sina yttranden pekat på behovet av tydlighet i regelverket. Såsom regeringen konstaterat ovan är det i anhörigfrågan av största vikt att markera områdets vikt och nödvändigheten av en hög ambitionsnivå från Försvarsmaktens sida. En lagstiftning som är otydlig och leder till oklarheter ifråga om vad den innebär, riskerar dock att i stället bli kontraproduktiv. Mot bakgrund av detta och även de problem som Försvarsmakten pekat på i fråga om ev. förmånsbeskattning vid praktiskt stöd, anser regeringen att lagstiftningen lämpligen bör fokuseras på de komponenter som framstår som särskilt viktiga i sammanhanget, dvs. informationsfrågan och behovet av ett sammanhållet arbete inom Försvarsmakten i fråga om stöd till anhöriga. Utredningen har även pekat på möjligheten för parterna på arbetsmarknaden att föra diskussioner och avtala om olika lösningar, såsom ev. löneförmåner etc. Utformningen av och planeringens närmare innehåll lämpar sig således inte för lagre- glering. Med den lösning som regeringen föreslår blir dock även avsikten med regleringen tydlig, dvs. att Försvarsmakten har ett ansvar att aktivt arbeta med anhörigfrågor på ett sammanhållet sätt och att framför allt bygga upp en fungerande organisation för att kunna hantera behovet av information. Därmed omfattar Försvarsmaktens utpekade ansvar sådana uppgifter som också naturligt faller in inom ramen för vad myndigheten bäst kan utföra. Samhällsekonomiskt bör dubbleringar av funktioner undvikas och samhällets totala resurser användas. På området informa- tion kan dock rimligen endast Försvarsmakten stå för framför allt mycket av informationen och kontaktvägar under en insats. Försvarsmakten har även möjlighet att genom sina erfarenheter från tidigare insatser ge in- formation av allmän karaktär av betydelse för många anhöriga. Utred- ningen har bl.a. pekat på behovet av information före och under insats, särskilt information som riktas till barn, information om försäkringar och om hur anhöriga kan komma i kontakt med den tjänstgörande, möjlighe- ten att upprätta en särskild hemsida riktad till anhöriga och att ett system med kontaktpersoner för anhöriga bör skapas. Exemplifieringen ger en god grund för arbetet med en sammanhållen planering för stöd till anhö- riga. Fokus för verksamheten bör vara den kunskap som Försvarsmakten besitter utifrån sin kärnverksamhet, sådant som inte andra kan eller bör kunna göra bättre. Därutöver bör Försvarsmakten givetvis fortsätta att bedriva ett aktivt arbete för att, tillsammans med bl.a. ideella organisa- tioner på olika sätt medverka till att samhället i stort bidrar och tar sitt gemensamma ansvar, något som bl.a. Svenska Soldathemsförbundet också framhållit.

Anhöriga som begrepp

Avsikten med bestämmelserna om stöd till anhöriga är, såsom konstate- rats ovan, att Försvarsmakten ska bedriva ett arbete som tar sikte på de anhöriga till de som tjänstgör. Kammarrätten i Stockholm har pekat på vikten av att det klargörs vilka som är att anse som anhöriga i detta sam- manhang. Utredningen har konstaterat att i fråga om anhöriga som be- grepp bör den innebörd som följer av användningen i LUF även fortsätt- ningsvis tillämpas. Av förarbetena till LUF framgår att med anhörig avses ”person som har en mycket nära social relation till den skadade

Prop. 2009/10:160

157

eller avlidne”, prop. 1998/99:68, s. 30. Frågan om vem som är att betrak- Prop. 2009/10:160 ta som anhörig i den föreslagna lagstiftnings mening blir därmed beroen-

de av den enskilde tjänstgörandes sociala situation. Skrivningen om en mycket nära social relation indikerar en snäv krets, vanligen bör det bli fråga om make/maka/sambo, barn, föräldrar eller syskon. Det ligger dock i sakens natur att frågan om vem som är att betrakta som anhörig i lagens mening måste uppmärksammas på förhand av Försvarsmakten. Kontakt- uppgifter för närmaste anhöriga att kontakta vid behov måste inhämtas och får då tjäna som vägledning. En tjänstgörande som står utan nära släktingar eller familjemedlemmar kan då givetvis ange en nära vän eller mer avlägsen släkting. Förutsättningen är att det finns sådana band mel- lan personerna i fråga att det är fråga om en mycket nära social relation. Det ligger således i första hand på den tjänstgörande att peka ut vem han eller hon betraktar som en sådan person.

Information

Av synpunkterna från remissinstanser som t.ex. Styrelsen för psykolo- giskt försvar (numera nedlagd, verksamheten övertagen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), Totalförsvarets forskningsinstitut och

Svenska Soldathemsförbundet, följer såsom konstaterats ovan att frågan om information till anhöriga lyfts fram särskilt. Det handlar då om in- formation, såväl inför som under och efter en insats. Försvarsmakten har bl.a. ett stort ansvar att tydliggöra riskerna med en insats och vad som gäller i händelse av att en tjänstgörande skadas. Under pågående tjänst- göring gör sig även behovet av möjlighet till kontakt mellan den tjänstgö- rande och dennes anhöriga gällande, liksom frågan om information om situationen allmänt samt vid specifika händelser.

En viktig faktor att uppmärksamma i samband med informationsgiv- ning är frågan om eventuell sekretess. Detta gäller situationer under en insats, t.ex. frågor om en tjänstgörandes fysiska eller psykiska tillstånd. Också av detta skäl är det av stor vikt att den tjänstgörande på förhand lämnat uppgift om under vilka förhållanden och till vem känslig informa- tion som faller in under sekretessbestämmelser ändå får lämnas. För- svarsmakten behöver alltså ha som regel att samråda med den tjänstgö- rande om dessa frågor inför en insats och vid behov under insatsen.

En sammanhållen planering

Det är av stor vikt att Försvarsmakten arbetar aktivt med anhörigfrågor. Såsom Försvarshögskolan påpekat har anhörigas inställning betydelse och kan påverka såväl den tjänstgörandes välbefinnande och prestations- förmåga som möjligheter till rekrytering. Allmänt talas om behovet av en anhörig- eller familjepolicy. Alldeles oavsett benämning är det av stor vikt att Försvarsmakten tar ett samlat grepp på detta område. Regeringen föreslår att detta faktum ska komma till uttryck i lagen, såsom en marke- ring av områdets vikt. Skrivningen som så är en markering av myndighe- tens ansvar som arbetsgivare och ger i sig inga rättigheter för enskilda. Regeringen ser ändå ett starkt symbolvärde i att lyfta upp frågan på lag-

158

nivå. Detta i syfte att markera att anhörigbiten är en viktig del i personal- Prop. 2009/10:160 vården som måste prioriteras.

Ersättning till anhöriga

Utredningen har föreslagit att Försvarsmakten ska betala ut ersättning till anhöriga på motsvarande sätt som gäller enligt 11 § LUF. Därutöver föreslår utredningen även en utvidgning av möjligheten i form av ett rekvisit om ersättning för psykosocialt stöd även vid särskilda skäl. Re- geringen delar utredningens bedömning. I syfte att tydliggöra att utök- ningen avser situationer som faller inom ramen för särskilda skäl har dock regeringen valt en annan lagteknisk lösning. Avsikten med tillägget är att möjliggöra för Försvarsmakten att betala ut ersättning även i situa- tioner där en anhörig till en tjänstgörande visar sig ha behov av sådant stöd, men rekvisiten om att den tjänstgörande i fråga skadats så att sjuk- husvård krävs eller förolyckats inte är uppfyllda. Genom denna utvidg- ning av ersättningsmöjligheten får anhöriga också ett visst praktiskt stöd. Regeringen återkommer till vad som kan utgöra särskilda skäl i författ- ningskommentaren.

5.8Anställningsform, arbetstid, arbetsmiljö m.m.

Regeringens förslag: Bestämmelser om anställningsform, arbetstid och arbetsmiljö motsvarande regleringen i lagen (1999:568) om utlandsstyr- kan inom Försvarsmakten ska finnas i lagen om Försvarsmaktens perso- nal vid internationella militära insatser.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens med den skillnaden att utredningen föreslog en skrivning med särskilda skäl ifråga om tillämpningen av den kortare uppsägningstiden.

Remissinstanserna: Officersförbundet delar utredningens bedömning i fråga om arbetsmiljöarbetet, men framhåller att det finns brister i arbets- miljöansvaret inom Försvarsmakten som myndigheten måste arbeta vida- re med. Vidare anser förbundet att det saknas stöd för att inkludera ar- betstid under utbildning och förberedelser inför insats i undantaget från arbetstidslagen (1982:673) såsom föreslås.

Skälen för regeringens förslag: De av utredningen föreslagna be- stämmelserna om anställning, inklusive semester och arbetstid samt om arbetsmiljöarbete, har sin motsvarighet i LUF. Det faktum att inga skriv- ningar om särskild anställning även för anställda i Försvarsmakten i vissa fall, såsom var fallet i LUF, återfinns i den föreslagna lagen är endast en följd av det faktum att begreppet utlandsstyrkan inom Försvarsmakten avskaffats och därmed utlandsstyrkan som begrepp. Den anställde kom- mer i framtiden redan i sin ordinarie försvarsmaktsverksamhet att tjänst- göra i ett förband, vilket i sin tur deltar i en internationell militär insats. Intill dess att den inriktning regeringen redovisat i prop. 2008/09:140 är fullt genomförd kommer dock ett system liknande dagens att gälla, dvs. personal kommer att rekryteras till den specifika insatsen. Skillnaden

jämfört med nu är dock att varje individ anställs för tjänst i Försvarsmak-

159

ten, inte för tjänst i utlandsstyrkan. Frågan om skyldighet att tjänstgöra i en internationell militär insats är dock beroende av den enskildes anställ- ningsavtal och villkoren i det. Detta påverkas inte av regleringen i den nu föreslagna lagen. Behov av att rekrytera specialister för tjänstgöring i internationella militära insatser kommer vidare att finnas även i framti- den.

Rekrytering av personal, utöver de redan försvarsmaktsanställda, ska således ske på motsvarande sätt som nu och med tidsbegränsad anställ- ning som enligt LUF. Bestämmelsen hindrar dock inte att Försvarsmak- ten vid behov handlar upp tjänster på plats när så är nödvändigt för ge- nomförandet av den internationella militära insatsen.

Den reglering som återfinns på dessa områden i LUF har närmare mo- tiverats i prop. 1998/99:68 och utredningen har funnit att skäl för en motsvarande reglering i den nya lagen fortfarande gör sig gällande. Av remissinstanserna är det i sak Officersförbundet som framhållit att skäl saknas för en tillämpning av undantaget från arbetstidslagen i fråga om utbildning och förberedelser inför insatsen. Regeringen delar utredning- ens uppfattning att skäl inte framkommit att i dessa frågor frångå den i LUF gällande ordningen i fråga om lagregleringen på området. När det gäller hur undantaget från arbetstidslagen ska tillämpas är Officersför- bundet av uppfattningen att utredningen dragit felaktiga slutsatser röran- de arbetstiden under utbildning och förberedelser inför insats. Officers- förbundet framhåller vidare att det uttryckligen borde framgå av lagen att möjligheten att kollektivavtalsreglera arbetstidsfrågorna gäller även un- der förberedelser och utbildning. De som tjänstgör i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten är undantagna från arbetstidslagen enligt LUF. Så har varit fallet sedan LUF:s tillkomst och därmed även när arbetstidslagen sågs över i förhållande till det EG-rättsliga regelverket på området. EG- direktivet på området gäller inte heller för sådana offentliga verksamhe- ter där det inte kan undvikas att förhållanden som är speciella för dessa verksamheter kommer i konflikt med direktivet, exempelvis då försvarets verksamhet. Detta återspeglas också i 2 § arbetstidslagen, (prop. 2003/04:180, s. 22ff.).

Avsikten med undantaget från arbetstidslagen är att möjliggöra genom- förandet av den verksamhet som måste kunna bedrivas i en internationell militär insats. Det är framför allt verksamhet som bedrivs utomlands i samband med en sådan insats som träffas av detta undantag. Detta då det särskilt är under sådana förhållanden som skäl som Sverige inte råder över gör sig gällande. Det kan dock även fortsättningsvis, på motsvarade sätt som gäller enligt LUF, finnas visst behov av förberedelser och ut- bildning utanför insatsområdet, i nära anslutning och direkt kopplat till en internationell militär insats där det kan vara nödvändigt att tillämpa undantaget från arbetstidslagen. Det kan t.ex. vara fråga om en interna- tionell samövning inför en specifik militär insats och missionsspecifik utbildning. I likhet med vad som framhölls vid tillkomsten av LUF vill dock regeringen särskilt påpeka att Försvarsmakten, som arbetsgivare, har ett generellt ansvar för att de anställda inte utsätts för orimliga ar- betsvillkor vid tjänstgöring och utbildning i Sverige. Det får anses ligga i sakens natur att tillämpningen av undantaget från arbetstidslagen vid tjänstgöring i Sverige ska vara restriktiv. Arbetsmarknadens parter kan

Prop. 2009/10:160

160

vid behov se över möjligheterna att avtala om arbetstiden i dessa situa- Prop. 2009/10:160 tioner.

Utredningen har föreslagit att det i den nya lagen ska göras ett tillägg i förhållande till vad som gäller enligt LUF ifråga om möjligheten att an- vända sig av den kortare uppsägningstiden om en månad vid tidsbegrän- sade anställningarna. Utredningen har ansett att en möjlighet för För- svarsmakten att använda sig av den kortare uppsägningstiden om en månad bör införas även vid särskilda skäl. Regeringen kan i detta sam- manhang konstatera att det i dessa situationer alldeles oavsett ska finnas saklig grund för uppsägning och att arbetsgivaren även kan använda sig av de möjligheter till avstängning som finns i det arbetsrättliga regelver- ket, oavsett hur lång uppsägningstiden är. Det har i nuläget inte fram- kommit uppgifter som tyder på att situationer där särskilda skäl i enlighet med utredningens förslag förekommer utgör ett stort problem. Frågan bör kunna hanteras inom ramen för gällande regelverk. Regeringen ser därför inte här skäl att ändra den befintliga ordningen.

5.9Internationella erfarenheter

Det finns enligt regeringen anledning att i detta sammanhang redovisa några internationella erfarenheter, dvs. hur man i andra stater och för- svarsmakter behandlar vissa frågor om veteransoldater. Här återges i sammanfattning de viktigaste delarna av redovisningen i Veteransoldat- utredningens slutbetänkande.

Rekrytering av soldater till internationella insatser

I USA, som inte har någon värnplikt i fredstid, sker rekrytering till för- svaret via ett stort antal rekryteringskontor. Utlandstjänst är en naturlig del av verksamheten.

Norge införde för ett par år sedan två nya personalkategorier vid sidan om officerare, nämligen grenadjärer och avdelningsbefäl. Grenadjärer är före detta värnpliktiga som efter sin grundtjänstgöring skriver kontrakt för tre års tjänst. Kontraktet kan förnyas ytterligare två gånger om högst tre år.

Avdelningsbefäl är också kontraktsanställda efter värnplikten. Efter att ha tjänstgjort ett år som sergeant på en tropp kan de söka som avdel- ningsbefäl, med ett kontrakt t.o.m. 35-års ålder, eller söka till Krigssko- lan för att bli officer. Genom detta system tillgodoses behovet av unga officerare som under hela sin anställningstid tjänstgör på kompani och lägre nivå eller som specialister på kvalificerade system.

Norges tre ”stridande utbildningsbataljoner” turas om att sätta upp för- band för internationell tjänst. Det innebär att personalen är väl medveten om när förbandet nästa gång ska delta i internationell verksamhet.

I Danmark börjar de värnpliktiga med fyra månaders grundläggande utbildning. Denna utgör grunden för ett s.k. reaktionsstyrkekontrakt. I detta kontrakt ingår en åtta månaders utbildning följt av sex månaders utlandstjänst. Härefter kan soldaten lämna försvaret eller ansöka om

tillsvidareanställning. Fast anställd personal rekryteras antingen som

161

ingående i sina respektive förband eller individuellt som specialister. Prop. 2009/10:160 Civila i den danska försvarsmakten har genom sina anställningskontrakt

en skyldighet att tjänstgöra utomlands.

Danmark har problem att rekrytera personal med specialistkompeten-

 

ser. Genom avtal med ett stort sjukhus har man försökt att mera långsik-

 

tigt lösa problemet med rekrytering av läkare till utlandsmissionerna.

 

I Storbritannien, som inte har någon värnplikt i fredstid, utgör utlands-

 

tjänsten en naturlig del av verksamheten. Någon särskild rekrytering görs

 

därför inte för utlandstjänst. Alla förband ska kunna användas även ut-

 

omlands.

 

I Tyskland kan värnpliktiga efter fullgjord värnplikt söka frivillig

 

tjänstgöring i ytterligare fjorton månader. Denna tjänstgöring innefattar

 

skyldighet att tjänstgöra internationellt. Yrkesofficerare är skyldiga att

 

tjänstgöra utomlands. Reservofficerare kan endast på frivillig basis an-

 

vändas i internationella insatser.

 

Skyldighet att delta i internationella insatser

 

I USA ska den som skriver på för tjänstgöring räkna med att det kan bli

 

fråga om utlandstjänst med en stridande roll.

 

I Norge infördes 2005 en beordringsplikt med retroaktiv verkan för

 

deltagande i internationell verksamhet. Det innebär att fast anställd per-

 

sonal är skyldig att tjänstgöra internationellt.

 

I Danmark ska som utgångspunkt all militär personal kunna utföra ut-

 

landstjänst. Därför genomförs årligen bl.a. fysiska tester. Vartannat år

 

görs en fullständig medicinsk kontroll. Från och med 2007 skrivs i prin-

 

cip inga kontrakt om soldaten inte uppfyller de fysiska kraven.

 

Officerare och soldater i Storbritannien är skyldiga att tjänstgöra i in-

 

ternationella insatser. I Tyskland gäller samma förhållande, förutom för

 

värnpliktiga och reservofficerare.

 

Insatstidens längd

 

USA har normalt tolv månaders tjänstgöring i insatsområdet. Situationen

 

i Irak ledde dock till att insatstiderna under 2007 förlängdes till femton

 

månader. Reserven och nationalgardet har samma tjänstgöringstider som

 

armén. För marinkåren är den normala insatstiden sex månader. Under

 

insatsen får soldaten en hemresa till USA om en till två veckor samt

 

normalt också någon eller några kortare ledigheter i närheten av opera-

 

tionsområdet.

 

Norge har som princip att sätta in förbandet för en period om sex må-

 

nader. Det finns vissa undantag för svårrekryterade kategorier som läkare

 

och andra specialister. Dessa personalkategorier medges ofta en kortare

 

tjänstgöringsperiod. Under en tjänstgöringsperiod om sex månader har

 

soldaten rätt till en resa hem. Lokal chef i missionsområdet kan därutöver

 

medge ytterligare två hemresor om inte läget i missionsområdet hindrar

 

detta.

 

Det danska försvaret tillämpar missionstider om sex månader. För vis-

 

sa svårbesatta specialistfunktioner kan tiden vara tre månader. Under ett

 

halvårs tjänstgöring får soldaten 21 lediga dagar utanför missionsområ-

162

 

det. Soldaten kan också få några dagars kortledighet utanför missionsom- Prop. 2009/10:160 rådet.

De brittiska soldaterna tjänstgör utan längre återhämtning i sex måna-

 

der. Enligt försvarets riktlinjer eftersträvas en balans mellan övning,

 

aktiva insatser, vila, personanpassad uppföljning och eftervård samt

 

umgänge med familj och vänner.

 

Tjänstgöringstiden för tyska soldater i utlandsinsatser omfattar numera

 

generellt fyra eller sex månader. Tiderna kan variera beroende på insats-

 

förhållanden, personalkategori och den enskildes personliga förhållan-

 

den. Tyska soldater med sex månaders tjänstgöring får två veckors sam-

 

manhängande ledighet.

 

Insatsfrekvens

 

I USA diskuteras insatsfrekvensen, dvs. hur ofta återkommande en insats

 

ska eller får göras. Armén siktar på en insats vart tredje år, reserven vart

 

femte år och nationalgardet vart sjätte år. På grund av läget i Afghanistan

 

och Irak under de senaste åren har insatsfrekvensen ökat markant. Ibland

 

blir insatstiden lika lång som tiden hemma för återhämtning, t.ex. ett års

 

insats följt av ett års återhämtning och därefter ny insats om ett år. Ma-

 

rinkåren har kortare insatstider (sex månader), men har å andra sidan

 

också ett högre tempo. Ambitionen är t.ex. sex månaders insats följt av

 

ett års återhämtning och därefter åter en insats om sex månader. Flottan

 

har ett liknande system. I USA har diskuterats att lagstifta om en högsta

 

insatsfrekvens.

 

Den norska inriktningen är en period ute och fem hemma. Beroende på

 

ett för litet antal officerare, framför allt i armén, kan detta inte efterlevas.

 

Det gäller särskilt för vissa specialkategorier som sambandspersonal,

 

ingenjörer och ammunitionsröjare. För grenadjären är det normalt att

 

han/hon under en treårsperiod tjänstgör ett år i internationell verksamhet.

 

I Danmark är målsättningen att en soldat med treårskontrakt ska vara i

 

utlandstjänst i sex månader. För personal med specialkompetenser kan

 

perioden hemma bli kortare.

 

Inriktningen i Storbritannien är att det görs en sexmånadersinsats per

 

två år. I Tyskland skiljer sig förhållandena mellan de olika försvarsgre-

 

narna. För armésoldater med sex månaders kommendering eftersträvas

 

två år mellan insatserna.

 

Det akuta omhändertagandet av fysiskt skadade

 

För norska förband ställs det krav på medicinsk evakueringskapacitet

 

(medevac) för att kunna delta i en internationell insats. Senast två timmar

 

efter larm ska den skadade soldaten kunna hämtas med helikopter (i

 

enlighet med Nato-standard). Om soldaten måste skickas hem till Norge

 

ansvarar den allmänna sjukvården för behandling. Om skadan inte med-

 

ger omedelbart hemskickande ges vården på den mest kvalificerade sjuk-

 

vårdsenheten i missionsområdet intill dess en hemresa är möjlig.

 

I danska förband beror den medicinska kapaciteten på insatsens karak-

 

tär. Riktlinjerna är att ha med minst en läkare om fler än 100 soldater

 

ingår i förbandet. Genom ett samarbetsavtal mellan Rigshospitalet i Kö-

163

 

penhamn och danska försvarsmakten får skadade soldater direkt tillgång till den mest kvalificerade vården.

I det brittiska försvaret anpassas möjligheten till medicinskt omhänder- tagande efter den aktuella insatsen. Storbritannien följer således inte strikt Natos standard.

Vårdkedjan i tyska förband grundar sig på Nato-standard och inleds med kamrat- och självhjälp. De tyska kraven på militär sjukvårdsförmåga är mycket höga. En tysk soldat förväntas få samma sjukvårdsstandard som hemma, oavsett var han eller hon tjänstgör.

Det akuta omhändertagandet av psykiskt skadade

Konflikterna i Afghanistan och Irak har dramatiskt ökat behovet av psy- kiskt omhändertagande inom det amerikanska försvaret. Mot bakgrund av de negativa erfarenheterna av Vietnamkriget finns det en stark vilja att undvika misstag nu. Flera olika åtgärder har vidtagits. Man vill också bryta den allt högre frekvensen av självmord. Viktiga delar är grund- läggande utbildning i stresshantering, tester och stöd runt insats samt omhändertagande av påverkade soldater. Vidare testas soldater med s.k. screening före och direkt efter insats samt sex månader efter. Uppfölj- ningen av remitterade soldater har förbättrats. Soldater som uppvisar symptom tas om hand omedelbart i stridszonen. För detta finns psykolo- giskt utbildade vid varje framskjuten bas och på brigadnivå samt vid fältsjukhus.

Norska förband har normalt ingen personal med psykiatrisk utbildning i missionsområdet. Däremot ingår undervisning om stressreaktioner och psykiska stridsreaktioner i officersutbildningen. Officerarna förväntas därför att kunna hantera enklare fall av stressreaktioner på pluton- och kompaninivå. Norge har fem utpekade regionala stressbehandlingsteam som kan skickas till ett missionsområde och stödja förbandet med kvali- ficerad psykiatrisk hjälp.

I Danmark beror förmågan att ge omedelbar hjälp till soldater med re- aktioner på upplevelser på vilken insats det gäller. I Afghanistan är det viktigt att gruppen själv kan ta hand om uppkomna problem. När den behovssökande är tillbaka på basen ska han/hon snarast komma i kontakt med själavårdare eller sjukvårdsenheten. Det finns också en beredskap för att skicka psykologstöd från Danmark inom 48 timmar. Frågan om så kallade missionspsykologer har diskuterats. Hemkomna soldater ska ha psykologsamtal i anslutning till hemkomsten. Sårade soldater som skick- ats hem av mediciniska skäl ska ha möjlighet att få psykologstöd på sjukhuset. Alla danska soldater som tjänstgjort i Afghanistan eller Irak ges individuella samtal med försvarets psykologer.

Under insatser med det brittiska försvaret är den psykiska vården inte- grerad med hanteringen av fysiskt skadade personer. Dessutom kan psy- kiatriska stödteam skickas ut vid skadeutfall eller placeras i ett insatsom- råde. Till skillnad från vad som gäller för hantering av fysiska skador är inriktningen att så långt möjligt behålla den skadade på plats.

I det tyska försvaret liknar strukturen den som gäller för fysiskt skada- de. Räcker inte kamrat- och självhjälp ska det finnas experthjälp. Förut- om läkare och psykologer finns kristeam för avlastningssamtal och andra

Prop. 2009/10:160

164

post-traumatiska hjälpinsatser. Dessa team stöds i sin tur av specialutbil- Prop. 2009/10:160 dade stödpersoner. Målet är att redan i insatsområdet stabilisera soldaten

och behålla honom eller henne i förbandet för att få tillbaka vederböran- de i tjänst så snart som möjligt. När så krävs finns nästa nivå som omfat- tar rekreationscenter i närheten av insatsområdet. Där svarar psykologer och socialpedagoger för behandlingen. Efter insatsen görs en obligatorisk läkarundersökning och intervjuer där personalen undersöker posttrauma- tiska störningar.

Rehabilitering av skadade

USA har resurser för rehabilitering på två nivåer. Den ena är respektive försvarsgren med egna försvarssjukhus och tillhörande lokala resurser på respektive bas. Den andra utgår från veterandepartementet inom reger- ingsadministrationen, som ska stödja dem som en gång varit anställda inom stridskrafterna samt deras anhöriga. Det finns närmare 24 miljoner veteraner i USA.

I Norge ska försvaret svara för uppföljningen eller rehabiliteringen av

 

soldaterna ett år efter tjänstgöringens slut. Därefter övergår ansvaret till

 

det civila samhället för dem som inte är anställda i försvaret. Det finns

 

inga exklusiva resurser avdelade för soldater utan de rehabiliteras inom

 

ramen för den civila hälso- och sjukvården.

 

I Danmark finns utöver vad som sagts om det militära psykologiska

 

omhändertagandet inga särskilda rehabiliteringsprogram. För fysiska

 

skador hänvisas till den civila offentliga vården, där avtal och samarbete

 

upprättats med Rigshospitalet. Det är möjligt för personal i tidigare för-

 

band att tre till sex månader arrangera en återträff.

 

En skadad brittisk soldat eller sjöman behandlas hemma av den brittis-

 

ka statliga sjukvården eller motsvarande privata alternativ. Ansvaret för

 

all rehabilitering ligger emellertid på Försvarsministeriet. Försvaret har

 

tagit fram ett särskilt rehabiliteringsprogram som syftar till att så snart

 

som möjligt fullt ut återställa den skadade. För detta ändamål finns ett

 

antal regionala rehabiliteringsenheter. Försvarsmaktens medicinska reha-

 

biliteringscentrum drivs av försvarsmakten. Vid detta centrum ges all

 

rehabilitering för mer komplexa skador, inklusive amputeringar och

 

hjärn- och ryggmärgsskadade patienter.

 

I Tyskland har flera institutioner inom försvaret en stark preventiv an-

 

sats. Detta innebär dock inte någon nedprioritering av resurserna för

 

terapeutisk efterbehandling då sådan krävs. Sjukvårds- och socialtjäns-

 

terna bedriver tillsammans med den själasörjande funktionen ett kontinu-

 

erligt samarbete för att utveckla förmågan till stöd för soldaterna och

 

deras familjer.

 

Ersättnings- och trygghetssystemen för soldater som skadats i interna-

 

tionell tjänst

 

I USA följer trygghetssystemet indelningen i försvarsgrens- respektive

 

regeringsnivå. Medan större delen av sjukvård och praktiskt stöd utgår

 

ifrån lokal nivå utgår de flesta ersättningarna från den centrala veteran-

 

administrationen. Handikappkompensation och pension, sjukvård efter

165

 

aktiv tjänst, arbetsrehabilitering och begravningshjälp administreras till Prop. 2009/10:160 stor del från den centrala nivån. Om en soldat drabbats av ett handikapp

efter en skada lindras den federala beskattningen. Vid allvarliga skador avstår staten från att beskatta den militära pensionen.

I grunden är alla norska soldater skyddade genom anslutningen till den norska försäkringskassan. Därutöver får alla soldater, liksom alla statligt anställda, ersättning enligt ett statligt avtal som kan liknas vid statens grupplivförsäkring i Sverige. År 2004 infördes också en särskild ersätt- ningsordning för personal som drabbats av psykiska skador till följd av sin mission.

I Danmark gäller vid sidan om olika försäkringar att om en soldat så- rats att kontraktet alltid förlängs till dess att soldaten återhämtat sig. För det fall att skadan innebär att soldaten aldrig mer kommer att kunna tjänstgöra aktivt har försvaret två alternativ. Det ena är att soldaten er- bjuds omskolning eller utbildning med lön under hela utbildningstiden. Det andra är att soldaten erbjuds anställning på ett långtidskontrakt och placeras på en anpassad arbetsplats.

I Storbritannien hanteras alla ersättningssystem centralt av Veteranby- rån i försvarsministeriet. Ett exempel på missionspremier för tjänstgöring på mer riskfyllda platser i världen är att de soldater som tjänstgjort i Afghanistan i mer än tre månader får ett skattefritt engångsbelopp utöver den vanliga lönen när de återvänder från insatsen.

I Tyskland finns genom soldatomsorgslagen regler för omhändertagan- de efter olyckor och sjukdomsfall. Ett underhåll kan beviljas om arbets- förmågan reduceras med minst 50 procent när den enskilde återgår i civil tjänst.

Tjänstgöringen som merit

I det amerikanska försvaret är utlandstjänstgöring en normal företeelse och i princip en förutsättning för att göra karriär. Vid urvalsprocesser, till exempel befordran, värderas dessutom stridserfarenheter högt.

I Norge ska internationell tjänstgöring vara meriterande. Många befatt- ningar som är attraktiva har i sin kravprofil att innehavaren ska ha full- gjort internationell tjänst. Internationell tjänst uppfattas som en förutsätt- ning för nästa befattning.

I Danmark gäller att om en officer inte deltar i internationell tjänst kan detta påverka den militära karriären negativt. Även om det inte är ett formellt villkor framstår det som en fördel att ha gjort utlandstjänst i sin nuvarande nivå för att bli befordrad till nästa.

Det är en naturlig del i verksamheten för en soldat i Storbritannien att tjänstgöra utomlands. Goda omdömen från utlandstjänst väger tungt vid befordran till högre grad.

Utlandstjänstgöring är ett obligatorium för merparten av de tyska sol- daterna. Utlandstjänstgöring bedöms enligt ett separat bedömningsunder- lag i tillägg till soldatens ordinarie underlag. Vid tillsättning av högre befattningar är genomförd utlandstjänst ett krav.

166

5.10

Rekrytering och insatsfrekvens

Prop. 2009/10:160

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör utveckla och förbättra kvaliteten i rekryteringen till insatsorganisationens förband. Myndigheten bör också göra särskilda insatser när det gäller rekrytering av vissa speci- alistkategorier, bl.a. läkare till de internationella insatserna. Försvarsmak- ten bör bestämma en insatsfrekvens för deltagande i internationella insat- ser. Myndigheten bör också initiera fortsatt forskning på områdena rekry- tering och insatsfrekvens i internationella insatser.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens be- dömning. Utredningen föreslog i huvudsak följande. All personal i För- svarsmakten bör ha tjänstgöringsskyldighet i internationella militära insatser. Kvaliteten i Försvarsmaktens rekrytering bör förbättras och särskilda insatser för rekrytering av specialister bör göras. Det bör finnas en rätt till tjänstledighet vid tjänstgöring i beredskapsförband och interna- tionella militära insatser. Personalen i insatsförbanden bör genomföra en sexmånadersinsats per två år alternativt två insatser under en treårsperi- od. Övrig personal bör genomföra tre till fyra insatser under en 10 till 15-årsperiod. Forskningen kring rekrytering och insatsfrekvens i interna- tionella insatser bör öka.

Remissinstanserna: När det gäller skyldighet att tjänstgöra i interna- tionella insatser erinrar Försvarsmakten om att myndigheten håller på att ta fram en modell för en utvecklad internationell arbetsskyldighet. Perso- nal som tillhör ett insatsförband ska, genom att acceptera en befattning vid förbandet, vara skyldig att tjänstgöra vid både nationella och interna- tionella insatser som förbandet genomför. Tillsammans med arbetstagar- organisationerna försöker Försvarsmakten förhandla fram en lösning för all personal. Officersförbundet tillstyrker utredningens förslag att frågan ska regleras av arbetsmarknadens parter.

Flera remissinstanser bl.a. Totalförsvarets pliktverk, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan (FHS) och Officersförbun- det är positiva till utredningens förslag när det gäller förbättrad kvalitet i rekryteringen. Pliktverket menar att särskilda insatser bör göras för att rekrytera specialister. Det är viktigt att den enskilde klarar de krav som är förenade med tjänstgöring i en internationella militär insats. Den enskil- des förmåga och möjligheter att tjänstgöra måste därför kontrolleras grundligt innan han eller hon anställs. FHS påminner om att urvalspro- cessen vid rekrytering bör göras av speciellt utbildad personal och vid personlig kontakt med varje sökande. FHS bejakar förslaget om mer forskning på området. FOI anser att forskningen om rekrytering och insatsfrekvens i internationella insatser bör öka. En sådan forskning kan minska risken för felrekrytering. Försvarsmakten framhåller att myndig- heten genomför en omfattande förändring av sin personalverksamhet i och med inrättandet av Försvarsmaktens HR-centrum.

Avseende insatsfrekvens pekar Försvarsmakten på att ett flertal fakto- rer, såsom risker och belastning på soldaterna i internationell tjänst, mås- te vägas in. Det är också viktigt att klarlägga och kommunicera en för- väntad insatsfrekvens med personalen så att de anställda kan planera sin sociala situation. Myndigheten anser att de insatsfrekvenser som utred-

167

ningen föreslår är en maximal insatsfrekvens. Av sociala skäl bör i stället Prop. 2009/10:160 en insats vart tredje år eftersträvas. Försvarsmakten anser att insatsfre-

kvensen ska fastställas av myndigheten själv med utgångspunkt i insats- organisationens slutliga utformning och antalet soldater i internationell tjänst. Officersförbundet tillstyrker att det ska finnas en policy om för- väntad insatsfrekvens för den anställde. Den insatsfrekvens utredningen föreslår är enligt förbundet inte realistisk över tiden. FHS anser att det är positivt att fastställa en policy avseende insatsfrekvens med en insats per treårsperiod. Detta tydliggör vad som förväntas av de anställda och det bör gynna verksamheten från planeringssynpunkt. Fredsbaskrarna i Sverige har en liknande uppfattning och understryker vikten av att en insatsfrekvens fastställs.

Skälen för regeringens bedömning

Inledning

Riksdagens beslut om ett användbart försvar våren 2009 (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292) innebär att den framtida insatsorganisationen kommer att bestå av stående förband och kontraktsförband samt ett kvalificerat hemvärn med nationella skydds- styrkor. Insatsförbanden ska vara fullt bemannade, materiellt uppfyllda, samövade och inte kräva någon återtagning för att vara helt användbara. Insatsorganisationen ska kunna genomföra självständiga insatser och ingå i ett multinationellt större förband. Genom tillgängligheten och användbarheten kommer insatser med samma förband att kunna genom- föras i Sverige, i närområdet och utanför närområdet.

Regeringen har i kapitel 4 behandlat frågor om personalförsörjning med utgångspunkt i Utredningen om totalförsvarspliktens slutbetänkan- det (SOU 2009:63). Vid sidan om detta tillsatte regeringen den 16 juli 2009 utredningen om personalförsörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58). Den utredningen ska se över och föreslå de åtgärder som behövs för att kunna anpassa Försvarsmaktens personalförsörjning till myndighetens nya uppgifter och behov enligt det nämnda riksdagsbeslu- tet. Utredningen ska bl.a.

analysera hur Försvarsmaktens tillgång till personal på bästa sätt kan tryggas. Utgångspunkten ska vara att Försvarsmaktens förmåga att genomföra insatser, i Sverige och utomlands, med förband ur insatsorga- nisationen säkerställs,

överväga och föreslå förbättrade möjligheter att tidsbegränsat kunna anställa vissa personalkategorier, och

ta ställning till hur bl.a. anställningsskyddet bör se ut för tidvis tjänst- görande militär personal, t.ex. kontraktsanställda soldater och sjömän samt reservofficerare, avseende deras rätt till tjänstledighet från civil anställning för tjänstgöring inom Försvarsmakten.

Utredningen ska redovisa sitt resultat senast den 1 december 2010.

De ställningstaganden som riksdag och regering har gjort sedan Vete- ransoldatutredningen redovisade sitt betänkande i oktober 2008 innebär att en del av utredningens förslag om rekrytering inte längre är aktuella. Veteransoldatutredningen föreslår visserligen att utlandsstyrkan avskaf-

168

fas som ett särskilt begrepp. Men samtidigt har utredningen utgått från att det även i fortsättningen kommer att göras särskild rekrytering inför en internationell insats.

Regeringen har i flera sammanhang framhållit – bl.a. prop. 2001/02:10, s. 200 och prop. 2007/08:1, utgiftsområde 6, s. 28 – att tjänstgöring i internationella insatser ska vara en naturlig del när man är anställd inom Försvarsmakten. I uppdraget till den särskilde utredaren om personalför- sörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58, s. 5) ingår att föreslå hur insatsförbanden ska kunna bemannas och även med kort varsel kunna genomföra insatser nationellt och internationellt utan att det behövs en större nyrekrytering, omplacering eller förnyad träning. Utredaren ska föreslå hur detta ska kunna åstadkommas, liksom att han ska utreda i vad mån detta förutsätter författningsändringar eller avtalslösningar. En del i detta är att belysa frågan om tjänstgöringsplikt. Mot denna bakgrund kommer regeringen inte att behandla frågor om personalens tjänstgö- ringsplikt i denna proposition. Eftersom den särskilde utredaren även ska behandla vissa frågor om tjänstledighet kommer inte heller det området att tas upp i denna proposition.

Rekrytering

Regeringen har i avsnitt 4.9 redovisat sin bedömning i fråga om kraven på Försvarsmaktens rekryteringsverksamhet mot bakgrund av över- gången till rekrytering och militär grundutbildning på frivillig grund. I detta avsnitt redovisar regeringen sin syn med särskild inriktning på rekrytering till den internationella verksamheten.

En väsentlig grund för Försvarsmaktens förmåga att rekrytera lämpliga män och kvinnor till sin organisation är att myndigheten – liksom alla statliga myndigheter – är en attraktiv arbetsgivare. Försvarsmakten kon- kurrerar på en öppen arbetsmarknad. Det gäller då att kunna attrahera de mest lämpliga till sin verksamhet. Vid sidan om denna aspekt på För- svarsmaktens rekryteringsförmåga anser regeringen, som tidigare nämnts, att rekryteringskraften till en del också utgår från samhällets syn på försvaret. Om det finns ett starkt stöd för Försvarsmakten och de in- ternationella insatserna blir det lättare att finna lämplig personal. För- svarsmakten och statsmakterna har ett tydligt ansvar i detta avseende. Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 5.13 Kunskapen om fredsfrämjande verksamhet.

I den framtida Försvarsmakten kommer insatsförbanden att bestå av förband med personal som ska tjänstgöra nationel