den 26 mars
Fråga
2008/09:792 PPM-systemet, bankerna och spararna
av Birgitta
Eriksson (s)
till
statsrådet Mats Odell (kd)
Premiepensionen
utgör ett olyckligt inslag i pensionssystemet som framtvingats av de borgerliga
partierna i pensionsuppgörelsen. Det lät givetvis bra att den enskilde skulle
ges möjligheter att påverka sin pension genom att välja fonder vari hans eller
hennes premiepension placerades. Efter hand har dock både det ena och andra
bekymret dykt upp. Olika fonder har olika höga avgifter för att sköta
placeringen vilket äter upp pengarna. Utbudet i PPM har svällt till 750 fonder
och blivit både svåröverskådligt och svårbegripligt för den som verkligen vill
göra bra val och flytta sina pengar. Mängden fonder snarare hämmar än främjar
konkurrens och effektivitet eftersom den osäkre hellre sitter still i båten än
väljer något nytt, som kanske senare visar sig ännu sämre än den dåliga
placering man redan har.
Trots
allt detta gjorde börsuppgången ändå att alla kände en viss förtröstan hur usla
fonder man än valt. Hur katastrofalt premiepensionsinslaget är visar sig dock
nu. Hushållens PPM-besparingar har i snitt krympt med 0,8 procent årligen sedan
de första inbetalningarna gjordes 1995. Som jämförelse har avkastningen i det
allmänna inkomstpensionssystemet, som pengarna annars hade legat i, varit plus
3,5 procent årligen. Totalt har svenskarna pumpat in 264 miljarder kronor i
systemet. Värdet vid senaste årsskiftet låg på 231 miljarder kronor, alltså ett
minus på 33 miljarder kronor. Bankerna är de enda vinnarna på
premiepensionssystemet. Trots dålig förvaltning har fondbolagen hämtat hem runt
8 miljarder kronor sedan starten. Spararna har däremot
alltså förlorat 33 miljarder kronor.
Vilka
initiativ avser statsrådet att ta med anledning av det för pensionsspararna
mindre framgångsrika resultatet av premiepensionssystemet?