den 27 maj

Fråga

2008/09:983 Landstingen och icke-medicinsk omskärelse av pojkar

av Lennart Sacrédeus (kd)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

I mars 2007 redovisade Socialstyrelsen sitt regeringsuppdrag att analysera varför vissa pojkar i främst förskoleåldern omskurits av personer utanför hälso- och sjukvården. Trots lag om omskärelse av pojkar på icke-medicinska grunder, som trädde i kraft i oktober 2001, hade sjukvården då rapporterat om omskärelser som inte ägt rum på ett betryggande sätt.

Omskärelse av pojkar är en viktig identitetsmarkör för judar och muslimer. En pojkes judiska härkomst erkänns till exempel genom omskärelsen. Trots att judarna i vissa tider förbjudits att omskära sina söner har judar fortsatt att göra detta, även då det inneburit risk för familjens liv i till exempel nationalsocialisternas Tyskland. Att ej få omskära sin son kan uppfattas som ett hot emot den judiska identiteten med krav från omgivningen på assimilering – det vill säga utplåning av judendomen.

Då det inte vore rimligt att, i en demokrati med religionsfrihet, förbjuda omskärelse av pojkar är det viktigt att den utförs korrekt. År 2007 föreslog Socialstyrelsen därför en lagstadgad rätt för pojkar att få, och en skyldighet för landstingen att utföra, omskärelse på icke-medicinska grunder. Det är beklagligt att en sådan lagstiftning mer än två år senare inte införts. Därför har återigen Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm kunnat rapportera om hur privatpersoner olagligen omskurit pojkar med följden att de drabbats av svåra komplikationer. SKL har nu rekommenderat sina medlemmar att omskärelse på icke-medicinsk grund ska erbjudas, något hälften av landstingen och regionerna gör i dag. Stockholms läns landsting tillhör inte dessa.

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att pojkar som omskärs på icke-medicinska grunder får omskärelsen utförd på ett för dem betryggande sätt?