Ett energieffektivare Sverige, del 1

Ett energieffektivare Sverige

Delbetänkande av Energieffektiviseringsutredningen

Stockholm 2008

SOU 2008:25

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2008

ISBN 978-91-38-22931-6

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Maud Olofsson

Regeringen beslutade den 14 juni 2006 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster skall genomföras i Sverige (dir. 2006:89). Uppdraget omfattar även att utreda och förslå viktningsfaktorer för el, fjärrvärme, fjärrkyla och oljeprodukter, som ska återspegla de olika energibärarnas omvandlings- och distributionsförluster. Utredaren skall också framlägga ett förslag till Sveriges första nationell handlingsplan för effektiv energianvändning enligt EG- direktivets artikel 14.2.

Till särskild utredare förordnades den 6 februari 2007 förre verkställande direktören Tomas Bruce.

Att som experter biträda utredningen förordnades från och med den 14 maj 2007 förbundsjuristen Katarina Abrahamsson, Villa- ägarnas Riksförbund, avdelningsdirektören Tea Alopaeus, Natur- vårdsverket, fastighetsekonomen Linda Andersson, Sveriges kom- muner och landsting, avdelningsrådet Stig-Arne Ankner, Kon- kurrensverket, miljöcontrollern Maria Blechingberg, Göteborg Energi, ordföranden Lotta Bångens, Föreningen Sveriges energi- rådgivare, tekn. lic. Sven-Allan Eklund, Svensk Energi, kanslirådet Sven-Olov Ericson, Näringsdepartementet, tekn. lic. Anna Forsberg Energimyndigheten, civilingenjören Mikael Gustafsson, Svensk Fjärrvärme, civilingenjören Karin Haara, Svebio, civil- ekonomen Ingela Hedge, SPI, civilingenjören Ulrika Jardfelt, SABO, fastighetschefen Jari Lalli, Statens fastighetsverk, divisions- chefen Lise Langseth, Boverket, förhandlingschefen Anders Mattsson, Hyresgästerna, ämnesrådet Lotta Medelius-Bredhe,

Finansdepartementet, miljödirektören Lars Nilsson, Vägverket, departementssekreteraren Lars Roth, Miljödepartementet, civil- ingenjören Birgitta Resvik, Svenskt Näringsliv, departementssekre- teraren Henrik Wingfors, Näringsdepartementet samt utveck- lingschefen Bengt Wånggren, Fastighetsägarna. Från och med den 1 januari 2008 har Svensk Energi representerats av civilingenjören Edvard Sandberg.

Docenten Anders Lundin har sedan den 10 maj 2007 varit utredningens huvudsekreterare. Sedan den 1 maj, respektive den 1 augusti, 2007 har även civilingenjören Agneta Persson och juristen Olle Högrell varit sekreterare i utredningen.

Textredigering och layout har utförts av kanslisekreteraren Monica Berglund, Kommittéservice.

I föreliggande delbetänkande behandlas bakgrunder och strate- giska utgångspunkter för arbetet med att genomföra det aktuella EG-direktivet i Sverige. Vidare redovisas de analyser och över- väganden, som utgör underlag för utredningens förslag till nationell handlingsplan för effektiv energianvändning, bl.a. frågan om val av viktningsfaktorer. Förslaget till handlinsplan redovisas i en separat volym.

Utredningen har antagit namnet Energieffektiviseringsutred- ningen.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Ett energi- effektivare Sverige (SOU 2008:25).

Särskilda yttranden har lämnats av Tea Alopaeus, Anna Forsberg, Birgitta Resvik och Edvard Sandberg.

Stockholm i februari 2008

Tomas Bruce

/ Anders Lundin

Agneta Persson

Olle Högrell

Innehåll

Sammanfattning ................................................................			13
1	Uppdraget och dess bakgrund .....................................		31
1.1	Uppdraget.................................................................................		31
	1.1.1 Handlingsplan för effektivare energianvändning .......		31
1.2	Bakgrund ..................................................................................		32
	1.2.1	Den europeiska energipolitiken...................................	32
	1.2.2	En effektivare energianvändning .................................	33
	1.2.3 Direktivet i ett energi- och klimatpolitiskt
		perspektiv ......................................................................	34
	1.2.4 Förhållandet mellan de två
		energieffektiviseringsmålen..........................................	35
	1.2.5	Den svenska energipolitiken........................................	38
	1.2.6	Nationella energieffektiviseringsprogram under
		senare tid .......................................................................	39

1.3Huvuddragen i EG-direktivet om effektiv slutanvänd-

	ning av energi m.m...................................................................		41
	1.3.1 Styrande förutsättningar för genomförande av
		direktivet .......................................................................	41
1.4	Utredningsarbetets upplägg och genomförande....................		45
	1.4.1	Utredningsarbetet.........................................................	45
1.5	Annat utredningsarbete inom området ..................................		47
	1.5.1	Miljövårdsberedningen och Klimatberedningen.........	47
	1.5.2	Klimat- och sårbarhetsutredningen.............................	48
1.6	Läsanvisningar..........................................................................		48

Innehåll	SOU 2008:25
2	Strategiska utgångspunkter för den nationella
	handlingsplanen .........................................................	51
2.1	Effektiviseringsåtgärder i ett systemperspektiv .....................	52
	2.1.1 Slutanvänd energi och primär energi ...........................	54
2.2	Målkonflikter ska undvikas......................................................	55
2.3	Åtgärderna ska vara kostnadseffektiva....................................	56
2.4	Direktivets tillämpningsområde enligt artikel 2.b..................	56
	2.4.1 Samlad bedömning........................................................	58
2.5	Flyg- och sjötransporter ..........................................................	60
2.6	Ett delat ansvar .........................................................................	60
3	Barriärer och styrmedel ...............................................	61
3.1	Barriärer för en effektivare energianvändning ........................	64
	3.1.1 Marknadsrelaterade hinder mot en effektivare
	energianvändning ..........................................................	64
	3.1.2 Ledarskap för ökad konkurrenskraft genom
	effektivare energianvändning .......................................	68
	3.1.3 Hinder för miljöanpassat beteende hos hushåll ..........	69

3.2Skillnad mellan beslutsfattarekonomisk och samhälls-

	ekonomisk lönsamhetskalkyl ..................................................		75
	3.2.1 Beslutsfattande under risk och osäkerhet....................		75
	3.2.2 Beslutsfattande vid förekomst av externa effekter .....		77
3.3	Energitjänster ...........................................................................		79
3.4	Behov av styrmedel ..................................................................		84
	3.4.1	Huvudgrupper av styrmedel.........................................	85
	3.4.2 Allmänna principer för val av styrmedel......................		87
4	Tillförsel och användning av energi i Sverige..................		93
4.1	Energitillförsel..........................................................................		93
4.2	Slutlig energianvändning..........................................................		96
	4.2.1	Nationell slutlig energianvändning ..............................	96
	4.2.2 Slutlig energianvändning som omfattas av
		direktivet......................................................................	106
6

SOU 2008:25	Innehåll
4.2.3 Utrikes sjöfart, förluster samt användning för
icke-energiändamål .....................................................	107
4.3 Viktningsfaktorer för energi .................................................	108
4.3.1 Slutlig användning av energi och dess förhållande
till primär energianvändning ......................................	108
4.3.2 Användning av viktningsfaktorer ..............................	110
4.3.3 Utredningens val av viktningsfaktorer......................	114
4.3.4 Viktningsfaktorer för God bebyggd miljö,
delmål 6 .......................................................................	114

4.4Direktivets slutliga energianvändning med viktnings-

	faktorer ...................................................................................		115
4.5	Kvantifiering av det vägledande målet ..................................		117
5	Bostäder och service m.m. ........................................		121
5.1	Sektorn bostäder och service m.m. i huvuddrag ..................		121
5.2	Energianvändning för bostäder och service m.m.................		122
	5.2.1 Småhus inklusive småhus på lantbruksfastighet .......		125
	5.2.2	Fritidshus ....................................................................	126
	5.2.3	Flerbostadshus ............................................................	127
	5.2.4	Lokaler.........................................................................	128
	5.2.5	Areella näringar...........................................................	130
	5.2.6	Övrig service ...............................................................	131

5.3Hittills uppnådda effektiviseringar i sektorn bostäder

och service m.m., 1991 2005.................................................		132
5.3.1 Konverteringar av uppvärmningssystem m.m.,
	åtgärdsorienterad top-down analys ...........................	134
5.3.2 Energi- och koldioxidskatternas inverkan på
	energianvändning i bebyggelsen ................................	143
5.3.3 1997 års kortsiktiga energipolitiska program............		144
5.3.4	Teknikupphandling och beställargrupper .................	145
5.3.5 Energy Performance Contracting i offentlig
	sektor...........................................................................	148
5.3.6	LIP ...............................................................................	149
5.3.7	Energimärkning ..........................................................	150
5.3.8	Energirådgivning.........................................................	150
5.3.9	ByggaBo-dialogen.......................................................	151

Innehåll

SOU 2008:25

5.3.10 Samlad hittills uppnådd effektivisering inom
bebyggelsen, resultat av bottom-up och
åtgärdsorienterad top-down analys...........................	152

5.4Potential för energieffektivisering i sektorn bostäder

och lokaler för perioden 2005 2016......................................	152
5.4.1 Ekonomisk potential .................................................	153

5.4.2Vilken effektiviseringspotential realiseras utan

ytterligare styrmedel? ................................................

161

5.5Förväntad effekt av nyligen beslutade styrmedel och

åtgärder, 2005 2016 ...............................................................

166

5.5.1Konvertering av uppvärmningssystem i småhus, framtidsbedömning med åtgärdsorienterad top-

down beräkning..........................................................

166

5.5.2Konvertering till fjärrvärme i flerbostadshus och

lokaler .........................................................................

170

5.5.3Energi- och koldioxidskatternas inverkan på

	energianvändning i bebyggelsen, perioden
	2005 2016...................................................................	171
5.5.4	Teknikupphandling....................................................	172
5.5.5	KLIMP........................................................................	174

5.5.6Stöd till energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor i lokaler som används

för offentlig verksamhet (tidigare OFFROT).........

175

5.5.7Stöd till installation av solvärmeanläggningar i

småhus ........................................................................

176

5.5.8Stöd för installation av solvärme i kommersiella

lokaler .........................................................................

177

5.5.9Stöd för installation av energieffektiva fönster i

	småhus ........................................................................	177
5.5.10 Stöd för konvertering från direktverkande
	elvärme i bostadshus ..................................................	178
5.5.11 Boverkets bygg och konstruktionsregler
	(BBR06).......................................................................	179
5.5.12	Fjärrkyla......................................................................	180
5.5.13	Kraftvärmeutbyggnad................................................	181
5.5.14 Samlat resultat av bedömningar för sektorn
	bostäder och service m.m., perioden 2005 2016 .....	182

5.6Summering av tidiga åtgärder och bedömd effekt av

nyligen beslutade styrmedel ..................................................

183

SOU 2008:25	Innehåll
5.7 Möjliga tillkommande styrmedel ..........................................	184

5.7.1Energideklaration av byggnader, kontinuerlig

	utveckling...................................................................	184
5.7.2	Energiklassning av byggnader...................................	186
5.7.3	Energihushållningskrav vid ombyggnad ..................	187

5.7.4Utvärdering och annonserad successiv skärpning

	av nybyggnadskraven.................................................	188
5.7.5 Minskad elanvändning i bostäder och lokaler..........		189
5.7.6 Fortsatt främjande av energitjänster ........................		191
5.7.7	Teknikupphandling ...................................................	192
5.7.8	Kommunal energirådgivning.....................................	192

5.7.9Program för effektivare energianvändning i de

		areella näringarna .......................................................	193
	5.7.10 Forskning, utveckling och demonstration...............		193
6	Industrisektorn.........................................................		195
6.1	Energianvändningen i industrin ............................................		197
6.2	Industriell energianvändning utanför handelssystemet.......		198
	6.2.1	Närmare om handelssystemet....................................	199
	6.2.2 Gränsdragningen mellan energianvändning inom
		och utom handelssystemet.........................................	200
6.3	Potential för energieffektivisering i industrin......................		203
	6.3.1	Ekonomisk effektiviseringspotential.........................	205
	6.3.2 Samlad bedömning av effektiviseringspotentialen....		209
6.4	Effekter av befintliga styrmedel............................................		210
	6.4.1 Programmet för energieffektivisering (PFE) ...........		210
	6.4.2	Samverkan med branschorganisationer.....................	213
6.5	Möjliga tillkommande styrmedel ..........................................		213
	6.5.1 Ny programperiod för PFE .......................................		214
	6.5.2 Utvidgat tillämpningsområde för PFE......................		214
	6.5.3 Statligt stöd för energieffektivisering i icke
		energiintensiva företag ...............................................	215
7	Transportsektorn ......................................................		221
7.1	Transportsektorn i huvuddrag ..............................................		221
	7.1.1	Persontransporter i Sverige........................................	223
	7.1.2	Godstransporter i Sverige ..........................................	228
			9

Innehåll	SOU 2008:25
7.2 Energianvändningen i transportsektorn	...............................231

7.3Hittills uppnådda effektiviseringar av tidiga åtgärder i

transportsektorn, 1991 2005.................................................	234
7.3.1 Ekonometrisk top-down analys av
energiskatternas effekter på energieffektivisering
inom vägtransportsektorn. .........................................	234
7.3.2 Bottom-up beräkningar ..............................................	240
7.3.3 Summering av uppnådd effektivisering från tidiga
åtgärder (1991 2005) inom vägtransportsektorn .....	241
7.4 Potentialer för energieffektivisering .....................................	242
7.4.1 Potential genom byte av transportslag ......................	242
7.4.2 Potential för teknisk effektivisering av fordon .........	244
7.4.3 Potential för effektivisering av transporterna ...........	250
7.5 Bedömda och förväntade effekter av redan beslutade
styrmedel (2005 2016) ..........................................................	251
7.5.1 Ekonometrisk top-down analys av energi-
skatternas effekter på energieffektiviseringen
2005 2016 inom vägtransportsektorn .......................	251
7.5.2 Bottom-up analyser av olika åtgärder 2005 2016.....	253
7.5.3 Styrmedel utan beräknad besparingseffekt................	259
7.5.4 Samlat resultat för bottom-up beräkningar för
transportsektorn 2005 2016 ......................................	262

7.6Summering av tidiga åtgärder (1991 2005) och bedömd effekt av redan beslutade styrmedel (2005 2016)

transportsektorn, TWh ..........................................................		263
7.7 Möjliga tillkommande styrmedel ..........................................		264
7.7.1 Bindande utsläppskrav för biltillverkare....................		267
7.7.2 Generella styrmedel i transportsektorn.....................		267
7.7.3	Koldioxiddifferentierad fordonsskatt för
	personbilar...................................................................	269
7.7.4 Förändring av befintliga styrmedel............................		270
7.7.5	Lägre hastighet ............................................................	272
7.7.6	Förbättrad logistik ......................................................	273
7.7.7	Sparsam körning..........................................................	274
7.7.8	Samhällsplanering........................................................	274
7.7.9 Offentliga satsningar på forskning, utveckling
	och demonstration ......................................................	276
10

SOU 2008:25 Innehåll

	7.7.10	Konsumentupplysning om fordons bränsle-
		förbrukning ................................................................	277
	7.7.11	Transportsektorn i EU:s system för handel med
		utsläppsrätter .............................................................	277
8	Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet ................		279
8.1	Den offentliga sektorns särskilda ansvar..............................		279
	8.1.1 Allmänt om offentlig sektor i Sverige .......................		279
	8.1.2 Särskilda krav på offentlig sektor ..............................		280
	8.1.3 Energieffektivisering i statlig verksamhet.................		281
	8.1.4 Energieffektivisering i kommuner och landsting .....		283
	8.1.5	Övervakning och kontroll..........................................	285
8.2	Informationsspridning...........................................................		285
	8.2.1	Forum för energieffektivisering.................................	285
9	Summering och slutsatser .........................................		289
9.1	Det vägledande målet.............................................................		289
9.2	Effekter av tidiga åtgärder och beslutade styrmedel............		290
	9.2.1	Tidiga åtgärder (1991 2005)......................................	291
	9.2.2 Förväntad effekt av beslutade styrmedel
		(2005 2016) ................................................................	291
	9.2.3 Summering av tidiga åtgärder för perioden
		1991 2005 och redan beslutade styrmedel för
		perioden 2005 2016 ....................................................	292
9.3	Potential för ytterligare energieffektivisering......................		294
9.4	Behovet av kompletterande styrmedel .................................		295
	9.4.1 Kommer det vägledande målet att uppnås? ..............		295
	9.4.2	Möjliga tillkommande styrmedel...............................	298
9.5	Slutsatser och erfarenheter ....................................................		299
	9.5.1 EG-direktivets fokus på slutanvändning...................		299
	9.5.2	Tolkning av direktivet ................................................	302
	9.5.3	Statistikunderlaget ......................................................	303
	9.5.4	Oklara ansvarsgränser ................................................	304
	9.5.5 En strategi för ett energieffektivare Sverige..............		305
Särskilda yttranden ..........................................................			309
			11

Innehåll

SOU 2008:25

Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv ..........................................................	321
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv
	2006/32/EG ...................................................................	333
Bilaga 3 Beskattning av energi.....................................................		355
Bilaga 4	Viktningsfaktorer för energi.........................................	369
Bilaga 5	Effects of Taxation on Energy Efficiency....................	397

Sammanfattning

Uppdraget

Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/32/EG) av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster ska vara i sin helhet infört i medlemsstaterna senast den 17 maj 2008. Direktivet benämns i det följande EG-direktivet, direktivet eller energieffektiviseringsdirektivet beroende på sammanhang.

Enligt regeringens uppdrag till Energieffektiviseringsutred- ningen (dir. 2006:89) är utredningens huvuduppgift att föreslå hur EG-direktivet ska genomföras i Sverige.

Enligt EG-direktivet ska medlemsstaterna, vid bestämda tider under direktivets tillämpningsperiod, utarbeta nationella handlings- planer för energieffektivisering. En första, viktig uppgift för utred- ningen är att föreslå hur den första svenska handlingsplanen av detta slag ska se ut. Utredningen ska också, enligt sina direktiv, analysera och föreslå viktningsfaktorer för el, fjärrvärme, fjärrkyla och oljeprodukter, som ska avspegla effekterna på primärenergi- användningen av t.ex. effektiviseringsåtgärder.

Föreliggande delbetänkande innehåller bakgrunder och strate- giska överväganden, som utgör underlag för utredningens förslag till nationell handlingsplan för energieffektivisering. Förslaget till handlingsplan redovisas i en separat volym.

Bakgrund

Europa ska spara energi. Det finns många goda skäl till det. Sverige använder i ett europeiskt perspektiv stora mängder energi, räknat per invånare. Det beror bl.a. på landets kalla klimat, energiintensiva industriproduktion, dess glesa befolkning och stora avstånd, som ska överbryggas med transporter.

Sammanfattning

SOU 2008:25

Arbetet med att effektivisera energianvändningen har pågått länge i Sverige. Ett stort antal åtgärder har redan genomförts, som bidragit till att minska den svenska energianvändningen i bostäder, service, industri och transporter. En stor potential för effekti- visering återstår dock att realisera. Men då krävs ökade kunskaper om såväl energieffektiviseringen och dess ekonomiska vinster som om ny teknik och kostnaderna för energianvändningen bland aktörer av alla slag.

EG-direktivet om effektiv energianvändning och om energi- tjänster, som är rättsligt bindande för medlemsstaterna, är ett viktigt instrument i gemenskapens strävan mot en effektivare energianvändning i hela unionen. Denna strävan återspeglas också i ett mer övergripande besparingsmål som kommissionen föreslagit. Detta mål avser besparing av 20 procent av den primära energi,TPF1FPT som kan beräknas användas i EU-länderna år 2020 och redovisas i kommissionens handlingsplan för en effektivare energianvändningTPF2FPT. I mars 2007 enades EU:s stats- och regeringschefer om att betona behovet av att öka energieffektiviteten i Europa i syfte att uppnå besparingsmålet om 20 procent av den beräknade primära energianvändningen. Samtidigt underströks betydelsen av att medlemsstaterna använder sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet i just detta syfte.TPF3FPT Målet om 20 procent primär energibesparing är dock inte rättsligt bindande för medlemsstaterna.

Huvuddrag i direktivet

En central regel i direktivet är, enligt artikel 4.1, att ett nationellt vägledande mål ska anges, om nio procent effektivare energi- användning år 2016 jämfört med den genomsnittliga, årliga användningen under perioden 2001 2005 (de s.k. basåren). Enligt artikel 14.2 ska medlemsstaterna, i nationella handlingsplaner för effektivare energianvändning, vid fastställda tidpunkter redovisa hur målet ska uppnås på nationell nivå. I den första planen ska redo- visas vilka åtgärder som medlemsstaterna planerar för att uppfylla direktivets besparingsmål. Målet ska relateras till den genomsnitt-

1TP PT Med primär energi avses all energi som används från bränslekälla till slutanvändare. I den primära energin ingår därmed, förutom den slutanvända energimängden, även de förluster som uppstår i energiproduktionen vid utvinning, transport, omvandling och överföring.

2TP PT KOM (2006) 545 slutlig.

3PT TP Ordförandeskapets slutsatser vid rådets möte den 8-9 mars 2007 (7224/1/07 REV 1).

SOU 2008:25

Sammanfattning

liga energianvändningen under basåren 2001 2005. Det finns dock inget formellt krav på att, i den första planen, kvantifiera bespa- ringseffekterna av de enskilda planerade åtgärderna.

Målet ska uppnås genom energitjänster och andra åtgärder, som ska vara kostnadseffektiva, genomförbara och skäliga. Befintliga, redan beslutade eller helt nya styrmedel får användas för att stimulera energieffektiviserande åtgärder. Effekten av styrmedel som verkat från och med år 1995 får tillgodoräknas om effekterna varar fram till och med år 2016. Om omständigheterna motiverar det får även effekter av styrmedel som verkat under perioden 1991 1994 tillgodoräknas. Ett delmål för energibesparingen ska formuleras för år 2010.

En viktig princip i direktivet är att den offentliga sektorn ska ha en nyckelroll och vara förebild och föregångare för andra aktörer när det gäller energieffektivisering. Medlemsstaterna ska också se till att aktörerna har tillgång till information om energieffektivi- sering och skapa lämpliga förutsättningar och incitament för för- stärkta informationsinsatser inom energieffektiviseringsområdet.

Strategiska utgångspunkter

I budgetpropositionen för år 2008 har Sveriges regering slagit fast att incitamenten för energieffektivisering inom både hushåll och industri bör ses över. Regeringens målsättning är att förändra det samband som hittills funnits mellan ekonomisk tillväxt och ökad användning av energi och råvaror. Energieffektivisering och hus- hållning med andra begränsade resurser ska syfta till att minska belastningen på klimat och miljö. Olika energikällor och energi- bärare har i det sammanhanget olika betydelse. Besparing av en kWh el från t.ex. kolkondenskraft måste enligt regeringen därmed värderas högre än besparing av en kWh fjärrvärme från industriell spillvärme eller från en solfångare.TPF4FPT De klimatrelaterade problemen till följd av utsläpp av växthusgaser ligger i huvudsak bakom denna förändrade syn på energieffektivisering.

Motsvarande princip kan, och bör enligt utredningens mening, tillämpas också när det gäller energieffektivisering från ett hus- hållningsperspektiv. Olika energislag och tillämpningar bör därmed värderas utifrån den verkliga energiåtgången och inte ses enbart från ett slutanvändarperspektiv. Även med hänsyn till målet om

4PT TP Prop. 2007/08:01, utgiftsområde 21, s. 65.

Sammanfattning

SOU 2008:25

20 procent besparing av den beräknade primärenergianvändningen år 2020, bör energieffektiviseringar i anledning av direktivet beräk- nas på ett sätt så att de båda besparingsmålen kan relateras till varandra.

Energieffektivisering i ett systemperspektiv

Mot den nyss beskrivna bakgrunden bör energieffektivisering ses i ett systemperspektiv, där även effekter på den primära energianvändningen tydliggörs. Ett sådant synsätt bärs fram av både klimatmålen och den bredare syn på energieffektivisering, som kommer till uttryck i kommissionens handlingsplan (KOM (2006) 545 slutlig). Sverige har därför valt att vid bedömningen av effektiviseringseffekter använda viktningsfaktorer som med utgångs- punkt från uppmätt, slutlig energianvändning hos kund, återspeglar den primära energianvändningen, inte bara för el, utan också för fjärrvärme, fjärrkyla, oljeprodukter och biobränsle.

Därmed kan man belysa den från resurssynpunkt verkliga effekten av energianvändning för ett visst ändamål, av en effek- tiviseringsåtgärd eller av en ökad energianvändning.TPF5FPT Det gäller oavsett om effekten uppstår i Sverige eller i något annat land. Viktningsfaktorerna är således ett analysinstrument som bl.a. kan användas vid prioritering av vilken typ av slutlig energianvändning, t.ex. el för uppvärmning genom elpanna eller direktverkande system, som bör väljas för energieffektivisering.

Val av viktningsfaktorer

I tabell 1 redovisas en översikt över de viktningsfaktorer som i det följande tillämpas av utredningen. De data och överväganden som lett fram till valet av viktningsfaktorer redovisas översiktligt i kapitel 4 och utförligt i bilaga 4 till betänkandet.

5PT TP Med energiändamål avses t.ex. att värma upp en byggnad, att driva ett fordon eller att driva en pump.

SOU 2008:25

Sammanfattning

Tabell 1 Viktningsfaktorer, som återspeglar den primära energianvänd- ningen, för olika energibärare för basåren respektive för framtida energibesparing

För el och fjärrvärme används olika viktningsfaktorer för basåren (2001 2005) respektive för utvärdering av uppnådd energieffektivi- sering. Bakgrunden härtill är att basen för elproduktionen i det nordiska, i praktiken helt integrerade, systemet innehåller en andel vattenkraft och kraftvärme som är stor i ett europeiskt perspektiv. Effektiviseringar däremot, sker på marginalen, som i det nordiska elsystemet praktiskt taget alltid utgörs av fossil kondenskraft. Denna är mindre energieffektiv än den genomsnittliga produk- tionen av el under basåren.

När det gäller fjärrvärme återspeglar viktningsfaktorn för basåren den genomsnittliga effektiviteten i svensk fjärrvärme under denna period. Marginalproduktionen av fjärrvärme utgörs på kort sikt till största delen av bränslebaserad produktion. På medellång sikt är förhållandet annorlunda genom att nyanslutning av fjärr- värmekunder ofta leder till investeringar i bl.a. biobränslebaserad kraftvärme.

Gränsen mot den handlande sektorn

Enligt direktivet ska företag som omfattas av systemet med handel med utsläppsrätter, den s.k. handlande sektorn, inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. Med företag avses, enligt utred- ningens analys, den organisatoriska enhet som i normalt svenskt språkbruk menas med begreppet företag, dvs. i princip den juri- diska personen. En sådan tolkning leder till att eleffektivisering i ett företag, vars verksamhet i någon del kräver utsläppsrätter inte får beaktas med stöd av direktivet. Det innebär att en stor del av den industriella elanvändningen inte skulle kunna effektiviseras

			Energibärare/bränsle	Viktningsfakt
				för basåren
				(genomsnitt)

			El	1,5
6			Fjärrvärme	0,9FPT6FPT
6		Viktningsfaktorn för fjärrvärme kan komma att ändras under perioden fram till 2016, se		0,4
PT	TP
delbetänkandets kapitel 4 och bilaga 4.			Fjärrkyla
delbetänkandets kapitel 4 och bilaga 4.			Oljeprodukter	1,2
7		Se fotnot 6.	Oljeprodukter	1,2
PT	TP	Se fotnot 6.
			17

Sammanfattning

SOU 2008:25

inom ramen för direktivets tillämpning. Det innebär också att små och medelstora företag, i t.ex. verkstadsindustrin, kan komma att bli föremål för åtgärdsprogram och styrmedel i anledning av direk- tivets tillämpning, medan många stora företag, med en betydande energianvändning, inte skulle kommer att beröras härav.

En sådan tolkning av direktivets undantag på denna punkt är enligt utredningens mening, och med hänsyn till de effekter som nyss berörts, inte ändamålsenlig. Härtill kommer att direktivet är ett minimidirektiv och inte innehåller något förbud mot att på nationell nivå gå längre när det gäller nationell energieffektivisering än vad som uttryckligen krävs i direktivet. Mot den bakgrunden väljer utredningen att, i enlighet med lagstiftningen om handel med utsläppsrätter, definiera den handlande sektorn som anläggningar som kräver sådana utsläppsrätter. Därmed kommer t.ex. all elanvändning och all användning av fjärrvärme och biobränsle i de företag, som ingår i handelssystemet, att omfattas av de energi- effektiviseringar som sker med stöd av direktivet i Sverige.

En sådan lösning leder inte till konkurrenssnedvridningar i för- hållande till utländsk industri förutsatt att enbart frivilliga åtgärds- program, såsom PFE, tillämpas. En fördel med denna lösning är också att nya system för insamling av energistatistik inte behöver införas på detta område.TPF8FPT Industriföretagen behöver därmed t.ex. inte särredovisa el- eller fjärrvärmeanvändning, som faller utanför respektive inom den handlande sektorn. Den fossila bränsleanvänd- ning, som med den nu aktuella avgränsningen skulle falla utanför direktivets tillämpningsområde, redovisas för närvarande indirekt genom rapportering av utsläppsvolymer inom ramen för utsläpps- handelssystemet.

8PT TP Programmet för Energieffektivisering i energiintensiva industriföretag, som administreras av Energimyndigheten.

SOU 2008:25

Sammanfattning

Besparingsmål och styrmedel

Mot bakgrund av vad som inledningsvis anförts om systemperspek- tiv på energieffektiviseringar, redovisas i det följande uppnådda effektiviseringsresultat m.m. i termer av primärenergi. Upplys- ningsvis redovisas också, parallellt härmed, resultaten i termer av slutligt använda energimängder. Sådana data redovisas i löpande text inom parentes.

Kvantifiering av det vägledande målet

Det nationella vägledande målet för effektivare energianvändning innebär att varje medlemsstat ska minska sin slutliga energi- användning år 2016 med minst 9 procent jämfört med den genom- snittliga slutliga energianvändningen för perioden 2001 2005. Energieffektiviseringsmålet ska fastställas som ett absolut mått uttryckt i TWh eller motsvarande enhet. För Sverige innebär detta, i primär energianvändning med tillämpning av viktningsfaktorerna i tabell 1, att en besparing genom energieffektivisering om samman- taget 41,1 (32,3) TWh ska ha uppnåtts till år 2016.

Enligt direktivets artikel 4.2 ska även ett vägledande, mellan- liggande mål fastställas, som ska uppnås år 2010. Utredningen föreslår att detta delmål, baserat på den genomsnittliga energi- användningen för basperioden 2001 2005, bestäms till minst 6,5 procent effektivare energianvändning. Delmålet innebär att en effektivisering om minst 30 (23,3) TWh ska uppnås år 2010. Del- målets storlek har bestämts utifrån en rimlighetsbedömning av vad som kan åstadkommas under den tid som återstår till år 2010. Del- målet ska, i praktiken, nås genom åtgärder som genomförs under år 2009. Kvantifieringen av delmålet för år 2010 och slutmålet för år 2016 visas i tabell 2.

Sammanfattning

SOU 2008:25

Tabell 2 Kvantifiering av de vägledande målen enligt direktivets artikel 4.1 och 4.2, TWh

	Primär energianvändning	Slutlig energi-
	med viktningsfaktorer	användning
	enligt tabell 1
Basårens energianvändning	456	359
Delmål 6,5 procent av basårens energi-	30,0	23,3
användning
9 procent av basårens energianvändning	41,1	32,3

Effekter av tidiga åtgärder och redan beslutade styrmedel

Direktivet medger att s.k. tidiga åtgärder, vars effekter fortfarande kvarstår år 2016, får tillgodoräknas vid beräkning av om det väg- ledande målet har uppnåtts. Sådana åtgärder ska ha genomförts tidigast år 1995. För generella åtgärder, t.ex. skatter, får effekter från och med år 1991 tillgodoräknas.

Arbetet för en effektivare energianvändning har pågått i flera decennier i Sverige. Ett stort antal åtgärder har redan genomförts och bidragit till att effektivisera den svenska energianvändningen. I kapitel 5, 6 och 7 redogörs för åtgärder inom sektorn bostäder och service m.m., industrin respektive transportsektorn, som har genomförts från och med år 1991 respektive år 1995. I dessa kapitel redovisas även en bedömning av de energieffektiviseringseffekter som väntas kvarstå år 2016.

Energimyndigheten har våren 2007 på uppdrag av regeringen inventerat de hittillsvarande styrmedel, vars effekter får tillgodo- räknas enligt EG-direktivet. Energimyndigheten har också beräk- nat hur stor besparingseffekt som respektive styrmedel ger i för- hållande till besparingsmålet om minst nio procent. Utredningen har kvalitetsgranskat, reviderat och kompletterat Energimyndig- hetens analyser.

Tidiga åtgärder (1991 2005)

För bostäder och service m.m. bedöms effekten av åtgärder som genomförts från år 1991 respektive år 1995 till år 2005 uppgå till cirka 17,9 (11,5) TWh.FPT9FPT För transportsektorn bedöms den kvar-

9PT TP Uppgifter inom parentes i detta och följande avsnitt avser slutlig energianvändning.

SOU 2008:25

Sammanfattning

varande effekten av tidiga åtgärder uppgå till minst 6,0 (5,0) TWh. Inga tidiga åtgärder med kvarvarande effekt har identifierats i industrisektorn.

Sammanlagt innebär detta att cirka 24 (16,5) TWh effektivare energianvändning har uppnåtts genom de tidiga åtgärderna.

Förväntad effekt av beslutade styrmedel (2005 2016)

Utöver de tidiga åtgärdernas påverkan på energieffektiviseringen, ska även bedömas effekten av redan beslutade styrmedel för åtgärder som förväntas vidtas mellan åren 2005 och 2016.

För bebyggelsen är den bedömda effekten av sådana åtgärder cirka 19,4 (8,9) TWh. För industrisektorn bedöms åtgärder till följd av hittills beslutade styrmedel ha en kvarvarande effekt på energianvändningen om cirka 1,8 (0,7) TWh. Åtgärder till följd av redan beslutade styrmedel för transportsektorn under samma period bedöms ha en kvarvarande effekt år 2016 på minst 1,1 (0,9) TWh.

Sammanlagt innebär detta att åtgärder mellan åren 2005 och 2016, som genomförs med stöd av redan beslutade styrmedel, bedöms leda till en effektivisering av primär energianvändning om cirka 22 TWh år 2016. Det motsvarar en effektivare slutlig energi- användning om cirka 10,5 TWh.

Summering av tidiga åtgärder och redan beslutade styrmedel (för perioden 1991 2016)

Av tabell 3 framgår att effekten, av tidiga åtgärder från åren 1991 2005 och den skattade effekten för åren 2005 2016 av redan beslutade styrmedel blir cirka 36 TWh år 2010 och cirka 46 TWh år 2016. Det innebär, alltjämt i ett primärenergiperspektiv, en samlad besparing om 7,8 procent år 2010 och 10,1 procent år 2016.

I ett slutanvändarperspektiv däremot, skulle Sverige uppnå en besparingseffekt om cirka 21 TWh år 2010 och om cirka 27 TWh år 2016. Denna besparing motsvarar år 2016 cirka 7,5 procent av den slutliga energianvändningen för basåren 2001 2005, som då i genomsnitt uppgick till 359 TWh.

Sammanfattning

SOU 2008:25

Tabell 3 Effekter av tidiga, befintliga och beslutade styrmedel per samhälls- sektor 2010 och 2016, TWh

Sektor		2010		2016
Sektor	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Tidiga åtgärder 1991/1995 2005
Bostäder och service m.m.	11,5	17,9	11,5	17,9
Transportsektorn	5,0	6,0	5,0	6,0
Befintliga styrmedel, bedömda
effekter 2005 2016
Bostäder och service m.m.	3,6	8,9	8,9	19,4
Industrisektorn	0,7	1,8	0,7	1,8
Transportsektorn	0,7	0,9	0,9	1,1
Summering	21,5	35,5	27,0	46,3
Andel av genomsnittlig energi-	6,0 %	7,8 %	7,5 %	10,1 %
användning 2001 2005

Källa: Energimyndigheten, Dargay och Energieffektiviseringsutredningen.FPT10FPT

Resultat och behovet av kompletterande styrmedel

År 2005 hade Sverige som en följd av effektiviseringsåtgärder uppnått en primär energieffektivisering motsvarande minst 21 TWh jämfört med basårens energianvändning. Om också den beräknade effekten av beslutade styrmedel beaktas, kommer den primära energianvändningen att år 2016 ha minskat med cirka 46 TWh, dvs. vi uppnår mer än 10 procent effektivisering. Detta skall, enligt utredningens mening, ses som ett uttryck för den beräknade verk- liga energieffektiviseringen i det svenska energisystemet. Utred- ningens slutsats är mot den bakgrunden att effektiviseringsmålet i praktiken nås redan genom den ackumulerade effekten av de tidiga, befintliga och planerade styrmedlen.

10PT TP Joyce Dargay, Effects of taxation on energy efficiency. Report to Energieffektiviserings- utredningen. Institute of Transport Studies, University of Leeds. February 2008.

SOU 2008:25

Sammanfattning

Stor effektiviseringspotential

Det nyss sagda innebär inte att ytterligare energieffektiviseringar skulle vara onödiga eller omotiverade. Det beror bl.a. på att utred- ningen identifierat en betydande, samlad energieffektiviserings- potential i Sverige, som lågt räknat uppgår till cirka 65 TWh primär energianvändning, motsvarande 40 TWh slutlig energianvändning. En utgångspunkt vid analysen av potentialens omfattning är att bara samhällsekonomiskt lönsamma energieffektiviseringar ska genomföras.

Utredningens bedömningar av effektiviseringspotentialen bygger på underlag i ett stort antal studier och rapporter från senare tid. Det ska understrykas att dessa underlag tagits fram med varierande metoder, utgångspunkter och avgränsningar. Enligt utredningens mening varierar också kvaliteten på materialet. De här redovisade effektiviseringspotentialerna, ska därför ses som riktmärken. Det finns ett antal studier från senare tid som indikerar betydligt större lönsamma potentialer än de som här redovisats.TPF11FPT Utredningen har dock valt att nalkas sådana resultat med försiktighet. Mot den bakgrunden redovisas endast resultat i den nedre delen av det vida spann, som potentialbedömningarna sammantaget representerar. Generellt bedöms resultaten för bebyggelsen som de mest säkra, medan resultaten för industri- och transportsektorn är förenade med större osäkerhet.

Tabell 4 Bedömd ekonomisk potential för energieffektivisering i respektive sektor, TWh

	Fjärrvärme	El [TWh]	Total potential	Total
	och bränslen		slutlig [TWh]	potential
	[TWh]			primär [TWh]
Bebyggelsen	14	10	25	41
Industrisektorn exkl. ETS	3	3	6	11
fossila bränslen
Transportsektorn	10	-	10	12

En energibesparing, genom lönsamma åtgärder, på cirka 65 TWh primär energi, motsvarande 40 TWh slutlig energi, kan antas leda till betydande ekonomiska besparingar för hushåll och verksam-

11PT TP Se kapitel 9, not 6.

Sammanfattning

SOU 2008:25

heter av alla slag. Detta bör rimligen leda till gynnsamma sam- hällsekonomiska effekter.

Mot denna bakgrund, och med hänsyn till de syften som bär fram energieffektiviseringsdirektivet, bör i alla händelser, och oavsett hur resultaten av tidiga, befintliga och beslutade styrmedel beräknas, statsmakterna verka för att takten i energieffektivi- seringen ökar. Det finns också nära kopplingar mellan klimatfrågor och energieffektivisering. Behovet av att vidta kraftfulla åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser är därför ytterligare ett starkt motiv att förstärka insatserna för ett energieffektivare Sverige.

Ett stort antal studier under de senaste årtiondena visar att energisparåtgärder inte genomförs, trots att de är både privat- ekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma. Det betyder att energimarknaderna inte fungerar tillfredsställande. Även i kommis- sionens grönbok, Att göra mer med mindre, slås fast att de tekniska villkor som råder på energimarknaderna innebär att det är nödvändigt att främja och stödja marknadsdrivna förändringar, som syftar till en effektivare energianvändning. En av de viktigaste marknadsimperfektionerna är, enligt grönboken, bristande kunskap hos aktörerna om ny energieffektiviserande teknik, om dess kostnader och tillgänglighet och om den egna energianvändningens kostnader.FPT12FPT

En viktig slutsats är att några mer betydande energieffek- tiviseringar, utöver de som är en följd av tidigare, befintliga och beslutade styrmedel, inte kommer att ske av sig själva. För att nå längre krävs därmed nya styrmedel av olika slag. Sådana styrmedel medför kostnader för det allmänna. En övergripande restriktion är dock att styrmedlen ska vara kostnadseffektiva. Effektiviserings- åtgärder ska också vara motiverade från ett samhällsekonomiskt perspektiv.

12PT TP Kommissionens grönbok Att göra mer med mindre (KOM 2005 265 slutlig) av den 22 juni 2005. Se särskilt avsnitt A1-2.

SOU 2008:25

Sammanfattning

Möjliga tillkommande styrmedel

Utredningen har identifierat ett trettiotal möjliga styrmedel som rekommenderas mot bakgrund av vad som nyss anförts. Dessa styrmedel förtecknas nedan. En närmare beskrivning av de möjliga tillkommande styrmedlen redovisas i kapitel 5 7.

•Den offentliga sektorn som föregångare

Program för energieffektivisering i statlig verksamhet

Energieffektiviseringsavtal som staten ingår med kommuner och landsting

•Bostäder och service

Energideklaration av byggnader, kontinuerlig utveckling

Energiklassning av byggnader

Energihushållningskrav vid ombyggnad

Utvärdering och successiv skärpning av nybyggnadskraven

Program för effektivare elanvändning

Fortsatt främjande av energitjänster

Teknikupphandling

Utökad kommunal energirådgivning

Program för effektivare energianvändning i de areella näringarna

Ökade offentliga satsningar på forskning, utveckling och demonstrationsprojekt

•Industrisektorn

Ny programperiod för Programmet för Energieffektivisering i energiintensiva industriföretag (PFE)

Utvidgat tillämpningsområde för PFE

Bidrag/skatterabatt till energieffektiviserande investeringar för icke energiintensiva företag genom avsättning till energi- sparfond eller motsvarande

•Transportsektorn

Bindande utsläppskrav för biltillverkare

Höjd drivmedelsbeskattning

-Koldioxiddifferentierad fordonsskatt

Skärpt förmånsbeskattning

Ändrad definition för miljöbilar

Lägre hastigheter

Förbättrad logistik

Sammanfattning

SOU 2008:25

Offentligt program för sparsam körning

Samhällsplanering

Ökade offentliga satsningar på forskning, utveckling och demonstration

Konsumentupplysning om fordons bränsleförbrukning

•Information

Forum för energieffektivisering

Utredningen återkommer i sitt slutbetänkande till förslag om hur de möjliga tillkommande styrmedlen ska prioriteras med utgångs- punkten att de, som anges i direktivets artikel 4.1, ska vara kostnadseffektiva, genomförbara och skäliga.

Den offentliga sektorns särskilda ansvar

Det allmänna (staten, kommunerna och landstingen) ska vara föregångare för andra aktörer när det gäller energieffektivisering. Det är av strategisk betydelse att staten föregår med gott exempel inom den offentliga sektorn. Utredningen föreslår att regeringen introducerar ett omfattande program för effektivare energi- användning i statlig verksamhet. Programmet bör omfatta energi- ledningssystem, energieffektiv upphandling och särskilda krav på byggnaders energiegenskaper vid nybyggnad och i samband med att statliga myndigheter hyr byggnader eller lokaler.

Kommunerna erbjuds att teckna energieffektiviseringsavtal med staten som motpart. Avtalen ska harmoniseras med kraven i det statliga energieffektiviseringsprogrammet. Utredningen ska under år 2008, i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), utarbeta en mall för ramavtal med kommuner och landsting av olika storlek och med skiftande förhållanden i övrigt.

SOU 2008:25

Sammanfattning

Information om energieffektivisering

Utredningen anser att ökade och samordnade informationsinsatser utgör en strategisk utgångspunkt för ett gott resultat av energi- effektiviseringarna. För närvarande har flera olika myndigheter ansvar för sådana insatser inom sina respektive sakområden. Energimyndigheten har dessutom ett övergripande ansvar för information av detta slag. Härtill kommer information som för- medlas genom intresseorganisationer och via företag inom ramen för kommersiella aktiviteter.

Informationsinsatser om energieffektivisering och om det all- männas särskilda roll och ansvar föreslås samordnas inom ett

Forum för energieffektivisering.

Den viktigaste arenan för sådan informationsspridning föreslås bli en webbaserad informationsportal. En angelägen uppgift är t.ex. att sprida kunskap om goda exempel bland olika slag av energi- användare såsom hushåll, fastighetsägare av olika storlek, industri- och andra företag samt, inte minst, offentliga förvaltningar inom stat, kommun och landsting.

Ett system för bench marking bör därför införas inom Forum för energieffektivisering, där allmänheten kan jämföra olika myn- digheter och kommuner med varandra.

Frågan om energieffektivisering är aktuell och av allmänt intresse. Det beror inte minst på det stora fokus som klimat- frågorna fått under senare tid. Därigenom kan förväntas att t.ex. kommuninvånare ställer krav på sina politiker, om den egna kommunen inte presterar lika bra som andra i strävan att effek- tivisera energianvändningen. Media kan förväntas spela en viktig roll när det gäller att sprida kunskap och information om olika kommuners och statliga myndigheter prestationer och skillnader mellan dem.

Utredningen ska i samband med sitt slutbetänkande redovisa hur ett Forum för energieffektivisering kan organiseras och vilka former för samverkan mellan olika aktörer, både offentliga och privata, som bör övervägas.

Sammanfattning

SOU 2008:25

Erfarenheter och slutsatser

En övergripande erfarenhet av utredningsarbetet är att det hittills varit svårt att tillämpa direktivet så att suboptimeringar kan und- vikas. För att undvika sådana krävs, enligt utredningens mening, att effektiviseringarna sätts in i ett systemperspektiv som belyser energianvändning och tillförsel. Systemperspektivet reflekteras nu bara indirekt i en not till bilaga 2 i direktivet. Direktivet är också, i brist på relevanta, harmoniserade och praktiskt tillämpbara beräkningsmetoder svårt att tillämpa så att relevanta jämförelser kan ske mellan olika länder. Det gäller för övrigt på flera punkter än beträffande beräkningsmetoder. För svensk del kan också konstateras att befintlig, nationell statistik inte är ändamålsenlig och tillräcklig i alla delar när direktivet ska tillämpas.

Sverige har under lång tid arbetat med energieffektiviseringar, inte minst genom en kraftfull utbyggnad av fjärrvärmenäten och storskalig högeffektiv kraftvärme. Detta är åtgärder som ligger i linje med energipolitiska mål, som EU antagit och som nu ska uppnås genom bl.a. EG-lagstiftning.

En viktig slutsats av utredningsarbetet är dock att många av dessa åtgärder inte får tillgodoräknas enligt direktivet, då resultaten av effektiviseringsåtgärderna ska summeras. Dessa åtgärder beslutas nämligen inte av de slutliga energianvändarna, utan av aktörer i tillförselledet. Samtidigt är det samma begränsade, och inte sällan importerade, resurser som förbränns oavsett var i systemet för- bränningen sker. I sin nuvarande utformning riskerar direktivet därmed att inte styra mot de mest optimala effektiviserings- åtgärderna med hänsyn tagen till de skiftande klimatförhållanden och varierande produktions- och energianvändningsmönster som råder i olika länder.

Utredningen föreslår därför att Sverige verkar för att primär- energianvändningen i sin helhet ska bli föremål för energieffekti- visering och att regler som motverkar eller försvagar denna strävan tas bort eller formuleras om. En viktig komponent är här att införa en uttrycklig möjlighet för länderna att tillämpa viktningsfaktorer för samtliga energislag, inklusive fjärrvärme, kraftvärme och fjärr- kyla. Det kan här vara meningsfullt att söka samråd och sam- förstånd med andra länder, vars förhållanden liknar de svenska.

Under arbetet med att bedöma de effekter som olika styrmedel eller åtgärder har haft på energieffektiviseringen i Sverige har utredningen stött på brister i den statistiska beskrivningen, som

SOU 2008:25

Sammanfattning

försvårat och försenat arbetet med att bedöma vilka effekter som uppnåtts. Det statistiska underlaget för att göra ekonometriska bedömningar av de effekter som energiskattesystemet har givit på energianvändningen och genomförda energieffektiviseringsåtgärder har varit särskilt begränsande och därmed inte möjliggjort en analys med utgångspunkt i de för ändamålet mest relevanta modellerna. En viktig åtgärd för framtiden är därmed att se över de statistiska underlagens utformning och att förbättra kvaliteten.

Ytterligare en erfarenhet av utredningsarbetet är att det saknas samordning och samlad uppföljning när det gäller insatserna för att effektivisera energianvändningen. Flera myndigheter arbetar parallellt med sådana frågor inom sina respektive ansvarsområden. Ansvaret för statistikproduktion med stöd av förordningen 2002:100 delas t.ex. mellan Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), som svarar för transportsektorn och Energimyndigheten, som svarar för bostäder och service respektive för industrisektorn. Detta har bidragit till svårigheterna med att samla ett ändamåls- enligt underlag för utredningens analyser.

Ansvaret för information om energianvändning och energi- effektivisering är också splittrat mellan många olika myndigheter. Vidare saknas närmare analyser av hur effekterna av styrmedel inom olika sektorer, och av olika typ, kan samverka eller motverka varandra. Energieffektiviseringsdirektivet ställer nu helt nya krav i dessa avseenden. Det gäller såväl det statistiska underlaget för analyser och för uppföljning av effekter som i fråga om samordning av styrmedel och informationsinsatser.

Strategi för ett energieffektivare Sverige

Utredningen ska utarbeta en samlad strategi för ett energieffek- tivare Sverige. Som framgått i det föregående finns flera nära kopp- lingar mellan klimat- och energipolitiken. Energieffektivisering är ett viktigt instrument i klimatarbetet. En allmän utgångspunkt bör därmed vara att energieffektivisering ska ses som en central komponent i det samlade arbetet med klimat- och energifrågor.

Strategin bör, med utgångspunkt från vad som redovisats i det föregående om bl.a. direktivets tillämpningsområde och den centrala frågan om att energieffektiviseringar ska ses i ett system- perspektiv, omfatta frågor om förbättrade statistiska underlag och samlade analyser av styrmedlens effekter och inbördes påverkan.

Sammanfattning

SOU 2008:25

Enligt utredningens mening bör också de samhällssektorer prioriteras, som inte hittills varit föremål för några mer betydande insatser för att effektivisera energianvändningen. Det gäller i första hand transportsektorn och i viss mån industrisektorn. Vidare bör ansvaret för samordning av de statliga insatserna, och för kontroll och uppföljning av insatsernas effekter, samlas i en central instans.

En viktig slutsats av utredningsarbetet är att en ökad kunskap är en strategisk åtgärd om strävan mot en effektivare energianvänd- ning ska bli framgångsrik. Det gäller inte minst information om de ekonomiska fördelarna med att effektivisera energianvändningen. Mot den bakgrunden bör, i ett tidigt skede, samlade och sam- ordnade informationsinsatser ske, som omfattar både allmän infor- mation och information riktad mot enskilda kategorier av energianvändare. Det finns också ett behov av att öka utbudet av yrkesutbildning inom området energi och energieffektivisering.

I det föregående har redovisats exempel på enskilda kompo- nenter, med varierande betydelse, i en kommande strategi för energieffektivisering. Det ska dock understrykas att det är ett samlat synsätt, där de enskilda komponenterna sammantagna bildar en helhet, som hittills saknats. En sådan samlad syn på energi- effektivisering, och på den nära kopplingen till klimatfrågorna, bedöms av utredningen som den viktigaste förutsättningen för ett energieffektivare Sverige.

1 Uppdraget och dess bakgrund

1.1Uppdraget

Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/32/EG) av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energi- tjänster ska vara infört i medlemsstaterna senast den 17 maj 2008. Direktivet benämns i det följande EG-direktivet, direktivet eller energieffektiviseringsdirektivet beroende på sammanhang.

Enligt regeringens uppdrag till Energieffektiviseringsutred- ningen (dir. 2006:89) är utredningens huvuduppgift att föreslå hur EG-direktivet ska genomföras i Sverige. Utredningen ska utarbeta förslag till lämplig organisation, de författningar eller författnings- ändringar som behövs och de övriga åtgärder som krävs för att underlätta genomförandet. Ytterligare en rad problemställningar, som sammanhänger med direktivets genomförande, ska enligt upp- draget analyseras av utredningen. Utredningen ska slutredovisa uppdraget senast den 31 oktober 2008.

1.1.1Handlingsplan för effektivare energianvändning

Enligt EG-direktivet ska medlemsstaterna utarbeta nationella hand- lingsplaner för energieffektivisering. En viktig uppgift för utred- ningen är att föreslå hur den första nationella handlingsplanen för en effektivare energianvändning i Sverige ska se ut. Föreliggande delbetänkande innehåller bakgrunder och överväganden, som utgör underlag för utredningens förslag till nationell handlingsplan för energieffektivisering. Förslaget till handlingsplan redovisas i en separat volym.

Utredaren ska föreslå viktningsfaktorer för el, fjärrvärme, fjärrkyla och oljeprodukter, som gör det möjligt att belysa den primära energianvändningen av respektive energislag. Frågan om sådana viktningsfaktorer har utretts i ett tidigt skede för att kunna

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

utgöra en del av underlaget för den första handlingsplanen för effektiv energianvändning enligt EG-direktivet.

1.2Bakgrund

Förhållandena på energiområdet i Europa, och betydelsen av dessa för miljö, tillväxt och välstånd, har varit föremål för en intensiv debatt inom EU under hela 2000-talet. Problemställningar och möjliga lösningar, där energieffektiviserande åtgärder av olika slag stått i fokus, har under senare tid belysts i ett antal diskussions- underlag från kommissionen.TPF1FPT Av detta material framgår att länder- na i unionen använder allt mer energi och att beroendet av energi- import från länder utanför unionen samtidigt har ökat.

Energipriserna, inte minst kol- och oljepriserna, stiger snabbt. Priset på råolja trefaldigades under perioden 1999 2001 och har därefter fortsatt att stiga. Under perioden 2006 2007 har världs- marknadspriserna på råolja fördubblats i förhållande till det pris som rådde år 2005. Detta påverkar förutsättningarna för tillväxt och välstånd i Europa. Det ökande behovet av energiimport från länder utanför unionen visar också, enligt kommissionens diskus- sionsunderlag, på strukturella svagheter i den europeiska energi- försörjningen. Samtidigt slås fast att resultaten av den politik som syftat till att styra efterfrågan på energi inte varit framgångsrik och att EU i syfte att bromsa utvecklingen mot ett växande energi- beroende behöver införa en ny och mer aktiv energipolitik än den som hittills förts.

De växande miljöhoten, inte minst effekterna av utsläppen av växthusgaser, är ytterligare en drivkraft bakom framväxten av en ny, mer kraftfull, europeisk energipolitik.

1.2.1Den europeiska energipolitiken

En ökande andel av den energi som används inom EU importeras från länder utanför unionen. Enligt kommissionens grönbok, En europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energi- försörjning, uppgick andelen importerad energi i Europa till cirka

1TP PT Se bl.a. kommissionens grönböcker En europeisk strategi för en hållbar, konkurrensneutral och trygg energiförsörjning KOM (2006) 105 slutlig, Att göra mer med mindre KOM (2005) 265 slutlig och Mot en europeisk strategi för en trygg energiförsörjning KOM (2002) 321 slutlig.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

50 procent år 2006. Om inga åtgärder vidtas kommer denna andel på 20 30 års sikt att öka till mellan 70 och 80 procent enligt kommissionen. I grönboken konstateras också att energipriserna stigit kraftigt och att klimatet förändras på grund av utsläpp av växthusgaser. Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att den europeiska energipolitiken bör omfatta tre huvudmål: hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

Hållbarhet innebär att förnybara energikällor ska utvecklas och användas, att efterfrågan på energi ska minska samt att Europa bör ta en ledande roll i de globala ansträngningarna för att stoppa klimatförändringarna. Detta ska ses som ett gemensamt miljö- och energipolitiskt mål.

Målet med konkurrenskraft innebär garantier för att öppnandet av energimarknaderna ger fördelar för konsumenterna och för ekonomin i stort. Samtidigt ska öppna energimarknader stimulera investeringar i produktionsresurser för ren energi och investeringar i energieffektivitet. Effekterna av höga energipriser ska lindras och Europa ska behålla sin ledande roll när det gäller energiteknisk utveckling. I detta ligger att de europeiska företagens konkurrens- kraft ska stärkas.

Målet med försörjningstrygghet ska nås genom att minska import- beroendet. Detta ska möjliggöras bl.a. genom en minskad efter- frågan på energi och en ökad diversifiering, där förnybar, inhemsk energi används i högre grad samt genom att lämpliga investeringar, som kan möta efterfrågan på energi, ska underlättas.

1.2.2En effektivare energianvändning

En effektivare energianvändning utgör ett prioriterat medel när det gäller att minska energiberoendet i Europas länder. I kommis- sionens handlingsplan för en effektivare energianvändning från år 2006 identifieras en mängd åtgärder, som på olika sätt kan bidra till att energianvändningen kan effektiviseras.TPF2FPT En övergripande mål- sättning i kommissionens handlingsplan är att den samlade använd- ningen av primär energi i EU ska minska med 20 procent under de 15 åren mellan 2005 och 2020, jämfört med den samlade primära energianvändning som annars kan beräknas för år 2020.TPF3FPT Målet

2TP PT Kommissionens handlingsplan för en effektiv energianvändning av den 19 oktober 2006 KOM (2006) 545 slutlig.

3TP PT Med primär energianvändning avses den samlade energianvändningen, dvs. summan av den slutanvända energin och de förluster som uppstår vid utvinning, förädling, transport, om-

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

avser således en primär energibesparing på EU-nivå och har inte bördefördelats mellan medlemsstaterna. I mars 2007 enades EU:s stats- och regeringschefer om att betona behovet av att öka energi- effektiviteten i Europa för att uppnå besparingsmålet om 20 pro- cent av EU:s beräknade primära energianvändning år 2020. Sam- tidigt underströks betydelsen av att medlemsstaterna använder sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet i just detta syfte.TPF4FPT Överenskommelsen i rådet ska ses som ett principuttalande om en gemensam färdriktning och målsättning när det gäller energieffek- tivisering.TPF5FPT Målet med 20 procent primär energibesparing är där- emot, i vart fall än så länge, inte rättsligt bindande för medlems- staterna.

Bland de olika åtgärder som pekas ut i kommissionens hand- lingsplan finns exempelvis skärpta normer för energieffektivitet, främjande av energitjänster, att den offentliga sektorn ska vara ett föredöme, olika sätt att finansiera stöd till utveckling av energi- effektivare produkter samt implementering av EG-direktivet (2006/32/EG) om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster.

1.2.3Direktivet i ett energi- och klimatpolitiskt perspektiv

Som berörts i det föregående vilar den europeiska energipolitiken inte uteslutande på behovet av att minska energiberoendet. Klimat- problematiken har också en central betydelse. I viken utsträckning de klimatpolitiska målen kan nås hänger nära samman med hur energianvändningen utvecklas. Sveriges klimatarbete påverkas i hög grad av medlemskapet i EU. I det här sammanhanget finns det skäl att redovisa följande klimatpolitiska målsättningar:

•EU-länderna ska senast år 2020 ha minskat sina utsläpp av koldioxid till en nivå som ligger minst 20 procent under 1990 års nivå. EU är dock berett att minska sina utsläpp med 30 pro-

vandling och distribution av energi. Den samlade energianvändningen är alltså större än den nyttiggjorda energin. Se även not 9.

4TP PT Ordförandeskapets slutsatser vid rådets möte den 8-9 mars 2007 (7224/1/07 REV 1).

5TP PT Europeiska rådet är namnet på de toppmöten som EU:s stats- och regeringschefer samt kommissionens ordförande håller, i regel fyra gånger per år. Det fastställer riktlinjer för det framtida samarbetet inom enskilda politikområden samt utfärdar deklarationer i utrikes- politiska frågor. Europeiska rådet deltar inte i den löpande beslutsprocessen, men har ett avgörande inflytande på utvecklingen av EU genom sina rekommendationer som uttrycks i ”ordförandeskapets slutsatser”.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

cent till år 2020 om andra länder gör jämförbara åtaganden. Europeiska rådet ställde sig bakom dessa mål vid sitt möte i mars 2007. Stats- och regeringscheferna enades samtidigt om ytterligare två bindande mål.

•Ett bindande mål om att andelen förnybar energi ska utgöra minst 20 procent av all energikonsumtion i EU senast år 2020.

•Ett bindande mål om att andelen biodrivmedel ska uppgå till minst 10 procent av all konsumtion av bensin och diesel för transporter i EU senast år 2020. Målet ska uppnås av alla med- lemsstater och införas på ett kostnadseffektivt sätt. Detta måls bindande karaktär gäller förutsatt att produktionen är hållbar, att andra generationens drivmedel blir kommersiellt tillgänglig och att direktivet om bränslekvalitet ändras i överensstämmelse med detta så att det går att åstadkomma lämpliga blandnings- nivåer.

Flera av de energipolitiska styrmedlen är samtidigt komponenter i klimatpolitiken. En viktig slutsats är att dessa, t.ex. energieffek- tiviseringsdirektivet, har en dubbel funktion och verkar samtidigt i riktning mot de båda energipolitiska målen och i riktning mot en reduktion av utsläppen av koldioxid.

Den 23 januari 2008 presenterades ett samlat Klimat- och energipaket, även kallat 20-20-20-paketet, i Europaparlamentet. Paketet består av flera olika lagförslag, som ska leda till att utsläppen av växthusgaser minskar med 20 procent till 2020 och till att minst 20 procent av energin då ska vara förnybar. Vidare ska den primära energianvändningen effektiviseras med 20 procent.

1.2.4Förhållandet mellan de två energieffektiviseringsmålen

Målet för energibesparing enligt direktivet (att minska mängden slutanvänd energi i de enskilda medlemsstaterna med minst 9 pro- cent till år 2016), beräknas på ett annat sätt än det mål som föreslagits i kommissionens handlingsplan (att minska mängden primär energi på EU-nivå med 20 procent till år 2020). Direktivets mål avser inte alla samhällssektorer. Företag som omfattas av syste- met för handel med utsläppsrätter är undantagna.TPF6FPT Målet utgår från den årliga, genomsnittliga energianvändningen för åren 2001–2005

6TP PT Undantaget för sådana företag och hur det ska tolkas beskrivs närmare i kapitel 2.

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

och ska nås med nationella åtgärder, varav några har sitt ursprung i EU-gemensam lagstiftning.

Kommissionens förslag till målsättning om en tjugoprocentig besparing av primär energi till år 2020 ska å sin sida nås med hjälp av de åtgärder som aviseras i EU-kommissionens handlingsplan för energieffektivitet [KOM (2006) 545 slutlig]. Detta mål utgår från en beräkning av unionens primära energianvändning år 2020 och omfattar, till skillnad från direktivets mål, alla samhällssektorer.

Vissa beräkningar visar att EU-länderna kan klara ungefär en tredjedel av målet med en 20 procentig primär energibesparing år 2020 genom att tillämpa direktivet.TPF7FPT Orsaken till att tillämpning av direktivet inte får större effekt är, för det första, att det i ett europaperspektiv inte omfattar all den slutanvända energin genom att de företag som omfattas av kvotplikt i EU:s system för handel med utsläppsrätter faller utanför direktivets tillämpningsområde. För det andra är basen för energibesparingen mindre i direktivet än vad som gäller för tjugoprocentsmålet, genom att slutanvändningen av energi endast utgör en delmängd av den totalt tillförda energi- mängden. Slutligen ska noteras att direktivet omfattar en kortare period än vad som gäller för tjugoprocentsmålet, nämligen perioden 2008 2016. Relationen mellan de två energieffektivi- seringsmålen visas i figur 1.1.

7TP PT Energy Research Center of the Netherlands (ECN), se ECN:s rapport (ECN-E-06-016) EC Energy saving target – Analysis of 20 % cost-effective energy savings in the Green Paper on Energy Efficiency, september 2006.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

Figur 1.1 Förhållandet mellan direktivets vägledande mål om 9 procent effektivare slutlig energianvändning år 2016 och föreslaget mål om 20 procents effektivare primär energianvändning år 2020

Effektivisering till år 2016 resp 2020

TWh
140
120
100
80
60
40
20
0
2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
							År

Tidiga åtgärder & redan beslutade styrmedel, effektivisering i slutlig energianvändning

9 % energieffektivisering i slutlig energianvändning

9 % energieffektivisering primär energi med utredningens viktningsfaktorer

20 % effektivare primär energianvändning

Skillnad mellan målen för åren 2020 och 2016

Av Figur 1.1 framgår att tillämpning av direktivet endast bidrar med en mindre andel av det besparingsbeting om 20 procent av den primära energin, som kommissionen föreslagit till år 2020, förutsatt att detta mål tillämpas för Sverige även på nationell nivå.TPF8FPT Den streckade linjen visar det besparingsbeting som avser primär energi som återstår för perioden 2016 2020 om målet i energi- effektiviseringsdirektivet uppfylls, men inte överträffas, och för- utsatt att inga effektiviseringsåtgärder härutöver vidtas. Sådana åtgärder kan, förutom i slutanvändarledet, vidtas också när det gäller produktion och tillförsel av energi.

8TP PT Målet är, som framgått i det föregående, inte bördefördelat och det är således oklart vilken omfattningen ett eventuellt kommande besparingsbeting avseende primär energi kommer att få för Sveriges del.

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

1.2.5Den svenska energipolitiken

Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på konkurrenskraftiga villkor i ett internationellt perspektiv. Energipolitiken ska skapa förutsätt- ningar för en effektiv och hållbar energianvändning och en kost- nadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat. Häri ligger att energi ska användas så samhällsekonomiskt effektivt som möjligt.

Målet för de långsiktiga energipolitiska insatserna är att bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom uni- versitet, högskolor, myndigheter och näringsliv, som behövs för att genom tillämpning av ny teknik och nya tjänster möjliggöra en omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem.

Målet för förnybar el inom ramen för systemet med elcertifikat innebär att ytterligare 17 TWh förnybar el ska produceras år 2016 jämfört med 2002 års nivå.

Ett vägledande mål för användningen av biodrivmedel innebär att sådana drivmedel, från och med år 2005, ska svara för 3 procent av den totala användningen av bensin och diesel för transport- ändamål. Från och med år 2010 ska andelen biodrivmedel och andra förnybara drivmedel i transportsektorn utgöra minst 5,75 procent.

Ett system för energideklaration av byggnader införs stegvis fr.o.m. den 1 oktober 2006. Genom energideklarationerna ges infor- mation om den enskilda byggnadens energiprestanda och förslag till kostnadseffektiva energieffektiviseringsåtgärder lämnas.

Som ett led i att stärka incitamenten för effektivare energi- användning har Energimyndigheten fått i uppdrag att, efter samråd med Naturvårdsverket, se över de krav som ställs på energi- effektivisering i lagen (2004:1096) om program för energieffektivi- sering i energiintensiv industri respektive i miljöbalken. Syftet med uppdraget är bl.a. att säkerställa att de styrmedel för energieffekti- visering som påverkar företag är konsekventa. Mot bakgrund av energieffektiviseringsdirektivet uppställs ett vägledande nationellt mål, som innebär att Sverige ska uppnå en energibesparing om minst 9 procent år 2016 i förhållande till den genomsnittliga årliga energianvändningen 2001 2005.TPF9FPT

9TP PT Prop. 2007/08:01, utgiftsområde 21, s. 43 f.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

Nytt perspektiv på energieffektivisering

I budgetpropositionen för år 2008 anger regeringen att incita- menten för energieffektivisering inom både hushåll och industri bör ses över. Regeringens målsättning är att bryta det samband som hittills funnits mellan ekonomisk tillväxt och ökad användning av energi och råvaror. Energieffektivisering och hushållning med begränsade resurser ska syfta till att minska belastningen på klimat och miljö. Olika energikällor och olika energibärare har i det sam- manhanget olika betydelse. Besparing av en kWh el från kol- kondenskraft måste enligt regeringen därmed värderas högre än besparing av en kWh fjärrvärme från industriell spillvärme eller från en solfångare.TPF10FPT

1.2.6Nationella energieffektiviseringsprogram under senare tid

Åtgärderna i 1997 års energipolitiska program omfattade bl.a. ett ökat fokus på förnybara energikällor, bl.a. vindkraft och bio- bränslebaserad kraftvärme och på energieffektivisering. Program- met omfattade åtgärder i ett flertal sektorer, såsom industri, bebyggelse, transporter samt elproduktion och kraftöverföring.

Det senaste energipolitiska programmet, från år 2002, löper under perioden 2003 2007. Cirka en miljard kronor satsas under programperioden på energieffektiviserande åtgärder. Energimyn- digheten är ansvarig myndighet. Åtgärderna syftar till att främja en effektivare användning av energi genom att stimulera tillämpning av befintlig energieffektiv teknik och främja introduktion av ny energieffektiv teknik. Åtgärderna omfattar bl.a. bidrag till kom- munal energirådgivning och stöd till regionala energikontor, utbild- ning och information, provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning samt stöd till teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik.

För att öka kunskapen om, och intresset för, miljömässigt motiverade energieffektiviseringar genomförs informations- och utbildningsinsatser. Riktade insatser har gjorts till kommunala energirådgivare och regionala energikontor, hushåll, näringslivet m.fl. Under våren 2007 har Energimyndigheten, Boverket, Kon- sumentverket och Naturvårdsverket tillsammans med kommunala

10TP PT Prop. 2007/08:01, utgiftsområde 21, s. 65.

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

energirådgivare deltagit i mässor och evenemang i kampanjen ”Bli energismart” för att informera konsumenterna om åtgärder som minskar energianvändningen.

Exempel på genomförda åtgärder är samarbete med regionala energikontor för att öka intresset och kunskapen om energi- effektivisering i företag och EnergiFokus, som är en satsning riktad till industriföretag i Västra Götaland. Energimyndigheten har under året färdigställt och distribuerat fyra så kallade Kravskrifter. Dessa skrifter innehåller råd om hur industrin kan hantera upp- handling och drift av pumpar, fläktar, kylaggregat och trycklufts- system på ett energieffektivt sätt. Under år 2006 genomfördes också ett flertal utbildningar som alla syftade till att öka de kom- munala energirådgivarnas kompetens inom energiområdet och stärka dem i deras roll som kommunikatörer. Energimyndigheten har under år 2006 beviljat bidrag till totalt 23 projekt för särskilda informations- och utbildningsinsatser.

Ett statligt ekonomiskt stöd ges till ägare av fastigheter som värms med olja eller direktverkande el för konvertering av fastig- heten till fjärrvärme, biobränsleeldade uppvärmningssystem, berg-, sjö-, eller jordvärmepump eller till solvärme. Ett mål för stödet är att minska användningen av fossila bränslen och öka andelen förnybar energi som används för uppvärmningsändamål.

Den 1 juni 2000 infördes ett statligt engångsbidrag för installa- tion av solvärmeanläggningar i småhus, flerbostadshus och i bostadsanknutna lokaler, som inte används för kommersiella eller industriella ändamål. I och med beslut om budgetpropositionen för år 2005 förlängdes solvärmebidraget i tre år.

Från och med den 1 juli 2006 infördes ett stöd för installation av solvärme även i kommersiella lokaler. Stödet syftar till att påskynda marknadsintroduktionen av solvärme i fler tillämpningar och ska komplettera de övriga stödformerna. Stöd ges för installation av solvärme både vid nybyggnad och i befintliga lokaler med upp till 30 procent av de stödberättigande kostnaderna. Stödet gäller för installationer som påbörjas och slutförs under perioden den 1 juli 2006 till och med den 31 december 2010.

I december 2003 antog riksdagen lagen (2003:1204) om skatte- reduktion för vissa miljöförbättrande installationer i småhus. Lagen omfattar installation av energieffektiva fönster i befintliga småhus och installation av biobränsleeldat uppvärmningssystem i nyprodu- cerade småhus.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

1.3Huvuddragen i EG-direktivet om effektiv slutanvändning av energi m.m.

Syftet med direktivet är att på ett kostnadseffektivt sätt främja en effektivare slutanvändning av energi i medlemsstaterna. Marknads- imperfektioner som hindrar en effektivare slutanvändning av energi ska undanröjas. Marknaden för energitjänster ska främjas. Aktörer- na inom energisektorn åläggs nya skyldigheter när det gäller rapportering av data till myndigheterna och ifråga om information till kunderna. Den offentliga sektorn ska vara ett föredöme för övriga aktörer när det gäller att effektivisera sin energianvändning. Medlemsstaterna ska se till att det finns effektiva energibesikt- ningssystem, varigenom lönsamma energieffektiviseringsåtgärder hos stora och små energikunder, även i enskilda hushåll, kan identifieras.

En central regel i direktivet är att ett gemensamt besparingsmål om nio procent fastställs. Målet ska uppfyllas av medlemsstaterna senast år 2016. Medlemsstaterna ska till kommissionen inge nationella energieffektiviseringsplaner där de redovisar hur be- sparingsmålet ska nås på nationell nivå.

1.3.1Styrande förutsättningar för genomförande av direktivet

Nationella energieffektiviseringsplaner

Medlemsstaterna ska, enligt artikel 14.2, inge handlingsplaner för energieffektivisering, s.k. ”National Energy Efficiency Action Plans” (NEEAP), till kommissionen senast den 30 juni år 2007, 2011 och 2014.TPF11FPT

I den första handlingsplanen ska, enligt samma artikel, de åtgärder beskrivas som medlemsstaten planerar för att målen i artikel 4.1 och 4.2 ska kunna uppnås, samt för att uppfylla kraven om den offentliga sektorns roll som vägledande exempel. Av planen ska också framgå hur kravet på information om den offent- liga sektorns roll som föregångare inom området energieffektivi- sering enligt artikel 5.1 ska uppfyllas. Detsamma gäller kravet på information till marknadsaktörer om finansiella och rättsliga ramar för hur effektiviseringsmålet ska uppnås enligt artikel 7.2.

11TP PT Medlemsstaternas handlingsplaner läggs ut på kommissionens hemsida, se www.ec.europa.eu/energy/demand/legislation/end_use_en.htm under fliken ”National Energy Efficiency Action Plans”.

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

I följande nationella handlingsplaner, som ska lämnas till kom- missionen åren 2011 och 2014, ställs även krav på bl.a. resultat- redovisning, utvärdering och analys av tidigare ingivna planer.

Besparingsmålet

Den nationella handlingsplanen för energieffektivisering ska avse läget vid utgången av år 2016. Sparmålet om nio procent ska avse en absolut mängd energi och ska uttryckas i TWh eller annan lämplig enhet. Basen för beräkningarna är den genomsnittliga energi- användningen inom de sektorer som direktivet omfattar under de fem år som föregår direktivets ikraftträdande.

Sparmålet är endast vägledande. Det innebär att det i och för sig inte är rättsligt bindande för medlemsstaterna. Däremot är medlemsstaterna skyldiga att planera och genomföra de kostnads- effektiva, genomförbara och skäliga åtgärder som de bedömer nödvändiga för att målet ska kunna nås eller överträffas.

Det vägledande målet ska uppnås genom energitjänster och andra åtgärder, som leder till förbättrad energieffektivitet. Befint- liga, redan beslutade eller helt nya styrmedel får användas för att stimulera energieffektiviserande åtgärder. Effekten av styrmedel som verkat från och med år 1995 får tillgodoräknas om effekterna varar fram till och med år 2016. Om omständigheterna motiverar det får även effekter av styrmedel som verkat under perioden 1991 1994 tillgodoräknas. Ett delmål för energibesparingen ska formuleras för år 2010.

Slutanvändning av energi

Med energi avses i direktivet alla energislag och energibärare såsom el, fjärrvärme, fjärrkyla, kol, eldningsolja, bensin, biobränslen och energitorv, dock med undantag för bunkerbränsle för flyg och sjöfart.TPF12FPT För att en rättvisande beräkning av såväl basen för energi- besparingen, som av besparingen i sig, ska bli möjlig, finns i bilaga 2 till direktivet en tabell för omvandling av de olika bränslenas energiinnehåll till en och samma enhet, t.ex. för omvandling från viktenhet av bensin, naturgas eller torv till kWh.

12TP PT Flera olika definitioner av begreppet bunkerbränsle förekommer. Energimyndighetens och Statistiska Centralbyråns (SCB) definition, innebärande att bunkerbränsle omfattar energianvändning för utrikes sjöfart, används här.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

Direktivet gäller energieffektivisering i slutanvändarledet. Den slutanvända energin är, förenklat uttryckt, den energimängd som uppmäts i mätpunkterna, t.ex. i en elmätare hos en slutanvändare. Det är denna energimängd, dvs. den av slutanvändaren köpta mängden energi, som ska minskas genom olika effektiviserings- åtgärder på slutanvändarens sida. Det kan exempelvis ske genom att verkningsgraden i en panna höjs, genom tilläggsisolering eller genom byte till lågenergilampor. I industrin är byte till energi- effektivare elmotorer och ökat utnyttjande av spillvärme exempel på åtgärder som ger en energieffektivisering.

När det gäller besparing av el får medlemsstaterna, om de så önskar, använda en viktningsfaktor (i direktivet benämnd standard- koefficient) om 2,5. Det innebär att andelen sparad el får multi- pliceras med 2,5. Även andra viktningsfaktorer för el än 2,5 får användas, om den enskilda medlemsstaten kan motivera det utifrån de nationella förhållandena.TPF13FPT

Aktörer som omfattas av direktivet

Direktivet gäller energiföretag, såsom distributörer, system- ansvariga företag och detaljister, men också producenter av energi- effektiviserande produkter och tjänster (energitjänstföretag) samt slutanvändare av alla slag. Dock ska företag som ingår i systemet med utsläppsrätter, den s.k. ”handlande sektorn”, vara undantagna från direktivets tillämpningsområde. Det gäller bl.a. delar av basindustrierna, t.ex. stålindustrin.TPF14FPT Militär verksamhet omfattas endast i den utsträckning som direktivets tillämpning inte mot- verkar huvudsyftet med den militära verksamheten. Vissa aktörer har enligt direktivet ett särskilt ansvar och särskilda skyldigheter. Det gäller t.ex. energiföretagen och aktörer i den offentliga sektorn.

13TP PT Se direktivets bilaga 2, not 3.

14TP PT Avgränsningen mellan den handlande sektorn och övrig industri analyseras närmare i kapitel 2, avsnitt 2.4.

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

Begreppet energieffektivisering

Energieffektivisering är ett centralt begrepp i direktivet och i hela den europeiska energipolitiken. Besparing av energi, dvs. en minskad användning av energi, kan i princip uppnås på tre olika sätt: genom minskad prestation, effektiviserad tillförsel eller effektiviserad energianvändning.

En minskad prestation, t.ex. en sänkning av inomhustempe- raturen eller en neddragning i produktionen av varor i en fabrik, leder till energibesparing. Som en bieffekt till energibesparingen kan en välfärdsförlust uppstå för den enskilde, respektive en minskad produktionsvolym i fabriken. Den senare kan också leda till att de producerade varorna blir dyrare, genom att de fasta kostnaderna per producerad enhet stiger. Det ligger inte i linje med målet om en stärkt konkurrenskraft för de europeiska företagen. Dessutom leder standardsänkningar, som blir en följd av t.ex. väsentligt sänkt inomhustemperatur, i många fall till att åtgärden förr eller senare upphör. Energianvändarna tröttnar helt enkelt på att ha ett svalare inomhusklimat än önskat och höjer efter en tid, av bekvämlighetsskäl, temperaturen till den tidigare nivån. Energispar- åtgärder genom minskad prestation är därför, i många fall, inte långsiktigt hållbara.

Med begreppet ”energieffektivitet” avses, enligt artikel 3.b i direktivet förhållandet mellan en viss prestanda, prestation eller nytta, t.ex. en viss inomhustemperatur eller en viss produktions- volym av varor, och den energiinsats som krävs för att uppnå detta. Med begreppet ”energibesparing” menas, enligt punkt d i samma artikel, differensen mellan de uppmätta använda energimängderna före, respektive efter, det att åtgärder för en ökad energieffektivitet har vidtagits.

Mot bakgrund av den samlade europeiska energipolitiken är en effektivare energianvändning, dvs. minskad energianvändning vid bibehållen prestanda alternativt ökad prestanda eller nytta vid bibehållen energianvändning, ett bättre och mer hållbart sätt att spara energi än den typ av sparåtgärder som leder till en minskad prestation eller nytta. Det beror bl.a. på att besparingar genom minskade prestationer kräver fortlöpande, aktiva åtgärder, som ten- derar att upphöra efter en tid. Dessutom orsakar sådana åtgärder ofta förluster i standard, komfort, produktion, internationell kon- kurrenskraft och välfärd. Det ligger inte i linje med de europeiska energipolitiska målen.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

1.4Utredningsarbetets upplägg och genomförande

Energieffektiviseringsdirektivet antogs den 5 april 2006. Reg- eringen har givit i uppdrag till en fristående utredning, Energi- effektiviseringsutredningen (NM 2006:06), att föreslå hur direk- tivet ska genomföras i Sverige. Av olika skäl kom dock utrednings- arbetet inte att inledas förrän våren 2007.

1.4.1Utredningsarbetet

Utredningen har valt att bedriva utredningsarbetet i två steg. I steg 1 analyseras förutsättningarna för att uppfylla Sveriges skyldighet enligt artikel 14.2 och redovisas ett förslag till Sveriges nationella handlingsplan för en effektivare energianvändning (NEEAP). Här presenteras t.ex. en översikt över pågående och redan beslutade styrmedel, vars syfte är att bidra till en effektivare energi- användning i Sverige samt identifieras vilka förändringar som kan behövas för att det vägledande energisparmålet enligt artikel 4.1 ska kunna uppnås eller överträffas.

I steg 2, som följer efter delbetänkandet, avser utredningen att närmare analysera hur direktivet ska införas i Sverige när det gäller frågor om t.ex. statistikinsamling, rapportering, energitjänster, individuell mätning och debitering, finansiering av åtgärder, myn- dighetsorganisation samt den översyn av lagstiftningen som krävs i anledning av direktivet. Utredningen ska slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 2008.

Utredningen vill understryka att kommissionens kommande förtydliganden av direktivet när det gäller t.ex. beräkningsmetoder kan leda till ändrade förutsättningar för utredningens arbete och för de bedömningar och förslag som utredningen lämnar i det följande.

Arbetet i expertgruppen

Sammanlagt 22 experter, med en bred representation från berörda myndigheter, branschorganisationer och företrädare för energi- användare av olika slag, är knutna till utredningen. Inför detta del- betänkande har sammanlagt sju sammanträden hållits i utred- ningens expertgrupp. Dessa möten har varit den viktigaste arenan för utredningens diskussioner. Utöver diskussioner om utrednings-

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

arbetet inriktning och redovisning av utlagda uppdrag m.m. har vid sammanträdena information lämnats från olika myndigheter och organisationer.

Uppdrag m.m.

Utredningen har sammanträtt i särskild ordning med de myndig- heter och organisationer, som mest berörs av direktivets genom- förande, t.ex. Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Boverket, Vägverket, Sveriges kommuner och landstings, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme och Svenskt Näringsliv. Utredningen har också sammanträtt med företrädare för EG-kommissionens DG TREN. Utredningen har även deltagit vid flera olika nationella och inter- nationella seminarier och konferenser inom området energieffek- tivisering.

Sekretariatet besökte Danmark i augusti 2007 och Finland i september 2007 för att dels diskutera det arbete som bedrivs i dessa länder för att implementera energieffektiviseringsdirektivet och eventuella frågor av gemensamt intresse, dels presentera det arbete som utförs i Sverige.

En uttalad ambition har varit att samla aktuella underlagsdata av hög kvalitet. Mot den bakgrunden har ett stort antal externa experter, såväl inom universitet och högskolor som hos konsult- företag, som bedömts vara särskilt kvalificerade inom respektive område, medverkat i utredningsarbetet. Inför delbetänkandet har följande underlagsmaterial tagits fram:

•Användning av det öppna systemet för provning och kontroll, Swedac.

•Översiktlig beskrivning av energianvändning i industriföretag som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläpps- rätter, Miljökraft.

•Energianvändning och potential för effektivisering i den ej handlande delen av industrin, EnerGia.

•Effektiviseringspotential i bostäder och lokaler, Chalmers EnergiCentrum.

•Energieffektivisering i den svenska vägtransportsektorn, Nature Associates.

•Försök till tolkning av energieffektiviseringsdirektivet, Nature Associates.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

•Barriärer och styrmedel för en effektivare energianvändning, professor Lena Neij, Internationella miljöinstitutet vid Lunds Universitet.

•Individuell mätning och debitering i flerbostadshus, Thomas Sandberg och Knut Bernotat, Industriell ekonomi och orga- nisation, KTH.

•Marknaden för energitjänster, WSP Environmental.

•Hinder för ett miljöanpassat beteende hos hushåll – en kun- skapssammanställning, Erica Löfström, Linköpings Universitet.

•Förslag till program för energieffektivisering i statlig verk- samhet, NITTON Teknik Konsult AB.

•Energieffektivisering i vägtrafiken, styrmedel inför kommande propositioner, WSP Strategi och Analys.

•Incitamentsformer för icke energiintensiva industriföretag, PWC.

•Styrmedel för konvertering och effektivisering, ATON Teknik Konsult.

•Primärenergifaktorer i nordisk elproduktion, WSP Environ- mental.

•Effects of Taxation on Energy Efficiency, Report to Energi- effektiviseringsutredningen, Joyce Dargay, Institute of Transport Studies, University of Leeds.

1.5Annat utredningsarbete inom området

1.5.1Miljövårdsberedningen och Klimatberedningen

Miljövårdsberedningen är sedan år 1968 regeringens råd i miljö- frågor. Beredningen har haft olika sammansättning och olika upp- gifter sedan sin start. En viktig uppgift för beredningen är att ge råd till regeringen i aktuella miljöfrågor.

Sedan år 2007 omfattar Miljövårdsberedningen den parlamen- tariska beredningen för översyn av klimatpolitiken, Klimatbered- ningen (M 2007:03), och det Vetenskapliga Rådet för Klimatfrågor. Klimatberedningen och rådet är två initiativ för att utveckla den klimatpolitik, som regeringen presenterade den 21 december 2006. Ett tredje initiativ är kommissionen för hållbar utveckling, som tillsattes den 7 mars 2007.

I syfte att få till stånd en bred politisk uppslutning kring Sveriges klimatpolitiska insatser deltar samtliga riksdagspartier i

Uppdraget och dess bakgrund

SOU 2008:25

klimatberedningen. Beredningens huvuduppgift är att ta fram underlag för den klimatpolitiska propositionen år 2008.

Det vetenskapliga rådet bidrar med vetenskapliga bedömningar som utgör underlag för klimatberedningens analyser. En viktig uppgift har varit att rekommendera nationella och internationella mål för den svenska klimatpolitiken.

1.5.2Klimat- och sårbarhetsutredningen

KlimatT - och sårbarhetsutredningen avlämnade den 1 oktober 2007 sitt slutbetänkande Sverige inför klimatförändringar – hot och möjligheter (SOU 2007:60). Utredningens huvuduppgift har varit att kartlägga det svenska samhällets sårbarhet inför klimatföränd- ringar och att bedöma vilka kostnader som skador till följd av sådana förändringar kan ge upphov till. I uppdraget ingick också att föreslå åtgärder som minskar samhällets sårbarhet för både succes- siva klimatförändringar och enstaka, extrema väderhändelser.T

Särskilt intresse har ägnats åt infrastruktur, t.ex. vägar, järnvägar och telekommunikation, byggnadsbestånd, energi och VA-för- sörjning samt jord- och skogsbruk, människors hälsa och den biologiska mångfalden. Arbetet har bl.a. baserats på klimatscenarier från FN:s klimatpanet (IPCC) och på de regionala klimatmodeller, som tas fram av Rossby center. Utredningen har också lämnat ett delbetänkande, Översvämningshot – Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern (SOU 2006:94).

1.6Läsanvisningar

I kapitel 2 redovisas strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen för effektivare energianvändning och för det utredningsarbete som lett fram till utredningens förslag till hand- lingsplan. Bl.a. berörs avgränsningsfrågor när det gäller kretsen av aktörer och gränssnitt för den energianvändning som ska omfattas av energieffektivisering enligt direktivet.

I kapitel 3 analyseras, i ett brett perspektiv, vilka hinder som kan föreligga mot en effektivare energianvändning. Här diskuteras också vilka styrmedel som kan tillämpas för att motverka sådana hinder.

SOU 2008:25

Uppdraget och dess bakgrund

I kapitel 4 redovisas bakgrundsdata om tillförsel och användning av energi i Sverige. Här redovisas även underlag för valda vikt- ningsfaktorer. Detta utvecklas närmare i bilaga 4.

I kapitlen 5, 6 och 7 behandlas de huvudsakliga samhällssek- torer, bostäder och service m.m., industri samt transportsektorn, som berörs av energieffektivisering enligt EG-direktivet. Dessa kapitel inleds med beskrivningar av de strukturella förhållandena och energianvändningen i respektive sektor. Därefter analyseras effekter av tidiga åtgärder och befintliga styrmedel samt vilken potential för energieffektivisering, som kan antas finnas i respek- tive sektor. Slutligen redovisas möjliga tillkommande styrmedel, som enligt utredningens bedömning kan användas för att uppnå ytterligare energieffektiviseringar.

I kapitel 8 redovisas utredningens förslag i anledning av direk- tivets rapporteringskrav enligt artiklarna 5.1 och 7.2. Dessa avser den offentliga sektorns roll som förebild för andra aktörer när det gäller energieffektivisering samt frågan om information till aktörer och allmänheten om energieffektivisering.

I kapitel 9 slutligen görs en summering av resultat och slutsatser som utredningsarbetet hittills lett fram till. Här skissas också en plattform för en samlad strategi för ett energieffektivare Sverige.

Dr Joyce Dargay, University of Leeds, har på uppdrag av utred- ningen analyserat i vilken utsträckning energiskatteförändringar, genom olika anpassningsmekanismer, leder till energieffektivi- seringen i transportsektorn respektive inom bostäder, service m.m. Resultaten av Dr Dargays analyser redovisas i bilaga 5.

2Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

De nationella handlingsplaner som hittills presenterats för kom- missionen speglar ett brett spektrum när det gäller ambitionsnivå, metodval och former för redovisningen. Det finns t.ex. stora variationer när det gäller dokumentens omfattning. Kommissionen har ännu, i stora delar, inte fastlagt de beräkningsmetoder för t.ex. beräkning av basårens energianvändning och energieffektiverings- åtgärdernas resultat, som enligt direktivet ska tas fram genom kommissionens försorg. Detta arbete ska bedrivas i en av kom- missionen utsedd föreskrivande kommitté. Kommittén har dock ännu inte diskuterat denna fråga.

Utredningen har mot denna bakgrund övervägt vilka grund- läggande förutsättningar och allmänna utgångspunkter, som bör gälla för den nationella handlingsplanen i Sverige, bl.a. när det gäller beräkningsmetoder. Resultaten i dessa delar redovisas fortlöpande i betänkandet. En allmän utgångspunkt för beräkningsmetoder bör dock vara att de är:

•förenliga med direktivet. Utredningen vill dock poängtera att det återstår för kommissionen att förtydliga innebörden av direktivet på ett antal punkter som bl.a. gäller metoder för beräkning av uppnådda effekter av effektiviseringsåtgärder. Detta kan komma att ändra förutsättningarna för de förslag som utredningen lämnar i det följande.

•transparanta

•obyråkratiska

•förutsägbara

•förenliga med de klimat- och energipolitiska målen

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

SOU 2008:25

Många av de statistiska data som krävs för de aktuella beräk- ningarna saknas för närvarande. Det innebär att beräkningsförut- sättningarna är oklara på flera punkter. Det är därför inte i alla lägen meningsfullt att bedöma hur stor besparing som ett specifikt styrmedel eller en typ av åtgärd kan ge upphov till. Mot den bak- grunden kommer de besparingseffekter som anges i planen att i vissa fall vara skattningar

I det följande redovisas de övriga förutsättningar och restrik- tioner som gällt i utredningens arbete med den svenska handlings- planen. Av särskild betydelse är frågan om huruvida ett system- perspektiv bör tillämpas snarare än ett renodlat slutanvändar- perspektiv när det gäller energieffektiviseringar.

2.1Effektiviseringsåtgärder i ett systemperspektiv

Direktivet gäller energieffektivisering i slutanvändarledet. Som redovisats i föregående kapitel, avsnitt 1.3.1, får medlemsstaterna, om de så önskar, vikta (omräkna) besparingar i elanvändningen med faktorn 2,5 eller med en annan viktningsfaktor, som med hän- syn till nationella förhållanden bedöms lämplig.TPF1FPT Syftet med en sådan viktning är att belysa effekterna av besparingen i bakom- liggande produktionsled, t.ex. vid utvinning och förbränning av bränslen som används för elproduktion och vid transport av el fram till slutanvändaren. Som närmare ska belysas i det följande behövs, i den europeiska elproduktionen, i genomsnitt ungefär 2,5 kWh energi för att 1 kWh el ska kunna nå slutanvändaren. Motsvarande omräkning används även vid tillämpning av ekodesigndirektivet (2005/32/EG).TPF2FPT

Av regeringens direktiv till utredningen (dir. 2006:89) framgår att utredningen ska analysera och föreslå särskilda viktnings- faktorer, inte bara för el, utan också för fjärrvärme och fjärrkyla. Sådana viktningsfaktorer ska rättvisande återspegla de effektivi- seringar som uppnås genom produktion av kraftvärme, dvs. då el och fjärrvärme produceras samtidigt i samma process, samt över- föringsförluster, som uppstår i fjärrvärmenäten. Utredningen ska också analysera betydelsen av att viktningsfaktorer används för

1	PT Se direktivets bilaga II, not 3.
TP
2	PT SeT t.ex. kommissionens beslut om kriterier för när värmepumpar skall anses uppfylla
TP
kravet på miljömärkning (OJ 20.11.2007 301/14 2007/742/EC),T därT		begreppet “primary
energy ratio” används.T
52

SOU 2008:25

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

oljeprodukter, som ska återspegla energiförbrukningen vid oljans utvinning, raffinering och transport.

Bakgrunden till regeringens uppdrag när det gäller viktning av effektiviseringar i den slutliga energianvändningen, ska närmast sökas i den breddade syn på energieffektivisering, som kommit till utryck i budgetpropositionen för år 2008. Här framgår, vilket närmare belysts i kapitel 1, avsnitt 1.2.5, att besparing av 1 kWh slutanvänd energi kan vara av olika värde beroende på vilket energislag besparingen avser. Värderingen kan, vad beträffar energieffektivisering, i huvudsak ske utifrån två olika, inbördes samverkande kriterier, miljökriteriet, som budgetpropositionens nyss refererade formuleringar vilar på, samt hushållningskriteriet, som kommit till uttryck i den europeiska energipolitiska strävan efter minskat importberoende och ökad konkurrenskraft.

En energibesparing som gäller fossil bränsleanvändning minskar utsläppen av växthusgaser. Mot bakgrund av miljökriteriet är en sådan energibesparing angelägen. Eftersom cirka 80 procent av den europeiska elproduktionen sker genom förbränning av olja och kol, gäller miljökriteriet i hög grad även elanvändningen, i vart fall i ett europeiskt perspektiv. Hushållningskriteriet avser i första hand hushållning med jordens begränsade energitillgångar. Från en sådan utgångspunkt bör de energibesparingar i slutanvändningen priorite- ras, som ger en maximal, samlad energieffektivisering när också energiförluster i produktion och överföring beaktas.

Utredningens uppdrag avser i första hand effektivisering av energianvändningen. Även om denna fråga är nära kopplad till problematiken med global uppvärmning, ligger fokus i det följande på energieffektivisering, dvs. värdering av olika slag av energi- besparingar utifrån hushållningskriteriet. En erfarenhet av utred- ningsarbetet är att denna frågeställning innefattar ett pedagogiskt problem, t.ex. att förklara hur en ökad slutanvändning i vissa fall kan leda till energibesparingar i systemperspektivet, och därför kräver en noggrann belysning. Med hänsyn härtill, och då det bredare synsättet på energieffektivisering nyligen introducerats, ska i det följande bakgrunden till tillämpning av hushållningskriteriet utvecklas närmare.

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

SOU 2008:25

2.1.1Slutanvänd energi och primär energi

Den slutanvända energin är, förenklat uttryckt, den energimängd som uppmäts i mätpunkterna, t.ex. i en elmätare hos en slutanvän- dare. Det är denna energimängd, dvs. den av slutanvändaren köpta mängden energiTPF3FPT, som enligt direktivet ska minskas genom olika effektiviseringsåtgärder i slutanvändarnas bostäder, fabriker, an- läggningar och fordon.TPF4FPT Det kan exempelvis ske genom att verk- ningsgraden i en panna höjs, genom tilläggsisolering av en byggnad eller och genom byte till lågenergilampor. I industrin är byte till mer energieffektiva elmotorer och ett ökat utnyttjande av spill- värme exempel på åtgärder som leder till energieffektivisering i den mening som avses i direktivet. Energieffektiva fordon och ett bränslesnålt körsätt är exempel på motsvarande åtgärder i tran- sportsektorn.

Direktivet omfattar nästan samtliga energislag och bränslen.TPF5FPT Oavsett om energi slutanvänds i form av el, eldningsolja, pellets, fjärrvärme eller något annat energislag, uppstår energiförluster i de produktionsled som föregår slutanvändningen. Dessa led omfattar utvinning, förädling, transport, omvandling och distribution. Dessa förluster, ”uppströms” i energikedjan, kan beskrivas som en ”in- direkt energianvändning”. Den totala primära energianvändningen är därmed större än den energimängd slutanvändarna kan nyttig- göra.

För exemplet el producerad med kärnkraft används först en viss mängd energi för att utvinna och förädla uran till kärnbränsle. Därefter används en viss mängd energi för att transportera kärn- bränslet till kärnkraftverket. I kärnkraftverket förloras sedan cirka två tredjedelar av kärnbränslets energiinnehåll vid omvandlingen till el. Slutligen omvandlas vid överföringen i elnätet cirka 8 procent av den producerade elen till förluster i form av värme som inte kan nyttiggöras. Det innebär att omkring tre kWh primär energi från källan, uranfyndigheten, används för att slutanvändaren ska kunna använda en kWh el. Andra exempel på förluster ”uppströms” är brytning av torv, utvinning av olja, sortering av avfall som ska användas för energiproduktion, transport av bränslen med last-

3TP PT Häri inräknas även t.ex. ved som kommer från egen egendom.

4TP PT Direktivet öppnar för möjligheten att använda viktningsfaktorer. Genom att nyttja denna möjlighet kan den totala effektiviseringsvinsten (som kan vara större än det värde som avläses i slutanvändarnas mätpunkter) påvisas.

5TP PT T.ex. flygbränsle innefattas inte av direktivet.

SOU 2008:25

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

eller tankbil, omvandling av bränsle till värme i fjärrvärmeverk och överföring av fjärrvärme i nätet fram till slutanvändarens mätpunkt.

Bara en liten del av energiinnehållet i den naturresurs, som utgörs av ännu inte utvunnet bränsle eller av strömmande vatten, vind och sol, kan således nyttiggöras i slutanvändarledet. Om samt- liga förluster, och användningen av annan energi som åtgår för det aktuella bränslets produktion, i tidigare led från utvinning fram till slutanvändning inkluderas kallas summan av den slutliga (direkta) och den indirekta energianvändningen för primär energianvänd- ning.TPF6FPT I transportsektorn används begreppet ”Källa till Hjul” (”Well to Wheel”) för att belysa spannet mellan energikällan och den slutliga energianvändningen.

Som redovisats i det föregående ger direktivet möjlighet att använda en viktningsfaktor för de besparingar av el, som utgör ett resultat av direktivets tillämpning. Av regeringens uppdrag till utredningen framgår att viktningsfaktorer ska utredas och föreslås också för fjärrvärme, fjärrkyla och oljeprodukter vid direktivets tillämpning i Sverige. Något uttryckligt stöd för en sådan tillämp- ning finns inte i EG-direktivet. Direktivet innehåller å andra sidan inte något förbud mot att på nationell nivå använda faktorer mot- svarande 2,5 för el när effektiviseringsåtgärder summeras. Direk- tivet bör, enligt utredningens mening, tolkas så att sådana faktorer ska användas såväl vid beräkning av basen för det nationella målet som vid summering av uppnådda effekter. Utredningen anser att det med hänsyn till hushållningskriteriet, men också utifrån samhällsekonomiska aspekter, är angeläget att även sådana över- gripande effekter av energibesparingarna kan belysas och beaktas.

2.2Målkonflikter ska undvikas

Energieffektiviseringsåtgärder kan i vissa fall stå i konflikt med de klimatpolitiska målen. Sådana situationer torde dock endast undan- tagsvis förekomma.

Ett exempel är etanoldrivna fordon. Det råder inget tvivel om att sådana fordon använder mer energi när de drivs med bio- drivmedel än när bensin används som drivmedel. Däremot är biodrivmedlen i regel att föredra från klimatsynpunkt. Från energi- effektiviseringssynpunkt borde därmed användning av t.ex. etanol-

6TP PT De förluster som slutlig energianvändning ger upphov till i tidigare led benämns ofta för- luster ”uppströms”.

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

SOU 2008:25

baserade drivmedel motverkas. Eftersom en sådan energieffektivi- seringsåtgärd står i direkt strid med de klimatpolitiska målen bör den dock inte närmare övervägas.

Liknande intressekonflikter kan uppstå vid uppvärmning av byggnader med fasta biobränslen. Energianvändningen kan i många fall effektiviseras genom pellets- eller vedeldning. Denna leder dock också till miljöpåverkan, inte i första hand genom utsläpp av växt- husgaser, men genom utsläpp av partiklar och kolväten i när- området kring byggnaden.

2.3Åtgärderna ska vara kostnadseffektiva

En energieffektivisering ska bidra till att de energipolitiska målen kan nås på ett från samhällets synpunkt kostnadseffektivt sätt. En grundläggande förutsättning för t.ex. offentliga stödåtgärder är att marknaden inte med egen kraft kan förväntas generera de från samhällets synpunkt önskvärda energieffektivserande åtgärderna. Vidare bör statliga ingrepp i marknader inte vara större än som är nödvändigt för att de önskvärda effekterna ska uppstå.

2.4Direktivets tillämpningsområde enligt artikel 2.b

Av artikel 2.b framgår att energieffektiviseringsdirektivet inte ska tillämpas på företag, som bedriver verksamheter av de slag som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser i gemenskapen (handelsdirektivet).

Handelsdirektivets tillämpningsområde har däremot definierats på ett annat sätt än vad som är fallet i energieffektiviserings- direktivet. I handelsdirektivet stadgas nämligen i artikel 2.1. att direktivet ska tillämpas på utsläpp från sådana verksamheter som anges i bilaga I. I bilagan förtecknas en rad specifika anläggnings- typer, t.ex. förbränningsanläggningar överstigande en viss storlek. Av lagen om (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, jämförd med förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter, framgår att de nationella reglerna om utsläppshandel ska tillämpas på anläggningar av den typ som förtecknats i nämnda bilaga.

Om enbart anläggningar vars drift kräver utsläppsrätter ska undantas från energieffektiviseringsdirektivets regler, borde undan-

SOU 2008:25

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

taget ha formulerats så att det är konsistent med definitionen av handelsdirektivets tillämpningsområde. Så är nu inte fallet. Genom att begreppet ”företag” används kan den slutsatsen dras att ett avse- värt vidare undantag från tillämpningsområdet måste ha åsyftats än som motsvaras av de pannor och andra enskilda anläggningar som avses i handelsdirektivet.

Även i andra språkversioner av energieffektiviseringsdirektivet används begrepp som nära anknyter till det svenska företags- begreppet. I den engelska versionen talas om ”undertakings”. I den tyska versionen används begreppet ”Unternehmen” och i den franska begreppet ”enterprises”. Det språkliga förhållandet mellan begreppet ”undertaking” i EG-rätten och det svenska företags- begreppet har belysts bl.a. i konkurrensrättsliga sammanhang. Av förarbetena till konkurrenslagen (1993:20) framgår att begreppet ”undertaking” har en vidare betydelse än begreppet ”företag” och omfattar alla enheter som bedriver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell art. Det innebär att även myndigheter och andra offentliga organ i vissa fall ska utgöra företag i den mening som avses i konkurrenslagen, förutsatt dock att verksamheten inte avser myndighetsutövning.TPF7FPT

Mot denna bakgrund bör direktivet, i vart fall, inte tolkas så att en snävare avgränsad enhet än som i svenskt språkbruk avses med begreppet företag har åsyftats i direktivet på denna punkt.

En sådan tolkning innebär att energianvändningen i ett företag, vars verksamhet i någon begränsad del kräver utsläppsrätter, i sin helhet ska falla utanför direktivets tillämpningsområde. Därmed kommer energianvändningen i det aktuella företaget inte att bli föremål för energieffektivisering inom ramen för direktivets tillämpning i Sverige. Det gäller även om energianvändningen är betydande och i huvudsak hänför sig till verksamhetsslag som inte förtecknats i handelsdirektivets bilaga I. En följd härav är också att företagets samlade energianvändning ska lämnas obeaktad då basen för effektiviseringsmålet i direktivet beräknas. Inte heller kan de energieffektiviseringar som sker i företaget beaktas, då resultaten av de insatser för energieffektivisering som sker inom ramen för direktivet ska utvärderas. Ytterligare en effekt är att små och medelstora företag, i t.ex. verkstadsindustrin, kan komma att bli föremål för åtgärdsprogram och styrmedel i anledning av direk-

7TP PT Se proposition 1992/93:56, s. 669.

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

SOU 2008:25

tivets tillämpning, medan många stora företag, med en betydande energianvändning, inte kommer att beröras härav.

En så långtgående tolkning av direktivets undantag på denna punkt är enligt utredningens mening, och med hänsyn till de effekter som nyss berörts, inte ändamålsenlig. Härtill kommer att direktivet är ett minimidirektiv och inte innehåller något förbud mot att på nationell nivå gå längre när det gäller energieffektivi- sering än vad som uttryckligen föreskrivs. Mot den bakgrunden bör även energianvändning annan än sådan som avser förbränning av fossila bränslen bli föremål för energieffektiviseringar. Det gäller t.ex. elanvändningen och användningen av biobränslen.

Frågan är då hur den energianvändning i industrin, som förut- sätter utsläppsrätter, kan separeras från industriell energianvänd- ning som sker utanför systemet för handel med utsläppsrätter? När det gäller el- och fjärrvärmeanvändning i förhållande till övriga energislag bör inte några gränsdragningsproblem uppstå. Mätning av energianvändningen sker t.ex. i ordnade och delvis författnings- reglerade former. Detsamma torde gälla användning av bränslen som inte kräver utsläppsrätter, t.ex. biobränsle. Sådan bränsle- användning mäts inte på det sätt som sker med el och fjärrvärme. Fossila och övriga bränslen kan dock definieras tämligen klart. Därmed kan fossila bränslen separeras från användning av övriga bränslen. Frågan om hur mätning, alternativt beräkning, av använda mängder bränsle ska ske behandlas i direktivets bilaga II. Fossila bränslen såsom eldningsolja och kol används däremot i många företag samtidigt i anläggningar/processer som kräver utsläpps- rätter och i sådana som inte ingår i handelssystemet.

2.4.1Samlad bedömning

En betydande andel av den svenska elanvändningen, cirka 35 TWh per år, skedde under den första handelsperioden, dvs. 2005 2007, i företag som i någon del av verksamheten berörs av handelssyste- met. Under innevarande handelsperiod, som löper från och med år 2008, beräknas årligen cirka 40 TWh el användas i denna grupp av företag.TPF8FPT

Elanvändningen i de företag som ingår i handelssystemet är möjlig att separera från annan energianvändning. Det gäller även andra bränslen och energislag, vars användning inte i något sam-

8TP PT Enligt beräkningar av Miljökraft AB på uppdrag av utredningen.

SOU 2008:25

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

manhang kräver utsläppsrätter. Det finns däremot inga statistiska data om hur stor andel av den fossila bränsleanvändningen i industrin som kräver utsläppsrätter. Det går därmed inte att volym- mässigt separera den fossila bränsleanvändning som ingår i handelssystemet från övrig fossil bränsleanvändning i industrin. Utredningen har, mot bakgrund av redovisade utsläppsmängder, skattat hur stor andel av den fossila bränsleanvändningen som sker inom handelssystemet. Skattningarna visar att en klart övervägande andel av den fossila bränsleanvändningen i industrin kräver utsläpps- rätter.

Mot denna bakgrund bör direktivets tillämpning i den svenska industrisektorn omfatta all användning av el och fjärrvärme samt all användning av de bränsleslag, som inte i något sammanhang ingår i systemet för handel med utsläppsrätter. Det innebär att även användningen av biobränslen bör effektiviseras med stöd av direk- tivet.

Industrins användning av fossila bränslen i de anläggningar vars drift kräver utsläppsrätter ska däremot falla utanför direktivets tillämpningsområde i Sverige.

I övriga delar torde den fossila bränsleanvändningen, även i före- tag som i någon del ingår i handelssystemet, omfattas av energi- effektiviseringsåtgärderna. Detta förutsätter emellertid att denna bränsleanvändning i tillräckligt hög grad kan beräknas och sepa- reras från fossil bränsleanvändning i handelssystemet. Denna fråga kommer att belysas närmare i kapitel 6 om industrins energi- användning. Om avgränsning av området för energieffektivisering i Sverige görs avsevärt annorlunda än i andra länder kan det, beroende på hur styrmedlen utformas, leda till en risk för kon- kurrenssnedvridningar mellan svenska och utländska industriföre- tag. Detta förutsätter dock att tvingande styrmedel införs för de berörda företagen. I ett system som bygger på frivilliga åtgärder, disponerar företagen över konkurrensförhållandena. En fördel med denna lösning är också att nya system för insamling av energi- statistik inte torde behöva införas på detta område. Industriföre- tagen behöver därmed t.ex. inte särredovisa el- eller fjärrvärme- användning, som faller utanför respektive inom den handlande sektorn. Den fossila bränsleanvändning, som med den nu aktuella avgränsningen skulle falla utanför energieffektiviseringsdirektivets tillämpningsområde, redovisas för närvarande indirekt genom rapportering av utsläppsvolymer inom ramen för utsläppshandels- systemet.

Strategiska utgångspunkter för den nationella handlingsplanen

SOU 2008:25

2.5Flyg- och sjötransporter

Enligt artikel 3b skall med energi avses all kommersiellt tillgänglig energi, inklusive transportbränsle. Dock skall direktivet inte tillämpas på bunkerbränsle för flyg- och sjöfart.TPF9FPT Det innebär, enligt utredningens bedömning, att kommersiella flyg- och sjö- transporter undantas från direktivets tillämpningsområde. En sådan tolkning leder till att t.ex. järnvägstransporter omfattas av direktivet, och av de effektiviseringsåtgärder som kan bli en följd av dess tillämpning, medan flyg- och sjötransporter inte omfattas. Därigenom skulle konkurrensvillkoren snedvridas mellan de olika transportslagen, t.ex. mellan sjötransporter och transporter på järnväg. Det är också från ett miljöperspektiv svårt att motivera ett undantag för vissa transportslag, som förorsakar betydande utsläpp av växthusgaser, medan andra, som är mindre skadliga från miljö- synpunkt, skall bli föremål för energieffektiviserande åtgärder.

Mot den bakgrunden, och då det inte finns något förbud mot att på nationell nivå genomföra energieffektiviserande åtgärder i aktuella delar av transportsektorn, har energianvändning avseende flyg- och fartygsbränsle ingått i utredningens beräkning av basårens energianvändning. Av samma skäl föreslås vissa energieffektivi- seringsåtgärder som berör flyg- och sjötrafiken.

2.6Ett delat ansvar

Det vägledande besparingsmål som ställs upp i direktivet kan inte nås utan styrmedel. Dessa kommer att vara av flera slag. En allmän utgångspunkt är emellertid att åtgärder som är frivilliga för aktörer- na är att föredra före tvingande styrmedel. Detta förutsätter att inte enbart staten och kommunerna tar ansvar för att energieffektivi- seringen i Sverige når goda resultat.

Alla aktörer, hushåll, fastighetsägare och företag av alla slag, måste därför samfällt bidra till att målen kan uppnås. Det har stor betydelse, inte bara när det gäller att uppfylla Sveriges inter- nationella förpliktelser enligt direktivet. Nya utmaningar väntar. Klimatfrågan och nya besparingsbeting för primär energi kommer med stor sannolikhet, inom kort, att kräva ytterligare insatser för att effektivisera energianvändningen.

9TP PT Flera olika definitioner av begreppet bunkerbränsle förekommer. Energimyndighetens och Statistiska Centralbyråns (SCB) definition, innebärande att bunkerbränsle omfattar energi- användning för utrikes sjöfart, används här.

3 Barriärer och styrmedel

En effektivare energianvändning har under många år förespråkats för att främja minskad miljöpåverkan och ett tryggare energi- försörjningssystem. En kostnadseffektiv energianvändning gynnar också industrins produktivitet och konkurrenskraft. Under de senaste årtiondena har ett antal studier presenterats, som visat på stora potentiella energibesparingar genom effektivisering av före- tagens och hushållens energianvändning. Det har också hävdats att många energisparåtgärder inte genomförs, trots att de både är privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma. Frågan upp- kommer naturligtvis varför detta inte sker spontant om det nu är så att det både sparar resurser och dessutom går med vinst? Antingen har förespråkarna fel på så sätt att de underskattar kostnaderna eller så fungerar inte energimarknaderna tillfredsställande.

Utformandet av politik innebär en önskan att påverka utveck- lingen i en viss riktning. Vilka är då motiven för att ha en politik för att använda energin på ett effektivare sätt? Utredningens uppgift handlar i första hand om att nå de energieffektiviseringsmål som satts upp av EU och riksdagen. Frågan om lämpligheten för Sverige att gå längre än de mål som EG-direktivet ställer skall enligt utredningsdirektivet belysas med samhällsekonomiska analyser. EG-direktivet förutsätter att medlemsstaterna vidtar kostnads- effektiva, genomförbara och skäliga åtgärder som är avsedda att bidra till att det vägledande målet uppnås. För att nå ett givet mål är begreppet kostnadseffektivitet relevant. Genom att tala om olika korrigerande åtgärders kostnadseffektivitet kan vi emellertid bara tala om vilka åtgärder som vi bör välja för att med så låg resurs- åtgång som möjligt nå ett visst mål. Det är betydelsefullt att inse att alla kostnader (resursuppoffringar) skall ingå; alltså även kost- nader för styrmedlet. För att bedöma den lämpliga omfattningen av energieffektivisering i Sverige (vilken nivå på energieffektivisering som Sverige lämpligen skall sträva mot) bör å andra sidan

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

samhällets kostnader och nytta av en satsning vara det mest rele- vanta beslutsunderlaget. Utredningen återkommer till denna fråga i slutbetänkandet. Det betyder att samhällsekonomiska kalkyler med delvis olika inriktning skall ligga till grund för både valet av omfatt- ningen av energieffektiviseringar och inriktningen av korrigerande åtgärder för att nå ett visst energieffektiviseringsmål.

Samtidigt vet vi att det inte är det politiska systemet som fattar de dagliga energieffektiviseringsbesluten. Det är enskilda företag och hushåll som fattar besluten om effektiviseringsåtgärder. Dessa beslut baseras på vad som händer med dem om något av de möjliga effektiviseringsalternativen genomförs. Företagets eller hushållets beslut styrs inte primärt av samhällets fördelar och kostnader utan av effekten på företagets eller hushållets kostnader och nytta. Som en sammanfattande benämning av hushållets eller företagets beräk- ningar kan vi använda begreppet beslutsfattarekonomisk kalkyl. Be- räkningar baserade på beslutsfattarekonomiska kalkyler kan totalt eller till sina huvuddrag överensstämma med en samhällsekonomisk kalkyl för samma åtgärd. Om inte samhällets och beslutsfattarens lönsamhet/olönsamhet för att vidta en åtgärd (tilläggsisolera, byta elmotorer, ecodriving m.m.) så ofta sammanfallit skulle det vara svårt att motivera marknadsekonomins existens. Det finns dock flera orsaker till att skillnader, ibland betydande sådana, kan uppstå.

I en situation med perfekt fungerande marknader, vilket bl.a. innebär att resurserna är riktigt prissatta (motsvarar de samhälls- ekonomiska kostnaderna och användarnas värderingar), finns inte någon anledning för staten att ingripa och försöka styra produktion eller användning. För att en marknad ska betecknas som perfekt fungerande ska ett antal krav vara uppfyllda.TPF1FPT

Marknaderna uppfyller emellertid många gånger inte dessa krav. I praktiken råder vissa förhållanden i samhället som medför att marknaderna inte spontant klarar av att ordna den i samhälls- ekonomiskt perspektiv bästa fördelningen av resurserna på olika användningsområden. Det finns brister i de mekanismer och anpass- ningsprocesser som i en marknadsekonomi styr användningen av råvaror och andra resurser. Det kan alltså uppstå en diskrepans mellan resultatet av en lönsamhetsberäkning av en viss energi- effektiviserande åtgärd som baseras på en samhällsekonomisk analys och en som baseras på en beslutsfattarekonomisk analys.

1TP PT För att marknaderna ska vara väl fungerande krävs både att vissa tekniska antaganden och beteendeantaganden som ligger bakom den perfekta konkurrensmodellen är uppfyllda.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

Fyra intressanta resultatkombinationer för samhället och besluts- fattaren åskådliggörs i tabell 3.1.

Tabell 3.1 Olika resultatkombinationer när det gäller kalkyler för samhället och beslutsfattaren (företaget, hushållet etc.)

Samhällsekonomisk

		Lönsamhet	Olönsamhet
Beslutsfattar-
Beslutsfattar-	Lönsamhet	1	2
ekonomisk	Lönsamhet	1	2
ekonomisk
	Olönsamhet	3	4

Fyra kombinationer är möjliga när det gäller förhållandet mellan lönsamhet för samhället och lönsamhet för olika beslutsfattare. Lönsamt för både samhället och beslutsfattaren (fall 1), lönsamhet för beslutsfattaren men inte för samhället (fall 2), lönsamhet för samhället men inte för beslutsfattaren, olönsamt för både samhället och beslutsfattaren (fall 4). Principiellt är fall 1 och fall 4 de minst problematiska. Det finns skäl att tro att de åtgärder genomförs som är samhällsekonomiskt motiverade och att de åtgärder som skulle sänka samhällets välfärd inte genomförs. Om man vill nå så hög välfärd i samhället som möjligt, vilket i utredningens fall betyder att vi vill nå en viss energispareffekt till så låg nettokostnad som möjligt, kan fall 2 och fall 3 innebära problem. Åtgärder som man från samhällets synpunkt vill undvika kommer troligen att genom- föras i fall 2, medan åtgärder som man från samhällets sida vill ska genomföras inte kommer till stånd i fall 3. För dessa två fall kan det uppstå ett behov av att korrigera beslutsfattande i hushåll, företag, kommuner, landsting m.fl. aktörer.

Av sådana skäl kan en statlig resurspåverkande politik motiveras för att undanröja vissa hinder eller brister. Sådana hinder eller brister kan resultera i felaktiga priser på produktionsmedel, varor och tjänster.

Utredningen bedömer att det, som bakgrund till styrmedels- analysen, är informativt att närmare belysa vilka hinder som finns och de mekanismer som gör att det kan uppstå en skillnad mellan den samhällsekonomiska analysen och beslutsfattarekonomiska analysen och som kan motivera att korrigerande åtgärder (styr- medel) införs. På uppdrag av utredningen har Lena NeijTPF2FPT, Erica

2TP PT Lena Neij, Barriärer och styrmedel för en effektivare resursanvändning, Internationella miljö- institutet, Lunds universitet, oktober 2007.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

LöfströmTPF3FPT och CECTPF4FPT inventerat hinder och barriärer som poten- tiellt kan motverka en kostnadseffektiv energieffektivisering. Huruvida ett redovisat hinder motverkar en kostnadseffektiv energieffektivisering kan endast avgöras med hjälp av en samhälls- ekonomisk analys. Avsikten har varit att i ett första skede göra inventeringen, diskutera vilka typer av styrmedel som är tänkbara för de fall det finns skäl att övervinna de aktuella barriärerna. Den samhällsekonomiska analys som erfordras för att bedöma huruvida angivna hinder är lämpliga att eliminera har inte gjorts i detta del- betänkande. En sådan analys kommer att lämnas i slutbetänkandet.

Nedan följer en kort beskrivning av de barriärer som redovisats i det nu utförda kartläggningsarbetet. Förutom de hinder som tas upp, bör även nämnas det klassiska marknadsmisslyckandet mark- nadsmakt. Ett sådant fall karaktäriseras av att något av de beteende- antaganden som den perfekta konkurrensmodellen bygger på inte är uppfyllt. Utredningen kommer i sitt slutbetänkande att analysera eventuell förekomst av marknadsmakt och vid behov föreslå åtgärder för att eliminera detta.

3.1Barriärer för en effektivare energianvändning

3.1.1Marknadsrelaterade hinder mot en effektivare energianvändning

Vissa externa effekter inkluderas inte i energipriserna

Vissa konsumtions- och produktionsåtgärder har externa effekter, dvs. effekter på andra än beslutsfattarna och för vilka besluts- fattarna inte får någon ersättning (positiva externa effekter) eller betalar någon kompensation för (negativa externa effekter). Om t.ex. ”mjukare bilkörning” får effekt ökar det sannolikt även trafik- säkerheten för medtrafikanterna samtidigt som det minskar miljö- påverkan. För dessa effekter utgår ingen ersättning till den ”mjuk- körande” föraren. Om kursen ”mjukare bilkörning” var frivillig skulle körkortseleven troligen inte i tillräcklig omfattning beakta sådana positiva externa effekter. Ett marknadsbeslut skulle därför leda till mindre sådan utbildning än vad som är samhällsekonomiskt lönsamt.

3TP PT Erica Löfström, Hinder för miljöanpassat beteende hos hushåll – en kunskapssammanställning,

Linköpings universitet, oktober 2007. 4TP PT Chalmers EnergiCentrum.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

Viss energiproduktion är kopplad till negativa bieffekter, så kallade negativa externa effekter. Miljöutsläpp är exempel på en sådan extern effekt. Vissa externa effekter är inte prissatta på marknaden. Detta bidrar till att det energipris som slutanvändaren möter på marknaden är lägre än den egentliga samhällskostnaden. Ett lågt energipris kan därför bidra till att konsumenten använder mer energi än vad som är samhällsekonomiskt optimalt.

Ett sätt att prissätta de externa effekterna är via en miljöskatt; det är emellertid svårt att värdera de olika externa effekterna och att sätta ett korrekt pris på energiproduktionens externa effekter. Inte minst är det svårt att uppskatta de externa kostnader som är relaterade till växthuseffekten. Utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser har en långsiktig effekt och verkar dessutom globalt.TPF5FPT

Begränsad kunskap och information om energieffektivitet

Begränsad kunskap och begränsad tillgång på information om en effektiv energianvändning kan vara viktiga orsaker till att olika aktörer inte gör samhällsekonomiskt optimala val. Ofullständig information kan medföra att människor inte fattar rationella och optimala beslut, vilket kan leda till att resurser fördelas felaktigt och att marknadsekonomin inte fungerar effektivt. Begränsad kunskap och information ses ofta som de enskilt viktigaste barriärerna för en effektivare energianvändning. Idag fokuseras debatten på behovet av specifik information och kunskap som möjliggör och ger incitament för olika aktörer att agera energi- effektivt, t.ex. i sitt val av teknik eller i sitt beteende.

”Split incentives”

Ytterligare en aspekt som kommit att diskuteras som ett hinder är

”split incentives” eller ”the principal-agent problem”. I detta fall påverkas den faktiska energianvändningen av två eller flera aktörer som har olika mål eller möts av olika incitament. I vissa fall kan aktörernas olika mål och incitament styras av en asymmetrisk till- gång till information eller så kan problemet vara av organisatorisk art.

5TP PT Se exempelvis Azar C. and Sterner T., 1996, Discounting and distributional considerations in the context of global warming, Ecological Economics, Vol. 19, pp. 169 185.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

Ett klassiskt exempel på ”split incentives” är fastighetsägaren som investerar i vitvaror och hyresgästen som står för de faktiska energikostnaderna. Fastighetsägaren har som mål att minska inves- teringskostnaderna medan hyresgästen har som mål att minska energikostnaderna och därmed energianvändningen. I denna situa- tion är det oftast mycket svårt för hyresgästen att påverka inves- teringar i energieffektiv teknik. I en färsk IEA-studie har för första gången uppskattats i vilken omfattning ”split incentives” påverkar energianvändningen, dvs. hur stor andel av den totala energianvänd- ningen som karaktäriseras av situationer där slutanvändaren inte kan påverka valet av teknik samt situationer där slutanvändare inte själva står för energikostnaderna.TPF6FPT Resultatet av studien visar att den andel av energianvändningen som omfattas av ”split-incentives” varierar mellan olika energianvändningsändamål (0 34 procent).

Introduktion av ny teknik

I ett flertal studier presenteras behovet av erfarenhet och läreffeker för en introduktion av ny teknik.TPF7FPT Tidiga investeringar i ny teknik, som inte är kostnadseffektiv än, kan komma att leda till viktiga läreffekter i hur tekniken kan produceras och användas, vilket i sin tur kan leda till ekonomiska fördelar i ett längre perspektiv. Inter- aktionen mellan olika lärprocesser (learning-by-doing, learning-by- using och learning-by-interacting) ger färdighet bl.a. i att ta fram och tillverka ny teknik, att använda och installera ny effektivare teknik och bidrar till att kostnaderna för den nya tekniken kan minska.

Ett antal aktuella rapporter har tydligt pekat ur vikten av en introduktion av ny teknik för en effektivare energianvändning. Av den s.k. Sternrapporten framgår att klimatförändringarnas totala kostnader beräknas bli större om vi inte investerar i ny teknik än kostnaderna om vi investerar i ny teknik. Dessa resultat visar att investeringar som initialt är dyrare än traditionell teknik kan leda

6TP PT OECD/IEA, 2007, Mind the gap Quantifying principal-agent problems in energy efficiency, draft report.

7TP PT Se exempelvis Arrow, K., 1962. The economic implications of learning by doing, Review of economic studies 29, 155 173; Rosenberg, N., 1982. Inside the black box: technology and economics, Cambridge University press, Cambridge, UK; Lundvall, B.A., 1992. National systems of innovations towards a theory of innovation and interactive learning,, Printer Publisher, London; Kemp R., 1997. Environmental Policy and Technical Change: a com- parison of the technological impact of policy instruments, Wallace E. Oates.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

till lägre totala kostnader på längre sikt.TPF8FPT I Sternrapporten argu- menteras för att det är möjligt, angeläget och till och med ekono- miskt fördelaktigt att motverka den pågående klimatförändringen genom introduktion av ny teknik. Parallellt med Sternrapporten accentueras industrins möjligheter att utveckla en starkare kon- kurrenskraft genom utveckling och introduktion av mer energi- effektiva produkter. World Business Council for Sustainable Deve- lopment (WBCSD) belyser vidare i sin rapport byggindustrins möjligheter att utveckla affärsmöjligheter i området energieffektiva byggnader.TPF9FPT

Bedömningar av affärsidéers utvecklingspotential har i en mark- nadsekonomi överlämnats till marknadens aktörer. Statens uppgift är att se till företagandet i dess helhet och detta görs bäst genom näringspolitiska åtgärder. Introduktion av ny teknik för en effek- tivare energianvändning kan vara förknippad med hinder. I det här sammanhanget förtjänar tekniska risker och osäkerheter att näm- nas. Introduktion av ny teknik måste ses i termer av ett inno- vationssystem. Detta system inkluderar, förutom själva tekniken, även en infrastruktur samt en mängd aktörer och institutioner.TPF10FPT För att den nya tekniken ska introduceras krävs förändringar inte enbart i tekniken utan även i systemet i stort.

Ett av de hinder som kan knytas till utveckling och introduktion av ny teknik, och som inte inkluderas i de ovan angivna mark- nadsmisslyckanden, är tekniska risker och osäkerheter kopplad till ny teknik.

8TP PT Stern N,. ”Stern Review on the Economics of Climate change”, Cambridge University Press, 2006.

9TP PT World Business Council for Sustainable Development (WBCSD), 2007, Energy efficiency in buildings – Business realities and opportunities, World Business Council for Sustainable Development.

10TP PT Innovationssystem är ett begrepp som förekommer i diskussioner om tillväxt och väl- stånd. Med innovationer avses nya produkter, tjänster eller processer som introduceras på marknaden, men även institutionella förändringar (lagar etc.), organisatoriska förändringar och marknadsförnyelse. Central är uppfattningen att innovationer uppstår i interaktion eller samspel mellan olika aktörer.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

3.1.2Ledarskap för ökad konkurrenskraft genom effektivare energianvändning

Till stor del beror icke-satsningar på en effektivare energianvänd- ning på de marknadsmisslyckanden som diskuterats ovan. Andra barriärer som kan vara viktiga är kopplade till ledarskap och institutionella aspekter.

World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) har i en studie kring energieffektivt byggande identifierat ett antal barriärer inom byggbranschen.TPF11FPT Beträffande energieffektivt byggande lyfter man speciellt fram bristen på ledarskap, kunskap och erfarenhet hos professionella aktörer, samt att värdet av sådant byggande underskattas samtidigt som investeringskostnaderna över- skattas. Trots att den allmänna kunskapen kring effektivare energi- användning i byggnader tycks vara god hos aktörer såsom arki- tekter, ingenjörer, byggare, förvaltare och boende, saknas en mer specifik kunskap om hur en effektivare energianvändning i realite- ten ska åstadkommas.

I en svensk studie kring ledningsgruppens roll för en effektivare energianvändning inom industriföretag påvisas också brister rela- terade till organisationen. Dessa hinder för en effektivare energi- användning relateras sedan vidare till institutionella barriärer, bristande teknisk information (bristfälliga mätningar av den fak- tiska energianvändningen, dålig kunskap om bra åtgärder), bristan- de medvetenhet samt ekonomiska barriärer (resursbrist, olika budgetar för investeringar respektive för drift och underhåll).TPF12FPT Detta är inte någon marknadsimperfektionTPF13FPT, men ett hinder för effektivare energianvändning som orsakats av företagets priori- teringar.

11TP PT World Business Council for Sustainable development (WBCSD), 2007, Energy efficiency in buildings – Business realities and opportunities.

12TP PT Persson A., 2007, Ledningsgruppens roll i energieffektiviseringsprocessen, WSP Environ- mental.

13TP PT En marknadsimperfektion anses föreligga när de förutsättningar som den ekonomiska teorins ”perfekta konkurrensmodell” bygger på inte uppfylls. Det kan var fråga om de tek- niska antaganden som modellen bygger på eller när verkligheten avviker från modellens beteendeantaganden.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

3.1.3Hinder för miljöanpassat beteende hos hushållTPF14FPT

Sverige använder relativt mycket energi per invånare jämfört med resten av de europeiska länderna, och även jämfört med övriga världen. Ungefär 30 procent av den totala energianvändningen i landet sker direkt hos hushållen.TPF15FPT Cirka 70 procent av energi- användningen i bostäder går åt till uppvärmning och varmvatten. Nära 50 procent av landets elanvändning går till bostäder och service. Elanvändningen fördelas på uppvärmning, drift- och verksamhetsel samt hushållsel.

På uppdrag av Energieffektiviseringsutredningen har Erica Löfström, Linköpings universitet, identifierat de hinder som före- ligger för hushåll och som kan förklara varför synbarligen lön- samma åtgärder inte genomförs.

Enligt Löfström kan hushållen huvudsakligen minska sin energi- användning på följande två sätt.

•I samband med investeringar, dvs. beslut som sker vid ett enstaka tillfälle, men som får återverkning under investeringens livstid. I dessa fall handlar det om att välja ett så miljöanpassat alternativ som möjligt, t.ex. en miljöbil istället för en bensinbil med hög bränsleförbrukning. Löfström pekar på att besluts- situationerna kan se olika ut, och få konsekvenser av varierande betydelse, för mindre och större investeringar. Med mindre investeringar avses t.ex. val av nya eller utbyte av befintliga energidrivna hushållsapparater, som datorer, kylskåp, tvätt- maskiner och diskmaskiner. I dessa fall kan hushållen påverka hur mycket energi som går åt i samband med användningen av dessa apparater. Med större investeringar avses t.ex. att egna- hemsägare genom att tilläggsisolera, byta fönster, genom byte eller komplettering av befintligt värmesystem m.m. kan påverka hur mycket och vilken typ av energi som går åt för att förse hushållet med värme. Till större investeringar torde också kunna räknas val av bil.

•Hushållen kan välja ett mer miljöanpassat, vardagligt beteende. I detta fall handlar det således om mindre, men ofta återkom- mande beslut, som samlat kan få stor betydelse. Några typiska exempel på sådana beteendeförändringar är att välja miljövänliga

14TP PT Erica Löfström: Hinder för miljöanpassat beteende hos hushåll – en kunskapssammanställ- ning.

15TP PT I småhus, fritidshus och flerbostadshus.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

transportalternativ för sina dagliga resor (t.ex. kollektivtrafik istället för färd med egen bil) och att använda energidrivna hushållsapparater på ett så energisnålt sätt som möjligt.

I rapporten diskuterar Löfström olika hinder mot ett miljöanpassat agerande hos hushållen beträffande investeringar och beteenden. Dessa hinder kan översiktligt sammanfattas i följande sex punkter.

Olika syn på det egna och kollektivets agerande

Ett hinder för förändring i riktning mot mer miljöanpassat beteende är att många anser att det är andra som behöver spara, inte jag. Vidare avdramatiserar den enskilde konsumenten inte sällan betydelsen av sina egna aktiviteter från större och, vad som anses vara, viktigare energi- och miljöproblem. Hushållen håller med om att man borde minska konsumtionen i världen, men inte att man för den skull behöver minska sin egen nivå.

Ett identifierat hinder för ett mer miljöanpassat beteende på energiområdet består också i att många anser att det är samhällets sak att skapa förutsättningar som gynnar återhållsamhet i bruket av värdefulla resurser. En inte ovanlig uppfattning är att man bör få unna sig lite emellanåt, när man har råd. Många menar också att man kan påverka för lite genom sin egen insats, vilket även det utgör ett hinder.

Denna typ av hinder märks inte minst i transportsektorn. Således visar många medborgare ingen tendens att minska sin egen bilanvändning, trots att de samtidigt föreställer sig att samhället på längre sikt inte kan avstå från en reducerad bilism som ett inslag i vägen mot ett hållbart samhälle. De tenderar tvärtom att vilja öka sin egen bilanvändning i takt med förbättrad ekonomi.

Energieffektivitet är inte alltid det viktigaste beslutskriteriet

Studier av hur viktig energieffektiviteten är för hushållen vid köp av nya hushållsapparater har visat att många människor snarare värde- rar andra egenskaper högre, till exempel funktion, hållbarhet, design och framför allt pris. Denna typ av frågor – rörande vilka preferenser människor har, och hur dessa påverkar användningen av teknik och i förlängningen energi – är utomordentligt viktig, men

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

likväl mindre väl utforskad än frågan om vilka olika typer av beteenden som är mer energieffektiva än andra.

Det har vidare visat sig att det ofta är rädsla för att skada sitt rykte hos familjemedlemmar, vänner och grannar snarare än andra hinder som står i vägen för genomförandet av energibesparande åtgärder. Samtidigt är detta också en drivkraft som kan resultera i genomförandet av sådana åtgärder. Trots att energianvändning ofta är osynlig, är det tydligt att energibesparande åtgärder som ger intryck av ekonomiskt överflöd hos den som vidtar åtgärderna är lättare att sälja. Vissa studier pekar på att pengar visserligen är viktigt, men att vad pengar kan göra synligt är ännu viktigare. Om energibesparande åtgärder kan tjäna två syften, en rimlig återbetal- ningstid kombinerat med estetiska företräden, är det mer sannolikt att dessa genomförs.

Att priset inte behöver vara avgörande för energianvändningen märks också i transportsektorn. De styrmedel som sökt förmå resenärer att byta färdmedel och resvanor utgår ofta från att bilister anpassar sig till högre bensinpriser genom att välja att åka buss eller tåg istället för bil. Det finns flera aspekter kring dessa grund- läggande antaganden (information, pris, bekvämlighet, tidsåtgång, resväg och miljöpåverkans betydelse för valen) som påverkar anpassningsprocessen och som kan diskuteras och fördjupas ytter- ligare. För att skapa framgångsrika styrmedel behövs insikten att bilen är mer än ett redskap att förflytta sig från en plats till en annan. Enligt vissa forskare kan bilen till och med huvudsakligen värderas för helt andra egenskaper. Det är inte enbart ekonomisk kostnad och restid som avgör vilket transportmedel som väljs. Valet av färdmedel har symboliska värden, vilka säger något om resenären som person. Det kan exempelvis markera makt, status, rikedom eller kön. Många betraktar också bilen som det självklara och överlägsna färdmedlet eftersom man i den har möjlighet att upprätthålla en privat social och kulturell sfär.

Tidigare system kan begränsa valmöjligheterna

Ett identifierat hinder vid hushållens nyanskaffning, byte eller komplettering av existerande värmesystem är att det gamla syste- met ofta begränsar de alternativ som ska ersätta det tidigare. Exempel på detta är att alla värmesystem inte är kompatibla med varandra. Ett annat hinder består i att många hushåll inte proble-

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

matiserar värmesystemet förrän det är absolut nödvändigt, dvs. att ett byte aktualiseras av att det existerande värmesystemet helt enkelt behöver bytas ut. Hushållens överväganden och resonemang vid val av uppvärmningssystem har visat sig vara komplexa och överväganden görs inom ramen för hushållets egna erfarenheter, kunskaper och preferenser. Vidare har det visat sig att det är sällan som alla alternativ är kända för hushållen.

Stora investeringar medför långsiktig bindning som ger oönskad inflexibilitet

Cirka tio procent av svenska småhus är i dag anslutna till lokala fjärrvärmenät. Mellan tio och femtio procent av invånarna i de potentiellt mest lönsamma områdena väljer dock idag att tacka nej till ett erbjudande om anslutning. Det är främst två motiv till detta. Det ena är att man vill behålla en känsla av valfrihet och kontroll över husets värmeförsörjning och kostnaderna för densamma. Det andra är att man redan hunnit installera en ny värmepump eller panna. Fjärrvärmeföretagen och de hushåll som tackar nej till fjärr- värmeanslutning har härigenom motstridiga intressen som handlar om bindning, kostnadsutveckling för fjärrvärmen och val av tid- punkt för anslutningen. Medan fjärrvärmeföretagen har ett ekono- miskt intresse av att knyta kunden långsiktigt till sig, strävar hus- hållen istället efter att slippa känna sig låsta och bundna. Dessutom är ett ytterligare problem att företagen vill kunna ansluta så många som möjligt vid samma tillfälle, medan hushållen vill ha möjlig- heten att byta värmesystem vid tidpunkter då det passar hushållets och värmesystemets ”livscykler”.

Man säger en sak och gör en annan

Forskning under 1980-talet inom psykologins område har visat att sambandet mellan förändrade attityder och energibesparande beteende är mer komplicerat än väntat; en positiv attityd till att spara energi ledde inte nödvändigtvis till ett faktiskt energi- besparande beteende.

Således uppger många människor att de bryr sig om miljön, men deras beteenden beträffande t.ex. resor är långt ifrån alltid miljö-

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

vänliga. Detta kan kopplas till att vanan, snarare än viljan, är grund- läggande för det vardagliga beteendet.

Svårt att se beteendets konsekvenser på grund av att viss energianvändning är ”osynlig”

Ett annat betydelsefullt hinder, som uppmärksammats under senare år, består i att hushållens medlemmar har svårighet att se konsekvenserna av de handlingar som de utför i vardagen, eftersom dessa är mer eller mindre osynliga. Energianvändningen är osynlig för användaren eftersom energin i sig är osynlig.

För hushållsmedlemmarna kan det vara svårt att åstadkomma större förändringar i energianvändningen genom att förändra det individuella beteendet. Eftersom många känner att de inte kan påverka utvecklingen genom sitt agerande kommer de heller inte att söka förändring. Många anser, som tidigare nämnts, att det är samhällets sak att skapa förutsättningar som gynnar återhållsamhet i bruket av värdefulla resurser. Det är alltså viktigt för motivationen hos hushållsmedlemmar att vilja förändra sitt beteende och att individer i hushåll känner att de faktiskt har möjlighet att påverka. Energins osynlighet gör att även konsekvenserna av individuella handlingar som påverkar energiåtgången blir osynliggjorda. Energi upplevs alltså som en osynlig vara, vilken vi först och främst märker konsekvenserna av. Om hushållsmedlemmar får möjlighet att mer tydligt se och reflektera över konsekvenserna av de akti- viteter de utför i vardagen kommer sannolikt också känslan av att kunna påverka genom eget agerande i vardagen att öka.

Sammantaget pekar Löfström i sin sammanställning således på ett antal olika hinder mot ett miljöanpassat agerande hos hushållen beträffande investeringar och beteenden. Huruvida det är lämpligt att eliminera sådana hinder måste baseras på en samhällsekonomisk analys. Resultatet av en sådan analys kommer att presenteras i utredningens slutbetänkande.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

Fastighetstaxeringens betydelse

En frågeställning som inte behandlas i Erica Löfströms nyss refe- rerade promemoria, men som lyfts fram av Villaägarnas Riks- förbund inom ramen för utredningsarbetet, gäller fastighets- taxeringens betydelse som barriär mot energieffektiviserande inves- teringar i småhus.

Fastighetsskatteuttaget har under senare år ökat i takt med värdestegringen på småhus. Det gäller i synnerhet i storstads- områden och i andra områden med en stor efterfrågan på bostäder i förhållande till utbudet. Fastighetsskatten har bestämts som en andel, senast 1 procent, av fastighetens taxeringsvärde. Taxerings- värdet bestäms av prisbilden på fastigheter och påverkas direkt av de data om fastigheten och dess utrustning som småhusägaren uppger vid allmän fastighetsdeklaration. Exempelvis leder installa- tion av bergvärme eller energieffektiva fönster till ett högre taxeringsvärde, och en högre skatt, än som är fallet om sådan utrustning inte installeras. Det har, enligt Villaägarnas Riksför- bund, motverkat investeringar i sådan utrustning.

Vid årsskiftet 2007/2008 reformerades systemet med fastighets- skatt. En kommunal fastighetsavgift om maximalt 6 000 kronor per år ersätter numera fastighetsskatten. Fastigheterna skall dock alltjämt åsättas ett taxeringsvärde, som påverkas bl.a. på det sätt som nyss beskrivits. Genom förändringarna av fastighetstaxeringen ger energieffektiviserande investeringar en mindre effekt för avgiftsuttaget än i tidigare system. Däremot kan, enligt Villaägarnas Riksförbund, inte uteslutas att en återgång till tidigare modell för skatteuttag, och storlek på skatten, kan bli aktuell redan på kort sikt. Därigenom finns en risk för att investeringar av här avsett slag redan efter kort tid leder till ökade boendekostnader för villa- ägarna. Enligt Villaägarnas Riksförbund utgör en sådan risk i sig en faktor, som trots den skattesänkning som nu kommit de flesta villaägare till del, utgör ett latent hinder mot energieffektiviserande investeringar i småhus.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

3.2Skillnad mellan beslutsfattarekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhetskalkyl

Utredningen exemplifierar i detta avsnitt hur ett par av de tidigare redovisade barriärerna kan resultera i att den samhällsekonomiska analysen leder till ett annat resultat än den beslutsfattarekonomiska och därmed kan motivera insats av korrigerande åtgärder (jämför matrisen i tabell 3.1).

Skillnaden mellan samhällsekonomisk analys och beslutsfattar- ekonomisk analys är central för att förstå företagets eller hushållets beslut. Om det är samhällsekonomiskt lönsamt, men beslutsfattar- ekonomiskt olönsamt, vidtas inte en energieffektiseringsåtgärd såvida inte företagets eller hushållets situation ändras med hjälp av någon korrigerande åtgärd (styrmedel).

Utredningen har tidigare beskrivit några fall då den samhälls- ekonomiska lönsamheten kan skilja sig från den beslutsfattare- konomiska lönsamheten.

Två fall ska diskuteras här:

•beslut under risk/osäkerhet

•beslut vid förekomst av externa effekter

3.2.1Beslutsfattande under risk och osäkerhetTPF16FPT

Det råder osäkerhet i flera avseenden vid beslutsfattande. Osäker- heten kan gälla utfallets omfattning och sannolikheten för detta utfall. Traditionellt har ekonomer gjort en distinktion mellan risk och osäkerhet. Om både utfall och sannolikhet kan beskrivas med fullständig visshet kallas detta säkerhet. Om kunskap saknas avseen- de vilket utfall som kommer att erhållas, men sannolikheten för olika utfall kan bedömas i någon mån talar man om risk. Om inte något om sannolikheten för olika utfall kan beskrivas används termen osäkerhet. Om varken utfall eller sannolikhet för utfallet kan beskrivas används termen genuin osäkerhet.

Med den gjorda indelningen torde i många fall begreppet poli- tisk risk egentligen avse politisk osäkerhet, eftersom det för den enskilde beslutsfattaren är svårt att sannolikhetsbedöma om t.ex. energipolitiken kommer att ändras. Det ska dock betonas att gränserna mellan risk och osäkerhet i många fall är flytande. Vad

16TP PT Bengt Mattson: Kostnads/nyttoanalys – värdegrunder, användbarhet, användning. 2004.

Barriärer och styrmedel SOU 2008:25

som för vissa beslutsfattare är osäkerhet uppfattas av andra som en risk.

Risk upplevs och hanteras på varierande sätt av olika företag. Forskare och politiker kan uppleva risken med klimatförändringar som ett starkt skäl att vidta åtgärder. Företag kan mycket väl dela denna oro för framtida klimatförändringar men samtidigt sakna ekonomiska incitament för att agera, när det rör det enskilda företaget. I realiteten kan det vara förknippat med stor risk eller osäkerhet för företagen att agera för tidigt när det gäller nya områden där många faktorer är okända eller dåligt utforskade. Det finns exempel på företag som har misslyckats med en investering när man alltför tidigt har engagerat sig i ny teknologi när det gäller energieffektivisering eller förnybar energi.

I den fortsatta diskussionen avser begreppet risk att det finns en spridning i utfallet och att denna spridning kan sannolikhets- bedömas.

Beslutsfattaren kan göra en bedömning att det t.ex. är 25 pro- cent sannolikhet att avkastningen på en teknikutvecklande inves- tering A blir 0 kronor, 50 procent att den blir 50 000 kronor och 25 procent att den blir 80 000 kronor (de angivna värdena är enbart till för illustration). I den förenklade läroboksmodellen tänker man sig ofta att avgörande för vilket beslut som ska fattas är det för- väntade värdet, dvs. med de givna förutsättningarna 45 000 kronor (0,25*0 + 0,50*50 000 + 0,25*80 000). Detta gäller för en s.k. risk- neutral beslutsfattare, vilken är utgångspunkten i den förenklade läroboksmodellen. Erfarenhet visar att de flesta människor vid beslut med betydande ekonomiska konsekvenser är riskogillare. Annars skulle det inte gå att förklara varför människor i allmänhet frivilligt försäkrar sina hus, bilar och annan mer värdefull egendom Det betyder att det säkra värde – den s.k. säkerhetsekvivalenten – som är likvärdigt med ovanstående riskfyllda situation är mindre än det förväntade värdet. Beslutsfattaren kan t.ex. tycka att helt säkra 20 000 kronor är likvärdigt med den riskfyllda situationen ovan. 20 000 kronor är då säkerhetsekvivalenten till det förväntade värdet 45 000 kronor i exemplet. För beslutsfattarens del kommer då 20 000 kronor att jämföras med andra säkra avkastningar. Om nu en annan investering B är helt säker, dvs. man har vetskap om marknad, priser etc. (vilket naturligtvis inte gäller, men vi antar det för enkelhets skull), med en avkastning på 25 000 kronor så kommer beslutsfattaren att föredra det säkra alternativet framför det som visserligen har ett förväntat värde som är högre men som

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

är förenat med en risk. Beslutsfattaren kommer med andra ord att välja något som ger ett säkert värde på 25 000 kronor framför något som ger ett förväntat värde på 45 000 kronor. Beslutsfattarens val är alltså en ekonomisk rationell åtgärd.

Samhället, i detta fall materialiserat i staten, kan vara riskneutralt eller i vart fall rimligen mindre riskogillande än beslutsfattaren och därför önska jämföra förväntade värden och föredrar därför A framför B. Hur ska då staten, med samhällsekonomisk lönsamhet som utgångspunkt, utforma sina styrmedel för att få besluts- fattaren att fatta beslut som ökar samhällets välfärd? I ovanstående exempel får inte den samhällsekonomiska kostnaden överstiga 25 000 kronor (45 000 kronor – 20 000 kronor), men så länge styr- medelskostnaden är lägre än 25 000 kronor så lönar det sig för samhället att få till stånd teknikutvecklingen A.

Ovanstående beskriver hur företagandets risktagande överförs på samhället.TPF17FPT Teknikutveckling är kapitalintensiv och därmed mycket känslig för icke-optimal riskallokering. Teoretiskt sett ska marknadskrafterna på egen hand klara av att fördela riskerna inom den privata sektorn. Detta kan emellertid gå trögt och kan ta lång tid eftersom det ofta kräver förändringar i företagstraditioner och institutionella förändringar. Tidiga insatser från samhället kan påskynda processen så att en optimal resursallokering och därmed förutsättning för teknikutveckling uppstår tidigare. Detta gäller däremot inte vid generella investeringar i ny tillgänglig teknik.

3.2.2Beslutsfattande vid förekomst av externa effekter

En samhällsekonomiskt effektiv resurshushållning fås om mark- nadsprisbildningen som informationssystem och sammanhållande mekanism resulterar i priser som avspeglar den relativa knappheten på varor och tjänster. Marknadsekonomins styrka ligger i dess självreglerande mekanismer som under vissa förutsättningar leder till att värdet av det som produceras är det största möjliga, dvs. en situation där ingen kan få det bättre utan att någon annan får det sämre.

17TP PT Observera att det stöd som samhället kan tänkas ge till företaget inte är en samhällseko- nomisk kostnad, om man bortser från själva transaktionskostnaden. Både företaget/hushållet och staten ingår i samhället och om staten blir 1 000 kronor fattigare och företaget/hushållet 1 000 kronor rikare så är samhället lika rikt eller fattigt som tidigare.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

Externa effekter eller sidoeffekter kallas sådana effekter av pro- duktion och konsumtion som inte avspeglas i marknadspriserna. De ger upphov till en skillnad mellan beslutsfattar- och samhälls- ekonomiska kostnader resp. intäkter.

Ökad energieffektivisering är en viktig komponent i klimat- arbetet, i strävan att minska oljeberoendet och att skapa försörj- ningstrygghet. De klimatförändringar som uppkommer till följd av utsläpp av växthusgaser är ett typiskt exempel på ett marknads- misslyckande där effekterna på andra än beslutsfattaren inte utan samhälleliga ingripanden beaktas. Eco-driving kan öka trafiksäker- heten för medtrafikanter samt minska miljöförstöringen. Detta är positiva effekter, som inte är prissatta på marknaden. Samhället har sedan 1970-talet uttalat önskemål att bli mindre beroende av olja. Oljeoberoende är en extern effekt som inte är prissatt. Den oreglerade marknaden sänder i dessa fall inte rätt prissignaler till marknadens aktörer. Den beslutsfattarekonomiska kalkylen inne- håller, utan korrigerande åtgärder från samhällets sida, inte dessa externa effekter. I en samhällsekonomisk analys ska dessa effekter värderas, vilket gör att det uppstår en skillnad mellan den samhälls- ekonomiska och den beslutsfattarekonomiska kalkylen. Detta betyder att det finns utrymme för samhälleliga ingripanden i syfte att lämna de rätta prissignalerna till aktörerna och därmed styra samhällets resursfördelning i en effektivitetshöjande riktning.

Om det är samhällets önskan att genom ökad energieffektivi- sering göra energibesparingar, samtidigt som det finns skäl att tro att det finns skillnader mellan den samhällsekonomiska kalkylen och beslutsfattarkalkylen, bör styrmedel utformas så att besluts- fattarkalkylerna leder beslutsfattaren i en riktning som överens- stämmer med vad som är önskvärt ur samhällets synpunkt. Detta har exemplifierats med att peka på olikheterna i hanteringen av risk i den samhällsekonomiska analysen jämfört med beslutfattar- analysen och att de positiva och negativa externa effekterna inte utan marknadsinterventioner ingår i beslutsfattarkalkylen, men ska ingå i den samhällsekonomiska analysen.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

3.3Energitjänster

Direktivet syftar bl.a. till att främja utbudet och efterfrågan på energitjänster. Direktivet definierar energitjänster som ”den fysiska vinst, nytta eller fördel som erhålls genom en kombination av energi med energieffektiv teknik och/eller åtgärder, som kan inbegripa den drift, det underhåll och den kontroll som krävs för tillhandahållande av tjänsten, som tillhandahålls på grundval av ett avtal och som under normala förhållanden påvisats leda till en kontrollerbar och mätbar eller uppskattningsbar förbättrad energi- effektivitet och/eller primärenergibesparingar”.

Forum för energitjänster ser energitjänster i ett något vidare per- spektiv och använder begreppet energitjänster som ett samlings- namn för nya och utvecklade samverkansmodeller för genom- förande av i huvudsak besparingsfinansierad energieffektivisering och modernisering av verksamheter.TPF18FPT Modellerna baseras på att ett energitjänsteföretag analyserar verksamhetens tekniska och drift- mässiga status med avseende på åtgärdsbehov och besparings- möjligheter. Resultaten sammanställs därefter till ett effektivise- rings- och moderniseringsprojekt med för köparen garanterad lön- samhet.

Energitjänster utpekas i direktivet som ett viktigt verktyg för att nå en effektivare energianvändning. Energitjänster omfattar en inbyggd drivkraft genom att incitamenten att genomföra effekti- viseringsåtgärder förflyttas till en aktör, t.ex. entreprenör, energi- leverantör eller konsult, som har både finansiella möjligheter och kompetensen att realisera energieffektiviseringsåtgärder. Energi- tjänsterna skapar i vid mening ett effektivare resursutnyttjande såväl med avseende på energi, miljö som ekonomi. Direktivet pekar även på vikten av att förflytta marknaden från att enbart fokusera på försäljning av energi i form av kWh till att fokusera mer på den nytta som energin bidrar till att uppnå.

Energitjänster i form av Energy Performace Contracting (EPC) introducerades i Sverige i början av 1980-talet. Kontrakten var då relativt enkla och utvecklades från en typ av entreprenadkontrakt som var vanliga vid den tiden. Energitjänsteföretagen utgjordes då främst av återförsäljare eller entreprenörer för förbränningsanlägg- ningar, uppvärmningssystem samt styr- och reglerutrustning. Projekten omfattade oftast utbyte av oljepannor och genomfördes främst inom industrin. Uppföljningssystemen var vid denna tid-

18TP PT www.energitjanster.se

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

punkt både kostnads- och arbetsintensiva. Kontrakten gjordes vanligen upp i monetära termer istället för i minskad energi- användning. Förväntade kostnadsminskningar uppnåddes inte, vilket resulterade i en stor andel missnöjda kunder. När olje- priserna sjönk under mitten av 1980-talet uppstod problem för energitjänsteindustrin, och det fick till följd att endast ett fåtal projekt genomfördes därefter.

Under slutet av 1980-talet började istället de energileverantörer som normalt sålde el eller fjärrvärme att introducera energitjänster för sina kunder. Denna verksamhet blev dock i de flesta fall kort- livad. De flesta av dessa aktörer avvecklade sin energitjänsteverk- samhet eller sålde av den redan i början av 1990-talet då de inväntade avregleringen av elmarknaden.TPF19FPT

Mot slutet av 1990-talet började mät- och uppföljningssystem som utnyttjar ny kommunikationsteknologi och Internet bli van- ligare. Det geografiska avståndet blev en mindre betydelsefull faktor, och utrustning fanns tillgänglig till en lägre kostnad. Denna utveckling möjliggjorde en enklare uppföljning av energibespa- ringarna. Nya kontraktsformer utvecklades baserade på partner- skap, där hänsyn till väderförhållanden, typ av verksamhet, verk- samhetstider och inomhusmiljö ingår i avtalen. Sedan början av 2000-talet har även Energimyndigheten deltagit i och finansierat ett antal projekt som har till syfte att stödja utvecklingen av energi- tjänstemarknaden. Ett flertal privata aktörer har gradvis expanderat marknaden och utvecklat nya tjänster.

I dagsläget återfinns de flesta energitjänstekontrakten inom den offentliga sektorn. Anledningen är sannolikt en längre tidshorisont för ägandet liksom de statliga incitament i form av investerings- bidrag (OFFROT) som funnits för dessa byggnader sedan år 2000. Efter år 2000 har marknaden för EPC expanderat och omfattar i nuläget cirka 6 7 miljoner kvadratmeter byggnader (av totalt 90 miljoner kvadratmeter inom Sveriges kommuner och landsting)

EPC-marknaden och tjänsterna i Sverige står nu inför ytter- ligare ett utvecklingssteg. Detta steg innebär en vidareutveckling av samverkansmodellerna, och en strävan att nå längre än traditionella EPC-projekt. Energitjänsternas fokus kommer fortsatt att vara på energieffektivisering, men tillämpningarna behöver utvecklas och nyanseras.

19TP PT Bergmasth och Strid, 2004.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

Med energitjänster som grund kommer traditionell energi- effektivisering att i allt högre grad kunna ses som ett strategiskt verktyg för både fastighetsägare och industrier. Det ekonomiska utrymme som frigörs genom de energieffektiviseringsåtgärder som genomförs inom ramen för en kontrakterad energitjänst kan användas som medel för verksamheter att uppnå andra energi- och miljömål som tidigare av finansieringsskäl i realiteten ofta varit svåra att uppnå.

Energitjänstemarknadens utveckling är, som energieffektivise- ringen i övrigt, inte enbart kopplad till energiprisutvecklingen. Ur ett tillväxtperspektiv finns det fler faktorer än energipriserna som är betydelsefulla. Frågan huruvida den svenska energitjänstemark- naden med dagens vanligen 3 8 års avtalstider under nästkom- mande år kommer att närmar sig de tyska, österrikiska eller engelska avtalen, med avtalstider på 10 15 år, kommer att bli betydelsefull. Längre avtalstider ger förutsättningar för energi- tjänsteaffärer att omfatta större volymer och omsättningar. Längre avtalstider resulterar i en högre investeringspotential, och medger även att energitjänstekoncepten i högre grad kan integreras som delfinansiering vid t.ex. storskalig byggnadsrenovering och moder- nisering. Det kan i sin tur utgöra en ny språngbräda för energi- tjänsteutvecklingen och skapa en fortsatt våg av tillväxt och därmed understödja direktivets måluppfyllelse.

Direktivets införande i Sverige skapar förutsättningar för en aktivare energieffektivisering inom framförallt bebyggelsen, men även inom industrin och transporter. Fokus kan därmed i allt högre grad komma att flyttas från beräkningar av besparingspotentialer och inväntande av olika stödformer till att faktisk aktivitet med lönsamma och tillväxtdrivande affärer genomförs.

Ovanstående beskrivning av den svenska energitjänstemark- nadens utveckling innefattar även de industriella aktörer som verkar inom energitjänsteområdet. Baserat på den nuvarande energitjänstemarknaden och de dominerande EPC-kontrakts- modellerna kan fyra huvudkategorier av aktörer med något olika drivkrafter och tjänster identifieras. Figuren nedan illustrerar denna struktur och siffrorna i boxarna anger marknadspositionen, baserad på marknadsandelar.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

Figur 3.1 Kategorisering av energitjänsteföretag genom deras ursprung och deras relativa position baserad på marknadsandelar

1. Återförsäljare

3. Teknikkonsulter	Energitjänstemarknaden	2. Drift och
	och dess resultat	underhållsföretag

4. Energi- leverantörer

Kategori 1: Återförsäljare av byggnadsrelaterade ledningssystem och styrutrustning

Den huvudsakliga drivkraften för dessa aktörer är att förflytta sig från att vara produktförsäljare till att erbjuda tjänster. Drivkraften är att tjänstemarknaden bedöms vara lönsammare. Genom att bli en energitjänsteleverantör och erbjuda EPC förflyttar sig dessa aktörer även uppåt i hierarkin, från att ha varit underentreprenör till att leda och styra stora delar av processen själv.

Kategori 2: Drift och underhållsföretag

Dessa kontrakt karakteriseras av att de är mer operationella än traditionella EPC-kontrakt. De huvudsakliga drivkrafterna för dessa aktörer är att förflytta sig från relativt korta och svårför- handlade drift- och underhållskontrakt till mer långsiktiga affärer som omfattar ett strategiskt partnerskap med kunderna. Detta har ofta visat sig vara mycket lönsammare affärer. De långa kontrakts- tiderna har också möjliggjort för dessa företag att utveckla större projekt.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

Kategori 3:Teknikkonsulter

Den huvudsakliga drivkraften för dessa aktörer är att utvecklas från att sälja mantimmar till att leverera ett värde och resultat baserat på att deras energi- och ingenjörskunskaper appliceras. Dessa konsult- företag har under det senaste decenniet tvingats in i en något marginaliserad position. Prestandabaserade tjänster förefaller vara mer lönsamma än den traditionella konsultverksamheten.

Kategori 4: Energileverantörer

Drivkrafterna för dessa aktörer kan variera beroende på om de i huvudsak agerar lokalt, regionalt eller nationellt. Även företagens nuvarande nät- och försäljningssituation kan påverka deras intresse att erbjuda energitjänster. Gemensamt för merparten av dessa aktörer är möjligheten att säkra eller attrahera ett kundunderlag, och möjligheten att ta sig in på en ny marknad genom att erbjuda tjänster bakom energimätaren. Ytterligare en drivkraft, för i huvud- sak fjärrvärmeföretag med ökad försäljning, är att frigöra kapacitet i nuvarande produktion och nät. Därmed kan marginalkostnaderna minska, och de kan sälja energi till fler kunder från befintlig infrastruktur.

Den svenska EPC- och energitjänstemarknaden är idag starkt växande. Det finns dock ett antal faktorer som förhindrar en ännu snabbare och mer omfattande utveckling.

1.En del offentliga fastighetsägare är fortfarande tveksamma till fördelarna med att ingå ett energitjänstekontrakt jämfört med att själv vara genomförare.

2.En viss osäkerhet finns fortfarande beträffande hur inves- teringen och kassaflödet ska hanteras i den interna bok- föringen, oberoende av om det är en tredjepartsfinansieringen eller ej.

3.Det är en hög marknadskoncentration både på entreprenör- och konsultsidan. Detta leder till att nya aktörer som vill komma in på marknaden upplever det som en hög tröskel.

4.Stark dominans av EPC-leverantörer och upphandlingskon- sulter leder till liknande förfrågningsunderlag, vilket kan för- svåra utvecklingen av nya typer av energitjänster på marknaden.

5.Det saknas i dag enklare former av energitjänsteavtal för mindre fastighetsägare som vill utnyttja EPC-konceptet och besparingsgarantier. Besparingsnivåerna kan för mindre fastig-

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

heter ibland ha svårt att motivera uppföljningskostnader och administrativ överbyggnad i de nuvarande koncepten.

6.Det råder för nuvarande brist på kompetenta och erfarna energiingenjörer och projektutvecklare. Detta riskerar att för- värra problemen som nämns under punkterna 4 and 5 ovan.

Energitjänster är ett av flera viktiga verktyg som kan tillämpas för att stimulera en industriell utveckling. Det är därför viktigt att utvecklingen av tjänsterna inte avstannar, utan att utvecklingen stimuleras, och att de därmed långsiktigt kan bana väg för en utvecklad energitjänstemarknad med flera olika typer av aktörer och en sund konkurrens.

3.4Behov av styrmedel

Utredningen har ovan redovisat ett antal potentiella hinder för att nå en politiskt satt nivå på energieffektiviseringar. Utredningen har också konstaterat att frågan huruvida styrmedel ska införas för att eliminera dessa hinder ska besvaras inom ramen för en samhälls- ekonomisk analys av kostnadseffektivitet. Målet är att prioritera eventuella korrigerande åtgärder efter samhällets nettokostnader (alla uppoffringar ska ingå, oavsett om de har ett marknadspris eller inte och alla andra fördelar än energivinster ska frånräknas) per effektiviserad energienhet.

Energieffektivitet har fått en framskjuten plats i diskussionen om olika sätt som kan medverka till att nå mål som hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Att studera energieffek- tivitet isolerat utan att andra resurser beaktas är emellertid i sig inte intressant. Energieffektivitet bör studeras utifrån perspektivet total resurseffektivitet. Ett samhällsekonomiskt effektivt energisystem innebär att man ser till användningen av alla resurser i samhället, dvs. resursen energi betraktas inte isolerat. Den principiella utgångspunkten är att samhällets nytta av att använda ytterligare en enhet av en resurs ska vara lika stor som kostnaden att tillhanda- hålla den. Ett önskat energisystem är ett subjektivt begrepp baserat på värderingar. Teoretiskt sett behöver inte det önskvärda vara vare sig samhällsekonomiskt effektivt eller energimässigt optimalt. Effek- tivare energianvändning är inte ett mål i sig, men kan vara ett viktigt medel för att nå mål som t.ex. hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

Utredningen har ännu inte genomfört de önskvärda samhälls- ekonomiska analyserna. Om det vid en sådan genomgång visar sig att den samhällsekonomiska analysen ger ett annat resultat än den beslutsfattarekonomiska analysen uppkommer frågan om vilka styrmedel som ska användas för att få beslutsfattaren att fatta beslut som från samhällets synpunkt är önskvärda. Det är vid jäm- förelsen mellan den samhällsekonomiska analysen och den besluts- fattarekonomiska analysen som utredningen kommer att bedöma om en barriär ska avlägsnas med hjälp av styrmedel och i så fall med vilket styrmedel.

3.4.1Huvudgrupper av styrmedel

Om marknaden inte sänder rätt signaler till de aktörer som agerar på den har samhället olika typer av styrmedel till sitt förfogande för att medverka till att resurserna används på ett bättre sätt. Valet av styrmedel innebär ett val mellan styrmedel som har olika egen- skaper. Styrmedlen brukar normalt indelas i tre huvudgrupper:

•Direkt prispåverkande ekonomiska styrmedel som skatter, av- gifter och subventioner. Viss utrustning subventioneras, visst beteende subventioneras eller avgiftsbeläggs. Med ekonomiska styrmedel försöker man styra individers och företags beteenden

irätt riktning genom att priset ger signaler om resursernas knapphet.

•Administrativa styrmedel som direkt reglerar resurstilldelningen och/eller resursanvändningen som är tvingande för vissa mål- grupper. Det kan gälla marknadens organisation och fördelning av rättigheter. Till denna grupp hör också bl.a. kvantitativa begränsningar av resursanvändning eller utsläpp liksom regler för utformning av industrianläggningar och produktions- metoder samt myndigheters tillsyn av reglernas tillämpning. Krav på utbildning och viss utrustning är andra exempel på administrativa regleringar. Administrativa eller reglerande styr- medel är en viktig del av den svenska energi- och miljöpolitiken.

•Direkta statliga resursinsatser, för investeringar i infrastruktur eller

iforskning, utbildning och informationsspridning. Information kan användas som ett direkt styrmedel som påverkar kunskaper, attityder och brukarbeteenden. Information kan också användas som ett nödvändigt komplement till ekonomiska och administ-

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

rativa styrmedel. För att t.ex. energitjänster ska få någon effekt är det nödvändigt att aktörerna informeras om bl.a. de förut- sättningarna och de regler som gäller för sådan verksamhet.

Inom var och en av de tre ovanstående huvudgrupperna återfinns såväl generella som selektiva styrmedel.

När ekonomiska styrmedel används för att hantera problem med externa effekter är någon form av internalisering, den åtgärdstyp som i första hand bör övervägas. Det kan innebära att någon form av rättigheter för utnyttjande etableras (t.ex. utsläppsrätter) eller att resursanvändning eller utsläpp belastas med skatter eller avgifter som svarar mot en samhällelig värdering av de negativa externa kostnaderna. Fördelen med att använda ekonomiska styrmedel för att öka energieffektiviteten är att de skapar incitament att effekti- visera genom att det blir förenat med en kostnad att använda energi. Under förutsättning att alla betalar samma pris är ekono- miska styrmedel också i allmänhet kostnadseffektiva. Detta betyder t.ex. att differentierade skatter i allmänhet inte är kostnads- effektiva. En beskrivning av det svenska energiskattesystemet görs i bilaga 3.

En viktig egenskap hos de prispåverkande ekonomiska styr- medlen är att de är likformigt verkande. En ökad skatt på t.ex. energi leder till att den åstadkomna begränsningen har samma värde oberoende av hur den har åstadkommits – genom ändrad produk- tionsteknik eller ändrad produktutformning. Samma typ av lik- formighet kan åstadkommas vid användning av utsläppsrätter. En nödvändig förutsättning är då att rätterna görs överlåtbara, så att de kan utnyttjas av de aktörer för vilka de har störst utbyte.

Den grundläggande skillnaden mellan administrativa och eko- nomiska (eller incitamentsskapande) styrmedel är att administra- tiva styrmedel anger hur ett visst mål ska nås, medan ekonomiska styrmedel säger att målet visserligen ska nås men inte hur. De ekonomiska styrmedlen har de senaste decennierna använts i större utsträckning än tidigare. Detta beror till stor del på att de ger valmöjligheter, vilket innebär att förutsättningarna att nå målet på ett kostnadseffektivt sätt är goda.

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

3.4.2Allmänna principer för val av styrmedel

Hur ett väl avvägt styrmedelspaket bör formeras kan fastställas först efter att en överordnad konsekvensanalys och koordinering av befintliga och föreslagna styrmedel inom energi- och klimat- området gjorts. En huvudregel vid val mellan olika styrmedel är att medlet i största möjliga utsträckning ska riktas mot de problem som ska lösas. Om politiken är avsedd att uppfylla flera mål och hantera flera slags effektivitets- och fördelningsproblem, behöver den innehålla flera styrmedel. En nationell strategi för energi- effektivisering behöver byggas upp av en kombination av styr- medel, eftersom det är en rad kriterier som ska beaktas vid val av styrmedel. Nedan följer en redovisning av några viktiga kriterier.

Effektivitet

Vid samhällsekonomiska beräkningar av en korrigeringsåtgärd, t.ex. energideklaration av större byggnader, information om vitvarors energiförbrukning, individuell istället för kollektiv mätning av varmvatten i flerfamiljshus, gäller att åtgärdens samtliga kostnader och fördelar ska beräknas. Då kan åtgärdens nettokostnad sättas i relation till den minskade energiförbrukningen. Om ett visst styr- medel kräver en stor byråkrati för att hantera ansökningar, göra kontroller, fatta beslut etc. kan det innebära att nettokostnaderna blir så höga i relation till energivinsten att styrmedlet inte bör komma ifråga.

För att beräkna den samhällsekonomiskt effektiva nivån för energieffektiviseringen krävs tillgång till en stor mängd data och statistik.TPF20FPT Exempelvis förutsätts att skadekostnadskurvan och kost- nadskurvan för utsläppsminskningar är kända. Det är dock en orealistisk förutsättning. I praktiken saknas många gånger såväl information som kunskap om de skador som är förknippade med olika utsläpp liksom om de kostnader som är förknippade med olika effektiviseringsnivåer. Om dessa kostnader och värderingar av skadorna inte är kända kan knappast varken samhällsekonomiskt effektiva utsläppsnivåer eller effektiviseringsnivåer uppnås. Om miljömålen inte kan bestämmas utifrån renodlade ekonomiska principer måste dock någon annan princip användas. Det uttalade

20TP PT EG-direktivet ställer ett krav på minst 9 procent. Att fastställa den samhällsekonomiskt effektiva nivån för Sverige blir en fråga att utvärdera samtliga kostnader och fördelar som är förknippade med olika nivåer.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

kriteriet i den svenska energi- och klimatpolitiken är dels att miljö- målen ska spegla kritiska belastningspunkter, dels bestämmas mot bakgrund av vad som kan betraktas som ekonomiskt rimligt. De svenska miljömålen är alltså i de flesta fall inte resultatet av någon uttrycklig värdering av kostnader och intäkter som en förbättrad miljökvalitet ger upphov till. I särskilt hög grad kan detta sägas gälla klimatmålet, eftersom skadekostnaderna och deras geografiska fördelning är mycket svåra att uppskatta.

Även om informationstillgången sällan är sådan att den sam- hällsekonomiskt effektiva effektiviseringsnivån kan uppnås, både kan och bör däremot alltid strävas efter en kostnadseffektiv energi- politik. Kostnadseffektivitet innebär att målen ska nås till minsta möjliga kostnad. Till exempel är det i allmänhet inte kostnads- effektivt att varje sektor i samhället ska bidra lika mycket till effektiviseringsmålet på minst 9 procent. I stället är villkoret för samhällsekonomisk kostnadsminimering att kostnaderna på margi- nalen för de korrigeringsåtgärder som vidtas ska vara lika stora för samtliga åtgärder.

Administrativa styrmedel är en viktig del av energi- och klimat- politiken i Sverige. Gränsvärden eller kvantitativa restriktioner för t.ex. utsläpp är ett av de vanligaste styrmedlen i miljöpolitiken. Det kan också vara krav på maximal bensinförbrukning hos bilar, krav på reningsteknik eller byggregler som anger specifika krav på byggnaders energianvändning. Klassificering och märkning är andra i dag viktiga administrativa styrmedel. Administrativa styrmedel uppfyller i allmänhet inte kravet på kostnadseffektivitet. Det finns naturligtvis många praktiska begränsningar i möjligheten att utforma energi- och klimatpolitiken som är kostnadseffektiv. I många fall är man hänvisad till att finna lösningar som i görligaste mån undviker de samhällsekonomiska kostnader som är knutna till selektiva eller diskriminerande styrmedel. För att kravet på kost- nadseffektivitet ska vara uppfyllt måste den reglerande myndig- heten ha fullständig kunskap om de olika konsumenternas energi- behov och nytta av sparande. I praktiken är det svårt och dyrbart att få en så detaljerad information på central nivå att energipolitiska mål kan uppnås med administrativa styrmedel.

Detta betyder inte att administrativa styrmedel är ett dåligt alternativ i energi- och klimatpolitiken. En kvantitativ reglering ger tydliga spelregler och har den goda egenskapen att miljö- och energimål med mycket stor sannolikhet uppnås, förutsatt att det

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

finns ett bra kontrollsystem och kraftiga sanktioner mot dem som bryter mot reglerna.

En viktig egenskap hos skatter och avgifter är att de leder till en kostnadseffektiv energieffektivisering eller till en kostnadseffektiv minskning av koldioxidutsläpp utan att staten behöver detaljerad information om kostnaderna för energieffektivisering eller kost- nader för minskning av koldioxid. Orsaken till att resultatet blir en kostnadseffektiv lösning är att företagen respektive hushållen jämför kostnaden för att effektivisera med den kostnadsminskning som åstadkoms med energieffektiviseringen. På samma sätt kommer ett företag att jämföra kostnaden för att släppa ut en enhet koldioxid (koldioxidskatten) med kostnaden att minska samma enhet inom den egna verksamheten. I princip blir det i slutläget lönsamt för företag och hushåll att energieffektivisera så länge kostnaden för att öka energieffektiviteten är lägre än kostnaden inkl skatter och avgifter att fortsätta använda energi på samma sätt som tidigare. Det blir också lönsamt för företag att minska utsläppen så länge kostnaden för att minska utsläppen är lägre än miljöskatten eller -avgiften. Sammantaget leder detta till den lägsta kostnaden för att energieffektivisera eller för att minska koldioxidutsläppen med en viss mängd.

Information och utbildning är grundläggande och nödvändiga förutsättningar för att uppnå en effektivare energianvändning. Information kan spridas via kampanjer, utbildning, yrkesutbild- ningar, broschyrer, affischer, reklam, certifiering och märkning, demonstrationer, inspektioner och besiktningar, personlig råd- givning, rekommendationer, instruktioner, etc. Information och utbildning har för avsikt att påverka kunskap, attityd och beteende samt påskynda bl.a. en marknadsetablering och marknadsintroduk- tion av ny teknik.

Endast i få fall finns utvärderingar av informationsinsatsernas effektivitet och kostnadseffektivitet.TPF21FPT En orsak till den bristande tillgången till utvärderingar är att kostnaderna för utvärderingar oftast är relativt höga i förhållande till kostnaderna för själva informationsinsatserna. Trots bristen på utvärderingar är de infor- mativa insatserna ofta nödvändiga. Informativa styrmedel är kanske inte alltid det mest effektiva styrmedlet för att uppnå ett givet mål under en viss tidsperiod, men dessa styrmedel kan vara effektiva

21TP PT Bemelmans-Videc, M-L. Rist, R.C. and Vedung, E., 1998, Carrots, Sticks and Sermons Policy Instruments and their evaluation, Transaction Publishers.

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

när de är väl utformade och inte minst för att för att legitimera, samverka och förstärka andra styrmedel.TP PT

Informationen kan vara av allmän karaktär för att uppmärk- samma ett specifikt problem. Den allmänna informationen når ut till många och skulle kunna ses som kostnadseffektiv. Men de allmänna informations- och utbildningsinsatserna är inte alltid tillräckliga för att slutanvändaren skall kunna fatta ett energi- effektivt beslut.

Olika sektorer och aktörer har behov av olika typer av specifik information. Industrin behöver specifik information om olika typer av energieffektiva processer och systemlösningar. För att erhålla en effektiv energianvändning i byggnader krävs specifik kunskap hos ett flertal aktörer, såsom arkitekter, ingenjörer, entreprenörer, fastighetsägare, förvaltare och boende. Byggnadsägare, beställare, förvaltare och brukare är också i behov av specifik information om berör t.ex. vitvaror, hemelektronik och kontorselektronik samt specifik information som berör drift av byggnader.

Även inom transportområdet finns behov av specifik infor- mation. Det kan gälla information om drivmedelsskatter, fordons- skatter, regler om förmånsbilar, eco-driving eller information till konsumenterna om fordonens bränsleförbrukning.

Väl utformad informationsinsatser gör det möjligt att strate- giskt arbeta brett med energieffektivisering samt stödja koordina- tion och samverkan mellan olika aktörer. Dessa styrmedel är också av stor betydelse för att legitimera, samverka med och förstärka andra styrmedel.

Fördelning

En viktig aspekt är olika styrmedels fördelningskonsekvenser. Politiker vill i allmänhet välja samhällsekonomiskt effektiva åtgärder, men är också intresserade av hur de kostnader och för- delar som åtgärderna medför fördelas inom samhället. Fördel- ningen kan gälla med avseende på inkomst/förmögenhet, stad/land, kön, ålder m.m. Det är alltså viktigt vid diskussion av styrmedel att också kunna lämna besked om hur olika styrmedel påverkar för- delningen på de grupper för vilka fördelningsmål finns. Ett bra beslutsunderlag bör således – förutom nettokostnaden per sparad energienhet för olika åtgärder – också ge besked om hur olika åtgärders fördelar och kostnader fördelas på för politiker relevanta

SOU 2008:25

Barriärer och styrmedel

kategorier. Dessa får sedan försöka väga bättre fördelningsegen- skaper mot sämre effektivitet och tvärtom, när de fattar beslut.

Rättssäkerhet

För att styrmedel ska accepteras i en demokrati krävs att företag, hushåll och kommuner i samma omständigheter behandlas lika.

Tidsdimension

I en diskussion av valet mellan olika styrmedel har också tids- dimensionen stor betydelse. Anpassningstider och styrningens varaktighet påverkar användbarheten av olika energipolitiska styr- medel, och man bör skilja mellan tre olika tidsperspektiv:

•Vid en akut situation, då åtgärder mycket snabbt måste vidtas eller ges en annan inriktning, måste anpassningen ske vid given teknik och med utnyttjande av existerande kapitalutrustning.

•På medellång sikt, då målet är att t.ex. inom en tioårsperiod göra energieffektiviseringar aktualiseras teknikförändringar och in- verkan på produktions- och konsumtionsmönster.

•I det långsiktiga perspektivet, då hänsyn tas till förväntningar om ökade risker för effekterna av växthusgaser kan styrmedlen också påverka samhällsstrukturens utveckling i stort, struktur- omvandlingen i näringslivet, industrins lokaliseringsval, plan- ering av bebyggelse, transportsystemets utformning m.m.

Det är en väsentlig skillnad mellan det ekonomiska systemets anpassningsmöjligheter på kort, medellång och lång sikt, vilket har konsekvenser för bedömningar av vilka effekter olika energi- politiska styrmedel kan få i olika tidsperspektiv. Åtgärder som påverkar priser och syftar till att förändra attityder brukar betraktas som relativt långsamt och långsiktigt verkande styrmedel, även om åtgärderna kan träda i kraft så fort beslut fattats om detta. När styrmedlet väl har införts kan dock anpassningstiden vara längre för ekonomiska styrmedel än för tvingande administrativa styr- medel.

Administrativa styrmedel har å andra sidan i regel en relativt lång starttid, dvs. tiden det tar från att beslut fattas om en viss

Barriärer och styrmedel

SOU 2008:25

åtgärd tills styrmedlet i fråga kan träda i funktion. Detta beror på att detaljbestämmelser måste utformas, och att en organisation byggas upp för styrning och kontroll av verksamheten. Anpass- ningstiden är däremot kort. Direkt reglering av hushålls och före- tags resursanvändning har därför i allmänhet uppfattats som ett medel för styrning på kort sikt. De styrmedel som hittills i huvud- sak har valts av politiker för att hantera miljöproblem är olika typer av kvantitativa och administrativa regleringar. Bland kvantitativa regleringar märks gränsvärden som inte får överskridas, förbud mot vissa typer av utsläpp, m.m. Regleringarna kan också vara av administrativ natur. Det kan gälla krav på katalysatorer eller krav på koncessionstillstånd för vissa typer av verksamhet.

Övriga kriterier

Det är önskvärt att styrmedlen är sådana att de inte låser fast ett system som är svårt att ändra i framtiden, om utvecklingen skulle motivera andra lösningar. Detta kan också ses som en kostnads- post, vilken i så fall ska ingå i effektivitetsaspekten.

Om politiken är avsedd att uppfylla flera mål och hantera flera slags effektivitets- och fördelningsproblem, behöver den innehålla flera styrmedel. I praktiken blir det ofta en fråga om en avvägning, där högre grad av måluppfyllelse på ett område uppnås på bekost- nad av andra mål.

Vidare måste valet av styrmedel givetvis bestämmas med utgångs- punkt dels i de grundläggande effektivitetsmålen, dels karaktären hos de marknadsbrister och fördelningsproblem som motiverar de statliga ingripandena.

Som framgår av ovanstående är tillgången på information ofta en avgörande faktor i valet av styrmedel. Informationsbehovet för en kostnadseffektiv energipolitik är mindre än för beslut om en samhällsekonomiskt önskvärd nivå för energieffektivisering.

4Tillförsel och användning av energi i Sverige

Detta kapitel inleds med en beskrivning av energitillförseln i Sverige i avsnitt 4.1. Därefter beskrivs den totala nationella slutliga energianvändningen i avsnitt 4.2. I avsnitt 4.3 beskrivs viktnings- faktorer för olika energislag. Dessa används bl.a. för att visa på sambandet mellan den slutliga energianvändningen och den till- förda energin, samt för att åskådliggöra hur det vägledande målet för år 2016 relaterar till andra mål inom energi- och klimat- politiken. En mer utförlig beskrivning av viktningsfaktorerna och deras bakgrund ges i bilaga 4 i delbetänkandet. I avsnitt 4.4 beskrivs den viktade slutliga energianvändningen som erhålls med de vikt- ningsfaktorer utredningen tagit fram. Slutligen ges en kvantifiering av det vägledande målet i avsnitt 4.5.

4.1Energitillförsel

Enligt den officiella nationella statistiken var den totalt tillförda energimängden i Sverige 630 TWh i genomsnitt per år under perioden 2001 2005. Den största enskilda energikällan var kärn- bränsle med 210 TWh per årTPF1FPT, följd av råolja och oljeprodukter, 203 TWhTPF2FPT, samt biobränslen, torv m.m., 104 TWh per år. Under samma period varierade utbytet av el med utlandet mellan 13 TWh nettoimport och 7 TWh nettoexport. I tabell 4.1 redovisas den årliga genomsnittliga energitillförseln fördelad på olika energislag.

1TP PT Kärnkraft redovisas brutto (dvs. kärnbränsle inkl omvandlings- och distributionsförluster) som tillförd kärnbränsleenergi enligt FN/ECE:s riktlinjer.

2TP PT I denna energimängd ingår enligt uppgift från Energimyndigheten bunkerolja. Denna räk- nas däremot inte med i den nationella slutliga energianvändningen. För basåren är den slut- liga användningen av bunkerolja i genomsnitt 19 TWh.

Tillförsel och användning av energi i Sverige SOU 2008:25

Tabell 4.1	Sveriges totala årliga tillförsel av energi
	Genomsnittsvärden för åren 2001 till och med 2005

Total tillförd energi		TWh	Andel

Råolja och oljeprodukter		203	32,2 %
Naturgas, stadsgas		9	1,4 %
Kol och koks		29	4,6 %
Biobränsle, torv med mera		104	16,5 %
3		7	1,1 %
VärmepumpTPF	FPT	7	1,1 %
Vattenkraft		66	10,5 %
4		210	33,3 %
KärnbränsleTPF	FPT	210	33,3 %
Vindkraft		1	0,2 %
	5	0,2	0,0 %
Import/export av elTPF FPT		0,2	0,0 %
Totalt		630	100 %

Källa: Energiläget i siffror, Energimyndigheten.

Figur 4.1 Sveriges totala årliga tillförsel av energiTPF6FPT

Genomsnittsvärden för åren 2001 till och med 2005

Råolja och oljeprodukter

Naturgas, stadsgas

Kol och koks

Biobränslen, torv m.m.

Värmepump

Vattenkraft

Kärnkraft

Vindkraft

Import/export av el

Källa: Energiläget i siffror, Energimyndigheten.

3TP PT Värmepumpar avser stora värmepumpar i fjärrvärmesektorn. Tillförd energi till värme- systemet avser producerad värme, cirka 7 TWh. Upptagen värme från omgivningen var cirka 5 TWh och drivenergi från el cirka 2 TWh.

4TP PT Kärnkraft redovisas brutto (dvs. kärnbränsle inkl. omvandlings- och distributionsförluster) som tillförd kärnbränsleenergi enligt FN/ECE:s riktlinjer.

5TP PT Nettoimport av el räknas som tillförsel.

6TP PT Se not 3.

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

Totalt tillförd energi motsvarar i stort sett primär energianvänd- ning. Vissa förluster som ingår i den primära energianvändningen samt export av olja som förädlats i landet medräknas inte i den officiella statistiken över tillförd energi.TPF7FPT

Användningen av fossila bränslen har minskat sedan 1970-talet. Samtidigt har andelen kärnkraft i energisystemet ökat. Biobränsle- användningen har också ökat sedan början av 1980-talet. Av figur 4.2 framgår hur energitillförseln i Sverige har förändrats mellan åren 1970 och 2005.

Beträffande oljeprodukter bör det noteras att för perioden 2001 2005 importerades i genomsnitt 302 TWh råolja per år. En betydande del av detta exporterades efter förädling. Enligt uppgift från Svenska Petroleum Institutet (SPI) uppgick exporten under den aktuella perioden till cirka 114 TWh per år. Vidare ingick i de totalt importerade 302 TWh råolja och oljeprodukter bl.a. petro- leumkoks samt 19 TWh för utrikes sjöfart. Enligt SPI:s statistik var den genomsnittliga inhemska oljeanvändningen cirka 167 TWh per år under perioden 2001 2005.

Figur 4.2 Sveriges energitillförsel 1970 2005, exklusive nettoelexport

Källa: Energiläget 2006, Energimyndigheten. Figurens not 1 hänvisar till att vindkraft inkluderas i vattenkraften t.o.m. år 1996. Figurens not 2 hänvisar till att tillförseln av kärnkraft beräknas enligt FN/ECE:s metod.

7TP PT Systemgränser och definition av primärenergianvändning beskrivs i kapitel 4.3 och bilaga 4.

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

Den nationella energistatistiken redovisar stora värmepumpar i fjärrvärme- och fjärrkylaproduktion separat. Däremot redovisas inte små värmepumpar i enskilda byggnader. Produktion och distri- bution av driftel för små värmepumpar ingår i de energikällor som omvandlas till el. Den energi som värmepumparna tar upp från omgivningen inräknas varken i den officiella nationella statistiken över tillförd energi eller i statistiken över slutlig energianvändning (levererad, köpt energi).

Det finns inget säkert statistiskt underlag för små värme- pumpars tillgodogjorda energi, men uppskattningar har gjorts av konsultföretagen Nowab och Profu.TPF8FPT Dessa uppskattningar får, med hänsyn tagen till brister i tillgängligt statistiskt underlag, be- dömas vara relativt samstämmiga. Sammantaget uppskattar Nowab den tillgodogjorda nettoenergin till cirka 10 TWh år 2005, medan Profu med utredningens energisystemgränser har uppskattat den till cirka 8 TWh för samma år. Uppskattningarna bygger på samma basdata, men till viss del olika antaganden om storlek och effek- tivitet för värmepumparna samt olika gränsdragningar för levererad energi respektive nettoenergibehov för uppvärmning.TPF9F DessaPT upp- skattningar omfattar all upptagen värme från omgivningen för samtliga typer av värmepumpar som installerats i byggnader från 1980-talet och framåt.

4.2Slutlig energianvändning

4.2.1Nationell slutlig energianvändning

Av de under perioden 2001 2005 i genomsnitt årligen tillförda 630 TWh på nationell nivå nådde 402 TWh per år de slutliga användarna i form av slutlig energi, och 19 TWh per år gick till utrikes sjöfart. En tredjedel, 209 TWh per år, gick till spillo i förluster eller användes för icke energiändamål.TPF10FPT Totalt blev

8TP PT Heat pumps in energy statistics – suggestions, Jan-Erik Nowacki, Nowab, respektive Konvertering och minskad primärenergianvändning i bebyggelsen, 2005-2016, Anders Göransson, Profu.

9TP PT Basdata för beräkningarna utgörs för båda de nämnda studierna av SCB:s underlag om energianvändning i småhus och Svenska Värmepumpföreningens försäljningsstatistik.

10TP PT Med icke-energiändamål ingår i den officiella nationella energistatistiken restprodukter i raffinaderier, icke-smörjoljor, petroleumkoks, asfalt, vägoljor, återstående destillat, plaster m.m.

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

således cirka 66 procent av den energi som tillfördes i landet (exkl. bunkerbränsle) tillgodogjord som slutlig energianvändning.TPF11FPT

De enskilt största använda energislagen var enligt SCB:s och Energimyndighetens officiella nationella energistatistik oljepro- dukter och el med 140 respektive 131 TWh årligen under perioden 2001 2005. Därefter följde biobränslen, torv m.m. med 63 TWh per år samt fjärrvärme med 46 TWh per år.TPF12FPT

Tabell 4.2 Total slutlig energianvändning i Sverige, genomsnittsvärden för åren 2001 till och med 2005

Energibärare / Total slutlig användning	TWh	Andel
El	131	32,5 %
Fjärrvärme	46	11,4 %
Oljeprodukter	140	34,7 %
Naturgas och stadsgas	6	1,4 %
Kol, koks	17	4,2 %
13	63	15,7 %
Biobränsle, torv m.m.TPF FPT	63	15,7 %
Total	402	100 %

Källa: Energiläget i siffror, Energimyndigheten.

11TP PT Flera olika definitioner av begreppet bunkerbränsle förekommer. Här används Energi- myndighetens och Statistiska Centralbyråns (SCB) definition, som innebär att bunkerbränsle är energianvändning för utrikes sjöfart.

12TP PT De 63 TWh biobränsle avser individuella förbränningsanläggningar. Utöver detta ingår cirka 35 TWh biobränsle som en del i fjärrvärme- och elproduktionen. Det innebär att den totala biobränsleandelen, för såväl individuella anläggningar som i fjärrvärme- och el- produktion är cirka 24 procent.

13TP PT Se fotnot 12.

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

Figur 4.3 Total slutlig energianvändning fördelad på energislag

Genomsnittsvärden för 2001 2005, TWh

		63
17		131	El
6			Fjärrvärme
6
			Oljor
			Naturgas och stadsgas
			Kol, koks
			Biobränsle, torv m.m.
	140	46
	140

Källa: Energiläget 2007, Energimyndigheten.

Elanvändningen har ökat markant i Sverige

Elanvändningen i Sverige har mer än fördubblats från cirka 57 TWh år 1970 till cirka 131 TWh år 2005.TPF14FPT Ökningen har varit särskilt stor inom bostäder och service m.m., från 22 TWh år 1970 till 72 TWh år 2005. Ökningen av elanvändningen har varit stor även inom industrin, från 33 till 57 TWh per år under den angivna perio- den. Den svenska elanvändningens utveckling framgår av figur 4.

14TP PT Under samma period har den totala arean i bostäder och lokaler ökat med cirka 50 procent och den industriella produktionen har ökat markant.

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

Figur 4.4 Utveckling av den slutliga elanvändningen under perioden 1970 2005

TWh
140
120
100
80
60
40
20
0
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005
				År
		Bostäder och service m.m.			Industri
		Transporter			Totalt
Källa: Energiläget i siffror 2007, Energimyndigheten.

Oljeanvändningen har förändrats mycket

Under samma period, åren 1970 2005, har användningen av olje- produkter minskat från 260 TWh per år till cirka 140 TWh per år. Oljeanvändningen har under perioden minskat starkt i sektorerna bostäder och service m.m. och industri, medan den samtidigt har ökat kraftigt i transportsektorn. I sektorn bostäder och service m.m. har den direkta oljeanvändningen minskat från cirka 119 TWh år 1970 till cirka 16 TWh år 2005. För industrisektorn har använd- ningen gått från cirka 74 TWh år 1970 till cirka 21 TWh år 2005. Transportsektorns användning av oljeprodukter har, exklusive utrikes luft- och sjöfart, gått från knappt 50 TWh år 1970 till cirka 85 TWh år 2005. Oljeanvändningens utveckling framgår av figur 4.5.

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

Figur 4.5 Utveckling av den slutliga oljeanvändningen under perioden 1970 2005 (exklusive utrikes luft- och sjöfart)

TWh/år
300
250
200
150
100
50
0
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005
			År
	Bostäder och service m.m.				Industri
	Transporter				Totalt
Källa: Energiläget i siffror 2007, Energimyndigheten.

Fjärrvärme och kraftvärme leder till effektivare energianvändning i Sverige

Fjärrvärme och storskalig högeffektiv kraftvärme har stor betydelse i det svenska energisystemet. Fjärrvärmen och kraftvärmen bidrar till en effektivare svensk energianvändning, såväl i termerna slutlig energianvändning som primär energianvändning. Genom det om- fattande svenska fjärrvärmesystemet kan stora mängder energi från bl.a. industriell spillvärme och avfalls- och deponigaseldning tas till vara, energi som inte har någon alternativ användning. Den stora andelen samtidig produktion av el och värme bidrar också till en effektiv energianvändning i Sverige.

Den första svenska fjärrvärme- och kraftvärmeanläggningen byggdes redan år 1948. Fjärrvärmen och kraftvärmen har sedan dess successivt byggts ut. År 1991 var den totala svenska fjärr- värmeanvändningen cirka 37 TWh, och år 2007 uppgick den till totalt cirka 47 TWh. Av dessa 47 TWh bidrog kraftvärmen med cirka 12 TWh fjärrvärme, och dess elproduktion var cirka 6 TWh. Den totalt tillförda energin för fjärrvärme- och kraftvärme- produktion uppgick till cirka 57,6 TWh. Fjärrvärmens utbyggnad

100

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

visas i figur 4.6 och dess fördelning mellan olika bränslen framgår av tabell 4.3.

Figur 4.6					Levererad fjärrvärme under perioden 1948 2006
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
	48		51		0	3	6		69		72	1975 1978	1	4		87		90		93	1996	1999	2	5
9		9		1954	1957 196	96	96	9		9			98	98	9		9		9				00	00
1		1		1954	1957 196	1	1	1		1			1	1	1		1		1				2	2
Källa: Svensk Fjärrvärme.

Tabell 4.3	Ingående bränslen för fjärrvärme- och	kraftvärmeproduktion,
	genomsnitt för perioden 2001 2005

Energibärare		TWh/år
Kol		3,6
Olja		4,5
Naturgas		3,4
Biobränsle		27,2
Torv		3,5
Avfall		6,5
El (värmepumpar, elpannor och hjälpel)		3,9
Spillvärme		4,9
Summa tillfört bränsle		57,6

Källa: Svensk Fjärrvärme.

101

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

Såväl Energimyndighetens kortsiktiga energiprognos som Svensk Fjärrvärmes framtidsprognos beskriver en fortsatt utbyggnad av fjärrvärmen med cirka 1 TWh per år.TPF15FPT Svensk Fjärrvärme bedömer att den svenska kraftvärmeproduktionen (exklusive basindustrins kraftvärme) kommer att omfatta ytterligare 10 TWh el respektive 20 TWh fjärrvärme år 2016. Enligt Svensk Fjärrvärmes bedömning kommer kraftvärmeutbyggnaden att fortsätta även efter år 2016.

Utredningen gör bedömningen att endast en mindre del av den effektivisering som den hittillsvarande fjärrvärme- och kraftvärme- utbyggnaden har lett till kan räknas Sverige tillgodo inom ramen för direktivet. Den del som får tillgodoräknas beräknas med hjälp av de av utredningen använda viktningsfaktorerna.TPF16FPT För uppfyllelse av det föreslagna EU-gemensamma effektiviserings- målet för år 2020 gör utredningen dock bedömningen att hela fjärr- värme- och kraftvärmeutbyggnadens primära energieffektivisering kan tillgodoräknas, inklusive de cirka 15 TWh effektivare primär energianvändning som den planerade kraftvärmeutbyggnaden fram till år 2016 förväntas leda till.

Värmepumpar utgör en signifikant del av det svenska energisystemet

Värmepumpar bidrar på ett signifikant sätt till det svenska energi- systemet. De första värmepumparna installerades redan i början av 1980-talet i Sverige. Den industriella produktutvecklingen för värmepumpar tog fart i mitten av 1990-talet till stor del tack vare den teknikupphandling som genomfördes av NUTEK. Därefter har ökade energipriser och energiskatten bidragit till värmepumparnas snabba spridning i framför allt småhusbeståndet. I dagsläget står Sverige för cirka en tredjedel av Europas alla installerade värme- pumpar.

År 2005 bedömdes cirka 200 000 småhus vara huvudsakligen värmda med värmepump. Ökningstakten för installation av berg-, jord- eller sjövärmepump är stark, den bedöms i nuläget ligga på 40 000 till 50 000 installationer per år. Baserat på SCB:s energi- statistik och värmepumptillverkarnas branschföretag SVEP:s för- säljningsstatistik bedöms att totalt cirka 444 000 småhus hade

15TP PT Energimyndigheten, Energiförsörjningen i Sverige, Kortsiktsprognos 2007-03-15, ER 2007:09.

16TP PT Se vidare kapitel 4.3 samt bilaga 4.

102

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

någon form av värmepump år 2005. Det innebär att värmepumpar finns installerade i mer än en fjärdedel av det svenska småhus- beståndet. I detta ingår alla typer av värmepumpar, även frånlufts- värmepumpar och andra typer av värmepumpar som inte används som primär värmekälla för huset.TPF17FPT Fördelningen av värmepumps- typer år 2005 har skattats av konsultföretaget Profu enligt följande:

• Småhus med berg-, sjö- eller jordvärme-
•	pumpar	cirka 200 000 st
•	Småhus med uteluft-vattenvärmepumpar	cirka 100 000 st
•	Småhus med luft-luftvärmepumpar	cirka 135 000 st

Den omfattande installationen av värmepumpar bidrar till en lägre slutlig energianvändning i Sverige. Värmepumpar med en årsvärme- faktor som överstiger 2,5, bidrar också till en lägre primär energi- användning. Värmepumparnas bidrag till effektivare energianvänd- ning i Sverige beskrivs i kapitel 5.3 och 5.5.

Energianvändningens fördelning mellan sektorerna

Av den totala slutliga energianvändningen gick i genomsnitt för perioden 2001 2005 knappt 40 procent vardera till sektorerna bostäder och service m.m. och industri, medan transportsektorn stod för cirka en fjärdedel av den totala nationella slutliga energi- användningen.TPF18FPT Fördelningen framgår av figur 4.7.

17TP PT Med primär värmekälla avses i den nationella statistiken den värmekälla som står för mer- parten av uppvärmningen.

18TP PT Direktivet hänvisar till de tre sektorerna bebyggelse, industri och transporter. I Sverige fördelas den officiella statistiken på bostäder och service m.m., industri och transporter. I sektorn bostäder och service m.m. ingår småhus, flerbostadshus, lokaler samt övrig service. Delsektorn lokaler omfattar bl.a. näringslivet exklusive industri. Sektorerna beskrivs mer detaljerat i kapitel 5, 6 och 7.

103

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

Figur 4.7 Total slutlig nationell energianvändning, utan sektorernas till- hörande omvandlingsförluster, TWh

156

152

Industri exkl. ETS fossila bränslen

Transportsektorn

Bostäder och service m.m.

Källa: Energiläget 2006, Energimyndigheten.

Figur 4.8 visar förändringen av den totala energitillförseln och den slutliga energianvändningen i respektive sektor under perioden 1970 2005. I figuren är omvandlings- och distributionsförluster samt förluster i kärnkraften separat redovisade. Som framgår av figuren har den slutliga energianvändningen i industrisektorn och i sektorn bostäder och service m.m. varit relativt konstant medan den slutliga energianvändningen i transportsektorn har ökat under de senaste tre decennierna. Bilden blir dock annorlunda om om- vandlings- och distributionsförlusterna samt förlusterna i kärn- kraften fördelas på berörda sektorer, se figur 4.9. Då framgår att den totala energianvändningen har ökat i samtliga sektorer. En mer detaljerad beskrivning av energianvändningen i de olika sektorerna ges i delbetänkandets kapitel 5, 6 och 7.

104

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

Figur 4.8 Sveriges totala energianvändning sektorsvis fördelad 1970 2005. Energiomvandlingssektorns förluster separat redovisade

Källa: Energiläget 2006, Energimyndigheten.

Figur 4.9 Sveriges totala energianvändning sektorsvis fördelad 1970 2005. Energiomvandlingssektorns förluster fördelade på slut- användarna

Källa: Energiläget 2006, Energimyndigheten.

105

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

4.2.2Slutlig energianvändning som omfattas av direktivet

Som närmare har beskrivits i kapitel 2 omfattar direktivet (2006/32/EG) inte hela den nationella slutliga energianvändningen. Vissa delar av den industriella energianvändningen och energi- användning för militära ändamål undantas i direktivet. Utredningen bedömer att sammanlagt 359 TWh av den slutliga energi- användningen omfattas av direktivet för svenskt vidkommande (se figur 4.10).TPF19FPT

Bostäder och service m.m. stod under perioden 2001 2005 i genomsnitt för 42 procent av den slutliga energianvändning som direktivet omfattar. Industrin, exklusive de fossila bränslen som berörs av handeln med utsläppsrätter, stod för 34 procent. Transportsektorns andel var 24 procent av den slutanvändning av energi som direktivet omfattar.

Figur 4.10 Total energitillförsel, total nationell slutlig användning samt slut- lig energianvändning enligt direktivets omfattning

TWh/år

700
600	630
	630
500
400
	402
300	359

200

100

Tillförd energi

Slutlig nationell e-anv.

Slutlig e-anv. enl. ESD

19TP PT Den fossila energianvändningen i industri som omfattas av systemet för handeln med utsläppsrätter har för perioden 2008 2012 bedömts uppgå totalt till cirka 57 TWh. Av dessa ingår cirka 35 TWh i Energimyndighetens statistik över industrisektorns energianvändning som en del av den nationella totala energianvändningen. De övriga 21 TWh utgörs av indust- riella biprodukter av fossilt ursprung som t.ex. koksugnsgas och masugnsgas, vilka ingår i statistik för energianvändning som är specifik för industrisektorn.

106

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

Figur 4.11 Fördelning av slutlig energianvändning (enligt direktivets avgräns- ningar) mellan bostäder och service m.m., industri samt tran- sporter, TWh

151

Bostäder och service m.m.

Industri exkl. ETS fossil

Transportsektorn exkl. utrikes luft- och sjöfart

120

Sammanlagt omfattar direktivet (2006/32/EG) cirka 89 procent av den totala nationella slutliga energianvändningen respektive cirka 57 procent av den totala nationella tillförda energin.

4.2.3Utrikes sjöfart, förluster samt användning för icke- energiändamål

Av de för basåren 2001 2005 i genomsnitt 228 TWh energi per år som inte blev slutlig nationell energianvändning gick cirka 19 TWh till utrikes sjöfart. Cirka 184 TWh per år var förluster i systemet. Av dessa utgjordes 137 TWh av omvandlingsförluster i kärnkraft, medan 47 TWh per år var omvandlings- och distributionsförluster för övriga energibärare. Cirka 25 TWh per år gick till icke- energiändamål.TPF20FPT

20TP PT Med icke-energiändamål ingår i den officiella nationella energistatistiken restprodukter i raffinaderier, icke-smörjoljor, petroleumkoks, asfalt, vägoljor, återstående destillat, plaster m.m.

107

Tillförsel och användning av energi i Sverige SOU 2008:25

Tabell 4.4	Energi för utrikes sjöfart, förluster samt användning för icke-
	energiändamål

		TWh

Utrikes sjöfart		19
Icke-energiändamål		25
Omvandlingsförluster i kärnkraft		137
Omvandlings- och distributionsförluster övriga energibärare		47
Totalt		228

Källa: Energiläget, Energimyndigheten.

4.3Viktningsfaktorer för energi

Som slagits fast redan i kapitel 2, avsnitt 2.1, måste energianvänd- ningen ses ur ett systemperspektiv. Detta är nödvändigt bl.a. för att visa den verkliga energianvändningen och energieffektiviseringen. Utredningen har tagit fram viktningsfaktorer för el, fjärrvärme, fjärrkyla, oljeprodukter och biobränslen. Dessa viktningsfaktorer används i det följande som approximationer för primärenergifaktorer.

Detta avsnitt inleds med en redogörelse för förhållandet mellan slutanvändning av energi och primär energianvändning samt en be- skrivning av vad en primärenergifaktor är. Därefter beskrivs varför viktningsfaktorer används. Slutligen redogörs för de viktnings- faktorer som utredningen har valt. En mer detaljerad beskrivning av det underlag som ligger till grund för utredningens val av vikt- ningsfaktorer finns i bilaga 4.

4.3.1Slutlig användning av energi och dess förhållande till primär energianvändning

Primärenergi definieras som den energi som en naturresurs (exem- pelvis kol, olja, solenergi, vind och uran) har, och som inte har genomgått någon av människan utförd konvertering eller trans- formering.TPF21FPT

Primär energianvändning är ett fysikaliskt mått som används för att återspegla ett totalt resursbehov. Förhållandet mellan primär energianvändning och slutlig användning av energi kallas primär- energifaktor. Om till exempel en slutlig användning av 100 MWh el

21TP PT http://glossary.eea.eu.int/EEAGlossary/P/primary_energy

108

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

totalt erfordrar 200 MWh inklusive energi för utvinning, förädling, transport, omvandling och distribution är primärenergifaktorn 2,0 (200 dividerat med 100). Primärenergifaktorn är således en vikt- ningsfaktor som reflekterar det totala energiresursbehovet för en kWh slutlig energianvändning. Systemgränser för primär energi- användning, slutlig energianvändning och nettoenergianvändning illustreras schematiskt i figur 4.12.

Figur 4.12 Systemgränser för primär energianvändning, slutanvändning av energi respektive nettoenergi för uppvärmning av byggnaderTPF22FPT

Primärenergianvändning

		Slutlig energianvändning
		Nettoenergi,
		nettovärme
	”Gratisenergi”
Utvinning	Kraftproduktion	Hushållsel,
		Hushållsel,
Förädling	Kraftvärme	driftel,
Transport	Värmeverk	fastighetsel
		Varmvatten
		Radiatorsystem (motsv)

Källa: Konsultföretaget Profu och studien ”Allt eller inget – systemgränser för byggnaders upp- värmning”, ÅF-Energi & Miljö AB på uppdrag av Energimyndigheten.

Primärenergifaktorns storlek beror dels på hur stora förlusterna är vid utvinning, förädling, omvandling och distribution, och dels på vilken eller vilka typer av energislag eller energibärare som ana-

22TP PT Motsvarande beskrivning för transporter omfattar hela kedjan från källa till hjul (Well to Wheel”). Primär energianvändning motsvaras här av källa till hjul (Well to Wheel), medan slutlig energianvändning motsvaras av källa till tank (Well to Tank) och nettoenergi- användning motsvaras av tank till hjul (Tank to Wheel).

Med figurens benämning ”gratisenergi” avses fri energiresurs, t.ex. värmepumpars upptagna energi från omgivningen.

109

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

lyseras.TPF23FPT När det gäller produktion av kraftvärme, dvs. samtidig produktion av el och värme, är även valet av hur man fördelar den tillförda energin mellan de producerade mängderna el och värme, den så kallade allokeringsprincipen, en viktig faktor för att kunna bestämma storleken på den primära energianvändningen för elen respektive fjärrvärmen.

Slutlig användning av energi benämns ibland även levererad energi eller enbart energianvändning. I Energimyndighetens och SCB:s nationella energistatistik används begreppet levererad energi för bostäder och service m.m., industri och transporter.

En jämförelse av den primära energianvändningen för två eller flera anläggningar är alltid korrekt i ett fysikaliskt, termodyna- miskt, perspektiv. Däremot uppstår till exempel för uppvärmning av två eller flera likartade byggnader i termodynamiskt perspektiv vissa ”orättvisor” om jämförelsen baseras på slutanvändning av energi utan att hänsyn tas till vilken energibärare som levererar energin. Det beror på att omvandlingsförlusterna för vissa energi- slag (till exempel olja och biobränsle) inträffar efter systemgränsen levererad energi (dvs. inne i själva byggnaden eller i bilmotorn), medan omvandlingsförlusterna för vissa andra energislag som el och fjärrvärme inträffar före denna systemgräns (dvs. vid el- eller fjärrvärmeproduktionen). En mer korrekt jämförelse bör i dessa fall baseras på nettoenergi (det vill säga energibehov efter alla omvandlingsförluster), se figur 4.12.

4.3.2Användning av viktningsfaktorer

Utredningen gör bedömningen att viktningsfaktorer behövs för att:

1.Visa den från resurssynpunkt verkliga effekten av energi- användning för ett ändamål, av en effektiviseringsåtgärd eller av ökad energianvändningTPF24FPT, samt för att utvärdera hur mycket verklig energieffektivisering som har uppnåtts.

2.Visa förhållandet mellan slutlig energianvändning och tillförd energi.

23TP PT El, fjärrvärme och fjärrkyla är energibärare som kan produceras av energislag som till exempel olja, gas och biobränsle. Men olja, gas och biobränsle är också energibärare vid till exempel egen panna för uppvärmning och tappvarmvattenvärmning.

24TP PT Med energiändamål avses t.ex. att värma upp en byggnad, att driva ett fordon eller att driva en pump.

110

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

3.Relatera besparingsmålen för år 2016 respektive år 2020 till varandra. Viktningsfaktorer utgör underlag för prioritering av vilken typ av slutlig energianvändning, t.ex. el för uppvärmnings- ändamål, som bör prioriteras mot bakgrund av det övergripande EU-målet om besparing av primär energi. Viktningsfaktorerna är således ett analysverktyg för att identifiera områden där styr- medel för effektivare energianvändning kan erfordras. Däremot bedömer utredningen inte att valet och utformningen av själva styrmedlet bör baseras på viktningsfaktorerna.

För alla energislag kan en genomsnittlig viktningsfaktor och en marginalviktningsfaktor beräknas. Hur stor skillnad det är mellan dessa två viktningsfaktorer beror på ett antal faktorer. Exempelvis påverkar geografisk avgränsning, typ av produktion (bränsleval och energiomvandling) och överföringskapacitet mellan olika nät skill- naden mellan medel- och marginalprimärenergifaktor.

Skillnaden mellan medel- och marginalviktningsfaktor är stor för el med den geografiska avgränsning som utredningen har valt.TPF25FPT För fjärrvärme och fjärrkyla är skillnaden mellan medel- och marginalviktningsfaktor däremot liten på nationell nivå. Skillnaden mellan vissa lokala fjärrvärme- och fjärrkylanät är dock stor. För oljeprodukter kan skillnaden på lång sikt bli stor, men i nuläget och fram till och med år 2016 bedöms skillnaden vara marginell. För biobränslen bedöms generellt skillnaden mellan medel- och mar- ginalviktningsfaktor vara liten under direktivets giltighetstid.TPF26FPT

25TP PT Utredningen har valt Norden (inklusive import och export) som geografisk avgränsning för elmarknaden. Den främsta anledningen till detta är att den nordiska elmarknaden i prin- cip är helt integrerad.

26TP PT För olika typer av biobränslen kan skillnaderna mellan medel- och marginalprimärenergi- faktor möjligen behöva uppmärksammas.

111

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

När används medel- och marginalviktningsfaktorerna?

Medelviktningsfaktorer

Medelviktningsfaktorerna används för att korrekt beskriva den primära energianvändning som den slutliga energianvändningen kräver. Medelviktningsfaktor behövs också för utvärdering av vad direktivets tillämpning har lett till. Vid en sådan utvärdering används medelviktningsfaktorerna för respektive energibärare för utgångsläget (basårsperioden 2001 2005), medan marginalviktnings- faktorerna för respektive energibärare ska användas för uppnådd effektivisering. Skälet till att använda medelviktningsfaktorerna för basårets energianvändning är att det inte fysiskt går att avgöra vilken aktivitet som tar en viss el-, fjärrvärme eller fjärrkylaproduk- tion i anspråk.TPF27FPT

Marginalviktningsfaktorer

Marginalviktningsfaktorerna används helt eller delvis för samtliga de tre ändamål som nämnts ovan. Först och främst behövs de för att visa den från resurssynpunkt verkliga effekten av energieffekti- viseringsåtgärder. Samma resonemang som gäller för effektivisering gäller för tillkommande energianvändning, dvs. marginalviktnings- faktorerna ska användas.

Vidare används marginalviktningsfaktorerna för att kunna rela- tera målen för år 2016 respektive år 2020 till varandra. Marginal- viktningsfaktorerna används också för att identifiera potentialer och prioritering av områden där det kan bli aktuellt att sätta in styrmedel. Däremot bedömer utredningen inte att valet och ut- formningen av själva styrmedlen bör baseras på viktningsfak- torerna.

27TP PT På marknaden säljs i kommersiella kontrakt allt oftare specificerad el, t.ex. vindkraftsel. Det går dock generellt inte att avgöra fysiskt vilken energiproduktion och vilket energi- användningsändamål som motsvarar varandra.

112

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

Ska viktningsfaktorerna vara dynamiska eller statiska?

Frågan huruvida viktningsfaktorerna bör vara dynamiska eller statiska kan besvaras olika för olika energislag. Svaren är dessutom starkt beroende av vilken tidshorisont som används. Med ett tidsperspektiv fram till år 2016, kan det eventuellt vara motiverat att revidera de valda viktningsfaktorerna framför allt för fjärrvärme, och möjligen även för fjärrkyla. Ett motiv till att revidera vikt- ningsfaktorn för fjärrvärme kan vara att omställningen av produk- tionssätt och bränsleval går relativt snabbt för denna energibärare. För fjärrkyla kan bedömningen att det kommer att ske en relativt snabb utbyggnad utgöra motiv för en revidering av viktnings- faktorn. Mot bakgrund av detta föreslår utredningen att en revidering av viktningsfaktorerna för fjärrvärme och fjärrkyla genomförs i samband med utvärdering av den första nationella energieffektiviseringsplanen och framtagande av de nationella energieffektiviseringsplaner som ska inges år 2011 och 2014.

Omställningen av elproduktionen sker däremot relativt lång- samt. I den av utredningen föreslagna och använda viktnings- faktorn för effektivisering (dvs. marginalperspektiv) har redan en viss förändring av elproduktionssystemet antagits. Det gäller till exempel förbättrade förbränningsverkningsgrader i kondensanlägg- ningar, effekterna av handeln med utsläppsrätter och av gröna certifikat. Utredningen bedömer därför att ingen förändring av de valda viktningsfaktorerna för el behöver ske under direktivets tillämpningsperiod.

För oljeprodukter kan en större kolbaserad framställning av syntetiska oljeprodukter bli aktuell. IEA gör bedömningen att en sådan omställning kan ha skett till år 2030. Denna förändring sker således på lång sikt.TPF28FPT För biobränsle gör utredningen bedömningen att ingen signifikant förändring förväntas under direktivets giltig- hetstid, och att viktningsfaktorer för biobränsle inte kommer att behöva revideras under direktivets tillämpningsperiod. Detta gäller såväl medel- som marginalviktningsfaktor.

28TP PT Anläggningar för att syntetiskt framställa olja är investeringstunga. Det kan därför kanske antas att den syntetiska oljan i så fall kommer att ligga som basproduktion.

113

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

4.3.3Utredningens val av viktningsfaktorer

Utredningen har analyserat och tagit fram viktningsfaktorer för el, fjärrvärme, fjärrkyla, oljeprodukter samt biobränsle. En samman- ställning av faktorerna görs i tabell 4.5. Dessa viktningsfaktorer används av utredningen i det följande. En mer detaljerad beskriv- ning av bakgrund för de valda viktningsfaktorerna lämnas i bilaga 4.

Tabell 4.5 Sammanställning av utredningens viktningsfaktorer för el, fjärr- värme, fjärrkyla, oljeprodukter samt biobränsle

	Viktningsfaktor för basåren	Viktningsfaktor för
Energislag/bränsle	(genomsnitt)	energieffektivisering
		(marginal)

El	1,5	2,5
Fjärrvärme	0,9	1,0
Fjärrkyla	0,4	0,4
Oljeprodukter	1,2	1,2
Fasta biobränslen	1,2	1,2

4.3.4Viktningsfaktorer för God bebyggd miljö, delmål 6

Enligt det nya målet i miljökvalitetsmål God bebyggd miljö (GBM)

– delmål 6 Energianvändning m.m. i byggnader, ska den totala energianvändningen per uppvärmd areaenhet i bostäder och lokaler minska med 20 procent till år 2020 och med 50 procent till år 2050 i förhållande till energianvändningen 1995.

Proposition 2005/06:145 anger att viktningsfaktorer för olika energibärare ska användas vid uppföljningen av målet. Viktnings- faktorerna ska på ett relevant sätt beakta olika energibärares primära energibehov i hela kedjan från utvinning och energi- omvandling till slutlig användning liksom deras miljöprestanda. Propositionen anger också att viktningsfaktorerna bör harmonise- ras med viktningsfaktorerna i energitjänstedirektivet. För utvär- deringen av GBM delmål 6 erfordras således viktningsfaktorer för basåret 1995 samt för åren 2020 och 2050.

Utredningen bedömer att de viktningsfaktorer som tagits fram inom ramen för utredningen kan tillämpas som approximationer även för åren 1995 och 2020. Mellan åren 2016 och 2020 bedöms energisystemet inte förändras i någon större utsträckning, even

114

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

tuellt kan dock viktningsfaktorn för fjärrvärme behöva revideras fram till 2020. Likaså bedöms förändringar mellan år 1995 och basårsperioden 2001–2005 endast påverka viktningsfaktorernas storlek i mindre omfattning.

För utvärdering av målet för år 2050 bedömer utredningen dock att viktningsfaktorerna behöver revideras. Motivet för en sådan revidering är att större förändringar kan komma att inträffa i energisystemet fram till år 2050.

Utredningen bedömer således att utredningens viktnings- faktorer för primärenergi är tillämpliga för uppföljningen av del- mål 6 i GBM för år 2020. Utredningen föreslår vidare att man redan i beskrivningen av delmålet bör klargöra att det är primär energi- användning som ska redovisas i uppföljningen av GBM, delmål 6. Dock är det viktigt att betona att en byggnads energiförsörjnings- system kan komma att förändras under den långa brukstid som en byggnad omfattar. Det är därför angeläget att relevanta krav ställs på klimatskärmens prestanda även fortsättningsvis.

4.4Direktivets slutliga energianvändning med viktningsfaktorer

Basårens årliga slutliga energianvändning i Sverige var, som tidigare har nämnts, cirka 402 TWh. Med de av utredningen föreslagna och använda medelviktningsfaktorerna motsvarar detta cirka 509 TWh i primär energianvändning. Med utredningens tolkning omfattar direktivet för svenskt vidkommande en årlig slutlig energianvänd- ning på 359 TWh.TPF29FPT Det motsvarar en årlig primär energianvänd- ning på 456 TWh med utredningens medelviktningsfaktorer för basårsperioden.

29TP PT Utredningens tolkning av direktivets omfattning framgår av kapitel 2.

115

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

Figur 4.13 Sektorsfördelning av den totala viktade energianvändning baserad på direktivets tillämpningsområde (genomsnitt 2001 2005),TWh

105

191 Bostäder och service m.m.

Industri exkl. ETS fossil

Transportsektorn exkl. utrikes luft- och sjöfart

161

Den procentuella fördelningen av slutenergianvändningen mellan sektorerna är till viss del beroende av vilka viktningsfaktorer som används. Sektorn bostäder och service m.m. stod för cirka 42 pro- cent av både den slutliga energianvändning och den primära energianvändningen (med utredningens medelviktningsfaktorer) som direktivet omfattar. Transportsektorn stod för 24 procent av basårens genomsnittliga slutenergianvändning respektive 23 pro- cent av den primära användningen. Industri, exklusive fossila bränslen i företag som omfattas av systemet med handel med utsläppsrätter, använde cirka 34 procent av direktivets slutenergi- användning respektive cirka 35 procent av den primära energi- användningen.

I tabell 4.6 nedan visas en sammanställning över basårens genom- snittliga slutanvändning av energi, samt fördelningen mellan energi- användningen i sektorerna bostäder och service m.m., industri, exklusive fossil bränsleanvändning i anläggningar som omfattas av systemet med handel med utsläppsrätter, samt transporter exklu- sive utrikes transporter.

116

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

Tabell 4.6 Genomsnittlig slutlig svensk energianvändning baserad på direk- tivets tillämpningsområde för basåren 2001 2005, slutlig energi- användning respektive primär energianvändning med de av ut- redningen använda medelviktningsfaktorerna

Slutanvändning av	Slutlig energianvändning	Primär energianvändning
energi [TWh/år]	[TWh/år]	[TWh/år]
Bostäder och service m.m.	151,3	190,8
Industri (exkl. den handlande	120,3	161,0
sektorns fossila bränslen)
Transporter (exkl. utrikes	87,2	104,6
transporter)
Genomsnittlig slutanvänd-	358,8	456,4
ning av energi för basåren

4.5Kvantifiering av det vägledande målet

Som tidigare har beskrivits anger direktivet att ett vägledande mål om en effektivare energianvändning på minst 9 procent ska uppnås till år 2016. Effektiviseringen ska beräknas med utgångspunkt från den genomsnittliga slutliga energianvändning som direktivet omfattar för perioden 2001 2005. Energieffektiviseringsmålet ska fastställas i ett absolut mått i TWh eller motsvarande enhet. Direktivet anger vidare att ett delmål för år 2010 ska fastställas.

Som beskrivits i kapitel 1, avsnitt 1.2.5, har i budgetproposi- tionen för 2008 fastslagits ett vägledande effektiviseringsmål för Sverige om minst 9 procent baserat på den genomsnittliga slutliga energianvändningen för basperioden 2001 2005. Målet innebär en minskad primär energianvändning med minst 41,1 TWh med utredningens medelviktningsfaktorer (tabell 4.5). Uttryckt i slutlig energianvändning innebär det vägledande målet för år 2016 en minskning med minst 32,3 TWh.

Utredningen föreslår att ett delmål fastslås för år 2010 som, baserat på den genomsnittliga energianvändningen för basperioden 2001 2005, innebär att minst 6,5 procents effektivare energianvänd- ning ska uppnås. Delmålet innebär att en effektivisering om minst 30 TWh primär energianvändning respektive minst 21,5 TWh slut- lig energianvändning ska uppnås. Delmålets storlek har bestämts med hjälp av en bedömning av vad som rimligen kan uppnås. Å ena sidan ska delmålet möjliggöra att slutmålet för år 2016 uppfylls.

117

Tillförsel och användning av energi i Sverige

SOU 2008:25

Å andra sidan måste hänsyn tas till att delmålet i allt väsentligt ska uppnås genom åtgärder som genomförs under år 2009.

Kvantifieringen av direktivets mål och delmål för Sverige fram- går av tabell 4.7. Utredningen avser att återkomma i sitt slut- betänkande till ett slutligt förslag till effektiviseringsmål för år 2016.

Tabell 4.7 Kvantifiering av delmål och direktivets vägledande minsta mål om 9 procent slutlig energianvändning respektive primär energi- användning med de av utredningen använda viktningsfaktorerna, TWh/år

	Slutlig energianvändning	Primär energianvändning
Genomsnittlig för basåren	359	456
Delmål för år 2010	21,5	30,0
Mål om 9 % under 9 år	32,3	41,1
(2008 2016)

118

SOU 2008:25

Tillförsel och användning av energi i Sverige

Figur 4.14 Tillförd energi, slutlig energianvändning samt kvantifiering
	av energieffektiviseringsmål för år 2016 och bedömt mål för
	30
	år 2020TPF	FPT
TWh/år
700
630
600
				509
500					456
	402
400		359
300
200
							102	126
							102
100						41
			32			41
			32
0
Tillförd energi, 2001-2005	Nationell slutlig e-anv., 2001-2005	Slutlig e-anv. ESD, 2001-2005	9 % e-eff, 2016	Nationell primär e-anv, 2001-2005	Primär e-anv. ESD, 2001-2005	9 % primär e-eff, 2016	20 % primär e-eff	20 % e-eff tillförd energi

30TP PT Kvantifieringen av effektiviseringsmålet för år 2020 ska ses som en illustration. Vi vet ännu inte hur detta mål slutligt kommer att utformas.

119

5 Bostäder och service m.m.

Direktivet (2006/32/EG) talar om energieffektivisering i de tre sektorerna bebyggelse, industri och transporter. Den svenska officiella statistikens indelning är något annorlunda. Här indelas statistiken i sektorerna bostäder och service m.m., industri samt transporter. Sektorn bostäder och service m.m. innefattar be- byggelsen i stort samt vissa servicefunktioner med en nära koppling till bebyggelse och de areella näringarna.

Detta kapitel inleds med en kortfattad beskrivning av sektorn bostäder och service m.m., avsnitt 5.1. I avsnitt 5.2 beskrivs energi- användningen i sektorn. Därefter ges i avsnitt 5.3 en kort beskriv- ning av hittills uppnådda effektiviseringar av det slag som får tillgodoräknas enligt direktivet. Sedan ges i avsnitt 5.4 en beskriv- ning av den bedömda framtida energieffektiviseringspotentialen för sektorn bostäder och service m.m. I avsnitt 5.5 beskrivs den effekt som redan beslutade styrmedel för bebyggelsesektorn förväntas ha. En sammanställning av effekter av tidiga åtgärder och förväntade effekter av redan beslutade styrmedel görs i avsnitt 5.6. Slutligen beskrivs i avsnitt 5.7 möjliga tillkommande styrmedel för sektorn bostäder och service m.m.

5.1Sektorn bostäder och service m.m. i huvuddrag

Sektorn bostäder och service m.m. omfattar:

•Bostäder (småhus och flerbostadshus)

•Lokaler (fördelas enligt SCB i 11 kategorier av byggnader) exklusive industrilokaler. I delsektorn lokaler ingår service och näringslivsverksamhet som inte är kategoriserad som industriell verksamhet.

•Areella näringar (jordbruk, skogsbruk, fiske m.m.)

•Fritidshus

121

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

•Övrig service (inkluderar byggsektorn, gatu- och vägbelysning, avlopps- och reningsverk samt el- och vattenverk)

Totalt omfattar sektorn bostäder och service cirka 590 miljoner m2P P byggnader. Bebyggelsen fördelar sig på cirka 260 miljoner m2P P små- hus (1,7 miljoner småhus inklusive lantbruk och permanent- bebodda fritidshus), 165 miljoner m2P P flerbostadshus (cirka 135 000 flerbostadshus med totalt 2,4 miljoner lägenheter) samt 165 mil- joner m2P P lokaler (cirka 60 000 fastigheter med övervägande kom- mersiell verksamhet och cirka 120 000 offentliga byggnader).TPF1FPT Utöver detta uppskattas cirka 124 miljoner m2P P uppvärmd lokalarea ingå i fastigheter som är taxerade som industrienheter. Av dessa, som industriklassade lokaler, bedöms cirka en tredjedel (44 mil- joner m2P )P vara normalt uppvärmda, och användas som kontor och liknande ändamål.

5.2Energianvändning för bostäder och service m.m.

Sektorn bostäder och service m.m. står för 38 procent av den totala nationella slutliga energianvändningen, respektive cirka 42 procent av den nationella slutliga energianvändning som direktivet om- fattar. Sammantaget uppgick under perioden 2001 2005 den genom- snittliga årliga slutliga användningen av energi i sektorn bostäder och service till 151 TWh. Det motsvarar en primär energianvänd- ning på 190 TWh med de av utredningen använda viktnings- faktorerna.TPF2FPT

Som har beskrivits i kapitel 4 inräknas inte tillgodogjord energi från omgivningen för värmepumpar i bostäder och lokaler i den officiella nationella energistatistiken över slutlig energianvändning (levererad, köpt energi).TPF3FPT Det finns, som nämns i kapitel 4, inget säkert statistiskt underlag för dessa värmepumpars tillgodogjorda energi, men uppskattningar har gjorts av konsultföretagen Nowab och Profu. Dessa bägge uppskattningar får med hänsyn tagen till brister i tillgängligt statistiskt underlag bedömas vara relativt samstämmiga. Sammantaget uppskattar Nowab den tillgodogjorda nettoenergin till cirka 10 TWh år 2005. Profu har, med de av utredningen använda systemgränserna, uppskattat värmepumpars

1TP PT Energideklaration av byggnader, SOU 2004:109.

2TP PT Använda viktningsfaktorer se avsnitt 4.3.

3TP PT Fjärrvärmens stora värmepumpar inkluderas i den nationella statistiken över tillförd energi.

122

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

bidrag till uppvärmning av bostäder och lokaler till cirka 8 TWh för samma år. Uppskattningarna bygger på samma basdata, men till viss del på olika antaganden om storlekar och effektivitet för värmepumparna samt olika systemgränser för levererad energi respektive nettoenergibehov för uppvärmning.TPF4FPT

Figur 5.1 Fördelningen mellan energislag för den slutliga energianvänd- ningen inom sektorn bostäder och service m.m. (genomsnittliga värden för 2001 till 2005), TWhTPF5FPT

12 2

		El


72		Fjärrvärme


		Oljor
		Oljor
		Biobränsle, torv m.m.


		Övriga

Källa: Energiläget 2006, Energimyndigheten.

Den totala slutliga energianvändningen i sektorn bostäder och service m.m. har varit relativt konstant i nästan två decennier. Den slutliga energianvändningen för uppvärmning och tappvarmvatten har gradvis minskat under denna period medan elanvändningen i sektorn har ökat markant.

Mellan åren 1970 och 2005 har elanvändningen i bostäder och service m.m. ökat med mer än tvåhundra procent, från cirka 22 TWh år till cirka 72 TWh. Elvärmen har ökat från cirka 5 TWh per år 1970 till 29 TWh år 1990, därefter har den långsamt sjunkit till 2005 års nivå på cirka 22 TWh. Hushållselanvändningen har ökat till lite mer än det dubbla, från cirka 9 TWh år 1970 till cirka 20 TWh år 2005. Slutligen har el för fastighetsdrift och verk- samhetsel fyrdubblats från cirka 8 TWh år 1970 till cirka 31 TWh år 2005. Användningen av olja i sektorn har under samma period

4TP PT Effekten av de konverteringar som skett efter år 1995 och fortfarande bedöms kvarstå år 2016 respektive de konverteringar som bedöms ske under perioden 2005 2016 beskrivs vidare i avsnitt 5.3 och 5.5.

5TP PT El för drift av värmepumpar ingår i posten el.

123

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

minskat från cirka 119 TWh till cirka 16 TWh per år, och fjärr- värmeanvändningen har samtidigt ökat från 12 TWh till cirka 42 TWh per år.

Figur 5.2 Utvecklingen av elanvändningen i sektorn bostäder och service m.m. under perioden 1970 2005

Källa: Energiläget 2007, Energimyndigheten.

Samtidigt som den slutliga energianvändningen för uppvärmning och tappvarmvatten i bebyggelsen har minskat har bebyggelsens totala area ökat.TPF6FPT Beräkningsmässigt har således den specifika slut- liga energianvändningen (uttryckt i kWh per kvadratmeter) för uppvärmning och tappvarmvatten minskat. Det bör dock poängte- ras att denna minskning inte motsvaras av samma förändring i primär energianvändning, varför delar av effektiviseringen i prak- tiken är skenbar. Orsaken till detta är att en stor del av bebyggelsen under den aktuella perioden har övergått från individuell upp- värmning till fjärrvärme eller elvärme. Härigenom har förluster som uppkommer vid energiomvandlingen flyttats från de individuella byggnaderna till el- och fjärrvärmeanläggningar vars förluster i den nationella energistatistiken bokförs i sektorn omvandling. En direkt jämförelse av specifik slutanvändning av energi (kWh per kvadratmeter) blir således missledande.

För sektorn bostäder och service m.m. som helhet har den specifika slutliga energianvändningen i kWh per kvadratmeter, inklusive hushålls-, verksamhets- och driftel, minskat med cirka sju procent sedan år 1970. Men den primära energianvändningen i

6TP PT Under perioden 1970 2005 har den totala arean för småhus, flerbostadshus och lokaler ökat med cirka 50 procent.

124

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

sektorn har gått i motsatt riktning, den har ökat med elva procent under samma tidsperiod.TPF7FPT

5.2.1Småhus inklusive småhus på lantbruksfastighetTPF8FPT

Sammantaget finns cirka 1,7 miljoner småhus i Sverige (varav cirka 200 000 småhus på lantbruksfastighet). Totalt var den genomsnitt- liga slutliga energianvändningen för perioden 2001 2005 för upp- värmning och tappvarmvatten i småhus cirka 38 TWh.TPF9FPT Utöver energianvändning för uppvärmning och tappvarmvatten tillkommer cirka 11 TWh fastighets- och hushållsel.TPF10FPT

Den vanligaste uppvärmningsformen för svenska småhus är elvärme. Nästan en tredjedel av småhusen (542 000 st) använde år 2005 el för uppvärmning. Vidare hade drygt en femtedel av små- husen (369 000 st) en kombinerad el- och biobränsleuppvärmning. Ungefär vart tionde småhus (188 000 st) värmdes med enbart bio- bränsle, och drygt 8 procent av småhusen (120 000 st) var fjärr- värmevärmda.

Andelen småhus med individuell oljeuppvärmning har minskat under det senaste decenniet. År 2005 var cirka 13 procent av små- husen helt eller delvis oljeuppvärmda jämfört med 28 procent år 1998. Samtidigt har andelen installerade värmepumpar ökat. Den nationella energistatistiken är bristfällig när det gäller uppgifter om antalet installerade värmepumpar. Där anges att 120 000 småhus, cirka 7 procent, huvudsakligen var värmda med värme- pump år 2005. En mer korrekt bedömning, baserad på försäljnings- data, bedöms vara att cirka 200 000 småhus huvudsakligen värmdes med värmepump år 2005. Ökningstakten för installation av berg-, jord- eller sjövärmepump är dessutom stark. Den bedöms i nuläget ligga på 40 000 till 50 000 installationer per år. Totalt bedömer SCB att 444 000 småhus, det vill säga mer än en fjärdedel av småhusen,

	11
hade någon form av värmepump år 2005.TPF FPT I denna större andel

7	PT ”Energianvändning och -försörjning för byggnader ur ett systemperspektiv Ett sam-
TP
verkansprojekt mellan bygg- och energibranschen”, SBUF och Svensk Fjärrvärme, 2006.
8	PT Småhus på lantbruksfastighet inkluderas i SCB:s kategori småhus sedan år 2005.
TP
9	PT I denna energianvändning för småhus på lantbruksfastighet. Källor: Energimyndigheten
TP

och SCB, EN 16 SM 0604, Energistatistik för småhus, flerbostadshus och lokaler 2005, samt Energimyndigheten, Energiläget i siffror. Dock anges i Energimyndigheten och SCB, EN 16 SM0601, Energistatistik för småhus 2005, att energianvändningen i småhus var 35 TWh per år.

10TP PT Som fastighetsel räknas t.ex. el till ventilation och utomhusbelysning.

11TP PT Berg-, jord- och sjövärmepumpar, luftvärmepumpar samt kombinationer.

125

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

ingår alla typer av värmepumpar, även frånluftsvärmepumpar och andra typer av värmepumpar som inte används som primär värme- källa för huset.TPF12FPT Observera att av värmepumpar tillgodogjord energi från omgivningen räknas som nettoenergi, och därmed inte ingår i den nationella energistatistiken över slutlig energianvänd- ning.

Figur 5.3 Fördelningen mellan energislag för småhusTPF13FPT (genomsnittliga värden för 2001 2005, slutlig energianvändning), TWh

0,3	8
11	8
11
		Olja
	4	Fjärrvärme
		Elvärme inkl. värmepumpar
		Hushållsel
		Ved, flis, spån pellets
11		Gas
11
	16

Källa: Energistatistik för småhus 2005, Statistiska meddelanden EN 16 SM 0601, SCB.

5.2.2Fritidshus

Statistiska undersökningar av fritidshusbeståndet görs inte regel- bundet. Den senast genomförda undersökningen ägde rum år 2001. SCB uppskattade då att det finns cirka 690 000 fritidshus i Sverige. Undersökningen visade att cirka 70 procent av fritidshusen värms upp med direktverkande el. Den totala energianvändningen för fritidshus uppskattades till cirka 3 TWh per år, varav 2,3 TWh bedömdes vara el.

12TP PT Med primär värmekälla avses i den nationella statistiken den värmekälla som står för den huvudsakliga delen av uppvärmningen.

13TP PT Det bör noteras att oljeanvändningen minskar snabbt. Driftel för värmepumpar ingår i posten elvärme. Värmepumpars tillgodogjorda energi från omgivningen räknas som netto- energi, och ingår därmed inte i den nationella energistatistiken över slutlig energianvändning.

126

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

5.2.3Flerbostadshus

Med SCB:s definition av flerbostadshus uppgick det svenska beståndet av sådana år 2005 till cirka 135 000 byggnader. Det motsvarar cirka 2,4 miljoner lägenheter med totalt 178 miljoner kvadratmeter uppvärmd areaTPF14FPT. Utöver detta finns cirka 5 miljoner kvadratmeter bostadsarea som i SCB:s statistik definitionsmässigt faller under kategorin lokaler. Totalt var den genomsnittliga slut- liga årliga energianvändningen för perioden 2001 2005 för uppvärmning och tappvarmvatten i flerbostadshus cirka 28 TWh. Till detta kommer cirka 8 TWh fastighetsel och cirka 6 TWh hushållsel. Både fastighetsel och hushållsel har ökat kraftigt under de senaste decennierna.

Figur 5.4 Fördelningen mellan energianvändning för flerbostadshus, inklu- sive hushållsel och fastighetsel (genomsnittliga värden för 2001 2005, slutlig energianvändning), TWh

	2
14		Olja
		Olja
		Fjärrvärme
		Elvärme inkl värmepumpar, men exkl hushållsel
		Biobränsle
	23	Gas
0,4	23	Hushålls- och fastighetsel
0,4

0,2

Källa: Energistatistik för flerbostadshus 2005, Statistiska meddelanden EN 16 SM 0602, SCB.

Den vanligaste uppvärmningsformen i flerbostadshus är fjärrvärme. Mer än tre fjärdedelar av flerbostadshusen är helt fjärrvärme- värmda. Till det kommer att cirka 11 procent är delvis fjärr- värmevärmda. Två procent av flerbostadshusen är helt oljevärmda och tre procent är delvis oljevärmda. Tre procent av flerbostads- husen är elvärmda, och cirka tio procent är värmda med värme- pump i kombination med andra energislag. Cirka nio procent av

14TP PT Arean anges i SCB:s statistik i uthyrningsbar area i Boarea (BOA) och Lokalarea (LOA).

Boverkets nya byggregler baseras på AtempB B som innefattar all area i en byggnad som är upp- värmd till minst 10ºC, med undantag för varmgarage. ABtempB är vanligen större än

BOA+LOA.

127

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

flerbostadshusen har enligt SCB:s statistik ”annan uppvärmning”. I detta ingår t.ex. gas och primär uppvärmning med värmepump. Observera att hushålls- och fastighetsel ingår i de värden som presenteras i figur 5.4.

5.2.4Lokaler

Lokalbyggnader indelas av SCB i elva kategorier. Många byggnader innehåller verksamhet ur flera olika kategorier, t.ex. kontor och bostäder. Byggnadens klassning avgörs av den verksamhet som utgör störst andel av dess area. SCB:s elva lokalkategorier är:

•Bostäder

•Hotell och restaurang

•Kontor

•Butik och lager

•Vård

•Skolor

•Kyrkor

•Samlingslokaler inkl teatrar och biograferTPF15FPT

•Sport- och badanläggningar

•VarmgarageTPF16FPT

•Övriga lokaler

Enligt SCB:s statistik var den totala lokalarean 144 miljoner kvadrat- meterTPF17FPT år 2005 fördelad på cirka 53 000 fastigheterTPF18FPT. Kontor och skolor är de två största lokalkategorierna med vardera cirka en fjärdedel av den sammanlagda lokalarean. De största ägarna till lokaler är aktiebolag (41 procent) och kommuner (27 procent). Sammantaget äger den offentliga sektorn (stat, kommuner och landsting) cirka två femtedelar av den totala lokalarean.

15TP PT Kategorin teatrar och biografer var tidigare en egen kategori, men har slagits samman med övriga samlingslokaler från och med 2001.

16TP PT Varmgarage ingick tidigare i kategorin övriga lokaler.

17TP PT Arean anges i SCB:s statistik i uthyrningsbar area Lokalarea (LOA) respektive boarea (BOA). Boverkets nya byggregler baseras på AtempB B som innefattar all area i en byggnad som är uppvärmd till minst 10 ºC, med undantag för varmgarage. AtempB B är vanligen större än LOA + BOA.

18TP PT Många fastigheter omfattar mer än en byggnad.

128

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Totalt var den genomsnittliga slutliga energianvändningen för åren 2001 2005 för uppvärmning och tappvarmvatten i lokal- sektorn cirka 23 TWh. Utöver energianvändning för uppvärmning och tappvarmvatten tillkommer cirka 10 TWh el för fastighetsdrift och cirka 9,5 TWh verksamhetsel. Lokalsektorns elanvändning har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Kunskapsunderlaget om användning av verksamhetsel fördelat på ändamålTPF19FPT har tidigare varit starkt begränsat, men Energimyndighetens projekt STIL2 kommer att bidra till en successiv uppbyggnad av denna kunskapTPF20FPT. Inom STIL2-projektet ska alla lokalkategoriers fastighets- och verksamhetsel kartläggas under en sexårsperiod. Hittills har elanvändningen för kontor och förvaltningsbyggnader, skolor samt vårdbyggnader kartlagts.

Fjärrvärme är den dominerande uppvärmningsformen i lokal- sektorn. Nästan tre femtedelar av alla svenska lokaler värms med fjärrvärme. Därefter kommer elvärme med cirka 7 procent, och oljeuppvärmning med cirka 4 procent. De resterande cirka 30 pro- centen är fördelade på mindre poster med biobränsle, värmepumpar och olika typer av kombinationer av de olika energislagen.

19TP PT Till exempel belysning, ventilation och kyla.

20TP PT Energimyndighetens studie STIL2 (Statistik i lokaler 2) som ingår i myndighetens stora satsning på förbättrad energistatistik för bebyggelsen kartlägger energianvändningen i lokaler. Studiens fokus ligger på elanvändning. Mer underlag om studien finns på Energi- myndighetens hemsida, www.energimyndigheten.se. Rapporter och hela inventeringsunder- laget från bl.a. delstudierna om kontor, kolor och vårdbyggnader kan laddas ned från hem- sidan.

129

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Figur 5.5

Fördelningen av slutlig energianvändning för lokalsektorn, inklusive fastighets- och verksamhetsel (genomsnittliga värden för 2001 2005)

Olja

Fjärrvärme

Elvärme exkl. verksamhetsel

15 Biobränsle

Gas

Fastighetsel

Verksamhetsel

0,5 4

0,5

Källa: Energistatistik för lokaler 2005, Statistiska meddelanden EN 16 SM 0603, SCB.

5.2.5Areella näringar

De areella näringarna omfattar jord- och skogsbruk samt fiske. Den slutliga energianvändningen i denna kategori uppgick i genomsnitt under perioden 2001 2005 till cirka 9 TWh. Det dominerande energislaget inom de areella näringarna är oljeprodukter som stod för cirka 7 TWh per år. Av detta utgjordes cirka 5 TWh per år av dieselolja. Elanvändningen i de areella näringarna uppgår till cirka 1,5 TWh per år. Fördelningen mellan de olika energibärarna fram- går av figur 5.6.

130

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Figur 5.6 De areella näringarnas slutliga energianvändning, fördelat mellan olika energislag (genomsnitt för perioden 2001 2005)

1 0,4

0,1

0,3

Biobränsle

Oljeprodukter

Naturgas

Fjärrvärme

Källa: Energiläget 2007, Energimyndigheten.

5.2.6Övrig service

I övrig service inkluderas byggsektorn, gatu- och vägbelysning, avlopps- och reningsverk samt el- och vattenverk. Den slutliga energianvändningen i denna kategori uppgick i genomsnitt under åren 2001 2005 till cirka 7 TWh per år. Den största enskilda posten i denna sektor var ång- och hetvattensförsörjning i energiproduk- tionsanläggningar, med en årlig slutlig energianvändning på cirka 4 TWh. Gatu- och vägbelysning respektive byggnads- och anlägg- ningsverksamhet använde vardera årligen cirka 1 TWh slutlig energi. Fördelningen framgår av tabell 5.1.

131

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Tabell 5.1 Energianvändningens fördelning i sektorn övrig service, TWh/år. Slutlig energianvändning.

Övrig service	TWh/år
Gasförsörjning	0,1
21	3,7
EnergiproduktionTPF FPT	3,7
Gatu- och vägbelysning	0,9
Vattenverk	0,6
Avloppsrening, avfallshantering och renhållning	0,7
Byggnads- och anläggningsverksamhet	0,8

Totalt	6,8

Källa: Energimyndigheten och SCB.

5.3Hittills uppnådda effektiviseringar i sektorn bostäder och service m.m., 1991 2005

Som tidigare har beskrivits får medlemsstaterna enligt direktivet tillgodoräkna sig effekten av sådana styrmedel och effektivi- seringsåtgärder som har introducerats från 1995 (i vissa fall från 1991). Detta gäller under förutsättning att effekten av åtgärderna fortfarande kvarstår år 2016. Skatt på energi är, som beskrivs i kapitel 3, ett centralt energipolitiskt styrmedel i Sverige. Utöver energiskatterna har ett antal riktade styrmedel använts, vilka har lett till att en lång rad effektiviseringsåtgärder som uppfyller direktivets krav har vidtagits.

Energimyndigheten har våren 2007 på uppdrag av regeringen redovisat beräkningar av energieffektiviseringseffekter av åtgärder som genomförts under åren 1991 2005. Dessa bedömningar redo- visas i Energimyndighetens rapport ER 2007:21.TPF22FPT Energimyndig- heten har också på utredningens uppdrag genomfört vissa kom- pletterande beräkningar av nyligen beslutade styrmedel.

Utvärdering av effekten av hittills genomförda åtgärder ska enligt direktivet ske med en kombination av så kallade bottom-up metoder och top-down metoder. Val av metod för beräkning och bedömning av olika styrmedels- och åtgärdseffekt har skett i enlig- het med detta. Utvärderingsmetoderna varierar därmed beroende

21TP PT Ång- och hetvattensförsörjning m.m. Fördelas på 1,7 TWh per år för värmeverksdrift och 2,1 TWh per år för elpannor och värmepumpar i fjärrvärmeproduktion.

22TP PT Energimyndigheten, Effektivare energianvändning – Beräkning av uppnådda effekter mellan åren 1991 till 2005 och förväntade effekter av nyligen beslutade styrmedel för effektivare energianvändning fram till 2016, ER 2007:21.

132

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

på vilken typ av åtgärd som avses. Vid valen av utvärderings- metoder har strävan varit att undvika dubbelräkning av åtgärders effekter.

En bottom-up beräkningsmetod utgår från individuella observa- tioner, och innebär att de energibesparingar som erhålls genom att vidta en särskild åtgärd för förbättrad energieffektivitet mäts eller beräknas i kilowattimmar eller motsvarande fysikaliska enhet. Där- efter summeras dessa beräknade eller uppmätta energibesparingar som följer av andra särskilda åtgärder för förbättrad energi- effektivitet. En top-down beräkningsmetod utmärks av att den utgår från aggregerade data såsom t.ex. offentlig statistik. I prak- tiken innebär det svårigheter att utvärdera åtgärders effekter både med bottom-up metoder och med top-down metoder. För bottom-up metoder är ett av de främsta problemen att erforderliga statistiska data ofta saknas. Detta gäller i all synnerhet om åtgärdernas indirekta effekter, ”spridningseffekter” ska utvärderas För top-down utvärderingar är ett av de främsta utvärderings- problemen att de bedömda resultaten är på aggregerad nivå och att det därmed är svårt att urskilja vilken effekt enskilda åtgärder eller styrmedel har.

Gränsdragningen mellan bottom-up och top-down metoder är inte alltid lätt att göra, eftersom officiell statistik i förlängningen är en sammanställning av individuella observationer. Direktivet anger att kommissionen ska, med hjälp av en föreskrivande kommitté, utarbeta en harmoniserad beräkningsmodell som använder en kombination av top-down och bottom-up beräkningsmetoder. Kommittén har ännu inte fastställt någon sådan metod. Utred- ningen kommer att återkomma till frågan om harmoniserad beräk- ningsmodell och om eventuellt behov av ytterligare utveckling av utvärderingsmetoder i sitt slutbetänkande.

Den beskrivning som lämnas nedan för sektorn bostäder och service m.m. av hittills uppnådda effekter och bedömda effekter till år 2016 av nyligen beslutade styrmedel baseras huvudsakligen på Energimyndighetens bedömningar. Den åtgärdsbaserade top-down utvärderingen baseras på konsultföretaget Profus beräkningar. En kortfattad beskrivning av bedömningarna lämnas i det följande.

Beskrivningen i detta kapitel är avsedd att ge en bedömning av den energieffektivisering som skett som följd av styrmedel. En viss del av den energieffektivisering som skett autonomt, eller som skulle ha skett även utan energiskatter eller andra styrmedel kan indirekt ha räknats med i dessa bedömningar eftersom många

133

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

utvärderingsmetoder inte kan särskilja den autonoma utvecklingen från den styrmedelsdrivna.

Vid beräkning av hittills uppnådda effekter har åtgärdernas effektiviseringslivslängder bedömts. I stora delar överensstämmer dessa bedömda livslängder med de effektiviseringslivslängder som anges i CWA 27.TPF23FPT Dock har i ett antal fall använts andra livs- längder baserade på specifika förhållanden för Sverige. CWA 27 saknar formell status i förhållande till direktivet, och frågan om åtgärders effektiviseringslivslängd har ännu inte förts upp till for- mell behandling i den föreskrivande kommittén.

5.3.1Konverteringar av uppvärmningssystem m.m., åtgärdsorienterad top-down analys

Under perioden 1995 till 2005 har det i Sverige skett ett betydande antal konverteringar och effektiviseringar av uppvärmningssystem för byggnader. Det finns en rad olika drivkrafter bakom dessa förändringar. Stigande priser på el och olja, en successivt ökande skatt på energin, investeringsbidrag för fjärrvärme, riktade styr- medel, teknikupphandlingar, konverteringsbidrag för småhus, informationsinsatser m.m. bedöms ha lett till merparten av dessa åtgärder.

Energimyndigheten har med hjälp av konsultföretaget Profu utvärderat effekterna av de konverteringsåtgärder för byggnaders uppvärmningssystem som skett under perioden. Beräkningarna omfattar förändringar mellan åren 1995 och 2004. Utvärderingen har genomförts i form av en så kallad åtgärdsbaserad top-down analys, och omfattar småhus, flerbostadshus samt lokaler.

Direktivet (2006/32/EG) anger att effektiviseringen ska nor- maliseras vad avser yttre förändringar, och avse effektivisering som utförts för 1995 års kvarstående bestånd. Därför har i beräkningarna uteslutits dels all nybebyggelse under åren 1996–2004, dels den bebyggelse som fanns 1995 men som inte ingår i beståndet år 2005 på grund av rivning eller andra avgångar.TPF24FPT Beskrivningen av läget år 1995 avser således samma bestånd av byggnader som läget år 2005,

23TP PT CWA 27, 2007. Saving lifetimes of energy efficiency improvement measures in bottom-up calculations Final CWA draft (CEN WS27). CWA står för Common Workshop Agree- ment, och används inom det Europeiska standardiseringsarbetet när ett snabbt resultat erfordras. Vanligen tar det cirka åtta månader att ta fram en CWA, medan processen att ta fram en fullständig standardiseringsprocess för dokument ofta sträcker sig över tre år.

24TP PT T.ex. småhus som varit permanentbebodda men blivit fritidshus.

134

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

och visar vad som hänt dessa i form av konverteringar eller andra åtgärder.

Utvärderingsmetoden utgår från en specifik åtgärd och söker via den nationella statistiken beräkna den uppkomna energieffektivi- seringen. I resultatet ingår därmed effekterna av alla styrmedel som funnits under den aktuella tidsperioden, liksom eventuella sprid- ningseffekter av desamma och spontana åtgärder.TPF25FPT Metoden förut- sätter att det finns statistik om vilka konverteringsåtgärder som genomförts, liksom från respektive till vilket energislag konver- teringarna sker. Utvärderingsmetoden kan göras till en låg kostnad, men den förutsätter att uppgifter för alla typer av effektiviserings- åtgärder som genomförs följs upp via årliga inrapporteringar till den nationella statistiken. Utvärderingen omfattar effektiviseringen i form av följande förändringar i småhus, flerbostadshus och lokaler:

•Byggnadernas nettovärmebehov (t.ex. förbättrat klimatskal)

•Konverteringar exklusive förbättringar av verkningsgrad (mixen mellan olika uppvärmningssätt har ändrats)

•Förbättrad verkningsgrad vid individuell uppvärmning (inklu- derar även konvertering till värmepumpar), samt

•Effektivisering uppnådd i förändrad infrastruktur (t.ex. över- gång till fjärrvärme).

Beräkningsförutsättningar

I beräkningarna beskrivs den totala summan av alla konverterings- åtgärder genom fördelning på uppvärmningssätt år 1995 respektive år 2004 i den officiella nationella energistatistiken från SCB. Detta ger en totalbild av nettoförändringen per uppvärmningssätt. Det går dock inte att i detalj utläsa från vilka tidigare uppvärmningssätt som ökningar eller minskningar skett. I det ideala fallet skulle effekten av konverteringsåtgärderna ha beräknats som den acku- mulerade summan av de enskilda byggnadernas byten av uppvärm- ningssätt över åren. Exempelvis hur många byggnader som år efter år anslutits till fjärrvärme, och från vilka föregående uppvärmnings- sätt. Att på så sätt skaffa en totalbild av alla enskilda byggnaders byten är dock svårt, tidskrävande och mycket kostsamt.

25TP PT Med spridningseffekter menas de indirekta effekter som ett styrmedel kan leda till.

135

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Profu har tagit fram en detaljerad beskrivning av byggnads- beståndet, dess slutliga energianvändning och fördelning på olika energibärare. Därefter har de beräknat minskad slutlig energi- användning och minskad primär energianvändning. I den primära energianvändningen används de av utredningen framtagna vikt- ningsfaktorerna.TPF26FPT

Den beskrivning av byggnadsstocken, som används för beräk- ningen, dess uppvärmningssystem och dess energianvändning har SCB:s energistatistik som utgångspunkt och målvärden. Basen är SCB:s årliga undersökningar av energianvändning och bestånd av småhus, flerbostadshus och lokaler. Detta är en väl etablerad och övervakad statistik, med god jämförbarhet över åren. På vissa punkter räcker dock inte SCB-statistiken till för de aktuella beräk- ningarna. Det gäller främst värmepumparnas antal och använd- ningssätt. För värmepumparna har Profu gjort kompletteringar främst baserat på försäljningsstatistik.

SCB:s undersökningar för småhus, flerbostadshus respektive lokaler täcker merparten av byggnadsbeståndet. För att täcka hela beståndet gör SCB årligen en sammanfattningsrapport där be- ståndet i totala termer räknas upp. Där görs också totalberäkningar av den slutliga energianvändningen för uppvärmning fördelad på el, fjärrvärme, olja, biobränslen och gas. Profus beräkning bygger på SCB:s detaljvärden med följande omräkningar.

•Småhus på jordbruk har lagts till med totalsiffror enligt summe- ringsrapporten och med detaljfördelning på uppvärmningssätt och bränslen enligt närmast undersökta år.

•Nybebyggelse under perioden 1995–2004 har dragits ifrån.

•Den bebyggelse som fanns år 1995 men som avgått till år 2004 har dragits ifrån för att få fram 1995 års kvarstående bestånd. Det finns inget underlag om hur denna avgång fördelas på upp- värmningssätt. Profu har antagit att avgången sker propor- tionellt över hela beståndet, dock har t.ex. småhus med fjärr- värme eller gas antagits inte avgå.

Profu har normalårskorrigerat uppgifterna om slutlig energi- användning. Därefter har de fördelat den slutliga energianvänd- ningen på olika typer av värmesystem. Motivet till att genomföra denna fördelning var att verkningsgraden/värmefaktorn skiljer sig mellan t.ex. kombipanna och ren oljepanna, eller mellan el till en

26TP PT Viktningsfaktorerna presenteras i kapitel 4.3 samt i bilaga 4.

136

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

värmepump och el till en elradiator. Uppdelningen är gjord för olja, biobränslen och el enligt följande:

•Olja som eldas i

oljepanna

kombipanna

•Biobränslen som eldas i

vedpanna

kombipanna

övrig eldning (såsom braskamin, öppen spis)

•El som går till

direktel

elpanna (även elpatron o liknande)

berg-, sjö- och jordvärmepump (el till kompressorn)

uteluftvärmepump (el till kompressorn)

luft-luftvärmepump (el till kompressorn)

frånluftsvärmepump (el till kompressorn)

Uppdelningen av olja och biobränslen på olika panntyper framgår väl av SCB:s material. Uppdelningen av tillförd el för uppvärmning är däremot svårare i fall med kombinationer eller värmepump. Osäkerhet finns på flera punkter. Det avdrag för hushållsel som SCB gör är osäkert. Återstående el för uppvärmning är svår att fördela säkert på t.ex. kompressor-el till värmepumpen och spets- ning med el. Här har schabloner använts, som t.ex. att hus med bergvärmepump får 90 procent av årsenergin via värmepumpen medan 10 procent av elanvändningen bedöms vara så kallad elspets.

Notera att elen till värmepumparna avser el till enbart kom- pressorn. Den kompletterande energi som behövs i t.ex. ett hus med uteluftvärmepump återfinns under vattenburen el (elpatron) eller oljepanna (vissa hus antas ha kvar gamla oljepannan som spets).

Värmepumpar

Profu har utnyttjat SCB-statistikens totaluppgifter om värme- pumpar och jämfört dessa siffror med försäljningsstatistik från SVEP. Beräkningen av antalet värmepumpar av olika typer samt förändringarna 1995 till 2004 sammanfattas i tabell 5.2. Tabellen

137

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

avser att ge en totalöversikt. Nybebyggelse och värmepumpar i den under perioden 1996 2004 ingår inte i de följande beräkningarna.

Tabell 5.2 Antal värmepumpar 1995 2004, ungefärliga värden

	Stock	Nettoökning i	Installerat i	Stock
	1995	befintlig	nybyggda	2004
		bebyggelse	1996 2004
Småhus
Sjö-, jord- och	29 000	164 000	200	193 200
bergvärmepumpar
Uteluft-vattenvärmepumpar	80 000	5 800	200	86 000
Luft-luftvärmepumpar	0	65 000	0	65 000
Frånluftsvärmepumpar	89 000	5 000	44 000	138 000
Flerbostadshus
Sjö-, jord- och	4 300	2 400	1 000	7 700
bergvärmepumpar
Uteluft-vattenvärmepumpar	1 500	600	500	2 600
Luft-luftvärmepumpar	0	0	0	0
Frånluftsvärmepumpar	3 200	1 000	1 500	5 700
Lokalbyggnader
Sjö-, jord- och	900	2 200	1 000	4 100
bergvärmepumpar
Uteluft-vattenvärmepumpar	300	600	500	1 400
Luft-luftvärmepumpar	0	0	0	0
Frånluftsvärmepumpar	500	900	900	2 300

Källa: Konsultföretaget Profu.

Tabellvärdena avser totalt antal installerade värmepumpar, oavsett om de svarar för huvudsaklig uppvärmning eller ej. Uppgifterna för år 1995 baseras på SCB:s energistatistik.TPF27FPT I övrigt fördelades inte värmepumpar på typer i SCB:s redovisning. Tabellens indelning på sjö-, jord- och bergvärmepumpar respektive uteluft-vattenvärme- pumpar är en skattning baserad på bl.a. försäljningsstatistik. För år 2004 har antalet frånluftsvärmepumpar beräknats från 1995 års uppgift med tillägg av skattade nettoförändringar i befintlig bebyggelse samt i nybebyggelse enligt Energimyndighetens enkät till småhustillverkare. Totaluppgiften för övriga värmepumpar kommer från SCB, men fördelningen på bergvärme, luft-luft etc. är beräknad med hjälp av försäljningsstatistik. Hur mycket av änd-

27TP PT Antalet frånluftsvärmepumpar kommer från den speciella frågan under rubrik Ventilation, som ställdes då.

138

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

ringen under perioden 1995 2004 som hänför sig till nybyggda småhus är i denna tabell baserat på en enkät till småhustillverkare. Fördelningen på befintligt respektive nybyggt byggnadsbestånd under perioden 1995 2004 är i övrigt en ren bedömning.

Resultat

Småhus

Beräkningarna visar att konverteringar m.m. i småhus under perioden 1995 2004 har lett till en effektivisering på 5,9 TWh slut- lig energi per år, respektive 8,9 TWh primär energi. Nettovärme- behovet i småhusen har dock ökat med cirka 0,4 TWh slutlig energi respektive 0,8 TWh primär energi under perioden. Den slutliga energianvändningen för uppvärmning och varmvatten i småhus har således minskat med 5,5 TWh under åren 1995 2004. Mot- svarande minskning av primär energianvändningen för småhusens var 8,1 TWh.

Tabell 5.3 Förändrad slutlig energianvändning mellan 1995–2004 i små- husbebyggelsen. Fördelat på olika komponenter, TWh. (Negativt värde motsvarar minskad energianvändning). 90 procent av denna effekt bedöms kunna tillgodogöras såväl år 2010 som år 2016.

Förändring	Slutlig energi-	Primär energi
	användning [TWh]	användning [TWh]

Förändring av husens nettovärmebehov	0,4	0,8
Konverteringar exkl. förbättringar av verkningsgrad	-4,6	-7,1
Ändrade verkningsgrader i husen	-1,4	-1,8
Summa minskad energianvändning 1995 2004	-5,5	-8,1

Källa: Konsultföretaget Profu.

Tänkbara orsaker till det beräknade ökade nettovärmebehovet i småhusen är ökad innetemperatur och ökad användning av tapp- varmvatten. Minskningen i slutlig energianvändning och primär energianvändning beror främst på konverteringar, elen utnyttjas effektivare genom de värmepumpar som installerats. Ändrad mix mellan uppvärmningssätt är den helt dominerande förklaringen.

139

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Flerbostadshus

Beräknarna visar att konverteringar m.m. i flerbostadshus under perioden 1995 2004 har lett till en effektivisering på 2,1 TWh slutlig energi, motsvarande effektivisering i primär energianvänd- ning var 3,1 TWh. Nettovärmebehovet har ökat även i flerbostads- husen, med cirka 0,7 TWh slutlig energi respektive 0,8 TWh primär energianvändning under perioden. Den slutliga energianvändningen för uppvärmning och varmvatten i flerbostadshus har minskat med 1,4 TWh under åren 1995 2004. Det motsvaras av en minskad primär energianvändning för flerbostadshusens på 2,3 TWh.

Tabell 5.4 Förändrad slutlig energianvändning mellan 1995–2004 i fler- bostadshusbebyggelsen. Fördelat på olika komponenter, TWh. (Negativt värde motsvarar minskad energianvändning). 90 pro- cent av denna effekt bedöms kunna tillgodogöras såväl år 2010 som år 2016.

Förändring	Slutlig energi-	Primär energi
	användning [TWh]	användning [TWh]

Förändring av husens nettovärmebehov	0,7	0,8
Konverteringar exkl. förbättringar av verkningsgrad	-1,9	-2,8
Ändrade verkningsgrader i husen	-0,3	-0,4
Summa minskad energianvändning 1995 2004	-1,4	-2,3

Källa: Konsultföretaget Profu.

Det ökade nettovärmebehovet i flerbostadshusen bedöms ha samma orsaker som i småhusen, ökade innetemperaturer och ökad varmvattenanvändning m.m. Effektiviseringsåtgärder har genom- förts, men beräkningarna antyder att deras inverkan inte kan uppväga ökningarna.

Minskningen i slutlig energianvändning och primär energi- användning beror framförallt på konverteringar. Fjärrvärmeanslut- ning och minskad individuell oljeeldning är de viktigaste orsakerna, men också el till värmepumpar är betydelsefull för energiminsk- ningen. Förbättrad nivå från år 1995 till år 2004 på verkningsgrader i oljepannor och på värmefaktorer beräknas ha bidragit ytterligare till effektivare energianvändning.

140

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Lokalbyggnader

Beräknarna visar att konverteringar m.m. i lokaler under perioden 1995 2004 har lett till en effektivisering på 4,5 TWh slutlig energi per år respektive 6,9 TWh primär energianvändning per år. Till skillnad från fallet med småhus och flerbostadshus har nettovärme- behovet i lokaler minskat. Minskningen är cirka 2,0 TWh slutlig energi respektive 2,8 TWh primär energianvändning för perioden. Den slutliga energianvändningen för uppvärmning och varmvatten i lokaler har minskat med 4,5 TWh under åren 1995 2004. Det motsvaras av en minskad primär energianvändning för lokalerna på 6,9 TWh.

Tabell 5.5 Förändrad slutlig energianvändning mellan 1995–2004 i lokal- byggnader. Fördelat på olika komponenter, TWh. (Negativt värde motsvarar minskad energianvändning). 90 procent av denna effekt bedöms kunna tillgodogöras såväl år 2010 som år 2016.

Förändring	Slutlig energi-	Primär energi
	användning [TWh]	användning [TWh]

Förändring av husens nettovärmebehov	-2,0	-2,8
Konverteringar exkl. förbättringar av verkningsgrad	-2,2	-3,7
Ändrade verkningsgrader i husen	-0,3	-0,4
Summa minskad energianvändning 1995 2004	-4,5	-6,9

Källa: Konsultföretaget Profu.

Liksom för andra byggnadstyper är det konverteringarna av upp- värmningssystemen som är den största orsaken till den minskade energianvändningen. Minskad individuell oljeeldning och effekti- vare el med värmepumpar är de viktigaste orsakerna.

Sammantaget resultat

Beräkningarna redovisar en sammanlagd effektivisering som bedöms kvarstå år 2016 på 12,5 TWh i slutlig energianvändning.TPF28FPT Med utredningens viktningsfaktorer är minskningen 19,0 TWh. I denna effektivisering ingår också spontana åtgärder. Chalmers

28TP PT Den totala beräknade minskningen av slutliga energianvändningen är 11,4 TWh. Med det ökade nettovärmebehov i byggnaderna som beräknats inträffa under perioden innebär det att en effektivisering på 12,5 TWh.

141

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

EnergiCentrum bedömer i en studie genomförd på uppdrag av Boverket att cirka 10 procent av effektiviseringsåtgärderna kan antas ske spontant utan styrmedel.TPF29FPT Utredningen gör därför bedömningen att cirka 11,2 TWh slutlig energianvändning kan tillgodoräknas i måluppfyllelsen både år 2010 och år 2016. Mot- svarande minskning av den primära energianvändningen var cirka 17,1 TWh med utredningens viktningsfaktorer.

Tabell 5.6 Förändrad slutlig energianvändning mellan 1995–2004 för- delade på olika komponenter, TWh. (Negativt värde motsvarar minskad energianvändning). 90 procent av den beräknade effektiviseringen bedöms kunna tillgodogöras såväl år 2010 som år 2016.

	Småhus	Flerbostads-	Lokal-	Summa
	[TWh]	hus	byggnader	förändrad
		[TWh]	[TWh]	energianv.
				[TWh]
Förändring av husens	0,4	0,7	-2,0	-0,8
30
nettovärmebehovTPF FPT
Konverteringar exkl.	-4,6	-1,9	-2,2	-8,6
förbättringar av
verkningsgrad
Ändrade verkningsgrader i	-1,4	-0,3	-0,3	-1,9
husen
Summa minskad energi-	-5,5	-1,4	-4,5	-11,4
användning 1995 2004

Källa: Konsultföretaget Profu.

29TP PT Åtgärder för ökad energieffektivisering i bebyggelse, Report CEC 2005:1.

30TP PT Det faktum att det specifika nettovärmebehovet i småhusen och flerbostadshusen har ökat något kan ha flera anledningar, t.ex. ökad innetemperatur, ökad vädring, sämre underhåll av installationer och ökad varmvattenanvändning. Det är dock inte möjligt att utan omfattande och kostsamma utvärderingar avgöra vilka dessa orsaker är.

142

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Tabell 5.7 Förändrad primär energianvändning mellan 1995–2004 fördelade på olika komponenter, TWh. Utredningens viktningsfaktorer är använda. (Negativt värde motsvarar minskad energianvändning). 90 procent av den beräknade effektiviseringen bedöms kunna tillgodogöras såväl år 2010 som år 2016.

	Småhus	Flerbostads-	Lokal-	Summa
	[TWh]	hus	byggnader	förändrad
		[TWh]	[TWh]	energianv.
				[TWh]
Förändring av husens	0,8	0,8	-2,8	-1,2
31
nettovärmebehovTPF FPT
Konverteringar exkl.	-7,1	-2,8	-3,7	-13,5
förbättringar av
verkningsgrad
Ändrade verkningsgrader i	-1,8	-0,4	-0,4	-2,,6
husen
Summa minskad energi-	-8,1	-2,3	-6,9	-17,4
användning 1995 2004

Källa: Konsultföretaget Profu.

5.3.2Energi- och koldioxidskatternas inverkan på energianvändning i bebyggelsen

Skatt på energi är, som beskrivs i kapitel 3 och bilaga 3, ett centralt energipolitiskt styrmedel i Sverige. För energianvändningsområdet är skatternas målsättning att bidra till effektivare energianvändning, främja användningen av biobränslen, skapa drivkrafter för att minska miljöbelastningen samt skapa förutsättningar för inhemsk produktion av el.

För sektorn bostäder och service m.m. omfattar dagens energi- beskattning tre olika punktskatter som tas ut på energiprodukter: energiskatt, koldioxidskatt samt svavelskatt. Dessutom tas mer- värdesskatt ut på all energianvändning och energiskatter. Samman- lagt var de statsfinansiella intäkterna av energiskatterna år 2006 cirka 67 miljarder kronor.

Utredningen har gett Dr Joyce Dargay vid University of Leeds i uppdrag att genomföra en utvärdering av skatternas betydelse för effektivare energianvändning med hjälp av ekonometriska analyser. Bedömningarna för bebyggelsen baseras på underlag om de svenska energiskatterna, statistik över användningen av fjärrvärme, el och

31TP PT Se fotnot 32.

143

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

bränslen för uppvärmning i sektorn samt användning av hushållsel i småhus och flerbostadshus. Resultatet av Dr Dargays ekono- metriska beräkningar visar att energiskatterna under perioden 1991 2016 har bidragit till en effektivare slutlig användning av energi för uppvärmningsändamål samt hushålls-, fastighets- och verksamhetsel om minst 3,4 TWh år 2016.TPF32FPT Det motsvarar cirka 6,7 TWh primär energianvändning med de av utredningen använda viktningsfaktorerna. Utredningen gör, baserat på Dr Dargays analyser, bedömningen att cirka sextio procent av denna effek- tivisering har kommit till stånd under perioden 1991 2005.

Dr Dargays beräkningar visar att energiskatten är ett viktigt styrmedel för energieffektivisering inom bebyggelsen, men att den inte som i transportsektorn som enskilt styrmedel står för merparten av den effektivisering som ägt rum under perioden.

Utredningen gör bedömningen att den effektivisering som ägt rum till följd av punktskatter och mervärdesskatt på energianvänd- ning inom bebyggelsen för perioden 1991 2005 ingår som en del av den totala energieffektivisering som redovisas i de åtgärdsbaserade top-down beräkningarna i avsnitt 5.3.1 respektive för vitvaror i avsnitt 5.3.7. Skatternas bidrag till effektivisering redovisas därför inte separat i sammanställningen i avsnitt 5.3.10.

5.3.31997 års kortsiktiga energipolitiska program

1997 års energipolitiska åtgärder i det så kallade kortsiktiga pro- grammet omfattar stöd för konvertering av eluppvärmning till fjärrvärme eller individuell bränsleeldning, stöd till solvärme- installation samt stöd till effektminskande åtgärder.TPF33FPT Dessa åtgärder har bidragit till en effektivare energianvändning i bostäder och lokaler, och har en effektiviseringslivslängd som sträcker sig förbi år 2016. Effekten av åtgärderna kan således inkluderas i beräkningen av måluppfyllelsen år 2016. För att undvika dubbelräk- ning i resultatsammanställningen har dock kvantifieringen av effekten av 1997 års energipolitiska program inte specificerats här. Programmets uppnådda effektivisering har istället bedömts genom en åtgärdsorienterad top-down analys av alla konverteringsåtgärder

32TP PT Joyce Dargay, Effects of taxation on energy efficiency. Report to Energieffektiviserings- utredningen. Institute of Transport Studies, University of Leeds. February 2008.

33TP PT En mer detaljerad beskrivning av programmets innehåll och dess effekter har lämnats av Energimyndigheten i rapporten ER 2007:21.

144

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

mellan åren 1995 och 2004, se avsnitt 5.3.1. Resultaten av den analysen återfinns i resultatsammanställningen i avsnitt 5.3.10.

5.3.4Teknikupphandling och beställargrupper

Teknikupphandling har tillämpats som ett statligt styrmedel i Sverige för att stimulera utveckling och marknadsintroduktion av ny energieffektiv teknik sedan år 1990. Energimyndigheten och NUTEK har genomfört ett femtiotal teknikupphandlingar på energiområdet mellan åren 1990 och 2005 för att främja och påskynda utvecklingen av ny teknik.TPF34FPT Merparten av upphand- lingarna handlar om effektiv energianvändning.

För genomförandet av en teknikupphandling stödjer Energi- myndigheten så kallade beställargrupper. Idag finns fyra mer eller mindre permanenta beställargrupper som Energimyndigheten sam- arbetar med.TPF35FPT Beställargrupperna fungerar som kravställare och potentiella beställare av den teknikupphandlade produkten.

En teknikupphandlings främsta funktion är att påskynda teknik- utveckling och tidigarelägga marknadsintroduktion av energieffek- tiva produkter. Energieffektiviseringseffekten från teknikupphand- lingar sker över långa tidsperioder och innehåller både direkta och indirekta energieffektiviseringseffekter, vilka båda bidrar till effektivare energianvändning. De hittills genomförda teknikupp- handlingarna omfattar energianvändande komponenter, produkter, processer eller system, och effekterna kommer från ett stort antal enstaka objekt fördelade över hela marknaden och landet. Eftersom en utvärdering av effekterna av en teknikupphandling kräver till- gång till och insamling av stora mängder information är denna utvärdering särskilt utmanande jämfört med till exempel projekt inom energiproduktionsområdet, där effekten av ett projekt kan relateras till avsevärt färre objekt.

Energimyndigheten har i sin rapport ER 2007:21 valt att redo- visa resultat från utvärderingen av tio genomförda teknikupp- handlingar som de bedömdes har betydelse för uppnådd energi- effektivisering. Utredningen har gjort bedömningen att Energi-

34TP PT I skriften Energimyndighetens teknikupphandlingar (ET2006:08) redovisas en förteckning över alla teknikupphandlingar som Energimyndigheten och Nutek genomfört mellan åren 1990 2005, se www.energimyndigheten.se

35TP PT Beställargruppen bostäder (Bebo), www.bebostad.se, beställargruppen lokaler (Belok), www.belok.se, Villaägarna (Nätverk Småhus) samt Livsmedelshandeln, www.energimyndigheten.se

145

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

myndighetens antaganden om återstående effekt av de nio teknik- upphandlingarna är väl konservativ, och i viss mån justerat beräkningar med avseende på detta. Den energieffektivisering som uppnåtts med hjälp av de tio teknikupphandlingarna framgår av tabell 5.8.

Det bör poängteras att det inte bara är de här nämnda teknik- upphandlingarna som har lett till effektivare energianvändning. Den stora merparten av det femtiotal teknikupphandlingar som har genomförts i Sverige har lett till såväl direkta som indirekta energieffektiviserande effekter. I många fall har teknikupphand- lingarna lett till en halvering av den upphandlade produktens eller systemets energianvändning. Utredningen har dock endast haft tillgång till utvärderingar av de tio teknikupphandlingar som nämns i tabell 5.8.

Tabell 5.8 Sammanställning över bedömda direkta effekter av 10 stycken genomförda teknikupphandlingar, TWh

	TU	Avslutnings-	Besp.	Årlig e-eff		E-eff som kvarstår 2010			E-eff som kvarstår 2016
	TU	år	livslängd	slutlig	primär		slutlig	primär		slutlig	primär
		år	livslängd	slutlig	primär		slutlig	primär		slutlig	primär
	Värmepumpar	1995/1996	>20	1,36	1,80	hela	1,36	1,80	hela	1,36	1,80
	Motorer	1998	8	0	0	inget	0	0	inget	0	0
	Kyldiskar	1996	8	0,22	0,55	halva	0,11	0,27	halva	0,11	0,27
36		1999	17	0,004	0,005	hela	0,004	0,005	hela	0,004	0,005
	FTXTPF FPT	1999	17	0,004	0,005	hela	0,004	0,005	hela	0,004	0,005
	Ind. värme-	1999	2	-	-	hela	-	-	hela	-	-
	mätning
37		2006	10	0,001	0,002	hela	0,001	0,002	hela	0,001	0,002
	SÖTPF FPT	2006	10	0,001	0,002	hela	0,001	0,002	hela	0,001	0,002
	Närvarogivare	1996	10	0,003	0,008	75 %	0,002	0,006	halva	0,002	0,004
	Kopiatorer	1999	3	0,005	0,012	inget	0	0	inget	0	0
	Tappvatten-	2002/2003	15	0,02	0,03	hela	0,02	0,03	hela	0,02	0,03
	armaturer
	Kyl/frys	2001/2003	15	0,001	0,003	hela	0,001	0,003	hela	0,001	0,003
	Summa			1,6	2,4		1,5	2,1		1,5	2,1
	[TWh/år]
	Summa exkl VP		0,25	0,61		0,14	0,32		0,14	0,32
	[TWh/år]

Källa: Energimyndigheten.

36TP PT FTX-upphandlingen avsåg energieffektiva ventilationssystem för från- och tilluft med värmeåtervinning.

37TP PT SÖ avser teknikupphandling av intelligenta styr- och övervakningssystem.

146

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Av tabell 5.8 framgår att värmepumpsupphandlingen är den av de tio här redovisade teknikupphandlingarna som har lett till störst energieffektivisering. Denna teknikupphandling beräknas ha en kvarvarande direkt effekt år 2016 om cirka 1,4 TWh.TPF38FPT Med direkt effekt menas den minskade slutliga energianvändning som direkt kan härledas till att teknikupphandlingen genomfördes. Till detta ska läggas de spridningseffekter, även kallat indirekta effekter, som projektet har lett till. Med detta avses till exempel att fler tillverkare har inspirerats av teknikupphandlingen till att utveckla och marknadsföra produkter med samma eller bättre prestanda som de vinnande produkterna. Men också att andra aktörer som, i fallet med värmepumpar, till exempel VVS-installatörer mer aktivt verkar för en ökad användning av energieffektiva värmepumpar.TPF39FPT

Den samlade årliga effekten av de nio övriga här redovisade teknikupphandlingarna (dvs. exklusive värmepumpar) bedöms bli cirka 250 GWh under år 2005.TPF40FPT Flera av dessa upphandlingar har slutförts under senare år, varför trenden inför framtida effektivi- sering bör vara starkt ökande för många av produkterna. Detta talar för att de indirekta effekterna av dessa teknikupphandlingar borde vara betydande. Vissa av de teknikupphandlade produkterna har en kort livslängd, och det kan därför inte i nuläget med säkerhet antas att de vid nästa bytestillfälle ersätts med energieffektiva produkter. Det är dock rimligt att anta att merparten av de här presenterade teknikupphandlingarna bidrar till marknadstransformation. Utred- ningen bedömer att de kommer att bidra till minst lika stor effekt år 2010 som år 2016.

Den verkliga energieffektivisering som kvarstår år 2010 och år 2016 för de nio teknikupphandlingarna bedöms vara betydligt större än den direkta effekt som beskrivits ovan. Men spridnings- effekterna av teknikupphandlingar är, som nämnts, svåra att utvär- dera. Det beror bl.a. på bristande tillgång på försäljningsstatistik från de produkttillverkare som inte vunnit en teknikupphandling, men som tack vare teknikupphandlingen ändå har tagit fram egna produkter med motsvarande energiprestanda.

För att undvika dubbelräkning inkluderas dock inte effekten av några av de här beskrivna teknikupphandlingarna i den samman- ställning som presenteras i avsnitt 5.3.10. Den inkluderas istället i

38TP PT Det motsvarar cirka 15 procent av hela den energimängd som byggnadsanknutna värme- pumpar tog upp från omgivningen år 2005.

39TP PT Teknikupphandling som styrmedel – metodik och exempel, Energimyndigheten, 2004 40TP PT Med de av utredningen använda viktningsfaktorerna motsvarar detta 0,61 TWh.

147

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

den åtgärdsorienterade top-down analysen av effekter från åtgärder mellan åren 1995 och 2004.

5.3.5Energy Performance Contracting i offentlig sektor

Energy Performance Contracting (EPC) är en form av energitjänst som är marknadsbaserad och kan tillämpas för genomförande av besparingsfinansierad energieffektivisering och modernisering av både offentligt ägda och privata byggnader och industrier.TPF41FPT EPC är inte ett styrmedel, utan en tjänst som växer fram på marknaden, bl.a. till följd av stigande energipriser. Energimyndigheten har bidragit till informationsspridning om EPC genom projektet Forum för Energitjänster.

EPC-avtalen baseras på att ett energitjänstföretag analyserar byggnadernas eller anläggningarnas tekniska och driftmässiga status avseende åtgärdsbehov och effektiviseringsmöjligheter. Energi- tjänstleverantören ställer sedan samman resultaten till ett effektivi- serings- och/eller moderniseringsprojekt där energitjänstleveran- tören genomför åtgärder med en överenskommen garanterad lönsamhet.

Unikt för EPC är att alla projekt mäts och följs upp mycket noggrant på anläggningsnivå. Anledningen till detta är att energi- tjänstföretaget garanterar en viss energibesparing under förut- bestämda villkor och blir återbetalningsskyldig om energibespa- ringen inte uppnås.

Marknaden för Energy Performance Contracting och andra energitjänster är växande, inte minst inom den offentliga sektorn. För att ge en första uppfattning om hur stor effekt energitjänster kan ge har Energimyndigheten utvärderat uppnådd energieffektivi- sering från elva EPC-projekt som genomförts inom den offentliga sektorn mellan åren 2002 till 2005. Dessa projekt utgör endast en liten del av möjliga kommande energitjänstprojekt.

De elva projekten omfattar en rad olika åtgärder som byte av uppvärmningssystem, nytt byggnadsautomationssystem, behovs- styrd ventilation, optimering av värme och ventilationssystem, installation av värmeåtervinning, driftoptimering, optimering av belysning, vattenbesparande åtgärder, byte av fönster, tilläggsiso- lering samt utbildning av personal. Effektiviseringslivslängderna har för samtliga åtgärder, utom för optimeringsåtgärder och utbild-

41TP PT www.energimyndigheten.se, www.energitjanster.se, www.epec.se

148

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

ning av personal, bedömts vara mer än 15 år och dess effekt sträcker sig därför ända fram till 2016.

Energimyndighetens sammantagna bedömning av dessa elva projekt är att de bidrar med en effektivisering på cirka 70 GWh år 2016 (slutlig energianvändning). Utvärderingen av dessa elva projekt ger, som redan betonats, inte någon heltäckande bild av uppnådd energieffektivisering från EPC-projekt inom den offent- liga sektorn, utan visar enbart att dessa projekt kan ha betydelse för att nå direktivets besparingsmål. För att undvika risk för dubbel- räkning med resultaten från OFFROT och åtgärdsorienterade top- down beräkningar inkluderas dock inte de ovan nämnda 70 GWh i resultatsammanställningen i avsnitt 5.3.10.

5.3.6LIP

Lokala investeringsprogram (LIP) genomförs idag i mer än hälften av Sveriges kommuner. Programmet ingår i ett statligt bidrags- system, och är tillsammans med Klimatinvesteringsprogrammet (Klimp) de enskilt största miljösatsningar som gjorts med investeringsbidrag i Sverige. Båda programmen administreras av Naturvårdsverket, som samordnar bedömningen av åtgärdsförslag med Energimyndigheten, Vägverket och Boverket. Sedan starten av LIP år 1997 har de båda investeringsprogrammen resulterat i miljö- investeringar för drygt 22 miljarder kronor (därav bidrag på cirka 6 miljarder kronor) i Sveriges kommuner och företag.

LIP spänner över hela miljöområdet, från projekt för att skapa goda boendemiljöer och effektiva energisystem till lokala sats- ningar för att återskapa våtmarker och fiskevatten. Syftet med programmet är inte i första hand att nå en effektivare slutanvänd- ning av energi utan att bidra till hållbar utveckling, minska utsläppen av växthusgaser och bidra till uppfyllandet av Sveriges 16 nationella miljömål.

Beräkningar avseende energieffektivisering i bostäder och lokaler och flödande energi som solvärme visar att åtgärderna som genomförts inom LIP-programmet kommer att år 2016 bidra till en effektivare energianvändning motsvarande 0,2 TWh per år. Effekten av dessa åtgärder bedöms ingå i den åtgärdsbaserade top- down bedömning som görs i avsnitt 5.3.1, och särredovisas därför inte i sammanställningen över de tidiga åtgärdernas bedömda kvar- varande effekt år 2016.

149

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

5.3.7Energimärkning

Energimärkning är ett EU-styrmedel som regleras i ramdirektivet 92/75/EEG. Reglerna om energimärkningen finns i Sverige samlade i en lag och en förordning om märkning av hushållsapparater (SFS 1994:1774). Energimärkningen ska hjälpa konsumenter att välja energisnåla vitvaror samtidigt som tillverkarna får ett incita- ment att utveckla energieffektiva modeller. Enligt Energimyndig- hetens och Konsumentverkets undersökningar har märkningen haft avsedd effekt både vad gäller utbud och försäljning av energi- snåla hushållsapparater.TPF42FPT Konsumentverket uppskattar vidare att den genomsnittliga energianvändningen hos apparaterna har sjunkit med cirka 50 procent sedan märkningen infördes år 1995.

I Sverige har märkningen kompletterats med systematisk tillsyn hos återförsäljarna. Tillsyn har skett regelbundet sedan införandet av ramdirektivet om märkning år 1995. I detta avseende ligger Sverige i framkant inom EU. Endast Danmark, Nederländerna och Storbritannien genomför liknande kontroller regelbundet. Till- synen har i Sverige kompletterats med olika typer av infor- mationsinsatser, såväl till återförsäljare som till konsumenter.

Utredningen gör en försiktig bedömning, baserat på Energi- myndighetens och Konsumentverkets undersökningar, att märk- ningen av vitvaror under perioden 1995 2005 har lett till en effektivisering på cirka 0,3 TWh slutlig energianvändning. Det motsvarar cirka 0,8 TWh minskad primär energianvändning. Hela denna effekt bedöms kvarstå år 2016. Bedömningen baseras på ett antagande att hälften av alla svenska hushåll har valt att byta till en kyl/frys som är ett märkningssteg effektivare än de annars skulle ha valt.

5.3.8Energirådgivning

Kommunal energirådgivningen är ett informationsbaserat styr- medel som funnits i Sverige sedan 1998. Kommunerna kan ansöka om bidrag hos Energimyndigheten för att bedriva rådgivande verksamhet i den egna kommunen. Den kommunala energirådgiv- ningens främsta uppgift är att ge oberoende råd till konsumenter i energifrågor, där prioriteringen ligger på arbete för en effektivare

42TP PT Rapport Grönare Vitvaror (ET 2006:23).

150

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

energianvändning.TPF43FPT Samtliga svenska kommuner bedriver i nuläget kommunal energirådgivning i någon form. Verksamheten har hit- tills i första hand varit inriktad mot allmänheten, småföretag och organisationer. Genom en ändring i förordningen från och med 2008 kan de kommunala energirådgivarna nu också inrikta en del av sin verksamhet mot den egna kommunens verksamhet.

Kommunerna redovisar varje år till Energimyndigheten hur de har bedrivit sin energirådgivningsverksamhet, men i den redo- visningen ingår inte någon kvantitativ bedömning av energiråd- givningens effekter avseende minskad energianvändning. I stället används indikatorer som antal mottagna telefonsamtal, antalet besökare på utställningar, och liknande. Effekter av rådgivningens insatser har inte kunnat särskiljas från andra styrmedel.

5.3.9ByggaBo-dialogen

ByggaBo-dialogen är en frivillig överenskommelse som har teck- nats mellan regeringen och ett fyrtiotal olika aktörer som bygg- herrar, konsulter, fastighetsägare, banker, försäkringsbolag, kom- muner och myndigheter.TPF44FPT Dessa har tillsammans i ByggaBo- dialogen formulerat ett antal mål som man vill arbeta för att uppnå, de s.k. ByggaBo-målen. Aktörerna har skrivit under en överens- kommelse med åtaganden om konkreta insatser som de nu genom- för.

Ett av de sju ByggaBo-målen rör minskad energianvändning och lyder: ”Användningen av köpt energi i sektorn minskar med minst 30 procent till år 2025 jämfört med år 2000. Energianvändningen är lägre år 2010 än år 1995”. ByggaBo-dialogen administreras av Boverket. De ansvarar också för genomförandet av en nationell utbildningsinsats inom byggsektorn liksom uppföljning och ut- värdering av det fortgående arbetet hos aktörerna. Det finns i nuläget ingen kvantitativ redovisning av ByggaBo-dialogens effek- ter men en analys av målen pågår inom deltagarnas organisationer för att göra ByggaBo-målen mer konkreta för respektive aktör och för att möjliggöra uppföljning.

43TP PT Förordning 1997:1322.

44TP PT För mer information se www.byggabodialogen.se

151

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

5.3.10Samlad hittills uppnådd effektivisering inom bebyggelsen, resultat av bottom-up och åtgärdsorienterad top-down analys

De under åren 1991 till och med 2005 uppnådda effekterna som kan tillgodoräknas för direktivets (2006/32/EG) måluppfyllelse har beskrivits i ovanstående avsnitt. Sammantaget bedömer utred- ningen att de kvarstående effekterna av tidiga åtgärder i bebyggel- sen kommer att vara cirka 10,6 TWh i slutlig energianvändning såväl år 2010 som år 2016. Detta motsvarar cirka 16,5 TWh primär energianvändning med de av utredningen använda viktnings- faktorerna.

Tabell 5.9 Samlad effekt år 2010 respektive år 2016 av tidiga åtgärder i bebyggelsen. Slutlig respektive primär energianvändning, TWh

Åtgärd		2010	2016		Utvärderings-
Åtgärd	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär	modell
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär	modell
Uppvärmning,	10,3	15,7	10,3	15,7	Åtgärdsbaserad
varmvatten,					45
varmvatten,					top-downTPF FPT
installationer m.m.
Vitvaror	0,3	0,8	0,3	0,8	Top-down

Totalt	10,6	16,5	10,6	16,5

5.4Potential för energieffektivisering i sektorn bostäder och lokaler för perioden 2005 2016

På uppdrag av utredningen har Chalmers EnergiCentrum (CEC) beräknat den teoretiska ekonomiska effektiviseringspotentialen för bostäder och lokaler, dvs. den effektivisering som skulle åstad- kommas om samtliga lönsamma åtgärder genomfördes. CEC har också på uppdrag av utredningen bedömt hur stor del av denna potential som i realiteten kan komma att bli genomförd utan tillkommande styrmedel. Ytterligare ett syfte med CEC:s uppdrag har varit att beskriva hur potentialen kan bedömas infalla i tiden med hänsyn tagen till naturliga förändringstidpunkter som större renoveringar.

45TP PT I denna effekt bedöms även skatternas effekt på energieffektivisering i bebyggelsen ingå.

152

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Bedömningarna omfattar potentialer för energieffektiviserings- åtgärder för värme och el i det svenska beståndet av småhus, flerbostadshus och lokaler. Det gäller åtgärder i byggnaderna såsom klimatskärmsåtgärder, injusteringar, driftstidsstyrning, byten till bättre elutrustning etc. Bedömningar av effekten av konverteringar (byte från ett uppvärmningssätt till ett annat) som redovisas har konsultföretaget Profu tagit fram på uppdrag av Energimyndig- heten. De beräknade effektiviseringspotentialerna redovisar den besparingseffekt som Sverige kan tillgodoräkna sig enligt EG- direktivet.

Potentialbedömningarna har genomförts för åtgärder som bedöms komma att genomföras under perioden 2005–2016. Redo- visningen i detta kapitel omfattar huvudsakligen effektiviserings- potentialer i slutlig energianvändning.

5.4.1Ekonomisk potential

CEC har bedömt den totala tekniska och ekonomiska energi- effektiviseringspotentialen för uppvärmnings- och varmvattens- ändamål i bostäder och lokaler med utgångspunkt från 2007 års befintliga bebyggelse. De har också beräknat hur stor effekti- visering som skulle kunna uppnås till år 2016 om alla åtgärder som är lönsamma för fastighetsägarna och brukarna genomfördes.

Basdata för den totala teoretiska teknisk-ekonomiska poten- tialen har CEC hämtat från sin tidigare rapport Åtgärder för ökad energieffektivisering i bebyggelse från 2005, CEC 2005:1.TPF46FPT Detta arbete baseras i sin tur på de undersökningar och beräkningar om- fattande hela den svenska byggnadsstocken som 1995 års energi- kommission genomförde.

CEC:s rapport CEC 2005:1 Åtgärder för ökad energieffek- tivisering i bebyggelse beskriver läget och effektiviseringspoten- tialen för år 2003. CEC har på utredningens uppdrag uppdaterat denna bedömning till att gälla för perioden 2005 2016. Figur 5.7 till och med figur 5.9 illustrerar den totala effektiviseringspotential som år 2003 bedömdes finnas för värmeåtgärder i det befintliga beståndet av småhus, flerbostadshus respektive lokaler. Effektivi-

46TP PT Report CEC 2005:1.

153

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

seringspotentialen anges vid olika ”besparingskostnad”.TPF47FPT Kost- nader är i figurerna angivna i 2003 års prisnivå.

Figur 5.7 Effektiviseringspotential i småhus för 2003 års prisnivåTPF48FPT

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

47TP PT Besparingskostnaden är det pris på energi som innebär att nuvärdet av besparingarna blir lika med summan av investeringarna och nuvärdet av underhållskostnaderna. Denna typ av illustration har använts i ett flertal tidigare nationella utredningar om energieffektivisering. Man kan direkt i diagrammet avläsa hur stor effektiviseringspotentialen blir vid ett givet energipris. Genom att sätta in aktuellt medelenergipris för värme kan potentialens storlek avläsas. Kurvan är framtagen för en real energiprisökning på 2 procent per år.

48TP PT Den kostnadseffektiva potentialen bedöms vara något högre nu än år 2003 eftersom energiprisökningen sedan dess har varit större än åtgärdskostnadsökningen.

154

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Figur 5.8 Effektiviseringspotential i flerbostadshus för 2003 års prisnivåTPF49FPT

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

Figur 5.9 Effektiviseringspotential i lokaler för 2003 års prisnivå

Nettovärme [TWh]

-20 -10 0

Tilläggsisolering av väggar vid ombyggnad Värmeåtervinning vid ombyggnad

Fönsterbyte vid ombyggnad

Minskade luftflöden främst vid ombyggnad av ventilation

10	20	30	40	50	60	70	80	90	100
	Besparingskostnad [öre/kWh]

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

CEC har i det nu genomförda uppdraget justerat potential- beräkningarna med hänsyn till vilka åtgärder som redan har blivit genomförda, nya prisförutsättningar, ny teknisk kunskap etc.

49TP PT Se fotnot 48.

155

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Vidare har utvecklingen av energipriser uppdaterats fram till 2007. De har även följt upp byggkostnadsindex med senaste värden. Vidare har potentialerna fördelats över en tidsskala för perioden 2005 2020. Fördelningen har gjorts med hänsyn till att åtgärder har olika genomförandetakt (åtgärder som normalt görs samordnat med annan renovering och underhåll, elutrustning som byts efter vissa intervaller etc.). Fördelning av potentialen har också skett med avseende på el respektive annat energislag (fjärrvärme och bränslen).

Energipriserna har ökat under perioden 2003 2007. Med hänsyn tagen till den verkliga mixen av energislag för varje hustyp, har realpriset per kWh (priset justerat med konsumentprisindex, KPI) för uppvärmning i genomsnitt ökat cirka 15 procent för småhus och cirka 10 procent för flerbostadshus och lokaler. Under period- en har även kostnaderna för åtgärder ökat mer än KPI. Baserat på den i reala termer allmänna kostnadsökningen bedömer CEC att energiprisökningen varit 3 à 5 procent högre än åtgärdskostnads- ökningen. Detta pekar mot en större lönsam effektiviseringspoten- tial än vad CEC tidigare beräknat. CEC bedömer mot bakgrund av denna analys att den ekonomiska potentialen är 2 à 3 procent högre än vad som framgår av figur 5.7 figur 5.9. CEC har även uppskattat hur stor del av den tidigare potentialen som numera sannolikt har genomförts.

Baserat på dessa revideringar bedömer CEC den totala ekono- miska energieffektiviseringspotentialen för uppvärmning, tapp- varmvatten och installationer i den befintliga bebyggelsen i 2007 års värde är 29 TWh för fjärrvärme och bränslen samt cirka 9 TWh elvärme. Med de av utredningen använda viktningsfaktorerna mot- svarar det 54 TWh primär energianvändning. Den totala lönsamma energieffektiviseringpotentialen och dess fördelning på olika bygg- nadskategorier framgår av tabell 5.10. I tabellen redovisas både slutlig energianvändning och primär energianvändning.

156

SOU 2008:25 Bostäder och service m.m.

Tabell 5.10	Bedömd ekonomisk			effektiviseringspotential		för uppvärmnings-
	energi, befintlig bebyggelse år 2007

Hustyp			Bränslen & fjärrvärme			Elvärme
Hustyp		Slutlig		Primär	Slutlig	Primär
		Slutlig		Primär	Slutlig	Primär
Småhus		8,8	TWh	10,4 TWh	6,6 TWh	16,5	TWh
Flerbostadshus		10,6	TWh	12,5 TWh	0,7 TWh	1,8	TWh
Lokaler		9,3	TWh	11,0 TWh	2,2 TWh	5,5	TWh
Summa		28,7 TWh		34 TWh	9,4 TWh	23,8 TWh

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

När inträffar de potentiella effektiviseringsåtgärderna?

CEC har också beräknat hur stor effektivisering som skulle kunna uppnås till år 2016 om alla åtgärder som är lönsamma för fastighetsägarna och brukarna genomfördes, och hur denna effek- tiviseringspotential kan komma att fördelas över tiden. Syftet med denna fördelning är att se hur stor effektivisering som är möjlig att uppnå till år 2010, år 2016 samt år 2020. Potentialberäkningen har fördelats över tiden genom att fördela den totala potentialen på olika typer av åtgärder:

•Byggåtgärder (vindsåtgärder, fasadåtgärder, fönsteråtgärder)

•Installationsåtgärder

•Utbyten av elutrustning

CEC har för varje åtgärdstyp åsatt en trolig genomförandetakt vid bedömningen av potentialerna. Dessa antaganden har baserats på normala ombyggnadscykler, och huruvida energiåtgärden är fri- stående (ex. invändig vindsisolering) eller beroende av andra åtgärder (ytterväggsisolering som görs när ytskikt måste åtgärdas). Vidare har antagits att insatserna för att intensifiera värme- effektiviseringen leder till att ökningstakten i genomförandet inledningsvis ökar för att mot slutet av perioden minska. För elutrustning såsom vitvaror har antagits att löpande utbyten sker varje år.

I bedömningarna har CEC också tagit hänsyn till att för- delningen mellan tillförda energislag förändras genom byten av uppvärmningssätt. CEC:s bedömning att el för uppvärmning minskar med 21 procent under perioden 2005 till 2016 till följd av konverteringar har hämtats från Energimyndighetens rapport

157

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

ER 2007:21.TPF50FPT Detta är möjligen en alltför konservativ uppskatt- ning.

Den potential som visas i tabell 5.10 och figur 5.10 omfattar den lönsamma potentialen för energieffektivisering i bostäder och lokaler för perioden 2005 2016 exklusive den bedömda spontana effektiviseringen (slutlig energi). Figurerna visar således det resul- tat som skulle erhållas om alla lönsamma energieffektiviserings- åtgärder för värme och el skulle genomföras. Motsvarande värden i primär energianvändning med de av utredningen använda vikt- ningsfaktorerna framgår av tabell 5.11 och figur 5.11.

I dessa effektiviseringspotentialer ingår dock inte konverterings- åtgärder. Beräkning av konverteringsåtgärder under perioden 2005 2016 presenteras i avsnitt 5.5.1 och 5.5.2. Sammantaget be- räknas konverteringsåtgärder under denna period leda till 3,6 TWh slutlig energi, vilket motsvarar 9,8 TWh primär energianvändning.

Tabell 5.11 Potential för värmeåtgärder och elutrustning i byggnader (om alla lönsamma åtgärder blir genomförda) exklusive konverte- ringsåtgärder. Ackumulerade resultat om alla lönsamma åtgärder under perioden 2005 2016 genomförs. Slutlig energianvänd- ning.

	2008	2010	2013	2016	2020
Småhus, fjärrv/bränslen	1,6	2,6	4,2	5,4	6,7
Flerbostadshus, fjv/br	2,4	3,6	5,4	6,8	8,2
Lokaler, fjärrv/bränslen	2,4	4,1	6,0	7,1	8,4
Småhus, el för uppvärmn	1,1	1,8	2,7	3,3	3,9
Flerbostadshus, el för uppv	0,2	0,2	0,3	0,4	0,5
Lokaler, el för uppvärmn	0,6	1,0	1,4	1,7	2,0
Småhus, hushållsel	0,9	1,4	2,0	2,8	3,7
Flerb.hus, hushållsel, fastighetsel	0,,4	0,6	0,9	1,2	1,6
Lokaler, fastighetsel,	1,4	2,1	3,1	4,2	5,6
verksamhetsel
Summa	10,9	17,3	26,0	32,8	40,6

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

50TP PT Energimyndigheten, Effektivare energianvändning – Beräkning av uppnådda effekter mellan åren 1991 till 2005 och förväntade effekter av nyligen beslutade styrmedel för ene effektivare energianvändning fram till 2016, ER 2007:21.

158

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Tabell 5.12 Potential för värmeåtgärder och elutrustning i byggnader (om alla lönsamma åtgärder blir genomförda) exklusive konverterings- åtgärder. Ackumulerade resultat om alla lönsamma åtgärder under perioden 2005 2016 genomförs. Primär energianvänd- ning med utredningens viktningsfaktorer.

	2008	2010	2013	2016	2020
Småhus, fjärrv/bränslen	1,9	3,0	4,8	6,2	7,8
Flerbostadshus, fjv/br	2,4	3,6	5,5	6,9	8,3
Lokaler, fjärrv/bränslen	2,4	4,2	6,1	7,3	8,7
Småhus, el för uppvärmn	2,8	4,4	6,6	8,2	9,8
Flerbostadshus, el för uppv	0,4	0,6	0,8	1,1	1,3
Lokaler, el för uppvärmn	1,4	2,4	3,5	4,2	5,0
Småhus, hushållsel	2,3	3,4	5,2	6,9	9,2
Flerb.hus, hushållsel, fastighetsel	1,0	1,5	2,2	3,0	4,0
Lokaler, fastighetsel,	3,5	5,2	7,8	10,5	13,9
verksamhetsel
Summa	18,1	28,4	42,6	54,3	67,9
Källa: Chalmers EnergiCentrum.

159

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Figur 5.10 Potential för värmeåtgärder och elutrustning i byggnader – om alla lönsamma åtgärder blir genomförda. Ackumulerade resultat av åtgärder genomförda fr.o.m. år 2005. Slutlig energianvänd- ning.

TWh/år
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2008	2010	2013	2016	2020

	Småhus, fjärrv/bränslen		Flerbostadshus, fjv/br
	Småhus, fjärrv/bränslen		Flerbostadshus, fjv/br
	Lokaler, fjärrv/bränslen		Småhus, el för uppvärmn


	Flerbostadshus, el för uppv		Lokaler, el för uppvärmn


	Småhus, hushållsel		Flerb.hus, hushållsel, fastighetsel


	Lokaler, fastighetsel, verksamhetsel

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

160

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Figur 5.11 Potential för värmeåtgärder och elutrustning i byggnader – om alla lönsamma åtgärder blir genomförda. Ackumulerade resultat av åtgärder genomförda fr.o.m. år 2005. Primär energianvänd- ning med utredningens viktningsfaktorer.

TWh/år
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2008	2010	2013	2016	2020

	Småhus, fjärrv/bränslen		Flerbostadshus, fjv/br
	Småhus, fjärrv/bränslen		Flerbostadshus, fjv/br
	Lokaler, fjärrv/bränslen		Småhus, el för uppvärmn


	Flerbostadshus, el för uppv		Lokaler, el för uppvärmn


	Småhus, hushållsel		Flerb.hus, hushållsel, fastighetsel


	Lokaler, fastighetsel, verksamhetsel

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

5.4.2Vilken effektiviseringspotential realiseras utan ytterligare styrmedel?

Endast en mindre del av de lönsamma åtgärderna blir i praktiken genomförda. Detta har konstaterats och beskrivits i ett antal utredningar.TPF51FPT Det finns, som har beskrivits i kapitel 3, en rad anledningar till att bara en mindre del av de effektiviseringsåtgärder

51TP PT Se till exempel Åtgärder för ökad energieffektivisering i bebyggelsen, Chalmers Energi- Centrum rapport 2005:1, samt www.eceee.org, proceedings from Summer Studies 1995, 1997, 1999, 2001, 2003, 2005 och 2007 m.fl.

161

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

som bedöms vara företags- eller privatekonomiskt lönsamma blir genomförda. Det kan bero på bristande kunskap om att effekti- viseringsmöjligheten finns, tveksamhet om åtgärders lämplighet, strängare lönsamhetskrav eller problem med finansiering, tidsbrist, brist på engagemang från ledningen eller brist på kompetens i organisationen etc. Det kan noteras att det generellt är avsevärt lättare att genomföra åtgärder och driva fram beslut inom energi- tillförsel, distribution och storskalig omvandling, än på användar- sidan i de enskilda byggnaderna. Att bygga kraftverk, värmeverk eller ledningar hanteras av professionella organisationer i ett begränsat antal beslut. Att realisera den befintliga effektiviserings- potentialen på användarsidan kräver miljontals beslut av miljontals brukare som t.ex. småhusägare, hyresgäster, aktörer inom ägar- och förvaltarorganisationer som ofta endast har energi som en begrän- sad del av alla frågor de måste hantera.TPF52FPT

CEC har på utredningens uppdrag bedömt den andel av poten- tialen för den existerande byggnadsstocken som kan antas komma till stånd utan tillkommande styrmedel. De har fördelat potentialen på byggnads- eller ägarkategorier med olika förväntad förmåga att genomföra ovannämnda åtgärder. De uttrycker den förväntade förmågan att realisera den existerande energieffektiviseringspoten- tialen i begreppet acceptans. CEC har i sin analys skattat fördel- ningen av genomförandeprocenten på autonom utveckling, vad som är styrt av dagens styrmedel samt vad nya styrmedel kan medföra. Den andel av potentialen som bedöms komma till stånd utan tillkommande styrmedel har beräknats från den ekonomiska effektiviseringspotentialen med dessa antagna genomförande- andelar.

I rapporten Åtgärder för ökad energieffektivisering i bebyggelsen analyserar CEC acceptansen baserat på den verkliga utvecklingen under perioden 1993 2003. CEC:s slutsats av denna analys blev att det verkliga genomförandet varit mindre än den mest försiktiga av de bedömningar av verkligt genomförande som 1995 års Energi- kommission gjorde för denna period. Detta trots att de ekono- miska förutsättningarna var mer fördelaktiga under perioden 1993 2003 än vad som hade antagits. CEC bedömde baserat på denna analys att acceptansen i fortsättningen kan antas ligga i intervallet

52TP PT Ett beslut om energieffektivisering som omfattar ett stort antal lägenheter har nyligen fattats av SABO. De har i sitt s.k. Skåneinitiativ beslutat att anta ett gemensamt mål om 20 procent effektivare energianvändning till år 2016. Både enskilda medlemsföretag och privata fastighetsägare kan ansluta sig till initiativet genom en skriftlig avsiktsförklaring.

162

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

10 30 procent beroende på hur styrmedel utformas och marknaden utvecklas. Priselasticiteten för energianvändning förefaller således vara låg inom sektorn bostäder och service m.m.

Organisation och incitamentsstruktur

I den potentialbedömning, som CEC har genomfört på uppdrag av utredningen har begreppet acceptans analyserats ytterligare. Problem som särskilt uppmärksammats gäller organisation av energifrågor och delade incitament för lokaler och flerbostadshus.TPF53FPT Underlag för bedömning av genomförandegrad har tagits fram bl.a. genom branschkontakter och litteratursökning.

Betydelsen av organisation och incitament tas upp för lokaler bland annat i olika skrifter från UFOSTPF54FPT och BELOKTPF55FPT. För större delen av både offentliga och kommersiella lokaler innebär roll- fördelningen mellan ägare och brukare att man ofta får en ogynn- sam incitamentsstruktur. Ägaren ska bekosta de flesta energi- åtgärder, men hyresgästen gör vinsten. Detta gäller åtminstone i de fall som hyresavtalen avser kallhyra. Även vid varmhyra (totalhyra) blir det problem, genom att hyresgästen då inte har något incita- ment att bete sig energieffektivt.

Samma typ av problem finns inom det kommersiella ägandet. Där tillkommer också problemet att många ägare använder fastig- heterna som finansiell placering, inte primärt för att bedriva verk- samhet i dem.

Ägarkategorier – karaktäristik

För att bättre kunna bedöma acceptansen för effektiviserings- åtgärder har CEC gjort en uppdelning av den svenska bebyggelsen avseende byggnadstyper. Uppdelning har även gjorts med avseende

53TP PT S.k. ”split incentives Problemet med ”split incentives” gäller både flerbostadshus och lokaler. En ECEEE-studie har analyserat bostadssektorn i ett antal länder, och visar att cirka 25 procent av all energi i denna sektor har vad man kallar ”principal agent problems”. Dvs. att den som orsakar energianvändningen inte är den som har tillgång till effektiviserings- åtgärderna eller inte får någon prissignal om sitt energibeteende. Meier och Eide, How many people actually see the price signal, Quantifying market failures in the end use of energy, ECEEE 2007 summer study pp. 1865 1871.

54TP PT Utveckling av fastighetsföretagande i offentlig sektor, se t.ex. skriften ”Mot nya höjder” 2006.

55TP PT Beställargruppen lokaler, se bl.a. kommande rapport om hyresavtal med incitament för minskad energianvändning.

163

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

på olika ägarkategorier, där man kan förvänta sig bättre eller sämre förutsättningar för att effektiviseringsåtgärder verkligen blir genom- förda.

Indelningen i kategorier bygger på en sammanställning gjord för energiprestandautredningen som avsåg läget år 2003. Underlaget har nu till viss del uppdaterats av CEC. SCB:s energistatistik har använts för totala areor, och underlaget avser år 2005. Indelningen i tabellen är förenklad, offentliga ägare kan också äga ”hyresfastig- heter” (skattepliktiga fastigheter) etc., men indelningen är trots detta användbar som ram för ett principiellt resonemang.

Tabell 5.13 Fördelning av byggnadsbeståndet avseende ägarkategorier

Hustyp	Total area per
Ägarkategori	hustyp/Ca andel
	av area per hustyp
Lokalbyggnader	2
Lokalbyggnader	144 milj. mP
	P
Offentliga ägare m.m., ”specialfastigheter”
Kommuner	30 %
Landsting	9 %
Staten	8 %
Ideella ägare, kyrkan m.m.	9 %
Privata och kommersiella ägare, ”hyresfastigheter”
”Investerare”, kortsiktiga och mer långsiktiga	32 %
Egenanvändare, med egen verksamhet i huset etc.	4 %
Privata ägare, fysiska personer	8 %
Flerbostadshus	2
Flerbostadshus	178 milj. mP
	P
Allmännyttiga bostadsföretag	32 %
Bostadsrättsföreningar (egenanvändare)	35 %
därav privata	16 %
”Investerare”	10 %
Privata ägare, fysiska personer	22 %
Småhus	2
Småhus	256 milj. mP

Fysiska personer (helt övervägande)

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

164

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Hur mycket blir genomfört?

I den fördjupade analysen har CEC gjort ett antal antaganden och övervägande, differentierade efter ägarkategorierna i tabell 5.13. CEC:s beräkningar indikerar att cirka 15 procents acceptans kan vara rimlig att anta för den befintliga bebyggelsen. CEC påpekar att detta är en preliminär bedömning. I CEC:s rapport från år 2005 antogs som lägst 10 procents acceptans, med möjlighet att nå 20 30 procent om priser ökar mycket och styrmedel m.m. får starkt genomslag. Med nuvarande priser samt dagens styrmedel och fokus på energifrågorna gör CEC således bedömningen att 15 procent är ett rimligt antagande. Således bedöms priselasticiteten ha ökat.

Om denna acceptansen appliceras på den tidigare beräknade ekonomiska potentialen fås ett bedömt realistiskt genomförande på cirka 5 TWh slutlig energi respektive cirka 8 TWh primär energi- användning för år 2016. Fördelningen för olika byggnadskategorier framgår av tabell 5.14 och tabell 5.15.

Tabell 5.14 Bedömd realistiskt genomförande av åtgärder om inga ytterligare styrmedel tillkommer, TWh, slutlig energianvändning. För upp- värmningsåtgärder och elutrustning. Åtgärder för perioden 2005 2016.

År	2010	2016	2020
Fjärrvärme, bränslen
Småhus	0,3	0,7	0,9
Flerbostadshus	0,6	1,2	1,4
Lokaler	0,7	1,1	1,4
El för uppvärmning, hushållsel, driftel
Småhus	0,4	0,8	1,0
Flerbostadshus	0,1	0,3	0,4
Lokaler	0,5	0,9	1,2
Summa	2,6	5,0	6,2
		ca 5 TWh

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

165

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Tabell 5.15 Bedömd realistiskt genomförande av åtgärder om inga ytterligare styrmedel tillkommer, TWh, med utredningens viktningsfaktorer. För uppvärmningsåtgärder och elutrustning. Åtgärder för perioden 2005 2016.

År	2010	2016	2020
Fjärrvärme, bränslen
Småhus	0,4	0,8	1,0
Flerbostadshus	0,6	1,2	1,4
Lokaler	0,7	1,2	1,4
El för uppvärmning, hushållsel, driftel
Småhus	1,0	2,0	2,5
Flerbostadshus	0,3	0,7	0,9
Lokaler	1,2	2,4	3,0
Summa	4,3	8,2	10,2
		ca 8 TWh

Källa: Chalmers EnergiCentrum.

5.5Förväntad effekt av nyligen beslutade styrmedel och åtgärder, 2005 2016

5.5.1Konvertering av uppvärmningssystem i småhus, framtidsbedömning med åtgärdsorienterad top-down beräkning

De beräkningar som presenteras här avser framtida konverteringar av uppvärmningssystem i småhus. Beräkningarna har genomförts av konsultföretaget Profu och baseras på SCB:s energistatistik för år 2005. Konverteringarna har bedömts med utgångspunkt från antal hus vars uppvärmningssystem konverteras från individuell oljeeldning eller direktverkande elvärme till t.ex. fjärrvärme eller värmepump. Uppgifter från SCB:s statistik för år 2005 enligt SCB har justerats med uppgifter om hur många hus som har vissa uppvärmningssätt, och som därvid har förutsättningar för konver- tering. Justeringarna har gjorts för att bättre avspegla den verkliga mängd värmepumpar som har installerats i svenska småhus. Viktiga antaganden för denna beräkning är att den:

•Avser stocken av permanentbebodda småhus 2005. Inga ny- byggen eller rivningar ingår.

•Utredningens viktningsfaktorer har använts.

166

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

•Verkningsgrader i värmepumpar, pannor etc. för år 2005 är hämtade från WSP:s utredning 2006.TPF56FPT Inga förändringar i dessa antaganden har gjorts för perioden 2005-2016.

•Husens nettovärmebehov antas oförändrade under perioden, dvs. i beräkningen bortses från inverkan av effektiviserings- åtgärder och från standardhöjningar såsom högre rumstempe- ratur eller mer varmvattenanvändning.

Antalet småhus med olika typer av värmepumpar utgår från SCB- statistikens totalsiffra om 444 000 hus.TPF57FPT Tidigare har uppgifterna om antalet värmepumpar varit osäkra, men nu råder en större samstämmighet mellan SCB:s och värmepumpsbranschens upp- gifter. SCB-enkäten för år 2005 skiljer inte mellan olika typer av luftvärmepumpar, men från och med 2006 års enkät särskiljs luft- luft-värmepumpar. Med hjälp av preliminära siffror från SCB, samt försäljningsstatistik från värmepumptillverkarnas branschföretag SVEP har fördelningen av värmepumpstyper år 2005 skattats enligt följande:

• Småhus med berg-, sjö- och jordvärme-
•	pumpar	cirka 200 000 st
•	Småhus med uteluft-vattenvärmepumpar	cirka 100 000 st
•	Småhus med luft-luftvärmepumpar	cirka 135 000 st

Profu har bedömt det troliga antalet småhus som byter upp- värmningssystem under åren 2005 2016. Vidare har de gjort be- dömningar mellan vilka värmekällor som byten kommer att ske. Antalet som byter uppvärmningssätt har tagits fram efter bedöm- ningar av acceptansen, nuvarande trender m.m.TPF58FPT

Tabell 5.16 visar Profus bedömning av antalet konverterade småhus från år 2005 till år 2016, samt de beräkningar som gjorts av konverteringar. För varje rad med uppvärmningssätt framgår hur många hus som bedöms övergå till annat uppvärmningssätt, eller

56TP PT Persson, A. et al, 2006. Primärenergifaktorer för olika energibärare och uppvärmningsslag som används inom områdena transporter och byggnader. WSP Environmental, Stockholm. 2006.

57TP PT Det finns, som tidigare nämnts, flera osäkerheter i denna skattning. Installationstakten är mycket hög, och förändringarna är således stora mellan åren. Försäljningsstatistikens siffror är mycket höga (över 100 000 värmepumpar sålda år 2005, detta innefattar samtliga typer av värmepumpar), och i beräkningarna har därför antagits att en stor andel går till utbyten och till annat än småhusuppvärmning för att siffrorna ska stämma med småhusstocken. En annan osäkerhet gäller frånluftsvärmepumpar, som troligen inte uppmärksammas när småhusägaren fyller i enkäten, och därför underskattas i SCB:s statistik.

58TP PT Acceptansbegreppet beskrivs i avvsnitt 5.4.

167

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

rekryteras från andra uppvärmningssätt. Antalet avser byten från ett uppvärmningssätt till ett annat, inte om ett hushåll t.ex. byter ut en äldre luftvärmepump mot en ny liknande.

Tabell 5.16		Antal permanentbebodda småhus med olika uppvärmningssätt
		år 2005, samt bedömda konverteringar till år 2016

		År 2005			Förändringar under perioden 2005 2016
	SCB-	Justering	Bearbetad	Fjärr-	Luft-	Berg-	Pellets,	Ingen	Antal
	kategorier			värme	luft-	jord-	främst	konvert-	1 000-tal
					VP	uteluft-	panna	ering	hus
						VP
Enbart direktel,	82	81	163	0	-110	0	0	53	53
ej luft-luftvärmepunkt
Luft-luftvärmepump	135	0	135	0	170	0	0	135	305
samt direktel
Elpanna, el enbart	161	83	244	-50	0	-87	0	107	107
Oljepanna, olja enbart	63	38	101	-25	0	-23	-25	29	29
Kombipannor (vatten-	314	0	314	0	-80	0	0	254	254
buret) med två eller tre
av el, olja och biobränsle
Enbart biobränsle, (enl.	116	0	116	0	0	0	73	116	189
SCB-def.) vattenburet
system
Värmepump, vattenburet	68	232	300	0	0	158	0	300	458
system, exkl. frånlufts-
värmepump
Fjärrvärme (alla anslutna)	122	68	190	100	0	0	0	190	290
Annat (flyttas till övriga	235	-235	0
kategorier)
Summa	1 749	0	1 749	0	0	0	0	1 248	1 749

Källa: Profu.

Antalet småhus som fjärrvärmeansluts har bedömts till cirka 9 000 stycken per år. Denna siffra är lägre än senare års nivå och lägre än Svensk Fjärrvärmes bedömningar men ger ändå en förhållandevis kraftig ökning. Luft-luftvärmepumpar har bedömts installeras endast i hus med direktel. De senaste åren har installationstakten varit hög, och försäljningen är av storleksordningen 40 000 per år. Med dessa antaganden återstår cirka 163 000 småhus med endast direktel. Alla direktelvärmda småhus har inte planlösning som passar för luft-luftvärmepump, och alla småhusägare byter inte uppvärmningsform. Här har Profu antagit att cirka två tredjedelar byter uppvärmningssystem till år 2016. Dessutom har antagits att

168

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

ett mindre antal småhus med direktelvärme byter till någon form av bränslekombination. Liknande resonemang ligger bakom övriga konverteringsströmmar i tabell 5.17. Pelletspannor kan endast bli aktuella i hus med skorsten (vattenburet system med bränsle- panna). Nyanslutningar till naturgas har inte beaktats.

Tabell 5.17 Bedömning av konverteringar i småhus för perioden 2005 2016. Energi för uppvärmning och varmvatten.

	2005	2010	2016	Ändring
				2005-2016
	Slutlig energi, TWh			Slutlig	Primär
				energi,	energi,
				TWh	TWh
Olja	5,5	4,5	3,2	-2,3	-2,8
Gas	0,4	0,4	0,4	0	0
Biobränslen	11,7	12,3	13,1	+1,4	+1,7
El	15,8	14,3	12,5	-3,3	-8,2
Fjärrvärme	3,6	4,4	5,3	1,6	+1,6
Summa				-2,6	-7,7
Detaljering av levererad el:
Detaljering av levererad el:
direktel	5,4	4,8	4,0	-1,3
elpanna	6,6	5,1	3,2	3,3
berg-, jord- och	1,8	2,1	2,5	+0,7
sjövärmepump
uteluft-vattenvärmepump	1,0	1,2	1,4	+0,4
luft-luftvärmepump	0,7	0,8	1,0	+0,3
frånluftsvärmepump	0,4	0,4	0,4	0
Summa el	15,8	14,3	12,5	-3,3	-7,7

Källa: Profu.

Profu har efter den ovan beskrivna bedömningen av antalet hus med olika uppvärmningssätt år 2016 gjort en beräkning av den levererade energin. Det har gjorts baserat på typiska värden för nettovärmen i de konverterade hustyperna, vilka har omräknats till behov av levererad el till den nya värmepumpen etc. Tabell 5.18 visar Profus sammanfattade beräkningsresultat i slutlig energi och tabell 5.19 visar deras sammanfattade beräkningsresultat i primär energianvändning (med utredningens viktningsfaktorer). Beräk- ningar har gjorts för år 2005 och för år 2016. De angivna siffrorna för år 2010 är resultatet av en interpolering.

169

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Beräkningen återspeglar således effekterna av de byten av upp- värmningssätt i småhus som antas ske under perioden. Det är främst el och olja som antas ersättas med värmepumpar och biobränsle, samt fjärrvärmeanslutning. Enligt beräkningen leder konverteringarna till att den slutliga energianvändningen minskar med cirka 2,6 TWh år 2016 respektive 1,2 TWh år 2010. Mot- svarande minskning i primär energi är cirka 7,7 TWh år 2016 och 3,5 TWh år 2010.

I denna beräknade effektivisering ingår också spontana åtgärder. Chalmers EnergiCentrum bedömer i studien Åtgärder för ökad energieffektivisering i bebyggelse från 2005 att cirka 10 procent av effektiviseringsåtgärderna kan antas ske spontant utan styrmedel.TPF59FPT Utredningen gör därför bedömningen att cirka 1,1 TWh slutlig energianvändning kan tillgodoräknas i måluppfyllelsen år 2010 respektive 2,4 TWh år 2016. Det motsvaras av cirka 3,2 TWh slutlig energianvändning respektive 7,1 TWh primär energianvändning med utredningens viktningsfaktorer.

5.5.2Konvertering till fjärrvärme i flerbostadshus och lokaler

Ökad anslutning till fjärrvärme kan bidra till effektivare energi- användning även i flerbostadshus och lokaler. Den möjliga effek- tiviseringen består av flera delar. Den slutliga energianvändningen minskar t.ex. vid konvertering till fjärrvärme från individuell oljeuppvärmning genom att förbränningsförlusterna minskar. Vidare minskar den primära energianvändningen genom att fjärr- värmens viktningsfaktor är lägre än viktningsfaktorn för t.ex. olja och el.

Konvertering till fjärrvärme för perioden 1995 2004 ingår för både bostäder och lokaler i den åtgärdsbaserade top-down beräk- ning som presenteras i avsnitt 5.3.2 och för småhus för perioden 2005 2016 i avsnitt 5.5.1.

Nyanslutningar till fjärrvärme i flerbostadshus och lokaler för perioden 2005-2016 bedöms motsvara cirka 0,5 TWh per år. Av detta bedöms cirka 70 procent utgöra konverteringar och 30 pro- cent gå till nybebyggelse. Konverteringarna bedöms i första hand ske från individuell oljeeldning och i viss mån individuell bio- bränsleeldning och elvärme. Konverteringarna bedöms leda till en årlig effektivisering av den slutlig energianvändning med

59TP PT Report CEC 2005:1.

170

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

0,09 TWh och med 0,18 TWh effektivare primär energianvändning per år. Ackumulerat ger det år 2016 en effektivare slutlig energi- användning på cirka 1,0 TWh respektive en primär energieffekti- visering på cirka 1,9 TWh.

Tabell 5.19 Uppskattad framtida energieffektivisering vid konvertering till fjärrvärme i flerbostadshus och lokaler under perioden 2005 2016. Slutlig respektive primär energianvändning med utred- ningens viktningsfaktorer (TWh/år)

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Konvertering till fjärrvärme i	0,40	0,90	1,0	1,9
lokaler och flerbostadshus

Källa: Svensk Fjärrvärme.

5.5.3Energi- och koldioxidskatternas inverkan på energianvändning i bebyggelsen, perioden 2005 2016

Energiskatterna bedöms fortsatt komma att vara ett viktigt styrmedel för effektivare energianvändning. Som har beskrivits i avsnitt 5.3.2 omfattar dagens skatter för sektorn bostäder och service m.m. energiskatt, koldioxidskatt samt svavelskatt. Dess- utom tas mervärdesskatt ut på all energianvändning och energi- skatterna.

Den ekonometriska utvärdering av skatternas betydelse för effektivare energianvändning som utredningen gett Dr Joyce Dargay vid University of Leeds i uppdrag att genomföra visar, som har nämnts i avsnitt 5.3.2, att energiskatternas bidrag till effektivare slutlig energianvändning under perioden 1991 2016 kan komma att uppgå till minst 3,4 TWh. Det motsvarar cirka 6,7 TWh primär energianvändning med de av utredningen använda viktningsfaktorer- na. Utredningen gör, baserat på Dr Dargays analyser bedömningen att cirka fyrtio procent av denna effektivisering kan komma att inträffa under perioden 2005 2016.

Som också har nämnts i avsnitt 5.3.2, visar Dr Dargays beräk- ningar att energiskatten är ett viktigt styrmedel för energieffektivi- sering inom sektorn bostäder och service m.m., men att den inte, som i transportsektorn, som enskilt styrmedel bidrar till merparten av den effektivisering som sker. Utredningen gör bedömningen att huvuddelen av den effektivisering som punktskatter och mer-

171

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

värdesskatt på energianvändning inom småhusbebyggelsen och effektiviseringsvinsterna vid fjärrvärmekonvertering inom fler- bostadshus- och lokalsektorn leder till under perioden 2005 2016 fångas upp i de beräkningar som redovisas i avsnitt 5.5.1 och 5.5.2. Skatternas bidrag till effektivisering redovisas därför inte separat i sammanställningen i avsnitt 5.5.14.

5.5.4Teknikupphandling

Energimyndigheten har gjort bedömningar av framtida marknads- andelar och de effekter som en rad teknikupphandlade produkter kan få på sina respektive marknader. Myndigheten bedömer att framförallt fyra genomförda teknikupphandlingar kan ha betydan- de effekt på produktutbudet, och därmed energianvändningen, under direktivets giltighetstid:

•Tappvattenarmaturer, upphandlingen avslutades 2003

•FTX-aggregat, upphandlingen avslutades 1999

•Styr- och övervakningssystem, upphandlingen avslutades 2006

•Solskydd, tester pågår och upphandlingen beräknas vara avslu- tad 2007/2008

För tappvattenarmaturer ingår den vinnande teknikupphandlade armaturserien i den vinnande tillverkarens standardsortiment från och med år 2007. Energimyndigheten gör bedömningen att för- säljningen kan förväntas fördubblas mellan åren 2007 och 2008. Teknikupphandlingen bedöms bidra till en effektivare energi- användning relativt bassortimentet av armaturer på marknaden under åren 2003 2009. Vidare börjar andra tillverkare erbjuda pro- dukter med samma prestanda.

I teknikupphandlingen av FTX-aggregat utsågs två olika vinnare. Upphandlingen slutfördes 1999, men det är först på senare år när passivhus och lågenergihus har börjat uppföras i Sverige som försäljningen av den vinnande typen av FTX-aggregat har ökat. Dock säljer tillverkare och återförsäljare fortfarande en domine- rande andel ventilationsaggregat som är mindre energieffektiva. Försäljningsvolymen för FTX-aggregat är också begränsad i befint- liga småhus, eftersom många småhus har självdragsventilation. Energimyndigheten bedömer att försäljningen av de vinnande aggregaten och produkter med motsvarande prestanda kommer att öka, men ökningen har inte kunnat bedömas kvantitativt.

172

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Teknikupphandlingen av brukarvänliga styr- och övervaknings- system bedöms medföra att driftoptimering av lokalbyggnader underlättas jämfört med situationen i dag. Energimyndigheten be- dömer att driftoptimering kan medföra 15 30 procent effektivi- sering av den energi som kontrolleras av fastighetsägaren, dvs. uppvärmning och fastighetsel. De lokalkategorier som främst berörs är kontor och förvaltning, butiker samt vård. Energi- myndigheten har antagit en försiktig ökning av brukarvänliga styr- och övervakningssystem, och beräknat att det sammantaget finns en nationell energieffektiviseringspotential på cirka 200 GWh per år för uppvärmning och cirka 100 GWh per år för fastighetsel (vilket med utredningens viktningsfaktorer motsvarar en effekti- vare primär energianvändning på 450 GWh).

Automatisk, rörlig solavskärmning med dagsljusinlänkning kan medföra minskad energianvändning för klimatkyla, minskad energianvändning för fläktel samt minskad elenergianvändning för belysning tack vare dagsljusinlänkning djupare in i byggnaden. I dagsläget saknas praktisk erfarenhet av storskaliga effekter av sol- avskärmningssystem med dagsljusinlänkning. Energimyndighetens bedömning av framtida möjliga effekter bygger därför på antagan- den om införande av tekniken. Sammanlagt uppskattar Energi- myndigheten den totala nationella eleffektiviseringspotentialen för automatisk, rörlig solavskärmning med dagsljusinlänkning till några tiotal GWh per år.

En sammanställning av dessa resultat lämnas i tabell 5.20. Dock inkluderar dessa endast teknikupphandlingarnas bedömda direkta effekter. Till detta ska läggas upphandlingarnas indirekta effekter (s.k. spridningseffekter), som kan bedömas vara minst lika stora som de direkta effekterna.

173

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Tabell 5.20 Sammanställning av framtida bedömda och uppskattade effekter av fyra teknikupphandlingar som genomfördes mellan åren 1999 och 2007, slutlig energianvändning, TWh

Teknikupphandling	Avslutningsår	Effektiviserings-	E-eff som	E-eff som
		livslängd	kvarstår 2010	kvarstår 2016
			[TWh/år]	[TWh/år]
Tappvattenarmaturer	2003	15 år	0,78	1,56
FTX-aggregat	1999	17 år	0,004	0,01
Styr- och	2006	10 år	0,30	0,60
övervakningssystem
Solavskärmning med	2207/2008	15 år	0,05	0,10
dagsljusinlänkning

Totalt			1,13	2,27

Källa: Energimyndigheten, rapport ER 2007:21.

5.5.5KLIMP

Mer än hälften av Sveriges kommuner genomför för närvarande Klimatinvesteringsprogram (KLIMP). Programmen ingår i ett stat- ligt bidragssystem och är tillsammans med det lokala Investerings- programmet (LIP, beskrivs i avsnitt 5.3.6) den enskilt största svenska miljösatsningen med investeringsbidrag som genomförts. Programmen administreras av Naturvårdsverket, som remitterar åtgärdsförslag till Energimyndigheten, Vägverket och Boverket.

KLIMP fokuserar på investeringar som minskar utsläppen av växthusgaser, och har inte energieffektivisering som direkt huvud- syfte. De finansiellt största åtgärderna och de åtgärder som har störst effekt på energianvändningen återfinns i programmen inom fjärrvärmeområdet och kraftanläggningar. Ett flertal projekt som bedrivs inom ramen för KLIMP avser framställning och använd- ning av biogas baserad på avfall.

Beräkningar för år 2010 respektive år 2016 avseende energi- effektivisering och flödande energi som solvärme visar att åtgärder- na i KLIMP kommer att bidra till en effektivare energianvändning motsvarande 0,13 TWh år 2010 och 0,05 TWh år 2016. Energi- myndigheten har inte redovisat några beräkningar av hur stor effekt som uppnåtts av de åtgärder riktade mot effektivare energianvänd- ning inom anläggningar som ingår i den handlande sektorn.

174

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

5.5.6Stöd till energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor i lokaler som används för offentlig verksamhet (tidigare OFFROTTPF60FPT)

Stödet till energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor i lokaler hanteras av Boverket. Stödet används för offentlig verksamhet och ska bidra till att öka investeringsvolymen inom bygg- och fastighetsbranschen och bidra till en ökad syssel- sättning. Stödet motiveras också med miljö- och energipolitiska mål. Ägare till lokaler som i huvudsak används för offentlig verk- samhet kan söka stöd för investeringar som syftar till att effektivi- sera energianvändningen eller för konvertering till biobränsle, fjärrvärme eller berg-, jord- eller sjövärmepump. Investeringar för effektivare energianvändning eller konvertering ger 30 procent i skattelättnad upp till högst tio miljoner kronor per byggnad, utom för investeringar i solceller som ger skattelättnad med 70 procent upp till fem miljoner kronor per byggnad. Stödet infördes i maj 2005 och kommer att vara i kraft till och med december 2008 (Förordning 2005:205). Stödet omfattar en ekonomisk ram på 2 miljarder kronor, varav 150 miljoner ska gå till solcellsutbyggnad. De åtgärder som stödet omfattar är:

•Energikartläggning

•Konvertering från el eller fossila energikällor till förnybara energikällor, i vissa fall värmepump eller fjärrvärme

•Anslutning till fjärrkyla eller installation av system för frikyla

•Effektivisering av belysning

•Effektivisering av ventilation

•Installation av effektivt styr- och reglersystem

•Förbättring av klimatskal och värmeåtervinning

•Installation av solcellsystem

Fram till den 31 januari 2007 hade 1,1 miljarder kronor beviljats för åtgärder som inte är solcellsinstallationer samt cirka 102 miljoner kronor i bidrag solcellsinstallationer. Uppnådda effekter av bevilja- de bidrag har beräknats i tre grupper, nämligen energieffektivi- seringsåtgärder, konvertering samt för stöd till solceller. De beräk- nade resultaten är liksom andra liknande beräkningar behäftade med osäkerhet.

60TP PT OFFROT står för renovering, om- och tillbyggnad av offentligt ägda byggnader.

175

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Åtgärder som genomförs inom OFFROT-programmet bedöms ha effekt till minst år 2016. Sammanlagt beräknas de hittills be- viljade investeringarna bidra till en årlig effektivisering år 2016 med cirka 0,6 TWh i slutlig energianvändning respektive 0,8 TWh i primär energianvändning.

Tabell 5.21 Uppskattad energieffektivisering av hittills beviljade medel för stödet till offentliga lokaler. Slutlig respektive primär energi- användning med utredningens viktningsfaktorer, TWh

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
OFFROT konv. & effektivisering	0,6	0,7	0,65	0,7
OFFROT solceller	0,01	0,05	0,01	0,05

Totalt	0,6	0,8	0,6	0,8

Källa: Energimyndigheten.

5.5.7Stöd till installation av solvärmeanläggningar i småhus

Stödet för installation av solvärmeanläggningar i småhus infördes år 2000 och gäller för installation av solvärme i bostäder och bostadsanknutna lokaler (Förordning 2000:287). Stödet hanteras av Boverket och gäller till år 2010. I mars 2007 hade ansökningar beviljats för 61,4 miljoner kronor. I vårpropositionen 2007 utöka- des anslaget för år 2007 med 5 miljoner kronor till 20 miljoner kronor. För år 2008 ska stödet uppgå till 12 miljoner kronor samt för år 2009 och år 2010 till 14 miljoner kronor per år.

Solvärmeanläggningar har lång livslängd, varför utredningen gör bedömningen att alla effektiviseringar sedan stödet infördes år 2000 kan räknas in i uppnådd effektivisering år 2016. I bidragsansök- ningarna uppges vilken typ av uppvärmning solvärmen i huvudsak ersätter, hur många m2P P solfångare som installerats samt effekt i kWh/m2P .P Solvärmen ersätter i första hand energi för uppvärmning av tappvarmvatten under sommarhalvåret och i andra hand rums- uppvärmning under höst och vår.

Energimyndigheten bedömer att stödet för installation av sol- värmeanläggningar i småhus kommer att leda till en årlig effektivi- sering, som år 2016 uppgår till cirka 114 GWh. Utöver detta bedömer Energimyndigheten att spridningseffekter av stödet kom- mer att leda till en betydande effektivisering. Energimyndigheten

176

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

har bedömt att den kvarvarande effekten av dessa spridnings- effekter är lika stora som de direkta effekterna år 2016.

Tabell 5.22 Uppskattad framtida energieffektivisering för solvärmestöd till småhus , inklusive spridningseffekter. Slutlig respektive primär energianvändning med utredningens viktningsfaktorer, TWh

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Solvärmestöd till småhus	0,11	0,19	0,22	0,38

Källa: Energimyndigheten rapport ER 2007:21.

5.5.8Stöd för installation av solvärme i kommersiella lokaler

Stöd för installation av solvärme i kommersiella lokaler gäller från 1 augusti 2006 till år 2010 (Förordning 2006:1028), och har en årlig budget på 10 miljoner kronor. Stödet hanteras av Boverket. Fram till i mars 2007 hade sammanlagt stöd om cirka 450 000 kronor beviljats. Energimyndigheten bedömer att hela stödet inte kommer att användas. Boverket bedömer emellertid att antalet inkommande ansökningar kan öka eftersom stödet kommer att marknadsföras i en större utsträckning än hittills.

Solvärmeanläggningar har lång livslängd. Utredningen gör därför bedömningen att all effektivisering från och med 2005 kan tillgodoräknas i den bedömda effektiviseringen för år 2016. Energimyndighetens bedömning är att hittills beviljade medel av detta stöd kommer att bidra med en effektivisering på cirka 1 GWh år 2016.

5.5.9Stöd för installation av energieffektiva fönster i småhus

Stödet för installation av energieffektiva fönster infördes år 2005 och gäller till och med år 2008 (Förordning 2006:1587). Boverket ansvarar för stödet sedan slutet av februari 2007, tidigare admi- nistrerades stödet av Skatteverket. Totalt sett omfattar stödet 100 miljoner för år 2007 och år 2008, och Boverket bedömer att hela stödet kommer att användas. Besparingslivslängden för fönster är mycket lång, varför hela effektiviseringen kan räknas kvarstå år 2016.

177

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Energimyndigheten har vid beräkningen av stödets effekt endast tagit hänsyn till den direkta energieffektivisering som installation av energieffektiva fönster leder till. Indirekta effekter som t.ex. minskat golvdrag har inte medräknats. Vid beräkningarna har Energimyndighetens ansatt ett genomsnittligt värmegenom- gångstal (så kallat U-värde) för äldre tvåglasfönster till 2,8 W/mP2KP . Myndighetens bedömning är att stödet år 2016 kommer att bidra med en energieffektivisering på 65 GWh slutlig energianvändning, vilket motsvaras av cirka 120 GWh primär energianvändning.

Stödet till energieffektiva fönster har också som syfte att skapa en marknadsförskjutning mot ett ökat utbud av energieffektiva fönster. Stödet kompletteras av den energimärkning för fönster som infördes år 2006. Enligt märkningssystemet som går från A till G, motsvarar ett A-märkt fönster ett U-värde på 0,9 W/m2P PK. Energimyndigheten har i en enkätundersökning bland fönstertill- verkarna kartlagt vilka effekter märkningen tillsammans med stödet har haft på utbudet och försäljningen av energieffektiva fönster. Svaren indikerar att stödet har haft en stor betydelse för försälj- ningen av energieffektiva fönster, men att även märkningen numera har en påverkan. Vidare menar tillverkarna att marknaden under de senare åren har förskjutits mot såväl ett större utbud som en större efterfrågan på energieffektiva fönster. Tillverkarna påpekar att märkningen har ökat medvetenheten om energieffektivitet, och vissa tillverkare uppger att de numera endast erbjuder fönster som är energieffektiva. Den statistik som fönstertillverkarna har lämnat omfattar endast delar av marknaden, och kan därför inte användas för att kvantitativt beräkna spridningseffekter av fönsterstödet och märkningen. Det ger dock en indikation på att marknaden har utvecklats mot en starkt ökad försäljning av fönster med ett U-värde på högst 1,2 W/m2P KP . Boverket kommer i samråd med Energimyndigheten att göra en utvärdering av stödet för energi- effektiva fönster under år 2009. Denna bör även innefatta en bedömning av stödets spridningseffekter.

5.5.10Stöd för konvertering från direktverkande elvärme i bostadshus

Stödet för konvertering från direktverkande elvärme i bostadshus gäller från och med år 2006 till och med år 2010 för konvertering från direktverkande el till fjärrvärme, individuell biobränslepanna

178

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

och värmepump (Förordning 2005:1255). Stödet hanteras av Boverket. Den totala budgeten för stödet är 1,45 miljarder kronor.

Sammanlagt bedömer Energimyndigheten att konverteringarna från elvärme kommer att leda till en primär effektivisering på cirka 1,4 TWh. För att undvika dubbelräkning kommer effekten av dessa konverteringsåtgärder inte att redovisas i sammanställningen i av- snitt 5.5.14. Effekten bedöms istället ingå i den åtgärdsorienterad top-down beräkning som redovisas i avsnitt 5.5.1 och bedöm- ningen av konvertering till fjärrvärme i flerbostadshus och lokaler i avsnitt 5.5.2.

Tabell 5.23 Uppskattad framtida energieffektivisering för stödet för kon- vertering från elvärme i småhus under åren 2005 till 2016. Slutlig respektive primär energianvändning med utredningens viktningsfaktorer, TWh. I beräkningen ingår en värmefaktor (COP) för jord-, sjö- och bergvärmepumpar på 3,0.TPF61FPT

		2010		2016

	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär

Elvärmekonvertering småhus	0,57	1,42	0,57	1,42

Källa: Energimyndigheten rapport ER 2007:21.

5.5.11Boverkets bygg och konstruktionsregler (BBR06)

Boverkets bygg- och konstruktionsregler anger den miniminivå på energiprestanda som ska uppfyllas av marknaden för nya byggnader. Reglerna reviderades år 2006 och innehåller till skillnad från tidigare byggregler ett uppföljningskrav som ska vara uppfyllt senast två år efter att byggnaden tagits i bruk. Eftersom revi- deringen skett nyligen går det endast att göra en bedömning av den minskade energianvändning i bebyggelsen som de nya reglerna kan förväntas ge.

I regelverkets energihushållningskapitel anges att byggnader ska vara utformade så att energianvändningen begränsas genom låga värmeförluster, lågt kylbehov, effektiv värme- och kylanvändning och effektiv elanvändning (exklusive hushållsel) (BFS 2006:12).TPF62FPT Vidare anges att bostäder ska vara utformade så att byggnadens specifika energianvändning högst uppgår till 110 kWh per m2P P golv-

61TP PT COP är en förkortning av Coefficient of Performance, värmefaktor.

62TP PT Med AtempB B avses en byggnads samlade area som värms till minst 10 ºC. Värdet avser area uppmätt från insidan av ytterväggarna.

179

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

area (AtempB )B och år i klimatzon söder och 130 kWh per m2P P golvarea (AtempB )B och år i klimatzon norr. För en- och tvåbostadshus med direktverkande elvärme som huvudsaklig värmekälla får bygg-

nadens specifika energianvändning högst uppgå till 75 kWh per m2P P golvarea (Atemp) och år i klimatzon söder och 95 kWh per m2P P golvarea (Atemp) och år i klimatzon norr. Lokaler ska vara utfor- made så att byggnadens specifika energianvändning högst uppgår

till 100 kWh per m2P P golvarea (AtempB B) och år i klimatzon söder och 120 kWh per m2P P golvarea (AtempB )B och år i klimatzon norr. För lokaler får ett visst tillägg göras om ventilationens uteluftsflöde

överstiger 0,35 l/s,m2P .P TPF63FPT

De nya reglerna avseende byggnaders energiprestanda innehåller uppföljningskrav. Detta förväntas ge en ökad efterlevnad av regler- na. Energimyndigheten antar att en successiv marknadsanpassning sker till de nya reglerna under en femårsperiod och att effekten i form av effektivare energianvändning i ny bebyggelse under en femårsperiod därefter kvarstår under hela målperioden fram till 2016. Detta antagande ger en uppnådd energieffektivisering på cirka 2,3 TWh slutlig energianvändning år 2016.

Tabell 5.24 Förväntad årsvis effektivisering som Boverkets nya byggregler från 2006 förväntas ge, TWh

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Nya byggregler	0,04	0,05	2,3	2,5

Källa: Energimyndigheten.

5.5.12Fjärrkyla

Fjärrkyla bygger på samma princip som fjärrvärme med den skillnaden att den levererar kyla istället för värme. Fjärrkyla ersätter mindre kylanläggningar eller luftkonditionsaggregat som använder el. Fjärrkyla är i nuläget främst ansluten till kontorsbyggnader. Sveriges första fjärrkyleanläggning togs i drift år 1992. Idag pro- ducerar ett trettiotal anläggningar i Sverige fjärrkyla motsvarande cirka 700 GWh. Enligt Svensk Fjärrvärme är potentialen för fjärr- kyla stor, och en undersökning som Svensk Fjärrvärme genomfört

63TP PT (BFS 2006:12).

180

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

visar att den totala efterfrågan på fjärrkyla kan komma att uppgå till motsvarande 2 3 TWh år 2016.

I Sverige liksom i andra delar av Nordeuropa ökar användningen av klimatkyla i byggnader. Enligt Energimyndighetens statistik- undersökning STIL2 används i genomsnitt 10,6 kWh el per m2P P och år till kylmaskiner i kontorsbyggnader.TPF64FPT Energimyndigheten antar i sina beräkningar av energieffektivisering genom fjärrkyla att hälften av den totala kontorsytan utgör en realistisk framtida potential.TPF65FPT Detta antagande leder till att cirka 1,4 TWh energi- effektivare primär energianvändning kan uppnås år 2016 genom ersättning av el med fjärrkyla för klimatkyla i byggnader. För att denna effektivisering ska komma till stånd kan eventuellt Boverkets byggregler behöva revideras.

Tabell 5.25 Bedömd framtida minskad energianvändning som utbyggnaden av fjärrkyla t.o.m. år 2016 förväntas resultera i, TWh

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Fjärrkyla	0	1,4	0	1,4

Källa: Energimyndigheten.

5.5.13Kraftvärmeutbyggnad

Utbyggnaden av kraftvärme bidrar, som nämnts i kapitel 4, signifikant till en effektivare energianvändning i Sverige. Den första svenska kraftvärmeanläggningen togs i drift redan år 1948. Under de senaste åren har kraftvärmeutbyggnaden ökat starkt, och i dagsläget står kraftvärmeproduktionen för cirka 12 TWh fjärrvärme och cirka 6 TWh el. I sin prognos för fortsatt utbyggnad bedömer Svensk Fjärrvärme att den svenska kraftvärmeproduktionen (exklu- sive basindustrins kraftvärme) kommer att innefatta ytterligare 10 TWh el respektive 20 TWh fjärrvärme baserad på kraftvärme år 2016. Svensk Fjärrvärme gör också bedömningen att kraftvärme- utbyggnaden kommer att fortsätta även efter 2016.

Den planerade kraftvärmeutbyggnaden bedöms minska behovet av primär energi med cirka 15 TWh fram till år 2016. Däremot förblir den slutliga energianvändningen opåverkad av denna åtgärd.

64TP PT Energimyndigheten, 2006. Förbättrad energistatistik för lokaler – ”Stegvis STIL” Rapport för år 1. Inventeringar av kontor och förvaltningsbyggnader. ISBN 1403-1892.

65TP PT Hälften av den svenska kontorsarean motsvarar cirka 17 miljoner m2P .P

181

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

Det beror på att den helt genomförs på tillförselsidan, och därmed inte primärt omfattas av direktivet (2006/32/ EG).

Kraftvärmeutbyggnaden bedöms leda till att det nationella genomsnittliga viktningsfaktorn för fjärrvärme sjunker från dagens 0,9 till cirka 0,6 år 2016. För de konverteringsåtgärder som har genomförts under perioden 1995 2005 respektive bedöms genom- föras under perioden 2005 2016 betyder det att en ytterligare effektivisering av den primära energianvändningen på cirka 1,8 TWh kan inräknas i måluppfyllelsen för 2016. För uppfyllelse av det föreslagna EU-gemensamma besparingsmålet till år 2020 gör utredningen bedömningen att hela kraftvärmeutbyggnadens effek- tivisering av den primära energianvändningen kan komma att till- godoräknas.

Tabell 5.26 Den del av den uppskattade framtida energieffektivisering till följd av planerad kraftvärmeutbyggnad under perioden 2005 2016 som bedöms kunna räknas in i direktivet, TWh

		2010		2016

	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär

Kraftvärmeutbyggnad	0	0,4	0	1,8

Källa: Svensk Fjärrvärme.

5.5.14Samlat resultat av bedömningar för sektorn bostäder och service m.m., perioden 2005 2016

Sammantaget bedöms effekten av åtgärder under perioden 2005 2016 till följd av redan beslutade styrmedel leda till 3,6 TWh effektivare slutlig energianvändning år 2010 respektive 8,9 TWh år 2016. Detta motsvarar en effektivare primär energianvändning på 8,9 TWh år 2010 respektive 19,5 TWh år 2016, tabell 5.27.

182

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Tabell 5.27 Samlad förväntad energieffektivisering mellan åren 2005 och 2016 som följd av redan genomförda åtgärder samt redan beslutade insatser och styrmedel, TWh

Program/styrmedel inom		2010		2016
sektorn bostäder och service	Oviktat	Viktat	Oviktat	Viktigat	Utv.-metod
m.m. [TWh]
Framtida konverteringsåtgärder	1,10	3,20	2,40	7,10	66
Framtida konverteringsåtgärder	1,10	3,20	2,40	7,10	Top-downTPF	FPT
inom småhussektorn, beräknat
på 2005 års byggnadsstock (exkl.
solvärme)
Konvertering till fjärrvärme i	0,40	0,90	1,00	1,90	67
Konvertering till fjärrvärme i	0,40	0,90	1,00	1,90	Top-downTPF	FPT
lokaler och flerbostadshus
Teknikupphandling (framtida	1,13	1,70	2,27	3,40	Bottom-up
förväntade effekter)
KLIMP-projekt (från 2005)	0,13	0,16	0,05	0,06	Bottom-up
OFFROT	0,60	0,80	0,60	0,80	Bottom-up
Konverteringsåtgärder	0,11	0,19	0,22	0,38	Bottom-up
2000 2005, solvärme
Stöd till energieffektiva fönster	0,06	0,12	0,06	0,12	Bottom-up
Boverkets byggregler, BBR06	0,04	0,05	2,3	2,5	Bottom-up
Fjärrkyla	0	1,40	0	1,40	Bottom-up
Kraftvärmeutbyggnad	0	0,40	0	1,80	Top-down
Summa	3,6	8,9	8,9	19,5

5.6Summering av tidiga åtgärder och bedömd effekt av nyligen beslutade styrmedel

Genom tidiga åtgärder (perioden 1991 2005), beskrivna i avsnitt 5.3 ovan, som enligt direktivet (2006/32/EG) kan tillgodoräknas bedöms energieffektiviseringen i sektorn bostäder och service m.m. år 2010 och 2016 uppgå till cirka 11,5 TWh slutlig energi respektive 17,9 TWh primär energi. Till detta ska läggas effekter av åtgärder som bedöms komma till stånd under perioden 2005 2016 till följd av redan beslutade styrmedel, beskrivna i avsnitt 5.5 ovan. Samman- lagt för tidiga åtgärder och åtgärder som bedöms komma till stånd

66TP PT I denna bedömning ingår även effekten av skatterna med avseende på effektivare energi- användning för uppvärmning och tappvarmvatten i småhus.

67TP PT I denna bedömning ingår även effekterna av skatterna med avseende på effektivare energi- användning för uppvärmning och tappvarmvatten i flerbostadshus och lokaler.

183

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

tack vare stöd av redan beslutade styrmedel bedöms cirka 15,1 TWh slutlig energianvändning uppnås i sektorn bostäder och service m.m. år 2010 respektive 20,4 TWh år 2016. Det motsvarar 26,8 TWh primär energi år 2010, respektive cirka 37,4 TWh primär energianvändning år 2016. Detta motsvarar i sin tur cirka 5,7 pro- cent av den svenska slutliga energianvändning som omfattas av direktivet, respektive 8,2 procent av den primära energianvänd- ningen.

Tabell 5.28 Summering av effekter av tidiga åtgärder (perioden 1995 2005) och redan beslutade styrmedel i sektorn bostäder och service m.m. (perioden 2005 2016). Effektivare slutlig energianvänd- ning respektive effektivare primär energianvändning, TWh

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Tidiga åtgärder, 1995 2005	11,5	17,9	11,5	17,9
Redan beslutade styrmedel,	3,6	8,9	8,9	19,5
2005 2016
Summa	15,1	26,8	20,4	37,4

5.7Möjliga tillkommande styrmedel

I det följande redovisas ett antal styrmedel, som utredningen identifierat som möjliga att använda, om en högre ambitionsnivå eftersträvas än som kan nås med de tidiga, befintliga och beslutade styrmedel som nyss beskrivits. Utredningen förordar i detta läge inte något enskilt styrmedel, utan avser att i sitt slutbetänkande återkomma med närmare analyser och rekommendationer.

5.7.1Energideklaration av byggnader, kontinuerlig utveckling

Lagen om energideklaration av byggnader trädde i kraft i oktober 2006. Hela beståndet av flerbostadshus och lokalbyggnader kom- mer på kort sikt att omfattas av kravet på energideklarationer. Även småhus ska energideklareras, men här bedöms genom- förandetakten för deklarationerna vara långsammare än för fler- bostadshus och lokaler, eftersom krav på energideklaration träder i kraft först 1 januari 2009 och endast föreligger i samband med

184

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

försäljning eller uthyrning av en byggnad. Energideklarationen ger en unik möjlighet att få fram individuella åtgärdsförslag till varje hus och varje fastighetsägare. Energideklarationerna är därför ett viktigt verktyg för att uppnå en effektivare energianvändning i bostäder och lokaler.

Utredningen om energideklaration av byggnader konstaterade att det finns få aktuella studier om den effektiviseringspotential som kan komma att identifieras genom energideklarationerna.TPF68FPT Införandet av systemet med energideklarationer har dock gått lång- samt, och nivån på kraven på fastighetsägarna har diskuterats. Det kan därmed finnas en risk att den möjliga energieffektiviserings- potentialen inte realiseras.

Energideklarationer är ett strategiskt instrument för att iden- tifiera ekonomiskt motiverade effektiviseringsåtgärder i enskilda byggnader. Det finns mot den bakgrunden skäl att löpande se över och förbättra de allmänna råden om hur systemet med energidekla- rationer ska tillämpas. Det gäller t.ex. referensvärden, besikt- ningsrutiner, åtgärdspresentation, rapportering, deklarationsregister m.m. Utredningen föreslår att en oberoende utvärdering av energi- deklarationerna genomförs senast under år 2010. Utvärderingen ska allsidigt belysa både konsumenternas erfarenheter, såväl fastig- hetsägare som brukare, och hur energideklarationerna fungerar som styrmedel. Den ska också innefatta en översyn över vilka typer av kostnadseffektiva åtgärder som föreslås i samband med deklara-

68TP PT Energideklaration av byggnader (SOU 2004:109). Betänkandet konstaterar att det finns få aktuella studier om möjligheterna att effektivisera energianvändningen i svensk bebyggelse. Energideklarationsutredningen konstaterar vidare att detta faktum försvårar en kvalificerad kvantitativ bedömning av kostnader och intäkter samt vilka resursinsatser som är optimala när energideklarationer skall tas fram, men pekar på att praktiska erfarenheter talar om möjliga effektiviseringspotentialer med lönsamma åtgärder på 10–30 procent av energi- användningen i genomsnitt. I energideklarationsutredningens ekonomiska konsekvensanalys diskuteras tre scenarier baserat på olika ekonomiska avskrivningstider. Det första scenariot består av åtgärder som betalar sig inom ett år, men som å andra sidan bedöms ha en livslängd på högst tio år. Åtgärdstyper som nämns är t.ex. inställningar av reglersystem, enkla injust- eringar av luftflöden och värme, korrigering av rena felaktigheter . Flera studier visar att omfattande effektivisering kan uppnås med mycket enkla åtgärder speciellt i byggnader med lokaler. Det kan gälla justering av luftflöden, drifttider och tilluftstemperaturer. I det andra scenariot uppskattar energideklarationsutredningen potentialen till cirka 15 procent, vilket motsvarar en årlig energianvändning på cirka 25 TWh (s. 243 244, avsnitt 12.2.1 Antaganden om kostnader för energideklarering och om effektiviseringspotential). Detta andra steg be- står av tillkommande åtgärder med en återbetalningstid (pay-off) på upp till åtta år. I gruppen återfinns åtgärdstyper som omfattande injusteringsåtgärder, utbyte eller nyinstalla- tion av reglerutrustning, utbyten i pumpsystem, byte av fläktar etc. I denna kategori finns också tilläggskostnader för ytterligare isolering eller bättre fönster i samband med reno- vering och byte av fasader och fönster. I det tredje scenariot återfinns ytterligare tillkom- mande åtgärder. Dessa är till övervägande del sådana som enbart kan motiveras i samband med renovering, och kan vara samma åtgärder som i steg två men som här drivs längre.

185

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

tionerna. I utvärderingen bör även undersökas huruvida hushållsel och verksamhetsel ska inkluderas i energideklarationerna.

Vidare föreslår utredningen att Boverket redan år 2008 ges i uppdrag att utvärdera om de rutiner som införts fungerar som avsett från ett konsumentperspektiv och i administrativa avseen- den. Boverket bör även få i uppdrag att samråda med Energi- myndigheten vid kontinuerlig förbättring och vidareutveckling av rutiner och underlag för energideklarationerna. Eventuella revi- deringar bör vara i samklang med de CEN-standarder som är framtagna för energideklarationer.

5.7.2Energiklassning av byggnader

Energiklassning av byggnader är ett enkelt och bra sätt att tydliggöra byggnadens energiprestanda för brukare och ägare. På så sätt kan byggnadens energiegenskaper göras tydliga för markna- dens aktörer, t.ex. köpare, säljare och hyresgäster. Vid ägarbyten kan klassning vara en enkel metod att kommunicera en byggnads energieffektivitet till aktörerna. Inom den så kallade ByggaBo- modellen har sedan flera år bedrivits forskning för att ta fram en modell för klassning av byggnader.TPF69FPT Det bedrivs även utveckling och forskning med inriktning på en rad andra klassningsmodeller, t.ex. Green Buildings och Minergie.

Utredningen föreslår att Boverket och Energimyndigheten får i uppdrag att utforma ett system för energiklassning av byggnader. En sådan klassning ska ta hänsyn till primär energianvändning. Klassningen bör kopplas till systemet med energideklarationer. Arbetet bör bedrivas i nära samråd med berörda myndigheter och näringslivsorganisationer. Hänsyn ska i arbetet tas till pågående standardiseringsarbete inom området, och syfta till att erhålla ett allmänt accepterat klassningssystem. ByggaBo-dialogens förslag rörande fördelar vad gäller bl.a. kreditvillkor, försäkringspremier, avgifter för klassning av byggnader är en viktig utgångspunkt för arbetet.

69TP PT Liksom energideklaration av byggnader administreras den så kallade ByggaBo-dialogen av Boverket.

186

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

5.7.3Energihushållningskrav vid ombyggnad

Potentialen för energieffektivisering är stor i den befintliga be- byggelsen. Enligt de bedömningar som Chalmers EnergiCentrum har gjort på uppdrag av utredningen uppgick den ekonomiskt lönsamma energieffektiviseringspotentialen för uppvärmning och tappvarmvatten i den befintliga bebyggelsen för fjärrvärme och bränslen år 2007 till cirka 19 TWh samt 14 TWh el till år 2016. Det finns f.n. ett omfattande behov av renovering och upprustning i den befintliga bebyggelsen.TPF70FPT Det gäller t.ex. bostadshus inom det s.k. miljonprogrammet och de flerfamiljshus som byggdes under 1940- och 1950-talen. Inom en tioårsperiod behöver cirka 60 pro- cent av det svenska flerbostadshusbeståndet renoveras.TPF71FPT Det är då angeläget att möjligheten till energieffektivisering tas till vara, eftersom lönsamheten för effektiviseringsåtgärder i allmänhet är väsentligt gynnsammare i samband med renovering än som enskilda åtgärder. Om så inte sker bedöms stora delar av de möjligheter till genomförande av de ekonomiskt lönsamma och angelägna åtgärder som i nuläget finns att gå förlorade till nästa gång byggnaderna behöver renoveras. Det kan då dröja 30 50 år innan motsvarande möjligheter till lönsam energieffektivisering återkommer.

Enligt direktivet om byggnaders energiprestanda ska medlems- staterna se till att byggnader över 1 000 m2P P som renoveras eller byggs om ska uppfylla vissa minimikrav med avseende på energi- prestanda.TPF72FPT I Danmark, Tyskland och Frankrike finns regler för energieffektivisering i samband med ombyggnad. Där definieras i vilka fall som minimikraven ska uppfyllas och vad de ska avse på en övergripande nivå eller i fråga om enskilda komponenter. I Dan- mark och Tyskland ställs i princip lika långtgående energieffek- tivitetskrav vid ombyggnad som vid nybyggnad.

Boverket har nyligen på regeringens uppdrag utrett vilka åtgärder som är lämpliga för att effektivisera energianvändningen i befintliga byggnader.TPF73FPT Uppdraget avser åtgärder som kan genom- föras i samband med ändring av byggnader enligt förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF). Förslag till vilka ändringsåtgärder som bör kräva bygg-

70TP PT I Boverkets begreppsapparat används uttrycket ”ändring” inte renovering eller ombygg- nad.

71TP PT I de cirka 60 procenten av flerbostadshusen ingår cirka 750 000 lägenheterna som upp- fördes under 1960- och 70-talen i det så kallade miljonprogrammet och de cirka 800 000 lägenheter som byggdes under de två decennierna före det.

72TP PT Direktivet om energideklarationer av byggnader, artikel 6.

73TP PT Uppdraget har genomförts efter samråd med Energimyndigheten.

187

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

anmälan ska också lämnas. Vid uppdragets genomförande ska beaktas att energieffektiviseringen bör syfta till att minska använd- ningen av jordens primära energiresurser och därmed minska belastningen på klimat och miljö. I uppdraget ingår också att analysera eventuella behov av ändringar av gällande bestämmelser i anledning av de åtgärder som föreslås och redovisa förslag till sådana ändringar.

Boverket föreslår i sin utredning att ändringsföreskrifter med avseende på effektivare energianvändning ska tas fram och över- lämnas till EU för notifiering under 2009, och att arbetet ska bedrivas i bred samverkan med andra berörda myndigheter och branschens aktörer. Vidare föreslår Boverket att lagstiftnings- begreppet ”avsevärt förlängd brukstid” bör ersättas av ett nytt begrepp för omfattande ombyggnad. De föreslår också att det bör tydliggöras vilka kriterier som ska gälla för att omfattande om- byggnad ska anses föreligga och vilka krav som kan ställas i en sådan situation. Boverket föreslår vidare att Energimyndigheten bör ges i uppdrag att i samverkan med Boverket identifiera rele- vanta byggprodukter med stor påverkan på byggnadens energi- användning och verka för att dessa produkter deklareras och märks genom frivilliga branschöverenskommelser eller genom obligato- risk märkning. Slutligen föreslår Boverket i sin redovisning av uppdraget att krav på individuell mätning av varmvatten vid änd- ring och vid nybyggnad ska tas fram. Utredningen stödjer samtliga dessa förslag.

5.7.4Utvärdering och annonserad successiv skärpning av nybyggnadskraven

Energihushållningskraven i Boverkets byggregler reviderades den 1 juli 2006. Vissa övergångsregler gällde inledningsvis, men från den 1 juli 2007 har övergångsreglerna upphört och kraven gäller nu fullt ut. Tydligare och mer verifierbara funktionskrav bedöms leda till att energianvändningen i nya byggnader minskar.

Utredningen bedömer att en ytterligare successiv skärpning av nybyggnadsreglernas energikrav är ett lämpligt medel för att nå energieffektiviseringsdirektivets besparingsmål. En sådan skärpning bör annonseras på ett sätt, så att byggsektorns aktörer ges möjlig- het att planera för regelförändringarna. Därmed kan aktörernas önskemål om förutsägbarhet när det gäller energikrav tillgodoses.

188

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

En successiv skärpning av nybyggnadsreglerna på denna punkt ligger i linje med det krav på omprövning av reglerna om energi- prestanda som finns i EG-direktivet om byggnaders energi- prestanda. Förslag till skärpta energikrav för nybebyggelsen har tidigare framförts bl.a. i proposition 2005/06:145.

Utredningen föreslår att Boverket får i uppdrag att se över och vid behov skärpa nuvarande krav på energihushållning vid nybygg- nad enligt förslag i proposition 2005/06:145, avsnitt 6.4.3 och 6.4.4.

5.7.5Minskad elanvändning i bostäder och lokaler

Som framgår av kapitel 4, avsnitt 4.2.1, används en stor mängd el i sektorn bostäder och service m.m. Det gäller såväl för uppvärm- ningsändamål i framför allt småhus, som för el för fastighetsdrift i hela bebyggelsen och hushålls- och verksamhetsel. Det finns en betydande potential att spara inom dessa användningsområden. Dessutom ger eleffektivisering stora effekter på användningen av primär energi. Begränsning av elanvändningen för uppvärmning och effektivare användning av driftel, hushållsel samt verksam- hetsel har därför av utredningen bedömts vara angelägna åtgärder. Vad gäller uppvärmning är en viktig åtgärd att konvertera småhus med direktverkande elvärme eller med elpannor till fjärrvärme, biobränsle eller till värmepumpsdrift.TPF74FPT

Trots att ett stort antal byggnader, främst småhus, under de senaste åren har konverterats från direktverkande eller vattenburen elvärme till framför allt värmepumpar och fjärrvärme, kvarstår mer än 20 TWh elvärme i det svenska byggnadsbeståndet. Till detta ska läggas s.k. dold elvärme i form av elvärmeslingor i badrum, hand- dukstorkar m.m. som ofta statistikförs som hushållsel.TPF75FPT Staten har under flera år lämnat ekonomiskt stöd till konverteringsåtgärder som de nyss beskrivna. I dagsläget byggs dock merparten av alla nya flerbostadshus med elvärmeslingor i badrummen. Det ligger inte i linje med den allmänna strävan att motverka att el används för uppvärmningsändamål. Om ordinarie uppvärmningsbehov och badrumselvärmen summeras, kan resultatet bli att sådana fler-

74TP PT Dock bör vid konvertering till biobränsleeldning utsläpp av luftförorenande ämnen som VOC och partiklar beaktas.

75TP PT Elvärnme i badrumsgolv räknas ofta som komfortel istället för uppvärmningsenergi. Mätningar i Hammarby Sjöstad visar att elvärmeslingor i badrumsgolv motsvarar 15 20 kWh per m2P P total byggnadsarea och år. Detta ska ställas i relation till nybyggnadsreglernas krav för uppvärmning och kraven för direktverkande elvärme.

189

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

bostadshus inte uppfyller Boverkets krav på högsta tillåtna energi- användning per kvadratmeter. För att bidra till uppfyllelsen av direktivet föreslår utredningen att ett Program för effektiv elanvänd- ning övervägs som tillkommande styrmedel.

Program för effektiv elanvändning

Utredningen föreslår att ett nationellt program för effektiv elanvändning genomförs. Programmet bör omfatta förstärkta statliga stöd till konverteringsåtgärder, informationsinsatser och rådgivning samt åtgärder för effektivare användning av el för drift av byggnader, hushållsel och verksamhetsel.

Det kan vara aktuellt att förlänga och förstärka det nuvarande stödet för elvärmekonvertering. Utredningen kommer efter analys av olika stödformer att återkomma till detta i sitt slutbetänkande. Syftet med programmet för effektiv elanvändning ska vara att bidra till det svenska energisystemets omställning. Programmet för effektiv elanvändning ska underlätta för de cirka 600 000 småhus- ägare som i dag har elvärme att konvertera sitt uppvärmnings- system till förnybara energikällor, fjärrvärme eller värmepumps- drift. Särskild vikt bör läggas vid de problem som är förknippade med konvertering av direktelvärmda byggnader. Det bör övervägas om även småhus som i huvudsak värms med elpanna i vattenburet värmesystem, i motsats till i dag, också ska omfattas av möjligheten till statligt stöd. Detta kan vara en angelägen åtgärd, eftersom marginalproduktionen av el i huvudsak sker i kraftverk som eldas med fossila bränslen. Det innebär också att konvertering från elvärme, oavsett om den är direktverkande eller vattenburen värme- system, bidrar till betydande minskning av koldioxidutsläppen.

Programmet för effektiv elanvändning i bostäder och lokaler ska utnyttja marknadskrafterna. Möjliga arbetsmetoder kan t.ex. vara gemensamma upphandlingar, teknikupphandlingar och andra metoder som kan bidra till att nya attraktiva och kostnadseffektiva paketlösningar utformas för ägare till elvärmda hus. Som alternativ till bidrag till enskilda byggnadsägare kan t.ex. räntefria lån över- vägas. Utredningen kommer att analysera detta område ytterligare och återkomma till frågan i slutbetänkandet.

Möjligheterna att lämna bidrag till energileverantörer som genomför områdesvis elvärmekonvertering istället för till enskilda småhusägare bör också undersökas. Här kan den framgångsrika

190

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

arbetsmodell som använts av Elsparefonden i Danmark vara intressant att studera. Utredningen avser att i samband med sin slutredovisning närmare beröra frågor om konsekvensanalys av organisation, dimensionering och finansieringsfrågor av stödet för effektivare elanvändning, samt hur det ska finansieras.

5.7.6Fortsatt främjande av energitjänster

Energitjänster kan på ett signifikant sätt bidra till att den lönsamma effektiviseringspotentialen inom bebyggelsen realiseras. Konsult- företaget WSP har på uppdrag av Energieffektiviseringsutredningen kartlagt marknaden för energitjänster. Kartläggningen har bl.a. skett genom intervjuer med företrädare för energitjänstföretag och beställare.

De vanligaste tjänsterna är i dagsläget Energy Performance Contracting, (EPC) samt olika funktionstjänster, t.ex. klimatavtal. En utvärdering av EPC-projekt, som genomförts inom den offent- liga sektorn sedan början av 2000-talet, visar en genomsnittlig effektivisering på 22 procent för värme och varmvatten. Avtals- modellerna för energitjänster utgår från ett åtagande där energi- tjänstföretaget tar ett helhetsansvar för kartläggning och analys, genomförande och uppföljning av energieffektiviseringsprojekten. I avtalen ingår garantier för energibesparing och prestanda. Tjänsterna erbjuds till kunder inom framför allt lokalsektorn och industrin, men även i flerbostadshussektorn har sådana projekt genomförts.

Av WSP:s kartläggning framgår att det bland marknadsaktörer- na finns en stor enighet om att marknaden för energitjänster kommer att växa betydligt på kort och medellång sikt. Resultatet av intervjuarbetet visar också att det finns ett stort behov av kompe- tensförstärkning. Brist på kompetent personal framhålls genom- gående som en begränsande faktor för expansion av marknaden för energitjänster. Mot denna bakgrund föreslår utredningen en sats- ning på tvärfackliga kurser inom områden med relevans för energitjänster.

Marknadskartläggningen visar också att det finns ett behov av att sprida kunskap bland beställare. Utredningen föreslår att ett utökat stöd för energitjänster ges genom Energimyndighetens Forum för Energitjänster. Utredningen föreslår att Forum för Energitjänster ges i uppdrag att arbeta med kompetensförstärk-

191

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

ning, upphandlingsstöd och informationsspridning om energi- tjänster.

5.7.7Teknikupphandling

Teknikupphandling bidrar till att utveckla och sprida ny energi- effektiv teknik och till att introduktionen av sådan teknik påskyndas. Teknikupphandling har sedan början av 1990-talet framgångsrikt använts för utveckling och marknadsintroduktion av nya energieffektiva komponenter, produkter och system i Sverige. Energimyndigheten samordnar och stödjer för närvarande fyra beställargrupper i bostads- och servicesektorn. Potentialen för fortsatt utveckling av energieffektiva produkter och system inom sektorn bostäder och service m.m. bedöms vara god.

Utredningen föreslår att regeringen ger Energimyndigheten i uppdrag att utöka programmet för teknikupphandling. Inom ramen för programmet ska Energimyndigheten sträva efter att fler beställargrupper kommer till stånd. Det utökade programmet för teknikupphandling bör omfatta spridning av information om de produkter som tas fram. Vidare bör Energimyndigheten ges i upp- drag att skapa förutsättning för att konceptet för teknikupphand- ling kan vidareutvecklas avseende bl.a. spridning och utvärdering av projektens effekter.

5.7.8Kommunal energirådgivning

Det finns en stor teknisk effektiviseringspotential både i småhus- beståndet och det kommunala byggnadsbeståndet. Det finns också speciella problem med att få acceptans för åtgärder bland små- husägare. För att öka genomförandet av energieffektiviserings- åtgärder och elvärmekonvertering i småhusbebyggelsen erfordras att enskilda småhusägare har tillgång till saklig och opartisk information och rådgivning. Energirådgivning är ett särskilt viktigt redskap i effektiviseringsarbetet när det gäller att nå målgruppen småhusägare. En viktig orsak härtill är att dessa inte berörs av energideklarationer i samma utsträckning som de större fastighets- ägarna.

192

SOU 2008:25

Bostäder och service m.m.

Utredningen föreslår att de kommunala energirådgivarna, i motsats till idag, ska få arbeta även med effektivare energianvänd- ning för transporter.

5.7.9Program för effektivare energianvändning i de areella näringarna

Det finns en stor effektiviseringspotential även inom de areella näringarna. Institutet för jordbruks och miljöteknik (JTI) vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala har i en studie på uppdrag av Naturvårdsverket konstaterat att effektiviseringspotentialen inom lantbruket är betydande.TPF76FPT Åtgärder som nämns i rapporten är t.ex. effektivare uppvärmning och spannmålstorkning, bränsle- byten, utbildning, bättre underhåll av maskiner och redskap, spar- sam körning och växtanpassad odling. Det torde finnas goda energieffektiviseringsmöjligheter även inom skogsbruk och fiskeri- näringen.

Utredningen föreslår att ett nationellt program för effektiv energianvändning inom de areella näringarna övervägs. Programmet bör bl.a. omfatta förstärkta statliga informationsinsatser och råd- givning om åtgärder för effektivare användning av energi.

5.7.10Forskning, utveckling och demonstration

För att den av samhället önskvärda effektiviseringen ska komma till stånd erfordras både forskning, utveckling och demonstration (FUD). Dessa styrmedel verkar framför allt på längre sikt, medan direktivets mål ska uppnås på endast nio år. Trots de skilda tids- perspektiven finner utredningen det angeläget att satsa på FUD. Motivet till detta är att mobilisera samhället för en effektivare energianvändning genom fortsatt teknikutveckling, kunskapsupp- byggnad kring hinder och drivkrafter, beteenderelaterade frågor, förändrade attityder och preferenser samt andra omvärldsfaktorer.

Utredningen vill poängtera att satsningar på FUD är en viktig åtgärd för att en mer genomgripande omställning av energianvänd- ningen i sektorn bostäder och service m.m. ska kunna uppnås. Det är också viktigt att satsningar på FUD harmonierar med övriga

76TP PT Energibesparing i lantbruket år 2020, JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, 2007.

193

Bostäder och service m.m.

SOU 2008:25

styrmedel som vidtas i syfte att uppnå förändringar inom bebyggel- sens energianvändning. En långsiktig satsning på forskning och utveckling erfordras således. Utredningen vill också peka på att det är väsentligt att utveckla analyskapacitet avseende utvärdering av effekter av olika styrmedel. Utredningen kommer att återkomma även till denna fråga i sitt slutbetänkande.

Energimyndigheten har som sektorsmyndighet huvud- och samordningsansvaret för den energirelaterade bebyggelseforskning som nu finansieras statligt. Utöver Energimyndigheten finansierar det statliga Forskningsrådet för areella näringar och samhälls- byggande (FORMAS) forskningsprojekt inom energiområdet. Konsumentverket, Boverket och Naturvårdsverket finansierar också vissa energirelaterade forskningsprojekt.

Staten finansierar via Energimyndigheten byggforsknings- programmet Centrum för Energi- och Resurseffektivt Byggande och Förvaltande, CERBOF. Arbetet inom programmet sker i nära samarbete med andra myndigheter, aktörer inom bygg- och förvaltningsbranschen, högskolor och forskningsinstitut. Program- met drivs under perioden 2007 2009 med en budget på 130 mil- joner kronor.

Staten finansierar också via Energimyndigheten tillsammans med berörd industri ett tillämpat forskningsprogram för effektivare kyl- och värmepumpssystem, EFFSYS2. Forskningsprogrammet, som drivs under perioden juli 2006 till juni 2010, stöds av Energi- myndigheten med 28 miljoner kronor.

194

6 Industrisektorn

Till industrisektorn räknas verksamheter som avser utvinning och framställning av råvaror och produkter. Exempel är gruvnäring och mineralutvinning, verkstäder, kemisk industri och tillverkning av trävaror, livsmedel och textilprodukter. Industrisektorn omfattar SNI-koderna 10-37 enligt 2002 års SNI-indelning.

Tabell 6.1 Översikt över huvudsakliga industrigrenar med SNI-koderTPF1FPT

Industrigren	SNI-kod
Gruv- och mineralutvinningsindustri	10-14
Livsmedels- och dryckesvaruindustri	15
Tobaksindustri	16
Textil-, beklädnads- och läderindustri	17-19
Trävarutillverkning	20
Massa- och pappers- och pappersvaruindustri	21
Grafisk industri och förlagsverksamhet	22
Tillverkning av stenkolsprodukter och kärnbränsle	23
Kemisk industri inklusive läkemedelsindustri	24
Gummi och plastvaruindustri	25
Jord- och stenindustrin	26
Metallverk och gjuterieriindustri	27
Verkstadsindustri	28-35
Övrig industri	36-37

Källa: SCB.

Svensk industrisektor har traditionellt byggt på basindustrierna, dvs. i huvudsak utvinning och förädling av inhemska råvaror såsom järnmalm och skog. I kombination med en omfattande utbyggnad

1TP PT SNI står för Svensk näringslivsindelning. Systemet bygger på motsvarande EU-system för indelning av företag i branscher och underkategorier utifrån företagens verksamhetsinrikt- ning. Se www.scb.se

195

Industrisektorn

SOU 2008:25

av vattenkraftproduktionen, det nationella elnätet och järnvägarna kring sekelskiftet 1900, har basindustrierna och de industrigrenar som utvecklats från dem varit viktiga faktorer när Sverige omvand- lades från jordbruksland till industristat. Vattenkraftsutbyggnaden bidrog också till att stora delar av det svenska järnvägsnätet kunde elektrifieras redan under 1900-talets första årtionden.

Sedan 1970-talet har de traditionella industrigrenarna, malm- brytning, stål- och massaindustri, minskat i betydelse i svensk ekonomi. Den traditionella tillverkningsindustrin blev under 1990- talets första hälft föremål för en mycket omfattande struktur- omvandling. Under perioden minskade antalet anställda i industrin, liksom den samlade produktionen. Under 1990-talets andra hälft ökade produktionen avsevärt, medan antalet anställda ökade mått- ligt. Industrin har under senare tid blivit mer kunskapsintensiv. Ungefär en femtedel av de privatanställda är verksamma i indust- rin. Industrisektorn svarar för en dryg fjärdedel av svensk BNP.

Fordons- och maskintillverkning är för närvarande de industri- grenar som har störst omsättning och förädlingsvärde. Livsmedels- industri och kemisk industri är andra industrigrenar som svarar för stora andelar av den svenska industriproduktionen. Kemisk industri, där läkemedelsindustrin intar en ledande roll, har växt kraftigt under senare år.

Tabell 6.2		De största svenska industrigrenarna 2005

SNI-kod	Industrigren		Antal	Antal	Omsättning	Produktions-
			företag	anställda	Mdkr	värde
						Mdkr
34	Fordonsindustri		923	79 000	252	242
29	Maskinindustri		5 712	92 900	213	191
15-16	Livsmedelsindustri.		3 290	55 100	138	124
24	Kemisk industri		958	35 700	136	134
27	Stål- och metallverk		438	36 000	113	106
21	Massa- och pappersindustri		475	35 800	111	113

Källa: Statistiska centralbyrån.

196

SOU 2008:25

Industrisektorn

6.1Energianvändningen i industrin

Den genomsnittliga årliga energianvändningen i industrin under basåren var 155 TWh, varav el svarade för 60 TWh, biobränsle för 54 TWh, oljor för 20 TWh samt kol och koks för 17 TWh. Användningen av fjärrvärme uppgick i genomsnitt till knappt 5 TWh per år. Drygt 4 TWh natur- och stadsgas användes i genomsnitt i industrin under basåren.

Figur 6.1 Fördelning mellan användningen av el och fjärrvärme samt olika slag av bränslen i svensk industri, genomsnitt för åren 2001 2005

54	56	El
	56

Fjärrvärme

Oljor

Naturgas och stadsgas

Kol, koks

Biobränsle, torv m.m.

4 20

Källa: Energiläget 2006, Energimyndigheten.

Massa och pappersindustri svarar för nästan hälften och järn- och stålindustrin för cirka 15 procent av industrins energianvändning. Kemiindustri och verkstadsindustri svarar för ungefär lika stora andelar av den industriella energianvändningen, 8 respektive 7 pro- cent. Som framgått i det föregående är fordons- och maskin- industri, som båda ingår i verkstadsindustrin, de båda största industribranscherna i Sverige när det gäller omsättning, antal anställda och produktionsvärde. Den samlade energianvändningen i verkstadsindustrin blir mot den bakgrunden inte obetydlig och uppgår till cirka 7 TWh per år. De enskilda företagen i verkstads- industrin är dock i regel inte energiintensiva.

Massa- och pappersindustrin svarar även för den största andelen av elanvändningen i industrin, drygt 40 procent. I ett nationellt perspektiv svarar den elintensiva industrin, där massa- och pappers-

197

Industrisektorn

SOU 2008:25

industri är dominerande, för ungefär en fjärdedel av den totala mängden slutanvänd el i Sverige.

Energianvändningen i industrin har ökat marginellt jämfört med den genomsnittliga årliga energianvändningen under basåren 2001 2005. I industrin totalt, dvs. inklusive elintensiv industri, användes år 2006 sammantaget 158 TWh energi. Energianvändningen och dess fördelning per bransch är ganska stabil, men påverkas av hur konjunkturerna och produktionen utvecklas. Energiprisernas utveckling har också betydelse. Oljepriset har stigit kraftigt, men elpriserna är, i ett internationellt perspektiv, relativt låga i Sverige.

Energimyndigheten har utifrån underlag från Konjunkturinsti- tutet och data om energiprisutvecklingen gjort en prognos för energianvändningens utveckling i industrin på kort sikt.TPF2FPT Härav framgår att elanvändningen i industrin förväntas öka med knappt 2 procent eller cirka 1 TWh till och med år 2009. Oljeanvändningen bedöms under samma tid öka med 1 procent. Användningen av biobränslen bedöms öka med knappt 1 procent medan fjärrvärme- användningen väntas öka med cirka 2 procent under perioden. Fjärrvärmen ökar dock, som framgår i figur 6.1, från ganska låga nivåer. Den specifika energianvändningen, räknat som kWh per krona förädlingsvärde, förväntas däremot, enligt Energimyndig- heten, minska med cirka 8 procent under perioden fram till år 2009. El- och oljeanvändningen beräknas minska vardera ungefär lika mycket i detta perspektiv.

6.2Industriell energianvändning utanför handelssystemet

Den fossila energianvändningen i den del av industrin som om- fattas av systemet för handel med utsläppsrätter ska, av skäl som utvecklas i kapitel 2, avsnitt 2.4, undantas från direktivets tillämp- ningsområde. Det finns mot den bakgrunden anledning att se närmare på hur energi används i den del av industrin som inte berörs av handelssystemet. För att detta ska vara möjligt måste först belysas vilka delar av industrin som berörs av handelssystemet och hur stor energianvändningen är i dessa delar av industrin. Här ska noteras att handelssystemet, som belysts i kapitel 1, endast

2TP PT Energimyndighetens rapport (ER 2007:25) Energiförsörjningen i Sverige, s. 17 ff.

198

SOU 2008:25 Industrisektorn

gäller enskilda anläggningar eller verksamheter och inte hela branscher eller företag.

6.2.1Närmare om handelssystemet

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (handelsdirektivet), har ett system för handel med utsläppsrätter etablerats i Europa. Handels- systemet har införts i svensk rätt bl.a. genom lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Av 2 kap. 1 § framgår att utsläpp av koldioxid kräver tillstånd när utsläppet sker från vissa typer av anläggningar eller verksamhetsslag, t.ex. förbränningsanläggningar, mineraloljeraffinaderier och anläggningar för tillverkning av papper och pappersmassa. Regeringen har föreskrivit att endast anlägg- ningar som överskrider en viss storlek ska omfattas av tillstånds- plikten.TPF3FPT För förbränningsanläggningar, som är den vanligaste typen av tillståndspliktiga anläggningar, gäller t.ex. tillståndsplikt för anläggningar med en installerad effekt över 20 Megawatt.

Den som utövar en tillståndspliktig verksamhet ska redovisa koldioxidutsläppen från verksamheten samt årligen till Energi- myndigheten överlämna det antal utsläppsrätter, som motsvarar de sammanlagda utsläppen från verksamheten under närmast före- gående kalenderår. I den mån utsläppsrätter saknas, måste utövaren köpa dem på den öppna marknaden eller betala en avgift, som är betydligt högre än den beräknade kostnaden för utsläppsrätter.

Systemet bygger på en uppdelning i handelsperioder. Den första handelsperioden löper under tiden 2005 2007. Den andra handels- perioden löper under tiden 2008 2012. Utsläppsrätter som ut- färdats för att gälla under den första handelsperioden är inte giltiga under senare perioder.

I Sverige finns f.n. drygt 700 anläggningar som är tillståndsplik- tiga enligt lagen om handel med utsläppsrätter. Huvuddelen av dessa, drygt 500 anläggningar, utgörs av förbränningsanläggningar i el- och fjärrvärmeproduktionen, dvs. i energisektorn. I industri- sektorn finns ett hundratal förbränningsanläggningar som ingår i handelssystemet. Övriga, cirka 100 anläggningar, som omfattas av handelssystemet, ingår i tillverkningsprocesser.

3TP PT Se §§ 10 16 i förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter.

199

Industrisektorn

SOU 2008:25

Tabell 6.3 Översikt över verksamheter som vid årsskiftet 2005/06 hade tillstånd att släppa ut koldioxid

Verksamhet/Anläggning	Antal	Antal totalt
Förbränningsanläggningar		611
varav el- eller fjärrvärmeproducerande	507
varav förbränningsanläggningar i industrin	104
Mineraloljeraffinaderier		5
Järn- och stålindustri		18
varav rostning och sintring av järnmalm	3
varav produktionsanläggningar för järn och stål	15
Mineralindusti		20
varav tillverkning av cementklinker	3
varav tillverkning av bränd kalk	8
varav tillverkning av glas och glasull	4
varav tillverkning av keramiska produkter	5
Massa- och papperstillverkning		58

Summa		712

Källa: Prop. (2005/06:184) Utvecklad utsläppshandel för minskad klimatpåverkan.

Under den andra, nu innevarande, handelsperioden, dvs. 2008 2012, utvidgas kretsen av berörda verksamheter genom att begreppet ”förbränningsanläggning” definieras på ett nytt sätt. Det innebär att ytterligare cirka 35 förbränningsanläggningar, främst inom järn- och stålindustrin, nu omfattas av handelssystemet. Andelen fossila bränslen som omfattas av systemet bedöms därigenom öka med cirka 8,5 TWh per år till cirka 33,5 TWh.TPF4FPT

6.2.2Gränsdragningen mellan energianvändning inom och utom handelssystemet

Systemet för handel med utsläppsrätter innebär att utsläpp av koldioxid från förbränning eller industriella processer ska redovisas i vissa fall. Vidare förutsätts i systemet att de faktiska utsläppen motsvaras av utsläppsrätter, som tilldelats företagen eller upp-

4TP PT Den fossila energianvändningen i industri som omfattas av systemet för handeln med utsläppsrätter har för perioden 2008 2012 bedömts uppgå totalt till cirka 57 TWh. Av dessa ingår cirka 35 TWh i Energimyndighetens statistik över industrisektorns energianvändning som en del av den nationella totala energianvändningen. De övriga 21 TWh utgörs av indust- riella biprodukter av fossilt ursprung som t.ex. koksugnsgas och masugnsgas, vilka ingår i statistik för energianvändning som är specifik för industrisektorn.

200

SOU 2008:25

Industrisektorn

handlats av dem. Om detta inte är fallet utgår en avgift i för- hållande till de utsläpp för vilka utsläppsrätter inte överlämnats. Det innebär att det i praktiken är användning av fossila bränslen som är av intresse i den utformning som det nuvarande handels- systemet har. Däremot omfattar handelssystemet inte el- eller fjärrvärmeanvändning i de industriella verksamheter som ingår i handelssystemet. El- och fjärrvärmeproduktionen i energisektorn kan däremot omfattas i de fall då energin produceras genom för- bränning av fossila bränslen.

Fossila bränslen

Användningen av fossila bränslen inom respektive utanför den handlande sektorn särredovisas inte i energistatistiken. Mot den bakgrunden har utredningen skattat hur den fossila bränsleanvänd- ningen i industrin fördelar sig inom respektive utanför handels- systemet. Underlaget för skattningen utgörs av data från Natur- vårdsverket om användningen av fossila bränslen inom respektive utanför handelssystemet.TPF5FPT

Under den första handelsperioden har årligen cirka 25 TWh, dvs. drygt en tredjedel av industrins totala årliga användningen av fossila bränslen, omfattats av handelssystemet. I Tabell 6.4 visas hur användningen av fossila bränslen i olika industrigrenar fördelar sig mellan verksamheter som omfattas av, respektive faller utanför, handelssystemet under den innevarande handelsperioden, som inleddes år 2008.

5TP PT Andelen fossila bränslen som kräver utsläppsrätter har, på uppdrag av utredningen, skattats av Miljökraft AB utifrån de data om utsläpp av koldioxid som branschvis rapporteras in till handelssystemet. Skattningen har skett genom bedömningar av fördelningen av energi- användningen mellan olika verksamheter samt beräkningar av energimängder utifrån upp- gifterna om koldioxidutsläpp genom att använda emissionsfaktorer för respektive bränsle- slag. Dataunderlaget avser åren 2004 och 2005.

201

Industrisektorn

SOU 2008:25

Figur 6.2 Uppskattad andel av fossil bränsleanvändning i industrin som omfattas, respektive faller utanför systemet för handel med utsläppsrätter (ETS). Skattningen utgår från den definition av förbränningsanläggning som gäller fr.o.m. 2008 och bygger i huvudsak på bearbetade data från SCB och Naturvårdsverket.

	30,0
	25,0
	20,0	Omfattas av ETS
	20,0
TWh		Omfattas ej av ETS
TWh	15,0
	10,0
	5,0
	0,0

14)

)

19)

)

25)

26)

)

35)

)

(10

(

(SNI

(

er(

(SNI

mineraler i

plast

och

sten

str

Trä

och

Jord

Stå

Verkst

ind

Utvinning

gummi

Källa: Miljökraft AB.

Av figur 6.2 framgår att nästan all fossil energianvändning i massa- och pappersindustrin samt i raffinaderiverksamheter omfattas av handelssystemet. Denna energianvändning faller således utanför direktivets tillämpningsområde. Detsamma gäller en huvuddel av den fossila energianvändningen i stålindustrin och i mineral- industrin.TPF6FPT Huvuddelen av den fossila energianvändningen i livs- medels-, trävaru-, och verkstadsindustrin berörs däremot inte av handelssystemet.

För den handelsperiod som börjar år 2008, då kretsen av till- ståndspliktiga förbränningsanläggningar utvidgas, uppskattas att cirka 80 procent av industrins fossila bränsleanvändning kommer

6TP PT Mineralindustrin omfattar t.ex. framställning av glas, porslin och keramiska produkter såsom kakel och klinker.

202

SOU 2008:25 Industrisektorn

att omfattas av utsläppsrätter. Det innebär att mellan 10 och 15 TWh av industrins samlade fossila bränsleanvändningen om cirka 70 TWh per år, teoretiskt sett, skulle kunna bli föremål för energieffektivisering med stöd av direktivet. Det motsvarar cirka 7 procent av den förväntade totala användningen av energi av alla slag i industrin under perioden 2008 2012.

Som närmare utvecklats i kapitel 2 är det önskvärt att även den fossila bränsleanvändningen i företag som berörs av handels- systemet omfattas av energieffektivisering, dock med undantag för fossil bränsleanvändning i enskilda verksamhetsdelar och anlägg- ningar, vars drift kräver utsläppsrätter. Detta förutsätter att sådan bränsleanvändning kan volymmässigt separeras från övrig fossil bränsleanvändning i berörda företag. I handelssystemet rapporteras de mängder koldioxid som respektive anläggning släpper ut. Sådana utsläppsmängder kan räknas om till använd mängd fossila bränslen. Utredningen bedömer mot den bakgrunden att det med en till- fredsställande noggrannhet går att beräkna den fossila bränsle- användning som ska bli föremål för energieffektivisering även i de företag som berörs av handelssystemet.

6.3Potential för energieffektivisering i industrin

I en studie år 2007 har företagens benägenhet att effektivisera sin energianvändning mätts i 32 OECD-länder.TPF7FPT Av resultaten framgår bl.a. att i genomsnitt cirka 60 procent av industriföretagen i de undersökta länderna har gjort energikartläggningar. Benägenheten att effektivisera energianvändningen mättes i ytterligare fem kate- gorier, bl.a. benägenhet att spara energi genom att stänga av maskiner och IT-utrustning m.m. under icke nyttjandetid och i fråga om investeringsvolymer för energieffektiviserande utrustning. I den förra kategorin återfinns de svenska företagen på näst sista plats före Thailand. En sammanvägning av resultaten i de sex kategorierna visar att svenska industriföretag placerar sig på 26:e plats bland de studerade 32 länderna, men före länder som Botswana, Thailand, Singapore och Frankrike. I rapporten pekas också på sambandet mellan benägenhet att energieffektivisera pro- duktionen och kostnaderna för energin. I 21 länder bedömdes energikostnaderna vara en viktigare faktor för företagens ekonomi

7TP PT Lindebergs Grant Thornton, International Business Report 2007. Studien bygger på 7 200 intervjuer med företrädare för industriföretag i 32 länder. Se www.lindebergs.se

203

Industrisektorn

SOU 2008:25

än i Sverige. I 10 länder, bl.a. Australien, Brasilien och USA, bedömdes energikostnaderna vara av mindre betydelse för företagens ekonomi än i Sverige.

Det finns starkt divergerande uppgifter om hur stor potentialen för energieffektiviseringar är i industrisektorn. I ett internationellt perspektiv talas om potentialer mellan 20 och 25 procent genom att ny teknik installeras i äldre anläggningar.TPF8FPT Det är dock, av flera skäl, inte realistiskt med en så stor faktiskt genomförd energieffektivi- sering på medellång sikt. En orsak härtill är att psykologiska fak- torer, såsom trögheter när det gäller att vinna nya insikter och ny kunskap, också måste beaktas. Sådana hinder kan minskas t.ex. genom informationsinsatser, vilket alltså är angelägna åtgärder för ett en så stor del av potentialen som möjligt ska kunna realiseras. Ett annat hinder för energieffektivisering i industrin kan utgöras av brist på kapital.

Potentialen för energieffektivisering i industrin har bedömts med utgångspunkt från befintliga studier och rapporter från senare tid. En sammanställning och samlad analys av sådana data har gjorts under hösten 2007 av konsultföretaget ÅF på uppdrag av Energi- myndigheten.TPF9FPT

Utredningen utgör ett led i Energimyndighetens arbete med att, på uppdrag av regeringen, se över programmet för energieffektivi- sering i elintensiv industri (PFE).

Potentialen för energieffektivisering i den aktuella ÅF-rapporten har bedömts utifrån den allmänna utgångspunkten att investeringar i energieffektiviserande åtgärder ska ha en återbetalningstid om mindre än fem år och ska kunna accepteras av företagen inom ramen för ett utvidgat program för energieffektivisering. Vid bedömning av återbetalningstid har, i den aktuella studien, even- tuella kostnader för finansiering av investeringar, t.ex. räntor, inte beaktats.

Effektiviseringspotentialen har skattats utifrån energianvänd- ning i olika tillämpningar, såsom i pumpar, tryckluftsystem och i lokaler generellt. Resultaten har sedan viktats utifrån energianvänd- ningen i specifika industribranscher på treställig SNI-nivå, såsom plåttillverkning, läkemedelsindustri och pappersindustri. Framställ-

8TP PT Naturvårdsverkets rapport Näringslivets drivkrafter för att minska energianvändningen, Dnr 230-5541-05 Ht.

9TP PT Energieffektiviseringspotentialer i industrin, rapport 2007-10-29, ÅF-process på uppdrag av Energimyndigheten

204

SOU 2008:25

Industrisektorn

ningen i det följande utgör i allt väsentligt ett referat av de resultat ÅF redovisat i sin studie.

Härutöver har Energieffektiviseringsutredningen uppdragit åt konsultföretaget EnerGia att göra en översiktlig bedömning av energieffektiviseringspotentialen i de delar av industrin som inte handlar med utsläppsrätter.

6.3.1Ekonomisk effektiviseringspotential

Resultaten av ÅF:s studie visar att det i industrin generellt finns en ekonomisk potential för energieffektivisering vid användning av elmotorer, tryckluftsystem, fläktar och pumpar. Även energi- användningen för ventilation och belysning i industrins lokaler kan effektiviseras. Det gäller också industriföretag som inte är energiintensiva eller av andra skäl inte kan ingå i PFE.

Mellan 60 och 70 procent av industrins elanvändning avser motordrift.TPF10FPT Detta stämmer även väl med skattningar som gjorts i både Europa och USA.TPF11FPT Sammantaget bedömer ÅF att effekti- viseringspotentialen för elanvändning i motordrift i svensk industri, bortsett från motordrift i tryckluftsystem, pumpar, fläktsystem och raffinörer, uppgår till mellan 0,4 och 1,0 TWh/år.

Ungefär 3 procent av den använda elenergin i industrin avser drift av tryckluftssystem. Det motsvarar cirka 1,7 TWh.TPF12FPT Här bedömer ÅF, utifrån tillgängliga studier, att cirka 0,25 0,5 TWh/år av elanvändningen i tryckluftsystemen kan sparas genom effektivi- sering. Den möjliga återvinningen i form av värme i dessa tillämp- ningar bedöms uppgå till i storleksordningen 0,2 0,4 TWh/år.

Omkring 10 TWh el används i industrin varje år för pumpdrift. Av Jernkontorets Energihandbok framgår att cirka 30 procent av denna energimängd skulle kunna sparas genom effektiviserings- åtgärder.TPF13FPT Energikostnaden för drift av en pump kan, under dess tekniska livslängd, uppskattas vara mellan fem till tio gånger högre

10TP PT ÅF, a.a., s. 25.

11TP PT Motor Challenge programm, www.eu.cec.jrc, och U.S. Department of Energy's Motor Challenge Program: A National Strategy for Energy Efficient Industrial Motor-Driven Systems, 2005. http://www1.eere.energy.gov/industry/bestpractices/motor_challenge_national_strategy.html 12TP PT Energimyndigheten 2006, ”Krav på tryckluftsystem”, ET 2006:12, http://www.energimyndigheten.se/web/biblshop.nsf/FilAtkomst/ET2006_12w.pdf/$FILE/ ET2006_12w.pdf?OpenElement

13TP PT http://www.energihandbok.se/x/a/i/10303/Transmissionssystem---Formbetingade- vaxlar.html

205

Industrisektorn

SOU 2008:25

än investeringskostnaden för pumpen. Återbetalningstiderna är därmed korta och potentialen för energieffektivisering kan, vid en försiktig bedömning, uppskattas till mellan 1 och 2 TWh per år.

Energibesparingspotentialen för industriella fläktar bedöms vara i samma procentuella storleksordning som för pumpar.TPF14FPT Omkring 7 TWh el används årligen för drift av fläktar i industrin. Härav avser cirka 1,5 TWh fläktar som används direkt i industriella pro- cesser. Den resterande energimängden, cirka 5,5 TWh, används till fläktdrift i ventilationssystem. En försiktig bedömning leder, enligt ÅF, till en energieffektiviseringspotential mellan 0,5 och 1,0 TWh för fläktsystem i industrin.

Sammantaget bör enligt ÅF:s bedömning en energimängd motsvarande mellan 3 och 5 TWh vara möjlig att spara genom effektivisering av elanvändningen i industrin och mellan 1 och 3 TWh när det gäller värmealstring.

I den analys som EnerGia gjort på uppdrag av utredningen, fokuseras i första hand på de industribranscher där handel med utsläppsrätter inte förekommer.TPF15FPT

Bedömningarna grundar sig på mångårig erfarenhet av indust- riellt energieffektiviseringsarbete och på en bred, allmän kunskap om attityder till energifrågor i svensk industri. Analysen bygger också på att Sverige kring år 2010 har introducerat utökade statliga program för energieffektivisering i industrin (PFE). Dessutom förutsätts att flera andra styrmedel, eller offentliga åtgärder med syfte att effektivisera energianvändningen i industrisektorn har införts, t.ex.:

•informationsutbyte och nätverksaktiviteter mellan företag inom samma eller olika branscher,

•intensifierad energirådgivning och ökad kompetensuppbyggnad inom de regionala energikontoren,

•särskilda informationsinsatser riktade till företagsledningar,

•teknikupphandling inom industrisektorn,

•ökad utbildnings- och informationsverksamhet utformad efter de önskemål eller behov som finns inom de olika industri- branscherna,

14TP PT American Council for an Energy-Efficient Economy, 2003, ”Realizing Energy Efficiency Opportunities in Industrial Fan and Pump Systems, http://www.aceee.org/pubs/a034.htm 15TP PT EnerGias rapport Energianvändning och energieffektivseringspotential inom den ej hand- lande delan av industrin kan, laddas ned från utredningens hemsida, www.sou.gov.se/energieffektiv

206

SOU 2008:25

Industrisektorn

•teknikutvecklingsstöd och stöd till demonstrationsanläggningar,

•upprättandet av listor med prestanda för standardkomponenter inom industrin som vägledning vid upphandling och

•introduktion och utökning av energimätning och energikart- läggningar för att göra det möjligt att identifiera system och komponenter, som drivs på ett energimässigt ogynnsamt sätt.

Förutsättningarna är således annorlunda än i ÅF:s studie, dels genom att en rad antaganden görs om kommande åtgärder, dels genom att energieffektiviseringspotentialen i den handlande sek- torn, mot bakgrund av direktivets undantag på denna punkt, inte har omfattats av analysen.

EnerGia bedömer att industrin, i de delar som varit föremål för analys, kan spara cirka 1 TWh el motsvarande knappt fem procent av elanvändningen genom effektivisering. Bränsleanvändningen skulle genom effektivisering kunna minskas med cirka 1,5 TWh. Det innebär drygt fem procent av bränsleanvändningen i aktuella industrisegment år 2006.

Studier som pekar på en större potential för energieffektivi- sering inom industrin har genomförts av t.ex. Linköpings Tekniska Högskola och Energikontor Sydost. Även Energieffektiviserings- företagen pekar på att potentialen för energieffektivisering inom industrin är större än de bedömningar som ÅF och EnerGia gör.

Tabell 6.4	Samlad potential		för energieffektivisering		för el respektive
	bränslen i industrigrenar där handel med utsläppsrätter inte
	förekommer åren 2010, 2016 och 2020, TWh och andel i
	procent.

		Potential för eleffektivisering,		Potential för bränsleeffektivisering,
		TWh			TWh
År		Slutlig	Primär	Slutlig	Spimär
2010		0,32	0,80	0,43	1,51
2016		1,07	2,67	1,58	1,90
2020		1,61	4,02	2,18	2,62

Källa: EnerGia.

207

Industrisektorn

SOU 2008:25

Den största samlade energieffektiviseringspotentialen i de industri- grenar där handel med utsläppsrätter inte förekommer, bedöms finnas inom trävaru- och verkstadsindustrierna. Som visats i det föregående är verkstadsindustrin en stor industrigren med många anställda och ett stort antal arbetsställen. Däremot är de enskilda företag som ingår i detta industrisegment inte energiintensiva. Även kemisk industri är en industrigren med en stor samlad effektiviseringspotential.

Potentialen för effektivisering av elanvändningen är störst i verkstadsindustri och i kemisk industri. När det gäller bränsle- användningen är potentialen störst i trävaruindustrin. Potentialen för effektivisering av elanvändningen i denna industrigren är däremot, enligt EnerGias analys, väsentligt mindre än i verkstads- industri och kemisk industri.TPF16FPT

Tabell 6.5 Bedömd potential för energieffektivisering fram till år 2016 i industribranscher där handel med utsläppsrätter inte före- kommer, TWh

Industrigren (SNI-kod)	Potential,	Potential,	Summa	Primär
	el	bränsle	Slutlig
Malmutvinning utom järnmalm, torium och	0,03		0,03	0,08
uran (13.2 och 14)
Livsmedelsindustri (15)	0,07	0,10	0,17	0,29
Textilindustri (17-9)	0,01	0,01	0,03	0,04
Trävaruindustri utom möbeltillverkning (20)	0,10	0,78	0,88	1,19
Grafisk industri (22)	0,02	0,02	0,04	0,07
Kemisk industri (24)	0,22	0,37	0,59	0,99
Gummi- och plastvaruindustri (25)	0,04	0,02	0,06	0,12
Lättbetong, m.fl. (26.6-26.8)	0,01	0,04	0,05	0,06
Metallverk och gjuterier (27.4-27.5)	0,13	0,04	0,17	0,37
Verkstadsindustri (28-35)	0,42	0,18	0,60	1,27
Möbeltillverkning (36)	0,02	0,02	0,04	0,07

Summa	1,07	1,58	2,65	4,55

Källa: EnerGia.

16TP PT Huvuddelen av energianvändningen inom den kemiska industrin faller inom ramen för handeln med utsläppsrätter.

208

SOU 2008:25

Industrisektorn

6.3.2Samlad bedömning av effektiviseringspotentialen

Det är svårt att uppskatta hur mycket av den industriella energi- användningen som kan sparas genom effektiviseringar. Resultatet av bedömningarna beror på vilka förutsättningar de utgår från, bl.a. de ekonomiska incitamenten såsom återbetalningstider och finan- sieringsmöjligheter. Till detta kommer olika beteenderelaterade faktorer och trögheter när det gäller omställning av attityder och uppbyggnad av kunskap och insikter.

Resultaten av ÅF:s genomgång indikerar att det finns en ekonomisk besparingspotential för el om cirka 2,5 5,5 TWh i den samlade industrisektorn. Det motsvarar cirka sju procent av den samlade elanvändningen i industrin. EnerGia bedömer att cirka 1 TWh el kan sparas i undersökta industrisegment, vilket motsvarar cirka fem procent av elanvändningen i dessa segment. ÅF bedömer vidare att cirka 1 3 TWh kan sparas i bränsleanvändningen, vilket utgör knappt två procent av den samlade bränsleanvändningen i industrin i de branscher som omfattats av ÅF:s analys. EnerGia kommer fram till en besparingspotential om knappt sex procent när det gäller bränsleanvändningen i de industrisegment som varit föremål för analys. De divergerande resultaten kan antas delvis bero på att de båda studierna genomförts med olika omfattning och med olika förutsättningar. Den viktigaste orsaken torde dock vara att bedömningar av förevarande slag är svåra att genomföra och påverkas av många faktorer, som bedömare kan värdera på olika sätt. Det ligger därmed i sakens natur att bedömningar av energi- effektiviseringspotentialer blir grova och ska ses som mycket unge- färliga indikatorer. Sammantaget bör mot den beskrivna bak- grunden och vid en samlad, försiktig bedömning, minst 3 5 TWh av industrins elanvändning kunna sparas genom lönsamma energi- effektiviseringsåtgärder fram till år 2016.

När det gäller bränsleanvändningen i industrin ska noteras att en avsevärd del av denna avser fossila bränslen, som inte kommer att bli föremål för energieffektivisering inom ramen för direktivets tillämpning. Däremot kommer effektiviseringsåtgärder med stöd av andra regelverk, incitament och åtgärder att bli aktuella. Huvud- syftet med utsläppshandeln är t.ex. att minska utsläppen av kol- dioxid. Detta leder i förlängningen till besparingar av energi.

Sammanfattningsvis bör, lågt räknat, omkring 5 7 TWh kunna sparas årligen genom energieffektiviseringar i svensk industri under perioden 2008 2016. Huvuddelen härav avser elanvändning. En

209

Industrisektorn

SOU 2008:25

särskilt stor potential för energieffektivisering finns, enligt EnerGias bedömning (tabell 6.7), i verkstadsindustri, kemisk industri och i trävaruindustri. Det indikerar att det finns anledning att rikta särskild uppmärksamhet mot dessa industrigrenar när eventuella tillkommande styrmedel övervägs.

6.4Effekter av befintliga styrmedel

Befintliga styrmedel för energieffektivisering i den energiintensiva industrin utgörs, vid sidan av miljöbalken (1998:808), i praktiken av programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE). Närmare hundra företag lämnade sin första redovisning till Energimyndigheten under 2006. De hade då sammantaget genom- fört 900 åtgärder för att minska sin elanvändning.

Med stöd av miljöbalken har tillämpande myndigheter möjlighet att, så länge det inte anses vara orimligt, kräva att företaget vidtar åtgärder till en kostnad som motsvarar den samhällsekonomiska nyttan av åtgärden från ett miljö- och resursperspektiv. Sådana åtgärder kan bl.a. avse effektivisering av energianvändningen i verksamheten. Miljööverdomstolen har vid ett par tillfällen slagit fast att en effektiv energianvändning ska utgöra ett villkor för tillstånd till miljöfarlig verksamhet.

6.4.1Programmet för energieffektivisering (PFE)

Den totala elanvändningen i den tillverkande industrin är cirka 56 TWh per år. Program för energieffektivisering i energiintensiva företag (PFE) är ett styrmedel som bygger på frivilliga avtal med energiintensiva industriföretag om att vidta åtgärder för eleffek- tivisering i tillverkningsprocessen. Incitamentet för de deltagande företagen utgörs av ett undantag från skattskyldighet till skatt på el som används i tillverkningsprocessen. I annat fall ska elskatt betalas med ett halvt öre per kWh. Skatterabatten för de företag som deltar i PFE uppgår därmed till 5 000 kr per GWh processel.

För närvarande deltar 110 företag på cirka 250 produktionsorter i PFE. Ett hundratal av dessa har deltagit sedan starten i januari 2005. Övriga har anslutit sig under åren 2005 2007. De flesta av de deltagande företagen är verksamma i pappers- och massaindustrin. Enligt de uppgifter som företagen redovisat om sin elanvändning i

210

SOU 2008:25

Industrisektorn

samband med ansökan, använde de 29,5 TWh minimi-beskattad el. Den beräknade totala PFE-berättigade användningen år 2002 var 34,9 TWh. Det innebär att cirka 84 procent av den minimibeskatta- de elanvändningen för närvarande omfattas av PFE. I figur 6.3 visas elanvändningen inom olika branscher där andelen av dem som deltar i PFE relateras till den totala elanvändningen.

Figur 6.3 Elanvändning i företag som deltar i PFE inom respektive bransch (baserat på uppgifter från SCB och Energimyndigheten)

25,0
20,0	Ingår i PFE
	Ingår ej i PFE
15,0
TWh
10,0
5,0
0,0

)

19)

)

25)

26)

)

(SNI

r(SN

(

metal

ivs

rier

plas

och

ord

inad

tå

Raf

vinn

lier,

mik

Källa: Miljökraft AB.

Inom PFE redovisar företagen genomförda åtgärder och storleken på uppnådd el-besparing. Uppnådd eleffektivisering delas upp i två perioder, år 1 2 respektive år 3 5. Följande beräkningar bygger på vad de 98 först anslutna företagen redovisat efter den första tvåårsperioden, dvs. dels åtgärder som har genomförts år 1 2 och dels åtgärder som redan nu har beslutats inför år 3 5. Beräk- ningarna har genomförts av Energimyndigheten med den utgångs- punkten att hela industrisegment, som berörs av handel med utsläppsrätter (den handlande sektorn), ska exkluderas från direk-

211

Industrisektorn

SOU 2008:25

tivets tillämpningsområde. Eftersom utredningen föreslår att även elanvändning och eleffektivisering inom den del av industrin som ingår i den handlande sektorn ska omfattas av den nationella energieffektiviseringsplanen, kan de delar av denna effektivisering som kvarstår år 2016 inräknas i hittills uppnådda effektiviseringar.

Enligt definitionen på besparingsmålet gäller att tidiga åtgärder endast får tillgodoräknas om de har en besparingseffekt som sträcker sig bortom år 2016 och därmed bidrar till minskad energi- användning även år 2016. Om ett deltagande i PFE ska vara möjligt krävs att företaget tillämpar ett energiledningssystem. Därigenom ska PFE, enligt utredningens mening, anses ha en effekt som kvarstår efter år 2016.

Tabell 6.6 Förväntad framtida energieffektivisering som följd av de första två åren med PFE, slutlig respektive primär energianvändning, TWh

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
PFE (TWh/år)	0,7	1,8	0,7	1,8

Källa: Energimyndigheten.

Uppgifterna i tabellen bygger på data från de cirka 80 procent av de deltagande företagen som redovisat under år 2006, med undantag för de eleffektiviseringar som skett i företag i den handlande sektorn. Övriga 20 procent av de nu deltagande PFE-företagen kommer att redovisa under år 2007, 2008 eller 2009, beroende på programstart. Detta innebär att ytterligare eleffektiviseringar kommer att genomföras fram t.o.m. år 2014, när de sista företagen från PFE:s första programperiod kommer att avsluta sitt femåriga program. Dessutom har många företag aviserat att ytterligare eleffektiviserande åtgärder kommer att identifieras och genomföras kontinuerligt under de sista tre åren i programmet. Företagen har dessutom åtagit sig att alltid beakta livscykelkostnaden (LCC) vid ersättningsinvestering, nyinvestering och projektering. Det innebär att besparingar utöver de i tabell 6.8 redovisade kommer att kunna realiseras under programperioden. Energimyndigheten bedömer att den samlade elbesparing, som är en direkt eller indirekt följd av PFE kommer att vara minst dubbelt så stor som den hittills redo-

212

SOU 2008:25

Industrisektorn

visade. Detta skulle innebära en årlig energieffektivisering om cirka 1,5 TWh under perioden 2008 2012.

6.4.2Samverkan med branschorganisationer

Det pågår flera projekt inom industrisektorn utöver PFE. Energi- myndigheten strävar efter att stimulera företagen att införa energiledningssystem och samverkar i denna strävan med viktiga branscher. Fokus ligger mer på så kallade stödprocesser än på pro- duktionsprocesserna eftersom principerna för pumpsystem, fläkt- system, kylsystem, belysningssystem är likartade oavsett bransch. Exempel på områden där sådan samverkan skett är träindustrin och ett branschöverskridande projekt inom belysningsområdet.

Syftet med de flesta aktiviteterna är att skapa kännedom om ny teknik och att öka kunskapen om olika metoder för energieffektivi- sering ute på företagen. Det är dock svårt att säga något specifikt om effekterna av denna branschsamverkan. Rapporter framtagna inom EU visar dock att det finns ett stort behov av den här typen av insatser då de verkar genom att förstärka styrmedel som teknikupphandling och marknadsintroduktion, och blir på så sätt en del i industrins energieffektiviseringsarbete. En avsikt i Sverige med detta arbete är att stärka effekterna av det arbete som bedrivs av kommunala energirådgivare, regionala energikontor och inom PFE.

Inga beräkningar av effekterna från branschsamverkan med industrin har gjorts. Endast beräkningar för de företag som inte ingår i den handlande sektorn och i PFE redovisas ovan.

6.5Möjliga tillkommande styrmedel

213

Industrisektorn

SOU 2008:25

6.5.1Ny programperiod för PFE

En programperiod om 5 år har hittills godkänts av EU-kommis- sionen, men med stor sannolikhet kommer programmet, enligt Energimyndigheten, att förlängas med ytterligare 5 år. De energi- intensiva företagen kommer därmed att kunna ansöka om att delta i ett nytt program fr.o.m. år 2009 och ända fram till år 2014. Det innebär att åtgärder inom PFE kan komma att genomföras t.o.m. år 2019. Detta ger ytterligare energieffektiviseringar som kan beaktas vid beräkning av i vilken utsträckning besparingsmålet enligt direktivet har uppfyllts.

6.5.2Utvidgat tillämpningsområde för PFE

Energimyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att efter sam- råd med Naturvårdsverket föreslå förändringar i lagen (2004:1196) om program för energieffektivisering och konsekvensändringar i miljöbalken med målsättningen att ett enhetligt och ändamålsenligt regelverk för industrins energieffektiviseringsåtgärder ska införas.TPF17FPT

Utgångspunkten för förslagen ska vara att PFE förändras, så att företag som uppfyller kraven enligt PFE samtidigt kan anses upp- fylla de krav på energihushållning, som ställs i miljöbalken med beaktande av såväl företagsekonomiska aspekter som de skydds- intressen och samhällsekonomiska överväganden som ligger bakom miljöbalken. En särskild fråga, som ska övervägas, är om PFE bör gälla även andra energislag än el.

Uppdraget omfattar dock inte att utreda en utvidgning av PFE:s tillämpningsområde till företag utanför den energiintensiva indust- rin. Som visats i det föregående finns energibesparingspotentialer även i icke energiintensiv industri. Utredningen anser att även företag i dessa delar av industrin bör erbjudas att delta i frivilliga energieffektiviseringsprogram, som kan anpassas till företagen utifrån företagsstorlekar och energianvändningsmönster.

17TP PT Regeringsbeslut 2007-05-24 med Dnr N2007/5101/E.

214

SOU 2008:25

Industrisektorn

6.5.3Statligt stöd för energieffektivisering i icke energiintensiva företag

Ett nytt energieffektiviseringsprogram för små och medelstora företag utanför den energiintensiva industrin bör övervägas. Programmet bör rikta sig till, och vara anpassat för företag som inte kan delta i PFE, dvs. företag som inte är energiintensiva. Programmet är avsett för en mycket bred målgrupp, omfattande drygt 57 000 företag eller cirka 98 procent av samtliga företag i industrisektorn. Tillsammans svarar företagen i målgruppen för mer än hälften av den tillverkande industrins energianvändning. Det finns för övrigt inga hinder mot att målgruppen omfattar också företag utanför industrisektorn, t.ex. tjänsteföretag.

Det kan övervägas om vissa ekonomiska incitament, liksom beträffande PFE, bör erbjudas de deltagande företagen. Vid sidan om en rabatt på eller befrielse från energiskatt, kan t.ex. övervägas om de deltagande företagen bör ges möjlighet att avsätta medel till en energisparfond i företaget. Fonderade medel ska få användas till energieffektiviserande investeringar i företagen. Med hänsyn till att målgruppen omfattar företag med mycket varierande storlek på verksamhet och energianvändning, bör olika slag av åtgärder kunna övervägas. I företag med en stor energianvändning kan t.ex. energi- tjänster bli aktuella. Det innebär i regel att förutsättningar och resultat ska utvärderas i särskild ordning. I små företag kan åtgärderna avse energieffektivisering i t.ex. byggnader utan krav på närmare utvärdering av resultaten.

PriceWaterhouseCoopers (PWC) har på utredningens uppdrag översiktligt inventerat tänkbara modeller för hur ett styrmedel som det nu aktuella kan utformas.TPF18FPT Fokus har legat på hur incitamenten för de enskilda företagen att delta i programmet ska konstrueras. I uppdraget ingick även att analysera vilken energieffektiviserings- potential som kan realiseras samt att belysa de statsfinansiella effekterna och konsekvenserna för företagen. Av resultaten fram- går i huvudsak följande.

Incitament kopplade till användningen av energi är i regel den form som är enklast att genomföra administrativt och informa- tionsmässigt lättast att förstå. En höjd energiskatt är exempel på ett sådant styrmedel. Eftersom energikostnaden i de aktuella företagen

18TP PT PWC:s rapport Incitamentsformer för ökade energieffektiva investeringar utanför energi- intensiv industri (November 2007). Rapporten kan laddas ned från utredningens hemsida, www.sou.gov.se/energieffektiv.

215

Industrisektorn

SOU 2008:25

är relativt låg i förhållande till omsättningen, skulle sannolikt höga nivåer på skatten krävas om substantiella effekter ska kunna upp- nås. Ett annat alternativ, relaterat till verksamheten, är att koppla olika incitament till en minskad energianvändning eller till olika mål för energieffektivisering. Detta kan emellertid vara administra- tivt komplicerat. Det kan också ifrågasättas om en sådan lösning är förenlig med EU:s statsstödsregler. Mot den bakgrunden är inves- teringar att föredra.

Två huvudsakliga finansiella modeller finns för att sänka kostnaden i företagen och därmed öka incitamentet för industriella investeringar i energieffektiv teknik; bidrag respektive avdrag på skatt (inklusive fondavsättningar).

Bidrag är en relativt enkel och beprövad stödmodell. Eftersom målgruppen är stor, drygt 57 000 företag, är det nödvändigt med en enkel administrativ process för att stödet ska bli hanterbart. Genom att energianvändningen är en liten del av verksamheten för de studerade grupperna bör bidraget vara så påtagligt att det upp- märksammas och söks, men att det samtidigt håller sig inom regler- na för statsstöd.

Avdrag på skatt är också en beprövad stödmodell. Avdrag genom avsättning till investeringsfond borde uppfylla kraven på enkelhet både för företagen och för Skatteverket. En tänkbar utformning är att Skatteverket kontrollerar att investeringarna avser en på förhand definierad kategori av produkter, som klassas som energieffektiva. Avdragen ska utformas så att de inte strider mot reglerna för statsstöd.

Initialt bedömer utredningen att avdragsmodellen ger bättre effekter än bidragsmodellen. Avdragsmodellen är t.ex. enklare och billigare att hantera för företag och myndigheter. En nackdel är dock att avdrag är resultat- och konjunkturberoende.

De två varianterna av avdrag, direkt avdrag och avsättning till investeringsfond, är i huvudsak likvärdiga. Direkta avdrag kan upp- fattas som lättare för mindre företag och investeringar.

Stöd utan återbetalningsskyldighet ska intäktsföras, medan stöd med återbetalningsskyldighet får intäktsföras endast om det med hög grad av sannolikhet inte kan bedömas att stödet kommer att återkrävas. Stöd som lämnas i form av investeringsbidrag ska redu- cera tillgångens anskaffningsvärde. Driftbidrag ska ställas mot de kostnader stödet avser täcka. Den skattemässiga hanteringen av statliga bidrag följer samma principer som gäller för redovisningen. Mot bakgrund av det anförda kan en utgångspunkt vara:

216

SOU 2008:25

Industrisektorn

•Samma stöd utgår till företag i målgruppen

•Stödet baseras på investeringar i energieffektivisering

•Stödet lämnas i form av skatteavdrag, eventuellt med avsättning till investeringsfond

Statsfinansiella konsekvenser

Sambanden mellan statligt stöd och omfattningen av energibespa- rande investeringar är oklara. Detta gäller även sambanden mellan dessa investeringars lönsamhet och i vilken utsträckning de genom- förs.

De statsfinansiella konsekvenserna baseras på ett antal antagan- den. Dessa bör analyseras närmare för att få en bättre förståelse av vilka effekter de olika incitamenten får för företagen och för statsfinanserna. I figur 6.4 visas de statsfinansiella kostnaderna vid investeringar med en återbetalningstid om 2,5 år.

217

Industrisektorn SOU 2008:25

Figur 6.4		Statsfinansiell kostnad vid återbetalningstid 2,5 år
	100%
	100%
	90%
	90%
(%)	80%
	80%
	70%
Utnyttjandegrad	70%
Utnyttjandegrad	60%
	60%
	50%
	50%
	40%
	40%
	30%
	30%
	20%
	20%
	10%
	10%
	0%
	0%
	0	100	200	300	400	500	600

Mkr

Subventionsgrad 20% och låg besparing

Subventionsgrad 20% och hög besparing

Subventionsgrad 40% och låg besparing

Subventionsgrad 40 % och hög besparing

Källa: PWC.

Vid fullt genomförande av alla investeringar som har en maximal återbetalningstid om 5 år uppgår statens kostnader till mellan 100 450 miljoner kronor. Om investeringsberäkningen baseras på en återbetalningstid om 3,5 år ökar statens maximala kostnad till 640 miljoner kronor. Det lägre beloppet baseras på ett statligt stöd motsvarande 20 procent av investeringsbeloppet och det låga antagandet av möjliga energibesparande investeringar. Det högre beloppet baseras på ett statligt stöd motsvarande 40 procent av investeringsbeloppet och det högre antagandet av möjliga energi- besparande investeringar. Vidare tillkommer ytterligare cirka 7 14 miljoner kronor i utebliven energiskatt för elkraft samt kostnader för information och administration.

218

SOU 2008:25

Industrisektorn

Energispareffekter

Statens kostnader för stöd till energibesparande investeringar i förhållande till de antagna effekterna på energianvändningen visas i figur 6.5. Eftersom empiriskt underlag för beräkningar saknas ska slutsatserna dock nalkas med en viss försiktighet.

Figur 6.5 Statens kostnader i förhållande till energibesparing vid olika återbetalningstider

3500
3000
2500	Energibesparing
2000
GWh
1500
1000
500
				Kostnad
0
0	100	200	300	400	500	600	700
				Mkr
		Subventionsgrad 40%, återbetalningstid 3,5 år
		Subventionsgrad 20%, återbetalningstid 3,5 år
		Subventionsgrad 40%, återbetalningstid 2,5 år
		Subventionsgrad 20%, återbetalningstid 2,5 år

Källa: PWC.

Den maximala besparingen kan, enligt PWC, antas uppgå till 3,3 TWh slutlig energianvändning. Detta ger, enligt PWC, en kost- nad för staten om 200 kronor per MWh. Kostnaden per besparad energienhet i befintligt PFE-program antas vara maximalt 800 kro- nor per MWh. En realistisk potential kan möjligen uppskattas till cirka 1,5 TWh slutlig energianvändning. Det innebär en energi- besparing i ungefär samma storleksordning som utgör en effekt av befintligt PFE-program för elintensiv industri.

219

Industrisektorn

SOU 2008:25

En möjlig förklaring till att illustrationen ger en lägre kostnad än i PFE är att i energiintensiva industrier, där kostnaden för energi är hög, finns större fokus på att utnyttja energieffektiv teknik än inom industrin i övrigt. Potentialen för ytterligare energieffektivi- seringar kan därför vara större inom valda grupper.

Det kan noteras att en del av de energibesparande inves- teringarna skulle ha genomförts även utan statligt stöd. Kostnaden per MWh är därför underskattad.

220

7 Transportsektorn

Transportsektorn analyseras i det följande med utgångspunkt från kategorierna person- resp. godstransporter. I avsnitt 7.1 beskrivs huvuddragen i den svenska transportsektorn och redovisas även de prognoser av det framtida transportarbetet som gjorts av Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA). I avsnitt 7.2 belyses energianvändningen i transportsektorn.

I avsnitt 7.3 redovisas de bedömningar av hittills uppnådda bespa- ringseffekter som Energimyndigheten, på uppdrag av regeringen, presenterade våren 2007. Som bakgrund till kommande diskussion om effekter av beslutade och möjliga styrmedel redovisas i av- snitt 7.4 bedömningar av olika potentialer för ytterligare energi- effektiviseringar som finns inom transportsektorn. I avsnitt 7.5 redovisas förväntade effekter 2005 2016 av redan beslutade styr- medel. I avsnitt 7.6 görs en summering av effekter av tidiga åtgärder och bedömda effekter av redan beslutade styrmedel. I avsnitt 7.7 redovisas möjliga tillkommande styrmedel.

7.1Transportsektorn i huvuddrag

Riksdagen och regeringen har beslutat att den svenska transport- politiken ska vägledas av ett övergripande mål, sex delmål och ett antal etappmål.TPF1FPT

Transportpolitikens övergripande mål är att den ska säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transport- försörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. Syftet med det övergripande målet är att uppnå ett transportsystem som är samhällsekonomiskt effektivt och miljömässigt, ekonomiskt, kulturellt och socialt hållbart. Därtill ska transportsystemet lång-

1TP PT Prop. 1997/98:56, Transportpolitik för en hållbar utveckling. Prop. 2001/02:20, Infra- struktur för ett hållbart transportsystem.

221

Transportsektorn

SOU 2008:25

siktigt och på ett uthålligt sätt uppfylla delmål som tillgänglighet, positiv regional utveckling, transportkvalitet, säkerhet, jämställdhet och en god miljö.

Transportsektorn är ännu starkt beroende av fossila bränslen. Vägtransporter dominerar. Sedan år 1990 har vägtrafikens utsläpp av koldioxid ökat med 11 procent, som en följd av att trafikarbetet med lastbil har ökat. Flygets koldioxidutsläpp har däremot minskat något sedan år 1990.

Som framgår av figur 7.1 har person- och godstransporterna ökat sedan mitten av 1990-talet.

Figur 7.1 Person- och godstransporter

				Transportarbete
140
120
100
80
60
40
20
0
1960	1965	1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005
					År

Godstransportarbete i Sverige. miljarder tonkilometer

Persontransportarbete i Sverige, miljarder personkilometer

Källa: SIKA.

I det övergripande målet finns alltså ett samhällsekonomiskt effek- tivitetskrav och ett krav på långsiktigt hållbar transportförsörjning. Det är mot denna bakgrund som utredningen diskuterar vilken omfattning och inriktning som energieffektiviseringen bör ha inom transportsektorn.

222

SOU 2008:25

Transportsektorn

7.1.1Persontransporter i Sverige

Persontransportarbetet har sedan år 1997 ökat med 9 procent på väg, 8 procent med flyg, 32 procent med bantrafik och 33 procent till sjöss.TPF2FPT

Inrikes persontransportarbete (vägtrafik, järnväg och inrikes- flyg) har sedan år 1990 ökat med 14 procent och uppgick år 2005 till cirka 123 miljarder personkilometer (exkl. gång, cykel och moped). Under samma tid har BNP, fasta priser, ökat med 25 procent. Utrikesresorna har blivit fler och längre och mätt i personkilometer har ökningen varit 80 procent sedan år 1995. Fritidsresorna, som utgör en fjärdedel av utrikesresandet, står för största ökningen. Den nuvarande persontrafikutvecklingen väntas fortsätta.

Vägtrafiken dominerar persontransporterna och stod år 2005 för 88 procent av persontransportarbetet i Sverige. Samma år svarade järnvägstrafiken för cirka 9 procent och flygtrafiken för knappt 3 procent av persontransporterna. Av det långväga person- transportarbetet (resor över 10 mil) var andelen bilresor 71 pro- cent. För det kortväga persontransportarbetet utgjorde andelen bil- och motorcykelresor cirka 79 procent.TPF3FPT

Resor till och från arbete och skola samt olika fritidsaktiviteter dominerar. Enligt den senast publicerade resvaneundersökningen gjorde svenskarna under en genomsnittlig dag 13,4 miljoner resor. Det motsvarar knappt 5 miljarder resor under ett år (hösten 2005 hösten 2006). Totalt reste befolkningen 4 gånger så långt med bil som med kollektiva färdmedel. Hälften av antalet resor var resor till eller från arbete, skola eller tjänsteärende. För dessa användes bilen i 61 procent av fallen.

2TP PT Energimyndigheten: Energiläget 2006.

3TP PT Energimyndigheten: Energiläget 2006.

223

Transportsektorn

SOU 2008:25

Figur 7.2 Inrikes persontransportarbete, miljarder personkilometer

Persontransportarbete i Sverige

	140
	120
personkilometer	100
	80
	60
	40
Mdr	40
Mdr	20
	20
	0
	1950	1955	1960	1965	1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005
							År

		Summa vägtrafik		Summa bantrafik
		Summa vägtrafik		Summa bantrafik
		Totalt		Person-bil
		Totalt		Person-bil

Källa: SIKA Uppföljning av de transportpolitiska målet och dess delmål. Rapport 2006:4.

I Sverige har bilinnehavet de senaste 30 åren ökat i takt med välfärdsutvecklingen. Det totala antalet personbilar i trafik har ökat från cirka 2,8 miljoner år 1975 till drygt 4 miljoner år 2004. Bil- innehavet har ökat från 300 till drygt 450 bilar per 1 000 invånare. I ett europeiskt perspektiv är detta en låg siffra. Genomsnittet i EU15 var 495 bilar per 1 000 invånare år 2002.

Personbilarna har blivit energieffektivare samtidigt som trafik- arbetet ökat. De totala koldioxidutsläppen från bilanvändningen har därför inte förändrats nämnvärt de senaste åren.

Potentialen att sänka energianvändningen och koldioxid- utsläppen från bilar i Sverige är stor. De genomsnittliga koldioxid- utsläppen från de nya bilar som tagits i trafik i Sverige under de senaste 10 åren är cirka 20 25 procent högre än i Europa som helhet.

Den främsta orsaken till höga koldioxidutsläpp från bilarna i Sverige är att de är tyngre och motorstarkare än i Europa i genomsnitt. Koldioxidutsläppen från dieselmotortekniken är cirka 20 procent lägre än från bensinmotorn. Dieselandelen av nybils- försäljningen var i Sverige cirka 5 procent i början av 2000-talet och

224

SOU 2008:25

Transportsektorn

har därefter ökat till 10 procent år 2005, till 20 procent år 2006 och till 35 procent år 2007. Under samma period ökade försäljningen av etanolbilar från cirka 1 procent till 4 procent år 2005, till drygt 10 procent år 2006 och till 11,5 procent år 2007. Andelen elhybridbilar har under motsvarande period varit cirka 1 procent (figur 7.3).

Figur 7.3 Andelen nya bilar med olika drivmedel i Sverige år 2006 (%)

	9%	1%
	9%
		Bensin
20%		Elhybrid
		Diesel
		E85
1%		Gas
		69%

Källa: Vägverket.

I Sverige avser ungefär hälften av nybilsinköpen tjänstebilar och förmånsbilar som köps av juridiska personer (figur 7.4). Gällande regler för förmånsbilar innebär att det är ekonomsikt mer för- delaktigt för privatpersoner att använda förmånsbil än att köpa och äga motsvarande bil.

225

Transportsektorn

SOU 2008:25

Figur 7.4 Nybilsinköp i Sverige år 2005

Källa: Kontrollstation 2008TPF4FPT. Delrapport 3, Åtgärdsmöjligheter i Sverige – en sektorsgenomgång.

SIKA har bedömt att persontrafikarbetet kommer att fortsätta öka fram till år 2020 (tabell 7.1).TPF5FPT Bland viktiga beräkningsförutsätt- ningar för bedömningen finns:

•Infrastrukturutbyggnad enligt gällande planer

•Realt oförändrade biljett- och bränslepriser

•Minskad bränsleförbrukning för personbilar (förbrukningen antas minska med 17 procent mellan år 2001 och år 2020

4TP PT Regeringen har uppdragit åt Naturvårdsverket och Statens energimyndighet att gemensamt utarbeta underlag inför utvärderingen av klimatpolitiken vid kontrollstationen 2008. En sam- manfattning av arbetet har publicerats i rapporten: ”Den svenska klimatstrategins utveckling. En sammanfattning av Energimyndighetens och Naturvårdsverkets underlag till kontroll- stationen 2008”. ET 2007:29.

5TP PT Prognoserna utgår från ett basår (2001) och beräknas för ett prognosår (2020). Det görs inga beräkningar för mellanliggande år. I godsprognosen inkluderas alla trafikslag med undantag för pipelines, inrikesflyg (posttransporter), lätta lastbilar (mindre än 3,5 ton max- last), bussar, bilar och skotrar. Inomkommunala transporter över 25 kilometer ingår i den transporterade godsmängden, medan transportarbetet beräknas endast för transporter mellan kommunerna. Transportarbetet beräknas i princip för alla godstransporter i, till, från och genom Sverige. I personprognosen ingår allt resande i Sverige, även utrikesresor, service- och distributionsresor, transitresor m.m. som inte persontransportmodellerna beräknar. Prognos- modellernas resultat är kompletterade för att omfatta allt resande, genom att modell- resultaten räknats upp med faktorer, beräknade med utgångspunkt från data för år 2001. När det gäller redovisningen av antalet resor saknas däremot underlag för en motsvarande upp- räkning av modellresultaten (SIKA: Transporternas utveckling till år 2020, rapport 2005:6).

226

SOU 2008:25 Transportsektorn

Tabell 7.1	Prognos	för	persontransportarbetet, enligt		huvudscenario	och
	alternativt scenario, 2001 2020. Miljarder personkilometer

Färdsätt		2001	Huvudscenario	Alternativt	Ökning (%)	Ökning (%)
			2020	scenario	Huvudscenario	Alternativt
				2020	2001 2020	scenario
						200 2020
Personbil		92	117	119	28	30
Flyg		4	5	5	39	41
Järnväg, långväga		5	7	7	37	38
Buss, långväga		1	1	1	9	9
Kortväga kollektivtrafik		13	16	17	21	26
Gång & cykel		4	5	5	5	6
Totalt		120	152	154	27	29

Källa: SIKA Transporternas utveckling till år 2020. Rapport 2005:6.

Personbilen är i dag det dominerande persontransportmedlet och med de förutsättningar som prognosen bygger på kommer den att behålla sin särställning under de närmaste 15 åren. Resor med flyg och järnväg ökar snabbare än den genomsnittliga trenden, medan resor med buss och cykel ökar långsammare.

Persontransporternas utveckling påverkas av priset på resor. SIKA har genomfört en känslighetsanalys för att studera effekterna av höjda biljettpriser för de kollektiva färdmedlen samt höjda bränslepriser. Övriga prognosförutsättningar är desamma som i huvudscenariot. Resultatet av analysen visar på en väsentligt lägre ökning av resandet under prognosperioden, 17 procent mot 27 procent i huvudscenariot. Bilresandet, det långväga tågresandet och det kortväga kollektivtrafikresandet påverkas mest av de ökade priserna och får en väsentligt dämpad utveckling. Gång- och cykelresandet ökar sin andel av resandet på bekostnad av det kort- väga kollektivtrafikresandet.

227

Transportsektorn

SOU 2008:25

7.1.2Godstransporter i SverigeTPF6FPT

Figur 7.5 Godstransporter i Sverige 1950 2004

Källa: SIKA.

Energianvändningen för godstransporter kan sägas bero på tre fak- torer; den ekonomiska utvecklingen, transportintensiteten i ekono- min och energiintensiteten i transporterna. Under 1950- och 1960- talen ökade godstransporterna i ungefär samma takt som BNP. Därefter har ökningstakten mattats av något. Dock ökar den totala energianvändningen för godstransporter och utsläppen av kol- dioxid från godstransporter i förhållande till ekonomisk tillväxt. Sedan början av 1970-talet har godstransportarbetet i Sverige ökat med cirka 30 procent. Under samma tidsperiod ökade gods- transporter längre än 10 mil på järnväg med 10 procent och med lastbil med 30 procent. Järnvägen har således förlorat marknads- andelar till vägtransporterna.

Trenden är att transportvolymerna minskar medan gods- transporternas längd ökar. Gods transporteras allt längre sträckor. Det beror dels på att tillverkning centraliseras allt mer och sker storskaligt, dels på att produktmarknaderna blir större. Varu-

6TP PT Med transportarbetet i Sverige avses såväl det transportarbete som blir följden av tran- sporter med svenska och utländska fordon med både start- och målpunkt i Sverige som det transportarbete som utförs i Sverige vid transporter mellan svenska och utländska orter och transittrafik mellan utländska orter för väg, järnväg och färja.

228

SOU 2008:25

Transportsektorn

produktionen är i dag mer specialiserad än tidigare med hög grad av arbetsdelning. Det leder till att gods måste fraktas mellan olika produktionsställen. Kostnader för transporter är i dag låga och de ekonomiska fördelarna med att centralisera produktionen är ofta större än själva transportkostnaden.

Den svenska flottan av lastbilar tyngre än 3,5 ton har inte förändrats till antalet sedan mitten av 1970-talet, dock märks en förskjutning mot fordon med högre totalvikt.

Godstransportarbetet (inrikes) har sedan år 1990 ökat med 27 procent och uppgick år 2005 till 98,7 miljarder tonkilometer. Detta är den högsta nivån någonsin och innebär en ökning med över 5 miljarder tonkilometer från år 2004. Ungefär halva ökningen kommer av de järnvägs- och lastbilstransporter av stormvirke som ägde rum i efterdyningarna av stormen Gudrun.

Godstransporterna är jämnare fördelade mellan olika transport- slag än persontransporterna. Av det totala godstransportarbetet utgjorde vägtransporter 40 procent, medan järnvägstrafiken och sjöfarten stod för 22 procent respektive 38 procent. Godstransport- arbetet på väg har sedan år 1990 ökat med 35 procent. Motsvarande ökning för sjöfarten är 29 procent, medan järnvägen har ökat med 14 procent.

Prognoser för godstransporter i Sverige fram till år 2020

SIKA har även presenterat nationella prognoser för gods- transporter i Sverige fram till år 2020. Godstransporterna beräknas öka med 21 procent fram till år 2020. Under denna period beräknas transporter på väg öka med 31 procent, järnvägtransporter med 18 procent och sjöfartstransporter med 12 procent. Se figur 7.6 och tabell 7.2.

229

Transportsektorn

SOU 2008:25

Figur 7.6 Transportarbete i Sverige 1980–2001 samt prognos till 2020 (miljarder tonkilometer)

Källa: SIKA ”Uppföljning av det transportpolitiska målet och dess delmål. Rapport 2006:2.

Tabell 7.2 Godstransporter i Sverige och prognos 2020. Miljarder tonkilo- meter

	2001	2020	Ökning (%)
Väg	41	53	30
Järnväg	19	22	18
Sjöfart/lastfartyg	38	43	12
Sjöfart/färjor	1	1	34
Summa	99	119	21

Källa: SIKA Rapport 2006:2.

Fram till år 2020 beräknas godstransporter av tunga råvaror minska i betydelse, relativt sett, medan gods som har ett högt värde i för- hållande till vikten (kronor per ton) beräknas öka. Godstransport- flödena till, från och genom Sverige beräknas växa snabbare än flödena av inhemska godtransporter.

SIKA anger i rapporten att fördelningen av kapacitetsökningar i järnvägsinfrastrukturen kan ha stor betydelse för fördelningen av transportarbete mellan väg och järnväg. Skogsindustrin är i dag den största användaren av godstransporter på järnväg.

230

SOU 2008:25

Transportsektorn

SIKA har genomfört känslighetsanalyser för att visa hur kostnaderna för drivmedel påverkar transportutvecklingen, både för godstransporter och för persontransporter. Känslighetsanalyser har genomförts med antaganden om ett råoljepris på 50 dollar per fat år 2020.TPF7FPT

Resultaten av analyserna för godstransporter visar att gods- transportarbetet minskar mest på väg och att det sker en kraftig omfördelning från vägtrafik och sjöfart till järnväg.

7.2Energianvändningen i transportsektorn

Energianvändningen i transportsektorn (exklusive bränsle för utrikes flyg- och sjöfart) uppgick under perioden 2001 2005 till i genomsnitt 87,2 TWh per år. Detta motsvarar drygt 20 procent av landets totala slutliga energianvändning. För utrikes sjöfart använ- des årligen cirka 19 TWh och för luftfart användes cirka 7 TWh.

Figur 7.7	Slutlig energianvändning i transportsektorn 1970 2005
140
120
100
80
TWh
60
40
20
0
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005
	Biogas			Flygbränsle m.m.		El
	Etanol			Eo 2–5		Diesel/Eo1
	Naturgas inkl gasol			Bunkerolja		Bensin

Källa: Energimyndigheten.

7TP PT För analyser med ännu högre råoljepriser hänvisas till SIKA. Känslighetsanalyser av tran- sportprognoser 2020 med högre oljepris. SIKA PM 2005:19.

231

Transportsektorn

SOU 2008:25

Energianvändningen för inrikestransporter består till stor del av oljeprodukter, vilka främst utgörs av bensin och diesel. Fördel- ningen mellan olika bränslen redovisas i tabell 7.3 och figur 7.8

Tabell 7.3 Energianvändningen för inrikes transporter, slutlig energianvänd- ning, TWhTPF8FPT

	2001	2002	2003	2004	2005	Medel
						0,0
Bensin	48,4	48,9	48,6	47,1	46,5	47,9
Diesel / EO 1	26,6	30,2	31,5	34,5	36,4	31,8
EO 2 5	0,5	0,5	0,8	0,8	0,8	0,7
Flygbränsle	2,6	2,5	2,4	2,7	2,7
Naturgas & biogas	0,2	0,2	0,3	0,3	0,4	0,3
El	2,9	2,9	2,8	3,0	2,8	2,9
FAME*	0,0	0,0	0,1	0,1	0,1	0,1
Etanol	0,2	0,4	0,8	1,5	1,7	1,0
Summa	81,4	85,7	87,4	90,0	91,3	84,6

*FAME: En vegetabilisk eller animalisk olja som omförestras till metanol. Drivmedel för diesel- motorer.

Källa: Energimyndigheten.

Figur 7.8

0,3

Slutlig energianvändning i transportsektorn (genomsnitt 2001 2005), TWh

3 0,1

Bensin

Diesel / E0 1

E0 2 - 5

Flygbränsle m.m.

Naturgas & biogas

El appendix 2

FAME Etanol

Källa: Energimyndigheten.

8TP PT Information erhållen av Energimyndigheten.

232

SOU 2008:25

Transportsektorn

Energianvändningen för olika transportslag framgår av tabell 7.4.

Tabell 7.4 Energianvändning för inrikes transporter (2001 2005), slutlig energianvändning per transportslag, TWhTPF9FPT

Vägtrafik	74,3	78,7	80,3	82,7	84,3
Bantrafik	2,9	2,9	2,8	3,0	2,8
Inrikes sjöfart	1,7	1,6	1,8	1,6	1,5
Inrikes flyg	2,6	2,5	2,4	2,7	2,7
Summa	81,4	85,7	87,4	90,0	91,3

Källa: Energimyndigheten.

Användningen av bensin minskade något mellan år 2004 och 2005, vilket delvis kan förklaras av en ökad låginblandning av etanol. Användningen av bensin exklusive den låginblandade etanolen har varit i stort sett oförändrad de senaste tio åren. Dieselanvändningen har under perioden 2000 2005 ökat varje år. Användningen av flygbränsle minskade under perioden 2000 2003, för att sedan öka under perioden 2004 2005. Uppgången under de senare åren är en följd av dels en starkare konjunktur och dels en ökad konkurrens som har inneburit ett stort utbud av billiga flygresor. Bunkringen för utrikes sjöfart ökade under år 2005, vilket bl.a. kan förklaras av att de svenska raffinaderierna producerar lågsvavlig Eo 2-5 (tjock- olja) som uppfyller stränga miljökrav.

Användningen av förnybara drivmedel (etanol, FAME och biogas) svarade under år 2005 för cirka 2 procent av transport- sektorns energianvändning (exklusive utrikes sjöfart). Som andel av användningen av bensin och diesel utgjorde förnybara drivmedel cirka 2,3 procent.

Energianvändningen i transportsektorn styrs i hög grad av den ekonomiska utvecklingen och teknikutvecklingen. De offentliga styrmedel som används är i första hand energi- och koldioxid- skatter, men även andra styrmedel används. Den 1 oktober 2006 infördes en ny fordonsskatt för nyare bilar som baseras på fordonets koldioxidutsläpp istället för som tidigare fordonets vikt.

9TP PT Information från Energimyndigheten.

233

Transportsektorn

SOU 2008:25

7.3Hittills uppnådda effektiviseringar av tidiga åtgärder i transportsektorn, 1991 2005

Enligt EG-direktivet (EG/2006/32) får medlemsstaterna tillgodo- räkna sig besparingseffekter som kan hänföras till styrmedel eller åtgärder som introducerats från och med år 1995 (i vissa fall från år 1991) och som fortfarande har effekt år 2016. Energimyndig- heten har på regeringens uppdrag i rapporten ER 2007:21 redovisat effekten av åtgärder som genomförts under perioden 1991 2005.TPF10FPT Enligt direktivet ska medlemsstaten beräkna effekterna både med hjälp av bottom-up metoder och med hjälp av top-down metoder. På utredningens uppdrag har Dr Joyce Dargay med hjälp av ekonometriska analyser uppskattat i vilken utsträckning skatte- höjningarna genom olika anpassningsmekanismer leder till energi- effektiviseringar inom transportsektorn.TPF11FPT Dargays rapport återges i sin helhet i bilaga 5. I avsnitt 7.3.1 redovisas resultaten från den ekonometriska top-down analysen för perioden 1991-2005. I av- snitt 7.3.2 redovisas resultatet av den analys Energimyndigheten gjort på transportområdet med hjälp av bottom-up beräkningar.

7.3.1Ekonometrisk top-down analys av energiskatternas effekter på energieffektivisering inom vägtransportsektorn.

Skatt på fossila motorbränslen är i dag det generella styrmedel som används inom transportsektorn. Ett flertal studier har visat att beskattningen av drivmedel är ett kostnadseffektivt sätt att minska drivmedelsanvändningen. En höjning av drivmedelsskatten ger incitament till ett antal anpassningsåtgärder. Det kan vara allt från att cykla i stället för att köra bil, att åka kollektivt, satsa på en effektiv logistiklösning, köpa en mer energisnål bil till att köpa en miljöbil eller köra energisnålt.

Studier av pris- och inkomstkänslighet hos efterfrågan på olika energivaror aktualiseras i en rad energi- och klimatpolitiska sam- manhang. Det kan t.ex. röra sig om prognoser för energianvänd- ningens långsiktiga utveckling. I det fallet är realinkomstnivåns och

10TP PT Effektivare energianvändning. Beräkning av uppnådda effekter mellan åren 1991 till 2005 och förväntade effekter av nyligen beslutade styrmedel för en effektivare energianvändning fram till 2016. ER 2007:21.

11TP PT Joyce Dargay: Effects of taxation on energy efficiency. Report to Energieffektiviserings- utredningen. Institute of transport studies, University of Leeds. February 2008.

234

SOU 2008:25

Transportsektorn

den allmänna prisutvecklingens inverkan av särskilt intresse. De effekter som prisrelaterad energi- och miljöpolitik kan få, beror på hur konsumenter och företag reagerar och anpassar sig till änd- ringar i energipriser. Denna anpassning mäts med hjälp av energi- efterfrågans priselasticitet. Elasticiteten kan variera mellan olika skatteslag. Individer kan t.ex. reagera olika på skatter som påverkar de rörliga kostnaderna (bensinskatten) jämfört med skatter som påverkar de fasta kostnaderna (fordonsskatten). För att kunna bedöma effekten av ändrade prisrelationer mellan energislag eller transportslag krävs detaljerade studier av efterfrågesambandens utseende. Dessa huvudfrågor kan belysas först efter det att en systematisk undersökning gjorts av olika användarstrukturer och dess känslighet för olika påverkande faktorer.

Enligt EG-direktivet får medlemsstaterna tillgodoräkna sig bestående effekter av bl.a. styrmedel som introducerats tidigast år 1991. Skatter är styrmedel, vars bestående effekter får tillgodo- räknas. Detta är av intresse för Sverige, eftersom skatter har varit och är ett centralt styrmedel i energi- och klimatpolitiken. Energi- skatterna har haft en särskilt viktig roll just inom transportsektorn. Den mest relevanta uppföljningsmetoden för att bedöma effekter- na av energi- och koldioxidskatterna på energianvändningen inom transportsektorn är med hjälp av ekonometriska analyser. Flera försök har gjorts för att utvärdera skatternas effekter framför allt på koldioxidutsläppen. En övergripande slutsats bland dessa studier är att koldioxidskatten har lett till minskade utsläpp i Sverige, men att effekterna är mycket svåra att uppskatta.TPF12FPT

Inledningsvis skall framhållas att EG-direktivet rör energieffek- tivisering. Ur utvärderingssynpunkt är det ofta nödvändigt att dra slutsatser om effektiviseringens effekt på energianvändningen. Erfarenheterna visar att det är svårt att entydigt visa vilka dessa effekter är, eftersom de energieffektiviseringsinsatser som vidtagits inte alltid i motsvarande utsträckning visar sig i minskad energi- användning. En del av energieffektiviseringen kan tas ut i t.ex. längre körsträcka. Hur stor denna s.k. rekyleffekt är, råder det delade meningar om i den internationella litteraturen.

Styrmedel driver ofta fram många olika anpassningsåtgärder, både tekniska och beteendeförändrande. Den komplexitet i anpass- ningsåtgärder som blir följden av att paket med styrmedel i form av generella styrmedel och riktade styrmedel till specifika samhälls-

12TP PT Utvärdering av styrmedel i klimatpolitiken. delrapport 2 i Energimyndighetens och Naturvårdsverkets underlag till kontrollstation 2004. Rapport 2004. oktober 2004.

235

Transportsektorn

SOU 2008:25

sektorer gör att utvärderingar i efterhand för enskilda styrmedel är svåra att genomföra. Olika styrmedel kan i samverkan ge upphov till samma åtgärder. Att särskilja vissa åtgärder till ett specifikt styrmedel eller avgöra hur mycket av en energieffektivisering som beror på ett generellt styrmedel är mycket svårt. Utvärderingar av enskilda styrmedel är därför ofta komplicerade och resultaten osäkra. De styrmedel som använts inom transportsektorn har dock dominerats av olika drivmedelsskatter. En granskning av den omfattande internationella litteraturen om drivmedelsefterfrågans priselasticitet visar att bilden är splittrad.TPF13FPT

Transportsektorn har på senare tid ägnats särskild uppmärk- samhet. Transportsektorn står för en stor andel av utsläppen utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter och andelen ökar till cirka 50 procent till år 2020 enligt den prognos som Kontrollstation 2008 använder. Kontrollstation 2008 koncentrerar sina förslag till skärpning av nationella styrmedel för att nå klimatmålen år 2020 till transportsektorn. Skälen anges vara att utsläppen ökar och att energieffektiviteten är låg särskilt för personbilar.TPF14FPT

En viktigT uppgift i utvärderingssammanhang är att hålla isär effekterna av en höjning av drivmedelsskatterna på vägtrafiken å ena sidan och drivmedelsanvändningen å andra sidan. En studie enbart baserad direkt på efterfrågan för drivmedel gör det svårt att analysera vilka anpassningsmekanismer som träder i funktion vid en prishöjning. I princip kan dessa anpassningar innebära både effektivisering och besparing, dvs. förändrat körsätt, förändring av antalet bilar, förändring av egenskaperna hos bilbeståndet eller minskat antal körda mil. Problemet är alltså att man med en enkel modellspecifikation av efterfrågan på drivmedel inte kan urskilja stock- och flödeseffekterna på efterfrågan. För att göra uttalanden om vilken typ av anpassningsmekanismer som kan tänkas ligga bakom förändringar i konsumtionsmönstret fordras alltså en annan typ av förklaringsmodell.T

13TP PT Det finns en mycket omfattande internationell forskning kring drivmedelsefterfrågans pris- och inkomstkänslighet. En rad sammanställningar av denna forskning har gjorts. Här kan nämnas:

Jansson, J. O. och Wall, R.: ”Bensinskatteförändringars effekter. rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Finansdepartementet. Ds 1994:55.

Goodwin,P., Dargay, J. and Hanly, M.: Elasticities of road traffic and fuel consuption with respect to price and income: a review. Transport Reviews, Vol. 24, No. 3, May 2004.

14TP PT Den svenska klimatstrategins utveckling. en sammanfattning av Energimyndighetens och Naturvårdsverkets underlag till kontrollstation 2008. Huvudrapport, s. 11.

236

SOU 2008:25

Transportsektorn

Drivmedelsefterfrågans prisberoende är ett komplicerat pro- blem. Inom transportsektorn kan uppdelningar med fördel göras i persontransporter och godstransporter eller en indelning efter olika transportslag för att få en bättre bild av strukturen på driv- medelsefterfrågans prisberoende.

Modellspecifikationen som väljs för analysen är viktig för tolk- ningen av resultaten. Den modell som väljs och den datastruktur som finns bestämmer utfallet. För en diskussion av modellspecifi- kation och dess implikationer för kort- och långsiktiga pris- elasticiteter för de aktuella ekonometriska studierna hänvisas till bilaga 5.

För att mer inträngande analysera de anpassningsmekanismer som träder i funktion vid t.ex. en höjning av drivmedelsskatter specificerade Dargay i ett första steg en modell för personbils- transporter som går ut på att separat undersöka hur följande faktorer påverkas av bl.a. drivmedelspriset och därmed indirekt av skatterna på drivmedel.

1.bilinnehavet

2.körsträckan per bil

3.bensinförbrukningen per körd kilometer

Energianvändningen kan med hjälp av dessa faktorer därför specificeras på följande sätt :

E = B * km/B * E/km

(1)

•där E är den totala energianvändningen (t.ex. bensin)

•B är antalet bilar

•km/B är den genomsnittliga körsträckan per bil och

•E/km är den specifika energianvändningen per kilometer

Denna modellspecifikation innebär att priselasticiteten för ett drivmedel är summan av priselasticiteterna för bilinnehav, kör- sträcka och specifik energianvändning. Det finns flera varianter av modellspecifikation. Eftersom totala bilinnehavet och körsträckan per bil är lika med total körsträcka kan en modellspecifikation göras där två efterfrågefunktioner uppskattas, total körsträcka och specifik energianvändning. Vilken modellspecifikation som används beror i princip på vilka frågor som ska besvaras och vilka data som är tillgängliga.

237

Transportsektorn

SOU 2008:25

Som framgår av bilaga 5 lyckades Dargay inte kartlägga anpass- ningsmekanismerna genom att separat uppskatta delkomponenter- na i ekvation 1 på grund av otillräckligt dataunderlag. De resultat som Dargay redovisar är baserade på en direkt uppskattning av efterfrågefunktionen på energi. Dargay menar att de försök som gjorts att uppskatta delkomponenterna i ekvation (1) har visat sig vara mindre robusta, men indikerar samtidigt att den huvudsakliga effekten av skattepolitik på transportområdet är den påverkan på energieffektivisering som politiken haft och att effekten på bil- innehav och körsträcka är mindre.TPF15FPT Vidare saknas, enligt Dargay, stöd för uppfattningen att skattepolitiken på fordonsområdet förorsakat ett signifikant skifte till annat transportslag. Dessa två empiriska resultat gör att Dargay tolkar effekterna på efterfrågan på drivmedel som ett resultat av energieffektivisering.TPF16FPT

Utredningen är intresserad av att uppskatta långsiktiga pris- elasticiteter, eftersom uppgiften är att uppskatta effekterna av de skatteförändringar som har kvarstående effekter år 2016. Upp- skattningarna av de aktuella priselasticiteterna baseras på historiska årsvisa data från 1970 2006. Resultaten av Dargays analys för personbilstransporter framgår av tabell 7.5

Tabell 7.5 Personbilstransporter. Långsiktiga priselasticiteter för bensin och diesel

	Bensin pris	Dieselpris	Fordonsskatt	Fordonsskatt
			bensin	diesel
Bensin	-0,49	+0,18	-0,15	+0,03
Diesel	+1,34	-0,32	+0,70	0*

* inte signifikant skilt från 0.
Källa: Joyce Dargay, Effects of taxation on energy efficiency.

Inledningsvis bör framhållas att de resultat som redovisas i Dargays empiriska studie av energieffektiviseringen i Sverige, liksom i alla ekonometriska studier, är förknippad med osäkerhet och därför naturligtvis inte kan anses ge ett slutgiltigt svar på frågan om priskänsligheten. Osäkerheten har specificerats av Dargay.

15TP PT Liknande slutsats dras i J.O. Jansson och R. Wall: Bensinskatteförändringars effekter. raport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Ds 1994:55.

16TP PT För en närmare redovisning av val av modellspecifikation och de förutsättningar som gäller för den valda specifikationen hänvisas till bilaga 5.

238

SOU 2008:25

Transportsektorn

Egenpriselasticiteterna för personbilstransporter är negativa och korspriselasticiteterna är positiva vilket indikerar att skatterna har medverkat till en substitution mellan bensin och diesel. Korspris- elasticiteten för diesel är mindre än korspriselasticiteten för bensin vilket reflekterar den mindre andel som diesel har utgjort och fortfarande utgör av den totala drivmedelsanvändningen i Sverige. Resultaten indikerar också att fordonsskatter har haft en viss påverkan på drivmedelsefterfrågan, men elasticiteterna är mindre än priselasticiteterna för drivmedel. Värdena i tabellen visar att bensin är mer priskänslig än diesel och har påverkats av dieselpriset och fordonsskatterna.

De långsiktiga priselasticiteterna är lägre än det intervall -0,6 till -0,8 som ofta anges i internationella översikter. Dargay poängterar i sin rapport att det måste understrykas att detta ofta refererade intervall är ett medelvärde från ett mycket stort antal inter- nationella studier med en avsevärd spridning (från 0 till nästan -2). Det finns à priori inte skäl att förvänta att just Sverige skulle ligga runt medelvärdet av uppskattningar av priselasticiteter som gjorts i dessa studier. Vidare understryker Dargay att empiriska studier visar att känsligheten för prisökningar på drivmedel var mycket starkare under 1970-talet jämfört med senare tid. Vidare påpekas att få av de studier som legat till grund för intervallvärdet -0,6 till -0,8 har tagit hänsyn till detta, varför dessa studier tenderar att överskatta priselasticiteten. Därtill kommer det faktum att majo- riteten av de studier som ligger till grund för de internationella översikterna inte använder data från senare tid, vilket resulterar i att effekter av prisökningar på 1970-talet på ett signifikant sätt på- verkar uppskattningarna av priselasticiteterna.

Alla genomförda uppskattningar av priselasticiteter för gods- transporter visade sig vara starkt relaterade till inkomstvariabeln (BNP, Bruttonationalprodukten). Inga signifikanta priselasticiteter kunde uppskattas och resultaten från analysen av godstransporter redovisas därför inte.

Baserat på den uppskattade priselasticiteten och aktuell skatte- andel beräknas energieffektiviseringen ha resulterat i att energi- användningen för personbilstransporter år 2005 blir cirka 5,0 TWh lägre än år 1991.TPF17FPT Det motsvarar cirka 6,0 TWh i primär energi- användning.

17TP PT Joyce Dargay: Effects of taxation on energy efficiency. Februari 2008.

239

Transportsektorn

SOU 2008:25

7.3.2Bottom-up beräkningar

Lokala investeringsprogram (LIP)

Energimyndigheten har i sin analys bara inkluderat en bottom-up beräkning och den avser LIP, som är ett statligt stödprogram för åtgärder som spänner över hela miljöområdet. LIP inkluderar bl.a. projekt för att främja goda boendemiljöer, effektiva energisystem och lokala satsningar för att återskapa våtmarker och fiskevatten. Programmet administreras av Naturvårdsverket. Bedömningen av åtgärdsförslag görs i samråd med Energimyndigheten.

Syftet med programmet är att i första hand minska utsläppen av växthusgaser och att bidra till att uppfylla Sveriges 16 miljömål – inte att nå en effektiv slutanvändning av energi. I detta avsnitt beräknas endast energieffektivisering för de relativt många projekt inom LIP som avser åtgärder inom transportsektorn. Efter- som LIP inte fokuserar på energieffektivisering har varje enskilt projekt studerats för att avgöra i vilken omfattning energieffekti- visering äger rum. Exempel på sådana projekt är cykel- och gång- leder samt andra infrastrukturförbättringar. Energimyndigheten har endast inkluderat sådana projekt som har en tydlig energi- effektivisering. Energimyndighetens bedömning av hur aktuella projekt inom LIP har bidragit till en effektivare energianvändning framgår av tabell 7.6.

Tabell 7.6 Energieffektivisering till följd av projekt som genomförts inom det Lokala investeringsprogrammet (LIP), slutlig och primär energianvändning, TWh

2010			2016
Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
0,03	0,04	0,03	0,04

Källa: Energimyndigheten. ER 2007:21.

240

SOU 2008:25

Transportsektorn

7.3.3Summering av uppnådd effektivisering från tidiga åtgärder (1991 2005) inom vägtransportsektornTPF18FPT

Genom de tidiga åtgärder (perioden 1991 2005) som beskrivits i avsnitt 7.3.1 och i avsnitt 7.3.2 och som enligt direktivet kan tillgodoräknas bedöms energieffektiviseringen i personbilstrans- porter uppgå till cirka 5,0 TWh som ett resultat av de punktskatter som används vid persontransporter.

Tabell 7.7 Effekter av tidiga befintliga styrmedel år 2010 och 2016, slutlig och primär energianvändning, TWh

	Styrmedel		2010		2010	Utv.-modell
	Styrmedel	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär	Utv.-modell
		Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Tidiga åtgärder	Drivmedelsskatt och	5,0	6,0	5,0	6,0	Top down
1991/1995 2005	fordonsbeskattning
	LIP	0,03	0,04	0,03	0,04	Bottom up

Källa: Energimyndigheten ER 2007:21 och Dargay (2008).

För godstransporter erhölls inte några signifikanta priselasticiter, varför några uppskattningar av skatteförändringarnas påverkan på energieffektiviseringen inom godstransporter inte kunde göras. Dessa effekter torde under alla omständigheter vara små, eftersom drivmedelskostnader inklusive skatter är en liten andel av kostnads- massan för godstransporter och kostnaderna kan övervältras på kunderna.

Inga uppskattningar har gjorts för flyg- och båttrafik.

18TP PT De resultat som redovisas från de ekonometriska analyserna representerar endast person- bilstransporter. Den ekonometriska analysen av godstransportsektorn resulterade inte i signifikanta priselasticiteter, varför dessa inte redovisas.

241

Transportsektorn

SOU 2008:25

7.4Potentialer för energieffektivisering

Det finns i princip fyra olika sätt att minska användningen av drivmedel inom transportsektorn:

•Minska efterfrågan på transporter

•Byte av transportslag inom vägsektorn och mellan andra transportslag

•Effektivare fordon

•Effektivare transporter

Utredningen har mot bakgrund av vad som redovisats i kapitel 1 i huvudsak utgått från att energieffektiviseringar i enlighet med EG- direktivet omfattar de tre sista punkterna. Minskad efterfrågan på transporter kan åstadkommas genom att beskatta resandet och godstransporter, genom sänkta hastigheter och genom att planera och bygga samhällen på ett sätt så att transportbehovet minskar.

7.4.1Potential genom byte av transportslag

Kågeson (2007) har analyserat förutsättningarna för att något annat transportslag ska ta över vägtrafikens dominerande ställning.TPF19FPT Kågesons utgångspunkt är att de fyra transportslagen är mera komplementära än konkurrerande. Samtliga transportslag behövs. Enligt Kågeson kommer varken ny teknik eller en ”rättvis beskatt- ning” av alla transportslag att leda till mer än små förskjutningar i efterfrågans fördelning mellan transportslagen. Kågeson hänvisar också till en större europeisk studie i vilken dras slutsatsen att koldioxideffekten av byte från bil till buss eller tåg i allmänhet är liten och att kostnadseffektiviteten i åtgärder som främjar sådana skiften är låg.TPF20FPT

Steen et al visar att energianvändningen varierar kraftigt för olika transportslag både för persontransporter och godstransporter (figur 7.9 och 7.10)

19TP PT Kågeson, Vilken framtid har bilen? En analys av vägtrafiken. SNS förlag, 2007.

20TP PT Harmsen, R. m.fl. International CO2 Policy Benchmark for the Road Transport Sector, COWI and Ministry of Transport, Public Works and Water management, Haag, 2003.

242

SOU 2008:25

Transportsektorn

Figur 7.9 Energianvändning per personkilometer för olika transporter

Källa: Steen et al 1997.

Figur 7.10 Energianvändning per tonkilometer för olika transporter Steen et al 1997

Källa: Steen et al 1997.

Potentialen för överflyttningar mellan transportslagen är dock mycket osäker. Flera bedömare anser att transportslagen har funnit sina nischer och att godsslagen i huvudsak transporteras på lämpligt sätt.

243

Transportsektorn

SOU 2008:25

Valet av transportslag i godstrafiken styrs i stor utsträckning av kundernas krav på transportkvalitet (tidsprecision, kostnadseffek- tivitet och störningsrisker), vilka ökat med ökat genomsnittligt varuvärde. SIKA anger att fördelningen av kapacitetsökningar i järnvägsinfrastrukturen kan ha stor betydelse för fördelningen av transportarbete mellan väg och järnväg.TPF21FPT Skogsindustrin är i dag den största användaren av godstransporter på järnväg.

Från tekniska utgångspunkter finns stora möjligheter att effek- tivisera både fordon och transporter. Med redan känd teknik, och utan att använda bränsleceller, kan förbrukningen per ton- eller personkilometer reduceras med 40 50 procent inom alla fyra tran- sportslagen.TPF22FPT Utredningen behandlar i det följande först poten- tialen för energieffektivisering av fordon (7.4.2) och därefter effektivisering av transporter (7.4.3).

7.4.2Potential för teknisk effektivisering av fordonTPF23FPT

Framtidsbilen måste ha låg vikt, lågt rullmotstånd, god aero- dynamik och en effektiv drivlina. Detta gäller både person- och lastbilar. Avsnittet beskriver utvecklingen för personbilar. Slut- satserna är emellertid liknande för lastbilar. Kågeson (2007) hän- visar till studier som pekar på följande tekniska förändringar som kan reducera bränsleförbrukningen per kilometer i personbilar och andra lätta vägfordon (reduktionspotentialen anges inom paren-

tes):TPF24FPT

•Lättare fordon genom ökad användning av kolfiber, aluminium

m.m. (10 procent reduktion av vikten reducerar bränsleförbruk- ningen med 5 7 procent)

21TP PT SIKA 2006:2.

22TP PT Kågeson, 2007.

23TP PT Redovisningen i detta avsnitt baseras på Kågeson (2007).

24TP PT Arthur D. Little, Investigation of the Consequences of Meeting a New Car Fleet Target of 120 g/km CO2B B by 2012 (2003); IEEP, TNO and CAIR, Service contract to carry out econo- mic analysis and business impact assessment of COB2B emissions reduction measures in the automotive sector, Final report, Institute for European Environmental policy, TNO, the Netherlands and Center for Automotive Industry Research, Storbritannien (2005); Kolke, R., Räcker, M, Rauterberg-Wulff, A., Verron, H., Zimmer, W., Ostermaier, A., Stinshof, K. och Pech, C., CO2B -B minderung im Verkehr. Ein Sachstandsbericht des Umweltbundesamtes (UBA), Berlin (2003); SRU, Environment and Road Transport, German Advisory Council on the Environment, Berlin (2005); WBCSD, Mobility 2030: Meeting the challenges to sustainability, The Sustainable Mobility Project, Overview 2004, World Business Council for Sustainable Development, Stevenage, England (2004); Vägverket, Klimatstrategi för väg- transportsektorn, Vägverket Publikation 2004:102; Trafik och Miljö 2001/3-4, samt Ny Teknik 2003/40 och 2005/50.

244

SOU 2008:25

Transportsektorn

•Optimerad aerodynamik (1 2 procent)

•Hjul med lågt rullmotstånd (2 5 procent)

•Mindre motor (5 15 procent)

•Direktinsprutning (5 10 procent)

•Variabel ventilstyrning (5 10 procent)

•Elektrisk styrservo och elmotordriven kompressor till luftkon- ditionering (3 5 procent)

•Effektivare växellådor med sex eller sju steg (3 5 procent)

•Kontinuerligt variabla växellådor ( 8 10 procent)

•Dynator som är en kombination av startmotor, hjälpmotor och generator (8 13 procent)

•Lågfriktionsdäck (2 procent)

Dieselmotorn har väsentligt högre verkningsgrad än bensinmotorn. Kompressionen i en modern personbilsdiesel är ungefär dubbelt så hög som i en konventionell bensindriven motor. Dieselpersonbilar använder cirka 25 procent mindre bränsle per kilometer jämfört med samma modell i bensinutförande och med samma motoreffekt och prestanda. Eftersom dieselbränslet innehåller cirka 10 procent mer kol per liter jämfört med bensin minskar koldioxidutsläppen med cirka 18 procent vid byte till dieselpersonbilar.

Elhybrider

Hybridlösningen innebär en kombination av förbränningsmotor- drift och eldrift och innebär att man höjer den genomsnittliga verkningsgraden genom att låta motorn generera el som lagras i batterier och används när effektbehovet är störst. I vanlig trafik laddas batterierna vid inbromsning och i vissa lägen när över- skottsenergi finns från förbränningsmotorn. Det ger möjlighet att optimera motorn mot lägre volym och effekt och se till att den arbetar vid ett så konstant varvtal som möjligt. Tack vare en mindre motor ger detta ett system som sammantaget är effektivare i vanlig drift. Dessutom tas bromsenergi tillvara. Bland fullskaliga hybrider skiljer man mellan parallell- och seriehybrider. I parallellhybrider sker kraftöverföringen både från en förbränningsmotor och en elmotor. I seriehybrider används förbränningsmotorn för att driva en elektrisk motor som överför kraften till hjulen. En fullhybrid kan minska bränsleanvändningen med 30 procent, mest vid stads-

245

Transportsektorn

SOU 2008:25

körning och mindre på landsväg. Ett tiotal modeller av hybrider mellan el- och bensindrift finns i dag på världsmarknaden.

För att elhybriderna ska få ett genombrott utan stora bestående skattesubventioner behöver kostnaden för hybridbilarna reduceras så att prisskillnaden mot konventionella bilar kan uppvägas av ägarens minskade utgifter för drivmedel. Toyota Prius, som är marknadsledande och som svarade för 90 procent av försäljningen år 2005 kostar 40 000 50 0000 kronor mer i inköp än en konven- tionell bil av samma storlek. Bilbatterierna står för en stor del av merkostnaden. De nickelmetallhybridbatterier som vanligen an- vänds kostar cirka 20 000 kronor. Litium-jon batterier är den främste utmanaren. Litium-jon batterier kan ge elhybrider bättre förutsättningar. Men ännu finns många tekniska problem att lösa. I dag är litium-jon batterierna fortfarande små och används framförallt i mobiler och bärbara datorer. Livslängden, säkerheten och priset är i dag begränsande faktorer för litium-jon batterierna. En naturlig utveckling av hybridfordonen är att förse dessa med ett större batteripaket som också kan laddas från vägguttaget. Plug-in elhybrider eller laddhybrider, som dessa fordon numera också benämns skulle därmed kunna köra en betydande sträcka med eldrift. Förbränningsmotorn användas då bara vid långfärder, dvs. när batterikapaciteten inte längre räcker till eller laddningsmöjlig- heter saknas.

Betydande forsknings- och utvecklingsinsatser görs idag i Japan, USA, Europa och Kina kring litium-jon teknologin för fordons- tillämpningar. Särskilt frågor om batteriernas säkerhet och livs- längd ges hög prioritet. Parallellt med detta arbete planeras ett flertal fabriker för tillverkning av dessa batterier. Det finns tecken som talar för att litium-jon batterier för fordon kommer att finnas tillgängliga för kommersiell tillämpning omkring år 2010 eller strax därefter. Detta talar i sin tur för att plug-in elhybridfordon kan börja introduceras kommersiellt någon gång omkring år 2010. TPF25FPT

Eldriften gör plug-in hybriderna mycket energieffektiva. Det beror på att elmotorer har mycket högre verkningsgrader än för- bränningsmotorer. Medan en elmotor omvandlar 90 procent av elenergin till mekanisk energi klarar bensinmotorn i praktiken bara av att utnyttja cirka 15 procent av bensinens energiinnehåll.TPF26FPT

25TP PT Elforsk: Rapport 08:10: ”Plug-in hybrider – elhybridfordon för framtiden”, ”Plug-in hybrids. Report from a study tour to Japan september 2007”.

26TP PT KFB rapport 2000:42. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) upphörde den 1 januari 2001. Verksamheten har gått över till Verket för innovationssystem (VINNOVA).

246

SOU 2008:25

Transportsektorn

Marknadsutveckling

Marknaden för plug-in hybrider i Sverige och Europa kan komma att bli betydande. Utvecklingen bestäms i hög grad av hur styrmedlen för miljöfordon utformas. Med totalt cirka 4,3 miljoner fordon i Sverige och en tillväxt som historiskt varierat mellan 0,8 och 2,3 procent uppgår nybilsförsäljningen i Sverige i dag till cirka 300 000 fordon årligen. Skrotningen av gamla fordon uppgår till i medeltal cirka 7 procent per år. Trenden i Sverige har varit mot tyngre och större personbilar med högre bränslebehov än genom- snittet inom EU. Trenden har också varit en ökad andel miljöbilar. I november 2007 var cirka 22 procent av nybilsförsäljningen en miljöbil.

Det är i nuläget mycket svårt att bedöma marknadsutvecklingen för plug-in hybrider. Inom miljöbilsområdet konkurrerar många olika koncept med varandra. Plug-in hybrider har en stor potential. Det som talar till plug-in hybridernas fördel är bl.a.:

•Fordonen är energieffektiva genom att elmotorn utnyttjas under en stor del av fordonens körsträcka

•Fordonen kan bidra till att minska utsläppen av koldioxid

•Fordonen kan bidra till att minska oljeberoendet

•El har större verkningsgrad och ger därför lägre driftskostnader i förhållande till andra drivmedel

•Biodrivmedel kan bara försörja en begränsad del av dagens fordonsflotta. Däremot räcker biodrivmedel till betydligt fler fordon vid en växande andel plug-in hybrider.

Till plug-in hybridfordonens nackdel talar i dag framför allt relativt höga kostnader. Avgörande för marknadsutvecklingen både på kort och lång sikt är en kombination av bl.a. följande faktorer:

•Fordonens prestanda och tillförlitlighet

•Fordonens pris i förhållande till andra alternativ

•De konkurrerande alternativens tekniska och miljömässiga prestanda

•Prisutvecklingen för olja och alternativa drivmedel

•Prisutveckling för el

•Vilka framtida politiska beslut som fattas i syfte att begränsa utsläppen av koldioxid och att minska oljeberoendet

247

Transportsektorn

SOU 2008:25

•Om plug-in hybrider kommer att klassas som miljöfordon och utformningen av styrmedel i övrigt

•Att infrastrukturen för laddning av fordonen byggs ut i takt med ökat antal plug-in hybrider

I februari 2008 finns inga plug-in hybrider att köpa. Några fordon testas i dag i vägtrafik och sannolikt kommer fler fordonstester med olika bilmärken att ske under år 2008 och år 2009. Många av dessa tester och demonstrationer kommer att ske i samverkan med elföretagen. Bl.a. har Vattenfall, Volvo och SAAB aviserat sådan samverkan liksom Toyota och EDF samt Ford och Edison Electric.

Betydande forsknings- och utvecklingsinsatser görs i dag i Sverige kring hybridtekniken. Dessa satsningar sker i stor utsträck- ning i samverkan mellan bilindustrin, den elkrafttekniska industrin, elföretagen och forskningsstödjande myndigheter. Ett exempel är det nyligen inrättade Svenskt HybridCentrum (SHC) som är en gemensam satsning mellan svenska universitet, industri och energimyndigheten med ambitionen att utveckla ny fordonsteknik. Organisationer som Elforsk, Powercircle och Test Site Sweden är engagerade i aktiviteter som syftar till att stärka utvecklingen kring elfordon och plug-in hybrider.

Olika uttalanden från fordonsindustrin (GM och Toyota) tyder på att plug-in hybrider kan komma att bli kommersiellt tillgängliga i begränsat antal omkring år 2010.TPF27FPT Därefter tar det sannolikt ytterligare några år innan fordonen blir tillgängliga i större antal och från fler fordonstillverkare.

Bedömningar av möjligheterna att minska bränsleförbrukningen

Bil SwedenTPF28FPT bedömer att den tekniska effektiviseringspotentialen till år 2020 uppgår till cirka 75 procent jämfört med dagens nya bilar på den svenska marknaden.TPF29FPT Den bedömda tekniska poten- tialen har följande fördelning mellan olika åtgärder:

27TP PT GM:s vice president Bob Lutz och Toyotas VD Watanabe har gjort uttalanden som speglar en strategisk konkurrens om vem som ska bli först att lansera en kommersiell plug- in hybrid. Både GM och Toyota har utlovat att marknadsintroduktionen kommer år 2010.

28TP PT BIL Sweden är branschorganisationen för företag som tillverkar och importerar person- bilar, lastbilar och bussar. Organisationen har cirka 25 medlemsföretag och bildades 1941.

29TP PT Kågeson 2007.

248

SOU 2008:25

Transportsektorn

•generell effektivisering (växellådor, vikt, motorer m.m.): 20 pro- cent

•övergång till diesel och/eller HCCI: 20 procent

•hybrider generell teknik: 30 procent

•plug-in-hybrid: 30 procent

•beteendeförändringar, körteknik, däck m.m.: 15 procent

Kågeson gör bedömningen att Bil Swedens kalkyl är en överskatt- ning, och menar att en mer försiktig slutsats kan vara att bränsle- förbrukningen per kilometer för nya bilar skulle kunna minska med cirka 60 procent till följd av åtgärder som biltillverkarna förfogar över.

Den tekniska potentialen för att energieffektivisera fordon är hög. Men i den enskilda individens beslutsunderlag tas också för- hållanden som förändrad bekvämlighet, status och upplevd säker- het med. Bränsleförbrukningen skulle kunna ha varit mycket lägre i dag om inte en stor del av resultaten från de senaste 20 årens tekniska utveckling motverkats av konsumenternas ökade anspråk på prestanda, komfort och elektrisk utrustning. Kågeson har presenterat trender i registreringen av nya personbilar i Sverige 1990 2003 (se tabell 7.8).

Tabell 7.8 Trender i registrering av nya personbilar i Sverige 1990 2003

Trend	Förändring
Andel som väger mer än 1,5 ton	Ökat från 8 till 50 %
Andel med automatisk växellåda	Ökat från 10 till 20 %
Andel med fyrhjulsdrift	Ökat från 2 till 20 %
Andel stadsjeepar	Ökat från 1 till 17 %
Den genomsnittliga motoreffekten	Ökat med 27 %

Källa: Kågesson (2007).

Sverige har som tidigare nämnts de mest bränsleslukande person- bilarna i Europa. Skillnaderna förklaras i huvudsak av hur fordon beskattas. Sverige har, i motsats till flertalet grannländer, inte haft skatter som påverkar valet av fordon i riktning mot låga utsläpp. Nyregistrerade bilar i Sverige släpper ut över 20 procent mer koldioxid än nya bilar i EU. Detta förklaras till två tredjedelar av svenskarnas prioritering av stora bilar och hög motoreffekt. Den

249

Transportsektorn

SOU 2008:25

återstående tredjedelen beror på att vi har en lägre andel dieselbilar i Sverige.

7.4.3Potential för effektivisering av transporterna

Det är inte bara fordonen som kan bli mer effektiva. Både energianvändningen och koldioxidutsläppen skulle minska om transporterna blir mer effektiva. Ett sätt är att införa metoder för att planera rutter och färdvägar. Det finns många exempel på hur matematiska optimeringsmetoder och datorer används inom näringslivet och större beställningscentraler för att reducera tran- sporter. Transportindustrin arbetar med att optimera transport- upplägg för att göra transporterna så effektiva som möjligt. Ruttplanering och optimering av fordon är delar av ett sådant arbete. Med förbättrat IT-stöd kan förbättringar göras inom gods- transporterna via förbättrad logistik. Hur stor ekonomisk potential som återstår att utnyttja är okänt, men Kågeson bedömer att den återstående potentialen kanske motsvarar någon procent av det totala godstransportarbetet på väg.

Ett annat sätt är att samlasta gods inom distributionstrafiken. Försök med samdistribution har gjorts, men har ofta mötts av ointresse från leverantörernas sida.

En tredje faktor som skulle kunna göra transporterna mer effektiva är om rätt storlek och typ av fordon används för den godsmängd som ska levereras.

Möjligheten att ersätta tjänsteresor med telefon- och video- konferenser är ett annat sätt att effektivisera transporterna.

Flexibelt arbete kan också nyttjas för att effektivisera tran- sporterna. Enligt SIKA:s resvaneundersökning är distansarbetarna i genomsnitt bosatta cirka 5 mil från sin ordinarie arbetsplats, medan övriga förvärvsarbetare är bosatta 1 mil från arbetsplatsen. Det är emellertid inte uppenbart att distansarbete i sig har en positiv påverkan på resandet. Det kan mycket väl vara så att de som har möjlighet till distansarbete väljer att bosätta sig på längre avstånd från arbetsplatsen, vilket leder till att det totala resandet ökar.

I tabell 7.9 visas Vägverkets bedömning av den potential till år 2020 för åtgärder som syftar till att göra transporter mer effektiva eller att ersätta dem med telekommunikationer.

250

SOU 2008:25

Transportsektorn

Tabell 7.9 Klimatstrategi för vägtransportsektorn. Åtgärder och deras poten- tialer, TWh

Åtgärder TWh		2020		2050

	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Virtuella resor ersätter fysiska resor	2,2	2,6	3,4	4,1
E-handel med effektiva transporter	0,2	0,2	0,5	0,6
Samordning av lastbilstransporter	0,2	0,1	0,2	0,2
Ökad samåkning	0,2	0,2	1,1	1,3
Bilpooler	0,8	1,0	1,6	1,9
Summa effektivare transporter	3,5	4,2	6,8	8,2

Källa: Vägverket. Ursprungstabellen angiven i koldioxidutsläpp. Omräknad med omräknings- faktorn: 1 miljon ton CO2 ≈3,9 TWh.

7.5Bedömda och förväntade effekter av redan beslutade styrmedel (2005 2016)TPF30FPT

För att åstadkomma en energieffektivisering i transportsektorn kan både åtgärder av teknisk art och beteendeförändringar genomföras. Exempel på åtgärder är att öka energieffektiviteten hos fordon och farkoster, öka energieffektiviteten i transportsystemet, välja tran- sportslag så att energieffektiviteten ökar, påverka bilförares sätt att köra så att bränsleförbrukningen per km blir lägre. I avsnitt 7.5.1 redovisas de resultat som erhållits från den ekonometriska top- down analysen av olika skatter. I avsnitt 7.5.2 redovisas resultaten av den analys som Energimyndigheten gjort på transportområdet med hjälp av bottom-up beräkningar.

7.5.1Ekonometrisk top-down analys av energiskatternas effekter på energieffektiviseringen 2005 2016 inom vägtransportsektornTPF31FPT

I detta avsnitt redovisas en bedömning av de effekter på energi- effektivisering inom transportsektorn som kvarstår år 2010 resp. 2016 och som är ett resultat av redan beslutade skatter. Prognosen bygger på de priselasticiteter som redovisades i avsnitt 7.3.1 och som baserades på historiska årsvisa data från 1970 2006. Det inne-

30TP PT Avsnittet bygger på Dargays rapport ”Effects of taxation on energy efficiency” och Energimyndighetens rapport 2007:21.

31TP PT Det skall påpekas att eftersom det inte var möjligt att estimera elasticiteter för gods- transporter omfattar den nedanstående redovisningen endast personbilstransporter.

251

Transportsektorn

SOU 2008:25

bär ett implicit antagande om att priskänsligheten för skatte- ändringar inte förändras under den aktuella tidsperioden. Vid beräkningar av den framtida effekten av skatterna, inkl. de för- ändringar av skatterna som skett fram till januari 2007, utgår prognosen från att skatterna förblir på samma nivå. Resultaten av Dargays analys av effekterna på energieffektiviseringen för bensin och diesel inom personbilstransporter framgår av tabell 7.10.

Tabell 7.10 Effekter av befintliga skatter. Personbilstransporter, TWh

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Befintliga skatter
bedömda effekter	0,2	0,2	0,3	0,4
2005 2016
Källa: Dargay (2008).

Energimyndigheten och Naturvårdsverket har i underlaget till den svenska klimatstrategins utveckling föreslagit att drivmedelsskatten för både bensin och diesel höjs med 75 öre/liter samt en årlig uppräkning av drivmedelsskatterna med KPI- och real BNP- utveckling.TPF32FPT Klimatberedningen som ska lämna förslag på handlingsplaner med åtgärder och styrmedel för att uppnå de av beredningen föreslagna målen. Klimatberedningen har även diskuterat höjningar av drivmedelsskatterna i den storleksordning som förslogs i underlaget till kontrollstation 2008. I tabell 7.11 redovisas den uppskattade energieffektiviseringen för personbilstransporter av höjningar på drivmedelsskatterna med 50 öre per liter bensin och diesel resp. 75 öre per liter bensin och diesel. I analysen har förutsatts att höjningarna av skatterna sker den 1 januari 2009.

32TP PT Den svenska klimatstrategins utveckling. en sammanfattning av Energimyndighetens och Naturvårdsverkets underlag till kontrollstation 2008. Huvudrapport.

252

SOU 2008:25 Transportsektorn

Tabell 7.11 Energieffektivisering av drivmedelshöjningar år 2010 respektive 2016. Personbilstransporter, TWh

		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Drivmedelsskatt, 50 öre	0,25	0,3	0,33	0,4
per liter
Drivmedelsskatt, 75 öre	0,36	0,4	0,48	0,58
per liter

Källa: Dargay (2008).

7.5.2Bottom-up analyser av olika åtgärder 2005 2016

Transportsektorn står för drygt 20 procent av Sveriges totala slutliga energianvändning.TPF33FPT I dag påverkas energianvändningen inom transportsektorn av olika styrmedel. I nedanstående redo- visning har medtagits sådana energieffektiviseringar som är resul- tatet av både styrmedel som samhället beslutat och en rad före- tagsinitierade eller lokala och regionala åtgärder samt projekt för att främja energieffektivisering inom sektorn. I rapporten anger Energimyndigheten att man inte beräknat effekterna av vissa styr- medel och åtgärder som påverkar förutsättningarna för energieffek- tivisering inom transportsektorn. Orsaken till detta är att det är fråga om nya styrmedel eller åtgärder, som t.ex. miljöbilspremien som infördes den 1 april 2007. I dessa fall saknas underlag för att beräkna effekterna.TPF34FPT

Uppskattningar av den energieffektivisering som blir resultatet av olika styrmedel och åtgärder utgår från ett antal antaganden. Tabell 7.12 visar de centrala antaganden som ligger till grund för Energimyndighetens beräkningar samt källhänvisningar till dessa.

33TP PT Exklusive bunkring för utrikes sjöfart.

34TP PT Enligt kraven i förordningen om miljöbilspremie (SFS 2007:380) måste miljöbilar ha låga utsläpp av koldioxid, vara energieffektiva och ha låga utsläpp av hälsofarliga partiklar. Bränsle- förbrukningen måste vara låg vare sig bilen drivs med alternativa bränslen eller fossila: En alternativbränslebil (FFV/flexifuelbilar, bifuel och/eller el) ska ha en bränsleförbrukning per 100 km som motsvarar högst 9,2 liter bensin, 9,7 kubikmeter gas eller 37 kWh el. En alter- nativbränslebil ska också i huvudsak tankas med alternativt bränsle och inte fossilt bränsle. En bil som drivs med fossila bränslen kan kallas miljöbil om utsläppen av koldioxid är lägre än 120 g/km. För att klara det kravet måste bränsleförbrukningen per 100 km vara högst cirka 4,5 liter diesel eller 5,0 liter bensin. För dieselmotorer finns dessutom ett partikelkrav på max 5 mg partiklar/km. I praktiken innebär det att bilar med dieselmotorer måste ha partikelfilter för att klassas som miljöbil. Regeringen har avsatt 250 miljoner kronor för ut- betalning av miljöbilspremier. 50 miljoner för 2007, 100 miljoner för 2008 och 100 miljoner för 2009.

253

Transportsektorn SOU 2008:25

Tabell 7.12		Övergripande beräkningsförutsättningar

					Antagande		Källa

Genomsnittlig bränsleförbrukning
Bensinbil					0,84 liter/mil		Vägverkets sektorsredovisning
							år 2004
Dieselbil					0,72 liter/mil		Vägverkets sektorsredovisning
							år 2004
Ny bensinbil					0,8 liter/mil		Vägverkets pressmeddelande
							”Bilarna blir snålare” 2007-03-13
Ny dieselbil					0,69 liter/mil
Omräkningsfaktorer energiinnehåll
3		till TJ			32,6		Energimyndigheten/SCB
Bensin 1000mP	P	till TJ			32,6		Energimyndigheten/SCB
		3	till TJ		35,9		Energimyndigheten/SCB
Diesel/Eo1 1000mP			till TJ		35,9		Energimyndigheten/SCB
		P
3		till TJ			21,2		Energimyndigheten/SCB
Etanol 1000mP		till TJ			21,2		Energimyndigheten/SCB
P
		3		till TJ	34,5		Energimyndigheten/SCB
Flygbränsle 1000mP			P	till TJ	34,5		Energimyndigheten/SCB
Omräkningsfaktor flygbränsle					3		Luftfartsstyrelsen/SCB
Omräkningsfaktor flygbränsle					0,8 ton = 1 mP	P	Luftfartsstyrelsen/SCB
3
ton till mP
P
Genomsnittlig årlig körsträcka
Bensinbil					13 500 km		SIKA statistik
Dieselbil					27 260 km		SIKA statistik
Ny bensinbil					20 000 km		Vägverkets pressmeddelande
							”Bilarna blir snålare” 2007-03-13
Ny dieselbil					30 000 km		Egen uppskattning
Andel bensinbilar i fordonsparken					ca 92 %		SCB Fordonsstatistik
Andel dieselbilar i fordonsparken					ca 6 %		SCB Fordonsstatistik
Koldioxidutsläpp av en liter					ca 2,4 kg		Vägverket
bensin

Källa: Energimyndigheten ER 2007:21.

Förmånsbeskattning av personbilar

Nuvarande regler för beskattning av förmånsbilar infördes år 1997 och ändrades senast år 2003. En personbil som kan drivas med etanol eller naturgas/biogas beskattas endast med 80 procent av förmånsvärdet för en motsvarande bensin- eller dieseldriven bil- modell (maximal nedsättning 8 000 kr per år). Elbilar beskattas med 60 procent av förmånsvärdet för motsvarande bensin- eller dieseldrivna modell. Reglerna för förmånsbeskattning syftar främst till att välja en miljöbil som tjänstebil. År 1997 infördes i förmåns-

254

SOU 2008:25

Transportsektorn

beskattningen en s.k. drivmedelsförmån, vilket innebär att driv- medel som ingår för privat körning ska som tillkommande driv- medelsförmån värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2.

Det finns ingen garanti för att ett styrmedel som primärt styr mot en större andel miljöbilar leder till energieffektivisering. Utvärderingar visar dock att beslutet att beskatta förmånen av fritt drivmedel som drivmedelsförmån har lett till en signifikant minsk- ning av årlig körsträcka per förmånsbil.TPF35FPT

Tabell 7.13 Energibesparing som följd av förmånsbeskattningen av personbilar, slutlig och primär energianvändning, TWh

	2010		2016
Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
0,12	0,15	0,12	0,15

Källa: Energimyndigheten Effektivare energianvändning. ER 2007:21.

Kågeson har i en PM upprättad för utredningens räkning pekat på att Energimyndighetens analys brister i vissa avseenden.TPF36FPT Så t.ex. analyserar Energimyndigheten de ändrade reglernas effekter på den årliga körsträckan i stället för att analysera i vilken utsträckning som de ändrade förmånsreglerna kan ha påverkat förmånstagarnas val av fordon. Vidare redovisas inte den negativa effekten på för- månsbilarnas specifika förbrukning av de på senare år införda lättnaderna för bilar som kan utnyttja biodrivmedel, vilket leder till att besparingseffekten överskattas något.

Fordonsbeskattning för personbilar

Den 1 oktober år 2006 infördes en koldioxiddifferentierad fordons- skatt. Den nya skatten gäller för personbilar av årsmodell 2006 eller senare och för äldre personbilar som uppfyller miljöklass 2005.TPF37FPT

35TP PT Energimyndigheten, Utvärdering av styrmedel i klimatpolitiken, Underlag till Kontroll- station 2004, s. 161 ff.

36TP PT Kågeson: Försök till tolkning av energieffektiviseringsdirektivet. PM 2007-08-03.

37TP PT Alla nya bilar – personbilar, lätta lastbilar och tunga fordon (över 3,3 ton) – miljöklassas. Från 1993 års modell placerades bilarna i någon av miljöklasserna 1, 2 eller 3. Kraven har sedan skärpts i omgångar, och från 2002 har nya miljöklasser införts: miljöklasserna 2000, 2005, 2008, EEV och El och hybrid. Det är avgasutsläppen av koloxid, kolväten, kväveoxider och partiklar som styr klassningen. Utsläpp av koldioxid ingår inte. Vilken miljöklass en

255

Transportsektorn

SOU 2008:25

Fordonsskatten är uppbyggd med ett grundbelopp på 360 kronor och en koldioxidkomponent omfattande 15 kronor per gram kol- dioxidutsläpp som överstiger 100 gram per km. För personbilar som kan drivas med alternativa drivmedel är koldioxidkom- ponenten nedsatt till 10 kronor per gram. Fordonsskatten för dieselbilar räknas upp med en faktor 3,3 på grund av något lägre utsläppskrav för dieselbilar samt att dieselbränsle beskattas lägre än bensin. Även för tunga lastbilar och bussar ändrades reglerna och nu ges möjlighet till en skattelättnad som uppgår till mellan 100 och 20 000 kronor. De nya reglerna omfattar dock endast tunga fordon som uppfyller miljöklass 2005.

Fordonsskatten förväntas på längre sikt ge en styrningseffekt mot mindre fordon och/eller mer energieffektiva fordon. Fordons- skatten förväntas styra konsumenterna att välja bilar med lägre koldioxidutsläpp. Lägre koldioxidutsläpp innebär i regel också en lägre bränsleförbrukning.TPF38FPT Den nya skatten stimulerar också dieselbilsförsäljningen, trots att fordonsskatten för dieselbilar räk- nas upp, eftersom dieselbilarna beskattas lägre än tidigare.

Tabell 7.14 Energieffektivisering till följd av fordonsbeskattningen av personbilar, slutlig och primär energianvändning, TWh

	2010		2016
Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
0,32	0,38	0,40	0,48

Källa: Energimyndigheten Effektivare energianvändning. ER 2007:21.

Automatisk hastighetsövervakning (ATK)

För närvarande finns cirka 700 trafiksäkerhetskameror fördelade på 103 sträckor omfattande 190 mil väg. Under år 2007 har ytterligare 170 kameror satts upp, fördelade på cirka 50 mil väg. Trafiksäker- hetskamerorna är placerade på Sveriges mest olycksdrabbade vägar och utgör ett komplement till polisens reguljära hastighetsöver- vakning.TPF39FPT

bilmodell ska placeras i bestäms av Vägverket efter en anmälan från biltillverkaren. Miljöklass 2005: Bilar som uppfyller obligatoriska krav.

38TP PT Konvertering från bensin eller diesel till etanol är ett undantag i detta fall. Då sjunker koldioxidutsläppen, men energianvändningen ökar.

39TP PT Vägverkets hemsida, Trafiksäkerhetskameror, 2007-11-14.

256

SOU 2008:25

Transportsektorn

Den automatiska hastighetsövervakningen i Sverige har flera syften. Den leder till lägre medelhastighet och därmed färre svåra olyckor. Lägre medelhastighet leder till lägre bränsleförbrukning och automatisk hastighetsövervakning kan således anses leda till en energibesparing.

Tabell 7.15 Energibesparing som följd av automatisk hastighets- övervakning (ATK), slutlig och primär energianvändning, TWh

	2010		2016
Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
0,10	0,12	0,17	0,20

Källa: Energimyndigheten Effektivare energianvändning. ER 2007:21.

Eco driving i körkortsutbildning

Utbildning i bränslesnålt körsätt (eco-driving) kan varaktigt minska bränsleförbrukningen både för personbilar och tunga fordon. Hur stor minskningen blir beror på förarnas vanor innan de genomgår utbildningen. Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) har i samarbete med Energimyndigheten och Vägverket utvecklat en kurs i sparsam körning som har införts i den reguljära körkortsutbildningen.

Eco-driving går ut på att påverka förarens körsätt för att minska bränsleförbrukningen. Exempel på konkreta åtgärder är att tidigare växla upp till högre växlar och att oftare motorbromsa. Utbild- ningen kan även inkludera skötselråd och dylikt. Studier runt om i landet visar att utbildning i eco-driving kan leda till en minskad bränsleförbrukning med upp till 20 procent.

Tabell 7.16 Energieffektivisering som följd av införandet av eco-driving i körkortsutbildningen, slutlig och primär energianvändning, TWh

	2010		2016
Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
0,19	0,23	0,49	0,59

Källa: Energimyndigheten Effektivare energianvändning. ER 2007:21.

257

Transportsektorn

SOU 2008:25

Grön inflygning (Green Approach)

Grön inflygning eller Green Approach är flygets motsvarighet till eco-driving. Grön inflygning innebär att information i flygplanens färddator och systemet i kontrollcentralerna på marken samutnytt- jas, vilket gör det möjligt att planera inflygningen i förväg så att flygplanet kan glidflyga längre avstånd. Detta leder till mindre bränsleförbrukning och mindre utsläpp som följd.TPF40FPT

Projektet Grön inflygning sker i samarbete mellan Luftfarts- verket och SAS och år 2006 utfördes en testflygning då tekniken för första gången användes på en sträcka mellan Luleå och Arlanda. Förutom att bränsleförbrukningen minskade visade försöket att försöksplanet landade på Arlanda med en felmarginal på två sekunder från beräknad tid.

Tabell 7.17 Energieffektivisering till följd av grön inflygning

(Green approach), slutlig och primär energianvändning, TWh

	2010		2016
Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
0,02	0,02	0,03	0,04

Källa: Energimyndigheten Effektivare energianvändning. ER 2007:21.

Klimatinvesteringsprogram (KLIMP) inom transportsektorn

Svenska statens stöd till klimatinvesteringsprogram, KLIMP, inne- bär att Naturvårdsverket lämnar bidrag till kommuner och andra aktörer till långsiktiga investeringar som minskar växthuseffekten.TPF41FPT

Klimatinvesteringsprogrammen är olika till sin natur och det går därför inte att göra en generell beskrivning av vilka effekter som fås på energianvändningen. Inom transportsektorn finns ett stort antal KLIMP-projekt med olika inriktning. Eftersom KLIMP är inriktat på att minska koldioxidutsläpp, måste varje projekt studeras för att

40TP PT Luftfartsverket, Grön inflygning spar pengar och miljö, Insikt nr 3-2006, s. 5.

41TP PT Sedan 2003 har Naturvårdsverket beviljat 1,5 miljarder kronor i bidrag till 95 klimat- investeringsprogram i kommuner, landsting och företag runt om i Sverige. Programmen om- fattar i dag cirka 720 åtgärder och en investeringsvolym på 6,6 miljarder kronor. Regeringen har i budgetpropositionen hösten 2007 föreslagit 393 miljoner kronor till klimatinvesteringar 2008. Sista datum för ansökningar om stöd till klimatinvesteringsprogram var den 1 novem- ber 2007.

258

SOU 2008:25

Transportsektorn

avgöra huruvida någon energieffektivisering äger rum. Som exem- pel kan nämnas projekt som stimulerar byte från konventionella bränslen till biodrivmedel, vilket kan resultera i minskade kol- dioxidutsläpp utan att innebära någon energieffektivisering.

De projekt som har inkluderats är således projekt där en tydlig energieffektivisering har ägt rum. Exempel på sådana projekt är utbyggnader av järnvägsspår för överflyttning av godstransporter från lastbil till järnväg, projekt som främjar kollektivtrafik eller gång och cykel, samt andra typer av infrastrukturförbättringar.

Tabell 7.18 Energieffektivisering i transportsektorn som följd av åtgärder som genomförts inom klimatinvesteringsprogrammet (Klimp), slutlig och primär energianvändning, TWh

	2010		2016

Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
0,26	0,31	0,26	0,31

Källa: Energimyndigheten Effektivare energianvändning. ER 2007:21.

7.5.3Styrmedel utan beräknad besparingseffekt

Ökat däcktryck

Under sommaren år 2004 genomförde Vägverket tillsammans med Konsumentverket, Naturvårdsverket, Svensk Bilprovning och en rad andra aktörer kampanjen Öka trycket. Vägverket konstaterar att man genom att hålla ett rekommenderat däcktryck kan undvika onödigt hög bränsleförbrukning. Sammanlagd kontrollerades däcktrycket på närmare 9 000 bilar och resultatet visar att endast 42 procent hade rätt däcktryck medan 58 procent körde med för lågt tryck. I gruppen med ”för lågt tryck” låg en tredjedel mer än 0,1 bar under den lägsta nivå som rekommenderas i bilens hand-

bok.TPF42FPT

Vägverket har i dag inga planer på att genomföra en liknande kampanj som år 2004.

Det går att beräkna den totala besparingspotentialen från Vägverkets undersökning. Potentialberäkningen bortser från att det sannolikt är färre som i dag kör med felaktigt däcktryck. Livslängden för en åtgärd som främjar optimalt däcktryck ska

42TP PT Vägverket, 1,1 miljarder kronor försvinner ut ur svenska bilisters däck, Oktober 2004.

259

Transportsektorn

SOU 2008:25

enligt CWA 27 beräknas med en livslängd på 1 år.TPF43FPT Den potentiella energieffektiviseringen har av Energimyndigheten beräknats till cirka 1 TWh för ett år, om däcktrycket på samtliga fordon i Sverige detta år skulle kontrolleras och korrigeras.

Bränslesnålt körsätt till sjöss

Våren år 2004 utförde Waxholmsbolaget ett projekt med en utbildning i sparsam körning till sjöss. Utbildningen var utformad efter liknande metodik som använts för busstrafik och övrig vägtrafik. Resultaten av denna studie visade dock att konceptet inte var direkt överförbart till sjöfart.

I en ny inriktning av projektet installerades bränsledatorer i fartygen. Dessa datorer visar hela tiden bränsleåtgången och ett stort ansvar för bränsleförbrukningen gavs till fartygets ledning.TPF44FPT

Installationen av bränsledatorer i fartygen ledde på kort tid till ett förändrat körsätt och därigenom minskad bränsleförbrukning. Waxholmsbolagets egna uppskattningar visar på en minskning av den genomsnittliga bränsleförbrukningen på cirka 7 procent.

En energieffektivisering kan för denna åtgärd beräknas från införandet år 2005. Dock räcker inte livslängden för åtgärden över energitjänstedirektivets hela tidsperiod. Enligt CWA 27 ska åtgärder som syftar till beteendeförändringar av denna typ beräknas med en livslängd på 2 år.TPF45FPT Eftersom Waxholmsbolaget genomförde sina åtgärder redan under år 2005 kan åtgärden endast anse ge en energieffektivisering under åren 2005 2006 och åtgärden bidrar således inte till en energieffektivisering år 2016.

Beräkningarna visar att projektet sparsam körning till sjöss ger en energieffektivisering på cirka 3 5 GWh men effekterna av åtgärden bedöms inte kvarstå till år 2016.

Mjuk körning på järnväg

Efter att ha testat mjuk körning på väg beslutades att prova metoden på dieseldrivna tåg. Banverket har inom projektet iden- tifierat fyra åtgärder för att minska åtgången av bränsle; att använda rätt varvtal, att nyttja tågets rörelseenergi, att planera körningen

43TP PT European Committee for Standardization, Final CWA draft (CEN WS 27).

44TP PT Waxholmsbolaget, Sparsam körning till sjöss – Slutrapport, 2006-01-27.

45TP PT European Committee for Standardization, Final CWA draft (CEN WS 27).

260

SOU 2008:25

Transportsektorn

samt att minska tomgångskörningen. I loket installeras en flödes- mätare som gör att lokföraren direkt kan se hur hans/hennes körsätt påverkar bränsleförbrukningen.TPF46FPT

Företaget Green Cargo har i samarbete med Banverket gjort ett försök med mjuk körning. Som testbana valdes banan mellan Halmstad och Hyltebruk och efter att ha utbildat förare och studerat närmare 250 turer på sträckan konstateras att minskningen av den genomsnittliga bränsleförbrukningen legat kring 20 procent. Green Cargo konstaterar att testbanan för Banverkets projekt haft speciella inslag som innebär att man kunnat spara mer bränsle än vad som normalt kan förväntas. Efter tester på två andra banor har istället ett internt mål satts upp på en bränslebesparing på mellan 7 15 procent. Green Cargo planerar att utbilda alla sina förare och tillämpa den mjuka körningen på samtliga sträckor.

Enligt CWA 27 ska åtgärder som syftar till beteendeföränd- ringar av denna typ beräknas med en livslängd på 2 år.TPF47FPT Detta projekt pågår dock endast under åren 2007 2009, vilket gör att åtgärden endast kommer att leva till år 2011.

Beräkningarna visar att projektet mjuk körning på järnväg ger en energieffektivisering på cirka 4 15 GWh, men åtgärden bedöms inte kvarstå till år 2016.

Förordning om myndigheters inköp och leasing av miljöbilar

Den 1 januari år 2006 ändrades de regler som myndigheter och andra statliga institutioner ska följa vid inköp av tjänstebilar samt övriga typer av fordon.TPF48FPT Förordningen innehåller riktlinjer för fordon drivna av konventionella bränslen och ett krav på att minst 75 procent av det totala antalet fordon som myndigheter köper eller leasar under ett år ska vara miljöbilar (tidigare var kravet minst 50 procent miljöbilar).

Två inslag i förordningen kan anses leda till energieffektivi- sering. De personbilar som endast kan köras på bensin/diesel får inte släppa ut mer än 120 g koldioxid per kilometer vid blandad körning. I praktiken uppfylls detta krav endast av mer effektiva bensin- och dieselbilar som kan förutsättas dra mindre bränsle. Vidare slås fast att bränsleförbrukningen måste vara låg vare sig

46TP PT Banverket, Mjuk körning spar miljö och pengar, Rallaren nr 3 april 2006.

47TP PT European Committee for Standardization, Final CWA draft (CEN WS 27).

48TP PT I Förordning om ändring i förordningen (2004:1364) om myndigheters inköp och leasing av miljöbilar SFS 2005:1228.

261

Transportsektorn

SOU 2008:25

bilen drivs med alternativa bränslen eller fossila bränslen. Detta ger en energieffektivisering eftersom det förhindrar myndigheter att köpa fordon som tillhör de mest bränsleslukande. Energimyndig- heten saknar information för att beräkna energieffektiviseringen.

7.5.4Samlat resultat för bottom-up beräkningar för transportsektorn 2005 2016

I tabell 7.19 sammanfattas Energimyndighetens beräkningar av energieffektiviserande åtgärder för transportsektorn. Det ska noteras att det finns åtgärder beskrivna ovan som inte ingår i tabellen. Detta beror på att tabellen av utrymmesskäl endast visar åren 2007 2016. De åtgärder som inte finns representerade nedan har antingen livslängder som gör att energieffektiviseringen inte bedöms kvarstå år 2007 eller att beräkningar endast kunnat göras av energieffektiviseringspotentialen.

Tabell 7.19 Sammanfattning av den totala energieffektiviseringen av befint- liga åtgärder i transportsektorn år 2010 och år 2016, slutlig och primär energianvändning, TWh

Styrmedel/Åtgärd/År
		2010		2016
	Slutlig	Primär	Slutlig	Primär
Förmånsbeskattning	0,12	0,14	0,12	0,14
Fordonsbeskattning	0,32	0,38	0,40	0,48
Ecodriving körkort	0,19	0,23	0,49	0,59
Mjuk körning	0,01	0,01	-	-
järnväg
Grön inflygning	0,02	0,02	0,03	0,04
ATK	0,10	0,12	0,17	0,20
KLIMP-projekt	0,26	0,31	0,26	0,31
LIP-projekt	0,03	0,04	0,03	0,04
Summa i TWh	1,04	1,26	1,50	1,80

Källa: Energimyndigheten Effektivare energianvändning. ER 2007:21.

Som kan utläsas ur tabell 7.19 uppgår den totala energieffek- tiviseringen av de studerade bottom-up åtgärderna inom transport- sektorn till cirka 1,5 TWh slutlig energianvändning år 2016. Energi- användningen inom transportsektorn uppgick åren 2001 2005 i

262

SOU 2008:25

Transportsektorn

genomsnitt till cirka 87 TWh per år.TPF49FPT En energieffektivisering på 1,5 TWh utgör alltså drygt 1,5 procent av energianvändningen inom sektorn. Den ekonometriska uppskattningen av de av skatteändringar föranledda energieffektiviseringarna 2005-2016 inom personbilstransporter uppgår som redovisats i avsnitt 7.5.1 till 0,2 TWh slutlig energi år 2010 och 0,3 TWh år 2016. Detta motsvarar cirka 0,2 TWh respektive 0,4 TWh primärenergi.

7.6Summering av tidiga åtgärder (1991 2005) och

bedömd effekt av redan beslutade styrmedel (2005 2016) transportsektorn, TWh

Sektor	Styrmedel		2010		2016
		Slutlig	Primär	Slutlig	Primär	Utv.-
						modell
Tidiga åtgärder	Drivmedelsskatt och	5,0	6,0	5,0	6,0	Top down
1991/1995 2005	50
1991/1995 2005	fordonsbeskattningTPF FPT
	LIP	0,03	0,04	0,03	0,04	Bottom up
Befintliga	Drivmedelsskatt och	0,20	0,24	0,30	0,36	Top down
styrmedel,	fordonsbeskattning
bedömda effekter	Förmånsbeskattning	0,12	0,15	0,12	0,15	Bottom up
2005 2016	Förmånsbeskattning	0,12	0,15	0,12	0,15	Bottom up
2005 2016	Mjuk körning, järnväg	0,01	0,01	0,01	0,01	Bottom up
	Mjuk körning, järnväg	0,01	0,01	0,01	0,01	Bottom up
	ATK,	0,10	0,12	0,17	0,20	Bottom up
	hastighetsövervakning
	KLIMP-projekt	0,26	0,31	0,26	0,31	Bottom up
	LIP-projekt	0,03	0,04	0,03	0,04	Bottom up
Summa		5,75	6,87	5,92	7,15

Genom de tidiga åtgärder (perioden 1991-2005) som beskrivits i avsnitt 7.3.1 och som enligt direktivet kan tillgodoräknas, bedöms energieffektiviseringen inom vägtransportsektorn uppgå till minst 5,0 TWh år 2010 och år 2016, i huvudsak ett resultat av de punkt- skatter som använts i samband med personbilstransporter. När det gäller effekter av tidiga åtgärder som beräknats med bottom-up metoden har Energimyndigheten endast haft dataunderlag att kvantifiera effekten av LIP-programmet.

49TP PT Exklusive bunkring för utrikes sjöfart.

50TP PT Gäller personbilar.

263

Transportsektorn

SOU 2008:25

För godstransporter erhölls inte några signifikanta priselastici- teter, varför några uppskattningar av skatteförändringarnas effekter på energieffektiviseringen inom godstransporter inte kunde göras. Dessa effekter torde under alla omständigheter vara relativt små, eftersom drivmedelskostnader inkl. skatter är en liten andel av kostnadsmassan för godstransporter och kostnaderna kan över- vältras på kunderna.

Inga uppskattningar har gjorts för flyg- och båttrafik.

När det gäller bedömda energieffektiviseringar från befintliga styrmedel under perioden 2005 2016 kommer det största tillskottet från drivmedels- och fordonsbeskattning inom person- bilsområdet. Dessa uppgår år 2010 till 0,2 TWh slutlig energi- användning och till 0,3 TWh slutlig energianvändning år 2016.

Till detta ska läggas energieffektiviseringseffekter som bedöms vara ett resultat av andra styrmedel än skatter. Dessa effekter uppgår till 0,55 TWh slutlig energianvändning år 2010 och till 0,62 TWh slutlig energianvändning år 2016. Uttryckt i primär energianvändning är den bedömda effekten 0,66 TWh år 2010 och 0,74 TWh år 2016.

Utredningen bedömer därför att den energieffektivisering som beräknats på vägtransportområdet i huvudsak är ett resultat av de skatter som används på vägtransportområdet. Det ska dock poängteras att kvantifieringen av de energieffektiviseringar som resulterar från skatter endast omfattar personbilssidan. Analyser av vilken energieffektivisering som kan ha uppnåtts på andra områden av transportsektorn som ett resultat av bl.a. energiskatter har inte vid det här tillfället varit möjliga att kartlägga. Den ekonometriska analysen ger därför inte en heltäckande bild av de effekter som förändrade skatter inom transportområdet haft på energieffektivi- seringar. Kvantifieringen får därför betraktas som en nedre gräns för den energieffektivisering som skatterna resulterat i.

7.7Möjliga tillkommande styrmedel

Utredningen har i avsnitt 7.4 redovisat att den tekniska potentialen för att effektivisera fordon och transporter är hög. Det finns inte en specifik åtgärd som gör att transportsektorn blir mer energi- effektiv. Det är i stället en fråga om att genomföra en kombination av åtgärder som kompletterar varandra. För detta erfordras att effektiva styrmedel används. Vissa av dessa styrmedel behöver

264

SOU 2008:25

Transportsektorn

drivas i EU-samarbetet och andra kan beslutas på nationell nivå. Vidare är det viktigt att beakta samspelet mellan olika styrmedel när effekten av enskilda styrmedel beräknas.

I samband med redovisningen av effektiviseringspotentialer gjordes en uppdelning i effektivare fordon respektive effektivare transporter. I avsnitt 7.4.2 redovisades den potential för teknisk effektivisering av fordonen som är möjlig. I avsnitt 7.4.3 bedömdes potentialen för att effektivisera transporterna. Den följande framställningen syftar till att diskutera lämpliga styrmedel för att effektivisera fordon och transporter liksom för att ändra konsumentbeteende.

I Sverige används eller har använts styrmedel som har bred påverkan på både trafikarbete, energieffektivitet och ger incitament att minska fossilbränsleanvändningen. Men det finns också exem- pel på styrmedel som specifikt påverkar bilars energieffektivitet och vissa som främst påverkar användningen.

Riksdagen har antagit mål för miljökvaliteten inom 16 områden. Arbetet med de av riksdagen beslutade sexton miljökvalitetsmålen kräver omfattande samordning av en rad aktörer. För att bidra till detta har regeringen inrättat Miljömålsrådet. Vart fjärde år gör Miljömålsrådet en samlad utvärdering av miljövårdsarbetet i Sverige. Den första fördjupade utvärderingen gjordes år 2004. Rådet bygger sin bedömning på underlag bl.a. från följande tre åtgärdsstrategier:

•Effektivare användning av energi och transporter, EET

•Giftfria och resurssnåla kretslopp, GRK

•Hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö, HUM

Arbetet inom de tre åtgärdsstrategierna ska bland annat ge under- lag till Miljömålsrådets samlade bedömning i den fördjupade utvärderingen av miljömålen, som Miljömålsrådet ska lämna till regeringen våren 2008. Rapporten är i sin tur underlag för den kommande miljöpropositionen.

Banverket, Luftfartsstyrelsen, Naturvårdsverket, Sjöfartsverket, Energimyndigheten och Vägverket har regeringens uppdrag att tillsammans vidareutveckla strategin för effektivare energianvänd- ning och transporter (EET)

Syftet med EET-strategin är att minska transport- och energisektorernas klimatpåverkan, skadliga utsläpp till luft, buller och övrig miljöpåverkan samt öka energieffektiviteten och använd-

265

Transportsektorn

SOU 2008:25

ningen av förnybara energikällor. Strategin ska också bidra till att nå de transport- och miljöpolitiska målen. För att anta dessa utmaningar prioriteras inom EET-strategin en generell energi- effektivisering.

Underlaget från arbetet inom strategierna lämnades till Miljö- målsrådet i november 2007.TPF51FPT I rapporten lämnar de berörda sektorsmyndigheterna ett 50-tal förslag på nya och förändrade styrmedel. Den innehåller inte några utvärderingar eller genom- gångar av existerande styrmedel. Förslagen har i varierande grad konsekvensbeskrivits och en sammanställning av konsekvens- beskrivningarna återfinns i fristående rapporter. Slutsatsen från strategin är att de styrmedel som föreslås ser ut att räcka för att nå delmålen för år 2015 och år 2020, men att ytterligare styrmedel kommer att krävas för att stärka en långsiktigt hållbar utveckling.

Utredningen har uppdragit åt WSP att bedöma effektiviserings- potentialen för ett antal av de i EET redovisade nya styrmedel, som utredningen bedömt vara av särskilt intresse. WSP:s bedömningar pekar på att de analyserade tillkommande styrmedlen kan leda till en energieffektivisering i storleksordningen 10 15 TWh.TPF52FPT

I det underlag som WSP använt har årtalet 2020 använts. Det innebär att de bedömda effekterna inte alltid realiseras fullt ut år 2016. Det skall dessutom påpekas att i arbetet med EET behandlas endast förslag till åtgärder som berörda myndigheter i dag inte har bemyndigande att vidta. I arbetet med EET har av detta skäl ett antal styrmedel sorterats bort. Även bland dessa bortsorterade styrmedel finns sådana som kan antas spela roll för möjligheterna att uppnå eller överstiga det vägledande effektivi- seringsmålet år 2016. I synnerhet gäller detta åtgärder som redan i dag kan genomföras av offentliga aktörer.

De redovisade konsekvensbedömningarna är förenade med stor osäkerhet. Utredningen har inför avlämnandet av detta delbetän- kande inte haft möjlighet att närmare analysera ett antal av de föreslagna styrmedlen. Utredningen avser att i slutbetänkandet återkomma med ett förslag till lämpligt styrmedelspaket. I sam- band med detta finns skäl att överväga och i tillämpliga fall

51TP PT Banverket, Energimyndigheten, Luftfartsstyrelsen, Naturvårdsverket, Sjöfartsverket och Vägverket: ”Strategin för effektivare energianvändning och transporter, EET”. Underlag för Miljömålsrådets fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålen. Rapport 5777, novemmber 2007.

52TP PT WSP Analys och strategi: Energieffektivisering i vägtrafiken. Styrmedel som figurerar inför kommande propositioner. PM 2007-11-28.

266

SOU 2008:25

Transportsektorn

ytterligare konsekvensbeskriva ett antal av de förslag som lämnats i strategin för effektivare energianvändning och transporter (EET).

7.7.1Bindande utsläppskrav för biltillverkare

I december 2007 lämnade kommissionen ett förslag om att införa ett bindande genomsnittligt utsläppskrav på 130 gram koldioxid per kilometer för nya bilar år 2012. Vidare föreslog kommissionen att vissa kompletterande åtgärder införs som kan bidra till att emissionerna reduceras med ytterligare 10 gram koldioxid per kilometer och därmed reducera emissionerna från nybilsproduk- tionen tillräckligt för att möta EU:s mål om 120 gram/kilometer. Sådana kompletterande åtgärder inkluderar energieffektiviseringar av bilkomponenter med den högsta påverkan på bränsleanvänd- ningen, såsom däck och luftkonditionering. Kommissionen avser att återkomma med sådana energieffektiviseringsförslag. Kommis- sionens förslag om ett ”gränsvärde” kan ses som ett led i ett europeiskt program för energieffektivisering inom ett område där marknaden misslyckats med att uppnå satta mål (140 gram kol- dioxid per kilometer år 2008), trots att teknik funnits tillgänglig.

Kontrollstation 2008, har föreslagit att regeringen verkar för att förslaget om gränsvärdet på 130 gram koldioxid per kilometer genomförs och samtidigt verkar för att reglerna ska få en flexibel utformning så att större bilar medges något högre utsläpp än mindre bilar. Vidare föreslår Kontrollstation 2008 att regeringen verkar för att de bindande utsläppskraven skärps stegvis efter år 2012 och för att kraven även kommer att omfatta lätta lastbilar.

7.7.2Generella styrmedel i transportsektorn

Skatt på fossila motorbränslen är i dag det generella styrmedel som används inom transportsektorn.

Inom EU gäller direktiv med krav på minimibeskattning på bränslen. Bensin och diesel för transporter omfattas av energi- och koldioxidskatt vilka tillsammans överstiger miniminivån. Kol- dioxidskatten för drivmedel är för närvarande 101 öre per kg utsläppt koldioxid. Energiskatten är differentierad efter vilken miljöklass bränslet tillhör.

267

Transportsektorn

SOU 2008:25

Tabell 7.20 Energiskatt och koldioxidskatt på drivmedel fr.o.m. 1 jan 2008 (kronor per liter)

	Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa
Bensin (mk 1)	2,95	2,34	5,29
Diesel (mk 1)	1,28	2,88	4,16

Källa: Skatteverket.

Energi- och koldioxidskattesatserna på bensin och diesel har sedan slutet av 1990-talet indexuppräknats årligen med inflationen (KPI). Den höjning av koldioxidskatten som skett sedan år 2000, förutom indexuppräkning med KPI, har till största delen skett samtidigt som energiskatten sänkts.

Fram till år 1995 hade Sverige en mycket låg energiskatt på dieselbränsle eftersom alla dieseldrivna bilar betalade kilometer- skatt. I samband med EU-inträdet avskaffades kilometerskatten och ersattes med höjd energiskatt och den samlade dieselbränsle- skatten kom i nivå med övriga EU-länders. Från år 1995 har energi- och koldioxidskatten på dieselbränsle i stort följt BNP-tillväxten.

Genom att skatterna på drivmedel direkt belastar bränsle- användningen och överlåter åt konsumenten att besluta om åtgärder för att minska användningen ger de incitament till att de mest kostnadseffektiva åtgärderna genomförs först. Men den lägre energiskatten på diesel jämfört med bensin försämrar kostnads- effektiviteten. En teknikneutral beskattning för bensin och diesel- olja skulle innebära att energiskatten på diesel skulle höjas drygt 2 kr/liter. Kontrollstation 2008 har föreslagit att energiskatten på dieselbränsle successivt bör höjas till en med bensin likvärdig beskattning sett till energiinnehållet samtidigt som den förhöjda fordonsskatten tas bort. Möjligheten att till lastbilsåkerier åter- betala delar av inbetald energiskatt på dieselbränsle som en kom- pensation för en höjning av energiskatten på diesel bör enligt kontrollstation 2008 utredas. Nivån på energi- och koldioxid- skatten i Sverige för bensin är ungefär likvärdig med genomsnittet i Europa och något lägre än i våra närmaste grannländer. Skatterna på diesel är också som genomsnittet i Europa men något över våra närmaste grannländer.

Utredningen noterar att luft- och sjöfarten är generellt lågt beskattade jämfört med vägtrafiken. Bränslet inom båda sektorerna är obeskattat och det finns en generell brist på verkningsfulla

268

SOU 2008:25

Transportsektorn

styrmedel för sektorernas utsläpp. Flyget är i begränsad omfattning utsatt för miljöstyrande skatter. Bristen på styrmedel för dessa tranportslag är i hög grad betingad av att näringarna verkar på internationella marknader. Nationella regler och styrmedel har en begränsad effekt, och höga svenska krav kan leda till bland annat utflaggning av fartyg.

Mot bakgrund av vad som sagt ovan bör enligt utredningen ett samlat styrmedelspaket för att energieffektivisera transportsektorn inkludera en höjning av skatten på fossila bränslen. Nivån på denna höjning bör enligt utredningen fastställas efter att en överordnad konsekvensanalys och koordinering av befintliga och föreslagna styrmedel inom miljö- och energiområdet gjorts. Med utgångspunkt från en sådan utvärdering kan frågan om en lämplig nivå på drivmedelsskatterna beslutas.

7.7.3Koldioxiddifferentierad fordonsskatt för personbilar

Fordonsskatten har huvudsakligen ett fiskalt syfte, men har sedan hösten 2006 ändrats för att öka styrningen mot mer energieffektiva fordon och fordon som drivs med alternativa drivmedel. Skatten baserades tidigare på fordonets vikt. I dag baseras skatten på fordonets koldioxidutsläpp.

Årlig fordonsskatt för nya personbilar av modellår 2006 och för bilar i miljöklass 2005, el- och hybridfordon bestäms från 1 oktober 2006 av tre komponenter:

•en fiskal grundskatt på 360 kronor för alla personbilar,

•en koldioxidkomponent på 15 kronor/gram utsläpp av koldioxid per kilometer, överstigande 100 gram/km,

•en miljö- och bränslefaktor på totalt 3,3 för dieselbilar som ska multipliceras med komponenterna 1 och 2. Miljöfaktorn är ett pålägg för dieselbilarnas högre utsläpp av partiklar och kväve- oxider jämfört med bensinbilarna. Bränslefaktorn är ett pålägg för den lägre energiskatten på diesel jämfört med bensin.

En extra nedsättning gäller för bilar som kan köra på alternativa drivmedel. Det gällande beskattningssystemet för förmånsbilar innebär att en koldioxidbaserad fordonsskatt får en positiv men begränsad effekt på efterfrågan på bränsleeffektiva bilar. Kontroll- station 2008 föreslår att den fiskala grundskatten växlas mot en kraftigare koldioxiddifferentiering genom att en högre koldioxid-

269

Transportsektorn

SOU 2008:25

komponent tas ut för utsläpp över 120 gram koldioxid per kilo- meter.

En differentierad koldioxidskatt är ett komplement till bindande utsläppskrav för biltillverkare. Den nuvarande utformningen har beräknats ge en begränsad effekt för nya bilars energieffektivitet. Ett sätt att öka incitamentet att välja en energieffektiv bil är att ge de bränsle- och miljöfaktorer som i dag används vid beräkning av fordonsskatten en starkare koldioxiddifferentiering.

7.7.4Förändring av befintliga styrmedel

Flera av de skatter och avgifter som belastar svenska personbilar har i dag en sådan utformning att de direkt eller indirekt motverkar en anpassning av den svenska fordonsparken till bränsleförbruk- ning och utsläpp på genomsnittlig europeisk nivå.

Förmånsbeskattning

Förmånsbeskattningen av fri bil för privat bruk motverkar en anpassning till europeisk nivå. Nuvarande utformning av för- månsvärdet, som inte tar någon hänsyn till bilens specifika bränsle- förbrukning, ger en årlig skatterabatt på upp till 8 000 kronor för bilar som kan drivas med E85 och upp till 16 000 kronor för hybridbilar och bilar som kan utnyttja biogas.

Om fritt drivmedel ingår i bilförmånen värderas denna förmån för närvarande till marknadsvärdet av den använda mängden driv- medel multiplicerat med 1,2. Det innebär att bränslekostnaderna för de personer som har denna förmån endast är 60 procent av bränslekostnaderna för de bilister som inte har den. De nuvarande skatterabatterna för förmånsbilar medverkar till att relativt sett göra det mindre intressant att välja en energisnål bil. Den be- gränsade beskattningen av drivmedelsförmånen leder till ökad körsträcka. Effekten är betydande eftersom cirka 50 procent av nya bilar köps av juridiska personer, varav mer än hälften är förmåns- bilar.

En tydligare differentiering av förmånsbeskattningen efter fordonens bränsleförbrukning gör det relativt mer intressant att välja en energisnål bil .

270

SOU 2008:25 Transportsektorn

Subventioner av inköp av miljöbilar

Antalet bilar som drivs helt eller delvis av el, gas eller etanol har ökat under senare år. År 2006 utgjorde bilar som kan drivas med biodrivmedel drygt 10 procent av nybilsförsäljningen. Denna ökning är resultatet av de styrmedel som införts för att främja använd- ningen av miljöbilar. Staten subventionerar de nya miljöbilarna med 10 000 kronor vid inköp och kräver att 85 procent av alla nya personbilar som inköps eller leasas av statliga myndigheter ska vara miljöbilar.TPF53FPT Förmånsvärdet för fri bil är nedsatt med upp till 40 procent för bränsleflexibla bilar (s.k. FFV, Flexible Fuel Vehicles). Biodrivmedel är befriade från energi- och koldioxidskatt. Enligt den statliga miljöbilsdefinitionen accepteras fordon som släpper ut upp till 218 gram koldioxid per kilometer om de kan använda ett biodrivmedel. Om bilen är försedd med automatisk växellåda (vilket vanligen ökar drivmedelsförbrukningen med 5 10 procent) räknas den i detta sammanhang ändå som om den var utrustad med manuell växellåda. Det gör att bilar med ända upp till 240 gram koldioxid per km i praktiken accepteras som miljö- bilar och medges omfattande subventioner.

Enligt utredningen bör den svenska miljöbilsdefinitionen ändras om Sverige ska kunna bidra till att EU når målet om högst 120 gram per km år 2012. Med bibehållande av nuvarande svenska styrmedel finns risk att klyftan till omvärlden ökar istället för att minska. Den genomsnittliga bränsleförbrukningen i nya E85-bilar har ökat kraftigt under de senaste två åren.

En möjlighet skulle, enligt utredningen, kunna vara att stegvis skärpa kraven på hur hög bränsleförbrukningen hos ”miljöbilar” får vara. Kravet bör vara teknik- och drivmedelsneutralt. Det finns således inte skäl att från ett utsläppsperspektiv fortsätta att pre- miera elhybrider framför andra lösningar som ger lika låg bränsle- förbrukning. Utredningen föreslår att Vägverkets definition bör gälla för alla statliga incitament som stimulerar till fler miljöbilar. Det innebär att mycket bränsleeffektiva bensin- och dieselfordon inkluderas. Vidare bör enligt utredningen en skärpning av kravet på

53TP PT Förordningen (2004:1364) om myndigheters inköp och leasing av miljöbilar.. Vid denna beräkning ska dock inte följande bilar omfattas:

1.utryckningsfordon och fordon som används i spaningsverksamhet inom polisen, Tullverket eller Kustbevakningen,

2.personbilar med fler än fyra sittplatser utöver förarplatsen, och

3.personbilar som är särskilt anpassade för personskydd. Förordning (2006:1572). Minst 25 procent av det totala antalet personbilar som är utryckningsfordon som en myndighet köper in eller ingår leasingavtal om under ett kalenderår ska vara miljöbilar.

271

Transportsektorn

SOU 2008:25

energieffektivitet för fordon som kan köra med biodrivmedel prövas.

7.7.5Lägre hastighet

Bränsleförbrukningen ökar snabbt vid hastigheter över 80 km i timmen.

Tabell 7.21 Genomsnittligt samband mellan hastighet och bränsleförbruk- ning vid konstant hastighet hos bensindrivna bilar av 2000 2001 års modell

Km/tim	30	50	70	90	110	130
liter/mil	7.3	5.96	6.13	6.90	7.98	9.70

Källa: Vägverket.

Hastighetsbegränsare är obligatoriska för tunga fordon men är fabriksmässigt inställda på 89 km per timme trots att den högsta tillåtna hastigheten för tunga lastbilar i Sverige är 80 km per timme. Flera åkerier har beslutat ställa om sina fordon till 80 km per timme eftersom de räknar med att den tidsförlust som den lägre hastig- heten leder till gott och väl uppvägs av lägre kostnader för driv- medel, fordonsslitage m.m. En möjlighet kan vara att via upphand- lingskrav främja en allmän omställning till högst 80 km per timme. En annan möjlighet är att föreskriva att yrkesmässigt framförda tunga lastbilar registrerade i Sverige ska ha hastighetsbegränsaren inställd på högst 80 km per timme.

Intelligent Stöd för Anpassning av hastigheten (ISA) kan få stor betydelse för hastighetsanpassning och trafiksäkerhet genom att ge momentan information till föraren om han eller hon överträder skyltad hastighet. Systemet kan utformas så att det kontinuerligt registrerar och lagrar information om vilken hastighet fordonet haft i förhållande till skyltad hastighet. Det möjliggör för beställare av gods- och persontransporter att ställa krav på att transportföre- tagen kontrollerar att förarna inte bryter mot hastighetsreglerna. Systemet kan också användas för individuell uppföljning/feedback av utbildning av förarna i Eco-driving (se nedan).

272

SOU 2008:25

Transportsektorn

Enligt en brittisk studie skulle obligatoriskt införande av ISA reducera bränsleförbrukningen med 8 procent i tätort och 3 pro- cent på övriga vägar.TPF54FPT

Det är möjligt att transportnäringen inom de närmaste åren inför ISA och utnyttjar tekniken för att se till att förarna respek- terar den skyltade hastigheten. Om detta inte sker bör, enligt utredningen, regeringen överväga att göra ISA-utrustning obliga- torisk för fordon i yrkestrafik. Det bör i så fall bli fråga om utrustning som lagrar information och som kan avläsas både av åkerierna och av polisen. Användning av ISA i yrkesmässigt fram- förda fordon kan förväntas få en dämpande effekt även på hastig- heten hos övriga fordon.

7.7.6Förbättrad logistik

Det finns en betydande potential för energieffektivisering inom området logistik och distribution av gods. Många åkerier och före- tag som bedriver godstransporter i egen regi använder redan moderna elektroniskt baserade ruttplaneringssystem, men troligen återstår en betydande del av potentialen.

Några kommuner (t.ex. Falun och Stockholm) har utvecklat system för samdistribution av varuleveranser till bl.a. skolor och äldreboenden. Effektiviseringspotentialen tycks vara betydande. Schenker talar om att minska antalet leveranser i Stockholm med 70 procent. Energiåtgången minskar inte lika mycket, men kanske med 30 40 procent. Motsvarande möjligheter finns när det gäller leveranser av vissa varutyper till dagligvaruhandeln. Försök har tidigare gjorts, bl.a. i Majorna i Göteborg och i Gamla Stan i Stockholm, men det tycks vara svårt att övertyga handeln.

En trolig effekt av ett införande av kilometerskatt för tunga fordon är att den genomsnittliga fyllnadsgraden ökar, samt att järnvägens och sjöfartens konkurrensförmåga ökar marginellt. Efter införandet av kilometerskatt i Tyskland etablerades en spot- marknad för ledigt utrymme på långväga lastbilar. Något liknande finns ännu inte i Sverige.

Utredningen föreslår att Vägverket ges i uppdrag att arbeta med informationsspridning om energitjänster i transportsektorn för att därigenom försöka utnyttja den potential för energieffektivisering som finns i samband med gods- och varutransporter.

54TP PT Per Kågeson Vilken framtid har bilen. SNS förlag. 2007.

273

Transportsektorn

SOU 2008:25

7.7.7Sparsam körning

Utbildning i skonsam körstil (Eco-driving) kan varaktigt minska bränsleförbrukningen med 5 15 procent beroende på förarnas vanor innan de genomgår utbildningen och hur väl den följs upp. Effekten av utbildning i energisnål körstil bedöms minska över tiden. Detta beror dels på att effekten inte blir bestående utan upprepad träning eller positiva incitament, och dels därför att bromsenergin i en elhybrid bara kan återvinnas till en del.

Utredningen föreslår att Vägverket i samråd med berörda myndigheter utvecklar ett gemensamt koncept för sparsam körning av arbetsmaskiner och kompletterar detta grundkoncept med skräddarsydda tillämpningar i de olika sektorerna.

7.7.8Samhällsplanering

Transportefterfrågan beror i hög grad på hur samhället är rumsligt organiserat. Samhällsplanering på lokal- och regionalnivå är därför indirekt ett centralt styrmedel för energieffektivisering även om samhällets utveckling i stor utsträckning också beror på andra fak- torer som t.ex. strukturomvandling inom näringslivet. Planeringen har flera, ofta motsägelsefulla mål och har därför inte lett till ett transportsnålare samhälle. Grannkommuner konkurrerar med var- andra om kunder till externa köpcentra eller om etablering av nya företag, där arbetsintäkter och skatteintäkter kan prioriteras högre än transportarbete.

För att långsiktigt minska miljöbelastningen från trafiken är samhällsstrukturen och investeringar i infrastruktur viktiga fak- torer. Teknikförbättringar och alternativa drivmedel behöver kompletteras med andra åtgärder för att lösa trafikens miljöbelast- ning. Infrastruktur kan behöva kompletteras för att möta behoven och stimulera nyttjandet av energieffektiva transortslag. I EET- strategin ges några konkreta förslag till transporteffektivt sam- hällsbyggande och infrastruktur, men det har inte varit möjligt att särredovisa kvantifieringar av effekterna av varje enskilt förslag.

Förslagen berör bl.a. investeringar som kapacitetsförstärker järnvägen. Genom en högre underhållsnivå, en förbättrad integre- ring av transporterna och genom utbyggnad av alternativa stråk som ger ökad flexibilitet och hastighet, kan järnvägen på ett effektivt sätt stödja både Sveriges konkurrenskraft och utveck-

274

SOU 2008:25

Transportsektorn

lingen mot ett hållbart transportsystem. Banverkets bedömning är att järnvägen kan ta emot 50 procent mer gods fram till 2020, främst i form av ökade kombitransporter och därmed bidra till att minska de samlade koldioxidutsläppen från transportsektorn.

Ett annat förslag är att kollektivtrafiken behöver utvecklas både i större städer och i stråk mellan städer. Investeringar som behövs gäller bl.a. attraktiva och säkra resecentra, stationer och hållplatser, förbättrad punktlighet och tillförlitlighet för regionaltåg, kollek- tivtrafikkörfält och signalprioriteringar, goda anslutningsvägar för gång- och cykeltrafik, bra och moderna informationssystem samt goda möjligheter till parkering av cykel eller bil. Strukturella åtgärder som samhällsplanering har långsiktigt en stor potential att skapa en samhällsstruktur med lägre transportintensitet och bättre samverkan mellan olika transportslag. Detta har poängterats av IPCC och av flera myndigheter i Sverige, men samtidigt saknas underlag för att bedöma kostnader och potentialer.TP F55FPT

Syftet med en transport är oftast att nå tillgänglighet till varor och tjänster mer än mobiliteten i sig. Kan samhället organiseras så att denna tillgänglighet erhålls med mindre frekventa och långa fysiska förflyttningar kan samma tillgänglighet uppnås med mindre transportarbete. Distansarbete eller hemkörning av varor är två exempel som kan leda till minskad efterfrågan av fysiska tran- sporter. Det kan också handla om en ändrad struktur av varor mot ett lägre materialinnehåll och att ändra konsumtionens samman- sättning till att innehålla en större andel tjänster eller mindre transportintensiva varor.

Miljövårdsberedningen har uppmärksammat stadsplaneringen som ett nyckelområde och menar att på lokal nivå krävs ett antal viktiga inriktningar för att på kort och medellång sikt åtgärda och på lång sikt bygga bort de strukturer som bidrar till ökat tran- sportberoende:TPF56FPT

•genomtänkt bebyggelsestruktur för storstäder (decentraliserad koncentration/flerkärnighet/stjärnstad) och för övriga tätorter.

•förtätning av redan exploaterad mark, särskilt kring kollektiv- trafiknoder.

•god lokal kollektivtrafikförsörjning.

•decentraliserad service, såsom dagligvaruaffärer, skolor och dag- hem.

55TP PT Intergovernmental Panel on Climate Change (FN:s mellanstatliga klimatpanel). 56TP PT Miljövårdsberedningen, Strategi för minskat transportberoende, PM 2006:2.

275

Transportsektorn

SOU 2008:25

•begränsning av parkeringsytorna och bättre fordonseffektiv tillgänglighet

Utredningen bedömer att samhällsplaneringen på regional och lokal nivå i större utsträckning behöver stimulera en samhälls- struktur som främjar resurssnåla transporter. En medveten styr- ning av bebyggelseutvecklingen är enligt Kontrollstation 2008 av stor betydelse för det framtida transportberoendet eftersom bebyggelsen förändras långsamt och transportalstrande bebyggelse- mönster får långsiktiga konsekvenser. En regional planeringssam- ordning bedöms erfordras.

7.7.9Offentliga satsningar på forskning, utveckling och demonstration

Det finns anledning att fundera kring hur transportsystem kan komma att se ut och vilka hinder som i dag uppmärksammats för att den önskvärda effektiviseringen ska komma till stånd och hur detta påverkar bedömningen av framtida behov av forskning, utveckling och demonstration (FUD). Drivkrafterna bakom den tekniska utvecklingen inom fordonsområdet är av olika slag. Ut- vecklingen drivs av ekonomiska styrmedel, legala krav, information m.m. Det kan även finnas andra drivkrafter som inte är lika förutsägbara. Förändrade attityder och preferenser är exempel på sådana omvärldsfaktorer. Motorerna har blivit allt effektivare, men den förbättringen har i första hand inte tagits till vara genom lägre bränsleförbrukning utan genom ökad efterfrågan på större och motorstarkare bilar. Det är svårt att förutse om denna typ av preferens kommer att bestå framöver. Till en del blir framtiden beroende av vilken inriktning som väljs för FUD, vars syfte, bl.a. är att söka göra transportsystemet energieffektivare.

Utredningen vill poängtera att satsningar på FUD är en mycket viktig åtgärd för att en mer genomgripande omställning av tran- sportsystemet ska kunna uppnås. Det är också viktigt att satsningar på FUD harmonierar med övriga styrmedel som vidtas i syfte att uppnå förändringar i transportsystemet.

Förbränningsmotorutveckling och elektriska drivsystem ska på sikt leda till teknik som väsentligt kan reducera bränsleförbruk- ningen i personbilar och tyngre fordon. De offentliga insatserna för framtida effektivisering av fordon bedöms fortsatt behöva handla

276

SOU 2008:25

Transportsektorn

främst om stöd till FUD. Utifrån en utökad FUD-verksamhet bör, enligt utredningen, en strategisk plan med förtur utarbetas kring nationella prioriteringar av fortsatta satsningar på de mest lovande koncepten inom el och elhybridfordon och bränslecellsmotorer.

7.7.10Konsumentupplysning om fordons bränsleförbrukning

Ett viktigt komplement till förändringar i drivmedelsskatter, fordonsskatter, regler om förmånsbilar m.m. är information till konsumenterna om fordonens bränsleförbrukning. Utredningen föreslår en förstärkt konsumentupplysning för nybilsköpare med fokus på jämförbarhet av bränsleförbrukningen, som baseras på harmoniserade beräkningar. Vidare bör stöd för inköpare av tunga fordon och arbetsmaskiner förstärkas så att bränsleförbrukningen lättare kan beaktas.

7.7.11Transportsektorn i EU:s system för handel med utsläppsrätter

Ovanstående förslag till styrmedel baseras på förutsättningen att transportsektorn inte ingår i EU:s system för handel med utsläpps- rätter. Frågan att inkludera transportsektorn i handelssystemet övervägs för närvarande. Eftersom handel med utsläppsrätter inte torde bli aktuellt för transportsektorn förrän på relativt lång sikt behöver en rad andra åtgärder vidtas för att öka energieffektiviteten i transportsektorn. Sådana åtgärder har redovisats ovan. Skulle ett beslut tas om att ta med transportsektorn i handelssystemet kommer förutsättningarna för utredningens förslag till styrmedel att påverkas.

277

8Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

Enligt artikel 14.2 ska medlemsstaterna, utöver de energieffektivi- serande styrmedel och åtgärder som krävs för att uppnå besparingsmålet, även redovisa de åtgärder som planeras för att den offentliga sektorn ska kunna vara föregångare och föredöme för andra aktörer när det gäller energieffektivisering. Vidare ska, enligt artikel 14.2 jämförd med artikel 5.1, redovisas hur medlemsstaterna avser att sprida information om den offentliga sektorns särskilda ansvar. Detsamma gäller allmän information och rådgivning om energieffektivisering till slutanvändare av alla slag enligt artikel 7.2.

8.1Den offentliga sektorns särskilda ansvar

8.1.1Allmänt om offentlig sektor i Sverige

Den offentliga sektorn i Sverige består av staten, kommunerna och landstingskommunerna. Den statliga organisationen har en central och regional nivå. På den centrala nivån finns regeringen med 13 sakdepartement samt EU-representationen och statsrådsbered- ningen. Departementen är relativt små i ett internationellt per- spektiv. En stor del av det arbete som i många länder ligger på departement eller ministerier, utförs i Sverige av de centrala statliga ämbetsverken och myndigheterna. Det finns cirka 250 sådana myndigheter med varierande storlek, från några få till flera tusen anställda.

Under senare år har, av regionalpolitiska skäl, ett antal myndig- heter eller delar av myndigheter lokaliserats i andra orter av landet än i Stockholm. De statliga förvaltningsmyndigheterna styrs genom regleringsbrev från regeringen. Resultatuppföljning sker via årsredovisningar. Myndigheterna har en relativt självständig ställ-

279

Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

SOU 2008:25

ning i förhållande till regeringen och har stor frihet när det gäller hur verksamheten ska organiseras och hur uppdragen ska utföras. Den regionala statliga organisationen utgörs av länsstyrelserna, en i vart och ett av de sammantaget 21 länen. Länsstyrelserna har en rad övergripande och samordnande uppgifter i länet inom ett stort antal sakområden såsom trafik, byggande, regional planering, arbetsmarknad, jordbruk och miljöfrågor.

Kommuner och landsting

Kommunerna är självständiga rättssubjekt och fristående från den statliga organisationen. Sveriges kommuner är självstyrande och verksamheten regleras i kommunallagen. Därav framgår bl.a. att kommunen ska styras av fullmäktige, en politisk beslutande för- samling som väljs vid allmänna val. Fullmäktige ska utse en kommunstyrelse samt de nämnder som i övrigt behövs för att kommunen ska kunna utföra sina uppgifter i förhållande till all- mänheten. Viktiga uppgifter för kommunen är att tillhandahålla gator och vägar, snöröjning, avfallshantering och liknande kom- munal service. Kommunerna svarar också för skolor och förskolor samt för vård och omsorg om äldre och handikappade och för social service i kommunen. Det finns för närvarande 290 kom- muner i Sverige. Verksamheten finansieras med kommunalskatten, vars storlek kommunerna själva bestämmer.

Dessutom finns 20 landstingskommuner. Dessa svarar i allt väsentligt för sjukvård och lokaltrafik inom ett område som sam- manfaller med ett län. Landstingen styrs, liksom kommunerna, av ett politiskt tillsatt fullmäktige, landstingsfullmäktige. Val till landstinget sker genom allmänna val. Verksamheten finansieras med landstingsskatten och varje landsting beslutar själv hur skatte- medlen ska användas.

8.1.2Särskilda krav på offentlig sektor

Enligt energieffektiviseringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att åtgärder för en förbättrad energieffektivitet vidtas i den offent- liga sektorn. Åtgärderna ska vidtas på lämplig nationell, regional eller lokal nivå. Lagstiftning och frivilliga avtal nämns som tänkbara styrmedel. Dessutom finns särskilda regler för offentlig upphand-

280

SOU 2008:25

Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

ling. I bilaga IV till direktivet anges sex åtgärder, kopplade till offentlig upphandling, varav minst två enligt artikel 5.1 ska genom- föras. De åtgärder som nämns i direktivets bilaga VI är:

a)Tillämpa upphandlingsmodeller med garanterade energibespa- ringar

b)Upphandla den energieffektivaste utrustningen och fordonen baserat på listor med specifikationer om energieffektivitet

c)Vid upphandling även tillämpa energikrav på viloläget (standby)

d)Ställa krav på utbyte eller modifiering av befintlig utrustning och fordon för att uppfylla energieffektivitetskrav enligt punkt b och c

e)Kräva genomförande av energibesiktningar samt att kostnads- effektiva rekommendationer i besiktningen genomförs

f)Ställa krav på att byggnader som hyras eller ägs av det offentliga ska modifieras så att de blir energieffektiva

Medlemsstaterna ska ge en eller flera myndigheter i uppdrag att svara för administration, ledning och genomförande av energieffek- tiviseringsåtgärder i offentlig sektor. Inget hindrar att den myndig- het, som ska svara för den samlade kontrollen och övervakningen av direktivets genomförande, också ansvarar för övervakning och kontroll i offentlig sektor.

8.1.3Energieffektivisering i statlig verksamhet

Det finns en stor outnyttjad potential för kostnadseffektiva energieffektiviseringsåtgärder också i den offentliga sektorn. Staten kan bidra till ökad energieffektivisering på flera sätt. Det kan ske genom val av utrustning och installationer i de egna byggnaderna. Det kan också ske genom att ställa krav på energieffektivitet i byggnader där staten hyr lokaler. Det kan ske såväl när ett hyres- avtal ingås som under ett löpande hyresförhållande. Även energi- användning inom den egna verksamheten kan effektiviseras. Det gäller t.ex. vid inköp av datorer, kontorsmaskiner och fordon och vid val av transportmedel för tjänsteresor.

Den samlade ekonomiska effektiviseringspotentialen för statens fastighetsbestånd har av utredningen bedömts till cirka 0,5 TWh

281

Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

SOU 2008:25

slutlig energianvändning per år. Detta motsvarar cirka 0,8 TWh primär energianvändning per år. Till detta ska läggas effektivi- seringspotential i de byggnader som statliga aktörer hyr. Bedöm- ningen baseras på beräkningar av potentialen för de existerande cirka 15 miljoner m2P P statligt ägda fastigheterna.TPF1FPT Cirka 25 procent av besparingen avser el. De resterande tre fjärdedelarna av poten- tialen avser fjärrvärme och bränslen. Den uppskattade potentialen om 0,5 TWh omfattar bara de direkta effekter som energieffektivi- seringsåtgärder i den statliga sektorn bidrar till. Till detta ska läggas de indirekta effekter, så kallade spridningseffekter, som uppstår i övriga delar av bebyggelsen genom att den statliga sektorn föregår med gott exempel och genom att statlig upphandling skapar mark- nader och utveckling av nya energieffektiva produkter.

Program för effektiv energianvändning i statlig verksamhet

Utredningen föreslår ett samlat program för energieffektivisering i den statliga sektorn för att uppfylla direktivets krav, här kallat PFEstatB .B Det bör vara obligatoriskt för statliga myndigheter att delta i programmet. Även statliga bolag bör, så långt möjligt och i tillämpliga delar, omfattas av programmet. Det kan t.ex. ske genom ägardirektiv till de statliga företagen. Kraven på energieffektivi- sering och de åtgärder som ska genomföras bör anpassas till den verksamhet som bedrivs inom respektive organisation och till orga- nisationens storlek.

Kraven i PFEstatB B bör, generellt sett, omfatta:

•Energiledning

•Byggprojekt/förvaltning (för statliga byggherrar och förvaltare)

•Upphandling av produkter (även transporter)

•Hyresavtal

•Tjänsteresor

Programmet bör också samordnas med andra aktiviteter som berör energieffektivisering för att största möjliga samlade effekt ska uppnås. Kraven på de statliga aktörerna bör också harmoniseras med kraven i avtal som ska tecknas med kommuner och landsting. Till stöd för de organisationer som deltar i PFEstatB B ska ett antal

1TP PT www.samverkansforum.nu

282

SOU 2008:25

Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

stödfunktioner inrättas. Exempel på sådana stödfunktioner är verktyg för upphandling och rådgivning i byggprojekt.

Staten ska vara föregångare

De statliga myndigheterna måste gå före övriga offentliga organ, inklusive kommuner och landsting, när det gäller faktiska åtgärder. Det är, bl.a. mot bakgrund av kommunernas självständiga ställning i Sverige, av strategisk betydelse om målen ska kunna nås. Energi- effektiviseringsutredningen återkommer i sin slutredovisning till frågan om formerna för förankring, styrning, rådgivning och sam- ordning när det gäller programmet för energieffektivisering i statlig förvaltning.

8.1.4Energieffektivisering i kommuner och landsting

Kommunerna och landstingen svarar för en stor andel av den svenska offentliga verksamheten. Den totala ekonomiska effektivi- seringspotentialen i de byggnader kommunerna och landstingen äger har av utredningen bedömts till cirka 2 TWh slutlig energi- användning per år. Det motsvarar cirka 3,0 TWh primär energi- användning per år. Till detta ska läggas effektiviseringspotentialen i de byggnader som kommuner och landsting hyr. Bedömningen baseras på beräkningar av potentialen för de befintliga cirka 56 miljoner m2P P kommunal och landstingskommunala byggnaderna.TPF2FPT

Cirka 25 procent av besparingen avser el och de resterande tre fjärdedelarna avser fjärrvärme och bränslen. Potentialen om 2 TWh omfattar bara de direkta effekter som energieffektiviseringsåtgärder i kommuner och landsting bidrar till. Till detta ska läggas de indirekta effekter, så kallade spridningseffekter, som uppstår i övriga delar av bebyggelsen genom att den offentliga sektorn före- går som gott exempel och genom att offentlig upphandling skapar marknader och utveckling av nya energieffektiva produkter.

2TP PT SCB samt Energimyndigheten, STIL2.

283

Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

SOU 2008:25

Energieffektiviseringsavtal med kommuner och landsting

Utredningen föreslår att staten tecknar avtal om effektivare energi- användning med kommuner och landsting. Syftet med avtalen är att kommuner och landsting ska genomföra så omfattande och samordnade energieffektiviseringsprogram, att de framstår som föredöme och föregångare inom området energieffektivisering. Det innebär att den samhällsekonomiskt lönsamma energieffektivi- seringspotential som finns ska realiseras.

Danmark har valt en modell där ett energieffektiviseringsavtal tecknas mellan staten och de danska kommunernas intresse- organisation. I Finland har olika, standardiserade, mallavtal tagits fram, som anpassats för kommuner av olika storlek. I Finland träffas således individuella energieffektiviseringsavtal direkt mellan staten och de enskilda kommunerna. Utredningen anser att avtal, liksom i Finland, bör tecknas direkt mellan staten och enskilda kommuner och landsting. Det innebär ett större administrativt arbete när det gäller avtalsteckning och uppföljning av resultaten än om ett centralt avtal tecknas. Utredningen bedömer dock att en sådan modell ger en större effekt. I vissa fall kan en grupp av kommuner utgöra part i ett gemensamt energieffektiviserings- program. Kravnivåerna i avtalen bör harmoniseras med kraven i

PFEstatB .B

Kommuner och landsting kan bidra till ökad energieffektivi- sering både genom val av utrustning och installationer i de egna fastigheterna och genom att i hyresförhållanden ställa krav på energieffektivitet i hyrda lokaler. Även energianvändning inom den egna verksamheten kan effektiviseras. En viktig åtgärd är också att ställa krav på energieffektivitet vid upphandling av utrustning och vid val av transportermedel. Åtgärder för en energieffektiv offentlig upphandling enligt ovan bör integreras i energieffektiviserings- avtalen. Det finns inget hinder mot att fler än två åtgärder genom- förs. Eventuellt kan kommuner och landsting ges möjlighet att välja vilka två, eller flera, åtgärder som ska ingå i det egna effek- tiviseringsåtagandet.

Utredningen avser att under år 2008, i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), utarbeta ramavtal för energi- effektivisering i kommuner och landsting.

284

SOU 2008:25

Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

8.1.5Övervakning och kontroll

Som nämnts i det föregående skall en myndighet ges i uppdrag att övervaka och kontrollera att bestämmelserna om den offentliga sektorns ledande roll efterlevs. Detta innebär bl.a. att svara för införande, uppföljning av programmet för energieffektivisering i statlig sektor. En annan aktuell uppgift är att företräda staten som part i förhållande till kommunerna när kommunala energieffektivi- seringsavtal träffas.

Det är inte nödvändigt, men kan vara lämpligt, att en och samma myndighet svarar för all övervakning och kontroll av energieffektiviseringarna i den offentliga sektorn. Utredningen avser att närmare behandla denna frågeställning i sitt slutbetän- kande.

8.2Informationsspridning

Som konstaterats i kapitel 3 är brist på kunskap och information en viktig orsak till att energieffektiviseringar, som i sig är lönsamma, inte kommer till stånd. Mot den bakgrunden är det angeläget med en samlad informationsinsats inom ramen för det åtgärdspaket som EG-direktivet föranleder. Sådana insatser bör samordnas på statlig nivå, men involvera även företrädare för olika slag av energi- användare såsom fastighetsägare, industriföretag och kommuner. Insatserna består i huvudsak av en samlad informationskampanj för en effektivare energianvändning och en webbaserad informations- portal, här kallad Forum för energieffektivisering.

8.2.1Forum för energieffektivisering

Utredningen förslår att ett Forum för energieffektivisering (nedan Energiforum) etableras, i vilket information och kunskapsspridning kan koncentreras och samordnas. Internet är ett viktigt medium för att nå ut med information via ett Energiforum. Publikationer och informationsspridning genom andra kanaler, såsom press, radio och TV, kan också utnyttjas. En viktig funktion för Energiforum bör t.ex. vara att producera pressmaterial och arrangera presskon- ferenser i samband med demonstrations- och teknikupphandlings- projekt eller i syfte att sprida kunskap om goda exempel inom både privat och offentlig sektor.

285

Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

SOU 2008:25

Ett flertal informationsteman kan integreras i Energiforums webtjänst. En strategiskt viktig målsättning är att information om statens, kommunernas och landstingens roll som föregångare och resultaten av deras insatser ska kunna spridas via Energiforum.

Tänkbara användningsområden för Energiforums webtjänst är:

•Allmän information om energieffektivisering anpassat för respektive målgrupp, lägenhetshushåll, fastighetsägare av alla slag, industrin, småföretag, kommuner etc.

•Målgruppsanpassad information omfattande kalkylprogram för energieffektivisering för olika kategorier av energianvändare.

•Målgruppsanpassad information om bidrag, skattelättnader och andra offentliga stöd.

•Information om goda exempel och, inte minst, vilken ekono- misk besparing som kan göras genom energieffektivisering.

•Information om livscykelkostnadskalkylering för energieffek- tiviserande åtgärder och investeringar.

•Plattform för offentlig sektor, inte minst staten, när det gäller att visa fram hur myndigheterna går före med energieffek- tivisering. Här kan också myndigheterna betygsättas eller rang- ordnas på andra sätt i fråga om uppnådda energieffektiviserings- mål. Motsvarande gäller kommunerna och landstingen.

•Information om energianvändningens betydelse för energi- systemen och växthuseffekten.

Ett system för bench marking införs således inom Energiforum för energieffektivisering. Systemet ger allmänheten möjlighet att jäm- föra olika myndigheter, kommuner och andra offentliga organisa- tioner med varandra. Under fliken ”Din kommun” skulle med- borgarna exempelvis kunna ta del av den egna och andra kom- muners resultat när det gäller energieffektivisering. En viktig fråga att lyfta fram gäller vilka kommuner som tecknat energieffektivi- seringsavtal med staten och vilka som inte gjort det. Här kan också information lämnas om vilka, och hur många, av de ovan redovisade sex åtgärderna enligt bilaga VI till direktivet, som den enskilda kommunen åtagit sig att genomföra. En möjlighet är att belysa effekterna av insatserna, inte bara i energitermer, utan också genom att visa hur många kommunala skattekronor som sparats genom

286

SOU 2008:25

Särskilda rapporteringskrav enligt direktivet

avtalens tillämpning. Det kan ske både för enskilda kommuner och på en aggregerad nivå.

Frågan om energieffektivisering är för närvarande av allmänt intresse. Det beror inte minst på den aktuella klimatdebatten och det stora fokus som klimatfrågorna fått under senare tid. Däri- genom kan förväntas att t.ex. kommuninvånare ställer krav på sina politiker, om den egna kommunen inte presterar lika bra som andra, i strävan att effektivisera energianvändningen. Media kan förväntas spela en viktig roll när det gäller att sprida kunskap och information om olika kommuners, landstings och statliga myndig- heters ambitionsnivåer och prestationer och skillnader mellan dem.

Arbetet inom Energiforum kan organisatoriskt inordnas inom en befintlig myndighet, t.ex. Energimyndigheten. Ett annat alter- nativ är att verksamheten organiseras fristående från andra myndig- heter. Flera organisations- och samarbetsmodeller kan övervägas för en sådan fristående organisation. Frågan om organisations- modell för Energiforum kräver dock närmare samråd och över- väganden och utredningen avser att återkomma till denna fråga i sitt slutbetänkande.

287

9 Summering och slutsatser

I det följande redovisas en översikt över de resultat, erfarenheter och slutsatser som utredningsarbetet lett fram till. Inledningsvis redovisas de samlade, förväntade resultaten för de olika samhälls- sektorerna. Dessa relateras härefter till det vägledande energi- effektiviseringsmål, som formulerats i kapitel 4, avsnitt 4.5. Slut- ligen beskrivs erfarenheter och slutsatser som kan dras i detta skede av utredningsarbetet samt utgångspunkter för en sammanhållen strategi för ett energieffektivare Sverige.

9.1Det vägledande målet

Det finns inledningsvis anledning att erinra om den allmänna strategiska utgångspunkt, som redovisats i kapitel 2, och som innebär att energieffektiviseringar ska ses i ett systemperspektiv. Mot den bakgrunden menar utredningen att det grundläggande syftet med energieffektiviseringsdirektivet måste vara att minska användningen av primär energi för att tillgodose samhällets behov av energiberoende funktioner. I direktivet behandlas, som medel för att nå detta mål, effektivisering vid slutanvändning av energi. Därför räknar vi i det följande, för olika effektiviseringsåtgärder vidtagna hos slutanvändare, fram den resulterande effekten i form av minskad användning av primär energi. I konsekvens härmed har också, för basåren, den slutliga användningen av energi i de sektorer som omfattas av direktivet, räknats upp till den användning av primärenergi som åtgår när omvandlings- och distributionsförl- uster i tillförselsystemet beaktas.

Som en följd härav redovisas i det följande alla resultat i termer av primär energianvändning. Upplysningsvis redovisas även, inom parentes, effektiviseringsinsatsernas inverkan på slutanvänd energi.

289

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

Utgångspunkten för beräkningen av det vägledande målet är basårens energianvändning. Det vägledande besparingsmålet, som formulerats i kapitel 4, avsnitt 4.5, utgör minst 6,5 procent år 2010 och minst 9 procent år 2016 av basårens energianvändning.

I sammanställningen redovisas samtliga värden i enheten TWh primär energianvändning som beräknats med tillämpning av de vikt- ningsfaktorer som redovisats i kapitel 4, tabell 4.5 och, parallellt härmed, i slutlig energianvändning. Det vägledande målet har beräknats enligt tabell 9.1.

Tabell 9.1 Kvantifiering av direktivets vägledande mål, slutlig respektive primär energianvändning, TWh

	Slutlig	Primär

Basårens energianvändning	359	456
Delmål 2010, 6,5 procent	23,3	30,0
9 procent av basårens energianvändning,	32,3	41,1
år 2016

9.2Effekter av tidiga åtgärder och beslutade styrmedel

Direktivet medger att effekter av s.k. tidiga styrmedel, som fort- farande kvarstår år 2016, får tillgodoräknas vid utvärderingen av om det vägledande målet uppnåtts. Sådana styrmedel ska ha införts tidigast år 1995. För generella styrmedel som t.ex. skatter får effekter från och med år 1991 medräknas.

Arbetet för en effektivare energianvändning har pågått i flera decennier i Sverige. Ett stort antal åtgärder har redan genomförts och bidragit till att effektivisera den svenska energianvändningen. I delbetänkandets kapitel 5, 6 och 7 redogörs för åtgärder inom sektorn bostäder och service m.m., industrin respektive transport- sektorn, som har genomförts från och med år 1991 respektive år 1995. Där redovisas även en bedömning av de energieffektivi- seringseffekter som väntas kvarstå år 2016.

Energimyndigheten har våren 2007 på uppdrag av regeringen inventerat de befintliga styrmedel, vars effekter får tillgodoräknas enligt EG-direktivet. Energimyndigheten har också beräknat hur stor besparingseffekt som respektive styrmedel ger. Enligt EG- direktivet ska även ett mellanliggande besparingsmål för år 2010

290

SOU 2008:25

Summering och slutsatser

fastställas. Mot den bakgrunden har Energimyndigheten också beräknat effekten av befintliga styrmedel för år 2010. Utredningen har kvalitetsgranskat, reviderat och kompletterat Energimyndig- hetens analyser.

9.2.1Tidiga åtgärder (1991 2005)

Resultaten redovisas, som nämndes inledningsvis i detta kapitel, i primär energianvändning. Effektiviseringsinsatsernas inverkan på slutanvänd energi redovisas inom parentes. För bebyggelsen bedöms att effekten av åtgärder som genomförts från år 1991 respektive år 1995 till år 2005 uppgår till cirka 17,9 (11,5) TWh. För transportsektorn bedöms den kvarvarande effekten av tidiga åtgärder uppgå till minst 6,0 (5,0) TWh. Inga tidiga åtgärder med kvarvarande effekt har identifierats i industrisektorn. Bedöm- ningarna är baserade på bottom-up metoder, åtgärdsorienterade top-down metoder samt ekonometriska bedömningar. Samman- taget innebär detta att tidigare åtgärder bedöms leda till en effektivare energianvändning på minst 24 (16,5) TWh.

9.2.2Förväntad effekt av beslutade styrmedel (2005 2016)

Utöver de tidiga åtgärdernas påverkan på energieffektiviseringen, har även effekten av redan beslutade styrmedel för åtgärder som förväntas vidtas mellan åren 2005 och 2016 bedömts. För bebyggel- sen är den bedömda effekten av sådana åtgärder 19,5 (8,9) TWh.TPF1FPT För industrisektorn bedöms åtgärder till följd av hittills beslutade styrmedel ha en kvarvarande effekt på 1,8 (0,7) TWh år 2016. Åtgärder till följd av redan beslutade styrmedel för transport- sektorn under samma period bedöms ha en kvarvarande effekt år 2016 på minst 1,1 (0,9) TWh. Sammantaget innebär detta att åtgärder mellan åren 2005 och 2016, som genomförs med stöd av redan beslutade styrmedel, bedöms leda till en effektivare energi- användning på minst 22 (10,5) TWh.

1TP PT I den bedömda primära energieffektiviseringen till år 2016 ingår den del av utbyggnaden av kraftvärme, som kan hänföras till de slutliga energianvändarnas beslut om övergång till fjärrvärme under perioden 1991 2016. Denna åtgärd, som avser energitillförsel, leder till en väsentlig minskning av nationell primär energianvändning,, men ingen förändring i slutlig energianvändning, utöver de förluster som före konverteringen skedde i samband med enskild oljeeldning i många av de aktuella byggnaderna.

291

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

9.2.3Summering av tidiga åtgärder för perioden 1991 2005 och redan beslutade styrmedel för perioden 2005 2016

Av tabell 9.2 framgår att effekten av tidiga åtgärder och redan beslutade styrmedel för åren 1991 2016 bedöms leda till en primär energieffektivisering till år 2010 och år 2016 om cirka 35 TWh respektive 46 TWh. Det motsvarar för år 2016 ca 10 procent av den primära energianvändningen. Uttryckt i slutlig energianvändning är den bedömda effekten cirka 21 TWh år 2010 och 27 TWh år 2016. Besparingen i slutlig energianvändning år 2016 motsvarar 7,5 procent av den genomsnittliga slutliga energianvändningen för basåren 2001 2005, som uppgår till 359 TWh.

292

SOU 2008:25

Summering och slutsatser

Tabell 9.2 Effekter av tidiga, befintliga och beslutade styrmedel per sam- hällssektor 2010 och 2016, slutlig och primär energianvänd- ning, TWh

Sektor	Styrmedel	2010		2016
		Slutlig	Primär	Slutlig	Primär	Utv.-modell
Bostäder och service
Tidiga åtgärder	Konverteringar	11,2	17,1	11,2	17,1	2
Tidiga åtgärder	Konverteringar	11,2	17,1	11,2	17,1	Top downTPF	FPT
1991/1995 2005	(1995 2004) inkl.
	LIP/KLIMP, korta program-
	met, solvärme 2000 2005
	Vitvaror	0,3	0,8	0,3	0,8	Top down
Befintliga	Framtida konverterings-	1,1	3,2	2,4	7,1	3
Befintliga	Framtida konverterings-	1,1	3,2	2,4	7,1	Top downTPF	FPT
styrmedel,	åtgärder i småhus,
bedömda effekter	2005 års bestånd (exkl.
2005 2016	solvärme)
	Konvertering till fjärrvärme	0,4	0,9	1,0	1,9	4
	Konvertering till fjärrvärme	0,4	0,9	1,0	1,9	Top DownTPF	FPT
	i flerbostadshus och lokaler
	Konverteringsåtgärder,	0,11	0,19	0,22	0,38	Top down
	solvärme m.m. 2000 2005
	KLIMP-projekt	0,13	0,16	0,05	0,06	Bottom up
	Teknikupphandling, fram-	1,1	1,7	2,3	3,4	Bottom up
	tida förväntade effekter
	OFFROT	0,6	0,8	0,6	0,8	Bottom up
	Stöd till energieffektiva	0,06	0,12	0,06	0,12	Bottom-up
	fönster
	Kraftvärmeutbyggnad	0	0,4	0	1,8	Top down
	Nya byggregler, BBR06	0,03	0,05	2,3	2,5	Bottom up
	Fjärrkyla	0	1,4	0	1,4	Bottom up
Industrisektorn
Tidiga åtgärder	Inga tidiga åtgärder har	-	-	-	-
1991/1995 2005	identifierats
Befintliga	PFE	0,7	1,8	0,7	1,8	Bottom up
styrmedel,

bedömda effekter 2005 2016

2TP PT Denna bedömning inkluderar även energiskatternas effekter.

3TP PT Se fotnot 2.

4TP PT Se fotnot 2.

293

Summering och slutsatser SOU 2008:25

Sektor	Styrmedel	2010		2016
		Slutlig	Primär	Slutlig	Primär	Utv.-modell
Transportsektorn
Tidiga åtgärder	Drivmedelsskatt och	5,0	6,0	5,0	6,0	Top down
1991/1995 2005	fordonsbeskattning
	LIP	0,03	0,04	0,03	0,04	Bottom up
Befintliga	Drivmedelsskatt och	0,20	0,24	0,30	0,36	Top down
styrmedel,	fordonsbeskattning
bedömda effekter	Förmånsbeskattning	0,12	0,15	0,12	0,15	Bottom up
2005 2016	Förmånsbeskattning	0,12	0,15	0,12	0,15	Bottom up
2005 2016	Mjuk körning, järnväg	0,01	0,01	0,01	0,01	Bottom up
	Mjuk körning, järnväg	0,01	0,01	0,01	0,01	Bottom up
	ATK, hastighetsövervakning	0,10	0,12	0,17	0,20	Bottom up
	KLIMP-projekt	0,26	0,31	0,26	0,31	Bottom up
	LIP-projekt	0,03	0,04	0,03	0,04	Bottom up
Summering och	Summa 1991 2005	16,5	23,9	16,5	23,9
beräkning av	Summa 2005 2016	4,9	11,6	10,5	22,3
mål	Summa 2005 2016	4,9	11,6	10,5	22,3
mål	Totalt 1991 2016	21,5	35,5	27,0	46,3
	Totalt 1991 2016	21,5	35,5	27,0	46,3
	Varav procent av basårens	6,0 %	7,8 %	7,5 %	10,1%
	energianvändning

Källa: Energimyndigheten och Energieffektiviseringsutredningen (N M 2006:06).

9.3Potential för ytterligare energieffektivisering

Utredningens bedömningar av effektiviseringspotentialen bygger på underlag i ett stort antal studier och rapporter från senare tid. Vissa av dessa har tagits fram inom ramen för utredningen. Det ska understrykas att dessa underlag tagits fram med varierande metoder, utgångspunkter och avgränsningar. Enligt utredningens mening varierar också kvaliteten på materialet. Det innebär att de storlekar på den framtida effektiviseringspotentialen, som redovisas i det följande, ska ses som riktmärken för hur stor potentialen kan vara. Det ska också beaktas att det finns bedömningar som leder till långt större effektiviseringspotentialer än de som här redovisas. Generellt bedöms resultaten för bebyggelsen som de mest säkra medan resultaten för industri- och transportsektorn är förenade med större osäkerhet.

Med det nyss sagda som allmän utgångspunkt och restriktion, har utredningen bedömt den samlade ekonomiska potentialen för energieffektivisering fram till år 2016 i bebyggelse, industrisektorn och transportsektorn till cirka 65 TWh primär energianvändning,

294

SOU 2008:25		Summering och slutsatser
vilket motsvarar 40 TWh	5	Av dessa
vilket motsvarar 40 TWh	slutlig energianvändning.TPF FPT	Av dessa

cirka 65 (40) TWh har utredningen bedömt att cirka 41 (25) TWh finns i bebyggelsen, varav fjärrvärme och bränslen står för cirka 16 (14) TWh och el för drygt 25 (10) TWh. I industrisektorn, med undantag för fossil bränsleanvändning som kräver utsläppsrätter, bedöms den ekonomiska potentialen uppgå till cirka 11 (6) TWh, varav cirka 7 (3) TWh el. Slutligen bedöms att den ekonomiska potentialen inom transportsektorn uppgår till cirka 12 (10) TWh.

Tabell 9.3 Bedömd ekonomisk potential för energieffektivisering i respek- tive sektor, TWh

	Fjärrvärme	El [TWh]	Total potential	Total potential
	och bränslen		slutlig [TWh]	primär [TWh]
	[TWh]
Bebyggelsen	14	10	25	41
Industrisektorn exkl. ETS	3	3	6	11
fossila bränslen
Transportsektorn	10	-	10	12

9.4Behovet av kompletterande styrmedel

9.4.1Kommer det vägledande målet att uppnås?

År 2005 hade Sverige uppnått en primär energieffektivisering motsvarande cirka 24 TWh jämfört med basårens energianvänd- ning. Detta resultat är en effekt av de tidiga åtgärder som berörts i det föregående. Av tabell 9.2 framgår att Sverige, om också den be- räknade effekten av beslutade styrmedel beaktas, sammantaget uppnår ca 46 TWh primär energianvändning, dvs. mer än 10 pro- cent effektivisering år 2016. Detta skall, enligt utredningens mening, ses som ett uttryck för den beräknade verkliga energi- effektiviseringen i det svenska energisystemet. Utredningens över- gripande slutsats är mot den bakgrunden att det vägledande effek- tiviseringsmålet i praktiken nås redan genom den ackumulerade effekten av tidiga, befintliga och planerade styrmedel som redo- visats ovan.

5TP PT Utöver de cirka 25 (13) TWh slutlig energianvändning som bedöms realiseras genom redan beslutade styrmedel, se avsnitt 9.2.2.

295

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

Utredningens slutsats i denna del innebär dock inte att ytter- ligare energieffektiviseringar skulle vara omotiverade. Tvärtom finns starka skäl att öka takten och höja ambitionsnivån i effektivi- seringssträvandena.

Utredningen har, som nyss redovisats, identifierat en effekti- viseringspotential om minst 65 TWh primär energianvändning. Det är ett stort energibelopp, som bedöms lönsamt att spara genom effektiviseringsåtgärder. Skattningen har gjorts med försiktighet. Det finns ett antal studier och kunskapssammanställningar från senare tid, som indikerar betydligt större lönsamma potentialer för energieffektivisering än de som här redovisats.TPF6FPT Det gäller samtliga tre samhällssektorer. Utredningen har dock i detta delbetänkande valt att nalkas sådana resultat med försiktighet. Mot den bak- grunden redovisas endast resultat i den nedre delen av det vida spann, som potentialbedömningarna sammantaget representerar. Den lönsamma potentialen kan därmed i själva verket vara ännu större än 65 TWh. Med denna utgångspunkt, och med hänsyn till de syften och bakgrunder som bär fram energieffektiviserings- direktivet, bör Sverige i alla händelser och oavsett hur resultaten av tidiga, befintliga och beslutade styrmedel beräknas, verka för att takten i energieffektiviseringen ökar. Detta innebär också att

6TP PT Chalmers EnergiCentrum, Åtgärder för ökad energieffektivisering i bebyggelsen, Report CEC 2005:1.

Commission of the European Communities, Communication from the Commission, Action Plan for Energy Efficiency: Realising the Potential, COM(2006)545 final, 2006.

De Keulenaer et al, The Motor Challenge Programme, Energy Efficient Motor Driven Systems, 2004.

Energideklarering av byggnader. För effektivare energianvändning, Betänkande av Utred- ningen om byggnaders energiprestanda, SOU 2004:109.

Energimyndigheten & Naturvårdsverket, Energy Performance Contracting – en modell för minskad energianvändning och miljöpåverkan, ER 2007:35.

Energimyndigheten & Naturvårdsverket, Åtgärdsmöjligheter i Sverige – en sektorsvis genomgång. Delrapport 3 i underlag till Kontrollstation 2008.

Energistyrelsen, Faglig baggrundsrapport, Handlingsplan for en fornyet insats, Energi- besparelser og marked, 2005.

Linköpings Universitet, Thollander P. et al, Energy policies for increased industrial energy efficiency: Evaluation of a local energy programme for manufacturing SMEs.

Linköpings Universitet, Thollander P. et al, Reducing industrial energy costs through

energy-efficiency measures in	a liberalized	European	electricity market: case study	of
a Swedish iron foundry.
Linköpings Universitet, Trygg	L., Swedish	Industrial	and Energy Supply Measures	in

a European System Perspective, 2006.

Naturvårdsverket, Näringslivets drivkrafter för att minska energianvändningen, Dnr 230- 5541-05 Ht, 2007.

Nilson A. et al, Energieffektivisering. Sparmöjligheter och investeringar för el- och värme- åtgärder i bostäder och lokaler, Anslagsrapport A1:1996, Byggforskningsrådet och Energi- kommissionen 1996.

Stern N., The Economics of Climate Change – the Stern Review, 2006.

296

SOU 2008:25

Summering och slutsatser

Sverige uppnår besparingsmålet med bred marginal och oavsett vilken beräkningsmetod som används. Det finns också nära kopp- lingar mellan klimatfrågor och energieffektivisering. Behovet av att vidta kraftfulla åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser är därför ytterligare ett starkt motiv att förstärka insatserna för ett energieffektivare Sverige.

En energibesparing, genom lönsamma åtgärder, av cirka 65 TWh primär energi, motsvarande 40 TWh slutlig energi, skulle leda till betydande ekonomiska besparingar för hushåll och verksamheter av alla slag. Detta bör rimligen också leda till gynnsamma sam- hällsekonomiska effekter. Utredningen återkommer i slutbetän- kandet med en förordad nivå på ett framtida mål för energi- effektivisering.

Som framgått i kapitel 3 har under det senaste årtiondet ett antal studier presenterats, som visar att många energisparåtgärder inte genomförs, trots att de både är privatekonomiskt och samhällseko- nomiskt lönsamma. Det betyder att energimarknaderna inte fungerar tillfredsställande. Även i kommissionens grönbok, Att göra mer med mindre, slås fast att de tekniska villkor som råder på energimarknaderna innebär att det är nödvändigt att främja och stödja marknadsdrivna förändringar, som syftar till en effektivare energianvändning. Marknadskrafterna kan på grund av marknads- imperfektioner, inte självständigt möta behovet av en minskad energianvändning av den storlek som nu av flera skäl bedöms nöd- vändig inom EU. Sådana brister i marknadens funktionssätt kan antas utgöra ett hinder också mot att realisera den ovan nämnda, lönsamma energieffektiviseringspotentialen.

En av de viktigaste marknadsimperfektionerna är, enligt grön- boken, bristande kunskap hos aktörerna om ny energieffektivi- serande teknik, om dess kostnader och tillgänglighet och om den egna energianvändningens kostnader.TPF7FPT En viktig slutsats är att några mer betydande energieffektiviseringar, utöver de som beräk- nas redan kunna uppnås, inte kommer att ske av sig själv. För att nå längre krävs därmed styrmedel av olika slag. Sådana styrmedel medför kostnader för det allmänna som måste beaktas. Åtgärderna ska dock vara motiverade från ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Sammantaget bedömer utredningen att det finns ett behov av nya eller förstärkta styrmedel för ett energieffektivare Sverige.

7TP PT Kommissionens grönbok Att göra mer med mindre (KOM 2005 265 slutlig) av den 22 juni 2005. Se särskilt avsnitt A1-2..

297

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

9.4.2Möjliga tillkommande styrmedel

Utredningen har identifierat ett trettiotal styrmedel som kan användas för att påskynda utvecklingen mot ett energieffektivare Sverige. Utredningen förordar i detta läge inte något enskilt styr- medel, utan avser att i sitt slutbetänkande återkomma med närmare analyser och rekommendationer. Möjliga tillkommande styrmedel redovisas i sammanställningen nedan.

•Den offentliga sektorn som föregångare

Program för energieffektivisering i statlig verksamhet

Energieffektiviseringsavtal som staten ingår med kommuner och landsting

•Bostäder och service

Energideklaration av byggnader, kontinuerlig utveckling

Energiklassning av byggnader

Energihushållningskrav vid ombyggnad

Utvärdering och annonserad successiv skärpning av nybygg- nadskraven

Program för effektivare elanvändning

Fortsatt främjande av energitjänster

Teknikupphandling

Utökad kommunal energirådgivning

Program för effektivare energianvändning i de areella näringarna

Ökade offentliga satsningar på forskning, utveckling och demonstrationsprojekt

•Industrisektorn

Ny programperiod för Programmet för Energieffektivisering i energiintensiva industriföretag (PFE)

Utvidgat tillämpningsområde för PFE

Bidrag/skatterabatt till energieffektiviserande investeringar för icke energiintensiva företag genom avsättning till energi- sparfond eller motsvarande

•Transportsektorn

Bindande utsläppskrav för biltillverkare

Höjd drivmedelsbeskattning

-Koldioxiddifferentierad fordonsskatt

298

SOU 2008:25

Summering och slutsatser

Skärpt förmånsbeskattning

Ändrad definition för miljöbilar

Lägre hastigheter

Förbättrad logistik

Offentliga program för sparsam körning

Samhällsplanering

Ökade offentliga satsningar på forskning, utveckling och demonstration

Konsumentupplysning om fordons bränsleförbrukning

•Information

Forum för energieffektivisering

9.5Slutsatser och erfarenheter

Utöver de slutsatser om måluppfyllelse och förstärkta insatser för ett energieffektivare Sverige som redovisats i det föregående har utredningen under utredningsarbetet gjort ytterligare erfarenheter som bör lyftas fram.

En övergripande erfarenhet av utredningsarbetet är att det hittills varit svårt att tillämpa direktivet så att suboptimeringar kan undvikas. För att undvika suboptimeringar krävs, enligt utred- ningens mening, att effektiviseringarna sätts in i ett system- perspektiv som belyser effekterna på energianvändningen också i tillförselsystemet. Systemperspektivet framgår nu bara indirekt av en not till bilaga 2 i direktivet. Direktivet är också, i brist på relevanta, harmoniserade och praktiskt tillämpbara beräknings- metoder svårt att tillämpa så att jämförbarhet uppnås mellan länder. Det gäller för övrigt på flera punkter än beträffande beräknings- metoder. För svensk del kan också ifrågasättas om befintlig statistik är ändamålsenlig och tillräcklig i alla delar när direktivet ska tillämpas.

9.5.1EG-direktivets fokus på slutanvändning

EG-direktivet om energitjänster och effektiv energianvändning är en del av den europeiska energipolitiken. Denna syftar bl.a. till att minska vårt beroende av importerad energi och kännetecknas av tre övergripande strävanden: en god tillgång till energi, minskad

299

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

klimatpåverkan och en ökad konkurrenskraft för de europeiska företagen.

Det aktuella EG-direktivet gäller slutanvändning av energi, dvs. i princip den energi som köps av hushåll och företag och som mäts i t.ex. bensinpumpar och elmätare. Ett vägledande besparingsmål gäller för de enskilda medlemsstaterna, som ska uppnås senast år 2016. När det gäller el får medlemsstaterna använda en vikt- ningsfaktor om 2,5 eller annan viktningsfaktor som kan motiveras, när volymen på den uppnådda besparingen beräknas. Motivet för detta är att erbjuda medlemsstaterna en möjlighet att återspegla förluster i bakomliggande produktions- och distributionsled. Inget sägs dock i direktivet om viktning av andra energikällor än el, t.ex. fjärrvärme och fjärrkyla. Enligt utredningens mening är direktivet på denna punkt ofullständigt, eller i vart fall inkonsekvent, genom att den primära energianvändningen synes få beaktas för el, men inte för de andra energibärare, där ett primärenergiperspektiv är lika angeläget från energipolitiska utgångspunkter.

Direktivet är en europeisk lagstiftning och Sverige är förpliktat att genomföra det. Samtidigt har ett annat besparingsmål före- slagits av kommissionen, som innebär att länderna i unionen sammantaget ska spara 20 procent av den beräknade primära energianvändningen till år 2020. Detta mål är, än så länge, inte rättsligt bindande för medlemsstaterna, men dess officiella status har förstärkts genom att Europeiska rådet ställde sig bakom det i mars 2007.

En minskad energianvändning hos slutanvändarna leder i de flesta fall till en minskad primär energianvändning. Stora mängder energi används vid brytning och annan form av utvinning, upp- arbetning, transport, omvandling och distribution av energi i form av t.ex. bensin eller el, som tas ut i slutanvändarnas uttagspunkter. Det innebär att både energieffektiviseringar i produktions- och överföringssystemen, och effektiviseringar av den slutliga energi- användningen är angelägna från ett europeiskt, energipolitiskt per- spektiv. I det sammanhanget får effektiviseringar i den primära energianvändningen inte förbises. Enskilda sådana åtgärder kan rent av ge en större samlad besparingseffekt än effektiviseringar i slutanvändningen. Mot den bakgrunden är det viktigt att se åt- gärder riktade mot slutanvändare i ett systemperspektiv, som belyser effekterna på energianvändningen också i tillförselsystemet.

Sverige har under lång tid arbetat med energieffektiviseringar. Ett viktigt led i denna strävan har varit att effektivisera tillförseln av

300

SOU 2008:25

Summering och slutsatser

energi till slutanvändarna. Genom en kraftfull utbyggnad av fjärr- värmenäten, som pågått under decennier, har Sverige kunnat minska sin användning av importerad olja för uppvärmnings- ändamål och ersätta den med inhemska biobränslen och andra för- nybara energikällor. Även storskalig högeffektiv kraftvärme för samtidig produktion av el och värme har byggts ut. Industriell spillvärme och avfallsförbränning används numera i stor omfatt- ning. Därigenom nyttiggörs energimängder som i annat fall skulle gå förlorade. Detta är åtgärder som ligger i direkt linje med de nyss redovisade energipolitiska mål, som EU antagit och genom lagstift- ning nu söker uppnå. Det kan inte uteslutas, utan är snarare troligt, att en ökad användning av fjärrvärme och kraftvärme skulle leda till energieffektiviseringar också i andra länder än de nordiska.

En viktig slutsats av utredningsarbetet är dock att många av dessa effektiviseringsåtgärder inte får tillgodoräknas enligt direk- tivet, då resultaten av effektiviseringsåtgärderna ska summeras. Dessa åtgärder beslutas nämligen inte av de slutliga energianvändar- na, utan av aktörer i tillförselledet. Samtidigt är det samma begränsade, och inte sällan importerade, resurser som förbränns oavsett var i systemet förbränningen sker. I sin nuvarande utform- ning riskerar direktivet därmed att inte styra mot de mest optimala effektiviseringsåtgärderna med hänsyn tagen till de skiftande klimatförhållanden och varierande produktions- och energianvänd- ningsmönster som råder i olika länder.

En viktig slutsats är således att energieffektiviseringsdirektivet uttryckligen borde stödja ett primärenergiperspektiv oavsett vilka energislag som används och oberoende av var i energisystemet effektiviseringarna sker. Detta skulle också innebära en anpassning till det EU-mål avseende effektiviseringar i den primära energi- användningen, som refererats i kapitel 1, avsnitt 1.2.2 och som kommissionen och rådet ställt sig bakom.TPF8FPT Utredningen föreslår därför att Sverige verkar för att den primära energianvändningen i sin helhet ska bli föremål för energieffektivisering och att regler som motverkar eller försvagar denna strävan tas bort eller formuleras om. En viktig komponent är här att införa en uttrycklig möjlighet för länderna att tillämpa viktningsfaktorer för samtliga energislag, inklusive fjärrvärme, kraftvärme och fjärrkyla. Sannolikt

8TP PT Målet innebär att användningen av primärenergi i EU ska minska med 20 procent under de 15 åren mellan 2005 och 2020, jämfört med den primära energianvändning som annars kan beräknas för år 2020.

301

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

finns flera länder, som utifrån de nationella förhållandena kan ha liknande infallsvinklar.

9.5.2Tolkning av direktivet

En annan erfarenhet av utredningsarbetets första fas är att EG- direktivet på flera punkter är svårt att tolka. Det gäller inte bara de inkonsekvenser som nyss berörts, utan också t.ex. frågan om avgränsning av den handlande sektorn. Det är bl.a. oklart varför en annan och vidare avgränsning tillämpas än den som följer av lag- stiftningen om systemet för handel med utsläppsrätter. Detta skapar svårigheter, inte bara vid den direkta tillämpningen av direktivet, utan också när det gäller statistiskt underlag för beräk- ning av basårens energianvändning och den uppnådda effektivi- seringen. Beräkningarna av utsläppsmängder, och därmed indirekt av energianvändningen i den handlande sektorn, bygger nämligen på den nyss nämnda, legala definitionen i lagstiftningen om handel med utsläppsrätter. Betydelsen av denna problematik kan minska genom att tillämpa energieffektiviseringsdirektivet på det sätt som redovisas i kapitel 2, avsnitt 2.4.

Vidare är det inte självklart om, och i vilken utsträckning, flyg- och sjöfart ska omfattas av direktivet. Bunkerbränsle för flyg- och sjöfart ska nämligen vara undantagna från direktivets tillämpnings- område enligt artikel 3a. Begreppet bunkerbränsle är emellertid inte entydigt och anses i vissa sammanhang vara förbehållet enbart bränsle för utrikes sjötransporter, i andra sammanhang avses bränsle för såväl inrikes som utrikes sjötransporter, och i ytter- ligare andra sammanhang menas bränsle för både flyg- och sjö- transporter.TPF9FPT

Frågan om hur länge ett befintligt styrmedel eller åtgärd ska anses ha verkan är ytterligare ett exempel på oklarhet i direktivet som behöver förtydligas.

Så som framhållits i kapitel 2 är det angeläget att metoderna för beräkning av uppnådd energieffektivisering anpassas till tillgänglig statistik samt får en utformning som kan kommuniceras och förstås av berörda aktörer. Utredningen anser att Sverige bör verka aktivt för en harmoniserad metodutveckling i denna riktning.

302

SOU 2008:25

Summering och slutsatser

9.5.3Statistikunderlaget

Den ekonomiska statistiken har på senare år kommit att användas allt mer för uppföljning av ekonomisk politik på både nationell och EU-nivå, vilket ställer större krav på tillförlitlighet och snabbhet. Denna tendens kommer att förstärkas i framtiden. Utredningen gör bedömningen att kraven på kontrollerbarhet och verifierbarhet av åtgärder kommer att öka bl.a. för utvärdering av direktivets måluppfyllelse och utvärdering av kostnadseffektiviteten för olika styrmedel.

Under arbetet med att bedöma de effekter som olika styrmedel eller åtgärder har haft på energieffektiviseringen i Sverige har utred- ningen stött på brister i det befintliga statistiska underlaget, vilket har försvårat arbetet med att bedöma vilka effekter olika åtgärder respektive styrmedel har haft. Det statistiska underlaget för ekono- metriska bedömningar av de effekter som förändringar i energi- skattesystemet har haft på energianvändningen och genomförda energieffektiviseringsåtgärder, har varit särskilt begränsande och därmed inte möjliggjort en analys med utgångspunkt i de för ändamålet mest relevanta modellerna. Detta är förvånande eftersom det därmed är svårt att analysera den effekt som förändringen av punktskatterna på energi kan ha haft med avseende på energi- effektivisering.

Utredningen menar att det idag saknas en övergripande konse- kvensanalys och koordinering av hanteringen och utvärderingen av olika befintliga och föreslagna styrmedel. Osäkerheterna i sta- tistiken kan bero på såväl tillfälliga som systematiska fel. För vissa, för effektiviseringsanalysen viktiga variabler, saknas helt informa- tion. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ett kvalitets- säkringsarbete påbörjas för att minska osäkerheten i de kvantitativa angivelserna. Samarbetet mellan primärstatistik och användare bör utvecklas. När det gäller utvärderingar av effekter av beslutade styr- medel och prognosarbete bör analyskapaciteten och kompetensen inom berörda myndigheter utökas och samordnas för att ge besluts- fattare bästa möjliga prognosunderlag. Prognosverksamheten måste utgå från bästa möjliga underlag. Regeringen bör därför ge berörda myndigheter i uppdrag att, tillsammans med SCB, utarbeta en strategisk plan för ett sådant samarbete.

303

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

9.5.4Oklara ansvarsgränser

Ytterligare en erfarenhet av utredningsarbetet är att det saknas samordning och samlad uppföljning när det gäller insatserna för att effektivisera energianvändningen. Flera myndigheter arbetar parallellt med sådana frågor inom sina respektive ansvarsområden. Ansvaret för statistik på energiområdet delas t.ex., enligt statistik- förordningen (2001:100), mellan Statens institut för kommunika- tionsanalys (SIKA), som svarar för transportsektorn och Energi- myndigheten, som svarar för bostäder och service respektive för industrisektorn.

Många myndigheter hanterar, inom ramen för sitt sektors- ansvar, energifrågor eller frågor med en nära koppling till energi. Det gäller t.ex. Vägverket, Banverket och Boverket. Boverket utfärdar t.ex. föreskrifter om energikrav för nya byggnader och har ett centralt ansvar för flera bidragssystem, som är viktiga styrmedel för att effektivisera energianvändningen. Länsstyrelserna har viktiga roller, såväl i tillståndsärenden, tillsyn enligt miljöbalken, som beslutande myndighet i ärenden om olika konverteringsstöd, och som ansvarig myndighet för regional planering och sam- ordning, inklusive trafikfrågor.

Kommunerna spelar också en viktig roll, genom det strategiska verktyget kommunala energiplaner och genom hantering av bygg- lovsärenden, tillsyn över byggreglernas efterlevnad, den obligato- riska ventilationskontrollen (OVK) och energideklarationer. De har också en viktig roll som informatörer, genom den kommunala energirådgivningen.

Energimyndigheten har ett övergripande sektorsansvar för energifrågor. Ansvaret för energieffektivisering i vid mening är dock, trots detta, till stor del splittrat, såväl i en horisontell dimen- sion, dvs. mellan olika sakområden, som i en vertikal dimension, dvs. ifråga om myndighetsstrukturen i ett hierarkiskt perspektiv. En effekt av det delade ansvaret för statistikinsamling är t.ex. att underlagen inte är konsistenta mellan de olika sektorerna och dessutom på en rad punkter håller en låg kvalitet. Detta har för- senat och försvårat utredningens analyser. Vidare saknas närmare analyser av hur effekterna av styrmedel inom olika sektorer, och av olika typ, kan samverka eller motverka varandra. Energieffektivi- seringsdirektivet ställer nu helt nya krav. Det gäller såväl det statistsiska underlaget för analyser och för uppföljning av effekter

304

SOU 2008:25

Summering och slutsatser

som i fråga om samordning av styrmedel och av informations- insatser.

Ansvaret för information om energianvändning och energieffek- tivisering är också splittrat mellan många olika myndigheter.

9.5.5En strategi för ett energieffektivare Sverige

Utredningen ska ta fram en samlad strategi för ett energieffektivare Sverige, som krävs enligt energieffektiviseringsdirektivet.

Som redovisats i kapitel 1 finns flera nära kopplingar mellan klimat- och energipolitiken och energieffektivisering är ett viktigt instrument i klimatarbetet. En allmän utgångspunkt bör därmed vara att energieffektivisering ska ses som en central komponent i arbetet med klimat- och energifrågor.

Det har under arbetet med delbetänkandet, av tidsskäl, inte varit möjligt att förankra en mer detaljerad strategi för ett energieffek- tivare Sverige. Utredningen anser emellertid att nedan redovisade punkter kan tjäna som en plattform för det fortsatta utrednings- arbetet i denna del.

Inledningsvis har i kapitel 2 vissa strategiska utgångspunkter lagts fast. Det gäller t.ex. avgränsningar av direktivets tillämpnings- område och den centrala frågan om att energieffektiviseringar ska ses i ett systemperspektiv. Det senare innebär att den verkliga effektiviseringseffekten i hela energisystemet ska, så långt möjligt, beräknas framför ett ensidigt fokus mot slutanvända energi- mängder. En sådan strategisk ansats underlättar strävan att olika energibärare ska användas på de sätt för vilka de är bäst lämpade. Sålunda ska t.ex. el i första hand användas för t.ex. motordrift, IT-system, värmepumpsdrift och belysning, men i så liten utsträck- ning som möjligt för uppvärmning genom elpannor, direkt- verkande system och liknande.

De beskrivna avgränsningarna när det gäller den handlande sektorn samt luft- och sjöfart är uttryck för en ambition att involvera så stora delar av samhället som möjligt i arbetet med energieffektivisering. För detta talar hänsynen till miljön, men även intresset att undvika konkurrenssnedvridningar t.ex. mellan olika transportslag. En fördel för industrins del är också att nya data om energianvändningen inte behöver samlas in och rapporteras.

Strategin bör också, mot bakgrund av de slutsatser utredningen hittills dragit, omfatta frågor om statistiska underlag, om analyser

305

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

av styrmedlens effekter och inbördes påverkan, och om informa- tion och rådgivning till olika slag av energianvändare.

Samlade åtgärdspaket

En nationell strategi för energieffektivisering behöver byggas upp av en kombination av styrmedel, eftersom det är en rad kriterier som ska beaktas vid val av styrmedel. Dessa kriterier har disku- terats i kapitel 3. En viktig uppgift under direktivets tillämpnings- period bör vara att sätta samman kombinationer av styrmedel, vars effekter kan samverka så att ett så gott resultat som möjligt kan uppnås. Den splittrade bild som nu framträder med energieffektivi- seringsåtgärder inom ramen för de olika myndigheternas respektive sektorsansvar, tenderar att försvåra sådana strategiska övervägan- den och visar på ett behov av en samlad strategi.

Prioriterade samhällsområden

Sverige har sedan lång tid och i olika omgångar genomfört ambi- tiösa åtgärder för att effektivisera energianvändningen i bebyggel- sen. Det gäller både bostäder och lokaler. Det innebär inte att effektiviseringsarbetet är slutfört i denna sektor. Däremot finns andra sektorer där åtgärderna inte varit lika omfattande, t.ex. industri- och transportsektorerna.

Under senare tid har också frågan om växthusgasernas miljö- effekter tillkommit, som inte minst berör just transportsektorn. Som belysts i kapitel 1 finns nära kopplingar mellan energieffektivi- sering och utsläppen av växthusgaser. EU:s mål för användningen av förnybar energi gäller också i första hand transportsektorn. Det enda styrmedel inom industrisektorn som, vid sidan av miljö- balken, förtjänar att lyftas fram är programmet för energieffektivi- sering i industrin (PFE). Härtill kommer att FN:s klimatpanel konstaterat att utsläppen av växthusgaser under perioden 1970 2004 har ökat mer inom transportsektorn och industrin än inom bebyggelsen och de areella näringarna.TPF10FPT

10TP PT Intergovernmental Panel on Climate Change, Foutrh Assesment Report, Topic 2, Se www.ipcc.ch/ipccreports/ar4-syr.htm

306

SOU 2008:25

Summering och slutsatser

Mot denna bakgrund bör transportsektorn och industrisektorn i fortsättningen utgöra prioriterade sektorer för energieffektivi- sering.

Det allmännas roll

Redan av direktivet framgår att den offentliga sektorn ska vara föregångare i arbetet med att effektivisera energianvändningen. Utredningen anser, härutöver, att staten bör vara föregångare och föredöme för övriga offentliga aktörer. Mot den bakgrunden bör de statliga insatserna inom området vara ambitiösa och genomföras kraftfullt.

Ett samlat ansvar för resultatuppföljning m.m.

En utgångspunkt bör vara att ansvaret för direktivets genom- förande och, som ett led i detta arbete, insamling av statistik och uppföljning av resultat, bör tilldelas en central instans. Utred- ningen återkommer i slutbetänkandet till frågan om omfattning och inriktning av det centrala ansvaret och vilken myndighet som bör övervägas för sådana uppgifter. I detta sammanhang ska också frågor om t.ex. huvudmannaskap, samarbetspartners och dimen- sionering belysas.

Metoder och underlag

I kapitel 2 har framgått att det än så länge, och trots att direktivet redan tillämpas när det gäller t.ex. nationella handlingsplaner, saknas harmoniserade beräknings- och utvärderingsmetoder. Detta är inte en problemställning över vilken Sverige ensam disponerar. Metodutvecklingen sker genom kommissionens försorg och med hjälp av olika internationella arbetsgrupper. Frågan om den nationella statistikens utformning och metoder för dess insamling är däremot fullt ut en svensk angelägenhet. Det är av central betydelse att denna kan förbättras om effekterna av insatserna ska kunna utvärderas och utvecklingen följas. Utredningen åter- kommer även i denna del i slutbetänkandet till en beskrivning av på vilket sätt statistiken behöver förbättras.

307

Summering och slutsatser

SOU 2008:25

Kunskapsspridning

Ett allmänt intryck av utredningsarbetet är att kunskapen, inte bara om hur energianvändningen kan effektiviseras, utan också om de vinster som kan nås genom sådana åtgärder är begränsad. Det gäller i alla sektorer av samhället. Som visats i kapitel 3 är bristen på kunskap ett faktiskt hinder mot energieffektiviseringar, som är lönsamma för aktörerna.

En viktig slutsats är därmed att en ökad kunskap är en strategisk åtgärd om strävan mot en effektivare energianvändning ska bli framgångsrik. Det gäller inte minst information om de ekonomiska fördelarna med att effektivisera energianvändningen. Mot den bakgrunden bör, i ett tidigt skede, samlade och samordnade infor- mationsinsatser ske, som omfattar både allmän information och information riktad mot enskilda kategorier av energianvändare och aktörer. Häri inbegrips överföring av forsknings- och utveck- lingsresultat till praktisk användning. Det kan också konstateras att det finns ett behov av ökad yrkesutbildning inom energiområdet.

En helhetssyn på energieffektivisering

I det föregående har en rad frågor berörts, som kan ses som enskilda komponenter i en kommande strategi för energieffektivi- sering. De har olika inbördes betydelse. Det ska dock understrykas att det är ett samlat synsätt, där de enskilda komponenterna sammantagna bildar en helhet, som hittills saknats. En sådan samlad syn på energieffektivisering bedöms av utredningen som det viktigaste steget mot ett energieffektivare Sverige.

308

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Tea Alopaeus

Utredningen innehåller genomarbetade analyser och merparten av slutsatserna kan jag instämma i. Nedan framför jag vilka slutsatser från utredningen, som jag ur ett miljöperspektiv inte delar. Det gäller hur effektiviseringsmålet beräknas och följs upp.

Ministerrådet och Europaparlamentet har beslutat om direktivet om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster, vilket gör det obligatoriskt för medlemsländerna att sätta upp nationella mål om minst 9 procent effektivisering på 9 år. Syftet med direktivet är att uppnå en förändring i energisystemet, bl.a. för att nå klimat- målen. Syftet är effektivare slutanvändning av energi och föränd- ringens storlek ska vara 9 procent (artikel 1 och 4 i direktivet).

Valet av viktningsfaktorer för målet och för uppföljningen

Direktivet ger oss en möjlighet att vikta olika energislag och energibärare utifrån deras energiinnehåll. Utredningen föreslår en uppsättning viktningsfaktorer, som används när man räknar ut vad målet ska vara i terawattimmar. En annan uppsättning viktnings- faktorer föreslås då man följer upp om målet har nåtts. Men jag menar att inget i direktivet talar för att man skulle kunna använda olika faktorer för samma energibärare. Det matematiskt korrekta vore att ha samma viktningsfaktorer i båda fallen om man ska kunna avgöra om 9 procent uppnåtts.

För basåren 2001 2005 använder exempelvis utredningen en viktningsfaktor för el som baseras på medelel i Norden. Denna vikningsfaktor avgör hur stort mål vi ska uppnå i terawattimmar räknat. Här räknas en kWh slutanvändning av el såsom 1,5 kWh primärenergi (ungefär energiåtgång över energislagets livscykel fram till användaren). När sedan åtgärder för energieffektivisering

309

Särskilda yttranden

SOU 2008:25

görs och målet följs upp, så föreslås effektiviseringen viktas med en s.k. marginalviktningsfaktor. I det sammanhanget räknas en kWh slutanvändning av el såsom 2,5 kWh.

Jag menar att denna metod hade varit rimlig om målet hade varit 9 procentt effektivare primärenergi. Men jag vill framhäva att direk- tivet istället syftar till 9 procent effektivisering av slutlig energi- användning.

Mina slutsatser är att:

•vi bör använda samma viktningsfaktor när vi mäter energi- användningen före åtgärder och efter att åtgärder har genom- förts. Annars kan vi inte bedöma om vi uppnått 9 procent effektivare slutanvändning av energi.

•konsekvensen av utredningens förslag blir en lägre nivå på energieffektiviseringen än 9 procent på 9 år. Beräkningsmetoden innebär i princip att risken finns att vi enbart får ut 3,6 procent effektivare slutanvändning av energi, om all effektivisering görs på elanvändningen. Lägre nivå på energieffektivisering innebär i de allra flesta fall minskade möjligheter att på sikt nå klimat- målen i Europa.

•som konsekvens påverkas också miljökvalitetsmålet God be- byggd miljö, vars sjätte delmål syftar till bl.a. 20 procent effek- tivare energianvändning per areaenhet i bostäder och lokaler till år 2020. Detta mål riskerar att bli enbart 8 procent effektivi- sering om all effektivisering görs i form av eleffektivisering.

Samtidigt instämmer jag i att vi i Sverige bör använda viktnings- faktorer som speglar den totala resursanvändningen hos olika energikällor och energibärare i ett livscykelperspektiv. På så vis kan miljöpåverkan och resurshushållning delvis inkorporeras i uppföljningen.

Frågan uppstår då: Kan man ha ett marginalperspektiv också när målet tas fram? Direktivet ger möjlighet att beräkna det 9 pro- centiga nationella målet såsom:

310

SOU 2008:25

Särskilda yttranden

= Energianvändning * viktningsfaktor * 0,09

Figur 1. Beräkningsformel för effektiviseringsmålet i TWh

Formeln visar att först multipliceras energianvändningen för varje energislag och energibärare (olja, el, fjärrvärme osv.), som använts åren 2001 2005, med sin egen viktningsfaktor. Faktorerna är olika på grund av olika resursåtgång över livscykeln innan energin når slutanvändaren. Visserligen kan man stanna upp efter halva beräk- ningen (se klammer i figur 2) och konstatera att hela Sveriges energianvändning inte kan multipliceras med en viktningsfaktorer som beskriver marginaleffekten i energisystemet.

= Energianvändning * viktningsfaktor * 0,09

Figur 2. Klammern motsvarar utredningens tabeller 4.2 och 4.5

Men jag menar att när man väl fullföljer hela beräkningen så fram- går det att det inte är hela energianvändning utan enbart föränd- ringen de nio procenten som multipliceras. De nio procenten kan mycket väl multipliceras med marginalviktningsfaktorer. Det gör också utredningen efter att de nio procenten har realiserats. Se figur 3 nedan.

= Energianvändning * viktningsfaktor * 0,09

Figur 3. Min slutsats om att marginalviktningsfaktorer kan användas för att räkna det 9-procentiga effektiviseringsmålet

311

Särskilda yttranden

SOU 2008:25

Jag menar att man i första hand bör använda marginalviktnings- faktorer både när målets storlek i TWh beräknas och när effekti- viseringen följs upp. Det beror på att direktivet syftar till en förändring av energisystemet. Beräkningsprincipen bör därmed vara att det är förändringen på marginalen som ska mätas.

Samtidigt kan jag inte ta ställning till de exakta siffror som utredningen räknar att marginalviktningsfaktorerna ska ha. Svårig- heten med att fastställa vad som för varje åtgärd och tidpunkt är ”marginal” gör att det högst troligt finns en hel del osäkerheter i de föreslagna marginalviktningsfaktorerna. Bedöms osäkerheterna vara för stora, så anser jag av praktiska skäl att det är möjligt att använda viktningsfaktorer som baseras på basårens genomsnitt istället. Men då ska dessa faktorer användas både för att räkna målets storlek och vid uppföljningen av om målet nåtts.

Det 9 procentiga målets storlek i terawattimmar

Utredningen beräknar att målet på 9 procent effektivisering i Sverige innebär att en besparing om 41,1 TWh ska uppnås. Jag finner att när man utgår ifrån att syftet med direktivet är att åstad- komma en förändring i energisystemet och därför räknar effekti- viseringen med utredningens egna marginalviktningsfaktorer, så blir slutsatsen istället att:

•om Sverige väljer EU:s vägledande målnivå på 9 procent effekti- visering så blir målet för Sverige 53 TWh som ska uppnås till slutet av år 2016.

Av detta har vi redan uppnått 46,3 TWh genom tidiga åtgärder och framtida effekter av beslutade styrmedel enligt utredningen. Denna siffra har utredningen räknat med marginalviktningsfaktorer. Dessa uppnådda resultat motsvarar 7,8 procent effektivare slutanvändning räknat på den bas som jag tagit fram med hjälp marginalviktnings- faktorer. Det kan jämföras med att utredningen anser att vi uppnått 10,1 procent hittills, eftersom de räknar på primärenergin.

312

SOU 2008:25

Särskilda yttranden

Effektiviseringstaktens betydelse för klimatförändringen

Man kan naturligtvis fråga sig om det har någon större betydelse om vi redan har uppnått 7,8 procent eller 10,1 procent energi- effektivisering. Huvudfrågan är istället hur stor den önskvärda energieffektiviseringen är sett från exempelvis miljösynpunkt och samhällsekonomisk synpunkt.

Från ett miljöperspektiv till år 2050 pekar dagens kunskap på att de globala utsläppen av växthusgaser måste minska mycket kraftigt för att efterhand närma sig noll. Vi vet i dag inte med säkerhet att ny energieffektiv teknik och tillgången på förnybar energi räcker för att nå en tillräckligt låg klimat- och miljöpåverkan, utan ett förändrat beteende kan komma att behövas. Det snabbt ökande flygresandet och vägtransporterna är exempel på tuffa utmaningar. Min slutsats är därför att vi behöver göra stora insatser för att få till stånd en hög grad av ny energieffektiv teknik och även i viss mån energieffektivare beteende. Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter har också inom ramen för den fördjupade utvär- deringen av miljömålen dragit slutsatsen att för att nå miljömål på ett kostnadseffektivt sätt bör generell energieffektivisering vara ett prioriterat område (Naturvårdsverket, rapport 5777).

•Jag menar att en tolkning av EG-direktivet som innebär att mindre än 1 procent effektivare slutlig energianvändning uppnås per år skulle innebära att vi behöver öka takten i effektivi- seringen ännu mer senare.

En långsammare effektivisering än 1 procent per år under kom- mande decennierna kan riskera att innebära att vi får svårt att nå ett ekologiskt hållbart energisystem och kraftigt reducerade utsläpp av växthusgaser till år 2050. Åtminstone en forskningsstudie pekar i den riktningen. I ett av framtidscenarierna från KTH (Naturvårds- verket, rapport 5754) blir utsläppen av koldioxid år 2050 190 pro- cent högre än en av de utsläppsnivåer (-85 procent), som det Vetenskapliga rådet för klimatfrågor indikerade som olika möjliga utsläppsutrymmen i Sverige för att klara 2-graders-målet. Då hade ändå KTH antagit en teknisk effektivisering så att den specifika energianvändningen minskat på ca 45 år med 60 85 procent för personbilar, med 54 procent för flyget och med 37 46 procent för uppvärmning. Samtidigt antogs tillförseln av förnybar energi öka kraftigt.

313

Särskilda yttranden

SOU 2008:25

Särskilt yttrande av Anna Forsberg

Yttrandet avser synpunkter på förslag till viktningsfaktorer (del- betänkandets kapitel 4 och bilaga 4) samt hur dessa enligt utred- ningen ska tillämpas.

Nedanstående argument och synpunkter leder till ståndpunkten att jag inte kan ställa mig bakom utredningens förslag till marginal- viktningsfaktorer. Istället förordar jag att enbart de genomsnittliga viktningsfaktorer som utredningen föreslår tillämpas som försiktighetsåtgärd för att de inte ska leda till en felaktig styrning och suboptimering av effektiviseringsåtgärder. Ytterligare förordar jag att samma viktningsfaktorer tillämpas såväl för basårets energi- användning som för beräkning av effekter av energieffektiviserings- åtgärder.

Jag ser, precis som utredningen, det som nödvändigt att åtgärder för en effektivare energianvändning liksom klimatförbättrande åtgärder betraktas ur ett systemperspektiv.

Det finns en rad forskningsprojekt på området primärenergi- faktorer som bland annat Energimyndigheten givit stöd till (refe- renser som Elforsk, Profu etc). Dessa pekar på att frågan är mycket komplex och att det inte går att ange en enskild primärenergifaktor för en energibärare. Inom Energimyndigheten pågår ett internt arbete baserat på dessa forskningsresultat liksom på hur dagens energisystem är utformat och kan komma att utvecklas. Med utgångspunkt i detta arbete kan jag konstatera att primärenergifak- torerna för en och samma energibärare är starkt beroende av vilka antaganden som görs i analysen.

Inom livscykelanalys tillämpas primärenergifaktorer och flera forskare (Ekvall mfl) pekar där på att syftet och användningen har en avgörande betydelse för vilket värde som ska sättas på primär- energifaktorn. Därmed har den strikt vetenskapliga grunden vid valet av faktor frångåtts dvs. den är inte enbart beroende av vilken uppströms energianvändning som energibäraren ger upphov till. Jag anser att det finns stora risker förknippade med användandet av det förslag till marginalviktningsfaktorer som utredningen lägger fram även om marginalviktningsfaktorer principiellt är att förorda. Den huvudsakliga risken rör robustheten i de föreslagna marginal- viktningsfaktorerna. Enligt min erfarenhet kan viktningsfaktorerna som baseras på ett marginalresonemang vara drygt det dubbla mot vad utredningen föreslår för fjärrvärme, olja, biobränslen och fjärr- kyla. Faktorn för el kan lika väl vara underskattad som överskattad

314

SOU 2008:25

Särskilda yttranden

med 20 30 procent. Den stora osäkerheten är framförallt ett resul- tat av vilka antaganden som görs beträffande hur effektiviserings- åtgärder påverkar investeringar i energisystemet och hur teknik- utvecklingen påverkar substituerbarheten mellan råvaror. De av utredningen föreslagna vikningsfaktorerna kan möjligen vara någorlunda representativa för dagens energisystem utan att hänsyn tagits till hur åtgärder påverkar investeringar i energisystemet, möj- ligen med undantaget för marginalfaktorn för el. Viktningsfak- torerna speglar således varken de risker eller möjligheter som finns med den framtida utvecklingen. Även om viktningsfaktorerna inte direkt enligt vad utredningen föreslår ska användas i styrmedel så kommer de att påverka inriktningen av styrmedel inom olika sek- torer och områden. Större hänsyn till den framtida utveckling och de osäkerheter som finns borde därför tas i valet av faktorer.

Utredningen har beskrivit olika perspektiv ur vilket energisyste- met kan betraktas (kapitel 4) och för därefter ett resonemang kring valet av faktorer. Jag anser att de viktningsfaktorer som utred- ningen presenterar, speciellt avseende marginalviktningsfaktorer, är approximationer där utredningen inte varit konsekvent i valet av systemgräns för de olika viktningsfaktorerna. Utredningen har för avsikt att beskriva verkligheten och vilka konsekvenser en effekti- viseringsåtgärd ger på marginalen. Att bedöma vilken energipro- duktion som sker på marginalen idag är relativt enkelt medan det inte alls är självklart hur verkligheten kommer att se ut avseende marginalproduktionen de kommande 10 20 åren. Många av de åtgärder som kommer att genomföras för en effektivare energi- användning sker på mycket längre sikt än direktivets nioåriga giltig- hetsperiod. Därför är det ytterst viktigt att de viktningsfaktorer som ska tillämpas styr mot åtgärder som ur ett långsiktigt perspek- tiv inte suboptimerar utnyttjandet av samhället resurser. Exempel- vis bör inte viktningsfaktorerna styra mot att nya byggnader kan byggas med dåliga klimatskal på grund av att de har fjärrvärme som uppvärmning, speciellt med beaktande av osäkerheten i marginal- viktningsfaktorn för fjärrvärme. Det samma gäller andra långsiktiga åtgärder som t.ex. samhällsplanering.

Jag ser med ovanstående argumentation att marginalviktnings- faktorerna som utredningen föreslår inte kan tillämpas. Istället bör, eftersom osäkerheten är mindre, de genomsnittliga viktnings- faktorerna användas till att både definiera målet och till uppföljning och återrapportering till kommissionen.

315

Särskilda yttranden

SOU 2008:25

Ytterligare finns enligt min kännedom ingen paragraf eller bilaga i direktivet som öppnar för en användning av olika viktnings- faktorer för basårets energianvändning respektive för genomförda effektiviseringsåtgärder så som utredningen föreslår.

316

SOU 2008:25

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Birgitta Resvik

Jag har tidigt till utredningen påtalat att direktivet inte berör de slutförbrukare som är företag som ingår i handel med utsläpps- rätter. Detta framgår tydligt i artikel 2 enligt nedan.

Utredningen har däremot gjort en egen tolkning av de två direktiv som berörs. Direktivet för handel med utsläppsrätter använder benämningen anläggningar medan energitjänstedirektivet använder ordet företag. Enligt utredningens tolkning är detta en medveten skrivning som betyder att de delar av företagen som inte ingår direkt i handelssystemet ska omfattas av energitjänstedirek- tivet, t.ex. el- och biobränsleanvändningen. Detta är en övertolk- ning, som leder till en överimplementering av direktivet. I samband med framtagningen av direktivet var aldrig basindustrin involverad och det togs förgivet från industrin att den inte skulle omfattas.

Utredningen har inte gjort någon konsekvensanalys vad det skulle innebära för den tillverkande industrin som ingår i handels- systemet att omfattas. Min slutsats är att det leder till omfattande krav på rapportering som är betungande. Energieffektivisering är viktigt och en självklarhet för industrin, men mer detaljerad in- rapportering av energistatistik belastar tillverkningsindustrin i onödan. Rapportering av energistatistik upplevs redan idag som mycket resurskrävande för industrin. Genom utredningen har jag försökt att få fram uppgifter om hur andra medlemsländer kommer att tillämpa direktivet på industrin som ingår i handlande sektorn. Någon tillförlitlig information har inte kunnat ges.

För de företag som finns utanför den handlande sektorn men ingår i Programmet för Energieffektivisering, PFE, är det viktigt att det tydliggörs att rapporteringen inom programmet är tillräcklig för att uppfylla direktivet. Utredningen har heller inte genomfört någon konsekvensanalys av sitt förslag för dessa företag.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på

a)leverantörer av åtgärder för förbättrad energieffektivitet, energi- distributörer, systemansvariga för distributionen och företag som säljer energi i detaljistledet. Medlemsstaterna får dock undanta små distributörer, små systemansvariga för distributionen eller små före-

317

Särskilda yttranden

SOU 2008:25

tag som säljer energi i detaljistledet från tillämpningsområdet för artiklarna 6 och 13.

b)slutförbrukare. Detta direktiv skall emellertid inte tillämpas på företag som bedriver sådan verksamhet som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 okto- ber 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthus- gaser inom gemenskapen (3P )P .

(3P )P EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. Direktivet ändrat genom direktiv 2004/101/EG (EUT L

338, 13.11.2004, s. 18).

318

SOU 2008:25

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Edvard Sandberg

Svensk Energi ser energieffektivisering som en av de viktigaste möjligheterna att framgångsrikt bekämpa de globala utsläppen av växthusgaser och en viktig väg att nå Europas klimatmål. Elsektorn kan lämna viktiga bidrag till utvecklingen, både genom ökad produktion av klimateffektiv el och genom utnyttjande av elens potential att skapa effektivitet i användarledet, inte minst i sam- band med den snabba teknikutvecklingen. Det är viktigt att utnyttja möjligheterna som modern elteknik kan ge för att effek- tivisera klimatarbetet.

Mot den bakgrunden beklagar vi att EnEff-utredningen har valt en metodik som kan komma att försvåra utnyttjandet av el för att åstadkomma energieffektivisering. Metodiken är baserad på fast definierade viktningsfaktorer för att dels räkna ut hur mycket energi Sverige behöver effektivisera för att uppfylla Energitjänste- direktivet dels för att räkna ut energibesparingseffekten av genom- förda energieffektiviseringar.

Vi anser att utredningen borde innehålla en mera omfattande analys av problemställningarna och tydligare redovisa skälen till den valda metodiken.

Vi har under arbetets gång lyft fram att de av utredningen före- slagna faktorerna vad gäller el är godtyckligt fastställda och i viktiga avseenden principiellt felaktiga. Enligt utredningen skall fak- torn 2,5 avspegla marginaleffekten i primärenergiåtgång av föränd- ringar i elanvändningen. Den marginella effekten i produktions- ledet av förändringar i förbrukningen i en punkt i det svenska nätet varierar dock inom mycket vida ramar beroenden på aktuella driftförhållanden. Detta illustreras för övrigt av den mycket stora volatiliteten i Nord-Pools spotpris för prisområde Sverige, som ju speglar kostnaden för marginalproduktionen. Marginaleffekten blir också mycket olika beroende på vilken tidshorisont som används beroende på kommande förändringar i produktionssystemets upp- byggnad.

Vidare är utredningens utgångspunkt att det är marginaleffekten i primär-energiåtgång som skall återspeglas inte självklar. Marginal- effekten vad gäller utsläpp av växthusgaser torde vara ett väl så viktigt kriterium för att avgöra vilka energieffektiviseringsåtgärder som bör prioriteras. Den snabba ökningen i utnyttjande av för- nybara energikällor som förutses i Europa kommer till stor del att producera el. Tillsammans med den betydelse såväl kärnkraft som

319

Särskilda yttranden

SOU 2008:25

CCS-teknik (avskiljning och lagring av koldioxid) bedöms komma att få innebär detta snabba förändringar i miljövärderingen av elanvändning (se exempelvis Elforsks rapport ”Miljövärdering av elanvändning”….).

Svensk Energi har under utredningens gång tillfrågats om lämp- liga val av viktningsfaktor för el och därvid beskrivit komplexiteten i att beräkna sådana faktorer. Ställda inför svårigheten att finna rättvisande faktorer har vi i stället föreslagit att utredningen enbart borde redovisa energieffektiviseringen i termer av slutanvänd energi i enlighet med Energitjänstdirektivets huvudalternativ.

Vi beklagar att utredningen inte tydligare belyser svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt fastställa en viktningsfaktor för marginalel och har framfört till utredningen förslag som hade kunnat bidraga till denna redovisning.

Det är speciellt angeläget att utredningen innehåller en väl underbyggd analys av den ovan angivna problematiken om avsikten är att utredningens bedömningar i ett senare skede skall ligga till grund för val av styrmedel för att åstadkomma energieffektivi- seringen.

Priset på el i Sverige innehåller nämligen redan ett beaktande av verkningsgraden i energiomvandlingen genom att kostnaden för såväl utsläppsrätter som primärenergi belastar tillförselsidan och därför räknas upp beroende på verkningsgraden i den produktions- anläggning som momentant ligger på marginalen.

Genom att basera energieffektiviseringarna på rådande mark- nadspriser erhålls en automatisk följsamhet till förändringar i kraft- systemets utveckling både över tid och geografiska områden. För- ändringarna kommer att resultera i varierande marginalelssitua- tioner med därtill hörande varierande elpriser. Detta är särskilt viktigt för förhållandena i Sverige och Norden som har och fortsätter att utveckla ett kraftsystem som påtagligt skiljer sig från kontinentens.

Marknadspriset på el är i grunden tillkommet på Europas olika elbörser, dvs. är marginalkostnadsprissatt. I priset ingår kostnader- na för primärenergi och numera också koldioxidutsläpp. Genom att dessa styrmedel lagts på tillförselsidan får aktuell verkningsgrad i omvandlingen redan fullt genomslag på användningssidan. Vikt- ningsfaktorer vars syfte är att belysa primärenergiåtgången behövs därför inte för att prioritera åtgärder för energieffektivisering. Elpriset (och andra energipriser) räcker.

320

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Utredning om genomförande av direktiv om	Dir.
effektiv slutanvändning av energi och om	2006:89
energitjänster

Beslut vid regeringssammanträde den 14 juni 2006

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdraget att lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG om effek- tiv slutanvändning av energi och om energitjänster skall genom- föras i Sverige. Utredaren skall utarbeta förslag till lämplig organisation, de författningar eller författningsändringar som behövs och övriga åtgärder för att underlätta genomförandet. Utredaren skall delredovisa uppdraget rörande redovisning och analyser av tillgängliga och tillämpade metoder för uppföljning och verifiering av uppnådd energieffektivisering senast den 15 novem- ber 2006. Utredaren skall senast den 31 januari 2007 lämna ett förslag till nationell plan för energieffektivisering. Utredaren skall slutredovisa uppdraget senast den 30 november 2007.

Bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG antogs i december 2005 och publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 27 april 2006. Direktivet skall vara genomfört den 1 januari 2008 vad gäller nationell statistik samt i övrigt den 17 maj 2008; dock skall åtgärder relaterade till medlemsstaternas rapporte- ring enligt direktivets artikel 14.1, 14.2 och 14.4 vara genomförda redan den 17 maj 2006.

321

Bilaga 1

SOU 2008:25

Enligt direktivet skall medlemsstaterna anta ett nationellt väg- ledande mål om minst 9 procent energieffektivisering, som skall uppnås under direktivets nionde tillämpningsår.

Medlemsstaterna skall vidare tillse att den offentliga sektorn tar en ledande roll beträffande effektivisering av energianvändningen. Direktivet ställer också krav på energidistributörer m.fl. att till- handahålla energibesiktningar eller fondera medel för detta.

Medlemsstaterna skall också skapa lämpliga förutsättningar för och incitament till ett förstärkt utbud från marknadsaktörerna, av information och rådgivning om effektiv slutanvändning av energi till slutförbrukarna.

Medlemsstaterna skall vidare tillse att slutförbrukare av el, natur- gas, fjärrvärme, fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk har individuella mätare samt se till att fakturering från energidistri- butörer, systemansvariga för distributionen och företag som säljer energi i detaljistledet grundas på faktisk energiförbrukning och presenteras på ett klart och begripligt sätt.

Enligt direktivet skall medlemsstaterna senast den 30 juni 2007 utarbeta ett förslag till nationell plan för energieffektivisering. Förslaget skall innehålla en strategi för att uppnå målet om energi- effektivisering samt en beskrivning av de åtgärder som vidtagits nationellt, beslutats eller planeras för att uppnå de nationella målen för energieffektivisering.

Uppdraget

En särskild utredare skall lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG om energitjänster och effektiv slutanvändning av energi och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG skall genomföras i Sverige. Utredaren skall utarbeta förslag till organisation, de författningar eller författningsändringar som behövs och nationell rapportering enligt direktivets artikel 14.

Utredaren skall belysa fördelar och nackdelar med att undanta små företag enligt artikel 6 och 13 samt lämna preciserat förslag till vilka kriterier som skall gälla för att ett företag skall undantas från nu åsyftad reglering. Utredaren skall belysa eventuella svårigheter med uppföljning samt problem förknippade med att små företag i vissa konjunkturlägen möjligen periodvis inte uppfyller kriterierna. Utredaren skall analysera behovet av och, om det bedöms lämpligt, föreslå regler för hantering av det förhållandet att små företag kan

322

SOU 2008:25

Bilaga 1

utvecklas så att de upphör att uppfylla kriterierna för att undantas såsom småföretag.

I de delar EG-direktivet är tillämpligt för verksamhet inom totalförsvaret skall utredaren lämna förslag till en funktionell avgränsning av de delar av totalförsvarets verksamhet som skall anses omfattas av direktivets krav.

Nationellt mål för energieffektivisering

Utredaren skall föreslå ett nationellt vägledande mål för energi- effektivisering enligt vad som föreskrivs i direktivets artikel 4.1. Enligt direktivet skall Sverige fastställa ett vägledande nationellt mål för energieffektivisering samt sträva efter att uppfylla denna målsättning. Det vägledande målet skall inte vara lägre än 9 procent av den energi som användes inom de samhällssektorer som om- fattas av direktivet under den femårsperiod som föregick direk- tivets ikraftträdande. Målet skall uttryckas som en absolut energi- mängd.

Som underlag för detta förslag skall utredaren analysera vilken effekt som kan tillgodoräknas som resultat av energi- och kol- dioxidskatten samt som resultat av andra åtgärder som redan genomförts efter 1995. Denna analys skall även omfatta vilken effekt som kan beräknas uppnås kommande år som effekt av redan vidtagna åtgärder och fattade beslut, såsom investeringsstöd för konvertering från direktverkande elvärme eller enskild uppvärm- ning med olja, stöd till energieffektiviserande åtgärder i lokaler med offentlig verksamhet samt åtgärder som aviseras i regeringens proposition Nationellt handlingsprogram för energieffektivisering och energismart byggande (prop. 2005/06:145). I detta analys- arbete skall utredaren använda det material som Statens energi- myndighet utarbetar enligt uppdrag i regleringsbrevet för budget- året 2006. Samhällsekonomiska kostnader för att uppnå det vägledande målet skall beräknas.

Utredaren skall vidare analysera om de viktningsfaktorer för olika energibärare som anges i direktivets bilaga 2 är lämpliga att använda eller om det finns skäl för att Sverige skall använda andra viktningsfaktorer. Utredaren skall föreslå särskilda viktnings- faktorer för el, fjärrvärme och fjärrkyla. För fjärrvärme och fjärr- kyla skall utredaren särskilt belysa rimligheten av att använda en för varje fjärrvärmenät individuellt beräknad viktningsfaktor eller över

323

Bilaga 1

SOU 2008:25

tiden ändrad viktningsfaktor. Sådana viktningsfaktorer skall rätt- visande återspegla den effektivisering som erhålls genom förekom- mande kraftvärmeproduktion samt överföringsförluster. Utredaren skall också analysera betydelsen av att för främst oljeprodukter använda viktningsfaktorer som beaktar energiförbrukningen vid oljans utvinning, raffinering och transport samt föreslå lämplig viktningsfaktor för oljeprodukter. I detta analysarbete skall utreda- ren utgå från det underlag som Statens energimyndighet utarbetar enligt uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 2006.

Utredaren skall vidare föreslå ett nationellt delmål avseende energieffektivisering som skall uppnås inom de tre första åren efter det att direktivet genomförts och visa att detta föreslagna delmål är förenligt med det mål som föreslås uppnås efter nio år.

Utredaren skall lämna förslag på lämplig organisation för upp- giften att följa upp utvecklingen relaterat till det nationella målet för energieffektivisering.

Energieffektivisering inom den offentliga sektorn

Utredaren skall precisera en lämplig definition och avgränsning av den offentliga sektorn vad gäller direktivets tillämpning. Utredaren skall göra en inledande bedömning av lämplig utformning av fri- villiga avtal eller andra bindande åtgärder samt vilka författningar eller författningsändringar som behövs för att direktivets krav beträffande den offentliga sektorns roll kan anses uppfylld. Ut- redaren skall som ett förstahandsalternativ ha rollen som förhand- lare med uppgiften att utarbeta och förankra förslag till ett frivilligt avtal om hur den offentliga sektorn skall tillämpa minst två av de åtgärder/rutiner som anges i direktivet. För det fall att frivilliga avtal inte bedöms vara en lämplig och framkomlig väg skall utredaren utarbeta förslag till den reglering som behövs för att uppfylla artikelns krav. Utredaren bör i detta fall även beskriva varför frivilliga avtal inte kunnat föreslås.

Företag som distribuerar energi eller säljer energi i detaljistledet

Enligt direktivet skall energidistributörer, systemansvariga för distribution och/eller företag som säljer energi i detaljistledet, på begäran, men inte oftare än en gång om året, tillhandahålla samlad

324

SOU 2008:25

Bilaga 1

statistisk information om sina slutförbrukare. Utredaren skall före- slå vilka myndigheter som skall bemyndigas att begära in denna information samt lämna förslag till vilken detaljeringsgrad i informationen som skall krävas. Den information som skall lämnas av företagen skall vara utformad och sammansatt på ett sådant sätt att den kan vara till verklig hjälp för myndigheterna vid genom- förande av program för förbättrad energieffektivitet samt vid främjande och kontroll av marknaden för energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Informationen skall omfatta aktuella uppgifter om slutanvändarnas förbrukning, inklu- sive belastningsprofiler, kundsegmentering och kundernas geo- grafiska lokalisering i tillämpliga fall. Samtidigt skall information som är av privat karaktär eller kommersiellt känslig hållas konfidentiell och skyddad i enlighet med gällande lagstiftning. Här skall utredaren särskilt uppmärksamma meddelarfriheten.

Enligt direktivet skall medlemsstaterna tillse att energidistribu- törer, systemansvariga för distributionen och/eller företag som säljer energi i detaljistledet avstå från all verksamhet som kan hämma efterfrågan på och tillhandahållandet av energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet eller hindra utveck- lingen av marknaden för energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Utredaren skall analysera marknaden för energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffek- tivitet och identifiera behovet av eventuella åtgärder. Utredaren skall lämna förslag till den myndighet eller organisation som skall ges i uppdrag att övervaka dessa marknader samt även bedöma huruvida gällande regelverk är ändamålsenligt.

Utredaren skall föreslå ett av de alternativ som direktivet anger avseende krav på energidistributörer, systemansvariga för distribu- tionen och/eller företag som säljer energi i detaljistledet, direkt och/eller indirekt via andra leverantörer av energitjänster eller åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Om utredaren finner att alternativet med frivilliga avtal är lämpligt skall utredaren utforma och förhandla sådana avtal med de berörda branscherna samt lämna detaljerat förslag till hur utvärdering, kontroll och i förekommande fall omförhandling och införande av ytterligare åtaganden i avtalen skall ske.

325

Bilaga 1

SOU 2008:25

Tillgänglig information

Utredaren skall vidare lämna förslag till hur Sverige skall uppfylla direktivets krav om att se till att information om energieffekti- viseringsmekanismer och de finansiella och rättsliga ramar som antas i syfte att nå det nationella vägledande energibesparingsmålet är tydlig och allmänt når ut till de aktuella marknadsaktörerna.

Tillgängliga behörighets-, ackrediterings- och certifieringssystem

En tillräckligt hög grad av teknisk kompetens, objektivitet och tillförlitlighet hos berörd personal är avgörande för utvecklingen av marknader för energitjänster, energibesiktningar och åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

Utredaren skall bedöma huruvida dessa aspekter motiverar åtgärder beträffande behörighets-, ackrediterings- och/eller certi- fieringssystem för dem som arbetar på ovannämnda marknader. Utredaren skall särskilt beakta utformningen av sådana krav i det föreslagna systemet med energideklaration av byggnader (prop. 2005/06:145).

Finansiella instrument för energieffektivisering

Enligt direktivet skall medlemsstaterna upphäva eller modifiera all lagstiftning och alla regleringar som i onödan eller i opropor- tionerlig utsträckning hämmar eller begränsar användning av finan- siella instrument för energitjänster eller andra åtgärder för energi- effektivisering.

Utredaren skall ur ett brett perspektiv analysera gällande regel- verk och, för det fall att någon regel som motverkar energieffek- tivisering påvisas, analysera huruvida regelverket står i konflikt med direktivet och i förekommande fall föreslå lämpliga ändringar av aktuellt regelverk.

Utredaren skall vidare analysera marknaden för energitjänster och bedöma huruvida ytterligare åtgärder krävs för att främja marknaden när det gäller finansiella instrument för energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet inom såväl den privata som den offentliga sektorn.

326

SOU 2008:25

Bilaga 1

Energieffektiva avgifter och andra bestämmelser för nätbunden energi

Utredaren skall översiktligt analysera tillgänglig information om förekommande överförings- och distributionsavgifter och bedöma huruvida det förekommer tariffkonstruktioner som är olämpliga genom att medverka till att motiverad energieffektivisering för- svåras. I samband med detta skall utredaren bedöma huruvida det finns anledning att frångå principen om kostnadsreflektiva tariffer och om det finns något skäl att överväga helt rörliga tariffer.

Direktivet medger att medlemsstaterna tillåter inslag i system och avgiftsstrukturer som har socialt syfte. Ett villkor för detta är dock att eventuella negativa effekter på överförings- och distribu- tionssystemet blir så små som möjligt. Utredaren skall bedöma om det finns behov av att överväga avgiftsstrukturer som har ett socialt syfte.

Fonder och finansieringsmekanismer

Utredaren skall analysera behovet av och nyttan med sådana fonder som omnämns i direktivets artikel 11. Utredaren skall i första hand analysera om Sverige även utan sådana fonder kan uppfylla direk- tivets krav om att energibesiktningar skall finnas tillgängliga även för de marknadssegment där energibesiktningar inte tillhandahålls kommersiellt.

Energibesiktningar

Utredaren skall analysera marknaden för energibesiktning av hög kvalitet och bedöma huruvida ytterligare åtgärder behövs för att uppfylla direktivets krav.

Mätning och upplysande fakturering av energiförbrukningen

Utredaren skall analysera hur mätning av el, värme, varmvatten och kyla går till idag i Sverige samt den utveckling som sker beträffande installation av moderna elmätare inför kravet på månadsvis avläs- ning för alla konsumenter som gäller från den 1 juli 2009. Utreda- ren skall särskilt belysa och analysera det förhållandet att tapp- varmvatten och värme i allmänhet inte mäts individuellt till

327

Bilaga 1

SOU 2008:25

enskilda hushåll, främst inom flerfamiljshus. Beträffande indivi- duell elmätning skall utredaren analysera gällande regelverk och den utveckling som sker med övergång i bl.a. bostadsrätts- föreningar till ett gemensamt abonnemang för hela fastigheten. Utredaren skall i detta sammanhang utreda konsekvenserna av samt presentera förslag på ett krav på individuell mätning och debitering av el i flerbostadshus. Utredaren skall också utreda konsekvenserna av samt presentera förslag på ett krav på individuell mätning och debitering av tappvarmvatten i flerbostadshus. Utredaren skall belysa kostnaderna som följer av nödvändiga investeringar och ökad mätning samt de privatekonomiska, samhällsekonomiska och miljömässiga vinster som kan bedömas bli följden av eventuella förslag om individuell mätning. Vid behov skall förslagen också åtföljas av nödvändiga författningsförslag eller förslag till författ- ningsändringar.

Utredaren skall vidare lämna förslag till motiverade undantag samt de ändringar i lagstiftning och andra regelverk som krävs för att uppnå en ökad grad av individuell mätning.

Utredaren skall analysera hur fakturering av energi sker idag utgående från kriterierna tydlighet, grundad på den faktiska för- brukningen, samt fullständig redovisning av de aktuella energikost- naderna. Utredaren skall i detta sammanhang presentera ett detalje- rat förslag till vilka författningar eller författningsändringar som behövs för en reglering om krav på debitering efter den faktiska förbrukningen kopplat till eventuella förslag om individuell mät- ning. Utredaren skall stödja eventuella förslag med analys av deras privat- och samhällsekonomiska konsekvenser.

Utredaren skall analysera huruvida den information som till- handahålles konsumenterna uppfyller direktivets krav samt komma med förslag till eventuella kompletterande åtgärder.

Nationell plan för energieffektivisering

Utredaren skall sammanställa och analysera de metoder som an- vänds för kvantifiering av den energieffektivisering som uppnås med olika metoder enligt vad som föreskrivs i artikel 14 i EG- direktivet. Härvid skall utredaren särskilt behandla metoder för kvantifiering av effekten av övergripande marknadsekonomiska instrument såsom energiskatter samt effekten hos slutanvändaren av utbyggnaden av fjärrvärme och kraftvärme. Sverige använder till

328

SOU 2008:25

Bilaga 1

stor del horisontella styrmedel såsom energiskatter för att främja effektivisering av energianvändningen. Effekten av sådana åtgärder anses lättast beräknas med metoder av typ ”top-down”. Utredaren skall därför särskilt identifiera eventuella svårigheter att rättvisande beskriva effekten hos slutanvändaren av energiskatter och fjärr- värmeutbyggnad när det krävs att en viss andel av beräkningarna skall ske med användning av beräkningsmetoder av typen ”bottom- up”. Resultatet av denna analys skall redovisas senast den 15 november 2006.

Utredaren skall senast den 31 januari 2007 lämna förslag till en nationell plan för energieffektivisering.

Arbetets genomförande, samråd, tidsplan m.m.

Utredaren skall beakta arbetet i den föreskrivande kommitté som kommissionen skall biträdas av enligt artikel 15 i direktivet. Utredaren skall vid behov biträda regeringskansliet i dess med- verkan i kommitténs arbete och medverka vid framtagandet av underlag för utveckling av metoder för beräkning av uppnådd energieffektivisering. Utredaren skall även följa och översiktligt redovisa arbetet med att genomföra EG-direktivet inom EU:s övriga medlemsstater.

Utredaren skall även samråda med Statens energimyndighet och berörda delar av näringslivet samt, när det gäller redovisning av förslagets effekter på små företag, med Näringslivets Regelnämnd (NNR).

Konsekvenser för små företag skall redovisas i enlighet med förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter på små företags villkor. Utredaren skall särskilt beakta de administrativa konsekvenserna för näringslivet. Förslagen skall utformas så att företags administrativa kostnader hålls så låga som möjligt.

Utredaren skall utifrån tillgängligt kunskapsunderlag om mäns och kvinnors energianvändning belysa konsekvenserna av genom- förandet av direktivet för jämställdheten mellan män och kvinnor.

Utredaren skall lämna förslag till de författningsändringar som behövs.

Samtliga förslag skall kostnadsberäknas. Om utredaren föreslår åtgärder som kräver finansiering skall förslag till sådan lämnas.

329

Bilaga 1 SOU 2008:25

Utredaren skall stödja eventuella förslag med analys av dessas privat- och samhällsekonomiska konsekvenser.

Utredaren skall delredovisa sitt uppdrag senast den 5 november 2006 och 31 januari 2007. Slutredovisning skall ske senast den 30 november 2007.

(Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet)

330

SOU 2008:25

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen om genom-	Dir.
förande av direktiv om effektiv slutanvändning	2007:12
av energi och om energitjänster

Beslut vid regeringssammanträde den 25 april 2007.

Förlängd utredningstid, m.m.

Den del av utredningsuppdraget som gäller redovisning och analyser av tillgängliga och tillämpade metoder för uppföljning och verifiering av uppnådd energieffektivisering utgår. Tiden för att delredovisa uppdraget om att lämna förslag till en nationell hand- lingsplan för energieffektivisering förlängs till senast den 31 okto- ber 2007. Tiden för slutredovisningen av uppdraget förlängs till senast den 31 oktober 2008.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 14 juni 2006 (M2006/2586/E) att be- myndiga chefen för Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energi- tjänster (dir. 2006:89). Arbetet med deluppdraget om redovisning och analyser av tillgängliga och tillämpade metoder för uppföljning och verifiering av uppnådd energieffektivisering påbörjades av Statens energimyndighet på regeringens uppdrag under 2006. Regeringen avser att uppdra åt Statens energimyndighet att slutföra detta deluppdrag. Deluppdraget bör därför utgå ur utredningsupp- draget. Till följd av att någon särskild utredare inte förordnades av den tidigare chefen för Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet och att ett sådant förordnande fördröjts av regeringsskiftet i oktober 2006 bör tiden för delredovisning och slutredovisning av

331

Bilaga 1

SOU 2008:25

uppdragets övriga delar förlängas, lämpligen till senast den 31 okto- ber 2007 och den 31 oktober 2008.

(Näringsdepartementet)

332

L 114/64	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2006/32/EG

av den 5 april 2006

om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)Det är nödvändigt att få till stånd effektivare slutanvänd- ning av energi, att styra efterfrågan på energi och främja produktionen av förnybar energi i gemenskapen, efter- som möjligheterna att på kort till medellång sikt på annat sätt påverka förhållandena i fråga om energiför- sörjning och energidistribution är relativt begränsade, vare sig man bygger upp ny kapacitet eller förbättrar överföring och distribution. Detta direktiv bidrar därför till ökad försörjningstrygghet.

(2)Effektivare slutanvändning av energi kommer också att bidra till minskad förbrukning av primärenergi och minskade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser och således förebygga farlig klimatförändring. Dessa utsläpp fortsätter att öka och gör att det blir allt svårare

(1) EUT C 120, 20.5.2005, s. 115.

att uppnå målen i Kyotoprotokollet. Människans verk- samhet inom energisektorn svarar för hela 78 % av gemenskapens utsläpp av växthusgaser. I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, som återfinns i Europa- parlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG (4), anges att ytterligare minskningar är nödvändiga för att nå det långsiktiga målet i Förenta nationernas ramkon- vention om klimatförändringar att stabilisera koncen- trationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig påverkan på klimatsystemet genom mänsklig verksamhet. Därför behövs det konkret politik och konkreta åtgärder.

(3)Effektivare slutanvändning av energi kommer att göra det möjligt att utnyttja kostnadseffektiva energibesparings- möjligheter på ett ekonomiskt effektivt sätt. Åtgärder för förbättrad energieffektivitet kan leda till sådana energi- besparingar och på så sätt bidra till att minska gemenskapens beroende av energiimport. En övergång till energieffektivare teknik kan dessutom öka gemens- kapens innovationsförmåga och konkurrenskraft, vilket betonas i Lissabonstrategin.

(4)I kommissionens meddelande om genomförandet av första delen av det europeiska klimatförändringspro- grammet framhölls att ett direktiv om styrning av energiefterfrågan är en av de viktigaste åtgärder som bör vidtas på gemenskapsnivå för att komma till rätta med klimatförändringen.

(5)Detta direktiv överensstämmer med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (5) samt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/ 55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (6), vilka ger möjlighet att använda styrning av energieffektivitet och energi- efterfrågan som ett alternativ till ny kapacitet och för att skydda miljön. Medlemsstaternas myndigheter får bland annat möjlighet att upphandla ny kapacitet genom anbudsförfarande eller att vidta åtgärder för effektivare energiutnyttjande och styrning på efterfrågesidan, därib- land system för vita certifikat.

(2)	EUT C 318, 22.12.2004, s. 19.
(3)	Europaparlamentets yttrande av den 7 juni 2005 (ännu ej
	offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den
	23 september 2005 (EUT C 275 E, 8.11.2005, s. 19) och

Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 14 mars 2006.

(4)	EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
(5)	EUT L 176, 15.7.2003, s. 37. Direktivet ändrat genom rådets
	direktiv 2004/85/EG (EUT L 236, 7.7.2004, s. 10).
(6)	EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/65

(6)Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av artikel 3 i direktiv 2003/54/EG, i vilket det krävs att medlems- staterna inom sitt territorium skall se till att alla hushållskunder, och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag, har rätt till samhällsomfattande tjänster, det vill säga rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till lätt och tydligt jämförbara och rimliga priser som medger insyn.

(7)Direktivets syfte är inte endast att främja utbudet av energitjänster utan också att stimulera efterfrågan på ett bättre sätt. Den offentliga sektorn i varje medlemsstat bör därför fungera som ett exempel när det gäller invester- ingar, underhållskostnader och andra utgifter för energi- förbrukande utrustning, energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Den offentliga sektorn bör därför uppmanas att integrera hänsynen till förbättrad energieffektivitet i sina investeringar, avskriv- ningar och driftsbudgetar. Den offentliga sektorn bör vidare sträva efter att använda energieffektivitetskriterier vid offentlig upphandling, vilket är tillåtet enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samord- ning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (2), något som bekräftats genom domstolens dom av den 17 september 2002 i mål C‑513/99 (3). Med tanke på att förvaltnings- strukturen varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, bör de olika typer av åtgärder som den offentliga sektorn kan vidta göras på lämplig nationell, regional och/eller lokal nivå.

(8)Den offentliga sektorn kan fungera som ett exempel på många olika sätt. Förutom de åtgärder som förtecknats i bilagorna III och VI kan den till exempel ta initiativ till pilotprojekt på energieffektivitetens område och sporra sina anställda till energieffektivitet. För att uppnå önskad multiplikatoreffekt bör man på ett effektivt sätt infor- mera de enskilda medborgarna och/eller företagen om sådana åtgärder och samtidigt framhålla kostnadsförde- larna med dem.

(9)Liberaliseringen av detaljistmarknaderna för slutförbru- kare av el, naturgas, kol och brunkol samt uppvärmning och i vissa fall även fjärrvärme och fjärrkyla har nästan utan undantag lett till ökad effektivitet och lägre kostnader för produktion, omvandling och distribution

(1)	EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. Direktivet senast ändrat genom
	kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005 (EUT L 333,
	21.12.2005, s. 28).
(2)	EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Direktivet senast ändrat genom
	förordning (EG) nr 2083/2005.
(3)	C-513/99: Concordia Bus Finland Oy Ab, tidigare Stagecoach
	Finland Oy Ab, mot Helsingin Kaupunki och HKL-Bussiliikenne
	(REG 2002 I-7213).

av energi. Liberaliseringen har inte lett till någon större konkurrens i fråga om produkter och tjänster som skulle ha kunnat leda till ökad energieffektivitet på efterfråge- sidan.

(10)I sin resolution av den 7 december 1998 om energi- effektiviteten i Europeiska gemenskapen (4) fastställde rådet som mål att gemenskapen som helhet skulle förbättra energiintensiteten vid slutförbrukningen med ytterligare en procentenhet per år fram till år 2010.

(11)Medlemsstaterna bör därför anta nationella vägledande mål för att främja effektiv slutanvändning av energi och sörja för fortsatt tillväxt och lönsamhet för marknaden för energitjänster och på så sätt bidra till genomförandet av Lissabonstrategin. Antagandet av nationella vägle- dande mål för att främja effektiv slutanvändning av energi skapar faktisk synergi med annan gemenskaps- lagstiftning som, när den tillämpas, kommer att bidra till att dessa nationella mål uppnås.

(12)I detta direktiv åläggs medlemsstaterna att vidta åtgärder, och uppfyllandet av direktivets mål beror av åtgärdernas påverkan på energikonsumenterna. Det slutliga resultatet av medlemsstaternas åtgärder är beroende av många yttre faktorer som påverkar konsumenternas beteende när det gäller energianvändning och deras beredvillighet att genomföra energibesparingsmetoder och använda ener- gibesparande utrustning. Även om medlemsstaterna förbinder sig att arbeta för att uppnå målet på 9 % är de nationella energibesparingsmålen vägledande till sin natur och medför ingen juridiskt bindande skyldighet för medlemsstaterna att uppnå det angivna målet.

(13)Det erinras om att en medlemsstat, vid fastställandet av sitt nationella vägledande mål, för egen del kan ställa upp ett mål som är högre än 9 %.

(14)Utbyte av information, erfarenheter och bästa praxis på alla plan, särskilt inom den offentliga sektorn, kommer att bidra till bättre energieffektivitet. Medlemsstaterna bör därför göra upp förteckningar över åtgärder som vidtagits inom ramen för detta direktiv och i möjligaste mån ge en översikt av deras effekter i handlingsplaner för energi- effektivitet.

(15)När energieffektivitet eftersträvas genom tekniska, bete- endemässiga och/eller ekonomiska förändringar, bör betydande negativ miljöpåverkan undvikas och sociala prioriteringar respekteras.

(4) EGT C 394, 17.12.1998, s. 1.

L 114/66	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

(16)Finansieringen av utbudet och kostnaderna på efterfrå- gesidan spelar en viktig roll för energitjänsterna. Inrättandet av fonder som beviljar stöd till genom- förandet av energieffektivitetsprogram och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet och som främjar utveck- lingen av marknaden för energitjänster kan vara ett lämpligt sätt att tillhandahålla icke-diskriminerande finansiering för nyetablering på denna marknad.

(17)Effektivare slutanvändning av energi kan uppnås genom att man ökar tillgången och efterfrågan på energitjänster eller genom andra åtgärder för förbättrad energieffekti- vitet.

(18)För att uppnå energibesparingspotentialen inom vissa marknadssegment där energibesiktningar i allmänhet inte säljs kommersiellt, till exempel hushåll, bör medlems- staterna se till att energibesiktningar finns tillgängliga.

(19)I rådets slutsatser av den 5 december 2000 anges att främjandet av energitjänster genom utveckling av en gemenskapsstrategi är en prioriterad åtgärd för förbättrad energieffektivitet.

(20)Energidistributörer, systemansvariga för distributionssys- tem och företag som säljer energi i detaljistledet kan förbättra energieffektiviteten i gemenskapen om de marknadsför energitjänster som omfattar effektiv slutan- vändning, exempelvis för värmekomfort inomhus, varmvatten för hushållsbruk, kylning, produkttillverk- ning, belysning och motorer. För att energidistributörer, systemansvariga för distributionssystem och företag som säljer energi i detaljistledet skall kunna maximera sin vinst blir det därmed viktigare att sälja energitjänster till så många kunder som möjligt än att sälja så mycket energi som möjligt till varje kund. Medlemsstaterna bör sträva efter att undvika varje snedvridning av konkur- rensen på detta område, så att alla energitjänstleveran- törer garanteras likvärdiga förutsättningar för sin verksamhet. De kan emellertid överlåta denna uppgift till en nationell tillsynsmyndighet.

(21)Med fullständigt beaktande av hur marknadsaktörerna inom energisektorn är organiserade på nationell nivå och för att främja genomförandet av de energitjänster och åtgärder för förbättrad energieffektivitet som föreskrivs i detta direktiv, bör medlemsstaterna kunna välja att ålägga energidistributörer, systemansvariga för distributionen eller företag som säljer energi i detaljistledet, eller eventuellt två eller alla dessa marknadsaktörer, att tillhandahålla dessa tjänster och att delta vid genom- förandet av dessa åtgärder.

(22)Användning av tredjepartsfinansiering är en ny metod som bör uppmuntras. Därigenom undviker mottagaren

själv investeringskostnader och använder en del av det ekonomiska värde av energibesparingarna som följer av tredjepartsfinansieringen till att återbetala tredje parts investerings‑ och räntekostnader.

(23)För att avgifter och andra bestämmelser för nätbunden energi skall leda till effektivare slutanvändning av energi, bör otillbörliga incitament till ökad förbrukning avskaf- fas.

(24)Marknaden för energitjänster kan främjas på många olika sätt, även genom stöd som inte är ekonomiskt.

(25)Energitjänster, program för förbättrad energieffektivitet och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet som syftar till att uppnå energisparmålet kan stödjas och/eller genomföras genom frivilliga avtal mellan marknadsaktö- rer och sådana organ inom den offentliga sektorn som utsetts av medlemsstaterna.

(26)Frivilliga överenskommelser som omfattas av detta direktiv bör medge insyn och i tillämpliga fall innehålla upplysningar åtminstone om följande: kvantifierade mål, och ett stegvist genomförande, övervakning och rappor- tering.

(27)Motorbränsle- och transportbranschen spelar en viktig roll för energieffektiviteten och energisparandet.

(28)När åtgärderna för förbättrad energieffektivitet fastställs, bör hänsyn tas till effektivitetsvinster som uppstår genom utbredd användning av kostnadseffektiva tekniska inno- vationer, till exempel elektronisk avläsning. I detta direktiv innefattar begreppet konkurrenskraftigt prissatta individuella mätare även exakta värmemätare.

(29)För att konsumenterna skall kunna göra välinformerade val för sin egen energiförbrukning bör de få en rimlig mängd information om denna samt annan relevant information, exempelvis om tillgängliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet, jämförande konsumentpro- filer eller objektiva tekniska specifikationer för energi- förbrukande utrustning som kan inbegripa ”faktor fyra” eller liknande utrustning. Det erinras om att viss sådan värdefull information redan bör tillhandahållas slutför- brukarna med stöd av artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG. Konsumenterna bör dessutom aktivt uppmanas att regelbundet avläsa sina mätarvärden.

(30)All slags information om energieffektivitet bör ges en vidsträckt spridning i lämplig form, också via fakturering, till mottagargrupper som berörs av den. Informationen kan omfatta ekonomisk och juridisk information, upplysnings- och reklamkampanjer samt omfattande utbyte av bästa praxis på alla nivåer.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/67

(31)I och med antagandet av detta direktiv omfattas alla materiella bestämmelser i rådets direktiv 93/76/EEG av den 13 september 1993 om begränsning av koldioxid- utsläpp genom en förbättring av energieffektiviteten (SAVE) (1) av annan gemenskapslagstiftning, och direktiv 93/76/EEG bör därför upphävas.

(32)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att främja en effektiv slutanvändning av energi och skapa en marknad för energitjänster, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(33)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/ EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomföran- debefogenheter (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att främja kostnadseffektiv förbättring av slutanvändningen av energi i medlemsstaterna genom att

a)upprätta de vägledande mål samt de system, incitament och institutionella, ekonomiska och rättsliga ramar som är nödvändiga för att undanröja befintliga marknads- hinder och brister som står i vägen för en effektiv slutanvändning av energi,

b)skapa förutsättningar för utvecklingen och främjandet av en marknad för energitjänster och för att ge konsumen- terna tillgång till andra åtgärder för förbättrad energi- effektivitet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på

a)leverantörer av åtgärder för förbättrad energieffektivitet, energidistributörer, systemansvariga för distributionen och företag som säljer energi i detaljistledet. Medlems- staterna får dock undanta små distributörer, små systemansvariga för distributionen eller små företag som säljer energi i detaljistledet från tillämpningsområdet för artiklarna 6 och 13,

b)slutförbrukare. Detta direktiv skall emellertid inte till- lämpas på företag som bedriver sådan verksamhet som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (3),

c)de väpnade styrkorna, endast i den utsträckning som tillämpningen inte står i motsättning till arten och huvudsyftet med de väpnade styrkornas verksamhet och med undantag av materiel som endast används för militära ändamål.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)energi: alla former av kommersiellt tillgänglig energi, inklusive el, naturgas (inbegripet flytande naturgas), gasol, allt bränsle för uppvärmning och kylning (inklusive fjärrvärme och fjärrkyla), kol och brunkol, torv, transportbränsle (utom bunkerbränsle för flyg och sjöfart) samt biomassa enligt definitionen i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el (4).

b)energieffektivitet: förhållandet mellan produktionen av prestanda, tjänster, varor eller energi och insatsen av energi.

(1)	EGT L 237, 22.9.1993, s. 28.
(2)	EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(3)	EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. Direktivet ändrat genom direktiv
	2004/101/EG (EUT L 338, 13.11.2004, s. 18).
(4)	EGT L 283, 27.10.2001, s. 33. Direktivet ändrat genom 2003
	års anslutningsakt.

L 114/68	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

c)förbättrad energieffektivitet: ökning av effektiv slutanvänd- ning av energi på grund av tekniska, beteendemässiga och/eller ekonomiska förändringar.

d)energibesparing: en mängd sparad energi som fastställs genom mätning och/eller uppskattning av förbrukningen före och efter genomförandet av en eller flera åtgärder för förbättrad energieffektivitet, med normalisering för yttre förhållanden som påverkar energiförbrukningen.

e)energitjänst: den fysiska vinst, nytta eller fördel som erhålls genom en kombination av energi med energi- effektiv teknik och/eller åtgärder, som kan inbegripa den drift, det underhåll och den kontroll som krävs för tillhandahållande av tjänsten, som tillhandahålls på grundval av ett avtal och som under normala förhållan- den påvisats leda till kontrollerbar och mätbar eller uppskattningsbar förbättrad energieffektivitet och/eller primärenergibesparingar.

f)energieffektivitetsmekanismer: allmänna åtgärder som vidtas av regeringar eller statliga organ för att skapa ramar eller incitament för marknadsaktörer att tillhandahålla och förvärva energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

g)program för förbättrad energieffektivitet: verksamhet som är inriktad på slutförbrukargrupper och som normalt leder till kontrollerbar och mätbar eller uppskattningsbar förbättring av energieffektiviteten.

h)åtgärder för förbättrad energieffektivitet: alla åtgärder som normalt leder till kontrollerbar och mätbar eller upp- skattningsbar förbättring av energieffektiviteten.

i)energitjänstföretag: fysisk eller juridisk person som till- handahåller energitjänster och/eller andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet i en användares anläggning eller lokaler, och härvid är beredd att ta en viss ekonomisk risk. Betalningen för de tillhandahållna tjänsterna skall grundas (helt eller delvis) på att förbättrad energieffektivitet uppnås och på att övriga avtalade prestandakriterier uppfylls.

j)avtal om energiprestanda: ett avtalsarrangemang mellan mottagaren och leverantören (normalt ett energitjänst- företag) av en åtgärd för förbättrad energieffektivitet där investeringarna i dessa åtgärder betalas i förhållande till en avtalad nivå av förbättrad energieffektivitet.

k)tredjepartsfinansiering: ett avtalsarrangemang som inbegri- per en tredje part – förutom energileverantören och mottagaren av åtgärden för förbättrad energieffektivitet – vilken tillhandahåller kapital för åtgärden och debiterar mottagaren en avgift som motsvarar en del av de uppnådda energibesparingarna till följd av åtgärden för

förbättrad energieffektivitet. Denna tredje part kan eventuellt vara ett energitjänstföretag.

l)energibesiktning: ett systematiskt förfarande som ger adekvat kunskap om den befintliga energiförbruknings- profilen hos en byggnad eller en grupp av byggnader, en industriprocess och/eller industrianläggning eller privata eller offentliga tjänster och som fastställer och kvantifi- erar kostnadseffektiva energisparmöjligheter samt rap- porterar om resultaten.

m)finansiella instrument för energibesparingar: alla finansiella instrument, till exempel fonder, statliga bidrag, skatteav- drag, lån, tredjepartsfinansiering, avtal om energipres- tanda, avtal om garanterad energibesparing, energientreprenad och andra liknande avtal som till- handahålls på marknaden av offentliga eller privata organ för att delvis eller helt täcka de inledande projektkostna- derna för genomförandet av åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

n)slutförbrukare: fysisk eller juridisk person som köper energi för egen slutanvändning.

o)energidistributör: fysisk eller juridisk person som svarar för transport av energi för leverans till slutförbrukare och till distributionsstationer som säljer energi till slutförbru- kare. Denna definition utesluter systemansvariga för distributionen av el och naturgas, vilka omfattas av led p.

p)systemansvarig för distributionen: fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av distributionssystemet för el eller naturgas inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar med andra system samt för säker- ställande av systemets förmåga att på längre sikt tillgodose en rimlig efterfrågan på el‑ eller naturgasdist- ribution.

q)företag som säljer energi i detaljistledet: fysisk eller juridisk person som säljer energi till slutförbrukare.

r)små distributörer, små systemansvariga för distributionen och små företag som säljer energi i detaljistledet: fysisk eller juridisk person som distribuerar eller säljer energi till slutförbrukare och som distribuerar eller säljer mindre än 75 GWh energi per år eller har färre än tio anställda eller vars årliga omsättning och/eller årliga balansomslutning inte överstiger 2 000 000 EUR.

s)vita certifikat: certifikat utfärdade av oberoende certifier- ingsorgan som bekräftar marknadsaktörernas påståenden om energibesparingar till följd av åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/69

KAPITEL II

ENERGISPARMÅL

Artikel 4

Allmänt mål

1. Medlemsstaterna skall anta och sträva efter att för detta direktivs nionde tillämpningsår uppnå ett övergripande nationellt vägledande energibesparingsmål på 9 %, som skall uppfyllas med hjälp av energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Medlemsstaterna skall vidta kost- nadseffektiva, genomförbara och skäliga åtgärder som är avsedda att bidra till att detta mål uppnås.

Det nationella vägledande energibesparingsmålet skall fast- ställas och beräknas enligt de bestämmelser och den metod som anges i bilaga I. Omvandlingsfaktorerna i bilaga II skall användas för jämförelser av energibesparingar och omvand- ling till en jämförbar enhet, om inte användning av andra omvandlingsfaktorer kan motiveras. Exempel på lämpliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet finns i bilaga III. En allmän ram för mätning och kontroll av energibesparingar finns i bilaga IV. De nationella energibesparingarna, uttryckta i förhållande till de nationella vägledande energibesparings- målen, skall mätas från och med den 1 januari 2008.

2. I samband med den första handlingsplan för energi- effektivitet som skall överlämnas i enlighet med artikel 14 skall varje medlemsstat fastställa ett mellanliggande vägledande energibesparingsmål för detta direktivs tredje tillämpningsår samt ge en översikt av sin strategi för uppnåendet av de mellanliggande och övergripande målen. Det mellanliggande målet skall vara realistiskt och förenligt med det övergripande nationella vägledande energibesparingsmål som avses i punkt 1.

Kommissionen skall avge ett yttrande om huruvida de mellanliggande vägledande nationella målen verkar vara realistiska och stämma överens med det övergripande målet.

3.Varje medlemsstat skall fastställa program och åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

4.Medlemsstaterna skall ge en eller flera nya eller befintliga myndigheter eller byråer i uppdrag att svara för den samlade kontrollen och övervakningen av den ram som upprättats för det mål som avses i punkt 1. Dessa organ skall därefter kontrollera de energibesparingar som uppnås genom energi- tjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet,

inklusive befintliga nationella åtgärder för förbättrad energi- effektivitet, samt rapportera om resultaten.

5. Efter att första gången ha granskat och avlagt rapport om direktivets tre första tillämpningsår skall kommissionen undersöka huruvida man behöver lägga fram ett förslag till direktiv för att vidareutveckla den marknadsinriktade strategin för förbättrad energieffektivitet genom vita certifikat.

Artikel 5

Effektiv slutanvändning av energi i den offentliga sektorn

1. Medlemsstaterna skall se till att den offentliga sektorn fungerar som ett exempel i samband med detta direktiv. För detta ändamål skall medlemsstaterna på ett effektivt och lämpligt sätt informera medborgarna och/eller företagen om den offentliga sektorns roll som exempel och om de åtgärder som den vidtagit.

Medlemsstaterna skall vidare se till att åtgärder för förbättrad energieffektivitet vidtas av den offentliga sektorn. Sådana åtgärder skall vidtas på lämplig nationell, regional och/eller lokal nivå och kan utgöras av lagstiftningsinitiativ och/eller frivilliga överenskommelser, i enlighet med artikel 6.2 b, eller andra arrangemang med motsvarande effekt. Utan att den nationella lagstiftningen eller gemenskapslagstiftningen rörande offentlig upphandling åsidosätts

—skall minst två åtgärder väljas från förteckningen i bilaga VI,

—skall medlemsstaterna underlätta detta förfarande genom att offentliggöra riktlinjer för energieffektivitet och energibesparingar som ett eventuellt bedömningskrite- rium vid offentliga anbudsinfordringar.

Medlemsstaterna skall underlätta och möjliggöra utbyte av bästa praxis mellan olika organ inom den offentliga sektorn, till exempel om energieffektivitet vid offentlig upphandling, och detta skall ske både på nationell och internationell nivå. För detta ändamål skall den organisation som avses i punkt 2 samarbeta med kommissionen vid utbytet av bästa praxis av det slag som avses i artikel 7.3.

2. Medlemsstaterna skall ge en eller flera nya eller befintliga organisationer i uppdrag att svara för administration, ledning och genomförande i samband med integreringen av kraven på förbättrad energieffektivitet enligt punkt 1. Det kan röra sig om samma myndigheter eller byråer som avses i artikel 4.4.

L 114/70	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

KAPITEL III

FRÄMJANDE AV EFFEKTIV SLUTANVÄNDNING AV ENERGI

OCH FRÄMJANDE AV ENERGITJÄNSTER

Artikel 6

Energidistributörer, systemansvariga för distributionen och företag som säljer energi i detaljistledet

1. Medlemsstaterna skall se till att energidistributörer, systemansvariga för distributionen och/eller företag som säljer energi i detaljistledet

a)på begäran, men inte oftare än en gång om året, tillhandahåller samlad statistisk information om sina slutförbrukare till de myndigheter eller byråer som avses i artikel 4.4, eller till något annat utsett organ, under förutsättning att detta organ översänder informationen till de förstnämnda; informationen skall vara tillräcklig för att det skall vara möjligt att utforma och genomföra program för förbättrad energieffektivitet på ett bra sätt och främja och kontrollera energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Den kan omfatta tidigare information och skall omfatta aktuell information om slutanvändarnas förbrukning, inklusive belastningsprofiler, kundsegmentering och kundernas geografiska lokalisering i tillämpliga fall, samtidigt som man ser till att information som antingen är av privat karaktär eller kommersiellt känslig hålls konfidentiell och skyddad i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning.

b)avstår från all verksamhet som kan hämma efterfrågan på och tillhandahållandet av energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet eller hindra utvecklingen av marknaden för energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Den berörda medlemsstaten skall vidta erforderliga åtgärder för att stoppa sådan verksamhet där den förekommer.

2.Medlemsstaterna skall

a)välja ett eller flera av följande krav som måste uppfyllas av energidistributörer, systemansvariga för distributionen och/eller företag som säljer energi i detaljistledet, direkt och/eller indirekt via andra leverantörer av energitjänster eller åtgärder för förbättrad energieffektivitet:

ii)säkerställa tillgången för slutförbrukarna och främ- jandet av konkurrenskraftigt prissatta energibesikt- ningar som utförs på ett oberoende sätt och/eller åtgärder för förbättrad energieffektivitet i enlighet med artikel 9.2 och artikel 12, eller

iii)bidra till de fonder och finansieringsmekanismer som avses i artikel 11. Bidragsnivån skall minst motsvara de beräknade kostnaderna för att erbjuda någon av de verksamheter som avses i denna punkt och skall avtalas med de myndigheter eller byråer som avses i artikel 4.4,

och/eller

b)se till att frivilliga avtal och/eller andra marknadsinriktade arrangemang, exempelvis vita certifikat, med en verkan som motsvarar en eller flera av de skyldigheter som avses

iled a finns eller upprättas. Frivilliga avtal skall utvärderas, kontrolleras och följas upp av medlemsstaten

isyfte att säkerställa att de i praktiken har samma verkan som en eller flera av de skyldigheter som avses i led a.

I detta syfte skall de frivilliga avtalen ha klara och entydiga mål samt vara föremål för övervaknings- och rapporteringskrav kopplade till förfaranden som kan leda till reviderade och/eller ytterligare åtgärder om målen inte har uppnåtts eller sannolikt inte kommer att uppnås. För att garantera insyn skall de frivilliga avtalen vara tillgängliga för allmänheten och offentliggöras före tillämpningen i den utsträckning gällande sekretessbe- stämmelser tillåter detta och skall innehålla möjlighet för de berörda att kommentera.

3.Medlemsstaten skall se till att det för andra marknads- aktörer än energidistributörer, systemansvariga för distribu- tionen och/eller företag som säljer energi i detaljistledet – till exempel energitjänstföretag, installatörer av energiutrustning, energirådgivare och energikonsulter – finns tillräckliga incitament, likvärdig konkurrens och jämlika villkor för att oberoende erbjuda och genomföra de energitjänster, energi- besiktningar och åtgärder för förbättrad energieffektivitet som beskrivs i punkt 2 a i och ii.

4.Medlemsstaterna får med stöd av punkterna 2 och 3 lägga ansvaret på systemansvariga för distributionen endast om detta är förenligt med skyldigheterna i fråga om särredovis- ning i artikel 19.3 i direktiv 2003/54/EG och i artikel 17.3 i direktiv 2003/55/EG.

i)Garantera utbudet till slutförbrukarna och främ- 5. Tillämpningen av denna artikel skall inte påverka till-

jandet av konkurrenskraftigt prissatta energitjänster, eller

ämpningen av de undantag som beviljats i enlighet med direktiven 2003/54/EG och 2003/55/EG.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/71

Artikel 7

Tillgänglig information

1.Medlemsstaterna skall se till att information om energi- effektivitetsmekanismer och finansiella och rättsliga ramar som antas i syfte att nå det nationella vägledande energibe- sparingsmålet är tydliga och allmänt når ut till de aktuella marknadsaktörerna.

2.Medlemsstaterna skall se till att större insatser görs för att främja effektiv slutanvändning av energi. Medlemsstaterna skall skapa lämpliga förutsättningar för och incitament till ett förstärkt utbud av information och rådgivning om effektiv slutanvändning av energi till slutförbrukarna från marknads- aktörernas sida.

3.Kommissionen skall se till att information om de bästa energisparmetoderna i medlemsstaterna utbyts och får allmän spridning.

Artikel 10

Energieffektiva avgifter och andra bestämmelser för nätbunden energi

1. Medlemsstaterna skall se till att avskaffa sådana incita- ment i överförings- och distributionsavgifter som onödigtvis ökar volymen distribuerad eller överförd energi. I detta hänseende får medlemsstaterna, i enlighet med artikel 3.2 i direktiv 2003/54/EG och artikel 3.2 i direktiv 2003/55/EG, införa allmännyttiga skyldigheter med avseende på energi- effektivitet för företag som är verksamma inom el‑ och gasbranscherna.

2. Medlemsstaterna får tillåta inslag i system och avgifts- strukturer som har socialt syfte, under förutsättning att eventuella negativa effekter på överförings‑ och distributions- systemet blir så små som möjligt och står i proportion till det sociala syftet.

Artikel 8

Tillgängliga behörighets-, ackrediterings- och certifieringssystem

I syfte att uppnå hög grad av teknisk kompetens, objektivitet och tillförlitlighet skall medlemsstaterna, om de anser det vara nödvändigt, se till att det finns lämpliga behörighets‑, ackrediterings‑ och/eller certifieringssystem för dem som tillhandahåller energitjänster, energibesiktningar och åtgärder för förbättrad energieffektivitet enligt artikel 6.2 a i och ii.

Artikel 9

Finansiella instrument för energibesparingar

1.Medlemsstaterna skall upphäva eller ändra nationella lagar och andra författningar, utom sådana som är av klar skattekaraktär, som onödigtvis eller i oproportionerlig utsträckning hämmar eller begränsar användningen av finansiella instrument för energibesparingar på marknaden för energitjänster eller andra åtgärder för förbättrad energi- effektivitet.

2.Medlemsstaterna skall ställa modellavtal till förfogande när det gäller dessa finansiella instrument för befintliga och potentiella inköpare av energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet inom den offentliga och den privata sektorn. Dessa kan utfärdas av den myndighet eller byrå som avses i artikel 4.4.

Artikel 11

Fonder och finansieringsmekanismer

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 87 och

88i fördraget, får medlemsstaterna inrätta en eller flera fonder för att subventionera tillhandahållandet av program för förbättrad energieffektivitet och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet och främja utvecklingen av marknaden för åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Dessa åtgärder skall omfatta främjande av energibesiktning, finansiella instrument för energibesparingar och, i förekommande fall, förbättrad mätning och upplysande fakturering. Fonderna skall även inriktas på sektorer för slutanvändning av energi med höga transaktionskostnader och högre risker.

2.Om fonderna inrättas får de sörja för bidrag, lån, ekonomiska garantier och/eller andra typer av finansiering som garanterar resultat.

3.Fonderna skall vara öppna för alla leverantörer av åtgärder för förbättrad energieffektivitet, såsom energitjänst- företag, oberoende energirådgivare, energidistributörer, syste- mansvariga för distributionen, företag som säljer energi i detaljistledet och installatörer. Medlemsstaterna får besluta att öppna fonderna för alla slutförbrukare. Anbudsförfaranden eller likartade metoder som till fullo säkerställer öppenhet skall genomföras i enlighet med gällande regler för offentlig upphandling. Medlemsstaterna skall se till att sådana fonder kompletterar och inte konkurrerar med kommersiellt finansi- erade åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

L 114/72	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

Artikel 12

Energibesiktningar

1.Medlemsstaterna skall se till att det finns effektiva energibesiktningssystem av hög kvalitet som är utformade för att identifiera möjliga åtgärder för förbättrad energi- effektivitet och som genomförs på ett oberoende sätt för alla konsumenter, även mindre hushållskunder och kommersiella kunder samt små och medelstora industrikunder.

2.Marknadssegment som har höga transaktionskostnader och okomplicerade inrättningar kan nås med andra åtgärder, till exempel frågeformulär och dataprogram som görs tillgängliga på Internet och/eller skickas till kunderna med post. Medlemsstaterna skall se till att energibesiktningar finns tillgängliga för de marknadssegment där energibesiktningar inte säljs kommersiellt, med beaktande av artikel 11.1.

3.Certifiering i enlighet med artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (1) skall anses vara likvärdig med en energibesiktning som uppfyller kraven i punkterna 1 och 2 i den här artikeln och med en energibesiktning som avses i bilaga VI led e till det här direktivet. Besiktningar till följd av system som grundas på frivilliga överenskommelser mellan intresseorganisationer och ett utsett organ som kontrolleras och följs upp av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 6.2 b i det här direktivet, skall likaledes anses ha uppfyllt kraven i punkterna 1 och 2 i denna artikel.

Artikel 13

Mätning och upplysande fakturering av energiförbrukningen

1. Medlemsstaterna skall se till att slutförbrukare av el, naturgas, fjärrvärme och/eller fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energi- besparingar, har individuella mätare som till ett konkurrensk- raftigt pris korrekt visar slutförbrukarens faktiska energiförbrukning och ger information om faktisk använd- ningstid.

När en befintlig mätare byts ut skall alltid individuella mätare erbjudas till ett konkurrenskraftigt pris, förutsatt att detta är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt i förhållande till den beräknade sparpotentialen på lång sikt. När en ny inkoppling

(1) EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.

sker i en ny byggnad eller större renoveringar görs enligt direktiv 2002/91/EG skall sådana individuella mätare till ett konkurrenskraftigt pris alltid erbjudas.

2.Medlemsstaterna skall se till att fakturering från energi- distributörer, systemansvariga för distributionen och företag som säljer energi i detaljistledet när det är lämpligt grundas på faktisk energiförbrukning och presenteras på ett klart och begripligt sätt. Lämplig information skall göras tillgänglig tillsammans med fakturan och ge slutförbrukarna en full- ständig redovisning av de aktuella energikostnaderna. Faktu- rering, grundad på den faktiska förbrukningen, skall ske så ofta att kunderna kan styra sin egen energiförbrukning.

3.Medlemsstaterna skall se till att följande information, när det är lämpligt, på ett klart och begripligt sätt av energi- distributörer, systemansvariga för distributionen eller företag som säljer energi i detaljistledet görs tillgänglig för slutförbru- karna i eller tillsammans med fakturor, avtal, transaktioner och/eller kvitton från distributionsstationer:

a)Aktuella faktiska priser och faktisk energiförbrukning.

b)Jämförelser av slutförbrukarens aktuella energiförbruk- ning med förbrukningen under samma period före- gående år, helst i grafisk form.

c)Jämförelser med en genomsnittlig, normaliserad använ- dare eller referensanvändare av energi i samma använ- darkategori närhelst detta är möjligt och användbart.

d)Kontaktinformation, inbegripet webbplatsadresser, för konsumentorganisationer, energibyråer eller liknande organ, där information kan erhållas om tillgängliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet, jämförande slutanvändarprofiler och/eller objektiva tekniska specifi- kationer för energiförbrukande utrustning.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 14

Rapporter

1. Medlemsstater som för något ändamål redan använder sådana beräkningsmetoder för mätning av energibesparingar som liknar dem som beskrivs i bilaga IV när detta direktiv träder i kraft får lämna upplysningar på lämplig detaljnivå till kommissionen. Upplysningarna skall lämnas så snart som möjligt, helst inte senare än den 17 november 2006. Dessa upplysningar kommer att göra det möjligt för kommissionen att beakta befintlig praxis.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/73

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna följande handlingsplaner för energieffektivitet:

—En första handlingsplan för energieffektivitet senast den 30 juni 2007.

—En andra handlingsplan för energieffektivitet senast den 30 juni 2011.

—En tredje handlingsplan för energieffektivitet senast den 30 juni 2014.

Alla handlingsplaner skall beskriva de åtgärder för förbättrad energieffektivitet som planeras för att uppnå målen i artikel 4.1 och 4.2 samt för att uppfylla bestämmelserna om den offentliga sektorns roll som ett exempel samt om information och rådgivning till slutförbrukare som anges i artikel 5.1 respektive artikel 7.2.

Den andra och tredje handlingsplanen skall

—innehålla en grundlig analys och utvärdering av den tidigare planen,

—innehålla slutresultaten när det gäller uppfyllande av de energisparmål som anges i artikel 4.1 och 4.2,

—innehålla planer för – och information om förväntade effekter av – ytterligare åtgärder som skall vidtas för det fall att målen inte uppfylls eller inte förväntas uppfyllas,

—användning och successivt ökad användning, i enlighet med artikel 15.4, av harmoniserade indikatorer och referensmått för effektivitet, för utvärdering av såväl tidigare åtgärder som förväntade effekter av planerade framtida åtgärder,

—grundas på tillgängliga uppgifter som kompletteras med uppskattningar.

3.Kommissionen skall, senast den 17 maj 2008 offentlig- göra en kostnads-/nyttoanalys i vilken sambandet mellan EU: s normer, bestämmelser, politik och åtgärder för effektiv slutanvändning av energi granskas.

4.Handlingsplanerna för energieffektivitet skall bedömas enligt följande i enlighet med förfarandet i artikel 16.2:


— De		första handlingsplanerna	skall	ses	över	före	den
1	januari 2008.
— De		andra handlingsplanerna	skall	ses	över	före	den
1	januari 2012.
— De		tredje handlingsplanerna	skall	ses	över	före	den
1	januari 2015.

5. På grundval av handlingsplanerna för energieffektivitet skall kommissionen bedöma i vilken utsträckning medlems- staterna har uppnått sina nationella vägledande energibespa- ringsmål. Kommissionen skall offentliggöra en rapport med sina slutsatser

—om de första handlingsplanerna för energieffektivitet före den 1 januari 2008,

—om de andra handlingsplanerna för energieffektivitet före den 1 januari 2012,

—om de tredje handlingsplanerna för energieffektivitet före den 1 januari 2015.

Dessa rapporter skall innehålla information om liknande åtgärder på gemenskapsnivå, inklusive gällande och framtida lagstiftning. Rapporterna skall beakta det referensmåttssystem som avses i artikel 15.4, identifiera bästa metoder och identifiera fall då medlemsstaterna och/eller kommissionen inte har gjort tillräckliga framsteg, och de får innehålla rekommendationer.

Den andra rapporten skall i förekommande fall och om nödvändigt åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet om ytterligare åtgärder, inklusive en eventuell förlängning av tillämpningsperioden för målen. Om det i rapporten dras slutsatsen att otillräckliga framsteg har gjorts mot att uppnå de nationella vägledande målen skall dessa förslag behandla nivån och arten på målen.

Artikel 15

Översyn och anpassning av ramen

1. De värden och beräkningsmetoder som avses i bilagorna II, III, IV och V skall anpassas till tekniska framsteg i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

2.Före den 1 januari 2008 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 16.2, vid behov ytterligare justera och komplettera punkterna 2–6 i bilaga IV med beaktande av den allmänna ramen i bilaga IV.

3.Före den 1 januari 2012 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 16.2, besluta att höja procentsatsen för de harmoniserade bottom‑up‑beräkningar som används i den harmoniserade beräkningsmodell som avses i punkt 1 i bilaga IV, utan att det påverkar de medlemsstaters system som redan har en högre procentsats. Den nya harmoniserade beräkningsmodellen med en betydligt högre procentsats för

bottom‑up‑beräkningarna skall inte användas förrän den 1 januari 2012.

L 114/74	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

Om det är genomförbart och möjligt skall man vid mätningen av de samlade besparingarna under direktivets hela tillämp- ningsperiod använda sig av denna harmoniserade beräknings- modell utan att det påverkar de medlemsstaters system som använder en högre procentsats för bottom‑up‑beräkningar.

4. Senast den 30 juni 2008 skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 16.2 utarbeta en uppsättning harmoniserade energieffektivitetsindikatorer och referensmått som baseras på dessa, och då ta hänsyn till tillgängliga uppgifter eller uppgifter som kan insamlas på ett kost- nadseffektivt sätt för varje medlemsstat. För utarbetandet av dessa harmoniserade energieffektivitetsindikatorer och refe- rensmått skall kommissionen som referensguide använda den vägledande förteckningen i bilaga V. Medlemsstaterna skall gradvis integrera dessa indikatorer och referensmått i de statistiska uppgifter som ingår i deras handlingsplaner för energieffektivitet, vilka avses i artikel 14, och använda dem som ett av de redskap som står till deras förfogande när de skall besluta om framtida prioriteringsområden i handlings- planerna för energieffektivitet.

Senast den 17 maj 2011 skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om framstegen när det gäller att fastställa indikatorer och referensmått.

Artikel 16

Kommitté

1.Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel- serna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 17

Upphävande

Direktiv 93/76/EEG upphör härmed att gälla.

Artikel 18

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 17 maj 2008, med undantag av bestämmel- serna i artikel 14.1, 14.2 och 14.4, för vilka införlivandet skall ske senast den 17 maj 2006. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 19

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 20

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 5 april 2006.

På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
J. BORRELL FONTELLES	H. WINKLER
Ordförande	Ordförande

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/75

BILAGA I

Metod för beräkning av de nationella vägledande energibesparingsmålen

Följande metod skall användas för att beräkna de nationella vägledande energibesparingsmål som anges i artikel 4:

1.Medlemsstaterna skall använda den årliga inhemska slutförbrukningen av energi för alla energianvändare som omfattas av detta direktiv för de fem senaste åren före genomförandet av detta direktiv och för vilka offentliga data är tillgängliga för att beräkna ett årligt förbrukningsgenomsnitt. Denna slutliga energiförbrukning skall vara den mängd energi som distribueras eller säljs till slutförbrukare under femårsperioden, ej justerat för graddagar, strukturella förändringar eller produktionsförändringar.

På grundval av detta årliga förbrukningsgenomsnitt skall det nationella vägledande energibesparingsmålet beräknas en gång, och den resulterande absoluta energimängd som skall sparas kommer att tillämpas under direktivets hela varaktighet.

Det nationella vägledande energibesparingsmålet skall

a)bestå av 9 % av det årliga förbrukningsgenomsnittet enligt ovan,

b)mätas efter det nionde året av detta direktivs tillämpning,

c)vara resultatet av kumulativa årliga energibesparingar som har uppnåtts under direktivets hela nioåriga tillämpningsperiod,

d)kunna uppnås genom energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

Genom denna metod för mätning av energibesparing säkerställs att de totala energibesparingar som föreskrivs i direktivet är en fast mängd och därigenom oberoende av framtida BNP‑tillväxt och av varje framtida ökning av energiförbrukningen.

2.Det nationella vägledande energibesparingsmålet skall uttryckas i absoluta termer i GWh eller motsvarande, beräknat enligt bilaga II.

3.Energibesparingar under ett särskilt år, efter det att detta direktiv har trätt i kraft, till följd av åtgärder för förbättrad energieffektivitet som har inletts under ett tidigare år, men inte före 1995, och som har bestående effekt får tas med vid beräkningen av de årliga besparingarna. I vissa fall där omständigheterna motiverar detta får åtgärder som inleddes före 1995 men tidigast 1991 beaktas. Åtgärder av teknisk art skall antingen ha uppdaterats för att ta hänsyn till tekniska framsteg eller bedömas i förhållande till referensmått för sådana åtgärder. Kommissionen skall tillhandahålla riktlinjer om hur effekten av alla sådana energieffektivitetsförbätt- rande åtgärder skall mätas eller beräknas, vilka där så är möjligt skall baseras på befintlig gemenskapslag- stiftning, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi (1) och direktiv 2002/91/EG.

I samtliga fall skall de resulterande energibesparingarna fortfarande kunna kontrolleras och mätas eller beräknas i enlighet med den allmänna ramen i bilaga IV.

(1) EUT L 52, 21.2.2004, s. 50.

L 114/76			SV		Europeiska unionens officiella tidning			27.4.2006

						BILAGA II
				Energiinnehåll i vissa utvalda bränslen för slutförbrukning – omvandlingstabell (1)

				Energiprodukt		kJ (NCV)	kg oljeekv. (NCV)		kWh (NCV)

	1 kg koks					28 500	0,676		7,917

	1 kg antracit					17 200 — 30 700	0,411 — 0,733		4,778 — 8,528

	1 kg brunkolsbriketter					20 000	0,478		5,556

	1 kg brunkol med högt förbränningsvärde					10 500 — 21 000	0,251 — 0,502		2,917 — 5,833

	1 kg brunkol					5 600 — 10 500	0,134 — 0,251		1,556 — 2,917

	1 kg oljeskiffer					8 000 — 9 000	0,191 — 0,215		2,222 — 2,500

	1 kg torv					7 800 — 13 800	0,186 — 0,330		2,167 — 3,833

	1 kg torvbriketter					16 000 — 16 800	0,382 — 0,401		4,444 — 4,667

	1 kg rester av eldningsolja (tung olja)					40 000	0,955		11,111

	1 kg lätt eldningsolja					42 300	1,010		11,750

	1 kg motorbränsle (bensin)					44 000	1,051		12,222

	1 kg paraffin					40 000	0,955		11,111

	1 kg gasol					46 000	1,099		12,778

	1 kg naturgas (1)					47 200	1,126		13,10

	1 kg flytande naturgas					45 190	1,079		12,553

	1 kg trä (25 % fuktighet) (2)					13 800	0,330		3,833

	1 kg pelletar/träbriketter					16 800	0,401		4,667

	1 kg avfall					7 400 — 10 700	0,177 — 0,256		2,056 — 2,972

	1 MJ utvunnen värme					1 000	0,024		0,278

	1 kWh elenergi					3 600	0,086		1 (3)

	Källa: Eurostat.
(1)		93 % metan.
(2)		Det är tillåtet att använda andra värden beroende på vilken typ av trä som används mest i medlemsstaten.
(3)		För besparingar i kWh el får medlemsstaterna				använda en standardkoefficient på 2,5 som		återspeglar den uppskattade
		genomsnittliga produktionseffektiviteten i EU (40 %) under målperioden. Medlemsstaterna får tillämpa en annan koefficient om
		de kan motivera detta.

(1)	Medlemsstaterna får tillämpa olika omvandlingsfaktorer om detta kan motiveras.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/77

BILAGA III

Vägledande förteckning över exempel på lämpliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet

I denna bilaga ges exempel på var program för förbättrad energieffektivitet och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet kan utvecklas och genomföras i samband med artikel 4.

För att tas i beaktande måste dessa åtgärder för förbättrad energieffektivitet leda till energibesparingar som klart kan mätas och kontrolleras eller beräknas i enlighet med riktlinjerna i bilaga IV till detta direktiv, och deras energibesparingseffekter får inte redan vara medräknade i andra specifika åtgärder. Följande förteckningar är inte uttömmande utan är avsedda som vägledning.

Exempel på lämpliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet:

Bostäder och tjänstesektorns byggnader

a)Uppvärmning och kylning (till exempel värmepumpar, nya effektiva värmepannor, installation eller effektiv modernisering av fjärrvärme‑/fjärrkylsystem).

b)Isolering och ventilation (till exempel isolering av väggar och tak, två‑/treglasfönster, passiv uppvärmning och kylning etc.).

c)Varmvatten (till exempel installation av nya anordningar, direkt och effektiv användning vid uppvärmning av utrymmen, i tvättmaskiner).

d)Belysning (till exempel nya effektiva glödlampor och förkopplingsdon, digitala kontrollsystem, användning av rörelsedetektorer till belysningssystem i kommersiella byggnader).

e)Matlagning och nedfrysning (till exempel nya effektiva anordningar, värmeåtervinningssystem).

f)Annan utrustning och andra apparater (till exempel apparater för kombinerad uppvärmning och kraftgenerering, nya effektiva anordningar, tidkontroll för optimerad energianvändning, viloläge för minskning av energiförluster, installation av kondensorer för att minska reaktiv effekt, transformatorer med låga förluster).

g)alstring av förnybara energikällor i hemmet, varigenom mängden köpt energi minskas (till exempel solvärmeapparater, varmvatten för hushållsbruk, uppvärmning och kylning av utrymmen med solenergi).

Industrisektorn

h)Produkttillverkningsprocesser (till exempel effektivare användning av tryckluft, kondensat samt strömbrytare och ventiler, användning av automatiska och integrerade system, effektiva vilolägen).

i)Motorer och regulatorer (till exempel ökad användning av elektronisk styrning, varvtalsreglerare, integrerad tillämpningsprogrammering, frekvensomvandling, elektrisk motor med hög verkningsgrad).

j)Fläktar, varvtalsreglerare och ventilation (till exempel nya anordningar/system, användning av naturlig ventilation).

k)Efterfrågestyrning (till exempel belastningsstyrning, system för kontroll av toppbelastningsutjämning).

l)Högeffektiv kraftvärme (till exempel apparater för kombinerad uppvärmning och kraftgenerering).

Transportsektorn

m)Använt transportmedel (till exempel främjande av energieffektiva fordon, energieffektiv användning av fordon, bland annat system för anpassning av däcktryck, energieffektiva anordningar och tillbehör i fordon, tillsatser i bränsle som förbättrar energieffektiviteten, högsmörjande oljor och lågresistenta däck).

L 114/78	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

n)Byte av transportslag för resorna (till exempel arrangemang för resor utan bil mellan hem och arbetsplats, bildelning, byte av transportslag från mer till mindre energiförbrukande transportslag per passagerarkilometer eller tonkilometer).

o)Bilfria dagar.

Sektorsövergripande åtgärder

p)Standarder och normer som i första hand syftar till att förbättra energieffektiviteten hos produkter och tjänster, inklusive byggnader.

q)Energimärkningssystem.

r)Mätning, intelligenta mätsystem såsom individuella mätare med fjärrhantering, samt upplysande fakturering.

s)Yrkesutbildning och allmän utbildning som leder till användning av energieffektiv teknik.

Övergripande åtgärder

t)Regleringar, skatter osv. som leder till minskad slutförbrukning av energi.

u)Riktade informationskampanjer för att främja energieffektivitet och åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/79

BILAGA IV

Allmän ram för mätning och kontroll av energibesparingar

1.Mätningar och beräkningar av energibesparingar samt normalisering av dessa

1.1Mätning av energibesparingar

A l l m ä n t

För att mäta uppnådda energibesparingar enligt artikel 4 i syfte att få fram den totala förbättringen av energieffektiviteten och bestämma enskilda åtgärders verkningar skall man använda en harmoniserad beräkningsmodell med en kombination av de båda beräkningsmetoderna top‑down och bottom‑up för att mäta de årliga förbättringarna av energieffektiviteten för handlingsplanerna för energieffektivitet enligt artikel 14.

När kommittén utvecklar den harmoniserade beräkningsmodellen i enlighet med artikel 15.2 skall den i största möjliga utsträckning eftersträva att använda de uppgifter som Eurostat och/eller nationella statistiska organ redan lämnar rutinmässigt.

To p - d o w n - b e r ä k n i n g a r

En top-down-beräkningsmetod innebär att energibesparingarnas storlek beräknas med utgångspunkt i nationella energibesparingsnivåer eller mer aggregerade sektorsvisa sådana. Korrigeringar av årsuppgifterna görs därefter för sådana yttre faktorer som graddagar, strukturförändringar, produktmix osv., för att få fram ett mått som ger en rättvis indikation på den totala förbättringen av energieffektiviteten enligt punkt 1.2. Denna metod innefattar varken exakta mätningar på en detaljerad nivå eller visar orsaks- och verkningssammanhangen mellan åtgärder och de energibesparingar som följer av dessa. Emellertid är metoden normalt enklare och mindre kostsam och kallas ofta för ”energieffektivitetsindikator” eftersom den ger en indikation på utvecklingen.

När kommittén utvecklar den top-down-beräkningsmetod som skall användas i den harmoniserade beräkningsmodellen, skall den i största möjliga utsträckning grunda sitt arbete på befintliga metoder, till exempel Odex-modellen (1).

B o t t o m - u p - b e r ä k n i n g a r

En bottom‑up‑beräkningsmetod innebär att de energibesparingar som erhålls genom att vidta en särskild åtgärd för förbättrad energieffektivitet mäts i kilowattimmar (kWh), joule (J) eller kilogram oljeekvivalenter (kgoe) och läggs samman med de energibesparingar som följer av andra särskilda åtgärder för förbättrad energieffektivitet. De myndigheter eller byråer som avses i artikel 4.4 skall undvika att dubbelräkna energibesparingar som följer av en kombination av åtgärder för förbättrad energieffektivitet (inklusive mekanismer). För bottom‑up‑beräk- ningsmetoden kan de uppgifter och metoder som avses i punkt 2.1 och 2.2 utnyttjas.

Före den 1 januari 2008 skall kommissionen utarbeta en harmoniserad bottom-up-modell. Denna modell skall täcka en andel på mellan 20 och 30 procent av den årliga inhemska slutförbrukningen av energi för sektorer som omfattas av detta direktiv, med vederbörligt beaktande av de faktorer som avses i punkterna a, b och c nedan.

Fram till 1 januari 2012 skall kommissionen fortsätta att utarbeta denna harmoniserade bottom-up-modell som skall täcka betydligt högre nivå av den årliga inhemska slutförbrukningen av energi för sektorer som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, med vederbörligt beaktande av de faktorer som avses i punkterna a, b och c nedan.

(1) ODYSSEE-MURE-projektet, SAVE-programmet. Kommissionen 2005.

L 114/80	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

Vid utvecklingen av den harmoniserade bottom-up-modellen skall kommissionen beakta följande faktorer och i enlighet därmed motivera sitt beslut:

a)Erfarenheter av den harmoniserade beräkningsmodellen under de första tillämpningsåren.

b)Förväntad möjlig förbättring av precisionen till följd av en större andel bottom‑up‑beräkningar.

c)Beräknad möjlig merkostnad och/eller större administrativ börda.

När kommittén utvecklar denna harmoniserade bottom-up-modell i enlighet med artikel 15.2, skall den sträva efter att använda standardiserade metoder som medför minsta möjliga administrativa bördor och kostnader, särskilt genom att utnyttja de mätningsmetoder som avses i punkt 2.1 och 2.2 och koncentrera sig på de sektorer där den harmoniserade bottom-up-modellen kan tillämpas mest kostnadseffektivt.

Medlemsstaterna kan om de så önskar utnyttja ytterligare bottom-up-mätningar utöver den del som föreskrivs av den harmoniserade bottom-up-modellen efter att ha nått en överenskommelse med kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 16.2, på grundval av en beskrivning av den metod som den berörda medlemsstaten lagt fram.

Om bottom-up-beräkningar inte finns tillgängliga för vissa sektorer, skall bottom-up-indikatorer eller en blandning av bottom-up- och top-down-beräkningar användas i rapporterna till kommissionen, med förbehåll för en överenskommelse med kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 16.2. Särskilt vid bedömning av en begäran av detta slag i samband med den första handlingsplan för energieffektivitet som beskrivs i artikel 14.2 skall kommissionen visa lämplig flexibilitet. Några top-down-beräkningar kan bli nödvändiga för att mäta verkningarna av de åtgärder som genomförts efter 1995 (och i vissa fall så tidigt som 1991) men som fortfarande har verkningar.

1.2Hur energibesparingsmätningar bör normaliseras

Energibesparingar skall fastställas genom mätning och/eller uppskattning av förbrukningen före och efter genomförandet av åtgärden. Det är härvid nödvändigt att korrigera för och normalisera de yttre förhållanden som vanligen påverkar energiförbrukningen. Dessa förhållanden kan variera över tiden. Det kan till exempel röra sig om påverkan av en eller flera av följande faktorer:

a)Väderförhållanden, såsom graddagar.

b)Beläggningsnivåer.

c)Öppettider för andra byggnader än bostadshus.

d)Den installerade utrustningens kraft (anläggningens produktion), produktmix.

e)Anläggningens produktionskapacitet, produktionsnivå, volym eller mervärde, inklusive ändringar i BNP‑nivån.

f)Användningsschema för anläggningar eller fordon.

g)Förhållande till andra enheter.

2.Data och metoder som får användas (mätbarhet)

Det finns flera metoder för insamling av data som kan användas för mätning och/eller uppskattning av energibesparingar. När en energitjänst eller en åtgärd för förbättrad energieffektivitet utvärderas, kan det ofta vara omöjligt att enbart förlita sig till mätningar. Här görs därför skillnad mellan metoder för att mäta energibesparingar och metoder för att uppskatta energibesparingar, där de sistnämnda är de vanligaste.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/81

2.1 Data och metoder som grundas på mätningar

R ä k n i n g a r f r å n d i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e l l e r d e t a l j i s t e r

Mätningsbaserade energiräkningar kan ligga till grund för mätningen under en representativ period innan åtgärden för förbättrad energieffektivitet införs. Dessa räkningar kan sedan jämföras med mätningsbaserade räkningar för perioden efter införandet och tillämpningen av åtgärden, även här under en representativ period. Om möjligt bör resultaten jämföras med en kontrollgrupp (grupp som inte deltar) eller alternativt normaliseras enligt punkt 1.2.

U p p g i f t e r o m e n e r g i f ö r s ä l j n i n g

Förbrukningen av olika typer av energi (el, gas, eldningsolja) kan mätas genom att man jämför detaljistens eller distributörens försäljningsdata före införandet av åtgärderna för förbättrad energieffektivitet med försäljnings- data efter införandet av dessa åtgärder. En kontrollgrupp skall användas eller uppgifterna normaliseras.

F ö r s ä l j n i n g s d a t a f ö r u t r u s t n i n g o c h a p p a r a t e r

Prestanda för utrustning och apparater kan beräknas på grundval av information som erhålls direkt från tillverkaren. Data om försäljning av utrustning och apparater kan i allmänhet erhållas från återförsäljarna. Särskilda undersökningar och mätningar kan också göras. För att bestämma energibesparingarnas storlek kan tillgängliga data jämföras med försäljningssiffrorna. Om denna metod används, bör korrigeringar göras om användningen av utrustningen och apparaterna ändras.

D a t a f ö r b e l a s t n i n g e n h o s s l u t f ö r b r u k n i n g e n

Energiförbrukningen i en byggnad eller anläggning kan mätas för att registrera energiefterfrågan före och efter införandet av en åtgärd för förbättrad energieffektivitet. Viktiga faktorer (till exempel produktionsprocess, särskild utrustning, uppvärmningsanordningar) kan mätas noggrannare.

2.2 Data och metoder som grundas på uppskattningar

D a t a s o m u p p s k a t t a s g e n o m a n v ä n d n i n g a v e n k e l t e k n i k : I n g e n i n s p e k t i o n

Beräkning av uppskattade data genom användning av enkel teknik utan inspektioner på plats är den vanligaste metoden för att erhålla data för mätning av uppskattade energibesparingar. Data kan uppskattas genom användning av tekniska principer, utan att använda data från platsen, men med antaganden som grundas på utrustningsspecifikationer, prestandaegenskaper, driftsprofiler efter vidtagna åtgärder och statistik osv.

D a t a s o m u p p s k a t t a s g e n o m a n v ä n d n i n g a v a v a n c e r a d t e k n i k : I n s p e k t i o n

Energidata kan beräknas på grundval av information som erhålls av en extern expert i samband med en besiktning eller annan typ av besök vid en eller flera utvalda anläggningar. På detta sätt kan man utveckla mer sofistikerade algoritmer eller simuleringsmodeller som kan användas vid ett större antal anläggningar (till exempel byggnader, inrättningar, fordon). Denna typ av mätningar kan ofta användas för att komplettera och kalibrera data som uppskattas genom användning av enkel teknik.

3.Hantering av osäkerhet

Alla metoder som anges i punkt 2 rymmer ett visst mått av osäkerhet. Osäkerhet kan bero på följande (1):

a)Instrumentfel: dessa uppkommer vanligen på grund av fel i produkttillverkarens specifikationer.

(1)	En modell för att fastställa den kvantifierbara osäkerheten på grundval av dessa tre feltyper anges i Appendix B till
	”International Performance Measurement & Verification Protocol (IPMVP)”.

L 114/82	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

b)Modellfel: det rör sig vanligen om fel i den modell som används för att uppskatta parametrar för insamlade data.

c)Provtagningsfel: det rör sig vanligen om fel som beror på att man observerar ett urval av enheter snarare än alla enheter som omfattas av undersökningen.

Osäkerhet kan också bero på planerade och oplanerade antaganden. Dessa hänger vanligen samman med uppskattningar, antaganden och/eller användning av tekniska data. Förekomsten av fel hänger också samman med det system som valts för insamling av data (se punkt 2.1 och 2.2). En närmare angivelse av osäkerheten rekommenderas.

Medlemsstaterna kan välja att använda metoden för kvantifierad osäkerhet när de avlägger rapport om de mål som fastställs i detta direktiv. Den kvantifierade osäkerheten skall sedan uttryckas på ett statistiskt meningsfullt sätt, med angivande både av noggrannheten och konfidensnivån. Till exempel: ”Det kvantifierbara felet är ± 20 % med 90 % konfidensintervall.”

Om metoden med kvantifierbar osäkerhet används skall medlemsstaterna också ta hänsyn till att den godtagbara osäkerhetsnivå som krävs vid beräkning av energibesparingar är en funktion av besparingsnivån och kostnadseffektiviteten till följd av minskande osäkerhet.

4.Harmoniserade livslängder för åtgärder för förbättrad energieffektivitet i bottom‑up‑beräkningar

Vissa åtgärder för förbättrad energieffektivitet sträcker sig under flera decennier medan andra åtgärder pågår under en kortare period. Nedanstående förteckning ger exempel på den gemensnittliga livslängden för åtgärder för förbättrad energieffektivitet:

Isolering av vind i privatbostäder	30	år
Isolering av skalmur i privatbostäder	40	år
Fönster, klassade E till C (i m2)	20	år
Värmepannor, klassade B till A	15	år
Värmekontroller – uppgradering genom utbyte av värmepanna	15	år
Lågenergilampor – detaljhandel	16	år
Källa: Energy Efficiency Commitment 2005–2008, UK.

För att säkerställa att alla medlemsstater tillämpar samma livslängd för likartade åtgärder skall livslängderna vara harmoniserade på europeisk nivå. Kommissionen skall därför med stöd av den kommitté som inrättas enligt artikel 16 ersätta ovannämnda förteckning med en förteckning över den genomsnittliga livslängden för olika åtgärder för förbättrad energieffektivitet senast den 17 november 2006.

5.Hantering av energibesparingarnas multiplikatoreffekter och undvikande av dubbelräkning vid kombinerade top‑down‑ och bottom‑up‑beräkningsmetoder

Genomförandet av en åtgärd för förbättrad energieffektivitet, till exempel isolering av varmvattenberedare och rörledningar i en byggnad, eller andra åtgärder med motsvarande effekt, kan ge framtida multiplikatoreffekter på marknaden, dvs. att marknaden kommer att vidta en åtgärd automatiskt utan ytterligare medverkan av de myndigheter eller organ som avses i artikel 4.4 eller någon privat tillhandahållare av energitjänster. En åtgärd med multiplikatorpotential skulle i de flesta fall vara kostnadseffektivare än åtgärder som behöver upprepas regelbundet. Medlemsstaterna skall uppskatta sådana åtgärders energibesparingspotential, inklusive deras multiplikatoreffekter, och kontrollera de totala effekterna i en efterhandsutvärdering med hjälp av indikatorer om så är lämpligt.

Vid utvärderingen av övergripande åtgärder får energieffektivitetsindikatorer användas, såvida det går att bestämma i vilken riktning de skulle ha utveckla sig om de övergripande åtgärderna inte vidtagits. Det måste emellertid, så långt det är möjligt, kunna uteslutas att de energibesparingar som uppnåtts med hjälp av åtgärderna inkluderas i beräkningen av de besparingar som uppnåtts genom målinriktade energieffektivitets- program, energitjänster och andra politiska styrmedel. Detta gäller framför allt i samband med energi- eller koldioxidskatter och informationskampanjer.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/83

Dubbelberäkningar av energibesparingar skall korrigeras. Användning av matriser som hjälp att summera åtgärdernas verkningar uppmuntras.

Medlemsstaterna skall inte beakta potentiella energibesparingar som uppkommer efter målperioden när de rapporterar om det övergripande mål som anges i artikel 4. Åtgärder som främjar långsiktiga marknadseffekter bör i vilket fall som helst uppmuntras, och åtgärder som redan har resulterat i att energibesparingarna gett multiplikatoreffekter bör beaktas i rapporterna om de mål som anges i artikel 4, förutsatt att de kan mätas och kontrolleras med hjälp av vägledningen i denna bilaga.

6.Kontroll av energibesparingar

Om de energibesparingar som erhålls genom en viss energitjänst eller annan åtgärd för förbättrad energieffektivitet anses vara kostnadseffektiva och nödvändiga, skall de kontrolleras av en tredje part. Detta kan göras av oberoende konsulter, energitjänstföretag eller andra marknadsaktörer. De behöriga myndigheter eller byråer i medlemsstaterna som avses i artikel 4.4 kan tillhandahålla närmare instruktioner om detta.

Källor: A European Ex‑post Evaluation Guidebook for DSM and EE Service Programmes; IEA, INDEEP databas. IPMVP, Volym 1 (version från mars 2002).

L 114/84	SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.4.2006

BILAGA V

Vägledande förteckning över energiomvandlingmarknader och delmarknader för vilka referensmått kan utarbetas:

1.Marknaden för hushållsmaskiner/informationsteknik och belysning

1.1Köksutrustning (vitvaror)

1.2Underhållnings-/informationsteknik

1.3Belysning

2.Marknaden för husuppvärmningteknik

2.1Värme

2.2Varmvatten

2.3Luftkonditionering

2.4Ventilation

2.5Värmeisolering

2.6Fönster

3.Marknaden för industriugnar

4.Marknaden för drivmotorer inom industrin

5.Marknaden för offentliga inrättningar

5.1Skolor/offentlig förvaltning

5.2Sjukhus

5.3Badbassänger

5.4Gatubelysning

6.Marknaden för transporttjänster.

27.4.2006	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 114/85

BILAGA VI

Förteckning över sådana energieffektiva åtgärder som kan komma i fråga inom offentlig upphandling

Utan att det påverkar nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om offentlig upphandling skall medlemsstaterna se till att den offentliga sektorn tillämpar minst två av kraven i nedanstående förteckning inom ramen för den offentliga sektorns roll som ett exempel enligt artikel 5:

a)Krav på att utnyttja finansiella instrument för energibesparingar, däribland avtal om energiprestanda, där mätbara och förutbestämda energibesparingar ställs som krav (inklusive i de fall då de offentliga förvaltningarna har lagt ut ansvaret på entreprenad).

b)Krav på att inköpa utrustning och fordon på grundval av förteckningar som de myndigheter och organ som avses i artikel 4.4 skall upprätta och som innehåller energieffektiva produktspecifikationer för olika kategorier av utrustning och fordon, när så är lämpligt med hjälp av minimerade livscykelkostnadsanalyser eller jämförbara metoder för att säkerställa kostnadseffektiviteten.

c)Krav på att inköpa utrustning som har effektiv energiförbrukning i alla lägen, även i viloläge, när så är lämpligt med hjälp av minimerade livscykelkostnadsanalyser eller jämförbara metoder för att säkerställa kost- nadseffektiviteten.

d)Krav på att byta ut eller modifiera befintlig utrustning och befintliga fordon med den utrustning som finns förtecknad under b och c.

e)Krav på att utnyttja energibesiktningar och genomföra de därav följande kostnadseffektiva rekommendatio- nerna.

f)Krav på att inköpa eller hyra energieffektiva byggnader eller delar av dessa, eller krav på att byta ut eller modifiera inköpta eller hyrda byggnader eller delar av dessa för att göra dem mer energieffektiva.

Bilaga 3

Beskattning av energi

1 Grundläggande principer

Vid en diskussion av energiskattesystemet är det väsentligt att göra en distinktion mellan fiskala samt miljö- och energistyrande skatter. Fiskala skatter bör ha så små styrande effekter som möjligt på resursallokeringen i ekonomin. Det innebär att de i huvudsak måste bäras av hushållen och företagen direkt, medan miljörela- terade skatter tas ut så generellt som möjligt för att uppnå bästa styreffekt.

De grundläggande principerna för en samhällsekonomiskt effek- tiv fiskal beskattning, och därmed en effektiv hushållning med de knappa resurserna i ekonomin, är väl kartlagda. Huvudprincipen i optimal beskattning är att minimera skatternas effekter på utbudet av varor och tjänster i ekonomin. Detta betyder att rörliga skatte- baser bör ha låga skatter medan mer trögrörliga skattebaser tål högre skatter. I den mån energikostnaden är av avgörande betydel- se för lönsamheten i näringslivet är energianvändningen i närings- livet en rörlig skattebas. Detta innebär att det inte finns något egentligt fiskalt motiv för att beskatta energianvändningen i näringslivet. Detta gäller dock inte för hushållens energianvänd- ning, som är relativt prisokänslig och därför utgör en trögrörlig skattebas.

Alla skatter bärs slutligen av hushållen genom att de belastar inkomster av arbete och kapital eller inkomsternas användning för konsumtion eller sparande. Punktbeskattning av produktionsfakto- rer är då en samhällsekonomiskt ineffektiv omväg eftersom sådan beskattning leder till snedvridningar i resursallokeringen i närings- livet. Det är billigare att beskatta fysiska personer direkt än genom omvägen via näringslivet.

För skatter som är direkt ämnade att styra konsumtion eller produktion gäller givetvis inte huvudprincipen i optimal beskattning

355

Bilaga 3

SOU 2008:25

eftersom själva syftet med skatten är att påverka produktion och konsumtion. Svavelskatt, kvävedioxidskatt och koldioxidskatt har just till syfte att minska emissioner. Därför är distinktionen mellan fiskala skatter och miljöskatter central i en analys av energi- beskattningen. I tabell 1 redovisas statens skatteintäkter år 2006 för olika energi- och skatteslag.

Tabell 1	Intäkter av energiskatter efter energi- och skatteslag år 2006,
	miljoner kronor

Energislag		Energiskatt	CO2B -B skatt	Svavelskatt	Totalt

Bensin		14 588	10 879		25 467
Oljeprodukter		4 689	13 702		18 391
Råtallolja		16			16
Övriga bränslen		75	976		1 051
Elkraft		19 015			19 015
Produktionsskatt, el från		3 089			3 089
kärnkraftverk
Totalt		41 472	25 557	83	67 112
Andel av statens					9,0 %
skatteintäkter
Andel av BNP					2,5 %

Källa: Energimyndigheten. Energiläget 2007.

2 Beskattning av energi i Sverige

Bensin har beskattats sedan 1924 och dieselolja sedan 1937. All- männa energiskatter har tagits ut på olja, kol och el sedan 1950- talet. Senare har energiskatt också börjat tas ut på gasol och natur- gas. Koldioxidskatten och svavelskatten infördes 1991. Koldioxid- skattesatsen motsvarar för närvarande 101 öre per kg utsläppt koldioxid. Svavelskatten tas ut efter svavelinnehållet i bränslet och baseras på skattesatsen 30 kronor per kg svavel. Mervärdeskatt tas ut på all energianvändning med undantag av flygbränslen. Utöver punktskatterna på energi tillkommer moms på 25 procent, med undantag av flygbränslen. Moms betalas inte av industrin. För en konsument som värmer sin villa med eldningsolja stod skatterna för 57 procent av det totala priset år 2006. För pellets var denna andel 20 procent (enbart moms). För bensin var andelen skatt (inkl. moms) 62 procent av det totala bränslepriset.

356

SOU 2008:25

Bilaga 3

Den svenska beskattningen av energi regleras i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Enligt lagen beskattas de EU-harmoniserade beskattade energiprodukterna (fossila bränslen som bensin, diesel- olja, kol och naturgas samt några icke-fossila bränslen som vege- tabiliska och animaliska fetter och fettsyrametylestrar) samt el. Det finns tre punktskatter som tas ut på energiprodukter: energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt. På el tas endast energiskatt ut. Till detta kommer mervärdeskatten.

2.1Punktskatter på bränslen

Energiskatt och koldioxidskatt tas ut på bensin, diesel, eldnings- olja, fotogen, gasol, naturgas och kolbränslen. Sedan den 1 januari 2007 är också vegetabiliska och animaliska fetter och fettsyra- metylestrar (t.ex. rapsmetylester, RME) skattepliktiga. Svavelskatt tas ut på fossila bränslen inklusive torv. Energiskatt men inte koldioxidskatt tas ut för råtallolja. Sedan den 1 juli 2006 tas energi- och koldioxidskatt ut för innehållet av fossilt kol i hushållsavfall som förbränns. Den allmänna principen är att skatt endast ska tas ut när bränslet används som motorbränsle eller för uppvärmning. Det är också möjligt att använda bränslen skattefritt för vissa ändamål som är specificerade i lagen.

Förutom de nämnda bränslena beskattas alla andra motor- bränslen. Vidare beskattas andra mineraloljor och alla andra kol- väten när de säljs eller förbrukas för uppvärmning. Emellertid beskattas för närvarande inte flygbensin eller flygfotogen som används för flygning.

Skattesatserna på mineraloljor och andra beskattade bränslen finns i tabell 2.

357

Bilaga 3

SOU 2008:25

Tabell 2 Allmänna energi- och miljöskatter från den 1 januari 2007, exklu- sive moms

	Energiskatt	CO2B -B skatt	Svavelskatt	Total skatt	Skatt
					öre/kWh

Bränslen
3	750	2 663	-	3 413	34,3
Eldningsolja 1, kr/mP	750	2 663	-	3 413	34,3
P
(<0,05 % svavel)
3	750	2 663	106	3 521	33,3
Eldningsolja 5, kr/mP	750	2 663	106	3 521	33,3
P
(0,04 % svavel)
Kol, kr/ton (0,5 % svavel	319	2 317	150	2 768	36,9
Gasol, kr/ton	147	2 901	-	2 948	23,0
3	243	1 994	-	2 237	20,2
Naturgas, kr/1 000 mP	243	1 994	-	2 237	20,2
P
3	3 413	-	-	3 413	34,8
Råtallolja, kr/mP	3 413	-	-	3 413	34,8
P
Torv, kr/ton, 45 %	-	-	50	50	1,8
(0,3 % svavel)
Hushållsavfall, kr/ton	152	3 426	-	3 578	15,0
fossilt kol
Drivmedel
Bensin, blyfri,	2,9	2,2	-	5,1	56,9
miljöklass 1, kr/l
Diesel, miljöklass 1, kr/l	1,1	2,7	-	3,7	37,3
3	-	1,1	-	1,1	10,3
Naturgas/metan, kr/mP	-	1,1	-	1,1	10,3
P
Gasol, kr/kg	-	1,4	-	1,4	10,8

Källa: Energimyndigheten, Energiläget 2007.

2.1.1Skattenedsättning för bränslen som används vid industriell tillverkning och i jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna.

För tillverkningsindustrin (inklusive gruvindustrin och mineralut- vinningen) omfattar nedsättningsreglerna den energi som förbru- kas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. För övrig användning inom tillverkningsindustrin gäller samma beskattning som för övrigsektorn. I huvudsak gäller följande nedsättningar:

•För bränslen, som används för uppvärmning och i stationära motorer, betalas ingen energiskatt och endast 21 procent av koldioxidskatten. Det finns en nedsättning för arbetsmaskiner inom jord- och skogsbruket som innebär att full energiskatt och 21 procent av koldioxidskatten betalas.

358

SOU 2008:25 Bilaga 3

• Skattenedsättning medges med hela energiskatten och med 79 procent av koldioxidskatten på bränslen som används för produktion av värme vid samtidig produktion av el och värme i en kraftvärmeanläggning. Den andel av bränslet som fördelas på elproduktion är befriad från både energi- och koldioxidskatt.

Ytterligare nedsättning för företag med hög energianvändning:

•0,8-procentsregeln gäller för hela industrisektorn och jord- och skogsbruket: nedsättning ges för den del av koldioxidskatten som överstiger 0,8 procent av försäljningsvärdet. För den över- skjutande delen betalas 24 procent i skatt. För att få denna nedsättning krävs från den 1 januari 2007 att företaget skall vara energiintensivt enligt den s.k. 0,5-procentsregeln. Enligt 0,5- procentsregeln är ett företag energiintensivt om den kvarstående skatten (exkl. svavelskatt) efter den generella skattereduktionen på bränslen som används för uppvärmning och drift av stationära motorer i tillverkningsindustrin och växthus, uppgår till minst 0,5 procent av förädlingsvärdet.

2.1.2Skattebefrielse för bränslen som används för vissa ändamål

1.bränslen som används för andra ändamål än som motorbränslen eller för uppvärmning,

2.bränslen som används i metallurgiska processer under förutsätt- ning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar förändras kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur förändras eller bibehålls i skänkar eller liknande kärl,

3.bränslen som används i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar förändras kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur förändras,

4.bränslet i en och samma process används både som bränsle för uppvärmning och för annat ändamål än som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning,

5.andra bränslen än bensin som används för järnvägstransporter,

6.bränslen, utom flygfotogen och flygbensin, som används vid luftfart för annat än privat ändamål,

7.flygfotogen och flygbensin som används vid luftfart (såväl för kommersiella som privata ändamål),

359

Bilaga 3

SOU 2008:25

8.bränslen som används för produktion av mineraloljor, kol, petroleumkoks och andra bränslen för vilka skatten betalas av tillverkaren och

9.bränslen som används för produktion av el (el beskattas med energiskatt när den förbrukas).

2.1.3Befrielse från punktskatt på biobränslen

Biodrivmedel undantas helt från både energiskatt och koldioxid- skatt. Det sker för närvarande genom regeringsbeslut för så kallade pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter. Det gäller främst bioetanol och rapsmetylester (RME). Biogas (metan) som framställts av biomassa är skattebefriad direkt genom en lagbestämmelse. Fetter och fettsyrametylestrar som används för uppvärmning blev skattepliktiga den 1 januari 2007. Genom ett riksdagsbeslut i oktober 2007 har de skattebefriats med retroaktiv verkan från årets början.

2.2Punktskatter på el

Energiskatt tas ut vid användning av el. Skattesatserna varierar beroende på vem som är förbrukare och var i landet användningen sker. Skattesatserna redovisas i tabell 3.

Tabell 3 Allmänna energi- och miljöskatter för elanvändningen från 1 januari 2007, exklusive moms, öre per kWh

	Energiskatt	CO2B -B skatt	Svavelskatt	Total skatt	Skatt
					öre/kWh

Elanvändning
El, norra Sverige, öre/kWh	20,4	-	-	20,4	20,4
El, övriga Sveige, öre/kWh	26,5	-	-	26,5	26,5
Industri
Elanvändning,	0,5	-	-	0,5	0,5
industriella processer,
öre/kWh

Källa: Energimyndigheten: Energiläget 2007.

360

SOU 2008:25

Bilaga 3

Skattebefrielse medges för el som produceras på särskilt sätt eller används för vissa speciella ändamål, nämligen:

1.producerats i ett vindkraftverk under 2008 (avdrag medges med 2 öre per kWh för vindkraftverk på land och med 13 öre per kWh för kraftverk på havsbotten och Vänerns botten),

2.producerats och förbrukats i ett fartyg eller annat transport- medel,

3.förbrukats i samband med produktion av el,

4.producerats i ett reservkraftverk,

5.förbrukats huvudsakligen för kemisk reduktion eller i elektro- lytiska processer,

6.förbrukats i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats, och

7.förbrukats i ett industriföretag som deltar i ett femårigt program för att öka energieffektiviteten (elenergibesparingarna måste minst motsvara skattebefrielsen),

8.förbrukats för produktion av energiprodukter och andra bränslen för vilka skatt har betalats.

Den energiintensiva industrin kan få återbetalning även av minimiskattesatsen på 0,5 öre/kWh ifall de ingår i det särskilda programmet för energieffektivisering, PFE.

2.3Energiomvandlingssektorn (El- och värmeproduktion)

Bränslen som används för elproduktion är, som beskrivits i av- snitt 2.1.1, i Sverige befriade från energi- och koldioxidskatt , men i vissa fall betalas kväveoxidavgift och svavelskatt. Elproduktions- anläggningar belastas med fastighetsskatt, och utsläpp till atmo- sfären, samt skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer. Skatt tas i övrigt ut i konsumtionsledet genom energiskatt på el. För hushåll och servicesektor, där värmeproduktion i värmeverk ingår, är energiskatten på el differentierad mellan norra och södra Sverige. Dessutom gäller en låg skattesats i hela landet för elförbrukning i industri, jord- och skogsbruk.

Värmeproduktion i värmeverk belastas med energiskatt och koldioxidskatt om fossila bränslen används. Skatt tas i övrigt ut i konsumtionsledet genom energiskatt, koldioxidskatt och i vissa fall

361

Bilaga 3

SOU 2008:25

svavelskatt och kväveoxidavgift. Någon särskild skatt på värme finns inte. För värme som levereras för användning inom industri och för växthusuppvärmning kan dock värmeleverantören ansöka om återbetalning av skatt för motsvarande fossila bränsle så att det blir beskattat på samma sätt som om bränslet förbrukats hos värmeabonnenten för sådan verksamhet.

För samtidig produktion av värme och el, s.k. kraftvärme, gäller från den 1 januari 2004 en kraftvärmebeskattning som innebär att skatten på bränslen för värmeproduktion likställs med den inom industrin, dvs. för bränslen betalas ingen energiskatt och 21 pro- cent av koldioxidskatten om elverkningsgraden är minst 19 pro- cent. Omfattningen på nedsättningen beror på elproduktionens effektivitet vid kraftvärmeproduktionen. Den andel av bränslet som fördelas på elproduktion är befriad från energi- och koldioxidskatt. I tabell 4 redovisas energi- och miljöskatter för industri, jordbruk, skogsbruk, vattenbruk samt värmeproduktion i kraftvärmeverk.

Tabell 4 Energi- och miljöskatter för industri, jordbruk, skogsbruk, vatten- bruk samt värmeproduktion i kraftvärmeverk, från 1 januari 2007

	Energiskatt	CO2B -B skatt	Svavelskatt	Total skatt	Skatt
					öre/kWh

Eldningsolja 1, kr/m3	-	559	-	559	5,8
3	-	559	108	667	6,3
Eldningsolja 5, kr/mP	-	559	108	667	6,3
P
Kol, kr/ton	-	487	150	637	8,4
Gasol, kr/ton	-	589	-	588	4,8
3	-	419	-	419	3,8
Naturgas, kr/1 000 mP	-	419	-	419	3,8
P
3	559	-	-	559	5,7
Råtallolja, kr/mP	559	-	-	559	5,7
P
Torv, kr/ton, 45 % fukthalt,	-	-	50	50	1,8
0,3 % svavel
Hushållsavfall, kr/ton	-	719	-	719	3,0
fossilt kol

Källa: Energimyndigheten, Energiläget 2007.

2.4Den nuvarande svenska vägtrafikbeskattningen

De enskilt viktigaste faktorerna för Sveriges möjligheter att klara transportsektorns koldioxidmål är fordonsflottans sammansättning och tillväxt, introduktionstakt för biodrivmedel och nivån på driv- medelsskatterna.

362

SOU 2008:25

Bilaga 3

Den samlade svenska vägtrafikbeskattningen består av driv- medelsbeskattning, fordonsskatt och vägavgifter.

•Drivmedelsbeskattning. Beskattningen av bränslen består i Sverige i dag av två komponenter, energi– och koldioxidskatter. Energiskatten på bränsle tas ut med ett bestämt belopp per vikt- eller volymenhet. Skatten är inte proportionell mot energi- innehållet. Koldioxidskatt för fossila bränslen beräknas med utgångspunkt från kolinnehållet i bränslet. År 2008 beräknas skattesatserna motsvara 101 öre per kg utsläppt koldioxid. Energi- och koldioxidskattesatserna på drivmedel indexuppräk- nas årligen med hänsyn till konsumentprisutvecklingen (KPI). Därtill kommer mervärdesskatten (25 procent) som beräknas på priset inklusive punktskatter.

Den gällande skattebefrielse för biodrivmedel som innebär att biodrivmedel är undantagna från såväl energi- som koldioxidskatt.

Det nuvarande skattesystemets komplexitet medför att det inte är lätt att differentiera vad som representerar olika delar av de externa kostnaderna.

•Fordonsskatt. Motorcyklar, personbilar, lastbilar, bussar och vissa andra motordrivna fordon samt vissa släpvagnar som är registrerade i Sverige beskattas med fordonsskatt. Fordons- skatten har huvudsakligen ett fiskalt syfte, men har sedan den 1 oktober 2006 ändrats för att öka styrningen mot mer energi(bränsle)effektiva fordon och fordon som drivs med alternativa drivmedel. Skatten på nya personbilar baseras på fordonets koldioxidutsläpp i stället för, som tidigare, fordonets vikt.

•Vägavgifter. Vägavgift tas ut för vissa tunga fordon med en totalvikt av minst 12 ton. För vägavgiftspliktiga fordon tas en lägre fordonsskatt ut.

•Beskattning av förmån avseende fri bil och fritt drivmedel.

363

Bilaga 3

SOU 2008:25

2.5Mervärdesskatten

Utöver punktskatterna på energi tillkommer moms på 25 procent. Moms betalas inte av näringslivet.

2.6Energiskatter och energipriser

För en slutanvändare av energi som värmer sin villa med eldningsolja stod skatterna för 57 procent av det totala priset år 2006. För pellets var denna andel 20 procent (enbart moms). För bensin var andelen skatt (inkl. moms ) 62 procent av det totala bränslepriset. I figur 1 redovisas det totala energipriset för olika användarkategorier och den andel som skatterna står för av det totala energipriset.

Figur 1 Totalt energipris för olika kunder år 2006

Källa: Energimyndigheten, Energiläget 2007.

Av EU-länderna är det endast Sverige, Danmark, Finland och Nederländerna som har en särskild koldioxidskatt. I övriga med- lemsstater är det i stället vanligt att använda endast en energiskatt. Sverige har relativt sett en låg energiskatt på el för industrin men har å andra sidan en hög beskattning av hushållen i jämförelse med övriga EU. För transporter har samtliga EU-länder höga och likartade skatter på både bensin och diesel. Att drivmedlen är högre beskattade än bränslen för uppvärmning återspeglar att minimi- skattesatserna inom EU är betydligt högre för drivmedel. Bensinen är högre beskattad än dieseln i alla länder förutom i Storbritannien.

364

SOU 2008:25

Bilaga 3

Sammantaget bidrog koldioxid- och energiskatterna med drygt 63 miljarder kronor i intäkter för staten år 2006. De största intäkt- erna från koldioxidskatten kommer från oljeprodukter, medan energiskatten ger stora inkomster från både fossila bränslen och elanvändningen.

Koldioxidskatten har höjts relativt mycket sedan den gröna skatteväxlingen infördes år 2000. Energiskatten på uppvärmnings- bränslen har i stort sett varit oförändrad under samma period. Höjningarna har främst kompenserats med höjda grundavdrag vid inkomstbeskattningen och minskade arbetsgivaravgifter. Till och med 2005 hade 13,6 miljarder kronor skatteväxlats. Även konsum- tionsskatten på el har ökat. Figur 2 visar utvecklingen av energi- och koldioxidskatterna mellan 1991 och 2007.

Figur 2 Energi- och koldioxidskatt på eldningsolja mellan 1991 och år 2007

			Skatt på eldningsolja 1, kr/m3
4000
3000
2000
1000
0
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007

Ene rgiskatt koldioxidskatt Totalt

Källa: Energimyndigheten.

365

Bilaga 3

SOU 2008:25

I figur 3 visas hur kostnaden för eldningsolja har stigit till följd av skatte- och oljeprishöjningar.

Figur 3 Årligt genomsnittligt slutkundspris på eldningsolja för en typisk villakund 1997 2006

Källa: Energimyndigheten, ”Värme i Sverige 2006”.

På transportområdet framgår av figur 4 hur drivmedelsskatten (energiskatt plus koldioxidskatt) utvecklats på bensin under perioden 1990-2006.

Figur 4 Energi- och koldioxidskatt på bensin, 1990 2006, realt i 2005 års priser, jämfört med BNP utvecklingen

Källa: Kontrollstation 2008.

För bensin gäller att drivmedelsskatten inte följt BNP-utveck- lingen. Energi- och koldioxidskatten på bensin låg år 2006 på i stort sett samma reala prisnivå som år 1998. Samtidigt har BNP ökat

366

SOU 2008:25

Bilaga 3

med 20 procent realt. Energi- och koldioxidskatten på diesel har däremot följt BNP-utvecklingen, vilket framgår av figur 5. Beskattningen av bensin har under hela perioden varit högre än för diesel.

Figur 5 Energi- och koldioxidskatt på diesel 1990 2005 (realt i 2005 års priser) jämfört med BNP-utveckling

Källa: Kontrollstation 2008.

Figuren som återger energi- och koldioxidskatternas utveckling återger inte skattesituationen för dieselbilägare på ett fullständigt sätt. Före den 1 oktober 1993 fanns det en kilometerskatt som dieselbilägarna betalade. Den skatten avlöstes av en dieseloljeskatt på 1,30 kronor/liter under tiden 1 oktober 1993 31 december 1994. Den 1 januari 1995 upphörde dieseloljeskatten, men i stället höjdes energiskatten kraftigt.

367

Bilaga 4

Viktningsfaktorer för energi

1Slutanvändning av energi och dess förhållande till primärenergi

Primärenergi definieras som energi som en naturresurs (exem- pelvis kol, olja, solenergi, vind och uran) har, och som inte har genomgått någon av människan utförd konvertering eller trans- formering.TPF1FPT

Primärenergianvändning är ett fysikaliskt mått som används för att återspegla ett totalt resursbehov. Förhållandet mellan primärenergi- användning och slutlig användning av energi kallas primärenergi- faktor. Om till exempel en slutlig användning av 100 MWh el totalt erfordrar 200 MWh inklusive energi för utvinning, förädling, transport, omvandling och distribution är primärenergifaktorn 2,0 (200 dividerat med 100). Primärenergifaktorn är således en vikt- ningsfaktor som reflekterar det totala energiresursbehovet för en kWh slutlig energianvändning. Systemgränser för primärenergi- användning, slutlig energianvändning och nettoenergianvändning illustreras schematiskt i Figur 1.

1TP PT http://glossary.eea.eu.int/EEAGlossary/P/primary_energy

369

Bilaga 4

SOU 2008:25

Figur 1 Systemgränser för primärenergi, slutanvändning av energi (i figu- ren benämnd ”levererad energi”) respektive nettoenergi för upp- värmning av byggnaderTPF2FPT

Primärenergianvändning

		Slutlig energianvändning
		Nettoenergi,
		nettovärme
	”Gratisenergi”
Utvinning	Kraftproduktion	Hushållsel,
		Hushållsel,
Förädling	Kraftvärme	driftel,
Transport	Värmeverk	fastighetsel
		Varmvatten
		Radiatorsystem (motsv)

Källa: Konsultföretaget Profu och ”Allt eller inget – systemgränser för byggnaders uppvärmning”, ÅF-Energi & Miljö AB på uppdrag av Energimyndigheten.

Primärenergifaktorns storlek beror dels på hur stora förlusterna är vid utvinning, förädling, omvandling och distribution och dels vilken eller vilka typer av energislag eller energibärare som analyse- ras.TPF3FPT När det gäller produktion av kraftvärme, dvs. samtidig pro- duktion av el och värme, är även valet av hur man fördelar den tillförda energin mellan de producerade mängderna el och värme, den så kallade allokeringsprincipen, en viktig faktor för att kunna bestämma storleken på primärenergianvändningen för elen respek- tive fjärrvärmen.

Slutanvändning av energi benämns ibland även levererad energi eller enbart energianvändning. I Energimyndighetens och SCB:s nationella energistatistik benämns slutanvändning som levererad energi för bebyggelse, industri och transporter.

2TP PT För att belysa primärenergianvändning och slutlig energianvändning inom transport- området används ”Källa till hjul” (”Well to wheel”) respektive ”Tank till hjul” (Tank to wheel”). Nettoenergianvändning motsvaras av tank till hjul (Tank to Wheel).

3TP PT El, fjärrvärme och fjärrkyla är energibärare som kan produceras av energislag som till exempel olja, gas och biobränsle. Men olja, gas och biobränsle är också energibärare vid till exempel egen panna för uppvärmning och tappvarmvattenvärmning.

370

SOU 2008:25

Bilaga 4

En jämförelse av primärenergianvändning för två eller flera anlägg- ningar är alltid korrekt ur ett fysikaliskt, termodynamiskt, per- spektiv. Däremot uppstår till exempel för uppvärmning av två eller flera likartade byggnader ur termodynamiskt perspektiv vissa ”orättvisor” om jämförelsen baseras på slutanvändning av energi utan att hänsyn tas till vilken energibärare som levererar energin. Det beror på att omvandlingsförlusterna för vissa energislag (till exempel olja och biobränsle) inträffar efter systemgränsen levere- rad energi (dvs. inne i själva byggnaden), medan omvandlings- förlusterna för vissa andra energislag som el och fjärrvärme inträffar före denna systemgräns (dvs. vid el- eller fjärrvärme- produktionen). En mer korrekt jämförelse bör vid en sådan jäm- förelse baseras på nettoenergi (det vill säga energibehov efter alla omvandlingsförluster), se Figur 1.

2 Behovet av viktningsfaktorer för energi

I utredningens arbete ingår att relatera det vägledande målet om energieffektiviseringar på minst 9 procent år 2016 till andra över- gripande mål. Det gäller till exempel ökad försörjningstrygghet, minskat koldioxidutsläpp med 20 procent till år 2020 och minst 20 procent minskad primärenergianvändning till år 2020.

Målkonflikter mellan minskad slutanvändning och minskad primärenergianvändning kan i praktiken uppstå för vissa energi- effektiviseringsåtgärder. Ett sådant exempel är konvertering till värmepump i ett område med fjärrvärme som produceras med spillvärme. Eftersom den energi som värmepumpen tar upp från omgivningen inte ingår i den nationella officiella statistiken över slutlig energianvändning, leder värmepumpslösningen till en slutlig energianvändning för uppvärmning och tappvarmvatten som är mindre än hälften av behovet av slutlig energi om man väljer fjärrvärme baserad på industriell spillvärme.TPF4FPT Samtidigt blir primär- energianvändningen om man använder denna typ av fjärrvärme enbart en bråkdel jämfört med den som erfordras för värmepumps- lösningen. Viktningsfaktorer för energi behövs således för att

4TP PT Tillgodogjord energi från omgivningen, ”gratisenergi” i Figur 1, kan t.ex. utgöras av den energi som värmepumpar tar upp från mark, luft eller vatten . Denna ”gratisenergi” ingår i nettoenergianvändningen, men inte i den officiella statistiken över slutlig energi eftersom den inte mäts upp och heller inte rent fysiskt levereras som t.ex. fjärrvärme eller el.

371

Bilaga 4

SOU 2008:25

reflektera det totala resursbehovet och för att undvika sub- optimeringar.

Enligt EG-direktivet får en viktningsfaktor på 2,5 eller annan väl motiverad faktor användas för elanvändning. Av det svenska utredningsdirektivet framgår att utredningen ska föreslå särskilda viktningsfaktorer för el, fjärrvärme och fjärrkyla. För fjärrvärme ska utredningen särskilt belysa om det är rimligt att använda en för varje fjärrvärmenät individuellt beräknad viktningsfaktor eller över tiden ändrad viktningsfaktor. Sådana viktningsfaktorer ska, enligt utredningsdirektivet, rättvisande återspegla den effektivisering som erhålls genom förekommande kraftvärmeproduktion samt med hänsyn tagen till överföringsförluster. Vidare ska utredningen analysera betydelsen av att för främst oljeprodukter använda viktningsfaktorer som beaktar energianvändningen vid oljans ut- vinning, raffinering,transport och omvandling.

Det svenska energisystemet har en rad speciella förutsättningar jämfört med situationen i övriga Europa. Bland dessa förutsätt- ningar kan nämnas att en stor andel av bebyggelsen försörjs med fjärrvärme. Vidare är fjärrvärmen i stor utsträckning baserad på industriell spillvärme, avfallseldning och högeffektiv kraftvärme. Kraftvärmen byggs dessutom ut i snabb takt. Ytterligare en specifik förutsättning för Sverige är elsystemets stora andel vattenkraft.TPF5FPT Utredningen föreslår, efter noggrann analys av det svenska energi- systemet och en ingående diskussion med berörda myndigheter och organisationer, att viktningsfaktorer ska användas i samband med det nationella genomförandet av EG-direktivet.

Valet av de föreslagna viktningsfaktorerna och bakgrunden till dessa val diskuteras i denna bilaga. Diskussionen inleds i kapitel 3 med en redovisning av bränslevärden före omvandling för vissa energislag. I kapitel 4 diskuteras allokeringsmetoder för att fördela användningen av primärenergi på el respektive värme vid kraft- värmeproduktion. Därefter redovisas bakgrunden till de val av vikt- ningsfaktorer som utredningen föreslår i kapitel 5 (el), 6 (fjärr- värme), 7 (fjärrkyla), 8 (oljeprodukter), samt 9 (biobränsle).

5TP PT För elsystemet har det nordiska systemet med import/export satts som systemgräns efter- som elmarknaden i praktiken är helt integrerad i de nordiska länderna. På något längre sikt kan det bli aktuellt att ändra denna systemgräns till att omfatta Nordeuropa.

372

SOU 2008:25

Bilaga 4

3Bränslevärden och förluster för utvinning, transport och förädling för bränslen

Detta avsnitt behandlar bränslen för produktion av el, fjärrvärme och fjärrkyla. I en bilaga till direktivet (2006/32/EG) anges bränsle- värden för omvandling till slutenergi för en rad olika bränslen som kan användas.TPF6FPT Utöver detta behöver storleken på förlusterna i leden före omvandlingen, det vill säga utvinning och förädling samt transport bestämmas. Som metod för detta hänvisar utredningen till den Europeiska CEN-standarden 15613. Dock gör utredningen vissa särskilda ställningstaganden för t.ex. industriell spillvärme, avfallseldning och så kallad GROT (biobränsle bestående av grenar, rötter och toppar). Dessa särskilda ställningstaganden redovisas i det följande.

Industriell spillvärme värderas av utredningen som ”äkta” spillvärme.TPF7FPT Dvs. den innebär utnyttjande av förluster som annars inte skulle blivit nyttiggjorda, och ingen alternativ användning av värmen bedöms finnas, och därmed har bränslevärdet satts till 0. Ytterligare ett skäl för att värdera spillvärme på detta sätt är att man då undviker risken att nybyggd kraftvärme konkurrerar ut indust- riell spillvärme som energikälla. För att kunna utnyttja industriell spillvärme i fjärrvärmesystem erfordras endast en mindre mängd el för pumpning av spillvärmen. En konsekvens av detta resonemang är att förhållandet mellan tillförd primär energiresurs och nyttig- gjord tillförd värme till fjärrvärmeproduktionen blir nära noll.

Utredningen betraktar biogas producerat av avfall och solvärme i värmesystem som en fritt flödande obegränsad tillgång”, och innebär därmed inte något uttag av primärenergi. I detta fall erford- ras endast en liten mängd prima energi i form av el till motordrifter för att kunna nyttiggöra solvärmen, och förhållandet mellan tillförd primär energiresurs och nyttiggjord tillförd värme är nära noll (0,05).

Den ovannämnda CEN-standarden räknar avfall för energi- produktion som prima energiråvara, dvs. förhållandet mellan till- förd primär energiresurs och nyttiggjord tillförd energi till energiproduktionen är 1. Utredningen har istället gjort bedöm- ningen att hälften av avfallet inte har något kvarvarande alternativt värde medan hälften kan räknas som bioenergi i enlighet med

6TP PT Bilagan återfinns även i detta betänkande.

7TP PT Energiinnehållet i spillvärme varierar starkt. Ofta delas spillvärme in i kategorierna ”hög- tempererad” och lågtempererad”.

373

Bilaga 4

SOU 2008:25

direktivet om förnybar energi. Detta innebär att förhållandet mellan tillförd primär energiresurs och nyttiggjord tillförd energi blir 0,5. Till detta ska läggas energi som erfordras för sortering, transport av avfallet m.m., vilket sammanlagt ger ett värde på 0,66. Utredningen har gjort samma ställningstagande för returträ, dvs. förhållandet mellan primärenergi inklusive förluster i tidigare led och nyttiggjord energi är 0,66.

GROT bedöms av utredningen som prima biobränsle, och har därmed ansatts samma bränslevärde som biobränsle i övrigt. Som konsekvens av detta blir förhållandet mellan tillförd primär energi- resurs inklusive förluster för utvinning, förädling m.m. och nyttig- gjord energi till el- och fjärrvärmeproduktionen 1,08.

Vidare betraktas förlusterna i tidigare produktionsled för bränslet tallbeckolja som vanlig olja vid beräkningar av viktnings- faktorer för el och fjärrvärme. Förlusterna i tidigare produktionsled för gasol jämställs med förlusterna för naturgas vid beräkningar av viktningsfaktorer för el och fjärrvärme.

4 Fördelning av bränsle vid kraftvärmeproduktion

I ett kraftvärmeverk produceras både el och värme. Kraftvärme är ett effektivare sätt att använda bränsle än om bränslet används för att producera el och värme separat. Den totalt nyttiggjorda energin blir högre med kraftvärme. Däremot blir elproduktionen vid kraft- värmeproduktion något lägre vid en given bränslemängd än om man hade producerat elen separat i kondenskraftverk.

För att beräkna hur stor andel av miljöpåverkan och av den tillförda energin (primärenergin) som elen respektive värmen står för vid kraftvärmeproduktion behövs därför någon form av för- delningsmetod, s.k. allokeringsprincip. Det finns en rad olika sådana metoder för fördelning (allokeringsmodeller) av emissioner och primärenergianvändning. De vanligaste allokeringsmetoderna är:

•Energimetoden

•200 procents verkningsgrad

•Alternativproduktionsmetoden

•Primärenergimetoden

374

SOU 2008:25

Bilaga 4

Valet av allokeringsmetod är avgörande för vilken miljöpåverkan och vilken primärenergianvändning som ska hänföras till el- respektive värmeproduktionen.

Energimetoden

Energimetoden är den enklaste av de nämnda allokeringsmetoder- na. Metoden bygger på att utsläpp och/eller resursanvändning fördelas per kWh energi, oavsett om det är el eller värme. El och värme får på så sätt samma emissions- och primärenergifaktor. Det innebär att värmen får samma emissionsfaktor och primärenergi- faktor som om den hade producerats i ett värmeverk. Däremot tilldelas elen en lägre faktor än om den producerats i ett kon- denskraftverk. Med denna allokeringsmetod får elproduktionen hela kraftvärmefördelen.

200 procents verkningsgrad

Med denna allokeringsprincip får värmeproduktionen hela kraft- värmefördelen. Metoden bygger på att elen antas ha producerats med samma verkningsgrad som i ett kondenskraftverk. Värmen belastas endast med den extra bränsleinsats som krävs för att möjliggöra värmeproduktionen enligt följande formel:

CO2VärmeB B = CO2TotalB B x Värmeproduktion / (2 x Tillfört bränslebruttoB )B

respektive

PEFVärmeB B = PEFTotalB B x Värmeproduktion / (2 x Tillfört bränslebruttoB )B

Det ser med denna fördelningsmetod ut som om värmen har pro- ducerats med 200 procents verkningsgrad. Denna metod är veder- tagen i Danmark.

375

Bilaga 4

SOU 2008:25

Alternativproduktionsmetoden

Alternativproduktionsmetoden är en metod som används för att både el- och värmeproduktion ska dra fördel av det förbättrade bränsleutnyttjandet. Metoden används för allokering av emissioner i EPD-verktygetTPF8FPT, som är ett standardiserat system för miljö- deklarationer för el och fjärrvärmeTPF9FPT. Enligt denna metod belastas el och värme med emissioner respektive primärenergianvändning i proportion till den bränslemängd som hade erfordrats om samma mängd el respektive värme hade producerats med samma bränsle i tänkta separata anläggningar

8TP PT Environmental Product Declaration, förvaltas i Sverige av Miljöstyrningsrådet, bygger på livscykelanalys enligt ISO 14040-14043, och är ett sätt att tillämpa miljömärknings- standarden ISO 14025 i praktiken.

9TP PT El kan köpas specificerat eller ospecificerat. En typ av specificerad el är miljömärkt el (till exempel Bra Miljömärkt El, som uppfyller kriterium framtagna av Sveriges Naturskydds- förening). Miljömärkning är en kvalitativ bedömning av en produkts miljöpåverkan. Kva- litetssäkring sker vanligen av någon miljömärkningsorganisation. El kan också miljövaru- deklareras. Miljövarudeklarationer skiljer sig från miljömärkning genom att miljöpåverkan från produkten redovisas utan att produkten nödvändigtvis måste uppfylla krav för miljö- märkning. Miljövarudeklarationer certifieras av oberoende tredje part och innehåller kvan- titativ information. I Sverige finns ett system för certifierade miljövarudeklarationer för olika produkter, EPD, som stöds av både staten och näringslivet.

376

SOU 2008:25

Bilaga 4

Exempel Alternativproduktionsmetoden

Ett kraftvärmeverk tillförs 100 enheter bränsleenergi.

Netto producerar kraftvärmeverket 30 enheter el och 60 enheter värme.

Alternativproduktionsanläggningar har verkningsgraden:

Elproduktion	ηe = 40 %
Värmeproduktion	ηv = 90 %

Bränsleåtgång vid alternativ produktion av el och värme:

Elproduktion	30	/ 0,4	=75
Värmeproduktion	60	/ 0,9	= 67

Vid alternativ produktion skulle bränsleåtgången ha varit 142 en- heter för att erhålla samma mängd el och värme.

Allokering på el och värme blir den andel bränsle el respektive värme skulle ha erfordrat vid produktion i separata anläggningar:

Allokering på el	75 / 142 ≈ 53 %
Allokering på värme	67 / 142 ≈ 47 %

Primärenergimetoden

CEN-standarden EN 15316-4-5:2007 ”Värmesystem i byggnader – Metod för beräkning av energibehov och systemeffektivitet” antogs 2007-06-30, och ska vara införd som standard i EU:s medlemsstater senast 2008-01-01. I denna standard används primär- energimetoden som allokeringsmetod för kraftvärme.

När primärenergifaktorn beräknas enligt primärenergimetoden används den så kallade kraftbonusmetoden för värdering av el.TPF10FPT Kraftbonusmetoden innebär i korthet att den el som produceras med kraftvärme bedöms som om den hade producerats i en kondensanläggning med samma bränsleslag som används i den aktuella kraftvärmeproduktionen. Den producerade värmen ges en primärenergifaktor motsvarande den del av bränsleåtgången som inte täcks av elproduktionen. Denna kan bli negativ, om elverk-

10TP PT Det innebär bland annat att primärenergifaktorn för fjärrvärme kan bli negativ. I sådana fall används värdet 0 i beräkningarna.

377

Bilaga 4

SOU 2008:25

ningsgraden i kraftvärmeanläggningen är tillräckligt hög. I sådana fall sätts primärenergifaktorn för den producerade värmen till noll. Metoden innebär följande ekvation för beräkning av primärenergi- faktorn för den kraftvärmeproducerade värmen:

PEFfjärrvärmeB B = PEFbränsle,iB xBU Tillfört bränsle,iUBU UBU – PEFelUBU UBU x EnergielUB B Levererad energifjärrvärme,iB B

Om flera bränslen används summeras dessa

PEFelB B = PEFBelB kondensproduktion

Utredningen anser att primärenergimetoden ska användas för beräkning av viktningsfaktorer för fjärrvärme och fjärrkyla av flera skäl. Det främsta skälet till detta är att denna metod bäst beskriver vad som fysiskt verkligen sker i energisystemet. Den nya kraftpro- duktion som i dag byggs i Sverige utgörs delvis av certifikats- berättigad biokraftvärme. När den tas i drift i det nordiska elsyste- met kommer den – allt annat oförändrat – att mycket lite men dock marginellt att i första hand ersätta fossil kondenskraft. Primär- energimetoden är därför även ur detta perspektiv den lämpligaste metoden för att värdera den fjärrvärme som erhålls ur denna typ av kraftvärme.

Vidare är primärenergimetoden antagen som europeisk stan- dard, och bör därför tillämpas även i Sverige. Ett ytterligare motiv är att såväl EU:s som den svenska energibranschens analyser visar att det finns ett mycket stort behov av att bygga ny kondenskraft i Europa, dels för att ersätta äldre dåliga anläggningar, dels för att möta en ökad efterfrågan. Behovet av nya anläggningar för fjärr- värmeproduktion bedöms inte vara lika stort. Kraftvärme, som har högre energieffektivitet och lägre koldioxidutsläpp än t.ex. energi producerad i kondensanläggningar, är högt prioriterat såväl av EU som på nationell nivå.

Teoretiskt kan alternativproduktionsmetoden möjligen förefalla mer tilltalande än primärenergimetoden. Men företrädare för expert- gruppen med praktisk erfarenhet av de olika allokeringsmetoderna förordar primärenergimetoden framför alternativproduktions- metoden. Främsta skäl till detta anges vara problem med brist på praktiskt användbara underlag för beräkningsantaganden vid användning av alternativproduktionsmetoden.

378

SOU 2008:25 Bilaga 4

5 Viktningsfaktor för el

Medelel och marginalel

Förändringar i såväl energitillförsel som energianvändning påverkar energisystemets utveckling. De senaste åren har stora förändringar skett på elmarknaderna i Norden och inom EU. Förändringarna har bland annat inneburit en övergång från nationella eller regionala monopol till internationella konkurrensutsatta marknader. I dag ingår alla nordiska länder utom Island i den gemensamma nordiska elmarknaden. Det svenska elnätet är nu i praktiken helt integrerat i det nordiska systemet och den nordiska avreglerade elmarknaden.TPF11FPT Därav följer att det i detta sammanhang, för svenskt vidkommande, är relevant att betrakta det nordiska elnätet som systemgräns. Överföringskapaciteten mellan det nordiska systemet och andra länder byggs kontinuerligt ut. Inom kort kommer vi att ha stor överföringskapacitet, inte bara till Polen och Tyskland, utan även till Nederländerna. Det kan efterhand som denna utvidgning görs bli aktuellt att betrakta det nordeuropeiska elnätet som system- gräns istället för det nordiska.

Den samlade elproduktionen inom ett geografiskt område brukar benämnas elmix. Den svenska elmixen, dvs. den inhemska produktionen består huvudsakligen av vattenkraft och kärnkraft samt ett växande inslag av kraftvärme. Den totala svenska slut- användning av el var i genomsnitt för åren 2001 2005 131 TWh. I kärnkraften användes för basåren 2001 2005 i genomsnitt 210 TWh insatt kärnbränsleenergi, vilket gav 63 TWh el, medan vatten- kraften producerade i genomsnitt 66 TWh. Under samma period var den bränslebaserade elproduktionen i Sverige 10,4 TWh, varav kraftvärme stod för merparten, 9,6 TWh. Den svenska vindkraft- produktionen uppgår i nuläget till cirka 1 TWh. Enligt riksdagens planeringsmål ska vindkraften år 2016 kunna stå för 10 TWh mot dagens cirka 1 TWh per år.TPF12FPT

Den totala nordiska elproduktionen var i genomsnitt 382 TWh åren 2001 2005, se Figur 3. Den samlade nordiska elproduktionen har ett väsentligt inslag av kol- och annan fossilt baserad elproduk- tion och en växande andel vindkraft. Den norska elproduktionen baseras till 99 procent på vattenkraft, medan den danska elproduk-

11TP PT Det kvarstår fortfarande i vissa situationer brist på överföringskapacitet (s.k. ”flaskhalsar”) i det nordiska elnätet. Dessa byggs dock successivt bort.

12TP PT Energimyndigheten, Energiläget 2006.

379

Bilaga 4

SOU 2008:25

tionen till övervägande del består av kondenskraft och kraftvärme med stor andel koleldning. Under senare år har dock vindkrafts- andelen i den danska elproduktionen ökat, och i nuläget står vindkraften för cirka 16 procent av den totala danska elproduk- tionen. I Finland produceras cirka 30 procent av elen med kärn- kraft. Cirka 16 procent av den finska elproduktionen är kondens- kraft, medan kraftvärme svarar för knappt 40 procent av den finska elproduktionen. Vattenkraft står i Finland för cirka 16 procent av elproduktionen.

Sammanlagt stod vattenkraft för drygt hälften av den genom- snittliga nordiska elproduktionen åren 2001 2005. Kärnkraften och den konventionella kondenskraften (kondenskraft samt kraftvärme och industriellt mottryck) stod för nästan lika stor andel vardera, 23 procent respektive 22 procent. Vindkraften slutligen stod för cirka för 2 procent av den nordiska genomsnittliga elproduktionen åren 2001 2005. Den nordiska elproduktionen, genomsnittlig respektive årlig under perioden 2001 2005, framgår av Figur 2 och Figur 3.

Sverige är nettoimportör av el vissa år och nettoexportör av el andra år. För Norden gäller att regionen på senare år har blivit nettoimportör av el. Kraftutbyte sker inom det nordiska nätet i dagsläget med endast periodvisa begränsningar mellan de nordiska länderna. När det gäller kraftöverföring i det nordiska systemet och andra länder sker det främst med Polen, Tyskland, Estland och Ryssland. Inom kort, första kvartalet 2008, förväntas en ny för- bindelse för kraftöverföring mellan Norge och Nederländerna tas i bruk. Det kommer att innebära ytterligare möjligheter till kraft- utbyte med kontinenten.

Om man betraktar den nuvarande slutliga nationella använd- ningen av el går det inte att avgöra vilken produktionstyp av el, och därav orsakad primärenergianvändning, som går till en viss använ- dare eller ett visst ändamål.TPF13FPT Det är mot bakgrund av ovanstående beskrivning relevant att göra bedömningen att viktningsfaktorn för befintlig elanvändning i Sverige anges som det samlade medelvärdet för all nordisk elproduktion inklusive import/export av el. Utred- ningen använder därför medelel vid val av viktningsfaktor för bas-

13TP PT På marknaden säljs allt oftare specificerad el, t.ex. vindkraftsel. Trots detta går det gene- rellt inte att avgöra vilken energiproduktion och vilket energianvändningsändamål som mot- svarar varandra.

380

SOU 2008:25

Bilaga 4

årets energianvändning.TPF14FPT Detta återspeglar då också på ett korrekt sätt det verkliga, fysikaliska, behovet av primärenergi.

Figur 2	De samlade nordiska elproduktionen exklusive import/export,
	genomsnitt för åren 2001 2005
	2%
	24%

		Kärnkraft
		Kärnkraft
52%		Värmekraft
		Värmekraft
		Vattenkraft
		Vattenkraft
	22%	Vindkraft
		Vindkraft

Källa: Svensk Energi.

Figur 3			De	samlade	årliga	nordiska		elproduktionen exklusive
			import/export för åren 2001 2005
	400


	350
TWh	300
	300
	250
Elproduktion,	250
Elproduktion,	200
	200
	150



	100
	100
	50
	50
	0
		2001,00		2002,00		2003,00		2004,00	2005,00
				Kärnkraft	Värmekraft		Vattenkraft		Vindkraft

Källa: Svensk Energi.

14TP PT Det kan noteras att viktningsfaktorn för medelel är högre för den genomsnittliga svenska elproduktionen än för den genomsnittliga nordiska.

381

Bilaga 4

SOU 2008:25

För förändringar i elanvändningen måste dock ett annat synsätt användas. Då är det relevant att studera vad som händer ”på marginalen” i elsystemet. Med marginalel menas el producerad i de anläggningar som används för att täcka kortsiktiga förändringar i efterfrågan på el. Dvs. den el som måste produceras om efterfrågan ökar, respektive den elproduktion som blir överflödig (dvs. inte produceras alternativt exporteras) om efterfrågan minskar. När det gäller minskad elanvändning till följd av effektivisering innebär detta så gott som alltid att det är fossileldad kondenskraft som blir överflödig. Den marginella förändringen blir på detta sätt korrekt fysikaliskt värderad.

Kostnaderna för produktion av el är styrande för vilken typ av produktion som sker i varje given tidpunkt. I det nordiska elsyste- met består marginalelproduktionen huvudsakligen av kondenskraft, främst beroende på att denna typ av elproduktion har en hög rörlig produktionskostnad jämfört med t.ex. vattenkraft och kärnkraft.TPF15FPT Även i det Nordeuropeiska och det samlade Europeiska elsystemet består marginalelproduktionen av kondenskraft. Av Figur 4 fram- går de rörliga produktionskostnaderna för el i Norden. El- branschen har konstaterat att investeringarna i nya kraftproduk- tionsanläggningar sedan början av 1990-talet varit otillräckliga, och att detta har lett till att Norden har blivit en elimporterande region.TPF16FPT Detta förstärker argumenten för att på den tidsram som direktivet omfattar betrakta marginalelproduktionen i ett euro- peiskt perspektiv.

Svensk Energi bedömer det som troligt att elproduktion och elanvändning i Norden kommer att vara ungefär i balans inom fem år, och att det till och med kan bli frågan om produktionsöverskott med denna tidshorisont. En sådan situation kan leda till en ökad export av el och ökat elutbyte med övriga Europa under normala elproduktionsförhållanden. En sådan utveckling underbygger ut- redningens argument för att på den tidsram som direktivet om- fattar betrakta marginalelproduktionen i ett europeiskt perspektiv.

15TP PT I ett givet ögonblick kan andra produktionsanläggningar än kondenskraft ligga på mar- ginalen. En sådan effektbild som är en ögonblicksbild har liten relevans som approximation för vilket kraftslag som i volym (energi) räknat varierar med förändringar på elmarknaden.

16TP PT Underlag till utredningen från Svensk Energi, daterat 2007-09-28.

382

SOU 2008:25

Bilaga 4

Figur 4 Schematisk bild över den nordiska elproduktionen

Det bör dock noteras att vad som är marginalel varierar momentant och påverkas av en rad faktorer, t.ex. aktuell slutanvändning, var i elsystemet den sker, ochbelastningssituationen i elnäten. Marginal- elen kan också förändras om produktionsmixen ändras. Detta kan utgöra skäl att regelbundet se över det val av viktningsfaktor som görs för marginalel. Å andra sidan är det nordiska elsystemets förändringstakt långsam. Detta talar för att det inte finns anledning att i det relativt kortsiktiga perspektivet, till år 2016 förändra viktningsfaktorn över tiden. Den totala nordiska värmekraft- produktionen av el var i genomsnitt 22 procent under åren 2001 2005, med en årsvis variation där lägsta andel var 18 och högsta andel var 28 procent. I detta ingick även el baserad på kraft- värmeproduktion. Den totala kondenskraftproduktionen av el exklusive kraftvärmeproduktionen varierade under åren 2001 2005 mellan 5 och 12 procent, med ett genomsnitt på 8 procent.TPF17FPT Det innebär att merparten av all effektivisering för att uppnå direktivets minimimål om 9 procent skulle kunna ske med kondensproducerad

17TP PT Underlag från Svensk Energi, erhållet 2007-12-07.

383

Bilaga 4

SOU 2008:25

marginalel i samtliga nordiska länder.TPF18FPT Hela den nordiska kondenskraftproduktionen kan dock inte elimineras. Motivet till detta är att det alltid krävs en viss mängd kondenskraft för att säkerställa elsystemets stabilitet.

Mot denna bakgrund väljer utredningen att använda en vikt- ningsfaktor för marginalel för analys av effektiviseringsåtgärder.

Val av viktningsfaktor för el

Som beskrivits ovan beror valet av viktningsfaktor på hur system- gränser sätts. Mot bakgrund av den gemensamma avreglerade elmarknaden och i praktiken ett helt integrerat nordiskt elnät, använder utredningen den nordisk elmixen inklusive import och export för basårens elanvändning. I takt med att överföringskapa- citeten mellan det nordiska systemet och andra länder byggs ut kan det bli relevant att beakta en nordeuropeisk elmix. Det gjorda valet ger en rättvisande bild av den verkliga resursåtgången för Sveriges andel i det nordiska elsystemet.

Utredningen har analyserat primärenergibehovet avseende den nordiska elproduktionen inklusive import och export under åren 2001 2005, dvs. direktivets basperiod. Analysen visar att i genom- snitt har mellan 1,41 och 1,54 kWh primärenergi behövt sättas in för att producera en kWh el för slutanvändning. Medelvärdet är 1,49. Utredningen använder därför viktningsfaktorn 1,5 för den samlade elanvändning under basåren.

Som framgår av Tabell 1 är viktningsfaktorn för medelel högre för Sverige än för det nordisk genomsnittet. Det bör också poängteras att motsvarande faktor för den genomsnittliga europeiska elpro- duktionen är högre, sannolikt över 2. Detta beror på att den sam- lade europeiska elmixen består av en större andel kondensprodu- cerad el baserad på fossila bränslen eller kärnkraft än den nordiska elmixen.

18TP PT En konsekvens som skulle kunna uppstå av att effektivisera bort en så stor mängd kon- densproducerad marginalel är att den genomsnittliga viktningsfaktorn för el, medelel som används för basåret, skulle kunna sjunka något. Den framtida utbyggnaden av elproduk- tionen som sker löpande kommer också att inverka på den framtida viktningsfaktorn för medelel. Dock gör utredningen bedömningen att det kommer att ta lång tid innan vikt- ningsfaktorn kommer att vara signifikant annorlunda.

384

SOU 2008:25

Bilaga 4

Tabell 1 Viktningsfaktorer för basårens energianvändning baserad på den nordiska elmixen

El	2001	2002	2003	2004	2005	Medel

Sveriges elproduktion	1,73	1,73	1,86	1,88	1,73	1,79
inkl.import/export
Nordens elproduktion	1,52	1,48	1,37	1,46	1,48	1,46
exkl. import/export
Nordens elproduktion	1,54	1,51	1,41	1,49	1,51	1,49
inkl. import/export

Källa: WSP Environmental, beräkningar baserade på underlag från Svensk Energi och Svenska kraftnät.

I det kortsiktiga perspektivet är den nordiska marginalproduk- tionen av el främst baserad på koleldning, medan den framtida marginalproduktionen bedöms bestå av naturgasdriven kondens- kraft. Med en bedömd verkningsgrad i marginalproduktionsanlägg- ningarna på 40 procent blir omvandlingsfaktorn för enbart kraft- anläggningen 2,5. Till detta ska läggas förluster i utvinning, tran- sporter, förädling och distribution, vilka sammantaget leder till en viktningsfaktor på cirka 2,8. Nya anläggningar för fossil kondens- produktion av el har dock en högre verkningsgrad. Elbranschen anger 48 procent som en möjlig utveckling. Den naturliga för- yngringstakten för kraftproduktionsanläggningar leder på sikt till lägre genomsnittliga förluster och marginalproduktionsförluster.TPF19FPT

Vidare bedöms elcertifikatsystemet påverka den framtida pro- duktionen av el med en ökad andel av förnybar energi. Detta kan möjligen leda till en sammantaget något lägre primärenergifaktor för marginalel. Handeln med utsläppsrätter kommer sannolikt att verka i samma riktning.

Utredningen bedömer mot bakgrund av det anförda att en sam- mantagen viktningsfaktor på 2,5 är en god approximation. Detta värde sammanfaller också med det som anges som standardvärde i direktivet. Utredningen använder därför viktningsfaktorn 2,5 vid beräkning av effektivisering av elanvändning. Hänsyn har därvid tagits till att marginalelen kan vara olika för olika typer av effek- tiviseringsåtgärder.TPF20FPT

19TP PT Det finns i dagsläget i systemet anläggningar med verkningsgrad på 30 procent eller strax däröver, vilket innebär en viktningsfaktor på 3,3 eller högre. Dessa anläggningar bedöms dock bli utfasade eller rustas upp under den kommande tioårsperioden.

20TP PT Skillnader kan bero på när under året som effektiviseringsåtgärderna har sin inverkan.

385

Bilaga 4

SOU 2008:25

Svensk Energi har bistått med underlag som har använts för analys och beräkning av ovan beskrivna viktningsfaktorer. Svensk Energi har dock föreslagit att analysen av möjliga effekter av olika energieffektiviseringsåtgärder inte ska ta hänsyn till användning av primärenergi för marginal produktion av el, utan enbart på slutlig användning av el. Ett sådant förfarande motsvarar att sätta värdet på viktningsfaktorn till 1. Det innebär att man helt bortser från alla förluster som uppstår i samband med utvinning, förädling, produk- tion och distribution av elen.

Som utredningen slagit fast och utvecklat redan i kapitel 2, avsnitt 2.1, ska energieffektivisering ses ur ett systemperspektiv. Utredningen gör bedömningen att de verkliga effekterna av åtgärder endast kan fås genom att analysera marginaleffekter. Här- till kommer att klimateffekterna belyses bättre med ett marginal- perspektiv. Det kan dessutom konstateras av prissättningen på NordPool, dvs. den nordiska kraftbörsen, att marginalproduk- tionen normalt består av kondenskraft.

6 Viktningsfaktor för fjärrvärme

Det finns flera avgörande skillnader mellan produktion av fjärr- värme och produktion av el. Den första är att fjärrvärmenät är lokala medan elnät är internationella. En andra skillnad är att lokala fjärrvärmesystem kan ställas om mycket snabbare än det i praktiken internationella elsystemet.

En genomsnittlig viktningsfaktor för fjärrvärmeproduktionen i Sverige speglar inte den aktuella viktningsfaktorn i varje enskilt fjärrvärmenät, men enligt utredningen är en genomsnittlig nationell viktningsfaktor för fjärrvärmen en god bedömningsgrund för utvärdering av total nationell energieffektivisering (uppvärmning och tappvarmvatten) under en viss tidsperiod. Däremot kan en lokal viktningsfaktor behöva användas vid utformning av styrmedel avseende effektivare uppvärmning och tappvarmvattenvärmning.

Utredningen har bett Svensk Fjärrvärme att bistå med beräk- ningar, dels av nationell genomsnittlig viktningsfaktor för fjärr- värmeproduktionen, dels av viktningsfaktorer för samtliga landets fjärrvärmenät. Svensk Fjärrvärme har lämnat sådana beräkningar till utredningen.

386

SOU 2008:25

Bilaga 4

Nationell genomsnittlig viktningsfaktor för fjärrvärme

Beräkningarna av en nationell genomsnittlig viktningsfaktor för fjärrvärme baseras på faktisk levererad energi, på bränslevärden enligt Energimyndighetens rapport 2006:32, fördelning enligt primärenergimetoden vid kraftvärme samt de kompletteringar rörande bränslevärden som redovisats ovan.TPF21FPT Under utredningens basårsperiod (2001 2005) har den genomsnittliga resursanvänd- ningen för fjärrvärmeproduktion minskat, vilket resulterat i att den nationellt genomsnittliga viktningsfaktorn för fjärrvärme har minskat från 1,0 till 0,89, med ett medelvärde på 0,93.

Utredningen bedömer att viktningsfaktorn kommer att sjunka ytterligare i takt med förändringar i fjärrvärmesystemen. Bedöm- ningen bygger på fjärrvärmebranschens och Energimyndighetens prognoser, där en fortsatt tydlig trend mot ökad spillvärmeanvänd- ning i fjärrvärmenäten och ökad kraftvärmeproduktion ses för den framtida fjärrvärmeproduktionen. Kraftvärmen bedöms komma att leverera cirka 10 TWh mer el år 2016 än i dag. Detta leder till att den genomsnittliga primärenergifaktorn för fjärrvärmen bedöms minska till cirka 0,6 till år 2016.TPF22FPT

Viktningsfaktorer för lokala fjärrvärmenät

Vid analys av de underlag om individuella fjärrvärmenäts vikt- ningsfaktorer som erhållits från Svensk Fjärrvärme framgår att spridningen är stor. Spridningen sträcker sig under perioden 2001 2005 från 0,05 till 2,64, med ett medelvärde på 0,93. De stora skillnaderna beror på att de olika nätens skiftande förutsättningar avseende bränsleval och storlek. I analysen har näten därför delats in i tre grupper. Den minsta gruppen innehåller nät med leverans om högst 30 GWh per år, vilket sammanfaller med gränsen för handel med utsläppsrätter. Den mellersta gruppen innehåller nät som årligen levererar mellan 31 och 500 GWh fjärrvärme. Den tredje gruppen slutligen omfattar de nät som levererar minst 500 GWh per år. Spridningen av nätens primärenergifaktor framgår av Figur 5 Figur 7.

21TP PT Bränslevärde är det energiinnehåll som respektive bränsle representerar.

22TP PT Beräkningen av den framtida genomsnittliga viktningsfaktorn för fjärrvärme baseras på gällande CEN-standard och de av utredningen använda viktningsfaktorerna.

387

Bilaga 4

SOU 2008:25

Primärenergifaktorns spridning i de minsta näten är mycket stor. I denna kategori finns ett tiotal nät med mycket låg primär- energifaktor genom att fjärrvärmeproduktionen i huvudsak baseras på industriell spillvärme, och ett tiotal mindre ”färdig värme”- lösningar som baseras på fossil bränsleeldning eller elpannor som levererar värme till mindre områden. Den vanligaste lösningen i denna kategori är dock så kallade hetvattenpannor eldade med biobränsle. Dessa små nät levererade årligen sammanlagt cirka 1,9 TWh värme under basåren 2001 2005. Den genomsnittliga primärenergifaktorn i de små fjärrvärmenäten var under basåren cirka 1,21.

Figur 5	Viktningsfaktorer för lokala fjärrvärmenät som levererar högst
	30 GWh per år (sammanlagt cirka 2 TWh slutlig energi per år
	under basåren). Genomsnittsvärden för perioden 2001 2005.

	3,0
	2,5
	2,0
PEF	1,5
	1,0
	0,5
	0,0
	0	5	10	15	20	25	30	35
					GWh
Källa: Svensk Fjärrvärme.

Även i den grupp fjärrvärmenät som levererar mellan 31 och 500 GWh värme per år är spridningen stor för primärenergifaktorn, dock inte lika stor som bland de minsta fjärrvärmeleveranserna. I denna grupp varierar primärenergifaktorn mellan 0,05 och 1,8. Liksom i den första gruppen finns i mellangruppen ett tiotal fjärrvärmenät som baseras på leverans av industriell spillvärme, medan den vanligaste lösningen även i denna kategori är så kallade hetvattenpannor eldade med biobränsle. Genom dessa nät leve-

388

SOU 2008:25

Bilaga 4

rerades årligen cirka 16,9 TWh under basåren. Den genomsnittliga primärenergifaktorn i fjärrvärmenät var under basåren cirka 0,97.

Figur 6 Viktningsfaktorer för lokala fjärrvärmenät som levererar mellan 31 och 500 GWh per år (levererade under basåren 2001 .2005 sammanlagt cirka 17 TWh slutlig energi per år). Genomsnitts- värden för perioden 2001 2005.

2,0

1,8

1,6

1,4

1,2

PEF	1,0
	1,0
	0,8
	0,6
	0,4
	0,2
	0,0

100

200

300

400

500

600

GWh

Källa: Svensk Fjärrvärme.

Samtliga utom ett av de större fjärrvärmenäten, dvs. nät som levererar minst 500 GWh värme per år, har en primärenergifaktor som ligger under 1,0. I dessa nät är inslagen av kraftvärme, avfalls- eldning och industriell spillvärme stora. Dessa nät levererade årligen cirka 29,8 TWh under basåren 2001 2005. Den genom- snittliga primärenergifaktorn för de stora fjärrvärmenäten var för basåren 0,78.

389

Bilaga 4

SOU 2008:25

Figur 7 Viktningsfaktorer för lokala fjärrvärmenät som levererar minst 500 GWh per år (levererade under basåren 2001 2005 samman- lagt cirka 30 TWh per år). Genomsnittsvärden för perioden 2001 2005.

	1,6
	1,4
	1,2
	1,0
PEF	0,8
	0,6
	0,4

0,2

0,0

2 000

4 000

6 000

8 000

10 000

GWh

Källa: Svensk Fjärrvärme.

Förslag till viktningsfaktorer för fjärrvärme

Genom den förhållandevis snabba omställningen av fjärrvärme- produktionen vad gäller t.ex. förändringar av val av energislag och ökad andel kraftvärme och samtidig nyanslutning av byggnader till systemet, bedömer Svensk Fjärrvärme att inverkan på praktisk användbar viktningsfaktor på marginalen blir relativt liten. Utred- ningen gör mot bakgrund av ovanstående beskrivning bedöm- ningen att en praktiskt applicerbar viktningsfaktor för fjärrvärme i nuläget är 0,9 för basåren, medan viktningsfaktorn för effektivi- sering baserad på marginalproduktion bedöms bli 1,0. Dock anser utredningen att lokala viktningsfaktorer för fjärrvärmebeaktas bör beaktas i kommunala energiplaner. Utredningen anser också att viktningsfaktorn för fjärrvärme bör revideras när kommande nationella energieffektiviseringsplanerna tas fram.

Vidare bör Svensk Fjärrvärme verka för att de av deras med- lemmar som har nät med primärenergifaktorer som överstiger 1,5 uppmuntras att snarast vidta åtgärder för att minska sin primär-

390

SOU 2008:25

Bilaga 4

energianvändning. Först då blir effektiviteten bättre än om kunder- na hade behållit de egna oljepannorna.

7 Viktningsfaktor för fjärrkyla

Utredningen har även fått underlag för bedömning av viktnings- faktor för fjärrkyla från Svensk Fjärrvärme. Det verkliga värdet för primärenergianvändning för fjärrkyla varierar starkt beroende på hur fjärrkylan produceras.

I Svensk Fjärrvärmes underlag varierar primärenergifaktorer mellan 0,10 och 1,43. Det viktade medelvärdet för samtliga nuvarande fjärrkylaleveranser har beräknats till 0,53. I detta under- lag ingår dock många, främst mindre, system som egentligen inte är energieffektivare än många konventionella klimatkylalösningar, men som kommersiellt motiveras av bl.a. sin storskalighet. Dessa lösningar bör kategoriseras som traditionella lösningar för kyla snarare än fjärrkyla. På sikt torde dessa installationer komma att ersättas med effektivare lösningar när ett större kundunderlag skapats. Om endast fjärrkylanät med en primärenergifaktor som understiger 0,7 inkluderas blir den nationella genomsnittliga primärenergifaktorn 0,44. Primärenergifaktorns spridning för be- fintliga fjärrkylanät framgår av Figur 8.

Figur 8 Primärenergifaktorer för lokala fjärrkylanät. Genomsnittsvärden för perioden 2001 2005

	1,6
	1,4
	1,2
	1,0
PEF	0,8
PEF
	0,6
	0,4

0,2

0,0

100

150

200

250

300

GWh

Källa: Svensk Fjärrvärme.

391

Bilaga 4

SOU 2008:25

Fjärrkyla av hög kvalitet kan produceras på flera olika sätt. Vid så kallad frikyla från kallt vatten, med utnyttjande av t.ex. sjövatten som kylmedium blir viktningsfaktorn mycket låg. Sverige har goda förutsättningar för denna typ av lösning. Frikyla erfordrar endast elenergi för pumpningen i fjärrkylasystemet samt en liten elinsats för att med hjälp av en kylmaskin garantera utgående fjärrkyla- temperatur under perioder med varmare vatten. Med viktnings- faktorn 2,5 för el blir viktningsfaktorn för frikyla 0,25 0,4 med en kylfaktor (COP) på 10 i det förra fallet respektive 6 i det senare fallet.

En annan möjlighet att producera fjärrkyla av hög kvalitet är att utnyttja spillvärme från industrier eller kraftvärmeverk i absorp- tionskylmaskiner. Spillvärmens primärenergifaktor är i princip noll, varför den enda el som behövs avser pumpning och, eventuellt, temperatursäkring. Även denna typ av fjärrkyla ger en mycket låg viktningsfaktor.

Fjärrkyla av hög kvalitet kan även produceras genom att utnyttja värme från avfallsförbränning i absorptionskylmaskiner. Om avfallsförbränningsanläggningen är utformad som ett kraft- värmeverk blir fjärrkylans viktningsfaktor under 0,4. Om avfalls- förbränningsanläggningen däremot enbart producerar värme blir viktningsfaktorn för fjärrkylan högre, mellan 0,5 och 1.

Ett fjärde sätt att producera högkvalitativ fjärrkyla är att ta vara på spillkyla från värmepumpar som körs i fjärrvärmesystem. En sådan lösning kan anses ersätta separata lösningar med värme- pumpar och kylmaskiner. Även i denna tillämpning är fjärrkylans viktningfaktor låg.

För att inte överskatta fjärrkylans effekter använder utred- ningen, baserat på ovanstående analys, en viktningsfaktor på 0,4 för fjärrkyla. För analys av enskilda fjärrkylasystem måste dock indivi- duellt fastställda viktningsfaktorer användas.

8 Viktningsfaktor för oljeprodukter

Råolja handlas på en global marknad där råvaran är av varierande kvalitet. Ett antal olika processer behövs för att göra säljbara pro- dukter av oljan. Vilka processer som används beror på råoljans kvalitet och vilken oljeprodukt som ska framställas. I dagsläget används råolja samt oljesand. Med dagens oljepriser är det lönsamt att göra bränslen från oljesand. I ett längre perspektiv, fram till år

392

SOU 2008:25

Bilaga 4

2030, bedöms det även kunna bli lönsamt att göra syntetiska flytande bränslen från oljeskiffer och kol om priset på olja ligger kvar på dagens höga nivå.TPF23FPT Syntetisk olja kan även produceras från andra mindre koldioxidintensiva bränslen såsom naturgas, och snart även ur biomassa.

Utredningen har från Svenska Petroleuminstitutet (SPI) fått underlag för bedömning av viktningsfaktor för oljeprodukter. Underlaget baseras bl.a. på en studie av olika drivmedel som tar hänsyn till hela produktions- och distributionskedjan. Studien har genomförts av EU-kommissionens Joint Research Centre, Euro- pean Council for Research and Development och oljebolagens samverkansorgan CONCAWE.TPF24FPT Studien presenterar en uppskatt- ning, så kallad ”best estimates”, av primärenergiåtgången för utvinning och bearbetning av råolja, transport, raffinering och distribution, och ger en resursanvändning av cirka 1,14 1,16 kWh per levererad kWh oljeprodukt.TPF25FPT SPI betonar att det finns vissa svårigheter att beräkna viktningsfaktorer för oljeprodukter. Till exempel kan det vara svårt att fördela energianvändning och förluster i ett raffinaderi mellan enskilda oljeprodukter. Olika typer av oljeprodukter erfordrar olika raffineringsprocesser, vilket leder till vissa skillnader i viktningsfaktor. Vidare varierar energianvänd- ningen mellan olika raffinaderier och raffinaderiernas energi- användning förändras över tiden.

Baserat på ovanstående underlag har utredningen valt att använda en viktningsfaktor på 1,2 för slutlig användning av olje- produkter (levererad energi).

23TP PT IEA (2006a) Resources to reserves: Oil and gas technologies for the energy markets of the future. International Energy Agency, Paris.

24TP PT Hela studien Well-to-Wheels analysis of future automotive fuels and powertrains in the European context, kan laddas ned på http://ies.jrc.cec.eu.int/wtw.html respektive via SPIs hemsida.

25TP PT Värdet kan variera beroende på vilken typ av oljeprodukt som avses. I en bilaga till studiens delrapporten Well-to-tank (Appendix 2) redovisas energiåtgång för att framställa olika oljeprodukter.

26TP PT Jämförelsen blir i annat fall missvisande mellan t.ex. en byggnad som är oljeuppvärmd och en byggnad som är el- eller fjärrvärmeuppvärmd.

393

Bilaga 4

SOU 2008:25

årsverkningsgrad på mellan 70 och 85 procent fås en sammantagen viktningsfaktor mellan 1,34 och 1,63. En viktningsfaktor på 1,5 bör användas för att jämföra en byggnad med individuell oljeuppvärm- ning med en byggnad med annat uppvärmningssystem. Denna viktningsfaktor avspeglar nettoenergibehovet. Ett liknade perspek- tiv måste anläggas vid jämförelser av olika fordon eller transport- medel, eftersom effektiviteten i förbränning av drivmedlet måste inkluderas.

Ett marginalresonemang för oljeprodukter baserat på syntetiskt framställd olja, ger en väsentligt högre primärenergiåtgång än dagslägets råoljeproducerade oljeprodukter. Beräkningar pekar på en viktningsfaktor på cirka 2,5 för syntetisk olja. Denna utveckling bedöms dock ligga längre fram än direktivets (2006/32/EG) slutår 2016. I nuläget använder utredningen därför en viktningsfaktor på 1,2 även för effektivisering.

SPI anser också att om utredningen vill redovisa primär- energifaktorer ska detta göras för alla bränslen även för transport- sektorn och för alternativa och förnybara bränslen. För underlag till detta hänvisar SPI till Well-to-Wheel studien. Viktningsfaktorer för olika fordonsdrivmedel är även belysta i Energimyndighetens rapport ER 2006:32.

Den av utredningen använda viktningsfaktorn 1,2 för oljepro- dukter avspeglar förluster i leden utvinning, transporter och för- ädling. Viktningsfaktorn tar hänsyn till förluster som inte syns i den officiella nationella energistatistiken, och motsvarar för transporter gränssnittet ”Källa till tank” (Well to tank”). Att använda systemgränsen ”Källa till hjul” (”Well to wheel”) inklu- derar även förlusterna i fordonet, och kan jämställas med behovet att ta hänsyn till förbränningsförlusterna i en individuell oljepanna vid jämförelse av energiprestanda för byggnader med olika upp- värmningssystem.

9 Viktningsfaktor för biobränsle

För biobränsle inklusive utvinning och förädling, transport, och distribution har bränslevärdet 1,08 i storskalig energiomvandling satts i enlighet Energimyndighetens rapport ER 2006:32. För mer förädlade biobränslen, som till exempel pellets, ska hänsyn även tas till att energibehovet för förädling är större än för mindre förädlade

394

SOU 2008:25

Bilaga 4

biobränslen. Utredningen använder en viktningsfaktor på 1,2 för slutlig användning av biobränslen.

Vid jämförelser av enskilda byggnaders energieffektivitet måste även hänsyn tas till den individuella förbränningsanläggningens verkningsgrad för uppvärmning och tappvarmvatten.TPF27FPT Detta värde kan variera starkt på årsbasis för biobränslepannor. I små bio- bränsleanläggningar kan verkningsgraden variera mellan 70 och 85 procent på årsbasis. I större biobränsleanläggningar ökar rökgas- kondensering anläggningarnas effektivitet. Detta har vägts in i den föreslagna genomsnittliga viktningsfaktorn för biobränsleanlägg- ningar. En viktningsfaktor på 1,5 bör användas för att jämföra en byggnad med individuell uppvärmning med biobränsle med en byggnad med annat uppvärmningssystem. Denna viktningsfaktor avspeglar nettoenergibehovet.

Även när det gäller biobränsle kan ett marginalresonemang föras. När det gäller efterfrågan på biobränsle finns en konkurrens om råvaran från bland annat massa- och pappersindustrin och träskiveindustrin. Denna konkurrenssituation påverkar dock endast i ringa mån behovet av primärenergi för att framställa och förädla biobränsle. Utredningen använder därför en viktningsfaktor på 1,2 även för biobränsle på marginalen.

10 Utredningens viktningsfaktorer

Utredningen har i enlighet med ovanstående beskrivning analyserat och tagit fram viktningsfaktorer för el, fjärrvärme, fjärrkyla, oljeprodukter samt biobränsle, som utredningen använder i det fortsatta utredningsarbetet. En översikt över faktorerna redovisas i Tabell 2.

27TP PT Jämförelsen blir i annat fall missvisande mellan t.ex. en byggnad som är oljeuppvärmd och en byggnad som är el- eller fjärrvärmeuppvärmd.

395

Bilaga 4

SOU 2008:25

Tabell 2 Sammanställning av utredningens viktningsfaktorer för el, fjärr- värme, fjärrkyla, oljeprodukter samt biobränsle

Energibärare	Viktningsfaktor	Viktningsfaktor
	genomsnittlig värde	effektivisering
El	1,5	2,5
Fjärrvärme	0,9	1,0
Fjärrkyla	0,4	0,4
28	1,2	1,2
OljeprodukterTPF FPT	1,2	1,2
29	1,2	1,2
BiobränsleTPF FPT	1,2	1,2

28TP PT En viktningsfaktor på 1,5 bör användas för att jämföra en byggnad med individuell uppvärmning med en byggnad med annat uppvärmningssystem, se kapitel 8

29TP PT En viktningsfaktor på 1,5 bör användas för att jämföra en byggnad med individuell uppvärmning med en byggnad med annat uppvärmningssystem, se kapitel 9

396

Bilaga 5

Effects of Taxation on

Energy Efficiency

Report to Energieffektiviseringsutredningen

Joyce Dargay

Institute for Transport Studies

University of Leeds

16 February 2008

397

Bilaga 5

SOU 2008:25

TABLE OF CONTENTS

1 TU

Introduction TU

UT ............................................................

399

1 TU

.1 UT

Background TU

UT .................................................................

399

1 TU

.2 UT

Effects TU

of energy taxes on energy demandUT................

399

2 TU

The U

dataUT .................................................................

400

2 TU

.1 UT

The U

transport sectorUT ...................................................

401

2 TU

.2 UT

The U

residential sectorUT..................................................

402

2 TU

.3 UT

Non TU

-residential buildingsUT...........................................

404

3 TU

Models TU

usedUT............................................................

405

3 TU

.1 UT

Road TU

transportUT ............................................................

405

3 TU

.2 UT

The U

residential and other sectorUT.................................

408

4 TU

The U

econometric resultsUT

...........................................

409

4 TU

.1 UT

Modelling TU

strategyUT ......................................................

409

4 TU

.2 UT

Time U

-series properties of the dataUT .............................

410

4 TU

.3 UT

The U

transport sectorUT ...................................................

412

4 TU

.3.1 UT

Car TU

transportUT .................................................

412

4 TU

.3.2 UT

Goods TU

vehicles UT ...............................................

414

4 TU

.3.3 UT

Residential TU

HeatingUT.......................................

414

5 TU

Calculation TU

of energy savingsUT ....................................

415

5 TU

.1 UT

Method TU

of calculationUT.................................................

415

5 TU

.2 UT

Person TU

car transport UT ....................................................

416

5 TU

.3 UT

The U

residential sectorUT..................................................

418

6 TU

Conclusions TU

............................................................

419

APPENDIX TU

I: Econometric BackgroundUT...............................

421

APPENDIX TU

II: Description of Test StatisticsUT ........................

426

APPENDIX TU

III: Econometric resultsUT ....................................

430

References TU

UT ......................................................................

435

398

SOU 2008:25

Bilaga 5

1 Introduction

1.1Background

This is a report of a study commissioned by the Energieffektivi- seringsutredningen in reply to EU directive (2006/32) on more efficient use of energy and energy services. According to this directive, member states shall reduce energy use by 2016 by 9% in relation to their average during the five years previous to the directive. This reduction is to be achieved by the use of measures to improve energy efficiency, and the effects of measures carried out from 1991 can be taken into account.

The aim of this study is to provide an estimate of these energy savings. According to the directive, both bottom-up and top-down approaches are to be used in the estimation of the effects of policy measures. This study applies a “top-down” or econometric approach. Using an econometric approach, only the effect of quantitative measures can be analysed. In particular, we are con- cerned with the effects on demand of various sorts of taxation measures on end-use energy demand. The effects of subsidies, regulation, etc. are thus not included.

1.2Effects of energy taxes on energy demand

The impact of price-related energy policy will depend upon the extent to which consumers, i.e., households, industry, etc., respond to changes in energy prices. This is measured by the price-elasticity of energy demand. The elasticity may differ for different types of taxation, for example, individuals may respond differently to taxes affecting variable motoring costs than to taxes affecting fixed motoring costs. However, it is not the taxes per se that influence consumers’ choices, but the effect they have on the prices or costs experienced by the consumer. Since the tax is generally placed on the fuel directly, the fuel price elasticity is the appropriate measure to use. In some cases where the tax is not placed on the fuel itself, e.g., annual vehicle taxation, a separate elasticity may need to be used. Such issues primarily arise in the transport sector.

It is well accepted that the price elasticity of energy demand varies by end-use and by sector. Commonly, the economy is divided into three sectors (transport, the residential and buildings sector and industry) and end-use energy demand is separated into

399

Bilaga 5

SOU 2008:25

individual products (petrol, diesel, heating oil, gas, electricity, etc.). A further division can be made according to the process involved: heating, lighting, household appliances, industrial motive power. Similarly, the three main sectors can also be further disaggregated. For example, in the transport sector, we can consider person and goods transport, or motoring and other transport modes. The most suitable degree of disaggregation depends on the questions we are hoping to answer. For example, if we are interested in the impact of prices or taxation, more accurate estimates will be obtained if sectors/uses with different demand characteristics are treated separately.

The empirical literature suggests that households are more sensitive to price changes than are firms. This is also in agreement with the premise that firms can pass on the price increases to consumers by increasing the price of their product. Of course this does not hold for highly competitive industries or industries that are export-directed and need to compete on the world market. With energy price increases, there will be a tendency to replace energy with other production factors, for example, with energy- saving capital. Because of the heterogeneity of industry and the more complicated models and data that are required, it is the most difficult sector for which to estimate energy demand and the most plausible estimates are based on individual industries. For this reason, and because of the reduced energy taxation in many industrial sectors in Sweden, the industrial sector is excluded from this study.

Given the large share of transport sector in Swedish energy demand and the prevalence of taxation in energy policy in this sector, much of this report concentrates on the transport sector. The residential sector is also considered, albeit less thoroughly, mainly because of data limitations.

2 The data

The data have been provided by the Energimyndigheten and Vägverket Konsult. All data are on an annual basis, and cover a time period from 1970 or 1983 to 2005/6. Data include energy use for road transport, the residential sector and for non-residential buildings (the “other” sector). In the transport sector, data were also provided on passenger kilometres by rail, bus and domestic

400

SOU 2008:25

Bilaga 5

flights as well as average prices or fares. For road transport, information was also available on the vehicle stock, annual vehicle kilometres and average fuel use per kilometre. For residences and other buildings, the data included energy use for heating and electricity use for non-heating purposes, the numbers of houses and flats and the total heated areas.

Energy prices are defined as consumer prices inclusive of all taxes and VAT. For road transport, data were also available on average annual vehicle taxes and for the kilometre tax on diesel that was in effect prior to 1994. Other data included disposable house- hold income, GDP, the consumer price index and population.

2.1The transport sector

The transport sector can be divided into person and goods transport. Each of these is supplied by various modes. In Sweden, 81% of person transport (in pkm, 2006) is carried out by car, 8% by rail, 7% by bus and 3% by air. For domestic freight, 56% of domestic freight is moved by road, 31% by rail and 13% by boat (air cargo is excluded owing to lack of data). Taxation policy in Sweden is most relevant in the road transport, in travel by private car and in goods transport by light and heavy goods vehicles. For this reason, and because of their dominance in transport energy use, this study is limited to these transport modes. In terms of energy use, the car is responsible for 68% and goods vehicles for 32%.

As shown in Figure 1, petrol consumption in cars dominates, followed by diesel use in heavy goods vehicles, which is only about ¼ of the petrol used for cars. Compared to these, diesel use in cars, petrol use in heavy goods vehicles and fuel use in light goods vehicles are relatively insignificant. A number a trends in fuel use could be highlighted: an apparent levelling off of petrol use beginning in 1990; an increase in diesel use in car from the mid- nineties; a slow, but continual growth in diesel use in heavy goods vehicles; and a decline in fuel use in light goods vehicles in the mid- nineties combined with an equivalent increase in diesel use.

401

Bilaga 5

SOU 2008:25

Figure 1 Fuel use in road transport, cubic metres

6000000
5000000
4000000
3000000
2000000
1000000
0
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005

Petrol - cars

Diesel - cars

Diesel - light goods vehicles

Diesel - heavy goods vehicles

Petrol - light goods vehicles

Petrol - heavy goods vehicles

2.2The residential sector

Of residential energy consumption in Sweden, around 80% is used for heating and hot water while the remaining 20% is electricity used for household electrical equipment. Of the total energy used for heating, 57% is used in single-family dwellings and 43% in multi-family dwellings or flats. The composition of energy sources used for heating differs considerably between these two residential forms. In apartment houses, district heating accounts for around 86% of heating (measured in TWh). This has increased from about 36% in the late seventies, when oil was the predominant heating source, accounting for 62%. With the high oil prices of the seventies and the uncertainty over future prices and supplies, district heating expanded to cover a large proportion of apartment buildings. This is clearly seen in Figure 2. From 1983, oil use declined by over 15 TWh, which was replaced by an 8 TWh increase in district heating. The superior efficiency of district heating means that, in terms of KWh, much less is required compared to oil. However, the comparison is not strictly valid,

402

SOU 2008:25

Bilaga 5

since losses accrue in conversion which are not included in the district heating figures here, while the figures for oil include such losses. The reduction in total energy use is also partially explained by improvements in insulation and other energy-saving measures. In terms of energy use per heated area, multi-unit dwellings have reduced consumption by 1/3 since the early eighties.

Figure 2 Energy use for heating in multiple-unit dwellings, TWh

36
32
28
24
20
16
12
8
4
0
84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04
			Electricity					Oil
			District heating					Total

The picture is very different in single-family houses, where the infrastructure for district heating is more costly owing to the lower degree of housing density. Instead, oil, which accounted for 70% of heating in the seventies, was first replaced with electric heating, and later with bio-fuels and heat-exchange pumps. By 2005, oil had diminished to only 15% of heating in single-family houses, with electricity (including heat-pumps) producing 42% and bio-fuels 31%. As for multi-family houses, there is a steady decline in total energy use since the late eighties, but we also note a substantial decline in oil use since 2000, coincident with a sharp rise in oil prices.

Given the heating options in the two types of housing, it is preferable to examine the response to taxation measures for each separately. There is also a more important reason for this division:

403

Bilaga 5

SOU 2008:25

that is, that the decision-making process is very different in the two cases. In single-family houses, it is the home-owner who makes investment decisions concerning heating systems, while in apartment buildings it is generally the freeholders who are only rarely the residents themselves. The building owner or freeholder may not choose the system which will be most economical for the residents, as he/she does not bear the running costs. Because of this we would expect those living in single-family houses to be more responsive to taxation measures.

Figure 3 Energy use for heating in single-family dwellings, TWh

60
50
40
30
20
10
0
84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04
		Oil					Bio-fuels
		Electricity					Total
		District heating

2.3Non-residential buildings

Energy consumption for heating purpose in this sector has fluctuated at slightly over 25 TWh for the last 20 years. The pattern in very similar to multi-unit residential buildings: since the late seventies, oil has been replaced by district heating.

404

SOU 2008:25

Bilaga 5

Figure 4 Energy use in non-residential buildings, TWh.

32
28
24
20
16
12
8
4
0
84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04
			Electricity					Oil
			District heating					Total

3 Models used

3.1Road transport

Energy use, E, for road vehicles can be broken down in the following way:

E = V ×	Km	×	E	(1)

	V Km

Where V is the number of vehicles, Km/V is the average number of kilometres driven per vehicle and E/Km is the energy use per kilometre. This last term, the specific energy use (S), is the inverse of vehicle fuel efficiency. Since the price elasticity is defined as

EP =	LnE	(2)
	LnP

405

Bilaga 5 SOU 2008:25

using the above relation, the elasticity can be written as

EP = VP + KVP + SP

(3)

This states that the price elasticity of fuel use is the sum of the price elasticities of vehicle ownership, kilometres driven and specific energy use. The price elasticity for energy use in vehicles can thus be estimated from the energy demand function or from the three individual demand functions for vehicles, vehicle use and specific energy use. Alternatively, since the first two terms on the right hand side of equation (1) are equal to the total kilometres driven by all vehicles V, we can instead estimate two demand functions: total kilometres driven and specific energy use. In this case the price elasticity for energy becomes

EP = KP + SP

(4)

The method used will depend on the data available and on the objective of the study. Separation into three demand equations gives more information on the mechanism of the response to price changes. For example, increased fuel prices can lead to a reduction in car use (fewer kilometres per vehicle), the purchase of more energy efficient vehicles (a reduction in the specific energy use) and/or a reduction in car ownership. The empirical literature indicates that these effects are not the same: the predominant effect appears to through a reduction in specific energy use, mainly by the purchase of smaller or more energy-efficient cars, with the impacts on car use and car ownership substantially smaller.TPF1FPT In fact, much of the evidence from other studies indicates that the effect on energy use is smaller than the effect on energy efficiency, which suggests a significant rebound effect, i.e. the reduction in fuel use per kilometre makes driving cheaper so that the number of kilometres driven increases in the long run. However, there is little consensus in the empirical literature regarding the magnitude of the rebound effectTPF2FPT.

Given the growth of the diesel car market over recent years, energy use by diesel and petrol cars are estimated as separate equations, but using a seemingly unrelated equations estimation procedure, which takes into consideration the correlation between

1TP PT See Goodwin, Dargay and Hanly (2004) and other papers in the reference list. 2TP PT See, e.g., Green (1992).

406

SOU 2008:25

Bilaga 5

the error terms of the two equations. The long-run equilibrium demand for energy use or its components as specified in equation

(1) in each of these segments can be expressed in a general form as

EP*	= fP (PP , PD ,TP ,TD , I )
ED*	= fD (PP , PD ,TP ,TD , I )	(5)

where E*iB B is fuel use by petrol and diesel cars. This is assumed to be some function fi of the prices (including tax and VAT) of petrol (PPB )B and diesel (PDB B) and their respective vehicle taxes (TPB )B and diesel (TDB B) and income, I. The kilometre tax on diesel which existed until 1993 is included in the price of diesel. Since this tax is based on use, consumers will see it as any other use tax, and will respond to it in the same way as to the fuel price itself. In addition to the variables shown in equation (5), new car prices and the prices of alternative modes (rail and bus fares) were also included in the model, but were found to be non-significant in all cases and were thus omitted. The model in (5) can be interpreted as a reduced form model. In the structural specification, car ownership would appear in each of the equations. Car ownership, itself, however, is not exogenous with respect to the other explanatory variables, but is determined, in principle, by these variables. Substituting the exogenous variables (in this case, prices and income) for car ownership into the structural model results in the reduced form model shown in (5). The demand functions in (5) thus allow estimation of the effects of income, prices and taxes on both car ownership and use per car. The dynamic specification is discussed in the Section 3.

The results presented here are based on direct estimates of the energy demand function. Estimates of the components of equation

(1) indicate that that the effects of prices and taxation on car ownership and use have been minimal in Sweden, both being predominantly determined by income. No significant long-run relationship could be found between fuel prices and vehicle taxation and either the number of cars, the average kilometres driven per car or the total number of kilometres driven by car. In addition, estimates of the efficiency component on its own did not produce very reliable results: although the coefficients were of the correct sign, the standard errors were very large. This is not

407

Bilaga 5	SOU 2008:25
	3
surprising, and has been found in most studiesTPF FPT attempting to
estimate fuel efficiency from time-series data for a single country.
Since our results indicate that the	VP = KVP = KP = 0 in

equations (3) and (4), this implies that EP = SP , in other words, the price elasticity of specific energy use (per km) is equal to the elasticity of fuel use with respect to its price. Since efficiency is the

inverse of specific energy use, the elasticity of fuel efficiency with respect to prices and taxation is the negative of the elasticity of fuel demand. This means that the effects captured by the fuel price elasticity are a measure of their effects on energy efficiency. This is supported by the finding that no significant relationship could be found between passenger journeys by rail, bus, coach or air and fuel prices or car taxation from the Swedish data, so that they have not induced a shift to other transport modes.

3.2The residential and other sector

For the single-family dwellings, four equations are estimated for heating, one for each energy product, oil (O), electricity (E), bio- fuels (V) and district heating (F), and a separate equation for electricity for non-heating uses:

ES*,O

ES*,E

E*,

S V

ES*,F

ES*,H

= f F ,O (PO , PE , PF , I )

= fS,E (PO , PE , PF , I )

(6)

= fS,V (PO , PE , PF , I ) = fS,F (PO , PE , PF , I ) = fS,H (PE , I )

The price of bio-fuels is not included in the heating equations owing to lack of price data. Only the price of electricity is included in the final equation, since there are no substitutes for electricity for non-heating purposes. For each housing type aggregate energy was also estimated, but the results were difficult to interpret. The models were also estimated using a seemingly unrelated regression procedure, but this was found to have little effect on the results.

3TP PT Johansson and Schipper (1997).

408

SOU 2008:25

Bilaga 5

For multi-unit dwellings and other buildings, only 3 equations were estimated: oil, electricity and district heating. Bio-fuels are rarely used in multi-family buildings for heating and the only approximations are available for household electricity use.

4 The econometric results

4.1Modelling strategy

In any given time period, actual demand could only be expected to be in equilibrium with respect to the prevailing costs, incomes etc. if complete adjustment to changes in these factors occurs within the time interval of the data or the forecasts (in our case, a year) or if the they have remained constant over a sufficiently long time for responses to have settled down. There are numerous reasons why complete adjustment is not achieved in a single period. These include persistence of habit, uncertainty and imperfect information regarding alternatives and price and costs of adjustment. The length of this time required for complete adjustment is determined empirically from the same evidence as produces short- and long- run elasticities. The literatureTPF4FPT generally finds orders of magnitude in the range 3-10 years. Since full adjustment does not occur within the same year as the change in the explanatory factors, the specification of the demand for energy can be written as a general autoregressive-distributed lag (ADL) model

a(L)Ei ,t = b(L) Xt + t

(7)

where (L) is a lag operator such that LrP P ytB B = ytB -rB for any variable y and

n
a(L) = ∑ar Lr	(8)

r=m

so that demand in any year is influenced by the demand in the previous years as well as by the exogenous variables in previous years. The number of lags included is determined by r; in practice this needs to be limited depending on the time length of the available data. However, by including lags of the dependent variable

4TP PT See Goodwin, Dargay and Hanly (2004) and other references.

409

Bilaga 5

SOU 2008:25

amongst the explanatory variables, all previous values of the exogenous variables are taken into consideration. The dynamic representation used in the study includes two lags of the dependent variable and three lags of price and income variables, so the dynamic model can be written as:

Et	= + 1Et 1	+ 2 Et	2 + 0 Xt	+ 1 Xt 1	+ 2 Xt	2	(9)

In the empirical work, two special cases of the ADL model are also examined: the partial adjustment model (PAM) and the error- correction model (ECM). These are described in Appendix I.

The modelling strategy is basically a general to specific approach. A general dynamic model is initially estimated, and lags and variables are consecutively excluded which are either implausible because of magnitude or sign or are insignificant in a statistical sense. In model selection, consideration is given to a number of diagnostic tests: measures of the model’s explanatory power, tests of assumptions regarding the error term (normality, non-autocorrelation, and homoskedasticity), tests for stability of the estimated relationship and tests for model specification. These tests are described in Appendix II. Residual plots of the preferred equations are also examined to give further insight into the suitability of the model specification.

A constant elasticity specification (with all variables in logarithmic form) is assumed, since this is has an economically realistic interpretation and is generally found to be the preferred in empirical studies. We also assume that all explanatory variables – prices and income are exogenous. This is likely to be the case in the individual sectors studied.

4.2Time-series properties of the data

Before embarking on the estimation of the econometric models, it is useful to explore the time-series characteristics of the data. It was apparent from visual inspection of the data that many of the variables are increasing or decreasing over time, which suggests that they may be non-stationary, or contain a unit root (see Appendix II). A non-stationary variable has a definite positive or negative trend over time, whereas a stationary variable fluctuates over time but returns to a constant mean value. However, variables

410

SOU 2008:25

Bilaga 5

which appear to increase or decrease over time can also be trend- stationary, i.e., they increase or decrease over time, but return to a constant trend.

Whether the variables are stationary or not has important implications for econometric modelling. Non-stationarity can result in the problem of “spurious” regression, which occurs when a non-stationary variable is regressed on a completely unrelated non-stationary variable. The regression will yield a reasonably high value of R2 indicating that the model fits well and the unrelated variable will appear to be significant according to the t-statistics, even though there is no causal relationship between the variables. Basically, this means that we must be extra careful to specify them correctly when working with non-stationary variables.

Stationarity is important for empirical work because standard inference procedures do not apply to OLS estimates of models containing non-stationary variables. In particular, the standard t- tests will be biased, so that traditional hypothesis tests will be misleading.

The stationarity of the variables is examined using Augmented Dickey-Fuller (ADF) unit root tests (Appendix I). Tests are carried out on the logarithms of the variables, since the model specification assumes that the variables all enter the model in log form. The ADF tests are carried out by estimating the difference equation, allowing for a constant, trend and three lags of the dependent variable. The model is sequentially simplified on the basis of statistical significance tests. To test for higher levels of integration, the first differences of the variables are also examined using similar procedures. The significance level of the test statistics is based on the MacKinnon critical values for unit root tests.

From these tests, we conclude that the variables are either I(0) or I(1), that is some are stationary and some are not. In summary, (the logs of) the variables relating to transport are generally non- stationary, while those relating to residential energy use are stationary. Real income and GDP are both non-stationary, as expected. Given this latter result, a long-run relationship between residential energy use and income cannot be estimated using the data available. This is also apparent from visual inspection of the residential energy use data which is seen to vary around a constant mean. This is likely to be a feature of the data sample, which only covers the period from 1980 to 2005, rather than of a longer-term relationship.

411

Bilaga 5

SOU 2008:25

As discussed in Appendix II, a long-run relationship between non-stationary variables will only exist if the variables are cointegrated, that is to say that there is a coefficient vector such that a linear combination of the dependent and independent variables is stationary. For non-stationary variables, cointegration is tested using a Johansen procedure.

4.3The transport sector

4.3.1Car transport

As mentioned above, fuel use in cars was estimated for petrol and diesel cars separately. The long-run relationship was specified as in equation (2) with all variables in log form and expressed in constant prices by deflating using the Consumer Price Index. Since fuel use and the explanatory variables were found to be non- stationary, it was necessary to test for the existence of a long-run relationship (cointegration). A long-run relationship between the fuel use and the explanatory variables was confirmed by the Johansen method in both cases. The dynamic specification was estimated as an autoregressive distributed lag model, with up to 3 lags on all variables and insignificant lags and variables were omitted sequentially. The estimates are reported in Table A1 in Appendix III. All of the estimates are significant at the 95% level or better, the estimated equations explain the data well and no problems are detected on the basis of the various statistical tests employed. The resulting long-run elasticities are shown in Table 1.

Table 1	Price elasticities for petrol and diesel use in cars. Estimation
	period 1972 2006

	Petrol price	Diesel price	Petrol car tax	Diesel car tax
Petrol demand	-0.49	+0.18	-0.15	+0.03
Diesel demand	+1.34	-0.32	+0.70	0*

Note: all estimates are significant at the 95% confidence level or greater, with the exception of *

The elasticities are of the correct sign and generally of a reasonable magnitude. The own price and taxation effects are negative and the cross-price and taxation effects are positive suggesting that prices and taxation have encouraged a substitution between fuel types.

412

SOU 2008:25

Bilaga 5

The cross-price elasticity of diesel demand with respect to the price of petrol appears rather large. However, as diesel is such a small share of total fuel use for cars (about 15% in 2006), a large value is to be expectedTPF5FPT. The results also indicate that car taxes have had some effect on fuel demand, but the elasticities are of a smaller magnitude than the fuel-price elasticities. It appears that petrol is more price sensitive than diesel and has responded more to vehicle taxation. In fact, no significant relationship could be found between diesel consumption and diesel car taxation. A reason for this may be that the increase in diesel cars was coincident with the increase in diesel car tax in 1993 when the kilometre tax on diesel cars was withdrawn. However, estimating the model for different time periods (1970-90, 70-95) produces the same results. It can also be argued that technical improvements in diesel vehicles are partially responsible for the increasing demand for diesel cars and hence diesel fuel since 2000. Inclusion of a linear time trend for the period from 2000 onwards indicates a significant exogenous increase of diesel demand of 2% per year. Although there are small differences between the elasticities estimated from the models with and without the trend, there are only two cases where the difference is statistically significant: the cross-price elasticity for diesel, which is reduced from 1.34 to 1.00 in the long run, and the cross-elasticity for diesel with respect to the tax on petrol cars, which is reduced from 0.70 to 0.49 in the long rum. The elasticity of diesel consumption with respect to diesel car tax remains insignificant.

The own-price elasticities are slightly smaller than the interval of between -0.6 to -0.8 often quoted in the literatureTPF6FPT. However, it must be stressed that the average interval reported in literature reviews has a considerable variation, with individual estimates ranging from 0 to nearly -2. It can be argued that Sweden might have a lower than average elasticity, because of its low population density, which makes alternative modes less competitive. More importantly, there is considerable empirical evidenceTPF7FPT that suggests that the response to the fuel price increases of the seventies was far stronger than the response to fuel price changes previously or since, that prices have had an asymmetric effect on demand. Accounting

5TP PT Cross-elasticities can be related by the shares of the fuels used. A diesel price cross elasticity of 1.33 is equivalent to a petrol price cross elasticity of 1.33*0.16/0,84=0.25 which is not very different from the estimated elasticity of 0.18.

6TP PT Most recently, Goodwin, Dargay and Hanly (2004). 7TP PT Dargay and Gately (1997).

413

Bilaga 5

SOU 2008:25

for this asymmetry in the demand model considerably reduces the price elasticity. As very few of the studies covered by literature reviews allow for this effect, they tend to overestimate the price elasticity. In addition, the majority of studies reviewed do not include very recent data, so the effect of the price rises of the seventies will make a large contribution to the estimated elasticities.

4.3.2Goods vehicles

The same model as used for cars was estimated for goods vehicles, with the exception that disposable income was replaced by GNP. Models were estimated for heavy and light goods vehicles separately and for petrol and diesel separately and combined for light goods vehicles. Petrol heavy goods vehicles were excluded because they comprise such a small share of the market. Fuel demand in all cases was found to be highly related to GDP, but no significant fuel price elasticities could be estimated. Vehicle taxation appears to have some impact on fuel use, but the estimates are highly uncertain and are thus not reported.

4.3.3Residential Heating

As mentioned earlier, models were estimated for single and multi- family houses separately, with a separate equation for each energy product, which included own prices and the prices of substitute energy sources. The resulting elasticities were generally of the wrong sign and/or insignificant. In one single case were we able to find a significant elasticity: the demand for district heating with respect to the price of heating oil. The estimation results are shown in Table A2 in Appendix III. The long-run cross-price elasticity of +0.52 shown in Table 2, is of an acceptable magnitude, but the slow estimated speed of adjustment indicates that the response will take a substantial time; in fact, the estimate indicates that 95% of the total response will take 13 years. This is not surprising given the lifetime of residential heating systems. It also suggests that the increase in district heating noted in the eighties and nineties was a delayed response to earlier price rises. Unfortunately we were unable to estimate the own-price effect. However, the effect of oil

414

SOU 2008:25

Bilaga 5

prices on district heating will only come about through a substitution away from oil to district heating, so that oil prices must necessarily have an effect on oil demand as well.

Table 2 Price elasticity multi-unit dwellings.

Estimation period 1984 2005

Light fuel oil price

District Heating	+0.52

Note: the estimate is significant at 95% confidence or greater.

We had more success in estimating elasticities for heating in single- family dwellings, but only a small group of elasticities could be estimated. The estimated equations are shown in Table A3 in Appendix III and the long-run elasticities in Table 3. The own- price elasticity for oil is very large, and there is a small cross-price effect for district heating in relation to the oil price. The electricity price has a small effect on electric heating demand, but a larger effect than would be expected on electricity used for purposes other than heating.

Table 3 Price elasticities single-family dwellings. Estimation period 1984 2005

	Light fuel oil price	Electricity price
Heating
Oil	-2.40
Electricity		-0.33
Bio-fuels	+0.21
Household Electricity		-0.70

Note: all estimates significant at the 95% confidence or greater.

5 Calculation of energy savings

5.1Method of calculation

The reduction in energy use resulting from changes in taxation is calculated on the basis of the econometric results. This is done by using the estimated models to produce dynamic forecasts of energy use under two scenarios and comparing the results. The base case

415

Bilaga 5

SOU 2008:25

involves using the actual values of energy demand for the period for which we have data – 2006 for transport and 2005 for buildings. Forecasts for subsequent years are based on the estimated models under the assumption that real prices and income remain constant.

5.2Person car transport

Four different cases are examined. The results are shown in table 4. The first considers the effects of all taxation measures introduced since 1991. The reference case, “with taxation”, uses actual taxation and income and assumes these remain at 2006 levels in real terms until 2016. The “no taxation” case uses 1990 taxation levels and assumes these had remained the same in nominal terms until 2006, after which they are assumed to stay at 2006 levels in real terms until 2016. This case thus in effect removes all taxation measures introduced since 1990. The difference in energy use between the reference case and the “no taxation” case measures the energy savings. The taxes removed in the “no taxation” case are all changes in fuel and vehicle taxation since 1990 and VAT charged on this tax, and any VAT increases resulting from price changes. The estimated savings are shown in the first row of Table 4. The estimated effect of all changes in taxation is a saving of 5.0 TWh in 2005, increasing to 5.3 TWh in 2016. By this time the total effects of all these measures have just about been complete. According to the model, the 5.3 TWh savings have been a result of an 8.8 reduction in petrol consumption and an increase in diesel consumption of 3.5 TWh, as motorists have switched from petrol to diesel vehicles. The remainder can be explained as improvements in the efficiency of vehicles, either by substitution of larger for smaller, more energy efficient ones, or by the early retirement of older less energy-efficient cars.

The overall savings are illustrated in Figure 5. As shown in Figure 6, this is composed of a larger savings in petrol and an increase in diesel consumption.

The second case shows the impact of taxation changes between 2005 and 2007. The increase in vehicle taxation in 2005 is included and fuel tax increases up until 2007. The effect of this is seen to be 0.64 TWh by 2016, a reduction in petrol by 1.7 TWh and increase in diesel by 1.0 TWh.

416

SOU 2008:25

Bilaga 5

The last two cases show the impacts of an increase in fuel tax by 75 and 50 ore per litre, respectively (rows 3 and 4).

Table 4 Energy savings (TWh) in car transport resulting from taxation changes since 1990. Percent of average energy consumption 2000-2005 in parentheses. Average = 49.1 TWh.

	2005	2010	2016
Taxation since 1990	5.0 (10.2%)	5.2 (10.5)	5.3 (11%)
Taxation 2005 07	0.47	0.63	0.64
Tax 75 ore 2009		0.36	0.48
Tax 50 ore 2009		0.25	0.33

Figure 5 Energy savings in fuel consumption for car transport resulting from taxation changes since 1990

	60
				Tax at 1990 level
	50
									Actual Tax
	40
TWh	30
TWh
	20
	10
	0
	1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020

417

Bilaga 5

SOU 2008:25

Figure 6 Energy savings in petrol and diesel use for car transport resulting from taxation changes since 1990

	7000000
			Petrol - without tax changes from 1990
	6000000
	5000000
metres				Petrol - actual
	4000000

Cubic	3000000
Cubic
	2000000
					Diesel - actual
	1000000
		Diesel - without tax changes from 1990
	0
	1970	1980	1990	2000	2010	2020

5.3The residential sector

The savings are much smaller in the residential sector, but the results are in line with the figures shown earlier. Oil prices induced a switch to bio-fuel in single-family houses and to district heating in flats. The savings of oil and electricity are reduced by an increase in district heating and bio-fuels, but there is still a net saving of 3.45 TWh. However, assuming that the switch to district heating in multifamily dwellings was combined with an equal reduction in oil use the savings increase to 4.24 TWh. The saving in single-family houses is shown graphically in Figure 7.

418

SOU 2008:25 Bilaga 5

Table 5	Energy savings (TWh) for heating resulting from taxation since
	1990

		2016
Single-family houses
Electricity due to electricity prices		1.84
Oil due to oil prices		2.86
Bio-fuels due to oil prices		-0.46
Multi-family dwellings
District heating due to oil price		-0.79

Figure 7 Energy Savings in Single family houses

	60
	50
						Tax at 1990 level
	40
				Actual Tax
TWh	30
TWh
	20
	10
	0
	1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020

6 Conclusions

The calculations based on the econometric results indicate that by 2016 a savings of 9 TWh will have resulted from taxation measures carried out since 1990. This includes changes in all types of fuel taxes, increases in VAT resulting from these and from non-tax fuel price increases. This 9 TWh represents a minimum value since it only relates energy use for car transport and residential heating,

419

Bilaga 5

SOU 2008:25

and thus does not include any savings in other sectors – rail, air and sea transport, industry, etc.

By using a dynamic model, the effects of these measures over time can be determined. It is seen that the effects on person transport by car are more rapid than the effects one residential heating, which is not surprising given the longevity of heating systems as compared to cars. By 2016, most of the impact of the taxation measures has been complete, whereas for heating, the effects are expected to grow for some years thereafter.

The results appear intuitive. There has been a substitution of diesel for petrol in private cars, and for heating, a switch from oil to electricity and bio-fuels in single-family houses and to district heating in flats. The results for the residential sector are less complete than for the transport sector, since reliable estimates could not be obtained for all own- and cross-price elasticities. Despite this, there is sufficient evidence that taxation policy has had significant effects on energy efficiency and that the effects calculated here represent a lower bound for these effects.

420

SOU 2008:25

Bilaga 5

APPENDIX I: Econometric Background

Standard classical estimation methods are based on the assumption that the variables included in the model are stationary. In simple terms, this requires that the means and variances of the variables are constant over time. If, on the other hand, the means and variances change over time, the variables are non-stationary or in other words, contain a unit root. An implication of such non- stationarity is that the estimates obtained of models including such variables may be inconsistent and the standard significance tests misleading. Since many economic time series are increasing over time, there is reason to suspect that they may be non-stationary. Before embarking on an econometric study based on time series data, it is thus a useful to explore the stationarity or non- stationarity of the variables of interest. Knowledge of the time- series characteristics of the data can also contribute to model specification since, as will be seen below, the time series properties of the variables place constraints on the relationships between them.

Related to the concept of stationarity is the level of integration of a time series. This is determined by the number of times a variable must be differenced to become stationary. For a non- stationary variable, if the first difference is stationary, the variable is said to be integrated of order 1, denoted as I(1). Similarly, if second differences are required, the series is I(2). For an I(2) series, the first difference is I(1) and the second difference is stationary. A stationary variable is said to be integrated of order zero, or I(0).

421

Bilaga 5

SOU 2008:25

The level of integration of a time series can be examined by visual inspection of the graphs of the series, examination of their autocorrelation functions and by formal tests such as the Dickey- Fuller (DF) and Augmented Dickey-Fuller (ADF). Non- stationary series increase or decrease over time, i.e., their means and variances are non-constant and they have autocorrelation functions that do not dampen over time. Of the formal tests, the ADF is employed in this study since it more general than the DF test. Both tests are based on an autoregressive representation of a variable xtB B

xt = 0 + 1 xt 1 + 2 xt 2	+ + n+1 xt n 1 + t	(A1)
The test equation is based on the reparameterisation:
n
xt = 0 + xt 1 + ∑ i	xt i + t	(A2)

i =1

where = iB B –1. For stationarity, we require < 0, while if x is non-stationary, = 0, which implies the sum of the autoregressive parameters in (A1), i.e. 1B B to Bn+1,B is unity and thus x contains a unit root. The ADF test is implemented by estimating (A2) and testing the null hypothesis = 0, using the ratio of the estimated value to its standard error. The significance level of the test statistics is based on the MacKinnon critical values for unit root tests, and are dependent on the form of the equation, i.e. whether a constant or trend is included and the number of lagged difference terms. The difference between the DF and the ADF test is that the former assumes that x is a 1stP P order autoregressive process so that the test equation does not include lagged differenced terms. The ADF allows the process to be of any order.

To test for higher levels of integration, the first differences of the variables can be examined using similar procedures. If x is found to be non-stationary, the 1stP P differenced series must be tested for stationarity. If it is found to be stationary, x is I(1), otherwise x may be I(2). To determine this, the 2ndP P differences must be tested.

It should be stressed that unit root tests in general do not produce unambiguous results. They are large sample tests and their behaviour in small samples is questionable. It is well known that the commonly used tests, as the ADF test, which have a unit root as the null hypothesis, tend in general not to reject a unit root.

422

SOU 2008:25

Bilaga 5

Other tests, using stationarity as the null, tend not to reject stationarity. Thus contradictory results can be obtained using different tests. In addition, the tests have very low power against a trend stationary alternative. This is particularly the case where the time series has a structural break. Given these problems, any results regarding the stationarity or non-stationarity of a particular series must be treated with caution.

As mentioned above, the order of integration of the variables has implications for the estimation of the econometric model. Particularly, if the variables are non-stationary, the least squares estimators and significance tests are invalid. Also, since the error term of the regression equation must be stationary, this requires a coefficient vector such that a linear combination of the dependent and independent variables is stationary. If such a linear combination exists the variables are cointegrated. If we have only two variables, this will only be possible if they are integrated of the same order. For example, if y is I(1) and x is I(0), y would drift either upwards or downwards over time while x would vary around a constant mean, so that the difference between them would become greater over time. There will thus be no long-run relationship between them. However, if we have three or more variables, a subset of the higher-order series can cointegrate to the order of the lower-order series, which in turn can cointegrate with the remaining series. Thus if y is I(1), and x and z are I(2), x and z may cointegrate to I(1), which can then cointegrate with y. Similarly if y and x are I(1) and z is I(0), y and x can cointegrate to I(0) so that z can be related to y while the error term remains stationary. The important thing is that the linear combination of the variables maintains a stationary error term.

Cointegration is related to the concept of the long run, in that it indicates that the observed relationship between the variables has been maintained for a long period. Cointegrated non-stationary variables define a long-run relationship. Other stationary or I(0) variables may affect the dependent variable in the long run through their constant means or through their means around deterministic trends.

423

Bilaga 5

SOU 2008:25

Various methods have been suggested to test for cointegration. One method is to estimate the cointegrating relationship separately. This entails estimating

Qt = + Xt

(A3)

by OLS and testing whether the residual is stationary. This can be done using the Durbin-Watson statistic, DF or ADF tests. Appropriate critical values are given by Mackinnon. Another method, the Johansen test, uses a vector autoregressive approach and maximum likelihood procedures to estimate all possible cointegrating equations.

According to the Granger Representation Theorem, cointegrated series can be represented by an Error Correction Model. The dependent variable in an Error-Correction Model (ECM) is specified in terms of differences, rather than levels. This has certain advantages for statistical estimation, as will be discussed below. A simple form of the ECM can be written as:

Qt = ( 1)Qt 1 + 0 Xt + ( 0 + 1 ) Xt 1

(A4)

where X is a vector of explanatory variables. More general forms could include higher order lagged differenced terms of the independent variables and lagged differences of the dependent variables.

The model in (A4) can alternatively be written as:

			( 0	+ 1 )		(A5)
Qt = 0	Xt	+ ( 1) Qt 1			Xt 1
Qt = 0	Xt	+ ( 1) Qt 1			Xt 1
			(1 )

The parameter 0B B is the impact, or short-term, effect and (1- ) is the feedback effect, which is similar to the adjustment coefficient,, in the Partial Adjustment Model. The long-run response is given by ( o + 1)(1 ) . The term in the square brackets in equation (A5) is called an ‘error-correction mechanism’ since it reflects the deviation from the long run, with (1- ) of this deviation being closed each period. If 1B B = 0, the ECM in (A5) reverts to the Partial Adjustment Model (PAM).

In the ECM, the dependent variable is in differenced form, and is thus generally stationary. Since both sides of the equation must have the same time series properties, the relationship between

424

SOU 2008:25

Bilaga 5

variables on the right hand side of the equation must also be stationary. If all or some of the level variables in the brackets are non-stationary, this requires that the linear combination of these variables as indicated in the brackets is stationary, i.e. that the variables are cointegrated.

The Error Correction Model allows estimation of both short- and long-run parameters simultaneously. If the error-correction term ( - 1) is significantly different from zero and negative (since 0 < < 1) the variables are cointegrated and the estimated parameters of the lagged level variables define the long-run relationship. It has been shown that this method results in efficient estimates of the long-run parameters.

The ECM can be estimated by non-linear least squares as expressed in (A5). Alternatively, the terms in the brackets can be multiplied by ( - 1)

Qt = 0 Xt + ( 1)Qt 1 + ( 0 + 1) Xt 1

(A6)

and the equation estimated by OLS.

The Error Correction Model imposes a less restrictive lag structure than the Partial Adjustment Model by including lagged independent variables (and perhaps higher order lags of the dependent variable). The short-run (or first period) response is thus not necessarily the same proportion of the long-run response for all independent variables. Further, if the ECM is the correct specification, the estimates obtained from the Partial Adjustment Model will suffer from biases, since it omits XB t-1B which is often highly correlated with XtB .B Another advantage over PAM occurs if the dependent variable is non-stationary, which may be the case with economic series that continually increase (or decrease) over time.

425

Bilaga 5

SOU 2008:25

APPENDIX II: Description of Test Statistics

Durbin-Watson Statistic

The Durbin-Watson statistic is a test for first-order serial correla- tion. If there is no serial correlation, the DW statistic will be around 2. The DW statistic will fall below 2 if there is positive serial correlation (in the worst case it will be near zero). If there is negative serial correlation, the statistic will lie somewhere between 2 and 4.

The DW statistic is not valid for a regression containing a lagged dependent variable. In this case, the Breusch-Godfrey LM test is preferable, which provides a more general testing framework that the Durbin-Watson test.

Akaike Information Criterion (AIC)

The Akaike Information Criterion is often used in model selection for non-nested alternatives – smaller values of the AIC are preferred. For example, you can choose the length of a lag distri- bution by choosing the specification with the lowest value of the AIC.

Schwarz Criterion

The Schwartz Criterion is an alternative to the Akaike Information Criterion that imposes a larger penalty for additional coefficients.

Jarque-Bera Normality Test

Jarque-Bera is a test statistic for testing whether the residuals are normally distributed. The test statistic measures the difference of the skewness and kurtosis of the residuals with those from the normal distribution. Under the null hypothesis of a normal distribution, the Jarque-Bera statistic is distributed as X2P P with 2 degrees of freedom. If the residuals are normally distributed, the Jarque-Bera statistic should not be significant.

426

SOU 2008:25

Bilaga 5

Breusch-Godfrey Serial Correlation LM Test

Unlike the Durbin-Watson statistic for AR(1) errors, the Breusch- Godfrey LM test may be used to test for higher order ARMA errors and is applicable whether or not there are lagged dependent variables. It is recommended in preference to the DW statistic when testing for autocorrelation in errors.

The null hypothesis of the LM test is that there is no serial correlation up to lag order p, where p is a pre-specified integer. The local alternative is ARMA(r, q) errors, where the number of lag terms p = max (r, q). Note that this alternative includes both AR(p) and MA(p) error processes, so that the test may have power against a variety of alternative autocorrelation structures. The test is performed by regressing the residuals on the original regressors and lagged residuals up to order p.

The Obs*R-squared statistic is the Breusch-Godfrey LM test statistic and is computed as the number of observations times the (uncentred) R2P P from the test regression. Under quite general conditions, the LM statistic is asymptotically distributed as X2P (p)P .

ARCH LM Test

This is a Lagrange Multiplier (LM) test for autoregressive conditional heteroscedasticity (ARCH) in the residuals. This particular specification of heteroscedasticity was motivated by the observation that in many financial time series, the magnitude of residuals appeared to be related to the magnitude of recent residuals. ARCH in itself does not invalidate standard LS inference. However, ignoring ARCH effects may result in loss of efficiency.

White’s Heteroscedasticity Test

This is a test for heteroscedasticity in the residuals from a least squares regression. Ordinary least squares estimates are consistent in the presence of heteroscedasticity, but the conventional computed standard errors are no longer valid.

White’s test is a test of the null hypothesis of no heteroscedasticity against heteroscedasticity of some unknown general form. The test statistic is computed by an auxiliary

427

Bilaga 5

SOU 2008:25

regression where the squared residuals are regressed on all possible (non-redundant) cross products of the regressors.

Two statistics are reported. The F-statistic is an omitted variable test for the joint significance of all cross products, excluding the constant. It is presented for comparison purposes. The Obs*R- squared statistic is White’s test statistic, computed as the number of observations times the centred R2P P from the test regression, and is asymptotically distributed as X2P P with degrees of freedom equal to the number of slope coefficients (excluding the constant) in the test regression.

White also describes this approach as a general test for model misspecification, since the null hypothesis underlying the test assumes that the errors are both homoscedastic and independent of the regressors, and that the linear specification of the model is correct. Failure of any one of these conditions could lead to a significant test statistic. Conversely, a non-significant test statistic implies that none of the three conditions is violated.

Chow’s Forecast Test

The Chow forecast test first estimates the model for a subsample comprised of the first TB1B observations. This estimated model is then used to predict the values of the dependent variable in the remaining T2B B data points. A large difference between the actual and predicted values casts doubt on the stability of the estimated relation over the two subsamples. The F-statistic follows an exact finite sample F-distribution if the errors are independent, and identically, normally distributed.

The log likelihood ratio statistic has an asymptotic X2 distribution with degrees of freedom equal to the number of forecast points T2 under the null hypothesis of no structural change. If the statistic is not significant, then the null hypothesis of no structural change is rejected.

Ramsey’s RESET Test

RESET stands for Regression Specification Error Test. Specification error is an omnibus term which covers any departure from the assumptions of the maintained model. Serial correlation,

428

SOU 2008:25

Bilaga 5

heteroscedasticity, or non-normality of the residuals all violate the assumption that the disturbances are distributed N(0, 2P IP ). RESET is a general test for the following types of specification errors:

•Omitted variables;

•Incorrect functional form;

•Correlation between the independent variables and the disturbances which may be caused by, among other things, measurement error in the independent variables, the presence of lagged dependent variables in the regressors, and serially correlated disturbances.

429

Bilaga 5

SOU 2008:25

APPENDIX III: Econometric results

Table A1 Estimation Results: Petrol and Diesel Consumption in Cars

Variable Names

Name	Definition (all variables in logs)
LBENBF	3
LBENBF	Petrol consumption in cars, mP
	P
LDIEBF	3
LDIEBF	Diesel consumption In cars, mP
	P
LRDINK	Real disposable income
LRPBEN	Real price petrol, ore/litre
LRFSB	Petrol vehicle tax, cars, Kr
LRPDIEKB	Real price diesel, ore/litre
LRFSD	Real vehicle tax diesel, cars, Kr
Variable(-1)	Variable at period (t-1)

System: SYS_DRIV

Estimation Method: Seemingly Unrelated Regression

Sample: 1973 2006

Included observations: 34

Total system (balanced) observations 68

Linear estimation after one-step weighting matri

	Coefficient	Std. Error	t-Statistic	Prob
C(11)	4.015198	1.305777	3.074949	0.0032
C(12)	0.310097	0.067497	4.594225	0
C(13)	-0.24128	0.051113	-4.72057	0
C(14)	-0.07443	0.023375	-3.18425	0.0024
C(15)	0.091168	0.034171	2.668014	0.0099
C(16)	0.026777	0.013428	1.994133	0.0509
C(17)	0.502947	0.106394	4.72721	0
C(21)	-1.72825	0.911953	-1.8951	0.0632
C(23)	0.664183	0.085687	7.751251	0
C(24)	0.348966	0.051326	6.798981	0
C(25)	-0.15714	0.060894	-2.58059	0.0125

Determinant residual covariance 1.29E-06

Equation: LBENB = C(11) + C(12)*LRDINK + C(13)*LRPBEN + C(14) *LRFSB + C(15)*LRPDIEKB + C(16)*LRFSD + C(17)*LBENB(-1)

Observations: 34

430

SOU 2008:25

Bilaga 5

R-squared	0.947374
Adjusted R-squared	0.93568
S.E. of regression	0.019762
Durbin-Watson stat	1.60372

Mean dependent var	15.36739
S.D. dependent var	0.077921
Sum squared resid	0.010544

Equation: LDIEB = C(21) + C(12)*LRDINK + C(23)*LRPBEN + C(24) *LRFSB+ C(25)*LRPDIEKB + 0*LRFSD + 0.503*LDIEB(-1)

Observations: 34

R-squared	0.96135
Adjusted R-squared	0.956019
S.E. of regression	0.069865
Durbin-Watson stat	1.76456

Mean dependent var	12.34035
S.D. dependent var	0.33314
Sum squared resid	0.141551

Table A2	Estimation results – Multi-family houses
Variable Name

LTWHSHCF	Log of district heating in TWn
LRPO(-2)	Log of real oil price two years previous

a) District Heating

Dependent Variable: LTWHFHCF

Method: Least Squares

Sample (adjusted): 1984 2005

Included observations: 22 after adjustments

Variable	Coefficient	Std. Error	t-Statistic	Prob.
C	0.218624	0.188278	1.161179	0.26
LRPO(-2)	0.102797	0.041541	2.47461	0.0229
LTWHFHCF(-1)	0.801192	0.064747	12.37417	0

R squared	0.926673	Mean dependent var	3.058944
Adjusted R-squared	0.918954	S.D. dependent var	0.103727
S.E. of regression	0.02953	Akaike info criterion	-4.08071
Sum squared resid	0.016568	Schwarz criterion	-3.93194
Log likelihood	47.88786	F-statistic	120.056
Durbin-Watson stat	2.516049	Prob(F-statistic)	0

431

Bilaga 5 SOU 2008:25

Table A3	Estimation results – Single-family houses
Variable Name

LTWHSHCO	Log heating oil in TWh
LTWHSHCE	Log electricity in TWh
LTWHSHCV	Log of bio-fuel in TWh
LEHEL	Log of household electricity in TWh
LRPO	Log real oil price, ore/kWh
LRP	Log real electricity price, ore/kWh

a) Heating: Oil

Dependent Variable: LTWHSHCO

Method: Least Squares

Sample (adjusted): 1984 2005

Included observations: 22 after adjustments

Variable	Coefficient	Std. Error	t-Statistic	Prob.
C	2.258693	0.700939	3.222384	0.0045
LRPO	-0.45766	0.112433	-4.07046	0.0007
LTWHSHCO(-1)	0.811015	0.123632	6.559915	0

R-squared	0.897122	Mean dependent var	2.540893
Adjusted R-squared	0.886293	S.D. dependent var	0.272267
S.E. of regression	0.09181	Akaike info criterion	-1.81208
Sum squared resid	0.160151	Schwarz criterion	-1.6633
Log likelihood	22.93284	F-statistic	82.84268
Durbin-Watson stat	2.462484	Prob (F-statistic)	0

432

SOU 2008:25

Bilaga 5

b) Heating: electricity

Dependent Variable: LTWHSHCE

Method: Least Squares

Sample (adjusted): 1984 2005

Included observations: 22 after adjustments

Variable	Coefficient	Std. Error	t-Statistic	Prob.
C	2.307328	0.553545	4.168274	0.0005
LRPEL	-0.17625	0.048274	-3.65093	0.0017
LTWHSHCE(-1)	0.469582	0.138507	3.3903	0.0031

R-squared	0.762547	Mean dependent var	2.912906
Adjusted R-squared	0.737552	S.D. dependent var	0.075252
S.E. of regression	0.038551	Akaike info criterion	3.54752
Sum squared resid	0.028238	Schwarz criterion	-3.39875
Log likelihood	42.02276	F-statistic	30.50794
Durbin-Watson stat	1.975478	Prob (F-statistic)	0.000001

c) Heating: Bio-fuels

Dependent Variable: LTWHSHCV

Method: Least Squares

Sample (adjusted): 1984 2005

Included observations: 22 after adjustments

Variable	Coefficient	Std. Error	t-Statistic	Prob.
C	1.025009	0.398028	2.575221	0.0185
LRPO	0.144715	0.055047	2.628919	0.0165
LTWHSHCV(-1)	0.318874	0.189501	1.682708	0.1088

433

Bilaga 5 SOU 2008:25

R-squared	0.471171	Mean dependent var	2.345309
Adjusted R-squared	0.415505	S.D. dependent var	0.069854
S.E. of regression	0.053405	Akaike info criterion	-2.89571
Sum squared resid	0.05419	Schwarz criterion	-2.74693
Log likelihood	34.85275	F-statistic	8.464225
Durbin-Watson stat	1.915893	Prob (F-statistic)	0.002352

d) Household electricity

Dependent Variable: LHELSH

Method: Least Squares

Sample (adjusted): 1979 2004

Included observations: 26 after adjustments

Variable	Coefficient	Std. Error	t-Statistic	Prob.
C	-8.0922	3.344388	-2.41964	0.0242
LRPEL	-0.21186	0.10433	-2.03068	0.0545
LRDINK	0.701475	0.28273	2.481076	0.0212
LHELSH(-1)	0.697844	0.12239	5.701814	0

R-squared	0.93485	Mean dependent var	2.196967
Adjusted R-squared	0.925965	S.D. dependent var	0.172093
S.E. of regression	0.046825	Akaike info criterion	-3.14415
Sum squared resid	0.048237	Schwarz criterion	-2.95059
Log likelihood	44.8739	F-statistic	105.2266
Durbin-Watson stat	2.55111	Prob (F-statistic)	0

434

SOU 2008:25

Bilaga 5

References

Archibald, R. and R. Gillingham., (1980), An analysis of the short- run consumer demand for gasoline using household survey data,

Review of Economics and Statistics 62, pp. 622 628.

Baltagi, B.H. and J.M. Griffin., (1983), Gasoline demand in the OECD: an application of pooling and testing procedures,

European Economic Review 22, pp. 117 137.

Bentzen, J., (1994), An empirical analysis of gasoline demand in Denmark using cointegration techniques, Energy Economics 16, pp. 139 143.

Berkowitz, M.K., N.T. Gallini, E.J. Miller, and R.A. Wolfe., (1990),

Disaggregate analysis of the demand for gasoline, Canadian Journal of Economics XXIII, pp. 275.

Berzeg, K., (1982), Demand for motor gasoline: a generalized error components model, Southern Economic Journal 49, pp. 463 471.

Blair, R.D., D.L. Kaserman, and R.C. Tepel., (1984), The impact of improved mileage on gasoline consumption, Economic Enquiry XXII, pp. 209 217.

Blum, U., G. Foos, and M. Gaudry., (1988), Aggregate time series gasoline demand models: review of the literature and new evidence for West Germany, Transportation Research 22A, pp. 75 88.

Dahl, C., (1979), Consumer adjustment to a gasoline tax, Review of Economics and Statistics 61, pp. 427 432.

Dahl, C., (1982), Do gasoline demand elasticities vary?, Land Economics 58, pp. 373 382.

Dargay, J., (1995), Measuring the components of dependence, (in P.B.Goodwin, ed.), Car dependence: a report for the RAC Foundation for Motoring and the Environment, RAC Founda- tion for Motoring and the Environment, UK, pp. 53 86.

Dargay, J. and D. Gately., (1997), The demand for transportation fuels: imperfect price-reversibility?, Transportation Research 31B, pp. 71 82.

Dargay, J. M., (1991), The irreversible demand effects of high oil prices motor fuels in France, Germany and the UK, Oxford Institute for Energy Studies, Oxford.

435

Bilaga 5

SOU 2008:25

Dargay, J. M., (1993), The demand for fuels for private transport in the in the UK, Surrey Energy Economics Discussion Paper No. 72,

BIEE/Surrey Energy Economics Centre.

Dewees, D.N., R.M. Hyndman, and L. Waverman., (1975), The demand for gasoline in Canada, 1956 1972, Energy Policy June, pp. 116 123.

Donnelly, W.A., (1982), The regional demand for petrol in Australia,

Economic Record 58, pp. 317 327.

Drollas, L.P., (1984), The demand for gasoline: further evidence,

Energy Economics pp. 71 82.

Eltony, M.N., (1993), Transport gasoline demand in Canada,

Journal of Transport Economics and Policy XXVII, pp. 193 208.

Energimyndigheten (2007): “Effektivare energianvändning. Beräk- ning av uppnådda effekter mellan åren 1991 till 2005 och för- väntade effekter av nyligen beslutade styrmedel för en effek- tivare energianvändning fram till år 2016. ER 2007:21.

Espey, M., (1998), Gasoline demand revisited: an international meta-analysis of elasticities, Energy Economics 20, pp. 273 295.

Gallini, N., (1983), Demand for gasoline in Canada, Canadian Journal of Economics XVI, pp. 299 324.

Gately, D., (1990), The U.S. demand for highway travel, The Energy Journal 11, pp. 59 73.

Goodwin, P.B., (1992), A review of new demand elasticities with special reference to short and long run effects of price changes,

Journal of Transport Economics and Policy XXVI, pp. 155 163.

Goodwin, P, J. Dargay and M. Hanly, (2004): Elasticities of Road Traffic and Fuel Consumption with Respect to Price and Income: a Review, Transport Reviews, 24, 275 292, 2004.

Goodwin, P.B., (1996), Empirical evidence on induced traffic,

Transportation 23, pp. 35 54.

Graham, D. and S. Glaister, (2001), The demand for automobile fuel: a survey of elasticities, Journal of Transport Economics and Policy (forthcoming).

Greene, D.L. and P.S. Hu., (1986), A functional form analysis of the short-run demand for travel and gasoline by one-vehicle house- holds, Transportation Research Record 1092, pp. 10 15.

Greene, D.L., (1992), Vehicle use and fuel economy: how big is the “rebound” effect?, The Energy Journal 13, pp. 117 143.

436

SOU 2008:25

Bilaga 5

Greene, D.L., J.R. Kahn, and R.C. Gibson., (1999), Fuel economy rebound effect for US household vehicles, The Energy Journal 20, pp. 1 31.

Haughton, J. and S. Sarkar., (1996), Gasoline tax as a corrective tax: estimates for the United States, 1970 1991, The Energy Journal 17, pp. 103 128.

Houthakker, H.S., P.K. Verleger, and D.P. Sheehan., (1974),

Dynamic demand analysis for gasoline and residential electricity,

American Journal of Agricultural Economics 56, pp. 412 418.

Hsing, Y., (1990), On the variable elasticity of the demand for gasoline, Energy Economics 12, pp. 132 136.

Johansson, O. and L. Schipper., (1997), Measuring the long run fuel demand of cars: separate estimations of vehicle stock, mean fuel intensity, and mean annual driving distance, Journal of Transport Economics and Policy XXXI, pp. 277 292.

Jones, C.T., (1993), Another look at U.S. passenger vehicle use and the 'rebound' effect from improved fuel efficiency, The Energy Journal 14, pp. 99 109.

Kayser, H.A., (2000), Gasoline demand and car choice: estimating gasoline demand using household information, Energy Economics 22, pp. 331 348.

Kennedy, M.L., (1974), An econometric model of the world oil market, Bell Journal of Economics and Management Science 5, pp. 540 577.

Koshal, R., K. Rajindar, and J. Bradfield, Jr., (1977), World demand for gasoline: some empirical findings, Keio Economic Studies 14, pp. 41 48.

Kouris,G., (1983), Fuel consumption for road transport in the USA,

Energy Economics pp. 88-99

Lin, A., E.N. Botsas, and S.A. Monroe., (1985), State gasoline consumption in the USA: an econometric analysis, Energy Economics 7, pp. 29 36.

Mannering, F. and C. Winston., (1985), A dynamic empirical analysis of household vehicle ownership and utilization, Rand Journal of Economics 16, pp. 215 236.

Mannering, F.L., (1986), A note on endogenous variables in house- hold vehicle utilisation equations, Transportation Research 20B, pp. 1 6.

437

Bilaga 5

SOU 2008:25

Mayo, J.W. and J.E. Mathis., (1988), The effectiveness of mandatory fuel efficiency standards in reducing the demand for gasoline,

Applied Economics 20, pp. 211 219.

Mehta, J., G. Narasimham, and P. Swamy., (1978), Estimation of a dynamic demand function for gasoline with different schemes of parameter estimation, Journal of Econometrics 7, pp. 263 269.

Noland, R.B. and L.L. Lewison., (2002), A review of the evidence for induced travel and changes in transportation and environmental policy in the US and the UK, Transportation Research 7D, pp. 1 26.

Orasch, W. and F. Wirl., (1997), Technological efficiency and the demand for energy (road transport), Energy Policy 25, pp. 1129 1136.

Oum, T.H., (1989), Alternative demand models and their elasticity estimates, Journal of Transport Economics and Policy 23, pp. 163 187.

Oum, T.H., W.G. Waters, II, and J.S. Yong., (1992), Concepts of price elasticities of transport demand and recent empirical estimates: an interpretative survey, Journal of Transport Economics and Policy XXIII, pp. 163 187.

Puller, S. and L. Greening., (1999), Household adjustment to gaso- line price change: an analysis using 9 years of US survey data,

Energy Economics 21, pp. 37 52.

Ramsey, J., R. Rasche, and B. Allen., (1975), An analysis of the private and commercial demand for gasoline, Review of Eco- nomics and Statistics 57, pp. 502 507.

Reza, A.M. and M.H. Spiro., (1979), The demand for passenger car transport services and for gasoline, Journal of Transport Economics and Policy 13, pp. 304 319.

Romilly, P., H. Song, and X. Liu., (1998), Modelling and forecasting car ownership in Britain: a cointegration and general to specific approach, Journal of Transport Economics and Policy 32, pp. 165 185.

Rouwendal, J., (1996), An economic analysis of fuel use per kilo- metre by private cars, Journal of Transport Economics and Policy XXX, pp. 3 14.

438

SOU 2008:25

Bilaga 5

Schimek, P., (1996), Gasoline and travel demand models using time series and cross-section data from the United States, Transporta- tion Research Record pp. 83 89.

Sterner, T., (1991), Gasoline demand in the OECD: choice of model and data set in pooled estimations, OPEC.

Sterner, T. and C. Dahl, (1992), Modelling transport fuel demand,

(in T.Sterner, ed.), International Energy Economics, Chapman and Hall, London, pp. 65 79.

Sweeney, J.L., (1979), Effects of federal policies on gasoline con- sumption, Resources and Energy 2, pp. 3 26.

Uri, N.D., (1982), Demand for energy in the US Transport Sector,

Journal of Transport Economics and Policy 16, pp. 65 84.

Uri, N.D. and S.A. Hassanein., (1985), Motor gasoline demand and distillate fuel oil demand, Energy Economics pp. 87 92.

Virley, S., (1993), The effect of fuel price increases on road transport CO2B B emissions, Transport Policy 1, pp. 43 48.

Wheaton, W.C., (1982), The long-run structure of transportation and gasoline demand, Bell Journal of Economics 13, pp. 439 454.

Yang, B.M. and T.W. Hu., (1984), Gasoline demand and supply under a disequilibrium market, Energy Economics 6, pp. 276 282.

439

Statens offentliga utredningar 2008

Kronologisk förteckning

1.Barlastvattenkonventionen – om Sveriges anslutning. N.

2.Immunitet för stater och deras egendom. UD.

3.Skyddet för den personliga integriteten. Bedömningar och förslag. Ju.

4.Omreglering av apoteksmarknaden. S.

5.Könsdiskriminerande reklam. Kränkande utformning av kommersiella meddelanden. IJ.

6.Fastighetsmäklaren och konsumenten. Ju.

7.Världsklass! Åtgärdsplan för den kliniska forskningen. U.

8.Bidrag på lika villkor. U.

9.Transportinspektionen. En myndighet för all trafik. + Bilagor. N.

10.21+12. En ny myndighet för tillsyn och effektivitetsgranskning av social- försäkringen. S.

11.Frihet för studenter – om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas. U.

12.Finansiella sektorn bär frukt. Analys av finansiella sektorn ur ett svenskt perspektiv. Fi.

13.Bättre kontakt via nätet – om anslutning av förnybar elproduktion.

+ Annex: Grid issues for electricity production based on renewable energy sources in Spain, Portugal, Germany, and United Kingdom. N

14.Timmar, kapital och teknologi

– vad betyder mest?

En analys av produktivitetsutvecklingen med hjälp av tillväxtbokföring. Fi.

15.LOV att välja – Lag Om Valfrihetssystem. S.

16.Förtursförklaring i domstol. Ju.

17.Frivux – valfrihet i vuxenutbildningen. U.

18.Evidensbaserad praktik inom social tjänsten– till nytta för brukaren. S.

19.Att slutförvara långlivat farligt avfall i undermarksdeponi i berg. M.

20.Patentskydd för biotekniska upp- finningar. Ju.

21.Permanent förändring. Globalisering, strukturomvandling och sysselsättningsdynamik. Fi.

22.Ett stabsstöd i tiden. Fi.

23.Konsulär katastrofinsats. UD.

24.Svensk klimatpolitik. M.

25.Ett energieffektivare Sverige +Bilaga. N.

Statens offentliga utredningar 2008

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Skyddet för den personliga integriteten. Bedömningar och förslag. [3]

Fastighetsmäklaren och konsumenten. [6] Förtursförklaring i domstol. [16]

Patentskydd för biotekniska uppfinningar. [20]

Utrikesdepartementet

Immunitet för stater och deras egendom. [2] Konsulär katastrofinsats. [23]

Socialdepartementet

Omreglering av apoteksmarknaden. [4]

21+12. En ny myndighet för tillsyn och effektivitetsgranskning av social- försäkringen. [10].

LOV att välja – Lag Om Valfrihetssystem. [15]

Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten

– till nytta för brukaren. [18]

Finansdepartementet

Finansiella sektorn bär frukt.

Analys av finansiella sektorn ur ett svenskt perspektiv. [12]

Timmar, kapital och teknologi

– vad betyder mest?

En analys av produktivitetsutvecklingen med hjälp av tillväxtbokföring. [14]

Permanent förändring. Globalisering, strukturomvandling och sysselsättningsdynamik. [21]

Ett stabsstöd i tiden. [22]

Utbildningsdepartementet

Världsklass! Åtgärdsplan för den kliniska forskningen. [7]

Bidrag på lika villkor. [8]

Frihet för studenter – om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas. [11]

Frivux – valfrihet i vuxenutbildningen. [17]

Miljödepartementet

Att slutförvara långlivat farligt avfall i under- marksdeponi i berg. [19]

Svensk klimatpolitik. [24]

Näringsdepartementet

Barlastvattenkonventionen – om Sveriges anslutning. [1]

Transportinspektionen. En myndighet för all trafik. + Bilagor. [9]

Bättre kontakt via nätet – om anslutning av förnybar elproduktion.

+ Annex: Grid issues for electricity production based on renewable energy sources in Spain, Portugal, Germany, and United Kingdom. [13]

Ett energieffektivare Sverige + Bilaga. [25]

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Könsdiskriminerande reklam.

Kränkande utformning av kommersiella meddelanden. [5]