Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om spärrgränserna vid personval för kommun, landsting och riksdag.
Ur demokratisynpunkt var den personvalsreform som genomfördes på 1990-talet viktig. Väljarna gavs i och med personvalsinslaget större inflytande och initialt var intresset stort för detta nya instrument som den svenska väljarkåren givits tillgång till. Men vid 2006 års val hade antalet kryssmarkerade inom vissa val minskat jämfört med tidigare. Det är ingen positiv signal och det kan rent av vara skadligt för den demokratiska processen att inte ånyo få upp intresset för personval.
Kärnan i problematiken är sannolikt att de begränsningsregler för när personvalet får ett genomslag alltjämt är för snäva. Det finns dock fog för att inte omgående slopa den nedre spärrgränsen. Risken är alltför uppenbar att detta kunde sända ut fel signaler till tillfälliga lycksökare som inte har för avsikt att seriöst ta sig an ett förtroendeuppdrag. Däremot bör man på längre sikt kunna ta bort gränsen helt när de politiska partierna samlat är redo för detta.
Därför vill vi, som ett första steg, föreslå att den nuvarande 8-procentsspärrgränsen för riksdagsval och 5-procentsspärrgränsen för kommun och landstingsval sänks till en nivå om 4 procent för samtliga val. Det skulle också ge ett enhetligt gränsvärde i väljarnas medvetande som gäller för såväl personer som partier. En sådan reform skulle innebära ett demokratiskt viktigt steg som återigen lyfter intresset för personval.