Regeringens proposition 2009/10:15

Nya mervärdesskatteregler om omsättningsland för	Prop.
tjänster, återbetalning till utländska företagare och	2009/10:15
periodisk sammanställning

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 1 oktober 2009

Fredrik Reinfeldt

Lena Adelsohn Liljeroth

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas ett antal förslag på mervärdesskatteområdet. Dessa innebär att nya regler införs i mervärdesskattelagen (1994:200) och skattebetalningslagen (1997:483).

Propositionen innehåller förslag till nya omsättningslandsregler för tjänster. Reglerna bygger på ett nytt EG-direktiv och är en anpassning till att allt fler tjänster tillhandahålls på distans. De innebär även en moderni- sering och förenkling av regelverket.

Två nya huvudregler för omsättningsland föreslås. Den ena gäller till- handahållanden av tjänster mellan näringsidkare. Huvudregeln är att tjänsterna ska anses omsatta i det land där köparen är etablerad. Skatten ska i dessa fall redovisas och betalas av köparen, så kallad omvänd skatt- skyldighet. Den andra gäller tillhandahållanden av tjänster mellan näringsidkare och i huvudsak privatpersoner. Dessa tjänster ska som huvudregel anses tillhandahållna i det land där näringsidkaren (säljaren) är etablerad.

Det finns olika undantag från de föreslagna huvudreglerna. Omsätt- ningslandet avgörs i dessa fall av andra faktorer. Undantagen avser bl.a. fastighetstjänster, olika typer av transporttjänster, kulturella och liknande tjänster samt korttidsuthyrning av transportmedel.

De föreslagna omsättningslandsreglerna föranleder ändringar i regel- verket för kontrollen av EG-handeln. Detta föreslås kompletteras med en skyldighet för den som säljer tjänster till näringsidkare i ett annat EG- land att ta upp försäljningen i en periodisk sammanställning.

1

Propositionen innehåller vidare förslag till ett elektroniskt förfarande Prop. 2009/10:15 för återbetalning av mervärdesskatt i vissa fall. I denna del medför de nya

reglerna ytterligare effektiviseringar och förenklingar. De innebär dess- utom att modern teknik ska användas. Även dessa regler bygger på ett nytt EG-direktiv. De föreslagna reglerna avser förfarandet för dels andra än svenska EG-företagares ansökningar om återbetalning hos Skattever- ket, dels svenska företagares ansökningar om återbetalning hos andra EG-länders myndigheter. Ansökningar riktade till andra EG-länder ska i fortsättningen lämnas till Skatteverket via en elektronisk kontaktpunkt, i stället för som i dag genom att pappersansökningar postas till en behörig myndighet i respektive land.

Regler föreslås bl.a. avseende vem som ska använda det elektroniska återbetalningsförfarandet, vilka uppgifter som ska lämnas i en ansökan och när den senast ska komma in till Skatteverket. Det föreslås även reg- ler om verkets underrättelseskyldighet, rätt att begära uppgifter och se- naste tidpunkt för verkets beslut i fråga om en ansökan om återbetalning. Härtill kommer regler om tidpunkterna för utbetalning och när ränta bör- jar utgå samt överklagande och omprövning av beslut.

I propositionen föreslås ytterligare nya regler om periodisk sam- manställning. Dessa regler är ett led i bekämpandet av skatteundandra- gande i samband med gemenskapsinterna transaktioner och bygger på ett nytt EG-direktiv. En periodisk sammanställning ska som huvudregel göras för varje kalendermånad i fråga om uppgifter om varor och för var- je kalenderkvartal vad avser uppgifter om tjänster. Systemet innehåller lättnader för mindre företag. Dessa får efter Skatteverkets beslut göra sammanställningen avseende uppgifter om varor varje kalenderkvartal i stället för månadsvis. Detta gäller om det sammanlagda värdet av de gränsöverskridande omsättningarna och överföringarna av varor inte överstiger 1 000 000 kronor exklusive mervärdesskatt för det inneva- rande kvartalet eller för något av de fyra föregående kvartalen. Vidare föreslås att en periodisk sammanställning ska få lämnas genom elektro- nisk filöverföring.

I propositionen föreslås slutligen vissa följdändringar i reglerna om omvänd skattskyldighet i byggsektorn.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att så ska ske den 1 januari 2010 och i ett fåtal fall den 1 januari 2011, den 1 januari 2012 respektive den 1 januari 2013, dvs. vid de i direktiven föreskrivna tidpunkterna. Genom att regeringen får be- stämma ikraftträdandet ges emellertid möjlighet att skjuta fram detta för det fall direktivens ikraftträdandetidpunkter skulle komma att senareläg- gas på grund av att inte alla medlemsstater hunnit genomföra direktiven i rätt tid.

2

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		8
2	Lagtext	.............................................................................................	9
	2.1	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
		(1994:200).........................................................................	9

2.2 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).......................................................................

48

2.3 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).......................................................................

50

2.4 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).......................................................................

52

2.5 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).......................................................................

60

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import m.m.......................................

61

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om

		proviantering av fartyg och luftfartyg .............................		62
3 Ärendet och dess beredning ...........................................................				63
4	Bakgrund........................................................................................			65
5	Gällande rätt...................................................................................			69
	5.1	EG-rätt.............................................................................		69
		5.1.1	Mervärdesskattedirektivet ..............................	69
		5.1.2	Det åttonde direktivet .....................................	72
		5.1.3	Det trettonde direktivet...................................	73
		5.1.4	Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 om
			administrativt samarbete.................................	74
	5.2	Svensk rätt.......................................................................		75
		5.2.1	Beskattningslandsregler för tjänster ...............	75
		5.2.2	Periodisk sammanställning.............................	75
		5.2.3	Återbetalning av mervärdesskatt till
			utländska företagare........................................	76
6 Förslag till nya regler om omsättningsland för tjänster..................				78
	6.1	Ny struktur på 5 kap. mervärdesskattelagen m.m............		78
	6.2	Begreppet beskattningsbar person...................................		79
	6.3	Begreppet etablerad m.m.................................................		81
		6.3.1	Följdändring i regelverket om
			mervärdesskattegrupper..................................	81
		6.3.2	Etablerad.........................................................	81
		6.3.3	Säte .............................................................	82
		6.3.4	Fast etableringsställe ......................................	82
		6.3.5	Bosatt .............................................................	83
		6.3.6	Stadigvarande vistelse ....................................	83
	6.4	Vilken etablering tillhandahålls en tjänst?.......................		84
		6.4.1	Inledning.........................................................	84
		6.4.2	Flera etableringar............................................	85
		6.4.3	Globala kontrakt.............................................	86

Prop. 2009/10:15

3

6.5	Skattskyldighet vid gränsöverskridande omsättning		Prop. 2009/10:15
	av tjänster	.........................................................................	87
	6.5.1	Förvärvaren skattskyldig vid omsättning
		till näringsidkare..............................................	87

6.5.2 Med utländsk företagare i visst fall

likställd näringsidkare.....................................

89

6.6 Näringsidkare vid tillämpningen av

	omsättningslandsreglerna för tjänster...............................		91
6.7	Huvudregler .....................................................................		92
	6.7.1	Omsättning till näringsidkare..........................	92

6.7.2 Omsättning till någon som inte är

		näringsidkare...................................................	96
6.8	Undantag från huvudreglerna...........................................		97
	6.8.1	Inledning .........................................................	97
	6.8.2	Förmedlingstjänster.........................................	98
	6.8.3	Fastighetstjänster...........................................	100
	6.8.4	Transporttjänster ...........................................	102
	6.8.5	Gemenskapsinterna varutransporttjänster .....	105
	6.8.6	Kulturella och liknande tjänster ....................	106

6.8.7 Transportanknutna tjänster samt värdering

	av och arbeten på lös egendom .....................	107
6.8.8	Restaurang- och cateringtjänster...................	108

6.8.9 Restaurang- och cateringtjänster ombord

	på tåg ...........................................................	112
6.8.10	Korttidsuthyrning av transportmedel.............	114
6.8.11	Övriga tjänster...............................................	117

6.8.12 Varutransporttjänster i samband med

		export och import m.m..................................	120
	6.8.13	Följdändringar i reglerna för
		vinstmarginalbeskattning av resebyråer........	121
	6.8.14	Vissa tjänster som uteslutande nyttjas eller
		på annat sätt tillgodogörs utanför EG............	122
6.9	Registrering och periodisk sammanställning .................		123

6.10 Ändringar i 5 kap. mervärdesskattelagen med avsett

ikraftträdande år 2011....................................................

125

6.11 Ändringar i 5 kap. mervärdesskattelagen med avsett

ikraftträdande år 2013....................................................		127
6.11.1	Inledning .......................................................	127
6.11.2	Långtidsuthyrning av transportmedel............	127
6.11.3	Långtidsuthyrning av fritidsbåt.....................	129

6.12 Ändringar i rådets förordning (EG) nr 1798/2003

om administrativt samarbete ..........................................

129

7 Förslag till ändrade regler för periodisk sammanställning m.m. ..131

7.1 Förbättrad kontroll vid gränsöverskridande

omsättningar inom EG ...................................................

131

7.2 Huvudregler för vilken rapporteringsperiod en

periodisk sammanställning ska avse ..............................

131

7.3 Rapporteringsperioden för varor styr när uppgifter

	ska lämnas om både varor och tjänster...........................	132
7.4	Kvartalsrapportering för små företag.............................	133

4

7.5	När ett beslut om kvartalsrapportering ska upphävas	Prop. 2009/10:15
	m.m................................................................................	135
7.6	Månadsrapportering på grund av särskilda skäl m.m. ...	136

7.7 Tidpunkten för när en ny rapporteringsperiod börjar

gälla i vissa fall..............................................................

137

7.8 Månadsrapportering efter Skatteverkets beslut gäller

	från ingången av kvartalet när beslutet fattades.............	138
7.9	Elektronisk filöverföring ...............................................	139

7.10 Tidpunkten för den periodiska sammanställningens

inlämnande ....................................................................

140

7.11 Redovisningsskyldighetens inträde vid omsättning

av tjänster som ska tas upp i periodisk samman-
ställning.........................................................................	142

7.12 Tidpunkten för skattskyldighetens inträde vid om-

	sättning av tjänster som tillhandahålls kontinuerligt .....	143
7.13	Sänkt tröskelvärde för kvartalsrapportering av
	uppgifter om varor år 2012............................................	144

8 Förslag till elektroniskt förfarande vid återbetalning av

mervärdesskatt .............................................................................		145
8.1	Utgångspunkter .............................................................	145
8.2	Elektroniskt förfarande..................................................	146

8.3 Avdrags- eller återbetalningsrätt för utländska

företagare i vissa fall?....................................................

149

8.4 Förhållandet mellan artiklarna 192 a samt 170 och

	171 i mervärdesskattedirektivet.....................................	149
8.5	Begreppet etablerad i återbetalningsreglerna.................	150

8.6 Rätt till återbetalning för med utländska företagare

likställda näringsidkare..................................................

151

8.7 Förtydliganden av återbetalningsrätten i 10 kap.

mervärdesskattelagen ....................................................

151

8.8 Utländsk företagares rätt till återbetalning vid

blandad verksamhet i etableringslandet.........................

152

8.9 Återbetalning och belopp som inte utgör mervärdes-

skatt i lagens mening.....................................................

153

8.10 Återbetalning till vissa utländska företagare som är

etablerade i andra EG-länder.........................................

154

8.10.1 Tillämpningsområdet för det nya elektro-

niska förfarandet – huvudregeln...................

154

8.10.2 Elektroniskt förfarande trots omsättning i

	Sverige..........................................................	157
8.10.3	Sökandens uppgiftsskyldighet......................	159

8.10.4 Ytterligare uppgifter som ska lämnas med

en ansökan om återbetalning ........................

161

8.10.5 Transaktioner som en ansökan om åter-

	betalning ska avse.........................................	163
8.10.6	Återbetalningsperioden.................................	164

8.10.7 Minimibeloppet för en återbetalnings-

	ansökan.........................................................	164
8.10.8	Senaste ansökningstidpunkt..........................	165
8.10.9	Skatteverkets underrättelseskyldighet ..........	166

5

8.10.10 Skatteverkets rätt att begära uppgifter...........

167 Prop. 2009/10:15

8.10.11 Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut –

huvudregeln...................................................

168

8.10.12 Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut

	när verket har begärt ytterligare uppgifter.....	169
8.10.13	Motivering av och underrättelse om
	avslagsbeslut .................................................	171
8.10.14	Korrigering av återbetalat belopp..................	171

8.10.15 Skatteverkets beslut efter sökandens

	korrigeringar av återbetalade belopp.............	172
8.10.16 Återkrav och avräkning m.m.........................		173
8.10.17	Utbetalning av beviljat belopp ......................	174
8.10.18	Ränta ...........................................................	176

8.11 Återbetalning till utländska företagare som inte är

etablerade i något EG-land.............................................

177

8.11.1 Fortsatt gemensamma förfaranderegler för

utländska företagare? ....................................

177

8.11.2 Förfarandereglernas tillämpnings-

	område m.m. .................................................	179
8.11.3	Återbetalningsperioden .................................	179

8.11.4 Minimibeloppen för en återbetalnings- ansökan blir en del av förfarandet samt

		nya sådana belopp införs...............................	180
	8.11.5	Ansökan ........................................................	181
	8.11.6	Hanteringen av en ofullständig ansökan .......	183
	8.11.7	Senaste ansökningstidpunkt ..........................	184
	8.11.8	Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut......	184
	8.11.9	Återkrav och avräkning.................................	185
	8.11.10	Ränta och företrädaransvar vid felaktiga
		återbetalningar...............................................	186
8.12	Återbetalning i fråga om elektroniska tjänster ...............		187

8.13 Återbetalningsansökningar riktade till ett annat EG-

land från näringsidkare som är etablerade i Sverige ......		187
8.13.1	Inledning .......................................................	187

8.13.2 Elektroniskt återbetalningsförfarande för

näringsidkare som är etablerade i Sverige.....188

	8.13.3	Senaste ansökningstidpunkt, när en ansökan
		ska anses ingiven och Skatteverkets
		underrättelseskyldighet .................................	189
	8.13.4	Avvisningsbeslut...........................................	191
8.14	Återbetalning i övriga fall..............................................		192
	8.14.1	Förfarandereglernas tillämpnings-
		område m.m. .................................................	192
	8.14.2	Ansökan om återbetalning av ingående
		skatt i skatte- eller självdeklaration...............	193
8.15	Överklagande och omprövning m.m..............................		194
8.16	Indrivning och verkställighet .........................................		198
8.17	Skattetillägg ...................................................................		199
8.18	Registrering....................................................................		200
9 Omvänd skattskyldighet i byggsektorn – vissa följdändringar.....			201

6

10	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................	203	Prop. 2009/10:15
11	Statsfinansiella och andra effekter ...............................................	205
12	Författningskommentar................................................................	210

12.1 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).....................................................................

210

12.2 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).....................................................................

230

12.3 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).....................................................................

231

12.4 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).....................................................................

232

12.5 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).....................................................................

236

12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import m.m.....................................

236

12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:446) om

	proviantering av fartyg och luftfartyg ...........................	236
Bilaga 1 Rådets direktiv 2008/8/EG.................................................		238
Bilaga 2 Rådets direktiv 2008/9/EG.................................................		250
Bilaga 3 Rådets direktiv 2008/117/EG.............................................		256
Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian Nya mervärdesskatte-
	regler om omsättningsland för tjänster, återbetalning till
	utländska företagare och periodisk sammanställning.........	259
Bilaga 5 Lagförslaget i promemorian Nya mervärdesskatteregler
	om omsättningsland, återbetalning till utländska före-
	tagare och periodisk sammanställning ...............................	261
Bilaga 6	Förteckning över remissinstanserna avseende prome-
	morian Nya mervärdesskatteregler om omsättningsland
	för tjänster, återbetalning till utländska företagare och
	periodisk sammanställning.................................................	305
Bilaga 7	Lagrådsremissens lagförslag..............................................	306
Bilaga 8	Lagrådets yttrande..............................................................	358
Bilaga 9	Paragrafnycklar..................................................................	368
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 2009....		375
Rättsdatablad........................................................................................		376

7

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2009/10:15

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

2. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

3. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

4. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

5. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

6. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m., och

7. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg.

8

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)2 dels att 5 kap. 5–8 §§ och 19 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att de två rubrikerna närmast före 5 kap. 9 § samt rubrikerna när- mast före 5 kap. 11 § samt 19 kap. 5, 9, 10 och 11 §§ ska utgå,

dels att nuvarande 5 kap. 4, 9 och 11 §§, 10 kap. 4 § samt 19 kap. 1–8 och 10–15 §§ ska betecknas 5 kap. 8, 3 a och 19 §§, 19 kap. 24 § samt 19 kap. 22, 23, 25 och 26 §§, 20 kap. 3 och 4 §§ samt 19 kap. 28–30 och 34–38 §§,

dels att nya 5 kap. 8 och 19 §§, 19 kap. 22, 23–26, 28–30 och 34–36 §§ samt 20 kap. 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 2, 2 d, 3 och 14 §§, 2 kap. 7 och 8 §§, 2 a kap. 7 §, 3 kap. 3 och 30 d §§, 4 kap. 2 §, 5 kap. 1 och 2 b §§, 6 a kap. 2 §, 8 kap. 9 §, 8 a kap. 11 och 12 §§, 9 kap. 10 §, 9 a kap. 17 §, 9 b kap. 3 och 4 §§, 10 kap. 1, 4 a och 13 §§, 11 kap. 2 §, 20 kap. 1 §, rubrikerna närmast före 10 kap. 13 § och 19 kap. 1 § samt rubriken till 20 kap. ska ha följan- de lydelse,

dels att det i lagen ska införas 46 nya paragrafer, 1 kap. 5 a §, 5 kap. 4– 7 och 9–18 §§, 10 kap. 11 f, 13 a och 13 b §§, 13 kap. 8 c §, 19 kap. 1– 21, 27 och 31–33 §§ och 20 kap. 2, 5 och 6 §§, samt närmast före 5 kap. 4, 5 och 7 §§, 19 kap. 9, 13, 15, 19, 22, 27, 28, 30, 31 och 34 §§ och 20 kap. 1, 2, 5 och 6 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före den nya 5 kap. 3 a § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Undantag från 2, 2 a, 2 b eller 3 §”.

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069). Jfr även rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat (EUT L 44, 20.2.2008, s. 23, Celex 32008L0009).

2 Lagen omtryckt 2000:500.
Senaste lydelse av
5 kap. 6 § 2002:1004	5 kap. 7 § 2004:1155
5 kap. 6 a § 2003:220	5 kap. 7 a § 2002:1004
5 kap. 6 b § 2003:220	5 kap. 8 § 2001:971.

Prop. 2009/10:15

9

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	2 §3

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat

följer av 2–4 c: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning					som		anges i		2. för omsättning	som	anges i
1 §	första	stycket			1	av		sådana	1 § första stycket	1 av	sådana
tjänster som avses i 5 kap. 7 §, om									tjänster som avses i 5 kap. 5 §, om
den som omsätter tjänsten är en ut-									den som omsätter tjänsten är en ut-
ländsk företagare och förvärvaren									ländsk företagare och förvärvaren
är en näringsidkare: den som för-									är en näringsidkare eller en juri-
värvar tjänsten,									disk person som inte är närings-
									idkare men är registrerad till mer-
									värdesskatt här: den som förvärvar
3. för omsättning					som		anges i		tjänsten,
									3. för omsättning	som	anges i
1 § första stycket 1 av sådana va-									1 § första stycket 1 av sådana va-
ror	som avses i			5 kap.			2 c och		ror som avses i 5 kap. 2 c och 2 d
2 d §§ eller			av	sådana				tjänster	§§, om den som omsätter varan är
som	avses	i	5 kap.			5 §		tredje	en utländsk företagare och förvär-
stycket samt			5 a,		6 a,		6 b och		varen är registrerad till mervärdes-
7 a §§, om den som omsätter varan									skatt här: den som förvärvar varan,
eller tjänsten är en utländsk före-

tagare och förvärvaren är registre- rad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan närings- idkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är

– en näringsidkare som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhanda- håller sådana tjänster, eller

– en annan näringsidkare som tillhandahåller en näringsidkare som av- ses i första strecksatsen sådana tjänster,

4 c. för annan omsättning som	4 c. för omsättning som anges i
anges i 1 § första stycket 1 än som	1 § första stycket 1 av vara eller
avses i första stycket 2, 3 eller 4 b	av tjänst med anknytning	till
i denna paragraf, i 3 kap. 3 § andra	fastighet som avses i 5 kap.	8 §,
och tredje styckena, i 5 kap. 6 § 1	utom fastighetstjänst som avses i

3 Senaste lydelse 2007:1376.

Prop. 2009/10:15

10

eller i 7 kap. 1 § tredje stycket 11, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som för- värvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

4 b i denna paragraf eller 3 kap. Prop. 2009/10:15 3 § andra och tredje styckena, om

den som omsätter varan eller tjäns- ten är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mer- värdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvärvar varan, och

6. för import av varor

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

b) om importen avser en gemenskapsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkom- mer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EG-land till följd av att ett sådant mellanstatligt enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: inne- havaren av tillståndet.

Första stycket 4 b gäller

1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till

– mark- och grundarbeten,

– bygg- och anläggningsarbeten,

– bygginstallationer,

– slutbehandling av byggnader, eller

– uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare, 2. byggstädning, och

3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2.

Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska närings- idkaren vid tillämpningen av förs- ta stycket likställas med en ut- ländsk företagare, om omsätt- ningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället.

Med tullskuld och gemenskapsvara förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen4.

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

4 EGT L 302, 19.10.1992, s. 1 (Celex 31992R2913).

11

2 d §5		Prop. 2009/10:15
Om en utländsk företagare begär	Om en utländsk företagare begär
det, har han rätt att bli skattskyldig	det, har han rätt att bli skattskyldig
för omsättning som annars förvär-	för omsättning som annars förvär-
varen skulle ha varit skattskyldig	varen skulle ha varit skattskyldig
för enligt 2 § första stycket 4 c.	för enligt 2 § första stycket	4 c.
Den utländske företagarens skatt-	Den utländske företagarens skatt-
skyldighet skall därvid gälla för all	skyldighet ska därvid gälla för all
sådan omsättning inom landet.	sådan omsättning inom landet.
	Vid omsättning av en vara eller
	en tjänst som görs inom landet av
	en näringsidkare som har ett fast
	etableringsställe här ska närings-
	idkaren vid tillämpningen av förs-
	ta stycket likställas med en ut-
	ländsk företagare, om omsättnin-
	gen görs utan medverkan av det
	svenska etableringsstället.
Skyldigheten att betala skatt en-	3 §6
	Skyldigheten att betala skatt en-
ligt 1 § vid omsättning inträder när	ligt 1 § vid omsättning inträder när
varan har levererats eller tjänsten	varan har levererats eller tjänsten
har tillhandahållits eller när varan	har tillhandahållits eller när varan
eller tjänsten har tagits i anspråk	eller tjänsten har tagits i anspråk
genom uttag, om inte annat följer	genom uttag, om inte annat följer
av andra stycket eller 3 a–4 §§.	av andra stycket eller 3 a, 3 b, 4
	eller 5 a §.

Om den som omsätter varan eller tjänsten får ersättning helt eller delvis för en beställd vara eller tjänst före den tidpunkt som avses i första stycket, inträder skattskyldigheten när ersättningen inflyter kontant eller på annat sätt kommer den som omsätter varan eller tjänsten till godo. Detta gäller dock endast om omsättningen är skattepliktig när ersätt- ningen kommer den som omsätter varan eller tjänsten till godo.

Med leverans av en vara förstås att varan avlämnas eller att den sänds till en köpare mot postförskott eller efterkrav.

5 a §

Vid förvärv av tjänster som avses i 1 kap. 2 § första stycket 2 inträder skattskyldigheten den 31 december varje år, om

1. tjänsterna tillhandahålls kon- tinuerligt under en tidsperiod som överstiger ett år, och

2. tillhandahållandet inte ger upphov till avräkningar eller be-

5 Senaste lydelse 2006:1031.

6 Senaste lydelse 2007:1376.

12

Om skatt enligt denna lag hänför sig till en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger en- ligt inkomstskattelagen, förstås med beskattningsår

talningar under tidsperioden. Första stycket gäller inte om

tillhandahållandet av tjänsterna har upphört.

14 §

Med beskattningsår förstås beskattningsår enligt inkomstskattelagen (1999:1229).

Om skatt enligt denna lag hänför sig till en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger en- ligt inkomstskattelagen, förstås med beskattningsår:

1. kalenderåret, eller

2. räkenskapsåret, om detta är brutet och överensstämmer med vad som anges i 3 kap. bokföringslagen (1999:1078).

I ärenden om återbetalning av ingående skatt till sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § första och andra styckena förstås med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller.

2 kap.

7 §7

Med uttag av tjänst förstås även att en skattskyldig i en byggnads- rörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om han både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastig- heter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnads- rörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den skattskyldige utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång.

Första stycket gäller

1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll,

och

2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster.

Första stycket gäller inte om tjänsterna hänför sig till en del av lägenheten eller fastigheten, som används i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §.

Första stycket gäller inte om tjänsterna hänför sig till en del av lägenheten eller fastigheten, som används i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.

7 Senaste lydelse 2007:1376.

Prop. 2009/10:15

13

8 §8

Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbe- talning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, inräknat skatter och avgifter som grundas på löne- kostnaderna.

Första stycket gäller utförande av

Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbe- talning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, inräk- nat skatter och avgifter som grun- das på lönekostnaderna.

1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll,

2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster,

och

3. lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan fastighetssköt-

sel.

Vad som sägs i första stycket			Vad som sägs i första stycket
gäller också hyresgäst och bo-			gäller också hyresgäst och bo-
stadsrättshavare som utför sådana			stadsrättshavare som utför sådana
tjänster som anges i andra stycket			tjänster som anges i andra stycket
1 och 2 på en lägenhet som han			1 och 2 på en lägenhet som han
innehar	med	hyresrätt eller	innehar	med	hyresrätt eller
bostadsrätt, om lägenheten innehas			bostadsrätt, om lägenheten innehas
i en yrkesmässig verksamhet som			i en yrkesmässig verksamhet som
varken	medför	skattskyldighet	varken	medför	skattskyldighet
eller rätt till återbetalning av			eller rätt till återbetalning av
ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11			ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11,
eller 12 §.			11 e eller 12 §.

Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf.

8 Senaste lydelse 2008:1344.

Prop. 2009/10:15

14

2 a kap.

7 §9

En vara skall anses förvärvad	En vara ska anses förvärvad
enligt 2 § 3, om	enligt 2 § 3, om

– den som för över varan bedriver yrkesmässig verksamhet i ett annat EG-land,

– överföringen görs för denna verksamhet, och

– överföringen görs genom att varan transporteras från det EG-landet till Sverige av den som bedriver verksamheten eller för dennes räkning.

En vara skall inte anses förvär-	En vara ska inte anses förvärvad
vad enligt 2 § 3, om överföringen	enligt 2 § 3, om överföringen
1. görs för omsättning på fartyg,	1. görs för omsättning på fartyg,
luftfartyg eller tåg under färd med	luftfartyg eller tåg under färd med
avgångsplats i ett EG-land och	avgångsort i ett EG-land och
ankomstplats i ett annat EG-land,	ankomstort i ett annat EG-land,

2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete i Sverige på den överförda varan, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet utförts, skickas tillbaka till näringsidkaren i det EG-land som varan ursprung-

ligen överförts från,

3. görs

för

att

den

överförda

3. görs

för

att

den

överförda

varan skall användas för omsätt-

varan ska användas för omsätt-

ningen av tjänster i Sverige och

ningen av tjänster i Sverige och

varan därför skall användas till-

varan därför ska användas till-

fälligt här i landet,

fälligt här i landet,

4. görs

för

att

den

överförda

4. görs

för

att

den

överförda

varan tillfälligt, högst två år, skall

varan tillfälligt, högst två år, ska

användas i Sverige, under förut-

användas i Sverige, under förut-

sättning

att

motsvarande

import

sättning

att

motsvarande

import

skulle ha varit skattefri här i landet

skulle ha varit skattefri här i landet

enligt vad som gäller för temporär

enligt vad som gäller för temporär

import från ett icke medlemsland,

import från ett icke medlemsland,

5. görs

för

sådan

omsättning

5. görs

för

sådan

omsättning

som anges

i

5 kap. 9 §

eller i

som anges

i

5 kap. 3 a §

eller i

3 kap. 30 a §,

3 kap. 30 a §,

6. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 § första stycket 2 eller 4, eller

7. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 c eller 2 d §.

När någon av de förutsättningar	När någon av de förutsättningar
som anges i andra stycket inte	som anges i andra stycket inte
längre föreligger, skall varorna an-	längre föreligger, ska varorna an-
ses ha överförts enligt reglerna i	ses ha överförts enligt reglerna i
första stycket.	första stycket.

9 Senaste lydelse 2004:1155.

Prop. 2009/10:15

15

3 kap.	Prop. 2009/10:15
3 §10
Undantaget enligt 2 § omfattar inte

1. upplåtelse eller överlåtelse av verksamhetstillbehör,

2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan sam- band med överlåtelse av marken,

3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverknings- rätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller andra natur- produkter samt rätt till jakt, fiske eller bete,

4. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplå- telse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,

5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,

6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av flygplatser,

7. upplåtelse av förvaringsboxar,

8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på fastigheter,

9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark,

10. upplåtelse för trafik av väg, bro eller tunnel samt upplåtelse av spåranläggning för järnvägstrafik,

11. korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning,

och

12. upplåtelse av terminalanläggning för buss- och tågtrafik till trafik- operatörer.

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande använd- ning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11 eller 12 § helt eller del- vis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet. Uthyrning till staten, en kommun eller ett kommunalför- bund är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksam- het som inte medför sådan skyl- dighet eller rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun eller ett kom- munalförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kommunen eller kommunalförbundet för använd- ning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun eller ett kommunalför- bund och som inte medför skatt-

10 Senaste lydelse 2007:1376.

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande använd- ning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § helt eller delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet. Uthyrning till staten, en kommun eller ett kommunalför- bund är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksam- het som inte medför sådan skyl- dighet eller rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun eller ett kom- munalförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kommunen eller kommunalförbundet för använd- ning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun eller ett kommunalför- bund och som inte medför skatt-

16

skyldighet eller rätt till återbetal- ning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11 eller 12 § eller om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Vad som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

Andra stycket tillämpas också

skyldighet eller rätt till återbetal- ning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § eller om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Vad som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

1. vid uthyrning i andra och tredje hand,

2. vid bostadsrättshavares upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet som innehas med bostadsrätt, och

3. när en byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet uppförs eller genomgår omfattande till- eller ombyggnad i syfte att anläggningen helt eller delvis ska kunna hyras ut för sådan verksamhet som avses i andra stycket.

I 9 kap. finns särskilda bestämmelser om skattskyldighet för sådan ut- hyrning, bostadsrättsupplåtelse och upplåtelse av nyttjanderätt som anges i andra och tredje styckena.

30 d §

Från skatteplikt undantas ge-	Från skatteplikt undantas ge-
menskapsinterna förvärv som görs	menskapsinterna förvärv som görs
av utländska företagare om rätt till	av utländska företagare om rätt till
återbetalning enligt 10 kap. 1–4 §§	återbetalning enligt 10 kap. 1–3
av hela skatten med anledning av	och 13–13 b §§ av hela skatten
förvärvet skulle ha förelegat.	med anledning av förvärvet skulle
	ha förelegat.

Från skatteplikt undantas även gemenskapsinterna förvärv som görs under sådana förutsättningar att rätt till återbetalning skulle föreligga enligt 10 kap. 6 och 7 §§.

4 kap.

2 §

Även om en arbetsgivares verk- samhet i övrigt inte medför vare sig skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt en- ligt 10 kap. 9–13 §§, räknas till yrkesmässig verksamhet som med- för skattskyldighet sådana serve- ringstjänster som består av tillhan- dahållande av kost åt personalen, om marknadsvärdet av tjänsterna för beskattningsåret överstiger 30 000 kronor.

Även om en arbetsgivares verk- samhet i övrigt inte medför vare sig skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt en- ligt 10 kap. 9–13 §§, räknas till yrkesmässig verksamhet som med- för skattskyldighet sådana restau- rang- eller cateringtjänster som består av tillhandahållande av kost åt personalen, om marknadsvärdet av tjänsterna för beskattningsåret överstiger 30 000 kronor.

Prop. 2009/10:15

17

5 kap.

1 §

I 2–8 §§ finns bestämmelser om	I 2–16 §§ och 9 b kap. 4 § första
i vilka fall en omsättning skall	stycket finns bestämmelser om i
anses som en omsättning inom	vilka fall en omsättning ska anses
landet. All annan omsättning anses	som en omsättning inom landet.
som omsättning utomlands.	All annan omsättning anses som
I 9 och 11 §§ finns bestämmel-	omsättning utomlands.
	I 3 a och 19 §§ finns bestämmel-
ser om i vilka fall en omsättning	ser om i vilka fall en omsättning
som enligt någon av 2–8 §§ anses	som enligt någon av 2–16 §§ anses
som en omsättning inom landet	som en omsättning inom landet
ändå skall anses som en omsätt-	ändå ska anses som en omsättning
ning utomlands.	utomlands.

Omsättning på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik i andra fall än som anges i 2 b § räknas aldrig som omsättning inom landet.

En vara som omsätts på fartyg, luftfartyg eller tåg under del av en passagerartransport mellan EG- länder, skall anses omsatt i Sve- rige om avreseorten är belägen i Sverige.

Med del av en passagerartran- sport mellan EG-länder avses den del av passagerartransporten som utan uppehåll utanför EG utförs mellan avreseorten och ankomst- orten.

Med avreseorten avses den första orten för påstigning av passagerare inom EG. Detta gäller även om en del av transporten dessförinnan utförts utanför EG.

Med ankomstorten avses den sista orten för avstigning av passa- gerare inom EG i fråga om passa- gerare som steg på inom EG. Detta gäller även om en del av trans- porten därefter utförs utanför EG.

För en resa tur och retur gäller att återresan skall anses som en fri- stående transport.

2 b §

En vara som omsätts på fartyg, luftfartyg eller tåg under den del av en persontransport som genom- förs inom EG, ska anses omsatt i Sverige om avgångsorten är be- lägen i Sverige.

Med del av en persontransport som genomförs inom EG avses den del av en persontransport som utan uppehåll utanför EG utförs mellan avgångsorten och ankomstorten.

Med avgångsorten avses den första orten för påstigning av pas- sagerare inom EG. Detta gäller även om en del av transporten dessförinnan utförts utanför EG.

Med ankomstorten avses den sista orten för avstigning av passa- gerare inom EG för passagerare som stigit på inom EG. Detta gäl- ler även om en del av transporten därefter utförs utanför EG.

För en resa tur och retur gäller att återresan ska anses som en fri- stående transport.

Prop. 2009/10:15

18

Näringsidkare

4 §

Vid tillämpningen av 5–19 §§ ska en

1. näringsidkare som även be- driver verksamhet som inte inne- fattar sådan omsättning som anges i 2 kap. eller som inte är yrkes- mässig enligt 4 kap. 1 eller 7 §, anses vara en näringsidkare för alla tjänster som denne förvärvar,

2. juridisk person som inte är näringsidkare men som är regist- rerad till mervärdesskatt, anses vara en näringsidkare.

Huvudregler

5 §

En tjänst som tillhandahålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om näringsidkaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksam- het i Sverige eller har ett fast etab- leringsställe här och tjänsten till- handahålls detta. Om näringsid- karen varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etab- leringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om näringsidkaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige.

En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har utomlands.

6 §

En tjänst som tillhandahålls nå- gon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verk- samhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten var- ken här eller utomlands har ett

Prop. 2009/10:15

19

4 §

Tjänster som avser en fastighet är omsatta inom landet, om fastig- heten är belägen i Sverige.

Förmedling av en tjänst som avser en viss fastighet skall anses som en tjänst som avser fastig- heten.

sådant säte eller fast etablerings- Prop. 2009/10:15 ställe är tjänsten omsatt inom lan-

det, om denne är bosatt eller sta- digvarande vistas i Sverige.

En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls från ett fast etableringsställe utomlands.

Undantag från huvudreglerna

7 §

En förmedlingstjänst som till- handahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom lan- det, om

1. tjänsten utförs för någon an- nans räkning i dennes namn, och

2. den omsättning som tjänsten avser görs inom landet enligt den- na lag.

8 §

En tjänst med anknytning till en fastighet är omsatt inom landet, om fastigheten är belägen i Sve- rige.

9 §

En varu- eller persontransport- tjänst är omsatt inom landet om transporten i sin helhet genomförs i Sverige, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §.

Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhanda- hålls en näringsidkare.

Befordran av brev i postverk- samhet som avses i 3 § postlagen (1993:1684) ska anses som en om- sättning inom landet.

20

10 §

En gemenskapsintern varutrans- porttjänst som tillhandahålls nå- gon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om avgångs- orten är belägen i Sverige.

Med gemenskapsintern varu- transport avses en transport av varor där avgångs- och ankomst- orterna är belägna i två skilda EG-länder.

Med avgångsorten avses den ort där transporten av varorna fak- tiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig.

Med ankomstorten avses den ort där transporten av varorna fak- tiskt avslutas.

11 §

Tjänster i samband med en akti- vitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktivite- ten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten.

Första stycket gäller en aktivitet som är

1. kulturell,

2. konstnärlig,

3. idrottslig,

4. vetenskaplig,

5. pedagogisk,

6. av underhållningskaraktär,

eller

7. liknande dem som anges i 1– 6, såsom mässor och utställningar.

12 §

Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom last- ning, lossning, godshantering och liknande tjänster som tillhanda- hålls någon som inte är näringsid- kare, är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige. Detsam- ma gäller tjänster i form av värde-

Prop. 2009/10:15

21

ring av eller arbeten på en vara som är lös egendom.

13 §

En restaurang- eller catering- tjänst är omsatt inom landet, om den fysiskt utförs i Sverige och inte annat följer av 1 § tredje stycket eller 14 §.

14 §

En restaurang- eller catering- tjänst som fysiskt utförs ombord på tåg under den del av en person- transport som genomförs inom EG är omsatt inom landet, om av- gångsorten är belägen i Sverige.

Vid tillämpningen av första stycket gäller vad som föreskrivs i 2 b § andra till femte styckena.

15 §

En tjänst i form av korttidsut- hyrning av transportmedel är om- satt inom landet om transport- medlet faktiskt ställs till förvär- varens förfogande i Sverige.

Med korttidsuthyrning avses att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhän- gande period om högst

1. 30 dagar, eller

2. 90 dagar, när det gäller far-

tyg.

16 §

Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EG och som förvärvas av någon som inte är en närings- idkare, är omsatta inom landet om tjänsterna

1. förvärvas här eller i fråga om tjänster som anges i 18 § 12 förvärvas här eller i ett annat land, och förvärvaren är etable- rad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller

2. förvärvas av någon som är etablerad, bosatt eller stadigva- rande vistas i ett annat EG-land

Prop. 2009/10:15

22

eller i ett land utanför EG samt utgör sådana tjänster som anges i 18 § 10 eller 11 och tjänsterna tillgodogörs inom landet genom ett elektroniskt kommunikationsnät med fast anslutning här.

17 §

Tjänster som anges i 18 § 1–11 och 13 och som förvärvas i ett land utanför EG av någon som inte är en näringsidkare i det lan- det, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige.

Tjänster som anges i 18 § 12 och som förvärvas av någon som inte är näringsidkare och som är etablerad, bosatt eller stadigva- rande vistas i ett land utanför EG, är omsatta utomlands även om de tillhandahålls från Sverige.

18 §

Bestämmelserna i 16 och 17 §§ ska tillämpas på följande tjänster:

1. överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätter, patenträttigheter, licensrättigheter, varumärkesrät- tigheter och liknande rättigheter,

2. reklam- och annonserings- tjänster,

3. konsulttjänster, produktut- veckling, projektering, ritning, konstruktion, juristtjänster, revi- sorstjänster, skrivtjänster, över- sättningstjänster och liknande tjänster,

4. automatisk databehandling samt utarbetande av system eller program för automatisk data- behandling,

5. tillhandahållande av informa-

tion,

6. bank- och finansieringstjäns- ter utom uthyrning av förvarings- utrymmen, samt försäkrings- och återförsäkringstjänster,

7. tillhandahållande av arbets- kraft,

8. uthyrning av andra varor som är lös egendom än transportmedel,

Prop. 2009/10:15

23

9. förpliktelser att helt eller del- vis avstå från att utnyttja en sådan rättighet som anges i 1 eller från att utöva en viss verksamhet,

10. telekommunikationstjänster, varmed förstås dels tjänster som avser överföring, sändning eller mottagning av signaler, skrift, bilder och ljud eller information i övrigt med hjälp av tråd, radio eller optiska eller andra elektro- magnetiska medel, dels tjänster som avser överlåtelse eller upplå- telse av rättighet att utnyttja kapa- citet för sådan överföring, sänd- ning eller mottagning,

11. radio- och televisionssänd- ningar,

12. elektroniska tjänster, såsom tillhandahållande av

a) webbplatser och härbärge- ring av sådana samt distansunder- håll av programvara och utrust-

ning,

b) programvara och upp- datering av denna,

c) bilder, texter och uppgifter samt databasåtkomst,

d) musik, filmer och spel, inbe- gripet hasardspel och spel om pengar, samt politiska, kulturella, konstnärliga, idrottsliga, veten- skapliga eller underhållnings- betonade sändningar eller evene- mang, och

e) distansundervisning,

13. tillträde till distributions- system för naturgas och el samt transport och överföring genom dessa system och tillhandahåll- ande av andra tjänster som är direkt kopplade till dessa tjänster.

Prop. 2009/10:15

24

Prop. 2009/10:15

11 §	19 §11
En omsättning av tjänster enligt	En omsättning av tjänster enligt
någon av 4–8 §§ anses som om-	någon av 4–18 §§ anses som om-
sättning utomlands då det är fråga	sättning utomlands då det är fråga
om:	om

1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,

2 a. lastning, lossning eller and-		2. lastning, lossning, transport
ra tjänster i godsterminal-, hamn-		eller andra tjänster i samband med
eller flygplatsverksamhet, om tjän-		export eller import av varor som
sterna avser varor från eller till ett		omfattas av 9 c kap. 1 §,
land utanför EG,
2 b. transport eller annan tjänst
inom landet som avser varor som
en speditör eller fraktförare till-
handahåller en utländsk upp-
dragsgivare i ett land utanför EG i
samband med import eller export
av varan,
3. tjänster som består av arbete		3. tjänster som består av arbete
på lös egendom, om egendomen		på lös egendom, om egendomen
förvärvats eller importerats för att		förvärvats eller importerats för att
undergå sådant arbete inom EG		undergå sådant arbete inom EG
och egendomen efter det att arbe-		och egendomen efter det att arbe-
tet utförts, transporteras ut ur EG		tet utförts, transporteras ut ur EG
av den som tillhandahåller tjäns-		av den som tillhandahåller tjäns-
terna, eller av kunden om denne		terna, eller av kunden om denne
inte är etablerad inom landet eller		inte är etablerad inom landet eller
för någonderas räkning, och		för någonderas räkning,
4. förmedling av	varor eller	4. förmedling av	varor	eller
tjänster som görs för någon annans		tjänster som görs för någon annans
räkning i dennes namn, när om-		räkning i dennes namn, när om-
sättningen av dessa anses som en		sättningen av dessa anses som en
omsättning utanför	EG antingen	omsättning utanför	EG antingen
enligt 1 § första stycket eller enligt		enligt 1 § första stycket eller enligt
förevarande paragraf eller 9 §.		förevarande paragraf eller		3 a §,
		och
		5. en varutransporttjänst		eller
		en tjänst som avses i 12 §, om
		tjänsten tillhandahålls en närings-

idkare och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EG.

11 Senaste lydelse av tidigare 5 kap. 11 § 2002:1004.

25

6 a kap.

2 §

I en mervärdesskattegrupp får endast ingå

1. näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsätt- ningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och

2. näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla närings- idkare som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller

3. näringsidkare som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskatte- lagen (1999:1229).

I en mervärdesskattegrupp får	I en mervärdesskattegrupp får
endast ingå en näringsidkares fasta	endast ingå en näringsidkares fasta
driftställe i Sverige.	etableringsställe i Sverige.

Näringsidkare som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp.

8 kap.

9 §

Avdrag får inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till

1. stadigvarande bostad om inte annat följer av 10 §,

2. utgifter för representation och liknande ändamål för vilka den skatt- skyldige inte har rätt att göra avdrag vid inkomsttaxeringen enligt 16 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229),

3. förvärv av varor för försälj-	3. förvärv av varor för försälj-
ning från fartyg i de fall som avses	ning från fartyg i de fall som avses
i 5 kap. 9 § tredje stycket, eller	i 5 kap. 3 a § tredje stycket, eller

4. kostnader vid uttag av tjänst där beskattningsunderlaget beräknats enligt 7 kap. 5 § andra stycket.

I 9 a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av rätten

till avdrag för ingående skatt.
8 a kap.
Vid överlåtelse av investerings-	11 §
	Vid överlåtelse av investerings-
varor, utom sådana som omfattas	varor, utom sådana som omfattas
av frivillig skattskyldighet, i sam-	av frivillig skattskyldighet, i sam-
band med att verksamhet överlåts	band med att verksamhet överlåts
eller vid fusion eller liknande för-	eller vid fusion eller liknande för-
farande, skall förvärvaren överta	farande,	ska	förvärvaren	överta
överlåtarens rättighet och skyldig-	överlåtarens rättighet och skyldig-
het att jämka avdrag för ingående	het att jämka avdrag för ingående
skatt. Detta gäller dock endast un-	skatt. Detta gäller dock endast un-
der förutsättning att förvärvaren är	der förutsättning att förvärvaren är
skattskyldig enligt denna lag eller	skattskyldig enligt denna lag eller
har rätt till återbetalning enligt	har rätt	till	återbetalning	enligt
10 kap. 9, 11 eller 12 §.	10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.

När en näringsidkare inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennes rättighet och skyldighet att jämka. När en näringsidkare utträder ur en sådan grupp övertar näringsidkaren

Prop. 2009/10:15

26

2. fastighetsägaren övergår till att använda fastigheten i en annan verksamhet som medför skattskyl- dighet enligt denna lag eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.

Vid överlåtelse av fastighet i annat fall än som avses i 11 § ska förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt, under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Vad nu sagts gäller dock inte om över- låtaren och förvärvaren har träffat avtal om att överlåtaren ska jämka.

Om förvärvaren övertar rättighet och skyldighet att jämka ska överlåtaren inte till följd av över- låtelsen jämka avdrag för ingående skatt. Vad nu sagts gäller dock inte jämkning på grund av ändringar som inträffat under överlåtarens innehavstid.

Överlåtaren ska fullgöra skyl- dighet att jämka som uppstått på grund av att förvärvaren ändrat användningen av fastigheten eller överlåtit den

gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till näringsidkarens investeringsvaror.

12 §12 Vid överlåtelse av fastighet i

annat fall än som avses i 11 § skall förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt, under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §. Vad nu sagts gäller dock inte om överlåtaren och förvärvaren har träffat avtal om att överlåtaren skall jämka.

Om förvärvaren övertar rättighet och skyldighet att jämka skall överlåtaren inte till följd av över- låtelsen jämka avdrag för ingående skatt. Vad nu sagts gäller dock inte jämkning på grund av ändringar som inträffat under överlåtarens innehavstid.

Överlåtaren skall fullgöra skyl- dighet att jämka som uppstått på grund av att förvärvaren ändrat användningen av fastigheten eller överlåtit den

1. om överlåtaren dragit av ingående skatt och inte tagit upp den i sådan handling som avses i 15 §, eller

2. om överlåtaren inte lämnat uppgift om handling som avses i 16 §.

9 kap.

10 §

Jämkning skall ske när frivillig	Jämkning ska ske när frivillig
skattskyldighet upphör enligt 6 §.	skattskyldighet upphör enligt 6 §.
Jämkning skall dock inte ske om	Jämkning ska dock inte ske om

1. den frivilliga skattskyldigheten upphör enligt 6 § första stycket 2, eller

2. fastighetsägaren övergår till att använda fastigheten i en annan verksamhet som medför skattskyl- dighet enligt denna lag eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §.

12 Senaste lydelse 2003:1134.

Prop. 2009/10:15

27

9 a kap.

17 §

Att en omsättning av en vara i	Att en omsättning av en vara i
vissa fall anses som en omsättning	vissa fall anses som en omsättning
utomlands föreskrivs i 5 kap. 9 §.	utomlands föreskrivs i 5 kap.
	3 a §.

9 b kap.

3 §

Omsättning av resetjänsten med- för inte rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo. Sådan ingående skatt ger inte heller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–4 §§.

Omsättning av resetjänsten med- för inte rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo. Sådan ingående skatt ger inte heller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§.

4 §13

Omsättning av resetjänsten om- fattas av 5 kap. 8 § om inte annat följer av andra stycket.

Om resebyrån som ett led i om- sättningen av resetjänsten förvär- vat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EG, skall rese- tjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 11 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre närings- idkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EG, gäller bestämmelserna i 5 kap. 11 § 4 en- dast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EG.

En resetjänst är omsatt inom landet om resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksam- het i Sverige eller har ett fast etab- leringsställe här från vilket till- handahållandet görs, om inte an- nat följer av andra stycket.

Om resebyrån som ett led i om- sättningen av resetjänsten förvär- vat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EG, ska rese- tjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre närings- idkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EG, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 en- dast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EG.

13 Senaste lydelse 2002:1004.

Prop. 2009/10:15

28

Vad som föreskrivs i 3 § gäller också för den som har rätt till återbetalning enligt första stycket.

Den som redovisar mervärdes- skatt enligt bestämmelserna i 10 a kap. skattebetalningslagen (1997:483) för elektroniska tjän- ster eller enligt motsvarande be- stämmelser i ett annat EG-land har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt avseende förvärv eller import som hänför sig till omsättning av de elektroniska tjänsterna i Sverige.

10 kap.

Prop. 2009/10:15

1 §14

En utländsk företagare har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att

1. den ingående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands,

2. omsättningen, i det fall den görs inom EG, är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i 11 eller 12 § i det land där omsättningen görs, och

3. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt 11 eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet.

Rätt till återbetalning föreligger även för ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §.

Rätten till återbetalning enligt första och andra styckena gäller dock inte om den ingående skatten avser förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §.

4 a §15 Den som redovisar mervärdes-

skatt enligt bestämmelserna i 10 a kap. skattebetalningslagen (1997:483) för elektroniska tjän- ster eller enligt motsvarande be- stämmelser i ett annat EG-land har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt avseende förvärv eller import som hänför sig till omsättning av de elektroniska tjänsterna i Sverige, om inte annat följer av tredje stycket.

Vad som föreskrivs i 3 och 4 §§ gäller också för den som har rätt till återbetalning enligt första stycket.

Rätten till återbetalning enligt första stycket gäller dock inte om den ingående skatten avser förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 15 eller 16 §.

14 Senaste lydelse 2006:1031.

15 Senaste lydelse 2003:220.

29

13 a §

Om en utländsk företagare som omfattas av 19 kap. 1 § utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag av in- gående skatt i EG-landet där denne är etablerad, omfattar rät- ten till återbetalning enligt 10 kap. 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG i etableringslandet.

13 b §

En utländsk företagares rätt till återbetalning enligt detta kapitel gäller inte belopp som betecknats som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling

1. utan att vara sådan skatt en- ligt denna lag,

Rätten till återbetalning enligt 1–3, 4 a, 9 och 11–12 §§ omfattar endast sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill enligt denna lag om verksamheten hade medfört skattskyldighet och, i fall som av- ses i 9 §, omsättning hade före- kommit.

Prop. 2009/10:15

	11 f §
	En	näringsidkare		som	enligt
	1 kap.	2 § tredje stycket			likställs
	med en utländsk företagare har
	rätt till återbetalning av ingående
	skatt som avser förvärv eller im-
	port som hänför sig till omsättning
	inom landet för vilken förvärvaren
	är skattskyldig		enligt	1 kap.		2 §
	första stycket 2, 3, 4 eller 4 c.
Gemensamma bestämmelser för	Gemensamma		bestämmelser			för
återbetalning enligt 9–12 §§	återbetalning

13 §16 Rätten till återbetalning enligt

9–12 §§ omfattar inte ingående skatt avseende förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §.

16 Senaste lydelse 2002:1004.

30

2. om beloppet hänför sig till en omsättning av varor som enligt 3 kap. 30 a § första stycket 1 eller 2 eller andra eller fjärde stycket är undantagen från skatteplikt, eller

3. om beloppet hänför sig till en

omsättning	utomlands	enligt
5 kap. 3 a § första stycket 3.

11 kap.

2 §17

Skyldighet att utfärda faktura föreligger inte för omsättningar som avses i 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11 eller 11 a §, 19 § första stycket 1, 20 §, 23 § 2, 3 eller 5 eller 23 a §. Sådan skyldighet föreligger inte heller för personbefordran som an- ses omsatt utomlands enligt 5 kap. 5 § första stycket.

Skyldighet att utfärda faktura föreligger inte för omsättningar som avses i 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11 eller 11 a §, 19 § första stycket 1, 20 §, 23 § 2, 3 eller 5 eller 23 a §. Sådan skyldighet föreligger inte heller för personbefordran som av- ses i 5 kap. 9 § första stycket när tjänsten anses omsatt utomlands enligt 5 kap. 1 § första stycket.

13 kap.

8 c §

	Omsättning av tjänster som om-
	fattas av uppgiftsskyldigheten en-
	ligt 10 kap. 33 § första stycket 2
	skattebetalningslagen (1997:483)
	ska redovisas för den redovis-
	ningsperiod under vilken skattskyl-
	dighet för motsvarande omsättning
	inom landet inträder enligt 1 kap.
	3 och 5 a §§.
	19 kap.
Återbetalning	till utländska Återbetalning till vissa utländ-
företagare	ska företagare som är etablerade
	i andra EG-länder
	1 §
	En utländsk företagare som är
	etablerad i ett annat EG-land och
	inte har omsatt några varor eller
	tjänster i Sverige under den åter-
	betalningsperiod som avses i 6 §
	och som vill få återbetalning av in-
	gående skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3,

17 Senaste lydelse 2003:1134.

Prop. 2009/10:15

31

11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska gö- ras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i det EG-land där företagaren är etablerad.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket om omsättning i Sverige får företagaren under återbetalningsperioden inom lan- det ha omsatt

1. transporttjänster eller stöd- tjänster till dessa som är undan- tagna från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § första stycket 4, 30 a § tredje stycket, 30 e, 31, 31 a eller 32 § eller 9 c kap. 1 §, eller

2. varor eller tjänster som köpa-

ren är skattskyldig för enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c.

En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land och som är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4, 5 eller 5 a skattebetalningslagen (1997:483), ska dock ansöka om sådan återbe- talning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34–36 §§.

2 §

En ansökan om återbetalning ska innehålla

1. nödvändiga identifikations- uppgifter,

2. en beskrivning av sökandens affärsverksamhet för vilken varor- na och tjänsterna förvärvats,

3. uppgift om vilken återbetal- ningsperiod den avser,

4. en förklaring från sökanden att denne under återbetalnings- perioden inom landet inte har om- satt några andra varor eller tjäns- ter än sådana som anges i 1 § andra stycket, och

5. för varje faktura eller import- dokument uppgift om

a) beskattningsunderlaget och

Prop. 2009/10:15

32

mervärdesskattebeloppet,

b) den ingående skatt för vilken rätt till återbetalning föreligger enligt 10 kap. 1–3, 11, 12 och 13– 13 b §§ uttryckt i svenska kronor, och

c) den avdragsgilla andel som beräknats i enlighet med tillämp- ningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG i EG-landet där sökanden är etablerad, om sökanden utför transaktioner som medför respektive inte medför rätt till avdrag av ingående skatt. Den avdragsgilla andelen ska uttryckas som ett procenttal.

I ansökan ska de förvärvade va- rornas och tjänsternas art för varje faktura eller importdoku- ment beskrivas med koder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar föreskrifter om de identifika- tionsuppgifter och koder som anges i första och andra styckena. Detsamma gäller vilka språk som

får användas av sökanden i en återbetalningsansökan eller när uppgifter lämnas enligt 10 och 11 §§.

3 §

En ansökan om återbetalning ska avse

1. köp av varor eller tjänster

a) som fakturerats under åter- betalningsperioden, om redovis- ningsskyldigheten för skatten in- trätt före eller vid tidpunkten för faktureringen, eller

b) för vilka redovisningsskyldig- heten inträtt under återbetalnings- perioden, om köpen har fakture- rats innan redovisningsskyldighe- ten har inträtt, eller

2. import av varor under åter- betalningsperioden.

Utöver de transaktioner som an- ges i första stycket får ansökan även avse fakturor eller import- dokument som inte omfattas av en

Prop. 2009/10:15

33

tidigare ansökan och som gäller Prop. 2009/10:15 transaktioner som genomförts un-

der kalenderåret i fråga.

4 §

Sökanden ska på elektronisk väg lämna ytterligare uppgifter av- seende var och en av de koder som följer av 2 § och används för att beskriva varornas eller tjänsternas art, i den utsträckning sådana uppgifter behövs på grund av

1. begränsningar av avdrags- rätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §, eller

2. vad som föreskrivs i lagen (2000:142) om avtal med Dan- mark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öre- sund.

5 §

Sökanden ska lämna en redogö- relse för sin affärsverksamhet med hjälp av de harmoniserade koder som fastställts i enlighet med arti- kel 34a.3 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administ- rativt samarbete i fråga om mer- värdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/9218.

6 §

En ansökan om återbetalning ska avse en period om minst tre på varandra följande kalendermåna- der under ett kalenderår och högst ett kalenderår. En ansökan som avser tiden till utgången av ett kalenderår får omfatta kortare tid än tre månader.

7 §

Om en ansökan om återbetal- ning avser en återbetalningsperiod som inte är ett kalenderår men är minst tre kalendermånader, ska

18 EUT L 264, 15.10.2003, s. 1 (Celex 32003R1798).

34

det sökta beloppet	vara minst
4 000 kronor.
Avser ansökan	perioden ett

kalenderår eller återstoden av det, ska det sökta beloppet vara minst 500 kronor.

8 §

En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalnings- perioden ha kommit in till den be- höriga myndigheten i det EG-land där den utländska företagaren är etablerad.

En ansökan ska anses ingiven till den behöriga myndigheten endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som följer av 2, 4 och 5 §§.

Skatteverkets underrättelseskyldig- het och rätt att begära uppgifter m.m.

9 §

Skatteverket ska på elektronisk väg och utan dröjsmål underrätta sökanden om vilket datum en an- sökan om återbetalning kom in till verket.

10 §

Om Skatteverket anser att det inte har alla uppgifter som behövs för att fatta beslut i fråga om hela eller en del av en ansökan om återbetalning, får verket inom den period som anges i 13 § på elekt- ronisk väg begära ytterligare upp- gifter från

1. sökanden,

2. den behöriga myndigheten i det EG-land där sökanden är etab- lerad, eller

3. någon annan.

Om Skatteverket begär ytterliga- re uppgifter från någon annan än sökanden eller den behöriga myn- digheten, får begäran göras på elektronisk väg endast om motta-

Prop. 2009/10:15

35

garen har tillgång till sådana me- del.

11 §

Skatteverket får enligt vad som anges i 10 § begära originalet eller en kopia av den berörda fak- turan eller importdokumentet, om verket hyser rimliga tvivel om giltigheten eller riktigheten av en fordran.

12 §

Uppgifter som Skatteverket har begärt enligt 10 eller 11 § ska komma in till verket senast en månad från den dag mottagaren fick begäran.

Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut

13 §

Skatteverket ska meddela sökan- den sitt beslut avseende en ansö- kan om återbetalning senast fyra månader från den dag den kom in till verket.

Om Skatteverket inte meddelar sökanden sitt beslut inom den tids- frist som anges i första stycket, ska ansökan anses ha avslagits.

14 §

Om Skatteverket begär ytterli- gare uppgifter enligt 10 §, ska be- slutet avseende en ansökan om återbetalning meddelas sökanden senast två månader från den dag

1. uppgifterna kom in till verket,

eller

2. tidsfristen som anges i 12 § har löpt ut, om begäran inte har besvarats.

Skatteverket har dock alltid sex månader på sig att slutligt avgöra ärendet, räknat från den dag an- sökan kom in till verket.

Om Skatteverket har begärt kompletterande ytterligare uppgif- ter, ska ett slutligt beslut avseende

Prop. 2009/10:15

36

ansökan meddelas sökanden inom åtta månader från den dag den kom in till verket.

Om Skatteverket inte meddelar sökanden sitt beslut inom den tids- frist som följer av första till tredje styckena, ska ansökan anses ha avslagits.

Korrigering och återkrav av åter- betalt belopp m.m.

15 §

Sökanden ska korrigera det be- lopp som sökts eller som redan har återbetalats, om den avdrags- gilla andelen av den ingående skatten har justerats i enlighet med tillämpningen av artikel 175 i rådets direktiv 2006/112/EG i EG- landet där sökanden är etablerad, efter det att en ansökan om åter- betalning gavs in.

Korrigeringen ska göras senast under kalenderåret efter den ifrågavarande återbetalnings- perioden

1. i en ansökan om återbetal- ning, eller

2. genom inlämnande av en sär- skild anmälan genom den elektro- niska portal som inrättats av det EG-land där sökanden är etable- rad, om sökanden inte ger in nå- gon återbetalningsansökan under det kalenderåret.

16 §

Om ett belopp har korrigerats enligt 15 §, ska Skatteverket

1. besluta att höja eller sänka det belopp som ska återbetalas en- ligt ett beslut avseende en ansökan om återbetalning, eller

2. i andra fall än 1, besluta

a) att återbetala det belopp som sökanden har att fordra, eller

b) att sökanden ska betala tillba- ka vad som betalats ut för mycket.

Ett beslut enligt	första	stycket
2 b får verkställas	även	om det

Prop. 2009/10:15

37

inte har vunnit laga kraft.

17 §

Om en återbetalning har erhål- lits på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt, ska Skatteverket be- sluta att sökanden ska betala till- baka vad denne har fått för mycket. Sökanden ska betala be- loppet senast 30 dagar från den dag verket meddelade sökanden sitt beslut.

Ett belopp som den sökande ska betala tillbaka och obetalda skattetillägg får räknas av mot ingående skatt som denne har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetal- ningen.

Ett beslut enligt första eller andra stycket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

18 §

Åtgärder för att återkräva ett oriktigt erhållet återbetalnings- belopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

Tidpunkterna för utbetalning och när ränta börjar utgå samt platsen för utbetalning

19 §

Om Skatteverket bifaller en an- sökan om återbetalning, ska verket betala ut det beviljade beloppet till sökanden eller den som sökanden anger senast 10 arbetsdagar från den dag som

1. tidsfristen i 13 § löpte ut, eller

2. tidsfristerna i 14 § löpte ut, om ytterligare uppgifter eller kompletterande ytterligare uppgif- ter har begärts av verket.

Beloppet ska betalas ut i

1. Sverige, eller

2. ett annat EG-land, om sökan-

Prop. 2009/10:15

38

1 §

Utländska företagare som vill få återbetalning av ingående skatt en- ligt 10 kap. 1–4 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket.

Utländska företagare som är eller ska vara registrerade enligt 3 kap. 1 § 2, 4 eller 5 skattebetal- ningslagen (1997:483) ska dock

den begär det.	Prop. 2009/10:15
Vid utbetalning i ett annat EG-

land, ska Skatteverket dra av de bankavgifter som tagits ut för överföringen dit från beloppet som ska betalas ut.

20 §

Sökanden ska tillgodoföras rän- ta på det beviljade beloppet, om utbetalningen görs efter den senaste tidpunkt som anges i 19 § första stycket.

Om Skatteverket har begärt ytterligare uppgifter eller komplet- terande ytterligare uppgifter, ska första stycket endast tillämpas om sökanden har kommit in till verket med uppgifterna i enlighet med 12 §.

21 §

Ränta ska beräknas från och med dagen efter den i 19 § första stycket angivna senaste dagen för utbetalning till den dag utbetal- ningen faktiskt görs.

Räntan ska beräknas efter den räntesats som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).

Återbetalning till utländska före- tagare som inte är etablerade i något EG-land

Ansökan

22 §19

En utländsk företagare som inte är etablerad i något EG-land och som vill få återbetalning av in- gående skatt enligt 10 kap. 1–3 §§ ska ansöka om detta hos Skatte- verket.

En utländsk företagare som inte är etablerad i något EG-land och som är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4 eller 5 skatte-

19 Senaste lydelse av tidigare 19 kap. 1 § 2007:1376.

39

Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till Skatteverket.

Avser den ingående skatten im- port ska till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning.

ansöka om	sådan	återbetalning		betalningslagen	(1997:483)		ska Prop. 2009/10:15
som avses i första stycket i en-				dock ansöka om sådan återbetal-
lighet med vad som föreskrivs				ning som avses i första stycket i
nedan i 11–13 §§.				enlighet med vad som föreskrivs i
				34–36 §§.
2 §				23 §
En ansökan om		återbetalning		En ansökan	om återbetalning
skall avse en period om minst tre				enligt 22 § ska avse en period om
på varandra följande kalender-				minst tre på varandra följande
månader under ett kalenderår och				kalendermånader under ett kalen-
högst ett kalenderår. En ansökan				derår och högst ett kalenderår. En
som avser tiden till utgången av ett				ansökan som avser tiden till ut-
kalenderår får omfatta kortare tid				gången av ett kalenderår får om-
än tre månader.				fatta kortare tid än tre månader.
10 kap. 4 §				24 §
Om en ansökan avser ett helt				Om en ansökan enligt 22 § avser
kalenderår eller återstoden av det				en återbetalningsperiod som			inte
har den skattskyldige rätt till				är ett kalenderår men är minst tre
återbetalning endast om beloppet				kalendermånader,		ska det sökta
uppgår till minst 250 kronor.				beloppet vara minst 4 000 kronor.
I annat fall har den skattskyldige				Avser ansökan		perioden	ett
rätt till återbetalning endast om				kalenderår eller återstoden av det,
beloppet	uppgår	till	minst	ska det sökta beloppet vara minst
2 000 kronor.				500 kronor.
3 §				25 §20
Ansökan skall göras på en blan-				Ansökan enligt 22 § ska göras
kett enligt formulär som fastställs				på en blankett enligt formulär som
av regeringen eller den myndighet				fastställs av regeringen eller den
som regeringen bestämmer.				myndighet som regeringen be-
				stämmer.
Avser den ingående skatten för-				Avser den ingående skatten för-
värv skall till ansökan fogas				värv ska till ansökan fogas
1. faktura,				1. faktura i original,
2. intyg om att sökandens verk-				2. ett av en behörig myndighet
samhet i hemlandet medför skatt-				utfärdat intyg om att sökanden är
skyldighet till mervärdesskatt, och				näringsidkare, och

3. andra handlingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till återbetalning.

Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till den myndighet som avses i 1 §.

Avser den ingående skatten im- port skall till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning.

20 Senaste lydelse av tidigare 19 kap. 3 § 2003:1134.

40

Uppgifterna i ansökan skall lämnas på heder och samvete.

4 §

En ansökan skall ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalenderår som den avser.

7 §

Om ingående skatt har åter- betalats med ett för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbi- seende, får Skatteverket besluta att den sökande skall betala tillbaka vad han fått för mycket.

Ett belopp som den sökande en- ligt beslut skall betala tillbaka får räknas av mot ingående skatt som han har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetalningen. Beloppet får räknas av även om beslutet om betalningsskyldighet inte vunnit laga kraft.

Ansökan ska vara undertecknad Prop. 2009/10:15 av sökanden eller av dennes om-

bud.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar föreskrifter om de krav som ställs på det intyg som avses i andra stycket 2.

26 §

En ansökan enligt 22 § ska ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalenderår som den avser.

Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut

27 §

Skatteverket ska fatta beslut av- seende en ansökan om återbetal- ning enligt 22 § senast sex måna- der från den dag en fullständig ansökan och övriga föreskrivna handlingar kom in till verket.

Återkrav och avräkning m.m.

28 §21

Om en återbetalning efter en an- sökan enligt 22 § har erhållits på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt, ska Skatteverket besluta att sökanden ska betala tillbaka vad denne har fått för mycket. Sökan- den ska betala beloppet senast 30 dagar från den dag verket med- delade sökanden sitt beslut.

Ett belopp som den sökande en- ligt beslut ska betala tillbaka och obetalda skattetillägg får räknas av mot ingående skatt som han har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetal- ningen.

21 Senaste lydelse av tidigare 19 kap. 7 § 2003:659.

41

8 §

Åtgärder för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

10 §

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 4 a § skall ansöka om detta hos Skatte- verket.

Vad som föreskrivs i 2–9 §§, utom 3 § andra stycket 2, gäller också för återbetalning enligt förs- ta stycket.

Ett beslut enligt första eller Prop. 2009/10:15 andra stycket får verkställas även

om det inte har vunnit laga kraft.

29 §

Åtgärder enligt 28 § för att åter- kräva ett oriktigt erhållet återbetal- ningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

Återbetalning i fråga om elektro- niska tjänster

30 §22

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 4 a § ska ansöka om detta hos Skatte- verket.

Vad som föreskrivs i 23–26, 28 och 29 §§, utom 25 § andra stycket 2, samt i 20 kap. 5 § gäller också för återbetalning enligt första stycket.

Återbetalningsansökningar rikta- de till andra EG-länder från näringsidkare som är etablerade i Sverige

31 §

En näringsidkare som är etab- lerad i Sverige, men inte i det EG- land där återbetalning av mer- värdesskatt söks, och som vill få återbetalning av sådan skatt i en- lighet med det landets tillämpning av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fast- ställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbeta- lande medlemsstaten men i en annan medlemsstat23, ska rikta en

22 Senaste lydelse av tidigare 19 kap. 10 § 2003:659.

23 EUT L 44, 20.2.2008, s. 23 (Celex 32008L0009).

42

ansökan om återbetalning till det Prop. 2009/10:15 landet.

Sökanden ska ge in ansökan till Skatteverket genom den elektronis- ka portal som inrättats för detta ändamål.

32 §

En ansökan enligt 31 § ska ha kommit in till Skatteverket senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden.

En ansökan ska anses ha givits in endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som krävs en- ligt tillämpningen av artiklarna 8, 9 och 11 i rådets direktiv 2008/9/EG i det EG-land som an- sökan riktas till.

Skatteverket ska utan dröjsmål skicka en elektronisk bekräftelse till sökanden om vilket datum an- sökan kom in till verket.

33 §

Skatteverket ska besluta att inte vidarebefordra en ansökan till det EG-land som ansökan riktats till, om sökanden under återbetal- ningsperioden i Sverige inte är skattskyldig i egenskap av säljare för sådan omsättning som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 c, 11 d, 11 e eller 12 §.

Skatteverket ska på elektronisk väg underrätta sökanden om ett beslut enligt första stycket.

43

11 §

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9– 13 §§ skall ansöka om detta hos Skatteverket.

Prop. 2009/10:15

Återbetalning i övriga fall

34 §24

Den som utan att omfattas av 1 § vill få återbetalning av in- gående skatt enligt 10 kap. 9 och 11–13 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket enligt 35 och 36 §§.

Första stycket gäller även en utländsk företagare som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 1– 3 §§, om denne är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4, 5 eller 5 a skattebetalningslagen (1997:483).

Vad som föreskrivs i 24 § om minsta belopp för en ansökan om återbetalning gäller även för en ansökan enligt första stycket.

12 §

En ansökan om återbetalning en- ligt 10 kap. 9–13 §§ skall göras i den form som föreskrivs i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skatt- skyldighet. För den som ansöker om sådan återbetalning gäller vad som föreskrivs i 13 och 21 kap. samt vad som föreskrivs om för- farandet i skattebetalningslagen i fråga om den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §.

13 §

Den som ansöker om återbetal- ning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och som enligt 10 kap. 31 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) inte skall redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration, skall ändå göra det, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Den som omfattas av beslut som

35 §

En ansökan enligt 34 § om åter- betalning ska göras i den form som föreskrivs i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skattebetalnings- lagen (1997:483) för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skattskyldighet. För den som ansöker om sådan återbe- talning gäller vad som föreskrivs i 13 kap. samt vad som föreskrivs om förfarandet i skattebetalnings- lagen i fråga om den som är skatt- skyldig, om inget annat följer av

36 §.

36 §

Den som enligt 34 § ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och som enligt 10 kap. 31 § första stycket skattebetal- ningslagen (1997:483) inte ska redovisa mervärdesskatt i skatte- deklaration, ska ändå göra det, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Den som omfattas av beslut som

24 Senaste lydelse av tidigare 19 kap. 11 § 2003:659.

44

meddelats enligt 10 kap. 9 § skall

meddelats

enligt 10 kap. 9 §

ska

alltid

redovisa

mervärdesskatt i

alltid

redovisa

mervärdesskatt i

skattedeklaration.

skattedeklaration.

20 kap. Överklagande

20 kap. Överklagande m.m.

Överklagande

Vid överklagande av beslut en-

1 §25

Vid

överklagande

av

beslut

ligt denna lag, med undantag för

enligt

denna

lag gäller

22 kap.

överklagande enligt andra, tredje

skattebetalningslagen

(1997:483),

eller fjärde stycket gäller bestäm-

med

undantag

för överklagande

melserna

i 22 kap. skattebetal-

enligt andra, tredje eller fjärde

ningslagen (1997:483).

stycket av någon annan än sådan

utländsk företagare som avses i

Beslut som Skatteverket har fat-

19 kap. 1 §.

Beslut

som

Skatteverket

har

tat om betalningsskyldighet enligt

fattat om betalningsskyldighet en-

3 kap.

26 b §,

i

ärende som

rör

ligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör

återbetalning enligt 10 kap. 1–8 §§

återbetalning

enligt 10 kap.

1–3

och om betalningsskyldighet

och

och 5–8 §§

och om

betalnings-

avräkning

enligt

19 kap. 7 §

får

skyldighet

och

avräkning

enligt

överklagas

hos

Länsrätten

i

19 kap. 28 §

får överklagas

hos

Dalarnas län.

Länsrätten i Dalarnas län.

Beslut som Skatteverket fattat om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § och om ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklagas hos den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av grupphuvud- mannen.

Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräk- ningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med över- klagande av beslut om betalningsskyldighet.

Ett överklagande enligt andra,	Ett överklagande enligt andra,
tredje eller fjärde stycket skall ha	tredje eller fjärde stycket ska ha
kommit in inom två månader från	kommit in inom två månader från
den dag klaganden fick del av be-	den dag klaganden fick del av be-
slutet.	slutet.

Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även överklagas av det all- männa ombudet hos Skatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Skatteverket.

25 Senaste lydelse 2003:1137.

Prop. 2009/10:15

45

19 kap. 5 §

Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt skall på begäran av den sökande omprövas, om beslutet inneburit att hans ansökan inte helt har bi- fallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats.

Prop. 2009/10:15

Omprövning

2 §

Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 21 kap. skattebetalnings- lagen (1997:483).

Vad som sägs i första stycket gäller inte omprövningsbeslut en- ligt 19 kap. 17 och 18 §§.

3 §

Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk företagare som varken är etablerad i något EG-land eller ansöker om återbetalning i den form som anges i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skatte- betalningslagen (1997:483), ska på begäran av den sökande omprö- vas, om beslutet inneburit att hans ansökan inte helt har bifallits. Det- samma gäller om den sökande be- gär återbetalning av ytterligare in- gående skatt för en period för vil- ken beslut meddelats.

19 kap. 6 §

En fråga som avser återbetalning av ingående skatt får inte omprövas om den har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol.

En begäran om omprövning skall vara skriftlig. Den skall ha kommit in till Skatteverket senast ett år efter utgången av det kalen- derår som den tidigare ansöknin- gen gäller.

4 §26

En fråga som avser återbetalning av ingående skatt får inte omprö- vas enligt 3 § om den har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Den ska ha kommit in till Skatteverket senast två år ef- ter utgången av det kalenderår som den tidigare ansökan gäller.

26 Senaste lydelse av tidigare 19 kap. 6 § 2003:659.

46

Prop. 2009/10:15

Indrivning och verkställighet

5 §

Skatteverket ska utan dröjsmål överlämna obetalda belopp enligt ett beslut enligt 19 kap. 16 § första stycket 2 b, 17 eller 28 § för in- drivning.

Regeringen får meddela före- skrifter om att indrivning inte be- höver begäras för beslut som avser ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om in- drivning av statliga fordringar m.m.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Skattetillägg

6 §

Bestämmelserna om skatte- tillägg i 15 kap. skattebetalnings- lagen (1997:483) gäller också i fråga om uppgifter som lämnas i en ansökan om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Bestämmelserna i 19 och 20 kap. ska tillämpas på ansökningar om återbetalning av ingående skatt som lämnas in från och med dagen för lagens ikraftträdande. Äldre bestämmelser gäller för återbetalningsansök- ningar som lämnas in före detta datum.

3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

47

Tjänster i samband med en akti- vitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktivite- ten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten.

2.2	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen	Prop. 2009/10:15
	(1994:200)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)2 dels att 5 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 5 kap. 11 a §, av följande lydelse.

Lydelse enligt lagförslag 2.1

Föreslagen lydelse

5 kap.

11 §

Tjänster som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare i samband med en aktivitet som an- ges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktiviteten fak- tiskt äger rum i Sverige. Detsam- ma gäller till dessa tjänster under- ordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organis- erar aktiviteten.

Första stycket gäller en aktivitet som är

1. kulturell,

2. konstnärlig,

3. idrottslig,

4. vetenskaplig,

5. pedagogisk,

6. av underhållningskaraktär, eller

7. liknande dem som anges i 1–6, såsom mässor och utställningar.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 a §

En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en näringsidkare är omsatt inom lan- det, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet.

Första stycket gäller evenemang som är

1. kulturella,

2. konstnärliga,

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069).

2 Lagen omtryckt 2000:500.

48

3. idrottsliga,

Prop. 2009/10:15

4. vetenskapliga,

5. pedagogiska,

6. av underhållningskaraktär,

eller

7. liknande dem som anges i 1– 6, såsom mässor och utställningar.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hän- för sig till tiden före ikraftträdandet.

49

2.3	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen		Prop. 2009/10:15
	(1994:200)
Härigenom föreskrivs1 att det i mervärdesskattelagen (1994:200)2 ska
införas två nya paragrafer, 5 kap. 15 a och 15 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

5 kap.

15 a §

En tjänst som avser annan ut- hyrning av transportmedel än som anges i 15 § och förvärvas av nå- gon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om förvärva- ren är etablerad, bosatt eller sta- digvarande vistas i Sverige.

En uthyrningstjänst enligt första stycket är dock omsatt utomlands, om

1. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren i ett annat EG-land än Sverige, och

2. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i det EG- landet och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etable- ringsstället.

15 b §

En tjänst som avser annan ut- hyrning av transportmedel än som anges i 15 § är omsatt inom lan- det, om

1. den tillhandahålls någon som inte är näringsidkare,

2. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren av tjänsten i Sverige, och

3. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället.

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069).

2 Lagen omtryckt 2000:500.

50

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hän- för sig till tiden före ikraftträdandet.

Prop. 2009/10:15

51

2.4 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om skattebetalningslagen (1997:483) dels att 3 kap. 1 §, 10 kap. 9, 18, 33–35 och 36 §§ samt 10 a kap. 1 §

ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 10 kap. 35 a– 35 e §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 kap.
	1 §2
Skatteverket skall registrera	Skatteverket ska registrera

1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala arbetsgivaravgifter,

2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 nämnda lag,

3. den som är grupphuvudman,

4. den som har rätt till återbetal-	4. den som utan att omfattas av
ning av ingående mervärdesskatt	19 kap.	1 § mervärdesskattelagen
enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdes-	har rätt till återbetalning av in-
skattelagen,	gående	mervärdesskatt	enligt
	10 kap.	9 och 11–13 §§	samma
	lag,

5. den som gör sådant gemenskapsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen,

5 a. en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§ mervärdes- skattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 2, 4 eller 5,

5 b. en näringsidkare som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EG-land som förvärvaren av tjänsten är skatt- skyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069).

2 Senaste lydelse 2007:462.

Prop. 2009/10:15

52

2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag ska göras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom- lands bosatta,

gemensamt system för mervärdes- Prop. 2009/10:15 skatt3.

6. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, och

7. den som är skattskyldig enligt

a) lagen (1972:820) om skatt på spel,

b) 4 § första stycket 1 lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

c) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

d) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

e) lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

f) 10, 13 eller 15 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

g) 9, 12, 14 eller 15 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

h) 4 kap. 3, 6, 8 eller 9 §, 12 § första stycket 1 eller 14 § eller 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi,

i) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

j) lagen (1999:673) om skatt på avfall,

k) lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer,

eller

l) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.

Om skatt skall betalas enligt 23 kap. 3 c eller 3 d § av ett om- bud för en generalrepresentation eller av en skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare, skall ombudet respektive represen- tanten registreras i stället för för- säkringsgivaren.

Om skatt ska betalas enligt 23 kap. 3 c eller 3 d § av ett om- bud för en generalrepresentation eller av en skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare, ska ombudet respektive representanten registreras i stället för försäkrings- givaren.

10 kap.

	9 §4
En skattedeklaration skall läm-	En skattedeklaration ska lämnas
nas av	av

1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbets- givaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det,

2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom- lands bosatta,

3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

3 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0112). 4 Senaste lydelse 2002:391.

53

4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen med undan- Prop. 2009/10:15 tag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § nämnda

lag, allt om inte annat följer av 31 eller 32 §,

5. den som är grupphuvudman,

6. den som omfattas av beslut enligt 11 §, och

7. den som skall registreras en-	7. den	som ska registreras enligt
ligt 3 kap. 1 § första stycket 4 eller	3 kap. 1	§ första stycket 4, 5 eller
5, om inte annat följer av 31 §.	5 a, om inte annat följer av 31 §.

Nuvarande lydelse

18 §5

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt eller som ska regist- reras enligt 3 kap. 1 § 4 eller 5 ska, om inte annat följer av 19–24 §§, lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration		ska avse skatte-		punktskatter för	och	mervärdes-
som ska	ha	avdrag	och	redovisnings-	skatt	för redo-
kommit in	till	arbetsgivarav-		perioden	visningsperio-
Skatteverket		gifter för	redo-		den
senast		visningsperio-
		den,
12 februari		januari		december	oktober–
12 mars		februari		januari	december
12 april		mars		februari
12 maj		april		mars	januari–mars
12 juni		maj		april
12 juli		juni		maj
17 augusti		juli		juni	april–juni
12 september		augusti		juli
12 oktober		september		augusti
12 november		oktober		september	juli–september
12 december		november		oktober
17 januari		december		november

Om Skatteverket har beslutat enligt 14 b § första stycket att redovis- ningsperioden ska omfatta en kalendermånad, ska mervärdesskatten redovisas enligt reglerna för punktskatt i första stycket.

Skatteverket ska besluta att mervärdesskatt som annars ska redovisas enligt reglerna för punktskatt i första stycket ska redovisas enligt bestäm- melserna i 19 § om den skattskyldige begär det. Beslutet ska, om inte sär- skilda skäl talar emot det, gälla minst tolv på varandra följande redovis- ningsperioder.

Om tidpunkten för lämnandet av en skattedeklaration redan har pas- serats när beslut enligt 14 b § första stycket 2 eller 14 d § 2 fattas, ska den skattskyldige lämna deklarationen senast när deklarationen för nästa redovisningsperiod ska lämnas.

5 Senaste lydelse 2007:1377.

54

Föreslagen lydelse	Prop. 2009/10:15
18 §

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt eller som ska regist- reras enligt 3 kap. 1 § 4, 5 eller 5 a ska, om inte annat följer av 19–24 §§, lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration		ska avse skatte-		punktskatter för	och	mervärdes-
som ska	ha	avdrag	och	redovisnings-	skatt	för redo-
kommit in	till	arbetsgivarav-		perioden	visningsperio-
Skatteverket		gifter för	redo-		den
senast		visningsperio-
		den,
12 februari		januari		december	oktober–
12 mars		februari		januari	december
12 april		mars		februari
12 maj		april		mars	januari–mars
12 juni		maj		april
12 juli		juni		maj
17 augusti		juli		juni	april–juni
12 september		augusti		juli
12 oktober		september		augusti
12 november		oktober		september	juli–september
12 december		november		oktober
17 januari		december		november

Om Skatteverket har beslutat enligt 14 b § första stycket att redovis- ningsperioden ska omfatta en kalendermånad, ska mervärdesskatten redovisas enligt reglerna för punktskatt i första stycket.

Skatteverket ska besluta att mervärdesskatt som annars ska redovisas enligt reglerna för punktskatt i första stycket ska redovisas enligt bestäm- melserna i 19 § om den skattskyldige begär det. Beslutet ska, om inte sär- skilda skäl talar emot det, gälla minst tolv på varandra följande redovis- ningsperioder.

Om tidpunkten för lämnandet av en skattedeklaration redan har pas- serats när beslut enligt 14 b § första stycket 2 eller 14 d § 2 fattas, ska den skattskyldige lämna deklarationen senast när deklarationen för nästa redovisningsperiod ska lämnas.

33 §

Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för regist- rering för mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sam- manställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och över- föringar av varor som transpor- teras mellan EG-länder.

Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registre- ring för mervärdesskatt enligt be- stämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sam- manställning lämna uppgifter om

1. omsättning, förvärv och över- föringar av varor som transporte- ras mellan EG-länder, och

2. omsättning av en tjänst som

55

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar närmare föreskrifter om vil- ka uppgifter som skall lämnas. Då får föreskrivas att periodisk sam- manställning skall lämnas även för varuöverföringar för vilka redovis- ningsskyldighet inte föreligger.

En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt for- mulär.

Skatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med hjälp av automatisk databe- handling.

Den periodiska sammanställnin- gen skall göras för varje kalender- kvartal.

är skattepliktig i det EG-land där Prop. 2009/10:15 tjänsten är omsatt om förvärvaren

av tjänsten är skattskyldig för förvärvet i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upp- gifter som ska lämnas. Då får före- skrivas att periodisk sammanställ- ning ska lämnas även för varu- överföringar för vilka redovis- ningsskyldighet inte föreligger.

34 §6

En periodisk sammanställning ska lämnas enligt fastställt formu- lär.

En periodisk sammanställning får lämnas med hjälp av

1. elektronisk filöverföring, i en- lighet med närmare föreskrifter om detta, eller

2. annan automatisk databe- handling, dock endast i enlighet med närmare föreskrifter om detta.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar sådana föreskrifter som avses i andra stycket 1 och 2.

35 §7

Den periodiska sammanställnin- gen ska göras för varje

1. kalendermånad för uppgifter om varor som avses i 33 § första stycket 1, eller

2. kalenderkvartal för uppgifter om tjänster som avses i 33 § första stycket 2.

Om uppgifter ska lämnas av- seende både varor och tjänster en-

6 Senaste lydelse 2003:664.

7 Senaste lydelse 2004:1156.

56

ligt 33 § första stycket 1 och 2, ska Prop. 2009/10:15 sammanställningen göras enligt

första stycket 1.

Den som övergår från att lämna sammanställningen enligt första stycket 2 till att lämna den enligt första stycket 1, ska tillämpa den nya perioden till och med utgån- gen av det fjärde kalenderkvartalet som följer efter den tidpunkt när bytet av period gjordes.

35 a §

Skatteverket ska besluta att den periodiska sammanställningen ska göras för varje kalenderkvartal i stället för vad som föreskrivs i 35 § 1, om

1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, och

2. det sammanlagda värdet av omsättning och överföringar av varor enligt 33 § första stycket 1 inte överstiger 1 000 000 kronor exklusive mervärdesskatt för det innevarande kalenderkvartalet eller för något av de fyra närmast föregående kalenderkvartalen.

35 b §

Skatteverket ska besluta att den periodiska sammanställningen ska göras för varje kalendermånad i stället för vad som föreskrivs i 35 § 2 eller 35 a §, om

1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, eller

2. det finns särskilda skäl.

35 c §

Ett beslut enligt 35 a § ska börja gälla vid ingången av det kalen- derkvartal som följer närmast efter den kalendermånad då beslutet fattades.

Ett beslut enligt 35 b § 1 eller 2 gäller omedelbart.

57

Prop. 2009/10:15

35 d §

Skatteverket ska upphäva ett be- slut enligt 35 a § när de förutsätt- ningar som anges i 35 a § 2 inte längre är uppfyllda.

Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart.

35 e §

Om ett beslut har fattats enligt 35 b eller 35 d §, ska en samman- ställning göras för varje kalender- månad som förflutit sedan ingån- gen av det kalenderkvartal under vilket beslutet fattades.

36 §8

Den periodiska sammanställnin- gen skall lämnas till Skatteverket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av den period som sammanställ- ningen avser.

Den periodiska sammanställ- ningen ska lämnas till Skatte- verket.

Sammanställningen ska ha kom- mit in till Skatteverket senast

1. den 25 i månaden efter utgån- gen av den period som samman- ställningen avser, om den lämnas med hjälp av elektronisk filöver- föring eller annan automatisk databehandling, eller

2. den 20 i månaden efter utgån- gen av den period som den avser i andra fall.

Sammanställningar som ska göras enligt 35 e § ska ha kommit in till Skatteverket senast den 20 i månaden efter utgången av den månad under vilken beslutet fatta- des.

8 Senaste lydelse 2003:664.

58

10 a kap.	Prop. 2009/10:15
1 §9
I detta kapitel förstås med

icke etablerad näringsidkare: en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EG-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i

Sverige eller i ett annat EG-land,
elektroniska		tjänster:		sådana	elektroniska		tjänster:	sådana
tjänster	som	är	elektroniska		tjänster	som	är elektroniska
tjänster	enligt	5 kap.	7 §	andra	tjänster	enligt	5 kap.	18 § 12
stycket	12 mervärdesskattelagen				mervärdesskattelagen (1994:200),

(1994:200),

motsvarande bestämmelser i ett annat EG-land: bestämmelser som gäller i ett annat EG-land och som har sin grund i bestämmelserna i rå- dets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för en begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatte- ordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg10.

e-handelsdeklaration: en sådan skattedeklaration som är avsedd för redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i detta kapitel.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Bestämmelserna i 3 kap. 1 § 4 och 5 a ska tillämpas på ansökningar om återbetalning av ingående skatt som lämnas in från om med dagen för lagens ikraftträdande. Äldre bestämmelser gäller för återbetalningsansök- ningar som lämnas in före detta datum.

3. Om den som är skyldig att lämna den periodiska sammanställningen inkommit till Skatteverket senast 14 dagar från den dag lagen träder i kraft med en begäran om att få lämna sammanställningen för omsättning, förvärv och överföring av varor för varje kalenderkvartal ska rapporteringsperioden ett kalenderkvartal tillämpas från och med dagen för lagens ikraftträdande. Detta gäller under förutsättning att villkoren i 10 kap. 35 a § är uppfyllda och det inte föreligger särskilda skäl för månadsrapportering enligt 10 kap. 35 b §.

4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hän- för sig till tiden före ikraftträdandet.

9 Senaste lydelse 2003:664.

10 EGT L 128, 15.5.2002, s. 41 (Celex 32002L0038).

59

2.5	Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen		Prop. 2009/10:15
	(1997:483)
Härigenom föreskrivs1 att		10 kap. 35 a § skattebetalningslagen
(1997:483) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagförslag 2.4		Föreslagen lydelse

10 kap.

35 a §

Skatteverket ska besluta att den periodiska sammanställningen ska gö- ras för varje kalenderkvartal i stället för vad som föreskrivs i 35 § 1, om

1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, och
2. det sammanlagda värdet			av	2. det sammanlagda värdet			av
omsättning och	överföringar		av	omsättning och	överföringar		av
varor enligt 33 § första stycket 1				varor enligt 33 § första stycket 1
inte överstiger	1 000 000	kronor		inte överstiger	500 000	kronor
exklusive mervärdesskatt		för	det	exklusive mervärdesskatt		för	det
innevarande	kalenderkvartalet			innevarande	kalenderkvartalet
eller för något av de fyra närmast				eller för något av de fyra närmast
föregående kalenderkvartalen.				föregående kalenderkvartalen.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069).

60

2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om		Prop. 2009/10:15
	frihet från skatt vid import m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från
skatt vid import m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 kap.
		4 §1
Frihet från mervärdesskatt vid import ska medges för
1. varor som levereras till fartyg		1. varor som levereras till fartyg
eller luftfartyg i utrikes trafik för		eller luftfartyg i utrikes trafik för
sådana ändamål som medför att		sådana ändamål som medför att
skatt inte	ska tas ut enligt 5 kap.	skatt inte ska tas ut enligt 5 kap.
9 § första stycket 4, 4 a och 5 mer-		3 a § första stycket 4, 4 a och 5
värdesskattelagen (1994:200),		mervärdesskattelagen (1994:200),

2. varor av de slag som avses i 3 § lagen (1999:445) om exportbutiker och som levereras för försäljning i sådan butik,

3. en försändelse från en privatperson till en annan privatperson, utom om försändelsen består av alkoholhaltiga produkter eller tobaksvaror eller har ett värde som överstiger 45 euro,

4. försändelser som består av utländska periodiska publikationer, utom om försändelsernas värde överstiger 22 euro, och

5. andra försändelser än sådana som avses i 4 och 3 § 6, utom om försändelsernas värde överstiger 22 euro.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 2008:1413.

61

2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om		Prop. 2009/10:15
	proviantering av fartyg och luftfartyg
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1999:446) om proviantering av
fartyg och luftfartyg ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

3 §1

Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror får ske för försäljning ombord vid resa till en plats utanför EG:s skatteområde och för förbruk- ning ombord vid resa till utländsk ort.

Proviantering med icke-gemenskapsvaror får ske för förbrukning om- bord vid resa till utländsk ort över det fria havet, om varorna består av animaliska livsmedel och provianteringen sker enligt gällande föreskrif- ter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EG.

Såvitt avser mervärdesskatt får	Såvitt avser mervärdesskatt får
proviantering ske i de fall som	proviantering ske i de fall som
avses i 5 kap. 9 § första stycket 4	avses i 5 kap. 3 a § första stycket 4
och 4 a mervärdesskattelagen	och 4 a mervärdesskattelagen
(1994:200).	(1994:200).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 2001:903.

62

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2009/10:15

I februari 2008 antog Europeiska unionens råd (i det följande rådet) det så kallade momspaketet. Paketet, som består av två direktiv och en för- ordning, medför genom de båda direktiven ett antal ändringar i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt sys- tem för mervärdesskatt1, härefter mervärdesskattedirektivet. Denna pro- position avser det svenska genomförandet av dessa direktiv, dvs. rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster2 (i fortsättningen direktiv 2008/8/EG) och rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara per- soner som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat3 (fortsättningsvis direktiv 2008/9/EG). Direktiven finns bifogade som bilaga 1 respektive bilaga 2. Förordningen som ingår i momspaketet, rådets förordning (EG) nr 143/20084, avser det administ- rativa samarbetet i fråga om mervärdesskatt och modifierar förordningen (EG) nr 1798/20035. Förordningen gäller direkt i Sverige och ska följ- aktligen inte genomföras i svensk rätt.

Direktiv 2008/8/EG ändrar i olika steg med början från och med den 1 januari 2010 mervärdesskattedirektivet angående platsen för beskattning av tjänster (i svensk terminologi vanligen ”omsättningsland” eller ”be- skattningsland”). Direktivet innehåller regler som träder i kraft vid fyra olika tillfällen (här bortses ifrån den ikraftträdandetidpunkt som före- skrivs i artikel 1 i sistnämnda direktiv). Denna proposition behandlar de ändringar avseende beskattningsland som ska träda i kraft den 1 januari 2010, den 1 januari 2011 och den 1 januari 2013. Direktivet innehåller även nya regler avseende gränsöverskridande försäljning av telekom- munikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster mellan näringsidkare och i huvudsak konsumenter. Dessa regler träder i kraft först den 1 januari 2015. Eftersom det ikraftträdandet ligger längre fram i tiden kommer nödvändiga ändringar i den svenska lagstift- ningen med anledning av dessa regler att behandlas vid ett senare till- fälle.

Bestämmelserna om platsen för beskattning avgör i vilket land en viss omsättning ska beskattas vid gränsöverskridande transaktioner. Allt fler tjänster tillhandahålls på distans och reglerna i mervärdesskattedirektivet har inte varit anpassade till denna utveckling. De nya bestämmelserna

1 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0112). Direktivet är senast ändrat genom direktiv 2008/117/EG (EUT L 14, 20.1.2009, s. 7, Celex 32009L0117).

2 EUT L 44, 20.2.2008, s. 11 (Celex 32008L0008). 3 EUT L 44, 20.2.2008, s. 23 (Celex 32008L0009).

4 Rådets förordning (EG) 143/2008 av den 12 februari 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1798/2003 i fråga om införande av arrangemang för administrativt samarbete och informationsutbyte vad gäller bestämmelserna i fråga om platsen för tillhandahållande av tjänster, de särskilda ordningarna och förfarandet för återbetalning av mervärdesskatt (EUT L 44, 20.2.2008, s. 1, Celex 32008R0143).

5 Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 (EUT L 264, 15.10.2003, s. 1, Celex 32003R1798).

63

syftar till att modernisera och förenkla det gemensamma mervärdes- skattesystemet. Syftet är också att i större utsträckning uppnå beskattning i konsumtionslandet för att upprätthålla den grundläggande principen att skatten ska tillfalla konsumtionslandet.

Direktiv 2008/8/EG baseras på två separata förslag från Europeiska kommissionen (fortsättningsvis kommissionen). Det första förslaget, KOM(2003) 822 slutlig, omfattar nya regler för platsen för beskattning vid omsättning mellan näringsidkare (så kallad Business to Business, B2B). Det andra förslaget, KOM(2005) 334 slutlig, avser omsättning mellan en näringsidkare och en person som inte är näringsidkare (så kallad Business to Consumer, B2C). Båda förslagen har varit föremål för remissbehandling. Remissammanställningar finns tillgängliga i Finans- departementet (dnr EUFi2004/2 och EUFi2005/3894).

Direktiv 2008/9/EG upphäver och ersätter, från och med den 1 januari 2010, rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskat- ter – Regler för återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium6. Syftet med direktivet är i huvudsak dels att förenkla förfarandet för återbetalning av ingående skatt till utländska företag, dels att företagen ska få återbetalningen tidigare än i dag.

Till grund för direktiv 2008/9/EG ligger kommissionens förslag KOM (2004) 728 slutlig. Förslaget har varit föremål för remissbehandling. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr EUFi2005/5).

I december 2008 antog rådet ytterligare ett direktiv med ändringar i mervärdesskattedirektivet. Detta syftar till att bekämpa skatteundandra- gandet – direktiv 2008/117/EG Rådets direktiv 2008/117/EG av den 16 december 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner7. Direktivet finns bifogat som bilaga 3. I samband med att det direktivet beslutades, antogs även en ändring i rådets förordning om administrativt samarbete – rådets för- ordning (EG) nr 37/2009 av den 16 december 2008 om ändring av för- ordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner8. Detta förslag avser även det svenska genomförandet av det direktivet. Även sistnämnda förordning gäller direkt och ska inte genomföras i svensk rätt.

Till grund för direktiv 2008/117/EG och förordning (EG) nr 37/2009 ligger kommissionens förslag KOM(2007) 147. Förslaget har varit före- mål för remissbehandling. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2008/2294).

I Finansdepartementet har utarbetats en promemoria, Nya mervärdes- skatteregler om omsättningsland för tjänster, återbetalning till utländska företagare och periodisk sammanställning (dnr Fi2009/2270), med för-

6 EGT L 331, 27.12.1979, s. 11 (Celex 31979L1072). Direktivet är senast ändrat genom direktiv 2006/98/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 129, Celex 32006L0098).

7 EUT L 14, 20.1.2009, s. 7 (Celex 32008L0117). 8 EUT L 14, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0037).

Prop. 2009/10:15

64

slag till genomförande av ovannämnda direktiv i svensk rätt. Promemo- Prop. 2009/10:15 rian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorians förslag

finns i bilaga 4, promemorians lagförslag i bilaga 5 och en förteckning över remissinstanserna i bilaga 6. En sammanställning av remissyttran- dena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2009/2270).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 19 augusti 2009 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Lagrådets syn- punkter behandlas i avsnitt 6.8.9, 7.2, 7.5, 8.10.1, 8.10.8, 8.11.2, 8.11.5, 8.13.2, 8.13.3, 8.15 och 10.

I förhållande till förslagen i lagrådsremissen har dessutom vissa redak- tionella ändringar gjorts i lagtexten. Vidare har en ändring gjorts i 5 kap. 17 § mervärdesskattelagen (1994:200). Dessutom har en följdändring gjorts i 10 kap. 9 § 7 respektive 18 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483).

4	Bakgrund
Inledning
Reglerna för mervärdesskatt är harmoniserade inom EG (skatten styrs av
EG-rätt, varför EG – inte EU – används nedan). Det finns gemensamma
direktiv som måste genomföras i den nationella rätten. I Sverige har det
skett genom främst mervärdesskattelagen (1994:200) och skattebetal-
ningslagen (1997:483). Inom EG finns även gemensamma förordningar
som rör mervärdesskatt. Dessa är direkt tillämpliga och ska inte genom-
föras i svensk rätt.
	Det pågår ett ständigt förändringsarbete på mervärdesskatteområdet
inom EG. Förändringarna har olika mål. Exempelvis eftersträvas att re-
gelverket ska bli enklare att tillämpa för företag och myndigheter, vilket i
sin tur reducerar den administrativa bördan. Ett annat mål är att moder-
nisera mervärdesskattesystemet utifrån förändringar i bl.a. handel och
teknik. Ett ytterligare mål är att bevara medlemsstaternas skatteintäkter.
Ett annat skäl till regeländringar är att lösa problem som uppkommit vid
tillämpningen av gällande regler. Kommissionens förslag syftar till att
uppnå dessa och andra mål.
Kommissionens förslag avseende omsättningsland för tjänster och före-
tagens administration vid gränsöverskridande handel
De direktiv som är aktuella i detta lagstiftningsärende grundas på flera
olika förslag från kommissionen.
	När det gäller reglerna om beskattningsland lämnade kommissionen
två förslag om ändringar i vad som numera är mervärdesskattedirektivet.
Det första förslaget lämnades 2003 och handlar om beskattningsland vid		65

gränsöverskridande omsättning av tjänster mellan näringsidkare, KOM (2003) 822 slutlig. Det andra förslaget, som lämnades 2005, avser be- skattningsland vid gränsöverskridande omsättning av tjänster av närings- idkare till privatpersoner, KOM(2005) 334 slutlig. Förslagen syftar dels till att förenkla för företagen, dels till att tjänster i högre grad ska beskat- tas där de konsumeras. Huvudprincipen i förslagen är därför att beskatt- ning ska ske där köparen är etablerad. I dessa fall gäller också så kallad omvänd skattskyldighet, dvs. att köparen själv ska ta upp sitt förvärv till beskattning. Därmed behöver säljaren inte vara mervärdesskatteregistre- rad i köparens medlemsstat. Denna princip gäller visserligen redan för ett stort antal tjänster p.g.a. specialregler i direktivet. Om köparen i stället är en privatperson ska säljaren beskatta försäljningen där han är etablerad. Ett antal tjänster ska dock även i detta fall beskattas i köparens land. Säljaren måste då mervärdesskatteregistreras i den medlemsstaten. För en säljare med köpare i många länder är detta administrativt betungande. Vid förhandlingarna i rådet sammanfördes KOM(2003) 822 slutlig och KOM(2005) 334 slutlig till ett förslag.

För att förenkla företagens administration vid gränsöverskridande om- sättningar där säljaren i dag måste registrera sig i köparens medlemsstat lämnade kommissionen 2004 ett förslag, KOM(2004) 728 slutlig. Försla- get innebär bl.a. att registreringen till mervärdesskatt och redovisningen av skatten ska ske hos motsvarigheten till skattemyndigheten i den egna etableringsmedlemsstaten. Företagen ska alltså ha en enda kontaktpunkt (på engelska ”one stop shop”) i sin egen medlemsstat. Den egna myn- digheten överför uppgifterna till skattemyndighetens motsvarighet i den andra medlemsstaten. I denna del bygger förslaget på ordningen med en enda kontaktpunkt som redan införts för företag från tredje land som till- handahåller elektroniska tjänster till privatpersoner inom EG (se vidare prop. 2002/03:77).

Förslaget innehåller även en omarbetning av reglerna för återbetalning av mervärdesskatt till vissa utländska företagare. I förenklingssyfte och för en snabbare hantering och återbetalning föreslås att ansökningarna ska ske elektroniskt. Även detta ska ske genom en enda kontaktpunkt, dvs. hos den egna skattemyndigheten. För att stärka företagens rättsliga ställning och komma till rätta med att vissa medlemsstater betalar ut be- loppen sent föreslås tidsfrister inom vilka en skattemyndighet får begära uppgifter av sökanden och beslut ska fattas avseende en ansökan om återbetalning. Dessutom föreslås att en medlemsstat ska betala ränta till ett företag om utbetalningen sker efter en viss tidsfrist.

Vidare innehåller förslaget regler om en viss harmonisering av av- dragsförbuden för vissa varor och tjänster, vilket avses underlätta hante- ringen vid återbetalning till utländska företagare.

Förslaget innehåller också olika tröskelvärden för när beskattning ska ske. Medlemsstaterna ges möjlighet att undanta all omsättning upp till 100 000 euro per år från beskattning. Detta för att skapa handlingsut- rymme när det gäller behandlingen av små och medelstora företag. Därtill föreslås att en gemensam omsättningströskel på 150 000 euro ska tillämpas när beskattningslandet bestäms vid distansförsäljning av varor till privatpersoner. Om den totala omsättningen inom EG är under 150 000 euro ska beskattning ske i säljarens medlemsstat. I det fall den totala varuförsäljningen till andra EG-länder är högre ska beskattning ske

Prop. 2009/10:15

66

i respektive köpares medlemsstat. Den särskilda ordningen med en kon- Prop. 2009/10:15 taktpunkt underlättar redovisningen av skatten. Förslaget ska bl.a. ses

mot bakgrund av att det i dag finns olika tröskelvärden vid distansförsälj- ning. Säljarna måste beakta dessa trösklar samt hur omsättningen i varje medlemsstat utvecklas för att veta var deras leveranser ska beskattas, vil- ket är komplicerat.

Rådets behandling av förslagen om omsättningsland för tjänster m.m.

Förhandlingarna om förslagen från kommissionen som nämns i före- gående avsnitt pågick i flera år i rådsarbetsgruppen för indirekta skatter. Vissa frågor kunde medlemsstaterna komma överens om, medan andra visade sig svårare att hantera.

Reglerna om beskattningsland för tjänster var många medlemsstater angelägna om att få igenom. Vissa stater har problem med att företag kö- per tjänster (t.ex. långtidsuthyrning av bilar) i andra länder och därmed kan undgå de avdragsförbud som råder i den egna medlemsstaten. Andra medlemsstater har problem med att telekommunikationsföretag etablerar sig i länder med låg mervärdesskattesats och säljer teletjänster därifrån till privatpersoner i andra medlemsstater. Bolagen kan därmed konkur- rera med en lägre skattesats än vad de inhemska teleoperatörerna kan tillämpa. Det uppmärksammades att företagen behöver en kontaktpunkt för att inte orsakas alltför stor administrativ börda vid tillämpningen av de nya reglerna om beskattningsland för tjänster vid försäljning till privatpersoner. Kommissionens förslag om en kontaktpunkt fördes därför in i beskattningslandsförslaget för att tillämpas vid sådana försäljningar. Många medlemsstater är även intresserade av de föreslagna reglerna för återbetalning till utländska företagare. I slutskedet av förhandlingarna kopplades de förslag som var möjliga att komma överens om ihop till det så kallade momspaketet.

Den slutliga överenskommelsen om momspaketet ingicks av medlems- staternas finansministrar den 4 december 2007, vilken föregick det for- mella beslutet i rådet den 12 februari 2008. Huvuddelen av förslagen om beskattningsland för tjänster ska träda i kraft den 1 januari 2010. Vissa medlemsstater angav sig emellertid behöva mer tid för genomförandet av ett antal olika regler. Därför beslutades att bl.a. vissa av reglerna rörande kulturella och liknande tjänster samt uthyrning av transportmedel ska träda i kraft ett respektive tre år senare. Även reglerna om beskattnings- land för telekommunikationstjänster m.m. vid försäljning till privatper- soner ska träda i kraft vid en senare tidpunkt, den 1 januari 2015. Det- samma gäller reglerna om en kontaktpunkt som gäller i dessa fall. De nya reglerna om återbetalning av ingående skatt träder däremot i kraft vid samma tidpunkt som huvuddelen av omsättningslandsreglerna, dvs. den 1 januari 2010.

Rådet antog inte förslagen om harmonisering av avdragsreglerna, har- moniserade värden för omsättningströsklar samt användningen av en kontaktpunkt vid försäljning av varor över gränserna. Rådet och kommis- sionen uttalade dock till protokollet avseende rådets beslut om momspa- ketet att arbetet med dessa frågor ska fortsätta efter det att kommissionen

utarbetat lämpliga förslag.

67

Bekämpandet av skatteundandragande

Prop. 2009/10:15

Bekämpandet av skatteundandragande på mervärdesskatteområdet är prioriterat av både kommissionen och medlemsstaterna. En av grundste- narna i EG-samarbetet är den inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Mervärdesskatteundandragandet stör den inre marknadens funktion genom att det skapar omotiverade varuflöden och medför att varor blir tillgängliga på marknaden till onormalt låga pri- ser. Det leder även till att medlemsstaterna förlorar mycket stora inkom- ster. Skatteundandraganden på mervärdesskatteområdet är ofta gräns- överskridande.

För att bekämpa skatteundandragandet inrättades vid övergången till den inre markanden i början av 1993 ett system för utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna. Uppgifterna avser gemenskapsinterna leveran- ser av varor. I korthet innebär systemet att den som är registrerad till mervärdesskatt i normala fall varje kvartal ska lämna en sammanställning över mervärdesskatteregistrerade förvärvare i andra medlemsstater till vilka han har levererat vissa varor. Därigenom har myndigheterna i det land där förvärvet ska beskattas möjlighet att kontrollera om förvärvet redovisats korrekt genom att jämföra uppgifterna som köparen respektive säljaren lämnat.

Systemet för informationsutbyte anses emellertid inte vara tillräckligt effektivt. Kommissionen meddelade därför i början av 2006 att man av- såg att ta ett nytt initiativ för att bekämpa av skatteundandraganden. I maj samma år presenterade den ett meddelande om en samordnad strategi i frågan, KOM(2006) 254.

Vid de efterföljande diskussionerna i rådet framkom att de mer ambi- tiösa åtgärderna inte kunde förverkligas inom en snar framtid. Rådet uppmanade därför – bl.a. i sina slutsatser av den 5 juni 2007 – kommis- sionen att arbeta vidare med några av de konventionella åtgärderna. I november samma år presenterade kommissionen ett meddelande om åtgärder inom det befintliga mervärdesskattesystemet, KOM(2007) 758. Rådet uppmanade den 4 december 2007 kommissionen att fortsätta arbe- tet med de övriga åtgärderna.

Kommissionens förslag till ändringar av mervärdesskattedirektivet i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinter- na transaktioner, KOM(2008) 147, lämnades i mars 2008.

Förslaget behandlades i rådet under 2008 och en kompromiss antogs av rådet den 16 december 2008. I direktivet anges i huvudsak att periodiska sammanställningar ska lämnas varje månad. Medlemsstaterna får dock tillåta att rapportering sker för varje kalenderkvartal om det sammanlag- da värdet av varuleveranser inte överstiger 50 000 euro eller motsvarande belopp i nationell valuta, exklusive mervärdesskatt, för det aktuella kalenderkvartalet eller för något av de fyra föregående kvartalen. Vidare ska det vara möjligt att en periodisk sammanställning kan lämnas genom elektronisk filöverföring. Dessutom ska skattskyldigheten för vissa gränsöverskridande tjänster för vilka köparen är skattskyldig inträda vid utgången av varje kalenderår.

68

5

Gällande rätt

Prop. 2009/10:15

5.1EG-rätt

5.1.1 Mervärdesskattedirektivet

Platsen för tillhandahållande av tjänster

Mervärdesskatt ska tas ut när tjänster tillhandahålls mot ersättning inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap (artikel 2.1 c i mervärdesskattedirektivet). Reglerna om var en viss typ av tjänstetillhandahållande ska anses äga rum (dvs. platsen för tillhandahållandet av tjänsterna, även benämnt beskattnings- landet) finns i kapitel 3 i mervärdesskattedirektivet (artiklarna 43–59). Där anges dels om tjänsten ska anses tillhandhållen inom eller utom EG, dels, för det fall den ska anses tillhandhållen inom EG, inom vilket lands territorium den anses tillhandahållen. Om och var beskattning av ett tjänstetillhandahållande ska ske avgörs av vilken typ av tjänst det gäller och av om köparen är en näringsidkare eller en privatperson. Huvudre- geln är att en tjänst anses tillhandahållen i det land där säljaren är etablerad och att en eventuell beskattning ska ske där (artikel 43). I artik- larna 44–59 återfinns särskilda regler för olika typer av tjänstetillhanda- hållanden som inte omfattas av huvudregeln. Om regelverket innebär att en viss typ av tjänsteomsättning ska beskattas i en medlemsstat ska öv- riga medlemsstater inte beskatta den aktuella tjänsteomsättningen. Det är viktigt att beskattningslandsreglerna införlivas och tillämpas enhetligt av medlemsstaterna så att inte tillämpningen resulterar i dubbelbeskattning eller utebliven beskattning.

Det är inte nödvändigt att här i detalj redogöra för reglerna som de ser ut i mervärdesskattedirektivet innan de ändringar som görs genom direk- tiv 2008/8/EG och 2008/9/EG träder i kraft med början den 1 januari 2010. De regler som förändras kommer att beskrivas närmare i de följan- de avsnitten i samband med att förslaget beskrivs. Vad som gäller i några särskilda fall kan dock nämnas.

I artikel 56 räknas ett antal tjänster upp som ska anses tillhandahållna i det land där köparen har sitt säte eller ett fast etableringsställe om köpa- ren finns i tredje land eller om köparen är en beskattningsbar person som är etablerad i ett annat land är det land där säljaren är etablerad. Det gäller bl.a. överlåtelse av upphovsrätter, reklamtjänster, konsulttjänster, juristtjänster, datatjänster, uthyrning av vara (dock ej transportmedel), teletjänster, elektroniska tjänster.

Tjänster med anknytning till fast egendom anses tillhandahållna där egendomen är belägen (artikel 45). Det gäller bl.a. byggtjänster, fastig- hetsmäklartjänster och arkitekttjänster.

För EG-interna varutransporter skiljer reglerna om beskattningsland på om köparen är mervärdesskatteregistrerad eller inte. Kort kan sägas att en transport som köps av en privatperson anses tillhandhållen i avgångs- landet medan en transport mellan två företag är tillhandhållen i det land där köparen är registrerad till mervärdesskatt.

Kulturella, idrottsliga och underhållningsmässiga tjänster anses tillhan- dahållna där de faktiskt utförs (artikel 52). Detsamma gäller tjänster i

69

samband med transport, såsom lastning, lossning etc. samt värdering av Prop. 2009/10:15 eller arbete på vara, om inte tjänsten köps av ett företag under angivande

av ett registreringsnummer i ett annat EG-land (artikel 52, 53 och 54). Förmedlingstjänster är tillhandahållna där den underliggande transak-

tionen anses utförd enligt direktivet (artikel 44). Förmedling av tjänsterna i artikel 56 (konsulttjänster, datatjänster, elektroniska tjänster etc.) till köpare i tredje land eller till beskattningsbara personer i annat EG-land är tillhandahållna där köparen har sätet eller ett fast etableringsställe (artikel 56). Detsamma gäller gränsöverskridande förmedling av en EG-intern transporttjänst (artikel 50). Resultatet blir att en gränsöverskridande för- medlingstransaktion mellan två företag inom EG, för dessa särskilt an- givna tjänster, kommer att beskattas av köparen i dennes hemland, s.k. omvänd skattskyldighet.

För att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller sned- vridning av konkurrensen får medlemsstaterna bestämma att en tjänst ska anses tillhandahållen där den faktiska användningen eller det faktiska utnyttjandet av tjänsten äger rum (artikel 58). Bestämmelsen gäller en- dast vid handel med tredje land. Det är frivilligt för medlemsstaterna att utnyttja regeln. Om de utnyttjar den innebär det att tjänster som enligt andra regler ska beskattas inom EG undantas från beskattning, samt att tjänster som inte ska beskattas inom EG ändå kommer att beskattas inom EG.

E-handelsdirektivet

I maj 2002 beslutade rådet om nya regler för mervärdesbeskattningen vid handel med elektroniska tjänster mellan länder utanför EG och länder inom EG (rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervär- desskatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjäns- ter som tillhandahålls på elektronisk väg1; i fortsättningen ”e-handels- direktivet”). E-handelsdirektivet var ett resultat av att rådets sjätte direk- tiv 77/388/EEG, av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemssta- ternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetligt beräkningsgrund2 (fortsättningsvis sjätte direk- tivet), bristande anpassningar till den framväxande handeln med elektro- niska tjänster. Förutom det sjätte direktivet ändrades samtidigt även den då gällande rådets förordning (EEG) nr 218/92 av den 27 januari 1992 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) 3 . Förordningen är numera ersatt av förordning (EG) nr 1798/2003), med anledning av de nya reglerna om beskattning av elek- troniska tjänster. Reglerna som infördes i sjätte direktivet har nu över- förts till mervärdesskattedirektivet.

1 EGT L 128, 15.5.2002, s. 41 (Celex 32002L0038).

2 EGT L 145, 13.6.1977, s.1 (Celex 31977L0388). Av artikel 411.2 i mervärdesskatte- direktivet framgår att hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till mervärdesskattedirektivet.

3 EGT L 24, 1.2.1992, s. 1 (Celex 31992R0218).

70

Med elektroniska tjänster avses bl.a. tillhandahållande av webbplatser, Prop. 2009/10:15 programvara, bilder, databaser, film, musik som tillhandahålls på elek-

tronisk väg. Direktivet innebär att elektroniska tjänster som tillhandahålls från ett land utanför EG till Sverige ska beskattas i Sverige. Omvänt gäller att en omsättning från Sverige till en kund utanför EG inte ska beskattas i Sverige. E-handelsdirektivet innebar också att ett förenklat förfarande för redovisning och betalning av skatt för elektroniskt levererade tjänster infördes i de fall tjänsterna tillhandahålls från ett land utanför EG till en privatperson i Sverige. Näringsidkaren från tredje land kan välja att redovisa mervärdesskatten för all försäljning till konsu- menter inom EG i ett valfritt EG-land. Det aktuella landet vidarebefor- drar deklarationsuppgifter och betalning av skatten till det EG-land där tjänsterna har konsumerats (beskattningslandet). Reglerna i e-handels- direktivet är införda i mervärdesskattelagen (1994:200, ML), mervärdes- skatteförordningen (1994:223) och skattebetalningslagen (1997:483, SBL).

Som ett led i en överenskommelse i rådet om det ursprungliga e- handelsdirektivet tidsbegränsades det till att gälla mellan den 1 juli 2003 till den 30 juni 2006. Avsikten var att kommissionen och medlems- staterna inom denna tid skulle ha kommit överens om en mer långt- gående ordning. I annat fall ska rådet på förslag från kommissionen förlänga den temporära e-handelsordningen. Kommissionen har i decem- ber 2003 och i juli 2005 presenterat förslag som bland annat behandlat platsen för beskattning av elektroniska tjänster som ligger till grund för förslagen i detta lagstiftningsärende som träder i kraft den 1 januari 2010. Den temporära e-handelsordningen har förlängts till och med den 31 december 2009 (se artikel 1 i direktiv 2008/8/EG), dvs. till dess de nya beskattningslandsreglerna i direktiv 2008/8/EG träder i kraft.

Reglerna om registrering

Varje beskattningsbar person som bedriver en ekonomisk verksamhet ska meddela skattemyndigheterna när den ekonomiska verksamheten inleds, förändras eller upphör (artikel 213). När myndigheten får in en sådan uppgift ska den med hjälp av ett individuellt registreringsnummer iden- tifiera de beskattningsbara personer som uppfyller vissa villkor (artikel 214). Ett sådant nummer ska tilldelas sådana personer som i en medlems- stat levererat varor eller tillhandahållit tjänster om rätt till avdrag före- ligger. Undantag härifrån görs emellertid för dem som tillfälligtvis leve- rerat s.k. nya transportmedel. De som enbart levererar varor eller tillhan- dahåller tjänster för vilka mervärdesskatten ska betalas av köparen eller mottagaren enligt artiklarna 194–197 och artikel 199 i direktivet ska inte tilldelas något registreringsnummer (artikel 214.1 a).

Vidare ska varje beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juri- disk person som gör gemenskapsinterna förvärv av varor vilka är föremål för mervärdesskatt ges ett registreringsnummer. Detsamma gäller de som gör gemenskapsinterna förvärv av varor avsedda för transaktioner i ett annat EG-land. Medlemsstaterna får underlåta att registrera vissa beskatt- ningsbara personer som tillfälligtvis utför byggrelaterade transaktioner.

71

Reglerna om periodiska sammanställningar

Prop. 2009/10:15

Vid gränsöverskridande handel med varor mellan beskattningsbara per- soner i EG ska mervärdesskatt inte tas ut av säljaren. I stället ska köparen förvärvsbeskattas i det land där denne är registrerad. För att myndighe- terna i köparens land ska kunna kontrollera att förvärvet verkligen redo- visas, måste säljaren lämna vissa uppgifter om försäljningen i en s.k. periodisk sammanställning. Skyldigheten att lämna en periodisk sam- manställning återfinns i artikel 262 i mervärdesskattedirektivet. Där före- skrivs att varje beskattningsbar person som är registrerad till mervärdes- skatt ska lämna en sammanställning över mervärdesskatteregistrerade förvärvare till vilka den beskattningsbara personen levererat varor på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 c i samma direktiv.

Sammanställningen ska som huvudregel lämnas varje kvartal (artikel 263) och de uppgifter den ska innehålla finns närmare reglerat i direk- tivet (artiklarna 264–265). Medlemsstaterna har också möjlighet att kräva att sammanställningen ska innehålla fler uppgifter än vad som föreskrivs i direktivet (artikel 266).

”Utländska företagares” rätt till återbetalning

Rätten till återbetalning av erlagd mervärdesskatt för vad som i Sverige betecknas som utländska företagare regleras i artikel 170 i mervärdes- skattedirektivet. Sådan rätt föreligger för beskattningsbara personer, som enligt artikel 1 i det åttonde respektive trettonde direktivet och artikel 171 i mervärdesskattedirektivet, inte är etablerade i den medlemsstat där de köper varor eller tjänster eller importerar varor som belastats med mervärdesskatt. Återbetalningsrätten gäller i den mån varorna och tjäns- terna används för de transaktioner som anges i artikel 169 samt för tran- saktioner för vilka mervärdesskatten endast ska betalas av köparen enligt artiklarna 194–197 och 199. Bakgrunden till detta är att mervärdesskat- ten är en flerledsskatt där det i varje led fram till det sista ledet, dvs. konsumentledet, finns en rätt till avdrag för eller återbetalning av den mervärdesskatt som debiterats. Om avdrag eller återbetalning inte med- gavs, skulle en dold mervärdesskattekostnad uppkomma vid en skatte- pliktig vidareförsäljning till nästa led (en så kallad kumulativ effekt). För att systemet ska fungera utan kumulativa effekter måste rätten att återfå debiterad ingående skatt gälla även vid inköp i andra länder.

I mervärdesskattedirektivet (artikel 171) anges att återbetalningen ska ske i enlighet med genomförandereglerna i åttonde och trettonde direk- tiven. Där anges vidare att dessa personers rätt till återbetalning består även om de i medlemsstaten där mervärdesskatten erlagts har utfört tran- saktioner för vilka mottagaren är betalningsskyldig enligt artiklarna 194– 197 och 199 i mervärdesskattedirektivet. Sådana transaktioner påverkar inte personens status som icke-etablerad i den återbetalande medlems- staten.

5.1.2 Det åttonde direktivet

Utländska företagare från ett EG-land som blir debiterade mervärdesskatt
i ett annat EG-land, t.ex. för en hotellvistelse, har som nämnts i före-	72

gående avsnitt under vissa förutsättningar rätt att återfå den debiterade Prop. 2009/10:15 skatten. De skattskyldiga4 som kan få återbetalning av mervärdesskatt

enligt det åttonde direktivet (79/1072/EEG) anges i artikel 1.

Enligt artikel 1 i det åttonde direktivet avses med skattskyldig person en sådan person som anges i artikel 4.1 i det sjätte direktivet och som under återbetalningsperioden inom landet varken har haft sätet för sin näringsverksamhet, eller ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs, eller, om säte eller fast driftställe saknas, inte heller har hem- vist eller är bosatt inom landet.

Vidare krävs att den skattskyldige inte omsatt varor eller tjänster i lan- det med undantag för omsättning av:

– transporttjänster och därtill anknytande tjänster som är skattebefriade enligt artikel 14.1 i, 15 eller 16.1 B–D i det sjätte direktivet;

– tjänster där skatten ska betalas uteslutande av den person som förvär- var dem enligt artikel 21.1 b i sjätte direktivet.

I åttonde direktivets artikel 2 anges vilken mervärdesskatt en skattskyl- dig har rätt att få återbetald. Rätten omfattar sådan skatt som debiterats i samband med förvärv av tjänster eller lös egendom från en annan skatt- skyldig person inom landet. Även skatt som erlagts i samband med im- port av varor till landet ska återbetalas. Rätten till återbetalning gäller dock endast i den mån varorna och tjänsterna används för transaktioner som anges i artikel 17.3 a och b i sjätte direktivet samt tillhandahållanden av tjänster som medför betalningsskyldighet för förvärvaren enligt artikel 21.1 b i samma direktiv. Förenklat uttryckt innebär det att rätt till åter- betalning för mervärdesskatten på ett inköp endast gäller om inköpet gjorts för en omsättning som skulle ha varit skattepliktig (eller medför rätt till återbetalning) om den utförts i landet där inköpet gjordes.

Det åttonde direktivet innehåller ytterligare tio artiklar. Häribland kan kort nämnas regleringen av återbetalningsförfarandet (artiklarna 3 och 4) och hur rätten till återbetalning ska bedömas (artikel 5). Vidare kan före- skrifterna om medlemsstaternas möjligheter att ålägga de skattskyldiga förpliktelser utöver vad som följer av artiklarna 3 och 4 (artikel 6) samt återbetalningsperioden (artikel 7) nämnas. Slutligen kan också bestäm- melserna om återbetalning till skattskyldiga personer som inte är etable- rade inom gemenskapens territorium (artikel 8) och behörig myndighet för en återbetalningsansökan (artikel 9) omnämnas.

5.1.3 Det trettonde direktivet

Grundförutsättningarna för återbetalning enligt det trettonde direktivet är desamma som enligt det åttonde direktivet. Det trettonde direktivet avser dock återbetalning till skattskyldiga som inte är etablerade inom gemen- skapens territorium (artikel 1). Härmed avses en skattskyldig som anges i artikel 4.1 i det sjätte direktivet, och som under återbetalningsperioden, varken har haft sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast drift-

4 I den svenska språkversionen av det åttonde direktivet har den engelska språkversionens begrepp ”taxable person” översatts med begreppet ”skattskyldig”. I den svenska språkver- sionen av mervärdesskattedirektivet har begreppet i stället översatts med ”beskattningsbar person”.

73

ställe varifrån verksamheten har bedrivits på gemenskapens territorium, Prop. 2009/10:15 eller i avsaknad härav sin bosättning eller stadigvarande hemvist där. Det

krävs vidare att den skattskyldige inom landet, dvs. det land där mervär- desskatt erlagts, inte har omsatt varor eller tjänster. Undantag görs dock för samma tjänster som enligt det åttonde direktivet, dvs. transporttjäns- ter och anknytande tjänster som är undantagna från skatteplikt samt tjänster som medför betalningsskyldighet för mervärdesskatt för förvär- varen.

Artikel 2.1 anger vilken mervärdesskatt en skattskyldig har rätt att få återbetald. Artikeln är i detta avseende identisk med artikel 2 i det åttonde direktivet. Vidare ger det trettonde direktivet en möjlighet för medlemsstaterna att göra återbetalningen beroende av att motsvarande rätt till återbetalning beviljas av ett tredje land (artikel 2.2) samt en möj- lighet att kräva att en skatterepresentant utses (artikel 2.3).

Enligt artikel 3 i det trettonde direktivet får återbetalning inte ske på villkor som är gynnsammare än de som gäller för skattskyldiga personer i gemenskapen, dvs. villkoren får inte vara fördelaktigare än vad som före- skrivs i det åttonde direktivet (jfr artikel 8 i det sistnämnda direktivet).

Det trettonde direktivet innehåller ytterligare fem artiklar. Häribland kan nämnas regleringen av hur återbetalningen ska bedömas (artikel 4).

5.1.4 Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete

I rådets förordning (EG) 1798/20035 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt återfinns regler om administrativt samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna i EG i fråga om mervärdes- skatt. Reglerna syftar till att förhindra skatteflykt och skatteundandra- gande.

Förordningen innehåller regler som möjliggör för de behöriga myndig- heterna i medlemsstaterna att samarbeta och utbyta all information som behövs för att korrekt fastställa mervärdesskatten. Exempelvis kan näm- nas att varje medlemsstat ska utse ett centralt kontaktkontor som ska ha huvudansvaret för kontakterna med övriga medlemsstater i dessa frågor (artikel 3). Vidare ska en myndighet som tillfrågas om information eller en begäran om en administrativ utredning, av en annan medlemsstat, handla som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en an- nan myndighet i den egna medlemsstaten (artikel 5). Begärd information ska lämnas så snart som möjligt och senast tre månader efter det datum när begäran mottogs (artikel 8). Om myndigheten redan har tillgång till den berörda informationen föreskriver den sistnämnda artikeln att upp- gifterna ska lämnas senast en månad från mottagandet.

I förordningen fastställs även regler och förfaranden för utbyte av viss information på elektronisk väg. Det anges bl.a. att varje medlemsstat ska

5 Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 (EUT L 264, 15.10.2003, s. 1, Celex 32003R1798). Kommissionen har utfärdat tillämpningsföreskrifter till rådets förordning: kommissionens förordning (EG) nr 1925/2004 av den 29 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 angående administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (EUT L 331, 5.11.2004, s. 13, Celex 32004R1925).

74

upprätta en elektronisk databas i vilken information om gemenskaps- Prop. 2009/10:15 interna transaktioner som erhålls från företagarna genom en så kallad

periodisk sammanställning ska lagras och bearbetas (artikel 22). Enligt samma artikel ska informationen lagras i minst fem år efter utgången av det kalenderår under vilket tillgång till informationen ska ges. Medlems- staterna är också skyldiga att säkerställa att databasen hålls aktuell, komplett och korrekt. Medlemsstater som begär information ur databasen ska, med vissa undantag, ges tillgång till den snarast möjligt och senast tre månader efter utgången av det kalenderkvartal som den avser (artikel 25).

5.2 Svensk rätt

5.2.1 Beskattningslandsregler för tjänster

Mervärdesskatt ska betalas till staten vid en sådan omsättning inom lan- det av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet (1 kap. 1 § första stycket 1 ML). Mervärdesskattedirektivet innehåller regler för var en tjänst ska anses omsatt och därmed i vilket land tjänsten ska beskattas. Mervärdesskattedirektivets beskattnings- landsregler för tjänster har införts i svensk rätt genom 5 kap. 1, 4–8 och 11 §§ ML. Reglerna i mervärdesskattelagen anger om en tjänst är omsatt inom eller utanför Sverige. Om tjänsten är omsatt utom landet tas ingen mervärdesskatt ut i Sverige. Huvudregeln är att en tjänst anses omsatt inom landet om den som tillhandahåller tjänsten är etablerad i Sverige (5 kap. 8 § första stycket ML). Närmare bestämt gäller huvudregeln om tillhandhållaren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige från vilket tjänsterna tillhandhålls. Om tjänsterna inte tillhandhålls från sådant säte eller etableringsställe i Sve- rige eller utomlands, är de omsatta i Sverige om den som tillhandahåller tjänsterna är bosatt eller stadigvarande vistas i här. Utöver denna huvud- regel finns ett antal specialregler som behandlar särskilda typer av tjän- ster (5 kap. 4–8 och 11 §§ ML). Bland annat finns i 5 kap. 7 § ML regler om vad som gäller när vissa tjänster säljs mellan näringsidkare i olika länder. Grundprincipen är att de uppräknade tjänsterna är omsatta i Sve- rige om köparen är etablerad här. Det handlar bl.a. om överlåtelser av upphovsrätter, reklamtjänster, konsulttjänster, informationstjänster, tele- kommunikationstjänster, elektroniska tjänster samt förmedling av dessa tjänster. Sådana tjänster som inte omfattas av huvudregeln eller någon specialregel är omsatta utom landet (5 kap. 1 § ML).

5.2.2 Periodisk sammanställning

Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering enligt bestämmelserna i 3 kap. skattebetalningslagen är även skyldig att i en periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder (10 kap. 33 § SBL). Den periodiska sammanställningen ska avse en tidsperiod som omfattar ett kalenderkvartal (10 kap. 35 § SBL). Den periodiska sam-

75

manställningen ska lämnas enligt ett fastställt formulär, men Skatteverket Prop. 2009/10:15 får bestämma att sammanställningen kan lämnas elektroniskt (10 kap.

34 § SBL). Sammanställningen lämnas till Skatteverket och ska ha kom- mit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av det kalenderkvartal rapporteringen avser (10 kap. 36 § SBL).

5.2.3 Återbetalning av mervärdesskatt till utländska företagare

I Sverige har det funnits reglering av rätten till återbetalning av mervär- desskatt för utländska företagare sedan 1991. Ursprungligen reglerades återbetalningarna i en särskild lag, lagen (1991:119) om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. Vid den tidpunkten avsåg åter- betalningsrätten mervärdesskatt som hänför sig till förvärv av skatte- pliktiga varor eller tjänster inom landet för verksamhet som företagaren bedriver utomlands. Återbetalning medgavs vidare endast i de fall den bedrivna verksamheten skulle ha medfört skattskyldighet till mervärdes- skatt om den bedrivits i Sverige. Skälen till att återbetalningsrätten inför- des var dels att mervärdesskattebasen breddades, dels att den möjlighet för regeringen att meddela särskilda beslut som innebar avdragsrätt för t.ex. utländska flygbolag och rederier upphävdes. Det grundläggande syftet var att skapa neutralitet mellan inhemska och utländska företagare (prop. 1990/91:72 s. 6).

Regleringen av återbetalningsrätten infördes före det svenska EG inträ- det den 1 januari 1995. Av förarbetena till lagen (1991:119) om återbe- talning av mervärdeskatt till utländska företagare (prop. 1990/91:72 och SOU 1990:67) framgår att det var det trettonde direktivet som användes som förlaga för de nya reglerna i Sverige. Där framgår också att någon systematisk juridisk-teknisk överensstämmelse mellan den särskilda la- gen och direktivet inte finns, vilket också är naturligt med tanke på att Sverige inte var medlem av gemenskapen vid den tidpunkten.

Motsvarigheten till den bestämmelse som nu finns införd i 10 kap. 1 § mervärdesskattelagen fanns i 3 § i den särskilda lagen. Förutsättningarna för återbetalning var i huvudsak likartade dem som gäller i dag.

Reglerna om återbetalning överfördes i stort sett oförändrade till nya mervärdesskattelagen när den tillkom 1994. Den enda skillnaden var att det för återbetalning krävdes att den ingående skatten antingen skulle ha varit avdragsgill (som tidigare) eller skulle ha berättigat till återbetalning. Skälet till tillägget om återbetalning var att bestämmelserna om åter- betalning till dem som bedriver nystartade eller undantagna verksamheter eller exportverksamheter hade införts i ML. Dessa verksamheter betrak- tades inte som verksamheter som medförde skattskyldighet i Sverige och kunde därför per definition inte medföra en avdragsrätt. I stället fanns en rätt till återbetalning av den ingående skatten (s.k. teknisk skattskyldighet eller nollbeskattning). Innebörden av bestämmelsen förändrades dock inte. Det var i båda fallen fråga om begränsningar i avdragsrätten (och därmed återbetalningsrätten) som avsågs.

Bestämmelser om rätt till återbetalning av ingående skatt som används av utländska företagare finns i dag i 10 kap. 1–4, 11 första stycket och 12 §§ ML.

76

Bestämmelserna i 10 kap. 1 § avser endast utländska företagares rätt Prop. 2009/10:15 till återbetalning, medan 10 kap. 11 och 12 §§ ML även gäller för före-

tagare som är etablerade i Sverige. Med utländsk företagare förstås enligt 1 kap. 15 § ML en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här. Med utländsk företagare avses således både företagare som är etablerade inom EG och företagare etablerade utanför EG. Förutsättningarna för att dessa skall få återbetalning är enligt 10 kap. 1 § första stycket ML, dels att den in- gående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till en omsätt- ning i verksamhet utomlands, dels att omsättningen skulle ha medfört skattskyldighet om den gjorts här i landet. Om omsättningen görs inom EG krävs även att den är skattepliktig eller medför rätt till återbetalning i det EG-land där den görs. Prövningen avser den enskilda omsättningen och inte verksamheten. I paragrafens andra stycke föreskrivs att rätt till återbetalning av ingående skatt även föreligger när skatten hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig i där an- givna fall. Slutligen krävs enligt tredje stycket att den ingående skatten skulle ha varit avdragsgill om omsättningen hade medfört skattskyldighet i Sverige. Återbetalning ska således inte ske om den ingående skatten omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. ML. Det är här fråga om begränsningar som är kopplade till mervärdesskatten på sär- skilda kostnader, t.ex. utgifter för representation, inköp av personbilar etc., som en företagare trots att den ingående skatten hänför sig till en omsättning som medför skattskyldighet i Sverige inte får dra av.

I 10 kap. 2–4 §§ ML finns vissa inskränkningar i rätten till återbetal- ning enligt 10 kap. 1 § ML.

Återbetalningsrätten utövas av den utländske företagaren genom att företagaren ansöker om återbetalning av skatten. Detta sker i Sverige hos utlandsskattekontoret i Malmö och skattekontor 9 i Stockholm. Om den utländske företagaren är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4 eller 5 SBL ska dock ansökan om återbetalning göras i den form som föreskrivs i 19 kap. 12 § ML. I dessa fall gäller 10 kap. 17 eller 31 § första stycket SBL för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skattskyldighet. I praktiken innebär detta att företagaren drar av skatten i sin skatte- eller självdeklaration på samma sätt som gäller för ingående skatt som hänför sig till omsättning som medför skattskyldighet i Sverige.

En utländsk företagare kan också ha rätt till återbetalning enligt 10 kap. 11 § första stycket eller 10 kap. 12 § ML. Detta kan t.ex. gälla när en sådan företagare omsätter varor från Sverige till ett annat EG-land (en gemenskapsintern omsättning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 30 a § ML) eller när en utländsk företagare exporterar varor till länder utanför EG. Om en utländsk företagare har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 11 § första stycket eller 12 § ML ska en ansökan om återbetalning alltid göras i den form som föreskrivs i 19 kap. 12 § ML.

77

6	Förslag till nya regler om omsättningsland för Prop. 2009/10:15
	tjänster

6.1 Ny struktur på 5 kap. mervärdesskattelagen m.m.

Regeringens bedömning: 5 kap. mervärdesskattelagen (1994:200, ML) bör omdisponeras när de nya reglerna om omsättningsland för tjänster i mervärdesskattedirektivet införs i lagen.

Regeringens förslag: 5 kap. 1 § ML ska följdändras med anledning av den nya strukturen på 5 kap. ML. Den gällande 5 kap. 9 § ML ska betecknas 5 kap. 3 a § ML. Vidare ska de gällande 5 kap. 5–8 §§ ML upphöra att gälla. Ett antal nya rubriker ska införas i samma kapitel och några existerande sådana upphävas.

Promemorians bedömning och förslag: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Regelrådet och Näringslivets regelnämnd tillstyr- ker förslaget. Företagarna välkomnar den modernisering och förenkling av reglerna som förslaget innebär. Företagarna anser dock att de defini- tioner som föreslås i 5 kap. mervärdesskattelagen bör samlas i lagens 1 kap. Näringslivets skattedelegation välkomnar generellt sett de förenk- lingar och förbättringar som förslaget innebär. Delegationen ifrågasätter dock varför definitionerna som ges i de föreslagna 5 kap. 4, 10, 14, och 15 §§ ML inte återfinns i lagens första kapitel i stället. Svenska Redare- föreningen välkomnar den modernisering och förenkling som förslaget innebär. Tillväxtverket har inget att erinra mot förslagen och delar upp- fattningen att de innebär förenklingar för företag.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Genom direktiv 2008/8/EG införs nya omsättningslandsregler för tjänster i mervärdes- skattedirektivet. Vid genomförandet av dessa regler i svensk rätt är det allmänt sett en fördel ur systematisk synvinkel och för rättstillämpningen om de svenska bestämmelserna i stort är ordnade på samma vis som i EG-rätten. För att åstadkomma en sådan ordning bör 5 kap. mervärdes- skattelagen ges en ny struktur.

De gällande reglerna om omsättningsland för varor i mervärdesskatte- lagen påverkas inte i sak av dessa omstruktureringar. De förändras endast genom att den gällande 5 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200, ML) föreslås flyttas så att reglerna om varor och undantagen från dessa hålls samlade. Därutöver görs också vissa redaktionella ändringar i 5 kap. 2 b § ML (se vidare avsnitt 6.8.9 avseende denna paragraf).

I lagen införs samtidigt nya regler avseende omsättningsland för tjäns- ter vars ordning av nyss nämnda skäl i möjligaste mån bör följa mervär- desskattedirektivets. De gällande reglerna på området föreslås upphävas eller, i två fall, omnumreras (5 kap. 4 och 11 §§ betecknas 5 kap. 8 och 19 §§) och ges en delvis ändrad lydelse (se vidare avsnitt 6.8.3 respektive 6.8.12). Även om ett antal av de nya reglerna materiellt sett är oförändra- de jämfört med sina föregångare framstår den valda tekniken som lämp- lig. Detta mot bakgrund av att bestämmelserna i en gällande paragraf kan regleras i skilda nya paragrafer och en ny sådan kan innehålla regler från

78

olika gällande paragrafer. Dessa omstruktureringar medför även delvis en Prop. 2009/10:15 ändrad rubriksättning i 5 kap. mervärdesskattelagen.

Näringslivets skattedelegation och Företagarna ifrågasätter varför ett antal definitioner i promemorians förslag regleras i 5 kap. mervärdesskat- telagen och inte i 1 kap. samma lag. Skälet till förslaget är att de aktuella definitionerna enbart avser vissa paragrafer i lagens 5 kap. och inte hela lagen, vilket definitionerna i 1 kap. gör. Redan i dag finns också defini- tioner av aktuellt slag i 5 kap. 2 b § ML. Regeringen ansluter sig därför till promemorians förslag i dessa delar.

När det gäller tolkningen av de föreslagna bestämmelserna är det i många fall av stor vikt att dessa ges en enhetlig tolkning på EG-nivå. Om medlemsstaterna tillämpar reglerna olika kan det medföra dubbelbeskatt- ning eller oavsiktlig skattefrihet. För att uppnå en enhetlig tillämpning pågår för närvarande arbete på EG-nivå i den så kallade Mervärdesskatte- kommittén med att ta fram riktlinjer för tolkningen. Ett antal riktlinjer har beslutats och fler kommer att beslutas. Avsikten är att dessa seder- mera i största möjliga omfattning ska tas in i en EG-tillämpningsförord- ning. En sådan förordning blir direkt tillämplig i medlemsstaterna och ska därmed inte genomföras i nationell rätt. Den uppfattning regeringen ger uttryck för nedan kan därför komma behöva frångås i de fall en annan mening anges i en framtida riktlinje eller tillämpningsförordning. I de fall det redan i nuläget finns en beslutad riktlinje, en riktlinje som av- ses antas eller en av kommissionen angiven uppfattning i en fråga som inte täcks av en riktlinje, anger regeringen som sin uppfattning vad som kommer till uttryck i dessa. Det nu sagda gäller de ställningstaganden regeringen gör i avsnitt 6.3, 6.4, 6.5.2, 6.7.1, 6.8.3, 6.8.8, 6.8.9, 6.8.10 och 6.10.

Den ovan föreslagna ändringarna innebär att 5 kap. 1 § ML bör följd- ändras med anledning av den nya strukturen på 5 kap. ML. Vidare bör den gällande 5 kap. 9 § ML betecknas 5 kap. 3 a § ML. Med anledning härav bör följdändringar göras i 2 a kap. 7 §, 8 kap. 9 § och 9 a kap. 17 § ML. Sådana ändringar bör också göras i 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. och 3 § lagen (1999:446) om provian- tering av fartyg och luftfartyg. Ändringarna medför vidare att de gällande 5 kap. 5–8 §§ ML bör upphöra att gälla. Ett antal nya rubriker bör också införas i 5 kap. mervärdesskattelagen och några befintliga sådana upphä- vas.

6.2 Begreppet beskattningsbar person

Regeringens bedömning: Begreppet beskattningsbar person bör inte införas i mervärdesskattelagen (1994:200) i detta lagstiftningsärende.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm konstaterar att de skil- da begreppen näringsidkare och beskattningsbar person kan leda till viss osäkerhet även i förevarande förslag. Svenska Bankföreningen, Närings- livets skattedelegation, Lantbrukarnas Riksförbund och FAR SRS bek- lagar att begreppet beskattningsbar person inte införs i mervärdesskatte-

79

lagen. Sveriges Kommuner och Landsting menar att det är nödvändigt att införa begreppet beskattningsbar person i mervärdesskattelagen för att bl.a. komma till rätta med de problem som uppstår för en tidigare icke mervärdesskatteregistrerad person i samband med att denne registrerar sig.

Skälen för regeringens bedömning: I de bestämmelser där mervär- desskattelagen använder begreppet näringsidkare använder mervärdes- skattedirektivet i motsvarande regler begreppet beskattningsbar person. Med näringsidkare förstås enligt förarbetena varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig (prop. 1994/95:57 s. 161). Med beskattningsbar person avses den som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett på vilken plats och oberoende av verksamhetens syfte eller re- sultat (artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet).

EG-domstolen har tolkat begreppet beskattningsbar person i ett flertal avgöranden. Av exempelvis EG-domstolens dom den 20 juni 1991 i mål C-60/90, Polysar Investments Netherlands BV mot Inspecteur der Invoerrechten en Accijnzen, REG 1991 s. I-3111, följer att ett holding- bolag, som uteslutande har till föremål för sin verksamhet att förvärva intressen i andra företag, inte är en beskattningsbar person enligt mervär- desskattedirektivet. EG-domstolen har också i dom den 20 juni 1996 i mål C-155/94, Wellcome Trust Ltd mot Commissioners of Customs and Excise, REG 1996 s. I-3013 funnit att begreppet ekonomisk verksamhet i den numera betecknade artikel 9.1 i direktivet ska tolkas på så sätt att det inte omfattar köp och försäljning av aktier och andra värdepapper genom en förvaltare i samband med förmögenhetsförvaltningen i en stiftelse för välgörande ändamål. För svenska förhållanden innebär EG-domstolens två avgöranden att de som omfattas av dem inte är näringsidkare enligt mervärdesskattelagen.

Regeringsrätten fann i RÅ 2007 ref. 57 att en idrottsförening var att betrakta som en näringsidkare vid bedömningen av omsättningsland för en tjänst enligt 5 kap. 7 § ML. Domstolen konstaterade att begreppet näringsidkare inte definieras i mervärdesskattelagen och att det därför saknades skäl att tolka bestämmelsen på annat sätt än motsvarande be- grepp i den regel i sjätte direktivet (numera mervärdesskattedirektivet) som den avser att genomföra. Med begreppet näringsidkare ska, enligt Regeringsrätten, i detta sammanhang avses detsamma som med direkti- vets begrepp skattskyldig person (beskattningsbar person). Det förhållan- det att det i 4 kap. 8 § ML finns särskilda regler om vissa ideella förenin- gars yrkesmässiga verksamhet, vilka saknar närmare motsvarighet i direktivet, kunde enligt domstolen inte anses innebära att en särskild svensk reglering av bestämmelserna om omsättningsland införts eller åsyftats.

Utvecklingen i rättspraxis reser frågan om överensstämmelsen mellan begreppen beskattningsbar person och näringsidkare. Det är dock inte möjligt att hantera den frågan inom ramen för förevarande lagstiftnings- ärende. Detta bl.a. på grund av att det brådskar att få de nya reglerna om beskattningsland och återbetalning till utländska företagare på plats. I det följande används därför näringsidkare på sedvanligt vis såsom motsva- rande mervärdesskattedirektivets beskattningsbar person. Såsom Kam- marrätten i Stockholm och vissa andra remissinstanser i huvudsak kon-

Prop. 2009/10:15

80

staterar kommer de skilda begreppen näringsidkare och beskattningsbar Prop. 2009/10:15 person därmed kunna leda till viss osäkerhet även i de förevarande för-

slagen. De ändringar som kan komma att behöva göras bör dock över- vägas särskilt och får därför hanteras i ett annat sammanhang.

Det bör slutligen noteras att begreppet beskattningsbar person utvidgas i vissa situationer genom den nya artikel 43 i mervärdesskattedirektivet (se vidare avsnitt 6.6). Därmed utvidgas begreppet näringsidkare på mot- svarande vis. Ytterligare kommentarer angående begreppet finns i avsnitt 6.6.

6.3 Begreppet etablerad m.m.

Regeringens förslag: En följdändring ska göras i regelverket om mer- värdesskattegrupper genom att begreppet ”fast driftställe” byts ut mot begreppet ”fast etableringsställe” i 6 a kap. 2 § andra stycket mervär- desskattelagen (1994:200).

Regeringens bedömning: Innebörden av begreppet etablerad bör förtydligas ytterligare jämfört med vad som anges i promemorian.

Promemorians förslag och bedömning: Promemorian innehåller inte något förslag i denna del. Regeringens bedömning i fråga om begreppet etablerad m.m. är utförligare än vad som anges i promemorian.

Remissinstanserna: Jfr vad remissinstanserna anför i avsnitt 6.7.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

6.3.1 Följdändring i regelverket om mervärdesskattegrupper

Den 1 januari 2002 utmönstrades begreppet ”fast driftställe” i princip ur mervärdesskattelagen och ersattes med begreppet ”fast etableringsställe” (se vidare prop. 2001/02:28 s. 43 ff.). Det förra begreppet kom dock att kvarstå i 6 a kap. 2 § andra stycket ML. Regeringen föreslår nu att även den bestämmelsen ändras på ursprungligen avsett vis.

6.3.2	Etablerad
Begreppet etablerad används i olika sammanhang i förslaget (se även
avsnitt 8.5). I omsättningslandsreglerna avgör begreppet var beskattning
ska ske och vem som ska betala skatten. Detta gäller oavsett om det är
etableringen som tillhör säljaren eller köparen av en tjänst som styr
tillämpningen av en viss regel. De regler där begreppet, i dess olika un-
derformer, har betydelse är förslagets motsvarigheter till de nya artik-
larna 44, 45, 56, 58, 59 och 192 a i mervärdesskattedirektivet (förslagets
5 kap. 5, 6, 15, 16 och 17 §§ ML samt 1 kap. 2 och 2 d §§ ML). Med tan-
ke på att begreppet har betydelse för tillämpningen av flera olika regler
finns skäl att behandla det inledningsvis och gemensamt för dessa.
Begreppet etablerad är ett samlingsnamn för säte, fast etableringsställe,
bosättning eller stadigvarande vistelse, dvs. de olika slags anknytningar
till ett visst land som avgör omsättningslandet. Dessa begrepp är i mer-		81

värdesskattesammanhang inte definierade vare sig i EG-rätt eller svensk Prop. 2009/10:15 rätt. Begreppen säte och fast etableringsställe har dock, som framgår i det

följande, behandlats av EG-domstolen i vissa avseenden. Det bör även noteras att de i detta stycke omnämnda mervärdesskatterättsliga begrep- pen bör särskiljas från de liknande begrepp som används i direkt skatt.

Framför allt två slags bedömningar kommer i fråga vid tillämpningen av begreppet etablerad. För det första vid bedömningen av om det finns en etablering överhuvudtaget. För det andra, i de fall den som säljer eller förvärvar en tjänst har flera etableringar, vid avgörandet av vilken av des- sa som ska anses ha omsatt eller förvärvat en tjänst. I detta avsnitt be- handlas emellertid enbart innebörden av begreppet etablering och övriga ovan omnämnda begrepp. Den andra frågan tas upp i avsnitt 6.4.

6.3.3 Säte

Vid beskattningen av tjänster är sätet för en näringsidkares ekonomiska verksamhet den primära anknytningspunkten vid tillämpningen av om- sättningslandsreglerna. Det framgår direkt av hur artiklarna 44 och 45 är formulerade. Det bör särskilt understrykas att tillämpningsområdena för begreppen säte och fast etableringsställe är åtskilda, se punkten 58 i EG- domstolens dom den 28 juni 2007 i mål C-73/06, Planzer Luxembourg Sàrl mot Bundeszentralamt für Steuern, REG 2007 s. I-5655 (fortsätt- ningsvis Planzer). Det sagda förändras inte av att sätet i praktiken kan vara ett av bolagets fasta etableringsställen enligt de nedan angivna krite- rierna som används för att avgöra om ett sådant är för handen.

Sätet är orten där bolaget har sin centrala förvaltning och de väsentliga besluten avseende ledningen av bolaget fattas (se punkten 60 i Planzer). Sätet kan inte bestå av en fiktiv etablering, se punkten 62 i samma dom.

Av punkten 61 i Planzer framgår att ett antal faktorer bör beaktas för att avgöra var sätet för en näringsidkares ekonomiska verksamhet är belä- get. I första hand bör hänsyn tas till faktorer som det stadgeenliga sätet, orten för den centrala förvaltningen, den ort på vilken bolagsledningen sammanträder, och den ort, vanligtvis densamma, där bolagets allmänna policy beslutas. Andra faktorer, såsom bosättningsorten för företagsle- darna, orten där bolagsstämman hålls, där administrativa handlingar och bokföringshandlingar förvaras och där merparten av företagets finansiella transaktioner, bland annat bankförbindelser, sköts, kan också beaktas.

När det gäller Skatteverkets praktiska hantering bör, enligt regeringens mening, ett företags registrering hos Bolagsverket anses vara en pre- sumtion för att sätet är placerat i Sverige. Sakförhållandena och den be- dömning som följer av Planzer kan dock givetvis leda till ett annat resultat i det enskilda fallet.

6.3.4 Fast etableringsställe

Frågan om vad som är ett fast etableringsställe bör avhandlas med ut- gångspunkter i om det omsätter eller förvärvar en tjänst.

I det fall en tjänst omsätts krävs enligt EG-domstolens rättspraxis för

existensen av ett fast etableringsställe att det ska ha en tillräcklig grad av

82

varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska Prop. 2009/10:15 resurser för att självständigt kunna tillhandahålla de avsedda tjänsterna

(se punkten 54 i Planzer och där omnämnda rättsfall). Denna bedömning måste ytterst göras i det enskilda fallet. Om ett kontor eller något annat däremot enbart används för verksamhet av förberedande eller biträdande art, som till exempel personalrekrytering eller inköp av tekniska tillgån- gar som är nödvändiga för fullgörandet av verksamheterna i företaget, ut- gör den inte ett fast etableringsställe (se punkten 56 i Planzer).

Någon rättspraxis från EG-domstolen finns inte i fråga om vad som utgör ett fast etableringsställe vid förvärv av tjänster. Enligt regeringens mening är det dock uppenbart att det även i detta fall krävs att det fasta etableringsstället ska ha en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser. I detta fall bör dock vid avgörandet av varaktighet och tillräckliga resurser tas hänsyn till att de nya omsättningslandsreglerna syftar till att beskattningen i möjligaste mån ska ske där konsumtionen av tjänsterna faktiskt sker. För att betrak- tas som ett fast etableringsställe bör etableringen därför varaktigt ha en lämplig struktur på de personella och tekniska resurser som krävs för att kunna konsumera tjänsten. Härav följer vidare att en registrering till mer- värdesskatt i sig inte är tillräckligt för att ett fast etableringsställe ska finnas.

Avslutningsvis bör poängteras att de nu aktuella bedömningarna avser ett fast etableringsställes potential att kunna tillhandahålla eller konsu- mera en tjänst, inte om så faktiskt skett (för bedömningen i detta senare avseende, se avsnitt 6.4).

6.3.5 Bosatt

Någon definition av begreppet bosatt finns inte i EG-rätten. Begreppet bör emellertid anses avse den adress där en fysisk person är, i svenska termer, folkbokförd, dvs. den adress som uppges i det aktuella landets nationella register för registrering av befolkningen. Detta gäller oavsett om personen är en näringsidkare eller inte. Adressen sammanfaller i nor- malfallet med var personen också faktiskt vistas. Om ett land saknar ett nationellt register av aktuellt slag får frågan i stället avgöras på i det lan- det brukligt vis.

6.3.6 Stadigvarande vistelse

Även begreppet ”stadigvarande vistas” avser fysiska personer och inte heller det är definierat i EG-rätten. Det avser en ort till vilken personen, oberoende av om han är näringsidkare eller inte, har starka yrkesmässiga och personliga band av mer varaktig karaktär. Vid avgörandet av om sådana band finns bör alla relevanta faktorer beaktas (jfr punkten 51 i EG-domstolens dom den 12 juli 2001 i mål C-262/99, Paraskevas Lou- loudakis mot Elliniko Dimosio, REG 2001 s. I-5547, fortsättningsvis Louloudakis). Bedömningen bör baseras på om personen faktiskt vistas på orten tillsammans med familjemedlemmar, tillgängligheten av bostad

där, var dennes barn faktiskt går i skolan, var denne arbetar, var dennes

83

egendom finns och det slags administrativa kontakter personen har med Prop. 2009/10:15 myndigheterna. Om dessa faktorer ger personens vistelse på orten ett till-

räckligt mått av stabilitet genom den kontinuitet som uppstår genom livs- föring och utvecklandet av normala sociala och yrkesmässiga förhållan- den, bör denne anses stadigvarande vistas där.

Om en person har yrkesmässiga och personliga band med flera länder är utgångspunkten att han stadigvarande vistas på orten som han har star- kast band till. Både de personliga och yrkesmässiga banden till en viss ort bör läggas till grund för bedömningen av vilka band som är starkast. Om dessa, vid en samlad bedömning, inte ger en klar vägledning bör de personliga banden ges företräde, jfr Louloudakis, punkterna 52 och 53.

Med tanke på att syftet med de nya omsättningslandsreglerna är att beskattningen ska ske där konsumtionen av en tjänst faktiskt sker bör det dock inte uteslutas att i vissa fall betraktas en person stadigvarande vistas på ytterligare en ort i ett annat land. Exempelvis där denne har ett fritids- hus. Detta förutsätter dock att banden med denna andra ort till sin natur är tillräckligt nära och permanenta. För att beskattning ska ske i det andra landet krävs även att konsumtionen av tjänsten också faktiskt kan hänföras dit, vilket är en fråga som behandlas i nästa avsnitt.

6.4 Vilken etablering tillhandahålls en tjänst?

Regeringens bedömning: Ytterligare förtydliganden krävs jämfört med vad som anges i promemorian när det gäller vilken etablering en tjänst ska anses tillhandahållen.

Promemorians bedömning: Regeringens bedömning är mer detalje- rad än den som finns i promemorian när gäller vilken etablering som till- handahålls en tjänst.

Remissinstanserna: Jfr vad remissinstanserna anför i avsnitt 6.7.

Skälen för regeringens bedömning

6.4.1 Inledning

Om den som förvärvar en tjänst är etablerad på mer än en ort och i olika länder är det inte självklart var tjänsten ska mervärdesbeskattas. I de fall beskattningen ska ske i landet där tjänsten konsumeras måste etablerin- gen där så faktiskt sker identifieras (innebörden av begreppet etablering m.m. behandlas i avsnitt 6.3). Identifikationsbehovet uppstår, i den del det inte redan existerar genom motsvarande gällande regler, i samband med tillämpningen av de nya artiklarna 44, 56.2 (i lydelsen från och med den 1 januari 2013) 58 och 59 (förslagets 5 kap. 5, 15 a, 15 b, 16 och 17 §§ ML). Slutligen är det en utgångspunkt att en tjänst endast ska be- skattas på en plats, om inte lagstiftaren undantagsvis – såsom t.ex. i den nya artikeln 48 i mervärdesskattedirektivet – föreskrivit något annat.

När det gäller den nya huvudregeln för omsättning av tjänster till näringsidkare (artikel 44 i mervärdesskattedirektivet) är den som säljer

tjänsten primärt intresserad av att veta om förvärvaren agerar i egenskap

84

av näringsidkare vid köpet. Detta eftersom köparen i ett sådant fall ska Prop. 2009/10:15 redovisa och betala mervärdesskatten. Säljaren har dock även intresse av

att veta var förvärvaren är etablerad i en sådan situation, eftersom han är skyldig att lämna en periodisk sammanställning. I fråga om omsättning av tjänster som omfattas artiklarna 56.2 (i lydelsen från och med den 1 januari 2013) 58 och 59 till någon som inte är näringsidkare är säljaren skyldig att betala skatten i förvärvarens land och måste följaktligen veta var denne är etablerad.

Vid avgörandet av var förvärvaren av en tjänst är etablerad är säljaren i första hand hänvisad till vad köparen uppger i detta avseende. Om kö- paren är en näringsidkare utgör registreringsnumret till mervärdesskatt en indikation på var denne är etablerad. Det bör emellertid understrykas att numret inte, på det vis som sker enligt vissa gällande regler, avgör om- sättningslandet. Vid försäljningar till någon som inte är näringsidkare kan t.ex. ett identitetskort innehålla relevant information om var köparen är etablerad. Det krävs emellertid dessutom att säljaren kan verifiera den information köparen lämnar angående sin etablering i förhållande till andra informationskällor.

6.4.2 Flera etableringar

Näringsidkare

Den nya huvudregeln för bestämmandet av omsättningsland vid omsätt- ningar av tjänster till näringsidkare är som framgår av avsnitt 6.7.1 den nya artikel 44 i mervärdesskattedirektivet (förslagets 5 kap. 5 § ML). Landet styrs i första hand av var näringsidkaren har sätet för sin ekono- miska verksamhet. Om tjänsten tillhandahålls ett fast etableringsställe i ett annat land ska tjänsten dock anses omsatt där. Vid bedömningen av omsättningslandet bör samtidigt syftet med de nya omsättningslandsreg- lerna hållas i minnet. Direktiv 2008/8/EG har som övergripande mål att beskattningen ska ske så nära som möjligt den plats där den faktiska kon- sumtionen av tjänsten sker. Om exempelvis en tjänst huvudsakligen an- vänds vid en näringsidkares fasta etableringsställe och endast tillfälligtvis vid dennes säte, är det inte självklart att den automatiskt ska beskattas i det land sätet är beläget.

En näringsidkares säte är emellertid utgångspunkten för i vilket land en tjänst som denne förvärvat ska anses omsatt. I avsaknad av förutsättnin- gar att beskatta tjänsten någon annanstans anses den konsumerad där. I de fall tjänsten tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har i ett annat land och används där är det landet i stället omsättnings- land. Vid bestämmandet av om ett fast etableringsställe har förvärvat och använder en tjänst bör olika faktorer beaktas. En sådan omständighet är att tjänsten förvärvats under uppgivande av det registreringsnummer till mervärdesskatt som tillhör det fasta etableringsstället. En annan är att det aktuella avtalet ingåtts med etableringsstället eller att detta omnämns i orderformuläret. En ytterligare faktor är att fakturan utfärdats i etab- leringsställets namn och med angivande av dess registreringsnummer till mervärdesskatt. Ännu en omständighet är att etableringsstället betalat tjänsten och att kostnaderna faktiskt bärs av detta. Slutligen bör upp-

85

märksammas om tjänsten kan användas och vara av nytta i den verksam- Prop. 2009/10:15 het som bedrivs vid det fasta etableringsstället och inte vid näringsidka-

rens övriga etableringar. I sammanfattning gäller att om det i kommer- siella och ekonomiska termer framgår att tjänsten tillhandahållits det fasta etableringsstället bör tjänsten beskattas i det land där detta är place- rat.

Någon som inte är näringsidkare

Även den som inte är näringsidkare kan ha flera etableringar. En sådan person kan t.ex. stadigvarande vistas på en annan plats än där han är bo- satt. I motsats till vad som gäller för näringsidkare stadgar EG-rätten inte någon prioritetsordning mellan orten för bosättning och orten för stadig- varande vistelse. Mot denna bakgrund och syftet med de nya omsätt- ningslandsreglerna anser regeringen därför att omsättningslandet, i ett val mellan dessa två anknytningar, bör styras av var tjänsten faktiskt konsu- meras.

6.4.3 Globala kontrakt

De tjänster som en förvärvare köper ska i vissa fall användas i två eller flera olika jurisdiktioner. För denna situation används ofta termen globa- la kontrakt. Exempelvis kan en databas som tillhandahålls av ett friståen- de företag vara tillgänglig för samtliga etableringar som en näringsidkare har i olika länder. Ett annat exempel är en bokföringsfirma vars tjänster enligt avtalet ska tillhandahållas samtliga etableringar som en näringsid- kare har i skilda länder.

Övervägandena om omsättningsland vid så kallade globala kontrakt bör, enligt regeringens mening, baseras på två grunder. För det första att en tjänst, som konstateras ovan, i princip endast ska beskattas på en plats. För det andra, vilket också nämnts tidigare, är landet där en näringsidkare har sätet för sin ekonomiska verksamhet regelmässigt också omsättnings- land för tjänster som denne förvärvar. Detta sammantaget betyder att tjänster som omsätts genom ett så kallat globalt kontrakt bör anses om- satta i det land där näringsidkaren har sitt säte. Det förhållandet att ett fast etableringsställe kan ansvara för kontraktet förändrar inte bedömningen. Det sagda gäller dock inte undantagslöst. Om det står klart att tjänsterna i huvudsak är avsedda för ett fast etableringsställe och endast utnyttjas i begränsad omfattning vid sätet bör tjänsten i stället beskattas i det land där etableringsstället är placerat. Detsamma bör ske om det tjänsterna till övervägande del avser det fasta etableringsställets behov.

86

6.5 Skattskyldighet vid gränsöverskridande omsättning av tjänster

6.5.1 Förvärvaren skattskyldig vid omsättning till närings- idkare

Regeringens förslag: En näringsidkare är skattskyldig för förvärv av tjänster som omfattas av huvudregeln för beskattningsland om den som säljer tjänsten är en utländsk företagare. Detsamma gäller en juri- disk person som inte är näringsidkare, men som är registrerad till mer- värdesskatt här.

Till följd av förslaget görs vissa följdändringar i 1 kap. 2 § 3 och 4 c mervärdesskattelagen (1994:200).

Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med regeringens. Regeringens förslag innehåller dock en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: LRF tillstyrker förslaget och finner det positivt att omvänd skattskyldighet införs som huvudregel, vilket kommer att mins- ka den administrativa bördan för företagen. Skatteverket anser att det nu- varande kravet att förvärvaren ska vara registrerad till mervärdesskatt bör kvarstå i 1 kap. 2 § första stycket 4 c ML. Verket erinrar om att regeln även avser varor och att ett registreringskrav skulle medföra bättre överensstämmelse med reglerna för varuhandel mellan EG-länder sam- tidigt som artikel 194 i mervärdesskattedirektivet, enligt verket, ger ut- rymme för en sådan begränsning. Verket menar vidare att skälen till var- för kulturella tjänster inte ska kunna omfattas av omvänd skattskyldighet enligt samma lagrum bör utvecklas ytterligare i form av en motsvarighet till prop. 2001/02:28, s. 60 f. För att minska den administrativa bördan för utländska företag bör, enligt verket, omvänd skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 c ML även omfatta tjänster som avser restau- rang- och cateringtjänster eller korttidsuthyrning av transportmedel enligt de föreslagna 5 kap. 13 § respektive 15 § ML.

Skälen för regeringens förslag: I dag anger artikel 196 i mervär- desskattedirektivet att mervärdesskatt ska betalas av beskattningsbara eller mervärdesskatteregistrerade personer som köper vissa särskilt an- givna tjänster, om tjänsterna tillhandahålls av en beskattningsbar person som inte är etablerad i köparens medlemsstat. Det gäller sådana tjänster som avses i artiklarna 56, 44, 47, 50, 53, 54 och 55. De olika omsätt- ningslandsregler som artikeln hänvisar till avser i tur och ordning så kal- lade övriga tjänster, förmedlingstjänster, tjänster som avser gemenskaps- interna transporter, tjänster som har samband med sådana transporter, förmedlingstjänster som har samband med sådana transporter och tjänster som innefattar värdering eller arbete på lös egendom. Artikel 196 mot- svaras av 1 kap. 2 § 2 och 3 ML.

Genom direktiv 2008/8/EG ges artikel 196 i mervärdesskattedirektivet en ny lydelse. Enligt artikeln ska mervärdesskatt numera betalas av för- värvaren när denne köper sådana tjänster som avses i artikel 44, om tjänsterna tillhandahålls av en beskattningsbar person som inte är etable- rad i medlemsstaten. Regelns tillämplighet förutsätter vidare att förvärva- ren är en beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person som är registrerad till mervärdesskatt. Artikel 44 är den nya

Prop. 2009/10:15

87

huvudregeln för omsättningsland vid omsättning av tjänster till närings- idkare, se vidare avsnitt 6.7.1. De nya reglerna innebär en förändring av vad som ska utgöra huvudregeln vid gränsöverskridande omsättning av tjänster mellan företag. Det som utgör ett undantag från dagens huvudre- gel kommer att utgöra huvudregeln från och med den 1 januari 2010.

Skattskyldighetsreglerna i mervärdesskattelagen bör anpassas i enlig- het med detta. Bestämmelsen i 1 kap. 2 § första stycket 2 ML bör därför hänvisa till den nya huvudregeln för omsättningsland (förslagets 5 kap. 5 § ML) i stället för som i dag till 5 kap. 7 § ML, som avser omsättnings- land för diverse övriga tjänster. De sistnämnda tjänsterna och samtliga hänvisningar i 1 kap. 2 § första stycket 3 ML utom två, avser tjänster som omfattas av den föreslagna huvudregeln för beskattningsland vid omsättning av tjänster till näringsidkare (de slags tjänster som är i fråga räknas upp i det inledande stycket). Även sistnämnda hänvisningar bör därför tas bort. Följaktligen kommer 1 kap. 2 § första stycket 3 ML nu- mera enbart att reglera skattskyldighet vid omsättning av gas genom dis- tributionssystemet för naturgas eller av el.

Det förhållandet att artikel 196 i mervärdesskattedirektivet har fått en ny lydelse föranleder ytterligare ändringar i mervärdesskattelagens skatt- skyldighetsbestämmelser. Som redan framgått tillämpas artikeln numera på de tjänster som avses i den nya huvudregeln i artikel 44 i direktivet. Artikel 44 innefattar ett antal tjänster som redan i dag är föremål för om- vänd skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 c ML, men då före- skriven med stöd av artikel 194 i direktivet. Tillämpningsområdet för artikel 194 inskränks i praktiken av den nya artikel 196. Detta ger anled- ning till ändringar i 1 kap. 2 § första stycket 4 c ML. Av de tjänster som i dag omfattas av den paragrafen och som samtidigt inte regleras av den nya huvudregeln i artikel 44 bör tjänster med anknytning till fastighet fortsatt vara föremål för omvänd skattskyldighet. Detta med tanke på den fasta egendomens särställning. Den omvända skattskyldigheten bör dock inte, på samma vis som idag, avse sådana tjänster som avses i 3 kap. 3 § andra och tredje styckena ML, dvs. bland annat viss uthyrning av byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet. Följdändringar med denna inriktning föreslås i 1 kap. 2 § första stycket 4 c ML.

Skatteverket har olika synpunkter på promemorians förslag.

Verket anser att det nuvarande kravet att förvärvaren ska vara regist- rerad till mervärdesskatt bör kvarstå i 1 kap. 2 § första stycket 4 c ML av ovan angivna skäl. Regeringen delar Skatteverkets bedömning och finner att följdändringen i lagrummet bör ha den form verket föreslår.

Vidare efterfrågar Skatteverket en utförligare kommentar till varför kulturella och liknande tjänster, vilka regleras i den föreslagna 5 kap. 11 §, inte bör omfattas av 1 kap. 2 § första stycket 4 c ML. Som verket påpekar är skälet härtill detsamma som anges i prop. 2001/02:28, s. 37 och 60 f., dvs. att det kan vara svårt för den utländske företagaren att veta om omsättningen av dessa tjänster har skett till en näringsidkare eller till någon som inte är det. Enligt regeringens mening är detsamma, om än i olika grad, giltigt för restaurang- och cateringtjänster samt korttidsuthyr- ning av transportmedel (de föreslagna 5 kap. 13 § respektive 15 § ML). Allmänt sett gäller också att dessa tjänster av praktiska skäl har befunnits olämpliga att omfattas av den nya huvudregeln för omsättningar till näringsidkare (den nya artikel 44 i mervärdesskattedirektivet). Därmed

Prop. 2009/10:15

88

gäller inte omvänd skattskyldighet för dem enligt den nya artikel 196 i Prop. 2009/10:15 direktivet. De har inte heller någon motsvarighet till den fasta egendo-

mens särskilda karaktär. Av nu angivna skäl anser regeringen, och med avvikelse från vad Skatteverket föreslår, att omvänd skattskyldighet inte bör föreskrivas på grundval av artikel 194 i direktivet i dessa två fall.

6.5.2 Med utländsk företagare i visst fall likställd näringsidkare

Regeringens förslag: Vid omsättning av en vara eller en tjänst inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe i Sverige ska näringsidkaren i visst fall likställas med en utländsk företagare, om omsättningen sker utan medverkan av det svenska etableringsstäl- let. Det gäller vid tillämpningen av reglerna om skattskyldighet i 1 kap. 2 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200, ML) och frivillig skattskyldighet i 1 kap. 2 d § första stycket ML.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, Skatteverket, FAR SRS, Näringslivets skattedelegation (NSD) och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) efterfrågar ett förtydligande av innebörden av begreppet ”utan medverkan” i de föreslagna 1 kap. 2 § tredje stycket och 2 d § andra stycket ML. Vad avser begreppets närmare innebörd anser Skatte- verket att medverkan inte sker om det svenska etableringsstället bistår med fakturering eller betalning, anvisning av en kund innan tjänsten till- handahålls eller framtida åtgärder, t.ex. med anledning av ett garantiåta- gande eller behov av kundsupport. Vidare exemplifierar verket medver- kan med att det svenska etableringsstället bistår med översättningshjälp. FAR SRS undrar om t.ex. marknadsföringsaktiviteter eller rent admi- nistrativa insatser innebär medverkan vid omsättningen. NSD vill veta om så kallad vidarefakturering utgör medverkan. SKL frågar även om regleringen omfattar personer med sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige, dvs. svenska juridiska personer.

Skälen för regeringens förslag: Enligt en i dag av vissa medlems- stater tillämpad princip, på engelska betecknad ”force of attraction”, be- skattas en omsättning av en tjänst som säljaren gör från ett annat land såsom en inhemsk transaktion om denne har ett fast etableringsställe i staten i fråga. Detta kommer inte längre att vara möjligt enligt artikel 192 a i mervärdesskattedirektivet, som införs genom direktiv 2008/8/EG (angående artikeln, se även avsnitt 8.4). Artikeln föreskriver i korthet att mervärdesskatten ska betalas av köparen även om säljaren har ett fast etableringsställe i medlemsstaten där skatten ska betalas, under förutsätt- ning att omsättningen sker utan medverkan av etableringsstället. Detta resultat uppnås enligt artikeln genom att säljaren i ett sådant fall ska an- ses vara en beskattningsbar person som inte är etablerad i medlemsstaten där omsättningen sker. Artikel 192 a gäller vid tillämpningen av artiklar- na 193–199 i mervärdesskattedirektivet, dvs. i samtliga fall med omvänd skattskyldighet. Den nya regleringen avser att öka förutsebarheten när det gäller vem – köparen eller säljaren av tjänsten – som ska betala mervär- desskatten vid gränsöverskridande tillhandahållanden av tjänster. Vidare

89

innebär den en fördel för säljaren, eftersom denne inte behöver redovisa Prop. 2009/10:15 och betala mervärdesskatten som belöper på transaktionen.

Ett antal remissinstanser önskar förtydliganden i fråga om innebörden av förslagets begrepp ”utan medverkan”. Regeringen instämmer i att vissa klargöranden är önskvärda i detta avseende.

Med utan medverkan bör, enligt regeringens mening, förstås att det svenska fasta etableringsstället inte på något vis, med sina tekniska eller personella resurser, medverkar i fullgörandet av den omsättning som etableringen utanför Sverige gör till förvärvaren av tjänsten. Detta gäller medverkan före, under eller efter – om avtalet innehåller förpliktelser om eventuella framtida prestationer – fullgörandet. Omfattningen av med- verkan är utan betydelse vid bedömningen. Vid bedömningen av åtgärder som företagits före eller efter det omedelbara fullgörandet av omsättnin- gen bör övervägas om dessa utgör separata omsättningar. Om avtalet t.ex. inkluderar ett garantiåtagande innebär det medverkan i omsättningen om garantin vid ett eventuellt framtida utnyttjande fullgörs av det sven- ska fasta etableringsstället.

Det bör däremot inte betraktas som medverkan att det svenska fasta etableringsstället använder sina resurser för administrativa stödfunktio- ner, t.ex. redovisning, utfärdanden av fakturor eller hanteringen av ford- ringar.

SKL ställer den ytterligare frågan om förslagets motsvarigheter till arti- kel 192 a omfattar personer med sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige. Regeringen vill understryka att regeln enbart gäller den situation som framgår av dess ordalydelse. Annorlunda uttryckt omfattar tillämp- ningsområdet inte fallet att en näringsidkare tillhandahåller tjänsten från ett fast etableringsställe utomlands till en förvärvare i Sverige utan med- verkan av näringsidkarens säte här i landet. Tillämpningsområdet omfat- tar inte heller fallet där omständigheterna är de nyss beskrivna med den skillnaden att näringsidkaren utöver sätet även har ett fast etablerings- ställe i Sverige som inte heller det medverkar i omsättningen. Vidare bör det förhållandet att ett säte kan ha de personella och tekniska resurser som karakteriserar ett fast etableringsställe inte tillmätas någon betydelse i detta sammanhang (jfr avsnitt 6.3.3). Samtidigt bör noteras att artikel 192 a, eller de föreslagna motsvarigheterna till denna, inte reglerar vilken typ av etablering som tjänsten omsätts från.

Bestämmelser motsvarande artikel 192 a i mervärdesskattedirektivet föreslås införas i mervärdesskattelagen i 1 kap. 2 § tredje stycket och 2 d § andra stycket.

90

6.6	Näringsidkare vid tillämpningen av omsättnings-	Prop. 2009/10:15
	landsreglerna för tjänster

Regeringens förslag: Vid tillämpningen av reglerna om beskattnings- land för tjänster ska en näringsidkare, som även bedriver verksamhet som inte innefattar omsättning som anges i 2 kap. mervärdesskatte- lagen (1994:200, ML) eller som inte är yrkesmässig enligt 4 kap. 1 eller 7 § ML anses vara en näringsidkare för alla tjänster som denne förvärvar.

Vid tillämpningen av beskattningslandsreglerna för tjänster ska en juridisk person som inte är näringsidkare, men som är registrerad till mervärdesskatt, anses vara en näringsidkare.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringens förslag ligger dock närmare ordalydelsen som artikel 43.2 i mervärdesskattedirektivet har.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation (NSD) efterfrågar förtydliganden då den föreslagna 5 kap. 4 § ML kan uppfattas som en uttömmande beskrivning av vad som utgör näringsidkare. NSD erinrar om att lagrummet inte omfattar näringsidkare som inte är skattskyldiga till mervärdesskatt, exempelvis tandläkare, läkare eller finansiella före- tag. Även Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) önskar ett förtyd- ligande av den föreslagna regelns räckvidd.

Skälen för regeringens förslag: En ny artikel 43 införs i mervärdes- skattedirektivet genom direktiv 2008/8/EG. Artikeln har inget gemen- samt med den gällande artikeln i direktivet med samma beteckning. Den saknar också motsvarighet i mervärdesskattelagen. Den nya artikel 43.1 gäller beskattningsbara personer med verksamhet som delvis faller utan- för direktivets tillämpningsområde. Den föreskriver att vid tillämpningen av direktivets omsättningslandsregler för tjänster ska en beskattningsbar person, som även bedriver verksamhet eller genomför transaktioner som inte betraktas som beskattningsbara leveranser av varor eller beskatt- ningsbara tillhandahållanden av tjänster i enlighet med artikel 2.1, anses som beskattningsbar person för alla tjänster som han kommer i åtnjutan- de av. Vid tillämpningen av omsättningslandsreglerna ska en närings- idkare med sådan verksamhet således anses vara en näringsidkare även när det gäller förvärv av tjänster till en verksamhet som inte medför skattskyldighet. Här åsyftas t.ex. myndigheter som bedriver olika slags verksamhet.

EG-domstolen har i fråga om gällande regler kommit till samma slut- sats i dom den 6 november 2008 i mål C-291/07, Kollektivavtalsstiftel- sen TRR Trygghetsrådet mot Skatteverket, ännu inte refererad i REG.

Vid tillämpningen av omsättningslandsreglerna för tjänster ska även en icke beskattningsbar juridisk person som har ett registreringsnummer till mervärdesskatt anses vara en beskattningsbar person (artikel 43.2). I pro- memorian genomfördes denna regel med en formulering som avviker något från direktivets motsvarande regel. Där föreskrevs att vid tillämp- ningen av beskattningslandsreglerna för tjänster ska en juridisk person som är registrerad till mervärdesskatt anses vara en näringsidkare. Detta

motiverades med att regelns tillämpning underlättas av om bedömningen

91

enbart avser frågan om en juridisk person är registrerad till mervärdes- Prop. 2009/10:15 skatt eller inte. Samtidigt konstaterades det att några olikheter härigenom

inte uppkommer i sak. Regeringen instämmer i och för sig i promemo- rians bedömning. Däremot finner regeringen att systematiken i mervär- desskattedirektivet i högre grad bör återspeglas i de svenska reglerna. Lydelserna av artiklarna 43.2 och 196 korresponderar nämligen med varandra. De föreslagna 5 kap. 4 § 2 ML och 1 kap. 2 § första stycket 2 ML bör därför också göra det. Rättstillämpningen har, enligt regeringens mening, större fördel av en sådan systematik. Vid tillämpningen av be- skattningslandsreglerna för tjänster bör således en juridisk person som inte är näringsidkare, men som är registrerad till mervärdesskatt här, anses vara en näringsidkare.

De nya reglerna ökar förutsebarheten och förenklar i administrativt hänseende för både köpare och säljare av tjänster vid gränsöverskridande transaktioner. Om exempelvis en juridisk person som är registrerad till mervärdesskatt köper en tjänst till sin verksamhet behöver inte säljaren undersöka till vilken verksamhet förvärvet görs.

NSD befarar att förslaget kan komma att uppfattas som en uttömmande beskrivning av vad som utgör en näringsidkare. Härtill kan sägas att arti- kel 43 endast utgör en utvidgning av det existerande begreppet närings- idkare med tillämpligheten begränsad till omsättningslandsreglerna för tjänster. Det är då irrelevant om den ekonomiska aktivitet som utförs be- skattas eller är undantagen från skatteplikt. Det är också utan betydelse om den som utför aktiviteten är registrerad till mervärdesskatt, eftersom inte alla beskattningsbara personer är registrerade. Regeringen konstate- rar således att även de av NSD exemplifierade grupperna tandläkare, lä- kare och finansiella företag omfattas av de föreslagna omsättningslands- reglerna. Det sagda får även anses uppfylla SKL:s önskemål om förtyd- liganden.

Regler motsvarande den nya artikel 43 i mervärdesskattedirektivet föreslås införas i mervärdesskattelagen i en ny 5 kap. 4 § ML.

6.7 Huvudregler

6.7.1 Omsättning till näringsidkare

Regeringens förslag: En tjänst som tillhandahålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap, är omsatt inom landet om näringsidka- ren har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller annars har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Det- samma gäller om näringsidkaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige och varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe.

En tjänst är inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har utomlands.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm frågar sig om en
näringsidkare helt kan sakna både säte och fast etableringsställe och me-
nar att det skulle förenkla tillämpningen om det ytterligare kunde kom-	92

menteras vad som avses. Skatteverket och FAR SRS anser att det bör förtydligas vad som avses med begreppet ”fast etableringsställe”. Det bör också, enligt verket, framgå att begreppet har samma innebörd i alla paragrafer där det används i mervärdesskattelagen. Vidare påtalar

Näringslivets skattedelegation (NSD) och FAR SRS att det krävs enhet- liga riktlinjer inom EG för att avgöra om en tjänst ska anses vara till- handahållen ett visst etableringsställe eller inte. Svenska Bankföreningen,

FAR SRS, NSD och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) efterfrågar för- tydliganden av innebörden av att köparen agerar i egenskap av närings- idkare och vad det krävs av en säljare för att avgöra om så är fallet eller inte. Fråga uppkommer enligt LRF vad som gäller i situationer där en näringsidkare kan sägas agera delvis i egenskap av näringsidkare, t.ex. vid förvärv av en telefonitjänst från ett annat land inom EG som utnyttjas såväl privat som i näringsverksamheten. En annan fråga är, enligt LRF, vad som gäller om en näringsidkare förvärvar en tjänst som i sin helhet utnyttjas av dennes personal. NSD framhåller också att säljaren måste få riktlinjer om vilken typ av dokumentation som ska efterfrågas vid försäljning till icke mervärdesskatteregistrerade näringsidkare inom EG. NSD ifrågasätter därtill om inte förslaget fått ett alltför stort tillämp- ningsområde, eftersom det t.ex. träffar transporter, värdering och arbete på lös egendom som utförs i tredje land.

Skälen för regeringens förslag: Mervärdesskattedirektivets huvud- regel i fråga om beskattningsland för tjänster finns i dag i artikel 43. Den stadgar att platsen för tillhandahållande av tjänster ska anses vara den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verk- samhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsterna görs. I avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt där tillhandahållaren är bosatt eller stadigvarande vistas. Den motsvarande svenska regeln är 5 kap. 8 § första stycket ML. Para- grafen undantar uttryckligen vissa i det kapitlet – och det bakomliggande mervärdesskattedirektivet – särreglerade tjänster från sitt tillämpnings- område. För övriga tjänster gäller dock att de är omsatta inom landet om någon av de olika slags anknytningar som direktivet anger finns till Sverige.

En ny huvudregel om beskattningsland för omsättning av tjänster till näringsidkare – artikel 44 – tas genom direktiv 2008/8/EG in i mervär- desskattedirektivet. Den nya regeln föreskriver att det är förvärvarens anknytning till ett visst land, inte säljarens, som avgör omsättningslandet. De typer av anknytning som avgör i vilket land köparen ska beskattas i är emellertid desamma som tidigare, dvs. säte, ett fast etableringsställe som tillhandahålls tjänsten och, i avsaknad av något av dessa, bosättning eller stadigvarande vistelse. En ytterligare ny förutsättning för den nya huvud- regelns tillämplighet är att förvärvaren av tjänsten inte bara är en beskatt- ningsbar person utan också agerar i denna egenskap. I detta sammanhang kan noteras att en näringsidkare som även bedriver verksamhet och utför transaktioner som faller utanför mervärdesskattelagens tillämpningsom- råde, enligt vad som sägs i föregående avsnitt, ska anses vara en närings- idkare för alla tjänster och varor som denne förvärvar. Genom de nya reglerna är huvudregeln när det gäller omsättningar av tjänster till en näringsidkare att dessa beskattas i förvärvarens land och inte som tidiga- re i säljarens.

Prop. 2009/10:15

93

Det är värt att notera att principen som ligger bakom den nya huvudre- geln redan i dag kommer till uttryck i olika bestämmelser i den gällande mervärdesskattelagen, vilka motsvarar regler i den gällande lydelsen av mervärdesskattedirektivet. Exempelvis ska varutransporttjänster som påbörjas och avslutas i olika EG-länder anses omsatta i Sverige om förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här i landet och förvärvet har gjorts under angivande av det registreringsnumret till mervärdesskatt (5 kap. 5 a § första stycket 2 ML). Det finns fler regler av detta slag i la- gen.

För att korrekt genomföra den nya huvudregeln avseende omsättnings- land bör viss ytterligare reglering införas i svensk rätt utöver den som uttryckligen anges i artikel 44. Lagstiftningen bör mer konkret ange i vilka fall beskattning kommer ifråga här i landet. Enligt förslaget är en tjänst som tillhandahålls en näringsidkare omsatt i Sverige om denne har sätet för sin ekonomiska verksamhet här. Utan komplettering kommer denna regel att innebära att omsättningar av tjänster till näringsidkarens fasta etableringsställen utomlands beskattas i Sverige. Av artikel 44 framgår emellertid att en sådan omsättning ska beskattas i det land där etableringsstället ligger. Följaktligen kräver EG-rätten att det införs en regel i mervärdesskattelagen som föreskriver att en tjänst inte är omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som närings- idkaren har utomlands.

Kammarrätten i Stockholm ställer frågan om en näringsidkare helt kan sakna säte eller fast etableringsställe och önskar ett klargörande härvid. Regeringen konstaterar att förslaget, i likhet med det underliggande mer- värdesskattedirektivet, uttryckligen reglerar sådana situationer. Detta ut- gör inte heller någon skillnad mot vad som föreskrivs i den gällande arti- kel 43 i samma direktiv.

Frågan om innebörden av begreppet ”fast etableringsställe” tas upp av ett antal remissinstanser. I denna del vill regeringen hänvisa till vad som sägs i avsnitten 6.3 och särskilt 6.3.4.

Andra remissinstanser påpekar att det krävs enhetliga riktlinjer inom EG för att avgöra om en tjänst ska anses vara tillhandahållen ett visst etableringsställe eller inte. Regeringen instämmer häri och hänvisar till vad som framförs i avsnitt 6.4.2.

Några remissinstanser efterfrågar förtydliganden av innebörden av att förvärvaren av en tjänst agerar i egenskap av näringsidkare och vad som krävs av den som säljer tjänsten för att avgöra om så är fallet.

Regeringen konstaterar att avgörande för vilken av de två nya huvud- reglerna (de nya artiklarna 44 och 45 i mervärdesskattedirektivet; försla- gets 5 kap. 5 och 6 §§ ML) som är tillämplig är om en tjänst tillhanda- hålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap eller någon som inte är näringsidkare. Härvid bör noteras att tillämpningsområdet för de nya artiklarna direkt sammanhänger med den nya artikel 43 i direktivet (för- slagets 5 kap. 4 § ML) och vad som sägs i beaktandesats fyra i direktiv 2008/8/EG. I praktiken kommer den centrala frågan vara hur säljaren av tjänsten ska avgöra om förvärvaren är en näringsidkare som agerar i den- na egenskap eller inte och därigenom vilken huvudregel som är tillämp- lig. Om säljaren inte med säkerhet kan identifiera förvärvaren av tjänsten som en näringsidkare som agerar i denna egenskap bör han tillämpa arti- kel 45 (förslagets 5 kap. 6 § ML).

Prop. 2009/10:15

94

Vid avgörandet av tillämplig huvudregel bör understrykas att tillhanda- hållandet av en tjänst inte kan delas. Det gäller även om den används för blandade syften, dvs. för verksamhet som medför skattskyldighet och sådant som ligger utanför mervärdesskattedirektivets och mervärdes- skattelagens tillämpningsområden. En tjänst har därmed också endast ett omsättningsland, om inte lagstiftaren uttryckligen har bestämt annat. Om en tjänst dels används i näringsidkarens verksamhet, dels av denne pri- vat, bör den omfattas av den nya artikel 44 i mervärdesskattedirektivet.

Inte alla näringsidkare ska registreras till mervärdesskatt. För att möj- liggöra för den som säljer en tjänst att avgöra om köparen är en närings- idkare eller inte inför direktiv 2008/8/EG nya registreringsskyldigheter i artikel 214 i mervärdesskattedirektivet. Medlemsstaterna ska registrera den som är betalningsskyldig för mervärdesskatt (skattskyldig) avseende tjänster enligt den nya artikel 196 (förslagets 1 kap. 2 § första stycket 2) och den som omsätter sådana tjänster. Detta gäller också näringsidkare vars omsättningar är undantagna från skatteplikt, t.ex. skolor och sjuk- hus.

Begreppet ”agerar i denna egenskap” bör förstås mot bakgrund av att en person kan agera i olika egenskaper. Det sagda illustreras bäst med ett exempel. Om en näringsidkare – en taxiförare som är egenföretagare – klipper sitt hår hos en frisör agerar han inte i egenskap av näringsidkare, medan han gör det om han låter få sin taxibil reparerad på en verkstad. Agerar i denna egenskap har till syfte att tydliggöra vad som omfattas av artikel 44 i mervärdesskattedirektivet. Samma syfte har beaktandesats fyra i direktiv 2008/8/EG där det sägs att tjänster som förvärvas av en näringsidkare eller dennes personal för personligt bruk inte omfattas av artikel 44. I detta sammanhang bör betonas att en näringsidkare som inte agerar i denna egenskap är att betrakta som någon som inte är en närings- idkare vid valet av tillämplig huvudregel.

Utgångspunkten för hur den som säljer en tjänst ska avgöra om förvär- varen av den är en näringsidkare som agerar i denna egenskap är köpa- rens registreringsnummer till mervärdesskatt. Säljaren måste dock dess- utom vara i god tro att så verkligen är fallet. Detta innebär att han måste ha vidtagit varje rimlig åtgärd för att försäkra sig om att förvärvaren gör inköpet i egenskap av näringsidkare. Till grund för god tro kan ligga vad kunden uppger om tjänstens användning i kombination användandet av redan existerande verifikationsprocedurer, t.ex. sådana som sammanhän- ger med betalningar. Det bör betonas att det sagda inte innebär att sälja- ren alltid måste begära en sådan förklaring av köparen, utan endast i de fall tjänstens natur påkallar det. I vissa fall kan god tro alltså säkerställas genom att tjänstens natur indikerar om den normalt används av en näringsidkare.

NSD ifrågasätter om inte förslaget fått ett alltför stort tillämpningsom- råde, eftersom det t.ex. träffar transporter, värdering och arbete på lös egendom som utförs i tredje land. Regeringen hänvisar i denna del till av- snitt 6.8.14.

Bestämmelser som motsvarar artikel 44 i mervärdesskattedirektivet, eller följer av denna, föreslås tas in i mervärdesskattelagen i en ny 5 kap. 5 § ML.

Huvudregeln är, som framgår i det följande, förenad med ett antal un- dantag.

Prop. 2009/10:15

95

6.7.2

Omsättning till någon som inte är näringsidkare

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: En tjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller annars ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls därifrån. Det- samma gäller om den som tillhandahåller tjänsten är bosatt eller sta- digvarande vistas i Sverige och varken här eller utomlands har ett så- dant säte eller etableringsställe.

En tjänst är inte omsatt inom landet om den tillhandahålls från ett fast etableringsställe utomlands.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. En språk-
lig ändring har dock gjorts i regeringens förslag.
Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund menar att om en
tjänst tillhandahålls en näringsidkare som inte agerar i denna egenskap
kan tjänsten inte anses omsatt inom landet med stöd av 5 kap. 5 § ML
och inte heller med stöd av 5 kap. 6 § ML. Näringslivets Skattedelega-
tion påtalar att den föreslagna 5 kap. 6 § ML inte är utformad som en
motsats till den föreslagna 5 kap. 5 § ML och frågar sig om inte även en
omsättning som tillhandahålls näringsidkare som inte agerar i denna
egenskap omfattas av den föreslagna 5 kap. 6 § ML.
Skälen för regeringens förslag: Mervärdesskattedirektivets gällande
huvudregel om beskattningsland för tjänster finns som framgår av när-
mast föregående avsnitt i artikel 43. I det avsnittet redogörs även för mot-
svarigheten till denna regel i mervärdesskattelagen.
Förutom en ny huvudregel som avser beskattningsland för omsättnin-
gar av tjänster till näringsidkare introducerar direktiv 2008/8/EG även en
huvudregel för omsättningar av tjänster till personer som inte är närings-
idkare (artikel 45 i mervärdesskattedirektivet). Den nya huvudregeln för
de sistnämnda omsättningarna är materiellt sett oförändrad jämfört med
den gällande artikel 43 i samma direktiv. Dess tillämpningsområde in-
skränks dock jämfört med vad som gäller i dag genom att den enbart om-
fattar omsättningar av tjänster till icke beskattningsbara personer.
I föregående avsnitt anges även att ett riktigt genomförande av EG-
rätten i nationell rätt kräver, när det gäller den nya huvudregeln för om-
sättningar av tjänster till näringsidkare, viss ytterligare reglering i förhål-
lande till mervärdesskattedirektivets explicita lydelse. Detsamma är fallet
när det gäller den nya huvudregeln för sådana omsättningar till personer
som inte är näringsidkare. Även i detta fall handlar det om att Sverige
inte ska beskatta tjänster som enligt direktivet ska beskattas i ett annat
land. För att uppnå detta bör en regel införas i mervärdesskattelagen som
stadgar att en tjänst inte är omsatt inom landet om den tillhandahålls från
ett fast etableringsställe utomlands. Utan denna regel skulle bestämmel-
sen, som föreskriver att omsättningslandet är det där den som tillhanda-
håller tjänsten har sätet för sin ekonomiska verksamhet, placera omsätt-
ningen här i landet om sätet ligger här.
Vid det svenska genomförandet av artikel 45 bör vissa språkliga över-
väganden göras. I den svenska språkversionen av direktivet talas om
”icke beskattningsbar person”. Att beskattningsbar person motsvaras av
näringsidkare har redan behandlats i 5.2. Här är fråga om hur negationen	96

bör uttryckas i den svenska lagtexten. Så sker lämpligen genom loku- Prop. 2009/10:15 tionen ”någon som inte är” eftersom det är tillgängligare än ”icke”.

De frågor om den nya regelns tillämpningsområde som Lantbrukarnas Riksförbund och Näringslivets Skattedelegation ställer besvaras i närmast föregående avsnitt. Regler motsvarande artikel 45 i mervärdesskatte- direktivet, eller som följer av denna, föreslås tas in i en ny 5 kap. 6 § ML.

Vissa undantag från huvudregeln framgår nedan.

6.8 Undantag från huvudreglerna

6.8.1 Inledning

Utgångspunkten vid tillämpningen av 5 kap. mervärdesskattelagen är vad som stadgas i 5 kap. 1 § ML. Där sägs att all annan omsättning än sådan som anges 5 kap. 2–16 §§ ML (i dag 5 kap. 2–8 §§ ML) är omsättning utomlands. I dag särregleras ett antal tjänster och övriga tjänster styrs av huvudregeln i 5 kap. 8 § ML. De t.ex. särreglerade fastighetstjänsterna (den gällande 5 kap. 4 § ML) gäller bara fastigheter belägna i Sverige och sådana tjänster avseende fastigheter i andra länder är följaktligen enligt 5 kap. 1 § ML omsatta utomlands. Vidare gäller att även om en viss tjänst omfattas av en huvud- eller särregel kan den dock vara att anse som omsatt utomlands enligt 5 kap. 19 § ML (dagens 5 kap. 11 § ML).

I förslaget är de två huvudreglerna placerade före undantagen som där- för i enlighet med principen om lex specialis inte behöver anges uttryck- ligen i huvudreglerna. Om ett undantag styr en viss typ av tjänster reg- lerar det således detta slags tjänster i sin helhet förutsatt att undantaget inte innehåller uttryckliga inskränkningar i sitt tillämpningsområde. Om det innefattar sådana inskränkningar är det i stället endera huvudregel som är tillämplig i de fall inskränkningarna anger. I övrigt bör undan- tagen tillämpas som i dag, dvs. antingen omfattar undantaget en tjänst av aktuellt slag, tjänsten är då omsatt inom landet, eller så är tjänsten omsatt utom landet enligt 5 kap. 1 § ML. Det sagda kan åskådliggöras med tre exempel.

Den föreslagna regeln avseende fastighetstjänster (5 kap. 8 § ML) av- ser enligt sin ordalydelse samtliga fastighetstjänster med anknytning till fastigheter som är belägna i Sverige. Undantaget styr således detta slags tjänster i sin helhet, dvs. för både näringsidkare och andra än näringsid- kare. De föreslagna huvudreglerna i 5 kap. 5 och 6 §§ ML är med andra ord inte tillämpliga på dessa tjänster. Om en fastighetstjänst avser en utom landet belägen fastighet är tjänsten, som redan nämnts, omsatt utomlands enligt 5 kap. 1 § ML, eftersom bestämmelsen inte omfattar så- dana fastigheter.

Av den föreslagna 5 kap. 7 § ML följer att en förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt i Sverige om tjänsten utförs för någon annans räkning och i dennes namn. Dessutom krävs att den omsättning som tjänsten avser görs inom landet enligt mer- värdesskattelagen. Genom att undantaget är begränsat till andra än näringsidkare styr det endast förmedlingstjänster i sin helhet för dessa. Förmedlingstjänster till näringsidkare regleras i ställets av den föreslagna

huvudregeln i 5 kap. 5 § ML. Då 5 kap. 7 § ML uttömmande reglerar

97

förmedlingstjänster när förvärvaren inte är näringsidkare, är en sådan Prop. 2009/10:15 tjänst avseende en omsättning i t.ex. Finland omsatt utomlands enligt

5 kap. 1 § ML. Detta eftersom 5 kap. 7 § ML för sin tillämplighet kräver att omsättningen görs i Sverige.

Förslagets 5 kap. 9 § ML innehåller bestämmelser om transporttjänster (här bortses i förenklingssyfte från regleringen av befordran av brev och gemenskapsinterna varutransporter till andra än näringsidkare). En sådan tjänst är omsatt i Sverige om transporten i sin helhet äger rum här. Re- geln avser alla transporttjänster utom varutransporttjänster till närings- idkare. Undantaget reglerar således uttömmande, för både näringsidkare och övriga, vad som gäller för andra slags transporttjänster än varutran- sporttjänster som tillhandahålls näringsidkare (i sistnämnda fall gäller den föreslagna huvudregeln för omsättningar till näringsidkare). En tran- sporttjänst som utförs i Sverige och i något annat land eller helt utanför Sverige är således omsatt utom landet enligt 5 kap. 1 § ML, eftersom transporten i sin helhet måste äga rum i Sverige för att den ska vara om- satt här enligt 5 kap. 9 § ML.

6.8.2 Förmedlingstjänster

Regeringens förslag: En förmedlingstjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om tjänsten utförs för någon annans räkning i dennes namn och den omsättning som tjänsten avser görs inom landet enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Svenska Resebyråföreningen välkomnar förslaget som sådant. Föreningen beklagar dock att den föreslagna regeln inte även avser förmedling av tjänster till näringsidkare. Detta kommer, enligt före- ningen, att leda till betydande administrativa problem m.m., eftersom skilda regler gäller beroende på kundens status.

Skälen för regeringens förslag: Mervärdesskattedirektivet reglerar i dag förmedlingstjänster, dvs. tjänster som utförs i annans namn och för dennes räkning, i den gällande artikel 44. Platsen för tillhandahållande av en sådan tjänst är som huvudregel, enligt artikelns första stycke, den plats där den underliggande transaktionen utförs enligt direktivet. Regeln är emellertid inte tillämplig när tillhandahållandet av förmedlingstjänsten har samband med gemenskapsinterna varutransporter (artiklarna 50 och 54 i samma direktiv). Den gäller inte heller tillhandahållanden av ett an- tal i direktivets artikel 56 uppräknade tjänster till köpare som är etable- rade utanför EG eller till beskattningsbara personer som är etablerade i ett annat EG-land än tillhandahållaren. Om köparen av förmedlingstjäns- ten är registrerad till mervärdesskatt i ett annat EG-land än den medlems- stat i vilken tjänsten utförs gäller inte huvudregeln undantagslöst (artikel 44 andra stycket). I ett sådant fall är förmedlingstjänsten tillhandahållen i det EG-land som tilldelat köparen registreringsnumret som användes vid köpet. Slutligen kvalificeras den gällande regeln om förmedlingstjänster av att vissa sådana tjänster kan vara särskilt reglerade, t.ex. styrs i dag förmedlingstjänster med anknytning till fast egendom av den gällande artikel 45.

98

Dessa regler har genomförts i svensk rätt i den gällande 5 kap. 7 a § Prop. 2009/10:15 ML. Följaktligen är en förmedlingstjänst omsatt inom landet om tjänsten

avser en vara eller tjänst som omsätts i Sverige. Härifrån undantas dock förmedlingstjänster som förvärvats under angivandet av ett registrerings- nummer för köparen i ett annat EG-land (samma lagrum punkten 1). Vidare gäller att en förmedlingstjänst, som avser en vara eller tjänst som är omsatt i ett annat EG-land, är omsatt här i landet om tjänsten har förvärvats under angivandet av ett svenskt mervärdesskatteregistrerings- nummer (samma lagrum punkten 2). Precis som i EG-rätten begränsas i svensk rätt den generella regeln om förmedlingstjänster av särreglering, se 5 kap. 4, 5, 5 a, 6 a och 7 §§ ML.

Genom direktiv 2008/8/EG får regleringen av förmedlingstjänster ett reducerat tillämpningsområde (nya artikel 46 i mervärdesskattedirektivet) jämfört med den gällande regleringen av dessa tjänster (gällande artikel 44 i samma direktiv). Den förstnämnda artikeln avser enbart tillhandahål- landen av tjänster till icke beskattningsbara personer. I likhet med i dag är förmedlingstjänsten i ett sådant fall dock tillhandahållen där den un- derliggande transaktionen utförs enligt direktivet. Däremot ska förmed- lingstjänster som tillhandahålls en förvärvare som är näringsidkare enligt de nya reglerna bedömas enligt huvudregeln för omsättning till närings- idkare, dvs. enligt den nya artikel 44 (den föreslagna 5 kap. 5 § ML). Motiveringen härför är att eftersom tjänster som omsätts till en näringsid- kare generellt sett används för att producera varor och tjänster, och kost- naden för tjänsterna inkluderas i försäljningspriset för det producerade, bör sådana omsättningar regelmässigt beskattas där näringsidkaren är etablerad. Följaktligen är tjänsten i ett sådant fall normalt tillhandahållen där förvärvaren har sitt säte eller ett fast etableringsställe. Dessa regler ersätter de gällande bestämmelserna om att omsättningslandet i visst fall avgörs av köparens registreringsnummer till mervärdesskatt. Vissa för- medlingstjänster omfattas dock även i fortsättningen av specialregler i andra artiklar i mervärdesskattedirektivet, t.ex. vissa sådana som ankny- ter till fast egendom (artikel 47).

När det gäller Svenska Resebyråföreningens synpunkter kan regeringen endast konstatera att EG-rätten är utformad på ett sådant vis att förmed- ling av tjänster till näringsidkare inte omfattas av den aktuella regeln.

Slutligen erinras om att om en förmedlare i eget namn men för någon annans räkning deltar i ett tillhandahållande av tjänster ska han anses själv ha tagit emot och tillhandahållit tjänsterna i fråga (artikel 28 i mer- värdesskattedirektivet vilken motsvaras av 6 kap. 7 och 8 §§ ML).

Motsvarigheter till ovan angivna och i direktiv 2008/8/EG föreskrivna regler föreslås införas i en ny 5 kap. 7 § ML.

99

6.8.3 Fastighetstjänster

Regeringens förslag: En tjänst med anknytning till en fastighet är omsatt inom landet, om fastigheten är belägen i Sverige.

Den gällande 5 kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200, ML) ska betecknas 5 kap. 8 § ML.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation (NSD) efterfrågar ett klargörande om den ändrade svenska lydelsen av regeln innebär en utökad tillämpning eller inte, eftersom uttrycket ”anknytning” i allmänna ordalag tycks ha en vidare betydelse än uttrycket ”avser”. Svenska Rese- byråföreningen tillstyrker i princip att de nuvarande svenska reglerna behålls. Föreningen ser dock helst att de föreslagna huvudreglerna i 5 kap. 5 och 6 §§ även gäller vid förmedling av hotelltjänster. En orim- ligt stor administrativ börda kommer, enligt föreningen, att läggas på resebyråer som i stor omfattning förmedlar hotellrum till affärsresekun- der om de tvingas registrera sig i alla de medlemsstater där hotellen är belägna.

Skälen för regeringens förslag: I dag föreskriver mervärdesskatte- direktivet att platsen för tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom, skall vara den plats där egendomen ligger (artikel 45). Be- stämmelsen exemplifierar vilka tjänster den omfattar genom att bl.a. uttryckligen omnämna fastighetsmäklartjänster. Mervärdesskattelagen stadgar att tjänster som avser en fastighet är omsatta inom landet, om fastigheten är belägen i Sverige (5 kap. 4 § första stycket ML). Vidare föreskrivs i samma lagrums andra stycke att förmedling av en tjänst som avser en viss fastighet ska anses som en tjänst som avser fastigheten.

Vad som är en fastighet framgår av 1 kap. 15 § ML. EG-domstolen har i dom den 16 januari 2003 i mål C-315/00, Rudolf Maierhofer mot Fi- nanzamt Augsburg-Land, REG 2003, s. I-563, erinrat om att fast egen- dom är ett gemenskapsrättsligt begrepp. Av prop. 1993/94:99 s. 177 framgår att den svenska regleringens avvikande ordalydelse har samma innebörd som direktivets regel.

Direktiv 2008/8/EG lämnar i princip den gällande EG-rättsliga regle- ringen för tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom oförändrad i sak. Den får dock en något ändrad lydelse. Numera inklude- ras t.ex. hotellogi och olika närmare angivna former av semesterlogi ut- tryckligen i exemplifieringen av vilka tjänster som omfattas av reglerin- gen (den nya artikel 47 i mervärdesskattedirektivet). Vidare kan konsta- teras att den nya artikeln avser omsättningar av tjänster till både närings- idkare och personer som inte är näringsidkare.

En fråga vid genomförandet av direktiv 2008/8/EG är om den svenska motsvarigheten till den nya artikel 47 i mervärdesskattedirektivet på samma vis som artikeln bör innehålla en exemplifiering av tjänster som har fastighetsanknytning. Artikeln talar bl.a. om experttjänster och fastig- hetsmäklartjänster samt tjänster för förberedelse och samordning av byggnadsarbeten, såsom tjänster som tillhandahålls av arkitekter och inspektionsföretag. Generellt sett är exemplifieringar en något osäker lagstiftningsteknik. En uppräkning av exempel kan i rättstillämpningen komma att betraktas som uttömmande när det gäller att avgöra en be-

Prop. 2009/10:15

100

stämmelses tillämpningsområde, även om så varken är avsikten eller fal- Prop. 2009/10:15 let i realiteten. I mervärdesskattelagen föreslås därför enbart föreskrivas

att en tjänst med anknytning till en fastighet är omsatt inom landet, om fastigheten är belägen i Sverige. De aktuella exemplen bör i stället tas in i specialmotiveringen till denna bestämmelse. Av samma skäl behövs inte en motsvarighet till den gällande bestämmelsen i 5 kap. 4 § andra stycket ML om förmedling av fastighetsanknutna tjänster. Alla tjänster som har direkt anknytning till fastigheter omfattas av den föreslagna regeln.

NSD undrar om det förhållandet att ”anknytning” används i förslaget i stället för ”avser”, som i den gällande lydelsen av bestämmelsen, innebär att regeln fått ett utökat tillämpningsområde. Regeringen vill understryka att ändringen enbart är språklig och föranledd av den lydelse som mer- värdesskattedirektivets motsvarande regel har. Den föreslagna regelns tillämpningsområde är således detsamma som den gällandes med undan- tag för vad som sägs nedan om förmedling av tjänster, med indirekt an- knytning till fastighet, till näringsidkare.

Svenska Resebyråföreningen gör olika påpekande avseende förmedling av hotellrum och regleringen av tjänster med anknytning till fastigheter. I promemorian anges i författningskommentaren till 5 kap. 8 § ML att för- medling av hotelltjänster omfattas av paragrafen om hotellet är beläget här i landet. Enligt regeringens mening bör frågan om vilka regler som styr beskattningslandet för detta slags tjänster övervägas på nytt.

Regeringen konstaterar att när det gäller förmedling av hotelltjänster till andra än näringsidkare leder de nya artiklarna 46 och 47 i mervärdes- skattedirektivet till samma resultat, dvs. att förmedlingstjänsten ska be- skattas där hotellet är beläget. Det är visserligen enligt artikel 46 den underliggande transaktionen som ytterst avgör. Därmed reglerar artikel 47 situationen. Den uppkomna frågan har i sammanfattning enbart bety- delse när köparen av förmedlingstjänsten är en näringsidkare.

Förmedling kan kortfattat beskrivas som att ha till syfte att hjälpa två parter att ingå ett kontrakt utan att förmedlaren har något eget intresse i hur avtalsvillkoren utformas. Enligt regeringens mening bör förmedlin- gen av hotelltjänster därför inte anses ha anknytning till en fastighet. Vad förmedlaren omsätter är nämligen förmedlingen, inte login på hotellet. Detta synsätt får även anses stödjas av att den nya artikel 47 endast uttryckligen nämner experttjänster och fastighetsmäklartjänster och inte förmedlingstjänster i allmänhet. Sammantaget betyder det sagda att för- medling av hotelltjänster, och andra förmedlingstjänster med indirekt an- knytning till fastighet, till näringsidkare omfattas av den föreslagna huvudregeln i 5 kap. 5 § ML (artikel 44 i mervärdesskattedirektivet).

Den gällande 5 kap. 4 § ML föreslås betecknas 5 kap. 8 § ML och ut- formas i enlighet med vad som sagts ovan.

101

6.8.4 Transporttjänster

Regeringens förslag: En varu- eller persontransporttjänst är omsatt inom landet om transporten i sin helhet äger rum i Sverige. Detta gäl- ler dock inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en näringsid- kare eller gemenskapsinterna varutransporttjänster som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare.

Befordran av brev i postverksamhet som avses i 3 § postlagen (1993:1684) ska anses som en omsättning inom landet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Regerin- gens förslag innehåller dock en ändring i bestämmelsen avseende beford- ran av brev för att bibehålla en materiellt sett oförändrad regel. Regerin- gens förslag innehåller också vissa redaktionella ändringar jämfört med promemorians.

Remissinstanserna: Skatteverket anför att förslaget genom att endast avse befordran av brev till utlandet innebär att brevbefordran inom landet som tillhandahålls en utländsk företagare är omsatt utomlands enligt arti- kel 44 i mervärdesskattedirektivet. För att uppnå en oförändrad beskatt- ning jämfört med nuvarande lagstiftning bör därför, enligt verket, ”till ut- landet” strykas i den föreslagna regeln. Näringslivets Skattedelegation (NSD), FAR SRS och Svenska Resebyråföreningen anser att förslaget har fått en otydlig utformning och det är oklart vilka transporttjänster som avses. NSD och FAR SRS menar att förslaget inte synes reglera vare sig transport till eller från land utanför EG, transport i samband med import eller export eller transporter i ett tredje land som svensk speditör utför åt svenska kunder. Dessa transporter synes hamna i den föreslagna 5 kap. 5 § och kan medföra dubbelbeskattning i vissa fall, vilket enligt NSD bör undvikas genom att artikel 59 a i direktivet utnyttjas.

Skälen för regeringens förslag: Mervärdesskattedirektivet anger i dag att platsen för tillhandahållanden av andra transporter än en gemen- skapsintern transport av varor är den plats där transporten äger rum, med beaktande av de avstånd som tillryggaläggs (den gällande artikel 46)

Enligt gällande svensk rätt är huvudregeln att en transporttjänst är om- satt inom landet, om den utförs i Sverige (5 kap. 5 § första stycket ML). En transporttjänst som utförs i Sverige och i något annat land ska i sin helhet anses omsatt utomlands. Detta förutsätter dock att transporten sker direkt till eller från utlandet och inget annat följer av några specialregler. För gemenskapsinterna varutransporttjänster gäller dock andra regler, se avsnitt 6.8.5. Mervärdesskattelagen innehåller dessutom en regel som föreskriver att befordran av brev till utlandet i postverksamhet som avses i 3 § postlagen (1993:1684) är en omsättning inom landet (5 kap. 5 § andra stycket ML). Vidare föreskrivs i sistnämnda lagrums tredje stycke att förmedling av en transporttjänst är omsatt inom landet, om transport- tjänsten är det och inget annat följer av regleringen för gemenskaps- interna varutransporttjänster.

Redogörelsen för gällande EG- respektive svensk rätt påvisar vissa skillnader dem emellan. Enligt nuvarande svenska bestämmelser är andra transporttjänster än gemenskapsinterna varutransporttjänster, som sker direkt till eller från utlandet, i sin helhet omsatta utomlands. Dessa regler baseras på undantag i Sveriges anslutningsfördrag till EU, se lagen

Prop. 2009/10:15

102

(1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska Unio- nen. Anslutningsfördragsregeln är numera också införd i artikel 380 i mervärdesskattedirektivet. Där anges att Sverige får, på de villkor som gällde på dagen för anslutningen till EU, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för bl.a. de tillhandahållanden som nämns i direktivets bilaga X del B 10. Denna rätt gäller så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 1994.

Enligt sin lydelse avser det i bilagan angivna undantaget persontran- sport och transport av varor, exempelvis bagage eller motorfordon, som åtföljer passagerare samt tillhandahållande av tjänster anknytande till persontransport, i den mån transporten av passagerarna själva är undan- tagen. Den vid anslutningstidpunkten till EU gällande lydelsen av 5 kap. 5 § ML föreskrev detsamma som i dag i fråga om när en transporttjänst är omsatt utomlands i sin helhet. Det svenska undantaget i artikel 380 har alltså formen av en omsättningslandsregel i mervärdesskattelagen.

Genom direktiv 2008/8/EG införs nya regler för transporttjänster som, utom delvis i fråga om tillämpningsområdet, i relation till den gällande artikel 46 i mervärdesskattedirektivet är oförändrade i sak. Platsen för tillhandahållande av persontransporttjänster är den plats där transporten äger rum, proportionellt mot de avstånd som tillryggaläggs (nya artikel 48 i mervärdesskattedirektivet). Denna regel gäller för omsättningar både till näringsidkare och till personer som inte är näringsidkare. När det gäller platsen för tillhandahållande av andra än gemenskapsinterna varu- transporttjänster till icke beskattningsbara personer är omsättningslandet den plats där transporten äger rum, proportionellt mot de avstånd som tillryggaläggs (artikel 49). Om en tjänst av sistnämnda slag omsätts till en näringsidkare styr huvudregeln i artikel 44 (den föreslagna 5 kap. 5 § ML) omsättningslandet.

Motsvarigheter till de nya bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet som avser omsättningsland för varutransporttjänster som tillhandahålls en näringsidkare föreslås införas i mervärdesskattelagen. I övrigt ändras de gällande svenska reglerna för transporttjänster i princip inte med hän- visning till artikel 380 i mervärdesskattedirektivet. Då har beaktats att flera andra medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 1994 – t.ex. Danmark – tillämpar liknande undantag för dessa omsätt- ningar. När det gäller det gällande 5 kap. 5 § tredje stycket ML, som reg- lerar förmedlingstjänster avseende transporttjänster, bör detta inte få nå- gon motsvarighet i den nya regleringen. Dessa situationer kommer att in- kluderas i den föreslagna 5 kap. 5 eller 7 § ML.

FAR SRS och NSD anför bl.a. att varutransporttjänster som tillhanda- hålls en i Sverige etablerad näringsidkare kan komma att dubbelbeskattas i de fall tjänsten i sin helhet utförs utanför EG, eftersom den omfattas av den föreslagna 5 kap. 5 § ML. Remissinstanserna menar att denna situa- tion bör undvikas med hjälp av artikel 59 a i mervärdesskattedirektivet. Regeringen vill i denna fråga hänvisa till avsnitt 6.8.14. När det gäller varutransporttjänster som tillhandahålls näringsidkare i samband med ex- port och import hänvisas till avsnitt 6.8.12. I övrigt hänvisas till avsnitt 6.8.1 angående tillämpningen av undantagen från huvudreglerna.

När det gäller transporttjänster uppkommer i detta lagstiftningsärende slutligen frågan om den svenska regleringen avseende brevbefordran till

Prop. 2009/10:15

103

utlandet i 5 kap. 5 § andra stycket ML. En sådan transporttjänst är i dag Prop. 2009/10:15 omsatt inom landet. Regeln saknar motsvarighet i mervärdesskattedirek-

tivet. Frågan bör övervägas mot följande bakgrund.

Av förarbetena framgår att den svenska bestämmelsen föreslogs slopas vid det svenska EG-inträdet (se prop. 1994/95:57 s. 99).

Skatteutskottet avstyrkte slopandet av regeln (bet. 1994/95:SkU7). Ut- skottet ansåg bl.a. att då överväganden pågick inom EG beträffande be- handlingen av postverksamhet i bolagsform borde den aktuella bestäm- melsen kunna godtas. Riksdagen beslutade i enlighet med Skatteutskot- tets betänkande.

Kommissionen presenterade i juli 2004 ett omarbetat förslag om änd- ring av sjätte direktivet beträffande tjänster som tillhandahålls inom post- sektorn, KOM(2004) 468 slutlig. Förslaget innebär bl.a. att undantaget från skatteplikt för vissa tjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet avskaffas och att bestämmelserna om beskattningsland justeras. Enligt förslaget anses standardposttjänster tillhandahållna i det land där transporten börjar. Om tjänsten betalas av mottagaren föreslås tjänsten vara tillhandahållen på platsen för överlämnandet av försändelsen. Förslaget har ännu inte lett till lagstiftning.

Skatterättsnämnden fann i ett förhandsbesked av den 13 juni 2007, dnr 4-07/I, att särregleringen för brev till utlandet inte är förenlig med mer- värdesskattedirektivet vid en gemenskapsintern leverans.

I nuläget är det inte möjligt att föreslå en helt tillfredsställande regle- ring för brevbefordran till utlandet. Ett upphävande av den gällande re- geln leder till praktiska komplikationer för såväl postföretagen som deras kunder. Exempelvis skulle det krävas olika frimärksserier för inrikesbrev och för brev till mottagare utanför gemenskapen, vilket kan orsaka mer- kostnader och olägenheter. Därtill måste en noggrann analys göras av implikationerna för svensk del av EG-domstolens dom den 23 april 2009 i mål C 357/07, TNT Post UK Ltd mot The Commissioners of Her Majesty’s Revenue & Customs och Royal Mail Group, ännu inte refere- rat i REG. Målet avser i huvudsak innebörden av undantaget från mer- värdesskatteplikt för tjänster som utförs av det offentliga postväsendet (artikel 132.1 a i mervärdesskattedirektivet). Oaktat analysens utfall bör också beaktas att ikraftträdandedatumet för de aktuella EG-reglerna – den 1 januari 2010 – svårligen kan förenas med ett nytt förslag i denna del med tanke på de remiss- och de lagstiftningsåtgärder som ett sådant kräver. Regeringen lämnar därför promemorians förslag oförändrat så när som på att ”till utlandet” stryks i regeln på av Skatteverket angivna grun- der.

Med anledning av det ovanstående föreslås en ny 5 kap. 9 § ML.

104

6.8.5

Gemenskapsinterna varutransporttjänster

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: En gemenskapsintern varutransporttjänst som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om avgångsorten är belägen i Sverige.

Med gemenskapsintern varutransport avses en transport av varor där avgångs- och ankomstorterna är belägna i två skilda EG-länder.

Med avgångsorten avses den ort där transporten av varorna faktiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig.

Med ankomstorten avses den ort där transporten av varorna faktiskt avslutas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation har en remissyn-
punkt som behandlas i avsnitt 6.1.
Skälen för regeringens förslag: Reglerna om omsättningsland för
tjänster som avser gemenskapsinterna transporter av varor regleras i dag i
artiklarna 47–49 i mervärdesskattedirektivet. Platsen för tillhandahål-
lande av tjänster som avser en sådan transport ska vara den plats från
vilken transporten avgår (artikel 47 första stycket). Om köparen av tran-
sporttjänsten är registrerad till mervärdesskatt i en annan medlemsstat än
den från vilken transporten avgår, är tjänsten dock tillhandahållen i den
medlemsstat som tilldelat köparen det registreringsnummer som används
vid förvärvet (artikel 47 andra stycket). Vad ”gemenskapsintern transport
av varor”, ”avgångsort” och ”ankomstort” innebär framgår av artikel 48 i
samma direktiv. Vidare likställer direktivet en transport inom en och
samma medlemsstat med en gemenskapsintern varutransport om den
förstnämnda transporten är direkt förbunden med en varutransport där
avgångs- och ankomstorten är belägna i olika medlemsstater (artikel 49).
De svenska motsvarigheterna till dessa regler finns i 5 kap. 5 a § ML
första stycket första och andra punkterna. En gemenskapsintern varu-
transporttjänst, eller en transport som har ett direkt samband med en
sådan, är följaktligen omsatt i Sverige om transporten påbörjas här i
landet och förvärvet av tjänsten inte gjorts under angivandet av ett
registreringsnummer för köparen i ett annat EG-land. En gemenskapsin-
tern varutransporttjänst är också omsatt i Sverige om köparen av tjänsten
är registrerad till mervärdesskatt här och tjänsten förvärvas med angivan-
det av detta nummer. Förmedling av tjänster som avser gemenskaps-
interna varutransporter särregleras (5 kap. 5 a § andra stycket ML), men
bestämmelserna är uppbyggda på samma vis som första stycket.
Numera hittas regleringen av omsättningsland för gemenskapsinterna
varutransporttjänster i de nya artiklarna 50 och 51 i mervärdesskatte-
direktivet (artikel 2.1 i direktiv 2008/8/EG). Den förstnämnda artikeln
stadgar att platsen för tillhandahållande av sådana varutransporttjänster
till icke beskattningsbara personer ska vara transportens avgångsort. Reg-
leringen är alltså densamma som i första stycket av den gällande artikel
47 i mervärdesskattedirektivet. Om de aktuella tjänsterna tillhandahålls
en näringsidkare avgörs omsättningslandet enligt de nya reglerna i stället
av huvudregeln för sådana omsättningar i den nya artikel 44 i samma
direktiv (förslagets 5 kap. 5 § ML). I den nya artikel 51 i direktivet defi-	105

nieras ”gemenskapsintern transport av varor”, ”avgångsorten” och ”an- Prop. 2009/10:15 komstorten”. Definitionerna är identiska med dem i den gällande artikel

48 i direktivet.

Regler av nu angivet slag föreslås införas i mervärdesskattelagen. Nå- gon motsvarighet till dagens 5 kap. 5 a § andra stycket avseende förmed- ling av gemenskapsinterna varutransporttjänster föreslås däremot inte. Sådana tjänster styrs av de föreslagna motsvarigheterna till artiklarna 44 respektive 46, beroende på om förmedlingstjänsten omsätts till en näringsidkare respektive någon som inte är näringsidkare .

De föreslagna reglerna bör tas in i en ny 5 kap. 10 § ML.

6.8.6 Kulturella och liknande tjänster

Regeringens förslag: Tjänster i samband med kulturell och liknande aktivitet är omsatta inom landet om aktiviteten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Skatteverket önskar ett klargörande av vad som
avses med begreppet ”pedagogisk aktivitet” med tanke på att begreppet
”utbildning” används i den gällande 5 kap. 6 § ML. Näringslivets
skattedelegation (NSD) ifrågasätter om ordvalet ”äger rum” i förslaget
kan innebära ett annat beskattningsresultat än mervärdesskattedirektivets
”utövas”. Vidare efterfrågar NSD förtydliganden om vad som avses med
”i samband med” och ”underordnade tjänster”. Lantbrukarnas Riksför-
bund anser att det bör förtydligas i lagtexten vilken typ av mässor och
utställningar som omfattas av punkten 7, dvs. om kan det vara vilken typ
av mässa eller utställning som helst eller om det måste finnas någon form
av anknytning till aktiviteter enligt punkterna 1–6.
Skälen för regeringens förslag: Platsen för tillhandahållande av kul-
turella tjänster och liknande tjänster är enligt den gällande artikel 52 a i
mervärdesskattedirektivet den plats där tjänsten faktiskt utförs. Förutom
de kulturella tjänsterna avser artikeln tjänster av följande slag: konstnär-
liga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga och
liknande verksamheter. Artikeln omfattar även tjänster som tillhandahålls
av organisatörer till sådana verksamheter eller tjänster som har samband
med dessa verksamheter. Den omfattar även tjänster som tillhandahålls
organisatören och vilkas kostnader är inkluderade i det pris som slutkon-
sumenten betalar för den kompletta tjänsten som organisatören tillhanda-
håller. Dessa bestämmelser har sin svenska motsvarighet i 5 kap. 6 § 1
ML.
Genom direktiv 2008/8/EG införs en ny artikel 53 i mervärdesskatte-
direktivet. Den avser i princip samma tjänster som nämns i föregående
stycke och omsättningslandet är där aktiviteten som tjänsten har samband
med faktiskt äger rum. Tillämpningsområdet för den nya artikeln och den
motsvarande svenska regel som föreslås i mervärdesskattelagen är med
andra ord i princip oförändrat jämfört med de gällande reglerna. I motsats
till dagens regler omnämner den nya artikeln dock uttryckligen tjänster i
samband med mässor och utställningar. Den förändrade lydelsen utgör en
kodifiering av EG-domstolens avgörande i dom den 9 mars 2006 i mål	106

C-114/05, Ministre de l'Économie, des Finances et de l'Industrie mot Gil- Prop. 2009/10:15 lan Beach Ltd., REG 2006 s. I-2427.

Vid sitt ikraftträdande den 1 januari 2010 gäller den nya artikel 53 bå- de omsättningar till näringsidkare och andra än näringsidkare. I denna skepnad består regeln emellertid endast i ett år. Den 1 januari 2011 träder en innehållsmässigt delvis ändrad artikel 53 i kraft. Den gäller från denna tidpunkt omsättningar till näringsidkare. Omsättning av de aktuella tjäns- terna till någon som inte är näringsidkare regleras från samma tidpunkt i artikel 54.1. Skälet till tudelningen är strävan att minska regelns tillämp- ningsområde när det gäller omsättning av de aktuella tjänsterna till näringsidkare, eftersom huvudregeln i artikel 44 i mervärdesskattedirek- tivet (förslagets 5 kap. 5 § ML) är ett bättre alternativ i vissa fall. Detta eftersom den administrativa bördan för företagen minskas om mervärdes- skatten betalas i det land där förvärvaren är etablerad i och av denne ge- nom så kallad omvänd skattskyldighet. Vidare är anledningen till att reg- lerna ändras i två steg att vissa medlemsstater vid förhandlingarna i rådet uppgav sig få stora svårigheter om de nya reglerna skulle träda i kraft fullt ut den 1 januari 2010. För förslaget i dessa delar se vidare avsnitt 6.10.

När det gäller Skatteverkets fråga noterar regeringen att begreppet "pe- dagogisk aktivitet" ska ges en gemenskapsrättslig tolkning.

NSD ifrågasätter om ordvalet ”äger rum” i förslaget kan innebära annat beskattningsresultat än mervärdesskattedirektivets ”utövas”. Regeringen menar att någon sådan risk inte finns. En aktivitet av aktuellt slag utövas faktiskt på samma plats som den äger rum. Vidare efterfrågar NSD för- tydliganden om vad som avses med ”i samband med” och ”underordnade tjänster”. Regeringen hänvisar i dessa delar till författningskommentaren avseende 5 kap. 11 § ML.

När det gäller LRF:s fråga konstaterar regeringen att punkten 7 i den föreslagna 5 kap. 11 § ML är en självständig bestämmelse. Den omfattar aktiviteter som liknar dem som räknas upp i de föregående punkterna, vilka exemplifieras med mässor och utställningar. Annorlunda uttryckt kräver regeln inte att t.ex. en mässa ska ha någon form av anknytning till det slags aktiviteter som anges i punkterna 1–6.

En ny 5 kap. 11 § ML, motsvarande artikel 53 i den lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010, föreslås införas i mervärdesskattelagen.

6.8.7 Transportanknutna tjänster samt värdering av och arbeten på lös egendom

Regeringens förslag: Tjänster med anknytning till transportverk- samhet såsom lastning, lossning, godshantering och liknande tjänster är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige och tillhanda- hålls någon som inte är näringsidkare. Detsamma gäller tjänster i form av värdering av eller arbeten på varor som är lös egendom

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation (NSD) ifrågasätter
om den föreslagna regleringen innebär att arbete på lös egendom mellan
svenska näringsidkare omfattas av den föreslagna 5 kap. 5 § ML även om
tjänsten fysiskt utförs i ett tredje land. NSD påpekar att om så är fallet	107

kan dubbelbeskattning uppkomma, vilket bör undvikas genom ett svenskt Prop. 2009/10:15 genomförande av artikel 59 a i mervärdesskattedirektivet.

Skälen för regeringens förslag: Den gällande lydelsen av mervär- desskattedirektivet föreskriver att platsen för tillhandahållande av tjänster som har samband med transportverksamhet, såsom lastning, lossning, godshantering och liknande är platsen där tjänsten faktiskt utförs (artikel 52 b). När det gäller tjänster i form av värdering av eller arbete på mate- riell lös egendom föreskriver direktivet på samma vis att omsättningslan- det är det där tjänsten utförs (artikel 52 c). I mervärdesskattelagen mot- svaras dessa bestämmelser av 5 kap. 6 § 2–4.

I mervärdesskattedirektivets lydelse genom direktiv 2008/8/EG regle- ras dessa tjänster i artiklarna 54 a respektive 54 b. Även enligt de nya artiklarna är tjänsterna omsatta där de utförs. Reglerna är dock begrän- sade till att gälla omsättningar till någon som inte är näringsidkare. Med ikraftträdande den 1 januari 2011 betecknas dessa artiklar 54.2 a och 54.2 b.

Regler av nu angivet slag föreslås införas i mervärdesskattelagen. Det kan noteras att därmed utmönstras delvis den gällande 5 kap. 6 § 4 ML, som innehåller ett förtydligande av vad som ingår i arbeten på varor som är lös egendom. Så sker eftersom denna regel saknar en explicit motsva- righet i mervärdesskattedirektivet. Detta medför dock inte någon mate- riell skillnad i rättsläget, eftersom kontroll och analys av lös egendom innefattas i lokutionen ”arbeten på”.

När det gäller vad NSD anför hänvisar regeringen till avsnitt 6.8.14. En ny 5 kap. 12 § ML bör införas med anledning av ovanstående för-

slag.

6.8.8 Restaurang- och cateringtjänster

Regeringens förslag: En restaurang- eller cateringtjänst är omsatt inom landet, om den fysiskt utförs i Sverige. Detta gäller dock inte restaurang- eller cateringtjänster som omsätts på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik. Det gäller inte heller sådana tjänster om de fysiskt ut- förs ombord på tåg under den del av en persontransport som genom- förs inom EG.

Begreppet ”serveringstjänster” i 4 kap. 2 § mervärdesskattelagen (1994:200) ska ersättas med begreppet ”restaurang- eller catering- tjänst”.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Regeringens förslag innebär till skillnad från promemorians också att
begreppet ”serveringstjänster” i 4 kap. 2 § ersätts med begreppet ”restau-
rang- eller cateringtjänster”. Regeringens förslag innehåller även vissa
redaktionella ändringar.
Remissinstanserna: Svenska Resebyråföreningen noterar med till-
fredsställelse att restaurang- och cateringtjänster ska beskattas där de ut-
förs och konsumeras och inte som i dag där den som omsätter tjänsterna
är etablerad. Kammarrätten i Stockholm anser att det vore förtjänstfullt
om gränsdragningsproblematiken som är förknippad med cateringtjänster
kunde kommenteras ytterligare. Kammarrätten undrar – med angivandet
av olika exempel – var en cateringtjänst ska anses utförd och hur en så-	108

dan tjänst skiljs från leverans av vara i form av färdiglagad mat. Skatte- verket menar att begreppet ”serveringstjänster” i 4 kap. 2 § ML bör än- dras till ”restaurang- eller cateringtjänster” för att tolkningssvårigheter inte ska uppkomma. Sveriges Redareföreningen motsätter sig mervärdes- beskattning av restaurangtjänster som konsumeras ombord på färjor som går mellan svensk och utländsk hamn.

Skälen för regeringens förslag: Regeln om restaurang- och catering- tjänster, som tas in som en ny artikel 55 i mervärdesskattedirektivet ge- nom direktiv 2008/8/EG, saknar motsvarighet i såväl gällande EG-rätt som sådan nationell rätt. Regeln täcker alla restaurang- och cateringtjäns- ter utom sådana som fysiskt utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under den del av en persontransport som genomförs inom EG. Tjänsterna som innefattas i artikelns tillämpningsområde är omsatta på den plats de fysiskt utförs. Reglerna gäller omsättningar till såväl näringsidkare som någon som inte är näringsidkare.

EG-domstolen har i dom den 2 maj 1996 i mål C-231/94, Faaborg- Gelting Linien A/S mot Finanzamt Flensburg, REG 1996 s. I-2395 (nedan betecknat Faaborg-Gelting Linien) uttalat sig närmare om inne- börden av en restaurangtjänst. I domens punkt 14 sägs att restaurang- verksamhet kännetecknas av ett knippe element och handlingar där leve- ransen av maten endast utgör en del och där tjänsterna utgör den över- vägande delen. Att tjänsterna är överordnade leveransen av mat eller dryck är, enligt regeringens mening, gemensamt för både restaurang- och cateringtjänster.

När det gäller distinktionen mellan restaurang- och cateringtjänster är det i huvudsak en fråga om var tjänsten tillhandahålls. En restaurang- tjänst tillhandahålls i säljarens lokal, dvs. restaurangen, medan en cate- ringtjänst tillhandahålls i kundens lokal eller på annan plats som kunden bestämmer. Ur ett omsättningslandsperspektiv gäller dock att båda slags tjänster regleras på samma vis.

Vidare uppkommer frågan om hur en cateringtjänst skiljer sig åt från leverans av vara i form av färdiglagad mat. Även här bör EG-domstolens avgörande i Faaborg-Gelting Linien vara en utgångspunkt. Av domen följer att begreppet restaurangtjänst inte omfattar försäljning av livsmedel för avhämtning där några tjänster som har till ändamål att möjliggöra en omedelbar konsumtion på därför avsedd plats av livsmedlen inte ingår (jfr domens punkt 14). Mer allmänt uttryckt betyder detta, enligt rege- ringens mening, att t.ex. färdiglagad mat som köps i en mataffär, köps och hämtas i en så kallad take-away restaurang eller köps och levereras från en restaurang utgör leveranser av varor. Det betyder givetvis också att enbart leveransen av tillagad – eller för den delen icke tillagad – mat inte heller utgör en cateringtjänst. Kännetecknande för både restaurang- och cateringtjänster är, som sagt, att tjänsteinslaget är den överordnade delen. Leveransen av mat eller dryck är endast en delkomponent i dessa tjänster.

För att räknas som en cateringtjänst bör, utöver leveransen av mat eller dryck, olika slags tjänster som är nära förbundna med serveringen och möjliggör den omedelbara konsumtion av maten och drycken ingå i tjänsten. Exempel på sådana tjänster är iordningställande av lokalen där serveringen kommer att ske, eventuell tillagning av maten, tillhandahål- landet av betjäning, serveringen av själva måltiden och städning efter till-

Prop. 2009/10:15

109

ställningen. Som en cateringtjänst bör också räknas enbart leveransen av dryck i samband med tillhandahållandet av sådana tjänster.

Om leveransen av mat och dryck och tillhandahållandet av de olika tjänsterna görs av skilda näringsidkare bör dock varje leverans och till- handahållande bedömas var för sig. Annorlunda uttryckt bör inte någon av dem normalt betraktas som en cateringtjänst.

Vad som sagts ovan får, enligt regeringens mening, anses tillgodose de önskemål Kammarrätten i Stockholm har om ytterligare förtydliganden när det gäller gränsdragningsproblematiken som är förknippad med cate- ringtjänster.

Vidare kan noteras att rådet, i ett uttalande till protokollet i samband med antagandet av direktiv 2008/8/EG, uppmanade kommissionen att granska bestämmelserna om restaurang- och cateringtjänster med avseen- de på deras praktiska tillämpning och vid behov lägga fram förslag i ärendet för rådet.

Mervärdesskattelagen föreslås kompletteras med en motsvarighet till artikel 55 i mervärdesskattedirektivet, dvs. en bestämmelse innebärande att en restaurang- eller cateringtjänst är omsatt inom landet, om den fy- siskt utförs i Sverige.

När det gäller undantagen från denna regel krävs emellertid ytterligare överväganden. Mervärdesskattedirektivet undantar i artikel 55 restau- rang- och cateringtjänster som fysiskt utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under en persontransport inom EG. Mervärdesskattelagen inne- håller i dag en bestämmelse i 5 kap. 1 § tredje stycket ML som innebär att tjänster omsatta ombord på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik alltid räknas som omsatta utomlands. Regeln inkluderar de här aktuella restau- rang- och cateringtjänsterna som omsätts ombord på dessa två typer av transportmedel.

Den svenska regeln ska ses mot bakgrund av vad som föreskrivs i arti- kel 37.3 i mervärdesskattedirektivet. Artikeln tolkas som att medlemssta- terna fram till tidpunkten för antagandet av ett förslag, baserat på en rap- port som kommissionen ska överlämna till rådet om platsen för beskatt- ning av omsättningar ombord på fartyg, flygplan eller tåg av varor avsed- da för förbrukning ombord och tjänster för passagerare, får fortsätta att undanta sådana omsättningar från beskattningslandsreglerna. I tjänsterna för passagerare inkluderas de här aktuella restaurangtjänsterna.

Tolkningen av artikeln har stöd i ett protokollsuttalandet till rådsbe- slutet om direktiv 2008/8/EG avseende den nya artikel 57 i mervärdes- skattedirektivet, som reglerar omsättningsland för restaurang- och cate- ringtjänst under passagerartransport inom EG (se nästa avsnitt). Rådet och kommissionen är, enligt uttalandet, ense om att artikeln inte påverkar vad som föreskrivs i artikel 37.3 Av uttalandet framgår även att kommis- sionens uppdrag enligt artikeln också omfattar tjänster som omfattas av den nya regleringen i artikel 57. Medlemsstaterna kan således ha kvar existerande undantag på området till dess rådet antagit det ovannämnda förslaget från kommissionen. Uttalandet är ett resultat av diskussionerna i rådet om reglernas praktiska tillämpning och om de regler om skattefri- het som länderna redan tillämpar.

Det existerande undantaget i 5 kap. 1 § tredje stycket ML avser enbart fartyg och luftfartyg. Detta betyder att undantaget som föreskrivs i artikel 55 bör införas i mervärdesskattelagen med tillämpningsområdet begrän-

Prop. 2009/10:15

110

sat till tåg. Reglering som effektuerar dessa två undantag föreslås införas Prop. 2009/10:15 i mervärdesskattelagen.

Skatteverket menar att begreppet ”serveringstjänster” i 4 kap. 2 § ML bör ändras till begreppet ”restaurang- eller cateringtjänster”. Detta för att tolkningssvårigheter inte ska uppkomma.

I prop. 1991/92:50 s. 14 anges att med serveringstjänst bör liksom tidi- gare förstås tillhandahållandet av mat, dryck eller annan serveringsvara för förtäring på stället inom därför iordningställd lokal. Detta är i linje med vad EG-domstolen uttalar i fråga om restaurangtjänster i Faaborg- Gelting Linien (punkt 13 i domen). Domstolen anmärker att tillhandahål- lande av lagad mat och drycker för omedelbar konsumtion är resultatet av en serie tjänster alltifrån tillagningen av maten till det fysiska över- lämnandet av denna på en tallrik eller liknande. Samtidigt, påpekar dom- stolen, ställs en organisatorisk helhet till gästens förfogande, vilken be- står av både matsal och biutrymmen (garderob med mera) samt möbler och porslin. Domstolen konstaterar vidare att i förekommande fall dukar serveringspersonal borden, ger gästen råd och upplysningar om de mat- rätter och drycker som erbjuds, serverar dessa vid bordet och dukar av bordet efter måltiden. Existerande regeringsrättsavgörande avseende ser- veringstjänster – RÅ 2005 not 51 som avser tillhandahållandet av lunch till anställda hos ett restaurangföretag i en personalmatsal – får anses för- enligt med detta synsätt.

Mot denna bakgrund och vad som sägs ovan om cateringtjänster anser regeringen att begreppet serveringstjänster bör, såsom Skatteverket före- slår, ersättas med begreppet restaurang- eller cateringtjänster. Utbytet är av följdändringskaraktär.

Av skäl som framgår i nästa avsnitt ersätts uttrycket ”under en person- transport inom EG” med ”under den del av en persontransport som ge- nomförs inom EG”. Detta medför en motsvarande ändring i reglerna som föreslås i detta avsnitt.

Samtliga nya regler som föreslås ovan bör tas in i en ny 5 kap. 13 § ML. Vidare föreslås en följdändring i 4 kap. 2 § ML.

111

6.8.9

Restaurang- och cateringtjänster ombord på tåg

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: En restaurang- eller cateringtjänst som fysiskt utförs ombord på tåg under den del av en persontransport som genom- förs inom EG är omsatt inom landet om avgångsorten är belägen i Sverige.

Med del av persontransport som genomförs inom EG avses en per- sontransport som utan uppehåll utanför EG utförs mellan avgångs- orten och ankomstorten.

Med avgångsorten avses den första orten för påstigning av passa- gerare inom EG. Detta gäller även om en del av transporten dess- förinnan utförts utanför EG.

Med ankomstorten avses den sista orten för avstigning av passage- rare inom EG för passagerare som stigit på inom EG. Detta gäller även om en del av transporten därefter utförs utanför EG.

För en resa tur och retur gäller att återresan ska anses vara en fri- stående transport.

Lydelsen av 5 kap. 2 b § mervärdesskattelagen (1994:200, ML) ska anpassas till vad som föreslås här och innehålla dessa definitioner.

I 2 a kap. 7 § andra stycket 1 ML ska orden ”avgångsplats” respek- tive ”ankomstplats” bytas mot ”avgångsort” respektive ”ankomstort”.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I
regeringens förslag justeras definitionerna i 5 kap 2 b § ML. Något så-
dant ingår inte i promemorian. Regeringens förslag innehåller även vissa
redaktionella ändringar jämfört med promemorians.
Remissinstanserna: Skatteverket anser att uttrycket ”under en person-
transport inom EG” för en bättre överensstämmelse med artikel 57 i mer-
värdesskattedirektivet bör bytas mot ”under den del av en persontran-
sport som genomförs inom EG”. Skatteverket påpekar även att 5 kap.
2 b § ML bör ändras så att dess lydelse och utformning överensstämmer
den föreslagna 5 kap. 14 § ML. Detta eftersom paragraferna i stort är
motsvarigheter till varandra och korresponderar med den gällande artikel
37 respektive den nya artikel 57 i mervärdesskattedirektivet.
Skälen för regeringens förslag: Den nya huvudregeln beträffande
omsättningsland för restaurang- eller cateringtjänst (artikel 55 i mervär-
desskattedirektivet) kompletteras av den likaledes nya artikel 57 i samma
direktiv, som också den införs genom direktiv 2008/8/EG. Den sistnämn-
da artikeln föreskriver att om sådana tjänster fysiskt utförs ombord på
fartyg, luftfartyg eller tåg och under den del av en persontransport inom
EG är beskattningslandet det i vilket avgångsorten är belägen. Artikel 57
innehåller vidare definitioner av de begrepp som behövs för att närmare
precisera vad en den del av persontransport som genomförs inom EG är
för något. Den anger dessutom att i detta sammanhang ska återresan, vid
en resa tur och retur, anses vara en fristående transport. Reglerna gäller
omsättningar till både näringsidkare och icke näringsidkare.
Den nya artikel 57 saknar direkta motsvarigheter i gällande rätt, både i
mervärdesskattedirektivet och mervärdesskattelagen. Dess ändamål är att
förenkla, och därigenom i praktiken möjliggöra, beskattning av restau-
rang- och cateringtjänster som utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller
tåg under vissa persontransporter inom EG. Förenklingsbehovet uppkom-	112

mer genom att det är svårt att bestämma var sådana tjänster är fysiskt utförda när transportmedlet rör sig mellan olika medlemsstater. Även om den nya artikel 57 saknar motsvarigheter i gällande rätt så har den en förebild i den gällande artikel 37 i mervärdesskattedirektivet, som avser ombordförsäljning av varor på dessa transportmedel. Även denna artikel infördes av sagda förenklingsbehov och de båda artiklarna är också sam- ordnade i sin utformning. Vidare har EG-domstolen betonat att artikel 8.1 c i sjätte direktivet (artikel 37 i mervärdesskattedirektivet) bl.a. har till ändamål att undvika jurisdiktionskonflikter med skattesystem utanför EG vid ombordförsäljning av varor (se punkten 25 i domstolens avgöran- de den 15 september 2005 i mål C-58/04, Antje Köhler mot Finanzamt Düsseldorf-Nord, REG 2005 s. I-8219). Även artikel 57 får, enligt rege- ringens mening, anses ha som ett av sina mål att undvika sådana juris- diktionskonflikter.

Av skäl som framgår av närmast föregående avsnitt bör artikel 57 in- föras i mervärdesskattelagen inskränkt till att gälla endast tåg. Olika frå- gor uppkommer avseende artikelns tillämpning.

Det förhållandet att artikeln uttryckligen har persontransporter som sitt föremål innebär givetvis att passagerare måste befinna sig ombord vid tidpunkten när frågan om omsättningsland avgörs. Om t.ex. ett tåg färdas utan passagerare från Malmö till Köpenhamn, där första påstigning sker, är avgångsorten Köpenhamn och Danmark följaktligen omsättningsland.

Att passagerarna stiger på eller av transportmedlet i olika medlemssta- ter eller i ett tredje land, med biljetter utfärdade i skilda stater, saknar i princip betydelse vid bedömningen av omsättningslandet. Artikel 57 an- ger att avgångsorten bestämmer vilken medlemsstat som är beskattnings- land. Det skulle också vara oförenligt med artikelns syfte, dvs. att för- enkla beskattningen, att successivt tillämpa olika medlemsstaters natio- nella mervärdesskattesystem allteftersom resan fortskrider. Tjänster som omsätts vid samma tidpunkt och på samma transportmedel bör beskattas på samma sätt. En persontransport inom gemenskapen utan uppehåll i ett tredje land bör med andra ord i princip betraktas som odelbar, dvs. ha ett omsättningsland. Samtidigt kan omständigheter i det enskilda fallet leda till en annan bedömning, t.ex. om det sker ett byte av transportmedel un- der resan eller om ett tåg delas under resan och dessa fortsätter till skilda destinationer.

Vidare bör understrykas att den nya artikel 57 inte uttömmande reg- lerar beskattningen av restaurang- och cateringtjänster som utförs om- bord på fartyg, luftfartyg eller tåg under persontransporter inom EG. Artikelns tillämpningsområde omfattar enbart persontransporter inom EG mellan avgångs- och ankomstorten, såsom dessa definieras i artikeln. Därmed gäller artikel 55 för sådana tjänster som tillhandahålls under and- ra sträckor inom en medlemsstats territorium. Om exempelvis ett tåg skulle avgå från Helsingfors med destination Narvik via Sverige, och den sista orten för avstigning inom EG är Kiruna, ska restaurang- och cate- ringtjänster som utförs därefter till norska gränsen beskattas där de fy- siskt utförs, dvs. i Sverige.

En restaurang- eller cateringtjänster kan tillhandahållas i mer än en jurisdiktion. Om tjänsten tillhandahålls inom EG men under övergången mellan beskattning enligt artikel 57 respektive 55, bör den enligt regerin- gens mening i sin helhet beskattas enligt artikel 57. Med senast angivet

Prop. 2009/10:15

113

exempel betyder det att om en restaurangtjänst börjar tillhandahållas på Prop. 2009/10:15 tåget före Kiruna och tillhandahålls hela vägen till den norska gränsen

bör den beskattas i sin helhet i Finland. Tidpunkten för när tjänsten börjar tillhandahållas bör således avgöra vilken av olika medlemsstaters juris- diktion som ska styra beskattningen. Ett sådant synsätt är emellertid inte möjligt om jurisdiktionerna tillhör en medlemsstat och ett tredje land. I ett sådant fall är artikel 55 tillämpligt under sträckan inom EG.

Skatteverket föreslår att promemorians skrivning ”under en persontran- sport inom EG” bör bytas mot ”under den del av en persontransport som genomförs inom EG” för att en bättre överensstämmelse med artikel 57 i mervärdesskattedirektivet ska uppnås. Regeringen instämmer häri och anser även att vissa andra, i huvudsak redaktionella, ändringar bör göras i promemorians förslag.

Skatteverket anför vidare att 5 kap. 2 b § ML, på inledningsvis angivna grunder, bör få en lydelse och utformning som korresponderar den före- slagna 5 kap. 14 § ML. Den förstnämnda paragrafen har tidigare anpas- sats till den numera upphävda artikel 8.1 c i det sjätte direktivet (se prop. 1996/97:81 s. 19). Denna artikel motsvaras materiellt sett av den gällan- de artikel 37 i mervärdesskattedirektivet, som dock har en något annan språklig formulering. Regeringen delar därför Skatteverkets uppfattning att 5 kap. 2 b § ML bör anpassas till motsvarande och gällande lydelse av EG-rätten. Lagtekniskt bör de definitioner som är gemensamma för 5 kap. 2 b och 14 §§ ML endast anges på ett ställe, varför den senare paragrafen bör hänvisa till den förra för innehållet i dessa.

Sammanfattningsvis föreslås regler motsvarande den nya artikel 57 i mervärdesskattedirektivet införas i mervärdesskattelagen, dock begrän- sade till att avse tåg (för regleringen av fartyg och luftfartyg se avsnitt 6.8.8). En ny 5 kap. 14 § ML föreslås med anledning härav. Vidare juste- ras den gällande 5 kap. 2 b § ML i enlighet med vad som sägs ovan.

Mot bakgrund av de föreslagna definitionerna föreslår Lagrådet att termerna ”avgångsorten” respektive ”ankomstorten” även ska användas i 2 a kap. 7 § andra stycket 1 ML i stället för ”avgångsplats” respektive ”ankomstplats”. Detta eftersom någon saklig skillnad inte är avsedd. Regeringen har följt Lagrådets förslag.

6.8.10 Korttidsuthyrning av transportmedel

Regeringens förslag: En tjänst som avser korttidsuthyrning av tran- sportmedel är omsatt inom landet om transportmedlet faktiskt ställs till förvärvarens förfogande i Sverige. Med sådan uthyrning avses att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhängande period om högst 30 dagar eller, när det gäller fartyg, 90 dagar.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Svenska Resebyråföreningen välkomnar att reg-
lerna beträffande korttidsuthyrning klarläggs. FAR SRS anser att begrep-
pet ”ställs till förfogande” bör förtydligas.
Skälen för regeringens förslag: Genom direktiv 2008/8/EG införs en
ny artikel 56 i mervärdesskatteskattedirektivet. Artikeln som avser kort-
tidsuthyrning av transportmedel saknar föregångare i mervärdesskatte-
direktivet och mervärdesskattelagen. Den föreskriver att ett tillhandahål-	114

lande av korttidsuthyrning av transportmedel är omsatt i det land där transportmedlet faktiskt ställs till kundens förfogande (artikel 56.1). Vi- dare definierar den innebörden av korttidsuthyrning (artikel 56.2). Där- med avses att transportmedlet får innehas eller användas under en sam- manhängande period om högst 30 dagar. Tiden för fartyg är dock särreg- lerad och uppgår i stället till 90 dagar. Reglerna gäller omsättning av ut- hyrningstjänst till såväl näringsidkare som någon som inte är näringsid- kare.

Hyra av annan lös egendom än transportmedel faller under endera hu- vudregel, dvs. de föreslagna 5 kap. 5 och 6 §§ (de nya artiklarna 44 och 45 i mervärdesskattedirektivet), beroende på vilken status hyrestagaren har. Särreglering gäller dock om hyrestagaren är någon som inte är näringsidkare och etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas utanför EG (den föreslagna 5 kap. 17 § vilken motsvaras av den nya artikel 59 i sam- ma direktiv).

Bakgrunden till den nya artikel 56 är vissa problem som uppkommer för en del medlemsstater vid uthyrning av transportmedel till näringsid- kare enligt gällande regler i mervärdesskattedirektivet. Problemen består i att en näringsidkare kan undgå de avdragsförbud för ingående skatt som gäller vid hyra av fordon i vissa medlemsstater. Detta genom att hyra fordonet i en annan medlemsstat, trots att fordonet uteslutande används i medlemsstaten där näringsidkaren hör hemma, och få skatten på hyran återbetald i den andra medlemsstaten. I huvudsak hanteras detta problem visserligen genom den nya huvudregeln i artikel 44 i mervärdesskatte- direktivet, som innebär att uthyrningen ska anses omsatt där hyrestagaren har sitt säte eller ett fast etableringsställe. Denna lösning kompletteras emellertid av den här aktuella artikel 56, eftersom korttidsuthyrning av praktiska skäl måste hanteras annorlunda. I korttidsfallet är nämligen presumtionen att transportmedlet används där det ställs till kundens för- fogande, dvs. att tjänsten konsumeras i det landet. Det kan dessutom vara svårt för uthyraren (säljaren) att vid en tillfällig uthyrning, som sker utan tidigare kontakt, tillfredsställande kunna kontrollera hyrestagaren status.

I huvudsak tre frågor uppkommer när det gäller hur den nya artikel 56 ska tillämpas.

En första fråga är vad som ska förstås med ett transportmedel. Inled- ningsvis bör framhållas att definitionen av nya transportmedel i artikel 2.2 i mervärdesskattedirektivet, vilken motsvaras av 1 kap. 13 a § ML, inte är tillämplig i detta sammanhang. Med transportmedel bör i stället förstås farkoster och anordningar som normalt används för att transpor- tera personer eller föremål mellan olika platser. Detta gäller oberoende av om de är motordrivna eller inte. Exempel på transportmedel som om- fattas av artikel 56 är bilar, motorcyklar, fritidsbåtar, flygplan, cyklar, jordbrukstraktorer, järnvägsvagnar och släpvagnar. Det bör dock särskilt framhållas att containrar inte är ett transportmedel.

En andra fråga är den närmare innebörden av att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhängande period av antingen 30 eller 90 dagar. För att avgöra om hyresperioden är att betrakta som kort- tidsuthyrning eller inte är hyresavtalet en utgångspunkt. Avgörande för bedömningen är emellertid ytterst de faktiska förhållandena. Avtalet ger endast en presumtion avseende avtalstidens längd.

Prop. 2009/10:15

115

En relaterad fråga är vilken tidrymd som måste löpa mellan två hyres- kontrakt – som avser samma transportmedel, på samma avtalsvillkor och som var för sig är att betrakta som korttidsuthyrning – för att de också ska anses vara sådan uthyrning i lagens mening. Enligt regeringens me- ning är 48 timmar en lämplig period i detta avseende. I annat fall bör varje tidigare ingånget avtal beaktas vid avgörandet av ett efterföljande avtals status. För att undvika uppkomsten av onödig administrativ börda för de berörda bör emellertid ett avtal om korttidsuthyrning, vilket före- går ett avtal som på nu angivet vis betraktas som långtidsuthyrning, nor- malt inte medföra att även det förstnämnda avtalet omklassificeras. Om det dock framgår av omständigheterna i det enskilda fallet att huvud- syftet med avtalen är att uppnå skattefördelar, bör även det första avtalet retroaktivt anses vara långtidsuthyrning. Vidare bör ett avtal som för- längs så att det överskrider de föreskrivna 30 eller 90 dagarna omklassi- ficeras till långtidsuthyrning. Om emellertid det är uppenbart att avtalet förlängts till följd av force majeur-liknande omständigheter utanför par- ternas kontroll bör någon sådan omklassificering inte ske.

En ytterligare likartad situation är när ett avtal om korttidsuthyrning följs av ytterligare ett sådant kontrakt mellan samma parter men avser olika transportmedel. Situationen kan exemplifieras med en näringsid- kare som först hyr en personbil av märket Volvo under 30 dagar av en viss uthyrare och därefter, i direkt anslutning, under 30 dagar en person- bil av märket Saab av samme uthyrare. I situationer som denna bör, en- ligt regeringens uppfattning, avtalen i regel bedömas var för sig vid be- stämmandet om de utgör korttidsuthyrning eller inte. Om däremot sak- förhållandena visar att avtalens huvudmål är att uppnå skattefördelar bör de bedömas på det sätt som anges i föregående stycke i fråga om på varandra följande avtal.

Den tredje frågan som uppkommer när det gäller hur den nya artikel 56 ska tillämpas är vad som bör avses med att transportmedlet faktiskt ställs till förvärvarens förfogande i Sverige. Enligt regeringens mening betyder det att förvärvaren av uthyrningstjänsten ska ta transportmedlet i fysisk besittning här i landet. Det är alltså inte tillräckligt att denne disponerar över transportmedlet i juridisk mening genom ett underskrivet avtal eller tillgång till nycklar.

I nu beskriven form gäller reglerna i två år. Den 1 januari 2013 träder en ny lydelse av 56.2 i kraft och från denna tidpunkt reglerar den annan uthyrning av transportmedel än korttidsuthyrning (ovan och i fortsätt- ningen långtidsuthyrning). Den avser då enbart uthyrning till en person som inte är näringsidkare. Vid samma tidpunkt införs dessutom en sär- skild regel för långtidsuthyrning av fritidsbåtar till andra än näringsid- kare. Att ändringarna införs i två steg beror på att vissa medlemsstater har uppgivit att det annars kan uppstå svårigheter med att införa reglerna i tid. För förslagen i dessa delar se vidare avsnitt 6.11.

För långtidsuthyrning av transportmedel gäller i sammanfattning föl- jande. Om uthyrningstjänsten är omsatt till någon som inte är näringsid- kare gäller från och med den 1 januari 2010 till utgången av 2012 den nya huvudregeln för sådana personer i artikel 45 i mervärdesskattedirek- tivet (den föreslagna 5 kap. 6 § ML). Därefter gäller artikel 56.2 i samma direktiv. När detta slags uthyrning av transportmedel sker till en närings- idkare gäller både före och efter 2013 den nya huvudregeln för omsätt-

Prop. 2009/10:15

116

ning till sådana (artikel 44 i direktivet respektive den föreslagna 5 kap. Prop. 2009/10:15 5 § ML).

Regler motsvarande artikel 56 i den lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010 föreslås tas in i mervärdesskattelagen. Samtidigt bör upp- märksammas att 5 kap. 8 § andra stycket ML upphävs i detta lagstift- ningsärende. Denna regel har sitt ursprung i den gällande artikel 58 i mervärdesskattedirektivet. Regeln innebär att om en uthyrningstjänst avseende transportmedel och transporthjälpmedel utnyttjas eller på annat sätt tillgodogörs uteslutande i Sverige ska den på i regeln närmare an- givna grunder anses omsatt inom landet. I och med att korttidsuthyrning av transportmedel nu kommer att regleras på annat vis saknas anledning att ha kvar denna särreglering. Det bör emellertid noteras att det enligt artikel 59 a i mervärdesskattedirektivet, i dess lydelse enligt direktiv 2008/8/EG, är möjligt att i framtiden införa en sådan regel igen om det skulle befinnas nödvändigt.

De föreslagna ändringarna bör tas in i en ny 5 kap. 15 § ML

6.8.11 Övriga tjänster

Regeringens förslag: Dagens regel i 5 kap. 7 § mervärdesskattelagen (1994:200, ML) om beskattningsland för vissa särskilt uppräknade tjänster (bl.a. upplåtelse av upphovsrätter, konsulttjänster, informa- tionstjänster, telekommunikationstjänster och elektroniska tjänster), så kallade övriga tjänster, överförs till en ny regel som är begränsad till att endast gälla när tjänsterna tillhandahålls personer som inte är näringsidkare i länder utanför EG. Begreppet ”transporthjälpmedel” utmönstras dock samtidigt ur paragrafen .

Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med promemorians. I regeringens förslag utmönstras dock begreppet ”transporthjälpmedel” ur regeln. I förhållande till promemorian har vidare den föreslagna 5 kap. 17 § ML bearbetats ytterligare. Därtill görs vissa rent språkliga änd- ringar.

Remissinstanserna: Skatteverket och Lantbrukarnas Riksförbund an- ser att den språkliga utformningen av den föreslagna 5 kap. 16 § första meningen ML bör ses över. Skatteverket lämnar också förslag på lydelser för 5 kap. 16 § första meningen och 17 § ML. Verket föreslår även att ”eller transporthjälpmedel” stryks i den föreslagna 5 kap. 18 § 8 ML för att uppnå överensstämmelse med artikel 59 g i mervärdesskattedirektivet. Verket påpekar därvid att de bestämmelser i direktivet som särskilt regle- rar omsättningsland vid uthyrning av transportmedel inte omfattar uthyr- ning av transporthjälpmedel. Skatteverket föreslår dessutom begreppet ”skrivtjänster” stryks i den föreslagna 5 kap. 18 § 3 ML eftersom sådana tjänster inte anges i motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirek- tivet.

Skälen för regeringens förslag: I den gällande lydelsen av mervärdes- skattedirektivet regleras i artiklarna 56–59 var så kallade övriga tjänster ska anses tillhandahållna. Med övriga tjänster menas följande tjänster (artikel 56.1):

117

a) Överlåtelse av upphovsrätter, patent, licenser, varumärken och lik- Prop. 2009/10:15 nande rättigheter.

b) Reklamtjänster.

c) Tjänster av rådgivare, ingenjörer, konsultbyråer, jurister, revisorer och andra liknande tjänster, liksom databehandling och tillhandahållande av information.

d) Åtaganden att helt eller delvis avstå från att utöva en närings- verksamhet eller en rättighet som avses i denna artikel.

e)Bank-, finansierings- och försäkringstransaktioner, däribland åter- försäkring, med undantag för uthyrning av bankfack.

f) Tillhandahållande av personal.

g) Uthyrning av materiell lös egendom, med undantag för alla slags transportmedel.

h) Tillhandahållande av tillträde till distributionssystem för naturgas och el samt transport och överföring genom dessa system och tillhanda- hållande av andra tjänster som är direkt kopplade därtill.

i) Telekommunikationstjänster.

j) Radio- och televisionssändningar.

k) Tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg.

l) Tillhandahållande av tjänster av förmedlare i annans namn och för annans räkning, när förmedlaren deltar i tillhandahållandet av sådana tjänster som avses i denna punkt.

När de nämnda tjänsterna tillhandahålls mellan beskattningsbara per- soner i olika länder, ska de anses tillhandahållna i det land köparen har sätet eller etablering för vilket förvärvet görs. Detsamma gäller om tjän- sten tillhandahålls en köpare utanför gemenskapen (oavsett om denne är en beskattningsbar person eller inte).

Regleringen av var dessa tjänster ska anses tillhandahållna ändras till viss del genom direktiv 2008/8/EG. När det gäller omsättning mellan be- skattningsbara personer omfattas tjänsterna av huvudregeln i nya artikel 44 i mervärdesskattedirektivet. De kommer därmed att fortsätta beskattas i köparens land, normalt med omvänd skattskyldighet. Resultatet blir i dessa fall alltså i praktiken detsamma som i dag även om lagstiftnings- tekniken är annorlunda.

När det gäller tjänster som omsätts från näringsidkare i ett land till privatpersoner i ett annat ska de enligt huvudregeln beskattas i det land säljaren har sätet eller etablering från vilket tjänsten tillhandahålls. Detta gäller såväl enligt dagens regler (artikel 43 i mervärdesskattedirektivet) som enligt de regler som införs genom direktiv 2008/8/EG (nya artikel 45 i mervärdesskattedirektivet). Dagens regler (artikel 56 i mervärdes- skattedirektivet) och den nya artikel 59 i direktivet innebär också att de s.k. övriga tjänsterna som anges ovan ska anses omsatta utomlands om de omsätts till privatpersoner som är bosatta utanför EG. Det bör dock note- ras att den sista punkten i den gällande katalogen, punkten l avseende förmedlingstjänster, utgår ur den nya artikelns katalog.

I det gällande direktivet (artikel 58) finns dessutom en bestämmelse om att medlemsstaterna för bl.a. de tjänster som anges i artikel 56.1 (se uppräkningen ovan) får bestämma att de ska anses tillhandahållna inom landet om det faktiska utnyttjandet av tjänsten äger rum inom landet. Detta får göras för att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning

118

eller snedvridning av konkurrensen. Denna bestämmelse återfinns i det nya artikel 59 a.

När det gäller telekommunikationstjänster och radio- och televisions- sändningar från en näringsidkare i ett land utanför EU till en privatperson inom EU har medlemsstaterna dock ingen valfrihet. De ska beskattas där de faktiskt utnyttjas (artikel 59 b i nya direktivet och artikel 59 i gällande direktiv). Bakgrunden till denna regel är att det för ett antal år sedan förekom skatteflykt från EG till tredje land inom telekommunikations- området. Detta ledde även till konkurrenssnedvridning i branschen (se vidare prop. 1996/97:81, s.13 ff.).

För elektroniska tjänster som tillhandahålls en privatperson som är etablerad inom EG från ett företag utanför EG innebär dagens direktiv att beskattning ska ske i det land köparen är etablerad (artikel 57). Bakgrun- den till den regeln är att medlemsstaterna vill åstadkomma beskattning i det land tjänsten konsumeras, vilket har presumerats vara där köparen är etablerad (bosatt), jfr prop. 2002/03:77, s. 31 ff.. Denna regel finns kvar i det nya direktivet men på ny plats (artikel 58). Inte heller där sker alltså i praktiken någon förändring genom det nya direktivet.

De nämnda ändringarna av reglernas uppbyggnad som följer av direk- tivet 2008/8/EG innebär att vissa ändringar också måste göras i mervär- desskattelagen. De regler som i dag finns i 5 kap. 7 § ML måste begrän- sas till att avse endast tjänster till annan än näringsidkare utanför EG. Detta görs genom de nya 5 kap. 16–18 §§ ML. Omsättning av de aktuella tjänsterna till beskattningsbara personer kommer att omfattas av den nya huvudregeln i 5 kap. 5 § ML. Reglerna om försäljning av elektroniska tjänster, telekommunikationstjänster samt radio- och televisionssändnin- gar från företag i tredje land till privatpersoner i Sverige eller EG över- förs till den nya 5 kap. 16 § ML. Reglerna utgör ingen ändring mot dagens tillämpning i fråga om vissa tjänster vars faktiska nyttjande sker utanför EG.

Av den nya artikel 58 andra stycket i mervärdesskattedirektivet fram- går det att kommunikation mellan tillhandahållaren och förvärvaren genom elektronisk post i sig inte betyder att det rör sig om en tjänst som tillhandahålls elektroniskt. Denna regel finns redan i dag i direktivet och är därför redan införd i 18 c § mervärdesskatteförordningen (1994:223).

En rent språklig ändring företas i den föreslagna 5 kap. 18 § 7 på så sätt att ”tillhandahållande av arbetskraft” ersätter det tidigare ”uthyrning av arbetskraft”.

Skatteverket och Lantbrukarnas Riksförbund anser att den språkliga ut- formningen av den föreslagna 5 kap. 16 § första meningen ML bör ses över. Regeringen delar denna bedömning och föreslår därför erforderliga språkliga justeringar.

Vidare föreslår Skatteverket, på inledningsvis angivna grunder, att ”transporthjälpmedel” inte ska ingå i den föreslagna 5 kap. 18 § 8 ML. Regeringen delar även denna bedömning och föreslår följaktligen att be- greppet utmönstras ur den aktuella bestämmelsen.

När det gäller Skatteverkets förslag att stryka begreppet ”skrivtjänster” i den föreslagna 5 kap. 18 § 3 ML anser regeringen att det bör övervägas i ett annat sammanhang än detta lagstiftningsärende, eftersom det inte har ett nära samband med övriga förslag.

Med anledning av det ovanstående föreslås nya 5 kap. 16–18 §§ ML.

Prop. 2009/10:15

119

År 2015 ändras artikel 58 i mervärdesskattedirektivet på så sätt att tele- Prop. 2009/10:15 kommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektro-

niska tjänster som tillhandahålls en som icke är näringsidkare beskattas där förvärvaren är bosatt oavsett om tillhandahållaren är etablerad inom EG eller inte. Ett lagförslag i den delen kommer att lämnas vid ett senare tillfälle.

6.8.12 Varutransporttjänster i samband med export och import m.m.

Regeringens förslag: Den gällande 5 kap. 11 § mervärdesskattelagen (1994:200, ML) ska betecknas 5 kap. 19 § ML. Samtidigt ska en följd- ändring göras i paragrafen med anledning av att den gällande 5 kap. 9 § ML omnumrerats till 5 kap. 3 a § ML.

Lastning, lossning, transport eller andra tjänster i samband med ex- port eller import av varor som omfattas av 9 c kap. 1 § ML ska anses omsatta utomlands.

Promemorian förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag. Regeringens förslag har dock en något annan lagteknisk utformning
än promemorians och saknar promemorians hänvisning till 3 kap. 30 §
ML.
Remissinstanserna: Skatteverket anser att promemorians förslag av-
seende ändringar i 5 kap. 19 § ML bör motiveras närmare.
Skälen för regeringens förslag: Med anledning av den föreslagna nya
strukturen på 5 kap. mervärdesskattelagen bör den gällande 5 kap. 11 §
ML omnumreras om placeras sist i det omstrukturerade kapitlet med be-
teckningen 5 kap. 19 § ML.
Vissa ytterligare ändringar bör även göras ifråga om vad som före-
skrivs i de gällande 5 kap. 11 § 2 a och 2 b ML när paragrafen omnumre-
ras till 5 kap. 19 § ML. Motsvarigheten till de nyssnämnda två punkterna
är artikel 146.1 e i mervärdesskattedirektivet. Där framgår att medlems-
staterna ska undanta tillhandahållande av tjänster, inbegripet transporter
och transaktioner som har samband med dessa, med undantag av sådana
tillhandahållanden av tjänster som är undantagna från skatteplikt i en-
lighet med artiklarna 132 (undantag för vissa verksamheter av hänsyn till
allmänintresset) och 135 (undantag för andra verksamheter). Detta under
förutsättning att tillhandahållandet av tjänsterna är direkt förbundet med
export eller import av varor när bestämmelserna i artikel 61 (temporär
tullfrihet och tullagerförfarande m.m.) och 157.1 a (annat lagerförfarande
än tullagerförfarande) tillämpas för de importerade varorna.
I av 5 kap. 11 § 2 a och b anges vissa typer av omsättningar av tjänster
som ska anses omsatta utomlands. Lydelsen av de svenska bestämmel-
serna avviker dock från hur artikel 146.1 e i mervärdesskattedirektivet är
formulerad. I 5 kap. 11 § 2 a ML anges lastning, lossning eller andra
tjänster i godsterminal, hamn- eller flygplatsverksamhet om tjänsterna
avser varor från eller till ett land utanför EG. Vidare anges i 5 kap. 11 § 2
b transport eller annan tjänst inom landet som avser varor som en spedi-
tör eller fraktförare tillhandahåller en utländsk uppdragsgivare i ett land
utanför EG i samband med import eller export av varan.	120

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked av den 18 oktober 2006, Prop. 2009/10:15 dnr 6-06/I, funnit att ordalydelsen av 5 kap. 11 § 2 a och 2 b ML inte

stämmer överens med artikel 146.1 e i mervärdesskattedirektivet.

Med anledning av det ovanstående föreslås att bestämmelserna i 5 kap. 11 § 2 a och 2 b ML ersätts med en regel i den föreslagna 5 kap. 19 § ML som bättre motsvarar vad som föreskrivs i artikel 146.1 e i mervärdes- skattedirektivet. Det sagda betyder även att den i promemorians förslag inkluderade hänvisningen till 3 kap. 30 § första stycket ML inte bör ingå i regeln. Det innebär vidare att någon motsvarighet till lokutionen ”inom landet” i den gällande 5 kap. 11 § 2 b ML inte inkluderas i den omnum- rerade paragrafen. Med detta uppnås även resultatet att varutransporttjän- ster som tillhandahålls näringsidkare i samband med export och viss im- port anses omsatta utomlands. För dessa varutransporttjänster ligger den nya regeln därmed nära vad som föreskrivs i den gällande 5 kap. 5 § förs- ta stycket andra meningen ML.

Den gällande 5 kap. 11 § ML föreslås betecknas 5 kap. 19 § ML och utformas i enlighet med vad som sagts ovan.

6.8.13 Följdändringar i reglerna för vinstmarginalbeskattning av resebyråer

Regeringens förslag: Lydelsen av 9 b kap. 4 § första stycket mervär- desskattelagen (1994:200, ML) ska modifieras så att regeln är oförändrad i sak jämfört med gällande rätt. Förslaget föranleder en följdändring i 5 kap. 1 § ML.

Promemorians förslag: Regeringens förslag avviker från promemo- rians på så sätt att det inte innehåller någon hänvisning till 5 kap. mervär- desskattelagen.

Remissinstanserna: Skatteverket, Näringslivets skattedelegation och

Sveriges Kommuner och Landsting framför att förslaget innebär en mate- riell ändring i 9 b kap. 4 § första stycket ML som inte kan vara avsedd. Vidare föreslår Skatteverket vissa i remissvaret närmare angivna ändrin- gar i samma lagrums andra stycke.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 307 andra stycket i mer- värdesskattedirektivet framgår att resebyråtjänster ska beskattas i den medlemsstat där resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verk- samhet eller har ett fast etableringsställe varifrån tillhandahållandet av tjänsten görs. Denna regel är införlivad i mervärdesskattelagen genom att 9 b kap. 4 § första stycket ML hänvisar till beskattningslandregeln i 5 kap. 8 § i samma lag. Förslaget innebär att reglerna i 5 kap. från och med 2010 kommer att skilja sig åt mellan omsättning till näringsidkare och personer som inte är näringsidkare. Den aktuella hänvisningen till 5 kap. 8 § ML bör därför ersättas med en uttrycklig regel motsvarande artikel 307 andra stycket i direktivet.

Skatteverket har lämnat ett förslag avseende i 9 b kap. 4 § andra styc- ket ML. Regeringen finner att förslaget ligger vid sidan om förevarande lagstiftningsärende och att det därför får övervägas i ett annat samman- hang.

121

Förslaget medför ändringar i 9 b kap. 4 § första stycket ML och 5 kap. Prop. 2009/10:15 1 § ML.

6.8.14 Vissa tjänster som uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EG

Regeringens förslag: En varutransporttjänst som tillhandahålls en näringsidkare ska anses omsatt utomlands om den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EG. Detsamma gäller tjänster som tillhandahålls en näringsidkare och tjänsterna har anknytning till transportverksamhet eller innebär värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom.

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag i detta avseende.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Jfr dock avsnitt 6.8.4 och 6.8.7.

Skälen för regeringens förslag: Av avsnitt 6.8.4 och 6.8.7 framgår att två remissinstanser uttrycker oro för att vissa tjänster kan komma att dubbelbeskattas i de fall tjänsterna i sin helhet utförs i ett tredje land samtidigt som de omfattas av den föreslagna 5 kap. 5 § ML i de fall köparen är en näringsidkare som är etablerad i Sverige. Tjänsterna i fråga är varutransporttjänster och tjänsterna med anknytning till transportverk- samhet eller innebär värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom, dvs. sådana tjänster som anges i den föreslagna 5 kap. 12 § ML.

De nu aktuella tjänsterna är sådana som det är förhållandevis enkelt att avgöra om de uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EG. Mot denna bakgrund och bl.a. hur transporttjänster i övrigt beskattas enligt den föreslagna 5 kap. 9 § ML synes det, enligt regeringens mening, välavvägt att dessa tjänster undantas från svensk beskattning om de ute- slutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EG med stöd av artikel 59 a a i mervärdesskattedirektivet.

Den föreslagna regleringen bör tas in i den nya 5 kap. 19 § 5 ML

122

6.9

Registrering och periodisk sammanställning

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: Skatteverket ska registrera en näringsidkare som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EG-land som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i mervärdesskattedirektivet.

Den som är skyldig att lämna en periodisk sammanställning ska lämna uppgifter om omsättning av en tjänst som är skattepliktig i det EG-land där tjänsten är omsatt och förvärvaren av tjänsten är skatt- skyldig för förvärvet i det landet i enlighet med tillämpningen av arti- kel 196 i mervärdesskattedirektivet.

Bemyndigandet i 10 kap. 33 § andra stycket skattebetalningslagen (1997:483) avseende rätten för regeringen eller den myndighet rege- ringen föreskriver att meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en periodisk sammanställning ges en modernare form.

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om registreringsskyldig- het i 3 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) inkluderar i sin gäl- lande lydelse, utom i vad som föreslås ovan, den ytterligare registre- ringsskyldighet som införs i mervärdesskattedirektivet genom direktiv 2008/8/EG. Några andra lagstiftningsåtgärder än den föreslagna be- hövs följaktligen inte i anledning härav.

Några lagstiftningsåtgärder krävs inte heller på grund av de ändrin- gar direktivet medför i regleringen av vilka uppgifter en periodisk sammanställning ska innehålla. Det existerande bemyndigandet (se 10 kap. 33 § andra stycket SBL och 65 § skattebetalningsförordningen [1997:750]) är tillräckligt för att Skatteverket ska kunna meddela er- forderliga föreskrifter om uppgiftslämnandet.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med rege- ringens så när som på att regeringens förslag även innehåller en uttryck- lig motsvarighet till artikel 214 e i mervärdesskattedirektivet och att be- myndigandet i 10 kap. 33 § andra stycket SBL nu föreslås moderniserat.

Remissinstanserna: Skatteverket anför att eftersom förslagets tillämp- ningsområde avgränsas genom en hänvisning till mervärdesskattedirek- tivet är det särskilt viktigt att det kommenteras närmare, t.ex. i fråga om vilka tjänster som avses. Verket föreslår vidare – på i remissvaret närma- re angivna grunder – att ordet ”förvärv” i 10 kap. 33 § första stycket 1 SBL bör strykas för att undanröja osäkerhet om vad bestämmelsen avser. FAR SRS påpekar att förslaget medför att säljarna måste känna till hur samtliga övriga 26 medlemsländer bedömer den tjänst som har tillhanda- hållits för att kunna bestämma om rapportering ska ske eller inte. FAR SRS framhåller att något system som möjliggör en sådan kontroll inte finns i dag och att det därför vore önskvärt om rapporteringsskyldigheten anges utan hänvisning till mervärdesskattedirektivet. Näringslivets Skattedelegation (NSD) påtalar även de svårigheten att avgöra om en tjänst är skattepliktig i det andra EG-landet då medlemsstaternas mer- värdesskatteregler inte är fullt ut harmoniserade på tjänsteområdet. Både FAR SRS och NSD framhåller också att säljaren inte heller har något forum att vända sig till för att utreda frågan.

123

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Vem som är skyldig att registrera sig till mervärdesskatt framgår av artikel 214 i mervär- desskattedirektivet. Motsvarande svenska reglering finns i 3 kap. 1 § 2, 4 och 5 SBL. Genom direktiv 2008/8/EG införs två nya registreringsgrun- der, artiklarna 214 d och 214 e. De nya grunderna sammanhänger med den skattskyldighet som föreskrivs i den nya artikel 196 som också införs i mervärdesskattedirektivet genom direktiv 2008/8/EG. I artikel 196 före- skrivs att mervärdesskatten ska betalas av köparen när förvärvet avser sådana tjänster som avses i artikel 44 i direktivet, dvs. när huvudregeln för beskattningsland avseende omsättningar till näringsidkare är tillämp- lig. De två nya registreringsgrunderna i artikel 214 föreskriver att både köparen och säljaren i en sådan transaktion är skyldiga att registrera sig till mervärdesskatt. Av 3 kap. 1 § 2 och 4 ML följer att Skatteverket ska registrera den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen och den som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9–13 §§. I promemorian görs bedömningen att den existerande regleringen i skatte- betalningslagen därmed redan i dag har en formulering som täcker den registreringsskyldighet som införs i mervärdesskattedirektivet genom direktiv 2008/8/EG. Regeringen kan inte ansluta sig till denna bedöm- ning när det gäller vad som föreskrivs i artikel 214 e i mervärdesskatte- direktivet, dvs. i fråga om skyldigheten att registrera säljaren. För att genomföra direktivet i denna del bör det i 3 kap. 1 § SBL införas en skyldighet för Skatteverket att registrera en näringsidkare som är etable- rad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EG-land som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i mervärdesskattedirektivet.

De beskrivna förändringarna i EG-rätten medför också ändringar i reg- leringen av vem som är skyldig att lämna en periodisk sammanställning. Denna skyldighet framgår av artikel 262 i mervärdesskattedirektivet och 10 kap. 33–37 §§ SBL. I dag avser sammanställningen enbart EG-han- deln med varor. Genom direktiv 2008/8/EG kompletteras artikel 262 med regler om att även vissa tjänster ska tas upp i sammanställningen.

Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering är även skyldig att enligt 10 kap. 33 § SBL lämna en periodisk samman- ställning vari uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder ska upptas. I artikel 262 c i mervär- desskattedirektivet utökas skyldigheten till vissa tjänster. I skattebetal- ningslagen föreslås därför att en bestämmelse införs innebärande att den som är skyldig att lämna en periodisk sammanställning ska lämna upp- gifter om omsättning av en tjänst som är skattepliktig i det EG-land där tjänsten är omsatt och förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för för- värvet i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i mervär- desskattedirektivet.

Tre remissinstanser betonar på olika sätt svårigheterna för en säljare att avgöra om en tjänst är skattepliktig i det andra EG-landet. Regeringen inser att förslaget ger upphov till sådana problem. Samtidigt kan de svår- ligen avhjälpas eftersom kontrollsystemet bygger på att det andra EG- landet ska få uppgifter som korresponderar med den skatt som köparen ska betala enligt det landets regler. En hänvisning i mervärdesskattelagen till artikel 196 i mervärdesskattedirektivet framstår därför som nödvän- dig. Två instanser framhåller också att säljaren inte heller har något fo-

Prop. 2009/10:15

124

rum att vända sig till för att utreda frågan. Det är regeringens uppfattning Prop. 2009/10:15 att de olika medlemsstaternas skattemyndigheter bör kunna vara behjälp-

liga i utredningsfrågan, t.ex. genom att sammanställa erforderliga upp- gifter.

Skatteverket föreslår att ordet ”förvärv” i 10 kap. 33 § första stycket 1 SBL stryks. Detta för att undanröja osäkerhet om vad bestämmelsen av- ser. Regeringen konstaterar att denna fråga faller utanför ramen och där- för bör övervägas i ett annat sammanhang.

Genom direktiv 2008/8/EG ändras även artikel 264 som reglerar inne- hållet i den periodiska sammanställningen. I dag föreskriver Skatteverket med stöd av det bemyndigande som finns i 10 kap. 33 § andra stycket SBL och 65 § skattebetalningsförordningen (1997:750) dessa uppgifter. Detta föreslås även ske när det gäller de uppgifter som föreskrivs i den nya lydelsen av artikel 264.

Slutligen bör, enligt regeringens mening, bemyndigandet i 10 kap. 33 § andra stycket SBL ges en modernare form (jfr avsnitt 8.11.5).

6.10 Ändringar i 5 kap. mervärdesskattelagen med avsett ikraftträdande år 2011

Regeringens förslag: Förslaget i avsnitt 6.8.6 ska inskränkas till att gälla situationen att förvärvaren av de där omnämnda tjänsterna är någon som inte är näringsidkare.

Tillträdet som tillhandahålls en näringsidkare till kulturella och lik- nande andra evenemang är omsatt inom landet om evenemanget fak- tiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till till- trädet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) an- märker att författningskommentaren till den föreslagna 5 kap. 11 a § ML endast anger exempel på vilka tjänster som kan anses ha anknytning till tillträdet. Bestämmelsens innebörd och räckvidd bör, enligt SKL, anges mer exakt för att möjliggöra en korrekt tillämpning. SKL menar att ett flertal tjänster, utöver de exemplifierade, bör kunna anses som tjänster med anknytning till tillträdet, t.ex. tillhandahållande mot ersättning av seminarier på en mässa och lunch på en kongress. SKL finner det olyck- ligt om tjänster i ett sammansatt tillhandahållande ska bedömas enligt olika omsättningslandsregler. Svenska Resebyråföreningen anför att från och med 2011 ska den föreslagna 5 kap. 5 § ML tillämpas för kulturella m.m. vilket kan komma att leda till dubbelbeskattning av sådana tjänster.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 2011 träder de nya artiklarna 53 och 54 i mervärdesskattedirektivet i kraft. Artiklarnas grund återfinns i artikel 3 i direktiv 2008/8/EG. Från denna tidpunkt gäller arti- kel 53 i mervärdesskattedirektivet enbart omsättningar till näringsidkare samt tillhandahållandet av själva tillträdet till vissa arrangemang och tjänster i anknytning till detta. Arrangemangen är desamma som i den till dess gällande lydelsen av artikel 53 betecknas verksamheter, dvs. kultu-

rella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhåll-

125

ningsmässiga eller liknande arrangemang. Det sistnämnda exemplifieras med mässor och utställningar. Tillträdet och tjänsterna i anknytning till detta ska beskattas där evenemanget faktiskt äger rum. Det bör noteras att i den svenska lagtexten har valts ordet ”evenemang” där direktivet an- vänder dels detta ord, dels ordet ”arrangemang”. Direktivets ord ”verk- samhet” motsvaras av det språkligt lämpligare ordet ”aktivitet” i mervär- desskattelagen. Från och med den 1 januari 2011 överförs innehållet i artikel 53 till artikel 54, vars tillämpningsområde dock inskränks till att gälla icke näringsidkare.

Skälet till uppdelningen av reglerna är, som också nämns i avsnitt 6.8.6, ambitionen att minska regelns tillämpningsområde för omsättning av de aktuella tjänsterna till näringsidkare och i stället tillämpa huvud- regeln i artikel 44 i mervärdesskattedirektivet (förslagets 5 kap. 5 § ML) i så stor omfattning som möjligt och lämpligt. För näringsidkare bör regeln med andra ord bara tillämpas när det är opraktiskt att tillämpa huvud- regeln. På så sätt förenklas för företagen genom att mervärdesskatten ska betalas i det land där förvärvaren av tjänsten är etablerad och av denne genom så kallad omvänd skattskyldighet. I annat fall tvingas näringsid- kare betala mervärdesskatt och begära återbetalning i situationer där det saknas skäl att frångå huvudregeln. Av det sagda följer att den nya artikel 53 i direktivet som gäller från den 1 januari 2011, bör tillämpas restrik- tivt.

Ett evenemang är något som är mer begränsat än en aktivitet, som har ett element av kontinuitet i sig. En utställning, ett seminarium, en konfe- rens och en fotbollsmatch är evenemang. Däremot är t.ex. ett tränings- pass i veckan en aktivitet och detsamma gäller en terminskurs i drejning. Om en sådan aktivitet tillhandahålls någon som inte är näringsidkare kommer den enligt den nya artikel 54 i mervärdesskattedirektivet att beskattas där den faktiskt äger rum. Om aktiviteten i stället omsätts till en näringsidkare beskattas den enligt den nya artikel 44 i direktivet (den föreslagna 5 kap. 5 § ML). Det bör i sammanhanget uppmärksammas att begreppet aktivitet inkluderar begreppet evenemang och att reglerna som styr aktiviteter, både före och efter den 1 januari 2011, även gäller för evenemang.

Begreppet tillträde avser rätten att vistas på en plats eller beloppet som erläggs för att få vistas där. Tillträde exemplifieras bäst med försäljnin- gen av entrébiljetter och det avser endast tjänster vars väsentliga funktion är att ge rätten att komma in på ett evenemang. Om betalningen för att deltagandet i t.ex. ett seminarium eller en konferens i stället i sin helhet hanteras före evenemanget och någon möjlighet att närvara inte finns utan sådan betalning bör betalningen dock inte anses utgöra tillträde. I en sådan situation finns inte heller något behov av att betrakta betalningen som tillträde, eftersom det saknas en fysisk närvaro av både närings- idkare och andra än näringsidkare som avser att delta i evenemanget när betalningen görs. Om ett sådant evenemang däremot även är öppet för allmänheten genom biljettförsäljning bör betalningen följaktligen anses utgöra tillträde i samtliga fall.

Sveriges Kommuner och Landsting berör bl.a. frågan om vad som gäl- ler vid blandade omsättningar. I detta fall gäller att om inte tillträdet är den mest framträdande delen av de tjänster som tillhandahålls utgör om- sättningen inte tillträde.

Prop. 2009/10:15

126

EG-domstolens uttalande i punkten 30 i avgörandet den 25 februari Prop. 2009/10:15 1999 C-349/96, Card Protection Plan Ltd [CPP] mot Commissioners of

Customs & Excise, REG 1999, s. I-973, kan användas vid tolkningen av begreppet ”tjänster i anknytning till tillträdet”. En tjänst ska, enligt dom- stolen anses som underordnad en huvudsaklig tjänst när kunderna inte efterfrågar den i sig, utan då den endast är ett medel att på bästa sätt åt- njuta den egentliga tjänsten som tillhandahålls. När det gäller omsättnin- gar till näringsidkare gäller från och med den 1 januari 2011 att endast tjänster i anknytning till tillträdet omfattas av den nya artikel 53 i mer- värdesskattedirektivet (förslagets 5 kap. 11 a § ML). Vad avser omsätt- ningar till andra än näringsidkare finns det däremot inga begränsningar för vilka underordnade tjänster som omfattas av den nya artikel 54 i direktivet (förslagets 5 kap. 11 § ML).

Slutligen kan kort sägas att vid bedömningen av vem som organiserar aktiviteten vid tillämpningen av den nya artikel 54 i direktivet är det egentliga ansvaret för aktiviteten avgörande. Tjänster som organisatören tillhandahåller omfattas av artikeln medan tjänster som han köper inte gör det.

Med avsett ikraftträdande den 1 januari 2011 föreslås införas ändringar i 5 kap. 11 § ML och en ny 5 kap. 11 a § i mervärdesskattelagen som motsvarar nu angivna regler i artikel 3 i direktiv 2008/8/EG.

6.11 Ändringar i 5 kap. mervärdesskattelagen med avsett ikraftträdande år 2013

6.11.1 Inledning

Av avsnitt 6.8.10 framgår att avsikten är att den 1 januari 2010 införa regler i mervärdesskattelagen avseende omsättningsland för tjänster i form av korttidsuthyrning av transportmedel. Det framgår också att dessa regler avser omsättningar av sådana tjänster till både näringsidkare och de som inte är det. I mervärdesskattedirektivet träder den 1 januari 2013 en ändrad lydelse av artikel 56.2 och en ny artikel 56.3 i kraft. Båda inför ytterligare regler för uthyrning av transportmedel samt avser enbart andra än näringsidkare och långtidsuthyrning. Avsnitt 6.8.10 innehåller en sam- manfattning av vilka regler som vid olika tidpunkter styr omsättnings- landet för långtidsuthyrning av transportmedel.

6.11.2 Långtidsuthyrning av transportmedel

Regeringens förslag: En tjänst som avser långtidsuthyrning av trans- portmedel och förvärvas av någon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet om förvärvaren är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige.

En sådan uthyrningstjänst är dock omsatt utomlands om den avser en fritidsbåt som levereras till förvärvaren i ett annat EG-land än Sve- rige och uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i det EG-landet och tjänsten tillhandahålls däri-

från.

127

Promemorians förslag: Överensstämmer med promemorians. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har dock gjorts i regeringens för- slag jämfört med promemorians.

Remissinstanserna: Skatteverket anför att utformningen av den före- slagna 5 kap. 15 a § medför att långtidsuthyrning till näringsidkare fel- aktigt kommer att omfattas av 5 kap. 1 § ML. Verket lämnar även ett för- slag till utformning av den aktuella regeln.

Skälen för regeringens förslag: Som redan framgått träder en ändrad lydelse av artikel 56.2 (se avsnitt 6.8.10 för den ursprungliga lydelsen) och en ny artikel 56.3 i mervärdesskattedirektivet i kraft den 1 januari 2013. Båda införs genom artikel 4 i direktiv 2008/8/EG. Artikel 56.3 i mervärdesskattedirektivet är i praktiken en omnumrerad och fram till den tidpunkten betecknad artikel 56.2 i samma direktiv. Den anger med andra ord att korttidsuthyrning i normalfallet betyder hyra i högst 30 dagar. För fartyg gäller dock tidsgränsen 90 dagar. Den nya lydelsen av 56.2 första stycket föreskriver att omsättningslandet för tillhandahållande av annan uthyrning av transportmedel än korttidsuthyrning (fortsättningsvis be- tecknad långtidsuthyrning) är platsen där kunden är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas. Regeln gäller dock enbart för omsättningar till icke beskattningsbara personer. Sammanfattningsvis och med viss förenkling innebär detta att korttidsuthyrning av t.ex. bilar till privatpersoner beskat- tas i det land bilen ställs till kundens förfogande och att långtidsuthyrning beskattas i kundens hemland.

Med avsett ikraftträdande den 1 januari 2013 föreslås i mervärdes- skattelagen tas in bestämmelser som motsvarar nu angivna föreskrifter i artikel 4 i direktiv 2008/8/EG. Det kan dock noteras att reglerna i detta avseende placeras på ett annat vis i mervärdesskattelagen jämfört med i direktivet. Definitionen av korttidsuthyrning kvarstår enligt förslaget som 5 kap. 15 § andra stycket ML. Här bör också nämnas att långtidsuthyr- ning av transportmedel till näringsidkare även efter 2012 utgång styrs av den föreslagna huvudregeln i 5 kap. 5 § ML.

Den svenska regleringen föreslås också kompletteras med bestämmel- ser som inskränker tillämpningsområdet för de föreslagna reglerna för att de svenska reglerna inte ska omfatta långtidsuthyrningar av fritidsbåtar som ska beskattas i andra EG-länder. I annat fall skulle EG-rätten inte genomföras på ett korrekt sätt, eftersom dubbelbeskattning skulle upp- komma.

I fråga om vad Skatteverket anför hänvisar regeringen till avsnitt 6.8.1. Regeringen anser dock att språkliga och redaktionella ändringar bör gö- ras i promemorians förslag varvid verkets förslag kan utgöra förlaga.

Förslaget bör tas in i en ny 5 kap. 15 a § ML.

Prop. 2009/10:15

128

6.11.3

Långtidsuthyrning av fritidsbåt

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: En tjänst som avser långtidsuthyrning av fritids- båt är omsatt inom landet om den tillhandahålls någon som inte är näringsidkare, den avser en båt som faktiskt levereras till förvärvaren av tjänsten i Sverige och uthyraren har sätet för sin ekonomiska verk- samhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och tjänsten tillhanda- hålls därifrån.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Bakgrunden till nya lydelsen av artikel 56.2 andra stycket mervärdesskattedirektivet framgår av avsnitt 6.11.2. Detta stycke stadgar att platsen för uthyrning av fritidsbåtar till icke beskattningsbara personer i andra fall än vid korttidsuthyrning (lång- tidsuthyrning), ska vara den plats där fritidsbåten faktiskt levereras till mottagaren. Detta förutsätter dock att tjänsteleverantören faktiskt tillhan- dahåller uthyrningstjänsten från sätet för sin ekonomiska verksamhet eller från ett fast etableringsställe beläget på samma plats som leveransen sker.

I sammanhanget kan noteras att det av ett uttalande till protokollet till artikel 56 framgår att rådet uppmanar kommissionen att undersöka de olika aspekterna av uthyrning av fritidsbåtar. Detta för att vid behov läm- na förslag till rådet i syfte att säkerställa beskattning på platsen där tjäns- ten konsumeras.

Med avsett ikraftträdande den 1 januari 2013 föreslås i mervärdes- skattelagen tas in bestämmelser som motsvarar nu angivna föreskrifter i artikel 4 i direktiv 2008/8/EG.

Förslaget bör tas in i en ny 5 kap. 15 b § ML.

6.12 Ändringar i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete

De ändrade regler för i vilket land tillhandahållanden av tjänster ska be- skattas som införs genom direktiv 2008/8/EG innebär att skatten som huvudregel tillfaller medlemsstaten där köparen är etablerad vid ett gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster mellan näringsidkare. Omvänd skattskyldighet, dvs. att köparen i stället för säljaren betalar skatten, kommer i större utsträckning att tillämpas inom EG vid sådana transaktioner. De nya reglerna innebär en stor förändring av EG:s mer- värdesskattesystem. För att säkerställa en korrekt tillämpning av de nya reglerna för omvänd skattskyldighet är det viktigt att de berörda med- lemsstaterna samarbetar bl.a. vad gäller informationsutbyte. I syfte att förbättra det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna beslutade EU:s ministerråd den 12 februari 2008 om ändringar i förordning (EG) 1798/2003 om administrativt samarbete. Ändringarna finns i förordning

129

(EG) 143/20081. De innebär bl.a. att den information som utbyts mellan Prop. 2009/10:15 myndigheterna vidgas till att omfatta även sådana tjänster som företagen

p.g.a. de nya reglerna ska redovisa i den periodiska sammanställningen, dvs. sådana tjänster för vilka köparen ska betala mervärdesskatten.

De nya reglerna i direktiv 2008/9/EG om återbetalning till beskatt- ningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlems- staten leder också till att medlemsstaterna kommer att behöva utbyta avsevärt mer information. I den femte beaktandesatsen i förordningen konstateras bl.a. att informationsutbytet bör ske elektroniskt och inom ra- men för de befintliga systemen för informationsutbyte och på så vis hålla medlemsstaternas administrativa börda nere.

De nya bestämmelserna om utbyte och bevarande av information inom ramen för det förfarande som föreskrivs i direktiv 2008/9/EG förs in i ett nytt kapitel VIa med en ny artikel, 34 a, i förordningen (EG) nr 1798/20032. Reglerna ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

Den nya bestämmelsen innebär att den behöriga myndigheten, som tar emot en återbetalningsansökan i sökandens etableringsmedlemsstat, ska vidarebefordra ansökan till de behöriga myndigheterna i varje berörd återbetalande medlemsstat inom 15 kalenderdagar efter det att ansökan inkom. Det ska ske på elektronisk väg. Genom att ansökan vidarebefor- dras bekräftar myndigheten att sökanden är en i mervärdesskattehän- seende beskattningsbar person samt att det registreringsnummer för mer- värdesskatt som sökanden uppgivit är giltigt för återbetalningsperioden. Ansökan ska dock inte vidarebefordras om den sökande inte uppfyller villkoren för att ha rätt till återbetalning, t.ex. om sökanden inte är en beskattningsbar person eller om han endast bedriver skattefri verksamhet.

De behöriga myndigheterna i varje återbetalande medlemsstat ska del- ge myndigheterna i övriga medlemsstater alla uppgifter som de tar in ge- nom ansökan i enlighet med listan i artikel 9.2 i direktiv 2008/9/EG. Del- givandet ska ske på elektronisk väg. Artikel 34 a i förordningen anger också vilket förfarande som ska användas för att fastställa de närmare tekniska specifikationer som behövs för det aktuella delgivningsförfaran- det. Artikeln anger också att om de behöriga myndigheterna i en återbeta- lande medlemsstat utnyttjar möjligheten i artikel 11 i direktiv 2008/9/EG, dvs. att kräva att sökanden lämnar en redogörelse för sin affärsverksam- het med harmoniserade koder, ska de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater underrättas härom på elektronisk väg. Artikel 34 a inne- håller slutligen en bestämmelse om hur de sistnämnda harmoniserade koderna ska fastställas.

1 Rådets förordning (EG) 143/2008 av den 12 februari 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1798/2003 i fråga om införande av arrangemang för administrativt samarbete och informationsutbyte vad gäller bestämmelserna i fråga om platsen för tillhandahållande av tjänster, de särskilda ordningarna och förfarandet för återbetalning av mervärdesskatt (EUT L 44, 20.2.2008, s. 1, Celex 32008R0143).

2 Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 (EUT L 264, 15.10.2003, s. 1, Celex 32003R1798). Kommissionen har utfärdat tillämpningsföreskrifter till rådets förordning: Kommissionens förordning (EG) nr 1925/2004 av den 29 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 angående administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (EUT L 331, 5.11.2004, s. 13, Celex 32004R1925).

130

7	Förslag till ändrade regler för periodisk	Prop. 2009/10:15
	sammanställning m.m.

7.1 Förbättrad kontroll vid gränsöverskridande omsätt- ningar inom EG

Genom direktiv 2008/117/EG görs ett antal ändringar i mervärdesskatte- direktivet. Syftet med ändringarna är att förbättra kontrollen vid gräns- överskridande omsättning av varor och tjänster och därmed minska skatteundandragandena inom EG. Genom att snabbare än i dag inhämta uppgifter om genomförda transaktioner från företagen kan myndigheter- na i det land där transaktionerna ska beskattas få tillgång till uppgifterna fortare. En transaktion och informationsutbytet om denna ska ligga när- mare varandra tidsmässigt. Därigenom förbättras myndigheternas kon- trollmöjligheter.

7.2 Huvudregler för vilken rapporteringsperiod en perio- disk sammanställning ska avse

Regeringens förslag: En periodisk sammanställning ska göras för varje kalendermånad för uppgifter om omsättning, förvärv och över- föring av varor. När det gäller uppgifter om omsättning av tjänster ska sammanställningen göras varje kalenderkvartal.

Den som övergår från kvartals- till månadsrapportering ska tillämpa den nya perioden till och med utgången av det fjärde kalenderkvartal som följer efter den tidpunkt när bytet av period gjordes.

Promemorians förslag: Stämmer delvis med regeringens. Regerin-
gens förslag innebär att huvudregeln ska vara kvartalsrapportering för
uppgifter om tjänster i stället för månadsrapportering som i promemo-
rians förslag.
Remissinstanserna: Skatteverket, Regelrådet, Sveriges redovisnings-
konsulters förbund, Statistiska centralbyrån och Sveriges redareförening
tillstyrker förslaget. Näringslivets skattedelegation, Näringslivets regel-
nämnd, Svenska Bankföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Företa-
garna, Sveriges Kommuner och Landsting och FAR SRS avstyrker för-
slaget. Flertalet av de remissinstanser som avstyrker förslaget anser i
huvudsak att direktivets möjligheter till kvartalsrapportering bör utnyttjas
för att svenska företag inte ska vara i ett sämre läge än sina utländska
konkurrenter genom en högre administrativ börda.
Skälen för regeringens förslag: I dag anger mervärdesskattedirektivet
att en sammanställning som huvudregel ska upprättas för varje kvartal.
Medlemsstaterna får dock föreskriva att sammanställningen ska lämnas
månadsvis (artikel 263 punkterna 1 och 2). De uppgifter sammanställnin-
gen ska innehålla avser varor och finns närmare angivna i direktivet
(artiklarna 264 och 265).
Enligt gällande svensk rätt är den som är registrerad eller skyldig att
anmäla sig för registrering enligt bestämmelserna i 3 kap. skattebetal-
ningslagen (1997:483, SBL) skyldig att i en periodisk sammanställning,	131

lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar av varor som Prop. 2009/10:15 transporteras mellan EG-länder (10 kap. 33 § SBL). Den periodiska sam-

manställningen ska avse tidsperioden ett kalenderkvartal (10 kap. 35 § SBL).

Från och med den 1 januari 2010 ska även uppgifter om vissa tjänster tas upp i en periodisk sammanställning (förutsatt att ikraftträdandetid- punkten inte måste förskjutas, se vidare avsnitt 10). Se vidare avsnitt 6.9 härom.

Genom direktiv 2008/117/EG föreskrivs ändringar i mervärdesskatte- direktivet ifråga hur ofta en periodisk sammanställning ska lämnas. En sammanställning ska som huvudregel upprättas för varje kalendermånad inom en tidsfrist på högst en månad i enlighet med de förfaranden som medlemsstaterna fastställer (artikel 263.1 i direktivet). Denna artikel om- fattar både uppgifter om varuleveranser och tillhandahållanden av tjäns- ter. Medlemsstaterna får dock tillåta att de beskattningsbara personerna lämnar in sammanställningen varje kalenderkvartal när det gäller till- handahållanden av tjänster (artikel 263.1 c i direktivet). Bakgrunden till ändringarna är som nämns i föregående avsnitt att förbättra möjligheterna till kontroll av gränsöverskridande omsättningar inom EG.

I promemorian föreslås att en periodisk sammanställning som huvud- regel ska lämnas för varje kalendermånad för uppgifter om såväl om- sättning, förvärv och överföring av varor som tillhandahållande av tjäns- ter. Som skäl för detta anges i promemorian bl.a. att det saknas anledning att behandla företag som tillhandahåller tjänster respektive varor olika. Vidare betonar promemorian vikten av att en transaktion och informa- tionsutbytet om denna ligger nära varandra tidsmässigt.

Ett antal remissinstanser påpekar att möjligheten till kvartalsrapporte- ring bör utnyttjas för att sänka företagens administrativa börda och fram- håller att andra medlemsstater avser att utnyttja denna möjlighet.

Regeringen anser att de åtgärder som vidtas för att förbättra mervärdes- skattekontrollen noga bör vägas mot den ökade administrativa börda kon- trollen innebär för företagen och Skatteverket. Vid en sådan bedömning anser regeringen att värdet av att reducera den administrativa bördan gör att Sverige, på samma vis som vissa andra medlemsstater, bör utnyttja möjligheten att låta uppgifter om tjänster rapporteras per kalenderkvartal.

Huvudregeln bör därför vara att en periodisk sammanställning som av- ser uppgifter om varor ska lämnas för varje kalendermånad och en sådan avseende uppgifter om tjänster ska lämnas för varje kalenderkvartal.

Lagrådet föreslår att paragrafen tillförs ett tredje stycke med syfte att undvika växling mellan olika perioder. Lydelsen av Lagrådets förslag framgår av bilaga 8. Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Förslaget föranleder ändringar i 10 kap. 35 § SBL.

7.3 Rapporteringsperioden för varor styr när uppgifter ska lämnas om både varor och tjänster

Regeringens förslag: Den som ska lämna uppgifter om både varor och tjänster ska göra en periodisk sammanställning enligt de regler som gäller för lämnandet av uppgifter om varor.

132

Prop. 2009/10:15

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag i denna del. Regeringens förslag är en följd av vad som föreslås i avsnitt 7.2.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig angående den- na fråga.

Skälen för regeringens förslag: Genom direktiv 2008/117/EG införs en ny artikel 263 i mervärdesskattedirektivet. Artikeln innebär att med- lemsstaterna får kräva att de beskattningsbara personerna som tillhanda- håller både varor och tjänster som avses i artikel 264.1 d lämnar in sam- manställningen för varje kalenderkvartal inom den tidsfrist som gäller för sådana beskattningsbara personer som endast tillhandahåller varor (arti- kel 263.1 c andra stycket). Någon motsvarighet till denna regel finns var- ken i det gällande mervärdesskattedirektivet eller i mervärdesskattelagen.

Som framgår av avsnitt 7.2 föreslås rapporteringsperioderna för upp- gifter om varor och tjänster som huvudregel vara olika långa. Frågan är då vad som bör gälla för den som ska rapportera uppgifter om både varor och tjänster. Skatteverket har i ett annat sammanhang understrukit att en tillämpning av samma rapporteringsperiod för båda slags uppgifter kommer att underlätta verkets hantering och bevakning av uppgiftsskyl- digheten. Ett enhetligt rapporteringssystem bör även minska den admini- strativa bördan för de företag som ska lämna uppgifter om både varor och tjänster. Med hänsyn till att det inte sällan finns ett nära samband mellan de levererade varorna och tillhandahållna tjänsterna ökar även möjlig- heten för att korrekta uppgifter lämnas i sammanställningen jämfört med om uppgifterna om dessa rapporteras med olika periodicitet. Därmed kan Skatteverkets resurser också koncentreras till kontrollen av de lämnade uppgifterna, i stället för att delvis användas till att rätta rapporteringsfel. När det gäller längden på den enhetliga rapporteringsperioden bör vad som gäller för varor styra eftersom periodlängden för dessa är obligato- risk i vissa fall. Enligt regeringens mening bör således företag som rap- porterar uppgifter om både varor och tjänster som huvudregel göra det månadsvis. Rapporteringsperiodiciteten kan dock vara kalenderkvartal även vid sådan rapportering om uppgifterna avseende varorna rapporteras per kalenderkvartal enligt vad som sägs i nästa avsnitt.

Förslaget föranleder ändringar i 10 kap. 35 § SBL.

7.4 Kvartalsrapportering för små företag

Regeringens förslag: Om den som är skyldig att lämna periodisk sammanställningen begär det ska Skatteverket besluta att samman- ställningen ska göras för varje kalenderkvartal. Detta gäller under förutsättning att det sammanlagda värdet av omsättning och överfö- ringar av varor inte överstiger 1 000 000 kronor, exklusive mervärdes- skatt, för det innevarande eller något av de fyra föregående kalender- kvartalen.

Promemorians förslag: Stämmer delvis med regeringens. I regerin- gens förslag är tröskelvärdet 1 000 000 kronor i stället för 500 000 kro-

133

nor som i promemorians förslag. I regeringens förslag beaktas inte heller värdet av transaktioner avseende tjänster vid prövningen av om tröskel- värdet överskrids. Vissa språkliga förändringar har också gjorts i förhål- lande till promemorians förslag. Jämfört med lagrådsremissen har en redaktionell ändring gjorts för att regeringens förslag ska överensstämma med promemorians.

Remissinstanserna: Regelrådet, Sveriges redovisningskonsulters för- bund och Sveriges redareförening tillstyrker förslaget. Skatteverket väl- komnar att möjligheten att tillämpa ett högre tröskelvärde under över- gångsperioden 2010–2011 inte utnyttjas. Ett tidsbegränsat tröskelvärde är, enligt verket, förenat med kostnader för ändringar av system och ru- tiner samt informationsinsatser i samband med övergångsperiodens ut- gång. Näringslivets skattedelegation och Lantbrukarnas Riksförbund an- ser att alla möjligheter till att minska den administrativa bördan för så många företag som möjligt bör utnyttjas.

Skälen för regeringens förslag: För att möjliggöra en avvägning mel- lan kontrollåtgärderna för att minska skatteundandragande och den admi- nistrativa börda som dessa innebär inför direktiv 2008/117/EG en möjlig- het i mervärdesskattedirektivet för medlemsstaterna att tillåta kvartalsvis rapportering av uppgifter om varor i de fall transaktionernas belopp är ringa. Enligt den nya artikel 263.1 a första stycket i mervärdesskatte- direktivet ska en periodisk sammanställning i detta fall lämnas för varje kalenderkvartal. Förutsättningen för detta är att de varuleveranser som avses i artiklarna 264.1 d och 265.1 c i direktivet inte överstiger 50 000 euro, exklusive mervärdesskatt, eller motsvarande belopp i nationell va- luta vare sig för det aktuella kvartalet eller för något av de fyra föregåen- de kvartalen. Under en övergångsperiod, från den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2011, har medlemsstaterna dessutom möjlighet att fastställa tröskelvärdet till 100 000 euro. Någon motsvarighet till dessa regler finns varken i den gällande lydelsen av mervärdesskattedirektivet eller mervärdesskattelagen.

Regeringen delar promemorians bedömning att den svenska lagstiftnin- gen bör innehålla ett tröskelvärde för att minska de små företagens admi- nistrativa börda. Om tröskelvärdet inte överskrids bör rapporteringen i den periodiska sammanställningen alltså ske kvartalsvis. När det gäller vilka transaktioner som ska beaktas vid avgörandet om tröskelvärdet överskrids eller inte anser regeringen, i motsats till promemorian, att vär- det av transaktioner avseende tjänster inte bör beaktas. Detta bl.a. efter- som skyldigheten att rapportera tjänster är ny för företagen och kräver omställning av system och rutiner.

Vad avser nivån på tröskelvärdet delar regeringen remissinstansernas uppfattning att den administrativa bördan bör reduceras så mycket som möjligt för små företag. Enligt regeringens mening är det också, oaktat de av Skatteverket angivna omställningskostnaderna vid regelföränd- ringar och andra problem som uppstår vid sådana ändringar, en rimlig avvägning att tröskelvärdet 100 000 euro utnyttjas under den föreskrivna övergångsperioden i stället för att värdet är 50 000 euro hela tiden, som föreslås i promemorian. Tröskelvärdet sätts därför lämpligen till 1 000 000 kronor. Vidare minskas omställningsproblemen av att regel- ändringen sker på ett i förväg känt sätt och vid en i förväg känd tidpunkt.

När det gäller reglerna efter övergångsperiodens utgång, se avsnitt 7.13

Prop. 2009/10:15

134

Ovanstående förslag bör tas in i en ny 10 kap. 35 a § SBL

Prop. 2009/10:15

7.5 När ett beslut om kvartalsrapportering ska upphävas m.m.

Regeringens förslag: Skatteverket ska upphäva ett beslut om att en periodiska sammanställning ska lämnas för varje kalenderkvartal för uppgifter om varor när förutsättningarna för beslutet inte längre är uppfyllda.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringens förslag innebär dock att Skatteverket ska upphäva ett beslut om att en periodisk sammanställning ska lämnas för varje kalenderkvar- tal när förutsättningarna för beslutet inte längre är uppfyllda, i stället för som i promemorians förslag att detta förfaller automatiskt när förutsätt- ningarna brister.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig angående den- na fråga.

Skälen för regeringens förslag: Om den som är skyldig att lämna en periodisk sammanställning begär det ska Skatteverket, som framgår av föregående avsnitt, besluta att sammanställningen ska göras för varje kalenderkvartal. Detta under förutsättning att det sammanlagda värdet av omsättning och överföringar av varor inte överstiger 1 000 000 kronor, exklusive mervärdesskatt, för det innevarande eller något av de fyra föregående kalenderkvartalen.

Direktiv 2008/117/EG inför genom artikel 263.1 a i mervärdesskatte- direktivet en regel om när ett beslut om kvartalsrapportering för små företag ska upphöra att gälla. Artikelns andra stycke innebär att möjlig- heten till sådan rapportering ska upphöra att vara tillämplig från och med utgången av den månad under vilken det totala beloppet, före mervär- desskatt, för de varuleveranser som avses i artiklarna 264.1 d och 265.1 c i direktivet för det pågående kvartalet överstiger beloppet 50 000 euro eller motsvarande belopp i nationell valuta. Av skäl som närmare fram- går av avsnitt 7.4 bör tröskelvärdet som införs i svensk rätt vara 1 000 000 kronor.

I lagrådsremissen anges att om tröskelvärdet överskrids föreligger inte längre förutsättningar för kvartalsrapportering och Skatteverkets beslut om detta ska därmed upphöra att gälla.

Lagrådet finner att ordningen att ett för den enskilde gynnande beslut om kvartalsrapportering ska upphöra per automatik, utan föregående prövning av Skatteverket om huruvida en viss förutsättning brister, kan ifrågasättas. Detta även om förutsättningen framgår i form av en belopps- gräns direkt av författningstexten, eftersom den enskilde och verket kan ha avvikande uppfattningar om förutsättningarna för kvartalsrapportering består vid en viss tidpunkt eller ej. Enligt Lagrådets mening bör författ- ningstexten övervägas på nytt under det fortsatta lagstiftningsarbetet med inriktning på att Skatteverket inte bara ska pröva om förutsättningarna för övergång från månadsrapportering till kvartalsrapportering föreligger,

135

utan även pröva och fatta beslut när fråga är om återgång till månads- Prop. 2009/10:15 rapportering.

Regeringen har föreslagit erforderliga bestämmelser mot bakgrund av vad Lagrådet anför. Lydelsen av artikel 263.1 a medför, enligt regerin- gens mening, att Skatteverkets beslut om kvartalsrapportering bör upphö- ra att gälla omedelbart.

Som framgår ovan föreskriver artikel 263.1 a att rätten till kvartalsrap- portering ska upphöra från och med utgången av den månad under vilken tröskelvärdet överskrids. Beroende på när under ett kalenderkvartal den- na tidpunkt inträffar kan rapporteringsperioden bli en, två eller tre kalen- dermånader. Enligt regeringens mening är det emellertid terminologiskt mindre lämpligt att tala om kvartalsrapportering när den period som upp- gifterna avser i realiteten är en eller två kalendermånader. När Skatte- verket upphäver ett beslut om kvartalsrapportering bör därför samtliga kalendermånader under det kalenderkvartal när beslutet upphävs rappor- teras var för sig (se vidare avsnitt 7.8). Rätten till kvartalsrapportering bör med andra ord upphöra från och med kvartalets början. Härigenom skapas också ett överskådligare och mer lättillämpat system. Det medför i princip inte heller någon skillnad för den som är skyldig att lämna en periodisk sammanställning. Genom den föreslagna 10 kap. 36 § tredje stycket SBL ska nämligen sammanställningen eller sammanställningarna för den eller de aktuella kalendermånaderna ha kommit in till Skattever- ket senast den 20 i månaden efter utgången av den månad under vilken verket upphävde beslutet om kvartalsrapportering.

Ett företag, som är skyldigt att redovisa mervärdesskatt på beskatt- ningsunderlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor, redovisar vanligtvis mervärdesskatt kvartalsvis i en skattedekla- ration. Med hänsyn till att även gränsöverskridande försäljning av varor och tjänster redovisas i skattedeklarationen kan Skatteverket inte förrän i efterhand kontrollera om tröskelvärdet på 1 000 000 kronor, exklusive mervärdesskatt, har överskridits under ett visst kalenderkvartal. Ansvaret för att uppmärksamma verket på när byte av rapporteringsperiod ska göras bör därför ligga på den som är skyldig att lämna den periodiska sammanställningen.

En ny paragraf föreslås införas i anledning av det ovanstående, 10 kap. 35 d § SBL.

7.6 Månadsrapportering på grund av särskilda skäl m.m.

Regeringens förslag: Skatteverket ska besluta att den periodiska sam- manställningen ska lämnas för varje kalendermånad om den som är skyldig att lämna den begär det eller om det finns särskilda skäl.

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag i denna del.

Remissinstanserna: Skatteverket anför att om det finns särskilda skäl, t.ex. kontrollskäl, bör verket ha en möjlighet att kräva rapportering varje månad för att beloppsgränserna inte ska utnyttjas för att fördröja rappor-

136

teringen och därmed utnyttjas vid gränsöverskridande skatteundandra- Prop. 2009/10:15 ganden. Verket erinrar att detta slags reglering redan finns i 10 kap. 11 §

respektive 14 b § SBL. Skatteverket lämnar också ett förslag på hur en sådan regel kan utformas.

Skälen för regeringens förslag: Företag som regelbundet redovisar mervärdesskatt avseende tillhandahållande av tjänster inom gemenskapen har ofta överskjutande ingående skatt. Dessa företag redovisar sannolikt skatten månadsvis i skattedeklaration. Därmed torde det också vara prak- tiskt för dem att göra den periodiska sammanställningen månadsvis. Det finns även andra situationer när månadsrapportering kan vara önskvärd. Företagen bör därför, enligt regeringens mening, på egen begäran ges möjlighet till sådan rapportering när det gäller uppgifter om tjänster.

Ett effektivt bekämpande av skatteundandragande inom mervärdes- skatteområdet kräver ett snabbt informationsinhämtande från företagen och ett snabbt informationsutbyte mellan medlemsstaterna. På av Skatte- verket ovan angivna skäl bör därför införas en möjlighet för verket att av kontrollskäl tvinga ett företag som gör den periodiska sammanställningen kvartalsvis att i stället göra den månadsvis.

Med anledning av det nu sagda föreslås en ny paragraf införas, 10 kap. 35 b § SBL.

7.7 Tidpunkten för när en ny rapporteringsperiod börjar gälla i vissa fall

Regeringens förslag: Om rapporteringsperioden efter Skatteverkets beslut ändras från en kalendermånad till tre ska den nya rapporterings- perioden börja gälla vid ingången av det kalenderkvartal som följer närmast efter den kalendermånad då beslutet fattades.

Om Skatteverket av kontrollskäl eller på begäran av den som är skyldig att lämna den periodiska sammanställningen beslutat om en rapporteringsperiod om en kalendermånad ska en sådan period gälla omedelbart.

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag i denna del.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig angående den- na fråga.

Skälen för regeringens förslag: Rapporteringsperioden för den perio- diska sammanställningen ska ändras till att omfatta ett kalenderkvartal i stället för en kalendermånad om den som är skyldig att lämna samman- ställningen begär det och det sammanlagda värdet av dennes omsättning och överföringar av varor inte överskrider tröskelvärdet 1 000 000 kro- nor, exklusive mervärdesskatt. Vid ett sådant periodbyte bör det undvikas att den nya längre perioden överlappar tidigare perioder som omfattar en kalendermånad. Ett enkelt sätt att förhindra detta är att föreskriva att den nya perioden ska börja gälla vid ingången av det kalenderkvartal som följer närmast efter den kalendermånad då beslutet om periodbytet fatta- des.

137

Om Skatteverket av kontrollskäl eller på begäran av den som är skyldig Prop. 2009/10:15 att lämna den periodiska sammanställningen beslutat om en rapporte-

ringsperiod om en kalendermånad bör en sådan period däremot gälla omedelbart. När det gäller beslut på grund av kontrollskäl är den omedel- bara giltigheten motiverad av ett effektivt bekämpande av skatteundan- dragande. I fråga om beslut efter begäran saknas skäl att fördröja den nya periodens giltighet. I båda dessa fall hanteras växlingen mellan perio- derna enligt vad som anges i avsnitt 7.8.

En ny paragraf föreslås införas, 10 kap. 35 c § SBL.

7.8 Månadsrapportering efter Skatteverkets beslut gäller från ingången av kvartalet när beslutet fattades

Regeringens förslag: Om rapporteringsperioden ändras från kalender- kvartal till kalendermånad efter Skatteverkets beslut ska en periodisk sammanställning göras för varje kalendermånad som förflutit sedan ingången av det kalenderkvartal under vilket beslutet fattades.

Promemorians förslag: Stämmer delvis med regeringens. Regerin- gens förslag reglerar fler situationer när rapporteringsperioden ändras från kalenderkvartal till kalendermånad jämfört med promemorian. Vissa följdändringar har också gjorts.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig angående den- na fråga.

Skälen för regeringens förslag: Direktiv 2008/117/EG inför artikel 263.1 a i mervärdesskattedirektivet. Av andra stycket i artikeln framgår att när det där angivna tröskelvärdet överskridits, dvs. rapporterings- perioden är en månad i stället för ett kvartal, ska en periodisk samman- ställning upprättas inom en tidsfrist på högst en månad för den eller de månader som förflutit sedan kvartalets början. Av avsnitt 7.5 framgår att denna regel bör ha sin motsvarighet i svensk rätt. Av i avsnittet närmare angivna skäl framgår vidare att rätten till kvartalsrapportering bör upp- höra från och med kvartalets början. En regel för detta ändamål föreslås införas. Samma slags periodbyte kan göras efter begäran av den som ska lämna sammanställningen eller av kontrollskäl (se vidare avsnitt 7.6). Regeln bör vara densamma i detta fall. Om rapporteringsperioden ändras från kalenderkvartal till kalendermånad efter Skatteverkets beslut bör en periodisk sammanställning således göras för varje kalendermånad som förflutit sedan ingången av det kalenderkvartal under vilket beslutet fatta- des.

En ny paragraf föreslås införas, 10 kap. 35 e § SBL.

138

7.9

Elektronisk filöverföring

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: En periodisk sammanställning ska få lämnas med hjälp av elektronisk filöverföring i enlighet med närmare före- skrifter om detta. En sådan sammanställning ska även få lämnas med hjälp av annan automatisk databehandling, dock endast i enlighet med närmare föreskrifter om detta. Det ska dessutom erinras om att rege- ringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrif- ter av nu angivet slag.

Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med regeringens. Regeringens förslag har dock formen av uttryckliga bemyndiganden.

Remissinstanserna: Skatteverket och Regelrådet tillstyrker förslaget. Skatteverket anför dock att det bör införas en möjlighet för verket att kräva att en periodisk sammanställning som ska lämnas kvartalsvis ska lämnas elektroniskt. Enligt verket finns det risk för felskrivningar och otydlighet angående vilken period inlämnad sammanställning avser för det fall de som rapporterar kvartalsvis kan rapportera både på blankett och elektroniskt.

Skälen för regeringens förslag: I dag anger mervärdesskattedirektivet att medlemsstaterna ska tillåta, och får kräva, att en periodisk samman- ställning lämnas på elektronisk väg, i enlighet med de villkor som de själva fastställer (artikel 263.2). Enligt motsvarande gällande svensk rätt ska sammanställningen som huvudregel lämnas enligt ett fastställt for- mulär. Skatteverket får dock bestämma att sammanställningen kan läm- nas med hjälp av automatisk databehandling (10 kap. 34 § SBL).

Genom direktiv 2008/117/EG görs ett tillägg i artikel 263 i mervärdes- skattedirektivet. Tillägget inte bara ålägger medlemsstaterna att tillåta utan berättigar dem även att kräva att den periodiska sammanställningen lämnas in genom elektronisk filöverföring, i enlighet med villkor som de själva fastställer. Med hänsyn till utvecklingen av de ekonomiska aktö- rernas arbetsmiljö och arbetsverktyg är det viktigt att de får möjlighet att fullgöra sina deklarationsskyldigheter genom enkla elektroniska metoder, så att den administrativa bördan i möjligaste mån minskas. Det finns flera olika sätt att föra över elektroniska filer, t.ex. genom Internet. Kännetecknande för en filöverföring är att en fil överförs från en källa till en annan. Detta till skillnad mot webbportallösningar där uppgifter läm- nas direkt i ett formulärfält. Regeln ger också medlemsstaterna möjlighet att minska den behöriga myndighetens administrativa börda vid hanterin- gen av de inkomna filerna genom att myndigheten får bestämma hur den elektroniska filöverföringen ska göras.

De nya reglerna bör genomföras i svensk rätt i form av ett bemyndi- gande varigenom Skatteverket delegeras rätten att föreskriva reglernas närmare innehåll. En periodisk sammanställning bör således få lämnas med hjälp av elektronisk filöverföring i enlighet med närmare föreskrifter om detta. En periodiska sammanställning kan även överlämnas elektro- niskt på diskett, cd-skiva eller minneskort av olika slag. Av denna anled- ning är det viktigt att Skatteverket även fortsättningsvis kan tillåta att en sammanställning får lämnas genom annan automatisk databehandling än elektronisk filöverföring. En sammanställning bör därför få lämnas med

139

hjälp av annan automatisk databehandling, dock endast i enlighet med Prop. 2009/10:15 närmare föreskrifter om detta. Dessutom bör i lagtexten erinras om att

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före- skrifter av nu angivet slag.

Skatteverket anför att det på inledningsvis angivna grunder bör införas en möjlighet för verket att kräva att en periodisk sammanställning som ska lämnas kvartalsvis ska lämnas elektroniskt. Regeringen, som inte ute- sluter att det kan uppkomma problem av det slag som Skatteverket be- skrivit, anser dock att det saknas ett tillräckligt underlag för att införa en sådan regel. Företag som lämnar en periodisk sammanställning i elektro- nisk form torde även göra det efter en eventuell ändring av rapporterings- perioden. Det elektroniska förfarandet utgör ett billigare och snabbare alternativ till det skriftliga förfarandet.

Förslaget föranleder ändringar i 10 kap. 34 § SBL.

7.10 Tidpunkten för den periodiska sammanställningens inlämnande

Regeringens förslag: En periodisk sammanställning ska ha kommit in till Skatteverket senast den 20 i månaden efter utgången av den rap- porteringsperiod som sammanställningen avser.

Om sammanställningen lämnas med hjälp av elektronisk filöverfö- ring eller genom annan automatisk databehandling ska den dock ha kommit in till verket senast den 25 i månaden efter utgången av perio- den som den avser.

När perioden ändras från ett kalenderkvartal till en kalendermånad ska sammanställningen komma in till Skatteverket senast den 20 i månaden efter utgången av den månad under vilken beslutet att ändra rapporteringsperioden fattades.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Regeringens förslag har, jämfört med promemorians, ytterligare en in- lämnandetidpunkt för periodiska sammanställningar som lämnas med hjälp av elektronisk filöverföring eller annan automatisk databehandling. Vissa följdändringar har också gjorts.

Remissinstanserna: Skatteverket och Regelrådet tillstyrker förslaget. Näringslivets skattedelegation anser att en periodisk sammanställning bör, i likhet med en skattedeklaration, lämnas senast den 26 i månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser eftersom det är först då företaget kan ha en komplett och fullständig bild av vad som rätteligen ska redovisas.

Skälen för regeringens förslag: Mervärdesskattedirektivet innehåller inte några bestämmelser såvitt avser tidpunkten för en periodiska sam- manställnings inlämnande. Däremot anger artikel 25.1 i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner och om upphävande av

140

förordning 218/921, att en medlemsstats behöriga myndigheter är skyldi- Prop. 2009/10:15 ga att ge tillgång till innehållet i en periodisk sammanställning senast tre

månader efter utgången av det kalenderkvartal som sammanställningen avser.

Enligt gällande svensk rätt lämnas en sammanställning till Skatteverket och ska ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av det kalenderkvartal rapporteringen avser (10 kap. 36 § SBL). Genom rådets förordning (EG) nr 37/2009 av den 16 december 2008, om ändring av förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner2, ändras artikel 25.1 i förordning (EG) nr 1798/2003. Ändringen innebär att en medlemsstats behöriga myndig- het är skyldig att ge tillgång till informationen i de periodiska samman- ställningarna senast en månad efter utgången av den period som informa- tionen avser.

Oavsett om en periodisk sammanställning ska upprättas per kalender- månad eller kalenderkvartal ska informationen i sammanställningen nu- mera göras tillgänglig för andra medlemsstaters myndigheter inom en månad från periodens utgång i enlighet med de förfaranden som med- lemsstaterna fastställer. För att minska företagens administrativa börda är det av vikt att de får så lång tid som möjligt på sig för att göra samman- ställningen. Samtidigt bör Skatteverket ges en rimlig tid att behandla och kontrollera de inkomna uppgifterna.

Vid fastställandet av en senaste tidpunkt för inlämnande till Skattever- ket av en periodisk sammanställning i pappersform bör ett antal olika faktorer beaktas. Skatteverket sänder dessa blanketter till en utomstående aktör för maskinell inskanning av uppgifterna och återleverans av dessa inom tre arbetsdagar i form av elektroniska filer. Verket kontrollerar där- efter filerna såväl maskinellt som manuellt. De registreringsfel som upp- täcks, bl.a. avseende vem som är uppgiftslämnare och vilken tidsperiod som uppgifterna avser, kräver ytterligare arbetsdagar för att korrigera. De godkända filerna sänds sedan på elektronisk väg till berörda medlems- stater. Sammantaget kan det ta minst fem arbetsdagar, dvs. minst sju kalenderdagar, till dess informationen skickas till dessa stater. Mot denna bakgrund och vad som föreskrivs i artikel 25.1 i förordningen ter sig den 20 i månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser som en väl avvägd senaste inlämnandetidpunkt för en sammanställning i pappersform.

När det gäller en senaste inlämningstidpunkt för en periodisk samman- ställning i elektronisk form gör dess form att den kan inges senare än en sammanställning i pappersform. Den möjlighet som därmed uppkommer att ge företagen en förmånligare inlämnandetidpunkt bör utnyttjas. En se- nare tidpunkt torde minska deras administrativa börda och reducera anta- let fel i de lämnade uppgifterna. Vid fastställandet av tidpunkt bör dock beaktas att Skatteverket även i detta fall bör ges tid att kunna rätta fel i uppgifterna. Uppgifter som lämnas elektroniskt blir tillgängliga för be- arbetning av Skatteverkets handläggare först dagen efter inlämnandet.

1 EUT L 264, 15.10.2003, s. 1 (Celex 32003R1798). 2 EUT L 14, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0037).

141

Mot denna bakgrund föreslås att en sammanställning som lämnas genom Prop. 2009/10:15 elektronisk filöverföring eller genom annan automatisk databehandling

ska komma in till Skatteverket senast den 25 i månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser.

I fallet när rapporteringsperioden ändras från ett kalenderkvartal till en kalendermånad behövs särskilda regler om inlämnandetidpunkt eftersom den ordinarie tidpunkten kan ha passerats när periodbytet sker. I ett så- dant fall föreslås att sammanställningen senast ska komma in till Skatte- verket den 20 i månaden efter utgången av den månad under vilken beslutet att ändra rapporteringsperioden fattades.

Förslaget föranleder ändringar i 10 kap. 36 § SBL.

7.11 Redovisningsskyldighetens inträde vid omsättning av tjänster som ska tas upp i periodisk sammanställning

Regeringens förslag: Omsättning av tjänster till andra EG-länder ska i vissa fall redovisas för den period skattskyldigheten skulle ha inträtt om omsättningen varit skattepliktig i Sverige.

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag i denna del.

Remissinstanserna: Skatteverket anför att i punkten 4 i ingressen till direktiv 2008/117/EG anges att det bör föreskrivas att gemenskapsinterna transaktioner ska deklareras för samma perioder av både leverantören och förvärvaren eller köparen för att korsvis kontroll av uppgifter ska va- ra användbara i kampen mot bedrägerier. Verket anser därför att bestäm- melserna avseende redovisningsskyldighetens inträde för transaktioner som ska redovisas i en periodisk sammanställning måste vara klara och entydiga samt överensstämma med mervärdesskattedirektivets reglering. Mot denna bakgrund föreslår Skatteverket att en bestämmelse, motsva- rande vad som gäller för varor i 13 kap. 8 b § andra stycket ML, bör införas. Bestämmelsen anger när redovisningsskyldigheten inträder vid omsättning av sådana tjänster som ska redovisas i den periodiska sam- manställningen.

Skälen för regeringens förslag: En svensk näringsidkare som omsät- ter en tjänst till en näringsidkare i ett annat EG-land ska, som framgår av förslagen i denna proposition, under vissa omständigheter inte betala någon svensk mervärdesskatt för omsättningen. Den ska i stället beskat- tas i det andra landet av köparen. Säljaren ska dock dels ta upp omsätt- ningen i sin svenska deklaration, även om den inte ska beskattas här, dels ta upp omsättningen i den periodiska sammanställningen. Det är av kon- trollskäl viktigt att myndigheterna i köparens land kan stämma av uppgif- terna i den periodiska sammanställningen mot uppgifterna i köparens deklaration. För en effektiv kontroll är det därför viktigt att köpare och säljare hänför en omsättning till samma period.

Skatteverket har understrukit behovet av att bestämmelserna avseende redovisningsskyldighetens inträde för transaktioner som ska redovisas i en periodisk sammanställning måste vara klara och entydiga samt

överensstämma med mervärdesskattedirektivets reglering. Regeringen

142

instämmer i detta. Av artikel 264.2 i mervärdesskattedirektivet framgår Prop. 2009/10:15 att redovisning ska ske i den period under vilken skatten blivit utkrävbar.

Enligt artiklarna 63 och 65 i direktivet blir skatten utkrävbar vid den tidpunkt då tillhandahållandet av tjänsterna äger rum eller vid mottagan- de av förskottsbetalning. Särskilda regler för tjänster som på visst sätt tillhandahålls kontinuerligt har genom direktiv 2008/117/EG införts i artikel 64.2 i mervärdesskattedirektivet. Skattskyldigheten för sådana tjänster inträder i slutet av varje kalenderår.

Det som framgår av direktivet bör återspeglas i den svenska lagstiftnin- gen. En bestämmelse bör därför införas i enlighet med vad Skatteverket föreslagit. Genom en sådan bestämmelse kommer det att klargöras när en omsättning ska redovisas i deklarationen. Omsättningen ska redovisas i den period skattskyldigheten skulle ha inträtt om omsättningen hade varit skattepliktig i Sverige. Följden av detta blir att det även klargörs för vil- ken period omsättningen ska tas upp i den periodiska sammanställningen.

En ny paragraf föreslås införas, 13 kap. 8 c § ML.

7.12 Tidpunkten för skattskyldighetens inträde vid omsätt- ning av tjänster som tillhandahålls kontinuerligt

Regeringens förslag: Vid gränsöverskridande tillhandahållanden av tjänster för vilka skatten ska betalas av köparen och som pågår kon- tinuerligt under en tidsperiod överstigande ett år och som inte ger upp- hov till avräkningar eller betalningar ska skattskyldigheten inträda den 31 december varje år.

Med anledning av förslaget ska en följdändring göras i 1 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket och Regelrådet tillstyrker förslaget.

Näringslivets skattedelegation anser att det är viktigt att tydliggöra vad som kan utgöra en kontinuerlig tjänst.

Skälen för regeringens förslag: Enligt mervärdesskattedirektivet får medlemsstaterna föreskriva att leveranser av varor och tillhandahållan- den av tjänster som pågår kontinuerligt över en viss tidsperiod i vissa fall ska anses äga rum åtminstone med ett års intervaller (den gällande artikel 64.2). Direktiv 2008/117/EG ger artikel 64.2 en delvis ny innebörd. Av bestämmelsen framgår att de tillhandahållanden av tjänster för vilka skatten i enlighet med artikel 196 ska betalas av köparen av tjänsterna och som pågår kontinuerligt över en tidsperiod som överstiger ett år samt inte ger upphov till avräkningar eller betalningar under denna period, ska anses äga rum vid utgången av varje kalenderår. Detta under förutsätt- ning att tillhandahållandet av tjänsterna inte upphört. Vidare får artikel 66 i mervärdesskattedirektivet ett nytt stycke. Sammantaget medför de gjorda ändringarna att skattskyldigheten vid tillhandhållande av vissa tjänster för vilka skatten ska betalas av köparen inträder i slutet av varje kalenderår.

Ändringarna syftar till enhetliga regler om skattskyldighetens inträde i

gemenskapen för tjänster. De som redovisar mervärdesskatt avseende

143

tjänstetransaktioner ska inte behöva följa olika regler beroende på deras Prop. 2009/10:15 etableringsorter. Genom att redovisningsskyldigheten för både köpare

och säljare inträder samtidigt underlättas kontrollen av sådana transak- tioner.

Regeln tar även sikte på situationer där närstående företag, som inte utfärdar några fakturor och inte heller gör några avräkningar eller betal- ningar, skjuter upp skattskyldigheten på obestämd tid. Den nya regeln kan exempelvis tillämpas vid transaktioner inom internationella koncer- ner där intresset av att erhålla löpande betalning för tillhandahållna tjäns- ter inte är lika utpräglat som mellan två av varandra oberoende företag.

Näringslivets skattedelegation har ställt sig frågande till om licenser, produktutveckling, leasing eller hyra, prenumerationer, telefonabonne- mang, revisionsarbete, managementtjänster och supporttjänster är att jämställa med kontinuerlig tjänst. Enligt regeringens mening kan de exemplifierade tjänsterna tillhandahållas kontinuerligt.

Ändringarna föreslås införas i en ny paragraf, 1 kap. 5 a § ML. Försla- get medför en följdändring i 1 kap. 3 § ML.

7.13 Sänkt tröskelvärde för kvartalsrapportering av uppgifter om varor år 2012

Regeringens förslag: Tröskelvärdet i förslaget i avsnitt 7.4 ska vara 500 000.

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag i denna del. Regeringens förslag är en följd av att tröskelvärdet 1 000 000 kronor utnyttjas under åren 2010 och 2011.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Jfr dock avsnitt 7.4.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 7.4 föreslås att om den som är skyldig att lämna en periodiska sammanställning begär det ska Skatte- verket besluta att sammanställningen ska göras för varje kalenderkvartal. Detta gäller under förutsättning att det sammanlagda värdet av omsätt- ning, förvärv och överföringar av varor inte överstiger 1 000 000 kronor, exklusive mervärdesskatt, för det innevarande eller något av de fyra före- gående kalenderkvartalen. Förslaget baseras på artikel 263.1 b i mervär- desskattedirektivet som medger detta högre tröskelvärde t.o.m. den 31 december 2011. Därefter gäller det tröskelvärde som föreskrivs i artikel 263.1 a första stycket, dvs. 50 000 euro vilket motsvarar 500 000 kronor.

Med ett avsett ikraftträdande den 1 januari 2012 föreslås ändringar i 10 kap. 35 a § SBL som motsvarar tröskelvärdet i artikel 263.1 a i mer- värdesskattedirektivet.

144

8	Förslag till elektroniskt förfarande vid åter-	Prop. 2009/10:15
	betalning av mervärdesskatt
8.1	Utgångspunkter
Regeringens bedömning: Direktiv 2008/9/EG medför i huvudsak
behov av ändringar i de gällande förfarandereglerna för återbetalning
av mervärdesskatt till utländska företagare i 19 kap. mervärdesskatte-
lagen (1994:200).
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Regelrådet och Näringslivets regelnämnd tillstyr-
ker förslaget. Skatteverket anser att det är bra att förfarandebestämmel-
serna samlats i 19 kap. mervärdesskattelagen. Kapitlet har också, enligt
verket, en bra struktur. Tillväxtverket ser positivt på förslaget. Närings-
livets skattedelegation och Företagarna välkomnar den modernisering
och förenkling av reglerna som förslaget om återbetalning till utländska
företagare innebär. FAR SRS finner de eftersträvade förenklingarna posi-
tiva. Reglerna om återbetalning har dock, enligt FAR SRS, genomgående
fått en lagtekniskt komplicerad utformning. FAR SRS efterlyser ytterli-
gare genomarbetningar av lagtexten i syfte att göra bestämmelserna tyd-
ligare.
Skälen för regeringens bedömning: De regler rörande återbetalning
av mervärdesskatt till utländska företagare som införs genom direktiv
2008/9/EG ska träda i kraft den 1 januari 2010. Den tillgängliga tiden för
de ändringar i svensk rätt som direktivet föranleder är därmed knapp. Det
svenska regelverket bör därför i möjligaste mån lämnas oförändrat.
Reglerna i 10 kap. mervärdesskattelagen (1994:200, ML) är visserligen
delvis komplicerade och i behov av redaktionell omarbetning. Bland
annat det förhållandet att direktivet i huvudsak inför ett nytt elektroniskt
förfarande för vissa utländska företagare gör dock att en eventuell större
översyn av reglerna får anstå. Återbetalningsrätten är nämligen i allt
väsentligt densamma enligt direktiv 2008/9/EG som enligt det åttonde
(och det trettonde) direktivet. I sammanfattning och med viss förenkling
bör ett antal förändringar göras i förfarandereglerna i 19 kap. mervärdes-
skattelagen, medan rätten till återbetalning i 10 kap. samma lag i stort
lämnas orörd. Därmed förverkligas det resultat direktiv 2008/9/EG före-
skriver i svensk rätt.
Den hittillsvarande ambitionen har varit att alla utländska företagare i
så stor utsträckning som möjligt ska ha samma förfaranderegler (jfr SOU
1994:88, s. 343). På så sätt underlättats inte minst Skatteverkets hante-
ring av ansökningar om återbetalning. Denna ambition kvarstår. Samord-
ningsmöjligheterna kommer dock i praktiken att inskränkas avsevärt i
och med att förfarandet för vissa utländska företagare som är etablerade i
ett annat EG-land än Sverige blir elektroniskt, medan det alltjämt kom-
mer att vara pappersbaserat för utländska företagare som inte är etable-
rade i något EG-land.
De ändringar i mervärdesskattelagen som föreslås med anledning av
direktiv 2008/9/EG kommer även att innebära vissa sakliga ändringar i
förfarandet för dem som omfattas av det trettonde direktivet. Dessa se-		145

nare ändringar i mervärdesskattelagen är emellertid närmast av följdänd- Prop. 2009/10:15 ringskaraktär och framförallt motiverade av att utländska företagare som

inte är etablerade i något EG-land enligt det trettonde direktivet (artikel 3.2) inte får behandlas förmånligare än de företagare som numera omfat- tas av direktiv 2008/9/EG. Ytterligare mindre justeringar är föranledda av vad Skatteverket har möjlighet att kontrollera i praktiken eller behöver för en effektiv ärendehantering. Vidare har även de lagändringar som föreslås i reglerna om registrering i skattebetalningslagen (1997:483, SBL) något av följdändringskaraktär.

I sammanfattning och mer konkret bör förfarandereglerna i 19 kap. mervärdesskattelagen tredelas i stället för som i gällande rätt tudelas. I dag indelas de i återbetalning till utländska företagare och återbetalning i andra fall. Återbetalning i fråga om elektroniska tjänster följer enligt 19 kap. 10 § ML reglerna för utländska företagare. Förslaget innebär att för- farandet delas in i återbetalning till vissa utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land (elektroniskt förfarande), återbetalning till utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land (pappersba- serat förfarande) och återbetalning i andra situationer (skatte- och själv- deklarationsförfarandet). Återbetalning i fråga om elektroniska tjänster följer reglerna för utländska företagare som inte är etablerade i något EG- land, dvs. hanteras på samma vis som i dag.

FAR SRS efterlyser ytterligare genomarbetningar av lagtexten i syfte att göra bestämmelserna tydligare. De aktuella reglerna är delvis kompli- cerade. Komplexiteten beror dock i huvudsak på EG-rättens utformning. Enligt regeringens mening är de föreslagna svenska reglerna ofta mer tillgängliga än den underliggande EG-rätten samtidigt som denna sätter en gräns för tydlighetssträvan. Ytterligare genomarbetningar av förslaget i detta avseende framstår därför inte som meningsfullt.

8.2 Elektroniskt förfarande

Regeringens bedömning: Den elektroniska kommunikation som direktiv 2008/9/EG föreskriver är tillåten enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och personuppgiftslagen (1998:204). Det krävs således inte några författ- ningsändringar för att direktivet ska kunna genomföras i detta avse- ende.

Promemorians bedömning: I promemorian gjordes bedömningen att Skatteverket tills vidare bör kunna använda vanlig e-post som elektro- niskt medel för att utföra den kommunikation som direktiv 2008/9/EG föreskriver.

Remissinstanserna: Datainspektionen har avstyrkt förslaget i den del det innebär att personuppgifter och uppgifter för vilka det råder sekretess skickas med oskyddad e-post.

Skälen för regeringens bedömning: Ett av syftena med ändringarna i direktiv 2008/9/EG är att hanteringen av ansökningarna om återbetalning av mervärdesskatt ska bli snabbare. För att uppnå detta måste kommu- nikationen mellan myndigheterna och företagen ske på ett så effektivt

146

sätt som möjligt. I direktivet föreskrivs därför att kommunikationen ska Prop. 2009/10:15 ske på elektronisk väg. Skatteverket ska således kommunicera på elek-

tronisk väg med den som ansöker om återbetalning av mervärdesskatt enligt direktiv 2008/9/EG. Verket ska i olika situationer bekräfta att en sådan ansökan kommit in till verket (artiklarna 15.2 och 19.1). Vidare får verket begära ytterligare uppgifter av bl.a. sökanden (artikel 20.1). Dess- utom ska verket underrätta sökanden om ett beslut att inte vidarebefordra en ansökan (artikel 18.2) och beslut att bifalla eller avslå en ansökan (jfr artikel 19.2).

Det kan konstateras att såväl direktivets regler som förslagets motsva- rande bestämmelser använder det teknikneutrala och för framtida innova- tioner öppna begreppet ”på elektronisk väg” för att föreskriva kommu- nikationssättet. I direktivet sägs inte heller något om vilken säkerhetsnivå som bör gälla vid den elektroniska kommunikationen.

Reglering av frågor om säkerhet vid hantering av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter3 (dataskydds- direktivet). Dataskyddsdirektivet, som bl.a. omfattar skatteområdet, har i Sverige implementerats genom personuppgiftslagen (1998:204), PuL, som är subsidiär till andra lagar och förordningar. När det gäller person- uppgiftsbehandling på beskattningsområdet gäller lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, skatte- databaslagen, i stället för PuL. Enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 i skatte- databaslagen ska dock 30–32 §§ PuL tillämpas när det gäller säkerheten vid behandlingen av personuppgifter. Av 31 § PuL framgår att åtgärder ska vidtas för att åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med beaktande av de tekniska möjligheter som finns, vad det skulle kosta att genomföra åtgärderna, de särskilda risker som finns med behandlingen av personuppgifterna och hur pass känsliga de behandlade personupp- gifterna är. Paragrafen är avsedd att ha samma innebörd som artikel 17.1 och 17.2 i dataskyddsdirektivet. Enligt 32 § PuL får Datainspektionen i enskilda fall besluta om vilka säkerhetsåtgärder den personuppgiftsan- svarige ska vidta enligt 31 §.

Det kan alltså konstateras att det i skattedatabaslagen och PuL regleras vilken säkerhetsnivå som ska gälla vid behandling av personuppgifter och att denna reglering utgör en implementering av dataskyddsdirektivet. Frågan om vilken säkerhetsnivå som ska gälla vid den elektroniska kom- munikationen enligt direktiv 2008/9/EG bör således bedömas enligt den- na reglering.

I promemorian görs bedömningen att Skatteverket tills vidare bör kun- na använda vanlig e-post som elektroniskt medel för att utföra den kom- munikation som direktiv 2008/9/EG föreskriver.

Av promemorian framgår att Skatteverket av säkerhetsskäl bedömt att e-post inte utan vidare får användas för meddelanden som innehåller sekretesskyddade uppgifter och att kryptering och signering därför an- vänds för att uppnå erforderlig säkerhet. Dessa åtgärder är, enligt verket, enkla att utföra verksinternt men mycket komplicerade att åstadkomma

3 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31 (Celex 31995L0046).

147

till externa mottagare. Av detta skäl utvecklar Skatteverket inom den så Prop. 2009/10:15 kallade Min Sida en funktion för säker extern kommunikation med hjälp

av e-legitimation. En utländsk företagare kommer emellertid normalt inte i fråga för en svensk e-legitimation. Mot denna bakgrund dras i prome- morian slutsatsen att den elektroniska kommunikation som direktiv 2008/9/EG föreskriver i dag i praktiken endast kan ske via e-post utan kryptering eller signering. I promemorian anförs bl.a. följande till stöd för att vanlig e-post bör kunna användas vid kommunikation av sekretes- skyddade uppgifter. E-post med krypterings- och signeringsrutiner är komplicerad för användarna och kan leda till kostnader i bl.a. tid, särskilt för andra användare än Skatteverket. Risken för att någon obehörigen tar del av information på vägen är liten, eftersom kommunikationen sker sporadiskt. Detta gäller även vid mottagningen av meddelandet. Företa- garen har själv angett den e-postadress som han önskar få meddelandena sända till. Det får därför antas att endast behöriga personer vid företaget har tillgång till e-postkontot. De uppgifter som i detta sammanhang om- fattas av absolut sekretess enligt 27 kap. 1 och 6 §§ i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), t.ex. att en ansökan om återbetalning inkom- mit till Skatteverket, är inte känsliga personuppgifter i PuL:s och data- skyddsdirektivets mening. De sekretesskyddade uppgifterna rör inte en- skildas personliga förhållanden, utan information om enskilda i deras näringsverksamhet.

Datainspektionen anför att personuppgifter och uppgifter för vilka det råder sekretess inte bör skickas med oskyddad e-post. Inspektionen har förklarat att den är medveten om att e-legitimation inte är ett användbart alternativ vid återbetalning till utländska företag, men att däremot kryp- tering kan användas för att öka säkerheten. Datainspektionen har dock inte bemött Skatteverkets bedömning att kryptering är mycket kompli- cerat att använda vid verksextern kommunikation, vilket är skälet till att verket utvecklar Min Sida för kommunikation med svenska företagare.

Den aktuella frågan har vidare diskuterats inom EU. Kommissionen har, vid den så kallade Mervärdesskattekommitténs 86:e möte den 18 och 19 mars 2009, efter ett konstaterade att direktiv 2008/9/EG är gällande rätt, gett uttryck för åsikten att e-post utan säkerhetsåtgärder kan använ- das för den elektroniska kommunikationen. Kommissionens preliminära bedömning är att någon konflikt med dataskyddsdirektivet inte uppkom- mer.

Direktivet ska vara genomfört i svensk rätt den 1 januari 2010. Oavsett vilken uppfattning man har när det gäller möjligheter att i framtiden använda krypteringsåtgärder vid den elektroniska kommunikation som direktivet föreskriver kan det konstateras att det vid nämnda tidpunkt en- dast kommer att finnas vanlig e-post att tillgå. Mot bakgrund av de skäl som anförs i promemorian och med hänsyn till att även kommissionen vid en preliminär bedömning har ansett dels att sådan e-post bör kunna användas vid den i direktivet föreskrivna kommunikationen, dels att detta är förenligt med dataskyddsdirektivet, gör regeringen bedömningen att det är förenligt med 31 § PuL att fullgöra den föreskrivna kommunikatio- nen med e-post utan särskilda säkerhetsåtgärder.

148

8.3	Avdrags- eller återbetalningsrätt för utländska före-	Prop. 2009/10:15
	tagare i vissa fall?

Regeringens bedömning: Enligt mervärdesskattelagens (1994:200, ML) systematik föreligger rätt till avdrag endast om ett förvärv kan hänföras till en verksamhet som medför skattskyldighet enligt lagen. För vissa icke skattskyldiga föreligger i stället en rätt till återbetalning enligt 10 kap. ML. Denna systematik bör följas även i de fall då en utländsk företagare i egenskap av köpare är skattskyldig för omsätt- ningen av en vara eller en tjänst. Artikel 171 a i mervärdesskatte- direktivet bör således inte genomföras i svensk rätt.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: Genom artikel 2.5 i direktiv 2008/8/EG införs en ny artikel 171 a i mervärdesskattedirektivet. Den sistnämnda artikeln ger en medlemsstat möjlighet att i stället för att återbetala mervärdesskatt till en utländsk företagare enligt direktiv 2008/9/EG och det trettonde direktivet, medge denne avdrag för skatten enligt artikel 168 i mervärdesskattedirektivet. Artikel 171 a gäller enbart återbetalning av ingående skatt i de fall den utländske företagaren som köpare är betalningsskyldig (skattskyldig) för mervärdesskatten (omsätt- ningen) enligt artiklarna 194–197 eller 199 i sistnämnda direktiv.

Ett exempel. Enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML blir ett utländskt byggföretag som köper en byggtjänst, som utförs på en fastighet i Sve- rige, skattskyldigt för mervärdesskatten som ska redovisas på omsättnin- gen av byggtjänsten. Byggföretaget ska registreras till mervärdesskatt en- ligt 3 kap. 1 § första stycket 2 SBL och ska redovisa mervärdesskatten i sin skattedeklaration. Om förvärvet är hänförligt till en verksamhet som medför skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen har byggföretaget avdragsrätt för motsvarande belopp som ingående skatt. I annat fall kan det i stället föreligga en rätt till återbetalning enligt 10 kap. samma lag.

Några skäl att frångå systematiken i mervärdesskattelagen avseende rätten till avdrag respektive återbetalning i de fall då en utländsk företa- gare som köpare är skattskyldig för mervärdesskatt finns inte i dagsläget. Artikel 171 a i mervärdesskattedirektivet bör således inte genomföras i svensk rätt.

8.4 Förhållandet mellan artiklarna 192 a samt 170 och 171 i mervärdesskattedirektivet

Regeringens bedömning: En näringsidkare som likställs med en utländsk företagare enligt artikel 192 a i mervärdesskattedirektivet har inte rätt till återbetalning av ingående skatt enligt artiklarna 170 och 171 i samma direktiv.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

149

Skälen för regeringens bedömning: En särskild fråga uppkommer Prop. 2009/10:15 genom de nya regler om betalningsskyldighet som införs genom artikel

2.6 i direktiv 2008/8/EG. Därigenom införs artikel 192 a i mervärdes- skattedirektivets avdelning XI kapitel 1 avsnitt 1. Enligt sin lydelse avser den senare artikeln ”detta avsnitt”, vilket innebär att den gäller tillämp- ningen av artiklarna 193–199 i mervärdesskattedirektivet. Artikel 192 a innebär i korthet att mervärdesskatten ska betalas av köparen även om säljaren har ett fast etableringsställe i medlemsstaten där skatten ska be- talas, under förutsättning att omsättningen sker utan medverkan av etab- leringsstället. Detta resultat uppnås genom att säljaren, enligt artikeln, i ett sådant fall ska anses vara en beskattningsbar person som inte är etab- lerad i medlemsstaten där omsättningen sker. Likheten i formuleringssätt i detta avseende i artikel 192 a samt i artiklarna 170 och 171 i mervär- desskattedirektivet reser frågan om säljaren omfattas av direktivs regler för återbetalning av ingående skatt till utländska företagare. Den om- ständigheten att även artiklarna 170 och 171 refererar till artiklarna 194– 197 och 199 i samma direktiv leder till samma fråga.

Att en sådan säljare inte kan anses omfattas av återbetalningsförfaran- det framgår av olika skäl. Systematiskt sett avser artikel 192 a som redan framgått endast det direktivets avdelning XI kapitel 1 avsnitt 1, dvs. betalningsskyldigheten för mervärdesskatt. Reglerna för återbetalning till utländska företagare återfinns i en annan av direktivets avdelningar som gäller avdragsrätten för sådan skatt (artiklarna 170 och 171 i avdelning X kapitel 1). Vidare följer slutsatsen av att dessa två artiklar, och därige- nom tillämpligheten av direktiv 2008/9/EG respektive det trettonde direktivet, förutsätter att företagaren inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten. Denna förutsättning är oförenlig med situationen som regleras i artikel 192 a, dvs. att företagaren faktiskt har ett fast etable- ringsställe i det land som skulle utgöra återbetalande medlemsstaten om återbetalningsdirektiven ansågs vara tillämpliga. Vidare gäller i fråga om den skenbara länken mellan 192 a samt 170 och 171, genom att de två senare refererar till artiklarna 194–197 och 199, att icke-etableringen i den återbetalande medlemsstaten är överordnad de omsättningar den som ansöker om återbetalning på detta sätt undantagsvis får ha i staten i fråga. Dessutom har återbetalningsreglerna en konstruktion med en återbetal- ningsperiod, medan artikel 192 a reglerar enskilda transaktioner. Detta torde i realiteten göra att återbetalningsreglerna inte heller kan tillämpas på grund av det slags omsättningar en näringsidkare med fast etablerings- ställe normalt har under återbetalningsperioden i vad som skulle ha varit den återbetalande medlemsstaten.

Se även avsnitt 8.6.

8.5	Begreppet etablerad i återbetalningsreglerna
Begreppet etablerad behandlas i avsnitt 6.3. När det gäller återbetalning
av ingående skatt till utländska företagare återfinns begreppet t.ex. i arti-
kel 3 a i direktiv 2008/9/EG. Där stadgas att för att omfattas av direktivet
får sökanden under återbetalningsperioden inom den återbetalande med-
lemsstatens territorium varken haft sätet för sin ekonomiska verksamhet
eller ett fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts. I		150

avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe får sökanden inte Prop. 2009/10:15 heller varit bosatt eller stadigvarande vistats där. I ett återbetalningssam-

manhang har begreppet således funktionen att ange vilka slags anknyt- ningar sökanden inte får ha till den återbetalande medlemsstaten. När det gäller innebörden av dessa hänvisas till avsnitt 6.3.

8.6 Rätt till återbetalning för med utländska företagare likställda näringsidkare

Regeringens förslag: En näringsidkare som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200, ML) likställs med en ut- ländsk företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vil- ken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, eller 4 c ML.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 6.5.2 och 8.4

införs en ny artikel 192 a i mervärdesskattedirektivet. Enligt artikeln ska mervärdesskatten betalas av köparen även om säljaren har ett fast etableringsställe i medlemsstaten där skatten ska betalas, under förutsätt- ning att omsättningen sker utan medverkan av etableringsstället. Detta uppnås genom att säljaren i ett sådant fall ska anses vara en beskattnings- bar person som inte är etablerad i medlemsstaten där omsättningen sker. Denna reglering ger upphov till frågan hur säljaren ska kunna få tillbaka ingående skatt som han har erlagt i köparens stat i samband med transak- tionen.

Säljaren är inte skattskyldig för den transaktion som den ingående skat- ten är hänförlig till. Någon återbetalningsgrund som omfattar den aktuel- la situationen finns inte i dag i mervärdesskattelagen, varför en sådan föreslås införas. Av avsnitt 8.4 följer att säljaren inte kan använda sig av återbetalningsförfarandet för utländska företagare i Sverige. I stället gäl- ler i detta fall vad som föreskrivs i de föreslagna 19 kap. 34–36 §§ ML.

En återbetalningsgrund för den nu aktuella situationen bör införas i en ny 10 kap. 11 f § ML.

8.7 Förtydliganden av återbetalningsrätten i 10 kap. mervärdesskattelagen

Regeringens förslag:. Rätten till återbetalning av ingående skatt gäller endast sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill enligt mervär- desskattelagen (1994:200), om verksamheten hade medfört skattskyl- dighet. För nystartade företag bedöms denna fråga i förhållande till om omsättning hade förekommit i verksamheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

151

Skälen för regeringens förslag: I dag regleras inskränkningar i av- Prop. 2009/10:15 dragsrätten för ingående skatt ofta i anslutning till rätten som sådan, se

t.ex. 10 kap. 1 § tredje stycket ML och 10 kap. 4 a § tredje stycket ML. Återbetalningsrätten är en spegel av avdragsrätten och de är olika tekni- ker för att uppnå samma resultat. Detta bör ytterligare förtydligas i 10 kap. mervärdesskattelagen. I samband härmed framstår det av syste- matiska skäl lämpligt att koncentrera inskränkningarna i återbetalnings- rätten i färre paragrafer mot slutet av samma kapitel.

Förslaget föranleder ändringar i 10 kap. 1, 4 a och 13 §§ ML.

8.8 Utländsk företagares rätt till återbetalning vid blandad verksamhet i etableringslandet

Regeringens förslag: Om en utländsk företagare som omfattas av det elektroniska förfarande som föreslås utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag i EG-landet där denne är etablerad, ska rätten till återbetalning enbart gälla ingående skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i mervärdesskattedirektivet i etablerings- landet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: I det åttonde direktivets artikel 5

stadgas att vid direktivets tillämpning ska rätten till återbetalning bedö- mas i enlighet med artikel 17 i det sjätte direktivet (numera artiklarna 167–171, 173 och 176–177 i mervärdesskattedirektivet) såsom denna tillämpas i återbetalningsmedlemsstaten. Genom artikel 6 andra stycket i direktiv 2008/9/EG införs delvis nya regler för i vilket land frågan om återbetalningsrättens omfattning ska avgöras om sökanden bedriver verk- samhet som delvis medför skattskyldighet, delvis inte gör det (s.k. blan- dad verksamhet). Denna fråga ska enligt direktivet avgöras enligt regler- na för blandad verksamhet i det EG-land där sökanden är etablerad. En ny regel med detta innehåll bör införas i 10 kap. mervärdesskattelagen.

Sökanden ska ange de uppgifter Skatteverket behöver för att beräkna återbetalningsrättens omfattning vid blandad verksamhet i återbetalnings- ansökan (jfr avsnitt 8.10.3). Enligt artikel 8.2 f i direktiv 2008/9/EG ska ansökan innehålla uppgift om det avdragsgilla mervärdesskattebeloppet beräknat i enlighet med artikel 5 och artikel 6 andra stycket i samma direktiv. Av den förstnämnda artikeln följer dessutom att beloppet ska ut- tryckas i svenska kronor. Av direktivets artikel 8.2 g följer vidare att den avdragsgilla andelen som beräknas enligt artikel 6 i förekommande fall ska uttryckas i procent.

Förslaget bör tas in i en ny 10 kap. 13 a § ML.

152

8.9	Återbetalning och belopp som inte utgör mervärdes-	Prop. 2009/10:15
	skatt i lagens mening

Regeringens förslag: En utländsk företagares rätt till återbetalning enligt mervärdesskattelagen (1994:200) gäller inte felaktigt debiterad mervärdesskatt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Varken mervärdesskattedirektivet

eller det åttonde direktivet innehåller i dag några uttryckliga regler om återbetalning till utländska företagare och belopp som inte utgör mervär- desskatt i lagens mening. Detsamma gäller svensk rätt. Det sagda betyder emellertid inte att det finns någon möjlighet till återbetalning av sådana belopp. De gällande reglerna, såväl EG-rättsliga som svenska, hanterar endast mervärdesskatt i lagens mening. Detta följer av EG-domstolens praxis (se punkterna 17–28 i domstolens dom den 15 mars 2007 i mål C- 35/05, Reemtsma Cigarettenfabriken GmbH mot Ministero delle Finan- ze, REG 2007 s. I-2425 [nedan Reemtsma Cigarettenfabriken]. Jfr även domstolens dom den 13 december 1989 i mål C-342/87, Genius Holding BV mot Staatssecretaris van Financiën, REG s. I-1989 s. 4227 – om detta och andra relevanta mål se prop. 2007/08:25, s. 87 f.). Återbetalnings- rätten avser, förenklat uttryckt, mervärdesskatt som ska betalas för den utländske företagarens förvärv till sin verksamhet från en skattskyldig säljare (jfr artikel 168 i mervärdesskattedirektivet). Av 8 kap. 2 § ML framgår att ingående skatt utgörs av beloppet av den mervärdesskatt som hänför sig till ersättning för förvärv av varor eller tjänster, om omsätt- ningen medfört skattskyldighet för den från vilken varorna eller tjänster- na förvärvats. Återbetalningsreglerna i 10 kap. ML gäller ingående skatt. Skattskyldighet uppkommer inte för ett felaktigt uttaget belopp och be- loppet är därmed inte ingående skatt och det kan följaktligen inte heller återbetalas.

Regler som hanterar felaktigt uttagen mervärdesskatt införs genom artikel 4 i direktiv 2008/9/EG respektive artikel 2.4 i direktiv 2008/8/EG, vilken bl.a. ändrar den här aktuella punkten 3 i artikel 171 i mervärdes- skattedirektivet. Numera anger alltså mervärdesskattereglerna uttryckli- gen att en utländsk företagare, med hjälp av dessa regler, endast har rätt till återbetalning av belopp som är mervärdesskatt i lagens mening. Detta utgör en kodifiering av vad som tidigare slagits fast av EG-domstolen (se punkterna 17–28 i Reemtsma Cigarettenfabriken).

Artikel 4 och artikel 2.4 i de nyssnämnda direktiven reglerar två fall av felaktigt uttagen mervärdesskatt. Rätten till återbetalning omfattar för det första inte mervärdesskatt som fakturerats felaktigt enligt den åter- betalande medlemsstatens lagstiftning. För det andra omfattar rätten inte heller sådan skatt som fakturerats för sådan leverans av varor som ska eller får undantas från skatteplikt enligt artikel 138 eller 146.1 b i mer- värdesskattedirektivet. I mervärdesskattelagens terminologi innebär det att återbetalningsrätten inte omfattar omsättning av varor till andra EG- länder som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 30 a § första stycket 1 och 2, andra eller fjärde stycket mervärdesskattelagen eller en

153

omsättning utomlands när en utländsk företagare förvärvar varan för sin Prop. 2009/10:15 verksamhet i utlandet och hämtar den för direkt utförsel till en plats

utanför EG enligt 5 kap. 3 a § första stycket 3 samma lag.

Det kan hävdas att det skulle vara tillräckligt att föreskriva att mer- värdesskatt som fakturerats felaktigt inte ger upphov till någon återbetal- ningsrätt. Gemenskapslagstiftaren har emellertid valt även reglera fallen där mervärdesskatt felaktigt fakturerats för sådan leverans av varor som ska eller får undantas från skatteplikt enligt artikel 138 eller 146.1 b i mervärdesskattedirektivet. Följaktligen bör svensk rätt innehålla motsva- rande reglering.

Den 1 januari 2008 infördes regler i mervärdesskattelagen avseende felaktigt uttagen skatt (se vidare prop. 2007/08:25, s. 84 ff.). Reglerna innebär att ett belopp som i en faktura eller dylikt har betecknats som mervärdesskatt utan att vara det i lagens mening, och som redovisats till staten, ska ändras om en sådan kreditnota som avses i 11 kap. 10 § sam- ma lag utfärdats (13 kap. 28 § ML).

I förevarande sammanhang betyder mervärdesskattelagens regler om felaktigt uttagen mervärdesskatt att den utländske företagaren inte själv kan återfå den felaktigt uttagna mervärdesskatten av Skatteverket. Före- tagaren har i stället att begära detta belopp av den som sålt den aktuella varan eller tjänsten. Om säljaren inte frivilligt återbetalar beloppet får den utländske företagaren återkräva beloppet av denne enligt civilrätts- liga regler i allmän domstol. Ett sådant förfarande uppfyller den gemen- skapsrättsliga effektivitetsprincipen, dvs. det är inte omöjligt eller orim- ligt svårt för den utländske företagaren att återfå beloppet (jfr punkten 42 i Reemtsma Cigarettenfabriken).

Förslaget bör tas in i en ny 10 kap. 13 b § ML.

8.10 Återbetalning till vissa utländska företagare som är etablerade i andra EG-länder

8.10.1 Tillämpningsområdet för det nya elektroniska förfarandet

– huvudregeln

Regeringens förslag: För att få återbetalning av ingående skatt ska en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land och som inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under återbetalnings- perioden ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska lämnas ge- nom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål av det EG-land där företagaren är etablerad.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket påpekar att en företagare kan vara

etablerad i två eller flera EG-länder. Verket önskar därför ett klargörande av vilket land företagaren ska lämna ansökan om återbetalning i. Enligt verket är det en lämplig utgångspunkt att företagaren ska ansöka om åter- betalning av mervärdesskatt via den portal som upprättats i det EG-land där denne har en etablering till vilken kostnaden kan hänföras. Det bör, enligt verket, i möjligaste mån förhindras att samme företagare ansöker

154

om återbetalning av samma mervärdesskatt från mer än ett etablerings- ställe.

Skälen för regeringens förslag: Tillämpningsområdet för direktiv 2008/9/EG, och därmed det nya elektroniska förfarandet vid återbetal- ning av mervärdesskatt, definieras i direktivets artikel 3. Artikeln mot- svarar materiellt sett artikel 1 i det åttonde direktivet. Enligt artikel 3 i det förstnämnda direktivet ska det tillämpas på beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten. Dessa personer preciseras i samma direktivs artikel 2 genom en hänvisning till artikel 9.1 i mervärdesskattedirektivet och tillägget att de ska vara etablerade inom en annan medlemsstats territorium. En icke-etablering föreligger om den beskattningsbara personen under återbetalningsperioden varken har haft sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts inom den återbetalande medlems- statens territorium, eller i avsaknad av ett sådant säte eller fast etable- ringsställe, inte heller varit bosatt eller stadigvarande vistats där (artikel 3 a i direktiv 2008/9/EG). En icke-etablering föreligger med andra ord om den beskattningsbara personen saknar dessa typer av anknytningar till den återbetalande medlemsstaten under återbetalningsperioden. Vidare stagas i 3 b i samma direktiv att den beskattningsbara personen inte får ha levererat några varor eller tillhandahållit några tjänster som anses ha levererats eller tillhandahållits i den återbetalande medlemsstaten, med undantag för vissa där närmare angivna transaktioner (se vidare följande avsnitt). I sammanfattning förutsätter en tillämpning av direktivet som huvudregel dels att den som ansöker om återbetalning inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten men i ett annat EG-land, dels inte har omsatt några varor eller tjänster i det förstnämnda landet under återbetal- ningsperioden.

En första fråga vid genomförandet av det elektroniska förfarandet som föreskrivs i direktiv 2008/9/EG är i vad mån svensk rätt redan i dag tyd- ligt identifierar dem som ska använda sig av förfarandet. Det kan genast konstateras att så inte är fallet.

Den svenska regleringen har sin grund i lagen (1991:119) om återbetal- ning av mervärdesskatt till utländska företagare. Dessa återbetalnings- regler togs sedermera in i mervärdesskattelagen (se prop. 1993/94:99, s. 221 f.) och de har EG-anpassats i olika omgångar (se prop. 1994/95:57, s. 138 ff., prop. 2001/02:28, s. 31 ff. samt prop. 2002/03:5, s. 80 ff.).

Definitionen av en utländsk företagare har också EG-anpassats, se prop. 2001/02:28, s. 43 ff. En utländsk företagare är en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etable- ringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här (1 kap. 15 § ML). Definitionen överensstämmer således med den EG- rättsliga när det gäller kravet på icke-etablering i Sverige. Den innehåller däremot inte något uttryckligt krav på etablering i ett annat EG-land respektive avsaknad av etablering inom EG:s territorium. Det förhållan- det att företagare som är etablerade inom EG respektive utanför EG reg- leras gemensamt i svensk rätt är i sig oproblematiskt när det gäller rätten till återbetalning. Återbetalningsrätten är nämligen i princip identisk i direktiv 2008/9/EG (artikel 5) och det trettonde direktivet (artikel 2). EG- rätten uppställer inte heller något krav på separata regelverk för de olika typerna av utländska företagare. En åtskillnad mellan dessa måste dock

Prop. 2009/10:15

155

numera göras vad beträffar återbetalningsförfarandet, eftersom enbart vissa av de utländska företagarna ska använda sig av det elektroniska förfarandet.

Det saknas en materiell svensk motsvarighet till det EG-rättsliga kravet att den utländske företagaren inte får ha haft några omsättningar i den återbetalande medlemsstaten under återbetalningsperioden. Detta krav har ett komplement i den EG-rättsliga förfaranderegeln, att den som an- söker om återbetalning, ska intyga att han inte har företagit några andra än tillåtna omsättningar i återbetalningsmedlemsstaten (se artikel 8.1 e i direktiv 2008/9/EG och artikel 3 c i det åttonde direktivet). I prop. 1994/95:57, s. 145 sägs, angående denna förfaranderegel, att detsamma gäller enligt svensk rätt. Där hänvisas till ett förarbetsuttalande med detta innehåll (prop. 1990/91:72, s. 12) samt till att ansökningsblanketten ska utformas på det sätt som anges i det åttonde direktivet. Den aktuella om- sättningsregleringen bör införas i mervärdesskattelagen för att förhindra att utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land ska komma i fråga för det elektroniska förfarandet, trots att de har omsättningar i Sverige som inte omfattas av direktiv 2008/9/EG. Sådana företagare ska i stället registreras till mervärdesskatt och hanteras på samma vis som in- hemska företagare. Avslutningsvis saknas rekvisitet ”återbetalningsperio- den” i svensk rätt. Det bör införas för att ange den tidsperiod under vil- ken direktivets omsättningsregel ska vara uppfylld.

För att identifiera de utländska företagare som ska använda det elek- troniska förfarande som föreslås i detta lagstiftningsärende behöver sam- manfattningsvis två distinktioner göras. För det första måste utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land åtskiljas från utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land. För det andra måste åt- skillnad göras inom gruppen utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land mellan företagare som inte har någon omsättning i Sverige, eller en omsättning som omfattas av artikel 3 b i direktiv 2008/9/EG, och företagare som har omsättningar som gör att direktivet inte är tillämpligt. Dessutom, vilket inte nämnts tidigare, måste de sven- ska förfarandereglerna justeras på så vis att en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land och som har en omsättning i Sverige som omfattas av artikel 3 b) i direktivet inte tvingas ansöka om återbetalning i en skatte- eller självdeklaration enligt de gällande 19 kap. 1 § andra stycket och 12 § andra stycket ML. Vissa följdändringar bör därför göras i 3 kap. 1 § SBL (se vidare avsnitt 8.18). Nya regler med denna inrikt- ning föreslås införas i mervärdesskattelagen för utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land och som inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under återbetalningsperioden. Dessa ska använda det föreslagna elektroniska förfarande när rätten till återbetalning grundas på 10 kap. 1 eller 12 § mervärdesskattelagen.

Skatteverket önskar ett klargörande av i vilket land en företagare som är etablerad i två eller flera EG-länder företagaren ska ansöka om återbe- talning i. Regeringen konstaterar att artikel 7 i direktiv 2008/9/EG inte ger någon vägledning i denna fråga. En rimlig regel vore visserligen den som Skatteverket föreslår, dvs. att en företagare ska ansöka om återbetal- ning via den portal som upprättats i det EG-land där denne har en etable- ring till vilken kostnaden är hänförlig. Avsaknaden av uttryckligt stöd för en sådan regel i direktivet gör emellertid att promemorians förslag inte

Prop. 2009/10:15

156

bör förändras i detta avseende. För samma slutsats talar också att konse- Prop. 2009/10:15 kvenserna av en sådan regel inte är helt överblickbara. Exempelvis upp-

kommer frågan hur ett företags etablering i ett tredje land ska ansöka om återbetalning om denna erlagt mervärdesskatt i en medlemsstat där före- taget saknar etablering samtidigt som företaget är etablerat i en annan medlemsstat än den där skatten betalats.

Lagrådet föreslår vissa redaktionella ändringar i förslaget som framgår av bilaga 8. Regeringen har följt Lagrådets förslag.

De föreslagna reglerna bör införas i en ny 19 kap. 1 § ML.

8.10.2 Elektroniskt förfarande trots omsättning i Sverige

Regeringens förslag: En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land ska ansöka hos Skatteverket om återbetalning av in- gående skatt som sker med stöd av 10 kap. 1 § andra stycket och 11 §§ mervärdesskattelagen (1994:200) under förutsättning att företagaren under återbetalningsperioden i Sverige endast har omsatt transport- tjänster eller stödtjänster till dessa som är undantagna från skatteplikt i bl.a. exportliknande situationer eller varor eller tjänster som köparen är skattskyldig för.

Ansökan ska lämnas via den elektroniska portal som inrättats härför av det EG-land som företagaren är etablerad i.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i detta av-

seende.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 3 b i och ii i direktiv 2008/9/EG anges två undantagsfall när den i föregående avsnitt angivna huvudregeln inte är tillämplig. Det finns alltså två situationer när det elektroniska förfarandet ska tillämpas trots att den utländske företagaren, som är etablerad i ett annat EG-land, har företagit omsättningar i den återbetalande medlemsstaten. Dessa bestämmelser har sin motsvarighet i det åttonde direktivets artiklar 1 a och b. Det har nämnts ovan att den inledningsvis nämnda huvudregeln inte genomförts i svensk rätt.

Det första undantaget avser tillhandahållandet av transporttjänster och stödtjänster till dessa, vilka är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 144, 146, 148, 149, 151, 153, 159 eller 160 i mervärdesskatte- direktivet. Det andra undantaget gäller leveranser av varor och tillhanda- hållanden av tjänster till en person som är skyldig att betala mervärdes- skatt i enlighet med artiklarna 194–197 och artikel 199 i samma direktiv.

När det gäller undantaget för omsättning av transporttjänster och stöd- tjänster till dessa inställer sig frågan om hänvisningen från direktiv 2008/9/EG verkligen avser hela artiklarna i mervärdesskattedirektivet. Även om en sådan slutsats är den juridiskt omedelbara ger en närmare granskning av artiklarna vid handen att de inte i alla delar kan anses avse transport- och stödtjänsterna i fråga. En översättning från tillämpliga delar av mervärdesskattedirektivs artiklar till mervärdesskattelagens reg- ler ger följande resultat.

Artikel 144 motsvaras av 3 kap. 32 § ML.

157

Artikel 146.1 e, dvs. den punkt i artikeln som är aktuell, motsvaras av Prop. 2009/10:15 5 kap. 19 § 2a och 2b ML (i dag 5 kap. 11 § 2 a och 2 b ML). Enligt mer-

värdesskattelagen betraktas dock dessa tjänster som omsatta utomlands och följaktligen behöver de inte hänvisas till i detta sammanhang.

Artikel 148 är aktuell i form av punkterna c och f motsvaras av 3 kap. 21 § första stycket 4 punkten ML. Artikelns punkter a och b, d och e samt g motsvaras av olika bestämmelser i 5 kap. 3 a och 19 §§ ML (i dag 5 kap. 9 och 11 §§ ML) och anses därmed omsatta utomlands. Följaktli- gen är de redan av det skälet inte intressanta här.

Artikel 149 motsvaras av 3 kap. 30 e § ML.

Artikel 151 kommer ifråga i form av 151.1 b, vilken delvis motsvaras av 3 kap. 30 a § tredje stycket ML, samt 151.1 d och e vilka motsvaras av 3 kap. 31–31 a §§ ML. I övrigt är artikel 151 inte aktuell i detta samman- hang, eftersom den är genomförd i form av en återbetalningsrätt, vilket medges enligt artikel 151.2. Av 151.1 andra stycket följer också att arti- kelns enligt svensk rätt mer begränsade tillämpningsområde är tillåtet en- ligt gemenskapsrätten.

Artikel 153 motsvaras av 5 kap. 19 § 4 ML (i dag 5 kap. 11 § 4 ML ). Ovan framgår att de tjänster som den paragrafen reglerar anses omsatta utomlands. En hänvisning till det lagrummet är därför överflödig.

Artiklarna 159 och 160 motsvaras av 9 c kap. ML. Mot bakgrund av systematiken i detta kapitel är en hänvisning till 1 § lämplig.

Undantaget som avser omsättningar där omvänd skattskyldighet gäller bör översättas enligt följande.

Artikel 194 motsvaras av 1 kap. 2 § första stycket 4 c ML. Artikel 195 motsvaras av 1 kap. 2 § första stycket 3 ML. Artikel 196 motsvaras av 1 kap. 2 § första stycket 2 ML. Artikel 197 motsvaras av 1 kap. 2 § första stycket 4 ML. Artikel 199 motsvaras av 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML.

I mervärdesskattelagen föreslås införas regler som föreskriver att en ut- ländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land ska använda det föreslagna elektroniska förfarandet för återbetalning av skatt i de fall denne gjort omsättningar av ovan angivet slag i Sverige.

De föreslagna bestämmelserna bör tas in i den nya 19 kap. 1 § ML.

158

8.10.3 Sökandens uppgiftsskyldighet

Regeringens förslag: En ansökan om återbetalning ska innehålla

– nödvändiga identifikationsuppgifter,

– en beskrivning av sökandens affärsverksamhet för vilken varorna och tjänsterna förvärvats,

– uppgift om vilken återbetalningsperiod den avser,

– en förklaring från sökanden att denne under återbetalningsperioden inte har omsatt annat än transporttjänster eller stödtjänster till dessa som är undantagna från skatteplikt i exportliknande situationer eller varor eller tjänster som köparen är skattskyldig för,

– för varje faktura eller importdokument beskattningsunderlaget, mer- värdesskattebeloppet, den ingående skatt för vilken rätt till återbetal- ning föreligger enligt 10 kap. 1–3, 11, 12 och 13–13 b §§ mervärdes- skattelagen (1994:200) uttryckt i kronor och den avdragsgilla andel som beräknats vid blandad verksamhet.

I ansökan ska de förvärvade varornas och tjänsternas art för varje faktura eller importdokument beskrivas med koder.

Det ska upplysas om att regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer meddelar föreskrifter om de identifikationsuppgifter och koder som används i ansökan. Detsamma gäller vilka språk som får användas av sökanden i en återbetalningsansökan eller när denne lämnar uppgifter m.m. efter Skatteverkets begäran.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Regerin- gens förslag innehåller dock en språklig förändring.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm är tveksam till prome- morians bedömning att ett antal av de aktuella identifikationsuppgifterna bör hanteras genom verkställighetsföreskrifter. Detta, enligt kammarrät- ten, eftersom ett utelämnande av sådana uppgifter har rättsverkan i form av att en ansökan om återbetalning inte anses ha kommit in (den före- slagna 19 kap. 8 § ML). Vidare noterar kammarrätten att när det gäller tidsfrister för återbetalning har en motsatt ståndpunkt intagits i prome- morian, dvs. den regeln har införts i lagen med motiveringen att den är av stor betydelse för de berörda företagen. Kammarrätten anser i samman- fattning att det bör vara enklare för de aktuella utländska företagarna att söka information direkt i lagtexten i stället för i verkställighetsföreskrif- ter.

Skälen för regeringens förslag: I det åttonde direktivet framgår de uppgifter sökanden ska lämna inte direkt av direktivet, utan av en bilaga till detta. Artikel 3 a i direktivet hänvisar nämligen till bilaga A som i detalj anger vilka uppgifter sökanden är skyldig att lämna. Mervärdes- skattelagen använder en liknande teknik genom att ange att ansökan ska göras på en blankett enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer (19 kap. 3 § ML). Till skillnad härifrån framgår det direkt av direktiv 2008/9/EG vilka uppgifter en ansökan om återbetalning ska innehålla och vilka koder som ska användas för att beskriva de förvärvade varornas och tjänsternas art (artiklarna 8 och 9.1).

Vid införandet av de sistnämnda förhållandevis omfattande och detal- jerade bestämmelserna i svensk rätt är en första fråga i vilken utsträck- ning de kan delegeras för att lagtexten inte ska tyngas i onödan.

Prop. 2009/10:15

159

Föreskrifter om skatt till staten ska ges lagform (8 kap. 3 § regerings- formen, RF). Detta gäller även föreskrifter om återbetalning av skatt, eftersom de ytterst reglerar frågan om skatten blir betungande för den enskilde eller inte. Delegationsmöjligheterna till regeringen är begrän- sade på skatteområdet (8 kap. 8 och 9 §§ RF) och inte aktuella i föreva- rande sammanhang. Frågan blir i stället i vilken utsträckning vad som anges i artiklarna 8 och 9.1 kan hanteras genom verkställighetsföreskrif- ter.

I förarbetena till de gällande förfarandereglerna bedöms vissa frågor av aktuellt slag kunna hanteras genom verkställighetsföreskrifter (se prop. 1994/95:57, s. 144 ff.). Tillämpningsföreskrifter anges komma i fråga för bl.a. regler om ingivande av faktura i original, återsändande av fakturor och importdokument och intyg om att verksamheten inte bedrivits i Sverige respektive skattepliktig verksamhet i hemlandet.

Flertalet av de uppgifter som ska anges i en ansökan om återbetalning enligt artikel 8 i direktiv 2008/9/EG och samtliga uppgifter som ska an- ges enligt direktivets artikel 9.1 utgör olika slags identifikationsuppgifter. I dessa fall får det anses tillräckligt att mervärdesskattelagen anger att det föreligger en uppgiftsskyldighet avseende sådana uppgifter, medan de närmare detaljerna stadgas i verkställighetsföreskrifter. Även om det inte är någon självklarhet på vilken normnivå uppgiftsskyldigheten i övrigt bör regleras, bedöms svenska motsvarigheter till bestämmelserna i artik- larna 8.1 c–e samt 8.2 e–h lämpligen böra införas i lag.

Kammarrätten i Stockholm påpekar emellertid att det bör vara enklare för de aktuella utländska företagarna att söka information direkt i lagtex- ten i stället för i verkställighetsföreskrifter. Kammarrätten gör sitt påpe- kande bl.a. mot bakgrund av att ett utelämnande av identifikationsupp- gifter i en ansökan om återbetalning medför att den inte anses ha kommit in enligt den föreslagna 19 kap. 8 § ML. Samtidigt noterar kammarrätten att när det gäller regleringen av tidsfrister för återbetalning har en regel införts i lagen med motiveringen att den är av stor betydelse för de be- rörda företagen.

I likhet med kammarrätten anser regeringen det angeläget att viktiga regler är förhållandevis lättillgängliga för de utländska företag som ansöker om återbetalning av mervärdesskatt. Tillgängligheten är dock åtminstone delvis förenlig med det systematiska värdet att inte ha en mer detaljrik lagtext än nödvändigt. I promemorian har denna avvägning gjorts i form av den erinran om förekomsten av verkställighetsföreskrif- ter som tagits in i den föreslagna 19 kap. 2 § tredje stycket ML. Därtill bör det beaktas hur det elektroniska ansökningsförfarandet för återbetal- ning av mervärdesskatt är konstruerat i praktiken. Enligt vad regeringen har erfarit kommer de uppgifter som sökanden ska lämna att framgå av det elektroniska formulär som denne ska fylla i. Därmed bör inte några svårigheter föreligga för de utländska företagarna att få kunskap om vilka uppgifter de ska lämna i ansökan. Vidare bör här noteras att den ovan- nämnda och i lag införda regeln om återbetalningsfrister inte har direkt bäring på aktuell situation, eftersom den regeln avser det pappersbase- rade förfarandet som ska användas av utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land. Regeringen delar i sammanfattning prome- morians bedömning av vad som bör hanteras i lag respektive i verkstäl- lighetsföreskrifter.

Prop. 2009/10:15

160

Av mervärdesskattelagen föreslås således framgå att en ansökan om Prop. 2009/10:15 återbetalning ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter, en be-

skrivning av sökandens affärsverksamhet för vilken varorna och tjäns- terna förvärvats och uppgift om vilken återbetalningsperiod den avser. Vidare ska ansökan inbegripa en förklaring från sökanden att denne un- der återbetalningsperioden inte har omsatt annat än vissa transporttjänster eller stödtjänster som är undantagna från skatteplikt eller varor eller tjänster som köparen är skattskyldig för. Den ska även för varje faktura eller importdokument ange beskattningsunderlaget, mervärdesskattebe- loppet och den ingående skatt för vilken rätt till återbetalning föreligger enligt 10 kap. 1–3, 11, 12 och 13–13 b §§ ML uttryckt i kronor. För varje faktura eller importdokument ska dessutom som ett procenttal anges den avdragsgilla andel som beräknats enligt artikel 173 i mervärdesskatte- direktivet, om sökanden utför transaktioner som medför respektive inte medför rätt till avdrag av ingående skatt. Slutligen ska de förvärvade varornas och tjänsternas art för varje faktura eller importdokument be- skrivas med koder i ansökan.

Något uttryckligt bemyndigande är inte nödvändigt för att regeringen ska kunna meddela verkställighetsföreskrifter. Regeringens behörighet har direkt stöd i 8 kap. 13 § RF. I detta fall bedöms dock en informa- tionsregel som en upplyser om förekomsten av tillämpningsföreskrifter vara lämplig. En sådan upplysning får anses särskilt värdefull när det som här handlar om genomförandet av ett EG-direktiv på olika norm- nivåer. Således föreslås att det i mervärdesskattelagen tas in en erinran om att regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver meddelar föreskrifter om de identifikationsuppgifter och koder som ska användas i en ansökan om återbetalning. Detsamma föreslås när det gäller vilka språk som får användas av sökanden i en återbetalningsansökan eller när denne lämnar uppgifter m.m. efter Skatteverkets begäran. Att medlems- staterna förfogar över vilket språk sökanden ska använda framgår av artikel 12 i direktiv 2008/9/EG.

Ovannämnda bestämmelser bör införas i en ny 19 kap. 2 § ML.

8.10.4 Ytterligare uppgifter som ska lämnas med en ansökan om återbetalning

Regeringens förslag: Sökanden ska lämna elektroniskt kodade upp- gifter avseende var och en av de koder som regeringen föreskriver. Detta gäller i den utsträckning sådana uppgifter behövs på grund av begränsningar av avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 § mervärdesskattelagen (1994:200) eller vad som föreskrivs i lagen (2000:142) om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund.

Sökanden ska lämna en redogörelse för sin affärsverksamhet med hjälp av de harmoniserade koder som fastställts i enlighet med artikel 34a.3 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1798/2003.

Regeringens bedömning: Sökanden bör inte vara skyldig att på elektronisk väg tillsammans med ansökan lämna en kopia av en fak- tura eller ett importdokument tillsammans med ansökan.

161

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med rege- ringens

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm påpekar att den för Skatteverket föreslagna rätten att begära en faktura av sökanden begrän- sas av att verket måste hysa rimliga tvivel rörande giltigheten eller rik- tigheten av en viss fordran samtidigt som den inte införda rätten att be- gära en faktura enligt artikel 10 i direktiv 2008/9/EG saknar denna beg- ränsning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: En medlemsstat får föreskriva att sökanden ska lämna vissa ytterligare uppgifter tillsammans med en ansökan om återbetalning (artiklarna 9.2, 10 och 11 i direktiv 2008/9/EG). Dessa regler har ingen explicit motsvarighet i det åttonde direktivet och följaktligen inte heller i mervärdesskattelagen. Däremot framgår sådana krav i dag av ansökningsblanketten för återbetalning av mervärdesskatt (jfr 19 kap. 3 § ML).

Artikel 9.2 knyter uppgiftslämnandet till information som behövs på grund av de begränsningar i avdragsrätten som den återbetalande med- lemsstatens gjort med stöd mervärdesskattedirektivet. Artikeln innefattar även information som behövs för tillämpningen av ett relevant undantag som beviljats den återbetalande medlemsstaten enligt artiklarna 395 eller 396 i samma direktiv.

Artikel 11 i direktiv 2008/9/EG anger att den återbetalande medlems- staten får kräva att sökanden lämnar en redogörelse för sin affärsverk- samhet med hjälp av de harmoniserade koder som fastställts i enlighet med artikel 34a.3 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1798/2003.

För att ge Skatteverkets kontrollverksamhet goda förutsättningar bör motsvarigheter till artiklarna 9.2 och 11 i direktiv 2008/9/EG införas i mervärdesskattelagen. Direktivets artikel 10, som föreskriver att sökan- den ska lämna en elektronisk kopia av en faktura eller ett importdoku- ment ihop med återbetalningsansökan om det beskattningsbara beloppet överstiger vissa minimibelopp, bör däremot i nuläget inte genomföras i svensk rätt. Skatteverket kommer, när så bedöms nödvändigt i det enskil- da fallet, att ha möjlighet att begära en faktura eller ett importdokument i original med hjälp av den svenska motsvarigheten till artikel 20 i direktiv 2008/9/EG (se vidare avsnitt 8.10.10). Kammarrätten i Stockholm påpe- kar i detta sammanhang att sistnämnda regel, i motsats till artikel 10 i direktivet, begränsas genom att det i dessa fall krävs att den återbetalande medlemsstaten hyser rimliga tvivel rörande giltigheten eller riktigheten av en viss fordran. Regeringen är väl medveten om denna skillnad. Det är dock viktigt att framhålla att de nya reglerna är avsedda att medföra effektiviseringar och förenklingar för företagen. Bedömningen i prome- morian är en avvägning mellan de kontrollfördelar och den ökade admi- nistrativa börda artikeln medför. I sammanhanget har också beaktats vad Skatteverket uppgivit att det i nuläget har behov av.

De begränsningar i avdragsrätten som är ifråga för svenskt vidkom- mande är 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 § mervärdesskattelagen. En bestäm- melse som ålägger sökanden att lämna elektroniskt kodade uppgifter i den utsträckning sådana behövs för tillämpningen av de uppräknade lag- rummen bör följaktligen tas in i mervärdesskattelagen. Detsamma gäller

Prop. 2009/10:15

162

det undantag4 som Sverige beviljats med stöd av artikel 27 i sjätte direk- Prop. 2009/10:15 tivet (numera artikel 395 i mervärdesskattedirektivet) och som regleras i

lagen (2000:142) om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund. I mervärdesskattelagen bör också införas en regel som föreskriver att sökanden ska lämna en redogörelse för sin affärsverksamhet med koderna som fastställts i enlighet med artikel 34a.3 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1798/2003.

De föreslagna reglerna bör tas in i de nya 19 kap. 4 och 5 §§ ML.

8.10.5 Transaktioner som en ansökan om återbetalning ska avse

Regeringens förslag: En ansökan om återbetalning ska avse köp av varor eller tjänster som fakturerats eller för vilka redovisningsskyldig- heten inträtt under återbetalningsperioden, eller import av varor under återbetalningsperioden.

Ansökan får även avse fakturor eller importdokument som inte om- fattas av en tidigare ansökan och som gäller transaktioner som genom- förts under kalenderåret i fråga.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att förslagets 19 kap. 3 § ML sägs motsvara artikel 14 i direktiv 2008/9/EG. Kammar- rätten poängterar att förslagets lydelse skiljer sig åt från artikelns som anger att den skatt återbetalningsansökan avser ska ha blivit utkrävbar före eller vid tidpunkten för faktureringen eller under återbetalnings- perioden. Syftet härmed är, enligt kammarrätten, troligen att förhindra att återbetalning sker innan medlemsstaten har en laglig möjlighet att kräva in skatten. Kammarrätten önskar en kommentar till om dessa tidpunkter överensstämmer med tanke på den skillnad i lydelse som föreslås i för- hållande till direktivet.

Skälen för regeringens förslag: I dag finns inte någon regel i återbe- talningsregelverken, vare sig i mervärdesskattedirektivet eller mervärdes- skattelagen som mer i detalj anger vilka transaktioner en ansökan om återbetalning ska eller får avse. Sådana regler införs i mervärdesskatte- direktivet genom artikel 14 i direktiv 2008/9/EG. De innebär att en ansö- kan om återbetalning ska avse

1. köp av varor eller tjänster som fakturerats under återbetalningsperio- den under förutsättning att redovisningsskyldigheten för skatten inträtt före eller vid tidpunkten för faktureringen, eller för vilka redovisnings- skyldigheten inträtt under återbetalningsperioden under förutsättning att köpen har fakturerats innan redovisningsskyldigheten inträtt, eller

2. import av varor under återbetalningsperioden.

Utöver dessa transaktioner får återbetalningsansökan även avse faktu- ror eller importdokument som inte omfattas av en tidigare ansökan och som gäller transaktioner som genomförts under kalenderåret i fråga.

4 Rådets beslut av den 30 januari 2007 om förlängning av tillämpning av beslut 2000/91/EG om tillstånd för Konungariket Danmark och Konungariket Sverige att genomföra en särskild åtgärd som avviker från artikel 17 i sjätte direktivet 77/388/EEG om harmonisering, EUT L 57, 24.2.2007, s. 10 (Celex 32007D0132).

163

När det gäller frågan som Kammarrätten i Stockholm ställer konstate- Prop. 2009/10:15 rar regeringen att mervärdesskattelagen inte använder termen ”utkräv-

bar”. Förslagets terminologi ligger nära vad som föreslagits tidigare i detta avseende, jfr SOU 2002:74 s. 53.

Bestämmelser motsvarande de i artikeln föreslås införas i mervärdes- skattelagen och bör tas in i en ny 19 kap. 3 § ML.

8.10.6 Återbetalningsperioden

Regeringens förslag: En ansökan om återbetalning ska avse en period om minst tre på varandra följande kalendermånader under ett kalen- derår och högst ett kalenderår. En ansökan som avser tiden till utgån- gen av ett kalenderår får omfatta kortare tid än tre månader.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna fråga. Skälen för regeringens förslag: När det gäller återbetalningsperio-

dens längd innebär direktiv 2008/9/EG (artikel 16) inte någon saklig skillnad jämfört med motsvarande regler i det åttonde direktivet (artikel 7). Den gällande regleringen i 19 kap. 2 § ML, som grundas på det åtton- de direktivet, behöver följaktligen inte ändras i materiellt avseende. Ge- nom förslaget föreslås emellertid utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land respektive inte är etablerade i något EG-land regleras var för sig i 19 kapitlet mervärdesskattelagen. Dessa strukturella föränd- ringar föranleder att nya bestämmelser motsvarande den gällande 19 kap. 2 § ML föreslås införas i mervärdesskattelagen för utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land.

Förslaget bör införas i en ny 19 kap. 6 § ML.

8.10.7 Minimibeloppet för en återbetalningsansökan

Regeringens förslag: Om en återbetalningsansökan avser en period som inte är ett kalenderår men är minst tre kalendermånader, ska det sökta beloppet vara minst 4 000 kronor. Avser ansökan perioden ett kalenderår eller återstoden av det, ska det sökta beloppet vara minst 500 kronor.

Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag: I närmast föregående avsnitt anges att
förslaget medför vissa strukturella förändringar i 19 kap. mervärdes-
skattelagen. För utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-
land införs därför nya, om än materiellt oförändrade, regler gällande
återbetalningsperioden. Av samma skäl föreslås förfaranderegler om
minimibelopp för en återbetalningsansökan införas í lagen för dessa före-
tagare. Den rättsliga grunden för sådana belopp är artikel 17 i direktiv
2008/9/EG. I dag gäller att minimibeloppet ska motsvara 200 ECU i
nationell valuta om ansökan avser korare tid än ett kalenderår men inte
kortare tid än tre månader (artikel 7.1 andra stycket i det åttonde direkt-	164

ivet; jfr prop. 1994/95:57, s. 140 f.). I artikeln anges vidare att minimi- Prop. 2009/10:15 beloppet på samma vis ska motsvara 25 ECU om ansökan avser ett helt

kalenderår eller återstoden av ett kalenderår. Direktiv 2008/9/EG anger emellertid nya minimibelopp vars nationella motsvarigheter bör införas i mervärdesskattelagen (artikel 17). Dessa belopp bör vara 4 000 respek- tive 500 kronor, vilka med aktuell omräkningskurs nära korresponderar med direktivets 400 respektive 50 euro. Se även avsnitt 8.11.4.

Promemorians förslag har följande lagteknisk utformning. Om en åter- betalningsansökan avser en period som inte är ett kalenderår men är minst tre kalendermånader, ska det sökta beloppet vara minst 4 000 kro- nor. I annat fall, föreslår promemorian, ska det sökta beloppet vara minst 500 kronor.

Enligt regeringens mening genomför den andra meningen i promemo- rians förslag inte artikel 17 andra stycket i direktiv 2008/9/EG korrekt. Med promemorians förslag kommer sådant som enligt direktivet ska om- fattas av det lägre minimibeloppet att i vissa fall att omfattas av det hög- re. Detta eftersom förslaget inte reglerar vad som gäller för återstoden av ett kalenderår. Regeringen föreslår därför erforderliga justeringar av pro- memorians förslag för att uppnå ett riktigt genomförande av EG-rätten.

Förslaget bör införas i en ny 19 kap. 7 § ML.

8.10.8 Senaste ansökningstidpunkt

Regeringens förslag: En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden ha kommit in till den behöriga myndigheten i det EG-land där den utländske före- tagaren är etablerad.

En ansökan ska anses ingiven till myndigheten endast om sökanden har lämnat samtliga föreskrivna uppgifter.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Enligt det åttonde direktivet ska en
ansökan om återbetalning lämnas till den behöriga myndigheten inom
sex månader efter utgången av det kalenderår då skatt togs ut (artikel 7.1
första stycket). Detta motsvaras av 19 kap. 4 § ML som stadgar att en an-
sökan ska ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalen-
derår som den avser. Direktiv 2008/9/EG förlänger ansökningsfristen
med tre månader jämfört med gällande regler (artikel 15.1). En ansökan
om återbetalning ska med andra ord ha kommit in till den behöriga
myndigheten i det EG-land som den utländska företagaren är etablerad i
senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden.
Artikel 15.1 använder inte begreppet ”behörig myndighet” utan talar
om att återbetalningsansökan ska lämnas in till ”etableringsmedlems-
staten”. För att någon diskussion inte ska uppkomma om en ansökan kan
anses inkommen i rätt tid om den lämnats till en annan del av staten än
den behöriga, bör ”behörig myndighet” användas i lagtexten. I praktiken
uppkommer inte heller någon svårighet att avgöra vilken eller vilka myn-
digheter detta är, eftersom den behöriga myndigheten i etableringsmed-
lemsstaten kommer att ha en sådan elektronisk portal som ansökan ska	165

ske genom. Användningen av en elektronisk portal torde vidare förhindra Prop. 2009/10:15 att en ansökan om återbetalning kan komma in till fel myndighet.

En ytterligare nyhet är att en ansökan enligt artikel 15.1 inte ska anses ingiven till den behöriga myndigheten om den är ofullständig. Lagrådet anmärker att det under det fortsatta lagstiftningsarbetet närmare måste klargöras vad Skatteverket har att iaktta enligt gällande rätt och nu av- sedd lagstiftning i olika situationer när en återbetalningsansökan har blivit tillgänglig eller anlänt till verket. Regeringen återkommer till Lag- rådets synpunkter i avsnitt 8.13.3. Som framgår av det avsnittet bör lokutionen ”givits in” användas i lagtexten i stället för ”kommit in”.

Bestämmelser med ovanstående innehåll bör införas i en ny 19 kap. 8 § ML.

8.10.9 Skatteverkets underrättelseskyldighet

Regeringens förslag: Skatteverket ska på elektronisk väg och utan dröjsmål underrätta sökanden om vilket datum en ansökan kom in till verket.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: I dag finns inte, varken enligt det

åttonde direktivet eller på inhemsk grund, någon skyldighet för Skatte- verket att utan uppmaning från sökanden underrätta denne om vilket da- tum en ansökan om återbetalning kom in till verket. Genom artikel 19.1 i direktiv 2008/9/EG införs dock en sådan skyldighet för den återbetalande medlemsstaten. Vidare ska underrättelsen enligt direktivet ske utan dröjs- mål och på elektronisk väg. Underrättelseskyldigheten kan inte tolkas som omfattande ofullständiga ansökningar, eftersom de enligt EG-rätten inte ska anses ingivna. I sammanhanget kan noteras att det enligt direktivets artikel 15.2 föreskrivs ytterligare en liknande underrättelses- kyldighet. De två bör inte förväxlas. I det senare fallet åvilar skyldig- heten medlemsstaten i egenskap av landet där sökanden är etablerad och inte som återbetalande medlemsstat. Med andra ord kommer Skatteverket att ha en underrättelseskyldighet även när det gäller återbetalningsansök- ningar från näringsidkare som är etablerade i Sverige, men inte i det åter- betalande EG-landet (se vidare avsnitt 8.13.3).

En bestämmelse av ovan angivet slag föreslås tas in i en ny 19 kap. 9 § ML.

166

8.10.10

Skatteverkets rätt att begära uppgifter

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: Om Skatteverket anser att det inte har alla uppgifter som behövs för att fatta beslut i fråga om hela eller en del av en ansökan om återbetalning, får verket inom fyra månader på elek- tronisk väg begära ytterligare uppgifter från sökanden, den behöriga myndigheten i EG-landet där den utländske företagaren är etablerad eller någon annan.

Om Skatteverket begär ytterligare uppgifter från någon annan än sökanden eller den behöriga myndigheten, får begäran göras på elek- tronisk väg endast om mottagaren har tillgång till sådana medel.

Skatteverket får på samma villkor som gäller för en begäran om ytterligare uppgifter begära originalet eller en kopia av den berörda fakturan eller importdokumentet, om verket hyser rimliga tvivel om giltigheten eller riktigheten av en fordran.

Uppgifter som Skatteverket har begärt ska komma in till verket se- nast en månad från den dag mottagaren fick begäran.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringens förslag saknar dock promemorians uttryckliga reglering av Skatteverkets rätt att begära ytterligare kompletterande uppgifter.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Genom direktiv 2008/9/EG införs gemenskapsrättslig reglering avseende den återbetalande medlemsstatens rätt att begära ytterligare information från den som ansöker om åter- betalning av ingående skatt (artikel 20.1). Det införs även regler om när staten i fråga ska få tillgång till dessa uppgifter (artikel 20.2 i samma direktiv). Vare sig i det åttonde direktivet eller mervärdesskattelagen finns regler av dessa slag. En förutsättning för rätten att begära ytterligare information är att den beslutsfattande myndigheten inte anser sig ha all relevant information som behövs för att fatta beslut i fråga om hela eller en del av en ansökan om återbetalning.

Rätten att begära ytterligare uppgifter existerar till den senaste tidpunkt den behöriga myndigheten är skyldig att fatta beslut i fråga om en an- sökan om återbetalning. Denna senaste tidpunkt framgår av artikel 19.2. Annorlunda uttryckt får ytterligare uppgifter begäras inom fyra månader från det att ansökan inkom till myndigheten i fråga.

Ytterligare information får begäras av sökanden, den behöriga myndig- heten i en medlemsstat eller någon annan. Begäran avses ske på elektro- nisk väg. Om informationen begärs av någon annan än sökanden eller den behöriga myndigheten, får begäran dock endast ske på elektronisk väg om mottagaren har tillgång till sådana medel.

Den återbetalande medlemsstaten har också en uttrycklig rätt att begära ytterligare information upprepade gånger (artikel 20.1 andra stycket). I direktivet betecknas detta som en begäran om kompletterande ytterligare information. Denna rätt behöver dock, enligt regeringens mening, inte genomföras särskilt i svensk rätt. I en rätt att begära ytterligare uppgifter ligger enligt vedertagen svensk lagstiftningsteknik att det kan göras fler gånger än en. Däremot behöver begreppet ”kompletterande ytterligare uppgifter” användas när det gäller regleringen av senaste tidpunkt för

167

Skatteverkets beslut eftersom en särskild tidsfrist är kopplad till begrep- Prop. 2009/10:15 pet. Så sker också, se vidare avsnitt 8.10.12.

Vidare får den återbetalande medlemsstaten på samma villkor som gäl- ler för en begäran om ytterligare uppgifter begära originalet eller en kopia av den berörda fakturan eller importdokumentet, om den aktuella staten hyser rimliga tvivel om giltigheten eller riktigheten av en fordran. (artikel 20.1 tredje stycket).

Den återbetalande medlemsstaten ska ges tillgång till den begärda informationen inom en månad från det att begäran mottogs (artikel 20.2).

Motsvarigheter till ovan beskrivna bestämmelser föreslås införas i mer- värdesskattelagen. I artikel 20.1 tredje stycket sista meningen finns dock en bestämmelse som hänvisar till vissa tröskelbelopp som anges i direk- tivets artikel 10. Som framgår i avsnitt 8.10.4 bedöms artikel 10 inte be- höva införas i svensk rätt. Detsamma gäller den nu aktuella bestämmel- sen.

Regler av ovan angivet slag bör tas in i 19 kap. 10–12 §§ ML.

8.10.11 Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut – huvudregeln

Regeringens förslag: Skatteverket ska meddela sökanden sitt beslut avseende en ansökan om återbetalning senast fyra månader från den dag den inkom till verket.

Ansökan ska anses ha avslagits om Skatteverket inte meddelar sö- kanden beslutet inom fyramånadersfristen.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Regeringens förslag, i motsats till promemorians, innehåller en bestäm-
melse om att en ansökan ska anses ha avslagits om något beslut avseende
den inte meddelats sökanden inom den föreskrivna fristen.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Enligt det åttonde direktivet ska ett
beslut i anledning av en ansökan om återbetalning meddelas inom sex
månader från den dag då ansökan, åtföljd av alla i direktivet föreskrivna
handlingar, lämnats till den behöriga myndigheten (artikel 7.4 första
stycket). Denna beslutsfrist ansågs böra införas i svensk rätt genom verk-
ställighetsföreskrifter (prop. 1994/95:57, s. 146). I sammanhanget kan
nämnas att Skatteverket har uppskattat genomsnittstiden för sin hand-
läggning av återbetalningsansökningar från utländska företagare till mel-
lan två och tre månader.
Den motsvarande bestämmelsen i direktiv 2008/9/EG (artikel 19.2) har
en något annan avfattning. En första skillnad är att det nya direktivet för-
kortar tidsfristen för ärendets handläggning och beslutsfattandet från sex
månader till fyra från det att en fullständig ansökan inkom till den be-
höriga myndigheten. En ofullständig ansökan betraktas inte som ingiven
enligt artikel 15.1 i samma direktiv. En andra skillnad är att enligt det
direktivet ska sökanden meddelas beslutet inom tidsfristen medan det
åttonde direktivet endast föreskriver att beslutet ska meddelas inom
denna frist. Något krav på att beslutet ska tillställas sökanden inom fris-
ten föreligger inte. Genom att kombinera ”meddela” med ”sökanden” får
artikel 19.2 i direktiv 2008/9/EG anses innebära att beslutet inte bara ska	168

fattas och ges till känna inom fyramånadersfristen utan även tillställas Prop. 2009/10:15 sökanden. En sådan tolkning förefaller naturlig med tanke på att det

elektroniska förfarandet gör att beslutet enkelt och snabbt kan skickas till sökanden, vilket inte är fallet vid en pappersbaserad hantering. Detta betyder däremot inte att den behöriga myndigheten måste förvissa sig om att sökanden verkligen har tagit del av meddelandet, jfr delgivning. En bestämmelse med denna inriktning bör införas i mervärdesskattelagen.

Vidare talar artikel 19.2 i direktivet om ”beslut att bifalla eller avslå ansökan”. Om innebörden av denna lokution ska genomföras i mervär- desskattelagen framstår uttryckssättet ”beslut avseende en ansökan om återbetalning” vara att föredra både språkligt och materiellt. I sistnämnda hänseende innebär det att även avvisningsbeslut kommer att omfattas av regeln.

Det kan dessutom kan noteras att direktiv 2008/9/EG delvis dubbelreg- lerar den återbetalande medlemsstatens skyldighet att tillställa sökanden ett beslut. Förutom den nyss nämnda artikel 19.2, som avser både bifalls- och avslagsbeslut, innehåller artikel 23.1 en sådan skyldighet (se avsnitt 8.10.13 nedan). Den sistnämnda artikeln avser dock enbart avslagsbeslut och skyldigheten avser såväl beslutet som skälen för detta. Med tanke på att artikel 19.1 redan reglerar översändandet av bl.a. avslagsbeslut får det väsentliga i artikel 23.1 anses vara kravet på beslutsmotivering vid av- slag.

Slutligen bör enligt regeringens mening artikel 23.2 andra stycket i direktiv 2008/9/EG genomföras i anslutning till den nu aktuella fyra- månadersfristen för Skatteverkets beslutsfattande. Artikeln innebär att i avsaknad av ett sådant beslut inom föreskriven tid ska ansökan anses ha avslagits. Se i denna del även avsnitt 8.15.

Förslaget bör tas in i en ny 19 kap. 13 § ML.

8.10.12 Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut när verket har begärt ytterligare uppgifter

Regeringens förslag: Om Skatteverket begär ytterligare uppgifter ska beslutet avseende en ansökan om återbetalning meddelas sökanden senast två månader från det att uppgifterna kom in till verket. Om begäran inte har besvarats ska beslutet meddelas denne senast tre månader från den dag som mottagaren fick begäran.

Skatteverket ska dock alltid ha sex månader på sig, räknat från den dag ansökan inkom till verket, att avgöra ärendet.

Om Skatteverket har begärt ytterligare uppgifter fler gånger än en (kompletterande ytterligare uppgifter) ska ett slutligt beslut avseende återbetalningsansökan meddelas sökanden inom åtta månader från den dag den kom in till verket.

Ansökan ska anses ha avslagits om Skatteverket inte meddelar sökanden sitt beslut inom den aktuella föreskrivna tidsfristen.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Regeringens förslag innehåller en bestämmelse innebärande att en an-
sökan ska anses ha avslagits om något beslut avseende den inte medde-
lats sökanden inom föreskriven tidsfrist, vilken saknas i promemorian.	169

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Varken det åttonde direktivet eller

mervärdesskattelagen reglerar när ett beslut avseende en återbetalnings- ansökan senast ska fattas i det fall den behöriga myndigheten begärt in ytterligare uppgifter i ärendet. Genom direktiv 2008/9/EG införs sådan reglering (artikel 21). Om den återbetalande medlemsstaten, dvs. en be- hörig myndighet, begär ytterligare uppgifter ska beslutet avseende hela eller en del av en ansökan om återbetalning meddelas sökanden senast två månader från det att uppgifterna kom in. Om begäran inte har be- svarats ska beslutet meddelas denne senast inom två månader efter det att den tidsfrist som anges i artikel 20.2 i samma direktiv löpt ut, dvs. senast tre månader från den dag som mottagaren fick begäran. För att säkerställa att den behöriga myndigheten ska ha en rimlig tidsrymd att handlägga ärendet avseende återbetalningsansökan föreskriver artikel 21 att sex månader alltid ska vara tillgängliga för detta. Om en sådan föreskrift inte fanns skulle ett snabbt svar på en begäran om ytterligare uppgifter i vissa fall kunna inskränka handläggningsfristen på ett olämpligt vis. Den sist- nämnda artikeln reglerar även handläggningsfristen för det fall myndig- heten har begärt ytterligare uppgifter upprepade gånger, vilket i direktivet betecknas som kompletterande ytterligare uppgifter. I ett sådant fall ska sökanden meddelas beslutet i fråga om hela eller en del av återbetal- ningsansökan inom åtta månader från det att ansökan mottogs av den myndigheten i fråga.

Det kan noteras att direktivet använder olika tekniker för att avgöra den senaste beslutstidpunkten när ytterligare uppgifter begärts. Om sådana uppgifter begärts en gång och under förutsättning att begäran har besva- rats, beror tidpunkten på när uppgifterna inkom till myndigheten i fråga. Om begäran i ett sådant fall inte har besvarats räknas tiden från när mottagaren fick begäran. Om ytterligare uppgifter har begärts upprepade gånger räknas tiden från när ansökan om återbetalning kom in till myn- digheten.

Regler av ovan angivet slag föreslås införas i mervärdesskattelagen. Det förefaller dock överflödigt att i den svenska lagtexten tala om ”hela eller en del” av återbetalningsansökan. Den tidpunkt som behöver regle- ras är när ett ärende avseende en ansökan om återbetalning senast måste vara avgjort i sin helhet, dvs. den del av ärendet som återstår om det del- vis avgjorts tidigare eller hela ärendet om så inte skett.

På samma vis som anges i avsnitt 8.10.11 bör artikel 23.2 andra stycket i direktiv 2008/9/EG genomföras i anslutning till de nu aktuella tids- fristerna för Skatteverkets beslutsfattande. Artikeln innebär att i avsaknad av ett beslut inom föreskriven tid ska ansökan anses ha avslagits. Se i denna del även avsnitt 8.15.

Förslaget bör tas in i en ny 19 kap. 14 § ML.

Prop. 2009/10:15

170

8.10.13

Motivering av och underrättelse om avslagsbeslut

Prop. 2009/10:15

Regeringens bedömning: Någon skyldighet för Skatteverket att underrätta sökanden om att en ansökan om återbetalning av ingående skatt helt eller delvis avslagits och skälen för detta behöver inte infö- ras i svensk rätt med anledning av direktiv 2008/9/EG. En sådan skyl- dighet föreskrivs redan i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna fråga. Skälen för regeringens bedömning: Det åttonde direktivet föreskriver

en skyldighet att ange skälen för att avslå en ansökan om återbetalning (artikel 4.4 andra stycket). Genom direktiv 2008/9/EG kompletteras denna skyldighet med skyldigheten att underrätta sökanden om att en sådan ansökan avslagits helt eller delvis (artikel 23.1). I dessa delar ger EG-rätten inte anledning till någon svensk lagstiftningsåtgärd. Enligt svensk rätt är förvaltningsmyndigheter redan i dag skyldiga att motivera ett avslagsbeslut och underrätta sökanden om detta (20 och 21 §§ förvaltningslagen [1986:223, FL]). Som redan framgått av avsnitt 8.10.11 föreligger dessutom enligt artikel 19.2 i direktiv 2008/9/EG en skyldighet för den återbetalande medlemsstaten att underrätta sökanden om såväl avslags- som bifallsbeslut.

8.10.14	Korrigering av återbetalat belopp
Regeringens förslag: Om den avdragsgilla andelen av den ingående
skatten justeras enligt artikel 175 i mervärdesskattedirektivet ska
sökanden korrigera det belopp som sökts eller som redan har återbe-
talats.
Korrigeringen ska göras under kalenderåret efter den ifrågavarande
återbetalningsperioden i en ansökan om återbetalning. Om sökanden
inte lämnar någon sådan ansökan under det kalenderåret ska korrige-
ringen ske genom inlämnande av en särskild anmälan genom den elek-
troniska portal som inrättats av det EG-land som den utländske före-
tagaren är etablerad i.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag: En beskattningsbar person kan an-
vända varor och tjänster för transaktioner som medför rätt till avdrag
respektive inte gör det. För denna situation finns regler om så kallat pro-
portionellt avdrag i mervärdesskattedirektivet (i Sverige reglerat genom
8 kap. 13 och 14 §§ ML; en stat får enligt gemenskapsrätten behålla de
regler som gällde den dag den anslöt sig till gemenskapen). Proportio-
nellt avdrag innebär att bara den del av mervärdesskatten som kan hän-
föras till de transaktionerna som medför avdragsrätt ska vara avdragsgill
(artikel 173). Den avdragsgilla andelen bestäms i enlighet med vad som
föreskrivs i artiklarna 174 och 175. I den sistnämnda av dessa två artiklar
anges att den avdragsgilla andelen ska bestämmas för varje år i form av
ett procenttal. Där stadgas också att en sådan andel ska gälla preliminärt		171

för ett år och baseras på föregående års transaktioner. Avdrag som görs Prop. 2009/10:15 på grundval av en sådan preliminär andel ska justeras när den slutliga an-

delen för året bestäms under det påföljande året.

En nyhet som införs genom direktiv 2008/9/EG (artikel 13) jämfört med vad som gäller enligt det åttonde direktivet är en uttrycklig regel om korrigering i återbetalningssammanhang efter en justering av den av- dragsgilla andelen. Följaktligen finns inte heller några regler av detta slag i mervärdesskattelagen i dag. Enligt den sistnämnda artikeln ska sökan- den korrigera det belopp som sökts eller som redan har återbetalats, om den avdragsgilla andelen av den ingående skatten justeras enligt artikel 175 i mervärdesskattedirektivet.

Korrigeringen ska göras under kalenderåret efter den ifrågavarande återbetalningsperioden. Detta ska som huvudregel ske i en ansökan om återbetalning. Om sökanden inte lämnar någon sådan ansökan under det kalenderåret ska korrigeringen i stället ske genom inlämnande av en sär- skild anmälan via den elektroniska portal som inrättats av det EG-land den utländske företagaren är etablerad i.

Regler motsvarande artikel 13 i direktiv 2008/9/EG föreslås införas i en ny 19 kap. 15 § ML.

8.10.15 Skatteverkets beslut efter sökandens korrigeringar av återbetalade belopp

Regeringens förslag: Om ett återbetalat belopp har korrigerats ska Skatteverket besluta att höja eller sänka det belopp som ska återbetalas enligt en ansökan om återbetalning. Om sökanden inte lämnar en så- dan ansökan ska verket besluta att återbetala det belopp som sökanden har att fordra eller att denne ska betala tillbaka vad han fått för myc- ket.

Ett beslut om återkrav ska få verkställas även om det inte vunnit laga kraft.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag: I närmast föregående avsnitt sägs att
det i dag saknas regler om att sökanden ska korrigera det belopp som
sökts eller som redan har återbetalats, om den avdragsgilla andelen av
den ingående skatten justeras enligt artikel 175 i mervärdesskattedirek-
tivet. Direktiv 2008/9/EG inför inte bara sådana regler utan även regler
som styr vilka åtgärder den återbetalande medlemsstaten ska vidta om en
korrigering av det återbetalade beloppet har utförts (artikel 25). Om
sökanden enligt artikel 13 i samma direktiv ska göra korrigeringen i en
ansökan om återbetalning justeras det belopp som ska återbetalas i enlig-
het med beloppet korrigering avser. Om sökanden inte lämnar någon så-
dan ansökan ska korrigeringen enlig den sistnämnda artikeln ske i en sär-
skild anmälan i stället. Beroende på resultat av korrigeringen ska sökan-
den återfå eller betala tillbaka ett visst belopp.
Regler av nu beskrivet slag föreslås tas in i mervärdesskattelagen. För
att återkravsförfarande ska vara effektivt föreslås dessutom att ett beslut
om återkrav får verkställas även om det inte vunnit laga kraft.	172

Förslaget bör införas i en ny 19 kap. 16 § ML.

Prop. 2009/10:15

8.10.16 Återkrav och avräkning m.m.

Regeringens förslag: Om en återbetalning har erhållits på ett be- drägligt eller annars oriktigt sätt, ska Skatteverket besluta att återkräva vad sökanden har fått för mycket. Sökanden ska ha betalat beloppet senast 30 dagar från den dag verket meddelade sökanden sitt beslut.

Ett belopp som den sökande ska betala tillbaka får räknas av mot ingående skatt som denne har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetalningen.

Ett beslut om återkrav eller avräkning får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Åtgärder för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vil- ket beloppet betalats ut.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens utom i så motto att regeringens förslag även reglerar när sökanden ska ha betalat ett belopp som återkrävs.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att det behövs en närmare redogörelse för vad som avses med uttrycket ”annars oriktigt sätt”. Ver- ket anför vidare att det behövs en regel som anger när beloppet som ska återbetalas senast ska vara betalat och föreslår också hur en sådan regel kan utformas.

Skälen för regeringens förslag: Det åttonde direktivet föreskriver att den behöriga myndigheten i en medlemsstat genast ska vidta åtgärder för att återkräva ett belopp som felaktigt utbetalats jämte eventuella straffavgifter (artikel 7.5 första stycket). I samma artikels andra stycke stadgas att vid bedrägliga ansökningar får medlemsstaten vägra ytterli- gare återbetalning i högst två år från det att ansökan lämnades in. Där stadgas också att medlemsstaten får skjuta upp ytterligare återbetalningar till den skattskyldige om denne har obetalda administrativa straffavgifter till dess att avgiften har erlagts.

I mervärdesskattelagen finns motsvarande reglering i 19 kap. 7 § ML. Bestämmelsen i lagrummets första stycke avser återkrav av felaktigt åter- betalade belopp. Den föreskriver att Skatteverket ska återkräva ingående skatt som har återbetalats på grund av en oriktig uppgift som sökanden lämnat eller på grund av felräkning felskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I förarbetena konstateras att detta i stort motsvarar vad som föreskrivs i artikel 7.5 första stycket i det åttonde direktivet (se SOU 1994:88, s. 342; jfr prop. 1994/95:57, s. 148).

De återkravsregler som införs genom direktiv 2008/9/EG (artikel 24.1) skiljer sig inte i materiellt hänseende från motsvarande bestämmelser i det åttonde direktivet. Det nya direktivet har dock en något annan lydelse än sin föregångare. Mot bakgrund härav och då det förenklar tillämpnin- gen om den svenska lagen ligger nära EG-rätten föreslås den svenska regelns lydelse ansluta till den artikel 24.1 har. För att åstadkomma ett välfungerande återkravssystem föreslås det dessutom framgå av reglerin-

173

gen att ett beslut om återkrav får verkställas även om det inte har vunnit Prop. 2009/10:15 laga kraft.

Skatteverket anser att det behövs en närmare beskrivning av vad som avses med uttrycket ”annars oriktigt sätt”. Enligt regeringens mening får härmed i huvudsak förstås felräkningar och felskrivningar.

Verket anför vidare att det behövs en regel som anger när beloppet som ska återbetalas senast ska vara betalat av sökanden. Regeringen delar ver- kets bedömning och finner att sökanden ska ha betalat beloppet senast 30 dagar från den dag verket meddelade sökanden sitt beslut.

I lagstiftningsarbetet i samband med det svenska EG-inträdet uppmärk- sammades vissa skillnader mellan svensk rätt och EG:s regler vad gäller sanktioner m.m. Närmare bestämt saknar det åttonde direktivet motsva- righeter till 19 kap. 7 § andra stycket (avräkning) och 8 § ML (senaste tidpunkt för återkravsåtgärder). Enligt artikel 24.2 i direktiv 2008/9/EG gäller att medlemsstaten i fråga får skjuta upp ytterligare återbetalning till sökanden med maximalt det obetalda beloppet, om denne har obetalda administrativa sanktionsavgifter eller räntor. Oavsett om ett belopp skjuts upp eller avräknas handlar det ytterst om att sökanden ska återbetala det felaktigt återbetalade beloppet och räntor innan ytterligare återbetalning kommer i fråga. Därmed framstår en regel som ger Skatteverket rätt att räkna av ett belopp som den sökande ska betala tillbaka mot ingående skatt som denne har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetalningen som en ändamålsenlig lösning. På samma vis som tidigare bedöms alltså en sådan regel inte stå i strid med EG-rätten (se prop. 1994/95:57, s. 148). Återkravregeln bör dock kompletteras med en rätt för verket att räkna av obetalda skatte- tillägg. Vidare föreslås regleringen för dessa företagare av rättssäkerhets- skäl innehålla en korresponderande bestämmelse till den gällande 19 kap. 8 § ML om senaste tidpunkt för återkravsåtgärder, även om direktivet saknar en sådan regel.

De föreslagna reglerna bör tas in i de nya 19 kap. 17 och 18 §§ ML.

8.10.17 Utbetalning av beviljat belopp

Regeringens förslag: Om Skatteverket bifaller en ansökan om återbe- talning ska verket betala ut det beviljade beloppet till sökanden, eller den som sökanden anger, senast 10 arbetsdagar från utgången av den tillämpliga tidsfrist för när verket senast ska meddela sökanden sitt beslut avseende ansökan.

Beloppet ska utbetalas i Sverige eller, om sökanden begär det, i ett annat EG-land. Vid utbetalning i ett annat EG-land ska Skatteverket från beloppet som ska utbetalas dra av de bankavgifter som tagits ut för överföringen dit.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Det åttonde direktivet anger att
återbetalning ska göras före slutet av den sexmånadersperiod inom vilken
ett beslut avseende en ansökan om återbetalning ska fattas (artikel 7.4
första stycket). Detta krav bedömdes vara lämpligt att genomföra i	174

svensk rätt i form av verkställighetsföreskrifter (se prop. 1994/95:57, s. Prop. 2009/10:15 146).

Även direktiv 2008/9/EG innehåller reglering om när ett belopp som beviljats ska återbetalas (artikel 22.1). Direktivet knyter tidsfristen för utbetalning – tio arbetsdagar – till den tidpunkt när ett beslut beträffande en ansökan om återbetalning senast ska ha meddelats sökanden. I motsats till det åttonde direktivet är återbetalningsfristen alltså inte inkluderad i beslutsfristen, utan endast länkad till den. Tidpunkten för utbetalning beror numera bl.a. på om den återbetalande medlemsstaten, efter det att en återbetalningsansökan inkommit, begärt in uppgifter från sökanden och om dessa inkommit eller inte till staten i fråga. Dessa frågor regleras i sin tur i direktivets artikel 19.2 respektive 21. I den förstnämnda av dessa artiklar sägs att beslutet att bifalla eller avslå en ansökan ska meddelas sökanden inom fyra månader från det att ansökan inkom. Artikel 21 styr senaste meddelandetidpunkt i de fall den återbetalande medlemsstaten har begärt ytterligare uppgifter eller kompletterande ytterligare uppgifter. I artikeln finns bl.a. också vissa minimitider för handläggningen av en ansökan, vilka även de har betydelse för utbetal- ningstidpunkten. De aktuella reglerna är dock förhållandevis komplice- rade, varför det i detta sammanhang är tillräckligt att konstatera att ett beviljat belopp ska utbetalas senast tio arbetsdagar från det att den tillämpliga tidsfristen har löpt ut. För en närmare beskrivning av dessa tidsfrister hänvisas i stället till avsnitt 8.10.11 och 8.10.12. Det kan här också noteras att beslutstidpunkten som sådan inte har betydelse för när utbetalningen av ett beviljat belopp ska ske.

När det gäller frågan om var ett beviljat belopp ska utbetalas stadgar det åttonde direktivet att det, på sökandens begäran, ska ske antingen i den återbetalande medlemsstaten eller den stat han är etablerad i (artikel 7.4 första stycket). Enligt svensk rätt är utbetalning utomlands möjlig (jfr prop. 1992/93:196, s. 58), även om någon närmare reglering av frågan inte existerar. I samband med Sveriges EG-inträde avsågs frågan om var ett belopp ska återbetalas, på samma vis som frågan om när det ska ske, att regleras i verkställighetsföreskrifter (jfr prop. 1994/95:57, s. 146). Artikel 22.2 i direktiv 2008/9/EG föreskriver som huvudregel att åter- betalningen ska utbetalas i den återbetalande medlemsstaten. Här kan noteras att detta direktiv, till skillnad från det åttonde direktivet, inte en- bart talar om återbetalning utan också om utbetalning. Vidare vidgar artikel 22.1, i jämförelse med det åttonde direktivet, sökandens möjlig- heter till att efter begäran kunna få beloppet utbetalat i valfri annan med- lemsstat, i stället för som tidigare enbart i medlemsstaten där han är etablerad. Sökanden saknar rätt att få beloppet utbetalat utanför EG, vilket dock inte hindrar att en behörig myndighet får göra det.

Slutligen gäller enligt det åttonde direktivet att sökanden ska betala de avgifter en bank begär för att överföra ett beviljat belopp som på hans be- gäran återbetalas i medlemsstaten där han är etablerad (artikel 7.4 första stycket). Någon reglering av motsvarande slag finns inte i svensk rätt. Artikel 22.2 i direktiv 2008/9/EG föreskriver detsamma som det åttonde direktivets motsvarande bestämmelse, även om tekniken för att uppnå resultatet är annorlunda. Artikeln stadgar nämligen att de bankavgifter

175

som tagits ut för överföringen till det andra EG-landet ska dras av från Prop. 2009/10:15 beloppet, inte att de ska betalas av sökanden.

Mervärdesskattelagen föreslås kompletteras med motsvarande vad som föreskrivs i direktiv 2008/9/EG i nu angivna avseenden. Angående frå- gan om till vem Skatteverket ska betala ut ett beviljat belopp till finns det av tydlighetsskäl anledning att i lagen ange att betalningsmottagaren också kan vara den sökanden anger. Artikel 22.2 anger endast att belop- pet ska utbetalas i två fall, men specificerar inte till vem.

De föreslagna bestämmelserna bör tas in i en ny 19 kap. 19 § ML.

8.10.18 Ränta

Regeringens förslag: Sökanden ska tillgodoföras ränta på det belopp som följer av en beviljad återbetalningsansökan, om beloppet betalas ut efter den senaste föreskrivna återbetalningstidpunkten. Om sökan- den inte inkommer till Skatteverket med av verket begärda ytterligare uppgifter, eller kompletterande ytterligare uppgifter, efter utgången av tidsfristerna som föreskrivits för uppgiftslämnandet saknas dock rätt till ränta.

Ränta ska beräknas från den föreskrivna dagen för utbetalning till den dag utbetalningen faktiskt görs. Tillämplig räntesats anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: FAR SRS frågar sig om avsikten är att sökanden
helt ska förlora rätten till ränta om denne inte inkommit till Skatteverket
med av verket begärda ytterligare uppgifter i föreskriven tid.
Skälen för regeringens förslag: Gällande system för återbetalning av
mervärdesskatt till utländska företagare har fungerat olika bra i skilda
medlemsstater. I en del medlemsstater har företagarna fått vänta orimligt
länge på sin återbetalning. I vissa fall har de inte fått någon återbetalning
alls. Ett av syftena med det nya direktivet är att komma till rätta med
dessa problem. Det införs därför regler om att den återbetalande med-
lemsstaten ska betala ränta på återbetalningsbeloppet om återbetalning
inte sker inom de angivna tidsramarna (artiklarna 26 och 27 i direktiv
2008/9/EG).
Sökandens rätt till ränta är knuten till den senaste tidpunkten för när ett
beviljat belopp ska betalas ut (artikel 26 första stycket), dvs. till tidpunk-
terna som följer av artikel 22.1 i samma direktiv. Om utbetalningen sker
efter denna tidpunkt ska ränta utgå. Artikel 22.1 hänvisar i sin tur till
artiklarna 19.2 och 21 för de närmare tidpunkterna. Som anges i före-
gående avsnitt är reglerna i dessa två artiklar jämförelsevis komplicerade
och liksom i det avsnittet hänvisas därför här till avsnitt 8.10.11 och
8.10.12 angående reglernas funktionssätt. Det relevanta i detta samman-
hang är att ränta ska utgå om utbetalningen sker efter den föreskrivna
senaste tidpunkten för detta.
Sökanden förlorar sin rätt till ränta om denne inte inkommit, eller in-
kommer för sent, med ytterligare uppgifter eller kompletterande ytterli-
gare uppgifter som den återbetalande medlemsstaten har begärt. (artikel
26 andra stycket). Rätten till ränta går alltså helt förlorad i detta fall, den	176

skjuts inte fram i tiden. Detta kan också anses följdriktigt eftersom det Prop. 2009/10:15 elektroniska förfarandet bygger på snabbhet och att detta är till fördel för

dem som ansöker om återbetalning. Om sökanden orsakar fördröjningar saknas anledning till räntekompensation. Regeringen konstaterar därmed att FAR SRS uppfattat förslagets innebörd korrekt. Vidare behöver be- stämmelsen i artikel 26 andra stycket sista meningen – dvs. att räntere- geln i artikelns första stycke inte ska tillämpas till dess att medlemsstaten mottagit de dokument som enligt artikel 10 ska lämnas på elektronisk väg – inte genomföras i svensk rätt. Bestämmelsen hänvisar nämligen till artikel 10 i direktivet, vilken inte tas in i mervärdesskattelagen (se härom avsnitt 8.10.4).

Ränta ska beräknas från och med dagen efter den dag som är sista da- gen för utbetalning enligt artikel 22.1 till den dag återbetalningen faktiskt görs (artikel 27.1 i direktiv 2008/9/EG). Angående de tidpunkter som följer av artikel 22.1 hänvisas till vad som sägs ovan i detta avsnitt härom. Vidare ska räntesatsen, enligt artikel 27.2, vara densamma som den som tillämpas för återbetalningar av mervärdesskatt till skattskyldiga som är etablerade i den återbetalande medlemsstaten. I Sverige betyder det sistnämnda att den nationella räntesatsen bör vara densamma som gäller för intäktsränta enligt 19 kap. 14 § SBL, dvs. 45 procent av basrän- tan.

Följande exempel kan åskådliggöra effekten av en för sen återbetalning i det fall basräntan är 2 procent. För en för sen utbetalning på 10 000 kro- nor, som skulle ha skett den första maj år 1, men inte sker förrän den 1 juli det året blir räntan följande (basräntan är 2 procent): 10 000 kronor x 61/365 x 0,02 x 0,45 = 15 kronor 4 öre.

Bestämmelser av ovan sagda slag föreslås införas i de nya 19 kap. 20 och 21 §§ ML.

8.11 Återbetalning till utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land

8.11.1 Fortsatt gemensamma förfaranderegler för utländska företagare?

Regeringens bedömning: Förfarandereglerna bör inte vara gemen- samma för utländska företagare. Sådana företagare som är etablerade i ett annat EG-land ska omfattas av det elektroniska förfarande som föreslås. Det gällande pappersbaserade förfarandet för utländska före- tagare i 19 kap. mervärdesskattelagen (1994:200) ska fortsatt och i stort sett oförändrat gälla för utländska företagare som inte är etable- rade i något EG-land.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket påpekar att det är nödvändigt att ett

pappersbaserat ansökningssystem finns kvar för utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land, eftersom dessa saknar tillgång till en elektronisk portal för ansökan om återbetalning i det land där de är etab- lerade.

177

Skälen för regeringens bedömning: Inledningsvis bör påpekas att Prop. 2009/10:15 vad som sägs i detta avsnitt enbart rör utländska företagare som inte re-

dovisar mervärdesskatt i skatte- eller självdeklaration.

I avsnitt 8.1 anges att ambitionen är att alla utländska företagare så långt som möjligt bör ha samma förfaranderegler. Där framhålls emeller- tid samtidigt att möjligheterna till samordning numera är starkt begrän- sade då vissa utländska företagare som är etablerade i andra EG-länder efter förslagets ikraftträdande kommer att tillämpa det elektroniska förfa- rande som föreskrivs i direktiv 2008/9/EG. Direktivet gäller enbart ut- ländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land. Det trettonde direktivet, som avser utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land, är oförändrat. Redan av denna anledning saknas i princip skäl att ändra det svenska återbetalningsförfarandet för de företagare som omfattas av det trettonde direktivet. Vidare har de svenska förfarande- reglerna i 19 kapitlet mervärdesskattelagen anpassats till EG-rätten eller bedömts vara konforma med denna (se prop. 1994/95:57, s. 144 ff.). Det saknas emellertid inte bara legala förutsättningar för ett generellt elektro- nisk återbetalningsförfarande utan också praktiska sådana. Exempelvis tillhandahåller inte de stater som inte är medlemmar i EU en sådan elektronisk portal som det nya förfarandet för återbetalning till vissa EU- företag kräver. Skatteverket instämmer i bedömningen att ett pappers- baserat återbetalningsförfarande bör behållas för utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land

Oaktat det ovanstående finns anledning att i enskilda fall komplettera det gällande pappersbaserade återbetalningsförfarandet eller överväga om så bör ske i anledning av vad som föreskrivs i direktiv 2008/9/EG eller av andra orsaker. Skälet härtill är framförallt att det trettonde direktivet föreskriver att återbetalning inte får ske på gynnsammare villkor än de som gäller för återbetalning till skattskyldiga personer i gemenskapen (artikel 3.2). Numera måste dock denna bestämmelse ses i ljuset av de olikheter i sak som följer av att enbart direktiv 2008/9/EG föreskriver ett elektroniskt förfarande, dvs. bestämmelsen får en inskränkt betydelse. Motsvarigheter till de regler i direktiv 2008/9/EG som är mer omedelbart knutna till det elektroniska förfarandet bör överhuvudtaget inte komma i fråga för introduktion i svensk rätt när det gäller utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land. Det handlar här bl.a. om direk- tivets regler om att varornas och tjänsternas art ska beskrivas med koder i en ansökan om återbetalning, den underrättelseskyldighet en medlemsstat har i fråga om när en sådan ansökan kommit in, statens möjligheter att begära ytterligare uppgifter av sökanden och dennes rätt till ränta. Nedan behandlas de delar av direktiv 2008/9/EG som bedöms vara eller kunna vara relevanta när det gäller återbetalning till företagare som inte är etablerade i något EG-land. Andra ändringar i de gällande förfarande- reglerna är motiverade av att Skatteverkets ärendehantering har visat sig kräva en något annan utformning av regelverket. Ytterligare ändringar företas efter en förnyad bedömning av vad som bör regleras i mervärdes- skattelagen i stället för i verkställighetsföreskrifter.

178

8.11.2

Förfarandereglernas tillämpningsområde m.m.

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: De gällande förfarandereglerna i 19 kap. 1–8 §§ mervärdesskattelagen (1994:200, ML) omnumreras och ompröv- ningsreglerna flyttas till 20 kap. samma lag. Tillämpningsområdet för förfarandereglerna förtydligas också. Verkställighetsbestämmelsen i 19 kap. 9 § ML upphävs och återinförs som en del av ett nytt lagrum om verkställighet i lagens 20 kap.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Dagens förfaranderegler för ut- ländska företagare i 19 kap. 1–9 §§ ML kommer efter förslagets infö- rande enbart att gälla för utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land. Om omprövningsreglerna för utländska företagare som i dag skulle placeras i anslutning till dem de avser skulle följden bli två åtskilda uppsättningar regler. Detta framstår som mindre lämpligt. Syste- matiska skäl talar i stället för att omprövningsreglerna samlas i mervär- desskattelagens 20 kap. i anslutning till överklagandereglerna. Av samma skäl bör reglerna om verkställighet koncentreras i sistnämnda kapitel. Mervärdesskattelagen föreslås ändrad på nu angivet vis.

Det elektroniska förfarandet som föreslås innebär att ett stort antal nya paragrafer införs i 19 kap. mervärdesskattelagen. De existerande para- graferna flyttas, omnumreras eller upphävs. För att det nya regelverket ska vara överskådligt och lätt att tillämpa bör reglerna avseende återbe- talning av ingående skatt till utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land hänvisa till den inledande paragrafen i den del i mervär- desskattelagen som rör dessa företagare. Enbart en rubrik är mindre läm- pad för att uppnå detta syfte, eftersom en sådan enligt vedertagen lagstift- ningsteknik inte är en föreskrift i vanlig mening. De gällande och genom förslaget omnumrerade och delvis ändrade förfarandebestämmelserna föreslås kompletteras med nämnda hänvisning.

Lagrådet föreslår vissa redaktionella ändringar, som framgår av bilaga 8, i den föreslagna 19 kap. 22 § ML. Regeringen har följt Lagrådets för- slag.

8.11.3 Återbetalningsperioden

Regeringens bedömning: För utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land ska återbetalningsperioden vara oförändrad jämfört med i dag.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Varken direktiv 2008/9/EG eller and-
ra skäl ger anledning till att ändra återbetalningsperioden för utländska
företagare som är etablerade i ett annat EG-land i förhållande till vad som
gäller i dag. Vad som i dag föreskrivs i 19 kap. 2 § ML bör följaktligen
fortsatt gälla för dessa företagare. Paragrafen bör dock omnumreras till
19 kap. 23 § ML.	179

8.11.4	Minimibeloppen för en återbetalningsansökan blir en del	Prop. 2009/10:15
	av förfarandet samt nya sådana belopp införs

Regeringens förslag: Minimibeloppet för en ansökan om återbetal- ning ska vara en del av förfarandet. Beloppsreglerna i 10 kap. 4 § mer- värdesskattelagen (1994:200) ska därför flyttas till 19 kap. samma lag och omformuleras till en sådan regel.

Om en återbetalningsansökan avser en period som inte uppgår till ett kalenderår men är minst tre kalendermånader, ska det sökta beloppet vara minst 4 000 kronor. Avser ansökan perioden ett kalenderår eller återstoden av det, ska det sökta beloppet vara minst 500 kronor.

Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

Skälen för regeringens förslag: De minsta belopp som ger rätt till återbetalning regleras i dag i 10 kap. 4 § ML. Till skillnad härifrån anger det trettonde direktivet att medlemsstaterna ska bestämma det minsta be- lopp en ansökan får avse (artikel 3), dvs. direktivet gör minimibeloppen till en förfarandefråga i stället. Även det åttonde direktivet fixerar be- loppsgränserna vid vad som anges i ansökan (artikel 7). Direktiv 2008/9/EG gör detsamma (artikel 17). I förarbetena motiveras den for- mellt sett avvikande svenska regleringen med att några skillnader i praktiken inte torde föreligga mellan dessa två synsätt (jfr prop. 1994/95:57, s. 140 f.). Detta gäller nu som förr. I detta lagstiftningsären- de företas dock större förändringar i det 19 kap. mervärdesskattelagen. Frågan om de aktuella minimibeloppen inte också i svensk rätt bör vara förfaranderegler på samma vis som i direktiven uppkommer därmed på nytt. Tungt vägande skäl för att så inte skulle vara fallet saknas. Dagens 10 kap. 4 § ML föreslås därför flyttas till 19 kap. mervärdesskattelagen och utformas som en förfaranderegel. Paragrafen föreslås dessutom bara avse utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land. Mot bakgrund av att även minimibeloppen i sig justeras för de utländska före- tagarna som är etablerade i ett annat EG-land bör samma sak göras för de här aktuella utländska företagarna (angående beloppen se avsnitt 8.10.7). Detta eftersom det trettonde direktivet föreskriver att återbetalning inte får ske på förmånligare villkor än vad som gäller för skattskyldiga per- soner i gemenskapen (artikel 3.2).

Av skäl som framgår i avsnitt 8.10.7 bör vissa justeringar göras i andra meningen i promemorians förslag.

Ovanstående ändringar bör införas i den numera betecknade 19 kap. 24 § ML.

180

8.11.5

Ansökan

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: Till en ansökan om återbetalning av ingående skatt ska fogas en faktura i original och ett av en behörig myndighet utfärdat intyg om att sökanden är näringsidkare.

En ansökan om återbetalning ska vara underskriven av sökanden eller ett av denne befullmäktigat ombud.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter avseende det intyg som ska styrka att sökanden är näringsidkare.

Skyldigheten att uppgifter i ansökan ska lämnas på heder och sam- vete ska upphävas.

Promemorians förslag: Överensstämmer till övervägande del med regeringens. Enligt regeringens förslag får en ansökan dock inte bara, som i promemorians förslag, undertecknas av sökanden utan också av ett av sökanden befullmäktigat ombud. Vidare innehåller regeringens för- slag en erinran om att regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer föreskriver vilka krav som ska gälla för det intyg som ska styrka att sökanden är näringsidkare. Dessutom innehåller regeringens förslag en rent språklig förändring.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att det behövs en närmare redogörelse av vilka krav som kan ställas på ett sådant intyg som ska bifogas ansökan om återbetalning av mervärdesskatt, t.ex. vem som kan utfärda det, när det ska vara utfärdat och om det ska inlämnas i original. Vidare tolkar verket promemorians förslag som att en sådan ansökan måste undertecknas av sökanden personligen eller av en legal ställföre- trädare. Skatteverket föreslår att ansökan ska kunna vara undertecknad av sökanden eller av ett av sökanden befullmäktigat ombud. Detta eftersom utländska företagare som inte är etablerade inom EG kan ha svårigheter att sätta sig in i svenska skatteregler och i kommunikationen med verket.

Skälen för regeringens förslag: Några mer konkreta regler för vad som ska fogas till ansökan om återbetalning finns inte i det trettonde direktivet. Direktivet föreskriver dock att sökanden ska åläggas de skyl- digheter som är nödvändiga för att man ska kunna avgöra om ansökan är berättigad och förebygga bedrägeri (artikel 3). Häri inryms en skyldighet för sökanden att till ansökan foga en faktura i original.

I mervärdesskattelagen har detta kommit till uttryck i 19 kap. 3 § andra stycket. Den paragrafen, som gäller för samtliga utländska företagare, hämtar sitt innehåll från det åttonde direktivet. Det stadgar att till en an- sökan ska bl.a. bifogas fakturor i original (artikel 3.a). Kravet på att fak- turan ska vara i original framgår emellertid inte av den svenska lagtexten, utan har ansetts lämpligen placeras i verkställighetsföreskrifter (se prop. 1994/95:57, s. 145 och prop. 1993/94:99, s. 252). Det har dock framkom- mit att Skatteverkets ärendehantering skulle underlättas om kravet på ori- ginalfaktura framgick redan av mervärdesskattelagen. Ett sådant krav bör därför införas i lagen.

Enligt Lagrådet får det förutsättas att det i någon form regleras hur originalhandlingar ska återsändas. Regeringen avser att införa en sådan regel i mervärdesskatteförordningen (1994:223).

181

Till en ansökan om återbetalning ska även fogas ett intyg om att sökan- dens verksamhet i hemlandet medför skattskyldighet (19 kap. 3 § ML andra stycket). Detta krav har sitt ursprung i artikel 3.b i det åttonde direktivet. När det gäller utländska företagare som är etablerade utanför EG har Skatteverket dock i realiteten små möjligheter att kontrollera om kravet är uppfyllt. I praktiken har kravet och kontrollen därför kommit att avse att företagaren är näringsidkare. Vidare kan konstateras att det tret- tonde direktivet enligt sin ordalydelse ålägger sökanden att visa att han är näringsidkare (artikel 3). Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att intyget ska styrka att sökanden är näringsidkare i stället för som i dag skattskyldig. Ändringen har gjorts efter önskemål från Skatteverket. Skatteverket anför att det bör framgå vilka krav som ställs på ett sådant intyg. Regeringen konstaterar att avsikten med förslaget inte varit att företa några materiella förändringar av dessa krav utan enbart att byta ”skattskyldig” mot ”näringsidkare”. Samtidigt kan detta begreppsbyte givetvis medföra att delvis andra krav bör ställas på intyget.

I lagrådsremissen anges att eftersom bytet av ”skattskyldig” mot ”näringsidkare” har skett efter Skatteverkets önskemål bör verket vara bäst lämpat att avgöra vilka krav som ska ställas på intyget. Enligt remis- sen bör ett uttryckligt bemyndigande tas in i mervärdesskattelagen efter- som materiella krav kommer att ställas på intyget.

Lagrådet anser sig inte ha någon helt klar bild av vilka föreskrifter som avses bli utfärdade med detta bemyndigande i den föreslagna 19 kap. 25 § ML som grund. Det har därför, enligt Lagrådet, varit svårt att bedö- ma om föreslaget bemyndigande håller sig inom de ramar som uppställs i 8 kap. RF. Lagrådet betonar att det under det fortsatta lagstiftningsarbetet närmare bör klarläggas vilka föreskrifter bemyndigandet i den aktuella paragrafen tar sikte på så att dessa kommer att utfärdas på rätt normnivå. På motsvarande sätt kan det, enligt Lagrådet, finnas anledning att över- väga räckvidden av övriga bemyndiganden i lagstiftningsärendet som inte direkt framstår som rena informationsbemyndiganden.

Regeringen har kontaktat Skatteverket när det gäller vilka mer mate- riella krav som bör ställas på intyget som enligt den föreslagna 19 kap. 25 § ML ska visa att sökanden är näringsidkare. Det har då framkommit att vad som bör krävas är att intyget utfärdas av en behörig myndighet, dvs. av en skattemyndighet eller motsvarande. För att undvika en even- tuell konflikt med 8 kap. RF bör ett sådant krav tas in i lagtexten. I övrigt bör eventuella ytterligare krav kunna föreskrivas genom verkställighets- föreskrifter. Lagrådsremissens uttryckliga bemyndigande bör därför om- formuleras till en erinran om förekomsten av sådana föreskrifter.

Regeringen väljer att i detta sammanhang, i stället för i anslutning till respektive regel, kommentera vad Lagrådet anför om övriga bemyndi- ganden i lagstiftningsärendet, dvs. 20 kap. 5 § ML och 10 kap. 33 § and- ra stycket SBL. Det förstnämnda avser indrivning och kan därför inte anses avse föreskrifter om skatt utan endast hur redan uttagen skatt tas in till staten. Enligt regeringens mening är ett uttryckligt bemyndigande i det fallet grundlagsenligt och det har sin förebild i ett antal andra författ- ningar på skatte- och avgiftsområdet. Bemyndigandet i 10 kap. 33 § and- ra stycket SBL ger, genom delegation, Skatteverket rätt att föreskriva vil- ka uppgifter en periodisk sammanställning ska innehålla. Bemyndigandet avser uppgifter som används av en annan medlemsstat för kontroll av

Prop. 2009/10:15

182

skatt som tagits ut enligt det landets regler. Inte heller detta bemyndigan- Prop. 2009/10:15 de kan därför anses avse föreskrifter om skatt. Ett uttryckligt bemyndi-

gande får med andra ord anses vara i sin ordning för föreskrivandet av vilka de aktuella kontrolluppgifterna ska vara.

De uppgifter som en utländsk företagare uppger i en ansökan om åter- betalning ska lämnas på heder och samvete (19 kap. 3 § femte stycket ML). Då ett sådant krav inte är nödvändigt för att den som lämnar en oriktig uppgift ska kunna fällas för skattebrott har kravet tagits bort när det gäller lämnandet av uppgifter i självdeklarationer (se prop. 2001/02:25, s. 84 f. och SOU 1998:12 s. 177 f.). I detta läge finns inte någon anledning att ha kvar kravet i samband med en ansökan om åter- betalning. I promemorian föreslås därför i stället att det, på samma vis som vid lämnandet av en självdeklaration, ska vara ett formkrav i mer- värdesskattelagen att ansökan är egenhändigt undertecknad av sökanden.

Skatteverket föreslår dock av ovan angivna skäl att ansökan också ska kunna vara undertecknad av ett av sökanden befullmäktigat ombud. Re- geringens avsikt är att hanteringen av de aktuella återbetalningsansöknin- garna ska vara oförändrad jämfört med i dag. Med det tillägg som Skatteverket föreslår uppnås detta och det bör följaktligen tas in i mer- värdesskattelagen.

Enligt regeringens mening bör också en mindre rent språklig föränd- ring göras i promemorians förslag. Det framstår som tillräckligt att det av lagtexten framgår att ansökan ska vara undertecknad av sökanden i stället för, som i promemorians förslag, egenhändigt undertecknad av sökanden.

Dessa ändringar föreslås tas in i den numera betecknade 19 kap. 25 § ML.

8.11.6 Hanteringen av en ofullständig ansökan

Regeringens bedömning: En regel motsvarande den som föreskrivs i direktiv 2008/9/EG och innebärande att en ansökan om återbetalning ska anses ha getts in till Skatteverket endast om den är fullständig, bör inte införas för återbetalningsansökningar av utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens bedömning: Det trettonde direktivet saknar
regler om när en ansökan om återbetalning ska anses ha givits in till den
behöriga myndigheten. Mervärdesskattelagen har inte heller den några
bestämmelser om vad som gäller i denna fråga. För svenskt vidkomman-
de är det i dag 4 § FL som reglerar ofullständiga ansökningar. Av det lag-
rummet följer att sökanden ska beredas möjlighet att komplettera en an-
sökan och därigenom kunna förhindra att den avvisas.
Direktiv 2008/9/EG föreskriver att en ofullständig ansökan inte ska an-
ses ha givits in (artikel 15.1). Härigenom ställs även frågan om reglerna
för utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land bör ha
samma innehåll. Återbetalning får enligt det trettonde direktivet inte ske
på villkor som är gynnsammare än de som gäller för skattskyldiga
personer i gemenskapen (artikel 3.2). Det saknas dock anledning att ge	183

artikel 3.2 en så långtgående tolkning i nu aktuell situation. Förfarandet Prop. 2009/10:15 för dem som omfattas av det trettonde direktivet kommer även fortsätt-

ningsvis att vara pappersbaserat och fördröjningar i kommunikationen mellan sökanden och Skatteverket följer med nödvändighet ett sådant förfarande. Detta i kombination med att en ansökan ska ha kommit in till verket senast sex månader efter utgången av det kalenderår den avser gör att det finns sakliga skäl för att inte förändra de svenska reglerna för des- sa företagare. En bestämmelse motsvarande de i artikel 15.1 andra me- ningen i direktiv 2008/9/EG bör i sammanfattning inte införas i det sven- ska regelverket för utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land.

8.11.7 Senaste ansökningstidpunkt

Regeringens bedömning: Den senaste ansökningstidpunkten för åter- betalning av ingående skatt bör vara oförändrad för utländska före- tagare som inte är etablerade i något EG-land.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I dag ger det åttonde direktivets regler om senaste tidpunkt för en ansökan om återbetalning (artikel 7.1 första stycket) innehållet till den motsvarande svenska bestämmelsen i 19 kap. 4 § ML. En ansökan ska ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalenderår som den avser. I denna fråga föreskriver det trettonde direktivet inte mer än att medlemsstaterna ska bestämma tids- fristerna för ingivandet av en sådan ansökan (artikel 3.1). Genom att direktiv 2008/9/EG förlänger ansökningsfristen med tre månader (artikel 15.1) jämfört med gällande regler uppkommer frågan om en sådan frist även bör införas i mervärdesskattelagen för utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land. Att tidsfristen förlängts för de företagare som omfattas av direktiv 2008/9/EG torde sammanhänga med att det elektroniska förfarandet effektiviserar hanteringen och att ansökningsfris- ten därmed kan förlängas. Något motsvarande är inte fallet för det pappersbaserade förfarande som fortsatt kommer att gälla för dem som omfattas av det trettonde direktivet. Det finns därför anledning att behålla de gällande reglerna i mervärdesskattelagen om senaste ansöknings- tidpunkt för utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land. Härför talar också att den gällande tidpunkten är hämtad från det åttonde direktivet som även det avser ett förfarande med pappershantering.

8.11.8 Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut

Regeringens förslag: Skatteverket ska fatta beslut avseende en an- sökan om återbetalning senast sex månader från den dag en fullständig ansökan och övriga föreskrivna handlingar kom in till verket.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.	184

Skälen för regeringens förslag: Gemenskapsrätten stadgar i det Prop. 2009/10:15 trettonde direktivet att medlemsstaterna ska föreskriva tidsfristen för åter-

betalning (artikel 3). Någon närmare period anges emellertid inte. I förar- betena till mervärdesskattelagen (prop. 1994/95:57, s. 146) redovisas att återbetalningsfristen skulle ges i form av verkställighetsföreskrifter. Re- geln är dock av stor betydelse för de berörda företagen och det finns bl.a. av detta skäl anledning att den framgår redan av mervärdesskattelagen. En regel av detta slag bör därför införas i lagen.

När det gäller frågan om längden på den föreslagna beslutsfristen kan det åttonde direktivet alltjämt utgöra förlaga (jfr a. prop. s. 146), med tanke på att även det direktivet utgår från ett pappersbaserat återbetal- ningsförfarande. Beslutsfristen bör därmed vara sex månader (jfr det direktivets artikel 7.4). I sistnämnda artikel föreskrivs också att sex månadersperioden börjar löpa den dag en fullständig ansökan och övriga föreskrivna handlingar kom in till verket. Den föreslagna regeln bör ha samma innehåll.

Den föreslagna regeln bör tas in i en ny paragraf, 19 kap. 27 § ML.

8.11.9	Återkrav och avräkning
Regeringens förslag: Om en återbetalning har erhållits på ett be-
drägligt eller annars oriktigt sätt, ska Skatteverket besluta att återkräva
vad sökanden har fått för mycket. Sökanden ska ha betalat beloppet
senast 30 dagar från den dag verket meddelade sökanden sitt beslut.
Ett beslut om återkrav får verkställas även om det inte har vunnit la-
ga kraft.
Regeringens bedömning: Ett belopp som sökanden enligt beslut
ska betala tillbaka bör alltjämt få räknas av mot ingående skatt som
han har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den
som föranlett den felaktiga återbetalningen. Ett beslut om avräkning
bör på samma vis som i dag få verkställas även om det inte har vunnit
laga kraft.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med rege-
ringens utom i så motto att regeringens förslag även reglerar när sökan-
den ska ha betalat ett belopp som återkrävs.
Remissinstanserna: Skatteverket anser att det behövs en närmare be-
skrivning av vad som avses med uttrycket ”annars oriktigt sätt”. Verket
anför vidare att det behövs en regel som anger när beloppet som ska
återbetalas senast ska vara betalat och föreslår också en sådan en regel.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det trettonde
direktivet anger att en medlemsstat ska ålägga sökanden de skyldigheter
som är nödvändiga för att förebygga bedrägeri (artikel 3). Några närmare
bestämmelser om att staten ska vidta åtgärder för att kräva tillbaka
felaktigt återbetald skatt än detta existerar inte i direktivet. I mervärdes-
skattelagen finns motsvarande reglering i 19 kap. 7 §, som även avses
reglera vad som föreskrivs i artikel 7.5 i det åttonde direktivet i denna
fråga. I samband med lagstiftningsarbetet vid det svenska EG-inträdet
uppmärksammades emellertid att vissa skillnader föreligger mellan
svensk rätt (19 kap. 7 och 8 §§ ML) och EG:s regler vad gäller sank-		185

tioner m.m. Skillnaderna bestod framför allt i att direktivet saknade reg- Prop. 2009/10:15 ler om avräkning (7 § andra stycket) och senaste tidpunkt för att vidta

åtgärder för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp (8 §). Regeringen bedömde dock att dessa skillnader inte var av den karaktären att de svenska reglerna stred mot EG-reglerna (prop. 1994/95:57, s. 148 och SOU 1994:88, s. 342). Jämförelsen som bedömningen grundar sig på avser, i fråga om EG-rätten, vad som föreskrivs i artikel 7.5 i det åttonde direktivet.

Genom förslaget kommer 19 kap. 7 och 8 §§ ML enbart att gälla ut- ländska företagare som inte är etablerade i något EG-land. Innehållet i regleringen för dessa företagare bör fortfarande hämtas från vad som gäller för utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land. De regler om återkrav av felaktigt återbetalade belopp som införs genom direktiv 2008/9/EG skiljer sig inte åt i materiellt hänseende i förhållande till vad som stadgas i det åttonde direktivet (artikel 24.1 i det förra direk- tivet jämförd med artikel 7.5 första stycket i det senare direktivet). Med tanke på att 19 kap. i mervärdesskattelagen genomgår större förändringar i detta lagstiftningsärende finns emellertid anledning att göra vissa juste- ringar i de svenska reglerna.

Av bl.a. systematiska skäl bör 19 kap. 7 § första stycket ges en lydelse som närmare följer artikel 24.1 i direktiv 2008/9/EG. Av regleringen bör även framgå att ett beslut om återkrav får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft. När det gäller reglerna i 19 kap. 7 § andra stycket och 19 kap. 8 § bedöms dessa regler fortfarande vara förenliga med EG-rät- ten. Återkravregeln bör dock kompletteras med en rätt för verket att räk- na av obetalda skattetillägg.

Skatteverket anser att det behövs en närmare beskrivning av vad som avses med uttrycket ”annars oriktigt sätt”. Som framgår av avsnitt 8.10.16 får detta uttryck i huvudsak anses syfta på felräkningar och fel- skrivningar.

Verket anför vidare att det behövs en regel som anger när beloppet som ska återbetalas senast ska vara betalat av sökanden. Regeringen delar ver- kets bedömning och finner att sökanden ska ha betalat beloppet senast 30 dagar från den dag verket meddelade sökanden sitt beslut.

De föreslagna ändringarna bör tas in i nya 19 kap. 28 och 29 §§ ML.

8.11.10 Ränta och företrädaransvar vid felaktiga återbetalningar

Regeringens bedömning: Frågorna om ränta och företrädaransvar vid felaktigt återbetald ingående skatt till utländska företagare bör inte behandlas i förevarande lagstiftningsärende.

Promemorians bedömning: Promemorian innehåller inte någon be-
dömning av frågorna om ränta och företrädaransvar i samband med fel-
aktigt återbetald ingående skatt.
Remissinstanserna: Skatteverket anser att det bör införas en särskild
ränteregel i mervärdesskattelagen för de fall då en utländsk företagare
som omfattas av 19 kap. 1 § ML har ålagts att betala tillbaka hela eller
delar av den ingående skatt som tidigare återbetalats med stöd av 10 kap.
1–3 §§ ML och inte betalar beloppet i tid. Verket menar vidare att reg-	186

lerna om företrädaransvar i 12 kap. 6 och 6 a §§ SBL bör göras tillämp- Prop. 2009/10:15 liga även då ingående skatt som tidigare återbetalats med stöd av 10 kap.

1–3 §§ ML helt eller delvis återkrävs.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen konstaterar att pro- memorian inte innehåller några förslag i fråga om ränta eller företrädar- ansvar vid felaktigt återbetald ingående skatt till utländska företagare. Det kan inte heller hävdas att dessa frågor ligger inom ramen för pro- memorians förslag och är av en enkel och överblickbar natur. Härtill kommer att företrädaransvaret enligt 12 kap. 6 och 6 a §§ SBL kan få mycket ingripande konsekvenser för den som är företrädare för en juri- disk person. Även en ränteregel är betungande för de enskilda. Att på nu- varande stadium av förevarande lagstiftningsärende lämna förslag i dessa frågor skulle därför, enligt regeringens mening, inte vara förenligt med beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen. Frågorna bör således övervägas i ett annat sammanhang.

8.12 Återbetalning i fråga om elektroniska tjänster

Regeringens förslag: Förfaranderegeln för återbetalning i fråga om elektroniska tjänster i 19 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200) ska omnumreras och följdändras i anledning av förslaget.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Förfarande om återbetalning i fråga

om elektroniska tjänster påverkas inte materiellt av vad som föreslås i detta lagstiftningsärende. Däremot kräver förslaget att reglerna flyttas och följdändras på grund av att 19 kap. mervärdesskattelagen omdispo- neras. En följdändring har även gjorts med anledning av att den gällande 10 kap. 4 § ML genom förslaget flyttats till samma kapitel och omformu- leras till en förfaranderegel.

Ändringarna görs i den numera betecknade 19 kap. 30 § ML.

8.13 Återbetalningsansökningar riktade till ett annat EG- land från näringsidkare som är etablerade i Sverige

8.13.1 Inledning

Regeringens bedömning: Det elektroniska förfarande som införs genom direktiv 2008/9/EG kräver att svensk reglering införs för såväl vissa utländska företagare som ansöker om återbetalning av ingående skatt i Sverige, som för här i landet etablerade näringsidkares motsva- rande ansökningar till ett annat EG-land där de inte är etablerade.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen är positiv till inrättandet
av en elektronisk portal för ansökningar om återbetalning. Föreningen
finner det dock beklagligt att en näringsidkare som ansöker om återbe-
talning kommer att vara tvungen att i den elektroniska portalen manuellt	187

mata in vissa uppgifter för varje faktura, vilket förtar något av den arbets- Prop. 2009/10:15 besparing som det elektroniska återbetalningsförfarandet innebär.

Näringslivets skattedelegation välkomnar de förenklingar som de nya reglerna om återbetalning av mervärdesskatt till utländska företagare innebär. Företagarna är positiva till förslaget då det förenklar och snab- bar upp processen för svenska företag att få återbetalning av mervärdes- skatt som betalats i andra länder.

Skälen för regeringens bedömning: Direktiv 2008/9/EG reglerar inte enbart vissa utländska företagares återbetalningsansökningar i en åter- betalande medlemsstat. Det kräver att varje medlemsstat inför två slags regleringar. Av Sverige fordras för det första regler för ansökningar om återbetalning av ingående skatt som har betalats här av vissa utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land. För det andra krävs reg- ler för här i landet etablerade företagares ansökningar om återbetalning av sådan skatt som är riktade till ett annat EG-land där de inte är etable- rade.

Svenska Bankföreningen påpekar att en del av den arbetsbesparing det elektroniska återbetalningsförfarandet innebär för sökanden går förlorad genom att denne måste mata in vissa uppgifter för varje faktura. Regerin- gen hyser viss förståelse för föreningens synpunkt, men konstaterar sam- tidigt att detta är en direkt följd av artikel 8.2 i direktiv 2008/9/EG och att förfarandet i stort innebär en betydande effektivisering.

8.13.2 Elektroniskt återbetalningsförfarande för näringsidkare som är etablerade i Sverige

Regeringens förslag: För att få återbetalning av mervärdesskatt i ett annat EG-land enligt direktiv 2008/9/EG ska en näringsidkare som är etablerad i Sverige, men inte i det andra EG-landet, rikta en ansökan om återbetalning till det landet och komma in med denna till Skatteverket genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Hur i Sverige etablerade närings-

idkare ska ansöka om återbetalning av ingående skatt i andra EG-länder där de inte är etablerade regleras i artikel 7 i 2008/9/EG. Artikeln före- skriver att sökanden på elektronisk väg ska rikta en ansökan om åter- betalning till medlemsstaten i fråga. Sökanden ska dock komma in med ansökan till den medlemsstat där han är etablerad via den elektroniska portal som ska inrättas av den sistnämnda medlemsstaten. En regel med denna innebörd föreslås därför tas in i mervärdesskattelagen.

Lagrådet föreslår vissa redaktionella ändringar i förslaget vilka fram- går av bilaga 8. Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Förslaget bör tas in i en ny 19 kap. 31 § ML.

188

8.13.3 Senaste ansökningstidpunkt, när en ansökan ska anses ingiven och Skatteverkets underrättelseskyldighet

Regeringens förslag: En ansökan om återbetalning som är riktad till ett annat EG-land ska ha kommit in till Skatteverket senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden.

En ansökan ska anses ingiven endast om sökanden har lämnat samt- liga uppgifter som krävs enligt tillämpningen av artiklarna 8, 9 och 11 i direktiv 2008/9/EG i det EG-land som ansökan riktas till.

Skatteverket ska utan dröjsmål skicka en elektronisk bekräftelse till sökanden om vilket datum ansökan kom in till verket.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) påpekar i hu- vudsak att det ställs stora krav på informationen som ges till sökanden i den elektroniska portal som ska inrättas i Sverige för återbetalnings- ansökningar riktade till andra EG-länder från näringsidkare som är etab- lerade här i landet. LRF förutsätter att Skatteverket ger företagen tillräck- lig information för att dessa ska kunna lämna fullständiga ansökningar till samtliga medlemsländer.

Skälen för regeringens förslag: En näringsidkare ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden komma in till med- lemsstaten där sökanden är etablerad med en ansökan om återbetalning som är riktad till ett annat EG-land (artikel 15.1 i direktiv 2008/9/EG). I samma artikel föreskrivs också att en ansökan ska anse ha getts in endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som krävs enligt artiklarna 8, 9 och 11 i direktivet. Etableringsmedlemsstaten är vidare skyldig att utan dröjsmål skicka en elektronisk bekräftelse till sökanden om att en ansö- kan om återbetalning kommit in (artikel 15.2 i direktivet). Skyldigheten korresponderar till den som medlemsstaten till vilken ansökan är riktad har (artikel 19. 1 i samma direktiv).

Enligt Lagrådets mening är det mot bakgrund av vad som föreskrivs i 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen (TF) och 10 § FL samt även med hänsyn till allmänt språkbruk missvisande att som i lagrådsremissen anse att en elektronisk ansökan som har anlänt till Skatteverket ändå inte ska anses ha kommit in till myndigheten på grund av att handlingen inte innehåller samtliga de uppgifter som föreskrivits. Närmast till hands lig- ger, enligt Lagrådet, att betrakta en sådan ansökan som en till myndighe- ten inkommen, allmän handling, så snart den är tillgänglig för verket.

Vidare anför Lagrådet att en helt annan fråga är prövningen om huru- vida ansökningen är i sin ordning eller om den brister i något avseende och vad myndigheten i så fall har att iaktta i förhållande till sökanden och andra myndigheter, dvs. vilka åtgärder och beslut som kan bli aktuella.

Ytterligare en fråga är enligt Lagrådet vad som händer om sökandens elektroniskt ifyllda uppgifter i en ansökan inte når fram till Skatteverket på grund av ett tekniskt fel som sökanden inte råder över eller att det elektroniska systemet är ur funktion under så lång tid att sökanden inte kan iaktta en föreskriven tidsfrist. Lagrådet frågar sig i huvudsak om sökanden då har möjlighet att lämna in en skriftlig ansökan och om en sådan kommer att prövas i sak av behörighet myndighet eller avvisas för

Prop. 2009/10:15

189

att den brister i det avseendet att ansökan inte är gjord i den elektroniska portalen.

En annan fråga är, enligt Lagrådet, vad som gäller i fråga om överkla- gande och extraordinära rättsmedel för fall som de här beskrivna.

Lagrådet framhåller att det under det fortsatta lagstiftningsarbetet när- mare måste klargöras vad Skatteverket har att iaktta enligt gällande rätt och nu avsedd lagstiftning i olika situationer när en återbetalningsansö- kan har blivit tillgänglig eller anlänt till verket. Vidare anför Lagrådet att författningstexten måste bli föremål för en förnyad översyn med hänsyn till det anförda.

Mot bakgrund av vad Lagrådet anför om innebörden av lokutionen ”kommit in” i författningar och normalt språkbruk anser regeringen att termen ”ingiven” i stället för ” inkommen” bör användas i de föreslagna 19 kap. 8 och 32 §§ ML när den sistnämnda lokutionen är olämplig.

En handling är allmän när den förvaras hos en myndighet och enligt 6 eller 7 § TF är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet (2 kap. 3 § TF). Enligt 2 kap. 6 § TF anses en handling in- kommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kom- mit behörig befattningshavare till handa. I fråga om en upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel, t.ex. en handling som ges in elektroniskt, gäller i stället att den anses inkommen till myndighet när annan har gjort den tillgänglig för myndigheten.

Regeringen vill understryka att en ofullständig ansökan i praktiken inte torde kunna komma in till Skatteverket. Enligt vad regeringen har erfarit i fråga om systemets funktion kommer en i Sverige etablerad närings- idkare vara tvungen att fylla i samtliga obligatoriska fält i verkets portal för att en ansökan ska kunna komma in till verket. När det gäller ofull- ständiga ansökningar från utländska företagare som är etablerade i andra EG-länder (se härom avsnitt 8.10.8) ska systemet innehålla en mekanism som returnerar en sådan till den utländska behöriga myndigheten som vidarebefordrat den. Någon handling ska således inte kunna göras till- gänglig för Skatteverket.

Om en ofullständig ansökningshandling, trots det nu sagda, skulle kun- na komma in till Skatteverket är den att betrakta som en till verket in- kommen allmän handling. Verket bör då, även om ansökningshandlingen inte utgör en ansökan i den mening som avses i direktiv 2008/9/EG, och därmed 19 kap. 8 eller 32 § ML, i enlighet med myndighetens utred- ningsskyldighet bereda den som kommit in med handlingen möjlighet att komplettera denna. Om handlingen kompletteras så att den uppfyller vad som krävs enligt dessa paragrafer bör en ansökan i mervärdesskatte- lagens mening ha givits in vid tidpunkten när ansökan är fullständig och hanteras på det sätt som lagen föreskriver. I praktiken torde detta dock innebära att sökanden på nytt ansöker genom den elektroniska portalen som inrättats för detta ändamål. För det fall en ofullständig ansöknings- handling inte kompletteras bör verket fatta ett formellt avvisningsbeslut.

Lagrådet tar även upp frågan om vad som gäller om sökanden på grund av ett tekniskt fel i det elektroniska systemet inte kan iaktta en föreskri- ven frist. Regeringen konstaterar att direktiv 2008/9/EG inte innehåller någon reglering för den situationen. Annorlunda uttryckt måste ansöknin- garna ske genom det föreskrivna systemet. Däremot torde Skatteverket i

Prop. 2009/10:15

190

sin ärendehantering ha möjlighet att kunna ta hänsyn till en sådan om- Prop. 2009/10:15 ständighet. Det förhållandet att en elektronisk ansökan är ett formkrav

innebär också att sökanden inte kan ge in en vanlig pappersansökan. Skatteverkets bör följaktligen besluta att avvisa en sådan ansöknings- handling.

Vad avser Lagrådets fråga om överklaganden och extraordinära rätts- medel i aktuellt sammanhang bör skillnad göras på ansökningar från i Sverige etablerade näringsidkare respektive i andra EG-länder etablerade utländska företagare. Frågan om de förstnämnda ansökningarna kommit in i rätt tid avgörs av den behöriga myndigheten i det EG-land där åter- betalning söks varför det landets regler avgör frågan. Skatteverket kom- mer alltså vidarebefordra även för sent inkomna ansökningar från i Sve- rige etablerade näringsidkare. I det fall Skatteverket beslutar att en från en utländsk företagare inkommen ansökan har kommit in för sent har denne däremot möjlighet att överklaga beslutet i svensk förvaltnings- domstol.

LRF tar upp vikten av att i Sverige etablerade näringsidkare bör har tillräcklig information för att kunna lämna fullständiga ansökningar när de riktar en återbetalningsansökan till ett annat EG-land via portal som inrättats i Sverige för detta ändamål. Regeringen delar uppfattningen att sådan information är betydelsefull. Enligt vad regeringen erfarit kommer också de uppgifter som krävs vid ansökningar till respektive EG-land att framgå av det elektroniska formulär som sökanden har att fylla i.

Regler av angivet slag föreslås införas i en ny 19 kap. 32 § ML.

8.13.4 Avvisningsbeslut

Regeringens förslag: Skatteverket ska besluta att inte vidarebefordra en ansökan till det EG-landet som ansökan riktats till, om sökanden under återbetalningsperioden i Sverige inte är skattskyldig i egenskap av säljare för sådan omsättning som anges i 1 kap 1 § första stycket 1 eller har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 c–e eller 12 § mervärdesskattelagen (1994:200).

Skatteverket ska på elektronisk väg underrätta sökanden om avvis- ningsbeslutet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) finner det
otillfredsställande att en person på grund av den föreslagna regeln om
senaste ansökningsdag i 19 kap. 32 § ML för återbetalning kan gå miste
om återbetalningen i de fall ett avvisningsbeslut omprövats av domstol
till dennes fördel först efter sista ansökningstidpunkt.
Skälen för regeringens förslag: För att vara berättigad till återbe-
talning i den återbetalande medlemsstaten måste en beskattningsbar per-
son som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten utföra tran-
saktioner som medför rätt till avdrag i etableringsmedlemsstaten (artikel
6 i direktiv 2008/9/EG). En kontroll av om så är fallet utförs av naturliga
skäl enklast av etableringsmedlemsstaten. Därför föreskrivs i samma
direktiv att den sistnämnda staten i vissa fall inte ska vidarebefordra en
ansökan om återbetalning till den återbetalande medlemsstaten (artikel	191

18). För svensk del innebär den artikeln i tillämpliga delar att Skattever- Prop. 2009/10:15 ket ska besluta att inte vidarebefordra en ansökan till det EG-landet som

ansökan riktats till, om sökanden under återbetalningsperioden i Sverige inte är skattskyldig i egenskap av säljare för sådan omsättning som anges i 1 kap 1 § första stycket 1 eller har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 c–11e eller 12 § ML. Av artikeln följer vi- dare att Skatteverket på elektronisk väg ska underrätta sökanden om av- visningsbeslutet.

LRF påpekar att sökanden i vissa fall kan komma att gå miste om åter- betalning av ingående skatt i de fall ansökningsfristen gått ut vid tidpunk- ten när domstolen bifaller sökandens överklagande av Skatteverkets av- visningsbeslut avseende återbetalningsansökan. Regeringen konstaterar så kan bli fallet i vissa situationer. Dessa torde dock vara sällsynta och sökanden har i sådana situationer också möjlighet att begära skadestånd.

De föreslagna reglerna bör tas in i en ny 19 kap. 33 § ML.

8.14 Återbetalning i övriga fall

8.14.1 Förfarandereglernas tillämpningsområde m.m.

Regeringens förslag: De gällande förfarandereglerna 19 kap. 11– 15 §§ mervärdesskattelagen (1994:200) omnumreras och reglernas tillämpningsområde förtydligas.

Om en återbetalningsansökan avser en period som inte uppgår till ett kalenderår men är minst tre kalendermånader, ska det sökta beloppet vara minst 4 000 kronor. I annat fall ska det sökta beloppet vara minst 500 kronor.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak regeringens. Regeringens förslag innehåller dock en regel om minsta belopp för åter- betalning av ingående skatt som promemorian saknar.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Det föreslagna elektroniska förfaran-

det medför, som redan nämnts i olika sammanhang, strukturella föränd- ringar i 19 kap. mervärdesskattelagen. För förfarandereglerna i 19 kap. 11–15 §§ ML betyder omdispositionerna att dessa ges nya beteckningar. Dessa dispositioner får även till följd att det i vissa av paragraferna införs en hänvisning för att klart avgränsa deras tillämpningsområde.

Ifrågavarande förfaranderegler föreslås omnumreras och kompletteras med nämnda hänvisning.

I promemorians förslag har de minimibelopp som i dag regleras i 10 kap. 4 § ML inte, på samma vis som för övriga förfaranderegler, över- förts till förfarandereglerna som föreslås i 19 kap. 34–38 §§. Regeringen föreslår nu en sådan komplettering i den nya 19 kap. 34 § ML.

192

8.14.2	Ansökan om återbetalning av ingående skatt i skatte- eller Prop. 2009/10:15
	självdeklaration

Regeringens förslag: Den som utan att omfattas av det elektroniska förfarandet vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9 och 11–13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200, ML) ska ansöka om detta hos Skatteverket i en skatte- eller självdeklaration.

Vissa utländska företagare som ansöker om återbetalning enligt 10 kap 1–3 §§ ML ska i föreskrivna situationer också använda detta förfarande.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.

Skälen för regeringens förslag: De gällande reglerna i 19 kap. 11– 15 §§ ML styr förfarandet för återbetalning av ingående skatt till ny- startade företag, till yrkesmässiga verksamheter som gör vissa omsättnin- gar som är undantagna från skatteplikt och till exportföretag. De används i dag av såväl utländska förtagare som andra. Så kommer det också att vara i framtiden.

Som framgår ovan föreskriver dock direktiv 2008/9/EG att vissa ut- ländska företagare som är etablerade i andra EG-länder ska använda det föreslagna elektroniska förfarandet för återbetalning av ingående skatt. Detta sker bl.a. vid återbetalning enligt vissa av de från skatteplikt undantagna omsättningarna i 10 kap 11 § eller enligt 10 kap. 12 § ML (se avsnitt 8.10.1, 8.10.2 och 8.18). Även nu aktuellt återbetalningsförfaran- de används för återbetalning enligt dessa grunder. Med tanke på att sam- ma återbetalningsgrunder i 10 kap. mervärdesskattelagen används i två olika förfaranden bör det förtydligas vilket förfarande som ska användas i vilka fall. Detta sker lämpligen genom att vad som regleras i den före- slagna 19 kap. 1 § ML uttryckligen undantas från tillämpningsområdet för den föreslagna 19 kap. 34 §.

193

8.15 Överklagande och omprövning m.m.

Regeringens förslag: Överklagande av beslut om återbetalning av ingående skatt till utländska företagare som omfattas av det föreslagna elektroniska förfarandet ska ske enligt 22 kap. skattebetalningslagen (1997:483, SBL). För sådana beslut ska även omprövningsreglerna i 21 kap. SBL gälla, med undantag för de särskilt reglerade ompröv- ningsbesluten avseende återkrav.

De gällande omprövningsreglerna i 19 kap. mervärdesskattelagen (1994:200, ML) flyttas till 20 kap. ML. Samtidigt inskränks dessa reg- lers tillämpningsområde till utländska företagare som inte är etable- rade i något EG-land och som inte heller ansöker om återbetalning i en skatte- eller självdeklaration. Tidsfristen när en ansökan om ompröv- ning ska ha kommit in till Skatteverket utsträcks också till senast två år efter utgången av det kalenderår som den tidigare ansökningen gäl- ler.

I ärenden om återbetalning av ingående skatt till sådan utländska företagare som avses i 19 kap. 1 § ML förstås med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringens förslag innehåller dock en definition av vad som förstås med beskattningsår i ärenden om återbetalning av ingående skatt till ut- ländska företagare som avses i 19 kap. 1 § ML

Remissinstanserna: Skatteverket betonar att tidsfristerna för ompröv- ning, efterbeskattning respektive överklagande enligt skattebetalnings- lagen fastställs utifrån det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Samtidigt framgår det varken av mervärdesskattelagen eller skattebetalningslagen vad som avses med beskattningsåret vid en ansö- kan om återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§ ML. Skatteverket föreslår därför att följande definition ska utgöra ett nytt tredje stycke i 1 kap. 14 § ML: ”I ärenden om återbetalning till utländska företagare enligt 10 kap. 1–3 §§ ML förstås dock med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller”. Detta för att det inte ska uppkomma tveksam- heter om hur tiden för omprövning respektive överklagande ska beräk- nas. Skatteverket anför även att det bör förtydligas att reglerna i 21 kap. SBL endast är tillämpliga på andra omprövningsbeslut än sådana som av- ses i 19 kap. 17 och 18 §§ ML. Verket föreslår att ett sådant förtydli- gande ska framgå av 20 kap. 2 § ML. Skatteverket påpekar dessutom att tidsfristen för att begära omprövning kan i vissa fall vara för kort mot bakgrund av vad som föreskrivs i de föreslagna 19 kap. 27 § ML och 20 kap. 4 § ML. Även om ansökan är fullständig när den kommer in skulle, enligt verket, ett beslut att inte helt bifalla ansökan kunna fattas upp till ett år efter utgången av det kalenderår som ansökan gäller, vilket omöjliggör omprövning av beslutet. Skatteverket anser att det bör över- vägas om tidsfristen för en begäran om omprövning i 20 kap. 4 § ML i stället ska beräknas utifrån när beslutet fattas.

Skälen för regeringens förslag: Det åttonde direktivet innehåller i artikel 7.4 andra stycket regler om överklagande av beslut. Där stadgas att en ansökan som avslås får överklagas hos behöriga myndigheter i

Prop. 2009/10:15

194

medlemsstaten i fråga. Vidare framgår att detta ska ske på samma sätt och inom samma tidsfrister som gäller för motsvarande överklaganden av skattskyldiga som är etablerade i samma stat. Direktivet innehåller inte några omprövningsbestämmelser.

Det har tidigare konstaterats att de svenska överklagandebestämmelser- na i stort uppfyller vad som krävs enligt EG:s regler (prop. 1994/95:57, s. 147). Den svenska motsvarigheten till dessa EG-regler återfinns i 20 kap. 1 § ML, vilken bl.a. avser överklaganden av beslut i ärenden som rör återbetalning enligt 10 kap. 1–8 §§ ML. De svenska omprövningsregler- na på området (19 kap. 5 och 6 §§) anses i förarbetena inte heller vara i konflikt med gemenskapsrätten.

Svensk rätt är inte identisk med vad EG-rätten föreskriver i fråga om överklagandetiderna. Tiderna är normalt inte desamma beträffande beslut om återbetalning till utländska företagare jämfört med beslut om åter- betalning i övriga fall (jfr prop. 1994/95:57, s. 147). Beslut om återbetal- ning till andra än utländska företagare (10 kap. 9 och 11–13 §§ ML) är beskattningsbeslut enligt 11 kap. 1 § andra stycket 3 SBL (utländska företagare som redovisar i skatte- eller självdeklaration omfattas dock av dessa regler; jfr 19 kap. 1 § andra stycket ML och prop. 2001/02:127, s. 148 ff.). Följaktligen ska överklagandet i dessa fall ha kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut (22 kap. 3 § första stycket SBL). För återbetalning till utländ- ska företagare gäller i stället att ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet (20 kap. 1 § femte stycket ML). I förarbetena motiveras denna avvikelse bl.a. med att den sexåriga överklagandetiden hänger samman med en lika lång om- prövningstid (i dag reglerat i 21 kap. 4 § SBL) som inte utan vidare kan införas för de utländska företagarna (se vidare prop. 1994/95:57, s. 147).

Artikel 23.2 första stycket i direktiv 2008/9/EG överensstämmer inne- hållsmässigt med motsvarande regler i det åttonde direktivet. Artikeln föreskriver att sökanden får överklaga ett avslagsbeslut avseende en åter- betalningsansökan hos behöriga myndigheter i den återbetalande med- lemsstaten. Vidare ska detta, enligt direktivet, ske på de villkor och inom de tidsfrister som gäller för överklaganden i fråga om återbetalnings- ansökningar från personer som är etablerade i denna medlemsstat.

Numera finns inte några vägande skäl för en avvikande reglering av överklagandetiden för utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land. Reglerna i artikel 23.2 första stycket syftar till att dessa utländ- ska företagare ska likabehandlas med företagare som är etablerade i med- lemsstaten i fråga. Mervärdesskattelagen föreslås därför ändras så att en sådan behandling sker fullt ut. Vidare bör den centrala roll omprövnings- reglerna har i det svenska systemet inte glömmas bort i detta samman- hang. Dessa ger den enskilde möjlighet att få till stånd en ändring av ett beslut utan en besvärsprövning, vilket generellt sett är mer tidskrävande och kostsamt. Mot denna bakgrund och det övergripande EG-rättsliga likabehandlingskravet bör även de utländska företagare som omfattas av direktiv 2008/9/EG ges tillgång till omprövningsreglerna i 21 kap. SBL. Detta innebär i praktiken en sexårig omprövningsfrist i stället för den gällande ettåriga fristen enligt 19 kap. 6 § andra stycket ML. En ny regel bör införas i mervärdesskattelagen för detta ändamål.

Prop. 2009/10:15

195

För att uppnå den eftersträvade likabehandlingen vid överklaganden bör utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land undantas från tillämpningsområdet för 20 kap. 1 § andra–femte styckena ML. Juridiskt-tekniskt sker detta lämpligen genom ett tillägg i den paragrafens första stycke, som gör att de där uppräknade undantagen från huvud- regeln inte omfattar överklaganden av utländska företagare som är etab- lerade i ett annat EG land och använder det elektroniska förfarandet för återbetalning. Detta medför i sin tur bl.a. att forumregeln i 20 kap. 1 § andra stycket ML inte längre kommer att gälla för dessa företagare. Deras överklaganden kommer i stället att styras av 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Ett beslut ska då överklagas till den länsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats. Numera handlägger Skatteverket ansökningarna om återbetalning av ingående skatt på utlandsskattekontoret i Malmö och skattekontor 9 i Stockholm, beroende på i vilket land det utländska företaget hör hemma. Överklaganden ska därmed göras hos länsrätterna i Skåne respektive Stockholms län.

Skatteverket anför ett önskemål om att promemorians förslag förtyd- ligas när det gäller förhållandet mellan omprövningsbeslut enligt de före- slagna 19 kap. 17 och 18 §§ ML och 20 kap. 2 § ML. Skatteverket anser därför att det bör klargöras att reglerna i 21 kap. SBL endast är tillämp- liga på andra omprövningsbeslut än sådana som avses i 19 kap. 17 och 18 §§ ML. Verket föreslår att ett sådant förtydligande framgår av 20 kap. 2 § ML. Regeringen instämmer i vad verket anför.

Skatteverket påpekar även att vissa oklarheter kan uppkomma med promemorians förslag vid beräkningen av tidsfristerna för omprövning och överklagande enligt skattebetalningslagen. Verket föreslår därför en definitionen av vad som ska förstås med beskattningsår i ärenden om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1–3 §§ ML och att denna tas in som ett nytt tredje stycke i 1 kap. 14 § ML. Regeringen instämmer i verkets bedömning att vissa oklarheter kan uppkomma. Ett enklare sätt att åstadkomma det av verket åsyftade resultatet synes dock vara att den föreslagna bestämmelsen hänvisar till återbetalning av ingående skatt till sådana utländska företagare som avses i 19 kap. 1 § ML.

Direktiv 2008/9/EG reglerar även underlåtenhet att inom de av direkti- vet fastställda fristerna fatta beslut avseende en ansökan om återbetalning (artikel 23.2 andra stycket). Regleringen innebär att sökanden ska ges tillgång till samma administrativa eller rättsliga förfaranden som skatt- skyldiga, som är etablerade i medlemsstaten i fråga, har i en sådan situa- tion. Artikeln föreskriver dessutom, att i avsaknad av sådana nationella regler, ska underlåtenheten att fatta beslut inom den fastställda tidsfristen betraktas som ett avslag på ansökan.

I lagrådsremissen anges att en förvaltningsmyndighets underlåtenhet att fatta beslut i Sverige är en fråga för Justitieombudsmannen (JO). Om det är fråga om skadestånd i anledning av underlåtenheten är det dock en sak för Justitiekanslern (JK). De aktuella utländska företagarna bör därför enligt remissen, på samma vis som skattskyldiga i motsvarande situation, vända sig till JO eller JK om ett beslut avseende en ansökan om återbe- talning inte fattats i rätt tid. I remissen bedöms några lagstiftningsåt- gärder därför inte vara nödvändiga med anledning av artikel 23.2 andra stycket.

Prop. 2009/10:15

196

Enligt Lagrådets mening kan detta resonemang inte godtas. Syftet med Prop. 2009/10:15 artikeln torde vara att en återbetalningssökande efter en viss tid under

alla omständigheter ska kunna få till stånd en överprövning av sin an- sökan inom ramen för en sedvanlig förvaltnings- eller domstolsprövning och därmed får sin rätt till prövning säkrad. Att i den situationen endast vara hänvisad till att vända sig till riksdagens ombudsman eller före- trädare för regeringen får, enligt Lagrådet, anses ligga helt utanför ramar- na för ett sådant omprövningsförfarande av ett ansökningsärende i sak som artikel 23.2 förutsätter för att underlåtenheten att fatta beslut inom fastställd tidsfrist inte ska betraktas som ett avslagsbeslut. Lagrådet förut- sätter att de lagstiftningsåtgärder som erfordras för ett genomförande av artikeln i svensk nationell lagstiftning vidtas under det fortsatta lagstift- ningsarbetet. Regeringen har vidtagit sådana åtgärder och hänvisar till avsnitten 8.10.11 och 8.10.12 för deras närmare innehåll.

En ytterligare fråga är om de föreslagna ändringarna i överklagande- reglerna även bör gälla för utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land och inte heller ansöker om återbetalning i en skatte- eller självdeklaration. Det trettonde direktivet innehåller inte några uttryckliga regler om överklagande. Förslaget innebär att praktiska skillnader i för- farandet kommer att gälla för de olika typerna av utländska företagare. Sammantaget talar detta för att överklaganden av de utländska företagare som omfattas av det trettonde direktivet bör ske på samma vis som i dag, dvs. ett överklagande ska komma in inom två månader från den dag kla- ganden fick del av beslutet.

Skatteverket påpekar att tidsfristen för att begära omprövning i vissa fall kan vara för kort mot bakgrund av vad som föreskrivs i de ovan angivna reglerna. Verket anser mot denna bakgrund att det bör övervägas om tidsfristen för en begäran om omprövning i 20 kap. 4 § ML i stället bör beräknas utifrån när beslutet i fråga om återbetalning av ingående skatt fattas. Regeringen delar verkets bedömning. Den i sistnämnda lag- rum angivna tidsfristen för när en ansökan om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket bör utsträckas från den gällande ett år till två år. En sådan förändring, i stället för att beräkna fristen från när beslutet i återbetalningsfrågan fattas, är enligt regeringens mening i bättre överens- stämmelse med hur omprövningsreglerna generellt sett är utformade i skattebetalningslagen och taxeringslagen (1990:324).

De föreslagna ändringarna bör införas i ett nytt tredje stycke i 1 kap. 14 § ML, 20 kap 1 § första och andra styckena och den nya 20 kap. 2 § ML samt i den numera betecknade 20 kap. 3 och 4 §§ ML.

197

8.16

Indrivning och verkställighet

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: Skatteverket ska utan dröjsmål överlämna obe- talda belopp för indrivning om ett beslut innebär att sökanden ska åter- betala ett belopp, efter det att den avdragsgilla andelen av den ingåen- de skatten justerats av denne i enlighet med artikel 175 i mervärdes- skattedirektivet. Detsamma gäller om sökanden ska återbetala vad denne erhållit på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Det erinras vidare om att bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivningen får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Regeringens bedömning: Den EG-rättsliga bestämmelsen om att indrivning ska ske utan att det påverkar tillämpningen av bestämmel- serna om ömsesidigt bistånd vid indrivning kräver inte någon lagstift- ningsåtgärd.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i stort med regeringens. Regeringens förslag innehåller dock två ytterligare bestäm- melser om indrivning.

Remissinstanserna: Kronofogdemyndigheten (KFM) föreslår att det ska förtydligas att vid indrivning av återbetalningsbesluten ska dessa handläggas som ett allmänt mål hos KFM. Detta kan, enligt KFM, göras med en hänvisning till lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford- ringar m.m.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det åttonde direk- tivet innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att genast vidta åtgär- der för att återkräva felaktigt utbetalda belopp samt eventuella straff- avgifter (artikel 7.5). Detta ska ske enligt det tillämpliga förfarandet i staten i fråga och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser som rör ömsesidigt bistånd vid indrivning av mervärdesskatt. Det tret- tonde direktivet stadgar helt kort, i den del som kan bli tillämplig i verk- ställighetsledet, att medlemsstaterna ska ålägga sökanden de skyldigheter som är nödvändiga för att förebygga bedrägeri (artikel 3). Dessa gemen- skapsrättsliga krav kommer till uttryck i 19 kap. 7 § mervärdesskatte- lagen. Där föreskrivs att ett beslut om betalningsskyldighet, om ingående skatt har återbetalats med för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som sökanden lämnat eller andra där angivna fall, får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

Några materiella nyheter på detta område, annat än att räntor adderas till vad som kan drivas in samtidigt som det felaktigt utbetalda beloppet införs inte genom direktiv 2008/9/EG (artikel 24). Direktivet har dock genomgått vissa rent språkliga förändringar och det använder lokutionen ”utan dröjsmål driva in” där det åttonde direktivet talar om att ”genast vidta åtgärder för att återkräva”.

De beslut som kommer i fråga för verkställighet är Skatteverkets beslut om att sökanden ska återbetala ett belopp, efter det att den avdragsgilla andelen av den ingående skatten justerats av denne i enlighet med artikel 175 i mervärdesskattedirektivet. Det gäller också när sökanden erhållit

198

utbetalningar på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt. Dessa beslut får Prop. 2009/10:15 verkställas innan de har vunnit laga kraft.

Den gällande verkställighetsregleringen i mervärdesskattelagen inne- håller inte något krav på skyndsamhet när det gäller Skatteverkets över- lämnade till Kronofogdemyndigheten av beslutet som ligger till grund för verkställigheten. Ett sådant krav bör följaktligen införas i lagen. Då an- vänds lämpligen ”utan dröjsmål” i både situationer som regleras av direktiv 2008/9/EG och det trettonde direktivet. Av regleringen bör även framgå att vid indrivningen får verkställighet enligt utsökningsbalken äga rum. Angående innebörden av begreppet ”utan dröjsmål”, se författnings- kommentaren till 20 kap. 5 § ML.

Som framgår ovan föreslår KFM att det ska göras en hänvisning till lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Regeringen instämmer i KFM:s bedömning att ett förtydligande bör göras genom en hänvisning till sistnämnda lag. Härigenom uppnås överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i ett stort antal författningar på skatte- och avgiftsområdet.

För att skapa ett överskådligt regelverk föreslås de föreslagna bestäm- melserna om indrivning och verkställighet samlas i en ny 20 kap. 5 § ML.

8.17 Skattetillägg

Regeringens förslag: Bestämmelserna om skattetillägg i 15 kap. skattebetalningslagen (1997:483) ska också gälla i fråga om uppgifter som lämnas i en ansökan om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. mervärdesskattelagen (1994:200).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: En utländsk företagare ska beroende

på vissa omständigheter ansöka om återbetalning av ingående skatt enligt 19 kap. 1 eller 12 § ML. I det första fallet sker detta enligt ett särskilt förfarande och i det andra fallet i skatte- eller självdeklaration.

Skattetillägg kan i dag inte tas ut vid oriktigt uppgiftslämnande i en ansökan om återbetalning av ingående skatt enligt 19 kap 1 § första stycket ML, eftersom reglerna om skattetillägg i skattebetalningslagen inte är tillämpliga på dessa förfaranden.

För dem som är eller ska vara registrerade enligt 3 kap. 1 § första stycket 2, 4 eller 5 SBL gäller 19 kap. 11–13 §§ ML, enligt en hänvis- ning i 19 kap. 1 § andra stycket ML. Av 19 kap. 12 § ML framgår att vad som föreskrivs om förfarandet i skattebetalningslagen i fråga om den som är skattskyldig ska gälla för den som ansöker om sådan återbetalning som avses i 12 §. Följaktligen kan skattetillägg påföras i ett sådant fall. Detta framgår emellertid inte med tydlighet av lagtexten.

Sammantaget betyder det ovanstående att frågan om skattetillägg i dag ska bedömas olika beroende på det sätt på vilket ansökan om återbetal- ning av ingående skatt görs. Lagtexten är också otydlig. Vidare bör be- aktas att någon faktura inte kommer att bifogas en ansökan som görs via

199

det föreslagna elektroniska förfarandet. Mot denna bakgrund föreslås en Prop. 2009/10:15 ny regel införas i mervärdesskattelagen som föreskriver att bestämmel-

serna om skattetillägg i 15 kap. SBL också gäller i fråga om uppgifter som lämnas i en ansökan om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap mervärdesskattelagen.

Den nya regeln föreslås införas i en ny 20 kap. 6 § ML.

8.18 Registrering

Regeringens förslag: Skatteverket ska inte registrera en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land och använder det elek- troniska återbetalningsförfarandet om denne har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 11 och 12 §§ mervärdesskattelagen (1994:200, ML).

Skatteverket ska registrera utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land och har rätt till återbetalning av ingående skatt en- ligt 10 kap. 1 § ML utan att omfattas av det elektroniska förfarandet. Detta förutsätter också att företagaren inte ska registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 2, 4 eller 5 skattebetalningslagen (1997:483).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt det gällande återbetalnings-

förfarandet för ingående skatt ska en ansökan om återbetalning enligt 10 kap. 11–13 §§ ML göras i skatte- eller självdeklaration (19 kap. 12 § ML). Av direktiv 2008/9/EG följer att utländska företagare som är etab- lerade i ett annat EG-land kommer att använda 10 kap. 11 och 12 §§ ML som återbetalningsgrunder för ingående skatt som ska hanteras enligt det föreslagna elektroniska återbetalningsförfarandet. Följaktligen föreslås registreringsbestämmelserna i 3 kap. 1 § första stycket 4 SBL justeras så att dessa företagare undantas från registreringsskyldighet och därmed också från skyldigheten att ansöka om återbetalning i skatte- eller självdeklaration.

Även efter införandet av det elektroniska återbetalningsförfarandet kommer en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land att ansöka om återbetalning i skatte- eller självdeklaration i vissa fall. Om företagaren är registrerad till mervärdesskatt enligt 3 kap. 1 § första stycket 2, 4 eller 5 SBL ska han, enligt den gällande 19 kap. 1 § ML andra stycket (den föreslagna 19 kap. 34 § andra stycket ML), ansöka om återbetalning enligt 10 kap. 1–4 §§ ML i skatte- eller självdeklaration. En förutsättning för att ansöka på detta vis är alltså att den utländske företagaren är registrerad till mervärdesskatt.

Om förslaget inte nu kompletteras med ytterligare reglering skulle det kunna uppkomma ett fall när en utländsk företagare skulle sakna åter- betalningsförfarande för ingående skatt som han har rätt att återfå enligt 10 kap. 1–3 §§ ML. Om en sådan företagare omsatt tjänster i Sverige som är undantagna från skatteplikt på en grund som inte omfattas av 19 kap. 1 § – t.ex. 3 kap. 8 § ML – kan han inte använda det elektroniska förfarandet. Om han samtidigt gjort en omsättning i Sverige som köparen

200

är skattskyldig för ska han inte registrera sig till mervärdesskatt. Tillgång Prop. 2009/10:15 saknas därmed även till återbetalning i skatte- och självdeklarationsför-

farandet. För att hantera situationer som denna föreslås att en ny registre- ringsgrund tas in i skattebetalningslagen.

Ovanstående förslag föranleder ändringar i 3 kap. 1 § SBL och följd- ändringar i 10 kap. 9 och 18 §§ SBL.

9 Omvänd skattskyldighet i byggsektorn – vissa följdändringar

Regeringens förslag: Näringsidkare som inte är skattskyldiga för mervärdesskatt med anledning av att omvänd skattskyldighet tilläm- pas, ska inte uttagsbeskattas i vissa fall för bygg- och anläggnings- tjänster på egen fastighet eller lägenhet samt hänförlig fastighets- förvaltning. Frivillig skattskyldighet ska även kunna medges vid ut- hyrning till sådan näringsidkare. Rättigheter och skyldigheter att jäm- ka avdrag för ingående skatt ska kunna övertas vid överlåtelse av in- vesteringsvaror även när förvärvaren omfattas av omvänd skattskyl- dighet. När frivillig skattskyldighet upphör ska ingen jämkning ske av tidigare avdrag för ingående mervärdesskatt om fastigheten ska an- vändas i verksamhet som omfattas av omvänd skattskyldighet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Inom byggsektorn har det i mervär-

desskattehänseende införts ett särskilt system med så kallad omvänd skattskyldighet. Det innebär att när byggtjänster säljs mellan företag i branschen ska inte säljaren ta ut mervärdesskatt vid försäljningen, dvs. säljaren är inte skattskyldig. Istället ska köparen erlägga mervärdesskatt för förvärvet.

Avsikten är inte att regelverket ska leda till någon skillnad i beskatt- ningen mellan företag i byggsektorn beroende på om omvänd skattskyl- dighet tillämpas eller inte. Företag som inte är skattskyldiga, med anled- ning av att det är förvärvaren som är skattskyldig, ska behandlas på sam- ma sätt som näringsidkare i en verksamhet som medför skattskyldighet. När omvänd skattskyldighet gäller för köparen är säljaren inte skattskyl- dig. Säljaren har därmed inte rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv eller import som hänför sig till omsättningen. Säljaren har däremot rätt till återbetalning av ingående skatt (10 kap. 11 e § mervärdesskattelagen [1994:200, ML]).

Reglerna om omvänd skattskyldighet i byggsektorn infördes den 1 juli 2007. Det har visat sig att justeringar krävs i lagstiftningen för att det inte ska uppstå oönskade effekter i vissa situationer.

Privat användning av tjänster ska beskattas i mervärdesskattehänseen- de, s.k. uttagsbeskattning. Det gäller även när ett företag inom byggsek- torn utför tjänster på egen fastighet eller lägenhet där ingående skatt inte skulle varit helt avdragsgillt om tjänsten köpts in. Mervärdesskatt ska

dock inte påföras om den skattskyldige skulle ha haft full avdragsrätt för

201

ett motsvarande förvärv från en annan skattskyldig. Bestämmelserna om Prop. 2009/10:15 att uttagsbeskattning inte ska ske när det föreligger avdragsrätt bör även

omfatta de fall då ett företag förvisso inte är skattskyldigt, men har rätt till återbetalning med anledning av den omvända skattskyldigheten. Nå- gon uttagsbeskattning bör således inte ske för sådana tjänster när dessa utförs av ett företag som omfattas av omvänd skattskyldighet. Detsamma bör gälla för tjänster som är att anse som fastighetsförvaltning.

Fastighetsägare som inte är skattskyldiga har inte rätt till avdrag för in- gående skatt. En sådan fastighetsägare kan dock begära frivillig skatt- skyldighet för uthyrning av fastighet, om uthyrning sker till skattskyldig näringsidkare. Med nuvarande utformning av regelverket är det emeller- tid inte möjligt med frivillig skattskyldighet vid uthyrning till en närings- idkare som omfattas av omvänd skattskyldighet. Detta har dock inte varit avsikten. Även uthyrning till näringsidkare som inte är skattskyldig men har rätt till återbetalning med anledning av de den omvända skattskyl- digheten, bör kunna omfattas av möjligheten till frivillig skattskyldighet vid uthyrning.

Avdrag för ingående skatt ska jämkas när användningen av en inves- teringsvara har ändrats eller överlåtelse har skett inom viss tid. Vid över- låtelse av investeringsvaror, såväl fastigheter som lös egendom, i sam- band med att en verksamhet överlåts, tar förvärvaren över överlåtarens rättigheter och skyldigheter att jämka avdrag för ingående skatt, under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig. Detsamma gäller vid över- låtelse av fastigheter som omfattas av frivillig skattskyldighet samt vid överlåtelser av andra fastigheter som inte sker i samband med verksam- hetsöverlåtelse. Detta bör gälla även när förvärvaren är en näringsidkare som inte är skattskyldig med anledning av omvänd skattskyldighet.

När det gäller frivillig skattskyldighet ska normalt jämkning ske när den frivilliga skattskyldigheten upphör. Om fastigheten tas i anspråk för annan verksamhet som medför skattskyldighet ska emellertid någon jämkning inte ske. Motsvarande bör även gälla när frivillig skattskyl- dighet upphör med anledning av att fastigheten övergår till att användas i verksamhet som medför rätt till återbetalning av ingående skatt med an- ledning av omvända skattskyldighet.

De ovannämnda justeringarna bör göras genom att en hänvisning till 10 kap. 11 e § läggs in i 2 kap. 7 och 8 §§, 3 kap. 3 §, 8 a kap. 11 och 12 §§ samt 9 kap. 10 § ML.

202

10

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 2009/10:15

Regeringens förslag: Alla lagförslag ska träda i kraft den dag rege- ringen bestämmer.

De föreslagna bestämmelserna i 19 och 20 kap. ML och 3 kap. 1 § 4 och 5 a SBL ska tillämpas på ansökningar om återbetalning av in- gående skatt som lämnas in från den dagen lagförslag 2.1 och 2.4 träder i kraft. Äldre bestämmelser gäller för ansökningar som lämnas in före detta datum.

I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före respektive ikraftträdandetidpunkt. Äldre bestämmelser gäller också för sammanställningar som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Om den som är skyldig att lämna den periodiska sammanställningen inkommit till Skatteverket med en begäran om att få lämna samman- ställningen för varje kalenderkvartal senast 14 dagar från det att lag- förslag 2.4 träder i kraft ska perioden om ett kalenderkvartal tillämpas från och med ikraftträdandedatumet.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Regeringens förslag innebär att följdändringarna avseende den omvända skattskyldigheten för byggsektorn ska börja tillämpas vid samma tid- punkt som de träder i kraft. Detta till skillnad från promemorian där dessa regler föreslås gälla med retroaktivitet från och med den 1 juli 2007.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Göteborg ställer sig tveksamma till den föreslagna retroaktiva lagstift- ningen avseende följdändringarna för den omvända skattskyldigheten för byggsektorn. Kammarrätten förutsätter att det i det fortsatta lagstiftnings- ärendet uttalas hur tillämpningen avses hanteras bl.a. i förhållande till ärenden som är avgjorda i domstol respektive ej anhängiggjorda ärenden samt avseende retroaktiv ansökan om frivillig skattskyldighet etc. Skatte- verket föreslår att det införs en regel avseende ikraftträdandet av 3 kap. 1 § SBL som motsvarar den som föreslås avseende tillämpningen av 19 och 20 kap. ML. Detta eftersom 3 kap. 1 § SBL delvis är avgörande för hur en ansökan om återbetalning ska göras. Skatteverket föreslår vidare att bestämmelsen i 8 a kap. 11 § ML, åtminstone såvitt avser förvärva- rens övertagande av skyldigheten att jämka avdrag för ingående skatt, ska tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2010. En retroaktiv tillämpning av lagrummet kan nämligen, enligt verket, vara till nackdel för förvär- varen eftersom denne med retroaktiv verkan kan få överta en latent skatteskuld som han inte kände till vid överlåtelsetillfället. Företagarna,

Näringslivets skattedelegation (NSD) och Svenska Bankföreningen påpe- kar att företagen får alltför kort tid på sig att anpassa sin verksamhet och sina system till de nya bestämmelserna.

Skälen för regeringens förslag: Skatteverket föreslår att det i införs en regel avseende tillämpningen av 3 kap. 1 § SBL som motsvarar den som föreslås för 19 och 20 kap. ML, eftersom 3 kap. 1 § SBL delvis är avgörande för hur en ansökan om återbetalning ska göras. Regeringen

203

instämmer i verkets bedömning och att en motsvarande tillämpningsregel bör införas i skattebetalningslagen.

Omvänd skattskyldighet för byggsektorn infördes den 1 juli 2007. De ändrade reglerna avseende uttagsbeskattning, frivillig skattskyldighet och jämkning för ingående skatt bedömdes i promemorian vara till fördel för dem reglerna rör och bör därför gälla från denna tidpunkt. Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Göteborg ställer sig dock tveksamma till den föreslagna retroaktiviteten för följdändringarna avseende den om- vända skattskyldighet för byggsektorn. Domstolarnas betänkligheter hän- ger bl.a. samman med vilka effekter retroaktiviteten får för deras målhan- tering. När det gäller den i promemorian föreslagna 8 a kap. 11 § ML på- pekar Skatteverket att regeln kan vara till nackdel för förvärvaren i visst fall.

Regeringen konstaterar att remissinstanserna har identifierat vissa oklarheter i samband den retroaktiva lagstiftning som föreslås i prome- morian. Det är vidare inte uteslutet att det finns ytterligare situationer av det slag som Skatteverket nämner. Redan av denna anledning, och mot bakgrund av det förbud mot retroaktiv skattelagstiftning som finns i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen, anser regeringen att reglernas ikraftträdande- och tillämpningstidpunkter bör samordnas. I lagrådsre- missen anges att tidpunkterna med andra ord bör vara den 1 januari 2010 i båda fallen. Några egentliga nackdelar med en sådan tillämpningstid- punkt har inte framkommit.

Lagrådet anför bl.a. att det inte med säkerhet kan slås fast att ett fun- gerande elektroniskt ansökningssystem finns på plats inom hela unionen den 1 januari 2010. Detta förhållande kan, enligt Lagrådet, i sin tur leda till att i berörda direktiv angivna sista datum för nationellt genomförande måste skjutas fram. Enligt Lagrådets mening bör det därför överlämnas åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet och då i första hand när det gäller regler varigenom bestämmelser i mervärdesskatte- direktivet införs i svensk rätt. Eftersom lagrådsremissen dock rör förslag på en i flera avseenden sammanhållen ändring av mervärdesskattelag- stiftningen kan det enligt Lagrådet även övervägas att låta regeringen be- stämma tidpunkten för ikraftträdandet av samtliga föreslagna lagändrin- gar i remissen.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att de aktuella lagförslagen bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Förutsättningen för att lagarna ska kunna träda i kraft är att direktiven som genomförs genom lagarna träder i kraft samma dag. Om ikraftträdandet för direktiven skulle flyttas fram genom ett beslut i rådet innan årets utgång, t.ex. på grund av att de aktuella elektroniska systemen inte är funktionella i alla medlems- stater, måste det finnas en möjlighet att med kort varsel anpassa ikraft- trädandet av de svenska lagarna till det nya datumet. Avsikten är givetvis att reglerna ska träda i kraft på i direktiven angivna tidpunkter, dvs. den 1 januari 2010, den 1 januari 2011, den 1 januari 2012 och den 1 januari 2013. Det finns inte heller någonting i nuläget som tyder på att så inte skulle bli fallet.

Äldre bestämmelser bör i övrigt gälla på sedvanligt vis fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden för respektive tidpunkt för ikraft- trädande.

Prop. 2009/10:15

204

För att Skatteverkets praktiska hantering ska fungera bör en begäran Prop. 2009/10:15 om att få lämna den periodiska sammanställningen för kalenderkvartal

från och med den dag lagen träder i kraft inkomma till verket senast 14 dagar från den dagen lagförslag 2.1 och 2.4 träder i kraft. Om de träder i kraft den 1 januari 2010 ska alltså en sådan begäran ha kommit in senast den 15 januari 2010. Övergångsbestämmelser med denna innebörd före- slås. Äldre bestämmelser bör fortfarande gälla för periodiska samman- ställningar som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Företagarna, Näringslivets skattedelegation och Svenska Bankförenin- gen menar att den tid som återstår till ikraftträdandet är alltför kort. På grund av de omfattande förändringar i den nationella rätten som direkti- ven medför har det dock inte varit möjligt att presentera förslaget tidi- gare, även om det skulle ha varit önskvärt.

11 Statsfinansiella och andra effekter

Regeringens bedömning: I sin helhet medför förslaget positiva effek- ter för statens finanser.

De allmänna förvaltningsdomstolarna påverkas i princip inte av för- slaget.

Skatteverket får i huvudsak engångskostnader för utveckling av IT- system, utbildning av personal och information till allmänheten på grund av förslaget. Verkets löpande verksamhet torde i någon mån och i ett längre perspektiv underlättas av de nya reglerna.

För företagen innebär förslaget i sin helhet stora förenklingar och effektiviseringar. De nya omsättningslandsreglerna för tjänster medför även vissa likviditetsfördelar. Det nya elektroniska återbetalningsför- farandet för ingående skatt medför också effektiviseringar, minskad administrativ börda och vissa likviditetsfördelar. Förfarandet är vidare förenat med olika åtgärder som stärker förutsebarheten och rättssäker- heten. Dessa positiva effekter väger tveklöst tyngre än de negativa effekterna i form av fullgörandekostnader, vilka i huvudsak är av en- gångskaraktär.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm ställer sig tveksam till promemorians påstående att de allmänna förvaltningsdomstolarna i prin- cip inte påverkas av förslagen. I motsats härtill menar kammarrätten att överklagandena kan komma att öka. Detta mot bakgrund av att en för- längd omprövningsfrist införs i vissa fall och då det elektroniska förfa- randet gör det enklare att ansöka om återbetalning av mervärdesskatt all- mänhet. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör, enligt kammarrätten, över- vägas om någon uppskattning kan göras i detta avseende för att ge dom- stolarna en uppfattning om hur de påverkas av lagförslaget. Regelrådet påpekar att promemorians konsekvensutredning inte fullt uppfyller kra- ven enligt 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Rådet finner likväl utredningen godtagbar med hänsyn

205

bl.a. till områdets komplexitet och svårigheterna att beräkna förslagets Prop. 2009/10:15 ekonomiska effekter på företagsnivå. Skatteverket beräknar kostnaderna

för genomförande av förslagen till drygt 40 miljoner kronor. Enligt ver- ket rör huvuddelen av kostnaderna IT-system, varav drygt 18 000 000 kronor avser förslaget avseende den periodiska sammanställningen och cirka 20 500 000 kronor förslaget om återbetalning till utländska företa- gare. Härtill beräknar verket kostnaderna för informationsinsatser till 1 600 000 kronor. Statistiska centralbyrån (SCB) tillstyrker förslagen uti- från SCB:s ansvarsområde. SCB framhåller att avgörande för effekterna på statistikproduktionen är hur Skatteverket väljer att implementera de föreslagna förändringarna, varför det är angeläget att Skatteverket sam- råder med SCB om detta. Näringslivets skattedeklaration (NSD) anser att den ökade bördan av rapportering i periodisk sammanställning avseende tjänster och rapportering månadsvis i stället för kvartalsvis, är mycket bristfälligt belyst i konsekvensanalysen. Samma sak gäller, enligt NSD, de omställningskostnader som företagen kommer att ha vid införandet av de nya reglerna om omsättningsland för tjänster.

Skälen för regeringens bedömning

Statsfinansiellt

Den del av förslaget som har sin grund i direktiv 2008/8/EG, dvs. att mervärdesskatten på gränsöverskridande omsättningar av tjänster till näringsidkare som huvudregel ska betalas av köparen, bedöms ha margi- nell statsfinansiell effekt av följande skäl.

I normalfallet uppkommer någon sådan effekt överhuvudtaget inte. Vid omsättningar mellan näringsidkare inom EG har nämligen den av dem som redovisar mervärdesskatten på transaktionen normalt avdrags- eller återbetalningsrätt för motsvarande belopp. Detta gäller oberoende av om tjänsten beskattas i förvärvarens eller säljarens land.

I två fall har dock förslaget effekter för statens finanser.

Det ena fallet inträffar när en näringsidkare som är skattskyldig i Sverige säljer skattepliktiga tjänster, för vilka omvänd skattskyldighet inte tillämpas i dag, till en verksamhet som inte medför skattskyldighet i annat EG-land. I detta fall går den svenska staten miste om skatteintäkter i form av den mervärdesskatt som enligt tidigare regler skulle betalas in till staten och som den undantagna verksamheten i dag inte har rätt att få återbetald i Sverige.

Det andra och omvända fallet avser när en verksamhet som inte medför skattskyldighet i Sverige köper tjänster som inte tidigare var föremål för omvänd skattskyldighet från ett annat EG-land. I detta fall ger förslaget i stället positiva statsfinansiella effekter för Sverige, eftersom en svensk undantagen verksamhet saknar avdrags- eller återbetalningsrätt för den uttagna mervärdesskatten.

Den statsfinansiella effekten beror alltså på nettot av tjänstehandeln i de två beskrivna situationerna. Närmare uppgifter om detta saknas. Det bedöms emellertid att från skattskyldighet undantagna verksamheter inte i någon större utsträckning deltar i gränsöverskridande handel med tjäns- ter för vilka omvänd skattskyldighet inte redan tillämpas.

206

Även den del av förslaget som bygger på direktiv 2008/9/EG, dvs. det Prop. 2009/10:15 elektroniska systemet för återbetalning till EG-företag, bedöms ha margi-

nell statsfinansiell effekt. Detta beror främst på att rätten till återbetalning i sig i princip inte förändras genom de nya reglerna.

Den del i förslaget som har sin grund i direktiv 2008/117/EG, och som innebär att tidsperioden för den periodiska sammanställningen i vissa fall förkortas från tre månader till en månad, syftar till att minska fusket vid EG-handeln. Härigenom innebär förslaget positiva statsfinansiella effek- ter. I Skatteverkets rapport 2008:1; ”Skattefelskarta för Sverige”, upp- skattas det så kallade momsfelet i EG-handeln, i brist på tillförlitigt un- derlag, försiktigt till 3 miljarder kronor för år 2005. Denna uppskattning bedöms dock av Skatteverkets utlandsenheter vara en kraftig underskatt- ning. Därtill har tjänstehandeln ökat kraftigt de senaste åren. Mot denna bakgrund bedöms de statsfinansiella intäkterna öka till följd av det mins- kade skattefusk som förslaget medför. Storleken av denna intäktsökning är dock svår att uppskatta.

Följdändringarna av det tidigare förslaget om omvänd skattskyldighet i byggsektorn bedöms ha marginella effekter.

De allmänna förvaltningsdomstolarna

Förslaget bedöms i promemorian inte få annat än marginella effekter för de allmänna förvaltningsdomstolarna. När det gäller den omvända skatt- skyldighet som enligt direktiv 2008/8/EG numera är huvudregel vid gränsöverskridande omsättning av tjänster till näringsidkare bedöms det- ta inte ha någon nämnvärd påverkan på måltillströmningen i domstolar- na. De gränsöverskridande omsättningarna till andra än näringsidkare beskattas såsom tidigare i säljarens land. De orsakar följaktligen inga konsekvenser i aktuellt avseende. Vidare bedöms det elektroniska för- farandet som införs för återbetalning av ingående skatt enligt direktiv 2008/9/EG vara neutralt ur ett domstolsperspektiv. Detta eftersom rätten till återbetalning i sig i princip inte påverkas av direktivet. Det förhållan- det att överklaganden från vissa utländska företag inte längre kommer att hanteras av Länsrätten i Dalarnas län, utan av länsrätterna i Skåne res- pektive Stockholms län, medför ingen ökad börda utan enbart en even- tuell omfördelning av domstolarna redan tilldelade medel.

Kammarrätten i Stockholm ställer sig tveksam till promemorians slutsats att de allmänna förvaltningsdomstolarna i princip inte påverkas av förslagen. På i avsnittet inledningsvis angivna grunder anser dom- stolen att förslagen bör kunna medföra en ökning av överklagandena till domstol. Det bör därför, enligt kammarrätten, övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas om någon uppskattning kan göras i detta avseende.

Regeringen finner kammarrättens antagande rimligt i sig. Detsamma gäller emellertid även den bedömning som görs i promemorian. Vidare stöds promemorians antagande av statistik som regeringen har inhämtat från Skatteverket. År 2008 biföll verket ca 91 procent av de 16 428 an- sökningar som inkom från andra EG-länder. Rena avslag uppgick till tre procent av detta antal. Året dessförinnan var motsvarande siffror ca 90

respektive tre procent. Annorlunda uttryckt bör en utökad omprövnings-

207

frist för vissa EG-företagare och det förhållandet att det blir enklare att Prop. 2009/10:15 ansöka om återbetalning av mervärdesskatt, inte leda till annat än margi-

nellt fler överklaganden med tanke på den höga bifallsfrekvensen för an- sökningarna. Det bör också uppmärksammas att ett antal av avslagsbe- sluten inte leder till överklaganden, eftersom de ändras av Skatteverket efter omprövning. Vidare kommer inte heller hela detta antal ansökningar att hanteras via det föreslagna elektroniska förfarandet. Det sagda får anses tillgodose kammarrättens önskemål om underlag för hur domsto- larna påverkas av förslaget. Mot denna bakgrund delar regeringen prome- morians bedömning att förslaget inte får annat än marginella effekter för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Effekterna av förslagets övriga delar bedöms bli marginella. Eventuella kostnader som uppstår för de allmänna förvaltningsdomsto-

larna i anledning av förslaget ska hanteras inom befintliga anslagsramar.

Skatteverket

De nya reglerna medför framförallt kostnader av engångskaraktär för Skatteverket. Större sådana orsakas av de IT-investeringar som krävs för genomförandet av direktiven. Dessa beräknas av verket till drygt 40 miljoner kronor. Vissa andra engångskostnader uppstår också till följd av direktiven, såsom utbildning av personal och information till allmänhe- ten. I denna del beräknar Skatteverket kostnaderna till 1,6 miljoner kro- nor. Direktiven torde dock genom reglernas utformning och det elek- troniska återbetalningsförfarandet i någon grad underlätta Skatteverkets löpande verksamhet i det långa loppet, bl.a. genom det elektroniska åter- betalningsförfarandet eliminerar dagens pappershantering av återbetal- ningsansökningar. Detta även om en viss ökad arbetsbörda uppkommer genom att ett antal tjänsteomsättningar numera ska ingå i de periodiska sammanställningarna som företagen lämnar.

Effekterna av förslagets övriga delar bedöms bli marginella. Skatteverkets ökade kostnader ska hanteras inom befintliga anslagsra-

mar.
Statistiska centralbyrån
SCB understryker att avgörande för effekterna på statistikproduktionen
är hur Skatteverket väljer att genomföra de föreslagna förändringarna.
SCB föreslår därför samråd emellan dem och Skatteverket. Även rege-
ringen anser att ett sådant samråd bör ske.
Företagen
Direktiv 2008/8/EG syftar till att underlätta för företagen genom att mo-
dernisera och förenkla omsättningslandsreglerna för tjänster. Detta mål
avses uppnås genom att beskattningen i så stor utsträckning som möjligt
sker i konsumtionslandet.
De flesta tjänster som omsätts av svenska företag till näringsidkare i
andra EG-länder kommer att omfattas av den nya huvudregel för sådana
omsättningar. Det svenska företaget behöver därmed inte ta ut svensk	208

mervärdesskatt på försäljningen samtidigt som det har avdragsrätt i Sve- rige för ingående skatt som hänför sig till denna. Härigenom uppkommer också likviditetsvinster för de svenska företagen eftersom de inte längre är skyldiga att betala in mervärdesskatten till staten i de fall där kunden ännu inte betalat denna.

Svenska företag som köper tjänster från andra EG-länder är skyldiga att tillämpa omvänd skattskyldighet. Dessa företag behöver därmed inte längre betala mervärdesskatt i det andra EG-landet. Detta betyder i sin tur att de inte heller behöver ansöka om återbetalning av mervärdesskatten i det landet, vilket kan vara förenat med dröjsmål som kan orsaka likvidi- tetsproblem.

Det nya regelverket bör också generellt sett göra det enklare för företa- gen att avgöra i vilket land mervärdesskatten ska betalas. Detta eftersom de tjänster som inte ska beskattas i förvärvarens land är tydligt avgrän- sade.

Direktiv 2008/9/EG syftar till att åtgärda olika problem som uppkom- mit, för såväl företag som administrativa myndigheter, till följd av det åttonde direktivets utformning. I direktiv 2008/9/EG fastställs bl.a. nya förfaranden i fråga om de tidsfrister inom vilka företagen måste under- rättas, beslut om ansökningar om återbetalning och det föreskrivas att företagen måste lämna svar inom fastställda tidsperioder. Vidare ges regler för ett förenklat och moderniserat förfarande på så sätt att modern teknik får användas. Dessutom stärks företagens ställning genom en rätt till ränta om återbetalningen görs för sent samt en förstärkt rätt att över- klaga.

Återbetalningsförfarandet kommer numera att hanteras på elektronisk väg. Härigenom uppkommer besparingar för företagen eftersom en sådan hantering är effektivare än dagens pappershantering. Det bör också mån- ga gånger leda till ökad likviditet för företagen då de dels får pengarna snabbare från vissa länder än i dag, dels faktiskt får pengar alternativt ränta från länder som i dag inte betalar ut alls. Sammantaget innebär detta avsevärda förbättringar för företagen jämfört med i dag.

Regeländringar innebär alltid kostnader för företagen då de måste ta ställning och anpassa sig till de nya reglerna. Ingen uppskattning har kunnat göras av storleken på denna kostnad. När det gäller de nya om- sättningslandsreglerna kan dock konstateras att redan i dag tillämpar majoriteten av alla företag omvänd skattskyldighet vid tjänstehandel inom EU. De är därför redan anpassade till och vana vid detta system, vilket bör innebära lägre totala fullgörandekostnader.

Viss ökad administrativ börda uppkommer för företagen genom att vis- sa tjänster numera ska redovisas i den periodiska sammanställningen. Det finns ca 900 000 företag registrerade till mervärdesskatt i Sverige. Av dessa företag säljer ca 30 000 varor och ca 17 000 tjänster till andra EG- länder. Förslaget att den periodiska sammanställningen ska avse en må- nad i stället för dagens tre bidrar genom de förbättrade kontrollmöjlig- heterna till att oseriösa företag försvinner från marknaden. Detta är till fördel för såväl staten som seriösa företag. Cirka 40 200 företag bedöms kunna fortsätta göra sammanställningen per kalenderkvartal och ca 6 800 företag bedöms behöva göra sammanställningen månadsvis. Det tröskel- värde som införs för att styra om sammanställningen ska göras per kvar- tal eller månad medför i sig en viss administrativ börda för företagen,

Prop. 2009/10:15

209

eftersom de bl.a. löpande måste kontrollera omsättningens storlek i för- Prop. 2009/10:15 hållande till tröskelvärdet. De fördelar som följer med tillämpningen av

ett tröskelvärde bedöms dock generellt sett överstiga nackdelarna. Den administrativa bördan begränsas genom att möjligheten till ett förhöjt tröskelvärde om 1 000 000 kr utnyttjas för månadsrapportering av varu- omsättningar.

Fördelarna med de nya regler som följer av båda de aktuella direktiven, bedöms dock i sammanfattning klart överväga deras nackdelar.

Näringslivets skattedelegation (NSD) påpekar att företagen får alltför kort tid på sig att anpassa sin verksamhet och sina system till de nya be- stämmelserna. Vidare anser NSD att den ökade bördan av rapportering i periodisk sammanställning avseende tjänster och rapportering månadsvis i stället för kvartalsvis, är mycket bristfälligt belyst i konsekvensanaly- sen. Samma sak gäller de omställningskostnader som företagen kommer att ha vid införandet av de nya reglerna om omsättningsland för tjänster.

Regeringen noterar att även Regelrådet påpekat att konsekvensanaly- sen för företagen är knapphändig. Regeringen delar dock rådets uppfatt- ning att utredningen likväl är godtagbar med hänsyn bl.a. till områdets komplexitet och svårigheterna att beräkna förslagets ekonomiska effekter på företagsnivå.

12 Författningskommentar

12.1 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Detta första av tre lagförslag avseende mervärdesskattelagen omfattar ändringar som avses träda i kraft den 1 januari 2010.

1 kap.

2 §

I första stycket andra punkten införs en hänvisning till 5 kap. 5 § för att punkten ska motsvara den nya lydelsen av artikel 196 i mervärdes- skattedirektivet. Med näringsidkare avses i punkten även den som anses vara det enligt 5 kap. 4 §. Ändringarna föranleder följdändringar i första stycket tredje punkten och punkt 4 c. Se vidare avsnitt 6.5.1.

Ett nytt tredje stycke införs i paragrafen vilket motsvarar artikel 192 a i

mervärdesskattedirektivet. Se vidare avsnitt 6.5.2.
2 d §
Ett nytt andra stycke införs i paragrafen. Stycket motsvarar artikel 192 a i
mervärdesskattedirektivet. Härigenom ges en näringsidkare som enligt
2 § tredje stycket likställs med en utländsk företagare samma möjlighet
att själv betala skatten som en utländsk företagare har enligt första
stycket, dvs. i fall som omfattas av 2 § punkt 4 c. Se vidare avsnitt 6.5.2.
3 §
I första stycket görs en följdändring med anledning av att 5 a § införs. Se
vidare avsnitt 7.12.	210

5 a §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 64.2 första stycket i mervärdes- skattedirektivet. Den är tillämplig i fall när omvänd skattskyldighet gäller enligt 2 § första stycket 2, dvs. för tjänster som omfattas av den nya huvudregeln i 5 kap. 5 §. Den är vidare ett undantag från huvudregeln för skattskyldighetens inträde i 3 § första stycket. Skattskyldigheten för de aktuella tjänsterna inträder den 31 december varje år i stället för när tjänsten har tillhandahållits. Denna tidpunkt sammanhänger med den ytterligare förutsättning för paragrafens tillämplighet som föreskrivs i första stycket första punkten, dvs. att tjänsterna ska tillhandahållas under en tidsperiod som överstiger ett år. Av första stycket andra punkten framgår att för paragrafens tillämplighet krävs också att det inte ska ha skett några avräkningar eller betalningar under den tidsperiod som tjäns- terna tillhandahålls.

Andra stycket anger att 3 § första stycket åter blir tillämplig när tillhan- dahållandet av tjänsterna upphör.

Se vidare avsnitt 7.12.

14 §

I andra stycket görs en redaktionell ändring. Paragrafen ges ett nytt tredje stycke. Bestämmelsen i stycket motiveras av regleringen i 20 kap. 1 § första stycket och 2 § ML, dvs. att överklaganden och omprövningar av beslut avseende vissa utländska företagares ansökningar om återbetal- ning av ingående skatt styrs av reglerna i 21 och 22 kap. skattebetal- ningslagen (1997:483). Den definition som bestämmelsen innehåller gör att tidsfristerna för överklaganden och omprövningar i skattebetalnings- lagen är förenliga med regelverket för återbetalningsansökningar.

Se vidare avsnitt 8.15.

2 kap.

7 §

Hänvisningen till 10 kap. 11 e § i paragrafens tredje stycke innebär att en näringsidkare som inte är skattskyldig, med anledning av att det är förvärvaren som är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b, ska behandlas på samma sätt som näringsidkare som utför bygg- och an- läggningstjänster på egen fastighet eller lägenhet som används i en verk- samhet som medför skattskyldighet. Någon uttagsbeskattning ska således inte ske för sådana tjänster, under förutsättning att näringsidkaren har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 11 e §.

Se vidare avsnitt 9.

8 §

Ändringarna i paragrafens första och tredje stycken följer av att någon uttagsbeskattning inte ska ske för tjänster i form av fastighetsförvaltning om näringsidkaren har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 11 e §. Se kommentaren till 7 §.

Se vidare avsnitt 9.

Prop. 2009/10:15

211

2 a kap.

7 §

I paragrafen görs vissa rent språkliga justeringar.

I andra stycket första punkten byts termerna ”avgångsplats” och an- komstplats ut mot avgångsort respektive ankomstort. Detta mot bakgrund av de definitioner som ges i 5 kap. 2 b §. Punkten har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

I andra stycket femte punkten görs en följdändring mot bakgrund av att 5 kap. 3 a § tidigare betecknades 5 kap. 9 §.

3 kap.

3 §

Genom att hänvisningarna i paragrafens andra stycke utökas med en hänvisning till 10 kap. 11 e § kan frivillig skattskyldighet även medges för uthyrning till sådan näringsidkare som inte är skattskyldig med anled- ning av att det är förvärvaren som är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b.

Se vidare avsnitt 9.

30 d §

I paragrafens första stycke görs en följdändring i form av att hänvisnin- gen till 10 kap. 4 § tas bort, eftersom den regeln numera är en förfarande- regel med beteckningen 19 kap. 24 §. Vidare införs en hänvisning till 10 kap. 13–13 b §§ med anledning av att paragrafen talar om återbetal- ning av ”hela skatten” och de aktuella inskränkningarna i återbetalnings- rätten numera finns i 10 kap. 13–13 b §§ ML i stället för som tidigare i 10 kap. 1 § tredje stycket ML.

4 kap.

2 §

I paragrafen görs en följdändring på så sätt att begreppet ”serverings- tjänster” byts ut mot ”restaurang- eller cateringtjänster”.

Se vidare avsnitt 6.8.8.

5 kap.

1 §

I första och andra styckena görs följdändringar mot bakgrund av att

5 kap. har getts en ny struktur samt att sådana ändringar även görs i 9 b kap. 4 § första stycket ML. I andra stycket görs även en språklig justering.

Se vidare avsnitt 6.1 och 6.8.13.

2 b §

Paragrafen har modifierats språkligt för att bättre korrespondera med den motsvarande EG-rätten. Genom andra till femte styckena genomförs artikel 57.2 i direktiv 2008/8/EG.

Se vidare avsnitt 6.8.9.

3 a §

Paragrafen är endast omnumrerad. Den betecknades tidigare 9 §.

Prop. 2009/10:15

212

4 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 43 i mervärdesskattedirektivet. Paragrafen föreskriver två fall när någon vid tillämpningen av omsätt- ningslandsreglerna i 5–19 §§ ska anses vara en näringsidkare, även om denne reellt sett inte är det. Första punkten avser verksamhet som ligger utanför mervärdesskattelagens tillämpningsområde. Ett exempel, i fråga om yrkesmässigheten, är en myndighet som tillhandahåller både omsätt- ningar som medför skattskyldighet och omsättningar som ingår som ett led i myndighetsutövning.

Andra punkten avser olika personer som är registrerade till mervärdes- skatt, men inte själva utför skattepliktiga transaktioner. Ett exempel här- på är ett holdingbolag som blivit registrerat på grund av ett gemenskaps- internt förvärv av varor.

Se vidare avsnitt 6.6.

5 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 44 i mervärdesskattedirektivet. Paragrafen utgör huvudregeln för omsättningar till näringsidkare. Av 4 § framgår vilka ytterligare som ska betraktas som näringsidkare vid tillämpning av den här paragrafen. Att regeln gäller omsättningar där för- värvaren är näringsidkare understryks genom tillägget att förvärvaren ska agera i egenskap av näringsidkare, se vidare härom avsnitt 6.7.1. Detta betyder att tjänster som en näringsidkare köper för t.ex. privat bruk inte omfattas av paragrafen. Första stycket anger det slags anknytningar som näringsidkaren ska ha till Sverige för att tjänster som omsätts till denne ska vara omsatta inom landet, se vidare avsnitt 6.3 om detta. En sådan anknytning är dock i sig inte tillräcklig, se vidare avsnitt 6.4. För att avgöra om exempelvis sätet eller ett fast etableringsställe förvärvat en tjänst krävs en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Andra stycket inskränker första styckets tillämpningsområde för att uppnå ett korrekt genomförande av EG-rätten. Härigenom omfattar första stycket inte tjänster som tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har utomlands. Utan denna reglering skulle tjänsten enligt första stycket anses omsatt i Sverige om näringsidkaren har sitt säte här i landet.

Undantag från paragrafen finns i 8, 9, 11, 13–15 och 19 §§. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.7.1.

6 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 45 i mervärdesskattedirektivet. Den utgör huvudregeln för omsättningar av tjänster till andra än närings- idkare, dvs. andra än näringsidkare i egentlig mening och sådana som ska anses vara näringsidkare enligt 4 §. I huvudsak reglerar paragrafen tjäns- ter som säljs till privatpersoner (konsumenter). Första stycket anger de slags anknytningar till Sverige som en säljare ska ha för att en omsätt- ning till någon som inte är näringsidkare ska vara omsatt inom landet (se vidare avsnitt 6.3). En sådan anknytning är emellertid i sig inte tillräck- lig, se vidare avsnitt 6.4. Bedömningen av om t.ex. sätet eller ett visst fast etableringsställe har tillhandahållit tjänsten avgörs ytterst av omständigheterna i det enskilda fallet.

Prop. 2009/10:15

213

Andra stycket innebär att första stycket inte ska tillämpas på omsättnin- gar av tjänster från fasta etableringsställen utomlands. Utan detta stycke skulle bestämmelsen i första stycket, som föreskriver att en tjänst är om- satt i Sverige om näringsidkaren som tillhandahåller den har sitt säte här i landet, leda till ett felaktigt genomförande av EG-rätten.

Undantag från paragrafen finns i 7–19 §§. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.7.2.

7 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 46 i mervärdesskattedirektivet. Paragrafen reglerar endast omsättningar till någon som inte är närings- idkare. Omsättningar av förmedlingstjänster till näringsidkare regleras av 5 §. Angående förmedling av tjänster med anknytning till fastighet se av- snitt 6.8.3.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.8.2.

8 §

Paragrafen betecknades tidigare 4 § och motsvarar artikel 47 i mervär- desskattedirektivet.

Den reglerar både omsättning till näringsidkare och till andra än näringsidkare av tjänster med anknytning till en fastighet.

Bestämmelsen omfattar tjänster som har direkt anknytning till en viss fastighet som är belägen i Sverige. Tjänster som endast har indirekt an- knytning till fastigheten eller som inte avser någon specifik fastighet om- fattas inte av regeln. Detta framgår av punkterna 23 och 24 i EG-domsto- lens dom den 7 september 2006 i mål C-166/05, Heger Rudi GmbH mot Finanzamt Graz-Stadt, REG 2006 s. I-7749.

Mervärdesskattedirektivets artikel 47 innehåller en exemplifierande uppräkning av tjänster med anknytning till en fastighet. Motsvarande uppräkning tas inte med i den svenska lagtexten av skäl som närmare framgår av avsnitt 6.8.3. Bestämmelsen omfattar följaktligen experttjäns- ter och fastighetsmäklartjänster, tillhandahållande av logi inom hotell- branschen eller liknande branscher såsom semesterbyar eller camping- platser, upplåtelse av fast egendom, samt tjänster för förberedelse och samordning av byggnadsarbeten, såsom tjänster som tillhandahålls av arkitekter och inspektionsföretag.

Ytterligare exempel på tjänster som omfattas av bestämmelsen är mark- och bottenundersökningar, skogsavverkning och skördning av grö- dor, bygg- och anläggningsarbeten, reparationer och underhåll av fastig- het, lokalstädning och fastighetsskötsel samt fastighetsförvaltning, såväl teknisk som kameral.

Vidare har EG:s mervärdesskattekommitté vid sitt 83:e möte den 28 och 29 februari 2008 godkänt en riktlinje avseende tjänster med anknyt- ning till fast egendom. Riktlinjen avser visserligen den då gällande arti- kel 45 i mervärdesskattedirektivet, men den ger likväl vägledning i fråga om tolkningen av den nya artikel 47 i samma direktiv.

I riktlinjen anges att vissa juridiska tjänster ska anses ha anknytning till fast egendom. Exempelvis avses sådana tjänster avseende överlåtelse av rätt till fast egendom liksom upprättande av överlåtelseavtal avseende fast egendom. Tjänsterna har, enligt riktlinjen, anknytning till fast egen- dom även om en överlåtelse inte slutligen kommer till stånd. Allmänna

Prop. 2009/10:15

214

juridiska tjänster som inte direkt avser överlåtelsen av rätt till fast egen- dom ska dock inte anses ha anknytning till fast egendom. Tjänster som avser en tvist gällande ett ingånget avtal rörande fast egendom faller inte heller inom denna kategori.

Det understryks återigen att det ovanstående är just exemplifieringar och att även andra tjänster kan utgöra tjänster med anknytning till en fastighet.

I artikel 47 i mervärdesskattedirektivet finns en uttrycklig bestämmelse om fastighetsmäklartjänster. I övrigt saknas sådana uttryckliga bestäm- melser om förmedlingstjänster. När det gäller förmedlingstjänster se av- snitt 6.8.3.

Se också vidare avsnitt 6.8.3 om paragrafen i stort.

9 §

Paragrafen är ny och motsvarar delvis tidigare lydelse av 5 kap. 5 §. Första stycket reglerar samtliga persontransporttjänster och vissa varu-

transporttjänster. Varutransporttjänster, gemenskapsinterna och andra, som omsätts till en näringsidkare undantas dock genom andra stycket från tillämpningsområdet och regleras i stället av 5 §. Första stycket av- ser inte heller gemenskapsinterna varutransporttjänster som omsätts till någon som inte är näringsidkare (se 10 §). Vidare gäller att vissa varu- transporttjänster i samband med import och export enligt 19 § 2 är om- satta utomlands. Avgörande för att en transporttjänst ska anses omsatt inom landet är att den i sin helhet äger rum i Sverige. En sådan tjänst är omsatt utomlands om den delvis utförs i Sverige, delvis i ett annat land.

Tredje stycket motsvarar materiellt sett den tidigare lydelsen av 5 kap. 5 § andra stycket.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.8.4.

10 §

Paragrafen är ny och motsvarar artiklarna 50 och 51 i mervärdesskatte- direktivet. Den avser enbart omsättning av en gemenskapsintern varu- transporttjänst till någon som inte är näringsidkare. Omsättning av sådana tjänster till näringsidkare styrs av 5 §. Av första stycket framgår att det är avgångsorten som bestämmer om en gemenskapsintern varu- transport är omsatt inom landet eller inte. Om avgångsorten är belägen i Sverige är tjänsten omsatt inom landet.

Andra till fjärde styckena innehåller de närmare definitionerna av gemenskapsintern varutransport, avgångsorten och ankomstorten. Inne- börden av avgångsort i tredje stycket kan exemplifieras som följer. En svensk privatperson anlitar ett åkeri i Malmö för att hämta varor i Köpen- hamn för att därefter leverera dem till en viss adress i Malmö. Vid bestämmandet av avgångsorten beaktas inte att åkeriets lastbil färdas från Malmö. Avgångsorten är följaktligen Köpenhamn och transporttjänsten är därmed omsatt utomlands.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.8.5.

11 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 53 i mervärdesskattedirektivet. Den avser omsättningar till samtliga slags förvärvare. Första stycket om- fattar tjänster i samband med de aktiviteter som anges närmare i andra

Prop. 2009/10:15

215

stycket. Första styckets rekvisit ”i samband med” betyder att tjänsten ska Prop. 2009/10:15 vara direkt hänförlig till aktiviteten. Exempel på kulturella aktiviteter är

bio eller teater. Idrottslig aktivitet kan exempelvis vara idrottsträning el- ler en idrottstävling. Liknande verksamheter exemplifieras i lagtexten med mässor och utställningar. Ett annat exempel på en sådan verksamhet är en konferens.

EG-domstolen gör i en dom den 9 mars 2006 i mål C-114/05, Ministre de l'Économie, des Finances et de l'Industrie mot Gillan Beach Ltd, REG 2006 s. I-2427, vissa mer generella uttalanden om vad som avses med liknande aktivitet (punkterna 18, 23 och 24 i domen). Uttalandena avser paragrafens motsvarighet i sjätte direktivet, men är fortsatt giltiga. En aktivitet ska, enligt domstolen, anses vara liknande i direktivets mening när den uppvisar samma kännetecken som dem som gäller för övriga kategorier av aktiviteter som räknas upp i den aktuella bestämmelsen och som med hänsyn till detta ändamål motiverar att dessa aktiviteter om- fattas av bestämmelsen. Enligt domstolen gäller att de gemensamma dragen mellan de olika kategorierna av tjänstetillhandahållanden som avses i den aktuella artikeln bottnar i de berörda tillhandahållandenas sammansatta natur. De omfattar flera olika tjänster och sker normalt till en mängd olika mottagare, det vill säga samtliga de personer som i olika egenskaper deltar i kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska eller underhållningsmässiga aktiviteter. Dessa olika katego- rier av tillhandahållanden kännetecknas, enligt domstolen, även gemen- samt av att de allmänt tillhandahålls vid i tiden avgränsade arrangemang. Den plats där dessa av sammansatta tillhandahållanden fysiskt utförs är principiellt sett lätt att fastställa då de äger rum på ett visst ställe.

Med en underordnad tjänst avses en tjänst som inte i sig är direkt hän- förlig till en aktivitet som omfattas av paragrafen, men som är nödvändig för att aktiviteten som sådan ska kunna genomföras. Detta framgår av EG-domstolens dom den 26 september 1996 i mål C-327/94, Jürgen Dudda mot Finanzgericht Bergisch Gladbach, REG 1996 s. I-4595. Rättsfallet exemplifierar att en underordnad tjänst kan avse en ljudtekni- kers hantering av ljudet vid en konsert.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.8.6. Den får en ny lydelse 2011, se härom avsnitt 6.10.

12 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 54 i mervärdesskattedirektivet. Paragrafen avser inte tjänster som tillhandahålls näringsidkare. Den reg- lerar beskattningsland för två olika slags tjänster som saknar inbördes samband. Bestämmelsen i första meningen anger vad som krävs för att en tjänst med anknytning till transportverksamhet ska anses omsatt inom landet. Vad som fordras för omsättning inom landet av tjänster i form av värdering av eller arbete på en vara som är lös egendom anges i andra meningen.

När det gäller bestämmelsen i andra meningen bör rådets förordning (EG) 1777/20051 av den 17 oktober 2005 om fastställande av tillämp- ningsföreskrifter för direktiv 77/388/EEG rörande det gemensamma sys-

1 EUT L 288, 29.10.2005, s. 1 (Celex 32005R1777).

216

temet för mervärdesskatt noteras. I förordningen finns bindande tillämp- ningsföreskrifter rörande tillämpningen av den tidigare artikel 54.2 i mer- värdesskattedirektivet vid montering och installation. Om en näringsid- kare endast monterar olika maskindelar som alla har tillhandahållits ho- nom av kunden ska detta anses som arbete på lös egendom. Detta gäller dock inte i de fall då de varor som monteras blir del i fast egendom (arti- kel 3.2 och 5 i rådets förordning (EG) 1777/2005).

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.8.7.

13 §

Paragrafen är ny och motsvarar i huvudsak artikel 55 i mervärdesskatte- direktivet. Se vidare avsnitt 6.8.8.

14 §

Paragrafen är ny och motsvarar i huvudsak artikel 57.1 i mervärdes- skattedirektivet. Se vidare avsnitt 6.8.9.

15 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 56 i mervärdesskattedirektivet Den behandlas i avsnitt 6.8.10.

16 §

Paragrafen är ny och motsvarar artiklarna 58, 59 a och 59 b i direktiv 2008/8/EG. Se vidare avsnitt 6.8.11.

17 §

Paragrafen är ny och motsvarar artiklarna 59 och 59 a i direktiv 2008/8/EG. Se vidare avsnitt 6.8.11.

18 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 59 i direktiv 2008/8/EG och bilaga II till mervärdesskattedirektivet. Se vidare avsnitt 6.8.11.

19 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 11 §. Se vidare av- snitt 6.8.12 och 6.8.14 när det gäller ändringarna i bestämmelserna.

6 a kap.

2 §

I andra stycket företas en följdändring på så vis att ordet ”driftställe” byts ut mot ordet ”etableringsställe”. Se vidare avsnitt 6.3.1.

8 kap.

9 §

I första stycket tredje punkten görs en följdändring mot bakgrund av att 5 kap. 3 a § tidigare betecknades 5 kap. 9 §.

8 a kap.

11 §

Det är förvärvarens status som är avgörande för om rättigheter och skyl- digheter att jämka avdrag för ingående skatt kan övertas när andra inve-

Prop. 2009/10:15

217

steringsvaror än sådana som omfattas av frivillig skattskyldighet överlåts i samband med att verksamhet överlåts. Hänvisningen till 10 kap. 11 e § i paragrafens första stycke innebär att förvärvaren kan överta sådana rättig- heter och skyldigheter att jämka avdrag för ingående skatt, även när för- värvaren är en näringsidkare som inte är skattskyldig för sina omsättnin- gar med anledning av att omvänd skattskyldighet gäller enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b. Se även kommentaren till 12 § samt avsnitt 9.

12 §

Det är förvärvarens status som är avgörande för om rättigheter och skyl- digheter att jämka avdrag för ingående skatt kan övertas vid överlåtelse av fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet och när fastighet överlåts utan samband med överlåtelse av verksamhet. Ändringen i para- grafens första stycke innebär att rättigheter och skyldigheter att jämka avdrag för ingående skatt kan övertas av en förvärvare, även när denne är en näringsidkare som inte är skattskyldig för sin omsättning med anled- ning av att omvänd skattskyldighet gäller enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b. Se även kommentaren till 11 § samt avsnitt 9.

9 kap.

10 §

När frivillig skattskyldighet för fastighetsupplåtelse upphör med anled- ning av att fastigheten övergår till att användas i verksamhet som medför rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 11 e §, ska ingen jämkning ske av tidigare avdrag för ingående mervärdesskatt. Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att frivillig skattskyldighet kan medges för uthyrning till sådan näringsidkare som inte är skattskyldig med an- ledning av att det är förvärvaren som är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b. Någon jämkning ska således inte ske när en sådan näringsidkare övergår till att använda en fastighet i den egna verksamhe- ten. Jfr kommentaren till 3 kap. 3 § samt avsnitt 9.

9 a kap.

17 §

I paragrafen görs en följdändring mot bakgrund av att 5 kap. 3 a § tidiga- re betecknades 5 kap. 9 §.

9 b kap.

3 §

I paragrafens görs en följdändring genom att hänvisningen till 10 kap. 4 § tas bort. Den regeln är numera en förfaranderegel betecknad 19 kap. 24 §.

4 §

I första och andra styckena görs följdändringar mot bakgrund av den nya strukturen på 5 kap. Se vidare avsnitt 6.8.13.

10 kap.

1 §

Tredje stycket i paragrafen upphävs. Inskränkningarna i rätten till återbe- talning enligt paragrafen regleras numera i 13 §. Se vidare avsnitt 8.7.

Prop. 2009/10:15

218

4 a §

I första stycket görs en följdändring mot bakgrund av att det tredje stycket upphävs. Inskränkningarna i rätten till återbetalning enligt para- grafen regleras numera i 13 §.

I andra stycket tas hänvisningen till 10 kap. 4 § bort. Den paragrafen betecknas numera 19 kap. 24 § (jfr 19 kap. 7 §). Någon ny hänvisning är emellertid inte nödvändig här, eftersom minimibeloppen numera är en del av förfarandet. Att sådana belopp fortfarande har betydelse vid åter- betalning framgår av 19 kap. 30 § som hänvisar till 19 kap. 24 §. Se vidare avsnitt 8.7.

11 f §

Genom paragrafen införs en återbetalningsgrund för ingående skatt för en näringsidkare som likställs med en utländsk företagare enligt 1 kap. 2 § tredje stycket.

Se vidare avsnitt 8.6.

13 §

Inskränkningarna i rätten till återbetalning enligt 10 kap. 1–3, 4 a, 9 och 11–12 §§ samlas i paragrafen. Den förtydligas också när det gäller över- ensstämmelsen mellan avdrags- och återbetalningsrätten enligt mervär- desskattelagen. Någon materiell förändring är inte avsedd. Endast sådan skatt som skulle ha varit möjlig att dra av kan återbetalas. Detta betyder bl.a. att avdragsförbuden i 8 kap. 9, 15 eller 16 § och reglerna om så kal- lad blandad verksamhet i 8 kap. 13 § måste beaktas när rättens omfatt- ning avgörs.

När det gäller utländska företagare som är etablerade i ett annat EG- land och omfattas av 19 kap. 1 §, inskränks avdragsrättens omfattning även av begränsningar i avdragsrätten i etableringslandet, se 13 a §.

Se vidare avsnitt 8.7.

13 a §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 6 andra stycket i direktiv 2008/9/EG. Paragrafen gäller utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land och som ska använda det elektroniska återbetalningsför- farandet i 19 kap. 1 §. Paragrafen inskränker rätten till återbetalning av ingående skatt i Sverige med hänsyn till tillämpningen av artikel 173 i mervärdesskattedirektivet i det land där företagaren är etablerad, om denne bedriver så kallad blandad verksamhet där. För dessa företagare inskränks rätten till återbetalning således såväl i enlighet med det sven- ska regelverket (13 §) som av reglerna om blandad verksamhet i etable- ringslandet. Enligt 19 kap. 2 § första stycket 5 c ska den avdragsgilla andelen vid blandad verksamhet anges i en ansökan om återbetalning.

Se vidare avsnitt 8.8.

13 b §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 171.3 i mervärdesskattedirektivet och artikel 4 i direktiv 2008/9/EG. I paragrafen klargörs att utländska företagares rätt till återbetalning enligt mervärdesskattelagen inte om- fattar felaktigt debiterad mervärdesskatt. Se vidare avsnitt 8.9.

Prop. 2009/10:15

219

11 kap.

2 §

Ändringen i paragrafen är en följd av att bestämmelsen om omsätt- ningsland för persontransporttjänster flyttas till den nya 5 kap. 9 §.

13 kap.

8 c §

Paragrafen är ny. Den anger när redovisningsskyldigheten inträder vid omsättning av sådana tjänster som ska redovisas i den periodiska sam- manställningen. Omsättningen ska tas upp för den redovisningsperiod under vilken tillhandahållandet av tjänsterna äger rum eller förskottsbe- talning mottas. Vad gäller omsättning av sådana tjänster som avses 1 kap. 5 a § inträder redovisningsskyldigheten vid utgången av varje kalenderår. Bestämmelsen har betydelse för den rapporteringsskyldighet som finns för dessa typer av omsättningar. Kravet på att gemenskapsinterna tran- saktioner ska deklareras för samma beskattningsperioder av både leve- rantören och förvärvaren eller köparen är ett led i kampen mot skatteun- dandraganden på mervärdesskatteområdet.

Se vidare avsnitt 7.11.

19 kap.

1 §

Paragrafen är ny och motsvarar artiklarna 3 b ii och 7 i direktiv 2008/9/EG. Paragrafen reglerar vilka som ska använda det elektroniska återbetalningsförfarandet. Den reglerar också hur ansökan ska gå till. En- ligt första stycket är användningen begränsad till utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land. En ytterligare förutsättning är att företagaren inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under återbetalningsperioden. Återbetalningsperioden definieras i 6 §. Ansökan ska göras hos Skatteverket. Företagaren ska dock inkomma med ansökan på elektronisk väg till en behörig myndighet i landet där han är etablerad. Senaste ansökningstidpunkt framgår av 8 § första stycket. Vad som krävs för att en ansökan ska vara fullständig följer av 2, 4 och 5 §§. Vissa minimibelopp gäller också för en ansökan (7 §). En ofullständig ansökan anses inte ha givits in till myndigheten i fråga (8 § andra stycket). Den behöriga myndigheten utför viss kontroll enligt det landets motsvarighet till 33 § innan ansökan skickas vidare till Skatteverket eller avvisas. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Andra stycket anger att företagaren, trots att det elektroniska förfaran- det som huvudregel inte är tillämpligt om företagaren har omsättningar inom landet under återbetalningsperioden, får göra i stycket närmare an- givna omsättningar i Sverige och ändå omfattas av det.

Tredje stycket anger att utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land ska använda återbetalningsförfarandet i 34–36 §§ för sådan återbetalning som avses i första stycket om de är registrerade till mervärdesskatt i Sverige.

Se vidare avsnitt 8.10.1 och 8.10.2.

2 §

Paragrafen är ny och motsvarar delvis artiklarna 8 och 9.1 i direktiv 2008/9/EG. Övriga delar av artiklarna genomförs i svensk rätt i mer-

Prop. 2009/10:15

220

värdesskatteförordningen (1994:223). Första stycket första till femte punkterna motsvarar artikel 8.1 c–e och 8.2 e–h. Andra stycket utgör grunden för verkställighetsföreskrifter motsvarande artikel 9.1. Tredje stycket utgör en erinran om att ytterligare föreskrifter finns när det gäller sökandens uppgiftsskyldighet. I stycket erinras också om att det finns verkställighetsföreskrifter angående vilket språk sökanden ska använda vid uppgiftslämnandet, vilket har sin grund i artikel 12 i direktiv 2008/9/EG.

Se vidare avsnitt 8.10.3.

3 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 14 i direktiv 2008/9/EG. Se vidare avsnitt 8.10.5.

4 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 9.2 i direktiv 2008/9/EG. Se vidare avsnitt 8.10.4.

5 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 11 i direktiv 2008/9/EG. Se vidare avsnitt 8.10.4.

6 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 16 i direktiv 2008/9/EG. Se vidare avsnitt 8.10.6.

7 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 17 i direktiv 2008/9/EG. Paragra- fen anger i första och andra styckena de minsta belopp som en ansökan om återbetalning får avse. Regleringen i styckena korresponderar med de olika perioder som är tillåtna enligt 6 §.

Se vidare avsnitt 8.10.7.

8 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 15.1 i direktiv 2008/9/EG. Första stycket anger när sökanden senast ska ha lämnat in en ansökan om åter- betalning. Även om ansökan lämnas till den behöriga myndigheten i det EG-land där sökanden är etablerad, är det Skatteverket som avgör om den kommit in för sent.

Andra stycket anger att en ansökan ska anses ingiven till den behöriga myndigheten endast om den innehåller alla uppgifter som krävs enligt mervärdesskattelagen. Vilka uppgifter som ska uppges följer av 2, 4 och 5 §§. Stycket har utformats efter Lagrådets synpunkter.

Se vidare avsnitt 8.10.8 och jfr avsnitt 8.13.3.

9 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 19.1 i direktiv 2008/9/EG. An- gående den underrättelseskyldighet som föreskrivs i paragrafen för Skatteverket, se vidare avsnitt 8.10.9.

Prop. 2009/10:15

221

10 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 20.1 första och andra styckena i direktiv 2008/9/EG. Den reglerar Skatteverkets rätt att begära ytterligare uppgifter en eller flera gånger. Första stycket utgör grunden för denna rätt. I det stycket anges också av vem uppgifterna får begäras och att detta ska ske på elektronisk väg.

Andra stycket begränsar användningen av de elektroniska medlen när det gäller andra än sökanden och den behöriga myndigheten i EG-landet där sökanden är etablerad. I det fallet förutsätter användningen att Skatte- verket vet att mottagaren av begäran har tillgång till sådana medel.

Se vidare avsnitt 8.10.10.

11 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 20.1 tredje stycket i direktiv 2008/9/EG. Bestämmelsen är ett komplement till Skatteverkets rätt att begära uppgifter enligt 10 §. I den nu aktuella paragrafen ges verket en rätt att begära original eller kopior av fakturor eller importdokument. En begäran enligt paragrafen sker på de villkor som anges i 10 §. Begreppet ”rimliga tvivel” säkerställer att obefogade förfrågningar inte görs.

Se vidare avsnitt 8.10.10.

12 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 20.2 i direktiv 2008/9/EG. Be- stämmelsen reglerar när uppgifter som Skatteverket har begärt under utredningen av en ansökan om återbetalning senast ska komma in till verket. Bestämmelsen gäller uppgifter från sökanden, en myndighet i ett annat EG-land som hanterar återbetalningsansökningar eller någon an- nan. Om svar inkommer eller inte har betydelse för vid vilken tidpunkt Skatteverket senast ska fatta beslut i fråga om en ansökan, se 14 §.

Se vidare avsnitt 8.10.10.

13 §

Paragrafen är ny och första stycket motsvarar artikel 19.2 i direktiv 2008/9/EG. Bestämmelsen anger huvudregeln för vid vilken tidpunkt Skatteverket senast ska meddela sökanden sitt beslut i fråga om en an- sökan om återbetalning. Regleringen avser det fall när verket inte har vidtagit några utredningsåtgärder i anledning av ansökan. De sistnämnda fallen regleras i 14 §. Såsom Lagrådet påpekat bör i sammanhanget an- märkas att den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid inte är tillämplig på nu aktuell frist (jfr RÅ 2007 ref. 28).

Andra stycket motsvarar artikel 23.2 andra stycket i samma direktiv. Bestämmelsen innebär att vid Skatteverkets passivitet ska ett avslags- beslut avseende ansökan anses ha fattats när den frist som anges i första stycket har löpt ut. Stycket har införts efter Lagrådets synpunkter.

Se vidare avsnitt 8.10.11.

14 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 21 i direktiv 2008/9/EG. Den reglerar senaste tidpunkt för Skatteverket att meddela sökanden sitt be-

Prop. 2009/10:15

222

slut avseende en ansökan om återbetalning efter det att verket har begärt ytterligare uppgifter. Liksom när det gäller 13 § är 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid inte är tillämplig på de i paragrafen ak- tuella fristerna. Första stycket första punkten reglerar denna tidpunkt när en begäran om ytterligare uppgifter har besvarats. Första stycket andra punkten föreskriver tidpunkten för det fall begäran inte besvarats.

Andra stycket stadgar Skatteverkets minimifrist för handläggningen av ett återbetalningsärende efter det att verket har begärt ytterligare uppgif- ter från sökanden. Verket har alltså alltid minst sex månader till förfo- gande för handläggningen i detta fall. Detta gäller oberoende av när en begäran om uppgifter besvaras.

I tredje stycket regleras den senaste beslutstidpunkten avseende en åter- betalningsansökan i det fall Skatteverket begärt ytterligare uppgifter fler gånger än en.

Fjärde stycket reglerar på samma sätt som 13 § andra stycket Skatte- verkets passivitet och motsvarar artikel 23.2 andra stycket i direktiv 2008/9/EG. Ett avslagsbeslut ska anses ha fattats avseende en ansökan när den tidsfrist som är tillämplig i den aktuella situationen har löpt ut. Stycket har införts efter Lagrådets synpunkter.

Se vidare avsnitt 8.10.12.

15 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 13 i direktiv 2008/9/EG. I första stycket anges att sökanden i visst fall är skyldig att korrigera ett belopp som sökts eller redan återbetalats. Andra stycket anger när korrigeringen senast ska göras. Andra stycket första punkten fastställer huvudsättet för hur korrigeringen ska göras, dvs. i en ansökan om återbetalning. Andra stycket andra punkten innehåller en reservregel för det fall sökanden inte lämnar någon återbetalningsansökan. I ett sådant fall ska i stället en sär- skild anmälan lämnas.

Se vidare avsnitt 8.10.14.

16 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 25 i direktiv 2008/9/EG. Den reglerar vilka beslut Skatteverket ska fatta när sökanden har korrigerat ett sökt eller återbetalat belopp enligt 15 §. Första stycket första och andra punkterna reglerar de beslut Skatteverket ska fatta efter sökandens korrigering i en ansökan om återbetalning respektive en särskild anmä- lan. Andra stycket avser verkställighet av ett återbetalningsbeslut efter ansökan i form av en särskild anmälan. Verkställighetsbestämmelser för denna beslutstyp finns i 20 kap. 5 §.

Se vidare avsnitt 8.10.15.

17 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 24 i direktiv 2008/9/EG. Av första stycket första meningen framgår att Skatteverket ska formalisera åter- kravet i ett beslut. Verkställighet av beslutet regleras i 20 kap. 5 §. I förs- ta stycket andra meningen föreskrivs tidpunkten för när det belopp som återkrävs senast ska vara betalat. Andra stycket innehåller en bestäm- melse som medger att ett felaktigt utbetalt belopp och skattetillägg får räknas av mot andra belopp som sökanden beviljats få återbetalda. Tredje

Prop. 2009/10:15

223

stycket föreskriver att återbetalnings- och avräkningsbeslut får verkställas omedelbart. Det är en praktisk fråga för Skatteverket och Kronofogde- myndigheten att samordna dessa två förfaranden.

Motsvarande bestämmelser avseende utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land finns i 28 §.

Se vidare avsnitt 8.10.16.

18 §

Paragrafen är ny och anger den senaste tidpunkt åtgärder får vidtas för att återkräva ett felaktigt återbetalat belopp.

Se vidare avsnitt 8.10.16

19 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 22 i direktiv 2008/9/EG. Den reglerar dels vid vilken tidpunkt en utbetalning senast ska ske och till vem beloppet ska betalas (första stycket), dels var utbetalningen ska ske (andra stycket).

Se vidare avsnitt 8.10.17.

20 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 26 i direktiv 2008/9/EG. Den reg- lerar sökandens rätt till ränta och när denna rätt bortfaller. I första stycket anges att ränta ska utgå om utbetalningen sker efter senaste tidpunkt som föreskrivs i 19 § första stycket. Enligt andra stycket upphör rätten till ränta om sökanden inte besvarat en begäran om ytterligare uppgifter från Skatteverket eller inkommit med sitt svar för sent.

Se vidare avsnitt 8.10.18.

21 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 27.1 och artikel 27.2 första stycket i direktiv 2008/9/EG. Första stycket anger den tidpunkt från vilken ränta ska utgå om en utbetalning av ingående skatt görs för sent. Andra stycket anger vilken räntesats räntan ska beräknas efter.

Se vidare avsnitt 8.10.18.

22 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 1 §. I första och andra styckena införs lokutionen ”en utländsk företagare som inte är etablerad i något EG-land” för att begränsa bestämmelsernas tillämp- ningsområde till sådana företagare. Bestämmelsen är enbart tillämplig när en sådan företagare ansöker om återbetalning med stöd av 10 kap. 1– 3 §§. Om ansökan grundas på dessa i kombination med andra grunder ska ansökan i stället göras enligt 34 §. Mot bakgrund av att 19 kap. har en ny struktur ändras hänvisningen i andra stycket till att avse 34–36 §§. Första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Se vidare avsnitt 8.11.1 och 8.11.2.

23 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 2 §. I första menin- gen tas en hänvisning till 22 § in för att tydliggöra paragrafens tillämp- ningsområde. Se avsnitt 8.11.3.

Prop. 2009/10:15

224

24 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 10 kap. 4 §. Den är numera en förfaranderegel, är språkligt ändrad och inkluderar en hänvis- ning till 22 § för att förtydliga tillämpningsområdet. Minimibeloppen för en ansökan är anpassade för att överensstämma med dem som gäller för utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land ( se 7 §).

Se vidare avsnitt 8.11.4.

25 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 3 §. Första stycket tillfogas en hänvisning till 22 § för att tydliggöra tillämpningsområdet.

I andra stycket första punkten förtydligas bestämmelsen på så sätt att det redan genom lagtexten framgår att den faktura som ska bifogas en ansökan ska bifogas i original. I andra stycket andra punkten uppställs numera ett krav på att sökanden ska förebringa ett av en behörig myndig- het utfärdat intyg om att denne är näringsidkare i stället för som tidigare skattskyldig. Med en behörig myndighet avses en skattemyndighet eller motsvarande. Punkten har utformats efter Lagrådets synpunkter.

Hänvisningen i tredje stycket ändras till 22 § mot bakgrund av de om- struktureringar som 19 kap. genomgått.

Vissa rent språkliga justeringar har gjorts i första, andra och fjärde styckena.

Femte stycket innehåller numera ett krav på att ansökan ska underteck- nas av sökanden eller ett av denne befullmäktigat ombud.

Sjätte stycket innehåller en erinran om förekomsten om verkställighets- föreskrifter avseende vilka krav som ställs på det intyg som avses i andra punkten.

Se vidare avsnitt 8.11.5.

26 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 4 §. I bestämmelsen införs en hänvisning till 22 §. Det görs även en språklig ändring.

Se vidare avsnitt 8.11.7.

27 §

Paragrafen är ny. Den har sin grund i artikel 3 i det trettonde direktivet och hämtar sitt konkreta innehåll från artikel 7.4 i det åttonde direktivet.

Bestämmelsen gäller enbart utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land, vilket följer av hänvisningen till 22 §. Tidpunkten för när Skatteverket senast ska ha fattat beslut om en ansökan om återbetal- ning utgår från när en fullständig ansökan och övriga föreskrivna hand- lingar kom in till verket. Vad som krävs i detta avseende framgår av 25 § och den ansökningsblankett som ska användas.

I sammanhanget bör noteras att sättet för att bestämma den senaste tid- punkten för Skatteverkets beslut i aktuellt fall är helt skiljt från vad som gäller enligt 13 och 14 §§. Det bör särskilt uppmärksammas att det enligt denna paragraf inte finns något krav att sökanden ska ha tillställts beslu- tet inom sexmånadersperioden. Beslutet ska vara fattat inom denna frist, medan posttransporten därefter inte beaktas. Det ligger i sakens natur att överlämnandet av beslutet till brevbefordran på sedvanligt vis bör ske utan dröjsmål. Se även avsnitt 8.11.8.

Prop. 2009/10:15

225

28 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 7 §. Lydelsen av första styckets första mening har anpassats till 17 § och därigenom den formulering som artikel 24.1 i direktiv 2008/9/EG har. Paragrafens tillämpningsområde begränsas genom att en hänvisning till 22 § tas in. I första stycket andra meningen föreskrivs tidpunkten för när det belopp som återkrävs senast ska vara betalat.

Andra stycket innehåller inte längre en bestämmelse om att ett felaktigt återbetalat belopp får räknas av även om beslutet om betalningsskyldig- het inte vunnit laga kraft.

Verkställighetsbestämmelserna är i stället samlade i tredje stycket. Bestämmelsen där föreskriver dels att ett beslut om betalningsskyldighet får verkställas även om det inte vunnit laga kraft. Det ska följaktligen överlämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning enligt 20 kap. 5 §. Bestämmelsen anger också att ett sådant beslut är omedelbart verk- ställbart när det gäller att avräkna det belopp det avser mot vad sökanden har beviljats genom en annan återbetalningsansökan. Det är en praktisk fråga för Skatteverket och Kronofogdemyndigheten att kunna samordna dessa två förfaranden.

Se vidare avsnitt 8.11.9.

29 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 8 §. Den komplet- teras dock med en hänvisning till 28 § för att avgränsa tillämpnings- området.

Se vidare avsnitt 8.11.9.

30 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 10 §. I första stycket görs endast en språklig ändring. I andra stycket justeras paragrafhän- visningarna för att beakta de omdispositioner som förslaget medfört i 19 kap. I andra stycket införs också en ny hänvisning till 24 §, vilken er- sätter den hänvisning som tidigare fanns 10 kap. 4 a § andra stycket till 10 kap 4 §.

Se vidare avsnitt 8.12.

31 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 7 i direktiv 2008/9/EG. I första stycket anges hur en i Sverige etablerad företagare ska förfara för att få återbetalning i ett annat EG-land där denne inte är etablerad. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

I andra stycket anges att det ska ske genom den portal Skatteverket inrättat för detta ändamål.

Se vidare avsnitt 8.13.2.

32 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 15.1 i direktiv 2008/9/EG. Första stycket reglerar när en återbetalningsansökan som en i Sverige etablerad företagare riktar till ett annat EG-land senast ska ha kommit in till Skatte- verket. Det bör dock understrykas att det är den behöriga myndigheten i detta andra EG-land som avgör om ansökan kommit in för sent.

Prop. 2009/10:15

226

Skatteverket ska alltså även vidarebefordra för sent inkomna ansökningar till myndigheten i fråga. I vilka fall Skatteverket inte ska vidarebefordra en ansökan framgår av 33 §.

Av andra stycket framgår vilka uppgifter sökanden måste ha lämnat för att en ansökan ska anses ha givits in. Vilka uppgifter som ska lämnas avgörs av det andra EG-landet enligt vad som närmare anges i stycket. I praktiken är de landsspecifika uppgifterna en fråga som hanteras av det elektroniska systemet. Stycket har utformats efter Lagrådets synpunkter.

I tredje stycket anges Skatteverkets skyldighet att bekräfta en inkom- men ansökan.

Se vidare avsnitt 8.13.3 och jfr avsnitt 8.10.8.

33 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 18 i direktiv 2008/9/EG. Första stycket reglerar när Skatteverket ska besluta att inte vidarebefordra en ingiven ansökan. Ett sådant beslut ska fattas om verkets kontroll visar att sökanden inte är skattskyldig i egenskap av säljare för omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktiga och görs i en yrkes- mässig verksamhet eller har rätt till återbetalning för vissa omsättningar inom landet.

Andra stycket föreskriver en skyldighet för Skatteverket att underrätta sökanden om ett beslut enligt första stycket. Underrättelsen ska ske på elektronisk väg.

Se vidare avsnitt 8.13.4.

34 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 11 §. Paragrafen reglerar på samma vis som förut förfarandet för icke skattskyldigas an- sökningar om återbetalning enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§. I förhållande till tidigare är dess tillämpningsområde dock inskränkt när det gäller åter- betalningsansökningar från utländska företagare. Enbart dessa senare för- ändringar kommenteras här, om inte annat framgår.

I första stycket undantas återbetalningsansökningar från utländska före- tagare som använder det elektroniska förfarandet, dvs. som ansöker enligt 1 §, och grundar återbetalningsrätten på 10 kap. 11 och 12 §§. Utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land och ansöker om återbetalning enligt 11 §, för en där uppräknad omsättning som inte anges i 1 §, ska använda förfarandet som föreskrivs i denna paragraf. Detsamma gäller utländska företagare som inte är etablerade i något EG- land och som grundar sin återbetalningsrätt på 10 kap. 11 och 12 §§. För att tydliggöra vilket förfarande som ska användas av dessa, och övriga som omfattas av paragrafen, införs en hänvisning till 35 och 36 §§ i stycket.

Andra stycket föreskriver att utländska företagare som ansöker om åter- betalning enligt 10 kap. 1–3 §§ och är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt enligt 3 kap. 1 § 2, 4, 5 eller 5 a skattebetalningslagen (1997:483) ska använda det förfarande som följer av första stycket. Stycket gäller t.ex. utländska företagare som inte är etablerade i något EG-land och ska redovisa mervärdesskatt i Sverige med anledning av en omsättning inom landet samtidigt som de vill få återbetalning av in- gående skatt som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands.

Prop. 2009/10:15

227

Stycket gäller även återbetalningsansökningar från utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land, men som på grund av att de har omsättningar i Sverige som inte omfattas av undantaget i 1 § andra stycket saknar rätt att använda det elektroniska förfarandet.

Tredje stycket är nytt och föreskriver genom en hänvisning till 24 § sådana minimibelopp som tidigare angavs i 10 kap. 4 §. Minimibeloppen avser även ansökningar från sådana företagare som anges i andra stycket eftersom dessa ansöker enligt första stycket.

Se vidare avsnitt 8.14.2.

35 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 12 §. Vissa mindre förändringar har gjorts i den. En ny hänvisning till 34 § tydliggör dess tillämpningsområde. Vidare har hänvisningen att återbetalningen sker en- ligt 10 kap. 9–13 §§ tagits bort. Detta eftersom paragrafen även omfattar återbetalning enligt 10 kap. 1 § till utländska företagare som är registre- rade till mervärdesskatt, se 34 §. Även hänvisningen till 21 kap. utgår, eftersom mervärdesskattelagen inte längre innehåller något sådant kapi- tel. Slutligen är den tidigare hänvisningen till 13 § ändrad till den para- grafens nya beteckning, dvs. 36 §.

Se vidare avsnitt 8.14.1.

36 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 13 §. Den justeras på så sätt att en hänvisning till 34 § läggs till för att tydligt avgränsa dess tillämpningsområde.

Se vidare avsnitt 8.14.1.

37 §

Paragrafen är endast omnumrerad och betecknades tidigare 14 §. Se vidare avsnitt 8.14.1.

38 §

Paragrafen är endast omnumrerad och betecknades tidigare 15 §. Se vidare avsnitt 8.14.1.

20 kap.

1 §

Genom en justering i första stycket görs överklagandereglerna i 22 kap. skattebetalningslagen (1997:483) tillämpliga för de utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land och använder det elektroniska återbetalningsförfarandet. Ändringen företas mot bakgrund av artikel 23.2 i direktiv 2008/9/EG. För dessa företagare gäller således nya regler om överklagandetid och forum, se vidare avsnitt 8.15.

I andra stycket görs vissa följdändringar. Hänvisningen till 10 kap. 4 § tas bort, eftersom den regeln numera är en del av förfarandet och beteck- nas 19 kap. 24 §. Vidare hänvisas till 19 kap. 28 §, vilket är den beteck- ning 19 kap. 7 § nu ges.

En rent språklig ändring görs i femte stycket.

Prop. 2009/10:15

228

2 §

Paragrafen är ny och följer av artikel 23.2 i direktiv 2008/9/EG. I första stycket föreskrivs att två slags beslut ska omprövas enligt 21 kap. skatte- betalningslagen (1997:483, SBL). För det första beslut om återbetalning av ingående skatt till utländska företagare som är etablerade i ett annat EG-land och använder det elektroniska återbetalningsförfarandet. För det andra beslut att inte skicka en återbetalningsansökan som en i Sverige etablerad näringsidkare riktat till ett annat EG-land vidare till den behö- riga myndigheten i det landet.

I andra stycket undantas omprövningsbeslut i form av återkrav enligt 19 kap. 17 och 18 §§ från första styckets tillämpningsområde.

Se vidare avsnitt 8.15.

3 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 19 kap. 5 §. Dess tillämpningsområde är numera inskränkt till att omfatta utländska före- tagare som inte är etablerade i något EG-land och som inte heller ansöker om återbetalning i en skatte- eller självdeklaration.

Se vidare avsnitt 8.15.

4 §

Paragrafen är omnumrerad och betecknades tidigare 19 kap. 6 §. I första stycket införs en hänvisning till 3 § för att klargöra att enbart ompröv- ningar enligt sistnämnda lagrum omfattas av paragrafens regel om res judicata och dess olika formkrav.

Tidsfristen för en begäran om omprövning i andra stycket förlängs från ett till två år. Vissa språkliga ändringar företas i samma stycke.

Jfr avsnitt 8.11.2 och 8.15.

5 §

Paragrafen är ny. Den har sin grund i artikel 24.1 i direktiv 2008/9/EG och den gällande 19 kap. 9 § ML. I första stycket anges vilka belopp som Skatteverket utan dröjsmål ska överlämna för indrivning. När det gäller innebörden av begreppet ”utan dröjsmål” bör vad som gäller för andra skattefordringar gälla även i detta sammanhang. Det betyder att indriv- ning ska begäras senast två månader efter det att fordringen skulle ha betalats, se 4 § fjärde stycket indrivningsförordningen (1993:1229).

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att undanta ringa belopp från Skatteverkets skyldighet att begära indrivning.

I tredje stycket finns en erinran om var bestämmelserna om indrivning återfinns.

Det fjärde stycket anger att vid indrivning av en fordran på återbetal- ning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken, dvs. att Skatteverkets beslut får verkställas utan föregående dom.

Se vidare avsnitt 8.16.

6 §

Paragrafen är ny. Genom bestämmelsen tydliggörs att skattetillägg kan påföras enligt vad som föreskrivs i 15 kap. SBL om en oriktig uppgift lämnats till ledning för ett beslut om återbetalning enligt 10 kap. ML.

Se vidare avsnitt 8.17.

Prop. 2009/10:15

229

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 2009/10:15

Första punkten reglerar ikraftträdandetidpunkten. Punkten är utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Andra punkten första meningen motsvarar artikel 28.1 i direktiv 2008/9/EG. Jfr punkten två i övergångsbestämmelserna till lagförslag 2.4. Andra meningen i andra punkten innehåller en bestämmelse om att äldre bestämmelser gäller för andra återbetalningsansökningar än de som regleras i punktens första mening.

Tredje punkten reglerar allt som inte uttryckligen föreskrivs i andra punkten i fråga om vilka bestämmelser som gäller för tid före ikraftträ- dandetidpunkten.

Se vidare avsnitt 10.

12.2 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Detta andra av tre lagförslag avseende mervärdesskattelagen omfattar ändringar som avses träda i kraft den 1 januari 2011.

5 kap.

11 §

I första stycket första meningen införs en begränsning av vem bestäm- melsen gäller utan att förändra vilka tjänster paragrafen avser. Ändringen innebär att paragrafen enbart avser tjänster som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare. Ändringen motsvarar artikel 54.1 i mervärdes- skattedirektivet i lydelsen enligt artikel 3 i direktiv 2008/8/EG.

Se vidare avsnitt 6.10.

11 a §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 53 i mervärdesskattedirektivet i lydelsen enligt artikel 3 i direktiv 2008/8/EG. Första stycket bestämmer paragrafens tillämpningsområde. Den avser enbart omsättningar av tjäns- ter till någon som är näringsidkare. Paragrafen avser tillträdet, och tjäns- ter i anknytning till detta, till vissa slags evenemang som anges i andra stycket. Inget annat än dessa tjänster omfattas av regeln. Ett evenemang är något som sker på en specifik plats och är begränsat i tiden, t.ex. en mässa, en idrottstävling eller en teaterföreställning. Tillträdet kan exemplifieras med entrébiljetten till en mässa. Exempel på tjänster i anslutning till tillträdet är garderobs- eller toalettavgifter på en mässa eller teater. För andra tjänster än tillträdet och tjänster i anknytning till detta gäller huvudregeln i 5 kap. 5 §.

Se vidare avsnitt 6.10.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Första punkten reglerar ikraftträdandetidpunkten. Punkten är utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter.

230

Andra punkten föreskriver vilka regler som gäller för tid före lagens Prop. 2009/10:15 ikraftträdande.

Se vidare avsnitt 10.

12.3 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Detta tredje av tre lagförslag avseende mervärdesskattelagen omfattar ändringar som avses träda i kraft den 1 januari 2013.

5 kap.

15 a §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 56.2 första stycket mervärdes- skattedirektivet (enligt artikel 4 i direktiv 2008/8/EG). Den reglerar all annan uthyrning av transportmedel än den korttidsuthyrning som regleras i 15 §, dvs. långtidsuthyrning av transportmedel. Första stycket stadgar att den enbart gäller uthyrning till andra än näringsidkare, dvs. normalt sett privatpersoner. Till skillnad från 5 kap. 15 § som reglerar korttids- uthyrning är det inte avgörande om transportmedlet ställs till kundens faktiska förfogande i Sverige. För att bestämmelsen ska tillämpas krävs i stället enligt första stycket att förvärvaren av uthyrningstjänsten är etab- lerad, bosatt eller stadigvarande vistas här i landet.

Andra stycket inskränker första styckets tillämpningsområde. Det utgör en spegelbild av regleringen i 15 b § och gör att bestämmelserna i första stycket inte omfattar långtidsuthyrningar av fritidsbåtar som ska beskat- tas i andra EG-länder. T.ex. ska en svensk privatpersons långtidshyra av en fritidsbåt inte beskattas i Sverige om båten levereras till honom i Tyskland från en näringsidkares fasta etableringsställe där.

Långtidsuthyrning av transportmedel till en näringsidkare regleras inte särskilt. Sådan uthyrning omfattas av huvudregeln i 5 kap. 5 §, dvs. är omsatt i Sverige om kunden är etablerad här.

Se vidare avsnitt 6.11.2.

15 b §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 56.2 andra stycket mervärdes- skattedirektivet (enligt artikel 4 i direktiv 2008/8/EG). Den avser på sam- ma vis som 15 a § långtidsuthyrning. Första punkten anger paragrafens tillämpningsområde till andra än näringsidkare. Andra punkten anger ut- hyrningens föremål till fritidsbåtar och var den ska levereras till hyres- tagaren. Med en fritidsbåt avses en sådan båt som inte används i en yrkesmässig sjöfart eller yrkesmässigt fiske. I tredje punkten regleras uthyrarens etablering. Det är således utan betydelse för bedömningen av beskattningsland i dessa fall var kunden är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas.

Se vidare avsnitt 6.11.3.

231

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 2009/10:15

Första punkten reglerar ikraftträdandetidpunkten. Punkten är utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Andra punkten föreskriver vilka regler som gäller för tid före lagens ikraftträdande.

Se vidare avsnitt 10.

12.4 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Detta första av två lagförslag avseende skattebetalningslagen omfattar ändringar som avses träda i kraft den 1 januari 2010.

3 kap.

1 §

Vissa utländska företagare som är etablerade i andra EG-länder ska an- vända det elektroniska förfarandet som följer av 19 kap. 1 § mervärdes- skattelagen (1994:200, ML). Dessa företagare kan ansöka om återbetal- ning av ingående skatt enligt 10 kap. 11 och 12 §§ ML. För att en sådan företagare inte ska behöva registrera sig till mervärdesskatt, och däri- genom omfattas av deklarationsförfarandet i 19 kap. 34 § ML, undantas de från registreringsskyldigheten i fjärde punkten.

En ny punkt 5 a införs i paragrafen. Syftet med den nya punkten är att ge en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land tillgång till återbetalningsförfarandet i 19 kap. 34 § ML i en sådan situation som be- skrivs i avsnitt 8.18. Den registreringsskyldighet som införs ska förstås mot bakgrund av hur det förfarande som regleras i 19 kap. 34 § ML är konstruerat.

Även en ny punkt 5 b tas in i paragrafen. Punkten motsvarar artikel 214 e i mervärdesskattedirektivet. Skatteverket ska därmed registrera näringsidkare som är etablerade i Sverige som säljer tjänster som är omsatta i ett annat EG-land enligt artikel 44 i mervärdesskattedirektivet och för vilka köparen är betalningsskyldig i det EG-landet enligt artikel 196 i samma direktiv.

Se vidare avsnitten 6.9 och 8.18.

10 kap.

9 §

I sjunde punkten görs en följdändring innebärande att en hänvisning till 3 kap. 1 § första stycket 5 a läggs till.

Se vidare avsnitt 8.18.

18 §

I första stycket görs en följdändring innebärande att en hänvisning till 3 kap. 1 § första stycket 5 a läggs till.

Se vidare avsnitt 8.18.

232

33 §

I första stycket införs en ny andra punkt. Punkten motsvarar artikel 262 c i mervärdesskattedirektivet. Regleringen riktar sig till den som säljer tjänster till en köpare i ett annat EG-land som är skattskyldig enligt det landets motsvarighet till artikel 196 i mervärdesskattedirektivet. Punk- tens tillämplighet förutsätter också att omsättningen av tjänsten är skatte- pliktig i det andra EG-landet. För att avgöra om det föreligger skyldighet att ta upp en tjänst i den periodiska sammanställningen måste säljaren alltså ha kännedom om reglerna i köparens land.

I andra stycket görs vissa språkliga ändringar samt en ändring i sak på så vis att bemyndigandet täcker såväl tjänster som tidigare varor.

Se vidare avsnitt 6.9.

34 §

Paragrafens andra stycke innehåller två bemyndiganden. Andra stycket första punkten genomför artikel 263.2 i mervärdesskattedirektivet. Denna punkt ger den som är skyldig att lämna en periodisk sammanställning rätt att göra det genom elektronisk filöverföring i enlighet med närmare föreskrifter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer av- gör dock på vilket sätt detta får ske.

Andra punkten i andra stycket motsvarar det tidigare andra stycket i paragrafen omformat till ett uttryckligt bemyndigande. För att en perio- disk sammanställning ska få lämnas med hjälp av annan automatisk data- behandling än elektronisk filöverföring krävs att det ska finnas före- skrifter meddelade om detta. I detta fall saknas alltså en fristående rätt för den som ska lämna sammanställningen att göra det genom annan auto- matisk databehandling. Regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer förfogar genom föreskrifter om så ska få ske och hur.

Tredje stycket är nytt och innehåller en erinran om vem som meddelar de föreskrifter som anges i andra stycket första och andra punkterna.

Se vidare avsnitt 7.9.

35 §

Paragrafens första stycke första punkt anger huvudregeln för när en periodisk sammanställning avseende uppgifter om varutransaktioner ska lämnas. Punkten motsvarar artikel 263.1 i mervärdesskattedirektivet.

I första stycket andra punkten anges huvudregeln för rapporteringen av uppgifter om tjänster. Denna punkt motsvarar artikel 263.1 c första stycket i mervärdesskattedirektivet.

Andra stycket föreskriver att den som ska lämna uppgifter om både varor och tjänster ska göra det på det sätt som föreskrivs i första stycket första punkten. Punkten motsvarar artikel 263.1 c andra stycket i mervär- desskattedirektivet.

Tredje stycket reglerar när ett ytterligare periodbyte tidigast kan göras efter att ett byte gjorts från kvartals- till månadsrapportering enligt vad som följer av bestämmelserna i första stycket. Efter det fjärde kalender- kvartalet som följer efter det första bytet styr reglerna i första och andra styckena återigen rapporteringsperiodiciteten. Det innebär automatisk återgång till kvartalsrapportering för företag som endast tillhandahåller tjänster. Det bör understrykas att regeln i tredje stycket inte gäller för periodbyten efter Skatteverkets beslut enligt 35 b §, vilken är lex specia-

Prop. 2009/10:15

233

lis. Sistnämnda slags beslut gäller tills verket beslutar annat. Stycket har införts efter Lagrådets synpunkter.

Se vidare avsnitten 7.2 och 7.5.

35 a §

Paragrafen är ny och reglerar ett undantag från huvudregeln i 35 § första stycket första punkten. Den motsvarar artikel 263.1 a första stycket i mervärdesskattedirektivet. Paragrafen reglerar förutsättningarna för att uppgifter om varutransaktioner ska få rapporteras kvartalsvis i en perio- disk sammanställning. Kvartalsrapporteringen får i detta fall endast ske efter Skatteverkets beslut. I första punkten anges att ett sådant beslut förutsätter en begäran från den som ska lämna sammanställningen. Vidare föreskriver andra punkten att ett beslut även kräver att värdet av varutransaktionerna inte överstiger 1 000 000 kronor för det kalender- kvartal under vilket ansökan om kvartalsrapportering görs eller för något av de fyra närmast föregående kalenderkvartalen. Tröskelvärdet har sin grund i artikel 263.1 b i mervärdesskattedirektivet.

Se vidare avsnitt 7.4.

35 b §

Paragrafen är ny. Den reglerar två olika fall när kvartalsrapportering i periodisk sammanställning ska ersättas med månadsrapportering. Ett så- dant periodbyte ska beslutas av Skatteverket. Första punkten ger den som ska lämna en sammanställning rätt att byta periodicitet efter egen be- gäran. Andra punkten ger Skatteverket rätt att när det föreligger särskilda skäl, dvs. i huvudsak kontrollskäl, tvinga den som ska lämna samman- ställningen att göra det månadsvis.

Se vidare avsnitt 7.6.

35 c §

Paragrafen är ny och reglerar när ett byte mellan rapporteringsperioder av olika längd får effekt. Första stycket föreskriver när ett byte till kvartalsrapportering böjar gälla, dvs. vid ingången av det kalenderkvartal som följer närmast efter den kalendermånad då beslutet fattades. Ett exempel: Om ett företag, som hittills lämnat periodisk sammanställning för varje kalendermånad, den 20 januari erhåller ett beslut att sammanställningen ska göras för varje kalenderkvartal, börjar kvartalsrapporteringen gälla från och med den 1 april. Fram till denna tidpunkt ska en sammanställning lämnas månadsvis, dvs. för kalandermånaderna januari, februari och mars.

Andra stycket styr tidpunkten för giltigheten av ett byte från kvartals- rapportering till månadsrapportering. Både när Skatteverkets beslut för- anletts av en begäran från den som ska lämna sammanställningen eller av Skatteverkets kontrollbehov gäller bytet omedelbart.

Se vidare avsnitt 7.7.

35 d §

I paragrafen, som är ny, anges i första stycket vid vilken tidpunkt och un- der vilka villkor Skatteverket ska upphäva ett beslut om kvartalsrappor- tering. Regeln motsvarar i princip artikel 263.1 a andra stycket. Detta ska ske när tröskelvärdet om 1 000 000 kronor som föreskrivs i 35 a § andra

Prop. 2009/10:15

234

stycket överskrids. Stycket är utformat efter Lagrådets synpunkter. Vid samma tidpunkt blir, vilket följer av andra stycket, huvudregeln om månadsrapportering åter tillämplig. Hur rapporteringen av uppgifterna ska göras framgår av 35 e § och vid vilken tidpunkt de senast ska ha kommit in till verket av 36 §.

Se vidare avsnitt 7.5.

35 e §

I den nya paragrafen regleras på vilket sätt månadsrapporteringen ska ske när ett beslut om kvartalsrapportering har upphört. En skyldighet inträder att upprätta en sammanställning för den eller de månader som förflutit se- dan kvartalets början. Om exempelvis övergången från kvartalsrapporte- ring till månadsrapportering sker i månad tre i ett visst kalenderkvartal ska det upprättas en sammanställning även för var och en av de första två kalendermånaderna i det kvartalet.

Se vidare avsnitt 7.8.

36 §

Andra stycket i paragrafen anger när en periodisk sammanställning senast ska lämnas. Stycket har sin grund i artiklarna 263.1 a och 263.1 c samt artikel 25.1 i rådets förordning (EG) 1798/2003. Andra stycket första punkten reglerar denna tidpunkt för olika former av elektroniska sam- manställningar. Andra stycket andra punkten styr övriga fall, dvs. i praktiken den tidpunkt som gäller för sammanställningar i pappersform.

Tredje stycket anger hur rapporteringen ska gå till efter byte av rap- porteringsperiodens längd i de fall det senaste datum som föreskrivs en- ligt huvudreglerna i andra stycket har passerats. Om exempelvis ett byte från kvartalsrapportering till månadsrapportering sker under mars månad ska sammanställningar för kalendermånaderna januari, februari och mars lämnas in till Skatteverket senast den 20 april. I denna situation gäller alltså sistnämnda datum för både sammanställningar som lämnas i elekt- ronisk och pappersform.

Se vidare avsnitt 7.10.

10 a kap.

1 §

Ändringen har gjorts till följd av att bestämmelsen i 5 kap. 7 § andra stycket 12 flyttas till den nya 5 kap. 18 § 12.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Första punkten reglerar ikraftträdandetidpunkten. Punkten är utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Andra punkten motsvarar artikel 28.1 i direktiv 2008/9/EG i den del reglering som följer av artikeln är intagen i skattebetalningslagen. Jfr punkten två i övergångsbestämmelserna till lagförslag 2.1.

Tredje punkten anger när en begäran om att få lämna periodisk sam- manställning kvartalsvis senast ska ha inkommit till Skatteverket för att kvartalsrapportering ska få tillämpas från och med lagens ikraftträdande- datum. Skatteverket ska vid prövningen av begäran granska att tröskel-

Prop. 2009/10:15

235

värdet inte har överskridits under något av de fyra kalenderkvartal som Prop. 2009/10:15 föregår ikraftträdandetidpunkten.

Fjärde punkten föreskriver vilka regler som gäller för tid före lagens ikraftträdande.

Se vidare avsnitt 10.

12.5 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Detta andra av två lagförslag avseende skattebetalningslagen omfattar ändringar som avses träda i kraft den 1 januari 2012.

10 kap.

35 a §

I andra punkten ändras tröskelvärdet till 500 000 kronor från de tidigare gällande 1 000 000 kronor.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges ikraftträdandetidpunkten. Punkten är utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Av andra punkten framgår att äldre bestämmelser gäller för mervärdes- skatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m.

2 kap.

4 §

I första punkten görs en följdändring mot bakgrund av att 5 kap. 9 § mer- värdesskattelagen (1994:200, ML) numera betecknas 5 kap. 3 a § ML.

Ikraftträdandebestämmelsen

Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Ikraftträdandetid- punkten är utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter.

12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

3 §

I tredje stycket görs en följdändring mot bakgrund av att 5 kap. 9 § mer- värdesskattelagen (1994:200, ML) numera betecknas 5 kap. 3 a § ML.

236

Ikraftträdandebestämmelsen

Prop. 2009/10:15

Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Ikraftträdandetid- punkten är utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter.

237

Rådets direktiv 2008/8/EG

Bilaga 1

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/11

DIREKTIV

RÅDETS DIREKTIV 2008/8/EG

av den 12 februari 2008

om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande (2), och

av följande skäl:

(1) Förverkligandet av den inre marknaden samt globaliser- ingen, avregleringar och den tekniska utvecklingen har tillsammans lett till mycket stora förändringar, såväl kvantitativt som strukturellt, när det gäller handeln med tjänster. Allt fler tjänster kan nu tillhandahållas på di- stans. Under årens lopp har åtgärder vidtagits på vissa punkter för att kunna hantera detta, och många närmare angivna tjänster beskattas i själva verket för närvarande enligt destinationsprincipen.

(2) För att den inre marknaden ska kunna fungera väl be- höver rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november

2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (3) ändras med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster, i enlighet med kommissionens strategi för modernisering och förenkling av det gemensamma mer- värdesskattesystemets funktion.

(3) För alla tillhandahållanden av tjänster bör platsen för beskattning i princip vara den plats där konsumtionen faktiskt sker. Även om den allmänna regeln beträffande platsen för tillhandahållande av tjänster ändras på det sättet, skulle det dock, av såväl administrativa som poli- tiska skäl, behöva göras vissa undantag från denna regel.

(1) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 143 och yttrande avgivet den 16 maj 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EUT C 117, 30.4.2004, s. 15 och EUT C 195, 18.8.2006, s. 54. (3) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. Direktivet senast ändrat genom di-

rektiv 2007/75/EG (EUT L 346, 29.12.2007, s. 13).

(4) För tjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer bör den allmänna regeln för platsen för tillhandahållande vara att det ska vara den plats där mottagaren är etable- rad, inte den plats där tillhandahållaren är etablerad. Vid fastställande av reglerna för platsen för tillhandahållande av tjänster och för att minimera företagens bördor bör beskattningsbara personer som även bedriver icke be- skattningsbar verksamhet anses som beskattningsbara vad gäller alla tjänster som levereras till dem. På samma sätt bör icke beskattningsbara juridiska personer som är registrerade för mervärdesskatt anses vara beskattnings- bara personer. Dessa bestämmelser bör i överensstäm- melse med gängse regler inte gälla tillhandahållande av tjänster som tas emot av en beskattningsbar person eller av dennes personal för personligt bruk.

(5) När tjänster tillhandahålls icke beskattningsbara personer, bör den allmänna regeln också i fortsättningen vara att platsen för tillhandahållandet ska vara den plats där till- handahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet.

(6) Under vissa omständigheter är de allmänna regler beträf- fande platsen för tillhandahållande av tjänster som gäller både beskattningsbara och icke beskattningsbara personer inte tillämpliga, utan specifika undantag bör i stället gälla. Undantagen bör till övervägande del vara grundade på de nuvarande kriterierna och avspegla principen om beskatt- ning på platsen för konsumtion, men får inte innebära att någon oskälig administrativ börda läggs på vissa före- tag.

(7) När en beskattningsbar person tar emot tjänster från en person som inte är etablerad i samma medlemsstat, bör förfarandet för omvänd betalningsskyldighet i vissa fall vara obligatoriskt, vilket betyder att den beskattningsbara personen själv bör deklarera mervärdesskatten på den tjänst han köper.

(8) För att skyldigheterna för företag som bedriver verksam- het i medlemsstater där de inte är etablerade ska bli enklare, bör det inrättas en ordning som gör det möjligt för dem att ha en enda elektronisk kontaktpunkt för registrering och deklaration av mervärdesskatt. Fram till dess att en sådan ordning har inrättats, bör man använda den ordning som införts för att underlätta för beskatt- ningsbara personer som inte är etablerade inom gemen- skapen att uppfylla sina skattemässiga skyldigheter.

238

Bilaga 1

L 44/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

(9) För att en korrekt tillämpning av detta direktiv ska kunna främjas, bör varje beskattningsbar person som är registre- rad för mervärdesskatt överlämna en sammanställning över de beskattningsbara personer och icke beskattnings- bara juridiska personer som är registrerade för mervär- desskatt till vilka han har tillhandahållit beskattningsbara tjänster enligt metoden för omvänd skattskyldighet.

(10) Några av de ändringar som gäller platsen för tillhanda- hållande av tjänster kan ha avsevärda budgetkonsekven- ser för medlemsstaterna. För att övergången ska ske smi- digt bör dessa ändringar genomföras stegvis.

(11) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (1) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens- stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär- derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(12) Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

4. Artikel 357 ska ersättas med följande:

”Artikel 357

Detta kapitel ska tillämpas till och med den 31 december 2014.”

Artikel 2

Direktiv 2006/112/EG ska med verkan från och med den 1 ja- nuari 2010 ändras på följande sätt:

1. Avdelning V kapitel 3 ska ersättas med följande:

”KAPITEL 3

Platsen för tillhandahållande av tjänster

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r

Artikel 43

Artikel 1

Direktiv 2006/112/EG ska med verkan från och med den 1 ja- nuari 2009 ändras på följande sätt:

1. Artikel 56.3 ska ersättas med följande:

”3. Punkt 1 j och k samt punkt 2 ska tillämpas till och med den 31 december 2009.”

2. Artikel 57.2 ska ersättas med följande:

”2. Punkt 1 ska tillämpas till och med den 31 december 2009.”

3. Artikel 59.2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska till och med den 31 december 2009 tillämpa artikel 58 b på sådana radio- och televisions- sändningar som avses i artikel 56.1 j när de tillhandahålls icke beskattningsbara personer som är etablerade, är bosatta eller stadigvarande vistas i en medlemsstat av en beskatt- ningsbar person som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tjäns- terna tillhandahålls utanför gemenskapen, eller i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, är bosatt eller sta- digvarande vistas utanför gemenskapen.”

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

Vid tillämpning av bestämmelserna om bestämning av plat- sen för tillhandahållande av tjänster ska

1. en beskattningsbar person som även bedriver verksam- het eller genomför transaktioner som inte betraktas som beskattningsbara leveranser av varor eller beskattnings- bara tillhandahållanden av tjänster i enlighet med artikel 2.1 anses som beskattningsbar person för alla tjänster som han kommer i åtnjutande av,

2. en icke beskattningsbar juridisk person som har ett re- gistreringsnummer för mervärdesskatt anses som be- skattningsbar person.

A v s n i t t 2

A l l m ä n n a r e g l e r

Artikel 44

Platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattnings- bar person, som agerar i denna egenskap, ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekono- miska verksamhet. Om dessa tjänster tillhandahålls den be- skattningsbara personens fasta etableringsställe som är be- läget på en annan plats än där han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet ska dock platsen för tillhanda- hållande av dessa tjänster vara den plats där det fasta eta- bleringsstället är beläget. I avsaknad av ett sådant säte eller ett sådant fast etableringsställe, ska platsen för tillhandahål- lande av tjänster vara den plats där den beskattningsbara person som tillhandahålls sådana tjänster är bosatt eller stadigvarande vistas.

239

Bilaga 1

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/13

Artikel 45

Platsen för tillhandahållande av tjänster till en icke beskatt- ningsbar person ska vara den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om dessa tjänster tillhandahålls från tillhandahållarens fasta etable- ringsställe som är beläget på en annan plats än där han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet ska dock platsen för tillhandahållande av dessa tjänster vara den plats där det fasta etableringsstället är beläget. I avsaknad av ett sådant säte eller ett sådant fast etableringsställe, ska platsen för tillhandahållande av tjänster vara den plats där tillhan- dahållaren är bosatt eller stadigvarande vistas.

A v s n i t t 3

S ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r

U n d e r a v s n i t t 1

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v t j ä n s t e r g e n o m f ö r - m e d l a r e

Artikel 46

Platsen för tillhandahållande av tjänster till en icke beskatt- ningsbar person som utförs av en förmedlare som agerar i annans namn och för annans räkning ska vara den plats där den underliggande transaktionen utförs i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

U n d e r a v s n i t t 2

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v t j ä n s t e r m e d a n k n y t - n i n g t i l l f a s t e g e n d o m

Artikel 47

Platsen för tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom, däribland experttjänster och fastighetsmäklar- tjänster, tillhandahållande av logi inom hotellbranschen el- ler branscher med liknande funktion, såsom semesterbyar eller områden som iordningställts för användning som campingplatser, beviljande av rätten att använda fast egen- dom samt tjänster för förberedelse och samordning av byggnadsarbeten, såsom tjänster som tillhandahålls av arki- tekter och inspektionsföretag, ska vara den plats där den fasta egendomen är belägen.

U n d e r a v s n i t t 3

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v t r a n s p o r t e r

Artikel 48

Platsen för tillhandahållande av persontransporttjänster ska vara den plats där transporten äger rum, proportionellt mot de avstånd som tillryggaläggs.

Artikel 49

Platsen för tillhandahållande av andra än gemenskapsin- terna varutransporttjänster till icke beskattningsbara perso-

ner ska vara den plats där transporten äger rum, propor- tionellt mot de avstånd som tillryggaläggs.

Artikel 50

Platsen för tillhandahållande av gemenskapsinterna varu- transporttjänster till icke beskattningsbara personer ska vara transportens avgångsort.

Artikel 51

Med gemenskapsintern transport av varor avses varje transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna inom två olika medlemsstaters territorier.

Med avgångsort avses den ort där transporten av varorna faktiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillrygga- lagts till den plats där varorna befinner sig. Med ankomstort avses den ort där transporten av varorna faktiskt avslutas.

Artikel 52

Medlemsstaterna behöver inte beskatta den del av en ge- menskapsintern transport av varor till icke beskattningsbara personer som företas över farvatten som inte utgör en del av gemenskapens territorium.

U n d e r a v s n i t t 4

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v t j ä n s t e r s o m h a r s a m - b a n d m e d k u l t u r e l l a , k o n s t n ä r l i g a , i d r o t t s - l i g a , v e t e n s k a p l i g a , p e d a g o g i s k a , u n d e r h å l l - n i n g s m ä s s i g a o c h l i k n a n d e v e r k s a m h e t e r o c h e v e n e m a n g , t j ä n s t e r m e d a n k n y t n i n g t i l l t r a n s p o r t s a m t v ä r d e r i n g a r a v o c h a r b e t e p å l ö s e g e n d o m .

Artikel 53

Platsen för tillhandahållande av tjänster, inklusive underord- nade tjänster, i samband med kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållsmässiga eller liknande verksamheter, till exempel mässor och utställ- ningar, inklusive tillhandahållande av tjänster av sådana verksamheters organisatörer, ska vara den plats där dessa verksamheter faktiskt utövas.

Artikel 54

Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där tjänsterna fysiskt utförs:

a) Verksamhet med anknytning till transport såsom last- ning, lossning, godshantering och liknande verksamhet.

b) Värdering av eller arbete på materiell lös egendom.

240

Bilaga 1

L 44/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

U n d e r a v s n i t t 5

R e s t a u r a n g - o c h c a t e r i n g t j ä n s t e r

Artikel 55

Platsen för tillhandahållande av restaurang- och catering- tjänster, med undantag för sådana tjänster som fysiskt ut- förs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under den del av en persontransport som genomförs i gemenskapen, ska vara den plats där tjänsterna fysiskt utförs.

U n d e r a v s n i t t 6

U t h y r n i n g a v t r a n s p o r t m e d e l

Artikel 56

1. Platsen för tillhandahållande av korttidsuthyrning av transportmedel ska vara den plats där transportmedlet fak- tiskt ställs till kundens förfogande.

2. I punkt 1 avses med korttidsuthyrning att transport- medlet får innehas eller användas under en sammanhäng- ande period om högst 30 dagar och, när det gäller fartyg, högst 90 dagar.

När det gäller resa tur och retur ska återresan betraktas som en separat transport.

U n d e r a v s n i t t 8

E l e k t r o n i s k a t j ä n s t e r t i l l i c k e b e s k a t t n i n g s - b a r a p e r s o n e r

Artikel 58

Platsen för tillhandahållande av tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt sådana som avses i bilaga II, när de tillhandahålls en icke beskattningsbar person som är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas i en medlems- stat av en beskattningsbar person som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etablerings- ställe, från vilket tjänsterna tillhandahålls, utanför gemen- skapen eller, i avsaknad av ett sådant säte eller fast etable- ringsställe, är bosatt eller stadigvarande vistas utanför ge- menskapen, ska vara den plats där den icke beskattnings- bara personen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas.

Om tillhandahållaren av en tjänst och kunden kommunice- rar med e-post, ska detta i sig inte innebära att den till- handahållna tjänsten är en tjänst som tillhandahålls på elektronisk väg.

U n d e r a v s n i t t 7

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v r e s t a u r a n g - o c h c a t e r - i n g t j ä n s t e r o m b o r d p å f a r t y g , l u f t f a r t y g e l - l e r t å g

Artikel 57

1. Platsen för tillhandahållande av restaurang- eller cater- ingtjänster som fysiskt utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under den del av en persontransport som genom- förs i gemenskapen ska vara persontransportens avgångsort.

2. För tillämpningen av punkt 1 avses med del av en persontransport som genomförs i gemenskapen den del av en persontransport som, utan uppehåll utanför gemenskapen, genomförs mellan avgångsorten och ankomstorten.

U n d e r a v s n i t t 9

T j ä n s t e r t i l l i c k e b e s k a t t n i n g s b a r a p e r s o n e r u t a n f ö r g e m e n s k a p e n

Artikel 59

Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke beskattningsbar person som är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen ska vara den plats där denna person är etablerad, är bosatt eller stadig- varande vistas:

a) Överlåtelse av upphovsrätter, patent, licenser, varumär- ken och liknande rättigheter.

b) Reklamtjänster.

Persontransportens avgångsort är den första platsen för påstig- ning av passagerare i gemenskapen, i förekommande fall efter ett uppehåll utanför gemenskapen.

Persontransportens ankomstort är den sista platsen för avstig- ning av passagerare inom gemenskapen för passagerare som stigit på inom gemenskapen, i förekommande fall före ett uppehåll utanför gemenskapen.

c) Tjänster av rådgivare, ingenjörer, konsultbyråer, jurister, revisorer och andra liknande tjänster, liksom databe- handling och tillhandahållande av information.

d) Åtaganden att helt eller delvis avstå från att utöva en näringsverksamhet eller en rättighet som avses i denna artikel.

241

Bilaga 1

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/15

e)Bank-, finansierings- och försäkringstransaktioner, däri- bland återförsäkring, med undantag för uthyrning av bankfack.

f) Tillhandahållande av personal.

g) Uthyrning av materiell lös egendom, med undantag för alla slags transportmedel.

h) Tillhandahållande av tillträde till distributionssystem för naturgas och el samt transport och överföring genom dessa system och tillhandahållande av andra tjänster som är direkt kopplade därtill.

i) Telekommunikationstjänster.

j) Radio- och televisionssändningar.

k) Tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt sådana som avses i bilaga II.

Om en tjänsteleverantör och köparen kommunicerar via e- post, ska detta inte i sig betyda att den tjänst som tillhanda- hålls är en tjänst som tillhandahålls på elektronisk väg.

U n d e r a v s n i t t 1 0

F ö r h i n d r a n d e a v d u b b e l b e s k a t t n i n g e l l e r u t e b l i v e n b e s k a t t n i n g

Artikel 59a

För att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller snedvridning av konkurrensen får medlemsstaterna när det gäller tillhandahållande av tjänster för vilka platsen för tillhandahållande bestäms enligt artiklarna 44, 45, 56 och 59

a) betrakta platsen för tillhandahållande av någon av eller alla dessa tjänster, när den är belägen inom medlems- staternas territorium, såsom belägen utanför gemenska- pen, om den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet av tjänsterna äger rum utanför gemenska- pen,

b) betrakta platsen för tillhandahållande av någon av eller alla dessa tjänster, när den är belägen utanför gemen- skapen, såsom belägen inom medlemsstaternas territo- rium, om den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet av tjänsterna äger rum inom deras territo- rium.

Denna bestämmelse ska dock inte gälla tjänster som till- handahålls på elektronisk väg om dessa tjänster tillhanda-

hålls icke beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen.

Artikel 59b

Medlemsstaterna ska tillämpa artikel 59a första stycket b på telekommunikationstjänster och radio- och televisionssänd- ningar enligt artikel 59 första stycket j när de tillhandahålls en icke beskattningsbar person som är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas i en medlemsstat av en beskatt- ningsbar person som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe, från vilket tjänsterna tillhandahålls, utanför gemenskapen eller, i avsak- nad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen.”

2. I artikel 98.2 ska andra stycket ersättas av följande:

”De reducerade skattesatserna får inte tillämpas på tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg.”

3. Den inledande meningen i artikel 170 ska ersättas med följande:

”De beskattningsbara personer som i enlighet med artikel 1 i direktiv 86/560/EEG (*), artikel 2.1 och artikel 3 i direktiv 2008/9/EG (**) och artikel 171 i detta direktiv inte är eta-

blerade i den medlemsstat där de köper varor eller tjänster eller importerar varor som belastats med mervärdesskatt har rätt till återbetalning av den erlagda mervärdesskatten i den mån varorna och tjänsterna används för

___________

(*)Rådets trettonde direktiv 86/560/EEG av den 17 no- vember 1986 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter – Regler om åter- betalning av mervärdeskatt till skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium (EGT L 326, 21.11.1986, s. 40).

(**)Rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till be- skattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan med- lemsstat (EUT L 44, 20.2.2008, s. 23).”

4. Artikel 171 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Återbetalning av mervärdesskatt till beskattnings- bara personer som inte är etablerade i den medlemsstat där de köper varor och tjänster som belastats med mer- värdesskatt eller importerar varor som är belagda med mervärdesskatt, men som är etablerade i en annan med- lemsstat, ska ske i enlighet med genomförandereglerna i direktiv 2008/9/EG.”

242

Bilaga 1

L 44/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Direktiv 86/560/EEG gäller inte för

a) enligt den återbetalande medlemsstatens lagstiftning felaktigt fakturerad mervärdesskatt,

b) mervärdesskatt som fakturerats för leverans av varor som enligt artikel 138 eller artikel 146.1 b är undan- tagna eller kan undantas från skatteplikt.”

5. Följande artikel 171a ska läggas till:

”Artikel 171a

Medlemsstaterna får i stället för att bevilja återbetalning av mervärdesskatt enligt direktiven 86/560/EEG eller 2008/9/EG avseende leveranser av varor och tillhandahål- lande av tjänster till en beskattningsbar person, för vilka denna person är skyldig att betala skatt enligt artiklarna 194–197 eller artikel 199, medge avdrag för denna skatt enligt förfarandet i artikel 168. Inskränkningarna i artikel 2.2 och artikel 4.2 i direktiv 86/560/EEG får bibehållas.

I detta syfte får medlemsstaterna helt undanta den beskatt- ningsbara person som är skyldig att betala denna skatt från återbetalningsförfarandet enligt direktiven 86/560/EEG eller 2008/9/EG.”

6. I avdelning XI kapitel 1 avsnitt 1 ska följande artikel 192a läggas till:

”Artikel 192a

Vid tillämpningen av detta avsnitt ska en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe inom den med-

lemsstats territorium där skatten ska	betalas, anses	vara
en beskattningsbar person som inte	är etablerad	inom
den medlemsstaten om följande villkor är uppfyllda:

a) Personen utför en beskattningsbar leverans av varor eller ett beskattningsbart tillhandahållande av tjänster i den medlemsstaten.

b) Leverans av dessa varor eller tillhandahållande av dessa tjänster sker utan medverkan av leverantörens eller till- handahållarens etableringsställe inom den medlemssta- tens territorium.”

7. Artikel 196 ska ersättas med följande:

”Artikel 196

Mervärdesskatt ska betalas av beskattningsbara personer el- ler icke beskattningsbara juridiska personer registrerade till

mervärdesskatt som köper sådana tjänster som avses i arti- kel 44, om tjänsterna tillhandahålls av en beskattningsbar person som inte är etablerad i medlemsstaten.”

8. I artikel 214 ska följande led läggas till:

”d) Varje beskattningsbar person som inom medlemsstater- nas respektive territorium mottar tjänster för vilka per- sonen är skyldig att betala mervärdesskatt i enlighet med artikel 196.

e) Varje beskattningsbar person som är etablerad inom medlemsstaternas respektive territorium och tillhanda- håller tjänster på en annan medlemsstats territorium, för vilka mervärdesskatt ska betalas uteslutande av mott- agaren i enlighet med artikel 196.”

9. Artikel 262 ska ersättas med följande:

”Artikel 262

Varje beskattningsbar person som är registrerad till mervär- desskatt ska lämna in en sammanställning, där följande anges:

a) De mervärdesskatteregistrerade förvärvare till vilka han har levererat varor enligt de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 c.

b) De mervärdesskatteregistrerade personer till vilka han har levererat varor som levererats till honom genom sådana gemenskapsinterna förvärv som avses i artikel 42.

c) De beskattningsbara personer och de icke beskattnings- bara juridiska personer som är registrerade för mervär- desskatt till vilka han har tillhandahållit andra tjänster än tjänster som är undantagna från mervärdesskatt i den medlemsstat där transaktionen är beskattningsbar och för vilka mottagaren är skyldig att betala skatt i enlighet med artikel 196.”

10. Artikel 264.1 ska ändras på följande sätt:

a) Leden a och b ska ha följande lydelse:

”a) Den beskattningsbara personens registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstat där samman- ställningen ska lämnas och under vilket han har ut- fört leveranser av varor på villkoren i artikel 138.1 eller tillhandahållit beskattningsbara tjänster på vill- koren i artikel 44.

243

Bilaga 1

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/17

b) Förvärvarens registreringsnummer för mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den där sammanställ- ningen ska lämnas och under vilket varorna eller tjänsterna levererats till honom eller tillhandahållits honom.”

b) Led d ska ersättas med följande:

”d) För varje förvärvare av varor eller tjänster, det sam- manlagda beloppet för de leveranser av varor och tjänster som utförts av den beskattningsbara perso- nen.”

11. Artikel 358 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. elektroniska tjänster och tjänster som tillhandahålls på

elektronisk väg: sådana tjänster som avses i artikel

59 första stycket k.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. konsumtionsmedlemsstat: den medlemsstat där tillhan- dahållandet av de elektroniska tjänsterna anses äga rum enligt artikel 58.”

12. I bilaga II ska rubriken ersättas med följande:

”EXEMPEL PÅ TJÄNSTER SOM TILLHANDAHÅLLS PÅ ELEKTRONISK VÄG I ENLIGHET MED ARTIKEL 58 OCH ARTIKEL 59 FÖRSTA STYCKET K”.

Artikel 3

Artiklarna 53 och 54 i direktiv 2006/112/EG ska med verkan från och med den 1 januari 2011 ändras ersättas med följande:

”Artikel 53

Platsen för tillhandahållande av tillträde till kulturella, konst- närliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhåll- ningsmässiga eller liknande arrangemang som till exempel mässor och utställningar, samt tjänster i anknytning till till- trädet, som tillhandahålls en beskattningsbar person, ska vara den plats där evenemangen i fråga faktiskt äger rum.

Artikel 54

1. Platsen för tillhandahållande av tjänster och underord- nade tjänster, i samband med kulturella, konstnärliga, idrotts- liga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande verksamheter, till exempel mässor och utställningar, inklusive tillhandahållande av tjänster av sådana verksamhe- ters organisatörer, som tillhandahålls en icke beskattningsbar

person, ska vara den plats där dessa verksamheter faktiskt äger rum.

2. Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där tjänsterna fysiskt utförs:

a) Verksamheter som har anknytning till transport såsom lastning, lossning, godshantering och liknande verksam- het.

b) Värdering av eller arbeten på materiell lös egendom.”

Artikel 4

Artikel 56.2 i direktiv 2006/112/EG ska med verkan från och med den 1 januari 2013 ersättas med följande

”2. Platsen för tillhandahållande av uthyrning, utom kort- tidsuthyrning, av transportmedel till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där kunden är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas.

Platsen för uthyrning av fritidsbåtar till icke beskattningsbara personer, utom i fråga om korttidsuthyrning, ska emellertid vara den plats där fritidsbåten faktiskt levereras till mottaga- ren, när tjänsteleverantören faktiskt tillhandahåller denna tjänst från sätet för sin ekonomiska verksamhet eller från ett fast etableringsställe beläget på denna plats.

3. I punkterna 1 och 2 avses med korttidsuthyrning att transportmedlet får innehas eller användas under en samman- hängande period om högst 30 dagar och, när det gäller fartyg, högst nittio dagar.”

Artikel 5

Direktiv 2006/112/EG ska med verkan från och med den 1 ja- nuari 2015 ändras på följande sätt:

1. I avdelning V avsnitt 3 kapitel 3 ska underavsnitt 8 ersättas med följande:

” U n d e r a v s n i t t 8

T i l l h a n d a h å l l a n d e a v t e l e k o m m u n i k a t i o n s - t j ä n s t e r , r a d i o - o c h t e l e v i s i o n s s ä n d n i n g a r o c h e l e k t r o n i s k a t j ä n s t e r t i l l i c k e b e s k a t t - n i n g s b a r a p e r s o n e r

Artikel 58

Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke beskattningsbar person ska vara platsen där personen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas:

a) Telekommunikationstjänster.

244

Bilaga 1

L 44/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

b) Radio- och televisionssändningar.

c) Tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt sådana som avses i bilaga II.

Om tillhandahållaren av en tjänst och kunden kommunice- rar med e-post, ska detta i sig inte innebära att den till- handahållna tjänsten är en tjänst som tillhandahålls på elektronisk väg.”

2. Artikel 59 första stycket i, j och k samt andra stycket ska utgå.

3. Artikel 59a ska ersättas med följande:

”Artikel 59a

För att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller snedvridning av konkurrensen får medlemsstaterna när det gäller tillhandahållande av tjänster för vilka platsen för tillhandahållande bestäms enligt artiklarna 44, 45, 56, 58 och 59

a) betrakta platsen för tillhandahållande av dessa tjänster eller vissa av dem, när den är belägen inom deras terri- torium, såsom belägen utanför gemenskapen, om den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet av tjänsterna äger rum utanför gemenskapen,

b) betrakta platsen för tillhandahållande av dessa tjänster eller vissa av dem, när den är belägen utanför gemen- skapen, såsom belägen inom deras territorium, om den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet av tjänsterna äger rum inom deras territorium.”

4. Artikel 59b ska utgå.

5. Artikel 204.1 tredje stycket ska ersättas med följande:

”Medlemsstaterna får emellertid inte tillämpa den valmöjlig- het som avses i andra stycket på en enligt definitionen i artikel 358a 1 i gemenskapen icke-etablerad beskattnings- bar person som har valt att omfattas av den särskilda ord- ningen för telekommunikationstjänster, radio- och televi- sionssändningar eller elektroniska tjänster.”

6. Rubriken i avdelning XII kapitel 6 ska ha följande lydelse:

”Särskilda ordningar för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer”

7. Artikel 357 ska utgå.

8. Artikel 358 ska ersättas med följande:

”Artikel 358

Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskaps- bestämmelser avses i detta kapitel med:

1. telekommunikationstjänster och radio- och televisionssänd- ningar: sådana tjänster som avses i artikel 58 första stycket a och b.

2. elektroniska tjänster och tjänster som tillhandahålls på elekt- ronisk väg: sådana tjänster som avses i artikel 58 första stycket c.

3. konsumtionsmedlemsstat: den medlemsstat där tillhanda- hållandet av telekommunikationstjänster, radio- och tele- visionssändningar eller elektroniska tjänster anses äga rum i enlighet med artikel 58.

4. mervärdesskattedeklaration: en deklaration som innehåller den information som behövs för att fastställa vilket mer- värdesskattebelopp som ska betalas i de enskilda med- lemsstaterna.”

9. Rubriken i avdelning XII kapitel 6 avsnitt 2 ska ersättas med följande:

”Särskild ordning för telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller elektroniska tjänster som tillhandahålls av skattskyldiga personer som inte är etable- rade inom gemenskapen”

10. I avdelning XII kapitel 6 avsnitt 2 ska följande artikel 358a läggas till:

”Artikel 358a

I detta avsnitt gäller följande definitioner, utan att det på- verkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser:

245

Bilaga 1

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/19

1. beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen: en beskattningsbar person som varken har etablerat sä- tet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe inom gemenskapens territorium, och som inte av annan anledning är skyldig att låta registrera sig för mervärdesskatteändamål.

2. identifieringsmedlemsstat: den medlemsstat till vilken den beskattningsbara personen som inte är etablerad i ge- menskapen väljer att anmäla vilken dag han inleder sin verksamhet som beskattningsbar person inom gemen- skapens territorium i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt.”

11. Artiklarna 359 till 365 ska ersättas med följande:

”Artikel 359

Medlemsstaterna ska tillåta att en beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen och som tillhandahål- ler telekommunikationstjänster, radio- och televisionssänd- ningar eller elektroniska tjänster till en icke beskattningsbar person som är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i en medlemsstat, utnyttjar denna särskilda ordning. Denna särskilda ordning ska tillämpas på alla sådana tjänster när dessa tillhandahålls inom gemenskapen.

Artikel 360

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i ge- menskapen ska underrätta identifieringsmedlemsstaten om tidpunkten när hans verksamhet som beskattningsbar per- son inleds, upphör eller förändras på ett sådant sätt att han inte längre uppfyller villkoren för att kunna utnyttja denna särskilda ordning. Denna underrättelse ska lämnas på elekt- ronisk väg.

Artikel 361

1. Den information som en beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen ska lämna till identifi- eringsmedlemsstaten när han inleder sin beskattningsbara verksamhet ska innehålla följande uppgifter:

a) Namn.

b) Postadress.

c) Elektroniska adresser, inbegripet webbplatser.

d) Nationellt skattenummer, om ett sådant finns.

e) En anmälan om att personen inte är registrerad till mervärdesskatt inom gemenskapen.

2. Den beskattningsbara person som inte är etablerad i gemenskapen ska till identifieringsmedlemsstaten anmäla eventuella ändringar av den information som har lämnats.

Artikel 362

Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela en beskattningsbar person som inte är etablerad inom gemenskapen ett indi- viduellt registreringsnummer för mervärdesskatt och under- rätta honom på elektronisk väg om det registreringsnum- mer han tilldelats. På grundval av de uppgifter som används för denna identifiering får konsumtionsmedlemsstaterna ha sina egna registreringssystem.

Artikel 363

Identifieringsmedlemsstaten ska stryka den beskattningsbara personen som inte är etablerad i gemenskapen ur registre- ringsregistret om

a) han underrättar den medlemsstaten om att han inte längre tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller elektroniska tjänster,

b) det på annat sätt kan antas att hans beskattningsbara verksamheter har avslutats,

c) han inte längre uppfyller villkoren för att få utnyttja denna särskilda ordning, eller om

d) han ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ord- ningen.

Artikel 364

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i ge- menskapen ska på elektronisk väg till identifieringsmed- lemsstaten inge en mervärdesskattedeklaration för varje ka- lenderkvartal oberoende av om telekommunikationstjänster, radio- eller televisionssändningar eller en elektronisk tjänst har tillhandahållits eller ej. Deklarationen ska översändas inom 20 dagar efter utgången av den beskattningsperiod som deklarationen avser.

Artikel 365

Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla registrerings- numret och, för varje konsumtionsmedlemsstat där mervär- desskatt ska betalas, det totala värdet, exklusive mervärdes- skatt, för tillhandahållanden av telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster som ägt rum under beskattningsperioden samt det totala beloppet för motsvarande skatt fördelat på skattesatser. Tillämpliga mervärdesskattesatser och den totala skatt som ska betalas ska också anges i deklarationen.”

246

Bilaga 1

L 44/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

12. Artikel 366.1 ska ersättas med följande:

”1. Mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i euro.

De medlemsstater som inte har infört euron får begära att mervärdesskattedeklarationen upprättas i deras nationella valuta. Om tillhandahållande av tjänster har skett i andra valutor, ska den skattskyldiga personen som inte är etable- rad i gemenskapen använda den aktuella växelkurs som gällde den sista dagen av den beskattningsperiod för vilken mervärdesskattedeklarationen upprättas.”

13. Artiklarna 367 och 368 ska ersättas med följande:

”Artikel 367

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i ge- menskapen ska betala mervärdesskatten med hänvisning till den mervärdesskattedeklaration som utgör grund för betal- ningen samtidigt som deklarationen inges, dock senast vid utgången av tidsfristen för inlämnande av deklaration.

Betalningen ska göras i euro till ett bankkonto som har

angetts av identifieringsmedlemsstaten. De medlemsstater som inte har antagit euron får begära att betalningen görs till ett bankkonto i deras egen valuta.

Artikel 368

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i ge- menskapen och som utnyttjar denna särskilda ordning får inte dra av mervärdesskatt i enlighet med artikel 168 i det här direktivet. Utan hinder av vad som sägs i artikel 1.1 i direktiv 86/560/EEG ska den beskattningsbara personen beviljas återbetalning i enlighet med det nämnda direktivet. Artikel 2.2 och 2.3 samt artikel 4.2 i direktiv 86/560/EEG ska inte tillämpas på återbetalning avseende telekommuni- kationstjänster, radio- och televisionssändningar och elekt- roniska tjänster som omfattas av denna särskilda ordning.”

14. Artikel 369.1 ska ersättas med följande:

”1. Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i gemenskapen ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning. Dessa räkenska- per ska vara så detaljerade att konsumtionsmedlemsstatens skattemyndighet kan avgöra om mervärdesskattedeklaratio- nen är korrekt.”

15. I avdelning XII kapitel 6 ska följande avsnitt läggas till:

” A v s n i t t 3

S ä r s k i l d o r d n i n g f ö r t e l e k o m m u n i k a - t i o n s t j ä n s t e r , r a d i o - o c h t e l e v i s i o n s - s ä n d n i n g a r e l l e r e l e k t r o n i s k a t j ä n s t e r s o m t i l l h a n d a h å l l s a v b e s k a t t n i n g s b a r a p e r s o n e r s o m ä r e t a b l e r a d e i g e m e n s k a - p e n m e n i n t e i k o n s u m t i o n s m e d l e m s - s t a t e n

Artikel 369a

I detta avsnitt gäller följande definitioner, utan att det på- verkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser:

1. beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtions- medlemsstaten: en beskattningsbar person som har etable- rat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe inom gemenskapens territorium men som varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verk- samhet eller har något fast etableringsställe inom kon- sumtionsmedlemsstatens territorium.

2. identifieringsmedlemsstat: den medlemsstat i vilken den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller, om han inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i gemenskapen, där han har ett fast etableringsställe.

Om en beskattningsbar person inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i gemenskapen men har mer än ett fast etableringsställe där, ska identifieringsmedlems- staten vara den medlemsstat med fast etableringsställe i vilken den beskattningsbara personen anmäler att han kommer att utnyttja denna särskilda ordning. Den beskatt- ningsbara personen ska vara bunden av detta beslut för det aktuella kalenderåret samt för de två därpå följande kalen- deråren.

Artikel 369b

Medlemsstaterna ska tillåta att en beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar eller elektroniska tjänster till en icke beskattningsbar person som är etablerad, bosatt eller sta- digvarande vistas i en medlemsstat, utnyttjar denna sär- skilda ordning. Denna särskilda ordning ska tillämpas på alla sådana tjänster när dessa tillhandahålls inom gemen- skapen.

Artikel 369c

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten ska underrätta identifierings- medlemsstaten när hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning inleds, upphör eller förändras på ett sådant sätt att han inte längre upp- fyller villkoren för att kunna utnyttja denna särskilda ord- ning. Denna underrättelse ska lämnas på elektronisk väg.

247

Bilaga 1

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/21

Artikel 369d

En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning ska registreras för beskattningsbara transaktioner enligt denna ordning endast i identifieringsmedlemsstaten. För detta ändamål ska medlemsstaten använda det indivi- duella registreringsnumret för mervärdesskatt som redan tilldelats den beskattningsbara personen med avseende på hans skyldigheter enligt det nationella systemet.

På grundval av de uppgifter som används för denna regi- strering får konsumtionsmedlemsstaterna upprätta sina egna registreringssystem.

Artikel 369e

Identifieringsmedlemsstaten ska utesluta en beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten från denna särskilda ordning om

a) han underrättar om att han inte längre tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssänd- ningar eller elektroniska tjänster,

b) det på annat sätt kan antas att hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning har avslutats,

c) han inte längre uppfyller villkoren för att få utnyttja denna särskilda ordning, eller om

d) han ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ord- ningen.

Artikel 369f

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten ska på elektronisk väg till iden- tifieringsmedlemsstaten inge en mervärdesskattedeklaration för varje kalenderkvartal, oberoende av om telekommunika- tionstjänster, radio- eller televisionssändningar eller elektro- niska tjänster har tillhandahållits eller ej. Deklarationen ska översändas inom 20 dagar efter utgången av den beskatt- ningsperiod som deklarationen avser.

Artikel 369g

Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla det registre- ringsnummer som avses i artikel 369d, och, för varje kon- sumtionsmedlemsstat där mervärdesskatt ska betalas, det totala värdet, exklusive mervärdesskatt, för tillhandahållan- den av telekommunikationstjänster, radio- och televisions- sändningar eller elektroniska tjänster som ägt rum under beskattningsperioden samt det totala beloppet för motsva- rande skatt fördelat på skattesatser. Tillämpliga mervärdes-

skattesatser och den totala skatt som ska betalas ska också anges i deklarationen.

När en beskattningsbar person har ett eller flera andra fasta etableringsställen än det i identifieringsmedlemsstaten, var- ifrån tjänsterna tillhandahålls, ska mervärdesskattedeklara- tionen, utöver den information som avses i första stycket, också innehålla det totala värdet av sådana tillhandahållna telekommunikationstjänster, radio- och televisionssänd- ningar eller elektroniska tjänster som omfattas av denna särskilda ordning, för varje medlemsstat där han har ett etableringsställe, tillsammans med detta etableringsställes individuella momsregistreringsnummer eller skatteregistrer- ingsnummer, och uppdelat på respektive konsumtionsmed- lemsstat.

Artikel 369h

1. Mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i euro.

De medlemsstater som inte har infört euron får begära att mervärdesskattedeklarationen upprättas i deras nationella valuta. Om tillhandahållandet av tjänster har skett i andra valutor ska den beskattningsbara personen som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten använda den växel- kurs som gällde den sista dagen av den beskattningsperiod för vilken mervärdesskattedeklarationen upprättas.

2. Omräkningen ska göras på grundval av de växelkurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken för den da- gen, eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurserna offentliggörs.

Artikel 369i

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten ska betala mervärdesskatten med hänvisning till den berörda mervärdesskattedeklaratio- nen som samtidigt ska inges, dock senast vid utgången av den tidsfrist inom vilken deklarationen ska inges.

Betalningen ska göras i euro till ett bankkonto som iden- tifieringsmedlemsstaten har angivit. De medlemsstater som inte har infört euron får begära att betalningen görs till ett bankkonto i deras egen valuta.

Artikel 369j

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och som utnyttjar denna sär- skilda ordning får inte dra av mervärdesskatt i enlighet med artikel 168 i det här direktivet avseende ingående mervärdesskatt för verksamheter inom ramen för denna särskilda ordning. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.1 och artikel 3 i direktiv 2008/9/EG ska dessa beviljas återbetalning av mervärdesskatt i enlighet med det direktivet.

248

Bilaga 1

L 44/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

Om den beskattningsbara personen som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och som utnyttjar denna sär- skilda ordning i konsumtionsmedlemsstaten också utövar verksamheter som inte omfattas av denna särskilda ordning för vilka han är skyldig att låta registrera sig för mervärdes- skatt, ska denne i den mervärdesskattedeklaration som ska inges i enlighet med artikel 250, göra avdrag för verksam- heter inom ramen för denna särskilda ordning.

Artikel 369k

1. En beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning. Dessa räkenskaper ska vara så detaljerade att konsumtions- medlemsstatens skattemyndighet kan avgöra om mervär- desskattedeklarationen är korrekt.

2. De räkenskaper som avses i enligt punkt 1 ska på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för identifi- eringsmedlemsstaten och för konsumtionsmedlemsstaten.

Räkenskaperna ska bevaras i tio år efter den 31 december det år då transaktionen genomfördes.”

16. I bilaga II ska rubriken ersättas med följande:

”EXEMPEL PÅ TJÄNSTER SOM TILLHANDAHÅLLS PÅ ELEKTRONISK VÄG I ENLIGHET MED ARTIKEL 58 FÖRSTA STYCKET C”.

Artikel 6

Kommissionen ska senast den 31 december 2014 lägga fram en rapport om möjligheten att effektivt tillämpa den regel som föreskrivs i artikel 5 för tillhandahållande av telekommunika- tionstjänster, radio- och televisionstjänster och tjänster som till-

handahålls på elektronisk väg till icke beskattningsbara personer och om frågan huruvida den regeln fortfarande överensstämmer med den allmänna policyn vid den tiden när det gäller platsen för tillhandhållandet av tjänster.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artik- larna 1–5 i detta direktiv från och med de datum som anges i dessa bestämmelser.

De ska genast underrätta kommissionen om detta. När en med- lemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvis- ning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 8

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 9

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 12 februari 2008.

På rådets vägnar

A. BAJUK

Ordförande

249

Rådets direktiv 2008/9/EG

Bilaga 2

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/23

RÅDETS DIREKTIV 2008/9/EG

av den 12 februari 2008

om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande (2), och

av följande skäl:

(1) Avsevärda problem uppstår för såväl företag som med- lemsstaternas administrativa myndigheter genom de ge- nomförandebestämmelser som fastställs i rådets direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmoniser- ing av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsätt- ningsskatter – Regler för återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium (3).

(2) De förfaranden som fastställs i det direktivet bör ändras i fråga om de tidsfrister inom vilka företagen måste under- rättas om beslut om ansökningar om återbetalning. Sam- tidigt bör det föreskrivas att även företagen måste lämna svar inom fastställda tidsperioder. Vidare bör förfarandet förenklas och moderniseras på så sätt att modern teknik får användas.

(3) Det nya förfarandet bör stärka företagens ställning efter- som medlemsstaterna ska vara skyldiga att betala ränta om återbetalningen görs för sent och företagens rätt att överklaga kommer att förstärkas.

(4) I syfte att öka klarheten och förbättra läsbarheten bör den befintliga bestämmelsen om tillämpningen av di- rektiv 79/1072/EEG i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (4) nu tas in i det här direktivet.

(1) EUT C 285 E, 22.11.2006, s. 122. (2) EUT C 28, 3.2.2006, s. 86.

(3) EGT L 331, 27.12.1979, s. 11. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/98/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 129).

(4) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. Direktivet senast ändrat genom di- rektiv 2007/75/EG (EUT L 346, 29.12.2007, s. 13).

(5) Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig ut- sträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig- het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(6) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (5) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens- stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär- derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(7) För tydlighetens skull bör direktiv 79/1072/EEG därför upphävas förutsatt att nödvändiga övergångsåtgärder vid- tas i fråga om återbetalningsansökningar som lämnas in före den 1 januari 2010.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta direktiv fastställs närmare regler för återbetalning av mervärdesskatt enligt artikel 170 i direktiv 2006/112/EG till beskattningsbara personer som uppfyller villkoren i artikel 3 utan att vara etablerade i den återbetalande medlemsstaten.

Artikel 2

I detta direktiv avses med:

1. beskattningsbar person som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten: en beskattningsbar person i den mening som avses i artikel 9.1 i direktiv 2006/112/EG som inte är eta- blerad i den återbetalande medlemsstaten men som är eta- blerad inom en annan medlemsstats territorium.

(5) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

250

Bilaga 2

L 44/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

2. återbetalande medlemsstat: den medlemsstat i vilken mervärdes- skatten har debiterats den beskattningsbara personen som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten för varor som har levererats eller tjänster som har tillhandahållits till honom av en annan beskattningsbar person i denna med- lemsstat eller för import av varor till denna medlemsstat.

3. återbetalningsperiod: den period enligt artikel 16 som återbe- talningsansökan gäller.

4. återbetalningsansökan: en ansökan om återbetalning av mer- värdesskatt som i den återbetalande medlemsstaten har de- biterats den beskattningsbara personen som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten för varor som har leve- rerats eller tjänster som har tillhandahållits till honom av en annan beskattningsbar person i denna medlemsstat eller för import av varor till denna medlemsstat.

5. sökande: den beskattningsbara person som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten som lämnar en återbetal- ningsansökan.

Artikel 3

Detta direktiv ska tillämpas på varje beskattningsbar person som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten som upp- fyller följande villkor:

a) Under återbetalningsperioden har personen, inom den åter- betalande medlemsstatens territorium, varken haft sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts, eller i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, inte heller varit bosatt eller stadigvarande vistats där.

b) Under återbetalningsperioden har personen inte levererat några varor eller tillhandahållit några tjänster som anses ha levererats eller tillhandahållits i den återbetalande medlems- staten, med undantag för följande transaktioner:

i) Tillhandahållande av transporttjänster och stödtjänster till dessa, vilka är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 144, 146, 148, 149, 151, 153, 159 eller 160 i direktiv 2006/112/EG.

ii)Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster till en person som är skyldig att betala mervärdesskatt i enlighet med artiklarna 194–197 och artikel 199 i direktiv 2006/112/EG.

Artikel 4

Detta direktiv ska inte tillämpas på

a) mervärdesskatt som fakturerats felaktigt enligt den återbeta- lande medlemsstatens lagstiftning,

b) mervärdesskatt som fakturerats för sådan leverans av varor som ska eller får undantas från skatteplikt enligt artikel 138 eller artikel 146.1 b i direktiv 2006/112/EG.

Artikel 5

Varje medlemsstat ska till en beskattningsbar person som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten återbetala mervär- desskatt som debiterats för varor som levererats eller tjänster som tillhandahållits till honom av andra beskattningsbara per- soner i denna medlemsstat eller för import av varor till denna medlemsstat, i den mån varorna och tjänsterna används för följande transaktioner:

a) Transaktioner som avses i artikel 169 a och b i direktiv 2006/112/EG.

b) Transaktioner till en person som i enlighet med artiklarna 194–197 och 199 i direktiv 2006/112/EG, så som dessa tillämpas i den återbetalande medlemsstaten, är skyldig att betala mervärdesskatt.

Utan att det påverkar artikel 6 ska vid tillämpningen av detta direktiv rätten till en återbetalning av ingående skatt fastställas i enlighet med direktiv 2006/112/EG, så som detta tillämpas i den återbetalande medlemsstaten.

Artikel 6

För att vara berättigad till en återbetalning i den återbetalande medlemsstaten måste en beskattningsbar person som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten utföra transaktioner som medför rätt till avdrag i etableringsmedlemsstaten.

När en beskattningsbar person som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten, i den medlemsstat där han är eta- blerad utför både transaktioner som medför rätt till avdrag och transaktioner som inte medför rätt till avdrag i den medlems- staten, får bara en sådan del av den mervärdesskatt som kan återbetalas enligt artikel 5 återbetalas av den återbetalande med- lemsstaten som hänför sig till de förstnämnda transaktionerna i enlighet med artikel 173 i direktiv 2006/112/EG såsom den tillämpas i etableringsmedlemsstaten.

Artikel 7

För att erhålla återbetalning av mervärdesskatt i den återbeta- lande medlemsstaten ska den beskattningsbara personen som inte är etablerad i den återbetalande medlemsstaten på elektro- nisk väg rikta en återbetalningsansökan till den medlemsstaten och inkomma med denna till den medlemsstat där han är eta- blerad via den elektroniska portal som ska inrättas av den med- lemsstaten.

251

Bilaga 2

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/25

Artikel 8

1. Återbetalningsansökan ska innehålla följande information:

a) Sökandens namn och fullständiga adress.

b) En adress för kontakt på elektronisk väg.

c) En beskrivning av sökandens affärsverksamhet för vilken varorna och tjänsterna förvärvats.

d) Den återbetalningsperiod ansökan avser.

e) En förklaring från sökanden om att denne inte har levererat varor eller tillhandahållit tjänster som anses ha levererats eller tillhandahållits i den återbetalande medlemsstaten under återbetalningsperioden med undantag av sådana transaktio- ner som avses i artikel 3 b i och ii.

f) Sökandens registreringsnummer för mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer.

g) Uppgifter om bankkonto, inbegripet IBAN- och BIC-koder.

2. Utöver den information som anges i punkt 1 ska återbe- talningsansökan för varje återbetalande medlemsstat och för varje faktura eller importdokument innehålla följande uppgifter:

a) Varu- eller tjänsteleverantörens namn och fullständiga adress.

b) Utom i fråga om import, varu- eller tjänsteleverantörens registreringsnummer för mervärdesskatt eller skatteregistrer- ingsnummer som tilldelats av den återbetalande medlemssta- ten i enlighet med artiklarna 239 och 240 i direktiv 2006/112/EG.

c) Utom i fråga om import, prefixet för den återbetalande med- lemsstaten i enlighet med artikel 215 i direktiv 2006/112/EG.

d) Fakturans eller importdokumentets datum och nummer.

e) Beskattningsunderlaget och mervärdesskattebeloppet ut- tryckta i den återbetalande medlemsstatens valuta.

f) Det avdragsgilla mervärdesskattebeloppet beräknat i enlighet med artikel 5 och artikel 6 andra stycket, uttryckt i den återbetalande medlemsstatens valuta.

g) I förekommande fall, den avdragsgilla andel som beräknats enligt artikel 6, uttryckt i procent.

h) De förvärvade varornas och tillhandahållna tjänsternas art, beskrivna enligt koderna i artikel 9.

Artikel 9

1. I återbetalningsansökan ska de förvärvade varornas och tjänsternas art beskrivas med följande koder:

1. = Bränsle.

2. = Hyra av transportmedel.

3. = Utgifter med anknytning till transportmedel (bortsett från

de	varor och tjänster som hänförs till kod 1
eller	2).

4. = Vägtullar och vägavgifter.

5. = Utgifter för resor, såsom passageraravgift för taxi och kollektivtrafik.

6. = Logi.

7. = Mat, dryck och restaurangtjänster.

8. = Inträdesavgifter till mässor och utställningar.

9. = Utgifter för lyxartiklar, underhållning och representation.

10. = Övrigt.

Om kod 10 används ska de levererade varornas och tillhanda- hållna tjänsternas art anges.

2. Den återbetalande medlemsstaten får kräva att sökanden lämnar ytterligare elektronisk kodad information avseende var och en av koderna i punkt 1, i den utsträckning sådan infor- mation behövs på grund av begränsningar av avdragsrätten enligt direktiv 2006/112/EG så som detta tillämpas i den åter- betalande medlemsstaten eller för tillämpningen av ett relevant undantag som beviljats den återbetalande medlemsstaten enligt artiklarna 395 eller 396 i det direktivet.

252

Bilaga 2

L 44/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

Artikel 10

Den återbetalande medlemsstaten får utan att det påverkar en begäran om information enligt artikel 20 begära att sökanden på elektronisk väg lämnar en kopia av fakturan eller importdo- kumentet tillsammans med återbetalningsansökan, om det be- skattningsbara beloppet på en faktura eller ett importdokument uppgår till 1 000 EUR eller mer eller motsvarande belopp i nationell valuta. Om fakturan avser bränsle ska minimibeloppet vara 250 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta.

Artikel 11

Den återbetalande medlemsstaten får kräva att sökanden lämnar en redogörelse för sin affärsverksamhet med hjälp av de harmo- niserade koder som fastställts i enlighet med artikel 34a.3 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 (1).

Artikel 12

Den återbetalande medlemsstaten får ange vilket eller vilka språk som ska användas av sökanden när denne lämnar infor- mation i ansökan om återbetalning eller eventuell ytterligare information.

Artikel 13

Om den avdragsgilla andelen justeras enligt artikel 175 i di- rektiv 2006/112/EG efter det att återbetalningsansökan har läm- nats in ska sökanden korrigera det belopp som sökts eller som redan har återbetalats.

Korrigeringen ska göras under kalenderåret efter den ifrågava- rande återbetalningsperioden i en återbetalningsansökan, eller, om sökanden inte lämnar någon återbetalningsansökan under det kalenderåret, genom inlämnande av en särskild anmälan via den elektroniska portal som inrättats av den medlemsstat där sökanden är etablerad.

Artikel 14

1. Återbetalningsansökan ska avse

a) köp av varor eller tjänster som har fakturerats under återbe- talningsperioden, förutsatt att skatten har blivit utkrävbar före eller vid tidpunkten för faktureringen, eller för vilka skatten har blivit utkrävbar under återbetalningsperioden, under förutsättning att köpen har fakturerats innan skatten blivit utkrävbar,

b) import av varor under återbetalningsperioden.

2. Utöver de transaktioner som avses i punkt 1 får återbetal- ningsansökan även avse fakturor eller importdokument som

(1) EUT L 264, 15.10.2003, s. 1.

inte omfattas av tidigare återbetalningsansökningar och som gäller transaktioner som genomförts under kalenderåret i fråga.

Artikel 15

1. Återbetalningsansökan ska lämnas in till etableringsmed- lemsstaten senast den 30 september kalenderåret efter återbetal- ningsperioden. Återbetalningsansökan ska anses ingiven endast om sökanden har lämnat samtliga de uppgifter som krävs enligt artiklarna 8, 9 och 11.

2. Etableringsmedlemsstaten ska utan dröjsmål skicka en elektronisk bekräftelse till sökanden.

Artikel 16

Återbetalningsperioden ska inte vara längre än ett kalenderår eller kortare än tre kalendermånader. Återbetalningsansökningar får dock avse en period som är kortare än tre månader om perioden utgör återstoden av ett kalenderår.

Artikel 17

Om återbetalningsansökan avser en återbetalningsperiod som är kortare än ett kalenderår, men inte kortare än tre månader, får det mervärdesskattebelopp för vilket ansökan görs inte vara mindre än 400 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta.

Om återbetalningsansökan avser en återbetalningsperiod på ett kalenderår eller återstoden av ett kalenderår, får mervärdesskat- tebeloppet inte vara mindre än 50 EUR eller motsvarande be- lopp i nationell valuta.

Artikel 18

1. Etableringsmedlemsstaten ska inte vidarebefordra ansökan till den återbetalande medlemsstaten om sökanden under åter- betalningsperioden i etableringsmedlemsstaten

a) inte är en beskattningsbar person för mervärdesskatt,

b) endast utför leverans av varor eller tillhandahållande av tjäns- ter som enligt artiklarna 132, 135, 136, 371, 374–377, 378.2 a, 379.2 eller 380–390 i direktiv 2006/112/EG eller bestämmelser som medför identiska undantag från skatte- plikt i 2005 års anslutningsakt är undantagna från skatte- plikt utan rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet,

c) omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 284, 285, 286 och 287 i direktiv 2006/112/EG, eller

253

Bilaga 2

20.2.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 44/27

d) omfattas av den gemensamma ordningen för schablonbe- skattning för jordbrukare enligt artiklarna 296–305 i direktiv 2006/112/EG.

2. Etableringsmedlemsstaten ska på elektronisk väg under- rätta sökanden om det beslut den har fattat enligt punkt 1.

Artikel 19

1. Den återbetalande medlemsstaten ska på elektronisk väg utan dröjsmål underrätta sökanden om vilket datum ansökan inkom.

2. Den återbetalande medlemsstaten ska meddela sökanden sitt beslut att bifalla eller avslå ansökan inom fyra månader från det att denna inkom till den medlemsstaten.

Artikel 20

1. Om den återbetalande medlemsstaten anser att den inte har all relevant information som behövs för ett beslut i fråga om hela eller en del av återbetalningsansökan, får denna inom den fyramånadersperiod som avses i artikel 19.2 på elektronisk väg begära ytterligare information från bland annat sökanden eller etableringsmedlemsstaten. Om den ytterligare informatio- nen begärs från en annan person än sökanden eller den behö- riga myndigheten i en medlemsstat får framställningen göras på elektronisk väg endast om mottagaren av den har tillgång till sådana medel.

Den återbetalande medlemsstaten får vid behov begära in kom- pletterande ytterligare information.

Den information som begärs i enlighet med denna punkt får omfatta inlämnande av originalet eller en kopia av den berörda fakturan eller importdokumentet, om den återbetalande med- lemsstaten hyser rimliga tvivel rörande giltigheten eller riktig- heten av en viss fordran. I så fall ska tröskelbeloppen i artikel 10 inte gälla.

2. Den återbetalande medlemsstaten ska ges tillgång till den information som har begärts enligt punkt 1 inom en månad från det att begäran inkom till mottagaren.

Artikel 21

fråga om hela eller en del av återbetalningsansökan inom åtta månader från det att återbetalningsansökan mottogs av den återbetalande medlemsstaten.

Artikel 22

1. Om återbetalningsansökan bifalls ska den återbetalande medlemsstaten betala det beviljade beloppet senast inom 10 arbetsdagar från den dag som tidsfristen i artikel 19.2 löpte ut eller, om ytterligare information eller kompletterande ytterli- gare information har begärts, från den dag som tidsfristerna i artikel 21 löpte ut.

2. Återbetalningen ska utbetalas i den återbetalande med- lemsstaten eller, på sökandens begäran, i en annan medlemsstat. I det senare fallet ska den återbetalande medlemsstaten dra av de bankavgifter som tagits ut för överföringen från det belopp som ska utbetalas till sökanden.

Artikel 23

1. Om återbetalningsansökan avslås helt eller delvis, ska den återbetalande medlemsstaten underrätta sökanden om avslags- beslutet åtföljt av skälen för detta.

2. Sökanden får överklaga beslutet att avslå återbetalnings- ansökan hos behöriga myndigheter i den återbetalande med- lemsstaten på de villkor och inom de tidsfrister som gäller för överklaganden i fråga om återbetalningsansökningar från perso- ner som är etablerade i denna medlemsstat.

Om underlåtenhet av den återbetalande medlemsstaten att inom de i detta direktiv fastställda tidsfristerna fatta ett beslut om återbetalningsansökan enligt dess lagstiftning varken betraktas som bifall eller avslag, ska de administrativa eller rättsliga för- faranden som i en sådan situation är tillgängliga för beskatt- ningsbara personer som är etablerade i denna medlemsstat på motsvarande sätt vara tillgängliga för sökanden. Om sådana förfaranden saknas ska underlåtenhet att fatta ett beslut om återbetalningsansökan inom den fastställda tidsfristen anses som ett avslag.

Artikel 24

Om den återbetalande medlemsstaten begär ytterligare informa- tion ska denna meddela sökanden sitt beslut att bifalla eller avslå återbetalningsansökan inom två månader från det att den begärda informationen inkom eller, om den inte har fått svar på sin begäran, inom två månader efter det att den tidsfrist som anges i artikel 20.2 löpt ut. Den tillgängliga tidsfristen för beslutsfattandet avseende hela eller en del av återbetalningsan- sökan ska dock alltid vara minst sex månader räknat från den dag återbetalningsansökan mottogs av den återbetalande med- lemsstaten.

Om den återbetalande medlemsstaten begär kompletterande yt- terligare information ska denna meddela sökanden sitt beslut i

1. Om en återbetalning har erhållits på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt, ska den behöriga myndigheten i den åter- betalande medlemsstaten – utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om ömsesidigt bistånd vid indrivning av mervärdesskatt – utan dröjsmål driva in de felaktigt utbetalade beloppen samt eventuella sanktionsavgifter och räntor i enlighet med det förfarande som tillämpas i den återbetalande medlems- staten.

2. Om en administrativ sanktionsavgift eller ränta har påförts men inte betalats, får den återbetalande medlemsstaten upp- skjuta ytterligare återbetalning till den berörda beskattningsbara personen med maximalt det obetalda beloppet.

254

Bilaga 2

L 44/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.2.2008

Artikel 25

Den återbetalande medlemsstaten ska beakta, i form av en ök- ning eller minskning av det belopp som ska återbetalas, de korrigeringar som gjorts vad gäller en tidigare återbetalnings- ansökan enligt artikel 13 eller, om en särskild anmälan lämnas, i form av en särskild utbetalning eller indrivning.

Artikel 26

Den återbetalande medlemsstaten ska betala ränta till sökanden på det belopp som ska återbetalas till denne, om återbetalningen sker efter det sista datum för betalning enligt artikel 22.1.

Om sökanden inte lämnar in den begärda ytterligare informa- tionen eller den kompletterande ytterligare informationen till den återbetalande medlemsstaten inom fastställda tidsfrister ska första stycket inte tillämpas. Detsamma gäller till dess att den återbetalande medlemsstaten har mottagit de dokument som enligt artikel 10 ska lämnas på elektronisk väg.

Artikel 27

1. Ränta ska beräknas från och med dagen efter den dag som är sista dagen för återbetalning enligt artikel 22.1 till den dag återbetalningen faktiskt görs.

2. Räntesatsen ska vara densamma som den nationella rän- tesats som tillämpas för återbetalningar av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som är etablerade i den återbetalande medlemsstaten enligt nationell lagstiftning i denna medlemsstat.

Om ingen ränta ska betalas enligt nationell rätt vad gäller åter- betalningar till etablerade beskattningsbara personer, ska den ränta som ska betalas vara densamma som den ränta eller jämförlig avgift som den återbetalande medlemsstaten tillämpar för försenade betalningar av mervärdesskatt från beskattnings- bara personer.

Artikel 28

1. Detta direktiv ska tillämpas på återbetalningsansökningar som lämnas in efter den 31 december 2009.

2. Direktiv 79/1072/EEG upphör att gälla med verkan från och med den 1 januari 2010. Bestämmelserna i direktivet ska emellertid fortsätta att vara tillämpliga på återbetalningsansök- ningar som lämnats in före den 1 januari 2010.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska tolkas som hänvis- ningar till detta direktiv utom för återbetalningsansökningar som lämnats in före den 1 januari 2010.

Artikel 29

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra för- fattningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv med verkan från och med den 1 januari 2010. De ska genast under- rätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis- ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis- ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 30

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 31

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 12 februari 2008.

På rådets vägnar

A. BAJUK

Ordförande

255

Rådets direktiv 2008/117/EG

Bilaga 3

20.1.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 14/7

DIREKTIV

RÅDETS DIREKTIV 2008/117/EG av den 16 december 2008

om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (2), och

av följande skäl:

(1) Skatteundandragande inom mervärdesskatteområdet på verkar i betydande mån medlemsstaternas skatteinkoms ter och stör den ekonomiska verksamheten på den inre marknaden genom att skapa omotiverade varuflöden och medföra att varor blir tillgängliga på marknaden till onormalt låga priser.

(2) En av orsakerna till denna typ av bedrägeri är svaghe terna i ordningen för uttag av mervärdesskatt vid ge menskapsintern handel och särskilt i systemet för utbyte av uppgifter om leveranser av varor inom gemenskapen, som fastställs i rådets direktiv 2006/112/EG (3). Särskilt den tid som förflyter mellan tidpunkten för en transak tion och tidpunkten för informationsutbytet om denna transaktion inom ramen för systemet för utbyte av in formation om mervärdesskatt hindrar att dessa uppgifter kan användas effektivt i kampen mot bedrägeri.

(3) För att denna typ av bedrägeri ska kunna bekämpas effektivt är det nödvändigt att förvaltningen i den med lemsstat där mervärdesskatten är utkrävbar förfogar över uppgifter om gemenskapsinterna varuleveranser inom högst en månad.

(1) Yttrandet avgivet den 4 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) Yttrandet avgivet den 22 oktober 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

(4) För att korsvis kontroll av uppgifter ska vara användbar i kampen mot bedrägeri bör det föreskrivas att gemens- kapsinterna transaktioner ska deklareras för samma be skattningsperioder av både leverantören och förvärvaren eller köparen.

(5) Med hänsyn till utvecklingen av de ekonomiska aktörer nas arbetsmiljö och arbetsverktyg bör de ha möjlighet att fullgöra sina deklarationsskyldigheter genom enkla elekt roniska metoder, så att den administrativa bördan mins kas i möjligaste mån.

(6) För att bevara jämvikten mellan gemenskapens mål när det gäller kampen mot skatteundandragande och minsk ning av de ekonomiska aktörernas administrativa börda bör medlemsstaterna ges möjlighet att tillåta aktörerna att kvartalsvis lämna in sammanställningar angående ge menskapsinterna varuleveranser om dessa gäller belopp som är av ringa betydelse. De medlemsstater som önskar införa en stegvis tillämpning av denna möjlighet bör, som en övergångsåtgärd, kunna fastställa detta belopp till en högre nivå. Likaså bör man ge medlemsstaterna möjlighet att tillåta aktörerna att kvartalsvis lämna in uppgifter om gemenskapsinterna tillhandahållanden av tjänster.

(7) Konsekvenserna av ett påskyndat utbyte av uppgifter om medlemsstaternas förmåga att bekämpa skatteundandra gande på mervärdesskatteområdet liksom alternativen bör bli föremål för en utvärdering av kommissionen efter ett års tillämpning av de nya bestämmelserna, i syfte att bestämma om man bör behålla dessa alternativ.

(8) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden för bekämp ning av skatteundandragande på mervärdesskatteområdet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta terna, vars åtgärder på området är beroende av uppgifter som insamlats av de övriga medlemsstaterna, och de därför, på grund av det engagemang som krävs från samtliga medlemsstater, bättre kan uppnås på gemen skapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I en lighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

256

Bilaga 3

L 14/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

20.1.2009

(9) Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10) I enlighet med artikel 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (1) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2006/112/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 64.2 ska ersättas med följande:

”2. De tillhandahållanden av tjänster för vilka skatten i enlighet med artikel 196 ska betalas av köparen av tjänsterna och som pågår kontinuerligt över en tidsperiod som över stiger ett år och inte ger upphov till avräkningar eller betal ningar under denna period, ska anses äga rum vid utgången av varje kalenderår, såvida tillhandahållandet av tjänsterna inte upphört.

Medlemsstaterna får, i vissa fall som inte avses i första stycket, föreskriva att leveranser av varor och tillhandahål landen av tjänster som pågår kontinuerligt över en viss tids- period ska anses äga rum åtminstone med ett års intervaller.”

2. I artikel 66 ska följande stycke läggas till:

”Den avvikelse som avses i första stycket ska dock inte gälla för tillhandahållanden av tjänster för vilka skatten i enlighet med artikel 196 ska betalas av köparen av tjänsterna.”

3. Artikel 263 ska ersättas med följande:

”Artikel 263

1. En sammanställning ska upprättas för varje kalender månad inom en tidsfrist på högst en månad och i enlighet med de förfaranden som medlemsstaterna fastställer.

1a. Medlemsstaterna kan emellertid tillåta de beskattnings bara personerna, på villkor och inom gränser som medlems staterna får fastställa, att lämna in sammanställningen för varje kalenderkvartal inom en tidsfrist på högst en månad från och med kvartalets utgång, när beloppet för kvartalet,

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

före mervärdesskatt, för de varuleveranser som avses i artik larna 264.1 d och 265.1 c inte överstiger beloppet 50 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta vare sig för det aktuella kvartalet eller för något av de fyra föregående kvartalen.

Den möjlighet som ges i första stycket ska upphöra att vara tillämplig från och med utgången av den månad under vil ken det totala beloppet, före mervärdesskatt, för de varule veranser som avses i artiklarna 264.1 d och 265.1 c för det pågående kvartalet överstiger beloppet 50 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta. I sådana fall ska det inom en tidsfrist på högst en månad upprättas en samman ställning för den eller de månader som förflutit sedan kvar talets början.

1b. Till och med den 31 december 2011 kan medlems staterna fastställa beloppet som avses i första stycket till 100 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta.

1c. Medlemsstaterna kan, på villkor och inom gränser som de själva får fastställa, tillåta de beskattningsbara perso nerna när det gäller de tillhandahållanden av tjänster som avses i artikel 264.1 d att lämna in sammanställningen för varje kalenderkvartal inom en tidsfrist på högst en månad från och med utgången av kvartalet.

Medlemsstaterna kan i synnerhet kräva att de beskattnings bara personerna som tillhandahåller både varor och tjänster som avses i artikel 264.1 d lämnar in sammanställningen inom den tidsfrist som följer av tillämpningen av punkterna 1-1b.

2. Medlemsstaterna ska tillåta, och får kräva, att den sam manställning som avses i punkt 1 lämnas in genom elekt ronisk filöverföring, i enlighet med villkor som de själva fastställer.”

4. Artikel 264.2 ska ersättas med följande:

”2. Det belopp som avses i punkt 1 d ska deklareras för den inlämningsperiod som fastställs i enlighet med artikel 263.1–1c under vilken skatten blivit utkrävbar.

Det belopp som avses i punkt 1 f ska deklareras för den inlämningsperiod som fastställs i enlighet med artikel 263.1–1c under vilken justeringen anmäls till förvär varen.”

257

Bilaga 3

20.1.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 14/9

5. Artikel 265.2 ska ersättas med följande:

”2. Det belopp som avses i punkt 1 c ska deklareras för den inlämningsperiod som fastställs i enlighet med artikel 263.1–1b under vilken skatten blivit utkrävbar.”

Artikel 2

På grundval av de uppgifter som medlemsstaterna lämnar ska kommissionen senast den 30 juni 2011 lägga fram en rapport om konsekvenserna av artikel 263.1 i direktiv 2006/112/EG för medlemsstaternas förmåga att bekämpa skatteundandragande på mervärdesskatteområdet i samband med gemenskapsinterna le veranser av varor och tillhandahållande av tjänster, liksom vär det av alternativen som föreskrivs i punkterna 1a–1c i den artikeln, tillsammans med lämpliga förslag, beroende på slutsat serna i rapporten.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna ska senast den 1 januari 2010 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast över lämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jäm förelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentlig gjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 16 december 2008.

På rådets vägnar

R. BACHELOT-NARQUIN

Ordförande

258

Sammanfattning av promemorian Nya mervärdes-	Bilaga 4
skatteregler om omsättningsland för tjänster, återbe-
talning till utländska företagare och periodisk sam-
manställning

I promemorian lämnas ett antal förslag på mervärdesskatteområdet. Des- sa innebär att nya regler införs i mervärdesskattelagen (1994:200) och skattebetalningslagen (1997:483).

Promemorian innehåller förslag till nya omsättningslandsregler för tjänster. Reglerna bygger på ett nytt EG-direktiv och är en anpassning till att alltfler tjänster tillhandahålls på distans. De innebär även en moderni- sering och förenkling av regelverket.

Två nya huvudregler för omsättningsland föreslås. Den ena gäller till- handahållanden av tjänster mellan näringsidkare. Huvudregeln är att des- sa ska anses omsatta i det land där köparen är etablerad. Skatten ska i dessa fall redovisas och betalas av köparen, så kallad omvänd skattskyl- dighet. Den andra gäller tillhandahållanden av tjänster mellan näringsid- kare och i huvudsak privatpersoner. Dessa ska som huvudregel anses till- handahållna i det land där näringsidkaren (säljaren) är etablerad.

De föreslagna huvudreglerna är förenade med olika undantag. Omsätt- ningslandet avgörs i dessa fall av andra faktorer. Undantagen avser bl.a. fastighetstjänster, olika typer av transporttjänster, kulturella och liknande tjänster samt korttidsuthyrning av transportmedel.

De föreslagna omsättningslandsreglerna föranleder ändringar i regel- verket för kontrollen av EG-handeln. Detta föreslås kompletteras med en skyldighet för den som säljer tjänster till näringsidkare i ett annat EG- land att ta upp försäljningen i den periodiska sammanställningen.

Promemorian innehåller vidare förslag till ett elektroniskt förfarande för återbetalning av mervärdesskatt. I denna del medför de nya reglerna ytterligare effektiviseringar och förenklingar. De innebär dessutom att modern teknik ska användas. Även dessa regler bygger på ett nytt EG- direktiv. De föreslagna reglerna avser förfarandet för dels andra EG-före- tagares ansökningar om återbetalning hos Skatteverket, dels svenska företagares ansökningar om återbetalning hos andra EG-länders myndig- heter. Ansökningar riktade till andra EG-länder ska i fortsättningen läm- nas till Skatteverket via en elektronisk kontaktpunkt, i stället för som i dag genom att pappersansökningar postas till respektive land.

Regler föreslås bl.a. avseende vem som ska använda det elektroniska förfarandet, vilka uppgifter som ska lämnas i en ansökan och när den se- nast ska komma in till Skatteverket. Det föreslås även regler om verkets underrättelseskyldighet, rätt att begära uppgifter och senaste tidpunkt för verkets beslut i fråga om en ansökan om återbetalning. Härtill kommer regler om tidpunkterna för utbetalning och när ränta börjar utgå samt överklagande och omprövning av beslut.

I promemorian föreslås också att periodiska sammanställningar ska lämnas för varje kalendermånad. Dessa regler är ett led i bekämpandet av skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner och bygger på ett nytt EG-direktiv. Systemet innehåller lättnader för

mindre företag. Dessa får efter Skatteverkets beslut göra sammanställ-

259

ningen varje kalenderkvartal i stället för månadsvis. Detta gäller om det Bilaga 4 sammanlagda värdet av de gränsöverskridande omsättningarna och över- föringarna av varor och tjänster är högst 500 000 kronor exklusive mer- värdesskatt för det aktuella kvartalet eller för något av de fyra föregående kvartalen. Vidare föreslås att en periodisk sammanställning ska få lämnas

genom elektronisk filöverföring.

I promemorian föreslås slutligen vissa följdändringar i reglerna om omvänd skattskyldighet i byggsektorn.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010 och i ett fåtal fall den 1 januari 2011 respektive den 1 januari 2013. De regler som rör det nya elektroniska förfarandet föreslås tillämpas på ansökningar om återbetalning som lämnas in efter den 31 december 2009. Följdändrin- garna avseende den omvända skattskyldigheten i byggsektorn föreslås tillämpas från och med den 1 juli 2007.

260

Lagförslaget i promemorian Nya mervärdesskatte-	Bilaga 5
regler om omsättningsland, återbetalning till utländska
företagare och periodisk sammanställning
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1
dels att 5 kap. 5–8 §§ samt 19 kap. 9 § ska upphöra att gälla,
dels att de två rubrikerna närmast före 5 kap. 9 § samt rubrikerna när-
mast före 5 kap. 11 § samt 19 kap. 5, 9, 10 och 11 §§ ska utgå,
dels att nuvarande 5 kap. 4, 9 och 11 §§, 10 kap. 4 § samt 19 kap. 1–8
och 10–15 §§ ska betecknas 5 kap. 8, 3 a och 19 §§, 19 kap. 24 § samt
19 kap. 22, 23, 25 och 26 §§, 20 kap. 3 och 4 §§, 19 kap. 28–30 och 34–
38 §§,
dels att nya 5 kap. 8 och 19 §§, 19 kap. 22, 23–26, 28–30 och 34–36 §§
samt 20 kap. 3, 4 och 6 §§ ska ha följande lydelse,
dels att 1 kap. 2 och 2 d §§, 2 kap. 7 och 8 §§, 2 a kap. 7 §, 3 kap. 3
och 30 d §§, 5 kap. 1 §, 8 kap. 9 §, 8 a kap. 11 och 12 §§, 9 kap. 10 §,
9 a kap. 17 §, 9 b kap. 3 och 4 §§, 10 kap. 1, 4 a och 13 §§ samt 11 kap.
2 § och 20 kap. 1 § samt rubriken närmast före 10 kap. 13 § och rubriken
till 20 kap. ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas nya paragrafer, 1 kap. 5 a §, 5 kap. 4–7
och 9–18 §§, 10 kap. 11 f, 13 a och 13 b §§, 19 kap. 1–21, 27 och 30–
32 §§ och 20 kap. 2–5 §§ samt närmast före 5 kap. 4, 5 och 7 §§, 19 kap.
1, 9, 13, 15, 19, 22, 27, 28, 30, 31 och 34 §§ och 20 kap. 1–2, 5 och 6 §§,
nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen närmast före den nya 5 kap. 3 a § ska införas en ny
rubrik som ska lyda ”Undantag från 2, 2 a, 2 b eller 3 §”.

1 Lagen omtryckt 2000:500.
Senaste lydelse av
5 kap. 6 § 2002:1004	5 kap. 7 § 2004:1155
5 kap. 6 a § 2003:220	5 kap. 7 a § 2002:1004
5 kap. 6 b § 2003:220	5 kap. 8 § 2001:971.

261

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	2 §2

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat

följer av 2–4 c: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning som				anges i	2. för omsättning	som	anges i
1 § första stycket 1 av sådana tjän-					1 § första stycket 1 av sådana tjän-
ster som avses i 5 kap. 7 §, om den					ster som avses i 5 kap. 5 §, om den
som omsätter tjänsten är en ut-					som omsätter tjänsten är en ut-
ländsk företagare och förvärvaren					ländsk företagare och förvärvaren
är en näringsidkare: den som för-					är en näringsidkare eller en juri-
värvar tjänsten,					disk person som inte är närings-
					idkare men är registrerad till
					mervärdesskatt: den som förvärvar
3. för omsättning som				anges i	tjänsten,
					3. för omsättning	som	anges i
1 § första stycket 1 av sådana va-					1 § första stycket	1 av	sådana
ror	som avses i		5 kap.	2 c och	varor som avses i 5 kap. 2 c och
2 d §§ eller		av	sådana	tjänster	2 d §§, om den som omsätter varan
som	avses i	5 kap. 5 § tredje			är en utländsk företagare och för-
stycket samt		5 a, 6 a,		6 b och	värvaren är registrerad till mervär-
7 a §§, om den som omsätter varan					desskatt här: den som förvärvar
eller tjänsten är en utländsk före-					varan,
tagare och förvärvaren är registre-
rad till mervärdesskatt här: den
som förvärvar varan eller tjänsten,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan närings- idkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är

– en näringsidkare som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhanda- håller sådana tjänster, eller

– en annan näringsidkare som tillhandahåller en näringsidkare som av- ses i första strecksatsen sådana tjänster,

4 c. för annan omsättning som	4 c. för omsättning som anges i
anges i 1 § första stycket 1 än som	1 § första stycket 1 av vara eller
avses i första stycket 2, 3 eller 4 b	av tjänst med anknytning	till
i denna paragraf, i 3 kap. 3 § and-	fastighet som avses i 5 kap.	8 §,
ra och tredje styckena, i 5 kap. 6 §	utom fastighetstjänst som avses i

2 Senaste lydelse 2007:1376.

Bilaga 5

262

1 eller i 7 kap. 1 § tredje stycket

11, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk före- tagare och förvärvaren är registre- rad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

4 b eller 3 kap. 3 § andra och Bilaga 5 tredje styckena, om den som

omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och förvärva- ren är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare men som är regist- rerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvärvar varan, och

6. för import av varor

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

b) om importen avser en gemenskapsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkom- mer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EG-land till följd av att ett sådant mellanstatligt enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: inne- havaren av tillståndet.

Första stycket 4 b gäller

1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till

– mark- och grundarbeten,

– bygg- och anläggningsarbeten,

– bygginstallationer,

– slutbehandling av byggnader, eller

– uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare, 2. byggstädning, och

3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2.

Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska närings- idkaren vid tillämpningen av förs- ta stycket likställas med en ut- ländsk företagare, om omsätt- ningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället.

Med tullskuld och gemenskapsvara förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.3

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

3 EGT L 302, 19.10.1992 (Celex 31992R2913).

263

2 kap.

7 §5

Med uttag av tjänst förstås även att en skattskyldig i en byggnads- rörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om han både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastig- heter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnads- rörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den skattskyldige utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång.

Första stycket gäller

1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, och

4 Senaste lydelse 2006:1031.

5 Senaste lydelse 2007:1376.

Första stycket gäller inte om upphört.

5 a §

Vid förvärv av tjänster som avses i 1 kap. 2 § första stycket 2 inträder skattskyldigheten den 31 december varje år, om

1. tjänsterna tillhandahålls kon- tinuerligt under en tidsperiod som överstiger ett år, och

2. tillhandahållandet inte ger upphov till avräkningar eller be- talningar under tidsperioden.

tillhandahållandet av tjänsterna har

2 d §4

Om en utländsk företagare begär Om en utländsk företagare begär det, har han rätt att bli skattskyldig det, har han rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvär- för omsättning som annars förvär- varen skulle ha varit skattskyldig varen skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 c. för enligt 2 § första stycket 4 c. Den utländske företagarens skatt- Den utländske företagarens skatt- skyldighet skall därvid gälla för all skyldighet ska därvid gälla för all sådan omsättning inom landet. sådan omsättning inom landet.

Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska närings- idkaren vid tillämpningen av förs- ta stycket likställas med en ut- ländsk företagare, om omsättnin- gen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället.

Bilaga 5

264

Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbe- talning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, inräknat skatter och avgifter som grundas på löne- kostnaderna.

2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster.		Bilaga 5
Första stycket gäller inte om	Första stycket gäller inte om
tjänsterna hänför sig till en del av	tjänsterna hänför sig till en del av
lägenheten eller fastigheten, som	lägenheten eller fastigheten, som
används i en verksamhet som	används i en verksamhet som
medför skattskyldighet eller rätt	medför skattskyldighet eller	rätt
till återbetalning av ingående skatt	till återbetalning av ingående skatt
enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §.	enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller
	12 §.

8 §6

Med uttag av tjänst förstås vidare att en fastighetsägare utför sådana tjänster som anges i andra stycket på en egen fastighet som utgör tillgång i en yrkesmässig verksamhet som varken medför skattskyldighet eller rätt till återbe- talning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §. Detta gäller dock endast om de nedlagda lönekostnaderna för tjänsterna under beskattningsåret överstiger 300 000 kronor, inräknat skatter och avgifter som grundas på löne- kostnaderna.

Första stycket gäller utförande av

1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll,

2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga

tjänster, och

3. lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan

fastighetsskötsel.
Vad som sägs i första stycket			Vad som sägs i första stycket
gäller också hyresgäst och bo-			gäller också hyresgäst och bo-
stadsrättshavare som utför sådana			stadsrättshavare som utför sådana
tjänster som anges i andra stycket			tjänster som anges i andra stycket
1 och 2 på en lägenhet som han			1 och 2 på en lägenhet som han
innehar	med	hyresrätt eller	innehar	med	hyresrätt eller
bostadsrätt, om lägenheten innehas			bostadsrätt, om lägenheten innehas
i en yrkesmässig verksamhet som			i en yrkesmässig verksamhet som
varken	medför	skattskyldighet	varken	medför	skattskyldighet
eller rätt till återbetalning av			eller rätt till återbetalning av
ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11			ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11,
eller 12 §.			11 e eller 12 §.

Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6. a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf.

6 Senaste lydelse 2008:1344.

265

	2 a kap.		Bilaga 5
		7 §7
En vara skall anses	förvärvad	En vara ska anses	förvärvad
enligt 2 § 3, om		enligt 2 § 3, om

– den som för över varan bedriver yrkesmässig verksamhet i ett annat EG-land,

– överföringen görs för denna verksamhet, och

– överföringen görs genom att varan transporteras från det EG-landet till Sverige av den som bedriver verksamheten eller för dennes räkning.

En vara skall inte anses förvär- vad enligt 2 § 3, om överföringen

En vara ska inte anses förvärvad enligt 2 § 3, om överföringen

1. görs för omsättning på fartyg, luftfartyg eller tåg under färd med avgångsplats i ett EG-land och ankomstplats i ett annat EG-land,

2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete i Sverige på den överförda varan, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet utförts, skickas tillbaka till näringsidkaren i det EG-land som varan ursprung- ligen överförts från,

3. görs för att den överförda va- ran skall användas för omsättnin- gen av tjänster i Sverige och varan därför skall användas tillfälligt här i landet,

4. görs för att den överförda varan tillfälligt, högst två år, skall användas i Sverige, under förut- sättning att motsvarande import skulle ha varit skattefri här i landet enligt vad som gäller för temporär import från ett icke medlemsland,

5. görs för sådan omsättning

som anges i 5 kap. 9 § eller i 3 kap. 30 a §,

3. görs för att den överförda va- ran ska användas för omsättningen av tjänster i Sverige och varan där- för ska användas tillfälligt här i landet,

4. görs för att den överförda varan tillfälligt, högst två år, ska användas i Sverige, under förut- sättning att motsvarande import skulle ha varit skattefri här i landet enligt vad som gäller för temporär import från ett icke medlemsland,

5. görs för sådan omsättning

som anges i 5 kap. 3 a § eller i 3 kap. 30 a §,

6. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 § första stycket 2 eller 4, eller

7. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 c eller 2 d §.

När någon av de förutsättningar som anges i andra stycket inte längre föreligger, skall varorna an- ses ha överförts enligt reglerna i första stycket.

När någon av de förutsättningar som anges i andra stycket inte längre föreligger, ska varorna an- ses ha överförts enligt reglerna i första stycket.

7 Senaste lydelse 2004:1155.

266

3 kap.	Bilaga 5
3 §8
Undantaget enligt 2 § omfattar inte

1. upplåtelse eller överlåtelse av verksamhetstillbehör,

2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan sam- band med överlåtelse av marken,

3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverknings- rätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller andra natur- produkter samt rätt till jakt, fiske eller bete,

4. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplå- telse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,

5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,

6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av flygplatser,

7. upplåtelse av förvaringsboxar,

8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på fastigheter,

9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark,

10. upplåtelse för trafik av väg, bro eller tunnel samt upplåtelse av spåranläggning för järnvägstrafik,

11. korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning,

och

12. upplåtelse av terminalanläggning för buss- och tågtrafik till trafik- operatörer.

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande använd- ning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11 eller 12 § helt eller del- vis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet. Uthyrning till staten, en kommun eller ett kommunalför- bund är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksam- het som inte medför sådan skyl- dighet eller rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun eller ett kom- munalförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kommunen eller kommunalförbundet för använd- ning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun eller ett kommunalför- bund och som inte medför skatt-

8 Senaste lydelse 2007:1376.

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande använd- ning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § helt eller delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet. Uthyrning till staten, en kommun eller ett kommunalför- bund är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksam- het som inte medför sådan skyl- dighet eller rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun eller ett kom- munalförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kommunen eller kommunalförbundet för använd- ning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun eller ett kommunalför- bund och som inte medför skatt-

267

skyldighet eller rätt till återbetal- ning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11 eller 12 § eller om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Vad som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

Andra stycket tillämpas också

skyldighet eller rätt till återbetal- ning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § eller om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Vad som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

1. vid uthyrning i andra och tredje hand,

2. vid bostadsrättshavares upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet som innehas med bostadsrätt, och

3. när en byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet uppförs eller genomgår omfattande till- eller ombyggnad i syfte att anläggningen helt eller delvis ska kunna hyras ut för sådan verksamhet som avses i andra stycket.

I 9 kap. finns särskilda bestämmelser om skattskyldighet för sådan ut- hyrning, bostadsrättsupplåtelse och upplåtelse av nyttjanderätt som anges i andra och tredje styckena.

30 d §

Från skatteplikt undantas ge-	Från skatteplikt undantas ge-
menskapsinterna förvärv som görs	menskapsinterna förvärv som görs
av utländska företagare om rätt till	av utländska företagare om rätt till
återbetalning enligt 10 kap. 1–4 §§	återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§
av hela skatten med anledning av	av hela skatten med anledning av
förvärvet skulle ha förelegat.	förvärvet skulle ha förelegat.

Från skatteplikt undantas även gemenskapsinterna förvärv som görs under sådana förutsättningar att rätt till återbetalning skulle föreligga enligt 10 kap. 6 och 7 §§.

5 kap.

1 §

I 2–8 §§ finns bestämmelser om	I 2–16 §§ finns bestämmelser
i vilka fall en omsättning skall	om i vilka fall en omsättning ska
anses som en omsättning inom	anses som en omsättning inom
landet. All annan omsättning anses	landet. All annan omsättning anses
som omsättning utomlands.	som omsättning utomlands.
I 9 och 11 §§ finns bestämmel-	I 3 a och 19 §§ finns bestämmel-
ser om i vilka fall en omsättning	ser om i vilka fall en omsättning
som enligt någon av 2–8 §§ anses	som enligt någon av 2–16 §§ anses
som en omsättning inom landet	som en omsättning inom landet
ändå skall anses som en omsätt-	ändå ska anses som en omsättning
ning utomlands.	utomlands.

Omsättning på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik i andra fall än som anges i 2 b § räknas aldrig som omsättning inom landet.

Bilaga 5

268

Näringsidkare

4 §

Vid tillämpningen av 5–19 §§ ska en

1. näringsidkare, som även be- driver verksamhet som inte inne- fattar sådan omsättning som anges i 2 kap. eller som inte är yrkes- mässig enligt 4 kap. 1 eller 7 §, anses vara en näringsidkare för alla tjänster som denne förvärvar,

2. juridisk person som är regist- rerad till mervärdesskatt anses vara en näringsidkare.

Huvudregler

5 §

En tjänst som tillhandahålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om näringsidkaren antigen har sä- tet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etab- leringsställe här i landet och tjänsten tillhandahålls detta. Om näringsidkaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om denne är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige.

En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har utomlands.

6 §

En tjänst som tillhandahålls nå- gon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verk- samhet i Sverige eller ett fast etab- leringsställe här i landet från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etablerings-

Bilaga 5

269

4 §

Tjänster som avser en fastighet är omsatta inom landet, om fastig- heten är belägen i Sverige.

Förmedling av en tjänst som avser en viss fastighet skall anses som en tjänst som avser fastig- heten.

ställe	är	tjänsten	omsatt	inom	Bilaga 5
landet,	om	denne	är bosatt	eller

stadigvarande vistas i Sverige. En tjänst är dock inte omsatt

inom landet om den tillhandahålls från ett fast etableringsställe utomlands.

Undantag från huvudreglerna

7 §

En förmedlingstjänst som till- handahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom lan- det, om

1. tjänsten utförs för någon an- nans räkning i dennes namn, och

2. den omsättning som tjänsten avser görs inom landet enligt den- na lag.

8 §

En tjänst med anknytning till en fastighet är omsatt inom landet, om fastigheten är belägen i Sve- rige.

9 §
En annan transporttjänst än en
varutransporttjänst som tillhanda-
hålls en näringsidkare, är omsatt
inom landet om transporten i sin
helhet äger rum i Sverige, om inte
annat följer av 10 §.
Befordran av brev till utlandet i
postverksamhet som avses i 3 §
postlagen (1993:1684) ska	anses
som en omsättning inom landet.
10 §
En gemenskapsintern varutrans-
porttjänst som tillhandahålls nå-
gon som inte är näringsidkare är
omsatt inom landet, om avgångs-
orten är belägen i Sverige.
Med gemenskapsintern	varu-
transport avses en transport av		270

varor där avgångs- och ankomst- Bilaga 5 orten är belägna i två olika EG-

länder.

Med avgångsort avses den ort där transporten av varorna fak- tiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig.

Med ankomstort avses den ort där transporten av varorna fak- tiskt avslutas.

11 §

Tjänster i samband med en akti- vitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktivite- ten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten.

Första stycket gäller aktivitet som är

1. kulturell,

2. konstnärlig,

3. idrottslig,

4. vetenskaplig,

5. pedagogisk,

6. av underhållningskaraktär,

eller

7. liknande dem som anges i 1– 6, såsom mässor och utställningar.

12 §

Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom last- ning, lossning, godshantering och liknande tjänster är omsatta inom landet, om de fysiskt utförs i Sve- rige och tillhandahålls någon som inte är näringsidkare. Detsamma gäller tjänster i form av värdering av eller arbeten på en vara som är lös egendom.

13 §
En restaurang- eller catering-
tjänst är omsatt inom landet, om
den fysiskt utförs i Sverige och inte
annat följer av 1 § tredje stycket
eller 14 § .	271

14 §

En restaurang- eller catering- tjänst som fysiskt utförs ombord på tåg under en persontransport inom EG är omsatt inom landet, om avgångsorten är belägen i Sverige.

Med persontransport inom EG avses en persontransport som utan uppehåll utanför EG utförs mellan avgångsorten och ankomstorten.

Med avgångsort avses den första platsen för påstigning av passagerare inom EG eller efter ett uppehåll utanför EG.

Med ankomstort avses den sista platsen för avstigning av passage- rare inom EG för passagerare som stigit på inom EG eller före ett uppehåll utanför EG.

För en resa tur och retur gäller att återresan ska anses vara en fristående transport.

15 §

En tjänst i form av korttidsut- hyrning av transportmedel är om- satt inom landet om transport- medlet faktiskt ställs till förvär- varens förfogande i Sverige.

Med korttidsuthyrning avses att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhän- gande period om högst

1. 30 dagar, eller

2. 90 dagar, när det gäller far-

tyg.

16 §

Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EG och förvärvaren är någon som inte är en närings- idkare, är omsatta inom landet om tjänsterna

1. förvärvas här eller i fråga om tjänster som anges i 18 § 12 förvärvas här eller i ett annat land, och förvärvaren är etable- rad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller

Bilaga 5

272

2. förvärvas av	någon som är	Bilaga 5
etablerad, bosatt	eller stadigva-

rande vistas i ett annat EG-land eller i ett land utanför EG samt utgör sådana tjänster som anges i 18 § 10 eller 11 och tjänsterna tillgodogörs inom landet genom ett elektroniskt kommunikationsnät med fast anslutning här.

17 §

Tjänster som anges i 18 § och förvärvas i ett land utanför EG av någon som inte är en närings- idkare i det landet, är omsatta utomlands även om de tillhanda- hålls härifrån.

18 §

16 och 17 §§ ska tillämpas på följande tjänster:

1. överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätter, patenträttigheter, licensrättigheter, varumärkesrät- tigheter och liknande rättigheter,

2. reklam- och annonserings- tjänster,

3. konsulttjänster, produktut- veckling, projektering, ritning, konstruktion, juristtjänster, revi- sorstjänster, skrivtjänster, över- sättningstjänster och liknande tjänster,

4. automatisk databehandling samt utarbetande av system eller program för automatisk data- behandling,

5. tillhandahållande av informa-

tion,

6. bank- och finansieringstjäns- ter utom uthyrning av förvarings- utrymmen, samt försäkrings- och återförsäkringstjänster,

7. tillhandahållande av arbets- kraft,

8. uthyrning av andra varor som är lös egendom än transportmedel eller transporthjälpmedel,

9. förpliktelser att helt eller del- vis avstå från att utnyttja en sådan

rättighet som anges i 1 eller från

273

att utöva en viss verksamhet,

Bilaga 5

10. telekommunikationstjänster, varmed förstås dels tjänster som avser överföring, sändning eller mottagning av signaler, skrift, bilder och ljud eller information i övrigt med hjälp av tråd, radio eller optiska eller andra elektro- magnetiska medel, dels tjänster som avser överlåtelse eller upplå- telse av rättighet att utnyttja kapa- citet för sådan överföring, sänd- ning eller mottagning,

11. radio- och televisionssänd- ningar,

12. elektroniska tjänster, såsom tillhandahållande av

a) webbplatser och härbärge- ring av sådana samt distansunder- håll av programvara och utrust- ning,

	b) programvara			och	upp-
	datering av denna,
	c) bilder, texter			och uppgifter
	samt databasåtkomst,
	d) musik, filmer och spel, inbe-
	gripet hasardspel och spel om
	pengar, samt politiska, kulturella,
	konstnärliga,		idrottsliga,		veten-
	skapliga	eller		underhållnings-
	betonade sändningar eller evene-
	mang, och
	e) distansundervisning,
	13. tillträde		till	distributions-
	system för naturgas och el samt
	transport	och	överföring		genom
	dessa system och tillhandahåll-
	ande av andra tjänster som är
	direkt kopplade till dessa tjänster.
11 §9	19 §
En omsättning av tjänster enligt	En omsättning av tjänster enligt
någon av 4–8 §§ anses som omsät-	någon av 4–18 §§ anses som om-
tning utomlands då det är fråga	sättning utomlands då det är fråga
om:	om:

1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,

9 Senaste lydelse 2002:1004.

274

2 a. lastning, lossning eller andra	2 a. lastning, lossning eller andra Bilaga 5
tjänster i godsterminal-, hamn-	tjänster om tjänsterna avser varor
eller flygplatsverksamhet, om tjän-	från eller till ett land utanför EG,
sterna avser varor från eller till ett	om omsättningen eller importen av
land utanför EG,	varorna	omfattas av	3 kap. 30 §
2 b. transport eller annan tjänst	första stycket eller 9 c kap. 1 §,
	2 b. transport eller		annan	tjänst
inom landet som avser varor som	inom landet som avser varor som
en speditör eller fraktförare till-	omfattas	av 3 kap.	30 §	första
handahåller en utländsk upp-	stycket eller 9 c kap. 1 § i samband
dragsgivare i ett land utanför EG i	med import eller export av varan,
samband med import eller export
av varan,

3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen för- värvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EG och egen- domen efter det att arbetet utförts, transporteras ut ur EG av den som till- handahåller tjänsterna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom

landet eller för någonderas räkning, och
4. förmedling av	varor eller	4. förmedling av	varor eller
tjänster som görs för någon annans		tjänster som görs för någon annans
räkning i dennes namn, när om-		räkning i dennes namn, när om-
sättningen av dessa anses som en		sättningen av dessa anses som en
omsättning utanför	EG antingen	omsättning utanför	EG antingen
enligt 1 § första stycket eller enligt		enligt 1 § första stycket eller enligt
förevarande paragraf eller 9 §.		förevarande paragraf eller 3 a §.

8 kap.

9 §

Avdrag får inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till

1. stadigvarande bostad om inte annat följer av 10 §,

2. utgifter för representation och liknande ändamål för vilka den skatt- skyldige inte har rätt att göra avdrag vid inkomsttaxeringen enligt 16 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229),

3. förvärv av varor för försälj-	3. förvärv av varor för försälj-
ning från fartyg i de fall som avses	ning från fartyg i de fall som avses
i 5 kap. 9 § tredje stycket, eller	i 5 kap. 3 a § tredje stycket, eller

4. kostnader vid uttag av tjänst där beskattningsunderlaget beräknats enligt 7 kap. 5 § andra stycket.

I 9 a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av rätten till avdrag för ingående skatt.

8 a kap.

Vid överlåtelse av investerings- varor, utom sådana som omfattas av frivillig skattskyldighet, i sam- band med att verksamhet överlåts eller vid fusion eller liknande för- farande, skall förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldig- het att jämka avdrag för ingående

11 §
Vid överlåtelse av investerings-
varor, utom sådana som omfattas
av frivillig skattskyldighet, i sam-
band med att verksamhet överlåts
eller vid fusion eller liknande för-
farande, ska förvärvaren överta
överlåtarens rättighet och skyldig-
het att jämka avdrag för ingående	275

Vid överlåtelse av fastighet i annat fall än som avses i 11 § ska förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt, under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Vad nu sagts gäller dock inte om över- låtaren och förvärvaren har träffat avtal om att överlåtaren ska jämka.

Om förvärvaren övertar rättighet och skyldighet att jämka ska överlåtaren inte till följd av över- låtelsen jämka avdrag för ingående skatt. Vad nu sagts gäller dock inte jämkning på grund av ändringar som inträffat under överlåtarens innehavstid.

Överlåtaren ska fullgöra skyl- dighet att jämka som uppstått på grund av att förvärvaren ändrat användningen av fastigheten eller överlåtit den

skatt. Detta gäller dock endast un-	skatt. Detta gäller dock endast un- Bilaga 5
der förutsättning att förvärvaren är	der förutsättning att förvärvaren är
skattskyldig enligt denna lag eller	skattskyldig enligt denna lag eller
har rätt till återbetalning enligt	har rätt till återbetalning enligt
10 kap. 9, 11 eller 12 §.	10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.

När en näringsidkare inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennes rättighet och skyldighet att jämka. När en näringsidkare utträder ur en sådan grupp övertar näringsidkaren gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till näringsidkarens investeringsvaror.

12 §10 Vid överlåtelse av fastighet i

annat fall än som avses i 11 § skall förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt, under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §. Vad nu sagts gäller dock inte om överlåtaren och förvärvaren har träffat avtal om att överlåtaren skall jämka.

Om förvärvaren övertar rättighet och skyldighet att jämka skall överlåtaren inte till följd av över- låtelsen jämka avdrag för ingående skatt. Vad nu sagts gäller dock inte jämkning på grund av ändringar som inträffat under överlåtarens innehavstid.

Överlåtaren skall fullgöra skyl- dighet att jämka som uppstått på grund av att förvärvaren ändrat användningen av fastigheten eller överlåtit den

1. om överlåtaren dragit av ingående skatt och inte tagit upp den i sådan handling som avses i 15 §, eller

2. om överlåtaren inte lämnat uppgift om handling som avses i 16 §.

10 Senaste lydelse 2003:1134.

276

9 kap.

10 §

Jämkning skall ske när frivillig	Jämkning ska ske när frivillig
skattskyldighet upphör enligt 6 §.	skattskyldighet upphör enligt 6 §.
Jämkning skall dock inte ske om	Jämkning ska dock inte ske om

1. den frivilliga skattskyldigheten upphör enligt 6 § första stycket 2,

eller
2. fastighetsägaren övergår till	2. fastighetsägaren övergår till
att använda fastigheten i en annan	att använda fastigheten i en annan
verksamhet som medför skattskyl-	verksamhet som medför skattskyl-
dighet enligt denna lag eller rätt	dighet enligt denna lag eller rätt
till återbetalning enligt 10 kap. 9,	till återbetalning enligt 10 kap. 9,
11 eller 12 §.	11, 11 e eller 12 §.
9 a kap.
Att en omsättning av en vara i	17 §
	Att en omsättning av en vara i
vissa fall anses som en omsättning	vissa fall anses som en omsättning
utomlands föreskrivs i 5 kap. 9 §.	utomlands föreskrivs i 5 kap.
	3 a §.

9 b kap.

3 §

Omsättning av resetjänsten med- för inte rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo. Sådan ingående skatt ger inte heller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–4 §§.

Omsättning av resetjänsten med- för inte rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo. Sådan ingående skatt ger inte heller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§.

4 §11

Omsättning av resetjänsten om- fattas av 5 kap. 8 § om inte annat följer av andra stycket.

Om resebyrån som ett led i om- sättningen av resetjänsten förvär- vat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EG, skall rese- tjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 11 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre närings- idkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EG, gäller bestämmelserna i 5 kap. 11 § 4 en-

Omsättning av resetjänsten om- fattas av 5 kap. 5 eller 6 § om inte annat följer av andra stycket.

Om resebyrån som ett led i om- sättningen av resetjänsten förvär- vat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EG, ska rese- tjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre närings- idkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EG, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 en-

11 Senaste lydelse 2002:1004.

Bilaga 5

277

Vad som föreskrivs i 3 § gäller också för den som har rätt till återbetalning enligt första stycket.

Den som redovisar mervärdes- skatt enligt bestämmelserna i 10 a kap. skattebetalningslagen (1997:483) för elektroniska tjän- ster eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EG- land har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt av- seende förvärv eller import som hänför sig till omsättning av de elektroniska tjänsterna i Sverige.

dast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EG.

dast för den del av omsättningen Bilaga 5 av resetjänsten som avser varor

och tjänster tillhandahållna utanför EG.

10 kap.

1 §12

En utländsk företagare har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att

1. den ingående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands,

2. omsättningen, i det fall den görs inom EG, är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i 11 eller 12 § i det land där omsättningen görs, och

3. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt 11 eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet.

Rätt till återbetalning föreligger även för ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §.

Rätten till återbetalning enligt första och andra styckena gäller dock inte om den ingående skatten avser förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §.

4 a §13 Den som redovisar mervärdes-

skatt enligt bestämmelserna i 10 a kap. skattebetalningslagen (1997:483) för elektroniska tjän- ster eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EG- land har på ansökan rätt till åter- betalning av ingående skatt av- seende förvärv eller import som hänför sig till omsättning av de elektroniska tjänsterna i Sverige, om inte annat följer av tredje stycket.

Vad som föreskrivs i 3 och 4 §§ gäller också för den som har rätt till återbetalning enligt första stycket.

12 Senaste lydelse 2006:1031.

13 Senaste lydelse 2003:220.

278

13 a §

Om en utländsk företagare som omfattas av 19 kap. 1 § utför både transaktioner som medför och inte medför rätt till avdrag av in- gående skatt i EG-landet där denne är etablerad, omfattar rät- ten till återbetalning enligt 10 kap 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hänför sig till transaktionerna som medför avdragsrätt i enlighet med tillämpningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG15 av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdes-

Rätten till återbetalning enligt

1–3, 4 a, 9 och 11–12 §§ omfattar endast sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill enligt denna lag om verksamheten hade medfört skattskyldighet och, i fall som av- ses i 9 §, omsättning hade före- kommit.

Rätten till återbetalning enligt första stycket gäller dock inte om den ingående skatten avser förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 15 eller 16 §.

Bilaga 5

11 f

En näringsidkare som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket likställs med en utländsk företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till om- sättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, eller 4 c

Gemensamma bestämmelser för	Gemensamma bestämmelser för
återbetalning enligt 9–12 §§	återbetalning

13 §14 Rätten till återbetalning enligt

9–12 §§ omfattar inte ingående skatt avseende förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §.

14 Senaste lydelse 2002:1004.

15 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0112).

279

skatt i etableringslandet.

13 b §

En utländsk företagares rätt till återbetalning enligt detta kapitel gäller inte belopp som betecknats som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling

1. utan att vara sådan skatt enligt denna lag,

2. om beloppet hänför sig till en

omsättning av varor som enligt 3 kap. 30 a § första stycket 1 eller 2, andra eller fjärde stycket är undantagen från skatteplikt, eller 3. om beloppet hänför sig till en

omsättning	utomlands	enligt
5 kap. 3 a § första stycket 3.

11 kap.

2 §16

Skyldighet att utfärda faktura föreligger inte för omsättningar som avses i 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11 eller 11 a §, 19 § första stycket 1, 20 §, 23 § 2, 3 eller 5 eller 23 a §. Sådan skyldighet föreligger inte heller för personbefordran som an- ses omsatt utomlands enligt 5 kap. 5 § första stycket.

Skyldighet att utfärda faktura föreligger inte för omsättningar som avses i 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11 eller 11 a §, 19 § första stycket 1, 20 §, 23 § 2, 3 eller 5 eller 23 a §. Sådan skyldighet föreligger inte heller för personbefordran som an- ses omsatt utomlands enligt 5 kap. 9 § första stycket.

	19 kap.
Återbetalning	till utländska Återbetalning till	vissa utländ-
företagare	ska företagare som är etablerade
	i andra EG-länder
	1 §
	För att få återbetalning av in-
	gående skatt enligt 10 kap. 1–3, 11
	eller 12 § ska en utländsk före-
	tagare som är etablerad i ett annat
	EG-land, och som inte har omsatt
	några varor eller tjänster i Sverige
	under återbetalningsperioden			en-
	ligt 6 §, ansöka	om	detta	hos
	Skatteverket via den		elektroniska
	portal som inrättats härför av det

16 Senaste lydelse 2003:1134.

Bilaga 5

280

EG-land som företagaren är etab- lerad i.

Trots vad som sägs i första stycket om omsättning i Sverige får företagaren under återbetal- ningsperioden inom landet ha om- satt

1. transporttjänster eller stöd- tjänster till dessa som är undan- tagna från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § första stycket 4, 30 a § tredje stycket, 30 e, 31, 31 a eller 32 § eller 9 c kap. 1 §, eller

2. varor eller tjänster som köpa-

ren är skattskyldig för enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c.

En utländsk som är etablerad i ett annat EG-land och som är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4 eller 5 skattebetalnings- lagen (1997:483) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34–36 §§.

2 §

En ansökan om återbetalning ska innehålla

1. nödvändiga identifikations- uppgifter,

2. en beskrivning av sökandens affärsverksamhet för vilken varor- na och tjänsterna förvärvats,

3. uppgift om vilken återbetal- ningsperiod den avser,

4. en förklaring från sökanden att denne under återbetalnings- perioden inom landet endast om- satt sådana varor eller tjänster som anges i 1 § andra stycket, och

5. för varje faktura eller import- dokument uppgift om

a) beskattningsunderlaget och mervärdesskattebeloppet,

b) den ingående skatt för vilken rätt till återbetalning föreligger enligt 10 kap. 1–3, 11, 12 och 13– 13 b §§ uttryckt i kronor, och

c) den avdragsgilla andel som

Bilaga 5

281

beräknats i enlighet med tillämp- Bilaga 5 ningen av artikel 173 i rådets

direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt i EG- landet där sökanden är etablerad, om sökanden utför transaktioner som medför respektive inte medför rätt till avdrag av ingående skatt. Den avdragsgilla andelen ska ut- tryckas som ett procenttal.

I ansökan ska de förvärvade va- rornas och tjänsternas art för varje faktura eller importdoku- ment beskrivas med koder.

Regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver meddelar föreskrifter om de identifikations- uppgifter och koder som anges i första och andra styckena. Det- samma gäller vilka språk som får användas av sökanden i en åter- betalningsansökan eller när upp- gifter lämnas enligt 10 och 11 §§.

3 §

En ansökan om återbetalning ska avse

1. köp av varor eller tjänster

a) som fakturerats under åter- betalningsperioden, om redovis- ningsskyldigheten för skatten in- trätt före eller vid tidpunkten för faktureringen, eller

b) för vilka redovisningsskyldig- heten inträtt under återbetalnings- perioden, om köpen har fakture- rats innan redovisningsskyldighe- ten har inträtt, eller

2. import av varor under åter- betalningsperioden.

Utöver de transaktioner som an- ges i första stycket får ansökan även avse fakturor eller import- dokument som inte omfattas av en tidigare ansökan och som gäller transaktioner som genomförts un- der kalenderåret i fråga.

282

Bilaga 5

4 §

Sökanden ska på elektronisk väg lämna ytterligare uppgifter av- seende var och en av de koder som följer av 2 § och används för att beskriva varornas eller tjänsternas art, i den utsträckning sådana uppgifter behövs på grund av

1. begränsningar av avdrags- rätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §, eller

2. vad som föreskrivs i lagen (2000:142) om avtal med Dan- mark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öre- sund.

5 §

Sökanden ska lämna en redogö- relse för sin affärsverksamhet med hjälp av de harmoniserade koder som fastställts i enlighet med artikel 34a.3 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1798/200317.

6 §

En ansökan om återbetalning ska avse en period om minst tre på varandra följande kalendermåna- der under ett kalenderår och högst ett kalenderår. En ansökan som avser tiden till utgången av ett kalenderår får omfatta kortare tid än tre månader.

7 §

Om en ansökan om återbetal- ning avser en återbetalningsperiod som inte är ett kalenderår men är minst tre kalendermånader, ska det sökta beloppet vara minst 4 000 kronor.

I annat fall ska det sökta be- loppet vara minst 500 kronor.

17 EUT L 264, 15.10.2003, s. 1 (Celex 32003R1798).

283

Bilaga 5

8 §

En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalnings- perioden ha kommit in till den be- höriga myndigheten i det EG-land där den utländska företagaren är etablerad.

En ansökan ska anses ha kommit in till den behöriga myndigheten endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som följer av 2, 4 och 5 §§.

Skatteverkets underrättelseskyldig- het och rätt att begära uppgifter m.m.

9 §

Skatteverket ska på elektronisk väg och utan dröjsmål underrätta sökanden om vilket datum en an- sökan om återbetalning kom in till verket.

10 §

Om Skatteverket anser att det inte har alla relevanta uppgifter som behövs för att fatta beslut i fråga om hela eller en del av en ansökan om återbetalning, får ver- ket inom den period som anges i 13 § på elektronisk väg begära ytterligare uppgifter från

1. sökanden,

2. den behöriga myndigheten i EG-landet där sökanden är etab- lerad, eller

3. någon annan.

Om ytterligare uppgifter begärs från någon annan än sökanden eller den behöriga myndigheten, får begäran göras på elektronisk väg endast om mottagaren har tillgång till sådana medel.

Skatteverket får begära komplet- terande ytterligare uppgifter.

284

Bilaga 5

11 §

Skatteverket får enligt vad som anges i 10 § begära originalet eller en kopia av den berörda fak- turan eller importdokumentet, om verket hyser rimliga tvivel om giltigheten eller riktigheten av en fordran.

12 §

Uppgifter som Skatteverket har begärt enligt 10 eller 11 § ska komma in till verket senast en månad från den dag mottagaren fick begäran.

Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut

13 §

Skatteverket ska meddela sökan- den sitt beslut avseende en ansö- kan om återbetalning senast fyra månader från den dag den kom in till verket.

14 §

Om Skatteverket begär ytterli- gare uppgifter enligt 10 § ska be- slutet avseende en ansökan om återbetalning meddelas sökanden senast två månader från den dag

1. uppgifterna kom in till verket,

eller

2. tidsfristen som anges i 12 § har löpt ut, om begäran inte har besvarats.

Skatteverket har dock alltid sex månader på sig att slutligt avgöra ärendet, räknat från den dag an- sökan kom in till verket.

Om Skatteverket har begärt kompletterande ytterligare uppgif- ter, ska ett slutligt beslut avseende ansökan meddelas sökanden inom åtta månader från det att den kom in till verket.

285

Bilaga 5

Korrigering och återkrav av åter- betalt belopp m.m.

15 §

Sökanden ska korrigera det be- lopp som sökts eller som redan har återbetalats, om den avdrags- gilla andelen av den ingående skatten har justeras i enlighet med tillämpningen av artikel 175 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdes- skatt i EG-landet där sökanden är etablerad, efter det att en ansökan om återbetalning gavs in.

Korrigeringen ska göras senast under kalenderåret efter den ifrågavarande återbetalnings- perioden

1. i en ansökan om återbetal- ning, eller

2. genom inlämnande av en sär- skild anmälan via den elektroniska portal som inrättats av det EG- land där sökanden är etablerad, om sökanden inte ger in någon återbetalningsansökan under det kalenderåret.

16 §

Om ett belopp har korrigerats enligt 15 §, ska Skatteverket

1. besluta att öka eller minska det belopp som ska återbetalas en- ligt ett beslut avseende en ansökan om återbetalning, eller

2. i andra fall än 1, besluta

a) att återbetala det belopp som sökanden har att fordra, eller

b) att sökanden ska betala tillba- ka vad som betalats ut för mycket.

Ett beslut enligt	första	stycket
2 b får verkställas	även	om det
inte har fått laga kraft.

286

17 §

Om en återbetalning har erhål- lits på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt, ska Skatteverket be- sluta att sökanden ska betala till- baka vad denne har fått för mycket.

Ett belopp som den sökande ska betala tillbaka eller obetalda skattetillägg får räknas av mot ingående skatt som denne har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetal- ningen.

Ett beslut enligt första eller andra stycket får verkställas även om det inte har fått laga kraft.

18 §

Åtgärder för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalades ut.

Tidpunkterna för utbetalning och när ränta börjar utgå samt platsen för utbetalning

19 §

Om en ansökan om återbetal- ning bifalls, ska Skatteverket be- tala ut det beviljade beloppet till sökanden eller den sökanden an- ger senast 10 arbetsdagar från den dag som

1. tidsfristen i 13 § löpte ut, eller

2. tidsfristerna i 14 § löpte ut, om ytterligare uppgifter eller kompletterande ytterligare uppgif- ter har begärts av verket.

Beloppet ska betalas ut i

1. Sverige, eller

2. ett annat EG-land, om sökan- den begär det.

Vid utbetalning i ett annat EG- land, ska Skatteverket dra av de bankavgifter som tagits ut för överföringen dit från beloppet som

Bilaga 5

287

1 §18

Utländska företagare som vill få återbetalning av ingående skatt en- ligt 10 kap. 1–4 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket.

Utländska företagare som är eller ska vara registrerade enligt 3 kap. 1 § 2, 4 eller 5 skattebetal- ningslagen (1997:483) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i en- lighet med vad som föreskrivs nedan i 11–13 §§.

ska betalas ut.

Bilaga 5

20 §

Sökanden ska tillgodoföras rän- ta på det beviljade beloppet, om utbetalningen sker efter den senaste tidpunkt som anges i 19 § första stycket.

Om Skatteverket har begärt ytterligare uppgifter eller komplet- terande ytterligare uppgifter, ska första stycket endast tillämpas om sökanden har kommit in till verket med uppgifterna i enlighet med 12 §.

21 §

Ränta ska beräknas från och med dagen efter den i 19 § första stycket angivna senaste dagen för utbetalning till den dag utbetal- ningen faktiskt görs.

Räntan ska beräknas efter den räntesats som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).

Återbetalning till utländska före- tagare som inte är etablerade i något EG-land

Ansökan

22 §

För att få återbetalning av in- gående skatt enligt 10 kap. 1–3, §§ ska en utländsk företagare som inte är etablerad i något EG-land ansöka om detta hos Skatteverket.

En utländsk företagare som inte är etablerad i något EG-land och som är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4 eller 5 skatte- betalningslagen (1997:483) ska dock ansöka om sådan återbetal- ning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i

34–36 §§.

18 Senaste lydelse 2007:1376.

288

Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till Skatteverket.

Avser den ingående skatten im- port ska till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning.

Ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av sökanden.

25 §

Ansökan enligt 22 § ska göras på en blankett enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer.

Avser den ingående skatten för- värv ska till ansökan fogas

1. faktura i original,

2. intyg om att sökanden är näringsidkare, och

2 §				23 §	Bilaga 5
En ansökan om		återbetalning		En ansökan om återbetalning
skall avse en period om minst tre				enligt 22 § ska avse en period om
på varandra följande kalender-				minst tre på varandra följande
månader under ett kalenderår och				kalendermånader under ett kalen-
högst ett kalenderår. En ansökan				derår och högst ett kalenderår. En
som avser tiden till utgången av ett				ansökan som avser tiden till ut-
kalenderår får omfatta kortare tid				gången av ett kalenderår får om-
än tre månader.				fatta kortare tid än tre månader.
10 kap. 4 §				24 §
Om en ansökan avser ett helt				Om en ansökan enligt 22 § avser
kalenderår eller återstoden av det				en återbetalningsperiod	som inte
har den skattskyldige rätt till				är ett kalenderår men är minst tre
återbetalning endast om beloppet				kalendermånader, ska	det sökta
uppgår till minst 250 kronor.				beloppet vara minst 4 000 kronor
I annat fall har den skattskyldige				I annat fall ska det sökta be-
rätt till återbetalning endast om				loppet vara minst 500 kronor.
beloppet	uppgår	till	minst

2000 kronor.

3 §19

Ansökan skall göras på en blan- kett enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Avser den ingående skatten för- värv skall till ansökan fogas

1. faktura,

2. intyg om att sökandens verk- samhet i hemlandet medför skatt- skyldighet till mervärdesskatt, och

3. andra handlingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till återbetalning.

Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till den myndighet som avses i 1 §.

Avser den ingående skatten im- port skall till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning.

Uppgifterna i ansökan skall lämnas på heder och samvete.

19 Senaste lydelse 2003:1134.

289

4 §

En ansökan skall ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalenderår som den avser.

7 §20

Om ingående skatt har åter- betalats med ett för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbi- seende, får Skatteverket besluta att den sökande skall betala tillbaka vad han fått för mycket.

Ett belopp som den sökande en- ligt beslut skall betala tillbaka får räknas av mot ingående skatt som han har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetalningen. Beloppet får räknas av även om beslutet om betalningsskyldighet inte vunnit laga kraft.

Bilaga 5

26 §

En ansökan enligt 22 § ska ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalenderår som den avser.

Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut

27 §

Skatteverket ska meddela sitt be- slut avseende en ansökan om åter- betalning enligt 22 § senast sex månader från den dag en fullstän- dig ansökan och övriga föreskriv- na handlingar kom in till verket.

Återkrav och avräkning m.m.

28 §

Om en återbetalning efter en an- sökan enligt 22 § har erhållits på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt, ska Skatteverket besluta att sökanden ska betala tillbaka vad denne har fått för mycket.

Ett belopp som den sökande en- ligt beslut ska betala tillbaka eller obetalda skattetillägg får räknas av mot ingående skatt som han har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetal- ningen.

Ett beslut enligt första eller andra stycket får verkställas även om det inte har fått laga kraft.

20 Senaste lydelse 2003:659.

290

8 §

Åtgärder för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

10 §21

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 4 a § skall ansöka om detta hos Skatte- verket.

Vad som föreskrivs i 2–9 §§, utom 3 § andra stycket 2, gäller också för återbetalning enligt första stycket.

Bilaga 5

29 §

Åtgärder enligt 28 § för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalnings- belopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalen- derår under vilket beloppet beta- lats ut.

Återbetalning i fråga om elektro- niska tjänster

30 §

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 4 a § ska ansöka om detta hos Skatte- verket.

Vad som föreskrivs i 23–26, 28 och 29 §§, utom 25 § andra stycket 2, samt i 20 kap. 5 §, gäller också för återbetalning enligt första stycket.

Återbetalningsansökningar rikta- de till andra EG-länder från näringsidkare som är etablerade i Sverige

31 §

För att få återbetalning av mer- värdesskatt i ett annat EG-land i enlighet med det landets tillämp- ning av rådets direktiv 2008/9/EG22 av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervär- desskatt till beskattningsbara per- soner som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, ska en näringsidkare som är etablerad i Sverige, men inte i det återbeta- lande landet, rikta en ansökan om återbetalning till det landet.

Sökanden ska ge in ansökan till Skatteverket via den elektroniska

21 Senaste lydelse 2003:659.

22 EUT L 44, 20.2.2008 s. 23 (Celex 32008L0009).

291

11 §23

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9– 13 §§ skall ansöka om detta hos

23 Senaste lydelse 2003:659.

portal som inrättats härför.

Bilaga 5

32 §

En ansökan enligt 31 § ska ha kommit in till Skatteverket senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden.

En ansökan ska anses ha kommit in endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som krävs en- ligt tillämpningen av artiklarna 8, 9 och 11, i rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervär- desskatt till beskattningsbara per- soner som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, i det EG- land som ansökan riktas till.

Skatteverket ska utan dröjsmål skicka en elektronisk bekräftelse till sökanden om vilket datum an- sökan kom in till verket.

33 §

Skatteverket ska besluta att inte vidarebefordra en ansökan till det EG-landet som ansökan riktats till, om sökanden under återbetal- ningsperioden i Sverige inte är skattskyldig i egenskap av säljare för sådan omsättning som anges i 1 kap 1 § första stycket 1 eller har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11 c- e eller 12 §.

Skatteverket ska på elektronisk väg underrätta sökanden om ett beslut enligt första stycket.

Återbetalning i övriga fall

34 §

Den som utan att omfattas av 1 § vill få återbetalning av in- gående skatt enligt 10 kap. 9 och

292

Skatteverket.	11–13 §§ ska ansöka om detta hos Bilaga 5
	Skatteverket enligt 35 och 36 §§.
	Första stycket gäller även en
	utländsk företagare som ansöker
	om återbetalning enligt 10 kap. 1–
	3 §§, om denne är eller ska vara
	registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4, 5
	eller 5 a skattebetalningslagen
	(1997:483).

12 §

En ansökan om återbetalning en- ligt 10 kap. 9–13 §§ skall göras i den form som föreskrivs i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skatt- skyldighet. För den som ansöker om sådan återbetalning gäller vad som föreskrivs i 13 och 21 kap. samt vad som föreskrivs om för- farandet i skattebetalningslagen i fråga om den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §.

13 §

Den som ansöker om återbetal- ning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och som enligt 10 kap. 31 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) inte skall redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration, skall ändå göra det, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. 9 § skall alltid redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration.

35 §

En ansökan enligt 34 § om åter- betalning ska göras i den form som föreskrivs i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skattebetalnings- lagen (1997:483) för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skattskyldighet. För den som ansöker om sådan återbe- talning gäller vad som föreskrivs i 13 kap. samt vad som föreskrivs om förfarandet i skattebetalnings- lagen i fråga om den som är skatt- skyldig, om inget annat följer av

36 §.

36 §

Den som enligt 34 § ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och som enligt 10 kap. 31 § första stycket skattebetal- ningslagen (1997:483) inte ska redovisa mervärdesskatt i skatte- deklaration, ska ändå göra det, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. 9 § ska alltid redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration.

293

20 kap. Överklagande			20 kap. Överklagande m.m.
			Överklagande
Vid överklagande av beslut en-			1 §24
			Vid	överklagande				av	beslut
ligt denna lag, med undantag för			enligt	denna		lag gäller			22 kap.
överklagande enligt andra, tredje			skattebetalningslagen					(1997:483),
eller fjärde stycket gäller bestäm-			med	undantag			för överklagande
melserna	i 22 kap. skattebetal-		enligt andra, tredje eller fjärde
ningslagen (1997:483).			stycket av någon annan än sådan
			utländsk företagare som avses i
Beslut som Skatteverket har fat-			19 kap. 1 §.
			Beslut		som		Skatteverket			har
tat om betalningsskyldighet enligt			fattat om betalningsskyldighet en-
3 kap. 26 b §, i ärende som		rör	ligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1–8 §§			återbetalning			enligt		10 kap.		1–3
och om betalningsskyldighet		och	och 5–8 §§			och om betalnings-
avräkning	enligt 19 kap. 7 §	får	skyldighet		och		avräkning		enligt
överklagas hos Länsrätten i Dalar-			19 kap. 28 §			får överklagas				hos
nas län.			Länsrätten i Dalarnas län.

Beslut som Skatteverket fattat om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § och om ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklagas hos den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av grupphuvud- mannen.

Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräk- ningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med över- klagande av beslut om betalningsskyldighet.

Ett överklagande enligt andra,	Ett överklagande enligt andra,
tredje eller fjärde stycket skall ha	tredje eller fjärde stycket ska ha
kommit in inom två månader från	kommit in inom två månader från
den dag klaganden fick del av be-	den dag klaganden fick del av be-
slutet.	slutet.

Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även överklagas av det all- männa ombudet hos Skatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Skatteverket.

Omprövning

2 §

Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 21 kap. skattebetalnings- lagen (1997:483).

24 Senaste lydelse 2003:1137.

Bilaga 5

294

19 kap. 5 §

Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt skall på begäran av den sökande omprövas, om beslutet inneburit att hans ansökan inte helt har bi- fallits. Detsamma gäller om den sökande begär återbetalning av ytterligare ingående skatt för en period för vilken beslut meddelats.

Bilaga 5

3 §

Ett beslut i en fråga som avser återbetalning av ingående skatt till en utländsk företagare som varken är etablerad i något EG-land eller ansöker om återbetalning i den form som anges i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skatte- betalningslagen (1997:483), ska på begäran av den sökande omprö- vas, om beslutet inneburit att hans ansökan inte helt har bifallits. Det- samma gäller om den sökande be- gär återbetalning av ytterligare in- gående skatt för en period för vil- ken beslut meddelats.

19 kap 6 §25

En fråga som avser återbetalning av ingående skatt får inte omprövas om den har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol.

En begäran om omprövning skall vara skriftlig. Den skall ha kommit in till Skatteverket senast ett år efter utgången av det kalen- derår som den tidigare ansöknin- gen gäller.

25 Senaste lydelse 2003:659.

4 §

En fråga som avser återbetalning av ingående skatt får inte omprö- vas enligt 3 § om den har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Den ska ha kommit in till Skatteverket senast ett år ef- ter utgången av det kalenderår som den tidigare ansökningen gäller.

Verkställighet

5 §

Skatteverket ska utan dröjsmål överlämna ett beslut enligt 19 kap 16 § första stycket 2 b, 17 eller 28 § för indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök- ningsbalken äga rum.

Skattetillägg 6 §

Bestämmelserna om skatte- tillägg i 15 kap. skattebetalnings- lagen (1997:483) gäller också i fråga om uppgifter som lämnas i en ansökan om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.

295

Bilaga 5

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

2. Bestämmelserna i 19 och 20 kap. ska tillämpas på ansökningar om återbetalning av ingående skatt som lämnas in efter den 31 december 2009. Äldre bestämmelser gäller för återbetalningsansökningar som lämnas in före detta datum.

3. Bestämmelserna i 2 kap 7 och 8 §§, 3 kap. 3 §, 8 a kap. 11–12 §§ samt 9 kap. 10 § ska tillämpas för tid från och med den 1 juli 2007.

4. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

296

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Bilaga 5

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)26 dels att 5 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 5 kap. 11 a §, av följande lydelse.

Lydelse enligt lagförslag 1.1 Föreslagen lydelse

5. kap.

11 §27

Tjänster i samband med en akti-	Tjänster som tillhandahålls
vitet som anges i andra stycket, är	någon som inte är näringsidkare i
omsatta inom landet om aktivite-	samband med en aktivitet som an-
ten faktiskt äger rum i Sverige.	ges i andra stycket är omsatta
Detsamma gäller till dessa tjänster	inom landet, om aktiviteten fak-
underordnade tjänster och tjänster	tiskt äger rum i Sverige. Detsam-
som tillhandahålls av den som	ma gäller till dessa tjänster under-
organiserar aktiviteten.	ordnade tjänster och tjänster som
	tillhandahålls av den som organis-
	erar aktiviteten.

Första stycket gäller aktivitet som är

1. kulturell,

2. konstnärlig,

3. idrottslig,

4. vetenskaplig,

5. pedagogisk,

6. av underhållningskaraktär, eller

7. liknande dem som anges i 1–6, såsom mässor och utställningar.

11 a §

En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en näringsidkare är omsatt inom lan- det, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet.

Första stycket gäller evenemang som är

1. kulturella,

2. konstnärliga,

3. idrottsliga,

4. vetenskapliga,

5. pedagogiska,

6. av underhållningskaraktär,

eller

26 Lagen omtryckt 2000:500.

27 Senaste lydelse enligt lagförslag 1.1 i prop. 2008/09:XX.

297

7. liknande dem som anges i 1– Bilaga 5 6, såsom mässor och utställningar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hän- för sig till tiden före ikraftträdandet.

298

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Bilaga 5

Härigenom föreskrivs att det i mervärdesskattelagen (1994:200)28 ska införas nya paragrafer, 5 kap. 15 a och 15 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 a §

En tjänst som avser annan ut- hyrning av transportmedel än som anges i 15 § är omsatt inom lan- det, om

1. den tillhandahålls någon som inte är näringsidkare, och

2. förvärvaren är etablerad, bo- satt eller stadigvarande vistas i Sverige.

En uthyrningstjänst enligt första stycket är dock omsatt utomlands, om

1. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren i ett annat EG-land än Sverige, och

2. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i det EG- landet och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etable- ringsstället.

15 b §

En tjänst som avser annan ut- hyrning av transportmedel än som anges i 15 § är omsatt inom lan- det, om

1. den tillhandahålls någon som inte är näringsidkare,

2. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren i Sverige, och

3. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

28 Lagen omtryckt 2000:500.

299

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som Bilaga 5 hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

300

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483) dels att 3 kap. 1 §, 10 kap. 33–35 och 36 §§ samt 10 a kap. 1 §, ska ha

följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 10 kap. 35 a §, av följan- de lydelse.

	3 kap.
	1 §29
Skatteverket skall registrera	Skatteverket ska registrera

1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala arbetsgivaravgifter,

2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 första stycket 1 och 2 nämnda lag,

3. den som är grupphuvudman,

4. den som har rätt till återbetal-	4. den som utan att omfattas av
ning av ingående mervärdesskatt	19 kap	1 § mervärdesskattelagen
enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdes-	har rätt till återbetalning av in-
skattelagen,	gående	mervärdesskatt	enligt
	10 kap.	9 och 11–13 §§	samma
	lag,

5. den som gör sådant gemenskapsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen,

5.a. en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§ mervärdes- skattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 2, 4 eller 5,

6. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, och

7. den som är skattskyldig enligt

a) lagen (1972:820) om skatt på spel,

b) 4 § första stycket 1 lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

c) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

d) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

e) lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

f) 10, 13 eller 15 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

g) 9, 12, 14 eller 15 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

29 Senaste lydelse 2007:462.

Bilaga 5

301

h) 4 kap. 3, 6, 8 eller 9 §, 12 § första stycket 1 eller 14 § eller 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi,

i) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

j) lagen (1999:673) om skatt på avfall,

k) lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer,

eller

l) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.

Om skatt skall betalas enligt 23 kap. 3 c eller 3 d § av ett om- bud för en generalrepresentation eller av en skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare, skall ombudet respektive represen- tanten registreras i stället för för- säkringsgivaren.

Om skatt ska betalas enligt 23 kap. 3 c eller 3 d § av ett om- bud för en generalrepresentation eller av en skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare, ska ombudet respektive representanten registreras i stället för försäkrings- givaren.

10 kap.

33 §

Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för regist- rering för mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sam- manställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överförin- gar av varor som transporteras mellan EG-länder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får föreskrivas att periodisk samman- ställning skall lämnas även för varuöverföringar för vilka redovis- ningsskyldighet inte föreligger.

Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registre- ring för mervärdesskatt enligt be- stämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sam- manställning lämna uppgifter om:

1. omsättning, förvärv och över- föring av varor som transporteras mellan EG-länder, och

2. omsättning av en tjänst som är skattepliktig i det EG-land där tjänsten är omsatt och förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för förvärvet i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett

gemensamt system för mervärdes- skatt.30

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas. Då får föreskrivas att periodisk samman- ställning ska lämnas även för varu- överföringar för vilka redovis- ningsskyldighet inte föreligger.

30 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0112).

Bilaga 5

302

		34 §31				Bilaga 5
En periodisk	sammanställning		En	periodisk	sammanställning
skall lämnas enligt fastställt for-			ska lämnas enligt fastställt for-
mulär.			mulär.
			En	periodisk	sammanställning
			får	lämnas genom elektronisk
			filöverföring på det sätt som
Skatteverket	får	bestämma att	Skatteverket bestämmer.
			Skatteverket		får	bestämma att
sammanställningen		kan lämnas	sammanställningen			kan lämnas
med hjälp av automatisk databe-			med hjälp av annan automatisk
handling.			databehandling.
		35 §32
Den periodiska sammanställnin-			Den periodiska sammanställnin-
gen skall göras för varje kalender-			gen ska göras för varje kalender-
kvartal.			månad.

35 a §

Skatteverket ska besluta att den periodiska sammanställningen ska göras för varje kalenderkvartal om

1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, och

2. det sammanlagda värdet av omsättning och överföring av varor samt omsättning av tjänster

enligt 33 § 1 och 2 är högst 500 000 kronor exklusive mervär- desskatt för det aktuella kalender- kvartalet eller för något av de fyra föregående kalenderkvartalen.

Ett beslut enligt första stycket upphör att gälla när de angivna förutsättningarna inte längre är uppfyllda.

Om det sammanlagda värdet en- ligt första stycket 2 under ett kvar- tal överstigit 500 000 kronor exk- lusive mervärdesskatt, ska en sam- manställning göras för den eller de månader som förflutit sedan ingången av det kvartalet.

31 Senaste lydelse 2003:664.

32 Senaste lydelse 2004:1156.

303

elektroniska tjänster: sådana tjänster som är elektroniska tjänster enligt 5 kap. 18 § 12 mervärdesskattelagen (1994:200),

36 §33		Bilaga 5
Den periodiska sammanställnin-	Den periodiska sammanställnin-
gen skall lämnas till Skatteverket.	gen ska lämnas till Skatteverket.
Den skall ha kommit in senast den	Den ska ha kommit in senast den
5 i andra månaden efter utgången	20 i månaden efter utgången av
av den period som sammanställ-	den period som sammanställnin-
ningen avser.	gen avser.
	I fall som avses i 35 a § tredje
	stycket ska	sammanställningen
	dock ha kommit in senast den 20 i
	månaden efter utgången av den
	månad då beloppet överskreds.

10 a kap.

1 §34

I detta kapitel förstås med

icke etablerad näringsidkare: en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EG-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EG-land,

elektroniska tjänster: sådana tjänster som är elektroniska tjänster enligt 5 kap. 7 § andra stycket 12 mervärdesskattelagen (1994:200),

motsvarande bestämmelser i ett annat EG-land: bestämmelser som gäller i ett annat EG-land och som har sin grund i bestämmelserna i rå- dets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för en begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatte- ordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg,35

e-handelsdeklaration: en sådan skattedeklaration som är avsedd för redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i detta kapitel.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

2. Om den som är skyldig att lämna den periodiska sammanställningen inkommit till Skatteverket med en begäran om att få lämna sammanställ- ningen för varje kalenderkvartal senast den 15 januari 2010 ska redovis- ningsperioden ett kalenderkvartal tillämpas från och med den 1 januari 2010.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hän- för sig till tiden före ikraftträdandet.

33 Senaste lydelse 2003:664.

34 Senaste lydelse 2003:664.

35 EGT L 128, 15.5.2002, s. 41 (Celex 32002L0038).

304

Förteckning över remissinstanserna avseende prome- Bilaga 6 morian Nya mervärdesskatteregler om omsättnings-

land för tjänster, återbetalning till utländska företagare och periodisk sammanställning

Remissinstanser

Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborg, Länsrätten i Dalarnas län, Bokföringsnämnden, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Data- inspektionen, Statistiska centralbyrån, Tillväxtverket (tidigare Nutek), Regelrådet, FAR SRS, Företagarna, Företagarförbundet Lantbrukarnas riksförbund, Näringslivets Regelnämnd, Svenska Bankföreningen, Sven- ska Handelskammarförbundet (genom Stockholms Handelskammare), Svenska Resebyråföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Redareförening och Sveriges Redovisnings- konsulters Förbund.

Remissinstanser som avstått från att yttra sig

Försäkringsförbundet, Landsorganisationen och Sveriges Akademikers Centralorganisation.

Remissinstanser som inte avhörts

Biluthyrarna Sverige, Branschföreningen Tågoperatörerna, Fria Postope- ratörers Förbund, Posten AB, SJ AB, Svenskt Flyg, Sveriges Hotell- och restaurangföretagare, Sveriges Åkeriföretag och Tjänstemännens Cent- ralorganisation.

Övriga yttranden

Näringslivets skattedelegation för Svenskt Näringsliv och Svenska Han- delskammarförbundet.

305

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)2 dels att 5 kap. 5–8 §§ och 19 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att de två rubrikerna närmast före 5 kap. 9 § samt rubrikerna när- mast före 5 kap. 11 § samt 19 kap. 5, 9, 10 och 11 §§ ska utgå,

dels att nuvarande 5 kap. 4, 9 och 11 §§, 10 kap. 4 § samt 19 kap. 1–8 och 10–15 §§ ska betecknas 5 kap. 8, 3 a och 19 §§, 19 kap. 24 § samt 19 kap. 22, 23, 25 och 26 §§, 20 kap. 3 och 4 §§ samt 19 kap. 28–30 och 34–38 §§,

dels att nya 5 kap. 8 och 19 §§, 19 kap. 22, 23–26, 28–30 och 34–36 §§ samt 20 kap. 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 2, 2 d, 3 och 14 §§, 2 kap. 7 och 8 §§, 2 a kap. 7 §, 3 kap. 3 och 30 d §§, 4 kap. 2 §, 5 kap. 1 och 2 b §§, 6 a kap. 2 §, 8 kap. 9 §, 8 a kap. 11 och 12 §§, 9 kap. 10 §, 9 a kap. 17 §, 9 b kap. 3 och 4 §§, 10 kap. 1, 4 a och 13 §§, 11 kap. 2 §, 20 kap. 1 §, rubrikerna närmast före 10 kap. 13 § och 19 kap. 1 § samt rubriken till 20 kap. ska ha följan- de lydelse,

dels att det i lagen ska införas 46 nya paragrafer, 1 kap. 5 a §, 5 kap. 4– 7 och 9–18 §§, 10 kap. 11 f, 13 a och 13 b §§, 13 kap. 8 c §, 19 kap. 1– 21, 27 och 31–33 §§ och 20 kap. 2, 5 och 6 §§, samt närmast före 5 kap. 4, 5 och 7 §§, 19 kap. 9, 13, 15, 19, 22, 27, 28, 30, 31 och 34 §§ och 20 kap. 1, 2, 5 och 6 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före den nya 5 kap. 3 a § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Undantag från 2, 2 a, 2 b eller 3 §”.

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069). Jfr även rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat (EUT L 44, 20.2.2008, s. 23, Celex 32008L0009).

2 Lagen omtryckt 2000:500.
Senaste lydelse av
5 kap. 6 § 2002:1004	5 kap. 7 § 2004:1155
5 kap. 6 a § 2003:220	5 kap. 7 a § 2002:1004
5 kap. 6 b § 2003:220	5 kap. 8 § 2001:971.

306

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	2 §3

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat

följer av 2–4 c: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning som				anges i	2. för omsättning	som	anges i
1 § första stycket 1 av sådana tjän-					1 § första stycket 1 av sådana tjän-
ster som avses i 5 kap. 7 §, om den					ster som avses i 5 kap. 5 §, om den
som omsätter tjänsten är en ut-					som omsätter tjänsten är en ut-
ländsk företagare och förvärvaren					ländsk företagare och förvärvaren
är en näringsidkare: den som för-					är en näringsidkare eller en juri-
värvar tjänsten,					disk person som inte är närings-
					idkare men är registrerad till mer-
					värdesskatt här: den som förvärvar
3. för omsättning som				anges i	tjänsten,
					3. för omsättning	som	anges i
1 § första stycket 1 av sådana va-					1 § första stycket	1 av	sådana
ror	som avses i		5 kap.	2 c och	varor som avses i 5 kap. 2 c och
2 d §§ eller		av	sådana	tjänster	2 d §§, om den som omsätter varan
som	avses i	5 kap. 5 § tredje			är en utländsk företagare och för-
stycket samt		5 a, 6 a,		6 b och	värvaren är registrerad till mervär-
7 a §§, om den som omsätter varan					desskatt här: den som förvärvar
eller tjänsten är en utländsk före-					varan,
tagare och förvärvaren är registre-
rad till mervärdesskatt här: den
som förvärvar varan eller tjänsten,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan närings- idkare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt här, av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

4 b. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i andra stycket, om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2 i denna paragraf: den som förvärvar tjänsten, om denne är

– en näringsidkare som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhanda- håller sådana tjänster, eller

– en annan näringsidkare som tillhandahåller en näringsidkare som av- ses i första strecksatsen sådana tjänster,

4 c. för annan omsättning som	4 c. för omsättning som anges i
anges i 1 § första stycket 1 än som	1 § första stycket 1 av vara eller
avses i första stycket 2, 3 eller 4 b	av tjänst med anknytning	till
i denna paragraf, i 3 kap. 3 § andra	fastighet som avses i 5 kap.	8 §,
och tredje styckena, i 5 kap. 6 § 1	utom fastighetstjänst som avses i

3 Senaste lydelse 2007:1376.

Bilaga 7

307

eller i 7 kap. 1 § tredje stycket 11, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här: den som för- värvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

4 b i denna paragraf eller 3 kap. Bilaga 7 3 § andra och tredje styckena, om

den som omsätter varan eller tjäns- ten är en utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mer- värdesskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvärvar varan, och

6. för import av varor

a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen,

b) om importen avser en gemenskapsvara eller om varan ska förtullas i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd,

c) om skyldighet att betala tull med anledning av importen uppkom- mer, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, i ett annat EG-land till följd av att ett sådant mellanstatligt enhetstillstånd som avses i 4 kap. 24 § andra stycket tullagen (2000:1281) åberopas: inne- havaren av tillståndet.

Första stycket 4 b gäller

1. sådana tjänster avseende fastighet, byggnad eller anläggning som kan hänföras till

– mark- och grundarbeten,

– bygg- och anläggningsarbeten,

– bygginstallationer,

– slutbehandling av byggnader, eller

– uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare, 2. byggstädning, och

3. uthyrning av arbetskraft för sådana aktiviteter som avses i 1 och 2.

Vid omsättning av en vara eller en tjänst som görs inom landet av en näringsidkare som har ett fast etableringsställe här ska närings- idkaren vid tillämpningen av förs- ta stycket likställas med en ut- ländsk företagare, om omsätt- ningen görs utan medverkan av det svenska etableringsstället.

Med tullskuld och gemenskapsvara förstås detsamma som i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen4.

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

4 EGT L 302, 19.10.1992, s. 1 (Celex 31992R2913).

308

2 d §5		Bilaga 7
Om en utländsk företagare begär	Om en utländsk företagare begär
det, har han rätt att bli skattskyldig	det, har han rätt att bli skattskyldig
för omsättning som annars förvär-	för omsättning som annars förvär-
varen skulle ha varit skattskyldig	varen skulle ha varit skattskyldig
för enligt 2 § första stycket 4 c.	för enligt 2 § första stycket	4 c.
Den utländske företagarens skatt-	Den utländske företagarens skatt-
skyldighet skall därvid gälla för all	skyldighet ska därvid gälla för all
sådan omsättning inom landet.	sådan omsättning inom landet.
	Vid omsättning av en vara eller
	en tjänst som görs inom landet av
	en näringsidkare som har ett fast
	etableringsställe här ska närings-
	idkaren vid tillämpningen av förs-
	ta stycket likställas med en ut-
	ländsk företagare, om omsättnin-
	gen görs utan medverkan av det
	svenska etableringsstället.
Skyldigheten att betala skatt en-	3 §6
	Skyldigheten att betala skatt en-
ligt 1 § vid omsättning inträder när	ligt 1 § vid omsättning inträder när
varan har levererats eller tjänsten	varan har levererats eller tjänsten
har tillhandahållits eller när varan	har tillhandahållits eller när varan
eller tjänsten har tagits i anspråk	eller tjänsten har tagits i anspråk
genom uttag, om inte annat följer	genom uttag, om inte annat följer
av andra stycket eller 3 a–4 §§.	av andra stycket eller 3 a, 3 b, 4
	eller 5 a §.

Om den som omsätter varan eller tjänsten får ersättning helt eller delvis för en beställd vara eller tjänst före den tidpunkt som avses i första stycket, inträder skattskyldigheten när ersättningen inflyter kontant eller på annat sätt kommer den som omsätter varan eller tjänsten till godo. Detta gäller dock endast om omsättningen är skattepliktig när ersättnin- gen kommer den som omsätter varan eller tjänsten till godo.

Med leverans av en vara förstås att varan avlämnas eller att den sänds till en köpare mot postförskott eller efterkrav.

5 a §

Vid förvärv av tjänster som avses i 1 kap. 2 § första stycket 2 inträder skattskyldigheten den 31 december varje år, om

1. tjänsterna tillhandahålls kon- tinuerligt under en tidsperiod som överstiger ett år, och

2. tillhandahållandet inte ger upphov till avräkningar eller be-

5 Senaste lydelse 2006:1031.

6 Senaste lydelse 2007:1376.

309

talningar under tidsperioden. Första stycket gäller inte om

tillhandahållandet av tjänsterna har upphört.

14 §

Med beskattningsår förstås beskattningsår enligt inkomstskattelagen (1999:1229).

Om skatt enligt denna lag hänför sig till en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt inkomstskattelagen, förstås med beskattningsår:

1. kalenderåret, eller

2. räkenskapsåret, om detta är brutet och överensstämmer med vad som anges i 3 kap. bokföringslagen (1999:1078).

I ärenden om återbetalning av ingående skatt till sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § första och andra styckena förstås dock med beskattningsår det kalenderår som ansökan om återbetalning gäller.

2 kap.

7 §7

Med uttag av tjänst förstås även att en skattskyldig i en byggnads- rörelse utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en lägenhet som han innehar med hyresrätt eller bostadsrätt eller en egen fastighet, om han både tillhandahåller tjänster åt andra (byggentreprenader) och utför tjänster på sådana lägenheter eller fastig- heter, och lägenheten eller fastigheten utgör lagertillgång i byggnads- rörelsen enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Detsamma gäller i fråga om tjänster som den skattskyldige utför på en lägenhet eller fastighet som utgör en annan tillgång i byggnadsrörelsen än lagertillgång.

Första stycket gäller

1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll,

och

2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster.

Första stycket gäller inte om tjänsterna hänför sig till en del av lägenheten eller fastigheten, som används i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §.

Första stycket gäller inte om tjänsterna hänför sig till en del av lägenheten eller fastigheten, som används i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.

7 Senaste lydelse 2007:1376.

Bilaga 7

310

Med uttag av tjänst förstås				8 §8		Bilaga 7
				Med uttag av tjänst förstås
vidare att en fastighetsägare utför				vidare att en fastighetsägare utför
sådana tjänster som anges i andra				sådana tjänster som anges i andra
stycket på en egen fastighet som				stycket på en egen fastighet som
utgör tillgång i en yrkesmässig				utgör tillgång i en yrkesmässig
verksamhet som	varken		medför	verksamhet	som varken medför
skattskyldighet eller rätt till återbe-				skattskyldighet eller rätt till återbe-
talning av ingående skatt enligt				talning av ingående skatt enligt
10 kap. 9, 11 eller 12 §. Detta				10 kap. 9,	11, 11 e eller	12 §.
gäller dock endast om de nedlagda				Detta gäller dock endast om de
lönekostnaderna	för	tjänsterna		nedlagda	lönekostnaderna	för
under beskattningsåret		överstiger		tjänsterna under beskattningsåret
300 000 kronor,	inräknat		skatter	överstiger	300 000 kronor,	inräk-
och avgifter som grundas på löne-				nat skatter och avgifter som grun-
kostnaderna.				das på lönekostnaderna.
Första stycket gäller utförande av

1. bygg- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll,

2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga

tjänster, och

3. lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan fastighetsskötsel.

Vad som sägs i första stycket			Vad som sägs i första stycket
gäller också hyresgäst och bo-			gäller också hyresgäst och bo-
stadsrättshavare som utför sådana			stadsrättshavare som utför sådana
tjänster som anges i andra stycket			tjänster som anges i andra stycket
1 och 2 på en lägenhet som han			1 och 2 på en lägenhet som han
innehar	med	hyresrätt eller	innehar	med	hyresrätt eller
bostadsrätt, om lägenheten innehas			bostadsrätt, om lägenheten innehas
i en yrkesmässig verksamhet som			i en yrkesmässig verksamhet som
varken	medför	skattskyldighet	varken	medför	skattskyldighet
eller rätt till återbetalning av			eller rätt till återbetalning av
ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11			ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11,
eller 12 §.			11 e eller 12 §.

Om en fastighet ägs eller en hyresrätt eller bostadsrätt innehas av en näringsidkare som ingår i en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6. a kap. 1 § ska gruppen anses som fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättshavare vid tillämpning av denna paragraf.

8 Senaste lydelse 2008:1344.

311

	2 a kap.		Bilaga 7
		7 §9
En vara skall anses	förvärvad	En vara ska anses	förvärvad
enligt 2 § 3, om		enligt 2 § 3, om

– den som för över varan bedriver yrkesmässig verksamhet i ett annat EG-land,

– överföringen görs för denna verksamhet, och

– överföringen görs genom att varan transporteras från det EG-landet till Sverige av den som bedriver verksamheten eller för dennes räkning.

En vara skall inte anses förvär- vad enligt 2 § 3, om överföringen

En vara ska inte anses förvärvad enligt 2 § 3, om överföringen

1. görs för omsättning på fartyg, luftfartyg eller tåg under färd med avgångsplats i ett EG-land och ankomstplats i ett annat EG-land,

2. utgör ett led i omsättningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjänsten avser arbete i Sverige på den överförda varan, om transporten av varan avslutas i Sverige och varan, sedan arbetet utförts, skickas tillbaka till näringsidkaren i det EG-land som varan ursprung- ligen överförts från,

3. görs för att den överförda va- ran skall användas för omsättnin- gen av tjänster i Sverige och varan därför skall användas tillfälligt här i landet,

4. görs för att den överförda varan tillfälligt, högst två år, skall användas i Sverige, under förut- sättning att motsvarande import skulle ha varit skattefri här i landet enligt vad som gäller för temporär import från ett icke medlemsland,

5. görs för sådan omsättning

som anges i 5 kap. 9 § eller i 3 kap. 30 a §,

3. görs för att den överförda va- ran ska användas för omsättningen av tjänster i Sverige och varan där- för ska användas tillfälligt här i landet,

4. görs för att den överförda varan tillfälligt, högst två år, ska användas i Sverige, under förut- sättning att motsvarande import skulle ha varit skattefri här i landet enligt vad som gäller för temporär import från ett icke medlemsland,

5. görs för sådan omsättning

som anges i 5 kap. 3 a § eller i 3 kap. 30 a §,

6. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 § första stycket 2 eller 4, eller

7. görs för sådan omsättning som anges i 5 kap. 2 c eller 2 d §.

När någon av de förutsättningar som anges i andra stycket inte längre föreligger, skall varorna an- ses ha överförts enligt reglerna i första stycket.

När någon av de förutsättningar som anges i andra stycket inte längre föreligger, ska varorna an- ses ha överförts enligt reglerna i första stycket.

9 Senaste lydelse 2004:1155.

312

3 kap.	Bilaga 7
3 §10
Undantaget enligt 2 § omfattar inte

1. upplåtelse eller överlåtelse av verksamhetstillbehör,

2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan sam- band med överlåtelse av marken,

3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverknings- rätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller andra natur- produkter samt rätt till jakt, fiske eller bete,

4. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplå- telse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,

5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,

6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av flygplatser,

7. upplåtelse av förvaringsboxar,

8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på fastigheter,

9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark,

10. upplåtelse för trafik av väg, bro eller tunnel samt upplåtelse av spåranläggning för järnvägstrafik,

11. korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning,

och

12. upplåtelse av terminalanläggning för buss- och tågtrafik till trafik- operatörer.

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande använd- ning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11 eller 12 § helt eller del- vis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet. Uthyrning till staten, en kommun eller ett kommunalför- bund är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksam- het som inte medför sådan skyl- dighet eller rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun eller ett kom- munalförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kommunen eller kommunalförbundet för använd- ning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun eller ett kommunalför- bund och som inte medför skatt-

10 Senaste lydelse 2007:1376.

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande använd- ning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § helt eller delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet. Uthyrning till staten, en kommun eller ett kommunalför- bund är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksam- het som inte medför sådan skyl- dighet eller rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun eller ett kom- munalförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kommunen eller kommunalförbundet för använd- ning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun eller ett kommunalför- bund och som inte medför skatt-

313

skyldighet eller rätt till återbetal- ning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11 eller 12 § eller om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Vad som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

Andra stycket tillämpas också

skyldighet eller rätt		till återbetal- Bilaga 7
ning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e
eller	12 § eller om	uthyrningen
avser	stadigvarande	bostad. Vad

som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

1. vid uthyrning i andra och tredje hand,

2. vid bostadsrättshavares upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet som innehas med bostadsrätt, och

3. när en byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet uppförs eller genomgår omfattande till- eller ombyggnad i syfte att anläggningen helt eller delvis ska kunna hyras ut för sådan verksamhet som avses i andra stycket.

I 9 kap. finns särskilda bestämmelser om skattskyldighet för sådan ut- hyrning, bostadsrättsupplåtelse och upplåtelse av nyttjanderätt som anges i andra och tredje styckena.

30 d §

Från skatteplikt undantas ge-	Från skatteplikt undantas ge-
menskapsinterna förvärv som görs	menskapsinterna förvärv som görs
av utländska företagare om rätt till	av utländska företagare om rätt till
återbetalning enligt 10 kap. 1–4 §§	återbetalning enligt 10 kap. 1–3
av hela skatten med anledning av	och 13–13 b §§ av hela skatten
förvärvet skulle ha förelegat.	med anledning av förvärvet skulle
	ha förelegat.

Från skatteplikt undantas även gemenskapsinterna förvärv som görs under sådana förutsättningar att rätt till återbetalning skulle föreligga enligt 10 kap. 6 och 7 §§.

4 kap.

2 §

Även om en arbetsgivares verk- samhet i övrigt inte medför vare sig skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt en- ligt 10 kap. 9–13 §§, räknas till yrkesmässig verksamhet som med- för skattskyldighet sådana serve- ringstjänster som består av tillhan- dahållande av kost åt personalen, om marknadsvärdet av tjänsterna för beskattningsåret överstiger 30 000 kronor.

Även om en arbetsgivares verk- samhet i övrigt inte medför vare sig skattskyldighet eller rätt till återbetalning av ingående skatt en- ligt 10 kap. 9–13 §§, räknas till yrkesmässig verksamhet som med- för skattskyldighet sådana restau- rang- eller cateringtjänster som består av tillhandahållande av kost åt personalen, om marknadsvärdet av tjänsterna för beskattningsåret överstiger 30 000 kronor.

5 kap.

1 §

I2–8 §§ finns bestämmelser om i vilka fall en omsättning skall anses som en omsättning inom landet. All annan omsättning anses

I 2–16 §§ och 9 b kap. 4 § första
stycket finns bestämmelser om i
vilka fall en omsättning ska anses
som en omsättning inom landet.	314

som omsättning utomlands.				All annan omsättning		anses		som	Bilaga 7
I 9 och 11 §§ finns bestämmel-				omsättning utomlands.
				I 3 a och 19 §§ finns bestämmel-
ser om i vilka fall en omsättning				ser om i vilka fall en omsättning
som enligt någon av 2–8 §§ anses				som enligt någon av 2–16 §§ anses
som en omsättning inom landet				som en omsättning inom landet
ändå skall anses som en omsätt-				ändå ska anses som en omsättning
ning utomlands.				utomlands.
Omsättning på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik i andra fall än som
anges i 2 b § räknas aldrig som omsättning inom landet.
En vara som omsätts på fartyg,				2 b §
				En vara som omsätts på fartyg,
luftfartyg eller tåg under del av en				luftfartyg eller tåg under den del
passagerartransport		mellan	EG-	av en persontransport som genom-
länder, skall anses omsatt i Sve-				förs inom EG, ska anses omsatt i
rige om avreseorten är belägen i				Sverige om avgångsorten är be-
Sverige.				lägen i Sverige.
Med del av en passagerartran-				Med del av en persontransport
sport mellan EG-länder avses den				som genomförs inom EG avses den
del av passagerartransporten som				del av en persontransport som
utan uppehåll utanför EG utförs				utan uppehåll utanför EG utförs
mellan avreseorten och ankomst-				mellan	avgångsorten			och
orten.	avreseorten			ankomstorten.
Med		avses	den	Med	avgångsorten	avses		den
första orten för påstigning av				första orten för påstigning av pas-
passagerare inom EG. Detta gäller				sagerare inom EG. Detta gäller
även om en del av transporten				även om en del av transporten
dessförinnan utförts utanför EG.				dessförinnan utförts utanför EG.
Med	ankomstorten	avses	den	Med	ankomstorten	avses		den
sista orten för avstigning av passa-				sista orten för avstigning av passa-
gerare inom EG i fråga om passa-				gerare inom EG för passagerare
gerare som steg på inom EG. Detta				som stigit på inom EG. Detta gäl-
gäller även om en del av trans-				ler även om en del av transporten
porten därefter utförs utanför EG.				därefter utförs utanför EG.
För en resa tur och retur gäller				För en resa tur och retur gäller
att återresan skall anses som en fri-				att återresan ska anses som en fri-
stående transport.				stående transport.
				Näringsidkare
				4 §
				Vid	tillämpningen av		5–19 §§
				ska en
				1. näringsidkare som			även	be-
				driver verksamhet som inte inne-
				fattar sådan omsättning som anges
				i 2 kap. eller som inte är yrkes-
				mässig enligt 4 kap. 1 eller				7 §,
				anses vara en näringsidkare för
				alla tjänster som denne förvärvar,					315

2. juridisk person som inte är Bilaga 7 näringsidkare men som är regist-

rerad till mervärdesskatt, anses vara en näringsidkare.

Huvudregler

5 §

En tjänst som tillhandahålls en näringsidkare som agerar i denna egenskap är omsatt inom landet, om näringsidkaren antingen har sätet för sin ekonomiska verksam- het i Sverige eller har ett fast etab- leringsställe här i landet och tjänsten tillhandahålls detta. Om näringsidkaren varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etableringsställe är tjänsten omsatt inom landet, om näringsid- karen är bosatt eller stadigvaran- de vistas i Sverige.

En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls ett fast etableringsställe som näringsidkaren har utomlands.

6 §

En tjänst som tillhandahålls nå- gon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om den som tillhandahåller tjänsten antingen har sätet för sin ekonomiska verk- samhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här i landet från vilket tjänsten tillhandahålls. Om den som tillhandahåller tjänsten varken här eller utomlands har ett sådant säte eller fast etablerings- ställe är tjänsten omsatt inom landet, om denne är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige.

En tjänst är dock inte omsatt inom landet om den tillhandahålls från ett fast etableringsställe utomlands.

316

4 §

Tjänster som avser en fastighet är omsatta inom landet, om fastig- heten är belägen i Sverige.

Förmedling av en tjänst som avser en viss fastighet skall anses som en tjänst som avser fastig- heten.

Undantag från huvudreglerna

7 §

En förmedlingstjänst som till- handahålls någon som inte är näringsidkare är omsatt inom lan- det, om

1. tjänsten utförs för någon an- nans räkning i dennes namn, och

2. den omsättning som tjänsten avser görs inom landet enligt den- na lag.

8 §

En tjänst med anknytning till en fastighet är omsatt inom landet, om fastigheten är belägen i Sve- rige.

9 §

En varu- eller persontransport- tjänst är omsatt inom landet om transporten i sin helhet äger rum i Sverige, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §.

Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhanda- hålls en näringsidkare.

Befordran av brev i postverk- samhet som avses i 3 § postlagen (1993:1684) ska anses som en om- sättning inom landet.

10 §

En gemenskapsintern varutrans- porttjänst som tillhandahålls nå- gon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om avgångs- orten är belägen i Sverige.

Med gemenskapsintern varu- transport avses en transport av varor där avgångs- och ankomst- orten är belägna i två olika EG- länder.

Med avgångsorten avses den ort där transporten av varorna fak-

Bilaga 7

317

tiskt inleds, utan hänsyn till det Bilaga 7 avstånd som tillryggalagts till den

plats där varorna befinner sig. Med ankomstorten avses den ort

där transporten av varorna fak- tiskt avslutas.

11 §

Tjänster i samband med en akti- vitet som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktivite- ten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten.

Första stycket gäller en aktivitet som är

1. kulturell,

2. konstnärlig,

3. idrottslig,

4. vetenskaplig,

5. pedagogisk,

6. av underhållningskaraktär,

eller

7. liknande dem som anges i 1– 6, såsom mässor och utställningar.

12 §

Tjänster med anknytning till transportverksamhet såsom last- ning, lossning, godshantering och liknande tjänster som tillhanda- hålls någon som inte är näringsid- kare, är omsatta inom landet om de fysiskt utförs i Sverige. Detsam- ma gäller tjänster i form av värde- ring av eller arbeten på en vara som är lös egendom.

13 §

En restaurang- eller catering- tjänst är omsatt inom landet, om den fysiskt utförs i Sverige och inte annat följer av 1 § tredje stycket eller 14 §.

318

Bilaga 7

14 §

En restaurang- eller catering- tjänst som fysiskt utförs ombord på tåg under den del av en person- transport som genomförs inom EG är omsatt inom landet, om av- gångsorten är belägen i Sverige.

Vid tillämpningen av första stycket gäller vad som föreskrivs i 2 b § andra till femte styckena.

15 §

En tjänst i form av korttidsut- hyrning av transportmedel är om- satt inom landet om transport- medlet faktiskt ställs till förvär- varens förfogande i Sverige.

Med korttidsuthyrning avses att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhän- gande period om högst

1. 30 dagar, eller

2. 90 dagar, när det gäller far-

tyg.

16 §

Tjänster som anges i 18 § och som tillhandahålls från ett land utanför EG och som förvärvas av någon som inte är en närings- idkare, är omsatta inom landet om tjänsterna

1. förvärvas här eller i fråga om tjänster som anges i 18 § 12 förvärvas här eller i ett annat land, och förvärvaren är etable- rad, bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller

2. förvärvas av någon som är etablerad, bosatt eller stadigva- rande vistas i ett annat EG-land eller i ett land utanför EG samt utgör sådana tjänster som anges i 18 § 10 eller 11 och tjänsterna tillgodogörs inom landet genom ett elektroniskt kommunikationsnät med fast anslutning här.

319

17 §

Tjänster som anges i 18 § och som förvärvas i ett land utanför EG av någon som inte är en näringsidkare i det landet, är om- satta utomlands även om de till- handahålls härifrån.

18 §

Bestämmelserna i 16 och 17 §§ ska tillämpas på följande tjänster:

1. överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätter, patenträttigheter, licensrättigheter, varumärkesrät- tigheter och liknande rättigheter,

2. reklam- och annonserings- tjänster,

3. konsulttjänster, produktut- veckling, projektering, ritning, konstruktion, juristtjänster, revi- sorstjänster, skrivtjänster, över- sättningstjänster och liknande tjänster,

4. automatisk databehandling samt utarbetande av system eller program för automatisk data- behandling,

5. tillhandahållande av informa-

tion,

6. bank- och finansieringstjäns- ter utom uthyrning av förvarings- utrymmen, samt försäkrings- och återförsäkringstjänster,

7. tillhandahållande av arbets- kraft,

8. uthyrning av andra varor som är lös egendom än transportmedel,

9. förpliktelser att helt eller del- vis avstå från att utnyttja en sådan rättighet som anges i 1 eller från att utöva en viss verksamhet,

10. telekommunikationstjänster, varmed förstås dels tjänster som avser överföring, sändning eller mottagning av signaler, skrift, bilder och ljud eller information i övrigt med hjälp av tråd, radio eller optiska eller andra elektro- magnetiska medel, dels tjänster som avser överlåtelse eller upplå-

Bilaga 7

320

	telse av rättighet att utnyttja kapa- Bilaga 7
	citet för sådan överföring, sänd-
	ning eller mottagning,
	11. radio- och			televisionssänd-
	ningar,
	12. elektroniska			tjänster,		såsom
	tillhandahållande av
	a) webbplatser			och	härbärge-
	ring av sådana samt distansunder-
	håll av programvara och utrust-
	ning,
	b) programvara			och		upp-
	datering av denna,
	c) bilder, texter			och	uppgifter
	samt databasåtkomst,
	d) musik, filmer och spel, inbe-
	gripet hasardspel och spel om
	pengar, samt politiska, kulturella,
	konstnärliga,		idrottsliga,			veten-
	skapliga	eller		underhållnings-
	betonade sändningar eller evene-
	mang, och
	e) distansundervisning,
	13. tillträde		till distributions-
	system för naturgas och el samt
	transport	och	överföring			genom
	dessa system och tillhandahåll-
	ande av andra tjänster som är
	direkt kopplade till dessa tjänster.
11 §	19 §11
En omsättning av tjänster enligt	En omsättning av tjänster enligt
någon av 4–8 §§ anses som omsät-	någon av 4–18 §§ anses som om-
tning utomlands då det är fråga	sättning utomlands då det är fråga
om:	om:

1. tjänster som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik, inräknat upplåtelse av hamnar eller flygplatser, eller tjänster som avser utrustning eller andra varor för användning på sådana fartyg eller luftfartyg,

2 a. lastning, lossning eller and-	2. lastning, lossning, transport
ra tjänster i godsterminal-, hamn-	eller andra tjänster i samband med
eller flygplatsverksamhet, om tjän-	export eller import av varor som
sterna avser varor från eller till ett	omfattas av 9 c kap. 1 §,
land utanför EG,
2 b. transport eller annan tjänst
inom landet som avser varor som
en speditör eller fraktförare till-
handahåller en utländsk upp-
dragsgivare i ett land utanför EG i

11 Senaste lydelse av tidigare 5 kap. 11 § 2002:1004.

321

samband med import eller export av varan,

3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EG och egendomen efter det att arbe- tet utförts, transporteras ut ur EG av den som tillhandahåller tjäns- terna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning, och

4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning i dennes namn, när om- sättningen av dessa anses som en omsättning utanför EG antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 9 §.

3. tjänster som består av arbete på lös egendom, om egendomen förvärvats eller importerats för att undergå sådant arbete inom EG och egendomen efter det att arbe- tet utförts, transporteras ut ur EG av den som tillhandahåller tjäns- terna, eller av kunden om denne inte är etablerad inom landet eller för någonderas räkning,

4. förmedling av varor eller tjänster som görs för någon annans räkning i dennes namn, när om- sättningen av dessa anses som en omsättning utanför EG antingen enligt 1 § första stycket eller enligt förevarande paragraf eller 3 a §, och

5. en varutransporttjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjänsten tillhandahålls en närings- idkare och den uteslutande nyttjas eller på annat sätt tillgodogörs utanför EG.

6 a kap.

2 §

I en mervärdesskattegrupp får endast ingå

1. näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsätt- ningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och

2. näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla närings- idkare som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller

3. näringsidkare som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskatte- lagen

I en mervärdesskattegrupp får	I en mervärdesskattegrupp får
endast ingå en näringsidkares fasta	endast ingå en näringsidkares fasta
driftställe i Sverige.	etableringsställe i Sverige.

Näringsidkare som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp.

8 kap.

9 §

Avdrag får inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till 1. stadigvarande bostad om inte annat följer av 10 §,

Bilaga 7

322

Vid överlåtelse av fastighet i annat fall än som avses i 11 § ska förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt, under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Vad nu sagts gäller dock inte om över- låtaren och förvärvaren har träffat avtal om att överlåtaren ska jämka.

Om förvärvaren övertar rättighet och skyldighet att jämka ska överlåtaren inte till följd av över-

2. utgifter för representation och liknande ändamål för vilka den skatt- skyldige inte har rätt att göra avdrag vid inkomsttaxeringen enligt 16 kap.

2 § inkomstskattelagen (1999:1229),
3. förvärv av varor för försälj-	3. förvärv av varor för försälj-
ning från fartyg i de fall som avses	ning från fartyg i de fall som avses
i 5 kap. 9 § tredje stycket, eller	i 5 kap. 3 a § tredje stycket, eller

4. kostnader vid uttag av tjänst där beskattningsunderlaget beräknats enligt 7 kap. 5 § andra stycket.

I 9 a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av rätten

till avdrag för ingående skatt.
8 a kap.
Vid överlåtelse av investerings-	11 §
	Vid överlåtelse av investerings-
varor, utom sådana som omfattas	varor, utom sådana som omfattas
av frivillig skattskyldighet, i sam-	av frivillig skattskyldighet, i sam-
band med att verksamhet överlåts	band med att verksamhet överlåts
eller vid fusion eller liknande för-	eller vid fusion eller liknande för-
farande, skall förvärvaren överta	farande,	ska	förvärvaren	överta
överlåtarens rättighet och skyldig-	överlåtarens rättighet och skyldig-
het att jämka avdrag för ingående	het att jämka avdrag för ingående
skatt. Detta gäller dock endast un-	skatt. Detta gäller dock endast un-
der förutsättning att förvärvaren är	der förutsättning att förvärvaren är
skattskyldig enligt denna lag eller	skattskyldig enligt denna lag eller
har rätt till återbetalning enligt	har rätt	till	återbetalning	enligt
10 kap. 9, 11 eller 12 §.	10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.

När en näringsidkare inträder i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap., övertar gruppen dennes rättighet och skyldighet att jämka. När en näringsidkare utträder ur en sådan grupp övertar näringsidkaren gruppens rättighet och skyldighet att jämka ingående skatt hänförlig till näringsidkarens investeringsvaror.

12 §12 Vid överlåtelse av fastighet i

annat fall än som avses i 11 § skall förvärvaren överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt, under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig enligt denna lag eller har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §. Vad nu sagts gäller dock inte om överlåtaren och förvärvaren har träffat avtal om att överlåtaren skall jämka.

Om förvärvaren övertar rättighet och skyldighet att jämka skall överlåtaren inte till följd av över-

12 Senaste lydelse 2003:1134.

Bilaga 7

323

låtelsen jämka avdrag för ingående skatt. Vad nu sagts gäller dock inte jämkning på grund av ändringar som inträffat under överlåtarens innehavstid.

Överlåtaren skall fullgöra skyl- dighet att jämka som uppstått på grund av att förvärvaren ändrat användningen av fastigheten eller överlåtit den

låtelsen jämka avdrag för ingående skatt. Vad nu sagts gäller dock inte jämkning på grund av ändringar som inträffat under överlåtarens innehavstid.

Överlåtaren ska fullgöra skyl- dighet att jämka som uppstått på grund av att förvärvaren ändrat användningen av fastigheten eller överlåtit den

1. om överlåtaren dragit av ingående skatt och inte tagit upp den i sådan handling som avses i 15 §, eller

2. om överlåtaren inte lämnat uppgift om handling som avses i 16 §.

9 kap.

10 §

Jämkning skall ske när frivillig	Jämkning ska ske när frivillig
skattskyldighet upphör enligt 6 §.	skattskyldighet upphör enligt 6 §.
Jämkning skall dock inte ske om	Jämkning ska dock inte ske om

1. den frivilliga skattskyldigheten upphör enligt 6 § första stycket 2,

eller
2. fastighetsägaren övergår till	2. fastighetsägaren övergår till
att använda fastigheten i en annan	att använda fastigheten i en annan
verksamhet som medför skattskyl-	verksamhet som medför skattskyl-
dighet enligt denna lag eller rätt	dighet enligt denna lag eller rätt
till återbetalning enligt 10 kap. 9,	till återbetalning enligt 10 kap. 9,
11 eller 12 §.	11, 11 e eller 12 §.
9 a kap.
Att en omsättning av en vara i	17 §
	Att en omsättning av en vara i
vissa fall anses som en omsättning	vissa fall anses som en omsättning
utomlands föreskrivs i 5 kap. 9 §.	utomlands föreskrivs i 5 kap.
	3 a §.

9 b kap.

3 §

Omsättning av resetjänsten med- för inte rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo. Sådan ingående skatt ger inte heller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–4 §§.

Omsättning av resetjänsten med- för inte rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo. Sådan ingående skatt ger inte heller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§.

Bilaga 7

324

4 §13

Bilaga 7

Omsättning av resetjänsten om- fattas av 5 kap. 8 § om inte annat följer av andra stycket.

Om resebyrån som ett led i om- sättningen av resetjänsten förvär- vat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EG, skall rese- tjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 11 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre närings- idkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EG, gäller bestämmelserna i 5 kap. 11 § 4 en- dast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EG.

En resetjänst är omsatt inom landet om resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksam- het i Sverige eller har ett fast etab- leringsställe här från vilket till- handahållandet görs, om inte an- nat följer av andra stycket.

Om resebyrån som ett led i om- sättningen av resetjänsten förvär- vat varor och tjänster som en annan näringsidkare tillhandahållit resebyrån utanför EG, ska rese- tjänsten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om förvärven avser varor och tjänster som den andre närings- idkaren tillhandahållit resebyrån både inom och utanför EG, gäller bestämmelserna i 5 kap. 19 § 4 en- dast för den del av omsättningen av resetjänsten som avser varor och tjänster tillhandahållna utanför EG.

10 kap.

1 §14

En utländsk företagare har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt under förutsättning att

1. den ingående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands,

2. omsättningen, i det fall den görs inom EG, är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt motsvarande den som avses i 11 eller 12 § i det land där omsättningen görs, och

3. omsättningen skulle ha varit skattepliktig eller skulle ha medfört rätt enligt 11 eller 12 § till återbetalning om omsättningen gjorts här i landet.

Rätt till återbetalning föreligger även för ingående skatt som avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c om omsättningen är skattepliktig eller medför återbetalningsrätt enligt 11 eller 12 §.

Rätten till återbetalning enligt första och andra styckena gäller dock inte om den ingående skatten avser förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10,

13 Senaste lydelse 2002:1004.

14 Senaste lydelse 2006:1031.

325

Rätten till återbetalning enligt 1–3, 4 a, 9 och 11–12 §§ omfattar endast sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill enligt denna lag om verksamheten hade medfört

Vad som föreskrivs i 3 § gäller också för den som har rätt till återbetalning enligt första stycket.

11 f §

En näringsidkare som enligt 1 kap. 2 § tredje stycket likställs med en utländsk företagare har rätt till återbetalning av ingående skatt som avser förvärv eller im- port som hänför sig till omsättning inom landet för vilken förvärvaren är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4 eller 4 c.

Gemensamma bestämmelser för återbetalning

Den som redovisar mervärdes- skatt enligt bestämmelserna i 10 a kap. skattebetalningslagen (1997:483) för elektroniska tjän- ster eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EG- land har på ansökan rätt till återbetalning av ingående skatt av- seende förvärv eller import som hänför sig till omsättning av de elektroniska tjänsterna i Sverige.

15 eller 16 §.

Bilaga 7

4 a §15 Den som redovisar mervärdes-

skatt enligt bestämmelserna i 10 a kap. skattebetalningslagen (1997:483) för elektroniska tjän- ster eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EG- land har på ansökan rätt till åter- betalning av ingående skatt av- seende förvärv eller import som hänför sig till omsättning av de elektroniska tjänsterna i Sverige, om inte annat följer av tredje stycket.

Vad som föreskrivs i 3 och 4 §§ gäller också för den som har rätt till återbetalning enligt första stycket.

Rätten till återbetalning enligt första stycket gäller dock inte om den ingående skatten avser förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 15 eller 16 §.

Gemensamma bestämmelser för återbetalning enligt 9–12 §§

13 §16 Rätten till återbetalning enligt

9–12 §§ omfattar inte ingående skatt avseende förvärv eller import som omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10,

15 Senaste lydelse 2003:220.

16 Senaste lydelse 2002:1004.

326

15 eller 16 §.	skattskyldighet och, i fall som av-
	ses i 9 §, omsättning hade före-
	kommit.
	13 a §
	Om en utländsk företagare som
	omfattas av 19 kap. 1 § utför både
	transaktioner som medför och inte
	medför rätt till avdrag av in-
	gående skatt i EG-landet där
	denne är etablerad, omfattar rät-
	ten till återbetalning enligt 10 kap.
	1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt
	som hänför sig till transaktionerna
	som medför avdragsrätt i enlighet
	med tillämpningen av artikel 173 i
	rådets direktiv 2006/112/EG av
	den 28 november 2006 om ett
	gemensamt system för mervärdes-
	skatt17 i etableringslandet.
	13 b §
	En utländsk företagares rätt till
	återbetalning	enligt detta	kapitel
	gäller inte belopp som betecknats
	som mervärdesskatt i en faktura
	eller liknande handling
	1. utan att vara sådan skatt en-
	ligt denna lag,
	2. om beloppet hänför sig till en
	omsättning av varor som		enligt
	3 kap. 30 a § första stycket 1 eller
	2 eller andra eller fjärde stycket är
	undantagen från skatteplikt, eller
	3. om beloppet hänför sig till en
	omsättning	utomlands	enligt
	5 kap. 3 a § första stycket 3.

11 kap.

2 §18

Skyldighet att utfärda faktura föreligger inte för omsättningar som avses i 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11 eller 11 a §, 19 § första stycket 1, 20 §, 23 § 2, 3 eller 5 eller 23 a §. Sådan skyldighet föreligger inte heller för personbefordran som an-

Skyldighet att utfärda faktura föreligger inte för omsättningar som avses i 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11 eller 11 a §, 19 § första stycket 1, 20 §, 23 § 2, 3 eller 5 eller 23 a §. Sådan skyldighet föreligger inte heller för personbefordran som av-

17 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0112).

18 Senaste lydelse 2003:1134.

Bilaga 7

327

ses omsatt utomlands enligt 5 kap. 5 § första stycket.

ses i 5 kap. 9 § första stycket när Bilaga 7 tjänsten anses omsatt utomlands

enligt 5 kap. 1 § första stycket.

13 kap.

8 c §

	Omsättning av tjänster som om-
	fattas av uppgiftsskyldigheten en-
	ligt 10 kap. 33 § första stycket 2
	skattebetalningslagen (1997:483)
	ska redovisas för den redovis-
	ningsperiod under vilken skattskyl-
	dighet för motsvarande omsättning
	inom landet inträder enligt 1 kap.
	3 och 5 a §§
	19 kap.
Återbetalning	till utländska Återbetalning till vissa utländ-
företagare	ska företagare som är etablerade
	i andra EG-länder

1 §

För att få återbetalning av in- gående skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska en utländsk före- tagare som är etablerad i ett annat EG-land, och som inte har omsatt några varor eller tjänster i Sverige under återbetalningsperioden en- ligt 6 §, ansöka om detta hos Skatteverket via den elektroniska portal som inrättats härför av det EG-land som företagaren är etab- lerad i.

Trots vad som sägs i första stycket om omsättning i Sverige får företagaren under återbetal- ningsperioden inom landet ha om- satt

1. transporttjänster eller stöd- tjänster till dessa som är undan- tagna från skatteplikt enligt 3 kap. 21 § första stycket 4, 30 a § tredje stycket, 30 e, 31, 31 a eller 32 § eller 9 c kap. 1 §, eller

2. varor eller tjänster som köpa-

ren är skattskyldig för	enligt
1 kap. 2 § första stycket 2, 3, 4, 4 b
eller 4 c.
En utländsk företagare	som är	328

etablerad i ett annat EG-land och som är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4, 5 eller 5 a skattebetalningslagen (1997:483), ska dock ansöka om sådan återbe- talning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 34–36 §§.

2 §

En ansökan om återbetalning ska innehålla

1. nödvändiga identifikations- uppgifter,

2. en beskrivning av sökandens affärsverksamhet för vilken varor- na och tjänsterna förvärvats,

3. uppgift om vilken återbetal- ningsperiod den avser,

4. en förklaring från sökanden att denne under återbetalnings- perioden inom landet inte har om- satt några andra varor eller tjäns- ter än sådana som anges i 1 § andra stycket, och

5. för varje faktura eller import- dokument uppgift om

a) beskattningsunderlaget och mervärdesskattebeloppet,

b) den ingående skatt för vilken rätt till återbetalning föreligger enligt 10 kap. 1–3, 11, 12 och 13– 13 b §§ uttryckt i svenska kronor, och

c) den avdragsgilla andel som beräknats i enlighet med tillämp- ningen av artikel 173 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt i EG- landet där sökanden är etablerad, om sökanden utför transaktioner som medför respektive inte medför rätt till avdrag av ingående skatt. Den avdragsgilla andelen ska ut- tryckas som ett procenttal.

I ansökan ska de förvärvade va- rornas och tjänsternas art för varje faktura eller importdoku- ment beskrivas med koder.

Bilaga 7

329

Regeringen eller den myndighet Bilaga 7 som regeringen bestämmer med-

delar föreskrifter om de identifika- tionsuppgifter och koder som anges i första och andra styckena. Detsamma gäller vilka språk som får användas av sökanden i en

återbetalningsansökan eller	när
uppgifter lämnas enligt 10	och
11 §§.

3 §

En ansökan om återbetalning ska avse

1. köp av varor eller tjänster

a) som fakturerats under åter- betalningsperioden, om redovis- ningsskyldigheten för skatten in- trätt före eller vid tidpunkten för faktureringen, eller

b) för vilka redovisningsskyldig- heten inträtt under återbetalnings- perioden, om köpen har fakture- rats innan redovisningsskyldighe- ten har inträtt, eller

2. import av varor under åter- betalningsperioden.

Utöver de transaktioner som an- ges i första stycket får ansökan även avse fakturor eller import- dokument som inte omfattas av en tidigare ansökan och som gäller transaktioner som genomförts un- der kalenderåret i fråga.

4 §

Sökanden ska på elektronisk väg lämna ytterligare uppgifter av- seende var och en av de koder som följer av 2 § och används för att beskriva varornas eller tjänsternas art, i den utsträckning sådana uppgifter behövs på grund av

1. begränsningar av avdrags- rätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §, eller

2. vad som föreskrivs i lagen (2000:142) om avtal med Dan- mark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öre-

sund.

330

Bilaga 7

5 §

Sökanden ska lämna en redogö- relse för sin affärsverksamhet med hjälp av de harmoniserade koder som fastställts i enlighet med arti- kel 34a.3 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administ- rativt samarbete i fråga om mer- värdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/9219.

6 §

En ansökan om återbetalning ska avse en period om minst tre på varandra följande kalendermåna- der under ett kalenderår och högst ett kalenderår. En ansökan som avser tiden till utgången av ett kalenderår får omfatta kortare tid än tre månader.

7 §

Om en ansökan om återbetal- ning avser en återbetalningsperiod som inte är ett kalenderår men är minst tre kalendermånader, ska det sökta beloppet vara minst 4 000 kronor.

Avser ansökan perioden ett kalenderår eller återstoden av det, ska det sökta beloppet vara minst 500 kronor.

8 §

En ansökan om återbetalning ska senast den 30 september kalenderåret efter återbetalnings- perioden ha kommit in till den be- höriga myndigheten i det EG-land där den utländska företagaren är etablerad.

En ansökan ska anses ha kommit in till den behöriga myndigheten endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som följer av 2, 4 och 5 §§.

19 EUT L 264, 15.10.2003, s. 1 (Celex 32003R1798).

331

Skatteverkets underrättelseskyldig- het och rätt att begära uppgifter m.m.

9 §

Skatteverket ska på elektronisk väg och utan dröjsmål underrätta sökanden om vilket datum en an- sökan om återbetalning kom in till verket.

10 §

Om Skatteverket anser att det inte har alla relevanta uppgifter som behövs för att fatta beslut i fråga om hela eller en del av en ansökan om återbetalning, får ver- ket inom den period som anges i 13 § på elektronisk väg begära ytterligare uppgifter från

1. sökanden,

2. den behöriga myndigheten i det EG-land där sökanden är etab- lerad, eller

3. någon annan.

Om Skatteverket begär ytterliga- re uppgifter från någon annan än sökanden eller den behöriga myn- digheten, får begäran göras på elektronisk väg endast om motta- garen har tillgång till sådana me- del.

Skatteverket får begära komplet- terande ytterligare uppgifter.

11 §

Skatteverket får enligt vad som anges i 10 § begära originalet eller en kopia av den berörda fak- turan eller importdokumentet, om verket hyser rimliga tvivel om giltigheten eller riktigheten av en fordran.

12 §

Uppgifter som Skatteverket har begärt enligt 10 eller 11 § ska komma in till verket senast en månad från den dag mottagaren fick begäran.

Bilaga 7

332

Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut

13 §

Skatteverket ska meddela sökan- den sitt beslut avseende en ansö- kan om återbetalning senast fyra månader från den dag den kom in till verket.

14 §

Om Skatteverket begär ytterli- gare uppgifter enligt 10 §, ska be- slutet avseende en ansökan om återbetalning meddelas sökanden senast två månader från den dag

1. uppgifterna kom in till verket,

eller

2. tidsfristen som anges i 12 § har löpt ut, om begäran inte har besvarats.

Skatteverket har dock alltid sex månader på sig att slutligt avgöra ärendet, räknat från den dag an- sökan kom in till verket.

Om Skatteverket har begärt kompletterande ytterligare uppgif- ter, ska ett slutligt beslut avseende ansökan meddelas sökanden inom åtta månader från det att den kom in till verket.

Korrigering och återkrav av åter- betalt belopp m.m.

15 §

Sökanden ska korrigera det be- lopp som sökts eller som redan har återbetalats, om den avdrags- gilla andelen av den ingående skatten har justerats i enlighet med tillämpningen av artikel 175 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdes- skatt i EG-landet där sökanden är etablerad, efter det att en ansökan om återbetalning gavs in.

Korrigeringen ska göras senast under kalenderåret efter den

Bilaga 7

333

ifrågavarande återbetalnings- perioden

1. i en ansökan om återbetal- ning, eller

2. genom inlämnande av en sär- skild anmälan via den elektroniska portal som inrättats av det EG- land där sökanden är etablerad, om sökanden inte ger in någon återbetalningsansökan under det kalenderåret.

16 §

Om ett belopp har korrigerats enligt 15 §, ska Skatteverket

1. besluta att öka eller minska det belopp som ska återbetalas en- ligt ett beslut avseende en ansökan om återbetalning, eller

2. i andra fall än 1, besluta

a) att återbetala det belopp som sökanden har att fordra, eller

b) att sökanden ska betala tillba- ka vad som betalats ut för mycket.

Ett beslut enligt första stycket 2 b får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

17 §

Om en återbetalning har erhål- lits på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt, ska Skatteverket be- sluta att sökanden ska betala till- baka vad denne har fått för mycket. Sökanden ska betala be- loppet senast 30 dagar efter dagen när verket meddelade sökanden sitt beslut.

Ett belopp som den sökande ska betala tillbaka och obetalda skattetillägg får räknas av mot ingående skatt som denne har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetal- ningen.

Ett beslut enligt första eller andra stycket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Bilaga 7

334

Bilaga 7

18 §

Åtgärder för att återkräva ett oriktigt erhållet återbetalnings- belopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalades ut.

Tidpunkterna för utbetalning och när ränta börjar utgå samt platsen för utbetalning

19 §

Om Skatteverket bifaller en an- sökan om återbetalning, ska verket betala ut det beviljade beloppet till sökanden eller den som sökanden anger senast 10 arbetsdagar från den dag som

1. tidsfristen i 13 § löpte ut, eller

2. tidsfristerna i 14 § löpte ut, om ytterligare uppgifter eller kompletterande ytterligare uppgif- ter har begärts av verket.

Beloppet ska betalas ut i

1. Sverige, eller

2. ett annat EG-land, om sökan- den begär det.

Vid utbetalning i ett annat EG- land, ska Skatteverket dra av de bankavgifter som tagits ut för överföringen dit från beloppet som ska betalas ut.

20 §

Sökanden ska tillgodoföras rän- ta på det beviljade beloppet, om utbetalningen sker efter den senaste tidpunkt som anges i 19 § första stycket.

Om Skatteverket har begärt ytterligare uppgifter eller komplet- terande ytterligare uppgifter, ska första stycket endast tillämpas om sökanden har kommit in till verket med uppgifterna i enlighet med 12 §.

335

1 §

Utländska företagare som vill få återbetalning av ingående skatt en- ligt 10 kap. 1–4 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket.

Utländska företagare som är eller ska vara registrerade enligt 3 kap. 1 § 2, 4 eller 5 skattebetal- ningslagen (1997:483) ska dock ansöka om sådan återbetalning som avses i första stycket i en- lighet med vad som föreskrivs nedan i 11–13 §§.

2 §

En ansökan om återbetalning skall avse en period om minst tre på varandra följande kalender- månader under ett kalenderår och högst ett kalenderår. En ansökan som avser tiden till utgången av ett kalenderår får omfatta kortare tid än tre månader.

10 kap. 4 §

Om en ansökan avser ett helt kalenderår eller återstoden av det har den skattskyldige rätt till återbetalning endast om beloppet

Bilaga 7

21 §

Ränta ska beräknas från och med dagen efter den i 19 § första stycket angivna senaste dagen för utbetalning till den dag utbetal- ningen faktiskt görs.

Räntan ska beräknas efter den räntesats som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).

Återbetalning till utländska före- tagare som inte är etablerade i något EG-land

Ansökan

22 §20

För att få återbetalning av in- gående skatt enligt 10 kap. 1–3 §§ ska en utländsk företagare som inte är etablerad i något EG-land ansöka om detta hos Skatteverket.

En utländsk företagare som inte är etablerad i något EG-land och som är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4 eller 5 skatte- betalningslagen (1997:483) ska dock ansöka om sådan återbetal- ning som avses i första stycket i enlighet med vad som föreskrivs i

34–36 §§.

23 §

En ansökan om återbetalning enligt 22 § ska avse en period om minst tre på varandra följande kalendermånader under ett kalen- derår och högst ett kalenderår. En ansökan som avser tiden till ut- gången av ett kalenderår får om- fatta kortare tid än tre månader.

24 §

Om en ansökan enligt 22 § avser en återbetalningsperiod som inte är ett kalenderår men är minst tre kalendermånader, ska det sökta

20 Senaste lydelse av den tidigare 19 kap. 1 § 2007:1376.

336

Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till Skatteverket.

Avser den ingående skatten im- port ska till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning.

Ansökan ska vara undertecknad av sökanden eller ett av denne be- fullmäktigat ombud.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de närma- re krav som ställs på det intyg som avses i första stycket 2.

26 §

En ansökan enligt 22 § ska ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalenderår som den avser.

25 §21

Ansökan enligt 22 § ska göras på en blankett enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer.

Avser den ingående skatten för- värv ska till ansökan fogas

1. faktura i original,

2. intyg om att sökanden är näringsidkare, och

uppgår till minst 250 kronor.				beloppet vara minst 4 000 kronor.	Bilaga 7
I annat fall har den skattskyldige				Avser ansökan perioden ett
rätt till återbetalning endast om				kalenderår eller återstoden av det,
beloppet	uppgår	till	minst	ska det sökta beloppet vara minst
2000 kronor.				500 kronor.

3 §

Ansökan skall göras på en blan- kett enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Avser den ingående skatten för- värv skall till ansökan fogas

1. faktura,

2. intyg om att sökandens verk- samhet i hemlandet medför skatt- skyldighet till mervärdesskatt, och

3. andra handlingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till återbetalning.

Andra stycket 2 gäller inte om sökanden under de senaste 12 månaderna lämnat ett sådant intyg till den myndighet som avses i 1 §.

Avser den ingående skatten im- port skall till ansökan fogas en av Tullverket utfärdad tullräkning.

Uppgifterna i ansökan skall lämnas på heder och samvete.

4 §

En ansökan skall ha kommit in senast sex månader efter utgången av det kalenderår som den avser.

21 Senaste lydelse av den tidigare 19 kap. 3 § 2003:1134.

337

7 §

Om ingående skatt har åter- betalats med ett för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbi- seende, får Skatteverket besluta att den sökande skall betala tillbaka vad han fått för mycket.

Ett belopp som den sökande en- ligt beslut skall betala tillbaka får räknas av mot ingående skatt som han har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetalningen. Beloppet får räknas av även om beslutet om betalningsskyldighet inte vunnit laga kraft.

Bilaga 7

Senaste tidpunkt för Skatteverkets beslut

27 §

Skatteverket ska fatta sitt beslut avseende en ansökan om återbe- talning enligt 22 § senast sex månader från den dag en fullstän- dig ansökan och övriga föreskriv- na handlingar kom in till verket.

Återkrav och avräkning m.m.

28 §22

Om en återbetalning efter en an- sökan enligt 22 § har erhållits på ett bedrägligt och annars oriktigt sätt, ska Skatteverket besluta att sökanden ska betala tillbaka vad denne har fått för mycket. Sökan- den ska betala beloppet senast 30 dagar efter dagen när verket fatta- de sitt beslut.

Ett belopp som den sökande en- ligt beslut ska betala tillbaka och obetalda skattetillägg får räknas av mot ingående skatt som han har rätt att få tillbaka på grundval av en annan ansökan än den som föranlett den felaktiga återbetal- ningen.

Ett beslut enligt första eller andra stycket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

8 §

Åtgärder för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

29 §

Åtgärder enligt 28 § för att åter- kräva ett oriktigt erhållet återbetal- ningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

22 Senaste lydelse av den tidigare 19 kap. 7 § 2003:659.

338

10 §

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 4 a § skall ansöka om detta hos Skatte- verket.

Vad som föreskrivs i 2–9 §§, utom 3 § andra stycket 2, gäller också för återbetalning enligt första stycket.

Bilaga 7

Återbetalning i fråga om elektro- niska tjänster

30 §23

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 4 a § ska ansöka om detta hos Skatte- verket.

Vad som föreskrivs i 23–26, 28 och 29 §§, utom 25 § andra stycket 2, samt i 20 kap. 5 §, gäller också för återbetalning enligt första stycket.

Återbetalningsansökningar rikta- de till andra EG-länder från näringsidkare som är etablerade i Sverige

31 §

För att få återbetalning av mer- värdesskatt i ett annat EG-land i enlighet med det landets tillämp- ning av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fast- ställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbeta- lande medlemsstaten men i en an- nan medlemsstat24, ska en näringsidkare som är etablerad i Sverige, men inte i det återbetalande landet, rikta en ansökan om återbetalning till det landet.

Sökanden ska ge in ansökan till Skatteverket via den elektroniska portal som inrättats för detta.

32 §

En ansökan enligt 31 § ska ha kommit in till Skatteverket senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden.

23 Senaste lydelse av den tidigare 19 kap. 10 § 2003:659.

24 EUT L 44, 20.2.2008 s. 23 (Celex 32008L0009).

339

11 §

Den som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9– 13 §§ skall ansöka om detta hos Skatteverket.

En ansökan ska anses ha kommit Bilaga 7 in endast om sökanden har lämnat

samtliga uppgifter som krävs en- ligt tillämpningen av artiklarna 8, 9 och 11 i rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervär- desskatt till beskattningsbara per- soner som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat, i det EG- land som ansökan riktas till.

Skatteverket ska utan dröjsmål skicka en elektronisk bekräftelse till sökanden om vilket datum an- sökan kom in till verket.

33 §

Skatteverket ska besluta att inte vidarebefordra en ansökan till det EG-land som ansökan riktats till, om sökanden under återbetal- ningsperioden i Sverige inte är skattskyldig i egenskap av säljare för sådan omsättning som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 c, 11 d, 11 e eller 12 §.

Skatteverket ska på elektronisk väg underrätta sökanden om ett beslut enligt första stycket.

Återbetalning i övriga fall

34 §25

Den som utan att omfattas av 1 § vill få återbetalning av in- gående skatt enligt 10 kap. 9 och 11–13 §§ ska ansöka om detta hos Skatteverket enligt 35 och 36 §§.

Första stycket gäller även en utländsk företagare som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 1– 3 §§, om denne är eller ska vara registrerad enligt 3 kap. 1 § 2, 4, 5

25 Senaste lydelse av den tidigare 19 kap 11 § 2003:659.

340

12 §

En ansökan om återbetalning en- ligt 10 kap. 9–13 §§ skall göras i den form som föreskrivs i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skatt- skyldighet. För den som ansöker om sådan återbetalning gäller vad som föreskrivs i 13 och 21 kap. samt vad som föreskrivs om för- farandet i skattebetalningslagen i fråga om den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §.

13 §

Den som ansöker om återbetal- ning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och som enligt 10 kap. 31 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) inte skall redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration, skall ändå göra det, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. 9 § skall alltid redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration.

eller 5 a skattebetalningslagen (1997:483).

Vad som föreskrivs i 24 § om minsta belopp för en ansökan om återbetalning gäller även för en ansökan enligt första stycket.

35 §

En ansökan enligt 34 § om åter- betalning ska göras i den form som föreskrivs i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skattebetalnings- lagen (1997:483) för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skattskyldighet. För den som ansöker om sådan återbe- talning gäller vad som föreskrivs i 13 kap. samt vad som föreskrivs om förfarandet i skattebetalnings- lagen i fråga om den som är skatt- skyldig, om inget annat följer av

36 §.

36 §

Den som enligt 34 § ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och som enligt 10 kap. 31 § första stycket skattebetal- ningslagen (1997:483) inte ska redovisa mervärdesskatt i skatte- deklaration, ska ändå göra det, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. 9 § ska alltid redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration.

20 kap. Överklagande	20 kap. Överklagande m.m.
	Överklagande
	1 §26

Vid överklagande av beslut en- ligt denna lag, med undantag för överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket gäller bestäm- melserna i 22 kap. skattebetal-

26 Senaste lydelse 2003:1137.

Vid överklagande av beslut enligt denna lag gäller 22 kap. skattebetalningslagen (1997:483), med undantag för överklagande enligt andra, tredje eller fjärde

Bilaga 7

341

ningslagen (1997:483).		stycket av någon annan än sådan Bilaga 7
		utländsk företagare som avses i
		19 kap. 1 §
Beslut som Skatteverket har fat-		Beslut	som		Skatteverket	har
tat om betalningsskyldighet enligt		fattat om betalningsskyldighet en-
3 kap. 26 b §, i ärende som	rör	ligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1–8 §§		återbetalning		enligt 10 kap.		1–3
och om betalningsskyldighet	och	och 5–8 §§		och om betalnings-
avräkning enligt 19 kap. 7 §	får	skyldighet	och		avräkning enligt
överklagas hos Länsrätten i Dalar-		19 kap. 28 §		får överklagas		hos
nas län.		Länsrätten i Dalarnas län.

Beslut som Skatteverket fattat om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § och om ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklagas hos den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av grupphuvud- mannen.

Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräk- ningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med över- klagande av beslut om betalningsskyldighet.

Ett överklagande enligt andra,	Ett överklagande enligt andra,
tredje eller fjärde stycket skall ha	tredje eller fjärde stycket ska ha
kommit in inom två månader från	kommit in inom två månader från
den dag klaganden fick del av be-	den dag klaganden fick del av be-
slutet.	slutet.

Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även överklagas av det all- männa ombudet hos Skatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Skatteverket.

Omprövning

2 §

Vid omprövning av ett beslut om återbetalning av ingående skatt till en sådan utländsk företagare som avses i 19 kap. 1 § eller ett beslut enligt 19 kap. 33 § första stycket gäller 21 kap. skattebetalnings- lagen (1997:483).

Vad som sägs i första stycket gäller inte omprövningsbeslut en- ligt 19 kap. 17 och 18 §§.

19 kap. 5 §		3 §
Ett beslut i en fråga som avser		Ett beslut i en fråga som avser
återbetalning av	ingående skatt	återbetalning av ingående skatt till
skall på begäran av den sökande		en utländsk företagare som varken
omprövas, om beslutet inneburit		är etablerad i något EG-land eller
att hans ansökan inte helt har bi-		ansöker om återbetalning i den
fallits. Detsamma gäller om den		form	som	anges	i 10 kap.	17 §
sökande begär	återbetalning av	eller	31 §	första stycket skatte-
ytterligare ingående skatt för en		betalningslagen			(1997:483),	ska
period för vilken beslut meddelats.		på begäran av den sökande omprö-					342

19 kap 6 §

En fråga som avser återbetalning av ingående skatt får inte omprövas om den har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol.

En begäran om omprövning skall vara skriftlig. Den skall ha kommit in till Skatteverket senast ett år efter utgången av det kalen- derår som den tidigare ansöknin- gen gäller.

vas, om beslutet inneburit att hans Bilaga 7 ansökan inte helt har bifallits. Det-

samma gäller om den sökande be- gär återbetalning av ytterligare in- gående skatt för en period för vil- ken beslut meddelats.

4 §27

En fråga som avser återbetalning av ingående skatt får inte omprö- vas enligt 3 § om den har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Den ska ha kommit in till Skatteverket senast två år ef- ter utgången av det kalenderår som den tidigare ansökan gäller.

Indrivning och verkställighet

5 §

Skatteverket ska utan dröjsmål överlämna obetalda belopp enligt ett beslut enligt 19 kap. 16 § första stycket 2 b, 17 eller 28 § för in- drivning.

Regeringen får meddela före- skrifter om att indrivning inte be- höver begäras för beslut som avser ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om in- drivning av statliga fordringar m.m.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Skattetillägg 6 §

Bestämmelserna om skatte- tillägg i 15 kap. skattebetalnings- lagen (1997:483) gäller också i fråga om uppgifter som lämnas i en ansökan om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.

27 Senaste lydelse av den tidigare 19 kap. 6 § 2003:659.

343

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Bilaga 7

2. Bestämmelserna i 19 och 20 kap. ska tillämpas på ansökningar om återbetalning av ingående skatt som lämnas in efter den 31 december 2009. Äldre bestämmelser gäller för återbetalningsansökningar som lämnas in före detta datum.

3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

344

Tjänster i samband med en akti- vitet som anges i andra stycket, är omsatta inom landet om aktivite- ten faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten.

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs1 i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)2 dels att 5 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 5 kap. 11 a §, av följande lydelse.

Lydelse enligt lagförslag 2.1

Föreslagen lydelse

5 kap.

11 §

Tjänster som tillhandahålls någon som inte är näringsidkare i samband med en aktivitet som an- ges i andra stycket är omsatta inom landet, om aktiviteten fak- tiskt äger rum i Sverige. Detsam- ma gäller till dessa tjänster under- ordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organis- erar aktiviteten.

Första stycket gäller en aktivitet som är

1. kulturell,

2. konstnärlig,

3. idrottslig,

4. vetenskaplig,

5. pedagogisk,

6. av underhållningskaraktär, eller

7. liknande dem som anges i 1–6, såsom mässor och utställningar.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 a §

En tjänst i form av tillträde till evenemang som anges i andra stycket och tillhandahålls en näringsidkare är omsatt inom lan- det, om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Detsamma gäller tjänster i anknytning till tillträdet.

Första stycket gäller evenemang som är

1. kulturella,

2. konstnärliga,

3. idrottsliga,

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069).

2 Lagen omtryckt 2000:500.

345

4. vetenskapliga,

Bilaga 7

5. pedagogiska,

6. av underhållningskaraktär,

eller

7. liknande dem som anges i 1– 6, såsom mässor och utställningar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hän- för sig till tiden före ikraftträdandet.

346

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs1 att det i mervärdesskattelagen (1994:200)2 ska införas två nya paragrafer, 5 kap. 15 a och 15 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

15 a §

En tjänst som avser annan ut- hyrning av transportmedel än som anges i 15 § och förvärvas av nå- gon som inte är näringsidkare är omsatt inom landet, om förvärva- ren är etablerad, bosatt eller sta- digvarande vistas i Sverige.

En uthyrningstjänst enligt första stycket är dock omsatt utomlands, om

1. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren i ett annat EG-land än Sverige, och

2. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i det EG- landet och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etable- ringsstället.

15 b §

En tjänst som avser annan ut- hyrning av transportmedel än som anges i 15 § är omsatt inom lan- det, om

1. den tillhandahålls någon som inte är näringsidkare,

2. den avser en fritidsbåt som faktiskt levereras till förvärvaren i Sverige, och

3. uthyraren har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och tjänsten tillhandahålls från sätet eller det fasta etableringsstället.

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069).

2 Lagen omtryckt 2000:500.

347

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.	Bilaga 7
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

348

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om skattebetalningslagen (1997:483) dels att 3 kap. 1 §, 10 kap. 33–35 och 36 §§ samt 10 a kap. 1 § ska ha

följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 10 kap. 35 a–35 e §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 kap.
	1 §2
Skatteverket skall registrera	Skatteverket ska registrera

1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala arbetsgivaravgifter,

2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 första stycket 1 och 2 nämnda lag,

3. den som är grupphuvudman,

4. den som har rätt till återbetal-	4. den som utan att omfattas av
ning av ingående mervärdesskatt	19 kap	1 § mervärdesskattelagen
enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdes-	har rätt till återbetalning av in-
skattelagen,	gående	mervärdesskatt	enligt
	10 kap.	9 och 11–13 §§	samma
	lag,

5. den som gör sådant gemenskapsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen,

5 a. en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§ mervärdes- skattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 2, 4 eller 5,

5 b. en näringsidkare som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EG-land som förvärvaren av tjänsten är skatt- skyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdes-

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069).

2 Senaste lydelse 2007:462.

Bilaga 7

349

skatt3.

Bilaga 7

6. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, och

7. den som är skattskyldig enligt

a) lagen (1972:820) om skatt på spel,

b) 4 § första stycket 1 lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

c) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

d) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

e) lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

f) 10, 13 eller 15 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

g) 9, 12, 14 eller 15 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

h) 4 kap. 3, 6, 8 eller 9 §, 12 § första stycket 1 eller 14 § eller 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi,

i) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

j) lagen (1999:673) om skatt på avfall,

k) lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer,

eller

l) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.

Om skatt skall betalas enligt 23 kap. 3 c eller 3 d § av ett om- bud för en generalrepresentation eller av en skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare, skall ombudet respektive represen- tanten registreras i stället för för- säkringsgivaren.

Om skatt ska betalas enligt 23 kap. 3 c eller 3 d § av ett om- bud för en generalrepresentation eller av en skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare, ska ombudet respektive representanten registreras i stället för försäkrings- givaren.

10 kap.

33 §

Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för regist- rering för mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sam- manställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överförin- gar av varor som transporteras mellan EG-länder.

Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registre- ring för mervärdesskatt enligt be- stämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sam- manställning lämna uppgifter om:

1. omsättning, förvärv och över- föringar av varor som transporte- ras mellan EG-länder, och

2. omsättning av en tjänst som är skattepliktig i det EG-land där tjänsten är omsatt om förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för förvärvet i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av

3 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0112).

350

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får föreskrivas att periodisk samman- ställning skall lämnas även för varuöverföringar för vilka redovis- ningsskyldighet inte föreligger.

En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt for- mulär.

Skatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med hjälp av automatisk databe- handling.

Den periodiska sammanställnin- gen skall göras för varje kalender- kvartal.

den 28 november 2006 om ett Bilaga 7 gemensamt system för mervärdes-

skatt.4

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas. Då får föreskrivas att periodisk samman- ställning ska lämnas även för varu- överföringar för vilka redovis- ningsskyldighet inte föreligger.

34 §5

En periodisk sammanställning ska lämnas enligt fastställt formu- lär.

En periodisk sammanställning får lämnas med hjälp av

1. elektronisk filöverföring, i en- lighet med närmare föreskrifter om detta, eller

2. annan automatisk databe- handling, dock endast i enlighet med närmare föreskrifter om detta.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar sådana föreskrifter som avses i andra stycket 1 och 2.

35 §6

Den periodiska sammanställnin- gen ska göras för varje

1. kalendermånad för uppgifter om varor som avses i 33 § första stycket 1, eller

2. kalenderkvartal för uppgifter om tjänster som avses i 33 § första stycket 2.

Om uppgifter ska lämnas av- seende både varor och tjänster en- ligt 33 § första stycket 1 och 2, ska sammanställningen göras enligt

4 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0112). 5 Senaste lydelse 2003:664.

6 Senaste lydelse 2004:1156.

351

första stycket 1.

Bilaga 7

35 a §

Skatteverket ska besluta att den periodiska sammanställningen ska göras för varje kalenderkvartal i stället för vad som föreskrivs i 35 § 1, om

1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, och

2. det sammanlagda värdet av omsättning, förvärv och överförin- gar av varor enligt 33 § första stycket 1 inte överstiger 1 000 000 kronor exklusive mervärdesskatt för det innevarande kalenderkvar- talet eller för något av de fyra när- mast föregående kalenderkvarta- len.

35 b §

Skatteverket ska besluta att den periodiska sammanställningen ska göras för varje kalendermånad i stället för vad som föreskrivs i 35 § 2 eller 35 a §, om

1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, eller

2. det finns särskilda skäl.

35 c §

Ett beslut enligt 35 a § ska börja gälla vid ingången av det kalen- derkvartal som följer närmast efter den kalendermånad då beslutet fattades.

Ett beslut enligt 35 b § 1 eller 2 gäller omedelbart.

35 d §

Ett beslut enligt 35 a § upphör att gälla när de förutsättningar som anges i 35 a § 2 andra punkt inte längre är uppfyllda.

352

Bilaga 7

35 e §

Om ett beslut har fattats enligt 35 b § eller har upphört att gälla enligt 35 d §, ska en sammanställ- ning göras för varje kalendermå- nad som förflutit sedan ingången av det kalenderkvartal under vilket beslutet fattades eller upphörde att gälla.

Den periodiska sammanställnin-	36 §7
	Den periodiska sammanställnin-
gen skall lämnas till Skatteverket.	gen ska lämnas till Skatteverket.
Den skall ha kommit in senast den
5 i andra månaden efter utgången
av den period som sammanställ-
ningen avser.	Sammanställningen ska ha kom-
	mit in till Skatteverket senast
	1. den 25 i månaden efter utgån-
	gen av den period som samman-
	ställningen avser, om den lämnas
	med hjälp av elektronisk filöver-
	föring	eller annan	automatisk
	databehandling, eller
	2. den 20 i månaden efter utgån-
	gen av den period som den avser i
	andra fall.
	Sammanställningar		som ska
	göras enligt 35 e § ska ha kommit
	in till Skatteverket senast den 20 i
	månaden efter utgången av den
	månad	under vilket beslutet
	fattades eller upphörde att gälla.

10 a kap.

1 §8

I detta kapitel förstås med

icke etablerad näringsidkare: en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EG-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EG-land,

	elektroniska		tjänster:		sådana	elektroniska		tjänster:	sådana
tjänster		som	är	elektroniska		tjänster	som	är elektroniska
tjänster		enligt	5 kap.	7 §	andra	tjänster	enligt	5 kap.	18 § 12
stycket		12 mervärdesskattelagen				mervärdesskattelagen (1994:200),
7	Senaste lydelse 2003:664.
8	Senaste lydelse 2003:664.

353

(1994:200),	Bilaga 7
motsvarande bestämmelser i ett annat EG-land: bestämmelser som
gäller i ett annat EG-land och som har sin grund i bestämmelserna i rå-
dets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för
en begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatte-
ordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som
tillhandahålls på elektronisk väg9.
e-handelsdeklaration: en sådan skattedeklaration som är avsedd för
redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i detta kapitel.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

2. Bestämmelserna i 3 kap. 1 § ska tillämpas på ansökningar om åter- betalning av ingående skatt som lämnas in efter den 31 december 2009. Äldre bestämmelser gäller för återbetalningsansökningar som lämnas in före detta datum.

3. Om den som är skyldig att lämna den periodiska sammanställningen inkommit till Skatteverket senast den 15 januari 2010 med en begäran om att få lämna sammanställningen för omsättning, förvärv och över- föring av varor för varje kalenderkvartal ska rapporteringsperioden ett kalenderkvartal tillämpas från och med den 1 januari 2010. Detta gäller under förutsättning att villkoren i 10 kap. 35 a § är uppfyllda och det inte föreligger särskilda skäl för månadsrapportering enligt 10 kap. 35 b §.

4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hän- för sig till tiden före ikraftträdandet.

9 EGT L 128, 15.5.2002, s. 41 (Celex 32002L0038).

354

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)						Bilaga 7
Härigenom föreskrivs1 att 10 kap. 35 a
§ skattebetalningslagen (1997:483) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagförslag 2.4			Föreslagen lydelse
		10 kap.
		35 a §
Skatteverket ska besluta att den periodiska sammanställningen ska
göras för varje kalenderkvartal i stället för vad som föreskrivs i 35 § 1,
om
1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, och
2. det sammanlagda värdet av			2. det sammanlagda värdet av
omsättning, förvärv och överförin-			omsättning, förvärv och överförin-
gar av	varor enligt 33 § första		gar av	varor enligt 33 § första
stycket 1 inte överstiger 1 000 000			stycket 1 inte överstiger 500 000
kronor	exklusive	mervärdesskatt	kronor	exklusive	mervärdesskatt
för det innevarande kalenderkvar-			för det innevarande kalenderkvar-
talet eller för något av de fyra när-			talet eller för något av de fyra när-
mast föregående		kalenderkvarta-	mast föregående		kalenderkvarta-
len.			len.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Jfr rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, Celex 32006L0112), senast ändrat genom rådets direktiv 2009/69/EG (EUT L 175, 4.7.2009, s. 12, Celex 32009L0069).

355

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från	Bilaga 7
skatt vid import m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. ska ha följande lydelse.

Gällande lydelse	Föreslagen lydelse
2 kap.
	4 §1
Frihet från mervärdesskatt vid import ska medges för
1. varor som levereras till fartyg	1. varor som levereras till fartyg
eller luftfartyg i utrikes trafik för	eller luftfartyg i utrikes trafik för
sådana ändamål som medför att	sådana ändamål som medför att
skatt inte ska tas ut enligt 5 kap.	skatt inte ska tas ut enligt 5 kap.
9 § första stycket 4, 4 a och 5 mer-	3 a § första stycket 4, 4 a och 5
värdesskattelagen (1994:200),	mervärdesskattelagen (1994:200),

2. varor av de slag som avses i 3 § lagen (1999:445) om exportbutiker och som levereras för försäljning i sådan butik,

3. en försändelse från en privatperson till en annan privatperson, utom om försändelsen består av alkoholhaltiga produkter eller tobaksvaror eller har ett värde som överstiger 45 euro,

4. försändelser som består av utländska periodiska publikationer, utom om försändelsernas värde överstiger 22 euro, och

5. andra försändelser än sådana som avses i 4 och 3 § 6, utom om försändelsernas värde överstiger 22 euro.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1 Senaste lydelse 2008:1413.

356

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering Bilaga 7 av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg ska ha följande lydelse,

Gällande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 §1

Proviantering med obeskattade gemenskapsvaror får ske för försäljning ombord vid resa till en plats utanför EG:s skatteområde och för förbruk- ning ombord vid resa till utländsk ort.

Proviantering med icke-gemenskapsvaror får ske för förbrukning om- bord vid resa till utländsk ort över det fria havet, om varorna består av animaliska livsmedel och provianteringen sker enligt gällande föreskrif- ter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land utanför EG.

Såvitt avser mervärdesskatt får	Såvitt avser mervärdesskatt får
proviantering ske i de fall som	proviantering ske i de fall som
avses i 5 kap. 9 § första stycket 4	avses i 5 kap. 3 a § första stycket 4
och 4 a mervärdesskattelagen	och 4 a mervärdesskattelagen
(1994:200).	(1994:200).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1 Senaste lydelse 2001:903.

357

Lagrådets yttrande

Bilaga 8

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2009-09-16

Närvarande: F.d. regeringsrådet Lars Wennerström, justitierådet Lars Dahllöf och regeringsrådet Eskil Nord.

Nya mervärdesskatteregler om omsättningsland för tjänster, återbe- talning till utländska företagare och periodisk sammanställning

Enligt en lagrådsremiss den 19 augusti 2009 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

2. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

3. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

4. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

5. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

6. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m.,

7. lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunnige Tomas Eurenius.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Lagrådsremissen innehåller ett antal förslag på mervärdesskatteområdet som i första hand har sin bakgrund i det momspaket i form av ett par direktiv och en förordning som Europeiska unionens råd antog den 12 februari 2008. Direktiven och den lagstiftning varigenom direktiven nu avses att införas tar bl.a. sikte på nya omsättningslandsregler för tjänster där i förenklingssyfte vid tillhandahållande av tjänster mellan närings- idkare, tjänsterna ska anses omsatta i det land där köparen är etablerad, medan vid tillhandahållande av tjänster mellan näringsidkare och i huvudsak privatpersoner tjänsterna ska anses tillhandahållna i det land där säljaren är etablerad.

De gällande reglerna om omsättningsland för varor påverkas dock inte i sak av dessa förändringar.

Lagrådsremissen innehåller vidare förslag till ett elektroniskt förfarande för återbetalning av mervärdesskatt i vissa avseenden samt regler avsed- da att utgöra ett led i bekämpandet av skatteundandragande vid gemen- skapsinterna transaktioner.

358

Även om de nu föreslagna bestämmelserna i flera avseenden närmast kan	Bilaga 8
ses som olika former av följdändringar framstår de i andra avseenden
som både lagtekniskt och administrativt komplicerade och torde därför
kunna vålla tillämpningsproblem för såväl enskilda som myndigheter.
Lagrådet vill också till en början framhålla att den begränsade tid som
stått till buds för granskningen av de föreslagna lagbestämmelserna inte
har medgett en så ingående analys som hade varit önskvärd. I övrigt kan
från Lagrådets sida inledningsvis anföras följande.
I samband med införandet av de nya omsättningslandsreglerna i 5 kap.
mervärdesskattelagen (1994:200), ML, har vissa språkliga justeringar
skett av äldre lagtext och kapitlet omstrukturerats så att reglerna om va-
ror respektive tjänster kommer att hållas samlade var för sig samtidigt
som de nya reglerna om omsättningsland för tjänster i möjligaste mån
följer den ordning som mervärdesskattedirektivet har i detta avseende.
Härtill kommer att förslaget i hög grad även är följsamt mot direktiv-
texten.
Som anförs i lagrådsremissen torde ur systematisk synvinkel och för
rättstillämpningen allmänt sett det vara en fördel om de svenska bestäm-
melserna kan struktureras och ordnas på samma sätt i svensk rätt som
motsvarande regler i berörda direktiv. I nu aktuellt sammanhang uppnås
också en mer logiskt strukturerad uppbyggnad av bestämmelserna i 5
kap. ML.
Vad som kan diskuteras är den följsamhet i övrigt gentemot direktivets
språkbruk och begreppsapparat som de föreslagna bestämmelserna
innehåller, vilket medför att oklarheter och otydligheter i direktivet även
överförs till svensk lagstiftning på ett sätt som kan framstå som
främmande för sedvanlig svensk lagstiftningsteknik. Mot detta ska ställas
intresset av en enhetlig tillämpning i samtliga medlemsstater vilket talar
för att i förekommande fall en tolkning av mervärdesskattelagens be-
stämmelser bör ske i nära anslutning till ordalydelsen i de mervärdes-
skattedirektiv som införs i svensk lagstiftning.
I författningskommentaren och kanske främst i den allmänna motive-
ringen har även redovisats uttalanden och exempel till ledning för rätts-
tillämpningen som framstår som väl underbyggda, särskilt som de när det
gäller de nya omsättningslandsreglerna i allt väsentligt synes bygga på av
kommissionen angivna uppfattningar i olika frågor eller på riktlinjer
framtagna av den s.k. Mervärdesskattekommittén där det på EU-nivå
pågår ett arbete för att uppnå en enhetlig tillämpning och tolkning av
regelsystemet kring mervärdesskatten. Avsikten är därvid också, enligt
vad som framgår av lagrådsremissen, att dessa riktlinjer i största möjliga
utsträckning ska tas in i tillämpningsförordningen. Mot nu angiven bak-
grund finner Lagrådet sammanfattningsvis att den i detta sammanhang
valda lagstiftningstekniken får godtas.
– Lagrådet vill dock peka på att de överväganden som redovisas i
allmänmotiveringen i flera fall är av den art och karaktär att de närmast
hör hemma i författningskommentaren till de enskilda bestämmelserna
som nu i stället ofta är begränsad endast till en hänvisning till allmän-	359

motiveringen. I detta avseende kan därför remissen innan den som propo-	Bilaga 8
sitionstext föreläggs riksdagen vara förtjänt av en omstrukturering.
1. Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
2 a kap.
7 §
I paragrafen behandlas i vilket land en vara ska anses förvärvad i vissa
fall när omsättningen skett på ett fartyg, luftfartyg eller tåg. Termerna
”avgångsplats” och ”ankomstplats” används i författningstexten.
Samtidigt föreslås i 5 kap. 2 b § att termerna ”avgångsorten” respektive
”ankomstorten” ska användas i ett annat fall när en vara omsätts på
fartyg, luftfartyg eller tåg (jfr ”avgångsort” och ”ankomstort” i artikel 57
i direktiv 2008/8/EG).
Vid föredragningen inför Lagrådet har uppgetts att någon saklig skillnad
inte är avsedd mellan ”plats” och ”ort”.
Mot den angivna bakgrunden föreslår Lagrådet att orden ”avgångsort”
och ”ankomstort” används även i den här rubricerade och kommenterade
paragrafen för undvikande av missförstånd.
19 kap.
1 §
I remissen har lagrummet fått en delvis otymplig utformning.
Enligt Lagrådets uppfattning torde 1 § första stycket och inledningen av
andra stycket vinna i tydlighet om det formulerades om enligt följande:
En utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land och inte har
omsatt några varor eller tjänster i Sverige under den återbetalningsperiod
som avses i 6 § och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10
kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan
ska göras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i
det EG-land där företagaren är etablerad.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket …eller 4 c.
Om detta förslag godtas bör motsvarande ändringar göras i 22 och 31 §§
samma kapitel.
2 §
I paragrafens tredje stycke finns en informationsregel, i princip utformad
som ett bemyndigande, som upplyser om förekomsten av olika tillämp-
ningsföreskrifter. Då regeringen med stöd av 8 kap. 13 regeringsformen
(RF) har behörighet att utfärda verkställighetsföreskrifter av den art
varom nu är i fråga framstår informationsregeln i och för sig som över-	360

flödig och skulle därför kunna utgå ur lagförslaget. En upplysning i lag- texten om existensen av tillämpningsföreskrifter kan dock, vilket fram- hålls i remissen, anses värdefull när det som här handlar om genom- förande av ett EG–direktiv på olika nivåer och får därför godtas i detta sammanhang (jfr Lavin, Lagrådet och den offentliga rätten 1999–2001, s. 87 f.).

8 §

Enligt paragrafens andra stycke ska en elektronisk ansökan om åter- betalning av mervärdesskatt till en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EG-land än Sverige anses ha kommit in till den behöriga myn- digheten i det landet endast om sökanden har lämnat samtliga uppgifter som följer av 2, 4 och 5 §§. (Bl.a. sökandens identifikationsuppgifter och uppgifter om affärsverksamhet, uppgifter om avsedd återbetalnings- period, omsättningsförklaring, beskattningsunderlag, mervärdesskatte- belopp och ingående skatt. Vissa ytterligare uppgifter om varornas res- pektive tjänsternas art m.m. Vidare redogörelse för affärsverksamheten med hjälp av elektroniska koder.)

Av författningskommentaren till paragrafen framgår att även om ansökan lämnas till den behöriga myndigheten i det EG-land där sökanden är etablerad, så är det Skatteverket som avgör om den kommit in för sent. Vidare sägs paragrafens andra stycke innebära att en ansökan ska anses ha kommit in till den behöriga myndigheten endast om den innehåller alla uppgifter som krävs enligt mervärdesskattelagen. Frågan om att ge sökanden möjlighet att komplettera en ofullständig ansökan uppkommer därför inte enligt författningskommentaren.

Av artikel 15.1 i direktiv 2008/09/EG framgår att en återbetalnings- ansökan anses ingiven endast om sökanden har lämnat samtliga nämnda uppgifter.

Frågan om tidpunkten när en ansökan om återbetalning av mervär- desskatt ska anses ha kommit in till en myndighet i Sverige och andra närliggande frågor kommenterar Lagrådet under 19 kap. 32 § till vilken det hänvisas.

13 §

Skatteverket ska enligt vad som föreskrivs i paragrafen som huvudregel meddela sökanden sitt beslut avseende en ansökan om återbetalning senast fyra månader från det att den inkom till verket. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 19.2 i direktiv 2008/9/EG och har, enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen, av övriga medlemsländer tolkats på så sätt att fråga här inte är om formlig delgivning av beslutet utan det är tillräckligt att det fattats och avsänts till sökanden inom angivna tidsfrister. En tolkning som får anses stämma väl överens med vad som i artikel 23.2 andra stycket föreskrivs beträffande underlåtenhet från återbetalande medlemsstaten att iakttaga de i direktivet fastställda

Bilaga 8

361

tidsfristerna där regleringen är knuten endast till underlåtenheten att fatta beslut (jfr även Regeringsrättens dom den 11 juni 2009 i mål 1571–09).

– I sammanhanget bör dock anmärkas att för svensk del den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid inte torde vara tillämplig på nu aktuella frister (jfr RÅ 2007 ref. 28).

13 och 14 §§

I kapitlet finns ett antal bestämmelser som reglerar den senaste tid- punkten som gäller för Skatteverket att fatta beslut i anledning av en ansökan om återbetalning. Den föreslagna lagstiftningen innehåller där- emot till skillnad mot direktiv 2008/9/EG inga bestämmelser som reg- lerar följderna av en eventuell underlåtenhet att före denna tidpunkt fatta beslut i ett återbetalningsärende (artikel 23.2 andra stycket). Regleringen i artikeln innebär att sökande ska ges tillgång till samma administrativa eller rättsliga förfarande som skattskyldiga, som är etablerade i medlems- staten i fråga, har i en sådan situation. I artikeln förskrivs vidare att i avsaknad av sådana nationella regler ska underlåtenhet att fatta beslut inom den fastställda tidsfristen betraktas som ett avslag på ansökan.

Artikelns bestämmelser i sistnämnda hänseende föreslås inte bli införda med hänvisning till att en förvaltningsmyndighets underlåtenhet att fatta beslut i Sverige är en fråga för Justitieombudsmannen (JO) och om det är fråga om skadestånd i anledning av underlåtenheten en sak för Justitie- kanslern (JK). Utländska företagare borde därför på samma sätt som skattskyldiga i motsvarande situation vända sig till JO eller JK om ett beslut avseende en ansökan om återbetalning inte fattas i rätt tid och några lagstiftningsåtgärder har därför inte ansetts nödvändiga med an- ledning av artikel 23.2 andra stycket.

Enligt Lagrådets mening kan detta resonemang inte godtas. Syftet med artikeln torde vara att en återbetalningssökande efter en viss tid under alla omständigheter ska kunna få till stånd en överprövning av sin ansökan inom ramen för en sedvanlig förvaltnings- eller domstolspröv- ning och därmed får sin rätt till prövning säkrad. Att i den situationen endast vara hänvisad till att vända sig till riksdagens ombudsman eller företrädare för regeringen får anses ligga helt utanför ramarna för ett sådant omprövningsförfarande av ett ansökningsärende i sak som artikel 23.2 förutsätter för att underlåtenheten att fatta beslut inom fastställd tidsfrist inte ska betraktas som ett avslagsbeslut. Ett avslagsbeslut som bör vara att jämställa med ett sådant beslut fattat inom de tidsfrister som uppställs i kapitlet. Anmärkas kan också att det förhållandet att JO eller JK behandlar ett ärende om långsam handläggning i domstol eller hos förvaltningsmyndighet inte på något sätt utgör hinder för myndigheten eller domstolen att pröva ärendet eller målet i sak. JO:s och JK:s verk- samhet ska således inte ses som ersättning för ett sedvanligt överpröv- ningsförfarande av ett förvaltningsbeslut utan i förekommande fall som ytterligare en rättssäkerhetsgaranti (jfr Justitieombudsmännens ämbets- berättelse 2005/06 s. 15).

Bilaga 8

362

Att passivitet från en myndighets sida leder till ett fiktivt beslut hör i och	Bilaga 8
för sig inte till det normala i svensk rätt, även om exempel på sådana
bestämmelser finns (se 14 § tredje stycket läkemedelslagen /1992:859/;
jfr även 4 § lagen /2005:754/ om transitering av tredjelandsmedborgare).
Utgångspunkten enligt våra förvaltningsrättsliga principer är i stället att
ett ärende avgörs först när myndigheten fattat ett reellt beslut. Det före-
kommer dock regler om s.k. dröjsmålstalan i bl.a. 17 kap. 2 § första
stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Det fiktiva
beslutet kan sedan överklagas enligt vanliga regler (jfr möjligheten att
överklaga sådana fiktiva avslagsbeslut som kan följa på en dröjsmåls-
talan enligt ovan, se t.ex. prop. 1992/93:89 s. 140).
Mot nu angiven bakgrund och då den direktivbestämmelse som ger den
enskilde rätt att vid passivitet från beslutsmyndigheten erhålla ett
avslagsbeslut som ger denne möjlighet att föra ärendet vidare får anses
vara klar, precis och ovillkorlig är det enligt Lagrådets mening nödvän-
digt att vidtaga de lagstiftningsåtgärder som erfordras för ett genom-
förande av artikeln i svensk nationell lagstiftning. Lagrådet förutsätter
också att så sker under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
25 §
I andra stycket andra punkten i paragrafen uppställs i lagförslaget ett krav
på att den som ansöker om återbetalning ska förebringa ett intyg om att
denne är näringsidkare i stället för som tidigare skattskyldig. Vidare
föreslås i paragrafen införande av ett nytt sjätte stycke med ett bemyn-
digande att meddela föreskrifter om vilka krav som ska ställas på de in-
tyg som avses i andra punkten.
Även i övrigt innehåller lagförslagen delegationsbestämmelser som ut-
formats som formliga bemyndiganden eller utgör språkliga justeringar i
äldre bemyndiganden som, enligt vad som framhållits vid föredragningen
hos Lagrådet, ska ses som uttryckliga bemyndiganden och således inte
vara av mer informativ karaktär (jfr förslagen till ändring 20 kap. 5 § ML
och 10 kap. 33 § SKL).
Bemyndigandet i 19 kap. 25 § ML har i remissen motiverats med att ett
uttryckligt bemyndigande bör tas in i ML eftersom materiella krav
kommer att ställas på intyget. Det har under remissföredragningen inte
gått att få någon helt klar bild av vilka föreskrifter som avses bli
utfärdade med detta bemyndigande som grund. Det har därför varit svårt
för Lagrådet att bedöma om föreslaget bemyndigande håller sig inom de
ramar som uppställs i 8 kap. RF. Det kan därför i detta sammanhang
erinras om att föreskrifter om skatt, enligt vad som följer av 8 kap. 3 och
7 §§ RF undantas från det delegeringsbara området samt att den dele-
gationsrätt som föreskrivs i 8 kap. 7 § endast omfattar vissa i paragrafen
uppräknade områden.
Mot nu angiven bakgrund bör det därför under det fortsatta lagstiftnings-
arbetet närmare klarläggas vilka föreskrifter bemyndigandet i den här
aktuella paragrafen tar sikte på så att dessa kommer att utfärdas på rätt	363

normnivå. På motsvarande sätt kan det finnas anledning att överväga räckvidden av övriga bemyndiganden i lagstiftningsärendet som inte direkt framstår som rena informationsbemyndiganden (jfr vad som anförs i detta hänseende under 19 kap. 2 §).

Vidare innehåller lagförslaget en föreskrift om att till ansökan om återbetalning av ingående skatt ska fogas bl. a. en faktura i original. För att en sådan bestämmelse i förekommande fall inte ska komma i konflikt med andra bestämmelser rörande förvaring av sådana originalhandlingar som regelmässigt hör till en företagares bokföringsmaterial (jfr t. ex. 11 kap. 2 a och 2 b §§ i skattebetalningslagen) får det enligt Lagrådets mening förutsättas att det i någon form regleras hur originalhandlingar ska återsändas.

32 §

I paragrafen behandlas elektroniska återbetalningsansökningar riktade till andra EG-länder från näringsidkare som är etablerade i Sverige. Enligt förslaget ska en sådan ansökan anses ha kommit in till Skatteverket endast om sökanden har lämnat samtliga de uppgifter som krävs enligt tillämpningen av vissa i paragrafen uppräknade artiklar i direktiv 2008/9/EG.

Vid föredragningen inför Lagrådet har uppgetts att avsikten är att Skatteverket, när en återbetalningsansökan nått verket, ska pröva om ansökningen innehåller samtliga de uppgifter som föreskrivs. Om ansökan brister i något sådant avseende ska den inte anses inkommen till Skatteverket och verket ska inte heller vidarebefordra återbetalnings- ansökningen till behörig myndighet i det EG-land ansökningen avser.

Enligt Lagrådets mening är det på föreliggande underlag förhållandevis komplicerat att genomskåda hur det elektroniska förfarandet för prövning av ansökan om återbetalning av mervärdesskatt är avsett att fungera i praktiken i alla dess delar. Detta innebär i sin tur att det föreslagna regelsystemet är svårbedömt. Bl.a. framstår det som något oklart var gränsen går mellan vad den ”behöriga myndigheten” i ett annat EG-land respektive vad Skatteverket ska pröva, vad som ska prövas och hur prövningen ska komma till uttryck i förhållande till sökanden och andra myndigheter. En sådan fråga är när en ansökan ska anses inkommen och vem eller vilka som ska pröva detta (jfr även 19 kap. 8 § lagråds- remissen).

Enligt 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen (TF) anses en handling in- kommen till en myndighet, när den anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. Vidare föreskrivs att i fråga om upptagning som avses i 3 § första stycket samma kapitel (handling som kan uppfattas med tekniskt hjälpmedel) gäller i stället att den anses inkommen till myndighet när annan har gjort den tillgänglig för myndighet på sätt som anges i 3 § andra stycket (upptagningen tillgäng- lig för myndigheten).

Bilaga 8

364

Enligt Lagrådets mening är det mot bakgrund av vad som föreskrivs i 2	Bilaga 8
kap. 6 § TF och 10 §§ förvaltningslagen (1986:223) samt även med
hänsyn till allmänt språkbruk missvisande att som i lagrådsremissen anse
att en elektronisk ansökan som har anlänt till Skatteverket ändå inte ska
anses ha kommit in till myndigheten på grund av att handlingen inte
innehåller samtliga de uppgifter som föreskrivits. Närmast till hands
ligger att betrakta en sådan ansökan som en till myndigheten inkommen,
allmän handling, så snart den är tillgänglig för Skatteverket. En helt
annan fråga är prövningen om huruvida ansökningen är i sin ordning
eller om den brister i något avseende och vad myndigheten i så fall har
att iaktta i förhållande till sökanden och andra myndigheter, dvs. vilka
åtgärder och beslut som kan bli aktuella.
Ytterligare en fråga är vad som händer om sökandens elektroniskt ifyllda
uppgifter i en ansökan inte når fram till Skatteverket på grund av ett
tekniskt fel som sökanden inte råder över eller att det elektroniska
systemet är ur funktion under så lång tid att sökanden inte kan iaktta en
föreskriven tidsfrist. Har sökanden då möjlighet att lämna in eller skicka
in en mera traditionell skriftlig ansökan? Kommer en sådan ansökan att
prövas i sak av behörighet myndighet eller avvisas för att den brister i det
avseendet att ansökan inte är gjord i den elektroniska portalen, som då
var ur funktion enligt beskrivningen ovan? En annan fråga är vad som
gäller i fråga om överklagande och extraordinära rättsmedel för fall som
de här beskrivna.
Under det fortsatta lagstiftningsarbetet måste enligt Lagrådets mening
närmare klargöras vad Skatteverket har att iaktta enligt gällande rätt och
nu avsedd lagstiftning i olika situationer när en återbetalningsansökan har
blivit tillgänglig eller anlänt till verket samt måste vidare författnings-
texten bli föremål för en förnyad översyn med hänsyn till det ovan an-
förda.
4. Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
10 kap.
33 d §
Enligt förslaget upphör ett beslut enligt 35 a § att gälla när de förutsätt-
ningar som anges i 35 a § 2 inte längre är uppfyllda.
I 35 a § regleras förutsättningarna för att uppgifter om varutransaktioner
av den skattskyldige ska få rapporteras kvartalsvis i stället för månadsvis.
I paragrafens andra punkt finns en beloppsgräns som inte får överskridas
för att få möjlighet att rapportera kvartalsvis. För att få rapportera
kvartalsvis krävs ett uttryckligt beslut av Skatteverket.
Om en skattskyldig har begärt och fått bifall från Skatteverket genom ett
särskilt beslut att få övergå till kvartalsrapportering är detta enligt
Lagrådets mening ett för den enskilde gynnande beslut. Ordningen att
föreskriva att ett sådant beslut ska upphöra per automatik, utan före-
gående prövning av Skatteverket om huruvida en viss förutsättning	365

brister, kan ifrågasättas. Visserligen framgår förutsättningen i form av en beloppsgräns direkt av författningstexten. Samtidigt kan det inte helt ute- slutas att det kan finnas fall där den enskilde kan ha en från myndigheten avvikande uppfattning när det gäller frågan om förutsättningarna för kvartalsrapportering består vid en viss tidpunkt eller ej.

Enligt Lagrådets mening bör författningstexten övervägas på nytt under det fortsatta lagstiftningsarbetet med inriktning på att Skatteverket inte bara ska pröva om förutsättningarna för övergång från månadsrappor- tering till kvartalsrapportering föreligger, utan även pröva och fatta be- slut när fråga är om återgång till månadsrapportering. Flera exempel finns i skattebetalningslagen på sådan lagstiftningsteknik, (jfr t.ex. 10 a kap. 7 §).

35 §

Under föredragningen uppmärksammades att, för att undvika växling mellan olika perioder och skapa ordning och reda i systemet, bestämmelserna i 35 § borde tillföras bestämmelser av innebörd att alla periodbyten från första stycket 2 till första stycket 1 bör medföra en längre tid under vilken den nya perioden ska tillämpas.

Lagrådet föreslår att detta görs genom att paragrafen tillförs ett tredje stycke av följande lydelse:

Den som övergår från att lämna sammanställningen enligt första stycket 2 till att lämna den enligt första stycket 1, ska tillämpa den nya perioden till och med utgången av det fjärde kalenderkvartal som följer efter den tidpunkt när bytet av period gjordes.

1–7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagrådsremissen innehåller sju ändringsförslag, varav några avses träda i kraft först år 2011, 2012 och 2013. Ett sådant ”uppskjutet” ikraftträdande får anses vara något som bör undvikas, eftersom det förefaller opraktiskt och knappast effektivt att ha ändringsförfattningar ”hängande i luften” under flera år. Dessa förslag har sin grund i att de direktivbestämmelser som lagförslagen avses motsvara inte ska ha verkan förrän vid nyss nämnda tidpunkter. Lagrådet hyser som framgått vissa betänkligheter mot att lag meddelas med ett så pass långt framskjutet ikraftträdande, men inser samtidigt att metoden har fördelar i en situation som den förevarande. Den får därför godtas.

Däremot kan det sättas i fråga att förslaget avseende ett elektroniskt förfarande för återbetalning i vissa fall bör sättas i kraft redan den 1 januari 2010. Reglerna avser förfarandet för dels andra än svenska EG- företagares ansökningar om återbetalning hos Skatteverket, dels svenska företagares motsvarande ansökningar hos andra EG-länders myndigheter. Ansökningar ska lämnas till verket genom en s.k. elektronisk portal för vidare befordran till det land som ska betala tillbaka skatten. Detta elek-

Bilaga 8

366

troniska ansökningssystem är avsett att ersätta det nuvarande systemet Bilaga 8 som bygger på sedvanlig dokumenthantering, dvs. pappersansökningar.

Utöver de invändningar mot detta elektroniska förfarande som Lagrådet angett tidigare i detta yttrande tillkommer den omständigheten att ett fullt genomfört elektroniskt ansökningsförfarande inom hela unionen förut- sätter att den teknik som systemet bygger på är på plats och fungerar i samtliga länder inom unionen. Enligt uppgift som lämnats under före- dragningen av ärendet kan det med säkerhet inte slås fast att ett funge- rande elektroniskt ansökningssystem finns på plats inom hela unionen den 1 januari 2010. Detta förhållande kan i sin tur leda till att i berörda direktiv angivna sista datum för nationellt genomförande måste skjutas fram.

Det får därför sägas råda en sådan särskild situation i detta lagstiftnings- ärende att det bör övervägas att något ikraftträdande inte alls anges. I stället kan då, i likhet med vad som tidigare vid ett par tillfällen skett på mervärdesskatteområdet, anges att lagarna träder i kraft den dag rege- ringen bestämmer. Ett exempel på när en sådan metod kan komma i fråga anges i promemorian (Ds 1998:66) Riktlinjer för författningsskrivning (s. 77) kunna vara att ikraftträdandet är beroende av att lagen för att kunna tillämpas förutsätter en organisation och att det är osäkert när denna är uppbyggd.

Enligt Lagrådets mening bör det således överlämnas åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet och då i första hand när det gäller regler varigenom bestämmelser i direktiv 2006/112/EG införs i svensk rätt. Eftersom lagrådsremissen dock rör förslag på en i flera av- seenden sammanhållen ändring av mervärdesskattelagstiftningen kan det även övervägas att låta regeringen bestämma tidpunkten för ikraft- trädandet av samtliga föreslagna lagändringar i remissen. En förutsätt- ning för att detta ska kunna ske inom det obligatoriska lagområdet är dock att det av propositionen klart framgår vilka förutsättningar som ska föreligga för att lagarna ska kunna träda i kraft.

367

Paragrafnycklar

Bilaga 9

Det bör inledningsvis uppmärksammas att de nedanstående paragraf- nycklarna inte redovisar exakta motsvarigheter.

Direktiv 2008/8/EG

Paragrafnycklarna nedan anger i huvudsak hur artiklarna som införs i mervärdesskattedirektivet genom direktiv 2008/8/EG har genomförts i svensk rätt och hur föreslagen svensk rätt korresponderar med direktivet.

Förslag som avses träda i kraft den 1 januari 2010

Artiklar i dir.	Förslagets ML	Förslagets ML	Dir.
2006/112/EG	(om inte annat	(om inte annat	2008/8/EG
enligt dir.	anges)	anges)	/gällande ML
2008/8/EG (om			(om inte annat
inte annat anges)			anges)
Artikel 43	5 kap. 4 §	1 kap. 2 § 1 st. 2	Artikel 196
Artikel 44	5 kap. 5 §	1 kap. 2 § 3 st.	Artikel 192 a
Artikel 45	5 kap. 6 §	1 kap. 2 d § 2 st.	Artikel 192 a
Artikel 46	5 kap. 7 §	5 kap. 2 b § 2–5	Artikel 57.2
		st.
Artikel 47	5 kap. 8 §	5 kap. 3 a §	5 kap. 9 §
Artikel 380 dir.	5 kap. 9 §	5 kap. 4 §	Artikel 43
2006/112/EG
(artikel 48)
Artikel 380 dir.	5 kap. 9 §	5 kap. 5 §	Artikel 44
2006/112/EG
(artikel 49)
Artikel 50	5 kap. 10 § 1 st.	5 kap. 6 §	Artikel 45
Artikel 51	5 kap. 10 § 2 och	5 kap. 7 §	Artikel 46
	3 st.
Artikel 52	Artikeln	5 kap. 8 §	Artikel 47
	genomförs inte i
	svensk rätt.
Artikel 53	5 kap. 11 §	5 kap. 9 §	Artikel 380
			dir.
			2006/112/EG;
			förslagets 5
			kap 9 § 3 st.
			tills vidare
			oförändrad
			(artiklarna 48
			och 49).
Artikel 54	5 kap. 12 §	5 kap. 10 §	Artiklarna 50
			och 51
Artikel 37.3 i dir.	5 kap. 13 §	5 kap. 11 §	Artikel 53
2006/112/EG och
protokollsutta-
lande till dir
2008/8/EG				368

(artikel 55)				Bilaga 9
Artikel 56	5 kap. 15 §	5 kap. 12 §	Artikel 54
Artikel 57.1	5 kap. 14 §	5 kap. 13 §	Artikel 37.3 i
			dir.
			2006/112/EG
			och proto-
			kollsuttalande
			till dir
			2008/8/EG.
			(artikel 55)
Artikel 57.2	5 kap. 2 b § 2–5	5 kap. 14 §	Artikel 57.1
	st.
Artikel 58	5 kap. 16 §	5 kap. 15 §	Artikel 56
Artikel 59	5 kap. 17 och	5 kap. 16 §	Artiklarna 58,
	18 §§		59 a och 59 b
Artikel 59 a	5 kap. 16 och	5 kap. 17 §	Artikel 59 och
	17 §§		59 a
Artikel 59 a	5 kap. 19 § 5	5 kap. 18 §	Artikel 59,
			bilaga II
Artikel 59 b	5 kap. 16 §	5 kap. 19 § 2	Artikel
			146.1 e dir.
			2006/112/EG
Artikel 98.2	Artikeln	5 kap. 19 § 5	Artikel 59 a
	genomförs inte i
	svensk rätt.
Artikel 146.e i	5 kap. 19 § 2	10 kap. 33 §	Artikel 262
direktiv		SBL
2006/112/EG
Artikel 170	Artikeln	10 a kap. 1 §	Artikel 358.2
	genomförs inte i	SBL
	sig i svensk rätt.
Artikel 171	10 kap. 13 b §	Ikraft- och över-	Artikel 7 dir.
		gångsbestämmel	2008/8/EG
		serna.
Artikel 171 a	Artikeln
	genomförs inte i
	svensk rätt.
Artikel 192 a	1 kap. 2 § 3 st.
	1 kap. 2 d § 2 st.
Artikel 196	1 kap. 2 § 1 st. 2
Artikel 214 d	3 kap. 1 § 1 st. 2
	och 4 SBL
Artikel 214 e	3 kap. 1 § 1 st.
	5 b SBL
Artikel 262	10 kap. 33 § SBL
Artikel 264.1	Jfr 10 kap. 33 § 2
	st. SBL och 65 §
	SBF
Artikel 358.2	10 a kap. 1 §
	SBL
Artikel 358.4	Artikeln genom-
	förs inte i svensk
	rätt.
Artikel 1 dir.	Se prop.			369
2008/8/EG	2002/03:77 s. 13

	och 69.	Bilaga 9
Artikel 7 dir.	Ikraft- och över-
2008/8/EG	gångsbest

Förslag som avses träda i kraft den 1 januari 2011

Artiklar i dir.	Förslagets ML
2006/112/EG
enligt dir.
2008/8/EG (om
inte annat anges)
Artikel 53	5 kap. 11 a §
Artikel 54.1	5 kap. 11 §
Artikel 54.2	5 kap. 12 § i
	kraft 2010
Artikel 7 dir.	Ikraft- och
2008/8/EG	övergångbest.

Förslagets ML	Artiklar i dir.
	2006/112/EG
	enligt dir.
	2008/8/EG
	(om inte annat
	anges)
5 kap. 11 §	Artikel 54.1
5 kap. 11 a §	Artikel 53
5 kap. 12 § i	Artikel 54.2
kraft 2010
Ikraft- och över-	Artikel 7 dir.
gångsbest.	2008/8/EG

Förslag som avses träda i kraft den 1 januari 2013

Artiklar i dir.	Förslagets ML
2006/112/EG
enligt dir.
2008/8/EG (om
inte annat anges)
Artikel 56.2 1 st.	5 kap. 15 a §
Artikel 56.2 2 st	5 kap. 15 b §
Artikel 56.3	5 kap. 15 § i
	kraft 2010
Artikel 7 dir.	Ikraft- och över-
2008/8/EG	gångsbest.

Förslagets ML	Artiklar i dir.
	2006/112/EG
	enligt dir.
	2008/8/EG
	(om inte annat
	anges)
5 kap. 15 § i	Artikel 56.3
kraft 2010
5 kap. 15 a §	Artikel 56.2 1
	st.
5 kap. 15 b §	Artikel 56.2 2
	st.
Ikraft- och	Artikel 7 dir.
övergångsbest.	2008/8/EG

370

Direktiv 2008/9/EG				Bilaga 9
Paragrafnyckeln nedan anger i huvudsak hur artiklarna som införs i
mervärdesskattedirektivet genom direktiv 2008/9/EG har genomförts i
svensk rätt och hur föreslagen svensk rätt korresponderar med direktivet.
Dir. 2008/9/EG	Förslagets ML	Förslagets ML	Dir. 2008/9/EG
(om inte annat	(om inte annat	(om inte annat	/gällande ML
anges)	anges)	anges)	(om inte annat
			anges)
Artikel 1	Artikeln i sig	10 kap. 1–3, 11	Artiklarna 5 och
	genomförs inte i	och 12 §§ (del-	6 1 st.
	svensk rätt.	vis gällande
		ML).
Artikel 2.1–2.5	Definitionerna i	10 kap. 13 a §	Artikel 6 2 st.
	sig genomförs
	inte i svensk rätt
Artikel 3	19 kap. 1 § ( i	10 kap. 13 b §	Artikel 4 och
	kombination		artikel 2.4 b dir.
	med gällande 1		2008/8/EG
	kap. 15 § ML).
Artikel 4 och	10 kap. 13 b §	19 kap. 1 § ( i	Artiklarna 3 ii
artikel 2.4 b dir.		kombination	och 7 (utländska
2008/8/EG		med gällande 1	företagare)
		kap. 15 § ML).
Artikel 5	10 kap 1–3, 11	19 kap. 2 §	Artiklarna 8, 9.1
	och 12 §§		och 12 (delvis i
	(delvis gällande		MF)
	ML).
Artikel 6 1 st.	10 kap. 1 § 1 st.	19 kap. 3 §	Artikel 14
	2.
Artikel 6 2 st.	10 kap. 13 a §	19 kap. 4 §	Artikel 9.2
Artikel 7	19 kap 1 §	19 kap. 5 §	Artikel 11
	(utländska
	företagare)
	19 kap 31 §
	(svenska
	företagare)
Artikel 8	19 kap. 2 § +	19 kap. 6 §	Artikel 16
	MF
Artikel 9.1	19 kap. 2 § +	19 kap. 7 §	Artikel 17 (10
	MF		kap. 4 § ML
			upphävd)
Artikel 9.2	19 kap. 4 §	19 kap. 8 §	Artikel 15.1
Artikel 10	Ej genomförd i	19 kap. 9 §	Artikel 19.1
	svensk rätt.
Artikel 11	19 kap. 5 §	19 kap. 10 §	Artikel 20.1 1
			och 2 st.
Artikel 12	19 kap. 2 § +	19 kap. 11 §.	Artikel 20.1 3 st.
	MF
Artikel 13	19 kap. 15 §	19 kap. 12 §	Artikel 20.2	371

Artikel 14	19 kap. 3 §	19 kap. 13 §	Artikel 19.2 och	Bilaga 9
			23.2
Artikel 15.1	19 kap. 8 §	19 kap. 14 §	Artikel 21 och
	(utländska		23.2
	företagare) och
	19 kap. 32 §
	(svenska
	företagare)
Artikel 15.2	19 kap. 32 § 3 st.	19 kap. 15 §	Artikel 13
Artikel 16	19 kap. 6 §	19 kap. 16 §	Artikel 25
Artikel 17	19 kap. 7 §	19 kap. 17 §	Artikel 24
Artikel 18	19 kap. 33 §	19 kap. 18 §	19 kap. 8 §
Artikel 19.1	19 kap. 9 §	19 kap. 19 §	Artikel 22
Artikel 19.2	19 kap. 13 §	19 kap. 20 §	Artikel 26
Artikel 20.1 1	19 kap. 10 §	19 kap. 21 §	Artikel 27.1 och
och 2 st.			27.2 1 st.
Artikel 20.1 3 st.	19 kap. 11 §	19 kap. 22 §	19 kap. 1 §
Artikel 20.2	19 kap. 12 §	19 kap. 23 §	19 kap. 2 §
Artikel 21	19 kap. 14 §	19 kap. 24 §	10 kap. 4 §
Artikel 22	19 kap. 19 §	19 kap. 25 §	19 kap. 3 §
Artikel 23.1	Ej genomförd i	19 kap. 26 §	19 kap. 4 §
	svensk rätt. FL
	är tillämplig.
Artikel 23.2	19 kap. 13 och	19 kap. 27 §	Artikel 3 i dir
	14 §§ (avslag		86/560/EEG
	vid passivitet)
	20 kap. 1 §
	(överklagande)
	20 kap. 2 § (om-
	prövning)
Artikel 24	19 kap. 17 §	19 kap. 28 §	19 kap. 7 §
	(beslut)
	20 kap. 5 §
	(verkställighet).
Artikel 25	19 kap. 16 §	19 kap. 29 §	19 kap. 8 §
Artikel 26	19 kap. 20 §	19 kap. 30 §	19 kap. 10 §
Artikel 27	19 kap. 21 §	19 kap. 31 §	Artikel 7
	(27.2 2 st. ej		(svenska
	genomförd i		företagare)
	svensk rätt).
Artikel 28	Ikraft- och över-	19 kap. 32 §	Artikel 15.1
	gångsbest.		(svenska
			företagare)
Artikel 29	Ikraft- och över-	19 kap. 33 §	Artikel 18
	gångsbest.
		19 kap. 34 §	19 kap. 11 §
		19 kap. 35 §	19 kap. 12 §
		19 kap. 36 §	19 kap. 13 §
		19 kap. 37 §	19 kap. 14 §
		19 kap. 38 §	19 kap. 15 §
		20 kap. 1 §	Artikel 23.2
		20 kap. 2 §	Artikel 23.2
		20 kap. 3 §	19 kap. 5 §
		20 kap. 4 §	19 kap. 6 §	372

20 kap. 5 §	Artikel 24. 1	Bilaga 9
	(verkställighet)
	och 19 kap. 9 §
20 kap. 6 §	Ny nationell
	regel.
Ikraft- och	Artiklarna 28 och
övergångsbest	29

Direktiv 2008/117/EG

Paragrafnyckeln nedan anger i huvudsak hur artiklarna som införs i mervärdesskattedirektivet genom direktiv 2008/117/EG har genomförts i svensk rätt och hur föreslagen svensk rätt korresponderar med direktivet.

Förslag som avses träda i kraft den 1 januari 2010

Artiklar i dir.	Förslagets SBL	Förslagets SBL	Dir.
2006/112/EG	(om inte annat	(om inte annat	2008/117/EG
enl. dir.	anges)	anges)	/gällande SBL
2008/117/EG			(om inte annat
			anges)
Artikel 64.2 1	1 kap. 5 a §	1 kap. 5 a § ML	Artikel 64.2 1 st.
st.
Artikel 64.2 2	Stycket genom-	13 kap. 8 c § ML	Artikel 264.2
st.	förs inte i
	svensk rätt.
Artikel 66	Artikeln genom-	10 kap. 34 §	Artikel 263.2
	förs inte i
	svensk rätt.
Artikel 263.1	10 kap. 35 § 1	10 kap. 35 §	Artiklarna 263.1
	st. 1		och 263.1 c
Artikel 263.1 a	10 kap. 35 a och	10 kap. 35 a §	Artiklarna 263.1
1 st.	36 §§		a 1 st och 263.1 b
Artikel 263.1 a	10 kap. 35 d §	10 kap. 35 b §	Ny nationell
2 st.			regel.
Artikel 263.1	10 kap. 35 a §	10 kap. 35 c §	Ny nationell
b			regel.
Artikel 263.1 c	10 kap. 35 § 1	10 kap. 35 d §	Artikel 263.1 a 2
	st. 2 och 36 §		st.
Artikel 263.2	10 kap. 34 §	10 kap. 35 e §	Ny nationell
			regel.
Artikel 264.2	13 kap. 8 c §	10 kap. 36 §	Artikel 263.1 a
	ML		och 263 1.c. Jfr
			artikel 1.3 i
			förordning
			37/2009.
Artikel 265.2	Jfr 10 kap. 33 §	10 kap. 33 § 2 st.	Jfr artikel 265.2
	2 st. i gällande	SBL och 65 §
	SBL och 65 §	SBF
	SBF
Artikel 3 i dir.	Ikraft- och över-	Ikraft- och över-	Artikel 3 i dir.
2008/117/EG	gångsbest.	gångsbest.	2008/117/EG	373

Förslag som avses träda i kraft den 1 januari 2012

Bilaga 9

Artiklar i dir	Förslagets SBL
2006/112/EG	(om inte annat
enl. dir.	anges)
2008/117/EG
artikel 263.1a	10 kap. 35 a §
2 st. (tröskel-
värdet)
Artikel 3 i	Ikraft- och
direktiv	övergångsbest.
2008/117/EG

Förslagets	Dir. 2008/117/EG
SBL (om inte	/gällande SBL
annat anges)	(om inte annat
	anges)
10 kap. 35 a §	Artikel 263.1a
	2 st.
	(tröskelvärdet)
Ikraft- och	Artikel 3 i direktiv
övergångsbest.	2008/117/EG

374

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 2009

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, statsråden Olofsson, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Malmström, Sabuni, Billström, Tolgfors, Björling, Krantz

Föredragande: statsrådet Adelsohn Liljeroth

Regeringen beslutar proposition 2009/10:15 Nya mervärdesskatteregler om omsättningsland för tjänster, återbetalning till utländska företagare och periodisk sammanställning.

Prop. 2009/10:15

375

Rättsdatablad			Prop. 2009/10:15
Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EG-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande
Mervärdesskattelagen	20 kap. 5 §	32008L0008
(1994:200)		32008L0009
		32008L0117
Skattebetalningslagen	10 kap. 33 §	32008L0117
(1997:483)	10 kap. 34 §

376