den 27 maj
Fråga
2008/09:983 Landstingen och icke-medicinsk omskärelse av
pojkar
av Lennart
Sacrédeus (kd)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
I
mars 2007 redovisade Socialstyrelsen sitt regeringsuppdrag att analysera varför
vissa pojkar i främst förskoleåldern omskurits av personer utanför hälso- och
sjukvården. Trots lag om omskärelse av pojkar på icke-medicinska grunder, som
trädde i kraft i oktober 2001, hade sjukvården då rapporterat om omskärelser
som inte ägt rum på ett betryggande sätt.
Omskärelse
av pojkar är en viktig identitetsmarkör för judar och muslimer. En pojkes
judiska härkomst erkänns till exempel genom omskärelsen. Trots att judarna i
vissa tider förbjudits att omskära sina söner har judar fortsatt att göra
detta, även då det inneburit risk för familjens liv i till exempel
nationalsocialisternas Tyskland. Att ej få omskära sin son kan uppfattas som
ett hot emot den judiska identiteten med krav från omgivningen på assimilering –
det vill säga utplåning av judendomen.
Då det
inte vore rimligt att, i en demokrati med religionsfrihet, förbjuda omskärelse
av pojkar är det viktigt att den utförs korrekt. År 2007 föreslog
Socialstyrelsen därför en lagstadgad rätt för pojkar att få, och en skyldighet
för landstingen att utföra, omskärelse på icke-medicinska grunder. Det är
beklagligt att en sådan lagstiftning mer än två år senare inte införts. Därför
har återigen Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm kunnat rapportera om hur
privatpersoner olagligen omskurit pojkar med följden att de drabbats av svåra
komplikationer. SKL har nu rekommenderat sina medlemmar att omskärelse på icke-medicinsk grund ska erbjudas, något hälften av
landstingen och regionerna gör i dag. Stockholms läns landsting tillhör inte
dessa.
Vilka
åtgärder avser socialministern att vidta för att pojkar som omskärs på icke-medicinska
grunder får omskärelsen utförd på ett för dem betryggande sätt?